PÄRMBILD: Turinsvepningens ansikte som negativ och med
INNEHÅLL LEDARE. Av Kristian Norrback………………………………………...................... 3 MARTIN LUTHERS FÖRELÄSNINGAR om Hebreerbrevet (2:10-‐17). Texten översatt av Markus Saarinen…………………………………… 6 OM DEN RÄTTA INSTÄLLNINGEN till döden och sakramentens kraft och nytta. Ett utdrag ur en predikan av Marin Luther. Texten utvald av Markus Saarinen………………………………........ 23 BOKLÅDANs boklista……………………………………………………………. 36 ”FRID VARE MED ER”. En betraktelse över Hos. 6:2. Av Martin Luther………………………………………………………………… 38 EN PINGSTPREDIKAN. Av Tord Carlström………………………………………………………………. 40 REDAKTIONSRUTAN………………………………………………………………. 47 ETT UTDRAG UR EN LUTHER-‐PREDIKAN över Joh. 3:16-‐21. Texten utvald av Markus Saarinen……………………….. Bakpärmen PÄRMBILD: Turinsvepningens ansikte som negativ och med förstärkt kontrast. LUTHERLÄSAREN NR 64 – PÅSKEN 2012 Halleluja! ”I dödens band låg Herren Krist, / sitt liv för oss han givit. / Uppstånden är han nu förvisst, / han vår förlossning blivit.” Så börjar nummer 92 i nuvarande finlandssvenska psalmbok, en översättning av Luthers påskpsalm från 1524. ”Dödens band” är en verklighet som gäller oss alla, obe-‐ roende av hur vi förhåller till saken, vare sig vi lyckas döva oss för detta faktum eller medvetandet om vår dödlighet or-‐ sakar förlamande ängslan, och påskbudskapet om Guds Sons lidande, död och uppståndelse är budskapet om Guds lös-‐ ning en gång för alla på vårt grundproblem. 3 Lutherläsaren 64 Luther tecknar bakgrunden till påskbudskapet i vers 2 så: ”Ej fanns på jorden någon man / som kunde döden tvinga, / ty över oss låg syndens bann / och rena fanns här inga. / Därav döden fått sin makt, / han sig alla underlagt” ... Lidande, våld och död var både en handgriplig verklighet och andlig realitet då Luther skriver år 1524, i början av re-‐ formationen. Sedan riksdagen 1521 vilade både kyrkans bann och kejsarens dödsdom över honom personligen. Psalmens år bryter bondeupproret ut i Sydtyskland, där det beräknas att upp till 100 000 människor dödades. Luther är djupt in-‐ blandad. Var det inte uppror och krig bröt det med jämna mellanrum ut pest, i Wittenberg bland annat 1527. I familjen dog dottern Elisabeth före ett års ålder och Madeleine som trettonåring. Luther levde väl för förhållandena länge med tinnitus, njursten, ett öga och kanske depression, till 63; Kat-‐ harina blev bara 52 år gammal, tre gånger på flykt under de sex åren som änka. Vi sentida svenskspråkiga lutherläsare får leva i yttre fred och välstånd, tack och lov, men de grundläggande villkoren, där sjukdom, lidande och död ingår, delar vi med alla männi-‐ skor i alla tider, ”ej fanns på jorden någon man” ... Inga da-‐ tortomografier eller mediciner ändrar på grundvillkoren, ”av jord är du kommen, till jord skall du åter varda.” Vers 4 är kanske den man minns bäst då man hört eller sjungit den här psalmen. Den tar upp uttryck från den gamla kyrkan och kyrkofädernas skrifter för det oerhörda som sker i påskens händelser, och bottnar också i bibelställen som 1 Kor. 15: 54: ”Förunderligt att skåda var / hur döden stred mot livet. / Men livet seger vunnit har, / uppslukad döden blivit. / Såsom Skriften oss har sagt: / Död har döden nederlagt, / ej mer hans makt oss skrämma kan. / Halleluja!” (Luthers tyska fastnar också: ”Die Schrift hat verkündet das / Wie ein Tod 4 Påsken 2012 den andren fraß,” ungefär: Skriften har förkunnat, hur en död slukade den andra.) Lutherläsaren hoppas att det här numret ska bjuda på läsning i påskpsalmens anda och uppmuntra till tro och hopp på grund av den förunderliga strid som utkämpats för länge sedan och där Livet självt vann. Den sista versen är en fin påskhälsning som vi gärna sän-‐ der vidare: ”Så firar vi vår höga fest / med hjärtans fröjd och gamman, / där Herren Kristus är vår gäst / och gläder alles-‐ amman. / Han är själv den solen klar / som för oss är uppen-‐ bar / och syndens mörker jagar bort. / Halleluja!” Kristian Norrback F. G. Hedbergs skrift Pietism och Kristendom trycktes senast i slutet av 2010. Den tog snabbt slut. Nu finns en språkligt förnyad och mycket läsvänlig utgåva, som kostar 5€/ex.! Beställs från Lutherläsarens Boklåda (dess boklista finns på s. 36-‐37). Se beställnings-‐ och kontaktin-‐ formationen på s. 47. 5 Lutherläsaren 64 Luthers föreläsningar om Hebreerbrevet1 Fortsättning från förra numret. Se om utläggningens bakgrund i LL61 2:10 [Ty det var passande att Han, för vilken och genom vilken all-‐ ting existerar, i och med att Han förde många söner till här-‐ lighet, måste fullkomna] Upphovsmannen för deras frälsning [genom lidande]. A mbrosius2 föredrar ”frälsningens Hövding” framom ”frälsningens Upphovsman”. Andra föredrar ”fräls-‐ ningens Furste eller Huvud”, nämligen så att det är tolkat som hänvisande till människan Kristus, som, i och med att Han frälste Sina barn, blev utnämnd som Hövding genom Faderns myndighet. Ty myndighet snarare än lydnad passar Gud. Människan Kristus är lydig. Däremot förstår Chrysostomos att ”frälsningens Hövding” är identisk med betydelsen ”frälsningens Orsak”, liksom i Hebr. 5:9: ”Han 1 Luther’s Works. Volume 29. Lectures on Titus, Philemon, and Hebrews. Jaroslav Pelikan, Editor. Walter A. Hansen, Associate Editor. Concordia Publishing House. Saint Louis, Missouri, 1968, s. 131-‐142. Texten, inklusive alla bibelord i normal textstil, är översatt från engelska till svenska av Markus Saarinen. Bibelorden i fet stil är Folkbibelns översättning. 2 Ambrosius av Milano (Aurelius Ambrosius, italienska Sant'Ambrogio), f. ca. 340 i Trier i södra Gallien (nuvarande Tysk-‐ land), d. 4 april 397 i Milano, Italien, var biskop av Milano 374. 6 Påsken 2012 blev orsaken till evig frälsning för alla som lyder Honom.”3 Här är det vackert framställt hur vi är frälsta, nämligen ge-‐ nom Kristus som Idén och Mönstret, till vars avbild alla de som är frälsta förvandlas. Ty Gud Fader gjorde Kristus att vara Tecknet och Idén, för att de som håller fast vid Honom genom tron ska förvandlas till samma avbild (2 Kor. 3:18) och sålunda dras ifrån världens avbilder. Därför säger Jes. 11:12: ”Herren ska resa ett baner för fol-‐ ken, och ska samla Israels utstötta.”4 Likaså i samma kapitel (v. 10): ”Isais rot som står som ett baner för folken; Honom ska nationerna söka.”5 Detta hopsamlande av Guds söner lik-‐ nar det som sker när de styrande arrangerar ett skådespel till vilket medborgarna flockar sig. De lämnar sina arbeten och sina hem och fixerar sin uppmärksamhet på det allena. Alltså genom evangeliet såsom genom ett skådespel uppvisat för hela världen (2 Kor. 4:9) drar Kristus till Sig alla människor genom kunskapen om och betraktandet av Honom Själv, och drar dem ifrån de ting som de har klamrat sig fast vid i den här världen. Det här är betydelsen av påståendet om att de förvandlas och blir som Han. På detta sätt säger han att Kristus är fräls-‐ ningens Orsak och Hövding, ty Han drar och leder Sina sö-‐ ner till härlighet genom Sig Själv. Man kunde vardagligt säga att Kristus är Instrumentet och Medlet genom vilken Gud leder Sina söner. Eftersom Han därför har beslutat att dra Sina söner genom Kristus, säger texten korrekt att ”det var 3 ”Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom” (Hebr. 5:9). 4 ”Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de för-‐ drivna av Israel” (Jes. 11:12). 5 ”… hednafolken ska söka Isais rot, där han står som ett ba-‐ ner för folken” (Jes. 11:10). 7 Lutherläsaren 64 passande att Han måste fullkomna Kristus genom lidande”, det är, att Han måste göra Honom till det mest fullkomliga och kompletta Mönster genom vilken inspirera och dra sina söner. Ty Gud tvingar inte människor till frälsning med våld och fruktan, utan genom denna Sin nåds och kärleks tillta-‐ lande skådespel rör och drar Han genom kärlek alla dem som Han kommer att frälsa. Fullkomna [deras frälsnings Hövding] genom lidande. T exten för dem som har ”att fullkomnas genom lidande” bör rättas till. Ty grekiskan har ”lidanden”, i pluralis, och ”att fullkomna” i aktiv form. Sålunda bör denna fras ”genom lidanden” eller på hebreiska ”i lidanden” ändras till det sätt att tala genom vilket vi uttrycker den på latin, nämligen utan preposition. Då bör vi ha passionibus6. Alltså används ingen preposition i den latinska texten i Ps. 33:6 (”Genom Herrens Ord skapades himlarna”7) i samband med ”Ordet”, medan hebreiskan har ”i Herrens Ord” och grekiskan har ”genom Herrens Ord”. Alltså betecknar prepositionen ”genom” här (”Det var pas-‐ sande att fullkomna genom lidanden”) ”medelst”, så att me-‐ ningen är att det var passande för Gud att göra Kristus till frälsningens fullkomlige Hövding och, för att åstadkomma detta, utnyttja lidanden. Orsaken är att utan lidanden skulle mönstrets fulländning saknas – det mönster genom vilket Han skulle röra på oss och dra oss till och med så långt att vi skulle älska döden och lidanden. 6 7 Latin för ”lidanden”. ”Himlen är skapad genom HERRENS ord” (Ps. 33:6). 8 Påsken 2012 11. Ty Han som helgar och [de som helgas har alla samma ur-‐ sprung. Därför skäms Han inte över att kalla dem bröder, 12. och säger: Jag ska förkunna Ditt namn för Mina bröder, mitt i församlingen ska jag lova Dig. 13. Och vidare: Jag ska sätta Min tillit till Honom. Och vidare: Se, Jag och Mina barn, som Gud har gett Mig]. D essa två hänvisningar (Ps. 22:22 och Jes. 8:17-‐18) citeras av aposteln på ett dunkelt sätt, utom så mycket som man kan få reda på av de föregående orden, nämligen, att han vill bevisa att ”Han som helgar och de som helgas har samma ursprung.” Av denna orsak säger Chrysostomos också att med dessa ord pekar Han på Fadern, precis som Han med orden ”Jag ska förkunna Ditt namn, etc.” pekar på bröderna. Och sålunda bevisar dessa två citat att Han som helgar är från Gud. Men att de som har blivit helgade har samma ur-‐ sprung bevisas genom orden ”Jag ska förkunna Ditt namn för Mina bröder.” I själva verket bevisar orden ”Jag och Mina barn, som Gud har gett Mig” med större tydlighet. Däremot verkar det som om båda citaten har tagits ur Je-‐ sajas åttonde kapitel, där vi läser: ”Jag ska vänta på Herren (ty detta betyder att lita på Herren) som gömmer Sitt ansikte för Jakobs hus, och jag ska leta efter Honom. Se, Jag och Mina barn som Herren har gett Mig är tecken och under i Israel från Herren Sebaot.”8 Men bortsett från apostelns hänvisning i detta bibelställe, är det också uppenbart utifrån de föregående orden i Jes. 8 8 ”Jag vill vänta på HERREN, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. Se, jag och barnen som HERREN har givit mig är tecken och förebilder i Israel från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg” (Jes. 8:17-‐18). 9 Lutherläsaren 64 att detta uttalas i Kristi person. Där läser vi: ”Bind ihop vitt-‐ nesbördet, försegla lagen bland Mina lärjungar. Jag ska vänta på Herren”9, likt ovan (Jes. 8:16ff). 14. Eftersom därför barnen har del i kött och blod [deltog Han själv på samma sätt i samma natur]. H är skiljer aposteln broderskapet mellan oss och änglar-‐ na från det mellan Kristus och oss. Han prisar Guds kär-‐ leks överflöd, nämligen, att Han gjorde Kristus till vår broder inte bara enligt anden utan också enligt köttet, så att precis den samme Kristus är samtidigt högre än änglarna, liksom vi, och närmare oss än änglarna. Därför kallar Han också Sig Själv allena för vår nästa i liknelsen om samariern i Luk. 10:30-‐37. Men det är karakteristiskt av Skriften att använda ut-‐ trycket ”kött och blod” för att hänvisa till människan, särskilt efter syndafallet, likt i 1 Mos. 6:3: ”Min Ande ska inte förbli i människan för evigt, ty hon är kött.”10 Aposteln kallar faktiskt apostlarna själva för ”kött och blod” i Gal. 1:16 när han säger: ”Jag överlade inte med kött och blod”11, det är, ”Jag diskute-‐ rade inte evangeliet med de andra apostlarna.” Ibland uppfattas uttrycket emellertid i en dålig betydelse på grund av naturens laster eller den bristfälliga naturen, lik-‐ 9 ”Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar. Jag vill vänta på HERREN…” (Jes. 8:16-‐17). 10 ”Min Ande ska inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött…” (1 Mos. 6:3). 11 ”Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds” (Gal. 1:16). ”Flesh and blood cannot possess the kingdom of God”, enligt den engelska översättningen. 10 Påsken 2012 som i 1 Kor. 15:50: ”Kött och blod kan inte besitta Guds rike”12 och i Ef. 6:12: ”Vi kämpar inte emot kött och blod.”13 Orsaken till denna dubbla betydelse är att människan kallas för vad hon är och också för vad hon älskar. Ty hon är verkligen kött och blod; hon också älskar kött och blod. Ty på detta sätt kallas hon även rättfärdig, vis och god när hon älskar rättfär-‐ dighet, visdom och godhet. Därför ville aposteln här inte utan betoning ange att barnen var kött och blod, utan sna-‐ rare att ”de är delaktiga i kött och blod”, för att visa att de inte bara är kött och blod, utan de endast är delaktiga i kött och blod genom Kristus, som också är delaktig i kött och blod. [Han själv deltog på samma sätt i samma natur], för att Han genom döden skulle tillintetgöra [honom som har dödens kraft, det är, djävulen]. ANGÅENDE DÖDSFÖRAKTET S kriften tillskriver djävulen döden. Salomos Vishet 2:34 säger: ”Genom djävulens avund kom döden in i världen.” Och i Salomos Vishet 1:13-‐14 läser vi: ”Ty Gud gjorde inte dö-‐ den, inte heller finner Han glädje i förstörelsen av det le-‐ vande. Ty Han skapade alla varelser för att de skulle exi-‐ stera.” Det är som om Han sade: ”Döden är inte katalogiserad bland Guds verk i inledningen av 1 Mos.” Likaså i Hes. 18:32: ”’Jag önskar inte hans död som dör’, säger Herren.”14 I Hes. 12 ”Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike” (1 Kor. 15:50a). 13 ”Ty vi strider inte mot kött och blod…” (Ef. 6:12). 14 ”Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, HER-‐ REN” (Hes. 18:32). 11 Lutherläsaren 64 33:11 läser vi: ”’Liksom Jag lever’, säger Herren, ’önskar Jag inte de ondas död.’”15 Och Ps. 30:5 (egentligen vers 6) säger: ”Ty vreden är i Hans harm, och livet i Hans vilja”16, det är, döden och vreden misshagar Honom, och livet behagar Ho-‐ nom. Hos. 13:14: ”O död, Jag ska bli din död.”17 Ty ifall döden vore Guds verk, skulle Han inte förstöra den. Nu är det däremot som det står i 1 Joh. 3:8: ”Orsaken var-‐ för Guds Son uppenbarades var för att tillintetgöra djävulens gärningar”18, det är, som Joh. 10:10 hävdar, ”Jag kom för att de skulle ha liv och det i överflöd.”19 Det återstår, alltså, att såväl döden som synden är djävulens gärningar. Därför kallas djä-‐ vulen för ”den bottenlösa avgrundens ängel” i Upp. 9:11. På hebreiska är namnet ’abaddón. På grekiska är det ’Apollýån. På latin är det Exterminans. Guds egentliga verk åter är ”liv, frid, glädje” och de övriga av Andens frukter i Gal. 5:22. Dock, genom detta ”upphöjde Herren Sin Helige” och är ”underbar bland alla Sina heliga”20 (Ps. 68:35) för att Han tillintetgjorde djävulen, inte genom ett Guds verk utan genom ett verk av djävulen själv. Ty detta 15 ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död” (Hes. 33:11). 16 ”Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd” (Ps. 30:6). 17 ”Från dödsrikets våld ska jag friköpa dem, från döden ska jag återlösa dem” (Hos. 13:14). 18 ”Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh. 3:8). 19 ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” (Joh. 10:10). 20 ”Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna” (Ps. 68:35). 12 Påsken 2012 är den mest härliga sorts seger, nämligen, att genomborra motståndaren med dennes eget vapen och att slakta honom med hans eget svärd, som vi sjunger: ”Han föll kullstörtad på sina egna kastspjut.” Ty på detta sätt befordrar och fulländar Gud Sitt verk genom en främmande gärning, och genom Sin underbara visdom tvingar Han djävulen att verka inget annat än liv genom döden. På detta sätt, då han mest av allt funge-‐ rar mot Guds verk, fungerar han för Guds verk och mot sitt eget verk med sin egen gärning. Ty så verkade han döden i Kristus, men Kristus fullständigt uppslukade döden i Sig Själv genom Sin gudomlighets odödlighet och uppstod igen i härlighet. Gud kallas ”makten” (Ps. 89:10). Därför utlovar Han denna seger högst glädjerikt i Job 40:24 (se också 41:1-‐7): ”Kan nå-‐ gon fånga honom med krokar, eller genomborra hans näsa med en snara? Kan du dra ut Leviatan med en fiskkrok, eller pressa ner hans tunga med en kordväv? Kan du sätta ett rep i hans näsa eller genomborra hans käke med en krok?... Ska du leka med honom som med en fågel, eller ska du sätta ho-‐ nom i ett koppel för dina jungfrur?... Kan du fylla hans hud med harpuner, eller hans huvud med fiskespjut? Ska köpmän köpslå om honom? Ska de dela honom mellan handels-‐ män?”21 […] 21 ”Kan någon gripa tag i hans ögon eller borra snaror genom hans nos? Kan du dra upp Leviatan med krok eller få makt över hans tunga med rep? Kan du föra in ett sävstrå i hans näsa eller borra en hake genom hans käke? Kommer han att vädja mycket till dig om nåd eller tala mjuka ord till dig? Kommer han att sluta fördrag med dig, så att du kan ta ho-‐ nom till slav för alltid? Kan du leka med honom som med en fågel eller hålla honom i band åt dina tjänarinnor? Brukar fiskarlag köpslå om honom och dela honom mellan köpmän? Kan du fylla hans hud med harpuner och hans huvud med 13 Lutherläsaren 64 Därför, precis liksom döden och alla djävulens verk har tillintetgjorts i ”frälsningens Hövding”, i ”de heligas Helige”, i Kristus, vårt Huvud, så måste det ske i var och en av Hans lemmar. Ty precis liksom Kristus på en och samma gång var en dödlig och en odödlig Person, var Han verkligen under-‐ kastad döden på grund av Sin mänsklighet. Men emedan inte hela Hans Person kunde dräpas, hände det att döden dog bort, och att djävulen dukade under i dräpandet av Honom. Och sålunda uppslukades döden och förtärdes av liv. På detta sätt uppslukades förbannelsen och besegrades i välsig-‐ nelsen, sorgen i glädjen, och den övriga ondskan i det högsta goda. Alltså också nu behagar det vår högst nådige Gud att tillintetgöra döden och djävulens verk i oss genom Kristus. Vi kristna borde lära oss, så att vi kan dö med glädje. Ty precis lika omöjligt som det är för Kristus, Segraren över dö-‐ den, att dö igen (se Rom. 6:9), lika omöjligt är det för den som tror på Honom att dö; liksom Kristus säger i Joh. 11:26, 25: ”Den som tror på Mig ska aldrig dö. Och även om han dör ska han leva.”22 Vad än som blir levande med Gud är odöd-‐ ligt. Också Ps. 23:4: ”Även om jag vandrar i dalen” -‐ det är, mitt i dödsskuggans dal -‐ ”ska jag inte frukta för något ont, ty Du är med mig.” Ty precis liksom Kristus, på grund av Sin förening med odödlig gudomlighet, övervann döden genom att dö, så övervinner även den kristne döden genom att dö, på grund av sin förening med den odödlige Kristus, vilken blir av genom tron på Honom. Och på detta sätt tillintetgör Gud djävulen genom djävulen själv och åstadkommer Sitt eget verk genom ett främmande verk. kastspjut?” (Job 40:19-‐26). 22 ”Den som tror på mig ska leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö” (Joh. 11:25-‐26). 14 Påsken 2012 Det här är vad världen inte begriper, liksom Hab. 1:5 sä-‐ ger: ”Se, Jag gör ett verk i era dagar som ingen människa kommer att tro när det berättas.”23 Därför säger Chrysosto-‐ mos om detta bibelställe: ”Här framhåller han någonting un-‐ derbart, nämligen, att djävulen övervanns av det genom vil-‐ ket han hade makt. Vapnen -‐ det är, döden -‐ som var hans kraft mot världen, genom dessa vapen slog Kristus honom. Sålunda ser du vilken stor välsignelse som döden har åstad-‐ kommit. Varför bävar du? Varför fruktar du döden? Den är inte längre fruktansvärd, utan den har förtrampats, den har föraktats.” Och längre fram säger han: ”Ty döden är inte längre bitter, emedan den inte skiljer sig från sömnen.” Därför förkunnar aposteln Paulus också Kristi uppstån-‐ delse överallt med stor glädje, emedan lagen, synden, döden, helvetet, djävulen, världen och köttet har alla övervunnits genom den för alla som tror på Honom och åkallar Honom. Sålunda anför 1 Kor. 15:57: ”Men Gud vare tack, som gav oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.”24 ”Gav oss”, säger han. Han behöll den inte för Sig Själv allena. Och 1 Tess. 4:13-‐14 säger: ”Vi vill inte att ni är okunniga om dem som sover, så att ni inte sörjer såsom de andra som inte har något hopp. Ty om vi tror att Jesus dog och uppstod igen, ska Gud, ytterli-‐ gare genom Jesus, föra fram dem som har somnat med Ho-‐ nom.”25 Och i Hos. 13:14 läser vi: ”Jag ska förlossa dem ur dö-‐ 23 ”Ty en gärning utför jag i era dagar, som ni inte kommer att tro när man berättar den” (Hab. 1:5). 24 ”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor. 15:57). 25 ”Bröder, vi vill att ni ska veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och 15 Lutherläsaren 64 dens hand. Jag ska frälsa dem från döden. O död, Jag ska vara din död. O helvete, Jag ska vara ditt sting.”26 Den följande versen berättar om hur Han gör detta: ”Her-‐ ren ska frambringa en brinnande vind från öknen och den ska torka upp hans källor och ödelägga hans brunnar.”27 Ty Hosea hänsyftar på 2 Mos. 14:21, då Herren frambringade en mäktig och brinnande vind under natten och torkade ut Röda havet. Det här representerar uttorkandet av dödens ådror, det är, syndens, emedan döden regerar till följd av synden. Den där vinden är emellertid den Helige Ande, som har frambringats och skänkts från öknen, det är, från Jesus Kristus, som korsfästes. FÖLJDSATS D en som fruktar döden eller är ovillig att dö är inte kris-‐ ten till en tillräcklig grad, ty de som fruktar för döden saknar fortfarande tro på uppståndelsen, eftersom de älskar det här livet mer än de älskar det kommande livet.28 I egent-‐ uppstått, så tror vi också att Gud ska föra fram dem som in-‐ somnat i Jesus tillsammans med honom” (1 Tess. 4:13-‐14). 26 ”Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem, från döden skall jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du döds-‐ rike, var är din ödeläggelse?” (Hos. 13:14). 27 ”Bäst han står där frodig bland sina bröder, ska en östan-‐ vind komma, ett HERRENS väder som stiger upp från öknen. Då ska hans brunn torka upp och hans källa sina ut” (Hos. 13:15). 28 Angående detta tema, läs Luthers utläggning med början på s. 23 i detta nummer. 16 Påsken 2012 lig mening är dessa de om vilka Ps. 106:24 säger: ”De förak-‐ tade det ljuvliga landet.”29 Den som inte villigt dör bör inte kallas kristen. Därför klandrar Chrysostomos, med hänvisning till detta bibelställe, dem som sörjer de döda. Han säger: ”De som verkligen för-‐ tjänar att sörjas är de som fortfarande fruktar för döden och bävar, som ännu inte tror på uppståndelsen.” När därför sådana människor ber: ”Tillkomme Ditt rike”, ber de antingen inte alls eller ber de mot sig själva, det är, de hånar både Gud och sig själva, och de har förgäves blivit döpta, eftersom, enligt vad aposteln säger i Rom. 6:3-‐4, så många av oss som är döpta till Kristi död bestämt är döpta till att snabbt acceptera döden och snabbare nå fram till Kristi avbild. Men du kanske säger: ”Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för en ond död, emedan ’syndares död är den värsta, och det onda ska tillintetgöra den orättfärdiga människan’”30 (se Ps. 34:22). Men den som säger detta bevisar klart att han är bristfällig i tron på Kristus, ty han tror inte att Kristus är ”Guds Lamm som borttar hans synder” (se Joh. 1:29). Ty ju mindre fast detta tros, desto mer fruktas för döden. Och ju mer fast det tros, desto mer tillitsfullt föraktas döden. Ty det är sant att endast medvetenheten av synd gör döden fruk-‐ tansvärd, emedan ”synden är dödens udd” (1 Kor. 15:56). Men endast tron på Kristus avlägsnar medvetenheten av synd, ty ”segern har getts åt oss genom Jesus Kristus”, såsom framfört ovan (se 1 Kor. 15:57). Ty Gud uppenbarar döden, domen och helvetet för att visa kraften i tron på Kristus, så att en kristen kan övervinna dessa genom tron. Ty dessa fruktansvärda sa-‐ 29 I den engelska översättningen: ”They despised the pleasant land.” 30 ”Det onda ska döda den ogudaktige, de som hatar den rätt-‐ färdige ska stå med skuld” (Ps. 34:22). 17 Lutherläsaren 64 ker är ingenting annat än övningar genom vilka tron bör bli ”stark som döden och hård som helvetet”31 (se Höga Visan 8:6), även om de kraftigt försöker med makt och våld skilja hjärtat från tilliten i Kristus. När därför Kristus hade förutsagt förskräckliga tecken i Luk. 21:28, tillade Han genast följande ord för att stärka tron: ”När nu dessa ting börjar äga rum, titta upp, och lyft era hu-‐ vuden”32, för att dessa ting kunde övervinnas genom tron. Ty ifall döden fruktas på grund av synden, vore det önskvärt att man fruktar för den mycket mera på grund av synder, eme-‐ dan döden ensam sätter stopp för synden och dräper den. Därför bör döden, syndens mördare, älskas lika mycket som synden fruktas. […] 15. [För att Han genom döden skulle förlossa alla dem] som genom fruktan för döden hade underkastats ett livslångt sla-‐ veri. C hrysostomos förstår detta på ett trefaldigt sätt: ”[Det be-‐ tyder] antingen att han som fruktar för döden är en slav och tål allt, så att han dör; eller att alla människor var dödens slavar och, emedan de ännu inte hade frisläppts, hölls i dess makt; eller att människorna levde i kontinuerlig fruktan, all-‐ tid väntande på att dö, och, eftersom denna fruktan stannade hos dem, kunde inte ha någon upplevelse av behag.” Det verkar dock som att alla dessa tre betydelser flyter ihop till en förklaring av Pauli ord. Ty Paulus själv påpekar kontras-‐ 31 ”Ty kärleken är stark som döden, dess svartsjuka obetving-‐ lig som dödsriket” (Höga Visan 8:6). 32 ”Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era hu-‐ vuden, ty då närmar sig er förlossning” (Luk. 21:28). 18 Påsken 2012 ten. Emedan han hade sagt att djävulen är dödens herre, måste vissa ha underkastats hans herravälde. Alltså är det andra påståendet det sanna, nämligen, att alla var dödens slavar och underkastade dödens furste. Sedan uttrycker det första och det tredje eländen som åtföljer den samma underkastelsen. Det första påpekar att de som är underkastade på detta sätt är överfallna av fruktan och osä-‐ kerhet, eftersom de inte har den sanna friden, såsom Jes. (48:22) anger: ”Det finns ingen frid för de ondskefulla, säger Herren.” Och i 5 Mos. 28:65-‐67 läser vi: ”HERREN ska […] ge dig ett bävande hjärta… Du ska […] inte vara säker för ditt liv. Om morgonen ska du säga: ’Om det ändå vore kväll!’, och om kvällen ska du säga: ’Om det ändå vore morgon!’" Men den tredje tolkningen påpekar att fruktan för döden gör människor syndens slavar. Ty detta är ”slaveriets ande” (Rom. 8:15), som alltid gör människor värre, emedan det le-‐ der dem till ett större hat mot lagen och rättfärdigheten. När därför Kristus tog bort fruktan för döden, frigjorde Han oss från slaveriet att synda och genom denna den samma gär-‐ ningen tillintetgjorde honom som vi var underkastade endast genom fruktan för döden. Ändå tillintetgjorde Han honom inte på ett sådant sätt att han inte existerade. Men just såsom vi befrias från lagen ge-‐ nom Anden, inte så att lagen inte existerar, utan så att lagen inte är fruktad, så befrias vi också från djävulen, inte på så sätt att han inte existerar, utan så att han inte är fruktad etc. Därför sammanfattar jag, att det för en kristen inte finns nå-‐ got att frukta för antingen i detta liv eller i det kommande, eftersom både döden och all ondska har blivit utbytta till en välsignelse och vinning för honom. 19 Lutherläsaren 64 16. Ty ingenstans griper Han tag om änglarna [utan Han gri-‐ per tag om Abrahams efterkommande]. C hrysostomos noterar betoningen på verbet ”att gripa tag om.” Ty aposteln sade inte att Han mottog, utan att ”Han grep tag om”, som när någon förföljer och gör allt för att fånga och gripa dem som flyr. Ty när den mänskliga naturen flydde långt bort, jagade Han efter och grep tag om den. Han visade att Han gjorde detta endast av barmhärtighet och nåd och på grund av den omsorg som Han har om oss. Det här är vad Chrysostomos säger. Och detta är klart i evangeliet från liknelserna om det förlorade fåret (Matt. 18:13) och det förlorade myntet (Luk. 15:8), som Han sökte och fann, verkligen inte på grund av vad de gjorde, utan av medlidande. 17. [Därför måste Han bli gjord lik Sina bröder] så att Han kunde bli en barmhärtig och trogen [Överstepräst i Guds tjänst]. A posteln berömmer de två tingen i Kristus som bör stråla fram i varje präst enligt Kristi exempel, nämligen, att vi bör vara barmhärtiga mot människorna och trogna mot Gud för människornas skull. Ty genom nåd bör han tömma sig själv och göra all deras ondska sin egen som är under honom, och bör inte känna dem på något annat sätt än om han själv vore i dem. Men genom barmhärtighet bör han dela med sig av alla sina goda ting. Ty så, som Fil. 2:6-‐7 säger, ”utgav [Kristus] Sig Själv genom att anta en tjänares gestalt då Han blev människa”; det är, Han ansåg de ting som var våra, inte som dem som var Hans. Ty Hans ting var rättfär-‐ dighet, visdom, frälsning, ära, frid, glädje, etc.; våra var synd, dårskap, fördärv, vanära, korset, sorg, etc. Därför tog Han 20 Påsken 2012 dessa våra ting och agerade som om Han inte kände till sina egna. Därför anges det i lagen i 2 Mos. 28:38 att ”Aron ska bära de gåvors orättfärdighet som Israels barn hade med sig som offer.”33 Och 4 Mos. 18:1 uppger: ”HERREN sade till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig skall bära den missgärning som hör till helgedomen, och du och dina söner med dig skall bära den missgärning som hör till ert prästämbete.’” Lutherläsarna r.f.:s årsmöte i Malax, söndag 17.6. HÖGMÄSSA i kyrkan kl. 10. Predikant M. Saarinen, liturg K. Norrback. LUNCH i Kyrkhemmet. An-‐ mälan till lunchen riktas till 0509195704 (Norrback) sen-‐ ast 11.6. BIBELFÖRKLARING i Kyrkhemmet kl. 13, L. Lövdahl. Bokbord, servering. ÅRSMÖTE i Kyrkhemmet kl. 14. 33 ”Aron ska bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor” (2 Mos. 28:38). 21 Lutherläsaren 64 1. Törnekrönte brudgum, god, Tack för såren dina, För ditt dyra, helga blod, Ja, för all din pina! Klädd i blodig offerskrud, I vårt ställe slagen, Köpte du så dyrt din brud, Som var från dig tagen. 2. Evig död oss förestod, Skulden var otalig; Offerdjurens myckna blod Gjorde ingen salig. Men när du i nåd steg ned Att dig själv utgiva Till ett offer – då slöts fred. Hjälp mig därvid bliva! Korsfästelsen, av Paul Gustave Doré 3. Alla synder kastade Gud på dig, min broder, Över dig framströmmade Herrens vredesfloder. Tåligt led du varje slag För din brud, den kära. Du uppfyllde Herrens lag, Dig ske pris och ära! 4. Så blev släktet återlöst Och fick livet åter. Nu är glädje, nu finns tröst För var själ som gråter! Ty den lösepenningen Glömmer ej min Fader, Ser i Sonen syndaren, Därför är jag glader. 5. Ren, rättfärdig står var själ Inför Gud i Sonen, Öppen väg för fri och träl Finns till nådetronen. Ville hela världen tro, Taga Gud på orden, Skulle hon få frid och ro Redan här på jorden. 6. Törnekrönte brudgum, god, Tack för vita skruden Du förvärvat med ditt blod Åt den fallna bruden! Göm mig, arme, djupt i dig, Låt mig bo i såren, Dem du, Jesus, tog för mig, Tog för alla fåren! (Anders Nilsson d.y., sång 37, SH 1970/46, SH 1993) 22 Påsken 2012 Om den rätta inställningen till döden och sakramentens kraft och nytta34 4. TILL FRUKTAN OCH BEREDELSE FÖR DENNA FÄRD hör för det första att man öppet biktar sig (speciellt de största synderna och det som för tillfället ofta är i tankarna) och ser till att man får del av den heliga, sanna lekamens heliga kristna sak-‐ rament och smörjelsen med olja, att man gärna önskar få dem och att man tar emot dem med stor tillförsikt, om de finns tillgängliga. Om så inte är fallet, ska inte desto mindre ens längtan och begär efter dem vara till tröst, och man ska inte för den skull förskräckas. Ty Kristus säger i Mark. 9:23 (i LL2 felaktigt Matt.): ”Allt förmår den som tror.” Ty sakra-‐ menten är inte heller annat än tecken, som tjänar och eggar till tro, som vi ska se, och utan denna tro är de inte heller till någon nytta. 5. Man ska med allvar och flit se till, att man aktar de heliga sakramenten, håller dem i ära, fritt och glatt förlitar sig på dem och litar på att de övervinner synd, död och helvete. Man ska mer ägna sig åt tanken på sakramenten och deras verkan än på synderna. Hur detta ärende sker och vilken sak-‐ ramentens verkan är, det bör man veta. Att hålla dem i ära innebär att tro att det är sant och sker vad sakramenten avser, och allt vad Gud säger och uppenba-‐ rar i dem, så att man med Maria, Guds moder, i fast tro säger (Luk. 1:38): ”Ske mig efter ditt ord och dina kraftgärningar” (1917: ”Ske mig såsom du har sagt.”). Ty då Gud själv genom 34 Texten är ett utdrag ur en Luthers predikan (Sermon von Berei-‐ tung zum Sterben) från 1519, som i sin helhet har publicerats i Lutherläsaren 2 (1.2. 1994), under rubriken Beredelse för döden. 23 Lutherläsaren 64 prästerna talar och gör kraftgärningar, kunde man inte visa Gud större vanära i Hans ord och verk än att tvivla på deras sanning – inte heller kan vi bevisa Honom större ära än att tro att det är sant, och glatt förlita oss på det. 6. För att veta vilken sakramentens verkan är måste man känna den olycka som de bekämpar och mot vilka de är oss givna. Det är tre bilder: för det första dödens förfärliga an-‐ blick, för det andra syndens mångskiftande, gruvliga drag och för det tredje helvetets och den eviga fördömelsens oundvikliga utsikt. Dessa tre bilder tillväxer och blir stora och starka av många orsaker: Döden blir stor och förskräcklig då en av naturen svag och försagd mänska gömmer denna bild för djupt i sitt inre och alltför mycket håller den för ögonen. Djävulen strävar till att mänskan innerligt skulle betrakta dödens skrämmande drag och dess bild, och därav bli ängslig, svag och rädd. Då kan han också hålla framme alla de förskräckliga, onda dödsfall en mänska någonsin sett, hört eller läst om, och däri in-‐ blanda Guds vrede. Så har han förr på olika platser plågat och fördärvat syndare för att driva den försagda naturen att frukta döden och älska livet och ha omsorg om det. Så glömmer mänskan – alltför betungad av sådana tankar – Gud, flyr och hatar döden, och blir så till sist befunnen ohör-‐ sam mot Gud och förblir sådan. Ty ju djupare man betraktar, skådar och bekantar sig med döden, desto svårare och farli-‐ gare är det att dö. Då man lever bör man öva sig att tänka på döden och uppfordra den att komma, medan den ännu är fjärran och inte ansätter en. Men i döden, då den i sig själv är alltför stark, är detta farligt och till ingen nytta. Då måste man slå undan dess bild och inte vilja betrakta den, så som vi ska få höra. Döden får sin kraft och styrka av svagheten i vår natur och av att denna vår natur alltför mycket och i otid ser och betraktar döden. 24 Påsken 2012 7. Också synden växer och blir stor om man för mycket be-‐ traktar den och för mycket grubblar över den. Då bidrar den till vårt samvetes försagdhet och till att vi skäms inför Gud och hårt straffar oss själva. Då finner djävulen vad han sökt: då får vi det hett om öronen som djävulen önskat, då driver han sitt spel med oss, då gör han synderna många och stora, då håller han för våra ögon alla dem som syndat och blivit fördömda på grund av mycket mindre synder. Detta gör han för att mänskan ska bli bedrövad och ovillig att dö, för att hon ska glömma Gud och befinnas ohörsam intill döden. Detta sker särskilt då mänskan menar att hon måste umgås mycket med sina synder och gör väl och rätt i detta. Hon finner sig då oförberedd och inte skickad för Gud till den grad, att också alla hennes goda gärningar blir synder. Av detta måste då följa en ovillig död, ohörsamhet mot Guds vilja och evig fördömelse. Ty i döden finns varken orsak eller tid att tänka på synderna – det bör man göra under livstiden. Så förvränger den onde anden allt för oss. I livet, då vi ska hålla dödens, syndens och helvetets bild stadigt för ögonen, som det står i Ps. 51:5: ”Mina synder är mig alltid inför ögo-‐ nen” (1917: ”Min synd är alltid inför mig”), då tillsluter han våra ögon och döljer dessa bilder. Först i döden – då vi borde ha endast liv, nåd och salighet för ögonen – öppnar han våra ögon och oroar oss med sina falska bilder, så att vi inte ska bli varse de rätta. 8. Också helvetet blir stort och växer av att man i otid be-‐ traktar och betänker det. Framför allt vår okunskap om Guds dom leder till detta. Den onde anden försöker driva själen att plåga sig med överflödig och onyttig nyfikenhet, ja, med de allra farligaste försök att utröna den gudomliga nådens hem-‐ lighet: om själen är förutbestämd eller inte. Här utövar djävulen sin sista, största och listigaste konst och förmåga. Ty på detta sätt för han mänskan – som vi såg i 25 Lutherläsaren 64 det föregående – ovanför Gud, så att hon söker efter tecken på Guds vilja och blir otålig om hon inte vet om hon är ut-‐ vald. Djävulen misstänkliggör Gud inför mänskan, så att hon nästan önskar sig en annan Gud. Kort sagt: här är det djävu-‐ lens avsikt att utsläcka Guds kärleks stormvind och uppväcka hat mot Honom. Ju mer mänskan här följer djävulen och tål sådana tankar, desto farligare är hennes belägenhet: till sist kommer hon att avfalla och hon kommer att hata och häda Gud. Ty om jag på förhand vill veta om jag är utvald, vad är det annat än att jag vill veta allt Gud vet och vara lik Honom så att Han inte vet mer än jag, och Gud alltså inte är Gud och inte vet något mer än jag? Djävulen visar då hur många hed-‐ ningars, judars och kristnas barn går förlorade, och med såd-‐ ana farliga och vågade tankar driver han ett sådant spel, att mänskan, om hon också annars gärna dog, pga. dessa saker blir ovillig att dö. Mänskan anfäktas med helvetet då hon plågas med tankarna om sin förutbestämmelse. Om detta klagas mycket i psalmernas bok. Den som här vinner seger, han har samtidigt övervunnit synd, helvete och död. 9. Nu måste man i denna sak noga beflita sig om att ingen av dessa bilder får rum i vår själ, eller, vilket vore ännu värre, målar djävulen på väggen. De tränger nog in själva av egen kraft för att med sin påverkan, sitt disputerande och sin be-‐ visföring bemäktiga sig hjärtat. Om detta sker, är mänskan förlorad och glömmer Gud, ty dessa bilder hör inte alls till denna stund, inte på annat sätt än att man strider mot dem och driver ut dem. Ja, där de finns ensamma, utan att man genom dem ser en annan bild, hör de inte hemma någon an-‐ nanstans än bland djävulens änglar. För den som vill ta upp striden och driva ut dem, räcker det inte att kämpa mot djävulen och slåss med dem. Konsten är helt enkelt att låta dem fara och inte befatta sig med dem. Men hur går det till? Det går till så: du måste betrakta döden 26 Påsken 2012 i ljuset av livet, synden i nådens och helvetet i himlens ljus och du får inte låta dig drivas bort från detta skådande och betraktande, om så alla änglar och alla skapade varelser er-‐ bjuder dig något annat – ja, inte ens om det förefaller som om Gud själv gjorde det. Det göra Han inte, men den onde anden ger dem ett sådant sken. Hur ska man då förfara? 10. Du ska inte undersöka eller granska döden som sådan. Inte heller i dig själv eller i din natur, eller i dem som Guds vredes dom dödat eller som döden har övervunnit, för då är du förlorad och besegrad med dem. Du ska i stället vända ditt öga, ditt hjärtas tankar och alla dina sinnen med kraft från den bilden och starkt och troget se döden an i dem, som dött i Guds nåd och som har övervunnit döden. Framför allt ska du betrakta döden i Kristus och därefter i alla Hans he-‐ liga. Se, i dessa bilder blir döden inte grym och förskräcklig för dig, utan den blir föraktlig och själv dödad och besegrad av livet, ty Kristus är idel liv, så också Hans heliga. Ju djupare och kraftigare du har denna bild i ditt sinne och betraktar den, desto mer viker dödens bild undan, och av sig själv för-‐ svinner all ofrid och plåga. Så får ditt hjärta ro, så kan du fridfullt dö i Kristus och med Kristus, som det heter i Up-‐ penbarelseboken: ”Saliga är de som dör i Herren Kristus.” Detta har förklarats i det 21:a kapitlet av 4:e Moseboken: Då Israels barn, bitna av de giftiga ormarna, inte fick kämpa mot dem utan i stället skulle se på den döda bronsormen. Or-‐ marna föll av sig själva döda ner och förgjordes. Så ska du befatta dig allenast med den döde Kristus: då finner du livet. Om du betraktar döden någon annanstans, dödar den dig med stor oro och ångest. Därför säger Kristus: ”I världen (dvs. i er själva) lider ni betryck, men i mig har ni frid.” 11. Du får alltså inte betrakta synden hos syndarna eller i ditt samvete, inte heller i dem, som till sist förblir i synden och 27 Lutherläsaren 64 hamnar i förtappelsen, annars skulle du gå samma väg och bli besegrad, utan du ska vända bort dina tankar och inte betrakta synden annat än i nådens bild och hålla denna bild på alla sätt i ditt sinne och inför dina ögon. Nådens bild är inget annat än den korsfäste Kristus och alla Hans rika he-‐ liga. Hur ska detta förstås? Det är nåd och barmhärtighet, att den korsfäste Kristus tar din synd ifrån dig, bär den för dig och dödar den. I fast tro på detta och utan att tvivla på det ska vi hålla det för våra ögon, betrakta nådens bild och måla den för vårt sinne. På samma sätt bär alla heliga i sitt lidande och sin död också dina synder och lider och segrar för dig, som det står skrivet: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” Så säger Kristus också själv i Matteus’ 11:e kapitel: ”Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så ska jag vederkvicka er.” Se, på detta vis kan du lugnt betrakta dina synder utanför ditt samvete: se, på detta vis är dina syn-‐ der inte längre synder, eftersom de är övervunna och upp-‐ slukade i Kristus. Ty liksom Han tar på sig döden och dödar den, så att den inte kan skada dig, om du tror, att Han gör det till ditt bästa, och om du betraktar döden i Honom och inte i dig själv – på samma sätt tar Han din synd på sig och övervinner den till ditt bästa, i sin barmhärtighet och av idel nåd. Om du tror detta, ska den bilden aldrig mer skada dig. Så är Kristus, li-‐ vets och nådens bild, vår tröst emot dödens och syndens bild. Det säger Paulus i 1 Kor. 15: ”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!” 12. Du ska alltså inte betrakta helvetet och den eviga plågan samt förutbestämmelsen vare sig i dig själv eller i förutbe-‐ stämmelsen själv, inte heller i dem, som hamnar i förtappel-‐ sen. Du ska inte så mycket bekymra dig om de mänskor i världen som inte är utvalda, ty om du inte tar dig i akt, fäller 28 Påsken 2012 den synen dig snart och trampar dig till marken. Därför måste du med kraft sluta ögonen för ett sådant betraktande, ty det är till ingen nytta, fastän du sysslade med det i tusen år och så fördärvade dig själv. Du måste låta Gud vara Gud, så att Han vet mer om dig än du själv. Se därför på Kristi himmelska gestalt! Han har gått i helvetet för din skull och varit övergiven av Gud, liksom en, som är evigt förlorad, då han på korset ropade: ”Eli, Eli, lama sabaktani!” – Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig! Se, i den bilden är ditt helvete övervunnet och din osäkra utkorelse befäst, så att – om du befattar dig enbart med detta och tror att det skett för din skull – du också säkert ska beva-‐ ras i denna tro. Därför ska du inte låta den tas bort från dina ögon. Sök dig själv bara i Kristus, inte i dig själv: då ska du befinnas vara i Honom i evighet. Då du så betraktar Kristus och alla Hans heliga, gärna har den Guds nåd som utkorat dem och förblir fast i detta Guds behag, så är också du redan utvald, så som han säger i 1 Mos. 12: ”Dem som välsignar dig, ska jag välsigna.”35 Men om du 35 Det till synes omotiverade citatet ur 1 Mos. 12:3 finner sin förkla-‐ ring i t.ex. Luthers utläggning av 1 Mosebok. Förbannelsen ”under vilken alla människor står för syndens skull” är ”genom Kristus upphävd, och välsignelsen tillvänd alla, som tar emot honom och tror på hans namn” (LS I 749:65). Därför lovar Gud sin välsignelse åt dem, som gör Hans kyrka gott, vilket vi ser av exemplet med de egyptiska hjälpkvinnorna, vilka visade Israels barnaföderskor, 2 Mos. 1:20, och av skökan Rahab, Jos. 6:25. (LS I 747:59). – ”Gud… meddelar, att Hans välsignelse inte kommer att gälla blott Abra-‐ hams släkt, utan alla släkter på jorden. Den välsignelsen har Guds Son, Jesus Kristus, som är född av Abrahams säd och jungfru Maria, bragt oss”, säger Luther. ”Denna text… beskriver vid sidan om Ab-‐ raham hela folkets lycka och välgång, ja, hur den ska vederfaras hela Guds kyrka intill världens ända” (LS I 754:81f). – Så välsignas 29 Lutherläsaren 64 inte förblir enbart vid detta utan försjunker i dig själv, så uppkommer i dig ovilja mot Gud och Hans heliga och du finner inget gott i dig själv. Ta dig då i akt, ty det är den onde som med stor list driver dig till detta! 13. Dessa tre bilder och denna kamp har skildrats i Domar-‐ bokens 7:e kapitel. Då Gideon och hans trehundra män på natten på tre ställen anföll midjaniterna och dock inte gjorde annat än blåste i basun och kastade lerlamporna i marken så att de krossades till skärvor, flydde fienderna och dödade sig själva. Så flyr också döden, synden och helvetet med alla sina krafter, om vi bara inom oss övar Kristi och Hans heligas strålande bild i natten – det vill säga: i tron, som inte ser onda bilder och inte kan se sådana – och därtill eggar och styrker oss med Guds Ord som med basuner. Så framställer också Jesajas 9:e kapitel ljuvligt samma bild för oss mot de tre bilderna av synd, död och dom och säger om Kristus: ”Ty du ska bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, liksom i Midjans tid.” Det är som om Han sade: Ditt folks synd (som är deras bördas ok i deras samveten) och döden (som är ett gissel eller ett straff, som tynger deras rygg) och helvetet (som är plågarens stav och den rätt, med vilken evig gäld har krävts för synden) – allt det har Du övervunnit, liksom i Midjans dagar, det vill säga: genom den tro, genom vilken Gideon utan ett svärds-‐ hugg drev fienderna på flykten. När gjorde Kristus detta? På korset, ty där beredde Han oss i sig själv en trefaldig bild som vår tro har att visa upp mot de tre bilder, med vilka den onde anden och vår egen natur plågar oss för att riva oss loss från tron. Han är en le-‐ vande och odödlig bild mot döden, som Han led och ändå alltså de som välsignar Abraham. För Kristi skull. – Red. anm. (Helge Hildén). 30 Påsken 2012 övervann med sitt liv genom att uppstå från de döda. Han är Guds nåds bild mot synden, som Han tog på sig och beseg-‐ rade med sin oövervinneliga lydnad. Han är den himmelska bild som, övergiven av Gud liksom en förtappad människa och med sin mäktiga kärlek besegrade helvetet, betygar, att Han är den käre Sonen och att allt detta getts oss, om vi det tror. 14. Till slut har Han inte bara i sig besegrat synden, döden och helvetet och erbjudit oss tro, utan till en ännu större tröst också själv tålt och övervunnit den ångest, som dessa bilder ger oss. Han blev frestad med dödens, syndens och helvetets bilder, liksom vi. Dödens bild hölls framför Ho-‐ nom, då judarna sade: ”Må han stiga ned från korset. Andra har han hjälpt, sig själv kan han icke hjälpa.” Det är alldeles som om de sagt: ”Se, du betraktar döden, du måste nu dö, ingenting kan hjälpa.” På samma sätt drar djävulen fram dödens bild för en dö-‐ ende mänska och förskräcker hennes försagda natur med denna fruktansvärda bild. Syndens bild höll judarna framför Honom då de sade: ”Andra har han gjort helbrägda. Om han är Guds son, må han stiga ned” osv. -‐ alldeles som om de sagt: ”Hans gärningar har varit falska och idel bedrägeri. Han är djävulens son och inte Guds Son, hans är han med kropp och själ, inte har han gjort någon något gott, bara ont.” All-‐ deles som om judarna prackar dessa tre bilder på Kristus huller om buller, antastar dessa bilder på samma sätt huller om buller en mänska för att hon ska bli förvirrad och snart råka i förtvivlan, så som Herren beskriver Jerusalems förstö-‐ relse i Lukas’ 19:e kapitel: deras fiender omringar dem i rui-‐ nerna, så att de inte slipper ut (det är döden); de driver och tränger dem från alla sidor, så att de inte finner ett ställe att vara på (detta är synderna); för det tredje kastar de dem till marken och lämnar inte sten på sten (detta är helvetet och 31 Lutherläsaren 64 förtvivlan). Helvetets bild prackade de på Honom då de sade: ”Han har satt sin tillit till Gud, Gud har inte utvalt honom, han är evigt förkastad, här hjälper förtröstan och hopp till intet, allt är fåfängt.” Vi ser, att Kristus inte besvarar några av dessa ord och för-‐ skräckliga bilder. Han bekämpar dem inte och är som om Han inte hörde något och inte såg dem, och Han talar inte till någon. Om Han hade svarat, skulle Han bara ha gett dem skäl att ännu mer och förskräckligt skräna och driva sitt spel. Han tar endast sin Faders kärligaste vilja i akt, så hett att Han glömmer in död, sin synd och sitt helvete som prackas på Honom, och ber för deras skull, för deras död, deras synd, deras helvete. Så ska också vi låta dessa bilder sjunka till marken och falla undan, som de vill eller kan, och tänka en-‐ bart på att vi hänger fast vid Guds vilja som är att vi förblir i Kristus och fast tror, att döden, synden och helvetet för vår del är övervunna i Honom och att de inte kan skada oss. Så ska bara Kristi bild finnas i oss och vi ska undkomma och ha att göra bara med Honom. Sakramentens kraft och nytta 15. NU ÅTERKOMMER VI TILL DE HELIGA SAKRAMENTEN OCH DE-‐ RAS GODA HJÄLP, så att vi ska lära oss vad de nyttar till och hur vi ska använda dem. Om någon alltså ges nåd och tid att bikta sig, få avlösning, njuta den Heliga Nattvarden och smörjas med olja, har han ett starkt skäl att älska, lova och tacka Gud och dö med fröjd om han annars tryggt litar och tror på sakramentet, så som tidigare sagts. Ty i sakramenten handlar, talar och verkar genom prästen din Gud Kristus själv, och där är det inte fråga om mänskors ord och verk. Där tillsäger dig Gud själv allt, som nu har sagts om Kris-‐ tus, och vill att sakramenten ska vara dig ett tecken och ett bevis för att Kristi liv har tagit på sig din död, Hans lydnad 32 Påsken 2012 din synd, Hans kärlek ditt helvete, och Han har övervunnit dem. Dessutom införlivar och förenar dig dessa sakrament med alla heliga, och du kommer till den sanna de heligas gemenskap, så att de med dig i Kristus dör, bär synden och övervinner helvetet. Av detta följer att sakramenten, m.a.o. de yttre Guds ord som prästen uttalar, blir en mycket stor tröst och liksom ett synligt tecken för Guds avsikt, ett tecken man med stadig tro ska hålla sig till liksom till den goda stav, med vilken patriar-‐ ken Jakob gick över Jordan, eller som till en lampa, efter vil-‐ ken man kan vandra och som man oavlåtligt kan betrakta på dödens, syndens och helvetets mörka väg. Profeten säger: ”Ditt ord, Herre, är mina fötters lykta”, och St. Petrus: ”Vi har Guds mäktiga ord, och ni gör väl, om ni aktar därpå.” Annars hjälper ingenting i dödsnöden, ty med tecknet får vi allt, som kan fås. Det visar på Kristus och Hans bild, så att du mot dö-‐ dens, syndens och helvetets bild kan säga: ”Gud har i sina sakrament lovat och gett mig ett säkert tecken på sin nåd, att Kristi liv genom att dö har övervunnit min död, att Hans lydnad i lidandet utplånat min synd, att Hans kärlek i över-‐ givenheten utplånat mitt helvete: detta tecken, denna tillsä-‐ gelse om min salighet ljuger och bedrar mig inte. Gud har sagt det, Gud kan inte ljuga, varken i ord eller handling.” Den som så djärvt litar på och tryggar sig till sakramen-‐ ten, han ska finna att det står väl till med hans utkorelse och förutbestämmelse, utan hans egna bekymmer och besvär. 16. Härpå behöver nu läggas den största betydelse, att de he-‐ liga sakramenten, där enbart Guds ord, löften och tecken förverkligas, hålls i stor heder, att man ger dem ära och litar på dem – med andra ord inte tvivlar på sakramenten eller de ting de är ett säkert tecken på, ty då man tvivlar på dem är allt förlorat. Ty så som vi tror, så sker oss, som Kristus säger. Ty vad hjälper det att du föreställer dig och tror att andras 33 Lutherläsaren 64 död, synd och helvete är övervunna i Kristus, om du inte också tror att din död, din synd och ditt helvete är övervunna för dig och att du alltså är frälst? Sakramentet skulle vara all-‐ deles onödigt, om du inte tror de ting som uppenbaras, utlo-‐ vas och ges dig i dem. Men detta är den mest fruktansvärda synd som kan ske, att man håller Gud själv för en lögnare i sitt ord, sitt vittnesbörd och sin gärning, så som den som sä-‐ ger, vittnar och lovar något som han ändå inte ämnar eller vill hålla. Därför går det inte an att smäda sakramenten. Det måste finnas tro som litar på dem och glatt förlitar sig på dessa Guds tecken och löften. Vilken saliggörare och Gud skulle det vara, som inte skulle vilja göra salig från döden, synden och helvetet? Stort måste det vara, som den rätte Guden lovar och försäkrar. Så kommer sedan djävulen och låter viska till dig: ”Men hur är det, om du ovärdigt emottagit sakramenten och med denna din ovärdighet berövat dig själv nåden?” Ta här korset till ditt värn. Låt inte värdigheten eller ovärdigheten alls an-‐ fäkta dig. Bry dig bara om att du tror, att tecknen är säkra, Guds sanna ord, så är och förblir du värdig: tron gör dig vär-‐ dig, otron gör dig ovärdig. Den onde anden vill föra fram värdigheten och ovärdig-‐ heten som ett hinder för dig, för att han ska få dig att tvivla och så omintetgöra sakramenten och deras verkan samt få Gud att framstå som en lögnare i sina ord. Gud ger dig ingen-‐ ting för din värdighets skull. Inte heller bygger Han sitt ord och sakrament på din värdighet; av idel nåd uppbygger Han dig, ovärdige, på sitt ord och sina känneteckens grundval. Håll stadigt fast vid detta och säg: ”Den som ger mig sitt tecken och sitt ord och om tillåtit, att Kristi liv, nåd och himmel oskadliggjort min död, synd och helvete, Han är Gud och ska bevara dessa ting också för min del. Om prästen gett mig avlösning så tror jag detta som på Guds eget ord. Om de 34 Påsken 2012 är Guds ord, är de sanna. Vid dem förblir jag, på dem dör jag.” Ty du ska tro prästens avlösning lika fast som om Gud skulle ha sänt dig en särskild ängel eller apostel, ja, som om Kristus själv hade gett dig avlösningen. 1. UPPSTÅNDEN ÄR KRISTUS! Gudomliga liv, För oss du nu dödade döden. Uppstånden är Kristus, min fröjdesång bliv Mot synden och yttersta nöden! O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, Mer högt och mer dyrbart, än himmel och jord: ”Jag lever, I skolen ock leva.” 2. DITT VERK ÄR FULLBORDAT, TILL FADERN DU GÅR De saligas lovsång till möte. Åt oss du bereder i dag som i går Ett rum i din härlighets sköte. På jorden, i himlen din kärlek och bön Blott söker densamma ditt arbetes lön: Att syndare saliga göra. 3. OSÄGLIGA NÅD! Så allenast en Gud Kan älska; nu lever mitt hjärta. Så syndig jag är, står jag prydd som en brud I Frälsarens lydnad och smärta. Från djup och till djup i Guds eviga råd Serafen ej skådar ett under av nåd, Mer härligt än människans frälsning. 4. HUR SALIG DEN SJÄLEN, SOM LEVER I TRON Med Jesus i verklig förening; Som funnit i blodet en evig pardon, En daglig och stundelig rening. Fast verkligen brottslig, ovärdig och svag, Han aldrig mer dömes av Gud efter lag, Ty Kristus har dött i hans ställe. 5. KOM FATTIG OCH RIK, KOM NU KALL ELLER VARM, Kom, tag här vad helst du behöver! Om ock du har syndat, är usel och arm, Att synd uppå synd flödar över, Här nåd överflödar ändå mycket mer; Ty tänk, när dock själva Guds Son för oss ger Sitt liv och sitt blod, vad det gäller! 6. OM TRON OCK ÄR SVAG, HAR HON SKATTEN DOCK HEL. Oss vunnen av Kristus allena. Den kostliga pärlan, som re’n blev vår del I döpelsens vatten, det rena. Det är ju, o Jesus, ditt eviga råd, Att syndare blott skulle leva av nåd, I tron uppå nåden allenast. (C G Cassel, sång 52, SH 1970/54, SH 1993) 35 Lutherläsaren 64 Lutherläsarens Boklåda 2012 Se redaktionsrutan på s. 47 för beställ-‐ nings-‐ och kontaktinformation! Böcker Martin Luther Bergspredikan (häft.)………………………………… 15€ Detta löfte gäller alla (företal till Bibeln)….. 18€ D:r M. Luthers lilla katekes (Kuske)…………. 22€ D:r M. Luthers lilla katekes (Svebilius)…..... 15€ Fader Vår (LL 29)……………………………………….. 5€ Genom tron allena……………………………………… 9€ Herdabrev till de böhmiska bröderna……….. 6€ Hur skall man be (Till Peter, barberaren)…. 12€ Huspostillan……………………………………………… 38€ Kristi dyra återlösningsverk (häftad)…………. 6€ Kristi dyra återlösningsverk (inbunden)……. 8€ Kyrkopostillan 1 och 2………………………..... 53,80€ Luthers brev (urval)………………………………….. 17€ Magnificat (Marias lovsång, LL 44)…………….. 3€ Mannaa Jumalan lapsille……………………… 23,50€ Matkaevästä (dagliga betraktelser)………….. 20€ Om en kristen människas frihet (jämte sändebrev)…………………………………. 6,70€ Om koncilierna och kyrkan…………………. 16,80€ Om Kristi lekamens och blods sakrament….. 7€ Ord för dagen (dagliga betraktelser)……. 10,40€ Spis och föda…………………………………………….. 25€ Stora katekesen………………………………………… 24€ Svenska kyrkans bekännelseskrifter…………. 38€ Trösteord i livets strid……………………………….. 15€ H. A. Appelberg Lepoa ja lohdutusta……………………………… 18,50€ 36 Siegbert W. Becker Guds dårskap…………………………………………….. 13€ John A. Braun Upp till Jerusalem (passionsandakter)……….. 7€ Bengt Djupsjöbacka Visheten i Daniels bok……………………………….. 8€ Paul E. Eickmann Guds väldiga gärningar (handledning för lärare)……………………………. 13€ Seth Erlandsson Den lutherska läran om utkorelsen (häfte)……………………………………………………. 4,30€ Guds ord och bibelkritiken (kritisk granskning)…………………………………… 21€ Hur skall Bibeln översättas?.................... 10,40€ Israel som Guds tjänare (häfte)………………….. 8€ Rättfärdiggörelsen (häfte)………………………….. 5€ Vem är han?................................................... 23€ Folkbibeln 18€ Bibeln i bilder (för barn)…………………………… 15€ Konfirmandbibel………………………………………. 16€ Liten, hård pärm, mörkröd, guldsnitt (120 x 180 mm)………………………………………….. 35€ Nya Testamentet, Psaltaren, Ordspråksboken (fickformat)…………………… 27€ Psaltaren (illustrerad)……………………………….. 23€ Smaka och se att Herren är god (bibelord för alla dagar)…………………………….. 11€ Stor, hård pärm, mörkröd (145 x 217 mm)……………………………………… 44,50€ Vigselbibel……………………………………………….. 44€ Bo Giertz Stengrunden (roman)………………………………. 22€ M. Giwerholdt Se på Jesus (liten eller stor)………………………… 4€ Anders Gärdeborn Intelligent skapelsetro………………………………. 25€ Tom G. A. Hardt Luther om Skriftens inspiration (Kyrkligt forum)……………………………………. 4,20€ Påsken 2012 Fredrik Gabriel Hedberg Aonio Paleario Bengt Hägglund Roger Pettersson Pietism och Kristendom (2012 års utgåva!)…. 5€ Arvet från reformationen…………………………. 29€ Traktat om liturgin i Svenska kyrkan…….. 5,30€ Helge Jarkman Bibeln och liberalteologin – kyrkans ämbete………………………………………….. 3€ Nils Johansson 1 Kor. 11-‐14 och prästvigning av kvinnor.. 10,40€ Torbjörn Johansson Reformationens huvudfrågor……………………. 21€ Per Jonsson Den evangeliska mässan……………………………. 8€ Evangeliepostillan Årgång 1, Sommardelen……………………………. 16€ Årgång 1, Vinterdelen……………………………….. 16€ Årgång 2, Sommardelen……………………………. 16€ Årgång 2, Vinterdelen……………………………….. 16€ Årgång 3, Sommardelen……………………………. 16€ Årgång 3, Vinterdelen……………………………….. 16€ Från vår Frälsares predikstol (predikningar) ……………………………………… 4,40€ Nya Testamentet (översättning) ……………… 25€ Timo Laato Bibeln och herdeämbetet…………………………… 2€ Reformatorisk gudstjänst på Skriftens grund……………………………………. 10€ Philipp Melanchthon Den korsfäste och hans nådesverk……………… 5€ Skaparen och människobarnet…………………. 10€ Pieper-‐Müller Kristen dogmatik…………………………………. 42,30€ Fredrik Sidenvall Kampen för tron……………………………………. 9,20€ Birgit Stolt Luther själv…………………………………………… 21,50€ Axel B. Svensson Predikan i ande och sanning……………………… 4€ Ingemar Öberg Bibelsyn och bibeltolkning hos Martin Luther……………………………….. 26,50€ Ola Österbacka Hoppets bekännelse………………………………….. 15€ Vägen fram…………………………………………… 13,40€ Sång och musik Juhani Martikainen m.fl. ”Jag är i Herrens händer” (cd-‐skiva)…………. 10€ Sångboken Sionsharpan………………….. 17€ Loci Communes……………………………………….. 26€ Hugo Odeberg Kristus i Gamla Testamentet……………………… 7€ Olika författare Den goda bekännelsen. Festskrift tillägnad Gustaf Adolf Danell.. 27,50€ Ditt ord är sanning. En handbok om Bibeln………………………….. 9,20€ Hugo Odeberg. Till 100-‐årsminnet……………. 15€ Illustrerat bibellexikon (10 band, REA!)….. 100€ 37 Lutherläsaren 64 ”Frid vare med er” Han ska om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen ska han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte (Hos. 6:2). Ö verväger vi noga profetens ord, visar de att han med klara ord talar om Kristi uppståndelse. Det är det språk som berörs, som i 1 Kor. 15, då Paulus säger, att Kristus är uppstånden på tredje dagen efter skrifterna. Inte blott det kan yrkas, att han säger: efter två dagar och på tredje dagen, utan att han tillägger: Herren ska göra oss levande och vi ska leva inför honom. Detta kan ej annat än hänföras och tydas på vårt kötts uppståndelse och det eviga livet. Vi kan säga: Profeten talar inte om Kristi uppståndelse el-‐ ler ingång i det eviga livet, utan om vår uppståndelse. Han säger: oss gör han levande efter två dagar. Svar: Just vid det ska vi noggrant hålla oss vid, för härmed och härtill an-‐ tyder han frukten av Kristi uppståndelse. Det är Kristus al-‐ lena, som efter två dagar åter har blivit levandegjord och uppstått på tredje dagen från de döda. Profeten visar att följderna av denna uppståndelse tillhör oss. Därför gör han Kristi liv till vårt liv och hans uppstån-‐ delse till vår uppståndelse. Apostlarna brukar även göra på samma sätt. Paulus säger: Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Därför växlar profeten ganska rätt personerna. Ty så bör det sägas: Kristus ska efter två dagar bliva levandegjord och uppstå på tredje dagen, som Petrus säger: Han är levandegjord efter Anden. Så har det gått till, när Kristus uppstod på tredje dagen. Men profeten säger: Han gör oss levande efter två dagar, och på tredje dagen då Kristus uppstått ska vi uppstå. Och detta 38 Påsken 2012 av den orsak: emedan vi för syndens skull var dödens barn och hade därför i evighet tvingats bli kvar i döden. Så har Guds Son tagit på sig våra synder och tillfyllestgjort för dem på korset. Och sedan han uppstått har han övervunnit dö-‐ den, vilken han lidit för oss. Han gav oss livet. Vår död har han övervunnit, därför får vi leva och tills tiden är inne för vårt uppbrott, då uppstår vi som Kristus gjorde. Minns, vår död är övervunnen genom honom, och livet som vi förlorade, är återvunnet. Men nog bör vi studera texterna med flit, och på så sätt tillägna oss Kristi uppståndelse. När vi hör att Kristus är uppstånden på den tredje dagen, då håller vi det för sant att även vi är uppståndna tillika med honom, såsom det i sanning är fastän det ännu inte är up-‐ penbarat. Därför kallar Paulus Kristus förstlingen av de in-‐ somnade, därför att han har uppväckt sig själv såsom den första från döden till livet och emedan vi ska följa honom. Han säger, att det är oss givet av Gud genom Kristus att övervinna synden och döden. Men det är inte nödvändigt att så noga efterforska varför profeten inte låtit det bli vid detta: Han ska uppväcka oss på tredje dagen, utan tillsätter: ef-‐ ter två dagar gör han oss levande. Fastän man kunde säga att tredje dagen och efter två dagar är ett och det samma, eller att två dagar endast borde fogas till den tredje dagen, dock ligger ingen makt i detta, emedan de två artiklarna: nerstigen till helvetet och på tredje dagen uppstånden igen, är åtskilda i vår trosbekännelse. Det som profeten säger om två dagar, måste man hänföra till nerstigandet till helvetet, för man får tro att detta nerstigande var något annat än begrav-‐ ningen, som Petrus rätt skriver (1 Petr. 3). Men att profeten säger, att vi får leva inför honom, nog innebär detta det eviga livet, som vi här i livet äga i tron, som Johannes skriver: Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi ska bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att 39 Lutherläsaren 64 när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är (1 Joh. 3:2). Martin Luther ur ”Evangelisk Själaspis”, påskveckans lördag (översättning av Per Jonsson) Predikan på pingstdagen Första årgångens evangelietext, Joh. 14: 23-‐29 Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. Frid lämnar jag 40 Påsken 2012 efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en så-‐ dan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro, när det har skett. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Eftersom pingstdagens texter är tillägnade den helige Ande, ska vi också i denna predikan koncentrera oss på den helige Ande och Hans verksamhet. Då vi bekänner vår gemensamma tro på den helige Ande med den apostoliska trosbekännelsens ord är det inte så all-‐ deles klart att vi vet vad det egentligen är som vi bekänner oss att tro på? Jag har en känsla av att den helige Ande nog är den person i Treenigheten som vi minst känner. Vi har ju en viss uppfattning om Gud, Fadern, och Gud, Sonen känner vi allra bäst, men Gud, den helige Ande är nog inte så bekant för oss. Låt oss därför, som Luther i katekesen, fråga: vad är det? Vem är den helige Ande? Som vi redan nämnt är den helige Ande en person, och närmare bestämt en per-‐ son i treenigheten. Den helige Ande är alltså en av de tre personerna i gudo-‐ men. Han är en person på samma sätt som Je-‐ Treenigheten, en fransk miniatyr från 300-‐talet 41 Lutherläsaren 64 sus Kristus och Fadern är det. Jesus har vi lärt oss att uppfat-‐ ta som en person i mänsklig gestalt men samtidigt också som sann Gud. På samma sätt som Jesus verkade bland oss i mänsklig, synlig gestalt, verkar nu den helige Ande bland oss i andlig, osynlig gestalt. Men lika litet som Jesus verkade fri-‐ stående från Fadern och den helige Ande, lika litet verkar den helige Ande fristående från Fadern och Sonen Jesus. Vi läser redan på Bibelns första blad att Guds Ande svävade över vattnet. Redan då var den helige Ande med, vid skapel-‐ sen. Och varför skulle Han inte ha varit det, Han är ju en os-‐ kiljaktig del i den treenige Guden som är evig. Den helige Ande kallas Sonens Ande i Galaterbrevet och Han är en per-‐ son som utgår av Fadern och Sonen. Uttrycket den helige Ande säger oss också att det här är fråga om en helig Ande, inte någon andevarelse av god eller ond natur som existerar i världsalltet, utan det heliga be-‐ tecknar att det är fråga om någonting särskilt och avskilt; Guds den Heliges Ande. När man vill beskriva en person för en annan säger man också ofta var han arbetar och bor. Beträffande den helige Ande kan vi säga att Han arbetar här, i världen, i den all-‐ männeliga kyrkan och Han bor i oss. Vår kropp är ett tempel åt den helige Ande. Men då det gäller att beskriva en person som inte är synlig blir det viktigaste att beskriva vad perso-‐ nen ifråga gör. Därför skall vi använda huvudparten av vår predikan till att beskriva: Den helige Andes verksamhet Den helige Andes verksamhet inleddes inte med den första pingstdagen. Av den verksamhet som Guds Ord uppenbarar för oss var den första uppgiften som vi känner till i historien, som vi redan sade, i skapelsen. (Hans verksamhet utanför historien, i evigheten, känner vi inte till eftersom den inte är 42 Påsken 2012 uppenbarad för oss.) Guds Ande skänkte och skänker fortfa-‐ rande liv åt allt levande. Allt som nu lever är den helige Ande direkt upphov till. Guds Ande är livets Ande. Den helige An-‐ des första uppgift är således att uppehålla livet hos allt le-‐ vande. Men som vi vet, har människan begränsat sin livsmöjlig-‐ het genom att i syndafallet ge döden makt att avbryta livet. För att inte detta avbrott också skulle bli evigt, har Gud i sin kärlek till oss sänt sin Son, avlad av den helige Ande. Han sände Honom i världen i kroppslig gestalt för att åt oss åter-‐ vinna en fortsättning på det liv som vi börjar genom vår kropps födelse och avslutar genom vår kropps död. Denna Jesu kamp för vår Frälsning sker med Andens hjälp. När Jesus blir döpt får Han den helige Ande och strax därpå blir Han frestad av satan, men med Andens hjälp övervinner Han ho-‐ nom. Genom Anden utför Jesus sedan alla under och kraftgärningar. Innan Jesus lämnar jor-‐ delivet utlovar Han samme Ande åt sina lärjungar. Denne får de på pingstda-‐ gen. Då blir apostlarna ge-‐ nom Anden upplysta om Kristi återlösningsverk; att den Jesu snöpliga död som de bevittnat, i själva verket, innebar en ofantlig seger. Det är när den helige Ande upplyser dem om detta som de med Andens hjälp med iver och glädje börjar för-‐ kunna budskapet på alla tänkbara språk. Den helige Andes verksamhet är inte begränsad av vare sig språk eller syndare. 43 Lutherläsaren 64 Enkla syndiga fiskare och förtullare blir de första som bringar budskapet om Guds frälsningsväg till människorna. Att någonting sådant överhuvudtaget är möjligt förstår vi att måste bero på den helige Andes verksamhet. Den helige Ande är den som lär dessa enkla människor allt och påmin-‐ ner dem om allt som Jesus sagt dem. Den helige Ande är därför framför allt en nyskapande Ande, som av syndfulla människor förmår göra dugliga kristna arbetare. För 2000 år sedan gav Han sig till känna på det mest märkliga sätt genom vad som hände med apostlar-‐ na på pingstdagen. Men den helige Andes verksamhet har ingalunda upphört i och med den dagen, utan från historien känner vi Hans verksamhet århundradena och tusendena igenom. Men hur är det i dag med den he-‐ lige Andes nyskapande verksam-‐ het? Finns den alls, och var kan vi i så fall hitta den? Kära vänner, den helige Andes nyskapande verksam-‐ het är i dag mer vidsträckt än nå-‐ gonsin, och vi kan se exempel på det var som helst, också här i våra försam-‐ lingar. Tänk exempelvis på honom som skriver detta. Hur tror ni att en sådan helt vanlig nyländsk syndare skulle kunna bli ett Guds redskap och Fornkristen dopfunt en Guds budbärare, om det inte var för den helige Ande. Han har för det första gjort honom till en kristen i dopet. För det andra har Anden sedan upplyst honom genom Ordet att den enda möjligheten till frälsning för honom som syn-‐ dare var att tro det frälsningsverk som Jesus Kristus utfört. Kraften till att tro någonting sådant har han också fått av den 44 Påsken 2012 helige Ande, Hjälparen. Ytterligare har Anden gjort honom villig till att bli ett Guds redskap genom vilket Guds Ande skulle få fortsätta med att utföra sitt verk. Men, den helige Andes verksamhet till människors fräls-‐ ning är kanske bäst synlig ute på miss-‐ ionsfälten, där människor dagligen övergår från hedendom till kristendom. Även där utför den helige Ande sitt verk genom skröpliga människor som Han gjort villiga till tjänst. Genom dessa människor får den he-‐ lige Ande i Guds Ords form upplysa de av hedendomen förmörkade hjärtan så att de får syn på den sanne Gudens frälsningsverk, att det gäller även dem. Och med den helige Andes hjälp kan de för-‐ stå och ta emot frälsningsgåvan i dopet. Därefter kan även de, som förut var hedningar, själva med Andens villighet bli Kristi vittnen. En, den helige Andes, vittgående verksamhet i vår värld är den bevarande verksamheten; att bevara de troende i tron trots allt vad världen, djä-‐ vulen och deras eget kött försöker för att rasera tron. Det viktiga för oss att fråga är hur vi kan få del av den helige Andes upp-‐ lysande verksamhet? Då bör vi veta var den helige Ande är verksam. Det är endast i Guds Ord. Det betyder att vi får del av den helige Andes verksamhet till vår räddning när vi läser och hör Guds Ord. Varhelst Guds Ord förkunnas rent och klart, dvs. i en-‐ 45 Lutherläsaren 64 lighet med Skriftens Ord, där verkar den helige Ande. Helt ofrivilligt har vi ju redan fått del av Andens verksamhet då vi döptes i den helige Andes namn. Helt ofrivilligt andas och lever vi ända till vår död med den helige Andes hjälp. Men den helige Ande vill också upplysa oss om det allra viktigaste i Hans verksamhet; nämligen att förhärliga Kristus för oss så att vi i Honom skulle se vår Frälsare, den som gjort oss rättfärdiga inför Gud och därmed till innehavare av det eviga livet. Denna upplysande och frälsande verksamhet ut-‐ för den helige Ande, som sagt, i Ordet. Men då får vi också tänka på det Guds Ord som verkar vårt dop och det Guds Ord som verkar nattvarden. Även i nattvarden verkar den helige Ande med oss till vår frälsning därige-‐ nom att Han stärker vår tro på att Kristi försoningsdöd verkligen gäl-‐ ler oss var och en, och kommer till oss påtagligt när vi mottar Kristi lekamen och blod i natt-‐ varden. Må vi därför bekänna oss till den helige Ande genom att låta Honom i Ord och Sakrament uppbygga och stärka vår gemensamma kristna tro! Tord Carlström 46 Lutherläsarna r.f. REDAKTÖR: Markus Saarinen, Sidebyvägen 647, 64490 Sideby, Finland. Tel. +358(0)50-‐358 9797. E-‐ post: [email protected]. ANSVARIG UTGIVARE: Kristian Norrback, Ginstigen 171, 66100 Malax, Finland. Tel. +358(0)50-‐919 5704. E-‐ post: [email protected]. REDAKTIONELLA MEDARBETARE: Tord Carlström (Sannäs), Jan-‐Erik Back (Korsholm), Thor Hemming (Malax), Lars Lövdahl (Kristinestad) och Tom Löv-‐ dahl (Lappfjärd). EXPEDITION: Holger Lövdahl, Södra Lappfjärdsvägen 159, 64300 Lappfjärd, Finland. Tel. +358(0)6-‐222 1428. E-‐post: [email protected] LUTHERLÄSARENS BANKKONTO i Finland är Nordea, Kristinestad, IBAN: FI08 2026 1800 0072 90. BIC: NDEAFIHH, och i Sverige Swedbank, IBAN: SE93 8000 0842 0214 4203 2064. BIC: SWEDSESS. BOKLÅDANS KONTAKTUPPGIFTER: Bror-‐Erik Wik-‐ ström, Bölevägen 124, 64240 Böle, Finland. Tel. +358(0)6-‐225 8144. Närpes Sparbank, IBAN: FI06 4963 1020 0234 74. BIC: HELSFIHH. LUTHERLÄSARENS WEBADRESS: www.lutherlasaren.net
© Copyright 2024