Skapa med betong
Impressum © 2015 Sven Backstein, www.backstein-objekte.de Förlag: Backstein Engineering GmbH, Idstein (Rheingoldverlag är handelsnamn för Backstein Engineering GmbH) Tryck: Saxoprint GmbH, Dresden Text, sättning och layout: Sven Backstein Svensk översättning: Anna Ekberg Foto: Sven Backstein, Ernst Durkowitzer, Kim Kohlhepp Omslagsbild: Karlheinz Buchwald Bibliografisk information från det tyska Nationalbiblioteket: Det tyska Nationalbiblioteket förtecknar denna publikation i den tyska Nationalbibliografin; Detaljerade bibliografiska data kan hämtas via internet, dnb.d-nb.de. ISBN 978-3-943039-04-7 Rättsliga förbehåll: Detta häfte, inklusive alla delar och bilder, är upphovsrätttsligt skyddat. All användning utan upphovsrätttsinnehavarens tilltånd är förbjuden. Det gäller särskilt för fullständig eller delvis kopiering, översättning, mikrofilmning och överföring till elektroniska system. De angivelser och råd som publicerats i detta häfte har noggrant kontrollerats och testats i praktiken av författaren. Beskrivningarnas omsättning i praktiken sker emellertid på egen risk. Författaren tar inget ansvar för eventuella sak- eller personskador som följer av tillämpningen av det beskrivna innehållet. Sven Backstein Handledning Skapa med betong Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein sidan 4 Varför just betong? Betong är ett otroligt mångsidigt material som underskattas av de flesta människor. Den erbjuder många möjligheter att skapa och gestalta och är därför attraktiv inte bara som byggmaterial, utan även som konstnärsmaterial. Betongens egenskaper Med betong menar man en sten som framställts på konstgjord väg av sand eller grus, cement och vatten. När det ingående bergmaterialet (sand eller grus) är särskilt fint, kallar man det även för bruk. Processen då betong stelnar och sedan härdar kallas för hydration. Den flytande blandningen av vatten och cement omvandlas till en fast substans, den så kallade cementstenen. Massan krymper då en del, men kornstorleken förblir oförändrad. Kornens uppgift är att motverka krympningen så mycket att det inte uppstår några sprickor. Med hjälp av tillsatser som blandas med betongen i små mängder, kan man medvetet påverka såväl bearbetningsegenskaperna som det färdiga materialets beteende. Med tillsatserna kan man till exempel skynda på stelningen, göra betongen klibbig, flytande eller trögflytande, eller se till att slutresultatet får särskilt hög hållfasthet. Tillsatserna är avgörande för hur betongen kan användas. Man kan arbeta med betong på de mest skilda vis och även kombinera olika tekniker med varandra. Betong låter sig modelleras, bli bearbetad till tunnväggig laminat med hjälp av glasfiber, draperas på samma sätt som textil, sprutas på väggar, bli skuren (skulpterad) i som en mjuk natursten, och naturligtvis även helt enkelt bli gjuten i formar. Med betong är nästan vad som helst möjligt. Kommersiella färdigblandningar optimerade för byggändamål är oftast helt oanvändbara för konstnärligt skapande. Att arbeta med de färdiga blandningarna blir bara frustrerande. För det kreativa gestaltandet lönar det sig alltid att använda konstnärsbruk Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein som är anpassat efter den teknik man vill arbeta med. Betongverkstan En betongarbetsplats kan man ställa i ordning nästan var som helst. Man måste bara tänka på att damm och betongspill är svårt att undvika och att golvet ibland blir blött. Något oväsen uppstår knappt. Under vilofaserna är det dock viktigt att förmålet man arbetar med skyddas från direkt solstrålning, luftdrag, frost och vibrationer. Eventuellt bör arbetsplatsen utrustas med ett improviserat arbetsbord, en klappstol samt möjlighet att ansluta till vatten och elektrisk ström. Utrustning Arbetet med betong fordrar robusta kläder. Skor med stålhätta rekommenderas när man arbetar med större förmål eftersom fallande betongdelar utgör en verklig fara för fötterna. Närhelst det går bör man skydda händerna med arbetshandskar för att undvika att skada sig på råa ytor och vassa kanter. Man bör inte under några omständigheter modellera utan gummihandskar eftersom nytt cementbruk är starkt alkaliskt och därför angriper huden extremt mycket. Övriga arbetskläder bör framförallt vara bekväma, fylla sitt syfte och om möjligt vara slittåliga. För de allra flesta arbeten räcker en relativt liten grundutrustning med verktyg. En murarhink för att blanda måste man ha, liksom en andra hink med tvättvatten för verktygen. Verktygen får man under inga omständigheter göra rent under rinnande vatten eftersom cementrester kan stelna i vattenledningarna och orsaka stopp. Mindre mängder bruk kan man blanda med en murslev, men den bör inte vara för stor eftersom det då krävs för stor kraft för att röra om. När man ska blanda större mängder lönar det sig att använda en omrörare, eller i alla fall en stark borrmaskin med spiralomrörare. För riktigt stora mängder, och framför allt för höghållfast gjutbruk som bara får blandas med små mängder vatten, är en tvångsblandare till stor hjälp. De vanliga frifallsblandarna som man ofta finner på byggen är dessvärre bara till begränsad nytta eftersom de vanligtvis fordrar för mycket vatten vid blandningen. Det är bra att skaffa sig ett urval av skrapverktyg eftersom betongen efter stelningen fortfarande är mjuk och då utan problem låter sig bearbetas (skulpteras). Utöver spatlar, skedar och dentalinstrument lönar det sig framförallt att skaffa en murbruksrepa som man kan använda som slipblock. sidan 5 hands i en vattenkanna eftersom det då är enkelt att dosera. När man modellerar är dessutom en vattenfylld gipsbägare eller en sprayflaska omumbärliga hjälpmedel för att då och då kunna fukta gummihandskarna och föremålet man jobbar med. För att skära till bindetråd och lätt metallarmering lämpar sig en skärmaskin eller en sekatör. Armeringsjärn klipper man bäst av med en bultsax, eller, om man inte tycker det lönar sig att skaffa en sådan, med en metallsåg eller en liten vinkelslip. För att skära av stålvajer är vinkelslipen oumbärlig. Underkonstruktioner av frigolit skär man bäst med en vass kniv, en beskärningssåg eller med en varmtrådsskärare. Enstaka bitar av frigolit kan man snabbt och enkelt limma ihop till större objekt med byggskum. För detta syfte rekommenderas varmt att man skaffar en byggskumspistol. Värdet av ett särskilt arbetsbord ska man inte underskatta. Det kan bestå av två enkla hopfällbara bockar tillsammans med en skiva som man lägger ovanpå och behöver inte kosta många kronor. Man bör försöka utforma sin arbetsplats så att man kan arbeta där utan ansträngning, eftersom man bara då helt kan fokusera på sitt verk. Blandningsvattnet bör man ha till En överblick av de viktigaste verktygen: vattenkanna, gipsbägare, murarhink, gummihandskar, modelleringsverktyg, spatel, murslev, sprayflaska, skruvstäd, bultsax, hammare, stålrör, tumstock, sekatör, arbetshandskar. Skruvstädet och stålröret är till hjälp när man böjer armeringsjärn. Med dem som hjälpmedel kan man böja till och med korta bitar i räta vinklar. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein Materialet Helt avgörande för hur roligt arbetet blir är att man väljer det riktiga materialet. Det hänger på materialet hur lätt det är att lyckas göra ett felfritt verk och om detta senare visar sig vara så hållbart som man önskade. Materialet bör därför vara precis anpassat för varje tänkbart syfte. Hos www.moertelshop.se många bra konstnärsbruk för alla möjliga syften och arbetstekniker. Man kan dela in de olika sorterna bruk som följer: Basbetong används för modellerings- och lamineringstekniker. Den syftar till att bygga upp volym och att ge föremålet den nödvändiga grundhållfastheten. Med vissa undantag kan man dessutom använda basbetong för att modellera ytdetaljer. Särskilt stora skulpturer består huvudsakligen av basbetong, ofta i kombination med glasfiber. finns innehåller modelleringsmassan fina fibrer som förhindrar sprickbildning. För att ge modelleringsmassan en lerliknande, plastisk konsistens, måste den blandas med mycket lite vatten. För bästa resultat knådar man för hand in lite extra torrt bruk efter blandningen. Om modelleringsmassan har blivit bara det minsta lilla för blöt, så är den redan för mjuk för att modellera med. När man arbetar sidan 6 Modellerringsmassan i Mörtelshop heter MOMO®. Den stelnar långsamt, dvs man kan bearbeta den under cirka två timmar. Om man sätter till BUMS® kan man få den att accelerera som man önskar. Finskiktsbruk lägger man på i tunna lager som avslutande skikt för att släta ut den för modellerade arbeten så typiskt råa betongytan. Lagret bör vara högst en millimeter tjockt. Det räcker för att täcka över underlagets råa yta. Grövre ojämnheter och vågor kan man inte jämna ut med denna metod. Dem måste man först avlägsna genom att slipa den fortfarande mjuka betongen, tex med en murbruksrepa. För finskiktsbruket ska man inte grunda med cementuppslamning. Underlaget ska bara fuktas lite i förväg. Bruket blandas till en krämig, halvstel konKonstnärsbetong framställs enligt speciella recept som baseras på vitbetong. De olika blandningarna möjliggör konstnärlig gestaltning med sistens och läggs på betong med hjälp av många olika arbetstekniker. Ett stort urval hittar man med hjälp av en bred på www.moertelshop.se. pensel eller med Hos Mörtelshop gummihandskar. I Sverige står två olika en andra omgång, sorters basbetong till cirka 20 minuter med modelleringsmassa tar man förfogande, nämligen BUMS®, ett senare, gnider man hela ytan med alltid knytnävsstora bollar av snabbt stelnande vitt bruk, och gummihandskar för att slipa av bruk ur hinken för att knåda GRUMO®, ett långsamt stelnande den. Den riktiga tidpunkten för dem. Varje ny boll trycks sedan vitt bruk. För att anpassa avslipning känner man igen på mot det föremål man arbetar med stelningshastigheten efter behov att ytans vattniga glans och stryks ut mot sidorna med kan man även blanda de båda försvinner. När man gnider faller fuktiga fingrar. För att bruket ska sorterna som man önskar. en del sandkorn ut och fungerar fästa mot underlaget är det som slipmedel som gör ytan nödvändigt att först stryka på en blank. Resultatet blir att ytan får uppslamning av cement så att Modelleringsmassan är lik en sammetslen känsla som den fuktiga bollen av bruk möter basbetongen, men är smidig på påminner om sandsten. en likaså fuktig yta. ett alldeles speciellt sätt. Man Uppslamningen består bara av I Mörtelshop hittar man ett använder den för att gestalta ytor. cement och vatten. snövitt finskiktsbruk, som även Eftersom ytbetong framför allt löper risken att torka för snabbt, Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein kan användas som under namnet FIFI®. fogbruk, Modelleringspasta baserad på cement möjliggör skapande av särskilt fina detaljer på ett betongobjekt. Den används även för att med spatelteknik i efterhand jämna till eller strukturera betongytor som redan stelnat. Eftersom de stödjande, grövre kornen fattas i den mjölfina massan, är det, jämfört med modelleringsmassa, lättare hänt att det bildas sprickor. Modelleringspastan lämpar sig därför bäst för modellering av mindre partier, ungefär till storlek av en människas näsa. När den har härdat går det mycket bra att slipa den, vilket ger möjlighet att gestalta attraktiva ytor som snarare påminner om keramik än betong. Mörtelshop erbjuder en krämvit modelleringspasta som heter PÜPPI®. Klisterbruk är beteckningen för ett särskilt kladdigt cementbruk som förädlas genom tillsats av plastdispersion. Tillsatsen ger upphov till de speciella vidhäftningsegenskaperna som även fungerar på svåra underlag. Klisterbruk behövs till exempel för att fästa mosaik och för att lägga klinkerplattor. Att blanda klisterbruk med andra sorters bruk som inte är tillräckligt kladdiga för ett visst syfte, tex då man arbetar med Béton-Mâché-Teknik, underlättar arbetet och kan ibland till och med vara en helt nödvändig åtgärd. I Mörtelshop finns det ett vitt klisterbruk, speciellt anpassat för Mâchéteknik och som mosaiklim, som heter KLEMO® marmorlim. Flytspackel används för den konstnärliga betonggjutningen. För sådan vill man att även svåra former ska kunna fyllas helt, att sidan 7 den gjutna ytan blir oklanderlig, och att krympningen är minimal. Det finns olika sorters användarfärdiga flytspackel som är anpassade efter de respektive behoven av vithet, härdningshastighet, och slutstyrka. Gemensamt för dem alla är att de innehåller flytmedel med mycket hög prestanda som gör att de förtätar sig själva vid gjutningen. Det är därför inte nödvändigt att skaka formen som man vanligtvis gör vid byggen. Det kan till och med vara skadligt att skaka eftersom det kan leda till segregering av de enskilda beståndsdelarna i bruket. Flytspackel med särskilt hög slutstyrka kan man normalt bara blanda med hjälp av maskiner eftersom de kräver mycket energi. Det är idealiskt om man kan använda en visp, mixer eller tvångsblandare. Med hjälp av ett särskilt trick kan man i nödfall använda sig av en frifallsblandare: vid omrörningen blandar man först endast 50% av torrsubstansen med 100% av den planerade vattenmängden. Först därefter, när en flytande „gröt“ redan uppstått, lägger man till resten av torrsubstansen lite i taget. I Mörtelshop finns det ett stort urval av olika sorters flytspackel. Skulpteringsbruk sticker med sina speciella egenskaper ut från vanligt flytspackel. Det gjuts i formar på samma sätt som de vanliga sorterna, men skillnaden är att avgjutningen ännu inte fått det färdiga förmålets slutgiltiga form. Det färska bruket stelnar snabbt till ett block, en råmodell, som sedan tas ur formen och täljs som natursten, dvs bearbetas med skulpteringsteknik. Det speciella med skulpteringsbruket är att det först stelnar mycket fort och sedan härdar mycket långsamt. Därför är det möjligt att utan ansträngning bearbeta bruket med lätta skrapverktyg Tvångsblandare (överst) och handomrörare (mitten) är de riktiga verktygen för att blanda höghållfast gjutbruk eftersom det måste röras om särskilt intensivt. Ibland räcker det dock att använda en frifallsblandare (underst). under flera dagar. Trots det blir bruket efter ett par veckor riktigt hårt. Med skulpteringsbruk kan man skapa speciella färgeffekter om man färgar in delmängder med pigment av olika färger och sedan gjuter flerfärgade, marmorerade råämnen. Tillvägagångssättet är detsamma som när man bakar tigerkaka. I Mörtelshop Skulpteringsbruket täljbruk. heter SKULPTIN® Draperingsbruk kan man kavla ut till tunna plattor som man sedan lägger över en förberedd stödform på samma sätt som man skulle göra med ett stycke tyg. Man kan även lägga (drapera) plattorna som man önskar i dekorativa veck. Efter stelningen får man då mycket lätta och stabila tunnväggiga skålar, Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein lampskärmar former. och liknande För draperingstekniken använder man sig av lämpligt flytspackel. Spacklet blandas först enligt recept och förändras därefter med hjälp av ett ställmedel så att det inte längre flyter utan istället låter sidan 8 sig kavlas som lera. Av de torrbruk som erbjuds i Mörtelshop lämpar sig VITO® i kombination med ställmedlet Typ A mycket bra för drapering av mindre föremål. Om det ställs särskilt höga krav på hållfastheten, eller om man arbetar med extremt tunnväggiga föremål, lönar det sig att prova den ultrahållfasta specialcementen TEGNO®. Beläggningsbruk När man ska belägga stora ytor med betong eller bruk är det mycket viktigt att ta krympningen, dvs volymminskningen efter bearbetning, med i beräkningen. För att det inte ska släppa från underlaget eller uppstå sprickor på grund av krympning väljer man en krympneutral, eller till och med lätt svällande betong. Dessutom måste betongen ha goda vidhäftande egenskaper. I Mörtelshop finns BASIL® golv- och väggbetong som på ett bra sätt möter dessa kriterier. BASIL® kan man dessutom stryka ut tunnt över stora golvytor eftersom den har goda flytegenskaper. För lodräta ytor erhåller man en icke flytande konsistens som det går att spackla med efter tillsats av ställmedel Typ Q. Sprutbetong Tillgång till en putsmaskin kan underlätta vid betonering av stora föremål. För det här sittpodiet sprutades röd infärgad GRUMO® på i flera lager och armerades med glasfiberväv som lades in skiktvis. Bruk eller betong som man kan bearbeta med sprutteknik har fördelen att den ger möjlighet till ett mycket effektivt arbetssätt. Sprutbetong är därför särskilt intressant att använda till stora föremål, som „valhuset“ på sidan 4, och för serieproduktion. Som sprutverktyg kan tex en putsmaskin eller en verkstadskompressor kopplad till sprutpistol med tratt komma i fråga. Det är viktigt att materialet är så stabilt inställt att det inte Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein VARNING Cement bildar tillsammans med vatten ett starkt lut som kan ge upphov till brännskador på huden och i ögonen. Om betong eller cement hamnar i ögonen ska man omedelbart spola intensivt med rent vatten i 10-15 minuter. Om flytande vatten inte står till förfogande, måste man som försiktighetsåtgärd i förväg se till att en behållare med rent vatten finns tillgänglig. Under spolningen ska man röra ögat i alla riktningar. rutschar eller flyter bort från lodräta ytor. För putsmaskiner fungerar den ovan redan omskrivna basbetongen GRUMO® alldeles utmärkt. För att få fram tunnare beläggningar med hjälp av en sprutpistol tar man istället till ett flytbenäget bruk som BASIL®. Det kan man efter blandningen ställa in genom tillsats av ställmedel Typ R så att det fortfarande flyter bra i tratten, men att det ändå kan sprutas stabilt på väggen med tillräcklig skicktstyrka för att det inte ska rinna av (se sidan 19). Med eldfast betong kan man i princip arbeta med samma tekniker (modellering, laminering, gjutning) som man använder till vanlig betong. Men, på grund av att urvalet av användbara råmaterial är begränsat står inte riktigt lika många möjliga bearbetningsegenskaper till buds som då man använder vanlig betong. Eldfast betong är jämförelsevis känslig för alltför låga bearbetningstemperaturer och bör inte användas då den omgivande temperaturen ligger under 10°C. Jämfört med vanlig betong är det dessutom extra viktigt att skydda det nytillverkade föremålet mot uttorkning under de första timmarna genom att täcka över det med folie. Om man inte i tillräckligt hög grad tänker på dessa två saker löper man risken att sand faller ut i ytan. sidan 9 Ytterligare en egenhet hos den eldfasta betongen är att man bara får utsätta den för hög hetta efter det att den genomgått en särskild torkprocedur. Då man torkar betongen vid temperaturer upp till 120°C kommer det inneboende, överflödiga vattnet långsamt avdunsta. Detta vatten skulle vid snabb uppvärmning annars utveckla ett så högt ångtryck att betongfogarna skulle sprängas sönder. I praktiken kan torkningen ske genom långsam upphettning i ugn. Föremål som är för stora för det kan man istället torka genom att i början bara utsätta dem för svag, „skonsam“ värme och därefter gradvis stegra mot den högsta måltemperaturen. För att torka tex ett eldfat kan man vid första användningen lägga den grova veden underst och de fina stickorna ovanpå. Eldfast betong använder man när de färdiga föremålen kommer utsättas för stark hetta, tex för eldfat, utomhuskaminer eller konstnärligt utformade kaminbeklädnader. Normal betong lämpar sig inte för ändamålet eftersom den kommer att splittras. Visserligen består även eldfast betong av cement, sand och vatten, men sanden och cementen måste leva upp till speciella krav. Den får inte innehålla någon kvartssten som kan „explodera“ vid högre temperaturer. Portlandcement, som annars är det vanliga i betong, är olämpligt och måste ersättas med lerjordscement när eldfasthet är ett krav. I kombinationen mellan eld och betong uppstår intressanta och kreativa möjligheter. Det är viktigt att man väljer en eldfast betong tillsammans med en likaså eldfast armering. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein I Mörtelshop finns den eldfasta betongen GRISU® för konstnärligt skapande. Träbetong är en riktigt exotisk betongvariant eftersom stenkornen i den ersätts med träspån. Materialet består alltså i allt väsentligt av cement, vatten och träspån. Sammansättningen gör att träbetong visserligen är angenämt lätt jämfört med normal betong, men den är å andra sidan bara begränsat vittringsbeständig. Typiska saker som tillverkas av träbetong är fågelholkar och igelkottshus, men naturligtvis är det bara fantasin som sätter gränsen för vad man kan göra med detta material. De vanliga recepten för träbetong innehåller förutom träspån och portlandcement även en acce- sidan 10 lerator. Acceleratorn har till uppgift att ta bort den starkt fördröjande effekt som träspånen har på härdningsprocessen. Det specialcement för träbetong som erbjuds i Mörtelshop heter WUTZ®. Den är redan utrustad med den nödvändiga acceleratorn och innehåller dessutom andra tillsatser som gör det möjligt att inte bara stampa in materialet i förberedda formar (vilket tidigare Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein var det vanliga tillvägagångssättet), utan också gör att man kan modellera fritt med det. På grund av att träbetongen innehåller just trä, måste efterbehandlingen som följer den egentliga betoneringen ske på ett annat sätt än för normal betong. (se avsnittet om efterbehandling, sidan 22). I det här fallet handlar det för ovanlighetens skull inte om att hålla betongen fuktig tillräckligt länge genom att täcka den med folie, utan istället om att lufta den bra runtomkring så att överskottsvattnet kan avdunsta jämnt från alla sidor. Om man inte sörjer för bra luftning kan det leda till att träspånen här och där sväller för mycket så att föremålet spricker. sidan 11 Lättbetong får man då man byter ut den vanliga sanden eller gruset mot så kallad lättballast. På marknaden finns många olika lättballaster, tex pimpsten, perlit, lecakulor och frigolitkulor. Använder man lättballast är det möjligt att reducera betongvikten till en tredjedel eller mindre, men man minskar då även betongens hållfasthet. Men framförallt gör lättballasten att betongen blir Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein starkt porös, vilket vittringsdugligheten. begränsar Men, det finns ett annat sätt att framställa betongföremål som är lätta och ändå fullt dugliga för användning utomhus – man gör föremålen extra tunnväggiga och sparar därigenom vikt. För att den tunnväggiga betongen inte ska brytas när den belastas kan man använda en betong med särskilt hög hållfasthet, tex MOBY DUR® flytspackel för möbler. Fast allra viktigast för betongens hållfasthet är föremålets utformning. Det är ett välkänt faktum att en välvd platta i sig själv är stabilare än en platt platta. För att uppnå högsta möjliga stabilitet hos tunnväggiga föremål bör man alltså alltid sträva efter att de ska vara välvda som ett äggskal. Den enklaste tekniken att framställa välvda förmål av betong är med hjälp av lamineringsteknik (se glasfiber- betong, sidan 16). Denna teknik gör det möjligt att skapa mycket lätta och stabila förmål, som tex kulor, sittstenar och betongsoffor, även med hjälp av en mindre fast betong, som tex GRUMO® basbetong. Det går att spara in ytterligare på vikten om man helt tar bort sanden och istället använder en blandning av cement, fibrer och vatten. En sådsan massa, exempelvis WUTZ® med glasfibrer (se ultralätt betongteknik, sidan 16) eller TEGNO® med glasfibrer (se Draperingsteknik, sidan 20), kan man, när man väl fått fram en bra konsistens, bearbeta till bara ett par millimeters tjocklek med bibehållen hållfasthet. Utöver formen och den använda cementen respektive torrbruket är naturligtvis armeringen av särskild betydelse för sådana föremål. Armering av förzinkad metall: armeringsjärn, ståltråd, hönsnät Armering av alkaliresistent glas: AR-matta, AR-kortfiber, AR-väv sidan 12 Armering Betong kan stå pall för mycket högt tryck, men håller däremot inte för motsvarande dragbelastning. Eller annorlunda uttryckt: det är mycket svårt att trycka sönder ett stycke betong, men det är ganska enkelt att riva sönder det. Därför är det vanligt att man armerar betongen, dvs att man under bearbetningen bäddar in stål eller glasfibrer som hjälper till att motstå viss dragbelastning utan att det uppstår skador. Om man arbetar med mycket kompakta förmål kan man avstå från armering. Men, om föremålets gestaltning ger intryck av att något kan brytas av så krävs absolut armering. Naturligtvis är armeringens material och utformning beroende av dess funktion i varje enskilt fall. För betong som bearbetas i lager kan armeringen bestå av hönsnät, sträckmetall eller glasfibrer. Exempel på det är „valhuset“ på sidan 4, sittpodiet på sidan 8 och drakhuvudet på sidan 10 och 11. Späda pecisionsarbeten, tex en balettdansös, kräver däremot en kraftig armering av armeringsjärn eller ståltråd. Man kan förenklat uttrycka det som att ju bräckligare ett förmål verkar, desto starkare måste armeringen vara. Att man kan ersätta armeringsjärn med ståltråd i betongen känns för övrigt ganska självklart när man tänker på att armeringen bara har till uppgft att stå emot dragbelastning. Korta fibrer av stål, glas, kol, basalt eller PVA (polyvinylalkohol) som man blandar in vid tillredningen av färsk betong räknas också som armering. Fibrerna är framför allt användbara till gjutna förmål, men på grund av sin korta längd (ungefär 10 till 15 millimeter) ger de inte upphov till lika hög draghållfasthet som vävar eller Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein tyger gjorda av långa fibrer gör. Basaltfibrer har inte använts så länge för betong, men erbjuder ett minst lika bra alternativ som ARglasfibrer (se glasfiberbetong, sidan 16). Basaltfiber är särskilt väl lämpade för eldfast betong. Korrosion Om en armering av stål ligger djupt inbäddad i betongen skyddas den mot rost. Ett rostigt armeringsjärn fortsätter inte att rosta inuti betongen och det beror Uppbyggnaden av större förmål börjar med att man framställer passande rör av sträckmetall. På bilden kan man urskilja de individuella rören för ben, armar, hull och huvud. De (t.ex. med bubbelplast) stoppade rören binds ihop till önskad kroppsform med hjälp av ståltråd eller buntbant. Alltsammans förstärks sedan med armeringsjärn beroende på den förväntade belastningen. Då får man en stel underkonstruktion som klarar av att bära det första betonglagret (fixeringsskiktet) utan att märkbart deformeras. Dimensioneringen av sträckmetallrören för en person i naturlig storlek underlättas om mäter sina egna lemmar och sedan lägger til lite för att kompensera för de ställen där rören förbinds med varandra. Utanpå fixeringsskiktet lägger man på volymskikt och täckskikt. Som namnet antyder används volymskiktet till att bygga upp volym där det behövs. Förfarandet kan naturligtvis delas upp i flera etapper eller i olika skikt. Med det avslutande täckskiktet gestaltar man ytan, dvs detaljer som ansiktsdrag, ögon, näsa, öron, rynkor, osv. Bruket som ska användas till fixerskiktet ska vara betydligt mjukare, alltså blandas med mer vatten, än bruket till volymskiktet. Anledningen är att det vid fixeringen är viktigt att bruket tränger in i maskorna så bra det går. För volymskiktet gäller det motsatta. Till det behövs ett så stelt bruk som möjligt (med lite vatten) för att det pålagda materialet inte ska gå sönder. Om bruket är för mjukt leder det bara till onödig frustration. på att betongen är alkalisk. Om stålet inte ligger tillräckligt djupt, dvs om det ligger mindre än 2 till 3 cm under betongytan, fungerar inte den här skyddsmekanismen tillräckligt bra och man måste räkna med skador på betongen som gradvis förvärras och är svåra att reparera. För särskilt tunna föremål lönar det sig därför att vara försiktig och använda förzinkat armeringsjärn eller förzinkad stålvajer, alternativt att överväga armering med hjälp av fibrer av glas, kol, basalt eller sidan 13 PVA. Men, även om man väljer dessa material gäller det att vara försiktig. Till skillnad från stål skyddas inte glas av betongens alkalinitet, utan angrips tvärtom istället. Av den anledningen ska man bara använda alkalibeständiga glasfibrer, så kallade AR-glasfibrer, när man arbetar med betong. Inte heller basaltfibrer är helt alkalibeständiga. När dessa fibrer ska användas tillsammans med Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein betong behandlas de först med särskilda impregneringsmedel som gör dem motståndskraftiga mot den alkaliska miljön. Med basaltfibrer får betongen något högre hållfasthet än med glasfibrer. Särskilt gynsamt är det att kombinera basaltfibrer med eldfast betong, eftersom de är mycket värmetåliga och den eldfasta betongen bara är svagt alkalisk. I det fallet kan man till och med använda basaltfibrer som inte är impregnerade. PVA- och kolfibrer är okänsliga Att bygga upp en betongskulptur Betongskulpturer arbetar man fram genom att lägga betong på en existerande grundmodell. Detta tillvägagångssätt kallas för uppbyggnadsteknik. Grundmodellen består oftast av en metallställning som senare även fungerar som armering. Under uppbyggnaden måste grundmodellen klara av att utan fullt stöd bära betongens vikt. sidan 14 Till eldfasta föremål ska man aldrig använda metall eftersom den blir mjuk vid höga temperaturer och därför gör att armeringen misslyckas. Inte heller glasfibrer är idealiska för eldfasta föremål. Basaltfibrer, å andra sidan, kan man använda tillsammans med eldfast betong eftersom de har en relativt hög smältpunkt. Om man bestämt sig för en armering av metall, börjar man med att bygga en stabil trådkropp som eventuellt fylls med För att bygga upp mindre figurer med hjälp av hönsnät är det bäst att använda ett accelererat modelleringsbruk, t.ex. en blandning av MOMO® och BUMS® i förhållandet 1:1. Om man jämför med att arbeta med lera har man fördelen att det stelnar fort och i princip utan att krympa. Vanligtvis lägger man på material rikligt för att med sedan, efter bara en kort tid när bruket har stelnat, skrapa bort duren överflödet. upprepas Procetills föremålet har den form man önskar. för korrosion och alkalinitet, men på grund av att de kostar mycket används de sällan till betong. Som alternativ till att använda en metallställning är det möjligt att bygga runt en tillfällig grundmodell som tas bort när förmålet är färdigt, eller åtminstonde inte har någon bärande funktion. Till exempel kan man använda en gymnmastikboll som grundmodell när man vill göra en betongkula. I det fallet använder man glasfibrer iställer för metall som armering. fyllnadsmaterial. Trådkroppens utformning ska ligga nära den färdiga skulpturens form. Under det fortsatta arbetet kommer trådkroppen kläs in i ett cirka 3 cm tjockt betongskal, vilket betyder att den måste vara ungefär 3 cm smalare än den färdiga skulpturen. För figurer med smala kroppsdelar, som halsar, hand- eller fotleder, är det därför nödvändigt att arbeta med Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein särskild omsorg så att trådkroppen blir för tjock. inte Alla ställen som kan brytas av när de belastas ska förstärkas med armeringsjärn eller stålvajer. Armeringen måste anordnas på ett sådant sätt att den ligger så väl inbäddad i betongen som möjligt. Bara på det viset kan den ge maximalt stöd. För att förbinda de enskilda metalldelarna med varandra använder man ståltråd eller buntband. Om den färdiga skulpturen ska stå utomhus metallställningar kan det vara till hjälp att inte bara binda samman armeringsjärnen med tråd, utan att dessutom svetsa ihop skarvarna för ytterligare stabilitet innan bruket läggs på. Men, oftast går det nästan lika bra även utan svetsning. Om den färdiga skulpturen ska stå på en sockel bör man tillverka denna innan verket blivit för tungt och därmed svårt att flytta. Socklar bör man helst gjuta eftersom de blir som starkast då. sidan 15 och utgår sedan från „bollen“ för att göra den form som man önskar, som om man jobbade med modelleringsmassa. Den som vill arbeta med frigolit kan hitta plattor i storleken 50 cm x 100 cm i handeln. Plattorna är maximalt 10 cm tjocka. Med hjälp av byggskum kan man klistra samman plattorna till former i vilken storlek som helst. Tills byggskummet torkat kan man hålla ihop de enskilda delarna med tejp eller häftstift. För stora föremål krävs att man till en början lägger tid på att bygga underkonstruktionen. På den här bilden består den av sträckmetall som förstärkts med armeringsjärn. Fixeringsskiktet, som på bilden just håller på att läggas på, täcker inte alla metalldelar utan de kommer senare försvinna under ytterligare betongskikt. För detta arbete lämpar sig basbetongen GRUMO®. måste de metalldelar som man med avsikt låta sticka ut ur betongen antingen vara rostfria eller förses med korrosionsskydd. För att inte sockeln och skulpturen ska skiljas från varandra måste man förbinda dem med flera armeringsjärn. När grundmodellen av tex tråd eller nät är stabil och står stadigt, fixeras den med hjälp av det första lagret basbetong. Det ger skulpturen den styvhet som gör att den håller formen under de kommande arbetsstegen. När man arbetar med stora Sträckmetall är inte särskilt formbar så den lämpar sig bäst för större föremål. För mindre föremål är det bättre att börja uppbyggnaden med att göra en form av frigolit som sedan kläs in med hönsnät. Hönsnätet skrynklar man ihop som ett pappersark Om man har tillgång till en skumpistol kan man dosera byggskummet på ett bra sätt. Man kan då även dosera skummet i små mängder och sedan återförsluta flaskan så väl att resten håller sig fräscht i flera månader. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein Glasfiberbetong Stödformer av frigolit är idealiska när man arbetar med glasfiberbetong. Då kan man på ett enkelt sätt tillverka tunnväggiga skålformade föremål, som tex kulor, sittstenar och vaser. När man lägger på enskilda tunna betonglager kallas det för lamineringsteknik. För sådana föremål ska det första skiktet vara ett genomgående ca 1 cm tjockt lager av basbetong (GRUMO®) som blandats med 5 cm långa alkaliresistenta glasfibrer. Passande fibrer finns i form av så kallad AR-glasfibermatta, avbildad på sidan 12. Fibrerna i mattan är inte sammanvävda med varandra utan hålls ihop med hjälp av ett vattenlösligt klister. När mattan kommer i kontakt med vatten löses den upp i individuella fibrer som man sedan enkelt kan blanda med bruket. Ovanpå det första, stelnade lagret lägger man minst ytterligare ett lager med glasfiberbetong. Det gör att verket blir starkare och används också för att släta ut ojämnheter. I vilket fall som helst måste man först och främst behandla underlaget med en murbruksrepa för att jämna till och få fram en „rå“ yta. Sedan avlägsnar man alla smulor från ytan och fuktar den med cementslam bestående av en enkel sås av vatten och cement. Sedan kan man lägga på det andra lagret på samma sätt som man gjorde med det första. Ett alternativ när man arbetar med det andra lagret är att lägga glasfibermattan fläckvis på cementslammet och sedan arbeta in den med hjälp av en bred pensel och mera cementslam tills inga vita fibrer lyser igenom mer. Därefter läggs ännu ett fuktigt För tekniken med ultralätt betong blandas specialcementen WUTZ® med två olika sorters AR-glasfiber (ovan till vänster): fina kortfibrer för täckskiktet (till vänster) och grov glasfibermatta för underlaget (till höger). Underlagsbruket läggs bara på till en tjocklek av 1-2 mm per skikt (ovan till höger). Den fina täckskiktsbruket (nedan till vänster) stryks slutligen på ännu tunnare bara för att jämna ut ojämnheter (nedan till höger). sidan 16 lager basbetong på (på det likaså fuktiga underlaget) och stryks ut till ett ungefär 1 cm tjockt skikt. Jobbar man på det här viset behöver man inte blanda in fibrer i bruket, vilket naturligtvis är tidsbesparande. Dessutom har det fördelen att inget störande „fiberludd“ tittar ut från ytan när man har slätat till den med murbruksrepan. Arbetar man med eldfast modelleringsbruk går man till väga på samma sätt, fast man måste självklart använda eldfast cement till cementslammet och glasfibrerna bör bytas ut mot värmebeständiga basaltfibrer. Ultralätt betong Tekniken man använder när man arbetar med ultralätt betong är en speciell variant av lamineringstekniken. Man kan tillverka extremt lätta, men ändå helt vädertåliga betongföremål. Vanligtvis använder man en stödkropp av frigolit, men den kan precis lika bra bestå av ett färdigt föremål av papier-maché som mycket enkelt görs väderbeständigt genom att man lägger på ett tunnt lager betong. Även stabil wellpapp är lämpligt som underlag. Det är alltså inga problem att snabbt och enkelt göra sig ett par vädertåliga och lätta betonkuber som dekoration i trädgården. Man använder ren cement istället för basbetong och sparar därigenom in kornens vikt. Dessutom gör man skikten extremt tunna och därför använder man, allt sammantaget, mycket lite material. Det fungerar dock bara när massan av vattnet och cementen har blandats med tillräckligt stor mängd glasfibrer. Annars finns risk att det färdiga förmålet spricker. Eftersom det dessutom finns en risk att så tunna betongskikt torkar för fort och därför tar skada, måste man använda en speciell sorts cement. WUTZ® är en specialcement som Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein lämpar sig särskilt bra (används även för träbetong, se sidan 10). Béton-Mâché Den nödvändiga blandningen består av 500 g WUTZ®, 300 g vatten och 25 g glasfibrer. Allt måste blandas intensivt och slås till en krämig massa antingen med murslev eller med händerna (använd gummihandskar!). Eftersom det är svårt att blande större mängder, och därför att massan stelnar väldigt fort, rekommenderas att bara blanda lite i taget (ca 1 kg). Den så kallade Mâchétekniken är en utveckling av den ovan beskrivna tekniken. Med hjälp av den har man möjlighet att snabbt och enkelt tillverka förmål med stor volym. Dessutom kan man helt avstå från att använda fyllnadsmaterial. Förutsättningen är att verket är lämpligt att tillverka med den här tekniken, dvs att det har en stor fot och smalnar av uppåt. Föremålet måste alltså i vid bemärkelse likna en sockertopp. Precis som när man arbetar med papiemaché består underkonstruktionen av hönsnät. Foten förstärks ytterligare med hjälp av en ring av armeringsjärn. Ringen böjer man först till i ett skruvstäd och sedan lägger man den till rätta vid trådkroppens understa söm. Betoneringen börjar med att den armerade sömmen på arbetsplattan bäddas in i en vulst (utåtsvälld list) av basbetong. Det ger den nödvändiga stabiliteten för det fortsatta arbetet. När det väl är säkerställt fortsätter man att täcka hönsnätet nerifrån och upp med ett mycket tunnt lager med bruk. För att det ska fungera måste bruket man använder ha de bestämda egenskaper som utgår från en vanlig basbetong. En blandning betående av två delar BUMS®, en del KLEMO® och en dos av Mâchéfibrer enligt egen känsla har visat sig fungera bra. Mâchéfibrer består av polypropylen och ska betraktas som armering. Fibrernas uppgift är att se till att bruket inte faller igenom hönsnätets maskor. Efter ett par dagar är Mâchébruket så hårt att det mycket lätta förmålet blivit stabilt och väderbeständigt. Materialet stryks på underlaget till en tjocklek av 1-2 mm med hjälp av en smal murslev. När det har stelnat lägger man på ett andra skikt på samma sätt, och till sist ett tredje lager med en annan sammansättning för att släta till. I det tredje lagret använder man lösliga, korta ARglasfibrer av typ D12 istället för glasfibermattan. Allt för att ytan ska bli så slät som möjligt. Mängdförhållandet mellan WUTZ®/vatten/fibrer som nämns ovan förblir dock oförändrat. När man arbetar med ultralätt betong är det inte nödvändigt att förstryka med den för lamineringstekniken obligatoriska betonguppslamningen eftersom WUTZ® är tillräckligt kladdig i sig själv. Det lönar sig att vänta med utjämningen av ytan eller utformningen av detaljer tills massan har stelnat. Material som blivit kvar i beredningskärlet och precis stelnat kan man ofta fortfarande använda om man knådar det tills det blivit mjukt igen. På så vis kan man modellera små detaljer på ett bra sätt. Den halvvägs stelnade massan kan också mycket väl användas för att förstärka stötkänsliga ställen eller för att efter behov bädda in en eller annan armeringstråd. Föremålet kan omarbetas med samma blandning så ofta man vill, fast det rekommenderas inte att man blandar med andra sorters bruk. Oavsett om föremålet har skapats med hjälp av mâchéteknik, lamineringsteknik eller klassisk uppbyggnadsteknik kan man när som helst, till och med efter flera månader, utveckla och omforma det genom att lägga på ytterligare lager med bruk. Vill man lägga till sidan 17 volym räcker det att använda basbetong. Om man däremot vill lägga till detaljer är det bättre att använda modelleringsmassa. När man blandar modelleringsmassa är det ännu viktigare än för basbetongen att man inte använder för mycket vatten. Endast på det sättet kan man få en massa med egenskaper som liknar lera. Det fungerar bra att först blanda bruket med lite vatten och sedan knåda ner torrblandning för hand tills konsistensen stämmer. Ju torrare bruket är när det bearbetas, desto viktigare är det att förfukta underlaget med cementslam så att man får bra vidhäftning. Man bör vänja sig vid att alltid ha en hink med cementslam och en med vatten tillgänglig vid arbetsplatsen. Vattnet används för att då och då lätt fukta gummihandskarna. Gör man det glider handskarna lättare över bruket och det kommer gå lättare att stryka ut. Att gjuta med betong För reproduktioner, och alltid när det krävs att det färdiga föremålet har särskilt hög hållfasthet eller en felfri yta, är det bäst att använda sig av gjutteknik. Naturligtvis måste man då även konstruera gjutformar, vilket är en konst i sig själv och inte kommer behandlas vidare här. Man kan dock hitta alldeles utmärkta handledningar och material på webben. För att få till en bra betongavgjutning ur en välbyggd form krävs framför allt att man använder det rätta murbruket. Ett färdigt bruk har ungefär samma flytegenskaper som honung. Den optimala vattentillsatsen är vanligtvis angiven på säckens etikett och man bör följa anvisningarna noga. Om man blandar med för lite vatten blir det mycket tungt att blanda och Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein självluftningen, dvs när inblandade luftblåsor stiger mot ytan, fungerar inte som den ska. Om man blandar med för mycket vatten samlas brukets grövre beståndsdelar underst och de finare delarna lägger sig ovanpå (det kallas för segregering). På ytan lägger sig då vattenpölar. Om bruket segregerar kan det också bero på att man felaktigt har skakat det. Tvärtemot vad som gäller för de vanliga betongsorterna som används vid byggen ska flytspackel aldrig skakas. Bruket förtätar sig själv med hjälp av det flytmedel det innehåller. Ju större brukets behov av vatten är desto lägre blir dess slutstyrka, men det blir även desto lättare att blanda. När man gjuter grövre prydnadsföremål som inte behöver vara särskilt starka kan således ett „enklare“ bruk vara att föredra. Om man däremot ska sidan 18 gjuta tex en tunn bordskiva eller något annat bruksförmål som måste bli robust, ska man använda ett bruk med högre slutstyrka. I det senare fallet behöver man då självfallet även använda sig av kraftigare maskiner för att blanda. Genom ett korrekt tillvägagångssätt när man fyller gjutformen kan gjutytans kvalitet påverkas mycket till det bättre. Om bruket hälls i formen snabbt och häftigt är det självklart så att det lätt bildas oönskade luftbubblor. Det är bättre att, med början på det djupaste stället, hälla bruket med tunn stråle och låta det stiga långsamt i formen. Om man i förväg har behandlat formen med ett lämpligt formsläppmedel kan man räkna med att få en en oklanderlig yta utan luftblåsor. Spacklingsteknik För ytbeläggning med spackelmassa använder man blandningar med mycket fin kornstorlek. Avsaknanden av de så kallade stödkornen, dvs den grövre kornfraktionen, visar sig i form av högre känslighet för sprickbildning. Därför ska spackelmassor bara läggas på i tunna skikt. För vågräta ytor (golv, köksplattor och liknande) använder man en flytande spackelmassa som tex BASIL® golv- och väggbetong. Det gör att bearbetningen går mycket lätt eftersom materialet rinner ut av sig själv. Trots det måste underlaget förbehandlas med en „primer“ för att förhindra att det stiger upp störande luftbubblor genom den nypålagda spackelmassan. Det rekommenderas att man fördelar bruket med en gummiskrapa och sedan „masserar“ in det i underlaget. På det sättet förtätas massan, vilket i slutändan betalar sig i form av högre hållfasthet. Ett gjutbruk rinner ner i formen med samma konsistens som honung. Om man häller med tunn stråle kan man undvika att det bildas oönskade luftbubblor. Man får inte skaka eftersom blandingen då kan separera på grund av det innehållande flytmedlet. Till lodräta ytor, som väggar eller möbelfronter, behöver man en stabil spackelmassa. En sådan kan man enkelt få fram ur ett flytande bruk om man blandar in ett passande ställmedel. Hos Mörtelshop finns ställmedel Typ Q som lämpar sig väl för det ändamålet. Om ytan som ska spacklas är så slät att man tvivlar Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein på att betongen kommer fästa ordentligt kan man använda KLEMO® fästmassa för att få en kontaktbrygga med bra vidhäftningsförmåga (se även avsnitttet om vidhäftning till underlaget, sidan 21). precis denna konsistens måste man tex blanda BASIL® golv- och väggbetong med 2 g ställmedel Typ R per kg bruk. Naturligtvis kan man på samma sätt ställa in även andra sorters flytande murbruk så att de går att spruta sidan 19 med, men då måste tillsattsen av ställmedel alltid först bestämmas i ett förförsök. Sprutteknik Som redan har nämnts kan man bearberta betong med sprutteknik och det finns ett par olika varianter att välja bland. Vid industruella tillämpningar, tex tunnelbyggen, måste man oftast använda sig av komplicerad teknisk utrustning, metoder och material som inte hur som helst går att överföra till betongkonstnärernas småskaliga användning. Den typ av putsmaskiner som ofta används vid husbyggen rekommenderas till stora föremål från 1000 kg. Om man vill använda en sådan putsmaskin krävs alltid att man förberett sig noga och att man fått en grundlig introduktion till hur maskinen fungerar. Vill man jobba med den här typen av tillämpningar passar betongen GRUMO® (se bilden på sidan 8). En tredje och mycket enklare teknik är att använda en sprutpistol med tratt. För den behöver man, förutom själva pistolen, bara en verkstadskompressor. Pistolen har en trattformad behållare på ovansidan som rymmer ungefär 5 liter murbruk. Med tyngdkraftens hjälp rinner bruket ner genom tratten och in i pistolen och sprutas därifrån mot väggen med hjälp av tryckluft. Trots denna enkla princip fungerar det bara problemfritt om brukets konsistens har ställts in på ett riktigt sätt. Å ena sidan måste det vara så flytande att det kontinuerligt rinner från tratten ned i pistolen. Å andra sidan ska det upphöra att flyta så snart det sprutats på väggen. För att få En sprutpistol med tratt är mycket användbar när man enkelt och snabbt vill lägga på bruk över större ytor. Med hjälp av lämpligt ställmedel kan man få fram precis den konsistens man behöver. För att släta till till ytan använder man sedan en vanlig murslev. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein Draperingsteknik Med hjälp av draperingsteknik kan man enkelt skapa mycket tunna, och därför också lätta, föremål som förmedlar en känsla av textil. Lampskärmar, fat och bordsdekorationer är idealiska små övningsförmål. Man kan även använda tekniken för större föremål, som tex designmöbler. För att få till stånd en så hög hållfasthet som möjligt är det bäst att använda sig av flytspackel. Bruket blandas först enligt receptet och ställs därefter in till knådbar konsistens med hjälp av ett passande ställmedel. För 1 2 5 6 7 8 sidan 20 drapering av mindre föremål (upp till 2 kg) fungerar det tex bra att använda VITO® blixtbetong. För VITO® är den rekommenderade doseringen 2,5 g ställmedel Typ A per kg murbruk. Den knådbara massan kavlas ut mellan plastfolie till plattor som håller ett par millimeters tjocklek. I det enklaste fallet kan man drapera och vecka plattorna som de är, dvs tillsammans med plastfolien, över en stödkropp. Folien tar man bort först när betongen har stelnat. Använder man sig av detta mycket enkla tillvägagångssätt får man på grund av plastfolien en betongyta 3 med många luftblåsor. När man inte vill ha några luftblåsor kan man få fram en blåsfri yta med textilliknande struktur genom att direkt efter kavlingen dra av plastfolien och ersätta den med draperingsfleece. Draperingsfleecen ger inte bara upphov till en annan ytstruktur, utan är också mer elastisk att arbeta med under draperingen än plastfolien. På så vis kan man lättare låta betongplattorna „smita åt“ runt välvda stödkroppar utan att det bildas veck. Ytterligare en fördel är att det är mycket enkelt att beskära plattornas kanter med sax. 4 När man vill drapera blandar man först ett gjutbruk med flytande konsistens (bild 1), som man sedan förvandlar till en knådbar massa genom tillsats av ställmedel Typ A (bild 2) och genom fortsatt omrörning (bild 3). Man kavlar ut massan till en tunn platta mellan två bitar plastfolie (bild 4). Sedan ersätter man foliebitarna med draperingsfleece (bild 5) som man masserar in i ytan med händerna (bild 6). Den nu på båda sidorna fleeceförstärkta plattan draperas över stödkroppen (bild 7) och beskärs med sax längs med kanten (bild 8). Eftersom fleecen är vattenlöslig kan den tvättas bort med hjälp av vatten och en borste efter det att betongen härdat. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein Fleecen är vattenlöslig och kan senare helt enkelt tvättas bort. För att armera det draperade föremålet kan man antingen blanda in AR glasfibermatta redan när man tillreder bruket, eller så kavlar man senare in glasfiberväv på betongplattornas undersida. Ofta kan man dock helt bortse från armering, särskilt när man draperar mindre föremål. Härdningstider Betong behöver som regel en dag för att stelna. Sin slutgiltiga hållfasthet har den då inte på något vis uppnått, men det går att i viss utsträckning belasta den. För det gestaltande arbetet med betong betyder det att man efter ungefär en dag kan plocka upp ett gjutet stycke ur gjutformen. Ett modellerat föremål kan man följaktligen fortsätta att arbeta med efter en dags väntetid. Innan man ställer ut det färdiga föremålet i trädgården bör man vänta 2 veckor. Den som vill komma fortare framåt med arbetet kan ta till s.k. accelererade betongblandningar. Förutom den vanliga Portlandcementen innehåller de ytterligare en sorts cement som har en accelererande verkan. Tidigare bestod den här andra sortens cement för det mesta av eldfast lerjordscement. På senare tid har man börjat använda förstärkt CSA-cement som kan produceras på ett mer miljövänligt sätt. Den har även andra fördelar, tex att den stelnar särskilt tidigt. Beroende på vilken accelerator som betongen innehåller och hur den är doserad, förkortas bearbetningstiden från de normala 2 timmarna till mellan ett par minuter och en timme. Den accelererade betongen kan redan efter kort tid uppnå hög styrka. Det kan man tex utnyttja om man snabbt vill förse en skulptur som man redan arbetar med med en stabil grundplatta. Efter bara ett kort avbrott kan man sedan ägna sig åt skulpterandet igen. När man arbetar med accelererad betong får man trots allt inte glömma att den unga betongen visserligen redan kan belastas, men den tål fortfarande inte drag eller direkt solstrålning. Precis som den oaccelererade betongen tål den väder och vind först efter ett par dagar (se avsnittet om efterbehandling, sidan 22). Man bör alltså vänta 2 veckor innan man ställer ut de färdiga föremålen. Vidhäftning till underlaget På flera ställen i texten ovan har det beskrivits hur man med hjälp av cementslam förbinder betongskikt som appliceras efter varandra. Cementslam är en blandning av vatten och cement som man ställer in så att den får ungefär samma konsistens som väggfärg. Man stryker slammet på underlaget och lägger sedan på det nya lagret av murbruk, „blött på blött“. Ibland räcker det att bara fukta underlaget med vatten. Om man skulle glömma det kan man vara säker på att vidhäftningen blir dålig och faran är stor att fogen inte håller. Därför gäller regeln: bygg aldrig vidare på ett torrt underlag! Om bruket innehåller relativt mycket vatten kan man under vissa omständigheter undvara cementslammet. När man arbetar med modelleringsbruk är slammet däremot oumbärligt eftersom bruket blandas med så lite vatten. Mekanismen bakom vidhäftningen till underlaget kan liknas vid att ytorna „griper tag“ i varandra. Cementslammet rinner in i alla sprickor och ojämnheter i underlaget och stelnar där till cementsten. Ju ojämnare underlaget är, desto bättre förankring sidan 21 får cementstenen. Därför är en rå yta bättre än en glatt. Om underlaget är för torrt eller för benäget att suga åt sig vatten blir det inte heller bra eftersom vattnet då dras ur cementslammet innan det har hunnit rinna in i alla ojämnheter. Därför är det så viktigt att fukta underlaget innan man börjar arbeta med det. Om underlaget är för glatt fungerar vidhäftningsmekanismen inte heller. Om så är fallet kan det hjälpa att blanda cementslammet med en polymerdispersion (finns även i limbruk). Krympning När man arbetar med betong är det viktigt att försäkra sig om att den kommer dra ihop sig så lite som möjligt under härdningsprocessen. Fenomenet kallas för krympning. Krympmåttet, dvs det mått som volymen förminskas med under härdningen, är framförallt beroende av betongens sammansättning. När man gjuter ett föremål av betong tänker man oftast inte på krympningen eftersom den, för det första, är väldigt liten och, för det andra, för att hela föremålet krymper samtidigt. När man framställer förmål med hjälp av uppbyggnadsteknik, som innebär att man lägger nya betongskikt ovanpå andra som redan är helt eller delvis härdade, då ser saken annorlunda ut. Underlaget, som redan har krympt färdigt, förhindrar att det nya skiktet drar ihop sig under härdningen. Som resultat uppstår spänningar mellan varje nytt lager och det kan hända att synliga sprickor bildas i ytan där spänningen blivit för stor. Sprickbildning uppstår lätt om: • • det nya lagret täcker en stor yta i samma stycke. det nya lagret är för tjockt. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein • underlaget är för mjukt (tex lättbetongblandningar). • vidhäftningen till underlaget är för dåligt. • brukets sammansättning inte är idealisk, eller om det innehåller för mycket vatten. I praktiken skyddar man sig mot sådana skador om man tillsätter så lite vatten som möjligt, sörjer för god vidhäftning till underlaget, använder beprövade recept, och arbetar in glasfiber i bruket när man gestaltar stora ytor. Efterbehandling Under de första dagarna efter att betongen stelnat är det särskilt viktigt att skydda ytan från vattenförlust. Hydrationen, dvs omvandlingen av vatten och cement till sten, är nämligen då fortfarande i full gång och förbrukar hela tiden vatten. Om inte tillräckligt mycket vatten står till förfogande skadas betongen och det bildas sprickor. Ett beprövat knep är att linda in det nya föremålet i folie som skyddar mot uttorkning på grund av solstrålning och luftdrag. När betongen har uppnått en viss hårdhet blir den mindre känslig. Då kan man ta bort folien så att det överflödiga vattnet, dvs det som inte behövdes för hydrationen, gradvis torkar ut. Det är viktigt att veta sidan 22 betongens stelning, dvs processen då den erhåller sin styrka, är ett resultat av hydration och inte av uttorkning. Därför säger man inte „betongen torkar“, utan istället „betongen härdar“. Det förklarar varför man inte kan hålla betongen fräsch med hjälp av täta behållare på samma sätt som man kan göra med tex målarfärg. När cementen och vattnet väl har blandats beror reaktionshastigheten bara på temperaturen. Ju kallare det är, desto längre måste man vänta. Ytor Man kan gestalta och konservera betongytor på många olika sätt. Gemensamt för alla sätt är vikten av att ytan inte får förseglas om föremålet ska placeras utomhus. Betongen måste alltså genom avdunstning alltid kunna avge vatten ur sitt inre. Av den anledningen kan bara så kallade diffusionsöppna slutbehandlingar komma i fråga. Till förfogande står en bred palett av akryl- och mineralfärger, smutsoch vattenavvisande lasyrer, impregneringsmedel och betser. I Mörtelshop erbjuds ett noggrannt urval från denna mångfald av produkter. att Sprickor bildas när det uppstår spänningar under härdningsprocessen. I det här fallet bestod felet i att det hårda täcksiktet hade lagts ovanpå ett för mjukt underlag. Underlaget gav vika istället för att ta upp spänningarna från täckskiktets härdning. Det resulterade i att täckskiktet sprack och löstes upp. Avfallshantering De betongrester som återstår efter arbetets slut hör hemma bland byggavfallet på återvinningsstationen. Smutsigt vatten från rengöring av arbetsredskapen samlar man i en stor behållare som man låter stå tills ett sedimentskikt har sjunkit till botten. Det ovanpåliggande, klara vattnet kan man försiktigt hälla ut i avloppet. Sedimentslammet lämnar man till återvinning som byggavfall. Om man inte låter sedimentationen fullfölja utan istället häller allt i avloppet för tidigt, riskerar man att cementen härdar i rören och orsakar ett svårt stopp. Skapa med betong – En handledning av Sven Backstein sidan 23 Dieses Heft einschließlich aller seiner Teile und Abbildungen ist urheberrechtlich geschützt. Jede Verwertung ohne Zustimmung des Urheberrechtsinhabers ist untersagt. Das gilt insbesondere für vollständige oder auszugsweise Vervielfältigungen, Übersetzungen, Mikroverfilmungen und Übertragungen auf elektronische Systeme. © 2011 Sven Backstein Besök Mörtelshop Sverige! VERKTYG PIGMENT ARMERING FÄRGER TORRBRUK I Mörtelshop hittar du allt som behövs för att skapa med betong. Vi har konstnärernas murbruk för varje arbetsteknik, verktyg, färger, pigment, armering och mycket mer. Välkommen att titta in! Vår shop håller öppet för dig dygnet runt. www.moertelshop.se ISBN 978-3-943039-04-7
© Copyright 2024