1. No category

1 (62)
Kunskapsöversikt
Gotlands västra/nordöstra kustområde
Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag
för Södra Östersjöns vattendistrikt
Arbetsmaterial januari 2015-01-15
Fiskerännor i Västergarnsån, Västergarn socken.
Fotograf: Katarina Amér
2 (62)
1
INLEDNING ...................................................................................................................... 5
1.1 Gotlands västra/nordöstra kustområde 118/117 .......................................................... 6
1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och Gotlands
västra/nordöstra kustområde i synnerhet ................................................................................ 8
1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram ...................................................................... 12
1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård ........................................................................ 13
2
KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.................................................................. 15
2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika............................................................................. 15
2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur .......................................................... 16
2.2 Internationella och nationella intressen ..................................................................... 18
2.2.1 Världsarvet ......................................................................................................... 18
2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö ............................................. 18
2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske ............................................. 19
2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården ................................................................... 19
2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 .......................... 24
2.2.6 Riksintresse för friluftslivet ................................................................................ 28
2.2.7 Kulturreservat ..................................................................................................... 28
2.2.8 Byggnadsminnen ................................................................................................ 28
2.2.9 Övrigt ................................................................................................................. 31
2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar ...................................................................... 31
2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS) .................................................... 31
2.3.2 Skog och Historia inventeringen ........................................................................ 34
2.3.3 Broar ................................................................................................................... 35
2.3.4 Vägminnen ......................................................................................................... 36
2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur ................................................................................. 37
2.3.6 Ödegårdsinventeringen....................................................................................... 37
2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser ................................................................ 37
2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län............................................................... 37
2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer .......................................................................... 38
2.3.10 Odlingslandskapet .............................................................................................. 39
2.3.11 Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer ............................................................ 40
2.3.12 Militära lämningar .............................................................................................. 41
2.3.13 Historisk markanvändning och dikningsföretag ................................................ 42
2.3.14 Gotlandsrussen på Lojsta hed ............................................................................. 43
2.3.15 Lämningar efter fiske, källor med historia ......................................................... 43
2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer – Gotlands
västra/nordöstra kustområde ................................................................................................ 44
3
KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ ............ 45
3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden...................................................................... 45
3.2 Vandringshinder ........................................................................................................ 46
3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker .................................................................. 46
3.4 Vattenreservoarer....................................................................................................... 46
3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar ........................................................... 46
4
KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ ............................................................ 47
4.1 Vattenkvarnar, vattensågar ........................................................................................ 47
4.2 Broinventering ........................................................................................................... 47
4.3 Mjölkhus och lador på myrmark ............................................................................... 47
4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer............................................................. 48
3 (62)
4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för annan användning (t.ex.
tvätt), badhus, trädgårdar ...................................................................................................... 48
4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk ......................................................................... 48
4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt .................................................................... 49
4.8 Garverier, valkor ........................................................................................................ 49
4.9 Fornminnesinventering av vattendrag ....................................................................... 49
4.10
Kraftverk/turbiner .................................................................................................. 49
4.11
Tillgång till digitaliserade kartor ........................................................................... 49
4.12
Alla barns tillgänglighet till vatten ........................................................................ 49
4.13
Vattendrivna verks ”soundscapes” ........................................................................ 50
5
REFERENSER ................................................................................................................. 50
6
Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag ....................................... 52
4 (62)
Viktig information till läsaren
Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som
presenteras i ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra
Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med
översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt
föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till
vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information
hänvisas till förstudien.
Observera att många av de befintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med
brister. Informationen kan därför vara inaktuell.
Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Katarina Amér, Länsstyrelsen i
Gotlands län.
Kartbilagor
Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta enligt
nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och
vattendrag inte finns med på alla kartor. Kartorna finns i högre och lägre upplösning. De
kartor som har ”1” med i namnet är lågupplösta t.ex. ”Karta 6B Våtmarker idag,
dikningsföretag 1 (VNÖ kustområde)”.
Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland)
Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland)
Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (VNÖ kustområde)
Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (VNÖ kustområde)
Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (VNÖ kustområde)
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (VNÖ kustområde)
Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (VNÖ kustområde)
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ
kustområde)
Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (VNÖ kustområde)
Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (VNÖ kustområde)
Karta 7A Markanvändning ca 1700 (VNÖ kustområde)
Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (VNÖ kustområde)
5 (62)
1 INLEDNING
Denna sammanställning har gjorts av Katarina Amér, arkeolog och antikvarie vid
Länsstyrelsen i Gotlands län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Christina
Huhtasaari, Annika Broms och Peter Landergren vid Miljö- och vattenenheten. Under ”Egna
kommentarer” är det författarens egna kommentarer och tillägg. De flesta kunskaps- och
planeringsunderlag som använts i denna kunskapsöversikt är kortfattat beskrivna i bilaga 1.
Av Gotlands ursprungliga våtmarksareal är idag 70 % borta. Av de 30 % som återstår har
merparten någon form av antropogen påverkan och endast 5 % kan karakteriseras som helt
opåverkad. Detta gör Gotland till en av de regioner i Sverige som drabbats allra hårdast av
den dikningsepok som i jakten på ny odlingsbar mark startade under andra hälften av 1800talet och fortsatte långt in på 1900-talet. Av Gotlands ursprungliga torvmarksareal på knappt
30 000 hektar, exklusive sjöar, är idag 18 600 hektar dikade och uppodlade. I början av 1900-
6 (62)
talet hade åkerarealen ökat så mycket att det möjliggjorde odling av vinterfoder på åkermark,
vilket också innebar slutet för ängsbruksepoken. De enskilt största dikningsföretagen är
torrläggningen av Martebo myr (1840-talet), Mästermyr (1902-1910) och Lina myr (1947).
Tillsammans täckte dessa myrar en yta av över 6800 hektar, varav 1320 hektar var öppet
vatten. Detta motsvarar ett område av en och en halv gånger Gotska Sandöns storlek. Från
och med 1994 gäller generellt förbud mot markavvattning på Gotland (Martinsson 1997).
1.1 Gotlands västra/nordöstra kustområde 118/117
Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland)
Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland)
Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (VNÖ kustområde)
Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (VNÖ kustområde)
Det västra/nordöstra kustområdet ligger inom Gotlands län och berör Region Gotland
(tidigare Gotlands kommun).
Kustområdet består av en mängd mindre avrinningsområden på Gotlands västra och östra
sida. Totalt omfattar området ca 1320 km2, vilket utgör ca 40 % av Gotlands totala yta. 47
socknar ligger helt eller delvis inom kustområdet och de utgörs (exklusive enklaver) av:
Akebäck, Atlingbo, Björke, Boge, Bro, Bunge, Bäl, Eksta, Endre, Eskelhem, Fleringe, Fole,
Follingbo, Fröjel, Gothem, Hall, Hangvar, Hejde, Hejdeby, Hejnum, Hellvi, Hemse, Hogrän,
Klinte, Källunge, Levide, Lokrume, Lummelunda, Lärbro, Martebo, Mästerby, Othem, Rute,
Sanda, Sproge, Stenkumla, Stenkyrka, Tingstäde, Tofta, Träkumla, Vall, Vallstena, Visby,
Väskinde, Västergarn, Västerhejde, och Väte. Till de större avrinningsområdena hör Ireån,
Bångån, Västergarnsån/Idån, Varbosån, Vasteån och Lummelundaån. Inom hela kustområdet
dominerar markanvändningen av skog följt av åker, dock finns skillnader för respektive
åtgärdsområde.
Områdets norra del innehåller många små och grunda sjöar. De tre största insjöarna på
Gotland återfinns här: Bäste träsk, Tingstäde träsk och Fardume träsk. I området finns även
Paviken i Idåns sydligaste del. Sjön Bästeträsk är med en öppen vattenyta om ca 650 hektar
Gotlands största sjö. Sjön får sitt vatten från flera håll. Huvudtillflödet kommer från Släkmyr,
Ojnaremyr och Tvärlingsmyr söder om Bästeträsk. Mindre tillflöden kommer från mindre
myrmarker vid Sikhagevik i södra delen, från Kyrkgatmyr i öster och från mindre arealer
jordbruksmarker sydväst om träsket. Den allra största delen av kustområdet omfattar mark
som nästan helt saknar ingrepp. Sjön har sitt utlopp i norra delen. Utloppet är reglerat genom
vattendom från 1939. Vattnet går genom en gjuten kulvert till en fördämning. Fördämningen
har en fallhöjd på en meter. Syftet med fördämningen har varit elproduktion. Numera
förekommer ingen elproduktion. Bästeträsk är också reservvattentäkt för vattenförsörjningen
på norra Gotland. Sjön Tingstäde träsk ligger inom Ireåns avrinningsområde. Sjön är till ytan
Gotlands näst största sjö på ca 450 ha och tillika vattentäkt till Visby. Sjön Fardume träsk är
med sina 330 ha Gotlands tredje största sjö.
Kustområdet består av flera avrinningsområden och åtgärdsområden och lokala
åtgärdsprogram finns framtagna för Västra, Nordvästra och Norra åtgärdsområdena:
7 (62)
– Västra åtgärdsområdet som domineras av vattendragen Idån/Västergarnsån, Varbosån och
Robbjänsån
– Nordvästra åtgärdsområdet som består av Själsöån, Lummelundaån och Ireån
– Norra åtgärdsområdet med ca 20 avrinningsområden varav de största är Vasteån, Bångån,
Vikeån och Vägumeån
– Visby-området
– Eksta-Fröjel-området.
De båda sistnämnda områdena (Visby och Eksta-Fröjel) saknar åtgärdsprogram.
På sent 1600-tal/tidigt 1700-tal fanns inom kustområdet ca 10370 ha myrmark. Kajlungs myr
i Lärbro socken var en av de första myrarna som dikades ut. Myrjordens näringsämnen
lakades dock snabbt ut och det var inte förrän konstgödningen kom under 1880-talet som
odling på myrmarker kunde bli långsiktigt lönsam. Enbart Martebomyr med omnejd utgjorde
ca 3200 ha sammanhängande myrmark. Före utdikningen dränerades Martebomyr
underjordiskt, vilket bidrog till att Lummelundagrottorna bildades. Många avrinningsområden
på Gotland har efter kanaliseringarna och avsaknaden av buffrande sjöar förlorat sin
vattenhållande förmåga. När vinterns och vårens smältvatten runnit undan är många av
vattendragen helt beroende av kontinuerligt regn för att inte torka ut. Vattennivåerna varierar
därför kraftigt under året.
Västra åtgärdsområdet, vars huvudvattendrag är Idån och Varbosån, rymmer också
Robbjänsån. Området består av lika delar åker och skog (40 % resp. 48 %). Idån har sitt
utlopp i Paviken och Varbosån både i Paviken och i Klintehamn. Både Idån och Varbosån är
påverkade under 1800-1900-talets ökning av åkerarealen genom rätning, grävda skarpa kanter
samt över året kraftigt varierande vattenföring. Delar av vattendragen är relativt orörda med
fina biotoper för fisk f.f.a. havsöring. Det finns flertalet kulturlämningar i form av kvarnar,
sågar samt dammar och dammarmar. Vid utloppet i Västergarn finns fiskerännor bevarade.
Fisket var strängt reglerat.
Nordvästra Gotlands åtgärdsområde har tre ”huvudavrinningsområden”: Själsöån,
Lummelundaån och Ireån. Markanvändningen utgörs till stora delar av skog (48 %) och åker
(37%). Vattendragen är till större delen rätade och kanaliserade (59 %) även om partier utgör
fina biotoper för fisk f.f.a. vattendragens nedre delar.
Inom Norra Gotlands åtgärdsområde finns ca 20 avrinningsområden varav de största är
Vasteån, Bångån, Vikeån och Vägumeån. Markanvändningen utgörs till större delen av skog
(70 %) och mindre del åker (10 %). Området är Gotlands i särklass sjörikaste område och
innehåller både Bäste träsk och Fardume träsk. Kalkindustrin är en viktig näring i området
som samtidigt har betydande påverkan på närmiljön bl.a. genom grumling. Vattendragen är
påverkade av rätningar och kanaliseringar och har problem med kontinuitet genom
vandringshinder samt uttorkning.
8 (62)
1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och
Gotlands västra/nordöstra kustområde i synnerhet
Vattnet har haft och har alltjämt stor betydelse för Gotland. Ön har helt legat under vatten och
successivt höjt sig ur havet. På inlandet finns både gamla strandvallar och klint- och
grottformationer som bearbetats av ett omgivande hav eller sjö.
Gotland dyker upp ur vattnet ca 9500 f. Kr, som ett ö-landskap med torrt och kallt klimat.
Omkring 8000 f. Kr blir klimatet varmare och Gotland blir en möjlig plats att bo på. De äldsta
spåren från människor kommer ca 6000-5000 f. Kr som tunna kulturlager på
ancylusavlagringar, ofta överlagrade av litorinagrus. Flera av dessa tidigaste boplatser ligger
inom Gotlands västra/nordvästra kustområde vid Gisslause i Lärbro (RAÄ Lärbro 413:1), Strå
i Bunge (RAÄ Bunge 29:1), Kambs i Lummelunda, Stora Bjers i Stenkyrka samt Stora Karlsö
i Eksta (RAÄ Eksta 138:1). Boplatserna låg vid dåvarande kustlinjen och lämningarna är från
ett jägar- samlar folk. Även boplatserna i Hall (Norrbys I och II, RAÄ Hall 116:1 och 120:1),
Stenkyrka (Lickershamn, RAÄ Stenkyrka 20:1) och Tofta (Nasume, Kroks och Krokstäde,
RAÄ Tofta 82:1, 81:1 samt 121/83:1) räknas som mesolitiska.
Från yngre stenåldern (ca 6000-2000 f. Kr) är fyndmaterialet rikt och ett 50-tal boplatser är
kända på ön. De ligger invid den forna kustlinjen eller intill sjöar och vattendrag i inlandet.
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns flera gropkeramiska boplatser från denna
period t.ex. Ajvide i Eksta (RAÄ Eksta 171:1), Ire i Hangvar (RAÄ Hangvar 3:1), Kinner och
Överstekvarn i Lummelunda (RAÄ Lummelunda 7:1 och 85:1), Fridtorp i Västerhejde (RAÄ
Västerhejde 33:1), Visbyboplatsen (RAÄ Visby 79:1) samt Alvena i Eskelhem (RAÄ
Eskelhem 16:1). Här återfinns också två kända trattbägarboplatser: Mölner/Gullarve och
Gräne i Väte (RAÄ Väte 22:1/79:1 och 35:1).
Runt 2000 f. Kr ökar jordbruksverksamheten på ön. Befolkning har troligen ökat och sätter
press på näringsresurserna. Dock fortsätter alltjämt fiske och jakt vara av betydelse för
ekonomin. Ett ”vägnät” växer sakta fram och flertalet av 1600-tals vägar har sina rötter från
slutet av bronsåldern. Lämningar av det tidigaste åkerbruket går fortfarande att hitta som
årderspår. Dessa årderspår kan dateras till bronsålderns mitt (ca 1100-900 f Kr). Tidig
jordbruksverksamhet återfinns bl.a. vid Hägvalds i Vallstena (RAÄ Vallstena 76:1-78:1
m.fl.), Buttle samt Bönde i Lau. Lämningar efter bronsålderns boplatser är få. Inom Gotlands
västra/nordöstra kustområde återfinns dock boplatslämningar vid Stora Bjers i Stenkyrka.
Gravanläggningarna är desto fler och större i form av stora stenrösen, stora flacka
stensättningar samt skeppssättningar från bronsåldern t.ex. Bro stainkalm (RAÄ Bro 35:1),
Ullviar roir Eskelhem (RAÄ Eskelhem 19:1), Kauparveröset i Lärbro (RAÄ Lärbro 127:1)
samt Domarlunden i Lärbro (RAÄ Lärbro 162:1) och skeppssättningen vid Gannarve i Fröjel
(RAÄ Gannarve 9:1) och vid Braidfloar i Levide (RAÄ Levide 1:1 m.fl.). I Lärbro finns även
en av Gotlands få bevarade och kända hällristningslokaler.
På strategiska platser på inlandsklinter eller invid vattendrag finns ett hundratal fornborgar
bevarade på Gotland. Deras funktion kan ha varierat då flera av dem nyttjades under lång
period – från århundradena efter Kristus till folkvandringstid och in i vikingatid. Teorier har
framförts om fornborgarna som försvars- eller flyktborgar, som boskapsfållor,
marknadsplatser eller centra för kult eller religiösa ceremonier eller rent av befästa gårdar.
Inom kustområdet finns flera fornborgar t.ex. vid Styrmansberget i Fröjel (RAÄ Fröjel 43:1).
9 (62)
I samband med Skog- och historia-inventeringen har flertalet tidigare okända fornborgar
dokumenterats bl.a. en i Stenkyrka.
I övergången mellan brons- och järnålder förändrades spannmålsproduktionen från ett
extensivt till ett mer intensivt brukande och mer regelrätta åkersystem växte fram. Åkerytorna
framträder alltjämt som svagt bassängformade rektangulära försänkningar, avgränsade av
vallar. Åkerytorna kan bilda omfattande åkersystem. På sandjordarna, framförallt i skogsmark
på södra Gotland, kan dessa omfatta mellan 70-150 hektar. Inom kustområdet finns flera
fornåkersområden bl.a. ett i Eksta-Sprogeområdet (RAÄ Eksta 203:1) som i samband med
skoglig förrättning visade sig vara flera hektar större. I samband med Skog- och historiainventeringen påträffades fornåkrar i bl.a. Sanda.
Under järnåldern etablerades det boendemönster som i stort sätt bevarats in i modern tid:
familjejordbruk bestående av ensamliggande gårdar med tillhörande åker, äng, hagmark och
utmark. Det finns knappt 2000 bevarade förhistoriska husgrunder från denna period, ofta med
tillhörande stensträngar (hägnadsrester). Inom kustområdet finns flera sådana platser bl.a. den
riksbekanta platsen Vallhagar i Fröjel (RAÄ Fröjel 31:1). Troligen formas även
sockenindelningen under denna period.
Åkerarealen minskade i hektar, men tidigare långträdor ersattes med ensädesbruk d.v.s. all
åkeryta besåddes varje år. Åkern krävde dock mer kontinuerlig tillförsel av näring i form av
gödsel, som producerades av tamdjur framförallt under vintersäsongens stallperiod. För att
djuren skulle överleva krävdes vinterfoder. Ju mer foder som kunde samlas in, desto fler djur
kunde övervintras. Fler djur gav mer stallgödsel som ledde bättre avkastning på åkrarna.
Under denna tid etablerades det gotländska änget en viktig foderproducerande mark. Under
1700-talet fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland varav ca 15700 ha ängsmark
inom kustområdet. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med ca
35000 ha. Vinterfodret producerades istället genom vallodling på åkermark och 1910 hade
ängsmarken sjunkit till 1700 ha.
På Gotland finns också järnåldersgårdar belägna i utmarken t.ex. inom Lojstaheds
skogsområde. Deras ekonomi kan ha baserats på enbart kreatur (nöt, får och hästar) och
producerat ett överskott för avsalu. Under 500-talet inträffade en agrarkris och flertalet gårdar
lades öde.
Flertalet järnåldersgravfält samt ensamliggande gravar finns inom kustområdet t.ex.
Sällegravfältet i Fröjel (RAÄ Fröjel 43:1) och Annelundsgravfältet i Visby (RAÄ Visby 8:1).
I samband med Skog- och historia-inventeringen har bl.a. två större gravfält dokumenterats i
Eskelhem och i Fröjel med 25 respektive ca 30 anläggningar.
Mellan 600-1250 upplever Gotland en makalös storhetstid. Exempel från denna period är de
många fynden av silverskatter utan motsvarighet någon annanstans. Bönderna var
jordbrukare, handelsmän och sjöfarare. Ett antal hamnar och handelsplatser etablerades. Ett
130-tal möjliga vikingatida hamnplatser är utpekade på Gotland, varav 64 st. ligger inom
kustområdet. Träkyrkorna ersattes med stenkyrkor. Inom kustområdet återfinns t.ex.
världsarvet hansestaden Visby med bl.a. ringmuren, medeltida kyrkor, ödekyrkor och
medeltida huslämningar på landsbygden. Kalk- och sandstensindustrin upplevde en
10 (62)
blomstringstid och medeltida kalkstenbrott finns bevarade bl.a. i Bro och på Stora Karlsö i
Eksta.
Under sent 1200-tal och tidigt 1300-tal inträffade återigen en agrarkris och flertalet gårdar
ödelades. En del av dessa kan spåras genom ödegårdsinventeringen.
Under medeltiden byggdes de första vattendrivna kvarnarna på Gotland. Troligen hade
cistercienserna i Roma tillgång till vattenkvarn och även visbyborna. Det finns uppgifter om
en vattenkvarn vid Kärne i Burs, som såldes från Näs 1499. Kvarnplatsen i Kopparsvik i
Visby har använts sedan början av 1500-talet. I mitten av 1600-talet fanns det åtminstone 134
kvarnar på Gotland varav 99 st. vattendrivna. Omkring 40 av dessa låg inom kustområdet.
Vattenkvarnarna hade ofta låg kapacitet och ofta angavs i protokollen att ”kvarnen mal endast
höst och vår”. Endast sex kvarnar uppges ha tillräcklig vattentillgång att mala året runt:
Överstekvarn i Lummelunda, kvarnarna vid Ar i Fleringe, Furbjärs i Tingstäde samt de tre
kvarnarna vid Kopparsvik (samtliga inom aktuellt kustområde). 1697 fanns det enligt
kvarnkommissionen 225 kvarnar varav 161 vattendrivna. Vattenkvarnarna var jämt fördelade
över ön, alltså även vid små vattendrag. Vid 1700-talets slut var antalet vattenkvarnar som
störst. 1807 fanns det 557 kvarnar varav 228 vattenkvarnar. Mellan 1807-1888 minskade
antalet vattenkvarnar från 228 till 75 medan väderkvarnarna ökade (dock en totalminskning
från 557 till 522). Antalet vattenkvarnar minskade framförallt p.g.a. utdikningarna av myrarna
och landhöjningen. Från 1850 togs ångkraften i bruk till större kvarnar och 1860 fanns 7
ångkvarnar. 1940 beskrivdes 35 kvarnar varav ingen drevs med vattenkraft. Enligt en
inventering 1971-72 fanns knappt 20 vattenkvarnar eller ruiner av dessa bevarade i
landskapet. Enstaka hade byggts om och anpassats till elkraft. Det saknas underlag på
turbindriven verksamhet. Inom kustområdet finns vattenkvarnen vid Aner i Boge väl bevarad
(byggnadsminne) samt det stora kvarnhjulet i Lummelunda.
De första sågarna skall ha tillkommit vid slutet av 1500-talet. Från 1620 finns tillstånd till ett
sågverk i Lummelundaån. Enligt revisionsboken från 1653 fanns det drygt 45 vattendrivna
sågverk på Gotland varav ca 28 inom kustområdet. Tillgången på vatten och närheten till
hamnplatser styrde var sågverken etablerades. Inom kustområdet spelade hamnarna i Visby,
Kappelshamn, Västergarn, Klinte och Slite betydande roll. Även hamnarna vid Gothem,
Norrlanda och Kräklingbo var viktiga. Virkeshandeln var omfattande. Sågningsmöjligheterna
varierade mycket mellan de olika sågarna. Vissa uppgavs kunna såga ”höst och vår”, andra
några veckor per år. De flesta sågarna var förmodligen förhållandevis små eftersom tillgången
på vatten var begränsad i de mindre vattendragen. Uppdämning av vatten kunde leda till att
hagar och åkrar stod under vatten och gav upphov till tvister, då inte alltid sågverksägaren
sammanföll med markägaren som fått sin mark översvämmad. Sågverken tillhörde nästan
uteslutande socknarnas största gårdar och flera av sågverksägarna var tingsdomare, affärsmän,
borgare i Visby samt präster. Minst sex av sågarna under 1600-talets andra hälft drevs av
änkor eller prästänkor varav fyra inom aktuellt kustområde såsom vid Magnuse i Levide,
Stenhuse i Sanda i Fole samt i Bro. Sågverkshanteringen krävde anläggningskapital samt för
lyckad avsättning även erfarenhet av handel och köpenskap. 1697 års kvarnkommission anger
drygt 110 sågverk (vatten- eller vinddrivna). Omkring 1729 lär det ha funnits ca 150
vattensågar för att under 1800-talet öka till omkring 200 stycken. I slutet av 1850-talet kom de
första transportabla och ångdrivna cirkelsågarna till ön. Ångsågarna slog ut vattensågarna.
Utöver virke var tjärbränningen en viktig inkomstkälla för jordbrukarna.
11 (62)
Fiske, fågel- och säljakt var av ekonomisk betydelse för jordbrukarnas ekonomi. Lämningar
efter fasta fisken finns inom kustområdet t.ex. fiskerännorna i Västergarn och Boge samt
flertalet anläggningar för sjöfågel- och säljakt. Det finns även många namngivna platser som
knyter an till sjöfågel- och säljakten.
Kalkbränningen nådde under sent 1600- och början av 1700-talet en första höjdpunkt. Nästa
topp kom mellan 1845 och 1870-talet för att dala igen under sent 1800-tal. Under tidigt 1900tal etablerades cementindustrin på norra Gotland. Kalkstensbrott både för husbehov till
byggnadssten och kalk och i större skala (preindustriell och industriell) finns väl bevarade
inom Gotlands västra/nordöstra kustområde t.ex. i Hellvi och Fröjel socknar. Många stenbrott
har registrerats i samband med Skog- och historia-inventeringen. Bläse i Fleringe, Barläst i
Lärbro och Kyllaj-Lörge i Hellvi är tre områden som visar kalkstensindustrin från 1600-1950tal. Aktiv stenbrytning pågår i industriell skala inom Gotlands västra/nordöstra kustområde
och är alltjämt en viktig näring.
Vid Lummelunda anlades 1651-1652 järnbruk med masugn, hammarsmedjor, en såg, en
mjölkvarn och en valka. På Gotland finns ingen malm men vid Lummelunda fanns vattenkraft
och skog. Malm skeppades från Utö i Stockholms skärgård och stångjärn, grytor, släggor
m.m. tillverkades. Anläggningen kompletterades med en masugn vid Vasta i Kappelshamn.
Efter driftsbrott och ekonomiska svårigheter lades Vasta ner under slutet av 1600-talet och
Lummelundsbruk 1712. Mellan 1805-1885 drevs ett pappersbruk vid Lummelunda, som lades
ner bl.a. efter problem med vattentillgången efter utdikningen av Martebomyr på 1850-talet.
Vattentillgången i och kring Lummelundsbruk har under lång tid nyttjats av människor för
fiske och för vattenkraft. Troligen anlade munkar (cistercienser eller dominikaner)
fiskdammar och kanske annan vattenverksamhet i ån. Namnen Munkeströmmen och
Munkedammen finns ännu bevarade. Det finns också rester av ett förmodat medeltidshus i
parken, kanske även det uppfört av munkar. Vattnet till Lummelunda kom genom slukhål från
Martebomyr (en av Gotlands enskilt största myrar innan utdikningarna), genom
Lummelundagrottorna och vid utloppet i grottmynningen hade det en fallhöjd på 13 meter..
Sedan medeltid har kvarnar, valka/vadmalsstamp, sågverk, masugn, hammare och
pappersbruk drivits av vattnet från Martebomyr. 1594 års jordebok talas det om att det funnits
en överste kvarn (privatägd) och en nederste kvarn (kronoägd). Antagligen har det också
funnits en mellerste kvarn. Den nedre hade dessutom ”- som ock haver varit en sågkvarn uti”.
På Gabriel Elephants karta från 1696 kallas strömmarna nedanför Lummelundagrottan för
”Munke Strömmen” och ”Stora Hammar Strömmen”. Munkeströmmen var kronoägd,
”hafwer Laxfiske” och på kartan finns ett sågverk placerat inte alltför långt från utloppet i
havet. Idag ligger också ett värn från andra världskriget placerat nära utloppet. Stora
Hammarströmmen är en liten rännil då vattnet samlas i två större dammar. Stora
Hammarströmmen hade också laxfiske samt att ”uti samma Ström står Stora hammaren
opbygdt”. Platsen har en spännande och tät industrihistoria! Bevarat finns ännu det stora
kvarnhjul som drev Överstekvarn. Av Mellersta kvarn och Nederste kvarn finns inte mycket
kvar. 1859 uppfördes nuvarande kvarnbyggnad och troligen flyttade valkan in i samma
byggnad. Kvarnen har Gotlands enda bevarade överfallshjul med den imponerande
dimensionen av 10,5 m. Vid fullt vattenflöde gav vattenhjulet enligt uppgift 50 hk.
Kvarnhjulet restaurerades delvis 1880. På 1920-talet kompletterades vattenkraften med
råoljemotor på 50 hk då. 1924 installerades ett nytt kvarnverk och bestod då av 3 par stenar, 3
valsstolar, korngrynsverk och ett fullständigt rensverk. 1940 trängde stora ismassor ner över
12 (62)
det stora överfallshjulet och delar av hjulet förstördes och den vattenkraftsdrivna eran
avslutades. 1970 restaurerades kvarnhjulet och även vattenrännan. Kvarnverksamheten
fortsatte till 1974 och i begränsad omfattning till 1984, då den helt upphörde. Idag finns en
plansikt, ett rensverk, en mindre valsstol samt en likströmsgenerator. Kvarnhjulet
restaurerades 1983-84. Det har funnits ytterligare ett överfallshjul som troligen drev en valka.
Kvarnbyggnaden är också det enda som finns bevarat av den industriella verksamhet som
präglat området. På 1870-talet anlades en engelsk brukspark längs med Lummelundaåns lopp
mot Östersjön. I den parkliknande miljön finns flertalet dammar och dammluckor bevarade
likaså rester efter byggnader.
Under slutet av 1700-talet och 1800-talet ökade befolkningen och behovet av uppodling
likaså. En del ängs- och hagmark odlades upp, men det som framförallt påverkar
vattenverksamheten är uppodlingarna av myrmarkerna. 1845 bildades Gotländska
myrodlingsbolaget. Mellan 1805 och 1860 ökade åkerarealen från ca 15 000 hektar till 30 000
hektar för att ytterligare fördubblas till 64 500 hektar fram till år 1900. Introduktionen av
konstgödsel under 1880-talet, möjliggjorde att myrmarken kunde fortsatta att ge avkastning.
Sockerbruket i Roma startade 1894 och bidrog till att förbättra förutsättningarna för den år
1878 nystartade järnvägen. Det fanns även planer på ett sockerbruk i Hemsetrakten.
Järnvägen lades ner 1960.
Öns första mejeri anlades 1868 och under slutet av 1800-talet etablerades ytterligare ett
knappt 10-tal. Som mest fanns det runt 1944 ett 30-tal mejerier.
Valkor, vadmalsstampar, benstampar och garverier är verksamheter som har funnits längs
med vattendragen, men underlagen är knapphändiga. Vid Kopparsvik i Visby anlades vid
slutet av 1700-talet ett vattenverk med valka och två par kvarnstenar, den s.k. Langs kvarn,
och vid Mellings i Eksta påträffades vid Skog- och historia-inventeringen en valka i eller intill
en såg från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (RAÄ Eksta 516). Vid Lummelundsbruk har flertalet
småindustrier avlöst varandra.
1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram
Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Åtgärdsförslag för Gotlands västra/nordöstra kustområde 118/117 är ett arbetsmaterial som
togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009.
Programmet omarbetades av Länsstyrelsen 2011 för att få det mer lokalt anpassat och med
fokus på varje enskilt åtgärdsområde. För en närmare presentation hänvisas till de båda
programunderlagen.
Kustområdet består av flera avrinningsområden och åtgärdsområden. Lokala åtgärdsprogram
finns för Västra Gotlands åtgärdsområde (med bl.a. vattendragen Idån/Västergarnsån,
Varbosån och Robbjänsån samt sjön Paviken); Nordvästra Gotlands åtgärdsområde (med bl.a.
Själsöån, Lummelundaån och Ireån-Ire samt Tingstädeträsk) samt Norra Gotlands
åtgärdsområde (med bl.a. Vasteån, Bångån, Vikeån och Vägumeån samt Bästeträsk och
13 (62)
Fardumeträsk). Områdena Visby-området och Eksta-Fröjel-området saknar lokala
åtgärdsprogram.
I Gotlands kustområden finns 31 vattenförekomster varav 3 sjöar, 15 vattendrag och 13
grundvattenförekomster. Vattendrag klassas i begreppen ekologisk och kemisk status,
grundvattnen kan ha en kemisk och en kvantitativ status samt kustvatten ekologisk, kemisk
och kvantitativ status. Samtliga vattenförekomster kan riskera (vara i riskzon) att ej uppnå god
status 2015. Åtgärdsprogram mot fysiska förändringar omfattar de vattenförekomster där
fysisk påverkan har en negativ effekt på den ekologiska statusen genom att vattnet är påverkat
av en eller flera följande faktorer: kontinuitet (t.ex. dammar och vägtrummor som hindrar fri
passage av växter eller djur), hydrologisk regim (t.ex. reglering av vattennivåer och flöden vid
kraftverksdammar) och morfologiska förändringar (t.ex. förändringar av vattenförekomsten
genom rensning, rätning och kanalisering).
Den ekologiska statusen är ”Måttlig” för 8 av områdets 9 större åar: Sprogeån, Varbosån,
Idån, Själsöån, Lummelundaån, Ireån-Ire, Bångån samt Laxarveån/Anerån. Även Robbjänsån,
Ireån-Martebo, Ireån-Tingstäde ekologiska status bedöms som ”Måttlig”. Vasteån håller
”Dålig” ekologisk status framförallt p.g.a. ett vandringshinder vid Vaste kvarn. Även
Vägumeån får statusen ”Dålig” framförallt för övergödning samt fysisk påverkan. Den enda å
som håller ekologisk status ”God” är Arån.
Att den ekologiska statusen inte uppnår ”God” orsakas av åarnas påverkan av övergödning,
vattentillgång, risk för främmande arter, grumling (kalkstoff från kalkbrytning), kontinuitet
(förekomster av vattenhinder) samt fysiska förändringar (t.ex. rätning och kanalisering).
I vattenförekomsterna finns problem med övergödning, fysiska förändringar, miljögifter,
vattenuttag och övriga vattenkvalitetsproblem.
Många vattendrag har problem med fysiska förändringar t.ex. att vattendragen är rätade.
Avsaknaden av buffrande sjöar eller större våtmarker leder till årsvis stora skillnader i
vattennivåerna. I en tabell redovisas vilka åtgärder som är föreslagna bl.a. utrivning av
damm/anläggande av omlöp och öppna vandringsväg. Det framgår inte var åtgärderna skall
genomföras och det konstateras att det med nuvarande underlag inte är möjligt att avgöra
vilka åtgärder som leder till att god ekologisk status uppnås 2015. Åtgärderna kan dock ha
stor påverkan på kulturvärdena i kustområdet.
1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ
kustområde)
Biotopkarteringar har inte genomförts inom Gotlands västra/nordöstra kustområde 118/117.
Ett flertal vandringshinder finns dock karterade. Projektering för fiskvägar och
biotopvårdsrestaurering pågår i liten skala. Tänkbara åtgärder som kan påverka kulturvärdena
i området, är att skapa fiskvägar t.ex. vid dammar. Bland föreslagna åtgärder 2011 nämns ett
omlöp eller en fisktrappa i Ireån och i Vasteån.
Sedan 2011 har en del åtgärder för att gynna vattenlevande djur och organismer gjorts. 2011
byggdes en faunapassage i Varbosån (Stenhuse kvarn, Sanda). 2012 anlades en fiskväg i
14 (62)
Lummelundaån (vid Lummelundsbruk) för att möjliggöra vandring för flodnejonöga. 2013
anpassades det stora dämmet vid byggnadsminnet Aner vattenkvarn i Boge i
Anerån/Laxarveån för att möjliggöra fiskpassage. 2014 genomfördes rensningar vid Idåns
mynning med sina medeltida fiskrännor. Samtliga åtgärder genomfördes i samråd mellan
handläggare för vatten och handläggare för kulturmiljö inom Länsstyrelsen. Inom
kustområdet finns totalt 32 vandringshinder (varav tre delvis åtgärdade enligt ovan).
Aner vattendamm före åtgärd, Boge.
Foto: Lasse Wallin
Aner vattendamm efter åtgärd, Boge.
Foto: Lasse Wallin
15 (62)
2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.
2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika
Listan nedan visar kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Gotlands
västra/nordöstra kustområde och som har använts i översikten. Ej länsspecifika underlag, t.ex.
riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarkinventeringen, redovisas ej i
tabellen.
-
-
Regionalt kulturmiljövårdsprogram från 1982. Revidering påbörjat 2012 av Region
Gotland.
Värdefulla vatten specialinventering av vattendrag som är särskilt skyddsvärda eller
potentiellt särskilt skyddsvärda med avseende på fisk, natur och kultur 2007-2008.
Småindustriinventeringen 1999-2001. GIS-skikt med geografisk placering av ett
urval småindustrier på Gotland ur Småindustriinventeringen (pärmar och Exceltabeller).
Dikningsföretag: digitalt skikt på Länsstyrelsen.
Biotopkartering: är genomförd på delar av Gothemsåns avrinningsområde 2005
enligt metod för biotopkartering.
Vandringshinder: digitalt skikt med vandringshinder beskrivna bl.a. dammar från
2007-2008.
-
Händelser vid vatten: digitala skikt (?) gjorda av Skogsvårdsenheten på
Länsstyrelsen framför allt med avseende på vattendragens potentiella möjligheter för
fisk men även här har kulturen slunkit med i form av vandringshinder, dammar m.m.
(ej genomgånget inför kunskapsöversikten).
-
Väder- och vattenkvarnar på Gotland: från 1977. En sammanställning dock ej
digitaliserad.
-
Kvarninventering 1971-1972, RAÄ. Ej digitaliserad (5 pärmar samt negativ, ej
genomgången inför kunskapssammanställningen).
-
Broinventering i Gotlands län 1980-81 ej digitaliserad i någon form. Inventeringen
omfattade samtliga broar på allmänna vägnätet samt de vägsträckor som tidigare ingått
i det allmänna vägnätet (158 st.). OBS! Inventeringen digitaliserades 2013-2014
med hjälp av medel från SÖVD-projektet och finns nu tillgänglig som ett
kartskikt.
Kulturlämningar: digitala, ej granskade tipsskikt hos Länsstyrelsen.
Skog och Historia: digitala skikt. Inventering har genomförts i vissa av socknarna
som berör Västra/Nordöstra Gotlands kustområde (Bäl socken, Eksta socken, Fleringe
socken, Fröjel socken, Gothem socken, Hall socken, Hangvar socken, Hejdeby
socken, Hellvi socken, Lummelunda socken, Rute socken, Sanda socken, Träkumla
socken samt Västergarn socken.)
Ödegårdsinventeringen: digitalt skikt (delvis med i FMIS) av möjliga ödegårdslägen
från vikingatid/medeltid.
Inventering av änges- och lövmarker 1976 Länsstyrelsen. Digitaliserad 2002.
Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Digitaliserad.
Gotländska ängen. En katalog över slåttermarker i hävd 2001 Länsstyrelsen.
Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell
framtagen av Länsstyrelsen 2009-2012 (kartunderlag ej slutredovisat vid utgången av
-
-
16 (62)
-
-
-
-
2012).
Gotländska besöksplatser samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen,
kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 naturoch kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform. Finns ej tillgängligt som
digitalt skikt. Omarbetat i SeGotland.
Vikingatida hamnplatser – ett digitaliserat skikt som anger möjliga hamn- och
handelsplatser från vikingatid-tidig medeltid (126 platser).
Vägar och vägmiljöer – ej digitaliserat. 24 vägavsnitt framtagna som vägminnen på
uppdrag av Vägverket.
Skattläggningskartan 1700 – digitaliserad markanvändning utifrån
skattläggningskartorna från 1700-talet.
Prioriterade vattendrag – kartöverlägg av skattläggningskartor, storskifteskartor och
laga skifte och viss fältdokumentation av äldre vattenkvarnar och vattensågar i ett 30tal vattendrag 2010. Digitaliserat.
Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland utsett av HaV
som pilotområde för denna förstudie (Länsstyrelsen, projektplan från 2012-11-15).
Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet
– Länsstyrelsen, Russambetesföreningen på Lojsta hed och Hushållningssällskapet
2012.
Lokalt åtgärdsprogram Västra Gotlands åtgärdsområde 2011.
Lokalt åtgärdsprogram Nordvästra Gotlands åtgärdsområde 2011.
Lokalt åtgärdsprogram Norra Gotlands åtgärdsområde 2011.
Lummelunda Överstekvarn 1:5. Antikvariskt åtgärdsförslag 2014, Per Malmros,
Gotlands Museum.
2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur
Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (VNÖ kustområde)
På Gotland har en specialinventering genomförts 2007-2008 av vattendrag som bedömts som
särskilt skyddsvärda (A) eller potentiellt särskilt värdefulla (B) med avseende på fiskvärdena i
vattendragen. Inom kustområdet finns 55 av de 109 skyddsvärda vattendragsmiljöerna. Av
dessa 55 är 19 (varav en angränsande) särskilt skyddsvärda och 36 potentiellt särskilt
skyddsvärda. Närmiljön kring dessa skyddsvärda vattendrag kan nästan samtliga kopplas till
en skoglig miljö med höga naturvärden. Skogen beskuggar och ger död ved vilket även höjer
naturvärdet i vattendraget.
De särskilt skyddsvärda eller potentiellt skyddsvärda objekten har delats in i 2 klasser och
skyddsvärdena utgörs av F=fisk, N=natur och K=kultur.
Klass A: vattendragsmiljö med särskilt skyddsvärda vattenbiotoper
Klass B: vattendragsmiljö vilken innehåller höga natur- och/eller kulturvärden i närmiljön och
utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop.
De utpekade kulturmiljöerna utgörs av rester av vattenkvarnar eller vattensågar, välbevarade
vattenkvarnar eller vattensågar, stenbroar, bruksmiljö, slaggvarp, vikingatida hamnar,
fornborg, stensättningar, äldre boplatser, minnesgård (museum), dammvallar samt
slipstenshällar. I nära anslutning är det möjligt att det finns bevarade dammarmar.
Kulturlämningarna är i de flesta fall ej registrerade eller närmare dokumenterade.
17 (62)
Inom kustområdet finns följande vattendrag:
Nr
A1
A4
A5
A6
A8
A10
A13
A14
A21
A22
A23
A26
A27
A30
A32
A33
A35
A38
A39
B2
B3
B4
B8
B12
B13
B15
B17
B20
B22
B26
B27
B28
B36
B37
B39
B40
B42
B44
B45
B46
B51
B52
B53
B54
Vattendrag
Gothemsån
Ireån
Lummelundaån
Själsöån
Hultungsån
Bångån
Robbjänsån
Vikeån
Idån
Bandhagså
Vikeån
Urbanbäcken
Brucebobäcken
Vikersån
Kristi kanal
Kopparsviksbäcken
Kohlenskvarnsbäcken
Varbosån
Idån
Vasteån
Vägumeån
Bångån
Vitärtskällan
Varbosån
Varbosån
Västergarnså/Idå
Vikeå/Bandhagså
Toftabäcken
Själsöån
Gannarveån
Själsöån
Varbosån
Lergravsån
Lergravsån
Vikeå/Bandhagså
Bästeträsk
Vikersån
Ireån
Västergarnså/Idå
Vällesån
Lickershamnsån
Ireån
Kristi kanal
Varbosån
Lokalt namn
Åminne
Ireån, nedre
Lummelundaån, nedre
Själsöån, nedre
Hultungsån
Vivlings, Stengrinde m.fl.
Robbjänsån
Vikeån + Västers kanal
Eskelhem, Rovalds
Bandhagså
Kallgatebäcken
”Urbanbäcken”
Brucebobäcken
”Kioskbäcken”
Kristi kanal, nedre
Kopparsviksbäcken
Kohlenskvarnsbäcken
Varbosån, biflöde
Tofta, Dyple
Vasteån
St Vägume 1:56 m.fl.
Risungs 1:28
Vitärtskällan
Stenhuse, Smiss
Bäckstäde, Petarve
Dularån
Brajdgatskogen
Smågårde naturskog
Själsöån (ovan fallet)
Gannarveån
Själsöån, Gällungs
Väte, Mölner
Källbäck
Bäck
File hajdar
Bäck
Urbanbäcken, övre
Lunds gård och uppströms
Nedströms Paviken
Horsaån
Lickerhamnsån, nedre
Ireån, källbäck
Kristi kanal, övre
Varbosån, Smiss hage
Skyddsvärde
F, N, K
F, N, K
F, K
F, N
F, N
F, N, K
F, K
F
F, N
F, N, K
F, N
F
F, N
F
F, N, K
F, K
F
F
F, K (?)
N, K
F, N, K
F, K
N
K
N, K
N
N
N
N, K
N
N, K
K
N
N
N, K
N
N
N
N, K
N, K
F, K
N
N, K
N, K
18 (62)
B58
B59
B61
B62
B69
B70
B72
B73
B74
B75
B76
Spillingsån
Vällesån
Ireån
Ireån
Idå
Varvsholmsbäcken
Fridhemsbäcken
Ireån
Hägvardsån
Spillingsånq
Anerån
Spillingsån, Glästäde
Vällesån, nedre
Ireån, biflöde Martebomyr
Ireån, källbäck Lokrume
Idå, Eskelhem
Sanda, Nystugu
Stenkumla, Västerhejde
Stenkyrka, Myrskogen
Hägvardsån, nedre
Spillingsån, Barshage
Anerån, Klints
N
F, K
N
N
K, F (?)
N
N, K
N
2.2 Internationella och nationella intressen
2.2.1 Världsarvet
Världsarvet Hansestaden Visby ligger inom Gotlands västra/nordöstra kustområde. Visby är
en väl bevarad hansestad från sent 1200-tal med ringmur, packhus, ruiner, gatunät och
stadsbild.
2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns fem områden utpekade som särskilt
värdefulla vatten för kulturmiljö; Bläse, Bogeviken, Mästermyr (angränsar), Paviken med
fiskrännorna Västergarn samt Tingstäde träsk.
Bläse (I:ny:326)
Beskrivning: ”Av människan skapad sjö i kalkbrott. Industrianläggning som berättar om
kalkbruket”.
Bogeviken (I:ny:322)
Beskrivning: ”Vikingatida hamn. Handelsplats. Fiskrännorna Sju strömmar vid Bogevikens
utlopp. Fisket var noga reglerat i fiskerätter. Medeltida kyrka. Aner vattenkvarn”.
Mästermyr (I:ny:325, angränsar)
Beskrivning: ”Sena 1800-talets dikningar – kanalen/kanalsystemet på Mästermyr. Gotlands
enda ladlandskap. Visar på landvinsterna i samband med jordbruksutvecklingen under andra
halvan av 1800-talet”.
Paviken med fiskrännorna Västergarn (I:ny:324)
Beskrivning: ”Vikingatida hamn, handelsplats. Fiskrännorna Västergarn som var reglerade i
samfälligheter. Stenvalvsbro”.
Tingstädeträsk (I:ny:323)
Beskrivning: ” Sjö med unikt bulverk som användes i försvarssyfte. Bulverket är från sen
19 (62)
vikingatid/tidig medeltid. Sjön ej utdikad i stor skala och visar därför på odlingslandskap
innan stora jordbruksrationaliseringar”.
2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske
Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (VNÖ kustområde)
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns fyra vatten utpekade som särskilt värdefulla
vatten för naturvård: Bästeträsk, Paviken, Ireå och Lummelundagrottan.
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde är följande fem vattendrag utpekade som särskilt
värdefulla vattendrag för fiske:
- Själsöån (I:FiV:37) med hotad art enligt rödlista nejonöga /flodnejonöga och skyddsvärda
stammar med havsvandrande öringstam
- Bandshagå (I:FiV:41) med hotad art enligt rödlista nejonöga/flodnejonöga och skyddsvärda
stammar med havsvandrande öringstam
- Hultungsån (I:FiV:52) med hotade arter enligt rödlista: flodkräfta, nejonöga/flodnejonöga
och skyddsvärda stammar med havsvandrande öringstam
- Gothemsån (angränsar, I:FiV:6) med hotade arter enligt rödlista flodkräfta,
nejonöga/flodnejonöga samt ål och skyddsvärda stammar med havsvandrande öringstam
- Ireå (I:FiV:7) med hotad art enligt rödlista nejonöga /flodnejonöga och skyddsvärda
stammar med havsvandrande storvuxen öringstam .
2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (VNÖ kustområde)
Inom kustområdet finns 54 riksintressen för kulturmiljövården, varav ett är samlingsnamn för
Gotlands medeltida kyrkor (I 59 varav 27 st. inom Gotlands västra/nordöstra kustområde) och
ett är samlingsnamn för de gotländska fiskelägena (I 60 varav 5 st. inom Gotlands
västra/nordöstra kustområde). Riksintressena utgörs av: I 59 Gotlands medeltida kyrkor, I 60
Gotländska fiskelägen, I 6 Bläse, I 7 Fleringebygden, I 8 Hau, I 9 Barläst, I 10 S:t Olofsholm,
I 11 Kyllaj-Lörge, I 12 Domarlunden – Pavalds, I 13 Fallet, I 14 Hall, I 15 Häftings, I 16
Sigsarve-Suderbys, I 17 Hejnum, I 18 Bro, I 19 Muramaris-Brucebo, I 20 Visby, I 23
Paviken-Västergarn, I 24 Vivesholm, I 25 Vallhagarområdet, I 26 Eksta med Karlsöarna, I 50
Lickershamn, I 51 Tjelvars grav och I 57 Eskelhem-Tofta.
I 59 Gotlands medeltida kyrkomiljöer
I akustområdet finns 27 medeltida kyrkomiljöer utpekade som riksintressen och dessa utgörs
av följande: Boge, Bunge, Elinghem, Fröjel, Gann, Hangvar, Hejde, Hellvi, Hogrän, Klinte,
Lokrume, Lummelunda, Lärbro, Martebo, Mästerby, Othem, Rute, Sanda, Sproge,
Stenkumla, Stenkyrka, Tingstäde, Tofta, Träkumla, Vall, Väskinde och Västerhejde.
Motivering: De 92 medeltida kyrkorna och fyra ödekyrkorna i sten från 1100-, 1200- och
1300-talen representerar romansk och gotisk byggnadskonst med såväl västliga som östliga
influenser i ett komprimerat men påkostat utförande sammanfört i en karaktäristisk gotländsk
byggnadsstil där arkitektur, sten- och träskulptur, mural- och glasmåleri vittnar om mycket
hög hantverksskicklighet. Uttryck för riksintresset: Kyrkorna är i det närmaste intakt bevarade
med få tillägg från senare århundraden. Till kyrkorna hör kyrkogårdar med murar och
20 (62)
stigluckor från samma tid, i vissa socknar finns kastaler, prästgårdsruiner mm. Intill många
kyrkor står ståtliga prästgårdar, varav flera från medeltid men ombyggda under 1700- och
tidigt 1800-tal, en del med alla ekonomibyggnader bevarade. Till de gotländska
kyrkomiljöerna hör även sockenmagasin, skolor, fattigstugor; byggnader av betydande
kulturhistoriskt värde.
I 60 Gotländska fiskelägen
I kustområdet finns 5 fiskelägen utpekade som riksintressen. Motivering: Fiskelägen i
gotländsk tradition, ofta med rötter i förhistoriska hamnlägen, bestående av bodar från
1600- till 1900-talet, byggda för redskapsförvaring och tillfällig övernattning för det
husbehovsfiske som Gotlands bönder fordom bedrev då alla hade tillgång till stranden.
Uttryck för riksintresset: Fiskelägena är inbördes olika, med oftast träbodar på västra och
norra Gotland och stenbodar på östra och södra Gotland. De äldsta bodarna är byggda i
skiftesverk eller knuttimring med gavelingång och faltak, de något yngre i sten med flistak på
södra Gotland, de yngsta i resvirke med spån- eller papptak. Till fiskelägena hör båtlänningar
eller bryggor, gistgårdar/braidningar för nättorkning, lysstänger, fiskrökar mm.
Följande fiskelägen ingår i riksintresset Gotländska fiskelägen: Sigsarvestrand och
Häftingsstadar i Hangvar, Agbod i Gothem (ingår ej i aktuellt kustområde), Hammars i
Norrlanda (ingår ej i aktuellt kustområde), Grynge i Gammelgarn (ingår ej i aktuellt
kustområde), Vitvär i Ardre (ingår ej i aktuellt kustområde), Hus i Rone (ingår ej i aktuellt
kustområde), Holm i Vamlingbo (ingår ej i aktuellt kustområde), Valbybodar i Fröjel, Kovik i
Sanda och Gnisvärd i Tofta socken.
I 6 Bläse (Fleringe socken)
Motivering: Kalkindustri- och bruksmiljö, i drift från 1800-talet till 1950-talet, som tydligt
speglar den industriella processen och brukssamhällets sociala uppbyggnad.
Uttryck för riksintresset: Två välbevarade kalkugnar samt kalkugnsruiner, kalklador,
mordhög (avfallshög), hamn-anläggning, järnväg samt stenbrott. Delar av det tidigare
brukssamhället ännu i behåll, t.ex. disponentvilla och arbetarbostäder. Bruksmuseum.
I området ingår även: Vid stranden fiskelägen i gotländsk tradition med bodar för
kompletterande husbehovsfiske.
I 7 Fleringebygden (Fleringe socken)
Motivering: Centralbygd kring den medeltida kyrkan, med bebyggelse som särskilt väl
speglar den gotländska bondekulturen under 1700- och 1800-talen.
Uttryck för riksintresset: Ett väl sammanhållet odlingslandskap präglat av 1800-talets
brukningsskick med välbevarad bebyggelse i sten från 1700- och tidigt 1800-talet, omgivet av
betade utmarker. Den sägenomspunna spelmansgården Grodde, till vilken en stor del av 1800talets gotländska allmogemusik är knuten.
I 8 Hau (Fleringe socken)
Motivering: Den stora ensamgården Hau med inägomark som tydligt visar olika skeden i en
långvarig markanvändning med förhistorisk kontinuitet. Uttryck för riksintresset: Rika
lämningar från stenålder, bronsålder, äldre järnålder, vikingatid och medeltid. Vikingatida
hamnläge, yngre järnåldersgravar samt tidigmedeltida kyrkogård vid Hau Grönu vid
Fårösund. Välbevarad bebyggelse från 1700- och tidigt 1800-tal (omtalad av Linné). Till
gården hörande kalkbrott, kalkugn och sojde (tjärdal).
21 (62)
I 9 Barläst (Lärbro socken)
Motivering: Kalkindustrimiljö från 1600-1900-talen av stor betydelse för ex-portproduktion
och som tydligt visar kalkbränningsprocessens utveckling.
Uttryck för riksintresset: Välbevarade kalkugnar från olika tidsepoker, kalklador,
utskeppningshamn, baskista för skeppsbyggeri. Illustrativt belägen och en föregångare till
dagens kalkindustri Cementa i Slite på andra sidan viken.
I 10 S:t Olofsholm (Hellvi socken)
Motivering: A) Traditionsbärande landskap med den sägenomspunna platsen Akergarn, där
Olof den Heliges skepp skall har legat när han besökte Gotland i början av 1000-talet, samt
centrum för medeltida Olofskult. B) Industrimiljö med Gotlands äldsta kalkindustri med
produktion från tidigt 1600-tal-1953. Uttryck för riksintresset: A) Kalkbergsudde med vid
utblick över havet, rester av medeltida pilgrimskapell. B) Kalkpatrongård från 1700-talet, till
viss del förändrad. Kalkindustrimiljö med kalkugnsruin, ruiner av kalklador, hamn och
kalkbrott.
I 11 Kyllaj-Lörge (Hellvi socken)
Motivering: Två, intill varandra liggande, kalkindustrimiljöer från 1600- till 1900-tal som
avspeglar kalkproduktionens tekniska utveckling. Uttryck för riksintresset: Åtta
kalkugnsruiner i tre grupper från olika tidsepoker, rester av kalklador, hamnar. Den
sägenomspunna f.d. kalkpatrongården Strandridargården i Kyllaj, med välbevarad
manbyggnad från 1738.
I 12 Domarlunden - Pavalds (Lärbro socken)
Motivering: Tät och varierad fornlämningsmiljö från bronsålder och järnålder längs
förhistorisk farled mellan Kappelshamnsviken och Vägumeviken samt ur
järnåldersbebyggelsen framvuxna gårdsmiljöer med bebyggelse från 1700- och 1800-tal.
Uttryck för riksintresset: Storröse, skeppssättningar och flera gravfält vid Domarlunden.
Hällristningar vid Hägvide. Storrösen, järnåldersgravfält och husgrunder invid gårdarna
Slängs och den storbyggda f.d. kalkpatrongården Pavalds.
I 13 Fallet (Tingstäde socken)
Motivering: Fornlämningsmiljö i karg utmark med lämningar efter en isolerad äldre
järnåldersgård av vetenskapligt intresse. Gården har troligen haft kontinuitet in i medeltid.
Äldre namn: Alstäde. Uttryck för riksintresset: Ett tiotal välbevarade husgrunder,
stensträngar, skärvstenshög och gravfält.
I 14 Hall (Hall socken)
Motivering: Kustanknutet odlingslandskap med förhistorisk bruknings- och
bosättningskontinuitet där landskap och bebyggelse huvudsakligen präglas av 1800-talets
småskaliga markanvändning. Ovanligt enhetlig och välbevarad bebyggelse från samma sekel.
Uttryck för riksintresset: Fornlämningsmiljöer med stenåldersboplatser, rösen, gravfält,
husgrunder, stensträngar, fornborg och sojden (tjärdalar). Bebyggelse i sten med för bygden
bibehållen tradition. I området ingår även: Hallshuks fiskeläge med kapell från 1600-talet.
I 15 Häftings (Hangvar socken)
Motivering: Isolerat och småskaligt odlingslandskap med fornlämningsmiljöer från bronsoch järnålder. Uttryck för riksintresset: Stora gravfält och boplatslämningar, sliprännor,
22 (62)
kavelvarp (offerkast). Välbevarad bebyggelse i sten från 1800- och 1900-talen. Kalkugnar och
sojden (tjärdalar).
I 16 Sigsarve-Suderbys (Hangvar socken)
Motivering: Gårdsmiljö med ovanligt välbevarade gårdsparter intill varandra utgörande goda
exempel på nordgutnisk byggnadstradition med förhistorisk bosättnings- och
brukningskontinuitet. Uttryck för riksintresset: Fornlämningsmiljö med storröse, gravar och
gravfält, husgrund, stensträngar och sliprännor. Manbyggnader och uthusbyggnader i sten och
bulteknik från 1700- och tidigt 1800-tal med alla uthusbyggnader i behåll. Småskaligt
betes- och åkerlandskap.
I 17 Hejnum (Hejnum och Bäl socknar)
Motivering: Dalgångsbygd med öppet odlingslandskap med rika och varierade
fornlämningsmiljöer från järnålder i anslutning till välbevarad gårdsbebyggelse.
Uttryck för riksintresset: Ett 30-tal förhistoriska husgrunder med vallformig begränsning, 17
gravfält och ett 50-tal ensamliggande gravanläggningar, stensträngsystem och sliprännor samt
flera kända vikingatida boplatser. Bildstenar, bl.a. en på ursprunglig plats. Gården Riddare
med en medeltida gårdsport. Medeltida kyrkor i Hejnum och Bäl. Välbevarad bebyggelse med
nordgutnisk karaktär från 1700- och 1800-talet. Kalkugnar och sojden (tjärdalar).
I 18 Bro (Bro socken)
Motivering: Betydelsefull centralbygd med bruknings- och bosättningskontinuitet från
förhistorisk tid omkring Bro offerkälla och kyrka, platsen för ett äldre vägmöte.
Uttryck för riksintresset: Rik fornlämningsmiljö med stora rösen från bronsålder vid Bro
stenkalm. Ett 15-tal gravfält med ca 300 gravar, resta stenar och husgrunder från järnåldern,
fornborgar m.m. Bildstenar, varav två på ursprunglig plats, medeltida kyrka och gårdsport,
offerkälla med svärdslipningsstenar och medeltida stenbrott. Bebyggelsemiljöer,
huvudsakligen från 1700- och 1800-talen men även inslag av medeltida hus och delar av
medeltida hus. Medeltida vägnät.
I 19 Muramaris-Brucebo (Visby socken)
Motivering: Två tidstypiska konstnärsmiljöer från 1900-talets början i anslutning till
kustområdet norr om Visby, med byggnader och trädgårdsanläggningar speglande tidens ideal
och konstnärsdrömmar. Uttryck för riksintresset: Konstprofessorn Johnny Roosvals
"Muramaris" med villa och trädgård i italiensk stil, och konstnären William Blair Bruces
"Brucebo" med bl.a. trädgårdsmästarbostad i engelskinspirerad korsvirkestil. I området ingår
även: Fiskeläge.
I 20 Visby
Motivering: Unik tidigmedeltida muromgärdad stad, Östersjöhandelns ledande metropol
t.o.m. 1200-talets slut. Hansans födelsestad som i planmönster och bebyggelse ännu väl
speglar handel, hantverk och sjöfart samt stadens förvaltningsfunktioner och sociala
förhållanden från medeltid fram till modern tid. Uttryck för riksintresset: Medeltida gatunät
och tomtstruktur i det centrala stadsområdet och ett nät av infartsvägar utanför detta.
Mariakyrkan, kyrkoruiner och medeltida stenhus. Försvarstornet Kruttornet vid platsen för
den medeltida hamnen samt ringmuren med vallgravar och en obebyggd zon där utanför.
Lämningar av Visborgs slott. Stadsbebyggelse i sten och trä från 1600-1800-talen.
Småhusbebyggelse och bevarad planstruktur som under 1700- och 1800-talen växte fram på
23 (62)
Klinten och utmed de gamla vägsträckningarna runt det medeltida bebyggelseområdet. Parker
och grönstråk. Institutionsbyggnader och annan bebyggelse som hör samman med funktionen
som residens- och domkyrkostad. Medeltida kulturlager. I området ingår även: Under staden
finns boplatslämningar från stenåldern. Kalkugnar.
I 23 Paviken-Västergarn (Västergarn socken)
Motivering: Handelsplatser av vikingatida-medeltida ursprung med stor betydelse för
förståelsen av den gotländska "farmannahandeln". Uttryck för riksintresset: Kyrka, kastal och
kyrkoruin från medeltiden innanför Västergarns halvcirkelformade stadsvall. I anslutning till
Pa-ån vikingatida pål- och kajanläggningar, delvis undersökta kulturlager, gravfält.
I området ingår även: Sentida fångstanordningar för fiske och Gotlands äldsta stenvalvsbro
från 1875. Bebyggelse i sten- och skiftesverksteknik från 1700-1800-talen.
I 24 Vivesholm (Sanda socken)
Motivering: Vetenskapligt intressant befästningsmiljö. "Landescrone", ursprungligen anlagd
av vitalianerna på 1300-talet, på 1700-talet omgjord till skans under namnet redutten
"Stålhatt". Uttryck för riksintresset: Borganläggningen, i form av vallar, som ingått i
1700-talets kustförsvarssystem av Gotland. I området ingår även: Lämningar efter
Sågholmens sågverksindustri (holländsk vädersåg) från 1600-talet.
I 25 Vallhagarområdet (Fröjel socken)
Motivering: Fornlämningsmiljö med en av Gotlands största och mest kända
järnåldersboplatser av högt vetenskapligt och pedagogiskt värde. Uttryck för riksintresset: Ett
stort antal husgrunder, malstenar, fägator, fossil åkermark och stensträngssystem från äldre
järnålder samt flera intilliggande gravfält från flera tidsperioder. I området ingår även:
Dagens bebyggelse från 1700- till 1900-talet vid gammal väg på andra sidan en f.d. myr.
I 26 Eksta med Karlsöarna (Eksta socken)
Motivering: A) Väl sammanhållna fornlämningsmiljöer med vetenskapligt och pedagogiskt
intresse. B) Kustnära odlingslandskap med lång bruknings- och bosättningskontinuitet,
präglat av 1800-talets småskaliga markanvändning. Den storbyggda gårdsbebyggelsen är
spridd och har karaktäristiska drag från 1700- och tidigt 1800-tal men även delvis av
medeltida ursprung.
Uttryck för riksintresset: A) Stenåldersboplatser vid Ajvide samt i grottan Stora Förvar på
Stora Karlsö, bronsåldersrösen och skeppssättningar längs kusten, fossil åkermark,
husgrunder och stensträngar från äldre järnålder, gravfält, vikingatida bebyggelselägen och
medeltida bebyggelselämningar. Eksta medeltida kyrka. B) Beteslandskap på Lilla Karlsö.
Medeltida stenbrott, rester av fiskeläge samt fyrplats och Karlsöklubbens byggnader från
1800-talets slut på Stora Karlsö. Stenskans från 1700-talet vid Skansudd samt värn från 2:a
världskriget. Vid sidan av stenhusbyggandet finns i bygden också en rik träbyggartradition.
Sojden (tjärdalar) och väderkvarnar i sten och trä.
I 50 Lickershamn (Stenkyrka socken)
Motivering: Kust- och hamnmiljö med förhistorisk kontinuitet med talrika
fornlämningsmiljöer, bl.a. strategiskt belägna fornborgar på klintarna. Uttryck för
riksintresset: Stenålders- och bronsåldersboplatser, järnåldersgravfält samt tre fornborgar.
Bebyggelse med anknytning till fiske. Kvarnmiljö från 1700-talet. Gårdsbebyggelse och
kvarn från 1800-talet.
24 (62)
I 51 Tjelvars grav m.m. (Boge och Gothem socknar)
Motivering: Tät och välbevarad fornlämningsmiljö från brons- och järnåldern belägen i
skogsklädd moränmark intill viktigt å-utlopp. Uttryck för riksintresset: Rösen, bl.a. "Majster
rojr", och skärvstenshögar, ett flertal skeppssättningar, bl.a. Tjelvars grav, gravfält,
stensättningar, två intill varandra liggande fornborgar samt fossilt åkersystem.
I 57 Eskelhem-Tofta (Eskelhem och Tofta socknar)
Motivering: Ovanligt tät fornlämningskoncentration från stenålder, bronsålder och järnålder i
skogsmark i anslutning till sockengräns vid sidan av dagens bebyggelse från 1700- och
1800-talen längs med sockenvägen till Eskelhem kyrka. Uttryck för riksintresset: Ett flertal
stenåldersboplatser och bronsåldersrösen samt skeppssättningar och järnåldersgravfält. Ett
stort antal lämningar efter järnåldersgårdar intill stensträngssystem och områden med fossil
åkermark. Vikingatida boplatsområden. Eskelhem medeltida kyrka. Prästgård samt gårds- och
bostadsbebyggelse från 1700- och 1800-talen, de senare med ofta rik snickarglädje från
sekelskiftet 1900.
Egen kommentar: Ett arbete med att revidera riksintressena för kulturmiljövården inklusive
beskrivningarna pågår på Gotland för närvarande.
2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (VNÖ kustområde)
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns ett antal områden med klassningar som
riksintresse för naturvården, Natura 2000 och naturreservat. Områden listas nedan. Flera av
naturreservatsobjekten är föreslagna som Natura2000-områden januari 2015.
Riksintressen för naturvården
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns 43 riksintressen baserade på naturvård,
varav minst 13 med anknytning till vatten.
Acklunds kulle (NRO09032)
Anglarve änge (NRO09080)
Berggrundsblottningar i Klinteområdet (NRO09050)
Berggrundsblottningar i Visby (NRO09101)
Bogevik (NRO09020)
Bräntings (NRO09100)
Bästeträsk med omgivningar (NRO09007)
Dagghagen och Hammarsänget (NRO09018)
Ekstakusten (NRO09053)
Fardumeträsk (NRO09011)
Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg (NRO09017)
Follingbobacke (NRO09078)
Fonnsänget (NRO09038)
Fröjelkusten (NRO09051)
Gothemhammar (NRO09029)
Gräne (NRO09073)
25 (62)
Hall-Hangvar (NRO09015)
Hoburgsmyr (NRO09012)
Irevik (NRO09016)
Irevik-Nordergravar (NRO09022)
Kovik-Vivesholm-Varvsholm (NRO09037)
Kuseäng (NRO09079)
Kuststräckan Hällarna-Nyrevsudd (NRO09031)
Laxare änge (NRO09019)
Lojstahajds källmyrar (NRO09049)
Lummelundagrottan med slukhål (NRO09023)
Lövmarker på centrala Gotland (NRO09028)
Millumsträsk (NRO09021)
Mörby änge (NRO09075)
Nordöstra Gotlands klintar och raukområden (NRO09008)
Nordöstra Gotlands öar (NRO09010)
Othems korsänge (NRO09072)
Paviken (NRO09035)
Slitebrottet (NRO09071)
Slättflis-Langes hage (NRO09025)
Sudergårde (NRO09070)
Tjälderholm (NRO09077)
Trullbrändan (NRO09076)
Träskmyr (NRO09014)
Westöös änge (NRO09069)
Vitärtskällan (NRO09013)
Ölbäck (NRO09102)
Övide ängar (NRO09081)
Natura 2000
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns 47 Natura 2000-områden, varav minst 16
har anknytning till vatten.
Alvena lindaräng (SE0340060)
Bergbetningen (SE0340126)
Björkume (SE0340076)
Blautmyrskogen (SE0340108)
Bojsvätar (SE0340118)
Bopparve (SE0340179)
Brucebo (SE 0340064)
Bräntings haid (SE0340139)
Bungenäs (SE 0340158)
Bästeträsk (SE0340120)
Dagghagen (SE0340140)
Filehajdar (SE0340111)
Forsviden (SE0340151)
Furilden (SE0340073)
Gannarveviken (SE0340149)
26 (62)
Gildershagen (SE0340145)
Grausne källmyr (SE0340083)
Grodvät (SE0340141)
Gräne (SE0340146)
Hall-Hangvar (SE0340090)
Hejdeby hällar (SE0340190)
Hejnum Kallgate (SE0340082)
Hoburgsmyr (SE0340082)
Hässleänget (SE0340132)
Högklint (SE0340125)
Kallgatburg (SE0340103)
Klinthagen (SE0340107)
Kronholmen (SE0340165)
Kölningsträsk (SE0340187)
Millumsträsk (SE03340072)
Mojner (SE0340113)
Mästerbyänget (SE0340134)
Mölnermyr (SE0340148)
Nasume myr (SE0340191)
Paviken (SE0340049)
Roleks (SE0340182)
Rutemyr (SE0340189)
Salmbärshagen (SE0340136)
Smågårde naturskog (SE0340168)
Storholmen i Fardumeträsk (SE0340119)
Suderbys blekevät (SE0340193)
Tiselhagen (SE0340066)
Tomsarve (SE0340181)
Träskmyr (SE0340084)
Ugnen (SE0340018)
Vitärtskällan (SE0340087)
Ölbäck (SE0340117)
Naturreservat
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns 59 naturreservat, varav minst 19 har
anknytning till vatten.
Alvena lindaräng
Bergbetningen
Björkume
Blautmörskogen
Bluttmo- Gildershagen
Bojsvätar
Brucebo
Bruten
Bräntings
27 (62)
Bräntings Haid
Bungenäs
Bungenäs
Bästeträsk
Dagghagen
Ekstakusten
Filehajdar
Forsviden
Furilden
Galgberget
Grodde
Grodvät
Gräne
Hall-Hangvar
Helges hage
Hideviken
Hoburgsmyr
Horsan
Husken
Hällholmen
Högklint
Ireån
Jungfrun
Kallgatburg
Klinteklinten
Kronholmen
Lauks
Lergravsviken
Lummelundagrottan
Lörgeudd
Malms-Kyllaj
Millumsträsk
Mojner
Mulde
Mölnermyr
Paviken
S:t Olofsholm
Sajgs
Salmbärshagen
Sigfride
Själsöån
Smågårde naturskog
Storhagen
Storholmen
28 (62)
Södra hällarna
Tiselhagen
Träskmyr och Vasteån
Törrvesklint
Vitärtskällan
Ölbäck
2.2.6 Riksintresse för friluftslivet
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (VNÖ kustområde)
Gotlands västra/nordöstra kustområde berörs av riksintresset för friluftsliv ”Gotlandskusten”.
2.2.7 Kulturreservat
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (VNÖ kustområde)
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns inget kulturreservat.
Vattensågen vid Petarve, Sanda.
Fotograf: Katarina Amér
2.2.8 Byggnadsminnen
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ
kustområde)
Inom kustområdet finns 313 byggnadsminnen varav ca 254 berör den medeltida och äldre
bebyggelse i Visby (ej listade) och 31 medeltida sockenkyrkor, 2 ödekyrkor samt 12 ruiner
och 3 kyrkor (varav 1 medeltida) samt 2 begravningskapell i Visby.
Byggnadsminnena utgörs av:
29 (62)
Atlingbo Isums 1:29
Boge Aner 3:2 (med bevarad vattenkvarn)
Boge Annex 1:2 sockenmagasin
Boge Mojner 1:8 befästning
Boge Vike 1:32 museum
Bro Kvie 1:7
Bunge Biskops 1:30 smedja
Bunge Bungenäs 1:5 och 1:6 samt Fleringe Hau 1:39 Fårösunds fästning
Bunge Flygfältet 1:1
Bunge Gaustäde 1:1
Bunge Kronhagen 3:2
Eksta Prästgården 1:5 mekanisk verkstad
Eskelhem Tjuls 1:34 järnvägsstation
Fleringe Hau 1:28
Fleringe Hau 1:33
Fleringe Hau 1:34
Fleringe Utoje 2:2 Groddagården museum
Follingbo Rosendal 1:24 parkanläggning mm (Jacobsberg)
Hall Gannarve 2:3
Hangvar Sigsarve 1:7
Hangvar Sigsarve 1:10
Hejde prästgård
Hellvi Malms 1:2 och Vivlings 1:6 strandridaregården
Klinte Robbjäns 1:36
Klinte Sicklings 1:5 strandridaregård, tullhus
Klinte Strands 1:44 Donnerska huset
Levide Prästgården 1:6
Lokrume Lauks 1:6
Lokrume Lauks 1:8 medeltida hus
Lärbro Glästäde 1:16
Lärbro Nors 3:1
Lärbro prästgård
Lärbro Stora Takstens 1:11 museum, f.d. skolhus
Lärbro Stora Takstens 2:2
Mästerby Fjäle 1:4
Othem Enholmen 1:1 befästningar
Othem Klints 1:3
Othem Kviende 1:6
Othem Prästgården 1:1
Othem Prästgården 1:2
Othem Prästgården 1:3
Rute Alvans 1:38
Rute Fardume 1:38
Rute Furilden 1:1 tjärfabrik
Rute Risungs 1:28 oljepump
Sanda Petarve 1:30 (med bevarad vattensåg)
Sanda prästgård
Sproge Stora Norrgårde 1:10
30 (62)
Stenkyrka Hälge 1:6
Tingstäde Furbjärs 1:6 krigsmuseum
Vall prästgård
Visby Muramaris 1:2 konstnärshem
Visby Stora Hästnäs 1:1 medeltida hus
Väskinde Bjökome 1:13 museum (Sandkull-Annas stuga)
Väskinde Stora Bläsnungs 1:142 och 1:24 Brucebo, konstnärshem
Västergarn Snauvalds 1:2
Västergarn Snauvalds 1:4
Västerhejde Vibble 1:74
Flera av byggnadsminnena har anknytning till vatten men kanske ändå främst Aner
vattenkvarn i Boge och Petarve vattensåg i Sanda.
De medeltida kyrkorna och kyrkoruinerna utgörs av:
Boge kyrka
Bro kyrka
Bunge ödekyrka
Eksta kyrka
Elinghem ödekyrka
Eskelhem kyrka
Fleringe kyrka
Fröjel kyrka
Ganns ödekyrka
Hall kyrka
Hangvar kyrka
Hejde kyrka
Hellvi kyrka
Hogrän kyrka
Klinte kyrka
Lokrume kyrka
Lummelunda kyrka
Lärbro kyrka
Martebo kyrka
Mästerby kyrka
Othem kyrka
Rute kyrka
Sanda kyrka
Sproge kyrka
Stenkumla kyrka
Stenkyrka kyrka
Tingstäde kyrka
Tofta kyrka
Träkumla kyrka
Vall kyrka
Visby Domkyrka (S:ta Maria)
Visby St Hans ruin
31 (62)
Visby St Lars ruin
Visby Clemens ruin
Visby S:ta Karin ruin
Visby Ryska kyrkan
Visby S:ta Gertrud ruin
Visby Helgeand ruin
Visby S:t Nicolai ruin
Visby S:t Göran ruin
Visby S:t Olof ruin
Visby S:t Mikael ruin
Visby S:t Drotten ruin
Visby S:t Per ruin
Väskinde kyrka
Västergarn kyrka
Västerhejde kyrka
2.2.9 Övrigt
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (VNÖ kustområde)
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns ett RAMSAR-område upptaget: KallgateHejnum.
2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar
2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS)
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
Gotland inventerades som första län 1938-1949 i den riksomfattande fornminnesinveneringen.
Då registrerades ca 31 000 fornlämningar En andra inventering genomfördes mellan 19751978 och cirka ytterligare 15 000 fornlämningar tillfördes fornlämningsregistret. Dagens
45 000 anläggningar är fördelade på cirka 8000 platser.
Inom kustområdet finns totalt ca 10851 fornlämningar registrerade i fornminnesregistret
(FMIS). Med en buffert på 50 m från vattendrag är det 774 fornlämningar registrerade enligt
listan nedan.
För Gotlands del finns de enda lämningarna av järnbruk inom Gotlands västra/nordöstra
kustområde: Lummelunda bruk med ytterligare en masugn i Kappelshamn. Torvbrytning har
skett på Martebomyr (RAÄ Martebo 85:1).
Det råder en stor skillnad mellan i FMIS registrerade småindustriella vattenanknutna miljöer
såsom kvarnar och sågar och de som finns beskrivna eller upptagna på skattläggningskartan
eller i Småindustriinventeringen. Flera miljöer har sannolikt försvunnit i samband med
uträtning av vattendragen och uppodling av mark. Ett problem är att kartunderlagen på hur
vattendragen löpte innan utdikningarna är bristfällig eller saknas helst. Delvis går
32 (62)
vattendragen att följa på skattläggningskartorna men endast där lantmätaren har brytt sig om
att kartera dessa.
Egen kommentar: Uttag ur FMIS gjort 2012. Samma underlag har används för alla fyra
kunskapsöversikterna för att få ett jämförbart material. Lämningar som inte kommer med i
denna sammanställning är sådana som är funna i eller längs strandkanterna av de forna
myrmarkerna och vattendragen såsom lösfynd, fiskeanläggningar, boplatser m.m. Den i
projektet använda bufferten omfattar vattendrag av idag.
Lämningstyp
Bildristning
Boplats
Antal
Punkt
Linje
5
5
15
2
Yta
13
Boplatsomr övrig
4
4
Boplatsområde
2
2
Bro
8
7
Brunn/kallkälla
13
13
Byggnad annan
10
5
Byggnadsminne
1
1
46
46
Bytomt/gårdstomt
Båtlänning
1
1
Dammvall
14
1
Depåfynd
14
7
1
5
12
1
7
Flatmarksgrav
Fornborg
3
Fornlämningsliknande bildning
3
2
Fornlämningsliknande lämning
11
7
Fossil åker
16
Fyndplats
52
40
Fyndsamling
1
1
Fångstanläggning övrig
2
1
41
2
Förlisningsuppgift
1
1
Grav-uppgift om typ saknas
3
1
Grav markerad av sten/block
7
7
Grav övrig
1
Grav- och boplatsområde
1
1
15
15
Färdväg
Gravfält
Gränsbestämt område
1
3
1
1
3
5
11
12
1
34
5
1
1
1
1
Gränsmärke
Hamnanläggning
3
3
Hamnområde
1
1
33 (62)
Husgrund förhistorisk/medeltida
29
24
5
Husgrund historisk tid
10
8
2
4
3
1
Hägnad
93
2
Hägnadssystem
55
Hällristning
35
33
Hög
3
3
Kalkugn
7
6
Kemisk industri
7
7
11
5
Källa m tradition
1
1
Labyrint
1
1
Lägenhetsbebyggelse
2
Minnesmärke
1
1
Naturföremål/-bildning m tradition
2
2
Obestämbar
7
6
Hyttlämning
Kvarn
Område m fossil åkermark
Plats m tradition
91
55
2
1
5
1
2
17
1
3
6
2
1
1
Röjningsröse
47
42
Röse
10
8
Sammanförda lämningar
14
9
Skärvstenshög
2
2
Slagfält
2
Småindustriområde
2
1
Stenkrets
9
9
Stenröjd yta
2
Stensättning
66
Tegelindustri
1
Terrassering
1
14
4
Ristning, medeltida/historisk
Runristning
Träindustri
10
3
2
2
1
2
66
1
1
6
3
2
2
Vallanläggning
1
1
Övrigt
Summa
3
2
Vad
Vägmärke
2
12
12
6
5
774
368
1
1
221
185
34 (62)
2.3.2 Skog och Historia inventeringen
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
Länsstyrelsen har bedrivit Skog och Historia-inventering i ett tjugotal socknar på ön från år
1999. Drygt 4000 nya objekt har registrerats på Gotland utav både fornlämningar och
kulturhistoriska lämningar. Huvuddelen av Skog och Historia-materialet är fältgranskat och
delar registrerat i FMIS. För det aktuella kustområdet har följande socknar inventerats: Bäl
socken, Eksta socken, Fleringe socken, Fröjel socken, Gothem socken, Hall socken, Hangvar
socken, Hejdeby socken, Hellvi socken, Lummelunda socken, Rute socken, Sanda socken,
Träkumla socken samt Västergarn socken. Inom kustområdet och med en buffert på 50 m
finns 152 lämningar registrerade i Skog och Historia varav 9 kvarn- och/eller såglämningar. I
Rute dokumenterades i samband med granskningen av skog- och historiamaterialet en
stensättning med en diameter på 30 m och 0,2-0,7 m hög.
Lämningstyp
Antal
Punkt
Linje
Banvall
1
1
Bebyggelse övrig
1
1
Bro
10
10
Brunn/källkälla
21
21
Dammvall
12
1
11
Fossil åker
Fornborg
1
Fyndplats
1
1
Färdväg
4
Gränsmärke
2
2
Husgrund historisk
1
1
33
2
Hällristning
1
1
Järnvägsbro
1
1
Kvarn
5
5
Röjningsröse
29
25
Stensträng
20
4
Hyttlämning
Hålväg
Hägnad
31
4
20
Stensättning
2
2
Såg
3
3
Tjärdal
1
1
Vattenränna
1
1
Vägbank
3
Terrass
Summa
152
3
78
74
35 (62)
2.3.3 Broar
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
Behovet av broar har på Gotland troligen varit begränsat i äldre tid, då flertalet vattendrag
varit vadbara under större delen av året. Vid granskning av vägarna på skattläggningskartorna
verkar dessa undvika myrmarken. Endast där avståndsvinsten är avgörande, har man låtit väg
gå över myrmark (färre än tio tillfällen). De uppgifter som finns om påträffade kavelbroar är
få: en i Elinghems myr, en söder om Atlingbo kyrka (Roma Stormyr) samt ett par nordost om
Lärbro kyrka (Starrar myr). Tre av broarna har daterats fördelade till äldre järnålder (500 f.
Kr-500 e. Kr), romersk järnålder (0-400 e. kr) och 1000-1100-tal. Därtill kommer uppgifter
om ett par stycken från Lina myr i Vallstena samt en i Lokrume. De omfattande utdikningarna
och uppodlingarna av myrmarkerna borde ha lett till fler fynd av kavelbroar om dessa varit
vanligt förekommande på ön (Måhl 2002). In på 1800-talet var broarna i huvudsak uppförda
av trä eller annat organiskt material. I samband med utdikningen av myrmarkerna under 1800talet blev vattenflödena korta och intensiva och brobeståndet förnyades i stort sett helt och
hållet.
På slutet av 1950-talet (?) föreslog RAÄ att fem broar på Gotland skulle klassas som
kulturhistoriskt värdefulla: en stenvalvsbro från 1884 vid Petes i Öja (riven och ersatt med
plåtrör), en valvbro från 1924 vid Ejmunds i Mästerby (Stora Ejmundsbro), en valvbro från
1912 vid Liffedarve, Eskelhem, en valvbro från 1922 vid Hörsne kyrka (Möllgårds bro) en
valvbro vid Paviken (Åkebro, från 1875, togs ur bruk 1940). 1967 kvarstod endast bron vid
Paviken som utpekad kulturhistoriskt värdefull.
1981-1982 genomfördes en inventering av broar av speciellt intresse på allmänna vägar och
enskilda vägar med stadsbidrag (kategori A) och broar av speciellt intresse på enskilda vägar
och gamla vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet (kategori B). Inventeringen
fokuserade på 158 objekt (152 enligt artikel i Från Gutabygd 1982) fördelat på 49
stenvalvsbroar (43), 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och 9 balkbroar.
Den äldsta bevarade stenvalvsbron på Gotland är från 1875 och belägen i Pavikens utlopp.
Den äldsta kända betongbron är från 1912 vid Hagelheim, Guldrupe. Den första bron av
korrugerade stålrör tillkom 1937 vid Risungs, Rute.
I kategori A återfinns 9 broar inom kustområdet: Vastakvarn (Lärbro, 1924, stenvalvsbro,
byggd av Hj. Svensson), Västös (Hall, 1933), Risungs (Rute, 1937, första bron med
plåttrumma), Vägume (Lärbro, 1929, stenvalvsbro, ritad av professor Pallin, byggd av Hj.
Svensson), Martebo station (Martebo? 1927, stenvalvsbro, ritad av professor Pallin, byggd av
Hj. Svensson), Liffedarve (Eskelhem, 1912, stenvalvsbro, byggd av A. Holmberg) , Stora
Ejmunds (Mästerby, 1924, A. Holmberg), Mölner (Väte) och Nytorp? (Sproge, 1912? A.
Holmberg?).
I kategori B finns sju broar medtagna: Själsö (Väskinde, 1917, stenvalvsbro), Bläsnungs
(Väskinde, stenvalvsbro), Vesters (Boge, stenvalvsbro), Valdarve (Eskelhem, 1924,
stenvalvsbro, byggd av Emil Johansson, Eskelhem), Båticke (Eskelhem, 1920, stenvalvsbro,
byggd av A. Holmberg), Grymlings (Eksta, stenvalvsbro), Lilla Mellings (Eksta, 1910,
stenvalvsbro, byggd av JA Båtelsson och Emil Vahlberg) och Paviken (Västergarn, 1875,
stenvalvsbro).
36 (62)
Egen kommentar: angivna socknar till broarna ovan kan vara felaktiga – kartunderlaget är
svårt att tyda! Det finns också exempel på järnvägsbroar som bör dokumenteras och
registreras t.ex. bron över Mästermyrkanalen i Sproge och Sju strömmar i Boge. 2014
digitaliserades Ejnar Eks inventering från 1980-81 vilket gör att materialet finns som ett GISskikt och som en digital rapport. 2015 utkommer även en bok om broar av Torsten Daun (ej
digitaliserad).
Enligt FMIS finns 8 st. broar, varav 3 st. anges som fasta fornlämningar (RAÄ Västergarn
39:1, Eskelhem 53:1, Eskelhem 54:1, Eskelhem 71:1, Eskelhem 87:1, Eksta 413, Mästerby
32:1, Väte 77:2).
”Akebro”, Paviken från 1875, RAÄ Västergarn 39:1, Västergarn.
Fotograf: Katarina Amér
2.3.4 Vägminnen
Vägminnena är utpekade 1998 men är inte digitaliserade och endast delvis skyddade t.ex.
inom fornlämningsområden. Vägminnena är framförallt utpekade p.g.a. deras kulturvärden.
Inom kustområdet finns fyra vägminnen utpekade:
-
Forntida vägen i Hall (objekt 2). Vägen i Hall-Hangvars naturreservat har använts
åtminstone sedan bronsålder.Vägen har förbundit de norra gårdarna i Hall med gårdar
vid Ire och Sigsarve i Hangvar.Flera fornlämningar finns längs vägen i form av gravar,
mindre gravfält, en skeppssättning, en domarring, ett offerkast, en kalkugnsruin med
intilliggande kalkstensbrott.
-
Vägen Fardume-Risungs-Gerungs-Rute kyrka (objekt 11). Vägen är åtminstone
från medeltiden, kanske äldre. Längs med finns flera fornlämningar i form av gravar.
Här ligger också ”Fardume slott”: två medeltida ruiner (troligen ett bostadshus och ett
37 (62)
försvarstorn). Här finns också kalkugn och kalkstensbrott samt rester av ett
järnvägsspår till en numera riven cementfabrik i Valleviken.
-
Linnés väg mellan Skymnings och Hau i Fleringe (objekt 12). Väg mellan
centralbygden i Fleringe till Hau gård.
-
Strandridare Ahlboms väg från Pavalds till Kyllaj (objekt 13). Johan Ahlbom blev
1721 utnämnd till strandridare (tulltjänsteman) i Kyllaj i Hellvi, då en av Gotlands
största lanthamnar. 1738 lät han uppföra Strandridaregården. Han ägde flertalet gårdar
bl.a. Pavalds i Lärbro och det var för att ta sig mellan Pavalds och Kyllaj som Ahlbom
följde vägen. Troligen är vägen i sig betydligt äldre då ett flertal fornlämningar i form
av gravfält, bronsåldersröse m.m.
2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur
Inom kustområdet återfinns 76 besöksplatser. Se boken Se Gotland.
2.3.6 Ödegårdsinventeringen
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok 1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan
ca 1585, Revisionsboken 1653 samt skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700tal har ett digitalt skikt skapats som anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller
äldre boplatser. Platser som digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern”
eller på skiften med för ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som
brukas under gården Sles. Delar av materialet har förts in i FMIS, men materialet finns i sin
helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster. Inom kustområdets buffert om 50
meter finns enligt FMIS 46 st. by/gårdstomt men enligt ”ödegårdslistan” är antalet 110.
Knutet till projektet hör tre rapporter som rör Hoburgs ting (södra Gotland), Forsa ting (norra
Gotland), som berör Gotlands västra/nordöstra kustområde, och Kräklinge ting (östra
Gotland).
2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
Ett på Länsstyrelsen digitaliserat skikt som innehåller uppgifter om möjliga hamn- och
handelsplatser från perioden 600-1000 e. Kr. Skiktet rymmer 126 objekt, varav 64 st inom
Gotlands västra/nordöstra kustområde.
Vidare finns även ca 558 fyndplatser med anknytning till vikingatid registrerade inom
kustområdet, varav ca 150 silverskatter.
2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län
38 (62)
Länsstyrelsen har ett digitaliserat skikt med tips på kulturlämningar och fornlämningar från
olika källor. Skiktet är inte fältgranskat utan är ett s.k. tipsskikt. Under Skog och Historiainventeringen medtogs de tips som låg inom de socknar som inventerades. Tipsen kommer
från Skogsstyrelsen, från Ängs-och betesmarks-inventeringar, från åtgärdsplanarbeten, från
markägare direkt eller genom t.ex. KULM-rådgivningar m.m.
En genomgång och granskning av tipsen har påbörjats under 2014 i två socknar. En av
socknarna ligger inom Gotlands västra/nordöstra kustområde (Eskelhem).
2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
I Småindustriinventeringen från 2001 återfinns många industrimiljöer från sent 1800-tal och
1900-tal men även äldre anläggningar med direkt anknytning till vatten. Under 2003 och 2004
genomfördes en fördjupad småindustriinventering på 44 miljöer. Inom Gotlands
västra/nordöstra kustområde har det enligt inventeringen funnits ca 1600 st. småindustrier:
Flertalet av vattenkvarnarna och vattensågarna har belägg från 1653 och kartbelägg från sent
1600-tal/tidigt 1700-tal. En del av dessa miljöer (ett 30-tal vattendrag) har följts upp genom
kartöverlägg (skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan) och till viss del
fältinventering genom ett länsstyrelsefinansierat projekt 2010 ”Prioriterade vattendrag”.
Projektet omfattade inte kartuppgifter från 1930-tals-kartan, varför en del sentida
småindustrimiljöer ej medtagits. Underlaget är digitaliserat.
Under 2014 genomfördes en enkel kartanalys över Norrlanda socken för att se hur många
vattenknutna småindustrier f.f.a. kvarnar och sågar med tillhörande dammar/dammarmar som
kunde påträffas. Kartmaterialet var från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal och framåt. 14 platser
kunde lokaliseras. Av dessa var endast en etablerad efter 1850. Ingen plats var registrerad i
FMIS. Mörkertalet för denna typ av lämning är med andra ord stort. Flera platser har
förmodligen försvunnit i samband med att vattendraget rätats och verksamheten ”torkat ut”.
Det vore angeläget att åtminstone få en kartuppgift på anläggningarna.
Egen kommentar: I samband med länsstyrelseförättningar rörande framförallt förfrågning av
uppodling av skog till åker, har ett flertal lämningar efter sågar, kvarnar och dammar
påträffats. Då vattendragen, som redan nämnts, är starkt påverkade av dikningar genom t.ex.
uträtning och uppodling, återfinns ”originalfårorna” endast genom de historiska kartorna
eller i små bevarade snuttar i landskapet. Dessa miljöer är inte medtagna i
kunskapsöversikten.
39 (62)
Oljepump. Byggnadsminne, Rute.
Fotograf: Katarina Amér
2.3.10
Odlingslandskapet
Karta 7A Markanvändning ca 1700 (VNÖ kustområde)
Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (VNÖ kustområde)
Markanvändningen på Gotland sent 1600-tal/tidigt 1700-tal är digitaliserad efter en förenklad
renritning av skattläggningens originalkartor. Underlagen ger en bild av fördelningen åker,
äng, hagmark, myrmark och skogsmark, vilket karta 7a redovisar.
Under järnåldern etableras hävdade ängen som den viktigaste marken för produktion av
vinterfoder. Utöver gräs som torkades till hö, togs löv tillvara framförallt från ask och lind,
men även från andra lövträd. Foder samlades även på fuktiga och våta marker. På sent 1600tal-tidigt 1700-tal fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland, varav inom kustområdet
ca 10500 ha. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med en
totalhektar om ca 35000 ha. Efter 1850 producerades vinterfodret genom vallodling på
åkermark, vilket innebar slutet för ängsbruket. 1910 hade ängsmarken sjunkit till 1700 ha.
2001 fanns det ca 200 ängar i hävd på Gotland om ca 350 ha, varav 74 st. inom kustområdet
med en sammanlagd hektar på 95,3. I ängena eller i nära anslutning till dessa finns ofta rika
fornlämningsmiljöer bevarade t.ex. husgrunder från järnåldern.
Karta 7b visar ängsmarkens utbredning ca 1700 att jämföra med ängsmarker i hävd 2001.
Kartbilagan redovisar även värdefulla odlingslandskap enligt det program som Länsstyrelsen
tog fram 1993 och områden i den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet, varav det
finns tre inom Gotlands västra/nordöstra kustområde:
40 (62)
Skymnings I8002
Bräntings-Alby-Skenholmen I8003
Hall I8004
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns ett stort antal värdefulla miljöer i
odlingslandskapet. Dessa miljöer är framförallt knutna till ängs-, hagmarks- och lövängsrester
samt skogsbeten. I programmet för bevarande av odlingslandskapets kultur- och naturvärden
från 1993 klassades områdena enligt en tregradig skala för naturvärdena (N) och en tvågradig
för kulturvärdena (K) (klass 1=högsta bevarandevärde, klass 2=mycket högt bevarandevärde
och klass 3=högt bevarandevärde). Värdena vägdes sedan samman i en tregradig skala (S).
Totalt pekades 56 områden ut. Inom Gotlands västra/nordvästra kustområde finns 18 miljöer.
Områden utpekade i bevarandeprogrammet:
Områdesnr
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
17
20
21
27
28
32
33
Namn
Hall
Fleringe
Bunge
Hangvar-Othem
Stenkyrka
Lärbro
Hellvi
Rute
Bro
Hejnum-Bäl-Vallstena
Eskelhem
Västergarn
Sandakusten
Nedre Fröjel
Övre Fröjel
Eksta
Levide
Kultur Natur Sammanvägt
1
1
1
1
1
1
2
2
3
2
2
2
2
3
2
1
2
1
2
2
2
2
1
2
2
0
3
1
2
2
2
0
3
2
2
2
2
1
2
2
2
2
1
0
2
2
1
2
2
0
3
2.3.11
Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (VNÖ kustområde)
Inom kustområdet finns flera vandringshinder angivna. Vandringshindrena utgörs av t.ex.
dammar och dammluckor. Lämningarna är inte dokumenterade eller registrerade utan angivna
som digitala punkter. Av de 32 vandringshindren är 17 st. definitiva, 13 st. partiella och 2 ej
definierade.
Sedan 2011 har en del åtgärder för att gynna vattenlevande djur och organismer gjorts. 2011
byggdes en faunapassage i Varbosån (Stenhuse kvarn, Sanda). 2012 anlades en fiskväg i
Lummelundaån (vid Lummelundsbruk) för att möjliggöra vandring för flodnejonöga. 2013
41 (62)
anpassades det stora dämmet vid byggnadsminnet Aner vattenkvarn i Boge i
Anerån/Laxarveån för att möjliggöra fiskpassage.
2.3.12
Vattendrag
Status på vandringshinder
Anerån
Bandhagså
Bångån
Bästeträsk
Hauträsk
Hägvardsån
Idån
Idån
Ireån
Ireån
Ireån
Kopparsviksbäcken
Kristi kanal
Lummelundsbruk
Lummelundsbruk
Lummelundsbruk
Lummelundsbruk
Lummelundsbruk
Robbjänsån
Själsöån
Robbjänsån
Urbanbäcken
Varbosån
Varbosån
Varbosån
Varbosån
Varbosån
Vasteån
Vasteån
Vikeån
Vikeån
Vällesån
Definitivt
Partiellt
Partiellt
Definitivt
Definitivt
Definitivt
Partiellt
Partiellt
Definitivt
Definitivt
Definitivt
Partiellt
Definitivt
Definitivt
Militära lämningar
Definitivt
Partiellt
Definitivt
Partiellt
Partiellt
Definitivt
Partiellt
Partiellt
Partiellt
Partiellt
Partiellt
Definitivt
Definitivt
Definitivt
Partiellt
Definitivt
42 (62)
På Gotland har Fortifikationsverkets avyttring av militära värn har pågått sedan 1990-talet. I
samband med att arbetena påbörjades, fattade Länsstyrelsen ett beslutat att bevara två linjer
med värn längs Gotlands västkust som fasta fornlämningar i Visby och i Eksta socken. 2011
kom förfrågningar från Fortifikationsverket rörande värn på Östergarnslandet och
Länsstyrelsen har beslutat att en sammanhängande och i princip komplett försvarslinje ska
bevaras längs med östra kusten och vid Torsburgen. I Sverige har nästan samtliga värn från
andra världskriget och tiden efter kriget tagits bort efter Berlinmurens fall 1991.
Kulturhistoriskt för Gotlands del är det viktigt att bevara en del av det efterkrigstida arvet. I
östersjöområdet var hotbilden stark och Gotland var den yttersta utposten mot öst.
Inom Gotlands västra/nordöstra kustområde finns två sträckor med militära lämningar: Visby,
Ekstakusten bevarade samt i Tingstäde (tillika museum) och Fårösunds fästning
(byggnadsminne). Delvis tillhör även Enholmen med sina speciella militärhistoriska
lämningar t.ex. Carlswärds fästning. Vissa värn säkras av Fortifikationsverket och kommer att
lämnas öppna, andra fylls/gjuts igen för att förhindra olyckor. Det kan också finnas sådana där
privatpersoner valt att överta ansvaret. Vid mynningen av Lummelundaån ligger ett militärt
värn som en del av parkmiljön.
2.3.13
Historisk markanvändning och dikningsföretag
Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (VNÖ kustområde)
Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (VNÖ kustområde)
Under järnålder etableras ängsbruket för produktion av vinterfoder. Förutom gräs tillvaratogs
även löv av framförallt ask och lind, men även andra lövträd. Ängsmarken hägnades för att
hindra djuren att beta innan slåtterna var avklarad. Utöver hävdade ängen hämtades även
foder från våtmarkerna. Havsstrandängar och sumpkärr (s.k. mader) som regelbundet
översvämmades, gav ofta rikligt och näringsrikt foder. På myrarna och utmarksvätar gav
starrhö som utgjorde ett viktigt komplement till vinterfodret. Starrmyrar kunde ge rikligt foder
men med lägre näringsinnehåll. Djuren kunde vara borthägnade även från denna typ av mark
för att möjliggöra slåtter. Fuktiga och blöta områden kunde också bidra med viktig gräsväxt
när de mer torra ytorna var avbetade.
På 1820-talet och 150 år framåt tog utdikningen av öns stormyrar, mindre våtmarker och
sumpskogar fart på allvar. År1800 fanns det ca 15 000 hektar åkermark och fram till 1860
hade arealen fördubblats. År 1900 har arealen återigen fördubblats och uppgick till 64 500
hektar. Åkermarksarealen ökade något till 1950-talet då den var som störst. Idag är det ca
83 000 hektar som är åkermark på Gotland (ca 26;5 % av Gotlands totala areal). Nära 20 % av
dagens åkermark är f.d. myrmark. Omkring 70 % av den gotländska våtmarken odlades upp.
Ingreppen innebar att våtmarksarealen minskade från ca 16 % till ca 7 %. Resterande
våtmarker bär i många fall spår av hydrologisk påverkan t.ex. dikning, avverkningar, körspår,
täktverksamhet och igenväxning till följd av minskat beteshävd. Av länets ursprungliga
30 000 hektar torvmarksareal (exklusive sjöar), har 18 600 hektar omvandlats till åker. Tidigt
1900-tal kunde vinterfodret helt produceras på åkermark och ängsbruket minskade kraftigt.
Slåtter av våtmarker upphörde helt.
Skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal redovisar endast den torvbärande
våtmarken. Övriga våtmarker såsom t.ex. sumpskogar redovisades av lantmätarna inte som
43 (62)
våtmark utan som skog. Kartan 7A visar den torvbärande myrmarken inom
avrinningsområdet sent 1600-tal/ tidigt 1700-tal (ca 10370 hektar) och de våtmarker,
sumpskogar och rikkärr som finns bevarade idag (ca 668 ha).
Kartan 7B visar var i kustområdet diknings- och markavvattning har genomförts. På hela ön
finns runt 679 dikningsföretag, varav ca 287 st inom Gotlands västra/nordöstra kustområde.
Länsstyrelsen har ett förhållandevis komplett digitalt underlag på diknings- och
markavvattningsföretagen. I underlaget framgår vilken typ av dikningsföretag, när företagen
startade och om det funnits ett tidigare företag verksamt.
Intressant vore om det var möjligt att se hur vattendragens och myrmarkernas utbredning såg
ut i det historiska kartmaterialet och vilka spår som är synliga i dagens landskap innan
utdikningarna påbörjades.
Torvbrytning har skett bland annat på Martebo myr.
2.3.14
Gotlandsrussen på Lojsta hed
Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (VNÖ kustområde)
En för Gotland mycket speciell kulturyttring angränsar till kustområdet: gotlandsrussen på
Lojsta hed. Här hålls en flock om 50 gotlandsrusston inom ett 650 hektar stort hägn som bl.a.
innefattar Botes källmyr. Gotlandsrussen sköts på ett för Gotlands del traditionellt sätt att
hålla djur (hästar, får eller nöt) – ”pa hajdi” (alltså på skogen/utmarken). Russen var tidigare
fritt strövande på Gotland och höll framförallt till i skogsmarkerna – ett ”ledigt” utrymme i
avsaknad av större betande däggdjur såsom älg och rådjur. Många hade ägare och flockarna
skattades årligen eller vid behov på dragdjur eller slaktdjur. Russen rörde sig i en båge över
ön längs med skogsbältet Lojsta-Kräklingbo-Hejnum-Othem och hade troligen stor betydelse
för skogsmarkens biologiska mångfald genom tramp och tugg. Genom att laga skifte
genomfördes, motades russen bort från skogarna. Under 1870-talet exporterades ca 2000 russ
bl.a. till kolgruvor i Belgien och England och till Tyskland som dragdjur. Under 1880-talet
exporterades 100-200 russ/år. Slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal började skogsområdet på
Lojsta hed att inhägnas och så småningom samlades spillror av russen ihop och fick en fristad.
Russtona på Lojsta hed utgör idag ett levande biologiskt kulturarv och är en viktig genbank
för lantrasen gotlandsruss och av stor betydelse för den biologiska mångfalden i Lojstas
källområden där både Gothemsån och Snoderån har sitt ursprung.
2.3.15
Lämningar efter fiske, källor med historia
Det finns uppgifter om fiskdammar i Fröjel anlagda av Willy Wöhler.
Hångers källa i Lärbro och Kutkäldu i Tingstäde är exempel på två ytterligare platser med
tradition och historiskt intressanta berättelser knutna till sig. Vid Hångers källa sägs det att
biskop Israel Kolmodin fann inspirationen 1692 till psalmen ”Den blomstertid nu kommer”.
Kolmodin var kyrkoherde i Lärbro 1692-1709. Till Kutkäldu kom traktens kvinnor bl.a. för
att tvätta mattor.
44 (62)
Fisket i Västergarn och i Boge var strikt reglerat och från de s.k. fisktunarna (en sorts bryggor
tvärs ut i ån) kunde man fösa “rusor” (ryssjor) och “katsar” (stora håvar) i vilka fisken
fastnade. Huvudströmfåran lämnades fri för fisken att ta sig till lekplatserna. Jämte grävdes
sidokanaler där gårdarna äge fiskerätterna. Vid Västergarn var det nio vastar (stenmurar) som
delade ån i tio rännor (två norr och sju söder om kungsådran). I Boge förvandlades åfåran till
sju strömmar grävda genom strandvallen. Strömmarna var namngivna från söder: Nöjstraum,
Storstraum, Lejlstraum, Auren, Guten, Gajrel och Nöjdjaup.
2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska
kulturmiljöer – Gotlands västra/nordöstra kustområde
I rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra
östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. står följande:
”I kulturmiljövårdens lagrum och instrument finns miljöer och objekt, som har en på förhand
given nationell status, som de nationellt särskilt värdefulla vattendragen, kulturreservaten,
riksintressen, byggnadsminnen och liknande, se ovan. De är naturligtvis en slags
ansvarsmiljöer även för distriktet. Det är möjligt att lista fler utgångspunkter, se nedan, för
företeelser som är typiska eller speciella i distriktet i förhållande till landet, som helhet. Ett
exempel: landets kärnområde för snickeri- och möbelindustri ligger inom distriktet och de
äldre anläggningarna drevs av vattenkraft och är belägna vid vatten. Var om annars skulle
man särskilt värna om att bevara industrimiljöer inom denna bransch, om inte i
kärnområdet? Vid sidan av och som ett komplement till redan utpekade byggnadsminnen,
riksintressen och så vidare föreslås följande vara värt att uppmärksamma ur ett
kulturmiljövatten-distriktsperspektiv; vid framtagande av kunskapsöversikterna, värdering av
vattenanknutna kulturmiljöer och vid avvägningar mellan olika intressen”.
Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett
vattendistriktsperspektiv och som berör Gotlands västra/nordöstra kustområde är:
- Miljöer med småindustriell verksamhet t.ex. bruksmiljön i Lummelunda med
tillhörande park längs med Lummelundaån.
- Kalkstensbrytningen med därtill hörande kalkugnar, järnvägar, kalklador,
arbetarbostäder m.m.
- Militärhistoriska lämningar
- Russens betydelse som betesdjur för bevarande av biologisk mångfald i
källmyrskomplexen och vattendragen på Lojsta hed och om det är applicerbart på fler
områden längs med vatten. Bete synliggör dessutom fornlämningar och
kulturhistoriskt intressanta miljöer.
- Kanal-landskapet
45 (62)
Värn i Visby hamn
Fotograf: Ilse Hammarström
I rapporten står vidare i samma kapitel: ”Vid framtida kunskapsuppbyggnad och inte minst
värdering kan en ”rödlista” vara till hjälp. Liksom naturvårdens dito utgår den från dagens
kunskap, vad vi vet eller tror oss veta, även sådant vad vi saknar kunskap om. Den här typen
av listor måste revideras successivt med ny kunskap. Listan är tänkt som ett stöd till
kunskapsöversikterna, när sådant påträffas som är ovanligt eller inte bevarat på andra håll.
Den kommer att vidarebearbetas, motiveras och kompletteras under 2011 i samband med
delprojekt 2".
Vad det gäller unika/sällsynta limniska miljöer finns det inom kustområdet:
- Kvarnar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: vattenkvarnen vid Aner, Boge
socken, Lummelunda.
- Sågar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: Petarve, Sanda socken.
- Lämningar efter fasta fisken: fiskerännorna i Västergarn och i Boge, fiskdammar i
Fröjel.
3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING
– KULTURMILJÖ
3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden
Vattendragen inom Gotlands västra/nordöstra kustområde är delvis är starkt påverkade av
kanalisering och uträtning. Genom dokumentation och fältinventering är det möjligt att
framhålla representativa eller unika exempel på dikningslandskap, dikningsrensning eller
dikningsreglering av olika karaktär och eventuellt från olika tider. Det är lämpligt att berätta
kulturhistorien bakom utdikningarna och kunna fånga de människor som faktiskt ”gjorde
46 (62)
jobbet” från allra första början. Urvalet av områden kan också påverkas av dess tillgänglighet
eller upplevelsevärde t.ex. längs med vägar.
3.2 Vandringshinder
Vandringshindren i form av dammar kan ha höga/mycket höga kulturvärden. Ett utpekande
från kulturmiljövårdens sida av de viktigaste miljöerna och ett arbete tvärsektoriellt möjliggör
hur miljöerna kan värnas och flera värden gynnas. Tre vandringshinder i form av dammar har
åtgärdats i samverkan med de kulturhistoriska värdena t.ex. Lummelunda, Sanda och Boge.
3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker
Även när det gäller att försöka begränsa övergödningen genom att anlägga våtmarker, är det
viktigt att arbeta tvärsektoriellt. Sällan hamnar anläggandet i konflikt med kulturmiljövården.
Kulturmiljövårdens historiska perspektiv kan bidra till ett bättre planeringsunderlag för
våtmarksanläggande genom utpekande av områden som tidigare varit våtmarker. Tillstånd
enligt KML kan krävas om fornlämningar berörs. För ett flackt landskap som Gotland är
utformningen av våtmarker/dammar av stor vikt för upplevelsen av ett område t.ex. inom
riksintresse för kulturmiljövården.
3.4 Vattenreservoarer
Att ha tillgång till friskt och rent vatten är ett ur folkhälsoperspektiv viktigt mål. På Gotland
råder periodvis vattenbrist – det finns ett ökat behov av vattenuttag under sommarmånaderna
för att klara de boende och de besökandes vattenbehov, jordbrukets behov av konstbevattning
m.m. Det finns förslag om att använda nedlagda stenbrott som vattenreservoarer. Stenbrotten
är idag endast sporadiskt upptagna i FMIS, men är möjliga att fornminnesförklara ända fram
till 1950-talet. Stenindustrin har varit och är alltjämt viktig för Gotlands ekonomi. Ett försök
att klassificera och hitta en metod för att bedöma vilka kalkbrott som ska fornminnesförklaras
har gjorts i samband med granskningen av nyregistrerade kalkbrott inom Skog och Historia.
Inför frågan om att vattenfylla kalkbrott kan det vara aktuellt med utredningar för att
dokumentera kulturvärden knutna till stenindustrin och stenbrytningen av kalk- och sandsten.
Vid anläggande av bevattningsdammar är det, liksom vid anläggande av våtmarker, viktigt
med ett tvärsektoriellt samarbete och att ta hänsyn till upplevelsen av landskapet. Även här
kan tillstånd enligt KML krävas.
I samband med anläggande av en större damm 2014 påträffades en hittills okänd förhistorisk
boplats. Tack vare tidigt samråd mellan markägare, entreprenörer och handläggare för vatten
och kultur kunde boplatsen lokaliseras och dammen flyttas så att flera värden kan samsas.
3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar
Beskuggning av och trädzoner invid vattendrag ger en stabilare miljö temperaturmässigt,
bidrar med död ved och förhindrar igenväxning av t.ex. kaveldun. Troligen hamnar knappast
behoven av att skapa sådana zoner med hjälp av träd eller buskar i konflikt med
kulturmiljövården, om det inte påverkar landskapsbilden i hög utsträckning.
47 (62)
Avverkningar av skog intill vattendrag kan ge körskador på både vattenmiljön och på
kulturmiljön. Ett fortsatt myndighetssamarbete mellan Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen är
viktigt när det gäller avverkningar som berör flera värden.
4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ
Utöver det som nämnts i kapitel 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om
följande områden. Områdena är inte uppräknade i prioriteringsordning.
4.1 Vattenkvarnar, vattensågar
Utreda/följa upp de gamla inventeringarna (bl.a. Ingrid Swartlings från 1971-72) och se vad
som finns bevarat av kvarnmiljöer. Underlagen verkar vara sämre när det gäller vattensågar
och handlar mer om regelrätt grundinventering. Inventeringsresultaten kan utgöra underlag
vid prioriteringar av resurser och åtgärder. För båda kategorierna gäller att kartstudier krävs.
Även att dokumentera i vilken mån interiörer finns bevarade och funktionella.
Komplettera och följa upp, korrigera och registrera redan påbörjade inventeringar (t.ex.
kulturmiljöerna som pekats ut vid inventeringen värdefulla vatten och underlagen för
prioriterade vattendrag). Digitalisering av platser där vattenkvarnar och vattensågar funnits.
Under 2014 provades en metod att med hjälp av genomgång av historiskt kartmaterial
lokalisera lämningar efter vattendriven verksamhet. Metoden är planerad att användas under
2015 i större skala.
4.2 Broinventering
Kulturmiljövården har de senaste åren märkt av behovet av en förnyad och utökad inventering
av öns brobestånd. Det pågår stora rensningar av diken och kanaler och de äldre broarna utgör
ett hinder för maskinerna. En kombination av flera orsaker t.ex. eftersatt eller obefintligt
underhåll och ökad mängd vatten p.g.a. ökad nederbörd, kan leda till att flertalet broar inte
kan bevaras.
Broinventeringen från 1981-1982 listar ett antal broar på Gotland. Uppdatering och
digitalisering av materialet har genomförts under 2013-2014. Ytterligare ett
digitaliseringsbehov har identifierats då det i dagarna ges ut en ny bok om Gotlands broar av
Torsten Daun.
4.3 Mjölkhus och lador på myrmark
På de utdikade myrarna, som kom att nyttjas som betesmarker, uppfördes små mjölkhus för
att kunna ställa in korna och mjölka dem. Mjölkhusen är enkelt uppförda – ibland på hjul –
med tre väggar och ett litet låsbart utrymme. Ibland med närhet till vattenhål för att kunna
kyla mjölken och vattna korna. I takt med att jordbruket rationaliseras, så försvinner
mjölkhusen i snabb takt. Detsamma gäller myrlador som fungerat som lagerutrymme för
grovfoder.
48 (62)
4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer
Att värna om sammanhängande större miljöer med vattendrag som utgångspunkt och gärna
med en industriell karaktär t.ex. Lummelunda, Dalhem, Ihre, Strömmaån m.fl.
Parker med vattnet som ett bärande element t.ex. bruksparken vid Lummelunda längs med ån
och DBW park i Visby med bäck och damm.
4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för
annan användning (t.ex. tvätt), badhus, trädgårdar
”Tillgång till vatten var en livsnödvändighet för varje bosättning: rent vatten till gårdens
hushåll, vatten till djuren, vatten till skydd mot eldsvådor. Vatten för att tämja elden vid
svedjande eller när löv och gammalt gräs brändes. Vatten för tvätt och rengöring. Vatten till
smedjan för att härda järnet och till slipstenen - - ” (Ronsten 2011 s 68)
Belysa kvinnor och barns arbete med färskvatten och tvätt genom att gå igenom de i FMIS
registrerade källor med tradition och lyfta fram denna fornlämningskategori. Kutkäldu i
Tingstäde är bra exempel inom denna grupp – hit kom kvinnorna i området bl.a. för att tvätta
mattor.
Kategorin ”bryor” (vattenhål) förknippas med betesdjur och kan berätta om annan
markanvändning. En del av bryorna kan dock ha nyttjats under lång tid och haft stor betydelse
för människors vattenförsörjning, speciellt när bryorna ligger i anslutning till
järnåldersbosättningar.
Inom kustområdet finns inga kända bykhus, bryggor för tvätt, badhus eller trädgårdar som
använt vatten som en del i anläggandet. Frågan är om frågorna någonsin ställts?
Ett mindre projekt genomfördes under 2013-2014 med inriktning mot kvinnor i den
gotländska kustkulturen under 1940-1950-talen om tvätt och tvättplatser, om återbruk av
vatten (först till mat och dryck, sedan tvätt, sedan till djur eller blomvatten) och om att få en
egen ekonomi genom att tvätta för andra och upplåta sängplatser med linne till den spirande
turismen på Gotland. Studien utgick från några äldre kvinnor på Fårö.
4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk
Registrera och dokumentera de många tips på slipskårestenar i och intill vattendrag.
Inventera och dokumentera de platser med bevarade fiskdammar för t.ex. karp.
49 (62)
4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt
Länsstyrelsen planerar en återinventering av ett urval fiskelägen och bodar ur
strandbodsinventeringen från 1973. Inventeringen är beräknad att påbörjas under 2014. Ett
önskemål från kulturmiljövårdens sida är att hela miljöer uppmärksammas d.v.s. att gistgårdar
(anläggningar för torkning av fiskenät), båtlänningar, bryggor m.m. kommer med i
inventeringen/underlaget.
Kunskapen om fiske både inom de forna myrmarkerna och längs med kusterna är begränsad. I
underlagen, framförallt genom Skog och Historia, har flertalet fasta anläggningar för fiske
(notvarp) dokumenterats längs med kusterna. Uppgifter finns om fångstanläggningar av trä
t.ex. i myrmarker nära Hejde kyrka och fisketunar i Närkån och Snoderån. Fiskerännorna som
strikt reglerade fisket i Västergarn och i Boge faller också in under denna grupp.
På många platser har säljakt varit av betydelse och är bevarat i både namngivna objekt t.ex.
Käutastenen och i andra lämningar såsom skårar och jaktvärn. Detta gäller förstås även
sjöfågeljakt.
4.8 Garverier, valkor
Utreda och inventera förekomsten av garverier och valkor på ön. Arbetet kan förslagsvis
göras i samband med kartanalysen inför dokumentationen under 2015 av förekomsten av
vattenkvarnar och vattensågar.
4.9 Fornminnesinventering av vattendrag
Ett åtgärdsförslag är att inventera fornlämningar längs med vattendragen och fältgranska och
registrera befintligt material t.ex. ur tips-skikten eller Skog och Historia-lämningar.
4.10
Kraftverk/turbiner
Utreda vilka kraftverk som finns bevarade och vilka verksamheter som varit turbindrivna på
ön och i vilken mån de finns bevarade. Uppgifter finns från bl.a. Endre, Sproge, Ar och
Dalhem.
4.11
Tillgång till digitaliserade kartor
En digitalisering av laga skiftes- och generalstabskartan (1800-tal) skulle öka möjligheterna
att hitta bevaransvärda miljöer längs med vattendragen och möjliggöra visning av landskapets
förändring t.ex. med avseende på våtmarker. Även tillgång till en detaljrikare digitaliserad
skattläggningskarta (sent 1600-tal/tidigt 1700-tal) kan bidra till bättre kunskapsunderlag och
vid förmedling av landskapets historiska fotspår t.ex. vid information till markägare,
vattenråd, dikesföretag m.fl.
4.12
Alla barns tillgänglighet till vatten
På Gotland har nog barns lek längs med åar och vattendrag generellt minskat. Vilka lekar
lektes? Finns dokumentation över bad, ”puh-pinnar”, vattenhjul, barkbåtar? Hur fångar
50 (62)
myndigheter upp rätten och tillgängligheten till vattenmiljöer för alla barn idag? Vad kan
göras för att öka intresset för vattendragen och deras biologiska och kulturella värden?
Lekplats där Snoderån möter Östersjön.
Fiskrikt och kulturrikt och lekbart.
Är det tillgängligt för alla?
Fotograf: Katarina Amér
4.13
Vattendrivna verks ”soundscapes”
Ljud relaterade till vattenverksamheter såsom vattenhjulets swichande ljud och vattenplask,
remmarna och sågens gnissel, kvarnen malande, vattnet som forsar genom luckor – ljud på
utdöende men väl så viktiga.
5 REFERENSER
A:son Utas, J. och Salomonsson, A. 1977. Väder- och vattenkvarnar på Gotland.
Berry, L. 1998. På stigar och vägar.
Dahlin, A. m.fl. 2006. Se Gotland. Natur och kultur från Fårö till Hoburgen.
Ek, E. 1980-81. Broinventering i Gotlands län 1980-81 (otryckt).
Ek, E. 1982. Stenvalvsbroar. Från Gutabygd 1982.
Gotländskt arkiv 2004. Gotland vikingaön.
Sjöberg, Å. 1973 De gotländska sågverken vid 1600-talets mitt. En innovationsstudie.
Gotländskt arkiv.
Måhl, K. 2002. Vägval. Vägar och samhällen på Gotland under 1500 år.
51 (62)
Ronsten, J. 2011 Gotländska gårdar och ägor kring år 1700.
Öhrman, R. 1994. Vägen till Gotlands historia. Gotländskt arkiv.
Fördjupad småindustriinventering 2003-2004. Länsmuseet på Gotland. Per Malmros.
Småindustriinventeringen 2001, Länsmuseet på Gotland. Per Malmros.
Prioriterade vattendrag 2010, ArkeoDok (Malin Eriksson)
Länsstyrelsen i Gotlands län. Gotländska ängar. En katalog över slåttermarker i hävd på
Gotland ån 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapport nr 4 2001 (Hjalmar Croneborg).
Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Södra
Gotland/Hoburgs ting (Corneliusson, L och Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Norra
Gotland/Forsa ting (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Kräklinge
ting på Östra Gotland (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2005.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Kulturminnesvårdsprogram för Gotlands län. Länsstyrelsen i
Gotlands län. 1982
Länsstyrelsen i Gotlands län. Lokalt åtgärdsprogram. Gothemsåns åtgärdsområde.
Arbetsmaterial, 2011.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer. Länsstyrelsen
i Gotlands län. 2008
Länsstyrelsen i Gotlands län. Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets
natur- och kulturvärden. Länsstyrelsen i Gotlands län.1993 (Louise Berry, Jens-Henrik
Kloth).
Länsstyrelsen i Gotlands län. Våtmarker på Gotland del 1 och 2. Länsstyrelsen i Gotlands län.
1997 (Magnus Martinsson).
Länsstyrelsen i Gotlands län, Russambetesföreningen, Hushållningssällskapet
”Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för långsiktig och hållbar verksamhet”.
Länsstyrelsen i Gotlands län. 2012 (Katarina Amér)
Vattenmyndigheten södra Östersjöns vattendistrikt, 2009. Åtgärdsförslag för Gotlands
huvudavrinningsområden, kustområden och kustvatten.
52 (62)
6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av
kunskaps/planeringsunderlag
Till läsaren
I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för
hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i
kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom ”Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt”. Listan redovisar inte alla
kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för
kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här.
Innehållet under rubrikerna ”Områden med skydd enligt lag eller konvention”, ”Planer och
program med urval av objekt/miljöer”, ”Inventeringar” samt ”Övrigt” har skrivits av Coco
Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp
även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen
svarar andra författare.
Områden med skydd enligt lag eller konvention
Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en
angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles
unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är UNESCOs Världsarvskommitté
som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k.
världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens
natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985.
Ramsarområden – Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av
värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla
våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara.
Riksintressen – Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika
samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av
respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden
eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid
planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som
påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande
riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv.
Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den
biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl. 4 och 7 kap. miljöbalken. Det
finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets
naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder.
Nationalpark – Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2§), att ”bevara ett
större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i
väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter
53 (62)
riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för
planering och genomförande av nya nationalparker.
Naturreservat – Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4§) när det huvudsakliga
skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både
länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i
enlighet med fastställda beslut och skötselplaner.
Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9§) när det huvudsakliga
skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda
kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och
skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige.
Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan
förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av
Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen
skyddas enligt Förordning (1988:1 229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av
Riksantikvarieämbetet.
Kyrkliga kulturminnen – Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av
1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och
anläggningar handläggs av Länsstyrelsen.
Fornlämningar och Fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av
Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fasta fornlämningar och andra
kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till
slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare,
dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fasta fornlämningar kallas
lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders
bruk och som är varaktigt övergivna. Dessa fornlämningar är skyddade enligt
Kulturminneslagen (2 kap). Så kallade ”övriga kulturhistoriska lämningar” har inte detta
skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen
(30§) och i kulturminneslagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en
lämning är fast fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS
(Fornminnesinformationssystem).
q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom
detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen
(2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och
varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen)
byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning
kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.
Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är ”q-märkt” (Skyddade byggnader
enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se.
Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten – Syftet med EUs ramdirektiv för vatten
är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn
på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och
54 (62)
regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en
särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska
vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och
kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena,
som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt
inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att
Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som
påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i
vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns
tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/.
Planer och program med urval av objekt/miljöer
Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen
och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga
fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av
värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra
och utveckla länets kulturmiljöer.
Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som
planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering.
I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och
karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer,
ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat
Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse.
Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket,
Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt
nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive
fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell
strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns
bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde
under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig.
”Kulturvattendrag” m.m. – På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen
(Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag
enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet
respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen.
Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med
avseende på natur- och kulturmiljön respektive ”orördhet”.
”Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950”
(Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en
nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar.
55 (62)
”Nationell plan för bevarandevärda broar” – har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller
ett urval med 121 st. broar spridda över landet.
Regionala fiskevårdsplaner – Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande
fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden.
Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet – Naturvårdsverket och
Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa
bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.
Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som
planeringsunderlag och ser olika ut i olika län.
Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med
länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en
nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte
komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval
(Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap – Nationell
bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala
bevarandeprogrammen)
Inventeringar
Skog & Historia – Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och
Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och
Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under
ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har
genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av
resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem ”Kotten”.
Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår.
De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets
Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär
ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister.
Biotopkartering av vattendrag – Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på
Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den
används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper,
vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget
används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och
vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats
varierar mellan länen.
SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas
damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett
hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och
översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar (”Kartplan – information om mark,
fastigheter och klimat” utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010).
56 (62)
Ängs- och betesmarksinventering – TUVA – Tillsammans med länsstyrelserna inventerade
Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002 - 2004. Detta för att se var
markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till
exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i
databasen TUVA (Jordbruksverket).
”Våra broar – en kulturskatt” (Ahlberg, Spade m fl.) – har givits ut av Vägverket 2001
(Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900talets broar – industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket.
Övrigt
”Flottning och flottleder i södra Sverige” – är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och
Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra
Sverige.
Dikningsföretag/markavvattning – Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att
sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till
exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och
arkivförvaring:
Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka
tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning
och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt
markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades
ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades
och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den
mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en
del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens
understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till
1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av
sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda
fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att
ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka
grundvattennivån.
Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare,
1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den ”äldre vattenlagen”. Vattenlagen
ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken
(Hagerberg m fl. 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före
vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar
från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras
akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv
innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil.
57 (62)
Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar
m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då
vattendomstolarna infördes).
Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning:
Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd.
Saxåns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119)
SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och
lagstiftning)
Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter
upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt
vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt,
uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv ”Under 1800-talet och början av 1900-talet
sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur
Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ,
år och arkivnummer.” (SMHI:s hemsida
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946 )
58 (62)
Länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlag
Gotlands län
Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer – 2007-2008 genomfördes en
inventering över skyddsvärda vattendragsmiljöer. Värdefulla sträckor valdes ut som är
betydelsefulla ur reproduktionssynpunkt för havsöring och/eller flodnejonöga och med vissa
kvalifikationer enligt inventeringsmaterialet ”Händelser vid vatten”, 1999-2000
(Skogsstyrelsen). Vattendragen (totalt 109 stycken) delades in i Klass A (40 stycken) eller
Klass B (69 stycken). Klass A vattendragen definierades som ”vattendragsmiljö med särskilt
skyddsvärda vattenbiotoper” och klass B ”vattendragsmiljö vilken innehåller höga naturoch/eller kulturvärden i närmiljön och utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop”. Under
fältarbetet registrerades även vandringshinder, dammar och tidigare okända kulturobjekt i och
intill vattendragen. Materialet är ett synnerligen lämpligt utgångsmaterial för fortsatta
inventeringar av vattenanknutna kulturmiljöer.
Småindustriinventeringen - Byråmässig kulturhistorisk databas från 1999-2001 som delvis
är digitaliserad som ett GIS-skikt. Inventeringen fokuserar på småindustrier från sent 1800-tal
och 1900-tal och har gjorts av Länsmuseet på Gotland. Databasen innehåller ca 2600 poster
och till den finns ca 1500 bilder. 44 miljöer återbesöktes 2003-2004 i en fördjupad
småindustriinventering. Flertalet av objekten har besökts i fält, men någon kulturhistorisk
värdering har inte gjorts. Det finns uppgifter om namn, bransch osv.
Väder- och vattenkvarnar på Gotland – 1977 utkom Jan A:son Utas och Anders
Salomonsson med en sammanställning av kvarnförekomster på Gotland från sent 1600-tal
fram till tidigt 1900-tal. Materialet finns inte i digital form. En del av materialet bygger på en
väder- och vattenkvarns inventering som genomfördes 1971-1972 av RAÄ med hjälp av
Skogsstyrelsen (Inger Swartling). Denna inventering finns bevarad i 5 pärmar plus negativ i
Gotlandsmuseums arkiv. Ett lämpligt utgångsmaterial för uppföljning och digitalisering (ej
genomgånget inför kunskapssammanställningen)?
Ödegårdsinventeringen – Projektet ”Ödegårdar på Gotland ca 1100-1700” pågick 20092010 och är ett register över möjliga ödegårdslägen. Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok
1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan ca 1585, Revisionsboken 1653 samt
skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700-tal har ett digitalt skikt skapats som
anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller äldre boplatser. Platser som
digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern” eller på skiften med för
ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som brukas under gården Sles.
Sammanställningen gjordes av ArkeoDok (Malin Eriksson). Delar av materialet har förts in i
FMIS, men materialet finns i sin helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster.
Kulturlämningar – på Länsstyrelsen i Gotlands län finns ett digitalt skikt innehållande
kulturlämningar och liknande, som inte är granskade antikvariskt. Det är ett arbetsmaterial
och informationen kommer från olika källor och inventeringar.
Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden –
Ett bevarandeprogram har tagits fram av Länsstyrelsen i Gotlands län 1993. Programmet
innehåller översiktliga beskrivningar av de kulturhistoriska förhållandena från stenålder till
59 (62)
nutid och utgår bl.a. från fornlämningar, uppgifter från skattläggningskartorna, värdefull äldre
bebyggelse, ängs- och hagmarksinventeringen samt landskapsbilden. Områden med
gemensamt många och höga natur-och kulturvärden har pekats ut och klassificerats.
Områdena är klassade enligt en tregradig skala där 1= högsta bevarandevärde, 2 = mycket
högt bevarandevärde, 3 = högt bevarandevärde. Digitalt skikt finns.
Markanvändning enligt Skattläggningskartan - Länsstyrelsen i Gotlands län har en digital
version av skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal som grovt visar den
huvudsakliga markanvändningen med avseende på tomt, åker, äng, hagmark, myr eller
utmark/skog. Bygger på skattläggningskartorna från 1700-talet vars skala är 1:8 000.
Överfördes på 1970-talet, manuellt med hjälp av transparant blad, till ett rutsystem i
pappersformat i skala 1:10 000. Detta bildade de s.k. kartöverläggen. Arbetet gjordes och
tolkades av kulturgeografer vid Stockholms universitet. Kartöverläggen omvandlades senare
till digitala bilder med kvadratcentimeter stora rutor. I slutet av 1980-talet digitaliserades
dessa. Projektet skedde inom infosystem Gotland med Länsmuseet Gotlands Fornsal var
huvudman. Kommunen, Länsstyrelsen och landsarkivet ingick också. Gränserna är ej exakta
utan kan slå med något 50-tal meter. Ytorna ger dock en god beskrivning av
markandvändningen.
”Mobergs karta” – En sammanställning av Gotland förutom Fårö utifrån
skattläggningskartorna visar översiktligt markanvändningen år 1700 skala 1:100 000. Ivar
Mobergs karta är från 1938 och myrar och ett flertal vattensågar och vattenkvarnar finns
medtagna. Kartan finns ej digitalt.
Ekonomiska kartan från 1930-talet – De flesta ekonomiska kartblad från 1930-talet finns
digitaliserade som ett bildskikt. Upplösningen är inte den bästa men möjliggör i alla fall att
någorlunda kunna identifiera samfälligheter m.m. längs med vattendragen som kan indikera
på mindre vattenanknutna industrimiljöer.
Generalstabskartan – Kartan finns dessvärre inte digitaliserad för Gotlands del men utgör
förstås en värdefull källa till dateringar av t.ex. vattenkvarnar. Generalstabskartan är från
1880-talet. Generalstabskartan framställdes i skala 1:100 000 och var från början enbart för
rent militära ändamål. För Gotlands del har de flesta större utdikningar redan genomförts,
endast några myrar är orörda t.ex. Lina myr. Kartan visar också järnvägsnätet – idag endast
kvar som vägbankar här och var i landskapet.
Dikningsföretag (digitalt skikt) – Redan i de medeltida landskapslagarna fanns
bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av
mer åkermark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet.
Våtmarker torrlades, sjöar sänktes – och odlades upp. Från och med 1879 prövades
markavvattningen i enlighet med Dikningslagen (akterna finns i Lantmäteriets arkiv) som
senare hamnade under Vattenlagen (från 1918 respektive 1983, akterna finns i Länsstyrelsens
vattenarkiv) och från och med 1999 är det Miljöbalken som gäller.
På Länsstyrelsen i Gotlands län finns dikningsföretagen digitaliserade som ett GIS-skikt. I
tabellen går att utläsa vilket år som företaget startade och om det ersatte tidigare företag enligt
1918 års vattenlag. Originalakterna förvaras på länsstyrelsen och är tillgängliga digitalt efter
60 (62)
att de scannades 2011. Det är ibland möjligt att ur originalakterna återfinna hur vattendraget
såg ut innan det rätades. Det är beroende av hur vattendraget/diket såg ut innan förrättningen.
Broinventering - En broinventering genomfördes 1980-1981 av Ejnar Ek, Vägverket.
Inventeringen omfattade broar på allmänna vägar och enskilda vägar med stadsbidrag samt
kvarstående broar på vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet. Inventeringen
fokuserade på 158 objekt fördelat på 49 stenvalvsbroar, 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och
9 balkbroar. I inventeringen listas broarna och är utritade på kartor, men det är hart när
omöjligt att knyta ihop kartbild, lista och beskrivning. En uppdatering och digitalisering av
materialet är av stort behov och skulle också kunna möjliggöra en uppföljning av vilka broar
som finns kvar, i vilket skick och bidra till en tydlig prioritering med avseende på insatser
m.m. Digitalisering genomförd under 2013-2014 till ett GIS-skikt och en digital rapport
genom SÖVD-projektet.
Gotländska besöksplatser - Ett samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen,
kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 natur- och
kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform( www.segotland.se). Delvis
tillgängligt digitalt (bygger på tidigare 100 kultur- och 100 naturplatser i Vägen till kulturen
på Gotland och Vägen till naturen på Gotland).
Vägminnen på Gotland – På uppdrag av Vägverkets Gotlandskontor togs 1998 fram 24
vägavsnitt som vägminnen publicerade i ”På stigar och väger – en guide till gotländska
vägminnen” (Louise Berry, Göran Ström). Vägminnena finns inte som ett digitalt skikt.
Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland är utsett av HaV som
pilotområde för denna förstudie. Syftet är att undersöka förutsättningarna för att arbeta fram
en regional modell med ett helhetsperspektiv på vattenplanering till 2025 genom att ta fram en
långsiktigt hållbar regional landskapsstrategi för god vattenplanering i länet (Länsstyrelsen i
Gotlands län, projektplan från 2012-11-15).
Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell
framtagen av Länsstyrelsen i Gotlands län 2009-2012. Projektet har genomförts inom ramen
för interreg projektet Natureship. GIS-modellen som tagits fram åskådliggör bevarandevärden
och exploateringsintressen i kustzonen (kartmodellen ej slutredovisad vid utgången av 2012).
Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet –
Länsstyrelsen har tillsammans med Russambetesföreningen på Lojsta hed och
Hushållningssällskapet, på uppdrag från Jordbruksverket, tagit fram en plan för hur
verksamheten och hästhållningen på Lojsta hed långsiktigt säkras (klar december 2012
www.lojstarussen.se ).
Gotländska hamn- och handelsplatser under perioden 600 - 1000 e. Kr – ett digitalt skikt
skapat 2006 som visar möjliga lägen för hamnarna. Skiktet innehåller uppgifter på ett 60-tal
lämpliga platser.
Prioriterade vattendrag – under 2010 genomfördes ett kort projekt att med hjälp av
kartöverlägg återfinna och dokumentera äldre vattenkvarnar och vattensågar. Kartorna som
användes var skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan. Ett 30-tal A-
61 (62)
klassade vattendrag följdes upp, dock inte samtliga med inventering i fält. Senare tiders
belägg för småindustriella vattenanknutna miljöer t.ex. från 1930-tals kartan, ingick inte i
studien.
Inventering av änges- och lövmarker - 1976 Länsstyrelsen. Bygger på
inventeringsrapporten Inventering av Änges- och lövmarker. Skärmdigitaliserad 2002 utifrån
ortofoto och ekonomiska kartan.
Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Bygger på inventeringsrapporterna
Ängs- och hagmark på Gotland, del 1-5. Digitaliseringen gjord från de tuschritade originalen
till rapporten.
Gotländska ängen. En katalog och ett digitaliserat skikt över slåttermarker i hävd 2001
Länsstyrelsen.
Revisionsboken 1653: digitaliserade uppgifter som bygger på uppgifter från Revisionsboken
från 1653. Ankommit till Länsstyrelsen 2012-12-12 och därför ej medtaget i
kunskapsöversikten.
Lokalt åtgärdsprogram Västra Gotlands åtgärdsområde: 2009 beslutade
Vattenmyndigheten i Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket
inkluderade Gotlands län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som
lokal aktör. 2011 tog Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram
lokala åtgärdsprogam som utgick från vattenrådens geografiska områden.
Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt anpassade och fokuserar på varje enskilt
åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala åtgärdsprogrammen är också att de ska
vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att diskutera framtida åtgärder inom
respektive åtgärdsområde.
Lokalt åtgärdsprogram Nordvästra Gotlands åtgärdsområde: 2009 beslutade
Vattenmyndigheten i Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket
inkluderade Gotlands län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som
lokal aktör. 2011 tog Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram
lokala åtgärdsprogam som utgick från vattenrådens geografiska områden.
Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt anpassade och fokuserar på varje enskilt
åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala åtgärdsprogrammen är också att de ska
vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att diskutera framtida åtgärder inom
respektive åtgärdsområde.
Lokalt åtgärdsprogram Norra Gotlands åtgärdsområde: 2009 beslutade
Vattenmyndigheten i Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket
inkluderade Gotlands län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som
lokal aktör. 2011 tog Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram
lokala åtgärdsprogam som utgick från vattenrådens geografiska områden.
Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt anpassade och fokuserar på varje enskilt
åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala åtgärdsprogrammen är också att de ska
vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att diskutera framtida åtgärder inom
respektive åtgärdsområde.
62 (62)