1. No category

tema:gränser
LIVMODERSRESOR
I USA skiftar reglerna för surrogatmödraskap mellan
delstaterna, vilket har skapat en inhemsk vallfärd
av barnlösa par. Många reser till Kalifornien där
rättsläget är särskilt tydligt.
TEXT IDA MÅWE BILD JOHANNA HANNO
– Vi valde Kalifornien för att det är delstaten med
flest prejudikat på området.
Våra namn hamnar på barnets födelsebevis
direkt efter förlossningen och det finns inga risker att
hamna i rättsliga tvister med surrogatmamman, säger
R. Andrew de Pass, en 47-årig pappa från Florida.
Att skaffa barn via en surrogatmamma är aldrig
en enkel process. I USA är det en djungel, med vitt
skilda regler beroende på var man bor. I vissa delstater är surrogatmödraskap helt förbjudet, som exempelvis i New York och Michigan. I andra är rättsläget
oklart, vilket gör situationen juridiskt osäker för
34
OTTAR #3
de blivande föräldrarna. Sedan finns det även ett
antal delstater där surrogatmödraskap är lagligt.
Kalifornien utmärker sig på området. Tidigare rättsfall i delstatens högsta domstol har banat väg för en
tydlig rättspraxis. Det innebär trygghet för blivande
föräldrar, som blir juridiska föräldrar direkt när barnet är fött. Samma regler gäller både för samkönade
och olikkönade par.
R. Andrew de Pass bor med sin partner William
i Miami. De hade varit ihop i sex år när längtan efter
barn växte sig stark. Efter tips från vänner bestämde
de sig för surrogatmödraskap. Att göra det i Florida
var inget alternativ. I hemstaten finns inte möjlighet
för samkönade par att bli juridiska föräldrar.
– Vi kollade upp hur man gjorde och kom fram till
att det var bäst att kontakta en surrogatklinik. De tar
hand om hela paketet på ett bra sätt, säger Andrew.
Paret vände sig till Growing Generations, en
av flera väletablerade kliniker i Kalifornien, som
tillhandahåller både medicinsk, juridisk och psykologisk expertis. Growing Generations valde ut en
lämplig surrogatmamma som matchade parets behov.
Andrew och William fastnade för att hon redan hade
fyra barn, var under 30 år och frisk.
Jamie Williams arbetar
på kliniken Surrogacy
Source. Hon menar att
många av deras kunder
kommer från stater där
det är olagligt med betalt
surrogatmödraskap.
Surrogatmamman
Dianna Salvatera fick
cirka 18 500 kronor i
månaden, då hon var
gravid med ett barn till
ett norskt par förra året.
Hon har redan bestämt
sig för att göra det igen.
surrogatmamman inte släkt med barnet, utan endast
bärare. I dag är detta det vanligaste tillvägagångssättet. Ett problem för många blivande föräldrar är att de
saknar fungerande ägg. De måste därför även välja en
äggdonator. Floridaparet Andrew och William tyckte
det var komplicerat, de valde från en hemsida utifrån
utseende, utbildning och genetisk bakgrund.
– Det är ett väldigt tufft val eftersom ens barn
blir genetiskt besläktat med äggdonatorn. Vi kollade
hur de skrev presentationerna. På så sätt kunde man
få lite mera djup och information om donatorernas
personlighet, säger Andrew.
I mars 2009 blev deras surrogatmamma gravid.
Som förstagångsföräldrar var Andrew och William
jättenervösa. De mejlade henne varje dag. En månad
innan förlossningen åkte de till Kalifornien. När det
blev dags var både Andrew, William och Williams
mamma med på BB.
– William fick klippa navelsträngen. Vi höll
honom och det var mycket tårar i rummet, berättar
Andrew, som sex dagar senare kunde flyga hem med
sin nya familjemedlem, Daniel.
– Första gången vi träffade Melissa var på surrogatfirmans kontor. Det var lite märkligt till en början,
men sedan fick vi bra kontakt. Familjen verkade
harmonisk, berättar Andrew.
Det föds cirka tusen barn varje år i USA genom
surrogatmödraskap. Men fenomenet är ganska
nytt. I Kalifornien tog det fart i mitten på 90-talet när IVF-industrin kom igång på allvar. Innan
dess hade man använt surrogatmoderns egna ägg.
IVF-tekniken innebar att man i stället kunde föra in
ett befruktat ägg i surrogatmodern. På så sätt blev
I USA finns det flera alternativ för den som
vill skaffa barn med hjälp av en surrogatmamma.
Ett sätt är att vända sig till etablerade kliniker. Ett
annat är att själv anlita en surrogatmamma och skaffa
juridisk och medicinsk hjälp på egen hand. Ett tredje
är att åka till Indien. USA är ett av de länder i världen
som toppar listan när det gäller att åka till Indien
och andra fattiga länder för surrogatarrangemang.
Surrogatklinikerna i Kalifornien som Ottar pratat
med, anser att deras verksamhet skiljer sig väsentligt
från den i fattiga länder som Indien; argumentet är
framförallt att de inte ägnar sig åt exploatering av
kvinnors kroppar. Andrew är inne på samma linje.
– Surrogatmammor här har ett val att göra detta
eller inte. De är inte tvingade. Det är en enorm
skillnad mellan surrogatfabriker i Indien och valfritt
surrogatmödraskap i Kalifornien, säger han.
Att skaffa barn med hjälp av en surrogatmamma är
dyrt, Andrew och William fick betala runt en miljon
svenska kronor. Surrogatmammorna i Kalifornien
får mellan 18 000 och 38 000 kronor i ersättning per
månad under graviditeten. Utöver det betalar de blivande föräldrarna andra utlägg, som läkarbesök och
försäkringar, samt en avgift till surrogatkliniken.
Jamie Williams arbetar som samordnare på
kliniken Surrogacy Source. Hon är själv en erfaren
surrogatmamma, som många gånger försvarat praktiken i media.
Vi träffar henne i foajén på Hilton hotell i San
Francisco, dit hon flugit över dagen på företagets
räkning – enkom för att träffa Ottar. Enligt Jamie
Williams är det inte pengarna som är de amerikanska
surrogatmödrarnas drivkraft, utan snarare viljan att
förändra andra människors liv.
– Ögonblicket när barnet föds och surrogat­
modern ger barnet till föräldrarna är det som alla
surrogatmödrar går igång på. Det är en otrolig upplevelse. Det är i det läget surrogatmödrarna bestämmer
sig för att göra det igen.
Jamie Williams menar att surrogatmödrar är en
särskild typ, starka personer som är villig att ta risker
för andra människor. Ofta söker kvinnorna till klinikerna efter att ha hört berättelser om par som lider av
infertilitet. Så var det även för Jamie Williams själv.
Hon bestämde sig efter att ha sett ett tv-program om
en olycklig, barnlös kvinna. I slutet av programmet
visades hur kvinnan fick kontakt med en surrogatmamma, som snart blev gravid.
– Jag blev så lycklig! Tänk att man kunde hjälpa
andra människor på det sättet. Det ville jag göra,
säger hon.
#3 OTTAR
35
Nästa morgon berättade hon om sitt beslut för sin
man som först var skeptisk. Då bad hon honom att gå
till jobbet och fundera över vad deras liv skulle varit
utan barnen.
– Först skämtade han och sa att vi skulle ha mera
pengar. Sedan tänkte han efter och sa att huset skulle
vara mycket tystare.
Ett vanligt argument mot surrogatmödraskap
är att det i praktiken handlar om rika, barnlösa par
som köper sig rätten till en fattig kvinnas livmoder.
Jamie Williams vill inte riktigt bekräfta att det finns
en inkomstklyfta, även i Kalifornien, mellan den som
köper och säljer.
– Många blivande föräldrar är medelinkomsttagare, som tagit lån på huset eller lånat av sina föräldrar.
De har provat alla typer av fertilitetsbehandlingar och
ser detta som en sista utväg, säger hon.
Hur ser då surrogatmödrarnas ekonomiska situation ut? Enligt Williams är cirka hälften hemmafruar,
hälften har andra arbeten. Många använder pengarna
till att dryga ut ekonomin eller spara till barnens
universitetsutbildning.
– Vi anlitar inte surrogatmödrar som är i ekonomisk knipa, går på socialbidrag eller har psykologiska
problem. Det är okej om de gör det för pengarna,
om de är uppriktiga med det. Men vi vill vara säkra
på att surrogatmammorna inte utnyttjar de blivande
föräldrarna, säger hon.
Hos surrogatklinikerna i Kalifornien är trycket
stort, både från blivande föräldrar och från kvinnor som vill bli surrogatmödrar. Surrogacy Source
får 200-315 ansökningar av surrogatmödrar per
månad. Av dessa godkänns en till fem stycken.
Några av klinikens krav är att kvinnan ska ha egna
barn, vara yngre än 38 år och haft komplikationsfria
graviditeter.
– Vi gör hembesök och ser till att de har familjens
stöd i sitt beslut. På så sätt kan vi även få ett intryck av
deras hemförhållanden. Om allt känns bra går vi vidare med psykologisk undersökning och kollar så att
surrogatmamman inte har något kriminellt förflutet,
säger Jamie Williams.
Dianna Salvatera bor med sin man och två barn i
staden Modesto i centrala Kalifornien. Hon födde en
flicka åt ett norskt par hösten 2012. En av orsakerna
till att hon blev surrogatmamma är att hon gillar att
vara gravid.
– Mina graviditeter har varit enkla, jag har alltid
mått jättebra. Jag har aldrig varit illamående eller
bundit vatten, säger hon när vi träffas i Sonoma
Valley, norr om San Francisco. Vi har fått tag i
Dianna Salvatera genom surrogatklinken Center for
Surrogate Parenting. Hon blev tillfrågad av kliniken
Floridaparet Andrew
och William fick sin
son Daniel med hjälp
av surrogatmamman
Melissa i Kalifornien.
Nu väntar hon parets
andra barn.
att delta i intervjun och har denna dag kört i flera
timmar för att träffa oss.
– Efter att min andra dotter föddes, ville jag inte
att det skulle vara min sista graviditet. Samtidigt ville
vi inte ha fler barn. Hur gör man då? Det enda sättet
är att bli surrogatmamma, säger hon.
I januari 2012 gjorde Dianna IVF-behandlingen.
Innan hon blev gravid kom det norska paret till
Modesto och tillbringade en längre tid med hennes
familj. Dianna tyckte inte det kändes konstigt att bära
deras barn.
– Jag kände aldrig att jag behövde koppla bort mig
själv känslomässigt under graviditeten. Jag hade hela
tiden inställningen att jag bar någon annans barn.
Det var inte alls som när jag var gravid med mina
egna och förberedde mig för att bygga bo, säger hon.
Dianna märkte att hon inte pratade med surrogatbebisen lika mycket som med sina egna. I stället
försökte hon hitta vägar för de blivande föräldrarna
att anknyta till barnet. Norrmännen kom tillbaka till
Kalifornien och var med på det första ultraljudet.
– Vi fixade exempelvis en sagobok, där de kunde
spela in sina röster. Den brukade jag hålla upp mot
magen två, tre gånger i veckan, så barnet kunde höra
sina föräldrar, säger hon.
I dag har hon fortfarande kontakt med det norska
paret, de mejlar och skickar bilder. Samtidigt pågår
Diannas eget vardagsliv som vanligt.
– När jag ser bilder på flickan jag födde så känns
det som att titta på kompisars barn. Jag känner inte
någon speciell anknytning. Då är jag närmare föräldrarna, vi kommer troligen hålla kontakten resten av
livet, säger hon.
Ida Måwe är frilansjournalist
» USA är ett av de länder i
världen som toppar listan när
det gäller att åka till Indien
och andra fattiga länder för
surrogatarrangemang.«
36
OTTAR #3
SURROGATMÖDRASKAP
I KALIFORNIEN
+ 1993 kom ett betydande rättsfall,
Johnson vs. Calvert, som satte Kalifornien på surrogatkartan. Delstatens
högsta domstol beslutade att föräldrarna som anlitar en surrogatmamma
ska bli barnets juridiska föräldrar. 2005
beslutades att samkönade par kunde få
samma status.
+ Kalifornien är en av få delstater som
har så tydlig rättspraxis. I de flesta delstater finns inga högre domstolsbeslut
som reglerar förfarandet. Det betyder
inte att surrogatmödraskap är förbjudet,
snarare att rättsläget är oklart.
+ Delstater där det är olagligt eller
mycket komplicerat med surrogatmödraskap: District of Columbia, Michigan,
New York, Wyoming, Nebraska, New
Hampshire, Louisiana, Mississippi,
Alabama, Florida, Virginia, West Virginia,
Rhode Island, Delaware, New Jersey.
VAD KOSTAR
ETT SURROGATBARN?
+ USA: Ca 500-700 000 kr varav
surrogatmamman får ca 150 000-250
000 kr. För blivande föräldrar t ex från
Skandinavien tillkommer resor till USA
samt boendekostnader.
+ Indien: Ca 80 000-250 000 kr varav
surrogatmamman får ca 50 000 kr. Resor och boendekostnader för paret som
anlitar surrogatförmedlingen tillkommer.
Källa: Vi föräldrar, Arbetarbladet