Miljöaffärer juni 2012
ett nyhetsbrev från mannheimer swartling juni 2012 Miljöaffärer Det du behöver veta om R E ACH Ledare När några av oss i höstas höll ett föredrag om REACH för ett antal personer som dagligen arbetar med REACH-frågor inom bland annat näringslivet, framkom det att kunskapen om REACH inom företagen i regel begränsar sig till vissa REACHspecialister. Företagsledning, inköpsavdelning och andra enheter inom företagen är regelmässigt omedvetna om REACH. Enkäter som har genomförts i ett stort antal EUländer visar att företagen vanligtvis inte kan lämna den konsumentinformation om deras produkter som REACH kräver. Stickprovskontroller som tillsynsmyndigheterna har utfört i Sverige visar oroväckande ofta att varor i handeln innehåller oväntade och oönskade kemiska ämnen, vilket resulterar i att åtal väcks och att företagsbot utdöms. Ytterligare en viktig fråga är att REACH också påverkar exempelvis företagens leveransbestämmelser, eftersom en vara till följd av REACH kan bli osäljbar utan att vara behäftad med fel i sedvanlig bemärkelse. I detta nummer av Miljöaffärer vill vi belysa att REACH är något som företagen måste arbeta långsiktigt och strategiskt med för att undvika allvarliga problem i framtiden. Vårt mål är att ge er en tydligare bild av vad REACH innebär för er och ert företag. ansvarig utgivare advokat mårten tagaeus 031-355 16 88, mta @msa.se redaktion advokat mårten tagaeus assistent eva lernmyr kontaktpersoner advokat per molander, stockholm 08-595 064 84, [email protected] advokat mårten tagaeus, göteborg 031-355 16 88, [email protected] advokat bo hansson, malmö 040-698 58 38, [email protected] foto Andreas Lind Joachim Lundgren trevlig läsning! per molander mårten tagaeus bo hansson 2 nyhetsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. nyhetsbrevet får citeras med angivande av källa. Vad är REACH? REACH är en kemikalielagstiftning som ersätter stora delar av de kemikalieregler som gällde före den 1 juni 2007 i EU och i Sverige. Reglerna finns i en EU-förordning och ska därför tillämpas direkt av företagen. På svenska står REACH för registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Förordningen trädde i kraft inom hela EU den 1 juni 2007, men bestämmelserna i REACH börjar gälla stegvis. Förordningen omnämns ofta som den mest komplexa och omfattande lagstiftningsprodukt som EU hittills har antagit. REACH bygger på grundsatsen att det är tillverkare, importörer och nedströmsanvändare, det vill säga industrin, som bär ansvaret för att de ämnen de tillverkar, släpper ut på marknaden eller använder, inte har några skadliga effekter på människors hälsa och miljön. Dokumentationsansvaret och bevisbördan för ett ämnes egenskaper ligger alltså inte på myndigheterna, utan på företagen själva. Principen ”No data, No market” sammanfattar detta på ett bra sätt: utan information och utförda riskbedömningar får ett ämne inte släppas ut på den europeiska marknaden. Bland reglerna i REACH återfinns bland annat ett omfattande krav på registrering av alla kemiska ämnen och blandningar överstigande 1 ton per år och tillverkare/importör. Kravet innebär att den som tillverkar eller importerar kemiska ämnen ska registrera dessa hos den europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA. Tidsfristerna för registrering skiljer sig åt beroende på mängden tillverkade/ importerade ämnen. Avgörande årtal är 2010, 2013 och 2018. Utöver kravet på registrering finns också krav på tillstånd för användning av vissa kemikalier som har särskilt allvarliga hälso- och miljöfarliga egenskaper (så kallade SVHC-ämnen). Tillståndsämnen upptas i en särskild bilaga (bilaga XIV) i REACH som uppdateras kontinuerligt och fylls på med nya ämnen. Dessa ämnen plockas från en kandidatförteckning som ECHA ansvarar för. Förteckningen uppdateras kontinuerligt, och exempelvis lades 20 nya ämnen till på listan i december 2011. Sverige och Tyskland föreslår även att åtta nya ämnen ska upptas på kandidatförteckningen till sommaren 2012. Ytterligare en särskild bilaga som man bör känna till är bilaga XVII, som förbjuder eller begränsar användningen av vissa ämnen. REACH är alltså ett dynamiskt regelverk och ytterligare förändringar och uppdateringar är att vänta – inte minst av den enkla anledningen att effekterna av reglerna träder i kraft successivt. malin lönnqvist [email protected] Registrering av ämnen – vad händer härnäst? Enligt REACH är registrering av ämnen en grundförutsättning för att ämnet ska få släppas ut på den europeiska marknaden. Om registrering inte sker innebär det i praktiken att kommersiell användning av ämnet förbjuds. Det är därför viktigt att berörda företag (tillverkare och importörer av kemikalier) sörjer för att registrering av ämnena görs inom de fastställda tidsfristerna i REACH. Olika tidsfrister gäller för olika kvantiteter av ämnen och tillämpas för de ämnen som förhandsregistrerades i enlighet med reglerna i REACH före den 1 december 2008. För ämnen som tillverkas eller importeras i mängder om minst 1 000 ton per år av en viss tillverkare eller importör, skulle en fullständig registrering ha lämnats till ECHA senast den 30 november 2010. Totalt lämnades 866 registreringsanmälningar in vid denna registreringsomgång. Registranterna bestod då huvudsakligen av stora industriföretag med omfattande produktion av och handel med kemikalier. Nästa deadline – den som berör företag som tillverkar eller importerar minst 100 ton av ett visst ämne per år – är den 31 maj 2013. För den kommande 4 tidsfristen bedömer ECHA att ytterligare 2 685 ämnen kommer att registreras. I dagsläget har endast ett fåtal ämnen registrerats och det återstår således ett omfattande arbete med att ta fram och sammanställa nödvändig information under det närmaste året. Vid en compliance check av ECHA upptäcktes nämligen att 85 procent av de registreringsdossiers som då kontrollerades, inte uppfyllde kraven och behövde kompletteras av registranterna. ”I och med den låga gränsen kommer ett stort antal aktörer att beröras av registreringskravet i REACH.” Den sista deadlinen är den 31 maj 2018 och gäller för alla aktörer som tillverkar eller importerar mer än 1 ton av ett ämne per år. I och med den låga gränsen kommer ett stort antal aktörer att beröras av registreringskravet i REACH. Det är först vid denna tidpunkt som REACH:s fulla genomslagskraft och komplexitet kommer att märkas på allvar. andréa dahrén [email protected] martin johansson [email protected] Tillstånd tillståndsplikt Huvudregeln enligt REACH är att ämnen ska registreras för att få släppas ut på marknaden. För vissa särskilt farliga ämnen krävs dessutom tillstånd för att de ska få användas eller släppas ut på marknaden. Dessa särskilt farliga ämnen listas i bilaga XIV till REACH. Nya ämnen i bilagan tillkommer genom ett särskilt myndighetsförfarande. Därigenom kommer tillståndsplikten i bilagan successivt att omfatta fler ämnen. För de som tillverkar, importerar eller i övrigt hanterar ämnen (så kallade nedströmsanvändare) är det därför viktigt att bevaka förslag till nya ämnen att lägga till i bilagan. I nuläget innehåller bilagan, efter tillägg i februari i år, 14 ämnen. Tillståndskravet syftar dels till att genom tillsyn och kontroll av dessa särskilt farliga ämnen minska riskerna de är förknippade med, dels till att möjliggöra en utfasning av ämnena genom att de ersätts av andra mindre farliga ämnen. tillstånd krävs för varje användning Följden av att ett ämne listas i bilaga XIV är att det krävs tillstånd för varje användning av ämnet. Det innebär att om en tillverkare har tillstånd att tillverka ett särskilt farligt ämne för en viss användning, krävs ett nytt tillstånd, för att få använda eller sälja ämnet för ett annat användningsområde. Nedströmsanvändare av ett särskilt farligt ämne får använda ämnet (för ett visst användningsområde), antingen om nedströmsanvändaren själv innehar ett tillstånd för den aktuella användningen eller om tillverkaren/importören har tillstånd för användningen. I det senare fallet ska nedströmsanvändaren anmäla sin användning. successiv tillståndsplikt Tillståndsplikt kommer successivt att börja gälla för de 14 ämnen som hittills upptagits i bilaga XIV. Den 21 augusti 2014 börjar tillståndsplikt att gälla (så kallat slutdatum) för de två första av de 14 ämnena. För tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare som hanterar något av ämnena i bilaga XIV, måste tillståndsansökan ges in senast 18 månader (ibland tidigare) före detta slutdatum. När slutdatumet passerats, får ämnet inte användas på ett nytt sätt (ny användning) förrän ett tillstånd beviljats. Ansökan om tillstånd lämnas in till ECHA, men beslut om tillstånd fattas av EU-kommissionen. Utgångspunkten är att sökanden ska visa att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. För ämnen i bilaga XIV kan tillstånd beviljas under förutsättning att: • de sociala och ekonomiska fördelarna uppväger hälso- och miljöriskerna, samt • det saknas alternativa ämnen eller tekniker. Om en verksamhetsutövare, till exempel i sin tillverkningsprocess, använder ett ämne i bilaga XIV, kommer alltså frågan om tillstånd ofta att bero på om verksamhetsutövaren kan visa att det saknas möjlighet att ersätta ämnet eller tillverkningsprocessen med alternativa ämnen eller tekniker. Möjligheten till substitution är därför central för om tillstånd kommer att medges. I fråga om vissa ämnen i bilaga XIV kan dock tillstånd ändå beviljas, oavsett om kraven ovan är uppfyllda, om de hälso- och miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning kan kontrolleras på ett acceptabelt sätt. påbörja arbetet med tillståndsansökan i god tid! De två tillståndsämnen som ligger närmast till hands, har ett slutdatum för användning under 2014 och 2015. Tillståndsansökningarna för dessa ämnen ska dock inges redan under nästa år. Tillståndsprövningarna är komplexa och mycket resurskrävande. ECHA gör bedömningen att det kommer att ta mellan 18–24 månader från inlämnandet av ansökan till kommissionen lämnar sitt beslut. Den som ser ett behov av tillstånd bör därför påbörja detta arbete i mycket god tid. staffan löwhagen snl @msa.se Sveriges tolkning av 0,1-procentsviktkravet Enligt REACH kan producenter, importörer och leverantörer av varor omfattas av anmälnings- eller informationsplikt. Anmälningsplikten innebär att en vara ska anmälas till den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA). Informationsplikten innebär kortfattat att information om säker användning måste lämnas till alla mottagare i distributionskedjan, men till konsumenter endast efter förfrågan. Ett grundkriterium för anmälnings- eller informationsplikt, är att en vara innehåller mer än 0,1 viktprocent av ett sådant farligt ämne som finns upptaget på den så kallade kandidatförteckningen 1. Hur 0,1 viktprocent beräknas beror naturligtvis på vad som anses utgöra en vara. Begreppet vara är definierat i REACH, men tolkningen av definitionen skiljer sig mellan EU:s medlemsländer. Kommissionens ståndpunkt är att en delkomponent i en större vara inte omfattas av definitionen utan att det är den sammansatta varan som beräkningen ska utgå ifrån. Exempelvis ska beräkningen göras på hela cykeln och inte på dess handtag och pedaler. Det är denna tolkning som återfinns i ECHA:s vägledningsdokument om krav för ämnen i varor. Sverige och en handfull andra medlemsstater samt Norge har dock gjort en annan tolkning. Deras tolkning kan sammanfattas som; en gång en vara, alltid en vara, alltså att en vara fortsätter att utgöra en vara även om den ingår som komponent i en större vara. Det innebär att beräkningen ska göras på ett handtag eller på pedaler, även om dessa utgör delar av en cykel. De olika tolkningarna har diskuterats men hittills har enighet inte nåtts. Sedan år 2011 anges i stället i ECHA:s vägledning om krav för varor att tolkningen i vägledningen inte delas av alla medlemsstater. De skilda sätten att beräkna om halten av ett ämne uppgår till 0,1 viktprocent kan leda till olika tillämpning av kravet bland EU-länderna. Försöken att harmonisera kraven inom EU har således inte lyckats. Med Sveriges tolkning är det vanligare att halten av ett ämne uppgår till mer än 0,1 viktprocent av en vara. Detta kan medföra problem när en vara skickas mellan olika medlemsstater eftersom olika krav avseende anmälnings- och informationsplikten ställs på exempelvis en leverantör och en återförsäljare av en och samma vara. Det som slutligen kan avgöra frågan om tolkningen av 0,1 viktprocent av en vara är om frågan ställs på sin spets och hänskjuts till EU-domstolen för avgörande. Än så länge håller Sverige dock kvar vid sin tolkning och den är utgångspunkten vid Kemikalieinspektionens tillsyn över efterlevnaden av reglerna om farliga ämnen i varor. thérèse bäverlind [email protected] karin bäckström [email protected] 1) Artikel 59 REACH, se även artikel på sidan 11 6 REACH – Ämnen som begränsas enligt REACH REACH gör det möjligt att begränsa tillverkning, användning och utsläppande av så kallade riskämnen på marknaden. När det föreligger en oacceptabel hälso- eller miljörisk i samband med bland annat tillverkning eller användning av ett ämne, och risken är sådan att den måste hanteras på EU-nivå, finns möjlighet att enligt REACH besluta att införa begränsningar avseende det aktuella ämnet. Begränsningarna kan även omfatta beredningar och varor som innehåller ämnet. Omfattningen av införda begränsningar kan variera, från förbud till mer specifika begränsningsvillkor. Nya begränsningar noteras i bilaga XVII till REACH, som därmed alltid innehåller en uppdaterad förteckning över tillämpliga begränsningar. Såväl EU-kommissionen som ett enskilt medlemsland har möjlighet att initiera ett begränsningsförfarande. När avsikten att förbereda ett förslag till begränsning har offentliggjorts tar ett formaliserat förfarande vid. Förfarandet syftar till att identifiera risker samt fördelar och kostnader förenade med förslaget. Det slutliga beslutet om begränsningar fattas av EU-kommissionen genom omröstning i en kommitté. På Europeiska kemikaliemyndighetens, ECHA:s, webbsida läggs information om kommande och pågående begränsningsförfaranden upp. felicia terenius [email protected] kim fors [email protected] Kemikalielagstiftning utanför EU Ur ett globalt perspektiv har EU under lång tid ansetts ledande i utvecklingen av en modern kemikaliereglering. Införandet av REACH har på många sätt stärkt EU:s ställning som föregångare inom området och har stor inverkan på utformningen av kemikalieregleringar utanför EU. I USA domineras kemikalieregleringen av den över trettio år gamla Toxic Substances Control Act. En betydande skillnad gentemot REACH är placeringen av bevisbördan. Medan REACH bygger på försiktighetsprincipen krävs i USA som huvudregel att tillsynsmyndigheten visar att en kemikalie innebär en ”orimlig risk” för att kemikaliens användning ska begränsas. Amerikansk kemikaliereglering tycks dock utvecklas till att alltmer likna REACH, vilket kommer till uttryck bland annat genom skärpta krav på företagens kemikalierapportering och krav på ökad öppenhet. Influenserna av REACH är dock mest iakttagbara i Asien. Under 2010 reformerades den kinesiska kemikalieregleringen genom antagandet av ”China New Chemical Substance Notification – MEP Order No 7”. Denna reglering har likheter med EU-lagstiftningen och har därför kommit att kallas ”China REACH”. Bland annat krävs enligt den kinesiska regleringen, liksom enligt REACH, registrering och anmälan av kemikalier. Vidare uppmuntrar den kinesiska regleringen till informationsutbyte mellan verksamhetsutövare. Även Japan skärpte år 2009 kraven på rapportering och utvidgade även omfattningen av kemikalier klassificerade som ”högriskkemikalier”, vilka numera kräver godkännande. Trenden verkar således vara att REACH alltmer går mot att bli den nya globala standarden för kemikaliereglering. linnea ljung [email protected] jonas öqvist joqv @msa.se Att säkerställa ”REACH compliance” i avtal Ämnen som inte är registrerade, inte uppfyller tillståndskraven i bilaga XIV eller är föremål för begränsning i bilaga XVII, får inte släppas ut på marknaden. En sådan effekt kan slå mycket hårt mot företag som är beroende av vissa nyckelkemikalier i sin verksamhet, exempelvis för att kunna producera en viss vara. Likaså kan ”non compliance” med REACH slå mot ett företags varumärke om det skulle visa sig att ett företag släpper ut en vara som innehåller särskilt farliga eller förbjudna ämnen. Mot den bakgrunden vill många företag säkerställa att de ämnen eller varor som köps in och som används i verksamheten uppfyller ovannämnda krav. Det vill säga att produkterna är ”REACH compliant”. Avtalen innehåller då en uttrycklig hänvisning till REACH och i vissa fall en närmare precisering av vilka specifika REACH krav som den levererade produkten ska innehålla. Dessa krav bör också åtföljas av relevanta sanktionsbestämmelser som täcker in de skadesituationer som kan uppstå till följd av att varan inte får släppas ut på marknaden. Om en vara innehåller mer än 0,1 viktprocent av 8 ämnen som är upptagna på ECHA:s kandidatförteckning triggas bland annat en straffsanktionerad skyldighet att informera om förekomsten av ämnet till mottagaren av varan. Denna skyldighet är särskilt problematisk för företag som importerar varor utanför EU. Mörkertalet är nämligen stort beträffande användningen av ett flertal av dessa ämnen. Detta ställer därför höga krav på företagens interna kontroll av importerade varor och hur avtalen med leverantörerna är formulerade. Avtalen bör exempelvis ta höjd för att bilagorna XIV, XVII och kandidatförteckningen uppdateras kontinuerligt. Det kan även finnas skäl att precisera vilken tolkning av 0,1 viktprocentkravet i varor som ska användas. Närmare bestämt, ska utgångspunkten i tolkningen vara den sammansatta varan eller varje ingående delkomponent? Denna precisering får nämligen betydelse om den tillverkade varan distribueras till flera medlemsstater. Sammantaget finns det alltså anledning att reglera ”REACH compliance” i avtal. Hur omfattande en REACH-klausul bör vara varierar dock i det enskilda fallet. Ibland är en enkel klausul tillräcklig, ibland måste omfattande klausuler tas fram om det är fråga om typiska riskprodukter. therese stömshed [email protected] Hur ska företagen praktiskt arbeta med REACH? Eva-Helena Westman, Intertek, diskuterar hur REACH påverkar företag och vilka nya utmaningar som företagen nu ställs inför. vad måste företag särskilt tänka på sedan reach infördes? REACH är en kemikalielagstiftning som inte bara berör tillverkare och importörer av kemiska ämnen. Delar av REACH riktar sig även mot dem som hanterar varor och där varor till exempel är soffor, din cykel eller träningsmaskinen på gymmet. På så sätt berörs många företag som normalt sett inte kopplar samman ordet ”kemikalielagstiftning” med sin verksamhet. ”Det är viktigt att observera att ett företag kan ha flera roller och därmed flera skyldigheter.” Kopplingen mellan REACH och varor handlar om att begränsa och informera om risker kring de farliga ämnen som kan förekomma i de varor som vi omger oss med. Det första ett företag bör göra med avseende på REACH är att kartlägga vilken roll (tillverkare, importör, nedströmsanvändare) och typ av produkt (kemiskt ämne, blandning, vara) man har enligt definitionerna i REACH. Det är viktigt att observera att ett företag kan ha flera roller och därmed flera skyldigheter. Det är även viktigt att förstå sina leverantörers samt sina kunders skyldigheter så att arbetet med REACH blir så effektivt som möjligt. Kommunikation har visat sig vara det absolut viktigaste verktyget när det kommer till REACH; det kan handla om kommunikation med medregistranter av ett kemiskt ämne och kommunikation upp och ner i leverantörsleden rörande farliga ämnen i varor. En ordentlig dos tålamod skadar inte heller. finns det några särskilda strategier, planer eller policys som kan underlätta företagens arbete med reach? Beroende på vilket ansvar och vilka skyldigheter man har under REACH finns det en rad dokument som kan ge vägledning. För REACH kopplat till varor finns ett vägledningsdokument rörande kraven som ECHA tagit fram. Det finns däremot relativt lite skrivet om hur just ett företag ska arbeta rutinmässigt för att kontrollera förekomst av farliga ämnen i till exempel en importerad vara eller inköpt material/komponent. Det man ska tänka på är att ha en rutin för sitt arbete kopplat till kemikalier i varor och eventuell förekomst av farliga ämnen. Denna rutin kan förslagsvis dokumenteras som en del av ett kvalitetssystem. Rutinerna kan till exempel beskriva hur företaget sköter kravställning mot leverantörer, vilken rutin som finns då kandidatlistan uppdateras med nya ämnen och hur man ska kontrollera om dessa ämnen berör företagets varor. kan man redan nu se ytterligare förändringar som företagen kommer att behöva göra framöver på grund av reach? REACH kommer kräva ett kontinuerligt arbete eftersom nya farliga ämnen tillkommer på till exempel kandidatlistan och i bilaga XIV. Det är viktigt som företag att veta vilka ämnen som kan komma att kräva tillstånd eller begränsas för att proaktivt kunna ersätta dem. Det är även troligt att tillståndsplikt för ett ämne kommer att påverka tillgången på ämnet eller visst material samt att priserna kommer att stiga. Kunskapsöverföring mellan aktörer rörande vilka kemiska ämnen som material och varor innehåller kommer att öka. caroline perlström cap @ msa.se Från vänster: Olga Matzén, Alina Ariosa-Alvarez, Anna-Karin Vagi, Ann-Britt Fransson, Anna Forsgren och Eva-Helena Westman. Artikel 33 – skyldigheten att vidarebefordra information om ämnen i varor Varuleverantörer (alla som tillverkar, importerar eller säljer varor) har i enlighet med artikel 33 en långtgående skyldighet att vidarebefordra information om kemiska ämnen i de varor de levererar. Skyldigheten gäller varor som innehåller en koncentration över 0,1 viktprocent av särskilt farliga ämnen upptagna på kandidatlistan. (Angående 0,1-procentsviktkravet se artikeln ”Once an article, always an article”?). Skyldigheten att vidarebefordra information innebär att varuleverantören ska tillhandahålla mottagaren av varan tillräcklig information (åtminstone ämnets namn), så att varan kan användas på ett säkert sätt. Vid leverans till konsument inträder skyldigheten att tillhandahålla information endast efter en uttrycklig begäran från konsumenten. Informationen ska då tillhandahållas kostnadsfritt inom 45 dagar från det att begäran framställdes. Att uppmärksamma är att skyldigheten att tillhandahålla information gäller för både återförsäljare och tillverkare av en viss vara (liksom för eventuella importörer). Informationsskyldigheten kan, i sin minst omfattande form, sammanfattas som ett krav för 10 varuleverantörer att tillhandahålla information om det aktuella ämnets namn – ett krav som lätt borde kunna uppfyllas? En rapport från BEUC (den europeiska konsumentorganisationen) med titeln ”How much are we told?” från oktober 2011 visar dock annat (rapporten finns att tillgå på www.beuc.org). Rapportens syfte var bland annat att analysera huruvida kravet i artikel 33 (2) gällande information till konsument uppfylls i ett antal utvalda medlemsstater, däribland Sverige. I sammanfattningen till rapporten framhålls att resultaten är en besvikelse. Mindre än hälften (!) av de varutillverkare och återförsäljare som tillfrågades inkom med ett fullständigt svar inom den lagstadgade 45 dagars fristen. Mot den bakgrunden finns det alltså skäl för företag att se ser över hur man arbetar internt med att uppfylla kraven i artikeln 33. Generellt sett måste mekanismerna för informationsflödet förbättras mellan olika aktörer i distributionskedjan. Vidare bör en ansvarig person på varje företag utses med uppgift att hantera just dessa frågor. charlotte björnsdotter lundgren [email protected] kajsa johansson [email protected] REACH-nyheter i korthet Den första löpande handlingsplanen antagen ECHA antog i februari en förteckning över 90 ämnen som ska utvärderas under perioden år 20122014. Under år 2012 ska 36 av dessa ämnen, däribland triclosan och bisfenol A, utvärderas. Ämnena har valts ut på grund av att de misstänks utgöra en risk för människors hälsa eller miljön, vilket nu ska utredas vidare av medlemsstaterna. Nya förslag till kandidatlistan Sverige och Tyskland avser att under sommaren föreslå sammanlagt åtta nya ämnen till kandidatlistan. Tysklands förslag rör fyra perfluorerade syror, medan Sveriges förslag inkluderar kadmium och kadmiumföreningar. Svenskt initiativ att begränsa bly Kemikalieinspektionen har meddelat att Sverige under nästa vår avser att föreslå ytterligare begränsningar för bly och blyföreningar i konsumentprodukter, bland annat i möbler och kläder. Som ett led i förfarandet kommer Kemikalieinspektionen att arrangera samrådsmöten där företag och organisationer från hela Europa får möjlighet att diskutera förslaget. Det första samrådet äger rum den 18 juni 2012. pia grönquist pgt @msa.se linda sjöö [email protected] REACH ur ett varuperspektiv REACH omfattar – utöver kemiska ämnen och blandningar – även varor. REACH ställer ett antal krav på alla som släpper ut varor på marknaden: varuproducenter, varuimportörer och varuleverantörer. Ett stort antal aktörer berörs av reglerna och det är av vikt att de som hanterar varor känner till de skyldigheter som föreligger. Uppföljningen av varureglerna i REACH har hittills inte prioriterats lika högt som exempelvis registreringen av kemiska ämnen. Förändringar är dock att vänta. Bland annat har Kemikalieinspektionen fått ökade resurser på området och i myndighetens tillsynsplan för 2012 framgår explicit att en av målsättningarna är att öka tillsynen av just varor. För att öka medvetenheten om kemikalier i varor har den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA även presenterat en lista med information om typiska varuslag där särskilt farliga ämnen ingår (SVHCämnen). Exempelvis förekommer mjukgörare i plast och flamskyddsmedel bland SVHC-ämnena. Användningsområdena för dessa ämnen är bland annat kablar, golv, badleksaker och sandaler respektive isoleringsmaterial i byggnader och fordon, textil och elektronik. Det kan därmed enkelt konstateras att vi dagligen använder oss av varor som typiskt sett kan innehålla sådana ämnen. Reglerna i REACH gällande varor kan delas upp i tre delar. För det första åligger det varuproducenter och importörer att i vissa fall registrera ämnen som ingår i en vara. Kravet är att ämnet är avsett att avges under normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden. Det klassiska exemplet på ett ämne som avges från en vara är luktämnen från ett luktsuddgummi. Vidare ska mängden av ämnet överstiga 1 ton per tillverkare/importör och år för att trigga ett registreringskrav. För det andra finns ett krav på att varuproducenter och importörer ska anmäla om deras varor innehåller mer än 0,1-viktprocent av ett särskilt farligt ämne som är upptaget på kandidatlistan. (Se mer om tolkningen av 0,1-procentsviktkravet i artikeln ”Once an article, always an article”). Slutligen, som en tredje del, finns även en långtgående informationsskyldighet om innehållet i varor vilken träffar alla som släpper ut varor på marknaden: varuproducenter, importörer och leverantörer. kerstin brinnen [email protected] REACH-länkar allmän information: http://kemi.se/sv/Start/Reach-forordningen/ och http://echa.europa.eu/web/guest 1. europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 1907/2006 (reach): http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006R1907:SV:NOT 2. den europeiska kemikaliemyndighetens (echa:s) vägledningsdokument: http://echa.europa.eu/web/guest/guidance-documents/guidance-on-reach 3. kandidatlistan (uppdateras kontinuerligt): http://echa.europa.eu/web/guest/candidate-list-table 4. ämnen som föreslås tas upp på kandidatlistan (uppdateras kontinuerligt): http://echa.europa.eu/web/guest/registry-of-current-svhc-intentions 5. information om var och hur ämnen på kandidatlistan används: http://echa.europa.eu/web/guest/information-on-chemicals/candidate-list-substances-in-articles 6. information för nedströmsanvändare: www.echa.europa.eu/downstream 7. onlineplattformen subsport (substitution support portal) skapad av bland annat den svenska organisationen chemsec där företag kan få hjälp att hitta substitut till de kemikalier de vill fasa ut: http://www.subsport.eu/ stockholm göteborg malmö helsingborg frankfurt berlin moskva s:t petersburg shanghai hongkong bryssel new york www. mannheimerswartling.se Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå. Genom att kombinera juridisk spjutspetskompentens med branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad affärsjuridisk rådgivning med stort mervärde. Vi är en fullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över hela världen. Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har ca 650 anställda. För beställning av Miljöaffärer vänligen kontakta elr @msa.se
© Copyright 2024