1. No category

4 PERSONLIGT
KALMARNYTT | 3 NOVEMBER 2010
Hans hobby har blivit hans jobb och hans jobb har tagit
honom över hela landet. Robin Jacobsson, klassens kompis
som några timmar i veckan får visa sig från sin mest kyliga
och hårda sida, på ett matchande underlag.
En mjuk man
i tuff förpackning
– Pappa, du knyter skridskorna för hårt, skriker femårige
Robin.
Efter att fötterna har vant sig vid sin hårda snörning
stapplar han fram till iskanten. Han börjar ta några små
försiktiga skär. När han har åkt runt rinken några varv
möter han mamma vid ena kortsidan, de ställer upp jämte
varandra. Idag är det hans dag. På pappas signal sticker
de iväg, mamma först. Robin trampar frenetiskt, men han
hinner ändå fascineras av hur snabbt hon kommer iväg
på de gamla röda skinnskridskorna. Vilken fart hon har­
i­ skären. Mamma är först framme vid andra sidan idag
med, men nästa gång.
v­ ­eckan har till uppgift att, bokstavligt talat, ta ner motstån­
darna på jorden.
Under skoltiden var det samma visa, även om han fram
tills slutet på högstadiet var minst i klassen. Den tuffa,
elaka sidan av honom har han emellertid alltid sett till att
lämna på isen.
– Jag har alltid varit väldigt social. Vi var en rätt uppdelad
klass i gymnasiet då hälften läste IT och hälften spelade
hockey, men jag snackade skit med allt och alla ändå. Jag
blev faktiskt vald till klassen kompis.
stereo­typerna, att de skulle vara väldigt tillbakadragna och
inte särskilt gästvänliga. Men där uppe händer det alltid
något, de är fan hyperaktiva.
En av lagets alla utflykter gick till en av spelarnas stugor.
– Det var en mycket enkel stuga utan el precis bredvid
älven.
Båten som ska ta dem över det forsande vattnet och fram
till stugan tar fem personer och det är bara Danne, stugans
ägare, som vet hur man ska köra för att ta sig över.
– Det tog flera timmar för honom att få över oss allihopa
och när han väl var färdig så var de flesta redan rätt över­
förfriskade.
Stockholmsförorten Trångsund, en bra bit från glamouren. Robin går hemma och funderar. Efter ett tag lyfter han
Robin sitter i Dackehallens restaurang, mitt i Tingsryd,
telefonen och slår det nummer han har nerkladdat på en
På verandan sitter ett gäng och röker pipa med en varsin
och tittar ner på isen. Hans hem borta från hemmet. Ned­
lapp framför sig.
stark i ena handen. Inne i bastun sitter Robin och får en
anför tränar juniorerna, någon skickar upp en puck mot
Några toner går innan han får svar.
grogg upphälld i ett litet glas. De som är kvar går ner till
fönstret för att få hans uppmärksamhet, han vinkar till svar
– Leffe Bork här.
vattenbrynet för att fiska. På stranden står Johnny Cash och
och sedan skrattar de båda två.
Samtalet är snabbt över och Robin får det svar han hela
sjunger ur en gammal bandspelare.
– Visste du att jag hade kontakt med Tingsryd under mitt
tiden hoppats på.
sista år som junior, men när det kom till kritan ville de inte
– Vi tränar med Hammarbys J20 i Globen om
– Där uppe var det alltid Johnny Cash.
Det finns
ha mig. Det var så jag kom till Nybro, säger Robin och fyrar
45 minuter, se till att vara här då.
Men ett år fick räcka. Varken Robin eller
inget ställe hans flickvän fick de jobb de ville ha och livs­
av ett av sina breda leenden.
Han står kvar med luren i handen samtidigt
Resan genom Sverige startar dock innanför Visbys ring­
som pulsen stiger. Efter någon sekund slänger
som Kiruna, stilen där uppe klarar man bara av så länge.
mur tillsammans med föräldrar och en lillebror. Uppfos­
han på telefonen och rusar till sitt rum för att
men jag kän­ – Det finns inget ställe som Kiruna, men jag
trad i en idrottstokig familj tog det inte allt för många år
packa trunken. Det är först på tunnelbanan som
känner mig mer hemma i Tingsryd. Jag trivs
innan de lämnade Gotland för att rota sig i huvudstaden.
han hinner tänka efter ett tag: Från Trångsund ner mig mer hemma i för bra för att lämna allt det jag har här.
Tingsryd. Jag trivs för Han är nu inne på sitt tredje år i den lilla
Pappa fick jobb som fotbollstränare i en mindre klubb och
till Globen på 45 minuter, det är inte så illa.
mamma började jobba i en galleria.
bra för att lämna allt småländska byn. Även om han idag lever på
– Till en början ville jag åka hem till Gotland för att hälsa
Åren i Hammarby blev lyckade, men för att
hockeyn så har han skaffat sig ett extraknäck
det jag har här.
på hela tiden, men idrotten tog alltid överhanden. Hock­
få mer istid på A-lags nivå valde han att kolla
vid sidan av där han, på förmiddagarna,
eyn har alltid varit en för stor del i mitt liv.
söderut.
umgås med en kille i högstadiet som har det
Det var framförallt pappans intresse för idrotten och för
– Det var inte lätt när tiden väl kom för att lämna familjen
lite tufft i skolan. Han har även brutit upp med sin flickvän
sina söner som fick Robin att satsa, även om
och flytta till Nybro. Jag ville gärna haft dem
och ska nu pröva på att bo helt själv för första gången.
Jag tror att de närmare då.
båda föräldrarna engagerade sig i alla hans
– Haha, det går åt helvete.
fritidsintressen.
Under den första månaden fick han flytta
ville göra det
– Tänk alla de timmar som farsan väntade
Slutsignalen ljuder och Robin står lutad över sargkanten,
så lätt som in hos en familj som lärde honom om livet
på mig nedanför Flottsbrobacken. Där satt
hemifrån. Snart hade han dock skaffat både
det är knappt så att benen bär honom. Han ser hur några
möjligt för mig en plats i laget, en lägenhet och en flickvän.
han med en Aftonbladet medan jag sprang
skickar både handskar, klubba och hjälm i luften för att
att
ta
nästa
steg. Det är – Jag tillbringade ganska mycket tid med sedan samlas i en stor gruppkram. På läktaren blandas
mina rundor. När vi kom hem stod maten
alltid färdig och morsan pysslade om mig lätt hänt att man aldrig henne och hennes familj, värsta snyltgästen.
röken från segercigarrer med glädjetårar och ett vrål där
ifall det behövdes, vilket var rätt ofta.
Men Nybro var ett lag på ruinens brant
någon förkunnar att Tingsryd faktiskt spelar i Allsvenskan
tar sig från sin hemma­
– Jag tror att de ville göra det så lätt som plan annars. Farsan fick och då en gammal sportchef från hans tid i
nu. Medan motståndarna sakta åker av isen och stapplar
möjligt för mig att ta nästa steg. Det är lätt
Hammarby fått jobb som tränare i Kiruna var
i omklädningsrummet börjar Robin ta några skär ut mot
aldrig chansen att lämna Robin inte sen att haka på. Med mycket nytt in
hänt att man aldrig tar sig från sin hemma­
högen av spelare. Men först åker han fram och trycker upp
plan annars. Farsan fick aldrig chansen att ön, men han ville väl ge som mötte honom blev det snabbt en plats
lagkamraten Antti mot sargen.
mig valmöjligheten. han tog till sitt hjärta. Det var allt från de mils­
lämna ön, men han ville väl ge mig valmöj­
– Vi står här och kramas ett tag, snälla… håll om mig.
ligheten.
långa älvarna, de snötäckta slätterna och alla
Idag lever Robin till mångt och mycket på sin storlek.
de fantastiska människorna.
Han är en reslig herre på över 100 kilo som två gånger­ ­i­
– Jag hade alltid hört de gamla vanliga norrländska
OSKAR TINGGREN
En vanlig dag börjar med individuell träning på gymet, ispass med laget på eftermiddagen, för att sedan avsluta med dagens practical joke där han fyller lagkramraternas klubbor med vatten.
PERSONLIGT
3
KALMARNYTT | 3 NOVEMBER 2010
Robin står i ett av utvisningsbåsen och tittar ut över rinken i Dackehallen.
FOTO: OSKAR TINGGREN