Oceanografi

Oceanografi
217
Oceanogr afi
Vår planet borde egentligen heta Vatten, inte Jorden!
Jordens yta täcks till 71 % av v­atten. På södra halv­klotet
utgör land bara 19 % och så m­ycket som 81 % är hav.
Efter de första astro­nauternas beskrivningar av jorden
började jordklotet kallas den blå planeten. Världshavets
samlade vattenvolym är 1,35 miljarder km3 och medel­
djupet är 3 729 m­eter. Om jordytan vore helt jämn, utan
bergskedjor och djup­havsgravar, skulle jorden täckas av
ett 2 440 meter djupt hav.
Med tankeexperimentet att allt vatten i Vänern skulle
tömmas ut i havet, skulle nivån endast öka med 0,4
milli­
meter. Varje sekund försvinner stora mängder
v­atten vid djuphavsgravarna, ner i jordens inre. På två
m­iljarder år skulle havet vara tömt om det inte vore för
att v­ulkanism återför vatten till biosfären.
Havet är en allt viktigare resurs för oss människor när
tillgångarna på land minskar. Vi utvinner olja och gas
under havets botten. Vi tar upp sand, grus och mineral­
er från havsbotten och utvinner salt ur havsvattnet. En
miljard människor är beroende av fisk för sin protein­
tillförsel.
Utanför Limhamn, Malmö. Havet har varit, är och kommer
att vara en viktig resurs för oss människor. Havet används
bl.a. till transporter, odling, fiske och energiproduktion. Stora
vindkrafts­projekt är planerade utanför Skånes kuster.
Ca 60 % av världens befolkning bor inom 60 kilome­
ter från h­avet och av världens miljonstäder ligger två
av tre vid kusterna. Runt 90 % av allt gods som trans­
porteras i världen går via fartyg och med några få un­
dantag har de r­ikaste l­änderna i världen kust mot ha­
vet. I en framtid kanske kustvattnen runt om i världen
används dels till storskaliga algodlingar för att t­rygga
livs­medelstillgången och dels till energiutvinning med
havsbaserad vind- och vågkraft.
Oceanografi handlar om havets strömmar, dess
k­emiska sammansättning och biologi samt växelver­
kan m­
ellan hav, atmosfär och avrinning från land.
M­
änniskans miljöpåverkan på havet hör också hit.
Kapitlet inleds med oceanerna för att sedan fortsätta
med Sveriges omkringliggande hav, Östersjön och
Västerhavet.
218
Oceanografi
Oceanerna
Indelning av världshavet
Ocean
Stilla havet
Atlanten
Rubjerg knude
fyr, Danmark.
Världshavet delas in i fem oceaner (Stilla havet, Atlan­
ten, Indiska oceanen, Antarktiska oceanen och Ark­
tiska oceanen/Norra ishavet). Oceanerna omger alla
jordens kontinenter. Kaspiska havet och Döda havet
är avloppslösa insjöar utan floder ut till havet. Det har
f­unnits hav på jorden i minst 3,4 miljarder år. Tillförseln
av salt från floder och vulkaner på havs­botten är lika
stor som förlusterna av salt ur havsvattnet, det råder ett
jämvikts­läge. Havets genomsnittliga salthalt är 35. Ti­
digare angavs salthalt med enheten pro­mille (35 ‰).
Medeltemperaturen är +3,5 ˚C och ungefär hälften av
ytvattnet är över +20 ˚C varmt.
I kanterna av oceanerna finns två typer av bihav. Den
ena är randhav med en ö­ppen diffus gräns mot oceanen
som ibland är avgräns­ad med öar. Den andra typen av
bihav är medelhav med en markerad mynning ut mot
oceanen.
Exempel på
randhav
Berings hav,
Californiaviken
Nordsjön, Saint
Lawrence­viken
Indiska
Andamansjön
oceanen
Antarktiska
Weddellhavet
oceanen
Arktiska
Karahavet
oceanen
Exempel på
medelhav
Australasiatiska
medelhavet
Europeiska medel­
havet, Östersjön
Röda havet,
Persiska viken
Vita havet
Hypsografiska kurvan
Den hypsografiska kurvan beskriver nivå­fördelningen
av jordytan. Jordytan utgörs av 29,2 % land och resten
består av vatten. Nästan all landyta finns på nivåer upp
till 2 000 meter över havet.
Kontinentalsockeln, även kallad kontinentalhylla
e­ller shelf, utgör drygt fem procent av jordens yta. Det
innebär att 16 % av de kontinentala litosfär­plattorna
är översvämmade, vilket motsvarar en yta lika stor
som Afrika. Kontinentalsockelns gräns ligger unge­
fär på 130 meters djup. På den nivån låg havsytan för
15 000 - 20 000 år sedan i samband med nedisningen.
På konti­nentalsocklarna ligger tjocka lager av sediment.
I illustrationen är höjd- och längdskalan olika. Kontinentalbranten sluttar t.ex. endast två grader.
Mi
tto
cea
nis
kr
ygg
Sydatlanten
K
Ko ontin
Ko ntin enta
nti ent lhy
nen alb lla
tals ran
lut t
tni
ng
Dj
up
hav
sslä
tt
nd
gla
Lå
sgr
up
hav
5
Dj
km
av
Be
rgs
Stilla havet
10
Sydamerika
ked
ja
GENOMSKÄRNING UTEFTER 22° S FRÅN STILLA HAVET TILL AFRIKA
Afrika
km
10
5
0
0
5
5
10
10
219
Oceanografi
Kontinentalbranten ligger strax utanför kontinental­
sockeln. Trots namnet lutar kontinentalbranten bara ca
två grader. Utanför kontinentalbranten tar kontinental­
sluttningen över. Den lutar ungefär en grad.
Vid 3 000 meters djup tar djuphavsslätten vid. Långt
över hälften av havsbottnarna ligger på 3 000 - 6 000
meters djup. Lutningen på slätterna understiger i
medel­tal en meter per kilo­meter, vilket motsvarar 0,05˚.
Trots namnet består slätterna av kilometerhöga kullar
och berg. Djuphavsslätterna genomkorsas av de mitt­
oceaniska ryggarna (flera tusen meter höga) och djup­
havsgravar.
År 1929 orsakade en jordbävning med epicentrum
utanför Grand Banks, Nordamerika att 13 transatlant­
iska telegrafkablar mellan Europa och Nordamerika,
gick av. Radiokontakten med de första åtta kablarna
bröts samtidigt som jordbävningen inträffade och
den sista kabeln gick av först 13 timmar senare. Det
tog nästan 25 år innan orsaken till avbrotten kunde
förklaras. Jordbävningen hade utlöst ett gigantiskt
undervattensskred i kontinentalbranten. Sediment­
massorna för­flyttade sig som snabbast med 90 km/h
och fortsatte 575 kilo­
meter längs havsbotten. Efter
tillbudet ökade intresset och kunskapen om de stora
sedimentlagren på havs­botten, allt från kontinental­
sockeln, kontinentalbranten, kontinentalsluttningen till
djuphavsslätten.
Den mäktigaste flodavlagringen på havsbotten är
från Ganges. Sedimenten fyller hela Bengaliska v­ikens
b­otten ända ut till 2 500 kilometer söder om m­ynningen.
V­olymen på sedimenten motsvarar ett tio kilometer
högt lager över hela Sverige.
Största höjd:
Mount Everest
8 848 meter
HYPSOGRAFISKA KURVAN
- jordytans genomsnittshöjd i
förhållande till havsytan
Hav: 70,8 %
Höjd i förhållande
till havsytan
Land: 29,2 %
1 000 m ö.h.
Havsytan
Kontinental
litosfärplatta: 34,6 %
10
20
Oceanisk
litosfärplatta: 65,4 %
30
40
50
Andel jordyta över
en viss nivå
60
70
80
90
%
Största djup:
Marianergraven
10 994 meter
Ungefär 29 % av jordens yta utgörs av land och 71 % av hav. Den kontinentala litosfärplattan täcker
34 % av jordytan och är delvis över­svämmad. Hälften av jordytan ligger lägre än 3 500 meter under
havsytan och den andra hälften över.
220
Oceanografi
Havsströmmar
Havet är i ständig rörelse på alla djup. Det finns s­tora
permanenta strömmar både vid ytan och i djupet. Havs­
strömmarna står för en stor del av värmetransport­en
från e­kvatorialområdena i riktning mot polerna. Det
finns två storskaliga cirkulationssystem i världs­havet:
◊
de fem stora och ytliga havsvirvlarna som i
huvudsak drivs av vinden och
◊
djupvattencirkulationen som drivs av
s­killnader i temperatur och salthalt som har
uppstått genom hög avdunstning och lite
nederbörd.
Ytnära havsströmmar
Ungefär 10 % av havets vattenvolym påverkas av vinden
och ger upphov till vinddrivna ytströmmar. Runt de
subtropiska högtryckscellerna cirkulerar luften medurs
på norra halvklotet och moturs på söd­ra halvklotet. Det
finns två stycken högtrycksceller över Atlanten, två över
Stilla havet och en över Indiska oceanen. Vinden drar
med sig det översta lagret av havet och skapar totalt fem
stora permanenta cirkulära yt­strömmar i Nord­atlanten,
Sydatlanten, norra och södra Stilla havet samt Indiska
oceanen. Det är således solens instrålning som indirekt
driver havsströmmarna.
De kalla havsströmmarna utanför kontinenterna, t.ex.
Humboldtströmmen utanför Chiles kust, torkar ur
luften som passerar över dem. Luften som sedan når
norra Chiles och södra Perus kuster är fattig på vatten­
ånga och ger ett mycket torrt klimat. På liknande sätt
bildas Namiböknen i södra Afrika innanför den kalla
Benguela­strömmen.
Titanic sjönk år 1912 söder om Newfoundland.
Området är farligt för sjöfart på grund av isberg och
dimma. Isbergen kalvar från Grönland och förs söderut
med den kalla Labradorströmmen. Dimman i området
uppstår när den varma och fuktiga luften, som har bild­
ats ovanför den varma Golfströmmen, förs in över den
k­alla Labrador­strömmen. Luften kyls av och kan därför
inte hålla kvar vattenångan. Vattenångan kondenserar
och bildar dimma.
Vattencirkulationen i Nordatlanten
an
tis
k
as
B en
G
atl
Nord
strömmen
o lf
trö
m
m
Vattnet som transporteras av Golfströmmen k­ommer
från det subtropiska området vid Västindien. Den höga
avdunstningen gör att vattnet är extra salt. Under ett
dygn transporterar Golfströmmen en vattenvolym
som är lika stor som hela Östersjön eller om man så
vill, 40-60 gånger mer vatten än jordens alla floder per
sekund. En del av Golf­strömmen länkas av och bildar
den Nordatlantiska strömmen. När det varma och extra
salta vattnet kyls av ökar densi­teten och en del av det
avlänkade vattnet sjunker mot havsbotten i områdena
runt Island. Det nybildade bottenvattnet transporteras
söderut längs Atlantens botten.
221
Oceanografi
Djupa havsströmmar
Sötvatten, vattnet i våra insjöar, har högst den­sitet vid
+4 ˚C. Det inne­bär att det fyrgradiga vattnet sjunker
till botten. Sjöar kan därför frysa till is fastän medel­
temperaturen i hela vattenmassan i genomsnitt är över
noll grader.
Fryspunkten för havsvatten är ungefär -2 ˚C beroende
på salthalten. Ju k­allare havsvattnet är desto högre är
den­siteten. När saltvattnet kyls av ökar densiteten och
det sjunker ner mot havsbotten. Det finns två huvud­
områden där havsvattnet sjunker ner på oceanernas
b­otten. Båda är belägna nära pol­erna. Vattnet som finns
på djup under ca 1 000 meter kallas här för botten­
vatten. Det atlantiska botten­vattnet som har bildats i
Weddel­havet (Antarktiska oceanen) har en temperatur
på - 0,4 ˚C. Det här bottenvattnet har en hög densitet.
Det är lägre densitet i Indiska oceanen och Stilla ha­
vet än vad det är i Nordatlanten och Antarktiska ocean­
en. Naturen utjämnar olikheterna i densitet genom att
Skiss över ytnära och
djupa havsströmmar
B
v­
atten strömmar mellan havsbassängerna. Den här
densitetsdrivna cirkulation­en kallas termohalin cirku­
lation och står för 90 % av havets vattenrörelser.
Bottenvattenbildningen, där syresatt vatten sjunker
till botten, gör liv möjligt i hela h­avet. Om vattnet inte
skulle omsättas på det här v­iset skulle botten­vattnen
vara syrefria och inte kunna r­ymma något annat liv än
anaeroba bakterier.
Medelhavets cirkulation
Medelhavets avdunstning är tre gånger högre än
tillförseln genom nederbörd och tillrinning från flod­
er. Medelhavet är ett havsområde som har en negativ
v­attenbalans. Underskottet gör att mer v­atten strömmar
in från Atlanten än ut från Medel­havet. Atlant­vattnet
har en salthalt på 36,5 när det förs in med en ytlig ström
genom Gibraltar sund. När vattnet avdunstar i Medel­
havet blir ytvattnet saltare och sjunker till botten. Salt­
halten i östra Medelhavet kan nå 39,5. Botten­vattnet,
med en salthalt på 37 - 38 förs ut strax över tröskel­
djupet i Gibraltar sund på 320 meter. Havsområdet är
ett av de näringsfattigaste på jorden. Näringsbristen
inne­bär att det är ont om liv i Medehavet.
NEGATIV VATTENBALANS
I ETT MEDELHAV
2. Kraftig avdunstning
1. Oceanvatten ersätter det
avdunstade vattnet
B
De stora ytnära strömmarna är vinddrivna och vattnet
snurrar runt i virvlar. Nytt bottenvatten bildas vid höga
breddgrader när det kyls ner. Utbytet mellan havs­
bassängernas olika vattenmassor är komplext. I skissen
anges de huvudsakliga havsströmmarna.
4. Extra salt vatten
förs ut med en
bottenström
genom mynningen
3. Salt vatten med
hög densitet
sjunker mot botten
Gibraltar sund. I Spanien sägs det att
när aporna lämnar Gibraltar försvinner
även britterna.Vy från Gibraltar mot
Afrika.
222
Oceanografi
El Niño
I normalfallet pressar passadvindarna i södra Stilla
h­avet ytvattnet västerut i en bred zon längs ekvatorn.
Det varma vattnet utefter Sydamerikas kust ersätts då
med Humboldtströmmens kallare vatten söderifrån.
Det kalla vattnet utanför Ecuador och Peru ger ett torrt
k­limat längs Sydamerikas västkust.
El Niño inträffar när passadvindarna är svagare än
n­
ormalt. Då räcker de inte till för att transportera
bort det varma ytvattnet i sydöstra Stilla havet. Det
v­arma vattnet utanför Sydamerika ger hög nederbörd
och har därför stor inverkan på jordbruksnäringen.
F­iskenäringen drabbas negativt när inget näringsrikt
vatten förs upp till ytan, vilket ger ett sämre f­iske. Det
relativt kallare vattnet återfinns istället i Sydost­asien
och ger torka där. El Niño förändrar nederbörden så
långt bort som i Indien, Afrika och Nordamerika.
Varför El Niño uppstår vet man inte. Den mest
t­roliga orsaken är att det finns naturligt förekommande
c­ykliska variationer i och mellan hav och atmosfär. Man
kan ännu inte förutsäga El Niño. De senaste 30 åren
har El Niño återkommit oftare, längre och kraftigare
än tidigare. Det kan ha ett samband med den pågående
klimatförändringen.
NORMALA FÖRHÅLLANDEN
Normal passadvind
Stark Humboldtström
EL NIÑO
Varmt vatten
Försvagade passadvindar
Några El Niño
År 1991-1995 Mycket lång
Svag Humboldtström
År 1997-1998 Mycket kraftig
La Niña är motsatsen till El Niño. Under La Niña
är passadvindarna kraftigare än normalt och ger torka
l­ängs Sydamerikas västkust och ökad nederbörd och fler
t­yfoner i Sydostasien. Åren 2010-2011 observerades en
av de kraftigaste La Niña någonsin. Över­svämningarna
i östra Australien som följde i dess spår var förödande.
um
Ekmantransport
När en vind blåser över havet borde
H
det översta v­
attenlagret transporteras i
v­indens riktning, men det gör det inte! På
norra halvklotet rör sig istället det översta
Uppvällning
l­agret 45° till höger i vindriktningen. Om
utefter
man mäter på allt vatten under ytan för­
Sydamerikas
flyttas det 90° åt h­öger. Fenomenet kallas
västkust
Ekmantransport. Det är corioliskraften
som påverkar vattentransporten.
På södra halvklotet är däremot Ek­
mantransporten 90° åt v­änster. Utanför Chiles och Pe­
rus kuster finns det en nordlig vinddriven havsström,
Humboldt­strömmen. Utanför Sydamerikas västkust är
vinden o­ftast sydlig och Ekmantransporten av vattnet
sker 90° åt vänster, västerut i Stilla havet. Det ytnära
vattnet som tran­sporteras ut till havs er­
sätts av kallt och näringsrikt v­atten från
s­törre djup, så kallad uppvällning. I dessa
näringsrika vatten finns mycket plankton
och därmed mycket fisk. Utanför Perus
kust existerar ett av världens bästa fiske­
vatten.
När de sydliga vindarna utanför kusten
är svagare, under El Niño-år, förs inte
särskilt mycket näringsrikt vatten upp
till ytan och fisktillgången minskar. När det är kraftiga
sydliga vindar, La Niña-år, är fisktillgången större än
normalt. Chile, Peru och Ecuador är alla stora fiskena­
tioner och export av fiskeprodukter utgör en stor del av
deras ekonomi.
Sydamerika
bo
ldt
en
ömm
str
223
Oceanografi
Tsunami
Tsunami är det japanska namnet för hamnvåg. Det är
en våg i havet som uppkommer när stora vattenmassor
sätts i rörelse. Orsakerna till en tsunami är oftast för­
kastningar (jordbävning) och vulkanutbrott på havets
botten.
Om jordskorpan rör sig, antingen upp eller ner under
havet, kommer en våg att bildas av tryckskillnaderna.
En tsunami uppstår när förkastningen eller vulkanut­
brottet är tillräckligt stort. Det är dock sällan som en
tsunami orsakar katastrofer. När vågen kommer in mot
grundare vatten saktar den in och ökar i höjd.
Tsunamis är vanligast i Stilla havet. De uppstår fram­
för allt av jordbävningar i subduktionszonerna runt
Stilla havsplattan. Det har även förekommit stora eu­
ropeiska tsunamis. I Lissabon dog 70 000 människor år
1755 efter en tsunamikatastrof. Kunskapen om de här
vågornas uppkomst var vid den tiden obefintlig.
Den mest kända tsunamikatastrofen inträffade utan­
för Sumatra den 26 december år 2004. Den orsakades
av den största jordbävningen på 40 år. Dödstalet upp­
skattas till nästan 300 000 människor utefter Indiska
oceanens kuster, varav ca 550 var svenskar.
Utanför Sumatras kust har det även tidigare före­
kommit jordbävningar som skapat stora tsunamis.
Från sediment på land har tsunamis för 600, 1 200 och
2 000 år sedan konstaterats. Om det finns ett mönster
k­ommer n­ästa stora tsunami att uppstå utanför Suma­
tra år 2600.
Satellitbilden visar en del av Sumatras kust före och efter
tsunamin år 2004. Vegetationen är röd och den vegetationslösa
marken, lera och sand, är grå i bilden. Vegetationen sköljdes
bort av tsunamin. Det går att utskilja en höjdrygg inifrån land
ända ut i havet. Den här högre liggande terrängen, mitt i bild,
klarade av flodvågen bäst. Sandstränderna, med liten höjdskillnad, bjöd litet motstånd för vattnet. Klippan ut i havet delade
tsunamin och den energi som vågorna hade kunde inte föras upp
på land just där utan fördelades åt sidorna på sandstränderna.
Branta kuster, korallrev och vegetation bromsar upp
tsunamis. I turistområdena är stränderna upprensade
från träd som kan mildra skadorna av en tsunami.
TSUNAMI
Havsdjup
4 000 m
50 m
10 m
På stora havsdjup har vågen hög fart och låg höjd. När vågen närmar
sig kusten minskar hastigheten och vågen växer på höjden.
Våglängd
213 km
23 km
10,6 km
Hastighet
713 km/h
79 km/h
36 km/h
224
Oceanografi
Havets nivåförändringar
På lång sikt, tiotals miljoner år, påverkas havs­
ytans
nivå av vilket djup havsbottnarna ligger på. När ocean­
bottenspridningen är intensiv höjs havsbottnarna i
s­
pridningszonerna och mer av kontinenterna över­
svämmas. Under krita, för 66 - 146 miljoner år sedan,
var havsytan 100 meter högre än idag och stora d­elar
av Australien, Nordamerika och Europa var över­
svämmade.
Faktorer som på kort sikt påverkar nivån i h­avet är:
◊
dammbyggen för konstbevattning och elpro­
duktion som sänker havsytan (år 2020 är alla
damm­utbyggnader av betydelse a­vslutade),
◊
fossilt grundvattenuttag för konstbevattning
som höjer havsytan (­fossilt grundvatten är
vatten i marken som har varit skilt från vatt­
nets globala kretslopp under tusentals år - det
fylls på i mycket långsam takt),
◊
konst­bevattning från floder och sjöar som
sänker havsytan eftersom vattnet inte når ut
till havet,
◊
ökad temperatur i havsvattnet som sänker
vattnets densitet och därmed ökar havsvoly­
men och
◊
glaciärernas avsmältning som höjer havsni­
vån.
under 1900-­talet har troligen en ökning med nästan 20
centimeter ägt rum. Det ger en ökning med två milli­
meter per år. FN:s klimat­panel förutsäger en höjning av
havsnivån med 18 - 59 cm fram till år 2100. Det inne­
bär en ö­kningstakt med 1,8 - 5,9 mm/år. Den senaste
tioårs­perioden har havet stigit med tre milli­meter per år.
Glaciärernas avsmältning tillför en höjning av havs­ytan
med runt en m­illimeter per år och värme­utvidgningen
av havsvattnet svarar för ca två milli­meter per år. I en
forskningsraport från 200 klimatforskare som presen­
terades år 2011 antas det att havsytan kommer att stiga
0,9-1,6 meter. Prognoserna är osäkra eftersom det är
svårt att förutse inlandsisarnas reaktion på ökade tem­
peraturer i t.ex. Antarktis. Om det Västantarktiska is­
täcket kollapsar förväntas en höjning av havsytan med
flera meter!
Konsekvenserna av en havsnivåhöjning vore katastro­
fala för lågt l­iggande landområden med stora befolk­
ningskoncentrationer och bördiga åkrar.
För att sänka havsnivån skulle det vara enkelt att fylla
upp bäcken, områden som är l­ägre än havsytan i in­
landet, med havsvatten. Områden som diskuteras är
Döda havet, Lake Eyre (Australien) och Qattara­sänkan
i Egypten. De sociala, ekonomiska och ekologiska
e­ffekterna av sådana projekt är svåra att överblicka.
cm
60
HAVSYTANS NIVÅFÖRÄNDRING
Värsta scenariet
De nästan 800 km3 vatten som har försvunnit från
50
Aralsjön de senaste 50 åren har höjt havs­ytan med
40
två millimeter.
30
Under den senaste nedisningens mest intensiva
20
avsmältning, i s­lutet av Weichselglaciationen, steg
10
havsytan med två centimeter per år. Skillnaden i
”Bästa” scenariet
0
havsnivå mellan glaciala och interglaciala skeden är
-10
runt 100 meter. En klimatföränd­ring som inne­bär att
-20
all is på Grönland smälter skulle öka havsnivån med
1875 1900 1925 1950 1975 2000 2025 2050 2075 2100
sju meter.
Nu är världshavet inne i en period då ytan höjs.
Storleken på nivå­förändringen är omdiskuterad, men Diagrammet beskriver FN:s klimatpanels scenarier i framtiden.
Oceanografi
Kustprocesser
Världens stränder påverkas naturligt av havs­strömmar,
vindar och olika höga vattenstånd, t.ex. tidvatten. Vågor
och vattenströmmar påverkar stränderna g­enom:
◊
erosion – material lossar i strandzonen,
◊
transport – vattnet för med sig mate­rial som
är inblandat i vattnet och
◊
sedimentering – material avlagras på annan
plats.
Strand­
erosionen är en ständigt pågående process.
S­
juttio procent av världens sandstränder eroderas
med 0,5 - 1 m­eter per år. Det borteroderade m­aterialet
s­junker ner på havs­botten eller också byggs nya s­tränder
upp l­ängre bort.
Vinden över vattenytan skapar vågor. Vattnet i vågor­
na rör sig endast upp och ner i en cirkelrörelse. När
vågorna k­ommer in på grundare vatten bryts de och
vattnet rör sig i­stället fram och tillbaka. En våg på väg
in mot land tran­sporterar material inåt land och när
vattnet drar sig tillbaka f­öljer materialet med ut igen.
När vågor k­ommer rakt in mot kusten sker ingen trans­
port av m­aterial i sidled. Det sker däremot om vågorna
kommer in i v­inkel mot k­usten.
De mänskliga aktiviteterna i kustzonen påverkar
strand­
erosionen i hög grad. Om vegetationen som
h­åller kvar sanden tas bort kommer vind och vågor
att påbörja en erosion av stranden. När vattenkrafts­
dammar har b­yggts stannar m­ycket av s­edimenten, som
tidigare fördes med f­loden ut till d­eltat, i dammen. De
floddeltan som finns vid m­ynningarna byggs inte l­ängre
på med nytt m­aterial. Ett exempel är Nildeltat som varje
år min­skar i o­mfattning på grund av Assuandammen.
En stor del av kusterna består av vägar, badstränder
och attraktiva tomter. De är ekonomiskt värdefulla
både för de boende och för olika näringsverksamheter.
Ungefär 80 % av världens största städer ligger utefter
kusterna. Om havsnivån stiger kommer erosionen att
öka och hota både bebyggelse och jordbruksproduktion.
Stranderosion, Gotland. Vågorna äter sig allt längre in i den
mjuka berggrunden.
Stranderosion i Sverige
Problem med strand­
erosion finns på Gotland, i
H­alland och i Skåne. I övriga S­verige är ­problemen
med stranderosion små. Vågerosion av betydelse inträf­
far vid högt vatten­stånd och hård vind. De bergarter
som är mer motstånds­kraftiga än andra står kvar som
spår av var kusten låg tidigare. Raukarna på Öland och
Gotland är sådana exempel.
Enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen från år
2007 kan upptill 150 000 svenska fastigheter vara i fa­
rozonen år 2100 om havsytan stiger med en meter.
225
226
Oceanografi
Korallrev
Ungefär 20 % av korallreven är döda.
Utöver den här femte­
delen hotas
50 % av utrotning. Framtids­prognosen
innebär att 70 % av världens koraller
riskerar att vara döda inom 50 år. Ko­
rallernas försvinnande räknas som det
första stora mass­utdöendet till följd av
klimatförändringarna.
K­
oraller lever i huvudsak på grunt
v­atten och b­ygger upp rev med sina
skal. Korallerna växer på varandra,
vilket gör att revet blir större och större.
K­orallrev återfinns mestadels i tropiska
hav efter­
som vattentemperaturen bör
vara mellan +22 och +28 °C. R­even är
v­anligast förekommande på kontinent­
ernas östra s­
idor. Stora Barriärrevet,
som nu är naturskyddat, är det mest k­ända k­orallrevet.
Runt vulkaniska öar är det också vanligt med korall­
rev. När vulkan­ön eroderas ner fortsätter korallreven att
växa och b­ildar slutligen en atoll.
Reven kan liknas vid fiskarnas barnkammare. När
korallreven försvinner innebär det att produk­tionen av
skaldjur och fisk minskar drastiskt. Hundratals m­iljoner
människor i utvecklingsländerna får då ännu svårare att
försörja sig eftersom deras viktigaste protein­källa är
fisk.
Hoten mot korallerna är många:
◊
Ca 35 % av världens mangroveskogar har
tagits bort av människan för att bl.a. ge plats
åt fisk- och räkodlingar. Sedimenten som
t­idigare bands av mangroveskogens rötter
spolas ut i havet och lägger sig på korall­
djuren.
◊
Människor ägnar sig åt dynamitfiske som
spränger sönder reven.
◊
Fisket ger mekaniska skador med sina nät.
◊
Korallerna används till kalkutvinning.
Koraller, Stora Barriärrevet, Australien. Produktionen är flera
gånger större i korallreven än i havens uppvällningsområden.
◊
Korallerna samlas in till försäljning och
t­urister dyker och samlar på dem.
◊
Växtgifter från jordbruket läcker ut i havet
och dödar korallerna.
◊
De dör av förhöjda vattentemperaturer.
◊
Den ökade koldioxidhalten i atmosfären
gör att mer koldioxid löser sig i havsvattnet.
V­atten och koldioxid bildar kolsyra. Syran
sänker pH-värdet i havet och hämmar ko­
rallernas tillväxt.
De senaste decennierna har Thailand och Indien
h­
alverat sitt bestånd av mangroveskog för att odla
r­äkor. Livslängden för en räkodling i dessa områden är
knappt tio år eftersom koncentrationen av de använda
kemikalierna blir för hög för räkorna. Mangroveskog
tas då ner någon annanstans för att ge plats åt nya
räk­odlingar. Korallreven fungerar som vågbrytare och
skyddar stränderna mot höga vågor. Vågor med hög
e­nergi som slår mot kusten ökar e­rosionen.
227
Oceanografi
Vattenbruk
Vattenbruk är ett av flera sätt som hav och sjöar kan
användas på. Vattenbruk är odling av fisk, skaldjur och
alger i hav eller sjöar. Genom att odla i vatten får man
en högre avkastning per ytenhet jämfört med vanlig
fångst e­ller insamling. Vattenbruk är den livsmedels­
sektor som växer snabbast i världen.
Med hållbara brukningsmetoder är vattenbruket ett
mycket bra komplement till jordbruket och en möj­
lighet för u-länder att få exportinkomster. När efter­
frågan på livsmedel ökar kommer odling i vatten att bli
allt större.
Vattenbruk i Sverige
I Sverige odlas 9 000 ton matfisk per år. Våra nordiska
grannländer producerar mycket mer: Finland 13 000,
Danmark 40 000 och Norge 1 000 000 ton! Vi i Sverige
har stor potential att öka vattenbruket.
Det svenska vattenbruket är inriktat på regnbåge,
r­öding, ål, kräfta och blåmussla. Längs den svenska
västkusten odlas musslor. De tar upp näringsämnen
som läcker ut från städer och jordbruk. Musslorna kan
användas som både människo- och djurföda och ska­
len kan återföras till jordbruksmarken som markför­
bättrare.
I Trelleborg planeras en stor biogasfabrik. Råvaran till
biogasen ska huvudsakligen komma från jordbrukets
restprodukter, men inom en snar framtid också från
a­lger. Genom att skörda alger utefter Skånes kuster fås
flera fördelar:
◊
biogas framställd av alger är ett flerfaldigt
bättre alternativ än fossilt bränsle,
◊
algerna kan efter rötning återföras som gödsel
på de skånska åkrarna,
◊
de övergödande ämnena kväve och fosfor
avlägsnas från Östersjön,
◊
turistnäringen och havet som rekreationsmiljö
förbättras när ruttnande alger försvinner från
stränderna och
◊
det skapas nya arbetstillfällen.
Stränderna i Skåne kan ge 22 000 ton alger per år. Det
skulle räcka till 10 000 biogasbilar som i snitt går 1 500
mil per år.
Algodling i havet, Indonesien.
På grunda havsbottnar utanför
Balis kust odlas alger. De
används till emulgeringsmedel i
livsmedel och skönhetsprodukter.
228
Oceanografi
Världsfisket
Handeln fördelar de resurser som jordens ekosystem
har att erbjuda. När naturresurserna sinar eller blir för
dyra att utvinna i en region vänds blickarna mot andra
delar av världen. Ett tydligt exempel är yrkesfisket. Iländerna har ökat sin import av fisk från de fattigare
länderna trots att mängden vildfångad fisk har varit
konstant i 20 år. Den överdimensionerade fiske­flottan i
i-länderna har utarmat sina egna hav. Idag åker båtarna
till de fattig­are ländernas kuster för att fiska. Försörj­
ningen för de kustsamhällen som är beroende av sina
fiskfångster hotas av industrifisket från de rikare län­
derna. Det är oerhört viktigt att få till stånd ett håll­
bart fiske eftersom en miljard människor har fisk som
viktig­aste proteinkälla i sin dagliga kost.
Det tas upp ca 90 m­iljoner ton vildfångad fisk varje
år. Skördarna från sjöar och hav kommer troligen inte
att kunna öka mer utan måste plana ut eller sjunka. Det
som döljer sig bakom den till synes trygga nivån på fis­
ket är att flera värdefulla arter nästan har utrotats och
fisket istället har inriktats på andra arter.
Marknadens ökade efter­frågan på fisk har tillgodo­
setts med kraftigt växande fiskodlingar. Den totala fisk­
produktionen, både fritt fångad och från fisk­odlingar,
har under perioden ökat både i antal ton och i antal
kilo per person. Om världens befolkning årligen ökar
med 1,4 % i en tjugoårsperiod och årskonsumtionen
per person ligger kvar på dagens 22 kilo fisk skulle det
Räktrålare på Nordsjön. Ett kilo fångade räkor ger en bifångst
på nio kilo fisk. Den extra fisken kastas död eller döende tillbaka
i havet.
krävas att ytterligare 45 m­iljoner ton produceras år
2020. Gränsen för ett långsiktigt hållbart fiske i havet
anses vara ca 80 miljoner ton. Den gränsen överskrids
sedan länge. För att möta marknadens behov krävs där­
för att fiskodlingarna fördubblar sin produktion med
växtätande fisk, t.ex. karp och tilapia fram till år 2025.
Dagens årliga ökningstakt för odlad fisk är nio procent.
Inom några år kommer hälften av all matfisk att vara
odlad. De miljöproblem som är för­knippade med fisk­
odlingar är:
◊
övergödning, då fiskens avföring kommer ut i
vattnet (tre odlade laxar motsvarar en männi­
skas belastning av näringsämnen till havet),
◊
höga koncentrationer av bekämpningsmedel
och antibiotika i vattnet,
◊
att odlad fisk som rymmer påverkar de vilda
fiskarnas genetiska material,
◊
att främmande fiskarter kan föra med sig
sjukdomar till vilt levande fisk och
◊
att ett kilo odlad rovfisk konsumerar tre kilo
fisk som föda, vilket gör att ännu mer vild­
fångad fisk måste tas upp ur havet.
229
Oceanografi
Världsfisket
år 2009
i miljoner ton
Vildfångad
Fiskodling
89
Fiskare i Peru. De här
fiskarna i Peru kon­kurrerar
med de stora fiskebåtarna om
fångsterna.
56
Över 90 % av fisken i havet fångas i havsområdena över
kontinentalsocklarna. De tio största fiskenationerna är i
fallande ordning: Kina, Peru, USA, Chile, I­ndonesien,
Japan, Indien, Ryssland, Thailand och Norge.
De stora rovfiskarna i världshavet har minskat till en
tiondel på grund av det kraftiga överfisket. De moder­na
Tiden och tonfisken håller på att ta slut. På fiskmässan i B­ryssel
hindrade Greenpeace fem stora tonfiskgrossister att bedriva
handel. Organisationen vill få livsmedels­kedjorna att stoppa
försäljningen av utrotningshotad fisk och av fisk fångad med
skadliga metoder.
fiskefartygen har utrustning som gör det lätt att snabbt
hitta fisk. De kan fiska med stor precision, vilket gör
att havet dammsugs på fisk. Enligt FN är tre fjärde­
delar av de kommersiellt gångbara fiskarterna näst in­
till ut­fiskade. För att få havsekosystemen i balans krävs
minsk­ade fiskkvoter och att stora delar av världshavet
avsätts i marina naturreservat. Idag är bara en procent
av haven skyddade.
Trots överfisket i haven stödjer v­ärldens regeringar
fiskerinäringen med 100 miljarder kronor per år. För
att få ett hållbart fiske skulle den nuvarande fiskeflottan
behöva halveras.Världsfisket måste ändra inriktning för
att bli hållbart i längden. Några av de åtgärder som är
lämpliga, för att säkra den viktigaste proteinkällan för
många männi­skor i världen, är t.ex. att:
◊
minska fiskmjölsproduktionen (drygt en
tredje­del av den vildfångade fisken i världen
blir djurfoder och av den fisk som tas upp i
svenska vatten blir 60 - 70 % foder),
◊
använda fiskemetoder som minskar bifångst­
erna (bifångsten i världen är 7 - 27 miljoner
ton),
◊
öka kontrollen för att minska det olagliga
fisket (svartfisket),
◊
fiska fler olika arter för att minska trycket på
de hotade fiskarterna och
◊
införa fler marina naturreservat där fisken kan
reproduceras.