Ber att få önska medlemmarna i Frivilligan en kul Gul och riktigt God

Frivillige
Bergnings-Corpsens
medlemstidning
Årgång 17 • Nr 4 • 2012
Ber att få önska
medlemmarna i Frivilligan
en kul Gul och riktigt
God Jul och
ett Gott Nytt år!
Peter Lundh
Gert Glenmark
musiker och fotograf
sid 6 - 7
Att vara ett med Frivilligan...
sid 10 - 11
Namnet Ystad
- vad betyder det?
sid 14
Chefen för
Ystads Frivillige
Bergnings-Corps
har ordet
Sommaren har tappat stinget. Det vill
säga, nu snart, gäller långkalsonger på.
Men mina vänner det gäller att titta
framåt. För i och med att FBC inte har
några brandsläckande uppgifter, innebär
det inte att alla lägger sig på söta örat och
kliar sig på naveln. Åh, nej då!
Det är nu vi kan göra det som Corpsen
skall göra under höst- vinter- och vårsäsongen, det vill säga, förbereda så att föreningen lever vidare. Jag vill därför uppmana er medlemmar att visa entusiasm,
nya och gamla. De fester vi har är menade
som uppskattning av era insatser.
Grundtanken med FBC är att bevara
traditionen och historien av en Frivillig
brandkår, den näst äldsta i Norden, som
ännu existerar.
Ni medlemmar bör fundera över hur
det kommer sig att Frivilligan fortfarande
är så välmående som den är. All verksamhet av det här slaget kräver ekonomi. Våra
veteranfordon kostar pengar. Pengarna
kommer in via vår turistverksamhet och
utan den skulle FBC vara en ytterst liten
kamratgrupp, som ägnar sig åt att ha trevliga möten ett par gånger om året.
Fakta om FBC
Ystads Frivillige Bergnings-Corps
Grundades:
1839
Antal avd.
5
Medlemmar:
ca. 270 st
Chef
Jan Ulriksson
Sekond
Lars Lindsjö
Sekreterare
Björn Stjärnfäldt
Kassör
Magnus Lindén
Medlemstidningen FBC:aren
Ansvarig utgivare: Jan Ulriksson
Redaktörer:
Magnus Lindén, Hans Lange
Annonsförsäljare: Magnus Lindén
Omslagsbild: Hans Lange
2
Alltså, för att Frivilligan skall fungera i
den här skepnanden under kommande år,
måste alla bidra.
Det har kommit propoer på att Corpsen
bör ställa krav på sina medlemmar. Frågan
är då, vilka krav? Jag tycker att ni medlemmar tar och tänker över om det behövs
och kanske kommer med era förslag vid
vårt årsmöte 2013.
För att Frivilligan skall leva vidare
behöver vi alla hjälpas åt, och min personliga tanke är att det i denna avundsvärda verksamhet inte bara räcker med att
betala medlemsavgiften. (Vilken oförskämt många ännu inte betalt!)
Var och en behöver ställa sig frågan om
hur verksam man vill att föreningen skall
vara och därmed fortsätta i den "störrelsen" vi har idag. Helt klart är att det krävs
mer insatser av medlemmarna.
Jag vill nämna denna hösts viktigaste
uppgift, nämligen garaget för våra värdefulla fordon. En kostnads- och personalkrävande insats som påbörjades i mitten
av oktober. Personligen blev jag litet övarraskad av att medelåldern på dem som
engagerade sig i flytten låg mellan 60-75
års ålder!
Min förhoppning är därför att ni medlemmar diskuterar inför kommande årsmöte, hur ni vill att FBC skall fortleva. För
utan era tankar och möjliga framtidsvisioner kommer kåren att sakta tyna bort.
Observera att jag inte bara menar ekonomi utan i första hand engagemang.
Kom ihåg att FBC är en stor tillgång för
Ystad Kommun. Hur man än tolkar engagemanget från Ystads turistverksamhet så
är Ystads Frivillige Bergnings-Corps en
stor del av stadens marknadsföring.
Men det närmaste som står för dörren
nu är väl JULEN! Eller möjligen tomten.
Låt oss njuta av några sköna vilodagar
med god mat och samvaro, så möts vi
sannolikt med nya kreativa lösningar
igen.
Alltså. God Jul och Gott Nytt År önskar
Jan och Gunn Ulriksson.
Jan Ulriksson, Corpschef
”Samhällets blickar kommer att följa oss.
Samhällets tacksamhet blifwe vår belöning.”
Kommande möten
FBCs 174 årsmöte: Söndagen den 10 mars 2013
Klockan 09.00 i Folkets Park.
Närmare info: ystadsfbc.se
Meddela närvaro till avdelningschefen!
Närvaro meddelas enligt paragraf 12 i reglementet, till avdelningschefen.
I avd. Håkan Lydahl
0411-783 83
II avd. Peter Lundh 0411-158 06
III avd. Roland Törsök 0765-36 53 40
IV avd. Paul Persson 0411-783 84
V avd. Sven-Ingvar Andersson 0410-240 72
www.ystadsfbc.se
Där ni hittar det mesta!
FBC:aren
En av chefens lysande idéer
blev ärtsoppa i brandkårshemmet
under skyltsöndagen.
Man kanske ska vara glad åt att vintern
gjorde nedslag i Ystad stad precis till skyltsöndagen i år. För hur man än ser på det så
börjar ju väntans tid den första advent.
Julen, som ännu inte blivit avskaffad lär
inträffa den 24 i denna månad.
Den vita snön gör trots allt att granen på
stortorget bli vackrare, och ger oss en föraning om vad som komma skall. Stora
Östergatan glittrade av alla ljusen och massor av människor minglade. Affärerna höll
öppet och kanske de sålde litet mer. Jag och
hustrun passerade den nya tunnelbanenedgången, Subway. Nedgången var inrymd en
kulturbyggnad från 1500-talet och sådant är
ju kreativt. Karl den XII lär ha bott därstädes.
Vi promenerade Östergatan, i en ganska
svidande vind, men vad gjorde det. Det var
livligt vid Pilgränden, där Ystads ungdomsbrandkår marknadsförde sig på ett utmärkt
sätt och Kalle Anka höll till i biosalongen.
Väl komna till det nästan öde Österportstorg
vände vi på klacken för att gå tillbaka.
Östergatan är faktiskt stilfull med alla ljusen. Vid hörnan till Gåsegränden stod en
stelfrusen dam. Vi slank in i en av butikerna,
som egentligen var en bastu, vatten stod
centimeterhögt över golvet och glasögonen
immade tvärt igen och det var så trångt att
man nästan inte kunde ta sig ut ur butiken
igen. Vi svängde in i Teppgränden och gick
ner genom restaurang Bäckahästen, som
tyvärr håller stängt en sån här dag - trist.
Men konsthantverkarna hade engagerat en
FBC:aren
smed som jobbade i ässjans värme.
Siktet var inställt på F.B.C.s brandkårshem. Där huserade inkastartomten med
värme i blicken. Det doftade ärtsoppa. Vi
gjorde entre och möttes av några tomtar till
med en ärtsoppa som ärtsoppan rykte inbjudande. Egentligen bör det ju bjudas på varmpusch till soppan, men sådant har det ju
satts P för.
Det gamla stallet, det vill säga undervåningen till det ståtliga brandkårshemmet,
Giuzelkes garveri är fantastisk mysigt.
"Det nya brandkårshemmet skulle inrymmas i Jacob Emanuel Giutzelkes gårdslänga, en fastighet som byggdes i slutet av
1700-talet. Vassaån, som tidigare runnit
3
Giutzelkes garveri och F.B.C.s brandkårshem, fotograferat av Axel Nilsson 1908
fram utanför, hade lagts igen och ersatts av
den nuvarande Bäckahäst¬gränden.
Garveriet ansågs tidigare som Ystads
största och modernaste garveri, men efter
Giutzelkes död drev latinskoleläraren och
hovpredikanten Gustaf Aulin garveriet vidare för sterbhusets räkning. En tvivelaktig
sysselsättning för en ”Gudsman”, som
betraktades med ett flin av allmogen. Det
renderade honom också mycket riktigt namnet, ”garvareprästen”.
När garveriverksamheten så småningom
lades ned på grund av bristen på ekbark,
förföll fastigheten under en tid.
Undervåningen användes senare bland
annat till stall. Men till sist skulle alltså det
gamla ”Borgmästarehuset” vid tvättorget bli
Ystads Frivilliga Brandkårs nya hemvist.
Hugo Schultz uttryckte välformulerat sin
tacksamhet.
Besökande gäster som kommer in från svinkylan suktar längtande efter att få något värmande i sig.
Den här traditionen som uppfunnits av vår
chef Jan Ulriksson, har verkligen blivit ett
uppskattat vattenhål bland Ystads utbud på
skyltsöndagen varje år.
För att göra den här skyltsöndagen, krävs
givetvis en hel del förarbete. Den gamla
Berghmanska sprutan dras ut till gården för
att göra plats för borden. Det ska upp juldekorationer. Skyltarna mot gränden skall monteras, så även några ljusslingor.
I köket förbereder Karl-Erik "Kicke"
Persson och hans rara fru ärtsoppan. Schema
för de medlemmar som skall delta under
dagen kontrolleras så att det finns tillräckligt
med folk. Jan menar att det vore roligt om fler
av de nya F.B.C.-medlemmarna kunde delta,
söndagen är ju inte arbetsdag för de flesta.
Ett stort tack till Karl-Erik "Kicke" Persson och hans hustru för
att F.B.C.s ärtsoppa smakar så "gyllene" som den gör.
4
...och en Tomte skyndar förbi...
FBC:aren
Klockan blir 14 och Ulriksson öppnar dörren mot Bäckahästgränden och människorna
strömmar in - nja, så enkelt är det ju inte några enstaka tittar in i alla fall så här direkt.
Litet senare börjar ärtsoppan bli populärare. Vissa stunder är det faktiskt fullsatt. Det
är ju så att när snön ligger och det är några
kallgrader, smakar det mycket gott med den
värmande soppan. Detta är avgjort en tradition att bevara, det ger inte några mängder
med pengar, men det är en för Frivilligan
sammanhållande händelse. Likaväl som julvespern är.
Hans Lange
Den trogne Björn Mårtensson försöker reda ut
sladdhärvorna.
Tänk er att den gamla sprutan gjorde sin första
rejäla insats när magasinet vid Surbrunn 1853
brann!
Borden på plats, nu är det bara dukarna och en
del annat som skall fixas.
Böj, sträck ger krafter ända till nästa jul
Brandkårshemmet är en plats att värma sig
med den goda ärtsoppan.
Jan Ulriksson och andre avdelningschefen
tycker att det ser bra ut.
Genom att bli medlem i F.B.C Stödförening hjälper du
oss att bevara den gamla historien och traditionerna.
Ta del av foldern som finns där brandbilen startar från
Stortorget. Foldern finns även på vårt museum på
Bäckahästgränd.
Tack för att du hjälper oss! BG 856-6440
www.ystadsfbc.se
Där ni hittar det mesta!
FBC:aren
5
Gert Glenmark
-musiker och fotograf
Jag älskar gathusen i Ystad och hade
glädjen att bli inbjuden i ett av dem.
Jag ringde på klockan och dörren öppnades välkomnande av Inga och Gert
Glen- mark, som visade mig in i ett
trivsamt, personligt rum med bland
annat en flygel, varför jag genast ville
veta:
-Spelar du piano också?
Gert ser skarpt på mig och förklarar:
-Flygel, ja!
Hm, sådan okunnighet! Man får inte
kalla en flygel för piano!
-Hur stor är skillnaden på en flygel
och ett piano?
-Det är mycket stor skillnad – ljudmässigt. Det enda lika, är väl att tangenterna
sitter på samma platser, skrattar Gert.
-Men ditt huvudinstrument är klarinett?
-Ja, det stämmer, Eb-klarinett, en stämma där det är väldigt mycket att göra. Men
det är nästan ingen som spelar Eb-klarinett
idag, utan det är mest b-klarinett som gäller, och av dem skulle det behövas fler i
kåren, det finns väl bara 2 nu och egentligen ska det vara 6-7 b-klarinetter.
Mitt intresse för Ystadspågen Gert kommer sig av att han under sitt liv har ägnat
sig dels åt musik, men också foto, två
kreativa sysselsättningar, som även jag
älskar.
Gert är en äkta ystadpåg och föddes i
staden 1926, flyttade med föräldrarna till
Tomelilla som 2-åring. Gick igenom folkskola i 6 år, för att sedan gå 2 år i realskola.
-Därefter kallade musiken, säger Gert,
jag började nog redan i första eller andra
klass på en sån där tramporgel och alla de
där tonerna gjorde att jag blev antagen
som musikelev på I 7 vid 15 års ålder och
där blev jag kvar i 3-4 år. Musik kändes
som mitt liv. Det var med musiken jag
kände mig lycklig.
Jag spelade ju dansmusik i många år
med olika orkestrar i Lund, Malmö och
andra ställen.
-Spelade du tillsammans med Knut
Nilsson?
-Ja, det har jag gjort, ja, och Knut
Gruvstedt och han har ju pojkar som spelar ännu. Bland annat Marcus som är
yrkestrummis på Gotland. Knut Gruvstedt
hade också musikaffär här i Ystad.
-Musik är härligt. Själv började jag
spela fiol från tredje klass i folkskolan. Nacka musikskola, som var och är
en välmeriterad musikskola.
-I Nacka bor faktiskt en Glen–mark...
-Hoppsan, får jag reda ut detta: För
jag är väl en av få, som inte vet, eller
inte har velat fråga, men hur ligger det
till med släktskapet. Anders och
Karin...
-De är Ingas och mina barn och Anders,
bor i Storängen i Nacka..
-Tack för kaffet, ja, där ser man hur
liten världen är. Min mor bodde i
Ektorp, som ligger några hållplatser
från Storängen, ungefär där Nacka
Lasarett
finns.
Alldeles
intill
Skurubron.
-Karin bor här i Ystad.
-Jag har träffat Karin en gång och
det var i samband med en födelsedagstur med brandbilen för en liten
handikappad flicka som heter Lisa och
hennes kamrater i Bredasten. Karin
var tydligen engagerad i dessa barn.
Det blev en tur i skogen, där vi fick
träffa trollen och det blev även en
mysig stund med kaffe och saft med
bulle.
Jag sneglar på många trevliga ting i rummet där vi sitter. I blickfånget ser jag ett
skåp som innehåller kameror av äldre
modell.
-Där har du har fina kameror, säger
jag. Berätta litet om din fotografiska
värld.
-Ja, jag var mycket intresserad av foto
och började en utbildning till fotograf,
först hos Nils Åkesson här i Ystad, senare
även Lund och därefter arbetade jag i
Malmö hos Gösta Norell och en dag, när
Inga och jag planerade att gifta oss, gick
jag in till Norell och bad om löneförhöjning.
-Nä, de´ går no inte, sade han.
-Jaha, men då får jag väl köpa en egen
affär, svarade jag utan att egentligen begripa hur det skulle gå till. Men så blev det
och jag gjorde det. Jag gick in till Ströms i
Tomelilla, och uttryckte mig odiplomatiskt:
-Jag har hört att ni ska sälja affären?
-Vi, nej! svarade hon lätt irriterat, hon
var litet bitsk den damen och antagligen
blev hon arg på mig. Men skam den som
ger sig! Jag gick tillbaks ungefär en månad
senare och frågade:
-Har ni tänkt på det?
-Ja, vi säljer det! sa hon då, skrattar Gert
glatt vid minnet.
-Ja det finns olika sätt att göra affärer på.
-Så min första fotografiatelje, köpte jag i
Tomelilla 1950, som följdes av en i
Simrishamn och till sist Ystad. Året var
1968, när jag öppnade Glenmarks foto i
Ystad i dåvarande urmakare Göranssons
FBC:aren
hus vid Stora Östergatan 15, en fastighet
som också innehöll Kärnkaffebutiken,
som efter diverse turer byggdes om till
dagens, eller rättare sagt, gårdagens utseende, Expert-kedjan gick ju i konkurs
under 2012. Vi får se vem som kommer dit
härnäst.
I övrigt var jag under 5-6 år medlem i
Linkopia i Linköping styrelse, ett färglaboratorium, och det blev ju självklart en
lärorik tid.
Men 1982 sålde jag ateljen i Simrishamn
och litet senare Tomelilla-butiken och till
sist, när jag fyllde 61, sålde jag även
Ystads-butiken 1987.
Våra barn ville ju inte ta över affären
efter oss. De valde annat. Anders och
Karin ingick i Glenmarksgruppen med
Bruno och hans hustru Ann-Louise
Hansson.
-En spännande 37-årsperiod, får
man säga. Men hela tiden ägnade du
dig åt musiken förstår jag.
-Javisst, och 1969, i stort sett i samma
period, gick jag med i Hemvärnets musikkår, där jag avancerade till kårschef.
-Var du med i F.B.C. då?
-Nej, i FBC blev jag medlem 1971.
-Och när var sammanslagningen
med FBC musikkår?
-Det var den 1 maj 1980 som F.B.s
musikkår blev Skånes sjätte hemvärnskår.
Vid den tiden hette ju "Frivilligan" ännu
Frivilliga Brandkåren. Namnet återgick till
sitt ursprungliga namn 1981.
-När blev du avdelningschef i femte
avdelningen i F.B.C.?
-Jag efterträdde vår eminente avdelningschef i femte avdelningen, Knut
Nilsson, 1997. En jobbig sak den perioden
var att många i femte avdelningen ville att
F.B.C.s musikkår skulle innehålla flickor
och efter ett långt parlamenterande gick
Corpsen med på att flickor skulle kunna
bli medlemmar i F.B.C., men bara i femte
avdelningen.
-Och anledningen var att orkestern
måste ha fler musiker?
-Det stämmer, nickar Gert.
-Ni har rest en del?
-Javisst. Som kårchef i FBC/Hemvärnets
musikkår organiserade jag resor till
Finland, England, USA, Österrike, m.fl.
länder. Ett hårt jobb för en ledare. Jag var
ju den som skulle se till att allt fungerade,
skaffa rum och se till att ingen led nöd.
FBC/Hemvärnets musikkår har genom
åren höjt sin standard och klassas som en
av tre kårer i Sverige som får avlösa
musikplutonen vid högvakten och den 30
juni 1999 gjorde musikkåren en fyradagars resa till huvudstaden. Men kåren
passade även på att göra ett antal andra
konserter. Jag själv har deltagit i högvaktsspelningar ett 20-tal gånger.
År 2000 gjorde musikkåren fyra framträdanden vid Öresundsbro–invigningen i
Malmö. För att därefter göra en resa, till
infanteriskolan i Hammelburg i närheten
av Würzburg i Tyskland. Stor festivitas
me´ nationer som Storbritannien,
Forts. sid 9
7
Turistgruppen "After shave"...
Det är som att släppa ut kalvar på
grönbete. Krumsprång, råmande yra
och litet stångande på lek. Dessa resor
är en höjdpunkt. Samtidigt finns ju
ett visst mått av allvar med i bilden.
Varorna som skall inhandlas! De innehåller, ytterligare glädje.
I arla morgonstunden, lördagen den
27 oktober kom alla pojkarna rakade och
propra. Turistgruppens ansvarige, Paul
Kristensson, var därför glad att kunna hälsa alla välkomna på resan mot Deutschland. Det skulle bli vackert väder och sånt
förhöjer stämningen.
Bussen nådde fram till färjeterminalen i
rätt tid, men tyvärr innehåller inte överresan
till Puttgarten särskilt många lustifikationer
utöver höga priser, så vi såg fram emot den
sista biten mot Heiligenhafen.
När chauffören lyckats manövrera in bussen på parkeringsplatsen utanför Fleggaard,
sa det - BLÅS - och bussen var tom. Därefter
såg man bara flaskor, flaskor och flaskor.
Nåja, undertecknad ägnade sig åt litet matvaror, exempelvis BergKäse, en fantastisk
god ost som till och med luktar alper.
När bussen sjunkit till halva nivån, bar
det av mot - Bordershop! - och efter den anhalten sjönk bussen till lägsta möjliga nivå.
I Bordershop, som innehåller 5 plan, med
praktiskt taget bara sprit, är det lätt att gå
vilse.
Jag letade reda på en av de anställda för att
hitta en sort av ett gott vitt vin. Genast ledde
han mig omkring bland lådorna, för att till
sist ställa sig lutande på en kartongtrave och
sade med ett beklagande uttryck och sade:
-Nej, det verkar som om vinet inte finns
inne.
Bredvid mig stod Bernt och undrade:
-De där kartongerna som du lutar dig mot,
är det inte det vi letar efter?
Ridå!
Hasse Lange
Stjärnfotografer, - men står han inte och speglar
sig själv?
Trötta efter dagens vedermödor är det dags för
en liten macka tycker Ingrid och Eva.
Vilka otroliga landskap man får se när man
är ute och reser, säger Peter Lundh till Tommy
Hulth.
www.ystadsfbc.se – där ni hittar det mesta!
8
FBC:aren
Turistgruppen
"After dark"...
Forts. Glenmark
Den efterlängtade festen för turistgruppens medlemmar genomfördes
som vanligt i Restaurang Cabinen. Ett
vackert dukat bord mötte oss och efter
litet mingel med en god drink, bjöd
turistgruppens ansvarige chef Paul
Kristensson till bordet.
Där väntade en god macka och det hela
var igång, med sång och glada anekdoter.
Vad kan det bli annat än trevligt med god
mat och glada kamrater. Efter maten blev
det avtackning av dem som klarat av en
bra sommar.
Hasse Lange
Från vänster står Tommy Hulth, "Tobbe"
Brundin,"Micke" Bergman, Hasse Lundh, och
Paul Kristensson.
Frankrike och Malmö spårvägs
Musikkår. I Frankrike minns jag marscher
med bastuvärme. Vätskebristen gjorde att
många av musikerna höll på att gå i däck
och räddades av arrangörerna som skyndade fram med vin!!!
I övrigt har det varit kyrkokonserter och
spelningar, spelningar och spelningar, ett
härligt liv!
-Men tråkigt nog kan jag inte vara med
och spela längre, men jag är fortfarande
medlem. Kåren har ju blivit förändrad
sedan jag slutade, och det är inte så
många jag känner igen nu. Men det finns
en stab av de gamla, trogna, som älskar
detta. Ungdomarna idag, är hos oss ett
eller två år efter skolan, men sen sticker
dom till Lund, Malmö eller någon annanstans i världen.
-Under din tid började ju också
Ystads International Military Tattoo.
-Ja, 1998 blev ett innehållsrikt år med
förberedelserna. Jag bjöd in samtliga i FBC
till en tidig förövning lördagen den 19
oktober, och såg en massa frågande
ansiktsuttryck. Ingen kunde ju ana vad ett
sådant spektakel skulle kunna bli och till
sist blev.
1998 var ju också året då F.B.C.
Musikkår, som bildades den 28 november
1948, firade sin 50-årsdag och jag bjöd in
samtliga till F.B.C. musikkårs jubileumskonsert på Ystads Teater den 14 november 1998.
Gert tar fram ett vackert mässingshorn,
som jag tidigare sett ett hemma hos Knut
Nilsson.
-Det är bara jag och Knut som fått ett
sånt här, det är inget vandringspris utan
en uppskattning för lång och trogen tjänst,
som kårchef, kassör och sekreterare, god
kamrat och så vidare.
-Jag måste få se på kamerorna.
Gert öppnar stolt ett välfyllt skåp med
historiska kameror som: Leica, Rolleiflex
m.m. Vi pratar glasplåtar, porträttkameror
och Ström, som skar till glasplåtar i diaformat.
Till sist visar mig Gert en liten lur, som
ser konstig ut och frågar om jag vet vad
det är.
Jag gissar på något som man lockar på
kor med.
Inga och Gert brister ut i ett hjärtligt
skratt.
-Hur är det med hörseln, frågar Gert i
mitt öra, det är en hörapparat!
Hans Lange
Hamngatan 9, Ystad Tel. 0411-127 00
FBC:aren
9
Att vara ett med Frivilligan
har varit mitt liv!
S
om vanligt är Jan
först på brandkårs–
hemmet, när jag
anländer. Han har
till och med hunnit
inhandla en smaskig baugette
och kokat kaffe, en otrolig farsa för föreningen Ystads Frivillige Bergnings-Corps. Jag har
mött några hängivna personer
genom mitt liv, men Ulriksson
ligger väl till för förstapriset.
Vi pratar runt en stund
medan vi dricker kaffet. Mina
funderingar om mannen mitt
emot mig har varit många.
Redan när jag ville gå med i
Corpsen träffade på en mycket
vänlig man med vitt hår, som
hjälpsamt backade ut Frivilligans klenod,
veteranbilen, Volvon 1939/40 ur garaget intill Österportshallen. Min tanke var att göra
en illustration av fordonet.
-Du har varit medlem i F.B.C. sedan 1960
och varit chef i 16 år. 1983 fram till 1995 var
du avdelningschef för första avdelningen
och därefter sekond under 1 år och sedan
chef. Och har du bestämt dig för att stanna
vid vägskylten: Vägs ände.
-Hur känns det, är det här det svåraste du
gjort?
-Den här tiden har ju varit helt underbar,
men ansvaret.
-Jag har förstått att du lämnar få saker åt
slumpen.
-Jag vill ställa upp, inte bara för en grej,
utan delta i det mesta. Men jag har trivts
med det. Att jag avgår nu är för
att jag tycker att 16 år egentligen är för lång tid för en chef
att sitta. Jag menar naturligtvis, hade jag kunnat sitta längre om jag hade haft hälsan.
-Är du sjuk?
-Nä, men fyller 70. Jag tycker faktiskt att det ska bli skönt
att koppla av och sitta som
vanlig medlem. Tyvärr är det
en del som tror att det är bara
att sitta där som chef, för det är
väl inte så betungande? Men
trots allt är det ett stort ansvar. I en så här stor förening är
det många saker som händer
hela tiden. Det är klart att det
känns konstigt att avgå som
chef. Men jag tror nog att jag
kommer att jobba nästan lika
mycket, när jag avgått.
10
-Du kommer inte sitta i befälskåren.
-Nej, men man kanske kan bli ett bollplank, stötta nye chefen till exempel. För
hur man än ser det, så är det inte så lätt att
hoppa in. Lars har visserligen varit med mig
länge, men han behöver stöd. Jag vet ju att
när jag slutade mitt jobb på bilskolan 18.15,
så var det oftast att direkt åka till F.B.C., för
att komma hem vid sådär 21 till 22-tiden.
Jag har till exempel försummat allt för mycket med mina barn.
-Hur ser Gunnsan på det här?
-Ja, det är nog bättre att du frågar henne
om det. Men jag är ledsen och besviken över
mig själv och att Gunn har fått vara den som
tagit hand om barnen. Jag har självklart missat mycket tid med dem. Det blev ju att direkt åka till Frivilligan när jag slutat jobbet
och när jag kom hem låg barnen och sov
FBC:aren
och på morgnarna låg de ju
också och sov. Det smärtar
mig en mycket.
-Men det verkar ju som
om du ägnar mycket tid åt
barnbarnen nu.
-Javisst, det gör jag ju.
Men hur man än ser det så
är det förlorad tid, något som
de som kommer härnäst behöver tänka över.
-Du skulle inte vilja ta
över första avdelningen igen.
-Nej, absolut inte. Jag
har ju lämnat över mycket
till Lars nu. Bland annat
detta med SÖRF och Veteranbrandbilsrallyt 2014 och
vi har börjat jobba litet med
Jubiléet 2014. Där ska det ju vara en Festkommitte och där har jag sagt att jag gärna
sitter med som bollplank, men inte mer. Lars
har fått ta över mycket nu och för hans del
kan det vara bra att känna av hur mycket
det egentligen är. Han måste ju också tänka
över sin situation med arbete, sönerna, och
allt annat.
-Får jag fråga: Varifrån kommer ditt djupa
intresse? Från din far?
-Far satt ju som avdelningschef och det
var ju litet spännande. Jag var 17 år när jag
gick in. Och 1983 satt Gustav Pihlman som
avdelningschef och när min gode vän började känna av sin sjukdom valdes jag till
avdelningschef. Redan då började jag fundera om en brandbil:
Tänk om vi hade haft en brandbil och
det lyckades vi ju med -85
och det tände ju fler idéer.
Bland annat att få igång
brandbils–körningarna.
Jag minns när jag satt med
i befälskåren och när det
här med brandbilen togs
upp var det mycket negativt
från befälskåren. Corpsen
hade nästan inte fem öre i
kassan och vi försökte med
allt! Sparbössor, konstlotterier och stödförening, vi
var ju tvungna att få in pengar. Visserligen sköt Teddy
Gotenståhl till egna medel,
men det förslog ju inte, men
han var en fantastisk man.
-Men F.B.C. hade fått en
brandbil iallafall.
-Ja, och nu sitter vi med 6
stycken.
-Utan brandbilen, hade väl Frivilligan varit någon form av kamratförening idag?
-Ja, absolut! Man tänker på hur det var.
Skulle man då ha en fest, var vi tvungna att
sälja lotter eller annat.
-Men ändå, har du fått genomföra det du
hade hoppats, jeg menar i stort?
-Ja, det tycker jag nog. Det har ju fungerat
med brandbilen, restvärdet och ungdomsbrandkåren finns, eller rättare sagt har utvecklats under min tid. Jag är ändå nöjd
med mina insatser och har väl inte mycket
att ångra, om jag får säga det själv! F.B.C.
har ju växt, något alldeles otroligt, inte minst
ekonomiskt.
-Har ansträngningen varit värd priset?
-Ja, om man bortser från privatlivet.
-Vad är du riktigt stolt över?
-Ja, självklart att Bosse Ardin och jag lyckades få till brandbilen. Jag minns med stark
tillfredsställelse en annan lyckad sak från
2004, då vi samlade in pengar till Tsunamins offer - över 85.000 kronor på 4 timmar!
2010 fick Frivilligan Ystad kommuns
Kulturpris, vilket ju måste betyda att kommunen anser att Frivilligan är värdefull för
kommunen, känner jag som stort.
-Det är nog de sakerna som kommer att
hänga med från min tid som chef.
-Den största besvikelsen?
-Ja, när Bosse och jag skaffat brandbilen
och den negativa attityden, som befälskåren
bemötte det hela med. Det är ju några år sedan, men kommentarer som: "Det kommer
aldrig att bli något, m.m.", som topparna i
befälskåren uttryckte sig, medan många andra tyckte det verkade spännande. Jag var
ju avdelningschef i 1:a avdelningen och fick
många medlemmar att ställa upp. Bosse Ardin och jag ägde bilen. Men det som sved
värst var att ingen från toppen av befälskåren ens kom och tittade på vad vi höll
på med. Men bilen blev färdig efter ett fantastiskt jobb av medlemmarna. Ystad Alle-
handa kom och gjorde reportage: Och då!,
blev det en annan ton i befälstoppen:
"Bilen blev ju bättre än man hade tänkt
sig, etc., Men du kan väl inte köra omkring
med den röe bilen..."
-Nej, min tanke har hela tiden varit att
lämna över den till Frivilliga brandkåren, ni
får köpa den."
-"Vad skulle den kosta då?"
-"Precis lika mycket som Bosse och jag
gett för den. Vi gav 3000 kronor och plus
transporten som kostade 1000 kronor, inte
ett öre mer vill vi ha för den."
Jan reser sig och hämtar ett inramat dokument:
-Jag ska visa dig en sak. Den här fick jag
av Teddy:
"Chefen framför sitt varma tack till dig
och till din medarbetare som bidragit till att
den gamla brandbilen nu MHF 063 blivit i
detta fina skick. Bilen gör verkligen reklam
för Frivilligan och under lördagen, Corpsens 147 årsdag. Ett dragplåster vilket syntes
på det stora antal människor som samlats
för att åse sprutmönstringen på Stortorget.
Ännu ett tack och framför detta till de som
ställt upp och gjort detta goda arbete.
Ystads Frivillige Bergnings-Corps
Teddy Gotenståhl
Adminstrativ chef."
-Det dokumentet blev jag stolt över när
jag fick det.
-Ja, det var väl ett plåster på såren, eller
hur?
-Jo, ett stort plåster! Och borstett från vad
man kan tycka, så var nog Teddy Gotenståhl den som ekonomiskt räddade F.B.C.
Ekonomin är viktig, men inget fungerar utan
medlemmarnas insatser.
-Museet, eller det så kallade museet, var
när jag kom in i Corpsen en enda hög med
bråte.
-Ja, det var Dick som
tog kommandot, samlade folk och gjorde ett
fantastiskt uppryckning
och senare har Sven
Bergman lagt ner ett
enormt arbete, så att vi
nu kan visa upp Frivilligan från sin bästa sida
för turisterna.
-Och nu garagefrågan. Vad tänker du om
den?
-Ja, det verkar viktigare att få plats med arbetsbodar på den platsen så... Men nu har vi
tack och lov fått en fantastisk hjälp av PerEinar Larsson på fastighet, till ett tält som
rymmer alla fem bilarna, gott och väl. Vi vet
att tältet inte kommer att kunna bli kvar där,
men Per-Einar har föreslagit en lösning borta vid Södra Dragongatan. Så den mannen
har vi mycket att tacka för. Förhoppningsvis
kommer kommunen till sans så småningom
när det gäller Ystads Frivillige BergningsCorps och ser till att bygga oss ett mer permanent garage, för hur man än ser, har vi
bidragit till många sköna skattekronor i
kommunens kassa.
-Jag hade en tanke om att man faktiskt
skulle kunna bygga ett stilenligt garage här
inne på gården. Jag har till och med mätt och
fotograferat och verkligen lekt med tanken.
-Ja, jag vet, men antagligen skulle ett sånt
projekt omedelbart stöta på patrull. Onekligen vore det en dröm att kunna ha hela Frivilligan samlad på ett ställe.
-Avslutningsvis, du kommer alltså att enbart bli medlem i fortsättningen, alltså aktiv
medlem menar jag.
-Ja, jag känner att jag har givit så mycket
jag orkat med och när jag ser tillbaka kan
jag väl bara säga att jag hela tiden strävat
efter att göra mitt bästa. Kanske jag skulle
slagit näven i bordet vid några fler tillfällen,
men jag har känt att diplomati har varit min
stil och jag tror att den har fungerat hyfsat
iallafall. Betygsättningen får andra göra efter
årsmötet nästa år.
Jag hoppas därför verkligen att den som
kommer efter mig inser vad den här posten
innebär. Men jag hoppas också att medlemmarna engagerar sig när de väljer ny chef
och ny sekond. I början på Frivilligans existens hade man sluten omröstning, men
det borde inte behövas idag.
Jag har haft turen att ha kunnat samarbeta med väldigt duktigt folk på alla händer.
FBC Plusgiro: 64 92 10-2
Bröderna Lundgrens AB elinstallationer
gjorde elinstallationer
i F.B.C.s Brandkårshem.
Tel. 0708-16 11 88
FBC:aren
11
Det kom ingen gul ubåt,
men många gulingar.
Peter gick igenom frågor och svar och därefter
delades priser ut.
Kent Olsson tyckte att frågorna var litet knepiga.
September är en underbar månad
och om det beror på att undertecknad
har sin födelsedag då, får stå skrivet i
stjärnorna. Men vi kan ändå säga att,
med så vacker sensommarväder borde
kvällen bli lyckad.
Säsongsarbetet för Frivilligans medlemmar är till viss del avslutat och man kan
koppla av med en liten fest. Gulans medlemmar med deras vackra tillbehör fyllde
gott och väl lokalen.
Det började med en nyttig tipsrunda som
inledde kvällens festivitas och hjärnvindlingarna fick sig en rejäl duvning. Det var verkligen en rad knepiga frågor. Som slutkläm
var det meningen att paren skulle spruta
ned en boll från en kon. Kanske ett test för
utröna hur många som redan inmundigat.
Under tiden jobbade "chef" Mårtensson med godiset. Stämningen höjdes. Det
hördes glädje i den verkligt fullsatta lokalen.
Allsång! Kent Svahnström försökte leda en
KANON till högre höjder, men det finns vissa svårigheter med sådant.
Mat! De perfekt grillade karréerna mumsades med välbehag.
Alla tackade Hasse, Peter, Mikael och
Knut som ordnat denna fina sensommarfest
med en varm applåd.
Hans Lange
Per-Inge kämpar med handpumpen
Det finns ingenting som går upp mot en glad
historia.
Micke Mårtensson bevakar med känsliga tänger
de smaskiga karréerna.
Gula avdelningen vill gärna
med ett kraftfullt HURRA!!!
hylla våra kamrater
sedan förra FBCaren
Paul Kristensson 65 år den 15/9
Jonas Dahlqvist 45 år den 6/10
Per-Inge Lindblad 75 år den 8/10
Hans-Ivar Frank 85 år den 12/11
Anders Hedenskog 55 år den 29/11
12
FBC:aren
Anita Brundin försöker förklara för Björn Stjärnfäldt hur man lägger besticken.
Osså var det kul till jul
med massor av god mat.
Hasse Lundh älskar mat och lägger med varsam
hand upp alla faciliteter. Allt skall vara perfekt!
Leif Wedberg visar stolt upp den lille tornväktaren, som han fick av Gulan för att han nått 50-års
strecket...
...medan de något äldre farbröderna tyckte att det
var han väl värd.
Festkommitten har lyckats igen. Gulans julbord och fest var nämligen
en riktig höjdare. När vi berömt den
fina dukningen var det dags för sillbordet, som följdes av skinka pastejer, sylta , brunkål, med mera. Gott,
gott, gottigott, gott!
Man måste tacka dem som lagt ned ett
mycket fint arbete med att göra den här
kvällen till en riktig fest. Hasse Lundh
och hans son Peter tillsammans med
Stefan Andersson, som dukade det inbjudande bordet.
Hasse Lundh som ju är en entusiastisk sångare sprang i skytteltrafik mellan
köket och bordet för att leda allsången.
Och som det är med fester så höjer sig
stämningen och ljudnivån mellan varje
sång, så efter en timme var det någon
som sa: Detta låter ju nästan som Operakören. Brandkårshemmet var fyllt.
Som textskrivare vill jag säga att detta
var en minnesvärd glad fest med tydliga
tecken av Gula avdelningens kamrater.
Hans Lange
Den alltid leende Gunnar Hedin trivdes bland
kamraterna
Ett stort tack för det gångna året
med en önskan om en riktigt smarrig, mysbar,
God Jul och ett Gott Nytt År!
Peter, Magnus, Thorbjörn.
FBC:aren
13
YSTAD
Namnet Ystad - vad betyder det?
Nedanstående är en historia om hur
slumpen och ett misstag kan leda till många
intressanta upptäckter.
Följande fakta kommer från en artikel av
Elsa Melin, publicerad i ORTNAMNSSÄLLSKAPETS I UPPSALA ÅRSSKRIFT 2011
samt från min brevkorrespondens med Elsa
Melin. Hon är före detta universitetslektor i
slaviska språk vid Lunds universitet och har
forskat på namnet Ystad.
Först och främst vill Elsa Melin ta död på
en gammal förklaring av att Y skall stå för
idegran. Det har inte bevisats att idegran
vuxit i södra Skåne. Vid utgrävningar har
man inte funnit pollen från idegran. Det
finns inte heller någon vild idegran i södra
Skåne. Detta bekräftas av Botaniska museet
i Lund. Eftersom idegranen kan bli gammal,
mer än 2000 år, borde det finnas några exemplar kvar.
För att börja från början. I somras körde
jag och några till en specialtur för bridgespelare i BK Fenix och då var Bo Wallquist
med. Normalt tar jag inte upp vad namnet
Ystad betyder, jag har aldrig riktigt trott på
den vanligaste förklaringen, idegran, men
då tog jag upp det. Bo nämner då att det
finns en annan tolkning av Ystad. I en gammal tysk skrift från 1200-talet skrivs namnet som Viistatha och det skulle kunna
tolkas som Offerplats. Jag fick en kopia av
detta dokument av Bo och nyfiken som jag
är ville jag få det översatt, så jag bad en av
våra vänner, som är tysklärare, att titta på
det och får svaret: ”Detta är inte tyska, det
är latin.” Men hon nämner samtidigt att
hon har läst en artikel i Sydsvenskan om
Elsa Melin som forskat på namnet Ystad.
Jag skaffar mig hennes artikel och eftersom
tolkningen Ystad, offerplats, inte nämns tar
jag kontakt med Elsa Melin.
Elsa Melin berättar att dokumentet finns
14
i Annales Lundenses under år 1244 och att
den intressanta meningen i översättning lyder. Detta år planerade kung Erik och hertig
Abel att gå ut i krig mot Reval, men sedan de
samlats i Ystad återvände de.
Detta dokument, troligen medfört av
en dansk student till Erfurt, som beskriver
händelserna 1244 är en kopia från slutet av
1200-talet eller början av 1300-talet och här
stavas Ystad, Viistatha, men i ett 100 år yngre dokument stavas det Ystathae; båda har
troligen kopierats från samma dokument.
Stavningsreglerna var inte så entydiga på
den tiden, utan det var skrivarens sätt att
uttrycka sig i ljudskrift. Viistatha – Ystathae är således samma ord men med olika
stavning. Tittar man bara på Viistatha så
skulle förstavelsen ”Vii” kunna betyda offerplats och det senare ledet statha (stad)
plats. Tänk på bostad – en plats där man
bor. Viistatha skulle i så fall betyda offerplatsplats. Dessutom borde ”Vii” vara kvar
i ordet som det gör i t.ex. Ullevi. Elsa Melin har vid genomgång av Bramsens Gamle
Danmarkskort från 1570 – 1770 funnit
Ystad utskrivet 38 gånger med varierande
skrivsätt. Cirka hälften stavas med u i stället för y, Utsted, i det undersökta materialet.
Stavningen Wisteet förekommer år 1564
och Wystat år 1646. Elsa Melin har ej funnit sådana stavningar i andra dokument,
men w och v står mycket ofta för u, som i
Vsted, 1575.
Slutsatsen offerplats är således ingen trolig förklaring.
För att återgå till den latinska texten. Kung
Erik, med tillnamnet Plogpenning, blev
senare mördad av sin bror, ovannämnde
Abel, som därefter blev kung. Reval är det
gamla namnet på Estlands huvudstad Tallinn. År 1219 grundade danskarna en borg
på platsen, som de kallade Reval, medan
FBC:aren
esterna benämnde den Tallinn ’Danskborgen’.
Gösta Langenfelt hade 1944 ett förslag till
tolkning av Ystad som ”ytęrsti stađr”. Langenfelt förlägger denna plats till en udde ut
i havet vid nuvarande Engelska bryggan.
Denna tolkning avvisades dock av andra
forskare.
Elsa Melin föreslår härledningen av Ystad
ur yzt + stad, där yzt betyder ytterst och stad
betyder plats. Hon stöder således Langenfelts tolkning, redan uttalad av Eric Pontoppidan år 1668.
Efter många källhänvisningar och ljudhärledningar av den gamla formen Yzt
skriver Elsa Melin att beviset för sin tolkning
av namnet Ystad finner hon i Märta Strömbergs beskrivning av sin arkeologiska utgrävning år 1977 av den bebyggelse som
redan på 500-, 600- och 700-talet fanns ute
på väster, endast några hundra meter från
dagens strandlinje. Från omkring år 1000
flyttade bebyggelsen österut, kanske på grund av behovet av en större hamn. Namnet
Ystad, ’platsen längst ut mot havet’, bör ha
getts denna kustby redan före vikingatiden.
Glöm inte att detta är långt före utfyllnaden av dagens hamn. Vid Vassaåns mynning var det dessutom en stor vik nästan
upp till Stora Östergatan och detta gör att
udden var mycket mer markerad, än vad
den är i dag.
Lite roligt, i dag kallar i samma plats för
”Världens ände”.
Ovanstående text har granskats och godkänts av Elsa Melin .
Nedan: Ungefär hur strandlinjen såg ut
före 1000-talet.
Bebyggelse under 500-, 600- och
700-talet.
Artwor Wemlén
God Jul & Ett Riktigt Gott Nytt År
Önskas 1:a AvdelningenAv Håkan Lydahl
PS Tack För Ett Gott 2012.DS
Ledningen för 4:e avdelningen
ber att få tillönska alla medlemmar
God Jul & Ett Riktigt Gott Nytt År
Paul Persson
3:e avdelningens medlemmar
tillönskas en mysigt God Jul &
ett riktigt Gott Nytt År!
Roland Törsök
FBC:aren
15
En helghälsning från Lasse Lindsjö
Ett helt år har snart passerat med Frivillige Bergnings-Corpsen.
Ett bra år och jag vill genom den här tidningen tacka alla medlemmar
för Era insatser.
Från mitt uppdrag som chefens sekond i Corpsen vill jag understryka
att utan era samlade insatser skulle jag stå mig slätt. Så här i slutet av
året har vi ju gått igenom en garageflytt, som ännu inte nått sitt slutmål och tills vidare får vi klara oss, med siktet inställt mot ett riktigt
garage, med utrymme och utrustning för att vårda våra fantastiskt fina
veteranfordon, ett garage med en karaktär som ytterligare framhåller
Frivilligan till den reklampelare den faktiskt är. Varje ansträngning att
vårda vår ärevördiga förening är guld värd.
Alltså återigen ett varmt tack och en önskan om en riktigt God Jul
och ett Gott Nytt år för er och era familjer.
Lars Lindsjö Sekond
Tack, Roland för ditt engagemang!
Om man tittar runt litet i vårt fina brandkårshem upptäcker man, eller egentligen upptäcker man inte saker som hänt.
Mycket av det man inte ser har Roland åstadkommit, vilken bedrövelse.
Okej, bli gärna förvirrad, men i brandkårshemmet har vi en fantastisk ljudanläggning – den syns inte – men hörs!
Från taket kan det komma bilder, där
sitter en färgkanon. Två nya fina skåp
med våra historiska klenoder kom på
plats, men utan belysning vore det ganska trist, Roland fixade det. Som med–
utskick till tidningen har ni er hand fått
Rolands historik om F.B.C., läs den med
stort intresse, den är lysande.
Befälskåren hade en fest med damer
häromsistens, som han gjort under många år, och Roland fixade den – återigen
med acklamation.
Mycket av det som faktiskt finns och
gjorts syns inte, men finns i högsta grad.
En så begåvad tekniker skall Frivilligan
vara tacksam för.
Rolle är en spontan entusiast, med en
stor värme som alltid kompletteras av
ett glatt skratt. Hela tiden med blicken
riktad framåt. Hoppas bara att hans
16
FBC:aren
avdelning sluter upp bakom honom till
100%.
Hela Frivilligan vill tacka dig för dina
insatser och önska dig och din familj en
riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Hans Lange
Frivilligans Garage flyttat
Frivilligans garage vid Österports–
hallen är utplånat. Flytten gjordes
den 18 oktober och gubbarna samma gubbar - som redan tidigare
förberett så att det hela skulle gå
smidigt med att få ut "bråten", som
kommunen ville ha bort. Själva
grovjobbet var alltså gjort.
Kommunens avsikt med rivningen var
att kunna ställa arbetsbodar på platsen
och senare bygga ut scateboardbanorna.
Det fina med den här gruppen gubbar
är att jobben blir gjorda på ett utomordentligt sätt. Ett gäng som är fyllda med
ett brinnande intresse för Frivilligan och
turistverksamheten.
Det var mycket som gick till Gud, men
Janne Wallin och hans kamrater visste ju
vilka saker som skulle med till den "nya"
förvaringsplatsen och logistiskt blev flytten till Disponentgatan ett lysande exem-
pel på effektivitet. Ingen ramlade ned i
smörjgroparna. Alla hann undan när den
tunga motorn till en motorspruta brakade
i golvet.
Stefan Anderssons transportföretag,
TransFargo, for som en skyttel fram och
åter, jag tror det blev fyra vändor innan
allt var inne under tältduken. Fantastiskt
med kamrater som inte tvekar att bjuda
på sig själva.
Pall efter pall rullade in med under
Tobbe Brundins skickliga händer med
palltrucken. Sedan kom ögonblicket när
Frivilligans 5 fordon skulle in. Platsen
mellan ingången på tältet och byggnaden
utanför är trång och bilarna har en svängradie som liknar en 400 meters löparbana.
Men med en mån av några få centimetrar
backades fordonen in av våra ekvilibrister
till chaufförer.
Chefen hade fixat kaffebordet.
Det är fantastiskt intressant med gamla motorer,
men denna avfärdades på grund av platsbrist.
Parhästarna Janne Wallin och Lars-Åke Larsson bestämmer sig för att detta får begravas.
Tältet rymde utan vidare allt och hjälpen med att få tillgång till detta tält, ska vi
tacka mysfarbrorn Per-Einar Larsson för.
Det enda tråkiga är väl att vi sannolikt
inte kan bli kvar på platsen vid
Disponentgatan utan behöver få en mer
permanent plats. Vi får hoppas att PerEinars efterträdare har samma välvilliga
och hjälpsamma inställning.
Chefen Jan Ulriksson bad mig att tacka
alla dem som hjälpt till och hoppas att
många av dem som inte hade möjlighet
att vara med, besöka det "nya" garaget
och se hur fint det faktiskt blev. Låt oss
hoppas att det i de beslutande leden i
kommunen finns kreativa människor som
till sist kan ge Frivilligan ett fast garage
som visar att den i Norden unika Ystads
Frivillige Bergnings-Corps vårdas på ett
sätt som den förtjänar.
Hans Lange
Ett särskilt stort tack till Stefan Andersson för
hans hjälp med transporterna!
Hyllorna rymde det mesta och Tobbe körde
trucken med precision.
Grävskoporna kom hela det gamla garaget
jämnades med marken.
FBC:aren
Vår dokumentärfotograf Björn Mårtensson
förevigade förödelsen.
17
Klen ammunition…
En sanningsenlig berättelse av Thorbjörn "Tobbe" Brundin
För er som inte hört talas om bröderna tidigare måste jag helt enkelt
få berätta denna historia.
Jo, det var så att för ett antal år
sen bodde i närheten av Smålands
Rydaholm ett brödrapar, Gustav
och Yngve. Bröderna vara välkända
i trakten för att aldrig spotta i glasen då det vankades drycker av det
starkare slaget.
Själva tyckte bröderna att de var
duktiga på jakt, trots att de sällan
träffade, oavsett vad det var de siktade på.
”Vi har för klen ammunition, därför fäller vi aldrig något byte” sa
alltid Yngve.
Gustav hade på en auktion i trakten köpt boken "Hembrännings–
boken". (Skriven av en trubadur,
välkänd av de av oss som är lite till
åren komna.) Med stort intresse
hade Gustav läst boken och bestämt
att nu skulle bröderna koka sitt
brännvin själva, här fanns pengar
att spara.
Hos skrothandlaren i byn hittades ett stort kärl samt diverse rördelar som nog kunde komma till pass.
Systersonen var svetskunnig och
anlitades för att sätta samman
delarna och snart var apparaten
färdig.
Uthuset som även var Elsas
(Gustavs hustru) tvättstuga och
fanns på tomten fick vara bränneri.
Från den gamla husvagnen som
inte använts på decennier, tog man
gasolflaskan, kom nu till användning igen.
Det sattes mäsk i stora mängder
och när det puttrat klart var det
bara att sätta igång.
”Nu skall vi bara ha kylning
också, så har vi snart billigt brännvin”, sa Gustav. Vatten ordnades
lätt, man tog slangen som gick till
tvättmaskinen. Det tvättades inte
så ofta, så det tyckte bröderna var
en perfekt lösning.
När allt var färdigkopplat och
igång planerade bröderna att ta det
lugnt och bara vänta.
Allt kullkastades då Yngve kom
rusande och skrek:
”Tolvtaggaren har varit synlig i
skogen!"
Så nu skulle den fällas! Utrustade
med var sin bössa rusade bröderna
till skogs. Bössorna var köpta av en
skum typ i skinnjacka med något
konstigt emblem på ryggen. Han
hade sagt att den var jättebra, att
det var till och med instämplat tre
kronor på dom - så det var svensk
kvalité!
Samtidigt som bröderna beger sig
till skogs har Elsa lite tid över så
hon tänker tvätta en maskin tvätt.
Väl i tvättstugan upptäcker hon att
vattenlangen är bortkoppad.
”Karlar och deras påhitt” muttrar
Elsa, samtidigt som hon stänger
vattnet, lossar slangen och sätter
tillbaka den i tvättmaskinen. (Som
ni förstår var hon inte invigd i brödernas nya verksamhet.)
En stund senare får bröderna, nu
komna en bit in i skogen höra en
gigantisk knall! Då det lät som om
knallen kom från deras gård, skyndade de hemåt.
Synen som de möttes av är att av
uthuset, deras bränneri, är spårlöst
borta och en bit bort ligger tolvtaggaren stendöd och har en sprängd
gasoltub i pannan.
”Det är ju det jag alltid har sagt,
vi använder för klen ammunition”,
sa Yngve.
REDAKTIONEN FÖR FBC-AREN VILL ATT NI MEDLEMMAR DELTAR MED INNEHÅLLET.
DET KAN VARA UPPLEVELSER I ER AVDELNING.
DET KAN VARA SYNPUNKTER PÅ NÅGOT NI SKULLE VILJA FÖRÄNDRA/FÖRBÄTTRA.
KANSKE HAR NI EN IDÉ OM NÅGON GEMENSAM AKTIVITET SOM MAN KAN GÖRA PÅ BRANDKÅRSHEMMET
- ELLER - I GUDS FRIA NATUR. HÖR AV ER! [email protected]
Flügger Färgbutik CN Färgcenter
FÄRG • TAPETER • GOLV• KLINKER
Jakobsbergsgatan 57
(vid Kristianstadsrondellen), Ystad.
Tel. 0411-659 50
AdvokAt LArs MiLberg Ab
familjerätt företagsjuridik tvister
Hamngatan 12 A, Ystad 0411-186 80
www.milberg.se
BENGT RASMUSSON
Stora Östergatan 26, 271 34 Ystad
Telefon 0411 - 195 05
18
FBC:aren
På eftersidan
TIDSFÖRDRIV I JULETID
Korsord att lösa för FBCare.
PUBLIK
HALL
Ystads Frivillige Bergnings-Corps, är en
historie och traditionsbevarande förening.
Föreningen arbetar för att bibehålla minnet av en heroisk insats som påbörjades
1839. Under 172 år har FBC hjälpt till
med att bevara det gamla Ystad så som
det ser ut idag. För att bli medlem i
Corpsen, krävs inget annat än att vara
intresserad av att hjälpa till med att bevara denna unika Corps (Kår).
www.ystadsfbc.se
på
skallen
LETAR
SIG FRAM
GENOM
SVERIGE
ÖDE
F.B.C.s 7:e CHEF
ENGELSKT
BLÄCK
VAR 14:E DAG
EFTER
STADSRUNDTUR
100 m2
OBALANSERAD
TYNGDKRAFT
OKLAR
RÖST
KATT MED
TOFS OCH
STUMP
STARK
DAHLGREN
SAMLA
IN
ALKOVER
LEG
ATT SELA
OXAR
UPPÅT
BRUKAR
FRISSAN
KLARA
Berättelse
LUNGSOT
UTGÅNGSLÄGE FÖR
UTRYCKNING
VERY
GOOD
FÖRE
TROCADERO
EFTER DIG
OCH DIG
ERSÄTTNING
ATT TA I
UTAN
KLAGOMÅL
Dubbelsidig
trädrad
Påhitt av
Guillou
EJ
DIGITAL
PLÖTSLIG
i MITTEN
INNEHAVD
F.B.C.s
Gudfader
utan C.
KÅLLES
FRILLA
INTE VÅG
SAMMANFÖRA
FRÅN
DRUVA
TYSKLAND
BLAND ANNAT
Övriga aktiviteter finner du under
MEDDELANDEN TILL MEDLEMMAR
eller under din avdelning på:
Vasstak Fick Knut
HETSA UPP
FBCs
ÄLDSTE
MEDLEM
KRISTIANIA
OBLIGATORISKA Mönstringar:
Söndag 1 veckan i maj: Vårmönstring m.
Malmö FBK vandringspris.
Måndag 3:e veckan i Maj:
Ardins vandringspris
6 juni: Nationaldagen
Dag efter midsommar: Stadsrundturer
och Wallanderturer startar.
Torsdag veckan efter midsommar:
FBC Museum öppnar
Måndag första veckan i augusti:
Förövning inför 172-årsdagen
Lördag första veckan i augusti:
FBC årsdag med sprutmönstring
Söndag första veckan i oktober:
Höstmönstring
Söndag den 11 mars 2012:
Corpsens årsmöte
TEXTIL
FRÅN
NIMES
BRUKAR
MYGG
IBLAND
RISTE
Medlemsavgifter
Ystads Frivillige Bergnings-Corps.
Inträdesavgift: 100:Medlemsavgifter: Aktiva: 275:Passiva 225:Avgifterna betalas in på
Postgiro: 649210-2
Sista inbetalningsdag
Medlemsavgift: 31 MARS!
FBC Årsmöte: Andra söndagen i
mars.
KALT
ANNO
DOMINI
KAN
ORSAKA
UTBROTT
KRÄVER
MINST TVÅ
NÅGOT
UTÖVER
BÄST
DIGITALT!
Broschyrer - Reklamblad - Almanackor - Personaltidningar
Visitkort - Kuvert - Brevpapper - Blanketter - Affischer
Södra Zinkgatan 5, 271 39 Ystad.
www.lasservice.se
Regementsgatan 3
Tel. 0411-55 99 88
Tel. 0411-786 50. [email protected]
Mönstringar 2012 – 2013
Söndagen den
Söndagen den
Måndagen den
Torsdagen den
Måndagen den
Lördagen den
Söndagen den
Söndagen den
10 mars 2013 Corpsens årsmöte
5 maj Vårmönstring m Malmö FBC vandringspris
20 maj Ardins vandringspris
6 juni Nationaldagen
29 juli Förövning inför 174-årsdagen
3 augusti FBC:s 174-årdagens Sprutmönstring
6 oktober Höstmönstring
9 mars 2014 Corpsens årsmöte
Befälskårens sammanträden 2013.
2:a onsdagen jämna månader
13 februari
10 april
12 juni
14 augusti
9 oktober
11 december
Övningar med frivillig närvaro: Vårkonsert • Sommarkonsert • Julvesper
FBC:aren
Värd
Chefen III:e avd
Chefen III:e avd
Chefen V:e avd
Adm. Sekonden
Adm. Sekonden
Corpschefen
19
Våra annonsörer vill önska läsarna en
varm och God Jul och ett Gott Nytt år!
Fest-, samlings- och konferenslokaler
Mässor - Utställningar - Försäljning
Fridhemsgatan 24, 271 45 Ystad
Tel: 0411-57 70 00 • Fax: 0411-171 37
e-post: [email protected] • www.ystadenergi.se
Rolf Persson
Surbrunnsvägen 24, 271 40 Ystad
Telefon 0411 - 666 10 • Mobil 070 - 477 35 90
Ystads vackrast belägna
Restaurang
AB M. & E OHLSSONS
Dagens Rätt
månd.-fred.11.30-14.00
Söndagsspecial
12.00-16.00
KLOCKGJUTERI
Y S TA D
Te l . 0 4 1 1 - 5 5 5 1 6 3
Några hundra meter väster om Stortorget. Tel. 0411-101 41. Välkomna!
ETABLERAD 1805
Familjeföretaget
med tradition
från 1930
EUROMASTER
YSTAD
20
555 461
FBC:aren
HJULINSTÄLLNING
Ystad Tryck AB Tel. 0411- 103 94 • Lange Reklambyrå, Ystad 0411-733 31
www.karlsfelt.se