1. No category

Föreningens tillkomst
Föreningens grundare Wilhelm Friberg
Wilhelm Friberg
För att belysa idrotten och fotbollens utveckling i Göteborg måste vi berätta om Wilhelm Friberg, mannen som byggde upp och organiserade fotbollen i den här staden. Vid genomgång av hans biografi förstår man vilken
enastående social insats han gjort. En stor personlighet som lade ner mycket
tid och energi för att ungdomar skulle kunna idrotta.
Wilhelm Friberg föddes den 25 juli 1865 i Göteborg och växte upp i
stadsdelen Majorna under ganska enkla förhållanden. Fadern var segelsömmare och modern var hemma och skötte hushållet.
Wilhelm avslutade sin skolgång vid 15 års ålder genom att ta examen i
Majomas läroverk. Började sedan direkt att arbeta som kontorist på Bohus
Mekaniska Verkstad, som var belägen strax söder om landeriet Liseberg.
En anställning som varade i hela 44 år. Eftersom det var lång resväg till
arbetsplatsen hyrde han in sig i ett bostadshus som låg granne med arbetsplatsen. Idrottsintresset grundlades då Wilhelm besökte Heden där han såg
medlemmar ur Idrottssällskapet Lyckans Soldater bedriva gymnastik, löpning och på vintern skridskotävlingar. Nu hade han fått impulser och ideer
för att starta en idrottsförening. Alldeles intill hans arbetsplats låg en nedlagd stor trädgård tillhörande Villa Carlslund. Han fick arrendera marken
och började röja upp för att ordna en idrottsplats med fotbollsplan och
löparbanor. l februari 1888 var det hela klart och första evenemanget var
hastighetstävling på skridskor. Namnet på arenan blev Balders Hage och
den låg på den plats där Liseberg nu har sin södra entre. Vid denna tid hyrde
Friberg in sig i Villa Carlstund för att några år senare förvärva huset av
grosshandlare Wilhelm Hoeck.
Vid ett möte i detta hus hösten 1887 bildade Wilhelm Friberg tillsammans med några vänner Örgryte IS. l början ordnade man tävlingar i friidrott, dragkamp och brottning. I början på 1890-talet introducerades fotbollen med hjälp av inflyttade skottar som kom att deltaga i ÖIS.
Första officiella matchen spelades på Heden 1892 mellan ÖIS och Lyckans soldater.
Den 20 augusti 1897 bildade Wilhelm Friberg Göteborgs Fotbollförening.
Meningen var att GFF skulle bli ett slags farmarlag till ÖIS. Friberg blev
GFF:s ordförande fram till 1910 och samma post hade han i ÖIS till 1926.
Förutom detta hade han otaliga andra uppdrag. Göteborgs Fotbollförbunds
ordförande var han i fjorton år och dessutom var han ordförande i Svenska
Fotbollförbundet åren 1908 till 1917. Wilhelm ägnade all sin tid åt idrotten
och först vid femtiotvå års ålder hade han tid att gifta sig. Hustru blev den
26 år yngre Lalla Hammarbäck, paret fick en dotter. På äldre dagar startade
han en agenturfirma för sportartiklar, som han bedrev från en lokal på Erik
Dahlbergsgatan. l december 1931 råkade Wilhelm ut för en olyckshändelse.
Han blev påkörd av en cyklist och fick ett öppet sår på ena benet. Efter ett
tag infekteras såret och han får hög feber, han behandlas på Ekmanska sjukhuset och man lyckas häva infektionen och han blev på bättringsvägen.
Men i stället slår en blodpropp ut hjärtat och Wilhelm avlider hastigt den
16 januari 1932. En man med stora visioner hade slutat sina dagar.
8
Hur det hela startades
Fredagen den 20 augusti 1897 hade Örgryte IS ett styrelsemöte. Diskussioner kom igång hur man skulle få fart på fotbollspelet i Göteborg. Det hade
varit svårt att göra spelet populärt och i princip hade ingenting hänt. De
idrottsföreningar som fanns i staden hade ingen lust att börja bedriva fotboll. Många tyckte helt enkelt att spelet var för burdust och ojust. Reglerna
var för oklara och många menade att det liknade för mycket det engelska
rugbyspelet Flera föreningar uppmanade sina medlemmar att inte börja
med det där galna att jaga efter en boll.
Wilhelm Friberg och hans vänner i ÖIS var trötta på att bara möta varandra
i interna matcher.
Därför beslöt man att bilda en ny förening som fick namnet Göteborgs
Fotboll förening. Förhoppningen var att på detta vis locka till sig nya medlemmar och befrämja fotbollen.
Styrelsen fick följande utseende:
ordförande och kassör: Wilhelm Fri berg, sekreterare: Nils Ericsson och ledamöter Carl Erik Helgesson och Aron Hammarbäck.
Samtliga dessa herrar var medlemmar i ÖIS och några satt då på styrelseposter i två föreningar.
Från allra första början kan man säga att GFF blev en klubb i klubben.
Eller som ett slags farmarklubb till ÖES. GFF bedrev sin verksamhet tillsammans med ÖIS på Balders Hage.
Det gick dock trögt att utveckla fotbollen, först den 9 oktober 1898 spelade GFF sin allra första officiella match. Motståndare var ÖIS som vann
med 1-0. Två veckor senare inbjöd Göteborgs Velocipedklubb GFF och
ÖIS till match om deras medaljer.
Matchen spelades på idrottsplatsen (där Gamla Ullevi ligger).
På den lilla ojämna gräsmattan som var omgiven av en cykelvelodrom
vann ÖIS med 5-1.
Namnen på OFF-spelarna finns tyvärr ej dokumenterade.
Första helgen i augusti 1899 anordnade GFF tillsammans med GAIS
(som började med fotboll först 1903) tävlingar om SM-medaljer. 168 deltagare kom till start på Balders Hage.
Det tävlades i friidrott och atletik men bara en fotbollsmatch spelades.
ÖIS vann med 4-0 mot GFF, vars lag var mycket ungt. Laget hade en bra
målvakt i Elis Petersson samt en duktig junior vid namn Knut "Knatten'
Lindberg. Den senare blev så småningom en mycket framstående sprinter.
Under detta år möttes GFF och ÖIS i elva matcher. GFF fick en seger,
vann med 1-0.
9
1900
Nar det nya seklet inträdde hade fotbollen fortfarande svårt att etablera sig.
Alltjämnt var brottning, tyngdlyftning och friidrott mer populärt att utöva.
Även detta år spelades elva matcher mot ÖIS och åter vann GFF bara en
match, denna gång med 3-0. Sent på hösten 1900 fick laget äntligen chans
till spel mot en annan förening. Idronens Vänner stod för motståndet, men
så mycket motstånd var det inte. GFF vann med 7-0.
Eftersom det var så klent med matcher utövade många medlemmar fri idrott. Tillsammans med ÖIS ordnades s.k. sommarfester. Förutom tävlingar
på Balders Hage kunde den betalande publiken beskåda karnevalsupptåg.
Det ekonomiska överskottet delades mellan föreningarna. Hur den unika
kon stellationen GFF och örs fungerade visade sig år 1902. ÖIS skulle fara
till Kri stiania (numera Oslo) för tävlingar. Eftersom kassan var lite mager
fick man helt enkelt låna pengar från GFF. För första gången introducerades en liten enkelserie i fotboll. Någon upphetsning och folkvandring till
matcherna blev det inte. Serien bestod av ÖIS (fyra lag), GFF samt Gårda
Sportklubb. GFF kom på andra plats och ÖIS lag l vann.
1903 års SM spel samlade bara fyra föreningar. Ena semifinalen vann
Göteborgs Idrottsförbund överraskande med 4-3 mot ÖIS. GFF gick ti ll
fina l via 5-1 mot Krokslätt IK.
Balders Hage 1901
Il
Idrottsförbundets lag var en bra mix med spelare från Gårda SK och
Gais, GFF:s unga lag hade förstärkts med Hugo Levin från ÖIS första lag
men var chanslösa och föll med 2-5.
Vid denna tid höll man inte så hårt på samhörigheten till en klubb.
Detta illustreras väl av brottarinstruktören P A Sjöholm, först brottare i
Gais, startar Gärda SK, styrelsemedlem i GFF, ordförande i Gais samt sedan ordförande i IFK Göteborg. Allt detta på en kort tidsperiod av sex-sju
år.
Vid ett möte 1904 beslöt GFF:s styrelse att dess fotbollslag skulle bestå
av unga läraktiga spelare. De som visade goda anlag hade sedan chans att
spela för en plats i ÖIS båda lag. Under året spelade detta juniorlag flera
matcher mot JK Vikingen och Majoroa IS.
När det nybildade Göteborgs Fotbollförbund 1905 började administrera
en Göteborgserie var inte GFF med. De unga juniorerna skulle stå på tillväxt och ansågs inte mogna att spela mot äldre herrar. Åren som följde
fortsatte GFF med sin juniorverksamhet och på somrarna stod föreningen
som arrangör till flera friidrottstävlingar.
Hur var det då med Wilhelm Fribergs eget idrottsutövande? l samband
med friidrotten på Balders Hage anordnades målskjutning med salongsgevär. Vid flertal tillfällen placerade han sig som medaljör.
12
Vid medlemskap i föreningen erhöll alltid alla medlemmar en liten folder,
som innehöll GFF:s stadgar. Nedanstående utgavs år 1907. Årsavgiften
vid denna tid var två kronor.
Göteborgs
Fotbolls-Förening
Stadgar.
§ l.
Göteborgs Fotbollsförening har till syftemål
att utöfva och befrämja fotbollspelet Detta
vill föreningen uppnå genom att anordna fotbollstäflingar.
§ 2.
Medlem kan varje välfrejdad person blifva
som erlägger en årsavgift af 2la, vilken betalas under årets första kvartal. Ständigt ledamotskap 20 la.
§ 3.
H varje medlem äger en röst och afgöres
alla frågor med enkel röstpluralitel, utom i
fråga om ändring av stadgarne, där minst två
tredjedelar af de röstande måste lemna sitt bifall.
§ 4.
Föreningens angelägenheter ledas av en styrelse bestående af fem ledamöter, som vid
ordinarie sammanträdet, hvilket hålles i februari
månad årligen, väljes för ett år. styrelsen
äger komplettera sig själ f tills nytt val har
skett. Dessutom väljas tvenne revisorer. Val
verkställas med slutna sedlar, om någon så
påyrkar. Af den valda styrelsen utser föreningen ordförande, hvaremot den valde styrelsen inom sig utser v. ordförande, sekreterare,
kassaförvaltare och materialförvaltare.
13
§ 5.
Vid ordinarie sammanträdet skall följande
frågor föreligga:
l :o. Val af två justeringsmän.
2:o. Uppläsning af styrelsens och revisorernas berättelser.
3:o. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.
4:o. Val af styrelse.
5:o. Val af revisorer.
6:o. Behandling af inkomna förslag.
§ 6.
Styrelsen har att afgöra, huruvida föreslagen ny medlem skall antagas eller icke, samt
rättighet att utesluta sådan som visat sig ovärdig att tillhöra föreningen.
§ 7.
Föreningens igenkänningstecken utgöres af en
ljusblå boll med gula ränder och initialerna G. F. F.
§ 8.
I händelse föreningen skulle komma att
upphöra, äga dåvarande medlemmar att
bestämma om föreningens tillgångar.
14
storsegrar mot IFK Göteborg
År 1909 blev Hugo Levins sista år som sekreterare, liknande uppgifter i
ÖIS och Göteborgs Fotbollförbund tog för mycket tid, så han lämnade "farmarklubben" GFF. Han hade även fullt upp som driftansvarig fö r ÖIS ny a
idrottsplats Walhalla. Den låg på den plats där nu Svenska Mässan har sitt
kongresscentrum.
Fortfarande hade GFF inget seniorlag i seriespel utan det var bara ett
juniorlag som var i farte n. Det höll bra klass oc h vann finalen om
Göteborgspokalen genom att besegra IK Wega.
GFF fortsatte att arrangera friid rottstävlingar, men nu på Walhalla som
var belagd med nya kolstybbsbanor. Junioryttern Folke Ljungström visade
sin all roundkunnighet genom att i ett l 00-yardslopp skena in på tiden I l ,5
sekunder, klämde också i med Il ,80 i tresteg.
I tidigare artiklar som presenterat GFF har det gått att läsa om en storseger mot IFK Göteborg. Här är li te mer bakgrund och fakta om detta märkliga resultat. Under hösten var det mycket diskussioner och tjafs i ÖIS hur
dess förstalag sku lle se ut. Flera spelare var missnöjda och det blev snabbövergångar till GFF, som nu åter kunde ställa upp med ett seniorlag.
Den 7 november spelade GFF en vänskapsmatch mot IFK Göteborg och
kom till avspark med detta lag: Erik Ahlstam, David Asklund, Jakob Levin,
Verner Petersson, Gustaf Sandberg, Bror Hagard, Oscar Döbeln, Erik Pettersson, Axel Englund, Erik Sandberg och Gunnar Lekander. Från GFF:s
juniorlag deltog Döbeln och Lekander medan resten var ÖIS-are. GFF vann
med hela 12-0 och fem av målen gjordes av Englund samt tre av Lekander.
'·-..
Sllndor n dm 7 NoY. 1900 kJ. Jl,1 e. 11..
sto.. revonchmatch
flitlian
ldroltsföteningen
~znnr~ferna
·~"
Göteborgs Fotbollsrörening
r..-,,,.. L&IICotea l M, t :rta Jl•tl U ~e, ..cln
l
place~ .~
:met.
Ke~nu,.,..•
._
15
Handelstidningen skrev:
GFF presterade ettförstklasFotholf.rpelare! ........, - sigt spel med vackra kombinationer och överdådig fart.
Behärskade spelet och läto
aldrig motståndarna få en syl
i vädret. Kamraterna böra
akta sig för att på detta sätt
blamera sig genom slöhet i
spelet. Folkgunsten är inte
mycket att lita på. Till IFK: s
FuLIJul l kiiro~ur från 8 kr . till h ögro priR.
försvar skall nämnas att stjärOl vor 1000 pur silloln i Svarigo untl or
1!107 ··· 1 00~.
l'rislwmnt, upptn::;nntlo olt
norna Erik Börjesson och
ti<~tnl olikn A•J rt!~•·, ~iinclrs p:"• IJI'gilrnn grntis
Konrad Thörnqvist ej deltog.
Oc h f I"IIIICO.
De var upptagna av en
federationsmatch som spelades i engelska Hull. Så sent som i december möttes GFF och IFK igen. Nu
var "Börje" och Thörnqvist med, det hjälpte föga. På en svårspelad och
snöbelagd plan vann GFF med 6-1. Allt detta är ju historia men i rekordböckerna och gammal statistik kommer dessa märkliga resultat alltid att
återfinnas.
16
GFF är med och skapar fotbollhistoria
191 O blev ett bemärkelseår för Fotbollsföreningen.
Jo det var så GFF nämndes i referaten. Startade säsongen med att besegra Gais med 3-2.
De blev också motståndare i DM semifinalen, de rödsvartrandiga GFF
vann en hård och ojust match med 2-1. Gais lämnade in en protest på grund
av en som de tyckte alltför partisk domare. Protesten godkändes och det
blev omspel. GFF:s ettrige försvarare Hitder Pettersson hade gått för hårt
fram i första matchen och blev avstängd en månad. Trots åderlåtningen
vann GFF med klara 3-0, två mål av centern John Eliasson.
I finalen vann GFF med 2-0 mot IK Göta.
Årets stora händelse var förstås introduceraodet av den första nationella
Svenska serien. Från Göteborg deltog: GFF, ÖIS och IFK Göteborg, från
Stockholm kom AIK och Vikingarna, vidare IFK-lagen Eskilstuna och
Norrköping samt från Örebro Västmanland-Nerkes BK.
Första helgen i maj åkte förväntansfulla GFF:are med tåg till Örebro.
Matchen slöt oavgjord och samma resultat blev det i nästkommande dags
match i Eskilstuna. Erik Sandberg gav GFF ledning i matchen mot "Blåvitt" men även denna uppgörelse slutade oavgjord. Därefter följde fyra tunga
förluster och när del blev sommaruppehåll intog GFF sista plats.
På sensommaren gjorde klubben sin första utlandsvistelse. Danmark var
vid denna tid en fruktad fotbollsnation, men det Jylländska laget Aalborg
BK föll oväntat med 1-3 mot ett heltänt GFF, vars tre mål inspelades av Per
Hedström.
Höstserien startade med förlust mot ÖIS men sedan kom vinsterna. Största
segern kom mot IFK Eskilstuna med 6-1 och nya fyndet Harald Carlsson
sköt tre måL Efter matchen slog klubben på stort, egna laget och motståndarna bjöds på en tre rätters middag på Hotell Eggers. Flera spelare visade
fin form och särskilt då den greppsäkre målvakten Erik Ahlstam. Belöningen blev en plats mellan stolparna i nationselvan som i årets enda landskamp besegrade Norge med 4-0. Med till Oslo for även centerhalven Gustaf Sandberg, men han fick sitta på reservbänken. Vid denna tid meddelade
Wilhelm Friberg att på grund av sin ställning i ÖIS måste han avsäga sig
sitt ordförandeskap i GFF. Medlemskap och revisoruppdrag skulle han dock
behålla. Strax före sista omgångens match mot IFK Göteborg fick GFF:s
spelare läsa en skrivelse från den nye ordföranden Erland Hjärne, den löd:
- Som allom varda bekant kan det bli vårt lags största märkesdag på
söndag, naturligtvis allt beroende på spelarna själva. Vi skola möta IFK i
17
Svenska serien, den viktigaste matchen i år. Tänk på matchens värde, så
tappa ej energi om så matchen spelas hela dan igenom. Varje spelare bör
tänka på det ekonomiska värdet och kan kanske till nästa år åtnjuta förmåner helt jämförbara med vad spelare hava i ÖIS och Kamraterna.
För GFF betydde inte matchen så förfärligt mycket, man kunde ana att
Friberg och hans ÖIS låg bakom denna skrivelse. ÖIS hade i allra högsta
grad intresse av hur denna match sku lle sluta, vid en OFF-seger skulle ju
Öl S vinna serien.
H ur matchen slutade?
Läs referatet på nästa sida !
GFF:s matcher i den första Svenska Serien 1910:
Västmanland-Nerke 3-3 borta, IFK Eskilstuna 1-1 b., IFK Göteborg l-l
hemma., Vikingarna 0-3 b., AIK O-l h. , ÖIS 2-5 b., IFK Norrköping 0-2
b., ÖIS 0-2 h., IFK Norrköping 2-1 h., AIK 2-3 b., Vikingarna 2-1 h.,
Västmanl and 3-0 h., IFK Eskilstuna 6-1 h., IF K Göteborg 2-0 b.
1910 års GFF lag som deltog i Svenska Serien
Sttiende fr. v. Jolm Eliasson. Harald Carlsson, Per l/edström, Olof Comeer. Gustaf
Samll1erg. Erik Sandberg, Viktor Johansson, Erik Pettersson. Torsten Ericsson, Erik
Mylu·berg.
Sittande ft: v. Oscar Johansson, Erik Ah/stam, Hitder Pettersson.
18
Urklipp från. tidningen. Nordiskt Idrottsliv november 1910
Serien slutspelad.
Örgryte vinnare med A. l. K. på andra plats.
Fotboll-Föreningen slår Göteborgs-Kamraterna med 2--0.
Ovissheten var stor ända in i det sista.T.o.m.
då lagen i söndags efter haltlek återinträdde
på plan, var säkert de flestas åsikt, att Göteborgs-Kamraterna skulle bli de, som första gången ristade sitt namn på vårt nya
fotboll spris. Men det blef Örgryte. Och det
var Fotbollföreningens förtjänst. En vackrare match har knappast serien bjudit på än
den i söndags. Vädret var det bästa - för
spelarna, publiken frös duktigt - och planen, Valhalla, rätt bra. Bowmeester skötte
till allmän belåtenhet pipan. De båda lagen
ställde upp de bästa elfvor, de för tillfället
kunna mönstra.
Fotbollför.: Ahlstam, Corner, Peterren; E.
Sandberg, G.Sandberg, Ljungström; Johansson, Carlsson, Ericsson, Hedström, O.
Johansson.
I.F.K.: Kärrby; Andersson, Thörnkvist;
Holmgren, Svensson, J. Olsson, Lundin,
Hallberg, Börjesson, C. Olsson, Magnusson.
Publiken 2,500 personer.
Fotbollföreningen valde all spela med
sol i ryggen, och Kamraterna ha afspark.
Omedelbart går bollen ner till Ahlstams
mål, och där stannar den hela halfleken. De
rusher, Fotbollföreningen gjorde, voro nog
mycket snart räknade, och Kamraternas
överlägsenhet var alltför tydlig. Backarna
placerade sig på midtlinjen och slängde in
händelsevis ur klungan förirrade bollar, och
halfbackama sköto nästan lika flitigt som
forwards. Men en så ogenomträngligt försvar ha Kamraterna kanske aldrig träffat på.
Dagen var framför andra Ahlstams, hans
spel i mål var ett av de vackraste, som
öfverhufvud taget har presterats af målvakter, och de bägge backarna framför honom arbetade kolossalt hård t och energiskt.
Börjesson syntes inte så mycket till under
matchen, men så mycket mer hans adjutant
Sandberg. Sällan har en allom bjudande, suverän härskares orngifning med så stor trohet och outtröttligt nit ansträngt sig att utforska och förekomma vederbörandes
minsta önskningar. Det är ingen skam att
e rkänna Börjessons oerhörda farlighet
framför mål, och Sandbergs aldrig svikande
påpasslighet var säkerligen till större nytta
än det för tillfället såg ut. Den, som i forwardskedjan arbetade bäst och med största
framgång, var Hall berg, som hela säsongen
visat sig som en öfverlägsen tekniker. Men
hans skott äro inte så kraftiga och säkra från
vänster som från högersidan, och detlyckades honom ingen gång att få en boll förbi
Ahlstam, äfven om det ett par gånger såg
mer än hotande ut. Lundin, som af sina
kamrater sättes mycket högt, saknar den
tina, ögonblickliga uppfattningen af situationen, som är så nödvändig, och litar för
mycket enbart på snabbhet. Och högersidan
hölls väl tillbaka af försvaret. Kamraternas
halfbackar spelade mycket väl, Holmgren
bäst. Han är den enda, som spelar med
hufvudet också, något som en förstklassig
hallback måste kunna. Då halfleken afblåstes utan mål, var spänningen oerhörd.
Det gällde, som så ofta förr: Örgryte eller
19
Kamraterna? Och ärgrytespelarna stodo på
läktarne, ur stånd att kunna inverka. Det var,
som om en annan anda hade farit i Fotbollföreningens forwards, när pipan ånyo ljudit.
T. o. m . Hedström, som första halvlek
gjorde allt på tok, började både ta emot och
fortskaffa bollen, och Kamraternas backar
började få känning af hvad försvarsarbete
vill säga. Efter en minut har Fotbollföreningen sin första hörnspark, och deras rusher visa stor benägenhet att sträcka sig ända
fram till Kärrby, som länge fåll gå arbetslös. Efter 20 min. spel får Hedström långt
från Kamratmålet en boll förbi Nils Andersson, och innan denna hunnit vända och sätta
fart är Hedström i väg, följd afThörnkvist.
Förståndigt nog stannar Hedström och siktar väl, ett kraftigt skott och Fotbollföreningen leder. Nu var man säker på, att
Kamraterna skulle prässa, men tack vare
sina halfbackar, som lågo som remmar efter forwards, kunde Fotbollföreningen hålla
anfallen från nätet. Rätt som det var skickar
Sandberg ut en boll på vänsterflygeln, där
den lille pigge innern tar hand om den, lyfter den öfver Thörnkvist och får tillräckligt
försprång för att kunna skjuta in bollen
nummer två, äfven den nära nog omöjlig
att hindra.
Ett par gånger till fick Kärrby sätta till
hela sin smidighet för att parera skarpa,
välriktade skott. Allt efter som tiden gick,
blef Fotbollföreningens spel säkrare,
segervissare och stoltare, under det mästerskapslaget fick ett nervöst drag öfver sitt
spel. Och då tiden var ute, var resultatet
fortfarande två mot noll. Detta uttrycker
ingalunda, som förut sagts, den verkliga
öfverlägsenheten. Kamraterna förlorade
tack vare motlagets goda försvar, och det
som helhet betraktadt ojämnare och underlägsna laget vann genom ett par individuella rusher. Men Kamraterna skola inte beklaga sig, finalen om mästerskapet meJlan
dem och Djurgården bjöd på samma situation, till de förras fördel.
Omedelbart efter matchen öfverlämnade
Sv. Fotbollförbundets ordf., red. W. Fri berg.
Busseypokalen till Örgryte idrottssällskap,
som med 19 points eröfrat dem. A.I.K. har
lika poäng.
Barthold Ahnfelt
Serien har gifvit fOljande resultat
Örgryte I. S.
Allmänna I. K.
Göteborgs-Kamraterna
Norrköpings-Kamraterna
Fotbollsföreningen
Vikingarne
Västmanl. - Ner. B. K.
Eskilstuna-Kamraterna
20
14
14
14
14
14
14
14
14
8
8
8
6
5
4
3
3
3
3
2
3
3
2
2
2
3
3
4
5
6
7
8
9
52-22
50--28
41-32
31- 26
24-24
28-38
25-50
30--6 1
19
19
18
15
13
lO
8
8
Några dagar efter första besöket begav sig "Gobben" och Göte åter till
Friberg för att kvittera ut matchställ 09h begagnade kängor. Under hösten
hann man med att spela några vänskapsmatcher, fotot här nedan är från ett
sådant tillfälle, hösten 1929.
1930 är det fortfarande turbulens i föreningen, medlemmar som inte betalat medlemsavgift får inte längre anstånd utan får lämna klubben. Kassan
är helt tom och Friberg går in och hjälper till med egna pengar. Det här året
blev på sitt sätt historiskt. Under hösten avslutade GFF med all sin verksamhet på Balders Hage. Sekreteraren Edgar Andersson är den som drar
det tyngsta lasset i klubben, han ser till att få ihop ett helt nytt A-lag. Flertalet av spelarna kom från stadsdelarna Haga, Annedal samt Vasastaden.
U nder året spelade man bara 18 matcher och i serien vann laget bara tre
segrar och slutade på sjätte plats i klass 4. Laget: Per Svensson, Gösta Svärd,
Edgar Andersson, Tage Sjöberg, Eskil Andren, Bertil Rutgersson, Sven
Johnsson, Georg Nord, Kurt Jönsson, Gustav Håkansson och Sven Sjögren.
Göte Ah lgren: -Av någon anledning som inte jag känner till spelade vi
inte i Göteborgserien. Under våren och sommaren ordnade "Gobben" i
ställetflera vänskapsmatcher, däremot på hösten deltog vi i något som hette
Balders Hage serien. Vi vann några matcher men tyvärr kunde vi inte alltid
ställa upp med bästa tilltänkta laget. Den träning som vi bedrev kan ju inte
alls jämföras vad som dagens ungdomar utför. Det var helt andra villkor
ochförutsättningar på vår tid. Vi samlades dock regelbundet vid Karl Johans torg eller vid planerna runt slottsskogsvallen för att "dela upp" som
det hette. Vi unga killarfrån Bangatetrakten kände inte till mycket om GFF: s
seniorverksamhet, all ny informationfick vi genom vår lagledare "Gobben'
Jonas son. Han var lite mer insatt i föreningens verksamhet. Klubben spelade i en alltför låg serie för att man skulle följa laget genom tidningarnas
sportsidor. Vi killar var lite nyfikna vad som hände och ville veta mer om
GF F.
Under hösten har "Gobben" och Edgar Andersson täta kontakter med
varandra, Edgar berättar att han är bekymrad om klubbens framtid. Juniorerna brukade träffas på ett kafe vid hörnet Kaptensgatan och Allmänna Vägen (en kopp fika kostade då tio öre). Vid ett av mötena meddelade "Gobben"
att det var viktigt att killarna medverkade vid det kommande årsmötet som
skulle hållas i februari 1931.
28