Medlemsblad 1-2014 - Söderåsen
Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Vegeå - nedsmutsad.. Tumlaremölla Revirförsvar Hyggesfritt skogsbruk? Fåglar i Svalöv 2012 Ovanlig rödspov Medlemsblad för Naturskyddsföreningen Söderåsen och Svalövs Naturvårdsförening 2 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Vege å – nedsmutsat, förorenat och illaluktande dike Tankar vid studier av en rapport från MS Naturfakta Av Kurt Månsson I en serie artiklar har vi försökt spegla verkligheten bakom rubriker i media under året som gått. För den som inte känner ån och har egna erfarenheter från vandringar längs dess stränder framstår nyhetsflödet som illavarslande. Nyhetsbevakningen efter Findus utläpp av näringsrikt lakvatten från ärtproduktionen har dominerat, men där har även varit inslag av dieselförekomster och andra föroreningar i ån och dess biflöden. Av dessa artiklar att döma borde ån varit nästan död. Guckosko på Gotland. Foto: Roland Lyhagen Innehåll: Vegeå - nedsmutsad.. . . . . . . . . . . . 2 Kallelse till årsmöte. . . . . . . . . . . . 5 Tumlaremölla. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Studiecirkel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Revirförsvar - rådjur. . . . . . . . . . . . . 8 Nattlivet i Åvarp . . . . . . . . . . . . . . . 10 På kurs i Klåveröd . . . . . . . . . . . . . . 12 Hyggesfritt skogsbruk? . . . . . . . . . 13 Vi byter namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 En och bok i Karatofta. . . . . . . . . . 16 Fåglar I Svalöv 2012. . . . . . . . . . . . . 17 Ovanlig rödspov. . . . . . . . . . . . . . . 22 Det är därför glädjande att här kunna redogöra för alla positiva fynd som vi och fiskevårdande myndigheter har rapporterat. Den senaste av detta slag är en rapport från MS Naturfakta signerad av Mikael Svensson med titeln ”Öring och lax i Vege å under 2010-talet. Länk till rapporten finns på Naturskyddsföreningen Söderåsens hemsida. Rapporten inleds med att beskriva åns upptagningsområde, som omfattar stora delar av NV Skåne utom Kullaberg och består av både skog och åker. Andelen våtmarker är få och utdikade, vilket medför att nederbörd uppströms snabbt rör sig nedåt i vattenvägarna. Detta gäller naturligtvis även vid tillförda föroreningar antingen ”naturliga” eller utsläpp från industrier, gårdar och dagvatten. Till de naturliga får hänföras lakvatten från skogsoch åkermark, vilket kan bli en påfrestning vid kraftiga regn eller riklig snösmältning. Men med hänsyn till åns belastning från kulturlandskapets föroreningar visar rapporten på en mångformig och rik fiskfauna som i vissa delar av åns utsträckning är uppseendeväckande positiv. Vem kunde tro att förekomsten av lax och öring ens var möjlig? ” Trots att vattendragen i Vege å:s avrinningsområde i stor utsträckning är kanaliserade, dikade och omgrävda finns det fortfarande kvar sträckor med goda förutsättningar för laxfisk. På en sträcka av knappt 6 km från Selleberga (öster om Bjuv; 11 m ö.h.) till Åvarp och Hallabäckens mynning (35 m ö.h.) finns långa fallsträckor med fina Karp och karpdammar. . . . . . . . . 23 Föreningsinformation. . . . . . . . . . 24 Omslagsfoto: I väntan på våren Roland Lyhagen För signerade artiklar ansvarar författaren Vege å är i stor utsträckning rensad och dikad. Söderåsbladet Nummer 1 -2014 3 Vege ås upptagningsområde täcker stora delar av NV Skåne strömvattenmiljöer lämpliga för både lax och öring. Uppströms Åvarp finns ett kort, men relativt orört parti vid Tumlaremölla norr om Bensige. Vattenkvalitet och vattenflöde är inte enbart avgörande för att laxfiskarna skall trivas. De måste också ha möjlighet att vandra uppström till lämpliga lekplatser. För den skull har flera vandringshinder avlägsnats och åfåran delvis återskapats. Många lämpliga lokaler i biflödena är dock inte åtkomliga. Här kan bl.a. det ekonomiska bidraget från Findus vara till nytta och göra det ekonomiskt möjligt att ta bort ytterligare hinder. ” I huvudfåran finns några partiella vandringshinder vid Kågeröd, men i stort sett är det fri väg upp till källflödena. I biflödena finns flera vandringshinder, såväl stora och definitiva hinder som små partiella. I dagsläget är tyvärr stora delar av biflödena inte nåbara för vandrande fisk.” Goda förekomster av öring Att laxöring trivs i Vege å framgår väldigt tydligt av vad Nils-Erik Hansson berättar från föreningens kvällsexkursion hösten 2013 – se artikel på annan plats i medlemsbladet. Rapporten beskriver öringens förekomst som god med möjlighet att förstärkas genom att avlägsna vandringshinder och samtidigt återskapa goda miljöer för lek. Många vattendrag har rensats och rätats ut under senaste 150 åren. Här finns således en potential att med ganska enkla medel återskapa acceptabla miljöer. ” Öring är den i särklass mest spridda fiskarten i Vege å:s avrinningsområde. Havsöring har ett starkt bestånd och vandrar långt upp i systemet, t.ex. i Hallabäcken där den stiger ända upp till källflödena. Lokalt finns dessutom goda bestånd av stationär öring t.ex. Antalet vandringshinder i huvudfåran är ganska litet 4 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Fortfarande lämpliga strömvatten vid Tumlaremölla och uppströms Kågeröd. Förekomst av lax Till mångas förvåning visar rapporten på fynd av lax. ” Reproduktion av lax har inte varit känd från Vege å under de senaste 50 åren, och det är oklart när arten senast hade ett bestånd i vattendraget. Därför var den en mycket positiv överraskning när det dök upp enstaka laxar i samband med elfiskeundersökningarna hösten 2006 vid Åbromölla respektive Fälleberga kvarn. Rapporten avslutas med en sammanfattning ”I de partier av Vege å där det fortfarande finns kvar lämpliga strömvattenmiljöer, finns ett starkt och livskraftigt bestånd av öring. Havsöring stiger upp för lek i såväl huvudfåran som i alla tillgängliga biflöden, och lokalt produceras mycket stora mängder yngel. Som den här rapporten visar så har det nu förmodligen lekt lax i Vege å sedan 2004. Observationer av stora lekfiskar, med stor sannolikhet lax, uppströms Fälleberga kvarn under hösten 2013 gör att det börjar kännas rätt definitivt att arten nu är ordentligt etablerad i vattensystemet. Samtidigt som detta är en fantastisk nyhet, och ett bevis på vattendragets potential, finns det många skäl att vara orolig. De nedre delarna av Vege å tillhör de mest påverkade vattendragen i Skåne. Föroreningsbelastningen har varit mycket stor under hela 1900-talet, och så sent som på 1970-talet beskrevs ån som bland de värst förorenade i Sverige. Vattensystemet berörs av 39 dikningsföretag och omfattande och storskalig omgrävning, kanalisering, blockrensning och kulvertering av vattendraget och dess biflöden, gör att det idag finns mycket lite kvar av de kvaliteter som fanns i början av 1900-talet. Olyckan med utsläpp av starkt syretärande ämnen från Findus till Vege å:s huvudfåra sommaren 2012 skedde som tur var nedströms de viktigaste strömsträckorna, och skadorna på bestånden av öring och lax begränsades därför till ett okänt antal tidigt stigande lekfiskar. Upprepade dieselutsläpp i Möllebäcken under det senaste 1½ året har haft en kraftig påverkan på såväl bottenfauna som fisk. Utsläpp av renat avloppsvatten från flera stora reningsverk påverkar vattenkvaliteten i de små recipienterna. Dagvatten från stora arealer hårdgjorda ytor påverkar såväl flöden som vattenkemiska förhållanden negativt. Intensivt jordbruk i kombination med omfattande täckdikning leder till kraftigt förhöjda näringshalter liksom en omfattande transport av finsediment. Nedströms Bjuv är förhållandena kraftigt syretärande och under sommaren 2013 understegs den kritiska gränsen för att öring ska kunna finnas vid något tillfälle på samtliga mätpunkter. Tack vare Findus donation av 1 miljon kronor till fiskevårdsprojekt i Vege å har det under 2013 genomförts flera viktiga åtgärder för att stärka fiskbestånden i ån. I Örjabäcken vid Strövelstorp har det genomförts utläggning av sten och lekgrus, vilket resulterat i lek av havsöring. I huvudfåran nedströms Fälleberga kvarn har det lagts ut stora mängder sten och block för att skapa såväl lekplatser som uppväxtmiljöer för laxfisk. Uppströms Fälleberga kvarn har det byggts en fiskväg i nedre delen av Möllebäcken, vilket resulterat i lek av havsöring inne i Billesholm, samtidigt som en dödsfälla för utvandrande fisk har eliminerats. Genom bidrag från Utvald miljö inom Landsbygdsprogrammet via Länsstyrelsen i Skåne län har pengarna kunnat växlas upp så att det idag återstår mer än 800 000:för fiskevårdsåtgärder de kommande fyra åren. Sist, men inte minst, har det faktum att det går bra för såväl lax som öring i ån lett till stor uppmärksamhet och stolthet hos berörda markägare. De som under hösten har fått uppleva elfiske eller sett lekande havsöring har fått en mycket mera positiv bild av Vege å. Förhoppningsvis är det något som kan bidra till större förståelse och ökad hänsyn till de känsliga vattenmiljöerna.” Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Kallelse till årsmöte 2014 i Naturskyddsföreningen Söderåsen tisdagen den 4/3 2014 i Stenestads bibliotek kl. 19.00 Kontakta Lars-Bertil Nilsson, 076-817 78 53, om ni vill läsa förslaget på nya stadgar före årsmötet. Dagordning 1. Mötets öppnande 2. Dagordning fastställs 3. Frågan om mötet är utlyst enligt stadgarna 4. Val av mötesordförande 5. Val av sekreterare 6. Val av två justerare att jämte mötets ordförande justera protokollet 7. Fastställande av röstlängd 8. Val av rösträknare 9. Beslut om nya stadgar 10.Redogörelse av styrelsens verksamhetsberättelse samt resultat- och balansräkning för räkenskapsåret 2013 11.Revisorernas berättelse avse ende 2013 12.Fastställande av resultat- och balansräkning för räkenskapsåret 2013 13.Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för år 2013 14.Beslut om antalet styrelseleda möter och mandatperiod för dessa 15.Val av föreningens ordförande för 2014 16.Val av övriga ledamöter och eventuella suppleanter. Man datperioden går ut för Bjarne Hols, Kent Ivarsson, Kurt Månsson och Martin Persson 17.Val av två revisorer fram till årsmötet 2014 18.Val av valberedning fram till årsmötet 2014 19.Beslut om firmatecknare 20.Beslut om prenumerationsav gift för Söderåsbladet 21.Övriga ärenden 22.Mötets avslutande 5 Tumlaremölla En typisk skånsk vinterdag i januari 2014 Av Bjarne Hols och Kurt Månsson Som ännu ett led i en natur- och kulturbeskrivning av Vege å tog vi oss till Bensige gård trots hotet om annalkande regn. Vi hade varit här tidigare. För några år sedan deltog vi i en översiktlig florainventering där ån meandrar genom betesmarkerna. Då kunde vi konstatera, att här fanns en del inslag av flora kopplad till naturbetesmarker. Idag syns tydliga tecken på inväxning med nypon, björnbär och slån. I de ganska talrika fuktiga partierna växer mest ”sävor”, dvs veketåg. Men marken betas fortfarande. Från den nu övergivna gården Bensige hörs råmanden. En arrendator har stallat några djur. Gissningsvis är fjolårets bestånd av köttdjur skickat för slakt. Kring gården finns omfattande vallodling vilket idag mest syns i form av stora upplag med ensilage-bollar. Möllan skymtar mellan ek- och alesly. Vi lämnar bilen vid bron över Vege å. Det är nästan vindstilla och det ganska höga vattenflödet i ån märks endast som en viskning. Med andra ord väldigt tyst i markerna. En tystnad som dock inte varar länge. Bortöver betet mot Tumlaremölla till hörs svartfågel väsnas. Mest kajor. Men också korpar. Vi misstänker utfordringsplats för vildsvin eller någon form av åtel och bestämmer oss för att undersöka platsen närmare på väg tillbaka från Tumlaremölla, vilket är målet för dagens utflykt. Vi går förbi Bensige gård och kan konstatera att byggnaderna är i stort behov av renovering i den mån det finns någon med intresse för gården, vill säga. Brygghuset som ligger en bit från mangårdsbyggnaden är helt förfallet med ena väggen borta och bakugnen 6 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 övergivet sedan länge. Träpanelen med snickarglädje färgad med något som påminner om guldockra och de vackert spröjsade fönstren vittnar om boende med stil. Vi kan gissa oss fram till var kvarnbyggnaden låg. Rester av kvarnrännan kan skymtas mellan ris och träd. Här är den sträcka av ån som finns redovisad i MS Naturfakta 2012: Elfiske i Vege å. Läs gärna hela undersökningen på webben. Här refererar vi det som rör Tumlaremölla, som säkert fått sitt namn av forsen. Enligt Svenska Akademiens ordförklaringar: tumla likställs med forsa när det gäller vatten. Fastigheten kunde således lika gärna heta Forsmöllan. Rester av kvarnrännan kan skymtas. synlig. Ägarförhållandena är för oss oklara. Senaste uppgiften vi har är, att gården ägs av familjen Ramel och förvaltas av jurist i Stockholm. Vi står en stund och betraktar gården som säkert varit en viktig faktor i landskapets utveckling här i trakten. Den ganska stora vällingklockan vittnar om betydelsen för folk i trakten kring Bensige by. Landskapet uppvisar revlingar av björnbär. Bruset från strömmande vatten når oss innan vi ser möllan, som snart skymtar mellan ek- och alesly. Två kraftiga alar står som grindstolpar i den mur som omgärdar tomten. Bron har förlorat halva täckningen, men kan nog vara möjlig att passera på syllarna av järn. Även om dessa ser ganska anfrätta ut. Vi förvånas över husets tillstånd. Måste vara en mycket markant gräns mellan mycket stenrika partier längs ån och till synes lättodlade fält på höjderna kring ån. Vi misstänker, att den forna isälven sköljt ut de lätta jordarna och lämnat kvar den blockrika moränen renspolad. Här är så mycket sten att markerna nätt och jämnt duger till bete. Dessutom är här många riktigt våta partier. Ån har säkerligen rensats och fått kanterna tilljämnade vid flera tillfällen. Jordvallar längs vattnet är ganska nyligen upplagda. Den gamla körvägen ned mot Tumlaremölla är knappast farbar ens med fyrhjuling. Vi kan dock ta oss fram till fots även om vi får vara försiktiga i våta partier och inte snubbla på Denna sträckan är undersökt med elfiske. Kring möllan längs ån påminner markerna mest om ett träskområde. Mycket döende och död ved; sten- och vattenrikt dessutom, som gör hela området mycket svårtillgängligt. Vi såg dock ett flertal viltväxlar med tramp av framför allt rådjur. Avsaknaden av spår från vildsvin var förvånande. Men denna typ av terräng är kanske inte lämplig för svin. Detta i motsats till vad vi senare såg på Söderåsbladet Nummer 1 -2014 betesmarken uppströms. Färska tramp av svin, men inget uppbökat. Tydligen passerar grisarna området varje dygn. Vi kunde dock inte finna någon åtel. Inte heller någon utfordringsplats. Så orsaken till ansamlingen av svartfågel här är för oss okänd. Åter till bilen kunde vi konstatera, att vädret varit oss nådiga och utflykten som sådan mycket berikande. Om vi sedan tar hänsyn till att platsen ligger knappt 15 minuters bilväg från Bjuv och att området är promenadvänligt så kommer vi helt säkert att återkomma. Kanske i perioden april-juni bara för att uppleva fågelsången och sedan under högsommaren leta upp eventuella rester av den gamla odlingslandskapet på de krympande naturbetena här längs Vege å. 7 Elfiskeundersökningar i Vege å 2012, MS Naturfakta 2013, Mikael Svensson: •Tumlaremölla ligger betydligt högre upp i Vegeåns avrinningsområde än Fälle Berga kvarn och Åbromölla. •Tumlaremölla ligger inne i ett större lövskogsparti och ån är sommartid kraftigt beskuggad. •Hösten 2000 fångades 73 fiskar, hösten 2006 hade antalet minskat till 29 (varav endast 3 årsyngel) och 2009 fångades totalt 34 fiskar (19 årsyngel och 15 äldre fiskar). •Årets resultat visar på en tydlig förbättring då det totalt fångades 63 •Bottenförhållandena är mycket goda för strömlevande fisk och domineras av öringar (46 årsyngel och17 äldre fiskar).Utöver öring fångades 7 ålar, större stenar och block. Den avfiskade 11 elritsor och 1 signalkräfta. sträckan erbjuder goda uppväxtmiljöer för årsyngel samtidigt som det i de •Själva Tumlaremölla står obebodd nedre delarna finns fina ståndplatser sedan länge och vägen blir allt mer för större fisk. svårframkomlig. Redan 2009 var det omöjligt att köra fram till ån utan •Förhållandena för provfiske var goda fyrhjulsdrift och det var inte enklare med lagom djup och måttliga flöden. 2012. Om inte vägen ordningställs •Fiskbeståndet domineras av stationär och hålls öppen kan det bli aktuellt fisk. att byta ut elfiskelokalen.” •Antalet fångade öringar har varierat tämligen mycket under 2000-talet. Natur- och kulturlandskap på Söderåsens kant Studiecirkel i vår Du får gärna bidra med upplevelser från dina promenader eller så kanske du på något annat sätt har anknytning till trakten och har berättelser att dela. Området är särskilt aktuellt eftersom en del nyligen är avsatt som naturreservat. Studiecirkeln kommer att omfattas av 10 träffar då vi huvudsakligen är ute men det blir även några inneträffar. Varje träff är 3 x 45 minuter. Ledare: Bengt Hertzman och Birgitta Jönsson Naturskyddsföreningen Söderåsen. Rester av det gamla kulturlandskapet Landskapet på Söderåsens sluttning ovanför Åstorp har mycket gamla anor och har skapats av människor som levt och försörjt sig här sedan stenåldern. Vid Kalvahagen, Prästamarken, Heiners ängar och Björnås finns fortfarande delar av det gamla kulturlandskapet kvar i form av fäladsmarker, stengärdsgårdar, hagar och odlingsrösen uppe i bokskogen. Här finns också galgbacke och kultplats. Många Åstorpsbor rör sig regelbundet i det omväxlande landskapet och vi i Naturskyddsföreningen Söderåsen vill i denna studiecirkel presentera områdets historia och det rika djur-och växtliv som finns. Börjar tisdagen den 11 mars 2014 med 3 träffar inomhus. Därefter går vi ut i naturen under april – juni och med uppföljning i augusti – september. Anmälan till Leif Dehlin, ABF Nordvästskåne 042-590 40 senast den 28 februari. 8 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Revirförsvar – en rådjurens påfågelstjärt? Ny teori förklarar varför råbocken försvarar revir Av Kjell Wahlström Redan i februari dyker de första tecknen upp – små nakna jordfläckar i förnan, uppsparkade av den lokale revirbocken. Fram tills nu och alltsedan senaste brunsten har han fredligt kunnat gå sida vid sida med sina grannar, i sitt sökande efter vinterns knappa födoresurser. I takt med att dagarna blir längre ökar emellertid det hanliga könshormonet testosteron i hans blodomlopp och han blir alltmer intolerant mot sina hornbeprydda artfränder. I mitten av mars är det klart, då har han ”rensat upp” i reviret och bockarna i grannskapet får snällt hålla sig utanför. Dock försöker ständigt konkurrenter sig på att sno åt sig en liten markbit och det kostar på att hela tiden hålla dem borta. Dagligen får revirbocken driva intränglingar på flykten och ibland kan det till och med bli farligt. Rådjur må vara aldrig så söta och väna i våra ögon, men en vuxen bock med sina dolkartade horn kan vara direkt livsfarlig för de som kommer i vägen för hans iver att försvara sitt revir. Det är inte ovanligt med allvarliga skador, mestadels punkterad hud och brutna revben men även dödsfall förekommer. Rågetternas hemområden överlappar vanligen delar av ett flertal bockrevir och även andra getters. De tycks inte försvara några revir alls. I slutet av mars, början av april, fejar så bockarna av basthuden från sina nu färdigväxta horn. Från och med nu nöjer de sig inte med att bara sparka upp nakna jordfläckar utan flänger också medan andra kammar noll. Känns det igen? Det finns ingen rättvisa här i världen… Råbockens revirförsvar unikt Rådjur må vara aldrig så söta. av barken på lagom tjocka träd och buskar med hjälp av hornen. Hornens yta är beklädd med små droppformiga strukturer – s.k. pärlning – så att de därigenom fungerar alldeles utmärkt som en ”rasp”. Så här håller revirbocken sedan på under hela våren och sommaren tills brunsten infaller i slutet av juli. Då upphör detta markerande av reviret helt och istället går all tid åt till att uppvakta brunstiga getter. De bockar som av olika anledningar förlorat sina revir eller som misslyckats med att etablera ett under vårvintern lyckas inte vinna getternas gunst. Att hålla sig med ett revir är helt enkelt en grundförutsättning att få åtnjuta kärlekens sötma. Men inte ens tillgången till ett eget revir ger några garantier. Vissa revirbockar lyckas erövra 10-12 getters hjärtan Rådjurets revirsystem som här beskrivits är fullständigt unikt i djurvärlden. Inte i hur revirförsvaret kommer till uttryck, utan för att det överhuvudtaget existerar hos denna art. Beteendeekologer har under åtminstone de senaste 50 åren studerat och beskrivit oräkneliga djurarters sociala organisation, inklusive revirhävdande, och kunnat urskilja de krafter, naturlagar om man så vill, som gynnar respektive motverkar uppkomsten av revirförsvar. Utifrån dessa kunskaper och utifrån våra kunskaper om rådjurets ekologi finns det ingen anledning att förvänta sig revirhävdande hos denna art – och ändå hävdar råbockarna revir. Detta har förbryllat forskarna under decennier och den ena teorin har avlöst den andra sedan åtminstone 60-talet utan att man kunnat enas. Det som är problematiskt är främst tre iakttagelser. För det första, studier har visat att bockarna inte försvarar några resurser som är attraktiva för getterna, och inte heller getterna i sig. Dessa är så utspridda att detta inte är möjligt – så vad är det de försvarar? För det andra, reviren har övertygande visats vara s.k. parningsrevir, men ändå etableras de fyra månader innan brunsten – varför så tidigt? För det tredje, alla bockar försvarar, eller försöker försvara, ett revir. Det finns inga alternativa sätt att Söderåsbladet Nummer 1 -2014 tillskansa sig parningar på – varför så annorlunda alla andra arter som också håller sig med parningsrevir? Revirförsvaret – ett ornament Enligt en ny teori, använder getterna bockarnas förmåga att försvara ett så stort område som möjligt gentemot andra bockar under en så lång tid som möjligt, som en värdemätare på bockarnas fysiska och därmed genetiska kvalitet. Att se till så att ens avkomma har en pappa med goda gener ligger i getternas intresse då det i allra högsta grad påverkar hennes egen avkommas genetiska kvalitet. Detta särskilt som att antalet avkommor hon kommer att få under sin livstid är starkt begränsat. Detta faktum gör henne mer nogräknad än vad bockarna är. Dessa kan ju rent teoretiskt bli fäder till ett väldigt mycket större antal kid än vad getterna ens teoretiskt kan. Vi pratar naturligtvis inte om några medvetna överväganden från rågetens sida utan endast om att det naturliga urvalet helt enkelt premierar beteenden som leder till fler överlevande (och reproducerande) avkommor än vad alternativa beteenden skulle ha gjort. Det är ju så evolution (=utveckling/ förändring) går till. Om en egenskap gynnar sin bärares överlevnadschanser (och därmed dess fortplantningsmöjligheter) kan den spridas i beståndet – det är detta som kallas naturligt urval och det som driver på evolutionen. Evolution sker emellertid inte endast genom naturligt urval. En hel del av de egenskaper och karaktärer som levande organismer uppvisar är resultatet av s.k. ”sexuellt urval”. Det sexuella urvalet kan till och med minska djurs överlevnadschanser och ändå leda till att egenskaper sprids i beståndet. Detta beror (bland annat) på att det ena könet (vanligen honor) föredrar 9 individer hos det motsatta könet som uppvisar speciella drag – särskilt om dessa drag är kopplade till genetisk kvalitet. Sådana drag går inom beteendeekologin under beteckningen ”sexuella ornament”. Faktum är att sexuellt urval ligger bakom en hel massa av de beteenden och kroppsliga egenskaper som djur uppvisar och som vi människor fascineras av, men är mindre allmänt känt som en drivkraft i evolutionen. För att ta några exempel – extravaganta fjäderprydnader hos fåglar, fågelsång under häckningstid, horn och andra kroppsliga prydnader, intensiva kroppsfärger, eller till och med förmågan att skifta färg, etc. Alla dessa och många fler är egenskaper som om de håller hög klass ökar bärarens möjlighet att vinna det motsatta könets gillande. En förutsättning är att ornamentet är kostsamt att producera eller att bära. Därigenom blir det en sann värdemätare av bärarens fysiska förmåga vilken i sin tur speglar hans (det är ju som sagt oftast en han) eller hennes genetiska kvalitet. Endast individer som är i prima kondition har råd att hålla sig med ornament av högsta kvalitet och blir därmed premierade vid partnervalet. Råbockens revirförsvar skulle alltså kunna vara denna arts motsvarighet till påfågeltuppens stjärtplym eller sånglärkans sångflykt. Teorin förklarar ett antal udda saker med just rådjursrevir. Först och främst att de inte innehåller något av värde för getterna (mer än revirbocken själv). En bock byter inte revir mellan säsonger, så att han byter upp sig i takt med att han blir äldre och starkare. Nej, det är inte innehållet i reviret som verkar vara det viktiga, utan revirförsvaret i sig självt, att helt enkelt hålla andra bockar borta från en viss areal. Fast, vän av ordning måste undra varför bockarna börjar försvara sina revir redan under vårvintern, cirka fyra månader innan brunsten om de nu är parningsrevir? Ja, om en bock klarar av att hålla ett område rent från konkurrenter är det naturligtvis ett tecken på styrka och om han dessutom klarar av att göra det under en längre tid, är det självfallet ett tecken på ännu större styrka. På så vis får vi en förklaring till varför reviren etableras redan under vårvintern när det ur närings-/energimässig synpunkt först blir möjligt för bockarna att orka med ett revirförsvar. Teorin förklarar också varför i princip alla vuxna bockar håller Inga medvetna överväganden av rågeten. 10 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 sig, eller åtminstone försöker hålla sig, med ett revir. De blir helt enkelt ”bakbundna” av getterna i ett sådant system. Makten ligger sålunda hos det täcka könet. Endast revirhållare göre sig besvär… Men, hur vet getterna vem som är revirhållare och framförallt, hur vet de att den bock som just nu under brunsten verkar vara revirhållaren, också är den som försvarat området under den senaste tredjedelen av året? Ja, det är här revirmarkeringarna kommer in i bilden. Markeringarna bär med sig doftinformation. Forskning har visat att doftämnen i markeringarna ger information om åtminstone kön och ålder och troligen även andra egenskaper, samt att den individuella skillnaden i respektive doftsignal skiljer sig tillräckligt mycket åt för att getterna ska kunna urskilja olika individers doftsignaler. En revirbock gör ungefär 30 markeringar per dygn under revirsäsongen vilket innebär att det i ett medelstort revir finns 3000-4000 markeringar när brunsten inleds. Dessa markeringar gör det självfallet möjligt för getterna att utröna hur framgångsrikt en revirbock lyckats hålla rent i det egna reviret och även över hur stor yta han lyckats med detta. Intres- All tid till uppvaktning. sant att notera är att getterna ökar sin rörlighet enormt under det dryga dygn då de är högbrunstiga. Uppemot 50% av dem lämnar dessutom sitt normala hemområde under dessa timmar för att besöka bockrevir längre bort, uppemot ett par kilometer hemifrån. Under högbrunsten rör de sig intensivt inom det, eller de, revir som de befinner sig i. En anledning till detta skulle kunna vara för att med hjälp av doftmarkeringarna försöka uppskatta hur väl revirinnehavaren lyckats hålla rent från andra bockar. Även om många pusselbitar i rådjurets ekologi faller på plats i och med denna förklaringsmodell, faktiskt fler än vad som varit fallet med tidigare modeller, så ska i ärlighetens namn medges att det krävs ytterligare forskning för att säkert kunna säga att reviren tjänar som sexuella ornament. Den teori som sedan slutet av 90-talet har ett förhållandevis brett stöd bland beteendeekologerna handlar om att reviren är resultatet av en ”överenskommelse” bockarna emellan. Överenskommelsen går ut på att; om du får para dig i lugn och ro i ditt revir, så får jag göra detsamma i mitt och vi utmanar inte varandra. På så vis minimerar vi risken för allvarliga skador vid eventuella konflikter som en följd av de livsfarliga vapen vi bär (hornen). Forskarna medger dock att inte heller denna teori råder det total enighet kring. Om detta och annat kan man filosofera över när man i dessa tider (nu när du fått Bladet i din hand) springer på de första revirmarkeringarna i markerna. Nattlivet i Åvarp Av Nils-Erik Hansson Laxöring (Salmo trutta) kläcks och växer upp till 15 – 25 cm. i längd i sötvatten där den lever på insekter och larver. Därefter vandrar den ut till havet eller någon större insjö för att bli vuxen d.v.s. nå könsmogen ålder. I havsmiljön är småfisk den huvudsakliga födan. Till skillnad från lax (Salmo salar) lever laxöringen kustnära som t.ex. i Skälderviken eller nära kusten i Halland. Bestånden i de största sjöarna stannar oftast kvar där eftersom de också innehåller mycket småfisk som är lämplig födobas. För sin fortplantning vill de ha grunda rinnande vatten som de hittar i de mindre vattendragen precis av den typ som Hallabäcken är. Bottnen skall bestå av bankar av småsten (2 -10 cm.) och i någon mån grus. Det återfinner man på de ställen där bäcken får tillfälle att vidga sitt lopp så vattendjupet minskar och bankar av småsten kan avsättas. Vi var c:a 15 stycken entusiastis- Söderåsbladet Nummer 1 -2014 11 Man kunde höra porlandet från bäcken ka naturvänner som på kvällen den 3:e november samlades i mörkret i Åvarp för att med Fredrik Lundblad som vägledare och informatör gjorde oss beredda med stövlar, varma kläder och ficklampor för att uppsöka öringarnas lekplatser i Hallabäcken. Bäcken rinner upp i de västra delarna av Stenestad och ut i Vege å i Åvarp strax nedanför åsen i Norra Vram. Väl inne i dalgången var det verkligen en skön stämning med lä för vindarna och en tystnad där man kunde höra porlandet från bäcken. Utmed det gamla stenbrottet breddar Hallabäcken ut sig på flera ställen som är så pass tillgängliga att vi kunde promenera och spana längs bäckkanten. Laxöringarna var verkligen på lekhumör , vi fann mycket fisk i i de grunda och breda delarna av bäcken. Öringarna fortsatte till synes helt ostörda av all belysning från kraftiga ficklampor. Upp till tiotals fiskar per löpmeter lät sig beskådas. De flesta var överraskade av fiskarnas storlek med längder mellan ½ upp till 1 meter. Fredrik berättade att de mindre fiskarna oftast var hanar medan de riktigt stora var honor. Vattendjupet var ofta så lågt att det bara nätt och jämnt täckte de största fiskarna. På revlarna kunde vi se hur honorna vände upp småsten för att göra ett hål där de placerade rommen och sedan täckte över igen till skydd för upptäckt. Man kunde se tätt med platser där småstenen vänts upp och efteråt hamnat med den ljusa tidigare undersidan uppåt. Under stentäckningen ligger rommen i ett skyddat läge i väntan på kläckningen som sker under vårperioden. Djuren är nattaktiva därför att man känner sig tryggare från upptäckt av predatorer oftast mink eller utter. Under den ljusa delen av dagen fortsätter leken men med betydligt lägre intensitet. Fiskarna uppsöker gärna platser i skydd av stenar eller trädrötter för att inte bli upptäckta och uppätna under dagens ljusa timmar. De slutar själva att äta under lekperioden. En stor del av populationen vandrar ut i Skälderviken för att växa tills sig och för att efter 1 eller 2 år bli vuxna och könsmogna. Uppvandringen till den bäck där de en gång föddes sker under höstmånaderna. Laxöringarna kan återkomma och leka flera gånger under sin livstid. Det finns en ganska stor spridning i generna så att en del av populationen lever i havet i upp till 6 år innan de deltar i leken första gången. På det sättet sprids riskerna för alltför kraftig reduktion av beståndet under år då det av någon anledning skulle bli ett extremt dåligt kläckningsresultat. Efteråt samlades vi runt Martins De mindre fiskarna var oftast hanar välorganiserade grillkök för att äta korv med bröd och för att ventilera upplevelserna. Flera av oss var överraskade över det stora antalet fiskar i bäcken . Fredrik berättade att fisktillgången numera är god i Vegeån med tillhörande bäckar och lekvatten. Man har lagt ner mycket arbete på att få bort vandringshinder och på kontakter med markägarna. Det var verkligen roligt att höra att de flesta markägare är mycket rädda om sina strömmande vatten och är vaksamma så att kvaliteten inte störs av föroreningar. Man lämnar oftast en bred obrukad remsa utmed vattendragen. En ständig tillsyn är nödvändig för att avlägsna vandringshinder i form av träd som fallit ner i bäckfåran och för att se efter att ingångarna till broar och kulvertar inte blir igensatta av kringflytande föremål. Det finns också lax (salmo salar) i Vegeån men den håller sig på djupare vatten på c:a 0,5 till 1 meters djup. Den gräver på liknande sätt hålor i sten och grusbottnar och lägger rommen under ett skyddande täcke. Hot mot fiskbeståndet är förutom vandringshinder, låga vattenflöden som det kan bli under torra somrar. Vattenuttag för bevattning blir också en extra påfrestning eftersom behovet att vattna samtidigt blir större. En deltagare från Strövelstorp berättade hur man i Örjabäcken med gott resultat renoverat bottnar och vattenfåra tack vare pengar från den s.k. Findusfonden. Martins grillkök var väldigt uppskattat som ett tillfälle att prata om upplevelserna och för att få höra hur flera av deltagarna var engagerade i åtgärder för att förbättra vattenmiljö och sportfiske. Vattendragen i det annars så sjöfattiga nordvästskåne är absolut en värdefull tillgång för alla natur och fiskeintresserade i vår del av Skåne. 12 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 På kurs med Kurt i Klåveröd Av Bjarne Hols De slumrande husen som bara väntar på att åter få hysa folk och fä. Tror att det var någon gång på 70-talet som den här töntiga med lite småroliga tv-serien visades. Nu ska det genast sägas att gå på kurs med vår Kurt är något helt annat. Den är underhållande och lärorik och triggar hjärnkontoret att söka mer kunskap. Hämtar upp kursledaren en gråtrist morgon i dec fvb samlingsplatsen intill keramikverkstan i byn. Har fått 2 st. återbud så det blir kanske bara vi två, säger Kurt. Framme vid målet och där står 3 st. bilar parkerade. Det är nog bara besökande till verkstan kommer det från en fortfarande pessimistisk Kurt. Men icke, sa Nicke. Ut ur bilarna kommer en handfull «välklädda» entusiaster redo för en utflykt i tråkvädret. Svårt att idag greppa att det här var en by full av aktivitet i fornstora dar. Här fanns skola, handelsbod, mejeri, mölla och smedja och hantverkare inom många skrån. Kurt hade naturligtvis en färdplan för dagens aktivitet men den köpte vi inte. En ihållande, isande, fuktig och kraftfull västanvind gjorde att rutten ändrades till förmån för granskogens vindskyddande ytor. Så in i fordonen igen för en kortare färd till Traneröds mosse. Spängerna ut till mossen var både undermåliga och slippriga men vi kommer fram till själva högmossen utan missöden. Helt «dött» där ute så spillning från en rovfågel fick, i brist på annat, bli ett objekt att studera. Att mossen och omgivningen är under restaurering syntes tydligt. Mycket av den ovälkomna lågvuxna växtligheten är bortröjd och det har också gallrats bland de fullväxta träden. En «farbar» väg för funktionshindrade håller också på att färdigställas. Traneröds mosse blir säkerligen ett populärt utflyktsmål när allt kommer på plats. Men det kräver förstås att det finns en vägvisare med namnet «Traneröds mosse». Skyltningen idag består av en försynt och halvgömd skylt med endast ett vägnamn på. Nog om detta. Nu drar vi till Innan vi åter tar oss an skogsvägarna så gör vi ett stopp vid möllan och dammen. Rester av stenfundamentet är allt som återstår. Maldes det allena spannmål här eller fanns det också en såg, en stamp, en smedja, ...... Så är det då kursdags. Nu ska vi ha lite fortplantningskunskap, tycker Kurt. Jaha...vad menar karln. Mossor alltså, säger Kurt. Sedan beskriver han ingående hur mossbarn blir till. Kortfattat så faller något väldigt smått ned i en skål, rörs om och så är det klappat och klart, typ. Innan sällskapet går i mål så ska dom genomgå ytterligare en kurs. Currylinjer, dvs slagrutehypotesen och «kraftlinjer» i rutnät om 4x4 m meter, står på programmet. Ett betat, mångfacetterat landskap med imponerande, åldriga träd och trygga, vilsamma odlingsrösen. Lilla Klåveröd. När den platsen upplevs som en oas fastän gråvädret tynger ned oss hur uppfattas den då en vårdag i maj (det tänker i alla fall jag ta reda på). Ett betat, mångfacetterat landskap med imponerande, åldriga träd och trygga, vilsamma odlingsrösen. De slumrande husen som bara väntar på att åter få hysa folk och fä. Nog med nostalgi för här krävdes naturligtvis hårt arbete för att stilla hungern. På baksidan av lagårn hittar vi lite lä för kaffe o macka. Ståtliga kastanjer och stora grupper av buxbom gör oss sällskap. Kursledaren är väldigt övertygande och har inte helt överraskande en meningsfrände i församlingen. Myrstackar anläggs, enligt föredraganden, alltid i ett sk kryss och träd som växer i ett kryss mår alltid dåligt, säger dom två i kör. Hur kommer det då sig att den andra stacken där borta har ihop det med ett träd som mår så bra. Svaret är fortfarande skyldigt. Tro det eller ej men åter vid P-platsen så lyser solen. Känns inte som om vi saknat den och det är väl ett kvitto på att dagen likväl varit solig. Söderåsbladet Nummer 1 -2014 13 Hyggesfritt skogsbruk? Av Roland Lyhagen En stor debattfråga om skogen är avverkningsmetoderna. Naturskyddsföreningen och friluftsorganisationer vill ha hyggesfria metoder som gynnar biologisk mångfald och sociala skogar. Skogsindustrin och skogsägarna vill fortsätta med trakthyggesbruket som ger hållbar ekonomi och sysselsättning i skogsbranschen. Det man hittills kunnat mäta och beräkna är att produktionen totalt sett blir betydligt lägre med hyggesfria metoder och ekonomin hotar att bli så svag att industrin slås ut. Då kan skogen bli både hyggesfri och avverkningsfri. Vad menas med kalhyggesfritt? Kalhyggesskogsbruk innebär att man har likåldriga, enskiktade skogar som oftast är planterade. Hyggesfria metoder siktar på flerskiktade, olikåldriga skogar som skapas genom självföryngring. Vid trakthyggesbruket slutavverkas hela skogen vid ca 60-100 års ålder medan man i hyggesfria system plockar ut de grövsta träden ca vart 20:e-25:e år. Det finns många olika varianter med hyggesfritt skogsbruk men principen är densamma. De största skillnaderna mellan systemen är den lägre produktionen i hyggesfria system och den sannolikt större biologiska mångfalden. Naturligtvis kan hyggesfria metoder vara att föredra om man har andra mål än ekonomisk lönsamhet för skogen. Det gäller t ex kommunala tätortsnära skogar eller naturvårdsskogar. i tillväxt bli upp till 40 % (Nilsson 2013). Det finns enligt Skogsstyrelsens bedömningar möjlighet att bedriva hyggesfritt skogsbruk med försvarlig ekonomi på ca 5 % av Sveriges produktionsskogar eller ca 1- 1,5 miljoner ha. På övriga marker och skogar blir kostnaden väldigt hög. I rapporten Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk som sammanställts av Skogsstyrelsen ingick att beräkna ersättningsnivåer i det fall skogsägarna skulle tvingas att övergå till hyggesfritt skogsbruk. I det typfall som använts som kalkylexempel uppgick skillnaden till 34 800 kr/ ha till hyggesskogsbrukets fördel vilket skulle vara ersättningsnivån i detta fall. Det innebär å ena sidan en mycket hög kostnad för staten om skogsbruket skulle tvingas till hyggesfritt. Om å andra sidan ingen ersättning ges, blir skogsbruket så olönsamt att skogsindustrin försvinner i brist på råvara. Skogsindustrin kan inte betala mer för råvaran än att slutprodukterna blir säljbara på världsmarknaden. Att den svenska skogsindustrin skulle Är kalhyggesfritt skogsbruk möjligt och var kan det bedrivas? Det kan i princip bedrivas i alla typer av skogar. Men siktar man på flerskiktad skog så tar det mellan 50 och 100 år att gå från en planterad likåldrig skog till flerskiktad. Denna långa anläggningstid innebär en oerhört hög kostnad för skogsägaren. I simuleringar från anlagda försök beräknas förlusten Ett uthålligt skogsbruk kräver också att det blir något över till skogsägaren vid avverkning. Timmerpriset sätts på den internationella marknaden. 14 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 ligat produktionen från plantering till avverkning. Dagens intensitet i skogsbruket är en förutsättning för att få fram skogsråvara till industrin och samtidigt ge en rimlig ersättning till skogsägaren. Ekonomi och produktion i hyggesfritt Sågtimmer är också en mycket stor exportprodukt till EU-länder, Asien och Afrika. kunna försvinna är inte konstigare än att den svenska varvsindustrin försvann som var bland de största i världen på 1950-talet. Eller tekoindustrin som var mycket stor i Sverige fram till 1980-talet. Svensk skogsindustri Den svenska skogsindustrin består av flera olika inriktningar. Sågverken producerar sågade varor samt byggplattor och annat byggmaterial av flis, kutterspån och sågspån. Ca 65-70 % av produktionen av sågade varor går på export. Mellan 25-30 % av massaproduktion går på export. Av papperstillverkningen går 90-95 % på export. Exporten drar in ca 125 miljarder kronor årligen. Den totala sysselsättning i denna sektor är ca 80 000 direkt anställda och ungefär lika många i de service- och kringindustrier som beror av samma sektor. Därmed framgår också att skogsnäringen har stor betydelse för sysselsättning och samhällsekonomi. Den svenska skogsindustrin tillhör de största i världen. De mycket höga exportandelarna innebär att priserna sätts på den internationella marknaden och det återverkar på vad industrin i slutändan kan betala för skogsråvarorna till skogsägaren. Priserna på timmer och massaved har i princip stått stilla sedan 1970-talet. Penningvärdesförsämringen har skogsägarna fått möta med intensiv produktivitetsutveckling som förbil- Den avgörande invändningen mot att lämna trakthyggesbruket till förmån för hyggesfritt som generell metod är den radikalt minskade skogsproduktionen och markant försämrade ekonomin. Skogstyrelsen har gett ut en rapport Skogliga konsekvensanalyser för olika framtida inriktningar på svenskt skogsbruk. Där jämförs 4 olika scenarier kombinerat med 6 olika effektanalyser. Scenarierna är Referens, Miljö, Produktion och Miljö+Produktion. De sex effektanalyserna är (förändrat) Klimat, Förädling (förädlat plantmaterial), Målförslag för miljömål, Åkermark som överförs till skogsmark, Behovsanpassad gödsling samt Ökad avverkning. Alternativ 1. Referens: avverkningar från dagens ca 90 milj m3 till ca 135 milj m3sk per år om 100 år. Hänsyn till miljö och produktionsintensitet som idag. Alternativ 2. Miljö. Tillväxt som ovan men större avsättning till miljö vilket minskar avverkningsutrymmet med ca 10 milj m3sk per år. Avverkningspotential 85 idag och 121 m3sk om 100 år. Alternativ 3. Produktion. Större tillväxt genom högre intensitet såsom balanserad gödsling, mer förädlat plantmaterial, snabbväxande trädslag etc. Kontinuerlig tillförsel av förädlat plantmaterial beräknas öka produktion med 10 % vart 20:e år. Snabbväxande trädslag kan vara hybridasp, contortatall, hybridlärk. Det ökar tillväxten och avverkningspotentialen från 90 till 156 milj m3sk om 100 år. Miljöhänsyn som idag. Alternativ 4. Miljö + Produktion. Både produktionshöjande åtgärder och större avsättningar och hänsyn till miljö än idag minskar avverkningsutrymmet med 10-15 milj m3sk per år. Avverkningspotential 85 milj m3sk idag till ca 142 milj m3sk om 100 år. Hyggesfritt skogsbruk med sikte på kontinuitetsskog ger lägre produktion. I de jämförelser som hittills gjorts är den teoretiskt långsiktiga produktionen vid trakthyggesbruk 10-20 procent högre än vid blädningsbruk. Om man dessutom beaktar den ökningspotential som beräknats i Skogsstyrelsens framtidsscenarier för Miljö+Produktion så blir skillnaden mellan systemen snarare 30-40 % högre produktion för trakthyggesbruket. Vid huggning ned till lägsta tillåtna virkesförråd enligt 10 § i skogsvårdslagen så är nuvärdesförlusten 10 till 35 % beroende på diskonteringsränta enligt Cedergrens rapport om hyggesfritt skogsbruk. En allvarlig lönsamhetsförsämring. Studier inom projektet tyder på att de totala drivningskostnaderna (fällning, kvistning, aptering och transport till bilväg) ofta blir 20–50 % högre per kubikmeter än vid kalavverkning, vilket är jämförbart med konventionell gallring. Biologiska effekter på skogen Alla skogsskötselsystem påverkar skogsekosystemet i väsentlig grad. Av massaved gör man papper som till 90 % expoteras. Massaved erhålls främst vid gallring i likåldrig skog. Söderåsbladet Nummer 1 -2014 15 Skall Föreningen byta namn? Vid Årsmötet 2013 diskuterades ett eventuellt namnbyte från Svalövs Naturvårdsförening till Naturskyddsföreningen i Svalöv. Styrelsen har under året funderat på frågan och vägt för och nackdelar med de två förslagen. GROT, grenar och toppar, faller bara ut i tillräcklig mängd vid kalavverkning för att tas tillvara. Vid plockhuggning räcker riset bara för att risa stickvägarna. Generellt sett kan hyggesfria system sannolikt uppvisa större biologisk mångfald än trakthyggesbrukade system. Risken för rotröta och stormskador bedöms inte bli mindre med kalhyggesfritt. Men det finns också effekter som ofta förbises med det hyggesfria systemet. På den 1-åriga kurs i Hållbart familjeskogsbruk som jag genomgått nyligen, besöktes ett kontinuitetsskogsförsök vid Tönnersjöhedens försökspark i Halland (SLU). Där kunde konstateras att Götalands blandskogar med gran och tall kommer att försvinna till förmån för gran och eventuellt bok vid ett kontinuitetsskogebruk. Gran och bok är skuggfördragande trädslag som klarar föryngring i växande skog medan tallen är ljuskrävande och behöver luckor på ca 500 m2 om självföryngring skall lyckas. hyggesfritt i denna skogstyp. Mängden döda träd påverkas inte specifikt av skötselsystemen trakthyggesbruk-hyggesfritt i sig utan genom riktade åtgärder att spara döda träd och lågor i båda systemen. Barrblandskogen försvinner i Götaland m3sk = skogskubikmeter, vilket är stamvolymen med bark ovanför stubbskäret. Grundytan för ett enskilt träd är arean på stammen i brösthöjd. Summan av alla träds grundyta per ha gånger (medel)trädhöjden ger skogsinnehållet i m3sk per ha. I den tallskog som anlagts genom sådd 1912 och som sedan gallrats med sikte på flerskiktad skog, återstod idag endast tallar över 20-25 cm diameter medan ungtallar < 20 cm saknades nästan helt. Skogen höll på att bli en granskog med bokinblandning. Det är en effekt av Referenser: Cedergren, J. 2008. Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk. Meddelande 1. Skogsstyrelsen. Att behålla ett invant namn, med ortsnamnet först som snabbt markerar verksamhetsområde och ordet naturvård som för vissa av oss känns närmare det vår förening i Svalöv sysslar med. Tillhörigheten till riksorganisationen Naturskyddsföreningen visas genom att använda deras falk logga. Ibland tillsamman med den föreningssymbol som vår föreningen haft sen starten. Naturskyddsföreningen. Skogsbruk utan hyggen. Rapport odaterad. Nilsson, U. (red). 2013. Skogens skötsel. Rapport från Future Forests 2009-2012. SLU Skoglig fältforskning Rapport 2013:1, s 41-43. Skogsskötselserien nr 11, 2009. Blädningsskogsbruk. Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna, SLU, LRF Skogsägarna. Skogstyrelsen/SLU 2008. Skogliga konsekvensanalyser 2008. Rapport 25. Definitioner: Eller att ändra namn till Naturskyddsföreningen i Svalöv i enlighet med riks rekommendationer om tillhörighet och identifikation. Fortfarande kommer vi att använda vår symbol på samma sätt som tidigare, men nu med det nya namnet . Efter en för vår förening intensiv och ovanligt lång diskussion beslöt styrelsen att föreslå årsmötet ett namnbyte. Stadgeändringar Styrelsen vill också föreslå stadgeändring. Vi vill anta de av riksföreningen föreslagna stadgarna för kretsar. I sak överensstämmer de i stort sett med de gamla stadgarna, men är nu strukturerade på ett något annorlunda sätt. 16 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Enen blåser omkull, bok på frammarsch Av Roland Lyhagen Vid en vandring i kommunreservatet Karartofta-Svenstorp nyårsafton kunde jag konstatera att massor av gamla enebuskar blåst omkull i höstens stormar. En annan iakttagelse var att unga bokar rycker fram på bred front. Höstens stormar har brutit, fällt eller rotryckt många enar i Svenstorpsområdet. Betesmarken gallrades och glesades ut i fjor vilket också gav vinden större spelrum. Förutom enebuskar har även många björkar fallit för stormvindarna. Oroväckande på sikt är kanske att unga eneplantor saknas och föryngringen har uteblivit sedan länge. Vilka faktorer som missgynnar enens återväxt är oklart. Boken rycker fram Vintern är en utmärkt tid att inventera ungbok. De unga bokarna, upp till ett par tre meters höjd, behåller sina gyllenbruna löv under vintern. Det gäller även unga ekplantor som i viss omfattning behåller sina mer gråbruna löv över vintern. Varför dessa arter håller kvar sina vissnade löv på enbart ungträden tror jag kan vara en skyddsmekanism mot viltbetning! Både ek- och boklöv är rika på garvsyror på hösten och osmakliga för betande djur. Jag har observerat i egen skog att bokplantor omgivna av asp och rönn, i regel är helt obetade när de två sistnämnda är hårt nedbetade till midjehöjd. På våren gäller nästan det omvända för boken. De späda ljusgröna löven är ytterst begärliga för betande djur, särskilt nötkreatur, om boken finns i betesmark. Därigenom blir boken långsamväxande i ungstadiet och ser ut som bonzaiplantor. Men de överlever även om höjdtillväxten går långsamt. Områdets enda bok När jag var med och skrev Karatoftaboken noterades särskilt att området hyste en enda bok och denna var ca 5 m hög 1975 (sid 60 i Karatoftaboken). Idag är denna bok betydligt högre och grövre. På nyårsafton 2013 fick jag syn på en knähög ungbok i Svenstorpsområdet. Strax därefter en till och en till och en till… Nu fick jag blodad tand. Fanns det fler bokar på gång? En timmes genomsök av området gav över 50 ungbokar! Det finns säkert betydligt fler. Så vad har hänt? Klimat och vildsvin Jag kan tänka mig två förklaringar som gynnar bokföryngring. Kanske utgör det något varmare klimatet Många enebuskar har blåst omkull i stormar hösten 2013. Unga bokar är på frammarsch trots stort betestryck av nötkreatur. en faktor som ger boken större möjligheter. Den andra förklaringen kan möjligen vara den vildsvinsstam som etablerat sig i området de senaste 10-15 åren. De omfattande bökspåren och bökskadorna vittnar om vildsvinens inverkan i landskapet. Vildsvinens bök kan säkert gynna myllandet av bokollonen och den etablering av bok som ägt rum under de senaste 10 åren. Sen kan man fråga sig hur alla bokollon kommer in området. Förutom det nämnda bokträdet är det åtskilliga kilometer till närmsta bokskog som kan ge bokollon. ”Transport” av ollonen kan ske med hjälp av fåglar som nötskrikor. Som så ofta när det gäller fenomen i naturen så vet vi inte riktigt hur det går till, vilka faktorer som påverkar eller avgör en populationsförändring. Till exempel som dessa bokar på frammarsch eller varför enen inte föryngras. Söderåsbladet Nummer 1 -2014 17 Ornitologiska observationer i Svalövs kommun år 2012 Sammanställt av Mattias Olsson 177 arter är rapporterade i Artportalen för året, dock inga nya för kommunen. Men som vanligt sågs ändå en del trevligheter. Sparvugglor och bändelkorsnäbbar var kvar från 2011, brandkronad kungsfågel häckade vid Abullabo, ringtrast sågs både på våren och på hösten och en hökuggla gjorde en kort visit i Svenstorp. Därtill noterades brun glada, nilgås, myrspov och spovsnäppa. En ny damm vid Loarps gård visade sig vara bra för vadare och nya rekord kunde räknas in för kärrsnäppa, mosnäppa och spovsnäppa. Rapportera gärna dina observationer på www.artportalen.se och på www.microbirding.se! Smådopping Under våren gjordes enstaka observationer: 1 ex i en damm vid Järnvägsgatan, Tågarp 28/2 (MO) vilket var första februarifyndet i kommunen, 1 ex Kolemadammen 12/3 (SL, DO), 1 ex Ask våtmark 25/3 (ÖR) och 1 ex Bulls måse 12/5 (MO, LBN, PEP). På Prästafäladen sågs smådopping 16/7-21/10 (flera observatörer) med som mest 13 ex 5/10 (SL). Någon häckning kunde ej konstateras där, vilket däremot 1 ad + 3 1k i Smådopping enligt Kolthoff & Jägerskiöld Nordens fåglar 1898. Krokstorpsdammen, Halmstadby 22/7 (KEK) tyder på. I den södra dammen vid Loarp noterades 1 par 18/7 (Björn Abelsson, DO), 1 ex 20/7 (DO) och 3 ex varav åtminstone 1 1k 3/8 (MS). Kanske en genomförd häckning där också? Under hösten sågs i övrigt 2 ex Trolleholmssjön 27/9 (KEK) och 4/10 (MS), 3 ex Kolemadammen 3/10 (ÖR) och 1 ex 14/10 (MO), 2 ex Dempes kulle, Ask 4/10 (ÖR) samt 4 ex Ask våtmark 13/10 (Björn Abelsson, DO) och slutligen 3 ex på samma lokal 23/10 (DO). Skäggdopping 1 ex låg i Möllarpsdammen, Kågeröd 15/3 (Petter Ljungberg) och 1 par låg i Svalövssjön 2/6 (KEK). Övriga observationer gjordes i Trolleholmssjön där 1 ex sågs 27/3-27/4 (DO m.fl.) och 4 ex 2/5 (MS). Därefter noterades 1 par som gick till häckning och fick ut en unge. Sista observationen var 1 ad + 1 1k 9/8 (MO). Gråhakedopping Den övervintrande fågeln i Ask våtmark sågs sista gången 20/1 (KEK). Därefter frös det till och förhoppningsvis drog den då ut till havs. Vårens första var 1 ex på Prästafäladen 11/3 (SL). I Bulls måse sågs som mest 22 ex 26/4 (DO) men endast 4 ad + 4 pull 5/6 (DO). Vad är det som gör att så många häckningar misslyckas? Bättre gick det i Ask våtmark där 6 par räknades in 9/6 (MO) och 16 1k-fåglar i 6 kullar noterades 19/7 (OJ)! Övriga säkra häckningar var 2 par + 2 pull Gålarp 2/6 (Anders Wånge Kjellsson), 1 1k Dammsgård 26/7 (OJ), 2 par med vardera 2 pull i Svenstorp 9/6 (MO), 2 par Prästafäladen 9/6 som dock misslyckades (MO), 2 par bobyggande vid Dempes kulle, Ask 26/5 (ÖR) och 1 par + 3 pull i Ättehögsdammen 9/6 (MO). Sistnämnda lokal torkade tyvärr ut helt och troligtvis var inte ungarna flygga då. Trolleholmssjön, Härsnäs, Kolemadammen och dammarna vid Vallarna väster om Teckomatorp huserade också gråhakedoppingar vid häckningstid men här gjordes inga uppföljningar. Högsta antalet var 27 ex på Prästafäladen 2/7 (SL) och årets sista observation var 1 ad + 1k på samma lokal 14/8 (DO). Knölsvan Fyra lyckade häckningar: Vallarna väster om Teckomatorp 1 par + 6 pull 12/6 (Peder Winding), Möllarpsdammarna, Kågeröd 1 par + 7 pull 26/6 (KEK) och i Ask våtmark 2 par med 9+5 pull 9/6 (MO). Mindre sångsvan 1 ex Trolleholm 4/1 (SL), 1-2 ex Boarp, Ask 15-17/3 (ÖR, MO) och 8 ex åt sydväst vid Skogsgård 12/10 (KAH). Sångsvan Största flocken var 61 ex vid Gissleberga 29/2 (DO). Ett par häckade i Bulls måse och fick 5 ungar. Sädgås 22 ex flög söderut vid Kolemadammen, Röstånga 8/1 (MO, ÖR, AS), 5 ex rastade vid Gissleberga 28/2 (MS) och 2 ex sågs vid Djurup, Ask 29/2 (ÖR). I december sågs sädgäss vid flera tillfällen vid Gissleberga och Norrvidinge; som mest 75 ex 7/12 (AA). Bläsgås 4 ex Gissleberga 28/2 (MS), 1 ex Djurup, Ask 29/2 (ÖR), 1 ex Trolleholmssjön 17/3-9/5 (MO, DO m.fl.), 5 ex 4/12 Gissleberga 4/12 (MS) samt 3 ex Södra Möinge och 1 ex Norrvidinge 18 7/12 (AA). Fågeln i Trolleholm blev kommunens första fynd i maj månad. Grågås 1100 ex rastade vid Trolleholmssjön 27/9 (KEK) vilket är kommunens genom tiderna största flock. I Bulls måse räknades 4 par med sammanlagt 23 ungar, i Ask våtmark fick 6 par ca 30 ungar och i Trolleholmssjön fick 5 par 17 ungar. Kanadagås Årets högsta antal blev 1500 ex vid Norraby 2/1 (MO). Vitkindad gås Hela 22100 ex sträckte österut över Svalövsområdet under förmiddagen 9/5 (Leif Klinteroth). 31 flockar sågs varav den största innehöll ca 3000 ex! Ett liknande lavinsträck är aldrig tidigare noterat i kommunen och frågan är om det någonsin kommer att göra det igen? Mäktigt! Ett par fick 2 ungar på Prästafäladen. Kommunens andra häckning. Prutgås Först hörd sträckande på natten vid Traneröds mosse och senare i gryningen sedd med 50 ex åt öster vid Duveke 2/5 (DO). Nilgås 1 ex upptäcktes vid Boarp, Ask 23/4 (MS). Dagen därpå sågs 2 ex i Ask våtmark (Richard Petersson) och dessa var kvar t.o.m. 26/4 (OJ, Mattias Persson). 1 ex sågs också i den norra dammen vid Loarps gård 25/4 (DO). Det skulle kunna röra sig om en av Ask-fåglarna eftersom det bara finns rapporter om 1 ex i Ask den dagen. Söderåsbladet Nummer 1 -2014 31/5 (DO) samt på samma lokal 1-2 ex 16-20/7 (AA, MO, SL). Sist ut var 4 ex i Trolleholmssjön 22/11 (MO) vilket blev nytt höstfenologirekord. Stjärtand 1 hona Ask våtmark 20/1 (KEK), 5/3 och 25/3 (ÖR), 4 ex Svenstorp 10/9 (SL) och 2 honfärgade i Ask våtmark 13/10 (Björn Abelson). Årta Endast en observation och därtill på hösten: 1 hona Ask våtmark 28/9 (ÖR). Nytt höstfenologirekord. Skedand Året började med ett nytt fenologirekord; 1 par sågs i Bulls måse 22/3 (KEK) och 27/3 (DO). På Prästafäladen noterades 4-5 ex 18-22/4 (SL, KEK). I Bulls måse rastade åter skedänder 2227/4 med som mest 2 par 27/4 (DO). 1 par sågs i Ask våtmark 15/5 (ÖR) och på samma plats sågs 1 hona 9/6 (MO). På Prästafäladen rastade 1 par 26-31/5 (DO). Under perioden 11/8-21/10 noterades skedänder vid näst intill varje besök på Prästafäladen. Högsta antal blev 19 ex 7/10 (MO) vilket blev ny rekordsiffra. Övriga observationer under hösten var 2 ex Trolleholmssjön 2/9 (KEK), 5 ex Svenstorp 6/10 (AA) och 1 ex Kolemadammen 14/10 (MO). Snatterand Vårt första vinterfynd blev den hona som rastade i Kolemadammen, Ask 5/1 (DO). Under mer normal tid noterades snatterand i Bulls måse 13/324/5 med som mest 10 ex 13/4 (DO). När kommer vår första konstaterade häckning? På Prästafäladen sågs 1 ex Sjöorre En nattsträckande flock hördes över Teckomatorp 27/3 (Olof Jönsson) och ca 100 ex sågs sträcka åt sydväst över Svalöv 27/7 (SL). Knipa En häckning genomfördes i Kolemadammen, där 6 ungar sågs 9/6 (MO). Salskrake 1 par rastade på Prästafäladen 3/3 (SL) och 2 par på samma lokal dagen efter (KEK). 1 hona låg i Ättehögsdammen 27/3 (MO) och 1 hona på Prästafäladen 13/4 (MS, DO). Storskrake Noterad på flera lokaler 3/1-22/4 med som mest 17 ex i Svalövssjön 10/3 (KEK). Brun glada 1 ex över ett nyskördat ärtfält vid Rävatofta 23/8 (MO) och 1 ex över nyharvad åker vid Myren, Ask 29/8 (MO) skulle kunna röra sig om samma fågel. Femte fyndet i kommunen. Brun kärrhök 5 ungar sågs i Bulls måse 29/7 (MO). Kommunens två första oktoberfynd gjordes 2012: 1 hane mellan Svalöv och Torrlösa 5/10 (KEK) och 1 ex Svenstorp 6/10 (SL). Blå kärrhök Ett bra år för blå kärrhök i kommunen. Hela 45 rapporter är inlagda på Artportalen där några förvisso med stor sannolikhet rör sig om samma fåglar. Två observationer i andra halvan av maj förtjänar ett omnämnande: 1 honfärgad vid Värmö 19/5 (SL) och 1 ex Kongaö 27/5 (ÖR). Gravand 13 ex höll till vid Ättehögsdammen, Tågarp 30/3 (MO) och 11/4 (DO). Bläsand 115 ex rastade i Kolemadammen, Röstånga 3/10 (ÖR). Kommunens största flock. (MO) och i Trolleholmssjön där 6 ungar sågs 13/8 (MO). Skedand enligt Kolthoff & Jägerskiöld Nordens fåglar 1898. Brunand 1 hane Ask våtmark 9-10/3 (KEK, ÖR), 1 hane Duvekesjön 17/3 (MO), 1 hona i Trolleholmssjön 17-18/3 (MO, DO) och 1 hane i Trolleholmssjön 2/5 (MS). Vigg Häckning konstaterades på Prästafäladen 9/8 då 8 ej flygfärdiga ungar sågs Kungsörn 30 rapporter på Artportalen rörande ca 10-12 olika fåglar är fler än vanligt. Fiskgjuse Sex fynd: 1 ex Bulls måse 22/4 (MO), 1 ex Höjebacke 26/4 (SL), 1 ex Svalövssjön 28/4 (SL), 1 ex Torrlösa 18/6 (SL), 1 ex Halmstadby 17/8 (AA) och 1 ex Svenstorp 8/9 (MO, SL). Stenfalk Ett fynd på våren var dessutom kommunens första majfynd: 1 ex sträckande norrut vid Källstorp 9/5 (Leif Klinteroth). Söderåsbladet Nummer 1 -2014 19 Vaktel 1-2 ex vid Sireköpinge 24-26/5 (Michael Tholin, DO), 2 ex Lönnstorp 26/5-26/7 (DO, KEK m.fl.), som mest 4 ex väster om Svalövs kyrka 31/5-3/8 (MO, MS, Lars-Erik Jönsson m.fl.), 1 ex söder om Svenstorp 31/5 (MO), 1 ex Loarp 6-19/7 (DO, AA), 2 ex Tarstad 8-10/7 (MS, AA, Rolf H Hansson) och 1 ex Ingelstorp, Torrlösa 26/7 (KEK). Detta gav totalt 13 spelande fåglar vilket endast överträffas av 2011 då 34 vaktlar hördes. Vattenrall 1 ex hördes i Dammsgårdsdammen 25/4 (Inger Persson), 1 ex spelade på Höjebacke 26/4-3/5 (MS, DO, MO) och 1 ex hördes i Bulls måse 29/7 (MO). Fiskgjuse enligt Kolthoff & Jägerskiöld Nordens fåglar 1898. Övriga observationer gjordes under höststräcket: 1 ex Södra Möinge 16/8 (DO), 1 ex Sireköpinge 31/8 (MO), 1 ex Axelvold 5/9 (AA), 1 ex Svenstorp 23/9 (MO, KEK, AA), 1 ex Ask våtmark 7/10 (KEK), 1 ex Svenstorp 7/10 (MO) och 1 ex Norraby 16/10 (MO). Lärkfalk Vid Bulls måse sågs lärkfalkar vid flera tillfällen 1-18/5 (KAH, Arne Holgersson, MO) och i Svenstorp sågs 1 ex 9/5 (DO) och 12/5 (SL). Dessutom noterades 1 ex vid Värmö 19/5 (SL), 1 ex Finstorp 1/7 (Benny Hansson), 1 ex Svenstorp 31/8 (DO) och 2 ex Bulls måse 9/9 (AA). Pilgrimsfalk 1 adult fågel höll vinterrevir vid Svalöv-Tarstad-Sireköpinge 16/1-6/2 (MS, MO), 1 ex sågs vid Boarp, Ask 19/1 (DO), 1 ex sågs från Svenstorp 10/9 (SL) och kanske samma fågel sågs sittande med byte på marken vid Brukshundsklubben, Svalöv 12/9 (MS). Dessvärre hittades denna fågel död på samma ställe dagen efter (MS, DO). Den lämnades in till obduktion för att se om den blivit förgiftad men glädjande nog var så inte fallet. Sista observationen blev 1 ex över Svalöv 5/12 (MS). Rapphöna Återigen ett bra år för arten i Svalövs kommun. En rekordstor flock sågs vid klostret i Norraby med 33 ex 13/12 (MO). Kornknarr 1 ex spelade vid Vinsvägs busshållplats väster om Svalöv 8/7 (MS). Mindre strandpipare 1-2 ex Prästafäladen 8/4-1/7 (SL m.fl.) dock ingen häckning konstaterad, 1 spelande ex Ask våtmark 13/4 (OJ), 1-2 ex Ättehögsdammen 15/4-19/7 (PEP, MO m.fl.) där det sistnämnda datum observerades en unge. 1 ex sågs ånyo i Ask våtmark 9/6 (MO). Vid de nya dammarna vid Loarps gård sågs mindre strandpipare 6/7-12/8 (flera observatörer) varav hela tre par med minst 7 ungar i den norra dammen och 1 ad med 1 unge i den södra dammen kunde räknas in 19/7 (MO). Härligt med så många lyckade häckningar på samma lokal! Större strandpipare Sågs med 1 ex vid fyra tillfällen i den norra Loarpsdammen 6/7-3/8 (DO, AA, MS). Mosnäppa Observerad i norra Loarpsdammen 18-22/7 med som mest 5 ex 22/7 (DO, AA m.fl.). Kärrsnäppa gjordes observationer vid sex besök 26/6-10/8 med som mest 2 ex vid flera tillfällen. I Ättehögsdammen noterades kärrsnäppa vid tre tillfällen 7-20/7 med 5 ex 19/7 (OJ) som högsta antal. Årets kärrsnäppelokal var dock den norra Loarpsdammen där arten sågs nio dagar 7/7-12/8 och kommunens högsta maxantal räknades in 19/7 med 17 ex (AA). Därtill sågs 1 ex i Ask våtmark 19/7 (OJ). Brushane 1 ex Prästafäladen 9/5 (DO, ÖR) och 2 ex Ättehögsdammen 26/6 (MO). Dvärgbeckasin 1 ex Svenstorp 14/3 (MS), 1-2 ex Svenstorp 7-13/10 (MO, DO m.fl.) och 1 ex Prästafäladen 7/10 (MO). Morkulla Vinterfynd: 2 ex Skogsgård, Källstorp 15/1 (KAH) och 1 ex Felestad 10/12 (DO). Myrspov 1 ex Prästafäladen 9/8 (SL). Storspov Spelande fåglar hördes vid Ask våtmark, Prästafäladen, Halmstad/Halmstadby, Trolleholmssjön, Munkagården och Stora Bjärnarp. Spovsnäppa 1 ad norra Loarpsdammen 20/7 och 4 ad på samma lokal 28/7 (AA). Tredje och fjärde kommunfynden! Svartsnäppa 1 ex Ättehögsdammen 9/6 (MO, KEK), 1-2 ex Prästafäladen 13/6-1/7 (SL), 1-3 ex norra Loarpsdammen 18-29/7 (DO, AA m.fl.) samt 1 ex Prästafäladen 1/8 (SL). Kärrsnäppa Rekordartat uppträdande tack vare den norra Loarpsdammen men först ut var kommunens första vinterfynd då 1 ex sågs rasta med tofsvipor vid en stor vattensamling på en åker vid Munkatorp, Svalöv 25/2 (MO). På Prästafäladen Rödbena I Ättehögsdammen sågs rödbena 28/326/6 och troligtvis häckade 1 par där. På vårsträcket sågs 2 ex på Prästafäladen 27/4 (ÖR). Samma lokal inledde höstflytten då 1 ex noterades 7/7 (SL). Den norra Loarpsdammen hyste 1 ex 20 20/7-3/8 (DO, AA, MS) och 2 ex rastade på Prästafäladen 16/8 (DO). Skogssnäppa Högsta antal var 8 ex Ättehögsdammen 11/7 (AA). Grönbena Högsta antal var 10 ex Prästafäladen 27/7 (SL). 1 ex Trolleholmssjön 8/9 (MO) blev nytt höstfenologirekord. Drillsnäppa Högsta antal var 7 ex Svalövssjön 13/7 (SL). Silltrut 3 ad mellan Visstoftatorp och Brödåkra 29/4 (MO), 2 ad Prästafäladen 2/5 (DO), 1 ad norra Loarpsdammen 6/5 och 12/5 (MO), 1 ad Prästafäladen 15/5 (DO), 1 ad Knutstorp 21/5 och 26/5 (DO), 3 ad väster om Svalövs kyrka 19/6 (KEK) och 1 ad Karlsfält, Norraby 31/8 (MO). Havstrut 2 ad vid Östraby mölla 2/1 (KEK), 1 ad Trolleholmssjön 26/5 (DO) och 1 ad Prästafäladen 9/6 (MO). Fisktärna 2 ex höll till i Svalövssjön 9-11/5 (MS, DO, KEK), 1 ex sågs på Prästafäladen 12/5 (MO, AA) och 2 ex på samma lokal 14/5 (DO). 1 ex noterades vid Gålarp 2/6 (Anders Wånge Kjellsson) och 1 ex Svalövssjön 13/7 (SL). Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Lappuggla Förvisso utanför kommunens gränser men ändå värd att nämnas var den lappuggla som sågs vid Traneröds mosses norra kant 14/1 (Thomas Rostedt). Inte många hundra meter på ”fel” sida gränsen. Nästan lika nära var den individ som sågs vid Östra Forestad, Färingtofta 17/11 (Kjell Brodén m.fl.). Snart sitter det en i Svalövs kommun också! Hornuggla 2 ex spelade vid Traneröds mosse 14/3 (SL, DO, MS m.fl.). Häckningar konstaterades med tiggande ungar i Munkagårda och Kolaryd. Jorduggla 1 ex Vistofta 27/10 (Stefan Nilsson). Pärluggla 1 ex hördes från Lillö, Konga 13/5 (KEK). Fågeln satt i Gillastigs mosse. Nattskärra 1-3 ex spelade på Traneröds mosse 26/5-22/6 (DO m.fl.). Dessutom hördes 1 ex väster om Klåveröd 29/5 (Michael Tholin). Tornseglare 1 ex sträckte norrut förbi Bulls måse 30/4 (KAH). Nytt fenologirekord! Gök Årets första hördes 1/5 vid Bulls måse (KAH, Arne Holgersson) vilket var tangerat fenologirekord. När kommer första aprilfyndet? Sparvuggla 1-2 ex fanns kvar i Källstorp och hördes med locklätet 2-27/1 (flera observatörer). 1 ex sågs mitt på dagen vid Dempes kulle, Ask 8/1 (AS, ÖR, MO). En spelande individ noterades vid Stubbarödsgården 7/4 (TA). Trädlärka 1 ex hördes i Svenstorp 8/7 (SL). Intressant observation med tanke på årstiden. Backsvala Nu när vi inte känner till några häckningar i kommunen är backsvala mer svårobserverad och endast fyra observationer av sammanlagt 7 ex finns inlagda i Artportalen för året. Forsärla 1 ex Kvärk 14/3 (ÖR) och 1 par på samma lokal 15/4 (ÖR, DO), 1 ex Kongaö 27/5 (Bengt Hansson) och 2 ad Debäcken, Skäralid 14/7 (Erik Sjögren). Vid Gissleberga kvarn sågs 1-3 ex 23/8-11/9 (MS m.fl.) varav åtminstone 1 ex var juvenil. Troligtvis har de häckat på lokalen. Därutöver sågs 1 ex Kågeröd 7/9 (OJ) och återigen 1 ex Kvärk 13/9 (ÖR). Sädesärla 56 ex rastade vid Bredingegatan, Svalöv 28/8 (KEK). Det är den näst största ansamlingen i kommunen. Skogsduva Vinterfynd: 1 ex Sonnarps ängar 14/1 (ÖR) och 20 ex Gissleberga 23/1 (MS). Hökuggla 1 ex sågs i enefäladen i Svenstorp 27/10 (Roland och Elisabeth Lyhagen). Senast det begav sig var för 12 år sedan då 1 ex sågs i Svenstorp under hela vintern. Mindre hackspett 1 ex Boarp 2/1 (ÖR), 1 ex mellan Ask och Allarp 7/2 (ÖR), 1 ex Stubbarödsgården 7/4 (TA), 1 ex Svenstorp 3/8 (MS), 1 ex/1 hona Skogsgård, Källstorp 13/9, 7/11 och 14/12 (KAH), 1 ex Prästafäladen 21/10 (MO), 1 ex Källstorp 9/11 (DO) samt 1 hane Svenstorp 21/11 (KEK). Kungsfiskare enligt Kolthoff & Jägerskiöld Nordens fåglar 1898. Kungsfiskare 1 ex sågs i Möllarpsdammen 18/8 (DO, AA) och 27/8 (AA) och 1 ex fanns i dammen vid Rökaholm 19/11 (OJ). Göktyta 1 ex spelade på Höjebacke 30/4 (MS), 1 ex hördes i Svenstorp 1/7 (SL), 1 ex satt i vägkanten vid Värmö 17/8 (MO) och 1 ex i vägkanten mellan Vistoftatorp och Pålsbo 24/8 (MO). Sidensvans Fem noteringar, alla i Svalöv, t.o.m. 16/3 med som mest 28 ex 15-16/3 (MO). Första höstobservationerna gjordes 5/11 i Svalöv (SL, KEK) och dagen därpå sågs årets största flock, 80 ex, även den i Svalöv (KEK). Därefter sågs mindre flockar året ut på olika ställen i kommunen. Strömstare På våren sågs 1-2 ex Kvärk 26/2-14/3 (BHZ, Eva Kristiansson, ÖR) och 1 ex Klövamöllan 12/3 (DO). Under andra årshalvan observerades återigen 1 ex i Kvärk 24/11-28/12 (BHZ m.fl.) samt 2 ex i Debäcken, Skäralid 24/11 (Johan Östberg) och 1 ex vid Gissleberga kvarn 6/12 (MS). Svart rödstjärt I Värmö sågs 1 sjungande hane och 1 hona vid olika tillfällen 11/4-18/6 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 (SL, DO). Övriga revirhävdare var 1 ex på Teckomatorpsvägen/Industrigatan, Svalöv 13-23/4 (MO, KEK), 1 ex vid Månsabo, Svalöv 1/5 (KEK), 1 ex Tarstad 9/5 (OJ), 1 ex vid Svalövs gymnasiums jordbruk 25/5 (DO) och 1 ex Lilla Åkarp, Åkarpsmölla 9/6 (MO). Därutöver sågs 1 1k i Tågarp 15/8 (AA) och 2 ex Knutstorp 2/10 (OJ, Kim Svitzer). 21 om sågs en hona och 2 ungar 13-26/6 (Martin Stjernman m.fl.). Detta är den andra konstaterade häckningen i kommunen. Brandkronad kungsfågel var årlig under atlasinventeringen 20042007 men nu dröjde det fem år innan vi fick stifta bekantskap med den igen. Anledningen till det är förmodligen för att vi inte på samma sätt rör oss i rätt biotop längre; vilken är granskog med inslag av lövträd. Talltita 15 noteringar från ungefär nio lokaler. Kul att rapporteringen ökat markant! Tofsmes 1 ex sågs vid Gillastig 6/2 (ÖR). Rödstjärt enligt Kolthoff & Jägerskiöld Nordens fåglar 1898. Rödstjärt Nytt fenologirekord blev det när 1 ex sågs vid Skogsgård, Källstorp 26/10 (KAH). Ringtrast 1 hane sågs i Axelvold 20/4 (DO m.fl.) och 1 ex i Svenstorp 14/10 (MO). Kommunens första höstfynd. Björktrast En större flock noterades: 450 ex i Svenstorp 4/11 (Johan Gustafsson). Svartmes En udda observation gjordes vid Tirup 5/10 när 20 ex sträckte söderut över åkrarna (OJ). Varfågel På Artportalen finns 36 rapporter av totalt ca 20 ex. Nötkråka Fyra rapporter: 1 ex Knutstorp 14/3 (SL), 1 ex Klåveröd 21/3 (ÖR), 1 ex Finstorp 3/10 (MS) och 2 ex Allarp, Konga 6/11 (Inge Larsson). Rödvingetrast Ett vinterfynd: 3 ex mellan Ask och Allarp 23/1 (ÖR). Stare Vinterfynd: 24 ex Stenestad 17/1 (MS), 40 ex Röstånga 21/1 (Per-Sture Ljungdahl) och 1 ex Sireköpinge 13/12 (MO). Dubbeltrast En flock med 25 ex sågs mellan Brödåkra och Albjära 8/10 (MO). Bergfink Minst 3000 ex flög förbi Traneröds mosse 17/1 (MS). Gräshoppsångare 1 ex hördes i Svenstorp 10/5 (DO, MS), 1-2 ex Kongaö 11-27/5 (ÖR, DO, Bengt Hansson) och 1 ex Värmö vid Braån 16/5-4/7 (SL). Grönsiska 130 ex Jällabjär 19/3 (ÖR) och 100 ex Svenstorp 6/11 (KEK) är de största grönsiskeflockarna som finns rapporterade i Artportalen för Svalövs kommun. Sävsångare 1 ex hördes vid Svalövssjön 6/6 (SL), 1 ex i Billeberga 12/6 (Peder Winding) och 1 ex vid våtmarken väster om Teckomatorp 12/6 (Peder Winding). Rörsångare 8 ex sjöng runt Svalövssjön 9/6 (MO). Gransångare 1 ex Duveke (DO) och 1 ex Höjebacke (SL) 23/3 är nytt fenologirekord. Brandkronad kungsfågel Vid Abullabo sjöng 2 hanar och dessut- Bändelkorsnäbb Hämpling 150 ex höll till norr om Norra Skrävlinge kyrka 5/4 (MS). Kommunens första februarifynd gjordes då 1 ex flög över Kvärk 26/2 (BHZ, Eva Kristiansson). Nytt fenologirekord! Vinterhämpling 8 ex vid Sonnarp, Ask 21/3 (OJ) och 3 ex vid Dempes kulle, Ask 28/3 (ÖR). Bändelkorsnäbb Föregående hösts invasion av bändelkorsnäbb fortsatte in på det nya året: 3 ex Dempes kulle, Ask och 2 ex vid Ekerödsslingan, Ask 8/1 (MO, ÖR, AS), 1 ex Askehallarna 13/1 (OJ), upp till 50 ex Duvekesjön 25/1-2/2 (OJ, DO, MS, KEK), 2 ex Dragesholm 7/2 (MO), 10 ex Teglaröd 13/2 (SL) och 4 ex Arnåkra 19/3 (DO). Snösparv 1 ex öster om Sireköpinge 28/2 (MO, DO), 3 ex Svenstorp 4/11 (Johan Gustafsson), 1 ex söder om Svenstorp 22/11 (SL), 2 ex Heden 22/11 (MO), 2 ex Västergård, Tågarp 26/11 (MS) och 2 ex Svalövs golfbana 29/12 (Arne Forsberg). Gulsparv 150 ex födosökte på frörens söder om Svenstorp 12/2 (SL). Namnförkortningar: AA Anders Ahlberg AS Alf Szajbel BHZ Bengt Hertzman DO David Olausson KAH Karl-Anders Högberg KEK Karl-Erik Karlsson LBN Lars-Bertil Nilsson MO Mattias Olsson MS Magnus Svensson OJ Olof Jönsson PEP Per-Erik Persson SL Stig Larsson TA Thomas Arnström ÖR Örjan Righard 22 Söderåsbladet Nummer 1 -2014 Ovanlig Rödspov i Tågarp Av Tommy Johnsson – amatörornitolog i Svalöv Den 14 augusti föll ett lokalt kraftigt regn över Tågarp och det bildades två stora pölar på åkrarna öster om samhället på båda sidor om järnvägen. Pölarna upptäcktes av Anders Ahlberg från Tågarp den 15 augusti. Pölarna invaderades snabbt av flera hundra fåglar och blev snabbt populära hos de lokala fågelskådarna sedan Anders observerat en flock med 15 brushanar där. Den 20 augusti var jag där en andra gång och möttes av några andra lokala skådare som spanade intensivt mot brushaneflocken och jag fick då veta att Örjan Righard från Ask hade upptäckt en vadare som var något större och hade längre näbb än övriga i flocken. Den var inte lätt att hitta i brushaneflocken som på hösten består av fåglar med olika fjäderdräker och varierande storlek, hannarna är betydligt större än honorna. Efter en stunds överläggning var den allmänna meningen att det var en juvenil rödspov - men den hade ovanligt kort näbb. Efter ytterligare överläggning och inläsning på arten var vi överens om att det var Isländsk rödspov (rasen islandica), den har kortare näbb och ben än den Europeiska (rasen limosa). Ungfågelsdräkten hos båda raserna är ganska lika så det var näbblängden och de kortare benen som avgjorde. Not: Foto på fågeln, taget av David Olausson kan ses på microbirding.se, SVAX, Galleri 2013. Unga fåglar (1k) av rasen islandica observeras varje höst i Skåne men enligtMattias Olsson, Rödspov enligt Kolthoff & Jägerskiöld Nordens fåglar 1898. kommunornitolog,finns ingen tidigare känd observation av islandica i Svalövs Kommun. I pölarna fanns även andra fågelarter. Största antal dagsvis, ca 300 skrattmåsar, ca 300 gråtrutar, 79 brushanar, 10 större strandpipare, en och annan silltrut, svartsnäppa, kustpipare, kärrsnäppa, gluttsnäppa, grönbena, skogssnäppa och tofsvipa. Uppgifterna är sammanställda av Mattias Olsson. Pölarna försvann den 23 aug. och lär väl aldrig komma tillbaka. Marken är nu beredd så att det inte skall kunna bli fler översvämmningar. Fakta Rödspov (Limosa limosa) är en flyttfågel och finns över stora delar av Europa och Asien. Arten är uppdelad på tre raser: Europeisk rödspov (Limosa limosa limosa) Den Europeiska rödspoven som är nominatformen häckar i kontinentala Europa, norrut till sydligaste Norge, södra Sverige och Baltikum och österut till Jenisejfloden. Den övervintrar främst i tropiska Västafrika. Mindre antal övervintrar sydvästra Europa och norra Afrika. Under den senast 10-års perioden har arten minskat kraftigt i västeuropa. Sedan 2010 är den med på ArtDatabankens rödlista som akut hotad / CR. Det totala beståndet uppskattas till 100 000-150 000 par. Isländsk rödspov (Limosa limosa islandica) Den Isländska rödspoven häckar framförallt på Island men också på Shetlandsöarna, Orkneyöarna, Lofoten, Skottland och i norra Norge. Den övervintrar i Storbritannien och västra Frankrike. I motsats till L.l.limosa har arten stadigt ökat sedan mitten av 1980-talet och antalet uppskattas i dag till 15 000-25 000 par. Asiatisk rödspov (Limosa limosa melanuroides) Den Asiatiska rödspoven häckar i Sibirien öster om Jenisejfloden, i östra Mongoliet och norra Kina. Den övervintrar i Sydostasien, Australien och Nya Zeeland. Söderåsbladet Nummer 1 -2014 23 Karp och karpdammar Av Elisabeth Lyhagen Efter att ha läst en artikel om en karpuppköpares vedermödor påsken 1756, när han skulle transportera karpen från Bjersgård vid Klippan via Helsingborg och över till Köpenhamn, började jag fundera på alla karpdammar som finns i Skåne. Det var munkarna på 1500 talet som började odla karp (Cyprino carpio) i Skåne. Då fanns det redan omfattande odlingar i bl a i Böhmen i Tyskland. Anledningen att man började odla karp var dess snabba tillväxt och tålighet. Från början odlades karpar som fångats ur vilda bestånd, men med tiden lärde man sig att föröka karpen själv och en omfattande förädling mot ökad tillväxt och tålighet kom till stånd. I Sverige var storhetstiden för karpodling under 1700- talet och under några årtionden före och efter sekelskiftet 1900. Linné såg många dammar under sin skånska resa 1749. Han lät sig imponeras, framförallt av friherren och översten H von Liewens 54 dammar vid Lärkesholm nära Örkelljunga. H von Liewen idkade växelbruk mellan karpdammar och jordbruk. Efter 4-5 år med karp tömdes dammarna och man kunde så råg, havre och gräsfrön i den svart dyn. För att hålla karpdammarna isfria under vintern byggdes vid varje damm en liten ugn som eldades med torv eller ved, som fick brinna långsamt. Röken styrdes ut över dammen så att denna inte skulle frysa till. Linné trodde på en framtid för karpodlingen i Sverige. Arealen för karpfiskdammar i Kristianstad län var på 1700-talet 1100-1200 ha. Karpodlingen försvann nästan helt i slutet på 1700-talet och den svenska dammkulturen föll i glömska. Det var först när den tyske godsägaren Carl Wendt köpte Gustafsborg vid Perstorp 1879 som fiskodlingen tog fart igen. Dammhushållningen utvecklades snabbt och snart bestod den av ca 150 dammar med en areal av 550 ha. Nästa generation anlade också dammar vid Lammhult i Småland. Vid 1900-talets början exporterades årligen sutare och karp till ett värde av ca 50 000 kr. Guldåldern var mellan 1881 och 1914. Fisken exporterades främst till Tyskland i specialbyggda järnvägsvagnar som hade speciella vattencisterner. För att få ihop tillräckligt med fisk för att fylla en vagn anordnades uppsamlingsplatser på flera håll där man byggde dammar som i bl.a. Fogdaröd var så högt belägna att man via en ränna kunde ta fisken direkt till järnvägsvagnen. År 1906 startade Södra Sveriges Fiskeriförening försöksverksamhet i Smålänska Aneboda. Syftet var att bland annat bedriva rationell dammodling och förädla fram tåliga karpar för svenska förhållanden. En av initiativtagarna var Carl M Persson i Ugglehult. Han ansåg, ännu i början på 1900-talet, att växelbruk mellan fiskdammar och spannmålsodling var kärnan i en rationell naturahushållning som skulle ge försörjning åt landsbygdsbefolkningen och stoppa den stora emigrationsvågen. Men krig, rop efter mer spannmål, utveckling av havsfiske mm gjorde att intresset för sötvattensfiske avtog avsevärt. Idag är det endast Aneboda som odlar karp för utsättning. Varför karp Den är tålig, växer snabbt och är en utmärkt proteinkälla. Det var därför munkarna tog in den till Sverige. Den går att transportera levande i vattentunnor, men för riktigt länge sedan försökte man med en brödbit doppad i brännvin som lades i fiskens mun. En vanligare metod var torrpackning, där fiskarna packades tätt omgärdade av fuktig vitmossa och med buken neråt. Dagens användning I dag är karp främst ett spännande sportfiske objekt i Sverige. Enligt Svenska karpklubben ligger rekordet på fångad fisk på 21,82 kg. I Centraleuropa är det däremot en delikatess och ett absolut ”måste” på julbordet. Dock tycks den en gång varit populär och exklusiv även här om man får tro min sagesman från 1796. Helsingborgarna försökte hindra honom från att få båtlägenhet till Danmark för att själva kunna köpa upp fisken. Källor Torsten Hanrup; En karpuppköpares vedermödor i Helsingborg påsken 1975 publicerad i Ale nr 4 2012, historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge. Hasse Jansson; Svensk slottsfisk på export publicerad i Populär historia 15 mars 2001. Bent J. Muus & Preben Dahlström. 1968. Sötvattensfisk och Fiske. www.aneboda.se Söderåsbladet Nummer 1 -2014 24 Föreningsinformation Mer information om Naturskyddsföreningen kan du läsa på www.naturskyddsforeningen.se Där kan du teckna ett medlemskap som kostar 295: -/år och för hela familjen 365: -/år. Som medlem får du bland annat: • Söderåsbladet och vårt program • Tidskriften Sveriges Natur • Rabatt på årets temabok Betalar du medlemsavgiften via autogiro sparar du på miljön – mindre papper, tryck och transporter. Naturskyddsföreningens hemsida innehåller information om hur vi nationellt arbetar med miljö, jordbruk, mat mm. Det finns alltid möjlighet att delta i någon av dessa kampanjer även om den inte finns just våra lokala kretsar. Svalövs Naturvårdsförenings styrelse Naturskyddsföreningen Söderåsens styrelse Ordförande Ordförande Elisabeth Lyhagen, ordf. 0418-66 32 34, 070-588 73 36, e-post [email protected] Lars-Bertil Nilsson, 042-21 01 51, 076-817 78 53, e-post [email protected] V. ordförande och kassör Henrik Johansson, 0418-66 28 73 Sekreterare Tommy Jonsson, 0418-66 37 74 Ledamöter Per Grahn, 0413-54 13 14 Anita Ljungberg, 0418-45 73 99 Arne Forsberg, 0413-708 40 Adjungerad ledamot Mattias Olsson, 0418-66 28 66 Valberedning Karl-Erik Karlsson, 0418-66 32 13 Kerstin Denward, 0418-66 04 38 Föreningens hemsida: www.svalov.naturskyddsforeningen.se Nu fungerar hemsidan! Kassör Kent Ivarsson, 0435-139 08, 070-370 27 27 Sekreterare Martin Persson, 042-727 74, 070-191 08 30 Ledamöter Bengt Hertzman, 042-13 16 39, 070-203 59 15 Bjarne Hols, 042-816 04, 070-581 28 41 Birgitta Jönsson, 042-21 01 51, 073-038 47 71 Fredrik Lundblad, 073-540 16 56 Kurt Månsson, 042-311 02 10, 070-545 95 60 Kjell Wahlström, 0435-131 05,070-881 08 41 Valberedning Kurt Månsson, 042-311 02 10, 070-545 95 60 Föreningens hemsida: www.naturskyddsforeningen.se/soderasen/ Om du vill prenumerera på Söderåsbladet betalar du minst 50: -, antingen till Naturskyddsföreningen Söderåsens plusgiro 86 63 59-3 eller till Svalövs Naturvårdsförenings bankgiro 466-4884. Det är viktigt att föranmäla sig till en del av våra aktiviteter. Dessutom kan det finnas anledning att kontakta någon i föreningarna då det ibland sker ändringar i programmet, som tryckts långt i förväg, eller det händer att vi får ställa in på grund av uselt väder. Vill du veta något mer om oss så tveka inte utan ring någon i våra styrelser. Vi är även tacksamma för dina idéer och uppslag till aktiviteter. Alla är varmt välkomna till våra aktiviteter även du som inte är medlem!
© Copyright 2024