VARGTJUTET Årgång 15, Nummer 2 Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen Maj 2010 Cold Response Ordföranden har ordet…… Efter att under våren 2010 genomfört välbesökta aktiviteter i Kamratföreningens Lapplands Jägare i Mälardalens namn och efter att återigen ha träffat många av föreningens medlemmar känns det verkligen stimulerande att arbeta vidare med uppgiften att samla intresserade kring föreningens målsättning och uppgifter. Det vill säga att stärka samhörighet och främja kamratskap mellan vid regementet tidigare tjänstgörande anställd och värnpliktig personal, att vårda regementets traditioner och därutöver genom lokala möten, sammankomster och övriga aktiviteter stärka kamratskapet mellan föreningens medlemmar. Att vi sedan, via vårt medlemsblad i debattinlägg och artiklar samt genom föredragskvällar också fortsatt, verkar för ökad kunskap om och förståelse för frågor, som är av betydelse för totalförsvaret ligger helt i linje med föreningens ändamål. Sidan 3 Posteringen vid Sjangeli 1942 Fortsättning sidan 2 INNEHÅLL! Sidan 6 Fältvecka II 1984 SIDAN 2 ORDFÖRANDEN HAR ORDET SIDAN 3 COLD RESPONSE SIDAN 4 ÅRSMÖTET SIDAN 5 INBJUDAN EKOLSUND SIDAN 6 SJANGELI 1942 SIDAN 8 REPRESENTANTSKAPSMÖTET 2010 SIDAN 9 FÄLTVECKA II 1984/85 SIDAN 10 SVERIGE VID SKILJEVÄGEN SIDAN 11 VERKSAMHETSPLAN 2010 SIDAN 12 KONTAKTUPPGIFTER 2010 Sidan 9 Kom ihåg! VARGTJUTET 1 Utflykt 13 juni Ekolsunds slott VARGTJUTET 2 Cold Response 2010 CR-10 är den norska försvarsmaktens slutövning i vintermiljö, utformad som en multinationell övning med inbjudna deltagare från NATO- och PFF-nationer (Partnerskap För Fred). Lapplandsjägargruppen deltog under v.08-09 med en sammansatt 8-dagarspluton från Lapplandsjägarbataljonen och Gränsjägarbataljonen. Plutonen ingick i en sammansatt bataljon ingående i Eastlands styrkor, med bataljonsstaben och en jägarskvadron från AJB, ett skyttekompani från I 19 och ett 8-dagars hemvärnskompani med stab och stab/tross-tropp från Fältjägargruppen, en pluton från Västerbottensgruppen, en pluton från Västernorrlandsgruppen, en pluton från Norrbottensgruppen och en pluton från Lapplandsjägargruppen. En fransk legionär och EOD-expert, röjer svenska minor Deltagare i år var Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Norge, Polen, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Tyskland, Österrike, USA, Italien och Spanien, ca 9000 deltagare totalt, med ca 1000 från Sverige. Syftet med övningen är att öva chefer, staber och förband inom ramen för en ”Crisis Response Operation”, alltså gruppering och insats med en snabbinsatsstyrka in i ett krisområde. Nytt för i år var att övningen även skulle gå in på svenskt territorium, Riksgränsen - Abisko. Huvudövningsområdet var Setermoen ner mot Bjerkvik-Narvik. Delar ur LJG:s hvinsatsplut spanar mot den sprängda Leirvikstunneln Kompaniets första uppgift var att fördröja de multinationella styrkornas framryckning söderut längs E6-an (huvudvägen i Nordnorge) under 12 tim. Då ska man känna till att den täten bestod av en mekaniserad bataljon, med UAV-spaning, Leopardstridsvagnar, Stridsfordon 90 samt artilleriunderstöd, kanske en väl så kvalificerad uppgift för ett hemvärnskompani…? Dock löstes uppgiften väl utan egna större förluster. Främst kanske tack vare väl vald lättförsvarad, kanaliserande norsk terräng, där våra mineringar (utsatta med risk för livet i den civila tunga trafiken) gjorde god verkan. Under den andra uppgiften delades kompaniet upp, där två plutoner, bl a den ur Lapplandsjägargruppen, försvarade vägskälet E10-E6 och nedkämpade en finsk pluton med SISU-vagnar under en eldgivning som nog inte omgivningen varit med om sedan 1940…Resterande del av kompaniet försvarade minering vid Vassijaure. Sammanfattningsvis en övning med bra inslag av stridsverksamhet, men med lite för få uppgifter för plutonen. En finsk SISU, på den plats där slutstriden stod / A Lindgren Ramen kring övningen är två fiktiva länder i NV Skandinavien, Northland och Eastland. Eastland har framryckt in över Northlands gräns, hävdat sin rätt till hamnar, olje- och gastillgångar i Northland samt att de kräver en ny gränsdragning in på Northlands territorium. I övningen ska Eastland pressas tillbaka i en multinationell operation. VARGTJUTET 3 2010 års årsmöte Lördagen den 17 april genomfördes årsmöte med Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen. Liksom tidigare var detta ett samarrangemang med modeföreningen kamratföreningen Lapplands Jägare. Arrangemanget som genomfördes i FM Log lokaler på Östhammarsgatan 70 (Gärdet), Stockholm påverkades stort av den isländska vulkanens ”askutsläpp” vilket förhindrade all flygtrafik i Sverige. Våra kamrater från Kirunatrakten fick snällt stanna kvar i Lappland. Detta löstes av ”tekniken” genom uppkoppling på modern telefonkonferensutrustning. och visade att föreningen genomfört verksamheten enligt plan med ett flertal uppskattade aktiviteter. Föreningens ekonomi hade varit god och stabil. Revisorerna föreslog att avgående styrelse skulle beviljas full ansvarsfrihet för det genomförda verksamhetsåret vilket årsmötet biföll. Sedan var det dags för val. Steve Gunnarsson omvaldes som föreningens ordförande. Tomas Vesterlund hade avsagt sig omval på grund av nya tjänsteförhållanden och ersattes i styrelsen genom nyval av Thomas Hagman och Lena Tydén ersattes av Ulf R Johansson. Årsavgiften fastställdes till att oförändrat vara 100:-. Årsmötet gav styrelsen mandat att ge ut endast tre nummer av Vargtjutet under år 2010. Efter årsmötets avslut tackade skidlöpare Bertil Hurtig styrelsen för det arbete som läggs ner på att hålla kamratföreningen levande. Efter att Kirunaföreningens årsmöte genomförts på samma sätt som ovan visades en av de filmer som finns bevarade från Jägarnas verksamhet. Det var filmen ”Jägare i norr” som visades. Vi fick följa den ”piprökande unge löjtnanten, sedemera arméchefen, Åke Sagrén som med sin jägarpluton genomförde överfall mot ett ”fientlig robotförband”. Flera av Bertil Hurtigs privata fotografier från krigstjänstgöringen i Abiskofjällen visades under stor uppskattning. Ett 20-tal ”jägare” mötte upp till mötet. Det var såväl skidlöpare som f.d. militär och civil personal från I 22. Det är alltid lika trevligt att träffas i Lapplandsjägarnas namn och prata gemensamma minnen samt att höra vad ”man” gör nu för tiden. Som vanligt bjöds det på kaffe m dopp innan förhandlingarna påbörjades. De kamrater som ej kunnat ”flyga” till Stockholm hade samlats under Jan Jägerfjords ledning på Lapplandsjägargruppens lokaler i Kiruna och kunde på så sett ”närvara” under mötet. Av praktiska skäl valdes Steve Gunnarsson att leda såväl Mälardalsföreningens som Kirunaföreningens årsmötesförhandlingar och efter sedvanliga välkomsthälsningar och tyst minut för att hedra under det gångna året bortgångna kamrater genomfördes i tur och ordning de två årsmötena. Som avslutning på årsmötesaktiviteten bjöds de närvarande på smörgåstårta med tillbehör varefter sällskapet skiljdes åt. Här lämnas endast redogörelse för Mälardalsföreningens årsmöte. Ordföranden Steve Gunnarsson visade upp föreningens ordförandeklubba som numera pryds av skidlöparbataljonens märke. Det var bortgångne skidlöparen Bo Melins förslag och önskan vid föregående årsmöte. Verksamhetsberättelsen föredrogs VARGTJUTET 4 Söndagen den 13 juni 2010… …blir det försommarutflykt till Ekolsunds slott. Vi träffas kl 11.00 och börjar med en kopp kaffe, sedan beser vi slottet och får förhoppningsvis en kort orientering om det moderna hjärtcentrumet som är beläget där. Vi avslutar det hela med en enkel picknick i slottsparken som föreningen bjuder på. Program: 11.00 Samling, kaffe Vid parkeringen 11.30 – 12.30 c:a Visning av slottet Rajia Ohlin visar 12.30 – 12.45 c:a Kort orientering om Eventuellt Ekolsunds Hjäretcentrum 12.30 Pick-nick i det gröna Välkomna! VARGTJUTET 5 Vid regn får vi tak över huvudet Skidlöpare Bertil Hurtig har låtit oss ta del av sina fotoalbum från tiden vid Skidlöparbataljonen. Många foton som föreningen sätter stort värde på att kunna visa. Dessutom har Bertil bidragit med nedanstående berättelse kopplat till några av bilderna. Stort tack! På framsidans foto syns Bertil som andre man från höger, vid sidan om tysken. Bilden från snögalleriet vid Riksgränsen Posteringen vid Sjangeli 1942 Vårvintern 1942 kom turen till 4.komp 4.plut att överta posteringen vid Sjangeli. Befälhavare för posteringen blev stammfuriren Johansson. Som kock anmälde sig luckans tatuerare, smålänningen Lundin från Växjö. Vi lämnade tåget, och med pulkor gick marschen upp förbi Katterjaurestugan med kurs längst med gränsen mot Sjangeli. Vi var tolv man, varav två signalister. I tidigare nummer av Vargtjutet har berättats att, vid ankomsten den 9 april 1940 grupperade sig ett kompani skidlöpare i området bakom Sjangeliposteringen ovanför Abiskojaure. Generalen Douglas inspekterade bl.a. detta förband. Skidlöpare Anders Johansson från Mariefred (en trogen kamratföreningsmedlem, nu bortgången sedan något år) berättar: ” Tredje dagen efter det att skidlöparna ersatt I 4 vid Riksgränsen, får han order om att med en patrull gå till riksröset söder om Katterjaurestugan. På vägen möter de två värnpliktiga som berättar att de kommer från Sjangeliposteringen och att de inte blivit avlösta, och nu var maten slut. De hade blivit kvarglömda när I 4 lämnade Riksgränsen.” Ruinerna efter 1600-talets kopparbrytningar fanns kvar, samt två baracker som vi inkvarterades i. Gruvbebyggelsen Förläggningsbaracken Sjangeli ligger på nordsidan av Kamasjåkkas dalgång, uppe på kalfjället inte långt från Norska gränsen. Västerut, in i Norge, öppnar sig en slät och bred dalgång så långt man kunde se, men alldeles söder om Sjangeli tränger den ihop sig just vid Unna Allakats, för att därefter breda ut sig igen på vägen ner mot Abiskojaure. Idealisk terräng för ett angrepp ner mot järnvägen vid Abisko. Vakttjänsten bestod av patrullering av gränsen dygnet runt. Vaktstyrkan var åtta man. Solen sken på dagarna och över fjället låg skarsnö med bara fläckar här och var där riporna, ogenerade av vår närvaro, sökte föda. Ett par av oss i posteringen var jägare och sköt ett antal ripor, som kocken sedan tillagade. Lyckad ripjakt Spaning från baracktaket Vid måltiden föreslog en av jägarna att man skulle skjuta en ren. Furiren reste sig från matbordet och förkunnade med hög röst att fan skulle ta den som försökte skjuta en ren. Efter en stunds tystnad åter- VARGTJUTET 6 fann sig munterheten vid bordet. Ytterligare ett jaktbyte Jag hade fått överslafen närmast spisen. På hyllan bredvid stod en plåthink som visade sig innehålla en smått bubblande vätska med bl.a. russin, som kocken med förflutet i tivoliverksamhet mm, ställt på jäsning. Sista dagen konsumerades drycken. Med renkalven i knät På norska sidan av gränsen fanns en barack som vi i smyg besökte. Gästboken innehöll en blandning av svenska och tyska namn, men på de tre veckor tjänstgöringen i Sjangeli varade, såg vi inte en enda människa på den norska sidan. Efter dryckeskonsumtionen Nere i dalgången fanns ett vedförråd varifrån veden bars upp till posteringen. Vid ett tillfälle fann vedbärarna en morgon en nyfödd renkalv vid upplaget. Efter en timme försvann renkalven med sin mor bort över fjället. Norska stugan Tjänstgöringen under ansvar vid Sjangeli är ett av de finaste minnen från beredskapsåren i Kiruna. Bertil Hurtig Skidlöpare VARGTJUTET 7 Representantskapsmöte 2010 Återigen efter två år var det dags för representantskapsmöte i Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund (SMKR). Förbundet utgör en paraplyorganisation för de kamratföreningar i landet som valt att tillhöra SMKR, vilket Lapplands Jägare i Mälardalen har gjort. Förbundet jobbar med HKV i frågor som berör kamratföreningarna bl.a. vad avser stöd från försvarsmakten. I vissa fall utgör SMKR remissinstans i särskilda frågor som t.ex. Veteranutredningen. Ordförande är överste Christer Olofsson, f.d. flottiljchef på F 16, med väl inarbetat kontaktnät på högkvarteret. En del av detta var föremål för diskussion på representantskapsmötet som återigen gick till Riga. Mötet inleddes med att gen Jan Salestrand redogjorde för läget i försvarsmakten i dag. Kort kan man utifrån Salestrands föredrag säga att alla länder i Europa bantar och omorganiserar sina försvar. Sverige är där inte alls unikt utan många europeiska länder har dragit ner hårt. Dock hördes det en hel del mutter från åhörarna när det framgick att artilleriet totalt bara har några få pjäser t.ex. Salestrand lämnade båten alldeles innan avgång mot Baltikum. Mötet fortsatte och avslutades på fm innan vi anlöpte Riga. I Riga blev vi mottagna av en guide som med buss körde oss runt i staden till slutmål Ockupationsmuseet. En kollosalt ful byggnad där den ligger på rådhustorget omgiven av många gamla och vackra byggnader. Byggnaden uppfördes av Sovjetunionen som en gåva till Riga, men efter kommunismens fall behöll letterna byggnaden och skapade detta museeum, delvis som ett monument över det sovjetiska oket. Mötet har just börjat Just nu håller SMKR på att bygga upp ett förmånspaket för de medlemmar som tillhör en förening ansluten till SMKR. I dagsläget kan vi åka rabatterat med Silja/Tallink till bl.a. Riga. I försäkringsbolaget if… är alla medlemmar försäkrade mot olycksfall i samband med aktiviteter som är kopplade till kamratföreningsverksamhet. Man jobbar mot att även kunna utnyttja rabatt för resor över sundet med HH Ferrys, att få lägre avgifter på Nautiluskort (gym) och att få rabatt i samband med bilhyra (kanske kronbilsavtalet). Ytterligare erbjudanden kommer efterhand. Allt detta går att läsa på SMKR:s hemsida www.smkr.se . Okupationsmuseeum I museet kan man följa det lettiska folkets lidande både i Lettland och borta i Gulag, dit många blev deporterade. Som svensk fick vi vid två tillfällen stå framför skampålen i detta museeum. Första anhalten var baltutlämningen där vi vek oss och lämnade över ett antal av de balter som kommit till Sverige under kriget. Andra anhalten var den not som undertecknades av de flesta europeiska länder och USA om att Lettland ej skulle införlivas i det sovjetiska väldet. Alla de nordiska länderna utom Sverige hade undertecknat noten. Vi letade länge förgäves efter den svenska flaggan bland alla västflaggorna, men den stod inte att finna. Guiden skyndade snabbt förbi dessa två utställningsmontrar av viss hänsyn till oss får man förmoda. Efter egen lunch på staden och diverse inhandlingar var det dags att bege sig till båten. På kvällen serverades det en trerätters middag, sedan lite barhäng innan det var dags att gå i kojen. På morgonen gled vi in i Stockholms vackra skärgård och angjorde Värtahamnen omkring kl 9 på fm. Gen Jan Salestrand VARGTJUTET 8 En liten berättelse saxad ur Lapplands Jägare 1984/85. Samma år som Fredrik ”Raffe” Reinfeldt (bilden) gjorde värnplikten på Lapplands Jägare. Bilderna på denna sida är hämtade från den tidningen. Undrar om det inte var Fältvecka 1? Red anm Fältvecka II En solig sommar dag stod vi förväntansfulla blivande jägare på kasern gården. Fåglarna kvittrade och det var få som kvirrade. Mj Johansson gav oss några uppmuntrande ord på vägen, sedan bar det iväg på cykel, vilka var mer eller mindre kompletta. Thelin, Holm och Wigelius fick avstå från bekvämligheter som t ex sadel. Vi upplevde väl alla den nya fältsmärtan, sk cykelpung. Det är möjligt att cykling är en kul gren men med 35-kilos packning blir det inte kul för grenen - i dubbel bemärkelse. Personlig vital del tog också lite stryk. skrämma iväg vilket fi som helst! En annan lärorik upplevelse var när vi grävde eldställningar i jord som uteslutande bestod av sten och mossa. Jag tror jag lärde mig 20 nya svordomar. Sedan gjorde vi våra första men absolut inte sista eldöverfall dirigerade av kn Hagmans älskvärda vrålande. Vi hade sprängtjänst med en lika entusiastisk fk Engstrand, som utlöste vår lilla försöksminering och sprängdes i 1000 bitar. Han godkände inte vår lilla laddning under en torrfura. Det kanske berodde på att armén inte har något befintligt avtal med NASA angående rymdtrafiken, annars s kull det bli en läcker rymdprojektil. Vi hade marschträning med vårt kompanis meste skogsmulle lt Kejonen. I raskt tempo tog han oss på sightseeingtur på tvenne toppar - som för att jämföra utsikten. Han såg oförstående på oss när vi var helt färdiga på sista toppen. Samma kväll trillade Ejeklint dit och bet i gräset. Han hamnade i Jukkasjärvi! Lite svim får man räkna med. Det regnade nästan hela tiden vilket medförde den fördelen att fjällens myrvampyrer höll sig lugna. Vi överskeppade Torneälv i patrull-Titanic m/51 som vi trots ihärdiga försök inte lyckades sänka. När vi nådde basområdet vid sjön Väkkäräjärvi var alla ganska trötta efter den nyvunna bekantskapen med full stridspackning. Men de förbannade myggen älskade oss i alla fall. Sedan åt vi vår första högtidliga VA-middag och gladde oss åt de giftiga doftsensationerna som magen presterade efteråt. Det skulle ju På tillbakavägen var vi ett gäng muntra gossar som orienterade fel, hamnade vid den dyblöta urskogen i älvfåran. Stridsviljan sjönk avsevärt. När vi slutligen kom tillbaka till kasern väntade en liten överraskning i form av en fältbana runt diverse trevliga porösa myrar. Granström Besök hemsidan för Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund (SMKR) www.smkr.se VARGTJUTET 9 Sverige vid skiljevägen Alltmer framstår försvarspolitiken som en av de frågor som kommer att debatteras mer ingående i den kommande valrörelsen. Detta är positivt då de senaste årens totala samförstånd kring en katastrofal försvarspolitik verkar brutet och då mångfald istället för enfald åter kan komma att känneteckna svensk säkerhetspolitik. För många kan tillståndet i Sveriges försvarsmakt det säkert te sig som en fråga av marginellt intresse. Vem vill exempelvis ha kvar en värnplikt som innebär att majoriteten unga män och kvinnor under ett års tid måste ge sig ut i umbäranden i skog och mark istället för att skaffa sig ett jobb och tjäna pengar eller studera och på detta vis skapa sig en bra framtid. Varför skall vi inte låta bara dem som är intresserade av att lära sig krigets värv utbilda sig till soldater? De borde ju lösa uppgiften mycket bättre än alla motvilliga värnpliktiga som tvingats till landets regementen, eller kanske inte? Det framstår som alltmer klart att den yrkesarmé som majoriteten i Sveriges riksdag beslutat inte kommer att klara av att försvara vårt land mot några angrepp. Vårt territorium ligger vidöppet och den enda resurs som finns gripbar för att hejda en angripare är ett hemvärn som under många år kämpat för att rekrytera användbara befäl och soldater, något som dock är mycket svårt eftersom ingen idag gör värnplikten och det följaktligen inte finns någon som kan ställa upp i hemvärnet. Det görs lovvärda ansatser till korttidsutbildning men dessa är fullständigt otillräckliga för att täcka de behov av utbildade soldater som finns idag och vem kan klandra de unga män och kvinnor som väljer att inte utbilda sig till landets försvar? De har ju i tio års tid sett och hört hur samhällets makthavare säger sig vilja satsa på en liten så kallad elit och inte på ett försvar där alla har en plats och en uppgift. Yrkesarmén som företeelse är dock malplacerad i Sverige då den genom sin litenhet och obefintliga folkförankring med därtill hörande kvalitetsproblem inte kla- rar av att lösa sin huvuduppgift - att försvara hela landet, utan endast är användbar som expeditionskår i internationella uppgifter. Gör vi då inte nytta genom deltagande i internationella uppgifter? Givetvis gör vi det och ingen kan heller ifrågasätta det ärliga uppsåtet hos de unga män och kvinnor som deltagit och deltager i uppdrag på andra sidan havet. Vi bör dock komma ihåg att det inte finns något motsatsförhållande mellan internationella åtaganden och förmåga att försvara det egna territoriet. Vi måste också bära med oss att vi inte försvarar vårt eget land genom deltagande i internationella uppdrag, i dessa hjälper vi andra och vi bör fråga oss om vi inte skall återställa vår förmåga att förvara vårt eget territorium innan vi utvidgar våra internationella åtaganden. Historien visar att värnpliktsarmén hittills klarat båda uppgifterna. Varför klarar inte yrkesarmén mer en av dem? Debatten i media visar att Sverige denna höst står vid en skiljeväg. Skall vi fortsätta på den inslagna kursen där landets försvar består av en värvad expeditionskår på några tusen man för användning i utlandet och en likaledes anställd vaktparad som är avsevärt mindre än så eller skall vi välja att ändra riktning och åter skapa ett försvar där större delen av folket är engagerat och som i kraft av just detta faktum är omöjligt att besegra? Skall vi prioritera andras behov av fred och säkerhet före våra egna och hoppas på att någon kanske kommer och hjälper oss om en angripare skulle närma sig våra gränser i en alltmer oförutsägbar värld eller skall vi själva vara så starka att alla angripare avstår från att närma sig våra gränser? Försvarsfrågan är alltför viktig för att reduceras till en diskussion om att av bekvämlighet slippa värnplikten eller om vikten av att svenska representanter syns och hörs i media vid sidan av sådana från diverse allianser och stormakter. Låt oss hoppas att frågan får den plats den förtjänar i höstens valdebatter. VARGTJUTET 10 Anders Karlsson och Bertil Kantola Kiruna/ Männikkö STYRELSESAMMANTRÄDE Verksamhetsplan 2010/2011 (del) VIA SKYPE AKTIVITETER VARGTJUTET Fjällmarsch 10-09-04 – 09-11 2010 10-01-20 10-03-03 10-05-19 10-11-17 10-12-01 10-04-17 Kl 11.00 10-06-13 Kl 11.15 10-10-30 Kl 19.00 10-11-?? Årsmöte Östhammarsgatan 70 Besök på Ekolsunds slott Höstfest Föredrag prel 10-03-02 Vargtjutet 1/2010 10-10-13 10-09-08 Årsplan 2009/2010 prel Medlemsavgifter Kallelse årsmöte 11-01-19 10-05-31 10-09-24 10-12-17 Vargtjutet 2/2010 Vargtjutet 3/2010 Vargtjutet 4/2010 Årsmöte 2009 (ref) Årsplan fastställd Inbjudan aktiviteter Fjällmarsch (ref) Höstfest (inbjudan) Ekolsund (ref) Inbjudan aktiviteter Höstfest (ref) Årsmöte 2011(info) Föredrag (ref) Medlemsmöte 2011 (info) Stryks eventuellt VARGTJUTET 11 KONTAKTADRESSER ” Om er adress ej stämmer, ert namn är felstavat, ni skall flytta, undran om medlemsavgiften och motsvarande frågor, vänligen meddela detta till kassören, inte till ordförande eller sekreteraren. Kontakt mig gärna per e-post eller tfn/fax, adress se nedan.” Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen c/o Mariana Almström Svinnegarn Huseby 29 745 93 Enköping E-Mail : [email protected] ORDFÖRANDE STEVE GUNNARSSON NATT OCH DAGS ALLÉ 43 745 93 ENKÖPING TFN: 0171 – 270 95 E-MAIL : [email protected] KASSÖR JAN-OLOF ”JOLO” JOHANSSON SVINNEGARN HUSEBY 29 745 93 ENKÖPING TFN: 0171-445225 E-MAIL: [email protected] SEKRETERARE MARIANA ALMSTRÖM ADRESS ENLIGT OVAN TFN : 0171-445225 REDAKTIONEN VARGTJUTET STEVE GUNNARSSON JAN-OLOF JOLO JOHANSSON TRYCK : FMLOG TRYCKE ENKÖPING VARGTJUTET 12
© Copyright 2024