1. No category

VARGTJUTET
Årgång 15, Nummer 2 Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen Maj 2010
Cold Response
Ordföranden har ordet……
Efter att under våren 2010 genomfört välbesökta aktiviteter i Kamratföreningens Lapplands Jägare i Mälardalens namn och efter att återigen ha träffat
många av föreningens medlemmar känns det verkligen stimulerande att arbeta vidare med uppgiften att
samla intresserade kring föreningens målsättning och
uppgifter. Det vill säga att stärka samhörighet och
främja kamratskap mellan vid regementet tidigare
tjänstgörande anställd och värnpliktig personal, att
vårda regementets traditioner och därutöver genom
lokala möten, sammankomster och övriga aktiviteter
stärka kamratskapet mellan föreningens medlemmar.
Att vi sedan, via vårt medlemsblad i debattinlägg och
artiklar samt genom föredragskvällar också fortsatt,
verkar för ökad kunskap om och förståelse för frågor,
som är av betydelse för totalförsvaret ligger helt i linje
med föreningens ändamål.
Sidan 3
Posteringen vid Sjangeli 1942
Fortsättning sidan 2
INNEHÅLL!
Sidan 6
Fältvecka II 1984
SIDAN 2
ORDFÖRANDEN HAR ORDET
SIDAN 3
COLD RESPONSE
SIDAN 4
ÅRSMÖTET
SIDAN 5
INBJUDAN EKOLSUND
SIDAN 6
SJANGELI 1942
SIDAN 8
REPRESENTANTSKAPSMÖTET 2010
SIDAN 9
FÄLTVECKA II 1984/85
SIDAN 10
SVERIGE VID SKILJEVÄGEN
SIDAN 11
VERKSAMHETSPLAN 2010
SIDAN 12
KONTAKTUPPGIFTER
2010
Sidan 9
Kom ihåg!

VARGTJUTET 1
Utflykt 13 juni Ekolsunds slott
VARGTJUTET 2
Cold Response 2010
CR-10 är den norska försvarsmaktens slutövning i
vintermiljö, utformad som en multinationell övning
med inbjudna deltagare från NATO- och PFF-nationer
(Partnerskap För Fred).
Lapplandsjägargruppen deltog under v.08-09 med en
sammansatt 8-dagarspluton från Lapplandsjägarbataljonen och Gränsjägarbataljonen. Plutonen ingick i en
sammansatt bataljon ingående i Eastlands styrkor,
med bataljonsstaben och en jägarskvadron från AJB,
ett skyttekompani från I 19 och ett 8-dagars hemvärnskompani med stab och stab/tross-tropp från Fältjägargruppen, en pluton från Västerbottensgruppen,
en pluton från Västernorrlandsgruppen, en pluton från
Norrbottensgruppen och en pluton från Lapplandsjägargruppen.
En fransk legionär och EOD-expert, röjer svenska minor
Deltagare i år var Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Norge, Polen, Schweiz, Storbritannien,
Sverige, Turkiet, Tyskland, Österrike, USA, Italien och
Spanien, ca 9000 deltagare totalt, med ca 1000 från
Sverige. Syftet med övningen är att öva chefer, staber
och förband inom ramen för en ”Crisis Response
Operation”, alltså gruppering och insats med en
snabbinsatsstyrka in i ett krisområde. Nytt för i år var
att övningen även skulle gå in på svenskt territorium,
Riksgränsen - Abisko. Huvudövningsområdet var Setermoen ner mot Bjerkvik-Narvik.
Delar ur LJG:s hvinsatsplut spanar mot den sprängda Leirvikstunneln
Kompaniets första uppgift var att fördröja de multinationella styrkornas framryckning söderut längs E6-an
(huvudvägen i Nordnorge) under 12 tim. Då ska man
känna till att den täten bestod av en mekaniserad bataljon, med UAV-spaning, Leopardstridsvagnar,
Stridsfordon 90 samt artilleriunderstöd, kanske en väl
så kvalificerad uppgift för ett hemvärnskompani…?
Dock löstes uppgiften väl utan egna större förluster.
Främst kanske tack vare väl vald lättförsvarad, kanaliserande norsk terräng, där våra mineringar (utsatta
med risk för livet i den civila tunga trafiken) gjorde god
verkan. Under den andra uppgiften delades kompaniet upp, där två plutoner, bl a den ur Lapplandsjägargruppen, försvarade vägskälet E10-E6 och nedkämpade en finsk pluton med SISU-vagnar under en eldgivning som nog inte omgivningen varit med om sedan 1940…Resterande del av kompaniet försvarade
minering vid Vassijaure.
Sammanfattningsvis en övning med bra inslag av
stridsverksamhet, men med lite för få uppgifter för
plutonen.
En finsk SISU, på den plats där slutstriden stod
/ A Lindgren
Ramen kring övningen är två fiktiva länder i NV Skandinavien, Northland och Eastland. Eastland har framryckt in över Northlands gräns, hävdat sin rätt till
hamnar, olje- och gastillgångar i Northland samt att de
kräver en ny gränsdragning in på Northlands territorium. I övningen ska Eastland pressas tillbaka i en multinationell operation.
VARGTJUTET 3
2010 års årsmöte
Lördagen den 17 april genomfördes årsmöte med
Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen.
Liksom tidigare var detta ett samarrangemang med
modeföreningen kamratföreningen Lapplands Jägare. Arrangemanget som genomfördes i FM Log lokaler på Östhammarsgatan 70 (Gärdet), Stockholm
påverkades stort av den isländska vulkanens ”askutsläpp” vilket förhindrade all flygtrafik i Sverige. Våra
kamrater från Kirunatrakten fick snällt stanna kvar i
Lappland. Detta löstes av ”tekniken” genom uppkoppling på modern telefonkonferensutrustning.
och visade att föreningen genomfört verksamheten
enligt plan med ett flertal uppskattade aktiviteter.
Föreningens ekonomi hade varit god och stabil. Revisorerna föreslog att avgående styrelse skulle beviljas full ansvarsfrihet för det genomförda verksamhetsåret vilket årsmötet biföll. Sedan var det dags för
val. Steve Gunnarsson omvaldes som föreningens
ordförande. Tomas Vesterlund hade avsagt sig omval på grund av nya tjänsteförhållanden och ersattes
i styrelsen genom nyval av Thomas Hagman och
Lena Tydén ersattes av Ulf R Johansson. Årsavgiften fastställdes till att oförändrat vara 100:-. Årsmötet
gav styrelsen mandat att ge ut endast tre nummer av
Vargtjutet under år 2010. Efter årsmötets avslut
tackade skidlöpare Bertil Hurtig styrelsen för det arbete som läggs ner på att hålla kamratföreningen
levande.
Efter att Kirunaföreningens årsmöte genomförts på
samma sätt som ovan visades en av de filmer som
finns bevarade från Jägarnas verksamhet. Det var
filmen ”Jägare i norr” som visades.
Vi fick följa den ”piprökande unge löjtnanten, sedemera arméchefen, Åke Sagrén som med sin jägarpluton genomförde överfall mot ett ”fientlig robotförband”. Flera av Bertil Hurtigs privata fotografier från
krigstjänstgöringen i Abiskofjällen visades under stor
uppskattning.
Ett 20-tal ”jägare” mötte upp till mötet. Det var såväl
skidlöpare som f.d. militär och civil personal från I
22. Det är alltid lika trevligt att träffas i Lapplandsjägarnas namn och prata gemensamma minnen samt
att höra vad ”man” gör nu för tiden. Som vanligt
bjöds det på kaffe m dopp innan förhandlingarna
påbörjades.
De kamrater som ej kunnat ”flyga” till Stockholm
hade samlats under Jan Jägerfjords ledning på
Lapplandsjägargruppens lokaler i Kiruna och kunde
på så sett ”närvara” under mötet.
Av praktiska skäl valdes Steve Gunnarsson att leda
såväl Mälardalsföreningens som Kirunaföreningens
årsmötesförhandlingar och efter sedvanliga välkomsthälsningar och tyst minut för att hedra under
det gångna året bortgångna kamrater genomfördes i
tur och ordning
de två årsmötena.
Som avslutning på årsmötesaktiviteten bjöds de närvarande på smörgåstårta med tillbehör
varefter sällskapet skiljdes åt.
Här lämnas endast redogörelse för Mälardalsföreningens årsmöte.
Ordföranden Steve Gunnarsson visade upp föreningens ordförandeklubba som numera pryds av
skidlöparbataljonens märke. Det var bortgångne
skidlöparen Bo Melins förslag och önskan vid föregående årsmöte. Verksamhetsberättelsen föredrogs
VARGTJUTET 4
Söndagen den 13 juni 2010…
…blir det försommarutflykt till Ekolsunds slott. Vi träffas kl 11.00
och börjar med en kopp kaffe, sedan beser vi slottet och får förhoppningsvis en kort orientering om det moderna hjärtcentrumet som är beläget där. Vi avslutar det hela med en enkel picknick i slottsparken som föreningen bjuder på.
Program:
11.00
Samling, kaffe
Vid parkeringen
11.30 – 12.30 c:a
Visning av slottet
Rajia Ohlin visar
12.30 – 12.45 c:a
Kort
orientering
om Eventuellt
Ekolsunds Hjäretcentrum
12.30
Pick-nick i det gröna
Välkomna!
VARGTJUTET 5
Vid regn får vi tak över
huvudet
Skidlöpare Bertil Hurtig har låtit oss ta del av sina
fotoalbum från tiden vid Skidlöparbataljonen.
Många foton som föreningen sätter stort värde på
att kunna visa. Dessutom har Bertil bidragit med
nedanstående berättelse kopplat till några av bilderna. Stort tack!
På framsidans foto syns Bertil som andre man
från höger, vid sidan om tysken. Bilden från snögalleriet vid Riksgränsen
Posteringen vid Sjangeli 1942
Vårvintern 1942 kom turen till 4.komp 4.plut att överta
posteringen vid Sjangeli. Befälhavare för posteringen
blev stammfuriren Johansson. Som kock anmälde sig
luckans tatuerare, smålänningen Lundin från Växjö.
Vi lämnade tåget, och med pulkor gick marschen upp
förbi Katterjaurestugan med kurs längst med gränsen
mot Sjangeli. Vi var tolv man, varav två signalister.
I tidigare nummer av Vargtjutet har berättats att, vid
ankomsten den 9 april 1940 grupperade sig ett kompani skidlöpare i området bakom Sjangeliposteringen
ovanför Abiskojaure. Generalen Douglas inspekterade bl.a. detta förband.
Skidlöpare Anders Johansson från Mariefred (en trogen kamratföreningsmedlem, nu bortgången sedan
något år) berättar: ” Tredje dagen efter det att skidlöparna ersatt I 4 vid Riksgränsen, får han order om att
med en patrull gå till riksröset söder om Katterjaurestugan. På vägen möter de två värnpliktiga som berättar att de kommer från Sjangeliposteringen och att de
inte blivit avlösta, och nu var maten slut. De hade
blivit kvarglömda när I 4 lämnade Riksgränsen.”
Ruinerna efter 1600-talets kopparbrytningar fanns
kvar, samt två baracker som vi inkvarterades i.
Gruvbebyggelsen
Förläggningsbaracken
Sjangeli ligger på nordsidan av Kamasjåkkas dalgång,
uppe på kalfjället inte långt från Norska gränsen. Västerut, in i Norge, öppnar sig en slät och bred dalgång
så långt man kunde se, men alldeles söder om Sjangeli
tränger den ihop sig just vid Unna Allakats, för att därefter breda ut sig igen på vägen ner mot Abiskojaure.
Idealisk terräng för ett angrepp ner mot järnvägen vid
Abisko.
Vakttjänsten bestod av patrullering av gränsen dygnet runt. Vaktstyrkan var åtta man. Solen sken på
dagarna och över fjället låg skarsnö med bara fläckar
här och var där riporna, ogenerade av vår närvaro,
sökte föda. Ett par av oss i posteringen var jägare
och sköt ett antal ripor, som kocken sedan tillagade.
Lyckad ripjakt
Spaning från baracktaket
Vid måltiden föreslog en av jägarna att man skulle
skjuta en ren. Furiren reste sig från matbordet och
förkunnade med hög röst att fan skulle ta den som
försökte skjuta en ren. Efter en stunds tystnad åter-
VARGTJUTET 6
fann sig munterheten vid bordet.
Ytterligare ett jaktbyte
Jag hade fått överslafen närmast spisen. På hyllan
bredvid stod en plåthink som visade sig innehålla en
smått bubblande vätska med bl.a. russin, som kocken
med förflutet i tivoliverksamhet mm, ställt på jäsning.
Sista dagen konsumerades drycken.
Med renkalven i knät
På norska sidan av gränsen fanns en barack som vi i
smyg besökte. Gästboken innehöll en blandning av
svenska och tyska namn, men på de tre veckor tjänstgöringen i Sjangeli varade, såg vi inte en enda människa på den norska sidan.
Efter dryckeskonsumtionen
Nere i dalgången fanns ett vedförråd varifrån veden
bars upp till posteringen. Vid ett tillfälle fann vedbärarna en morgon en nyfödd renkalv vid upplaget. Efter en
timme försvann renkalven med sin mor bort över fjället.
Norska stugan
Tjänstgöringen under ansvar vid Sjangeli är ett av de
finaste minnen från beredskapsåren i Kiruna.
Bertil Hurtig
Skidlöpare
VARGTJUTET 7
Representantskapsmöte 2010
Återigen efter två år var det dags för representantskapsmöte i Sveriges Militära Kamratföreningars
Riksförbund (SMKR). Förbundet utgör en paraplyorganisation för de kamratföreningar i landet som valt
att tillhöra SMKR, vilket Lapplands Jägare i Mälardalen har gjort. Förbundet jobbar med HKV i frågor som
berör kamratföreningarna bl.a. vad avser stöd från
försvarsmakten. I vissa fall utgör SMKR remissinstans i särskilda frågor som t.ex. Veteranutredningen.
Ordförande är överste Christer Olofsson, f.d. flottiljchef på F 16, med väl inarbetat kontaktnät på högkvarteret.
En del av detta var föremål för diskussion på representantskapsmötet som återigen gick till Riga. Mötet
inleddes med att gen Jan Salestrand redogjorde för
läget i försvarsmakten i dag. Kort kan man utifrån
Salestrands föredrag säga att alla länder i Europa
bantar och omorganiserar sina försvar. Sverige är där
inte alls unikt utan många europeiska länder har dragit ner hårt. Dock hördes det en hel del mutter från
åhörarna när det framgick att artilleriet totalt bara har
några få pjäser t.ex. Salestrand lämnade båten alldeles innan avgång mot Baltikum. Mötet fortsatte och
avslutades på fm innan vi anlöpte Riga.
I Riga blev vi mottagna av en guide som med buss
körde oss runt i staden till slutmål Ockupationsmuseet. En kollosalt ful byggnad där den ligger på rådhustorget omgiven av många gamla och vackra byggnader. Byggnaden uppfördes av Sovjetunionen som en
gåva till Riga, men efter kommunismens fall behöll
letterna byggnaden och skapade detta museeum,
delvis som ett monument över det sovjetiska oket.
Mötet har just börjat
Just nu håller SMKR på att bygga upp ett förmånspaket för de medlemmar som tillhör en förening ansluten till SMKR. I dagsläget kan vi åka rabatterat med
Silja/Tallink till bl.a. Riga. I försäkringsbolaget if… är
alla medlemmar försäkrade mot olycksfall i samband
med aktiviteter som är kopplade till kamratföreningsverksamhet. Man jobbar mot att även kunna utnyttja
rabatt för resor över sundet med HH Ferrys, att få
lägre avgifter på Nautiluskort (gym) och att få rabatt i
samband med bilhyra (kanske kronbilsavtalet). Ytterligare erbjudanden kommer efterhand. Allt detta går
att läsa på SMKR:s hemsida www.smkr.se .
Okupationsmuseeum
I museet kan man följa det lettiska folkets lidande
både i Lettland och borta i Gulag, dit många blev deporterade. Som svensk fick vi vid två tillfällen stå
framför skampålen i detta museeum. Första anhalten
var baltutlämningen där vi vek oss och lämnade över
ett antal av de balter som kommit till Sverige under
kriget. Andra anhalten var den not som undertecknades av de flesta europeiska länder och USA om att
Lettland ej skulle införlivas i det sovjetiska väldet. Alla
de nordiska länderna utom Sverige hade undertecknat noten. Vi letade länge förgäves efter den svenska
flaggan bland alla västflaggorna, men den stod inte
att finna. Guiden skyndade snabbt förbi dessa två
utställningsmontrar av viss hänsyn till oss får man
förmoda.
Efter egen lunch på staden och diverse inhandlingar
var det dags att bege sig till båten. På kvällen serverades det en trerätters middag, sedan lite barhäng
innan det var dags att gå i kojen. På morgonen gled
vi in i Stockholms vackra skärgård och angjorde Värtahamnen omkring kl 9 på fm.
Gen Jan Salestrand
VARGTJUTET 8
En liten berättelse saxad ur Lapplands Jägare 1984/85. Samma år som
Fredrik ”Raffe” Reinfeldt (bilden) gjorde värnplikten på Lapplands Jägare.
Bilderna på denna sida är hämtade från den tidningen.
Undrar om det inte var Fältvecka 1?
Red anm
Fältvecka II
En solig sommar dag stod vi förväntansfulla blivande
jägare på kasern gården. Fåglarna kvittrade och det
var få som kvirrade. Mj Johansson gav oss några
uppmuntrande ord på vägen, sedan bar det iväg på
cykel, vilka var mer eller mindre kompletta. Thelin,
Holm och Wigelius fick avstå från bekvämligheter som
t ex sadel.
Vi upplevde väl alla den nya fältsmärtan, sk cykelpung. Det är möjligt att cykling är en kul gren men
med 35-kilos packning blir det inte kul för grenen - i
dubbel bemärkelse. Personlig vital del tog också lite
stryk.
skrämma iväg vilket fi som helst!
En annan lärorik upplevelse var när vi grävde eldställningar i jord som uteslutande bestod av sten
och mossa. Jag tror jag lärde mig 20 nya svordomar. Sedan gjorde vi våra första men absolut inte
sista eldöverfall dirigerade av kn Hagmans älskvärda vrålande. Vi hade sprängtjänst med en lika entusiastisk fk Engstrand, som utlöste vår lilla försöksminering och sprängdes i 1000 bitar. Han godkände inte vår lilla laddning under en torrfura. Det
kanske berodde på att armén inte har något befintligt avtal med NASA angående rymdtrafiken, annars s kull det bli en läcker rymdprojektil.
Vi hade marschträning med vårt kompanis meste
skogsmulle lt Kejonen. I raskt tempo tog han oss på
sightseeingtur på tvenne toppar - som för att jämföra utsikten. Han såg oförstående på oss när vi var
helt färdiga på sista toppen. Samma kväll trillade
Ejeklint dit och bet i gräset. Han hamnade i Jukkasjärvi! Lite svim får man räkna med. Det regnade
nästan hela tiden vilket medförde den fördelen att
fjällens myrvampyrer höll sig lugna.
Vi överskeppade Torneälv i patrull-Titanic m/51 som
vi trots ihärdiga försök inte lyckades sänka. När vi
nådde basområdet vid sjön Väkkäräjärvi var alla
ganska trötta efter den nyvunna bekantskapen med
full stridspackning. Men de förbannade myggen älskade oss i alla fall. Sedan åt vi vår första högtidliga
VA-middag och gladde oss åt de giftiga doftsensationerna som magen presterade efteråt. Det skulle ju
På tillbakavägen var vi ett gäng muntra gossar som
orienterade fel, hamnade vid den dyblöta urskogen
i älvfåran. Stridsviljan sjönk avsevärt. När vi slutligen kom tillbaka till kasern väntade en liten överraskning i form av en fältbana runt diverse trevliga
porösa myrar.
Granström
Besök hemsidan för Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund
(SMKR)
www.smkr.se
VARGTJUTET 9
Sverige vid skiljevägen
Alltmer framstår försvarspolitiken som en av de frågor
som kommer att debatteras mer ingående i den kommande valrörelsen. Detta är positivt då de senaste
årens totala samförstånd kring en katastrofal försvarspolitik verkar brutet och då mångfald istället för
enfald åter kan komma att känneteckna svensk säkerhetspolitik.
För många kan tillståndet i Sveriges försvarsmakt det
säkert te sig som en fråga av marginellt intresse. Vem
vill exempelvis ha kvar en värnplikt som innebär att
majoriteten unga män och kvinnor under ett års tid
måste ge sig ut i umbäranden i skog och mark istället
för att skaffa sig ett jobb och tjäna pengar eller studera och på detta vis skapa sig en bra framtid. Varför
skall vi inte låta bara dem som är intresserade av att
lära sig krigets värv utbilda sig till soldater? De borde
ju lösa uppgiften mycket bättre än alla motvilliga värnpliktiga som tvingats till landets regementen, eller
kanske inte?
Det framstår som alltmer klart att den yrkesarmé som
majoriteten i Sveriges riksdag beslutat inte kommer
att klara av att försvara vårt land mot några angrepp.
Vårt territorium ligger vidöppet och den enda resurs
som finns gripbar för att hejda en angripare är ett
hemvärn som under många år kämpat för att rekrytera
användbara befäl och soldater, något som dock är
mycket svårt eftersom ingen idag gör värnplikten och
det följaktligen inte finns någon som kan ställa upp i
hemvärnet. Det görs lovvärda ansatser till korttidsutbildning men dessa är fullständigt otillräckliga för att
täcka de behov av utbildade soldater som finns idag
och vem kan klandra de unga män och kvinnor som
väljer att inte utbilda sig till landets försvar? De har ju i
tio års tid sett och hört hur samhällets makthavare
säger sig vilja satsa på en liten så kallad elit och inte
på ett försvar där alla har en plats och en uppgift. Yrkesarmén som företeelse är dock malplacerad i Sverige då den genom sin litenhet och obefintliga folkförankring med därtill hörande kvalitetsproblem inte kla-
rar av att lösa sin huvuduppgift - att försvara hela landet, utan endast är användbar som expeditionskår i
internationella uppgifter.
Gör vi då inte nytta genom deltagande i internationella
uppgifter? Givetvis gör vi det och ingen kan heller
ifrågasätta det ärliga uppsåtet hos de unga män och
kvinnor som deltagit och deltager i uppdrag på andra
sidan havet. Vi bör dock komma ihåg att det inte finns
något motsatsförhållande mellan internationella åtaganden och förmåga att försvara det egna territoriet.
Vi måste också bära med oss att vi inte försvarar vårt
eget land genom deltagande i internationella uppdrag,
i dessa hjälper vi andra och vi bör fråga oss om vi inte
skall återställa vår förmåga att förvara vårt eget territorium innan vi utvidgar våra internationella åtaganden. Historien visar att värnpliktsarmén hittills klarat
båda uppgifterna. Varför klarar inte yrkesarmén mer
en av dem?
Debatten i media visar att Sverige denna höst står vid
en skiljeväg. Skall vi fortsätta på den inslagna kursen
där landets försvar består av en värvad expeditionskår på några tusen man för användning i utlandet och
en likaledes anställd vaktparad som är avsevärt mindre än så eller skall vi välja att ändra riktning och åter
skapa ett försvar där större delen av folket är engagerat och som i kraft av just detta faktum är omöjligt att
besegra? Skall vi prioritera andras behov av fred och
säkerhet före våra egna och hoppas på att någon
kanske kommer och hjälper oss om en angripare skulle närma sig våra gränser i en alltmer oförutsägbar
värld eller skall vi själva vara så starka att alla angripare avstår från att närma sig våra gränser?
Försvarsfrågan är alltför viktig för att reduceras till en
diskussion om att av bekvämlighet slippa värnplikten
eller om vikten av att svenska representanter syns
och hörs i media vid sidan av sådana från diverse allianser och stormakter. Låt oss hoppas att frågan får
den plats den förtjänar i höstens valdebatter.
VARGTJUTET 10
Anders Karlsson och Bertil Kantola
Kiruna/ Männikkö
STYRELSESAMMANTRÄDE
Verksamhetsplan 2010/2011 (del)
VIA SKYPE
AKTIVITETER
VARGTJUTET
Fjällmarsch
10-09-04 – 09-11
2010
10-01-20
10-03-03
10-05-19
10-11-17
10-12-01
10-04-17
Kl 11.00
10-06-13
Kl 11.15
10-10-30
Kl 19.00
10-11-??
Årsmöte
Östhammarsgatan 70
Besök på
Ekolsunds
slott
Höstfest
Föredrag
prel
10-03-02
Vargtjutet 1/2010



10-10-13
10-09-08
Årsplan 2009/2010 prel
Medlemsavgifter
Kallelse årsmöte



11-01-19
10-05-31
10-09-24
10-12-17
Vargtjutet 2/2010
Vargtjutet 3/2010
Vargtjutet 4/2010
Årsmöte 2009 (ref)
Årsplan fastställd
Inbjudan aktiviteter




Fjällmarsch (ref)
Höstfest (inbjudan)
Ekolsund (ref)
Inbjudan aktiviteter




Höstfest (ref)
Årsmöte 2011(info)
Föredrag (ref)
Medlemsmöte 2011
(info)
Stryks eventuellt
VARGTJUTET 11
KONTAKTADRESSER
” Om er adress ej stämmer, ert namn är felstavat, ni skall
flytta, undran om medlemsavgiften och motsvarande frågor, vänligen meddela detta till kassören, inte till ordförande eller sekreteraren. Kontakt mig gärna per e-post
eller tfn/fax, adress se nedan.”
Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen
c/o Mariana Almström
Svinnegarn Huseby 29
745 93 Enköping
E-Mail : [email protected]
ORDFÖRANDE
STEVE GUNNARSSON
NATT OCH DAGS ALLÉ 43
745 93 ENKÖPING
TFN: 0171 – 270 95
E-MAIL : [email protected]
KASSÖR
JAN-OLOF ”JOLO” JOHANSSON
SVINNEGARN HUSEBY 29
745 93 ENKÖPING
TFN: 0171-445225
E-MAIL: [email protected]
SEKRETERARE
MARIANA ALMSTRÖM
ADRESS ENLIGT OVAN
TFN : 0171-445225
REDAKTIONEN VARGTJUTET
STEVE GUNNARSSON
JAN-OLOF JOLO JOHANSSON
TRYCK : FMLOG TRYCKE ENKÖPING
VARGTJUTET 12