ACHINYAMATA
Vad det innebär att vara ungdom i Malawi
1
Publisher:
Matilda Lövgren
Muli bwanji!
Detta är hälsningsfrasen som man hör var ungdom
säga i södra Malawi. Tidningen Achinyamata, som
betyder just ”ungdomar” på chichewa, har som syfte
att beskriva, synliggöra och visa livet som dessa
ungdomar lever. Genom de artiklar, essäer och
reportage som finns här att läsa vill vi som ligger
Copy editor:
Zea Dumas-Peterson
bakom tidningen förmedla de livsberättelser vi samlat
på oss under vår tid i Malawi. Dessa berättelser som
dels varit upplyftande, dels vittnat om svåra
utmaningar, visar alla den starka drivkraften och viljan
som präglar så många av de unga människorna vi
mött. Vi vill dela detta med dig som läsare och hoppas
att det väcker nyfikhet, intresse och att du kanske även
ser dig själv i texterna.
Editor:
Josefin Danielsson
Hoppas att det blir en givande och spännande läsning!
*alla citat som nämns i texterna är originellt på engelska eller
chichewa
Innehållsförteckning
Reporter:
Molly Zelmerlööw Sigander
• ”Utbildning utom räckhåll”...............................................3
• ”Lika men ändå så olika”..................................................4
• ”Ungdomar i olika kretsar”...............................................6
• ”Organisernde ungdomar sprider kunskap”......................9
• ”We must do it”................................................................10
• Timveni child and youth organisation..............................11
• ”Motgångar den gemensamma nämnaren?”....................12
2
Utbildning utom räckhåll
I Malawi, ett låginkomstland i södra Afrika, har
enbast omkring halva befolkningen genomfört en
grundskolutbildning. Detta är ett faktum som
innebär stora svårigheter för landet. I dagsläget
kommer Malawi inte att uppnå millenniemål 2
som handlar om att alla ska ha genomfört en
grundskoleutbildning till och med år 2015.
Achinyamata granskar de bakomliggande
faktorer som ser ut att hindra milleniemålet från att
Studerande elever i Malunga, Zomba distrikt
bli en verklighet.
En svårighet uppstår på en nationell nivå när en stor del av befolkningen inte har en genomförd
grundskoleutbildning. Unicef förkunnar om att andelen barn som började i grundskolan mellan åren 2007 till
2009 var 91 procent. Dessa siffror tycks peka på en positiv situationen. Dock är bör man inte fira i förväg då
man måste ta hänsyn till att andelen barn som fullföljer hela grundskoleutbildningen är avsevärt lägre än den
kvot som börjar i skolan. En artikel i den brittsika tidningen The Guardian beskriver att procenttalet
ungdomar som stannar i skolan fram till klass 8 - vilket är den sista årskursen - är 58 procent för pojkar och
45 procent för flickor. Faktumet att ett relativt högt antal barn skrivs in på skolan döljer det stora problemmet
att oerhört många av dessa inte går en utbildning som varar mer en ett par år.
!
Det finns flera sårbarhetsfaktorer som kan tänkas ligga bakom svårigheten i att slutföra en
grundskoleutbildning. En av dessa är behovet av arbetskraft i jordbruken. Landguiden förkunnar om att nio
av tio människor i Malawi försörjer sig på jordbruk. För att kunna försörja sig genom detta krävs det mycket
arbetskraft ute på fälten. Många familjer i Malawi
har inte råd att undvara denna arbetskraft genom att låta sina barn gå i
skolan. Barnens värde som medhjälpare ute i jordbruket prioriteras i
många fall framför värdet av deras utbildning.
!
Ett annat tänkbart skäl till varför unga hindras i strävan att
utbilda sig är de kostnader som ofta tillkommer när man börjar i
skolan. En sådan kostnad är så kallade, ”development funds”, en
slags avgift skolelever betalar som går till diverse behov som skolan
har för att fungera. Det kan till exempel handla om pengar till att laga
Mariam Kayuni, 28 år
toaletter eller att hyra säkerhetsvakter.
!
Denna avgift är inte obligatorisk men det händer att barn blir diskriminerade mor i skolan om de inte
kan betala avgiften. Så var fallet med Mariam Kayuni, 28 år, som beskriver att det var detta som fick henne
att avbryta sin skolgång. När hon inte kunde betala development funds blev hon som följd illa behandlad av
3
lärarna. När hon inte längre kände sig välkommen slutade hon till sist gå till skolan. Utan en fullföljd
skolgång försvann Mariams dröm om att bli en sjuksköterska och hon blev kvar i livet som jordbrukare.
!
Unga möter onekligen stora utmaningar varje dag när de försöker ta sig till skolan, få en meningsfull
utbildning och förbättra sina livsvilkor. I och med möjligheterna som utbildning medför är det en enorm
ovärderlig tillgång för unga, ett konkret redskap för många att ta sig ur fattigdom. Dessvärre, pekar den
aktuella verkligheten i Malawi på att detta är en tillgång som alltför många unga inte har möjlighet att
tillvarata. Än så läge förblir alltså en fullgjord utbildning utom räckhåll för en stor del av Malawis ungdomar.
Zea Dumas-Peterson
Lika men ändå så olika
Hon, 14 år och planerar att bli en bra mamma. Han, 12 år och planerar att utbilda sig vidare. De går 8th grade
i primary school i Malunga village, Malawi. De har på sig skoluniformer och inget med deras kläder avslöjar
vilka de är. Hon, från en fattig familj och har i stort sett gett upp hoppet på vidareutbildning. Han, från en
familj med lite mer pengar och planerar att studera vidare på högre nivå. Hur påverkas deras möjligheter
skolgången?
Joyce Sibale och Vincent Banda gillar båda att läsa. På fritiden hänger de med sina vänner, spelar fotboll
eller netball. Med sina vänner diskuterar han skolarbete eller om någon av hans vänner sett något roligt som
den vill dela med sig av. Med sina vänner diskuterar hon skolan och hur de ska respektera de äldre. De båda
ungdomarna är lika varandra men samtidigt så olika. Joyce och Vincent delar med sin av sina livssituationer.
Joyce berättar att det är svårt att fokusera på lektionerna när hon inte fått i sig någon frukost. Hon bor ihop
med sin mamma och äldre syskon. Som yngst kan hon inte nämna åldern på sina syskon, hon berättar att det
vore brist på respekt av henne att fråga om åldern. Hennes pappa dog när hon var yngre och hon förklarar att
hon skulle ha behövt kärleken från sin pappa. De har en trädgård som hela familjen hjälper till med. Där
odlar de majs och pengarna de får in säljer de för att köpa andra varor. Ibland har de barn som kommer från
rikare familjer med sig bröd på rasten, ibland delar de med sig, ibland inte. ”Om man är fattig så måste man
vara med de fattiga. Om man är rik så hänger man med de som är rika”.
Vincent berättar att hans pappa jobbar på Univerity of Zomba. Han är alltid hemma på helger och Vincent
säger att alla barn behöver sina pappor. Hans bror som är 18 år är klar med skolan och vill nu börja jobba.
Vincent gillar att gå i skolan och lära känna nya människor, fånga idéer och lära sig nya saker. Han berättar
att familj betyder att bo ihop med syskon, pappa och mamma. Ibland mamma, pappa och adopterat barn. Han
4
berättar att när man är familj så delar man på hushållsarbete och idéer. Hans mamma gör sitt bästa varje
morgon så att han ska få något att äta innan han går till skolan.
De är uppväxta i samma by på landsbygden i Malawi. Deras liv är lika varandra men samtidigt olika. Hon
har inte möjligheten att kunna drömma om det som Han kan drömma om. Hon berättar att hon ville bli
sjuksköterska när hon var yngre, men utan secondary school som kostar pengar är det inte möjligt. Att någon
NGO ska hjälpa med skolavgiften är för mycket att hoppas på, därför har hon gett upp den drömmen. Hennes
dröm idag är att bli en bra mamma som kan ge sina barn bra med mat. Han med möjligheterna att kunna
drömma gör det också. Han berättar att han vill kunna lämna landsbygden för stadslivet för att där kunna
hitta ett jobb. Att läsa vidare till och med secondary school berättar han är möjligt då hans pappa arbetar och
kommer alltid kunna stödja honom med skolavgift. Deras liv är i grunden så lika men möjligheterna i deras
respektive liv avgör hur de sedan blir så olika.
De är bara 12 och 14 år och resonerar och drömmer de om det liv som är möjliga för dem. De möjligheterna
de har är de medvetna om och planerar utifrån dem, trots den unga åldern. Hon vet att hon inte kan bli en
sjuksköterska med de förhållandena hon lever i idag. Han vet att han kan bli något större och kommer kunna
jobba för att han lever i de förhållandena han lever i idag. De kommer från samma by, går i samma klass, bär
likadana kläder men ändå är de så olika.
Hon, 14 år och medveten om sina möjligheter. Han, 12 år och medveten om sina möjligheter. Idag lever de
två olika liv som liknar varandra. I framtiden planerar de helt olika liv.
Joyce Sibale, 14 år
Vincent Banda, 12 år
Molly Zelmerlööw Sigander
5
Ungdomar i olika kretsar
6
”bad circles” som vi hört så många tala om, men
istället får jag det enkla svaret:
! - Jag är här bara för att dricka öl. För att vara
lycklig.
RAFIQ MALOKOTELA
Samhället gör ingenting för ungdomarna, säger
Rafiq medan han för mungiporna neråt i ett uttryck
av förakt. Förut fanns det ungdomsgårdar i området
dit unga kunde komma för att utbyta idéer,
diskutera eller bara hänga. Nu är de borta och
ungdomarna har ingenting att göra, berättar han.
Han ser detta som det största hotet för ungdomar i
Malawi idag och menar att det är därför de börjar
dricka. Han själv började för att känna en större
tillhörighet till en grupp.
! - När vi dricker tillsammans så skapar vi
vänskapsband, berättar Rafiq. Han ler lite smått och
slänger ett öga bortåt dit hans vänner sitter. De har
nu somnat på verandan.
! - När jag tänker på unga så tänker jag att de är
envisa, dricker, röker och inte respekterar äldre. De
är en mix av allt det där.
- Det finns två grupper. Vissa gör det för
njutning, andra gör det för att de inte har annat
att göra; för sällskapet.
! Bakom halmklädda hyddor i Wadi Village,
Malawi, bakom staket och förfallen skog sitter
en samling män. En samling män drickandes
hembrännd sprit och öl. I Malawi används
alkoholen som medel för att ta sig igenom
vardagen i fattigdom och för ungdomen Rafiq
Rafiq Malokotela är det den verklighet han
lever i.
Rafiq anser att man är ungdom mellan 10 och 40 år.
Att alla de åren är år av utmaningar, prövotider och
mental omognad. Först mellan 39 och 40 kan man
förstå och därmed ta egna beslut och bli mognare.
Innan dess måste man lyssna på de äldre och visare,
vars syn på ungdomar är att de endast dricker öl
och skapar oväsen - en syn Rafiq inte håller med
om.
De dricker. Klockan är 11.15 och stämningen är
påtagligt trevlig bland männen. Rafiq Malokotela en av många unga män i Malawi - berättar för oss
att hans dröm är att bli en affärsman och sälja chips
på den livliga marknaden här i Zomba distriktet.
Rafiq Malokotela, ungdom av okänd ålder med
röda flip-flop och solblekta jeansshorts, hade alla
förutsättningar för att ta sig upp i livet och ut ur
fattigdomen. Men när hans far inte längre kunde
betala skolavgifterna fanns det inget annat för Rafiq
att göra än att börja ta ”Ganju-arbete” hos rika
personer som trädgårdsarbetare. Under sin uppväxt
har Rafiq - likt många andra barn och ungdomar i
Malawi - inte haft chansen att influera det liv han
lever. Allting har centrerats kring föräldrarnas
tolerans och intolerans samt deras finansiella
situation, vilken på senare år har grovt försämrats
hos majoriteten av hushållen i Malawi på grund av
devalveringen av valutan Kwacha.
I Malawi är det inte ovanligt att reflektioner kring
sin nuvarande situation inte uppstår; att den bara
accepteras då många ser den som någonting
konsekvent och oföränderlig. Rafiq hade en stor
möjlighet till förändring, men i den situation han
befinner sig i nu ser han själv inget större hopp.
! - Jag hoppas att jag kommer klara mig bra, säger
han och reser sig upp med långsamma rörelser. Nu
vill han återgå till sina vänner. Vi lämnar platsen
med en olustig känsla.
!
! - Varför dricker du? Frågar jag Rafiq när vi sitter
på verandan utanför hans kompis mammas hus inom mig hoppas jag få en lång och invecklad
utläggning kring varför han har hamnat i dessa
Matilda Lövgren
7
av familjemedlemmar eller gamla traditionella
värderingar, gör det svårt för unga att ta plats.
ELSON MKWINDA
Vad anser du vara det som gjorde att du lyckades ta
dig dit du är idag? Kelvin Mkwinda biter sig i
underläppen och funderar.
! - Kyrkan uppmuntrade mig att höra Guds
budskap, säger han tillslut. Den återgav mig hopp.
Han säger även att kyrkan var det som höll honom
från att hamna i ”bad-circles”. Det var ett ställe där
man kunde prata om problemen man mötte. Han ser
ner i det mörka bordet med myror krypandes. Runt,
runt. Det finns även ungdomsorganisationer, som
YODEO, fortsätter han. Men många ungdomar vet
inte att de finns här. Det är så dyrt att marknadsföra
sig själva i Malawi. Det är problematiskt.
Kelvin Mkwinda är en ungdom som lever i ett
samhälle som försummar ungdomars position som
maktfaktorer.
! - Äldre tror att ungdomar inte kan uppnå något.
De tror att unga inte kan göra någonting. Därför
kan de inte uttrycka sig. Med en frustrerad röst
berättar han att detta är traditionellt baserade
åsikter, men också någonting som bara är. Som
ingen reflekterar över. Och med enbart äldre
personer i regeringen oroar sig Kelvin över
Malawis framtid. De dör och det nya folket behöver
kunskap, säger han.
! - Ungdomarna behöver uppmuntras och
utvecklas - de är de framtidens ledare!
- När du är ung måste du ha visioner. Vad du vill
bli. Vad vill du uppnå. Du måste se vad du vill
för dig själv...
! Innanför betongväggar, till springljuset från
de smutsiga fönsterrutorna sitter jag, Molly,
Josefin och Zea tillsammans med ungdomen
Kelvin Mkwinda. Han ställer frågan hur vår
vision inför framtiden ser ut. Våra ansikten
stelnar. På framtiden har ingen av oss
reflekterat, än mindre skapat en vision kring.
Det är någonting man som ung måste ha, säger
han. Utan visioner är livet meningslöst och ett
meningslöst liv är hopplöst.
Trots detta görs ingenting för ungdomarna i
Malawi. Ungdomsorganisationerna stängs ner,
regeringen missköter deras potential, skolor
motiverar inte barnen att stanna och de traditionella
levnadssätten hålls hårt på. Men Kelvin är
optimistisk. Han ser förändring.
! - Ungdomar idag tillhör en era av energi, fokus
och stolthet! De är ledarna för Malawi och de kan
tillförse landet med hopp om förändring.
Vid ung ålder försvann en viktig person i Kelvin
Mkwindas liv. Hans far dog, lämnandes honom och
hans familj på fem barn och en fru.
! - Jag blev uppfostrad av min mamma (...). Det
var svårt att förlora en förälder. En man borde
förlita sig på sin far. Trots motgångarna lyckades
Kelvin ta sig till gymnasiet och sedan vidare till
universitet. Han berättar att det berodde på det stöd
han fick hemifrån av sina föräldrar samt på det
finansiella stödet han fick av sin morbror.
! - Uppmuntran är viktigt! Om du är utan stöd bör
du visualisera för dig själv, säger han medan han
gestikulerar med sina händer en stor rörelse
tvärsigenom luften. I Malawi finns det dock större
faktorer som hindrar ungdomar att klara sig i
samhället och ta sig upp till en högre utbildning.
Finansiella och sociala problem, så som förlusten
Kelvins synsätt på världen är ovanlig för unga i
Malawi. De flesta accepterar sina situationer och
ser de som någonting som inte kan ändras. Kelvins
unika situation med ekonomiskt och mentalt stöd
har lett honom till det skede som han är vid idag.
Hans visioner hjälpte honom hit, vill han avsluta.
Matilda Lövgren
8
Organiserade ungdomar sprider kunskap
I byn Malunga har ungdomsorganisationen YODEO sina lokaler i ett
vitt, kantstött lerhus. På ett gräsfält spelar ungdomar fotboll och några
yngre barn leker i skuggan av ett träd. Det här är en plats där unga i
byn kan mötas och göra aktiviteter- helt utan att alkohol och droger
riskerar att dras in i bilden. Det stora användandet av alkohol och
droger är ett problem hos unga i Malawi och Keston Sande, 22 år, är en
av ungdomarna som genom YODEO är engagerade i arbetet för att
minska konsumtionen.
Förmedlar information
Genom både diskussioner och diverse verksamheter sprider Keston och hans
kompisar kunskap om missbruk,
smittsamma sjukdomar och mänskliga
Keston Sande, 22 år
rättigheter till andra ungdomar.
-Vi brukar gå till närliggande byar för att med egna ögon uppleva
problemen som finns, för att sedan sprida vidare kunskaperna på olika
kreativa sätt. Det kan handla om att berätta historier, göra skådespel eller
sånger, säger Keston.
Det är inte bara unga i deras egen ålder som tar del av deras arbete utan
även vuxna har visat intresse. De bjuder in till sina uppvisningar genom att
sätta upp lappar i närområdet.
Organisera sig mot ’‘bad circles’’
YODEO har hjälpt Keston att hålla sig borta för vad han kallar för
’‘bad circles’’, det vill säga dåliga vanor som han menar är vanliga när
ungdomar i fattigdom faller för grupptryck, börjar dricka alkohol och
använda droger.
- Mina vänner har sett vad YODEO har betytt för mig och i flera fall
har det resulterat i att flera av dem blivit en del av organisationen,
säger han.
Ekonomiska problem
Trots att det anordnas många aktiviteter är YODEO beroende av
bistånd på 1500 Kwacha (en summa på omkring 25 kr) i månaden,
vilket inte är hållbart för att verksamheten ska kunna fungera i
framtiden. Lösningar har varit att ta in en medlemsavgift på en lika
stor summa, men eftersom flera av ungdomarna lever i fattigdom så är det få som kan betala.
- De som inte har pengar att betala får bli medlemmar ändå. Men detta är ett problem som måste åtgärdas,
säger Keston.
Josefin Danielsson
9
fler. ”We must do it” säger Mercy och river sig på
nageln. Vi har nu kommit in på ämnet om att
Mercy skäms över sitt yrke. Hennes attityd ändras
nu. Hon lägger armarna i kors och vänder blicken
från oss mot baren. Hon verkar obekväm i
situationen och ryggar tillbaka när hon tittar på
männen. Mercy har tre syskon, två yngre och ett
äldre. Det är för att kunna försörja dem hon säljer
sig. Hon berättar att männen som är hennes kunder
ibland blir våldsamma. Hon slår aldrig tillbaka.
”We must do it”
Att växa upp föräldralös i ett fattigt land utan
på något sätt att kunna försörja sig själv eller
sin familj på är svårt att föreställa sig. Vad
finns det för alternativ för att kunna överleva?
Hur går det så långt att man tvingas sälja sig?
Vi träffade två prostituerade unga kvinnor och
lyssnade på deras berättelse.
När vi stiger av bussen når musiken våra öron.
Glad malawiansk musik. Till vänster syns en
fyrkantig byggnad där ett tiotal ungdomar hänger.
Rakt framför oss är klubbens hjärta. Väggarna på
byggnaden är gröna och över ingången formar
bokstäver ordet ”Carlsberg”. Himlen är kolsvart,
allt som syns runt oss är ljuset från baren. Vi är
alla fyra unga kvinnor från vår projektgrupp, med
oss har vi en lärarinna, vår tolk samt två
chaufförer. Detta för att göra ett besök på
nattklubben Tilonjere Night Club som ligger på
landsbygden i ett fattigt Malawi där
alkoholmissbruk är vanligt. Vi är alla nervösa och
spända över besöket. Vi sätter oss på läskbackar
som står på högkant och vår lärarinna köper cola
åt oss. Chaufförerna håller sig i bakgrunden som
livvakter och stämningen är spänd i den höga
musiken. Fulla män med öl i sina händer kommer
fram och flirtar med oss. Vi är alla lika nyfikna och
spända när den första prostituerade kvinnan
kommer fram till oss för att bli intervjuad.
Tilonjere Night Club
Den andra unga kvinnan vi intervjuade, Jaquelyn
Simengwa knäböjer med ett leende när hon hälsar
på oss. Ett sätt att visa sin respekt på. Vi, ovana
vid denna gest ler endast tillbaka. Hennes fina
kläder blir lätt dammiga av jorden på den torra
marken. Hon har på sig ett beige linne som
avslöjar de muskulösa axlarna. Skärpet i midjan
som föreställer en blomma markerar hennes midja
och de åtsittande jeansen visar hennes välformade
ben. Hon introducerar sig först på engelska men
orden försvinner bort i musiken. Det är då vi lär
oss att hennes föräldrar dog när hon var 4 år.
Hennes händer rör sig beskrivande när hon pratar
med vår tolk, hon ser oss stint i ögonen och
försvinner aldrig med blicken. Bestämt berättar
hon sin historia. Jaquelyn är 19 år och började
prostituera sig när hon var 17 år för att kunna
försörja sin dotter. Med läppglanset rullandes i
händerna berättar hon att hon inte har någon
relation med fadern till hennes barn. ”När jag ber
männen om pengarna slår de mig ibland. Hon
frågar oss sedan om vi vill se ärren från när hon
blivit knivskuren.
Hon är vacker. Hennes flätade hår är slarvigt
hopsatt i en knut i nacken. Hennes ledsna ögon
och krökta rygg visar att hon är skygg. Musiken
dunkar vidare, nu någon sorts techno. Inne på
klubben dansar männen. Mercy Chizimu är endast
17 år. Det går fort för Mercy att öppna sig för oss.
Hon ger korta, raka svar. Kanske är hon nervös?
När hon berättar att båda hennes föräldrar gick
bort när hon var sex år tittar hon ner i marken och
kliar sig i det hårt flätade håret. Runtom oss låter
musiken fortfarande. I tre år har den unga kvinnan
jobbat här varje kväll i veckan. Mercy har ungefär
två till tre kunder per natt, ibland mindre, ibland
10
Vi tvekar men säger försiktigt att ja, om hon vill
visa. Hon ställer sig lugnt upp, flyttar på läskbacken
i mitten av cirkeln och knäpper upp sina jeans.
Blickarna i gruppen börjar flyga. Hon drar lugnt ner
byxorna och vänder vänster lår mot oss där vi ser
ett tydligt ärr. Hon vänder sedan rumpan mot oss,
stringtrosorna döljer ingenting, för att visa oss ett
mindre ärr i svanken. Hon visar inga tecken på att
vara ledsen eller upprörd, utan är ganska lugn och
har ett lätt leende på läpparna.
Jaquelyn avslutar med att fråga om det är någonting
vi kan göra för henne för att hjälpa henne ur sin
situation. Stämningen blir tung och ingen svarar
direkt. Matilda säger att om vi ska vara ärliga finns
det ingenting vi kan göra för att hjälpa henne
personligen. Hon nickar förstående men hennes
leende är borta.
Molly Zelmerlööw Sigander
Timveni child and youth
organisation
På engelska betyder Timveni ’‘hear us out’’, vilket är ett passande
namn för en plattform vars syfte är att ge unga en chans att höras
av beslutsfattarna i Malawi. Timveni har funnits sedan 2006 och vi
har talat med grundaren, Philip Kamwendo.
Varför valde du att starta Timveni?
- För att Malawi ska utvecklas som land är det viktigt att unga
tillsammans organiserar sig för att kunna påverka både sin egen
situation och samhället i stort. Problemet är att många unga saknar
kunskap om vilka möjligheter de har. Okunskapen har i sin tur
resulterat i en uppfattning av unga som oinformerade och
inkapabla att ta del i samhällsdebatten. Genom Timveni tänker vi
Bild tagen på Timveni i
huvudstaden Lilongwe
komma i bukt med problemet via en radio- och tv-kanal, med
syfte att skapa engagemang, förståelse och en möjlighet att höras av de vuxna i samhället.
11
Hur är programmen uppbyggda?
- Ungdomarna står själva för innehållet. Det kan vara debatter, utbyte, tankar och idéer och berättelser
om något man varit med om. Vi har många ungdomar
som kommer hit och politiker och NGOs har visat
intresse för plattformen, vilket är en betydelsefull
respons för oss.
Hur ser framtiden ut för unga i Malawi?
- Unga i Malawi bör vara ledande i förändringen av
Besök Timvenis hemsida för mer
information: http://www.timvenimw.org/
Timveni ﬁnns även på facebook: Timveni
media
landet och jag tror att det behövs fler plattformar
liknande Timveni. Skolan är en plats som har stora
möjligheter att göra unga medvetna och detta bör därför satsas mer på.
Josefin Danielsson
Motgångar den gemensamma faktorn för unga?
Det är svårt att ge en entydig definition av vad det innebär att vara ungdom i Malawi. Det står klart
att det är många faktorer som spelar in; det handlar om olika livsförhållanden, bakgrunder och
personliga egenskaper som formar hur unga människors verklighet ser ut. Ytterligare något som
spelar in på hur denna realitet ter sig är om ungdomarna lever på landsbygden eller är uppvuxna i
städer. I jakt efter att undersöka vad det är som skiljer olika ungdomar liv åt och vad som för de
samman fick jag tillfälle att prata med Natasha Kalenga och Ruth Mwanza. Dessa två kvinnors
tankar kring livet som unga, kvinnliga malawier gav mig en mer allsidig bild av den malawiska
ungdomens tillvaro och bidrog även med en inblick i två unika individers livsval och vägen dessa lett
till.
!
Den Zambiska musiken som spelar på radion bryts då och då när bilen guppar fram på en
särskilt ojämn grusväg. Så småningom planar vägen ut, musiken återgår till en jämn melodi och jag börjar
närma mig min slutdestination som är ungdomsorganisation Timvenis kontor, där jag bestämt träff med Ruth
och Natasha. En kort biltur utanför hjärtat av huvudstaden Lilongwe ligger kontoret, belägen bland stora
villor och grönskande palmträd. Väl genom metallporten som öppnas av en uniformklädd portvakt glimtar en
avlång byggnad med en färgglad fasad. När jag kliver ut ur bilen möts jag av den fuktiga värmen som jag lärt
mig är ofrånkomlig i Malawi. Jag stiger tacksamt in i byggnaden vars fläktande svalka förkunnar om att
AC:n - luftkonditioneringen - är i full gång. Jag står i dörröppningen och ser mig en aning försagt omkring i
12
lokalen men behöver inte känna mig vilse länge då jag snart möts jag av två unga kvinnor som glatt hälsar
mig välkommen. Natasha Kalenga och Ruth Mwanza är anställda på Timveni och jobbar med olika projekt
som driver ungdomsfrågor. Vi sätter vi oss tillrätta i Ruths lilla
kontor och jag bjuds på te, som betraktas som något av en
lyxvara i Malawi.
!
Jag behöver inte vara i dessa kvinnors närhet
länge för att konstatera för mig själv att de är en stark kontrast
till de kvinnor jag mött under min tid på den malawiska
landsbygden. Dessa kvinnor klär sig typiskt ”västerländskt”,
Natasha i slitna vita jeans och en rosa tröja och Ruth i skinny
jeans och en blus som skulle kunna komma från vilken svensk
H&M som helst.
!
Både Natasha och Ruth berättar att de har
Natasha Kalenga och Ruth Mwanza
universitetsexamen, något som på en gång särskiljer de åt från
många andra unga malawier som inte har möjligheten att studera på universitetsnivå. Kvinnorna uppvisar
också en öppenhet som jag inte mött hos de flesta kvinnor jag kommit i kontakt med i Malawi. Redan efter
en kort stund börjar Natasha prata om sitt förhållande med en ex-pojkvän som resulterade i att hon blev
gravid. ”You know it was extremely exciting, all hot and passionate!” säger Natasha och skrattar till när hon
på detta ohämmade vis talar om den inledande spänningen i förhållandet. Här finns inget av det förbehåll att
tala om sex som verkar prägla normen i Malawi.
!
Natashas leende försvinner när hon talar vidare om hur förhållandet tog en annan vändning
när hon blev med barn och hennes pojkvän beordrade henne att göra en abort. ”Jag sa till honom att det inte
är han som har rätt att bestämma vad jag ska göra, det är bara jag som kan bestämma det”, säger Natasha och
markerar det hon säger med tvära handrörelser. Hon stod fast vid sitt val och idag har hon en ettårig son,
Charles. ”Jag kunde inte vara en bra mamma i det förhållandet, Charles hade aldrig lärt sig respektera
kvinnor när han såg hur jag lät hans pappa behandla mig”, berättar Natasha. I samma anda beskriver hon
vidare att många flickor växer upp i hem där de får se sina mammor bli slagna och illa behandlade och att de
lär sig att kvinnor inte kan göra något åt det, att det är så det ska vara. ”Det har aldrig varit ett alternativ för
mig”, säger hon med eftertryck, ”jag tänker kämpa och kämpa tills jag inte kan kämpa något mer”. När jag
frågar henne varifrån hon tror sig fått denna inre styrka att stå upp för sig själv svarar hon direkt att det är
från hennes mamma, som även varit en viktig förebild för henne.
!
Här stämmer Ruth in och beskriver att detta sätt att tala ut är ovanligt för kvinnor i Malawi.
”Kvinnor i Malawi är svaga. Inte för att vi vill vara det, utan för att vi blir tillsagda att vara det”, säger hon
och fortsätter att berätta att kvinnor som talar ut ofta möter många motgångar. ”Om folk bara hörde oss sitta
här och prata om sex och aborter skulle de säga att vi var fula i munnen, men jag ser inget fel i att vi har
åsikter om sådant. Jag tänker fortsätta säga vad jag tycker för det är så jag är som person och det tänker jag
inte förändra för någon”, säger Ruth och får ett starkt medhåll från Natasha.
13
!
Gång på gång under vårt samtal slås jag av dessa kvinnors enorma styrka och överväldigas av
de motgångar de tagit sig genom. Genom dialogen med Natasha och Ruth har jag utan tvekan fått en mer
nyanserad bild av ungdomars liv i Malawi men när jag till slut tackar för mig och åter begett mig ut i den
kvävande värmen slår det mig att Natasha och Ruth, trots sina olika livsförutsättningar, har stött på många
liknande problem som beskrivits av andra ungdomar som jag träffat. Skilda bakgrunder och personliga
egenskaper ger utan tvekan upphov till att ungas verkligheten ser olika ut i Malawi men trots detta verkar det
ändå finnas en gemensam nämnare i de utmaningar som unga brottas med. Natasha och Ruth må klä sig i
H&M-liknande kläder, studerat på universitet och vara härligt frispråkiga men svårigheten i att höja sin röst,
att bli tagen på allvar av sin omgivning och att bli respekterad som kvinna, verkar dessvärre vara saker som
de flesta unga i Malawi måste brås på, vilka bakgrunder de än har.
Zea Dumas-Peterson
14