1. No category

Svenska vänskapsföreningen på resa i Albanien
I slutet av september flög vi till Thessaloniki i Grekland och åkte sedan i en mindre buss till Korca
i Albanien. Albanien är bergigt och har en lång kust mot Medelhavet men är ett förhållandevis
torrt land med få sjöar och en begränsad tillgång till vatten. Vår guide Arti berättade under resan
att det finns 3 miljoner albaner varav en tredjedel bor i huvudstaden Tirana. Nästan en miljon
albaner bor utomlands i Grekland, Italien, England och Tyskland.
Vår guide Arti mötte oss vid flygplatsen i Grekland och gav bland annat Ulla,
en av arrangörerna i Svensk-albanska vänskapsföreningen en kram.
Arti berättade att omkring 60 procent av albanerna är muslimer och resten av befolkningen är
kristna. Katolikerna finns främst i norra delen av landet och de ortodoxa i den södra. Under
diktatorn Enver Hoxhas 41-åriga regim, fram tills han dog 1987, revs de flesta moskéer och
kyrkor. Endast ateism var tillåtet. Man fick heller inte äga någonting alls och när regimen föll
fanns bara tre bilar i den näst största staden Elbasan.
Albanien är efter Moldavien Europas fattigaste land. År 2007 levde en tredjedel av befolkningen
på bara två dollar om dagen. Vi såg under vår resa i södra Albanien en man som slog en vanlig
åker med lie och vi såg en hel del män och kvinnor frakta varor på häst eller mulåsna. På en av
marknaderna vi besökte såldes gamla skor och förzinkade vattenbehållare tillsammans med frukt
och köksredskap. Skoputsare såg vi på flera platser. När man går på trottoaren får man se upp var
man sätter fötterna för rätt som det är kan brunnslocket vara borta, stulet, för det går att få några
lekh för metallen, berättade Arti.
Försäljerska av kläder på marknaden i Korca.
Vi såg också många nybyggen där troligen mannen jobbat utomlands och tjänat mycket pengar.
Landet får stor del av sina inkomster genom att pengar skickas eller tas med hem. Många av
byggena stod stilla och förklaringen vi fick höra var att man bygger under perioder då man är
ledig från annat arbete.
Första kvällen åt vi en traditionell albansk middag med olika rätter, bland annat en välsmakande
paj som såg ut som två lager tunna bröd med fyllning emellan av purjolök och ost eller tomat och
ost eller något annat. Det lokala ölet, som heter Korca, smakade överraskande gott.
För att komma till byn Lubonja, som vi stödjer i vårt projekt, måste man åka några kilometer på
en slingrande väg som bara till halvvägs är belagd med asfalt. Den andra halva sträckan är mycket
gropig grusväg och på vintern är den avstängd långa perioder. Det gör att inga lärare kan komma
utifrån. Det beräknas ta ytterligare ett eller två år innan vägen är helt asfalterad och det är så länge
som vi i föreningen får fortsätta stödja med sommarkurser i engelska. Vår guide Arti är
engelsklärare på universitet i Tirana och Elbasan och håller även i sommarkursen i Lubonja. Tack
vare engelsk-kunskaperna från sommarkursen har ca 15 elever lyckats komma in på gymnasiet i
Korca med stödet från Svensk Albanska föreningen.
Den gropiga vägen till Lubonja.
Framme i Lubonja besökte vi kulturhuset i Lubonja där kvinnorna i byn hade ställt fram sitt
hantverk till försäljning till oss. Vi var noga med att köpa något av alla som var där. Unga kvinnor
mellan 15 och 25 år blir ofta kvar hemma i byn och får inte resa iväg som männen vilka kan jobba
utomlands. Kvinnorna blir kvar i byn, många av dem som ogifta. De unga kvinnorna har endast
sporadiskt tillgång till internet. Vi hörde talas om en familj där de fyra barnen turas om att ha
internet i sin telefon var fjärde månad eftersom det kostar för mycket. I det sparsamt möblerade
kulturhuset finns förutom bord och stolar bara en dator, och byns förtroendeman, byäldste, som
har nyckeln till lokalen lånar inte så gärna ut den till kvinnorna. Vi uttryckte vår önskan att det ska
ske i större utsträckning, viktigt för vårt fortsatta samarbete.
Matta som försäljerskan själv tillverkat.
Vår förening har genom vår kontakt Klara i kvinnoföreningen i Korca även försökt starta en
kvinnoförening i Lubonja och nu väntar vi bara på att myndigheterna i Tirana ska godkänna den
lokala föreningen.
Våld inom äktenskap är ett stort problem i landet och ett par kvinnor dör i Albanien varje vecka
på grund av misshandel. Med mer pengar och ökad konsumtion av alkohol riskerar problem med
misshandel för kvinnor och barn att öka.
Vi hade med oss material till skolan, bland annat skrivböcker, och rektorn och lärarna tackade för
böckerna men sa att det viktigaste är att vi fortsätter hålla kontakten och visa att vi bryr oss. Vi har
tidigare i år genom Arti köpt två datorer och en skrivare till skolan. De är nu inlåsta och
stöldrisken är begränsad eftersom det sitter järngaller i fönstren. Vi tycker skolgården ser tråkig ut
med trasiga basketkorgar. Arti säger ändå att det är den mest välutrustade byskolan inom ett
mycket stort område.
Gatan utanför skolan i Lubonja
I byn Lubonja finns en kyrka från 1100-talet med gamla väggmålningar. Kyrkan har fram till helt
nyligen varit en ruin. Den har restaurerats med arbetskraft utifrån och börjat användas av
invånarna i byn, oavsett religionstillhörighet. De tänder ljus i kyrkan och muslimerna utövar sin
egen form av islam. Under våra dagar i Albanien hörde vi bara utrop från minareter en gång och
även ringande i kyrkklockor bara en gång.
Väggmålningar i kyrkan i Lubonja.
Flera gånger genom Forum Syd projekten som vi genomfört tillsammans har vi försökt få byborna
att städa och hålla rent i byn. Arti och skolelever städade utmed bäcken men efter bara två
månader såg det likadant ut igen. På andra orter såg vi också under resan att det var mycket slängt
skräp överallt. När vi senare bodde i Pogradec hade någon under natten tippat ett helt billass
grönsaksrester på hotellets badstrand och i Gjirokaster låg det fullt med skräp vid
byggnadsminnena som till och med är ett världsarv.
Vid Lubonja ligger en koppargruva som ett företag från Österrike kanske ska öppna igen.
Förhoppningsvis får de då krav att ta ansvar för det avfall som ligger utanför den gamla gruvan.
Slaggen från sulfidmalmen läcker giftiga tungmetaller och när det regnar förs föroreningarna till
närmsta bäck. Vattnet nedströms används till dricksvatten för boskap och bevattning av odlade
fält och utgör en risk för förgiftning. När diktatorn Enver Hoxha störtades firade befolkningen
med att slå sönder minnesmärken och även infrastruktur som bevattningsanläggningar. I Lubonja
vill man göra i ordning sin bevattningsanläggning och också laga en ventil.
Förorenad bäck i Lubonja.
Turistorten Pogradec ligger vackert vid den klara och djupa Ohridsjön som är omsluten av höga
berg. Många inhemska turister kommer till Pogradec sommartid för att sola och bada och vandra
på den välbesöka strandpromenaden. I Ohridsjön lever laxfiskar som inte finns någon annanstans,
bland annat fisken koran som är rödlistad.
Innanför murarna till borgen i Elbasan träffade vi Artis far, som är rektor och historielärare. Han
berättade att Albanien blev ett eget land först 1912. Albanerna har tidigare styrts av romarna i 500
år, av bysantinska väldet i 1000 år och av ottomanska (turkiska) riket i 500 år. Sedan blev de
styrda av Enver Hoxhas kommunistiska parti i över 40 år. Nu hoppas albanerna att medlemskap i
den europeiska unionen i första hand ska gynna dem på det mänskliga planet och förstås även
ekonomiskt och socialt.
Vid kusten ligger nationalparken Karavaster som är en lagun med ett floddelta och området är
känt för sin rika fågelfauna med många pelikaner, hägrar och änder. När vi kom såg vi några
jägare som packade in gevär i sina bilar och åkte iväg. Av den berömda fågelrikedomen såg vi
bara ett par silkeshägrar. Vi såg även fiskare som skulle dra not och som spärrade av
flodmynningen med sitt nät.
Lagunen i Karavaster.
I Gjirokaster besökte vi svenska föreningen Fadderfriends verksamhet för utsatta barn och äldre.
Kommunen håller med en lägenhet medan driften för barnverksamheten betalas av Fadderfriends
och äldreverksamheten av föreningen Agni från Uppsala. På eftermiddagarna är det
fritidsverksamhet för 30 barn och de har först lunch och sedan idrott, målning, it och engelska på
programmet. Dagtid sker aktiviteter med cirka 30 fattiga äldre varav flera är hemlösa.
Sammanlagt jobbar här 12 volontärer och en projektledare är anställd hos Röda Korset på halvtid.
Vi hade planerat resan till Albanien tillsammans med Fadderfriends. Tyvärr blev deras grundare
och ledare allvarligt sjuk innan resan men hade planerat vårt besök i Gjirokaster i alla fall.
Organisationen har sin bas i Örebro och har även verksamhet i Sydafrika. Vi hade med oss frukt
till barnen och barnen överraskade oss och gav oss godis och var sin fredsduva.
Barnen på fritidsverksamheten i Gjirokaster
Vi träffade bankmannen Stefan, som också är en av Fadderfriends kontakter som förklarade att
när Grekland drabbas av den ekonomiska krisen påverkar det Albanien ännu värre. En hel del
albaner har nu återvänt när det blivit allt svårare att få jobb utomlands. Stefan berättade att statens
ekonomiska läge och regelverk är svagt och behöver stärkas. Han menade att det inte går att låna
ut pengar till dem som är arbetslösa och saknar inkomst och absolut inte ute i byarna. Några
mikrolån, exempelvis för att köpa en symaskin, är inte att tänka på för fattiga kvinnor ute på
landsbygden.
Gjirokaster är ett världsarv för sin borg från äldre tider och hus från ottomanska tiden.
Bebyggelsen är mycket vacker men tyvärr har flera hus rasat samman och insatserna från
UNESCO verkar inte vara tillräckliga.
Världsarvet i Gjirokaster.
Vi fick veta att under diktatorn Enver Hoxhas tid var alla tvungna att bygga bunkrar. Det skulle
finnas plats till alla i befolkningen i de små bunkrarna som oftast rymde sex personer. Vi fick höra
att detta är en av förklaringarna till att vuxna inte vill delta i ideellt arbete.
Fantastiskt klart blått vatten strömmar ut från en källa som kallas Blue Eye. Källan verkar inte ha
någon botten för man har dykt ned till 50 meters djup utan att se något slut man tror därför att det
är en underjordisk flod som strömmar ut i källan. Kastar man i en sten kommer den tillbaka.
Bröllopsfirande i Albanien betyder hög musik hela natten lång. På vårt hotell hade man en kväll
en bröllopsfest och spelade högt och med öppna fönster hela natten. Vi var flera som hade svårt
att sova för musiken slutade inte förrän strax före klockan sex på morgonen. På turistorterna kan
diskomusik stå på hög volym för hela grannskapet nätterna igenom.
I badorten Saranda fick vi se ett exempel på att myndigheterna kan ta i med kraft när regler inte
följs. Fem husbyggen som startat utan nödvändiga tillstånd till byggande har lett till resoluta
ingripanden. Husen har till och med förstörts av myndigheterna.
Hus i Saranda som raserats av myndigheterna.
Vägar byggs om på flera ställen där vi åker förbi. Man tar ofta grus- och krossmassor från vägens
närhet och på så sätt uppstår kraftiga skärningar utmed vägarna. På några platser ser vi hur man
hämtar material i de torra flodbäddarna. På ett ställe är en järnvägstunnel raserad i samband med
ett vägbygge. Det är mycket billigare att åka tåg på de få sträckor där det finns järnväg och det tar
betydligt längre tid än att åka med buss. Mercedes-Benz är ett av de vanligare bilmärkena och vi
funderar på om det, förutom att vara en statussymbol, har betydelse att mercedes är känt att tåla
skakiga vägar bättre än andra bilmärken.
Vi träffade också Artis svärfar som har ett företag där de bearbetar marmor. Slipad marmor
importeras från Italien i olika grovlekar. Stenen bearbetas och säljs till gravstenar, trappor och
inredningsdetaljer i närområdet.
Artis svärfar med son.
Butrini har tidigare varit en viktig handelsstad vid Medelhavet och är idag ett världsarv tack vare
sina välbehållna ruiner. Det skyddade läget bakom den grekiska ön Korfu har gett staden stor
strategisk betydelse under såväl den hellenistiska och romerska som den bysantinska epoken.
Numera används amfiteatern igen och man har funnit fantastiska mosaiker och vackra statyer vid
utgrävningarna. När staden var som störst bodde där 20 000 romerska invånare.
Torso i Butrini
Ruin i Butrini
Vi pratade med byborna i Lubonja och Arti om fortsatta projekt och förutom fortsatt engelska –
undervisning ytterligare någon sommar tills hela vägen är belagd med asfalt och att vi vill ordna
med ett besök från byn till Sverige. G så finns idén att ordna läger i Korca för ungdomar från byn.
Då skulle de träffa andra ungdomar, lära sig engelska och it och få intresse av att studera vidare.
Byborna vill även laga en del i bevattningsanläggningen.
Fakta
1. 26-30 september 2013
Svensk-Albanska Vänskapsförening (SAFA=Swedish Albanian Friendship Association)
Deltagare: Lena Danielsson (ordförande) och Ulla Landenmark arrangörer, Mats Rydgård
(ledamot i styrelsen) Märit Rydgård, Lars Askling, Anette Nilsson och Göran Bergqvist, Sylvia
Karlsson Lundahl.
Chaufför Xheravi Hida, Guide Arti Omeri.
2. Resorna: Flyg: Skavsta-Thessaloniki med Ryanair Tur och retur
Buss. Dag 1 från Thessaloniki till Korca (natt 1: Grand hotell Koritsa). Dag 2 från Korca till
Lubonja sedan åter till Korca och vidare till Pogradec (natt 2: 1 maji hotell). Dag 3 Från Pogradec
via Elbasan och Karavaster till Gjirokaster (natt 3: Hotell Cajupi). Dag 4 Från Gjirokaster via
Blue Eye och Saranda till Butrini och sedan åter till Saranda (natt 4 hotell Amigi & s). Dag 5 från
Saranda till Thessaloniki och flyg till Sverige.
3. Svensk-albanska vänskapsföreningen har haft verksamhet i sju år i byn Lubonja i södra
Albanien. Kontakterna inleddes när Ulla Landenmark träffade gruvingenjören Edmond Hoxha på
en konferens i Italien och Edmond blev sedan inbjuden till Sverige. Under besöket i Sverige
berättade Edmond om olika problem i sin hemby, Lubonja. De senaste åren har biståndsarbetet
genom Svensk albanska vänskapsföreningen inriktats mot att stödja skolan och eleverna. Arbetet
har skett genom att skänka en del utrustning och, än viktigare, med att ordna en sommarkurs i
engelska. Föreningen har dessutom arbetat med att stödja kvinnorna i byn och deras arbete med
hantverk.
4. Samarbetspartners, medarrangörer
Fadderfriends
www.fadderfriends.se