1. No category

Tillsamm
36
foto: satu knape
Ulla Andersson, Karl Axel
Andersson, Mona Åndell
och Jan Åndell har en
byggemenskap ihop.
December 2013
mans
December 2013
37
Byggemenskaper knackar på dörren
till den svenska bostadsmarknaden.
Att det är trögt i porten visar gruppen
Casablanca som kämpat i tio år.
Men när det lossnar för boendeformen
både kräver och möjliggör den
en ny arkitektuppgift.
Text Elisabet Näslund
G
38
lädjen och tryggheten
i att bo tillsammans med
människor som man har
känt en stor del av livet.
Så formulerar Ulla Andersson a n led n i n gen
till att hon och de andra
grundarna av byggemenskapen Casablanca inte
ger upp drömmen om ett
äldreboende i centrala
Linköping. I snart tio år
har de planerat, finansierat och kämpat för den
drömmen.
– Jag tror nog att huset
blir av. Frågan är när, säger
foto: satu knape
Ulla Andersson.
För ingen av dem blir yngre. När tanken föddes vid en vårlunch med fem familjer och goda
vänner, att de som hade det så trevligt ihop borde bygga ett hus där de bor gemensamt och tar
hand om varandra, var de i 60-årsåldern. Nu
är de över 70 och tillstår att orken börjar tryta.
Men eldsjälen är kvar, en sådan där som finns
i varje projekt som blir verklighet, och de andra
i styrelsen är eniga om att så länge Jan Åndell
är aktiv så håller visionen igång. Han bjuder
på kaffe på Linköpings dagstidning Corren,
där han var vd innan han gick i pension och
där han fortfarande kramar om folk, och lika
mycket som han tar ordet lämnar övriga över
det till honom.
– En tid efter den där lunchen var vi på Lanzarote, säger Jan Åndell och pekar på sig, sin
fru Mona och Karl Axel och Ulla Andersson.
Och där på stranden började vi göra upp planer.
– Väl hemma stavade jag ihop en inbjudan
till möte som jag skickade ut till vänner och
bekanta. På mötet fick vi 20 medlemsfamiljer
och bildade den ideella föreningen Casablanca
och senare en bostadsrättsförening.
Inte för att de visste att det var en byggemenskap de hade grundat där och då 2004.
Men per definition är det precis vad Casablanca är: ett bostadsprojekt som initieras, planeras och drivs av en grupp privatpersoner som
själva bor i huset.
När de listar hinder på vägen är planprocessen det tveklöst största. Föreningen hittade
December 2013
ganska snart en tomt mitt i Linköping. De har
kontakt med JM sedan 2005 och löfte att köpa
sin del av tomten när detaljplanen är klar. Och
det tar sin tid: tomten har flera markägare och
processen har blivit oerhört snårig. Nu har detaljplanen delats upp i två och är på väg upp i
byggnadsnämnden.
– Vi har hamnat i kläm på grund av den tuffliga hanteringen av ärenden på samhällsbyggnadskontoret, säger Jan Åndell.
Lägg så till flygbullerlagstiftningen som gör
att Saab regelmässigt överklagar alla bostadsprojekt i staden. Casablanca håller tummarna
för att detaljplanen är klar den 1 april och att
de nya bullerreglerna gör att flygplansjätten
inte överklagar. I så fall kan byggemenskapen
flytta in 2016.
– Men du måste förstå att i det här läget har
vi varit många gånger, att vi har trott att nu, nu
blir det av, säger Karl Axel Andersson.
I det planlagda området Vallastaden finns tre
tomter vikta för byggemenskaper. Casablanca
nobbar dem på grund av läget.
– Vi vill bo innanför cityringen. Då kan man
ta sig upp till torget med rullator eller i rullstol,
säger Jan Åndell.
I Tua Franklins/Nyréns ena förslag för Casablanca
finns små lägenheter insprängda. Man ska kunna
bo kvar i byggemenskapen även om livet förändras och man exempelvis blir ensamstående.
Han pekar även på riskerna med att köra bil
när man blir äldre och funktioner sätts ner.
– Och om jag blir sittande i min lägenhet vill
jag kunna titta ut och se liv och rörelse. Jag vill
inte bli isolerad, säger Mona Åndell.
Inte ett hinder, men ett krångel, har varit
ekonomin och den finansiella risken. Medlemmarna har hittills ur egen ficka betalt en miljon
i förskott på tomten och 400 000 kronor på
utredningar och systemhandlingar. När detaljplanen är klar ska full betalning, 17 miljoner,
erläggas för marken. Enligt lag får man inte sälja andelar i en bostadsrättsförening förrän en
ekonomisk plan är klar och privatpersoner kan
heller inte betala in pengar till en bostadsrättsförening. Därför betalar medlemmarna till den
ideella föreningen och litar på att styrelsen inte
rymmer med kassan.
– Det här bygger på tillit, säger Jan Åndell.
Det bygger också på att föreningens medlemmar är relativt välbeställda och kan ligga ute
med pengar. Men en hörnsten i projektet, betonar Mona Åndell, är att få ett billigt boende
som alla har råd med, i klartext en änka med
låg pension från deltidsjobb.
Något som kan vara ett problem i byggemenskaper är att komma överens. Det verkar
Casablanca vara lyckligt förskonad från. Ett
tiotal familjer har hoppat av men det beror inte
på osämja utan på att projektet dras i långbänk –
två personer har också avlidit under tiden. Men
vid inflyttningen blir det skarpt läge. Därför har
föreningen köpt in en handbok i ämnet av arkitekten Kerstin Kärnekull, som också föreläst om hur
man bor ihop som kollektiv på äldre dar.
– Grundidén att bo tillsammans och ta hand
om varandra när vi var dryga 60 var angelägen
då och den är ännu angelägnare nu när vi är
över 70, säger Jan Åndell.
Casablanca har sina unika ingredienser men illustrerar varför det inte har lossnat
för byggemenskaper. Trots ett 30-tal boendegrupper hos Svenska föreningen för byggemenskaper, trots att allt fler kommuner visar
intresse, trots att det finns arkitekter som ser
potentialen att verka som projektledare och
byggherreombud i ett byggemenskapsprojekt.
I dagens situation har aktörerna ingen gemensam arena utan sitter som isolerade öar.
Det finns ingen färdig struktur för finansiering, för den kommunala processen och för processtöd till boendegrupper. Och det finns ett begränsat intresse och kompetens hos arkitekter
att ta på sig den utökade roll det innebär att kroka arm med en byggherre som består av privatpersoner och bistå dem under projektets med
lösningar ifråga om organisation, avtal, finansiering och individuell utformning.
– Ett mycket mer tillfredsställande uppdrag, säger Staffan Schartner, arkitekt på
Omniplan och ordförande i Svenska föreningen för byggemenskaper. Ett upplägg med
en byggherre som är den som ska bo i huset,
en arkitekt som är byggherrens rådgivare och en utförandeorganisation ger bättre byggnader och bättre städer. Det är min
främsta drivkraft för att vända mig till bygggemenskaper.
Samma skäl gäller för Cord Siegel, Hauschild + Siegel, en av arkitekterna bakom
byggemenskapen Urbana Villor där han själv
bor. Han har gått vidare med boendeformen
December 2013
39
Fakta
... och så funkar det
Så långt har
kommunerna
kommit …
Gällivare
Har färdiga projekt
Bygger projekt
Planerar projekt
Har byggemenskaper
Intresse finns men inga
konkreta planer
Linköping
Kommunen har
avdelat tre tomter
för byggemenskaper
i Vallastaden.
Göteborg
I sitt mål- och inriktningsdokument har kommunen
skrivit in att ”Fastighetskontoret ska verka för fler
byggemenskaper och
gemensamhetsboende”.
Detaljplanearbete för tre
tomter pågår.
Upplands
Väsby
Norrköping
Söderköping
Stockholm
Har byggemenskapsgrupper. Ekobyn Understens­
höjden, bostadsrättsförening från 1995, räknas idag
som landets första bygggemenskap.
Floda
Oskarshamn
Malmö
Sveriges första uttalade
bygggemenskap är Urbana
villor, som fick Kasper
Salin-priset 2009.
Karlskrona
Staffanstorp
och jobbar idag med ett projekt i Göteborg och
ett i Malmö.
– Mitt kontor gör byggemenskaper för att nå
den arkitektoniska nivå vi vill upp till.
Både han och Staffan Schartner har erfarenhet från byggverksamhet i tysktalande länder
där den praktiserande arkitekten har ett bredare ansvar och större befogenheter. En roll
som de tycker är mer tillfredsställande och
utvecklande. Och som är nödvändig i ett byggemenskapsprojekt.
Arkitekten för Casablanca, Tua Franklin på
Nyréns, har inte haft denna utökade arkitektroll. Hon menar ändå att det inte är som att jobba i ett vanligt projekt:
– För en gångs skull visar jag skisserna för de
som ska bo i huset, det är väldigt sympatiskt.
Det råder ett ömsesidigt förtroende och är
ovanligt lite tjafs. Det är kunniga och erfarna
människor som klarar av att driva projektet själva, säger Tua Franklin.
Tomelilla
Äldreboende i form av
kooperativ hyresrätt under
uppförande. Projektet drivs
av Utvecklingsbolaget som
har byggemenskap som
affärsidé.
Alla applåderar inte byggemenskaper. Kritikerna ser den som ett projekt för människor
ur en klass som är resursstark både vad gäller
ekonomiskt och kulturellt kapital. (Ja, som
Casablanca.) De säger också att den är för
småskalig för att lösa bostadsbristen.
– Det är så gott som alltid ett välutbildat
avantgarde som sätter trender. Det gäller för
mat, fritid, boende och jag tycker inte det är
konstigt att det också är den gruppen som sätter
trenden byggemenskaper, svarar Anders Svensson, arkitekt med konsultföretaget Caselab.
Han pekar på att byggemenskaper är ett sätt
att bo billigare samtidigt som medlemmen får
de individuella funktioner hen har valt. Det visar erfarenheter från Tyskland.
Om cirka fem år finns det tillräckligt
många byggemenskaper för att säga att boendeformen är etablerad i Sverige. Det är Staffan
Schartner, Cord Siegel och Anders Svensson
ense om. Liksom att det hänger på att de och
deras kolleger driver på.
Byggemenskaper är en grupp
privatpersoner som initierar och
genomför ett bostadsprojekt, för
att sedan flytta in och sköta drift
och förvaltning. Ofta med tanken
om en större social samvaro än i
ett konventionellt flerbostadsprojekt.
”Baugemeinschaft” föddes i
Tyskland och har rötterna i de
kooperativ som bildades under
1900-talets första decennier då
bostadsbristen var hög. I Sverige
ligger jämförelsen med tidiga HSB
nära till hands. Dagens bostadsrättsföreningar, som utvecklas av
de stora bostadsföretagen i strikt
kommersiellt syfte, ligger mycket långt ifrån de ursprungliga
men det är en grad- snarare än en
artskillnad.
Kring millennieskiftet startades
de första byggemenskaperna i
Freiburg och Tübingen och idag är
de en etablerad del av den tyska
bostadsmarknaden. Orsakerna
är en urban trend och brist på
bostäder.
Efterhand skapades en infrastruktur: städer främjar genom
exempelvis marktilldelning och
processtöd, det finns mallar för
kontraktsformer, alla banker har
finansieringsmöjligheter för ”Baugruppen”, etcetera.
Idag ryms en brokig flora under
byggemenskapernas paraply.
Upplåtelseformerna varierar, från
ägarlägenheter till kooperativ, liksom bostadstypen. Ibland är det
inte ens de boende som initierar
processen utan kommunen eller
en professionell byggemenskapsutvecklare.
4 �
Tips
Cord Siegels tips när du jobbar
mot en privat byggherregrupp:
Gör en tidplan som visar när
beslut ska tas och är knuten till
ekonomin.
Dela upp den kreativa processen i tre: Hitta, Välja, Förädla.
Visualisera! Hauschild + Siegel
har byggt en inredd fysisk modell i 1:20. Privatpersoner tar inte
till sig information på samma vis
som fackfolk.
Lägg inte möten på kvällar och
helger. Projektet är ditt jobb,
inte ditt fritidsintresse.
40
December 2013
I Tyskland
är man redan
hemma
Studiebesöken vid byggemenskaperna skedde
under en resa till Berlin och Hamburg som
Tysk-Svenska Handelskammaren arrangerade
i samarbete med Svenska föreningen för byggemenskaper och Sveriges Arkitekter i oktober i år.
En äldre dam och en sjuåring köpte
en hund tillsammans och delar på
skötseln. I en fastighet har man röstat
om vartenda träd på gården. Sådant
händer i byggemenskaper. Här är fyra
exempel på hur det kan se ut.
Text och foto Elisabet Näslund
Neue Hamburger
Terrassen
Färdigställt: 2013
Antal bostäder: 33
Kostnad Euro/kvadratmeter: 2 550
Arkitekt: LAN architecture
Bytte innerstad
mot gemenskap
Gemensamt finns ett samlingsrum för övernattning
och andra aktiviteter samt två
När boutställningen IBA planeträdgårdar.
rades i Wilhelmsburg i Hamburg
Dessutom är gestaltningen en
veks en tomt för byggemenskap.
gemensam nämnare: varje planKommunen anordnade en
lösning är individuellt utformad.
arkitekttävling och annonserade
En annan är valet att lämna hipefter en grupp boende. På tre
pa innerstadsmiljöer för ett ommånader blev byggemenskapen
råde med hög kriminalitet och
fulltecknad.
skolor med
Den fyra år
dåligt rykte.
”Jag trivs, hur stadslånga plan- och
– Det krävde
delen är struntar jag
byggprocesen kombinasen har kantats
i, det sociala mervärdet tion av mod
av problem
och desperär så högt.”
– ett bygglov
ation, säger
”försvann” och
Frank Röhl,
krävde omtag, den intilliggande
boende och arkitekt på Hambäcken behövde flyttas, kostnad- burgs stadsbyggnadsförvaltning.
erna ökade och lägenhetsprisJag trivs, hur stadsdelen är strunerna slutade på mer än de
tar jag i, det sociala mervärdet är
beräknade 2 200 – men samtidigt så högt.
har gruppen svetsats samman.
December 2013
41
Här blev de
boende valda
De boende i byggemenskaperna
Simplon och Simplus valde inte
varandra. De valde ett billigt boende. Initiativet kom istället från
pro.b, ett företag som utvecklar
byggemenskaper i Berlin. Pro.b
nosade för fem år sedan upp tomten i Friedrichshein och genomförde först Simplon och sedan
Simplus. Idag består kvarteret av
tre ljusa flerfamiljshus i grupp.
Företaget köper tomten, sköter
det praktiska i plan- och byggprocessen, anlitar arkitekt och
väljer för det mesta ut ”Baugruppen”. Det startar ett bolag som
äger tomt och fastighet där de
boende köper sin andel.
De boendes enda inflytande
över arkitekturen är att de
bestämmer inredningen i sin
lägenhet. Projektutvecklaren
Holger Matthies bedömer att de
flesta flyttat hit av ekonomiska
skäl. Kvadratmeterpriset är lägre
än andra Berlinbostäder.
– De boende kan styra val och
därigenom bestämma priset. Det
leder ofta till att gemensamma
ytor krymper under projektets
gång, säger Holger Matthies.
Simplon/simplus
Färdigställt: 2012 (Simplus)
Antal bostäder: 28
Kostnad Euro/kvadratmeter: 2 500
Arkitekt: Fatkohl Architekten, Stahldenninger Architekten, Steinhilber und
Weis Architekten, Büro 1.0 och pro.b
Bombad tomt
fick passivhus
Byggemenskapen startade när
två vänner gick förbi en tomt
i Kreuzberg med två hus som
bombats av ryssarna. Några år
senare, 2007, var de tolv i ”Baugruppen” och köpte tomten.
Faktorer som förenar de idag cirka 50 boende är miljömedvetenheten och viljan att olika generationer ska leva tillsammans.
Men Jörg Meyerhoff som bor
i huset sticker inte under stol
med att processen var fylld av
konflikter. Alla i huset är inte
vänner idag, säger han. Byggprojektet väckte också stark kri-
tik hos de närboende som ansåg
att det gentrifierade området.
Huset är ett passivhus med
stora fönster mot söder, solpaneler och celler för eget bruk.
Värmen kommer från FTX-ventilation och träpelletspanna.
Invånarna sköter förvaltningen
själva vilket i ett tekniktungt
hus som detta möjliggörs genom ett antal teknikentusiaster
bland de boende.
KlimaSolarHaus
Färdigställt: 2009
Antal bostäder: 19
Kostnad Euro/kvadratmeter: 1 800
Arkitekt: Joachim Reinig, Plan-R
Flest kvinnor
i Kreuzberg
Några få äkta män, söner och
fäder lever i denna byggemenskap, men det är ett hus för
och av kvinnor.
Mötesplatser var nyckelord i
planeringen: huset rymmer ett
mötesrum, loftgångar, trädgård
och takterrass. Det existerar
en flora av grupper för olika aktiviteter. De boende ägnar sig
också åt social verksamhet som
läxhjälp – området är underprivilegierat.
Vissa väljer att umgås så lite
som möjligt. En förutsättning för
att bo i ”kvinnohuset” är dock
att de som delar loftgång – det
finns fyra lägenheter i varje – ser
till och tar hand om varandra.
– Jag ville bo tillsammans
med andra kvinnor men visste
inte hur. Vi har lärt oss efterhand, säger Gabrielle Garms
som bor i en trea. I början trodde jag att alla kvinnor var likadana, men nu ser jag att det
bara finns en som jag.
Beginenhof, Berlin
Färdigställt: 2007
Antal bostäder: 53
Kostnad Euro/kvadratmeter: 2 300
Arkitekt: Barbara Brakenhoff, PPL
Barbara Brakenhoff