Läkarvillan i Älmsta och dess historia

Läkarvillan i Älmsta och dess historia
Läkarvillan i Älmsta när den var nybyggd. Bild från arkitekturmuseum.
Provinsialläkare
År 1894 bildades ett provinsialläkardistrikt med Väddö-Skebo-Ununge. 1905 fick Väddö eget distrikt.
Under perioden 1896 till 1929 var det fem olika läkare och de hade sin mottagning i Norrsund.
I bygden berättas att några lokala ”starka män”, bland annat ägaren till sågen, ville vara säkra på att
läkarstationen skulle bli i Älmsta varför man byggde en läkarvilla med mottagning för att hyra ut den.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Provinsiall%C3%A4kare
Arkitekten
Läkarvillan ritades av Sigge Ullén 1928-29, Stockholms arkitektbyrå. Ullén levde 1898-1983. Han tog
examen på KTH 1923 konstfack 26 och var anställd på Stockholms arkitektbyrå 22-29. Han var senare
bland annat biträdande länsarkitekt i Stockholm och stadsarkitekt i Karlskrona.
http://runeberg.org/vemarvem/skane66/0873.html
Arkitekturen
Villan var när den byggdes mycket modern och man märker att det var en arkitekt med känsla för det
nya. Huset har en tydlig uppdelning av funktionen läkarmottagning och privatbostad, så som
funktionalisterna tänkte. Detta var året före stockholmsutställningen. Vid renovering har hittats en
anteckning i taket när detta byggdes om där snickarna skrivit datum när de lade igen taket och där
står 12 juni 1929.
Huset är strikt i formen med flackt tak och runda
fönster i dörrar och på vinden. Taket är så flackt på
ritningarna att det med moderna normer inte kan ha
enkupigt tegel. Det är dock byggt med större lutning än
arkitekten ritat. Ritningarna anger ”vardagsrum” vilket
nog är tidigt. Det vanliga på landet var att rummet
kallades ”sal” och i våningar i stan ”salong”. Huset är
byggt med vattenburen centralvärme med
radiatorsystem. Detaljerna är enkla men arbetade.
Taket med enkupigt tegel har eleganta avslutningar i
takfot och vindskiva. Fönstren är utan spröjsar och
inåtgående på samma sätt som lägenheter i centrala
Stockholm vid tiden.
Huset fick tre ingångar; en för patienter med arbetade
räcken i järnrör, en köksentré med enkla räcken och en
huvudentré. Läkardelen bestod av hall, väntrum,
undersökningsrum, läkarens mottagningsrum samt
mörkrum (för röntgenplåtar?). Träplankor från lådorna
från Agfa som filmen kom i finns kvar. Huset byggdes med stående timmer som putsades på utsidan
men även på insidan i många rum. Takhöjden är 270 cm.
Färgsättningen var sannolikt extrem för att ligga på landet. Huset var vitt med pistagegröna snickerier
och svarta socklar.
Utöver huvudbyggnaden finns ett uthus som användes som cykelförråd, hade två utedass och en
pissoar. Huvudbyggnaden hade vattentoalett men inte för patienter. Det finns även en större
lekstuga där familjens barn ibland bodde på somrarna.
Husets årsringar
Huset hyrdes ut till provinsialläkaren 1930-1938. Efter honom kom provinsialläkaren Ivan Hägerlund
som köpte huset och som är mycket känd på bygden. Han var läkare i Älmsta länge. Hans familj satte
sin egen prägel på huset. Inne var kökstappa och kök klädda med tvåfas spont (efterträdaren till
pärlspont). Detta moderniserades och kläddes med masonit för en ännu slätare yta. Huvudtrappen
vreds så att man åstadkom ett arbetsrum i hallen. Skälet sägs vara att läkaren ville ha en privat
arbetsplats när han var ledig och hade vikarie som arbetade i läkarmottagningen. Samtidigt byttes
dubbeldörrarna till en enkeldörr. Alla dörrar har också fått smal stående panel istället för bred
liggande. Flertalet rum fick ek eller bokparkett. Flertalet sovrum fick egna
handfat och inbyggda garderober.
Den dörr som fanns från källaren till trädgården har satts igen men kan tas
upp igen.
Någon gång har källaren försetts med en vedeldad bastu. Med tanke på
materialen sannolikt 50- eller 60-tal.
I original var värmesystemet sannolikt vedeldat. På 70-talet (?) grävdes
slingor för markvärme ned och värmeväxlare sattes in. Idag är dessa
kompletterade med borrhål och värmeväxlaren ersatt.
Undersökningsrummet hade i original fönster åt två håll vilket gör det till ett
mycket ljust och vackert rum. Under en period togs fönstren åt norr bort.
Senare har nya fönster satts på samma plats och de gamla nyttjats i köket då
diskbänken höjdes. Oklart när detta skedde.
Huset var som nämnts vitt med ljusgröna fönster. Det hade runda
vindsfönster. Det har under en period varit gult med mörkgröna fönster för
att sedan bli vitt med lejongula fönster. Idag är det vitt med röda fönster. De
runda vindsfönstren har någon gång bytts till fyrkantiga. En teori är att de
runda ej var öppningsbara och de bytts för att använda vinden som torkvind.
Färgskiss originalritning
Hägerlund ersatten den stora stensatta grävda brunnen med en borrad brunn som finns i en gjuten
kammare i trädgården jämte en mycket stor hydrofor. Detta gör att huset alltid har svalt vatten och
en reserv i fall av strömavbrott. Vilka är mycket sällsynta idag. Det berättas att detta var för att säkra
vattentillförseln till läkarmottagningen. Detta är inte helt självklart då den grävda brunnen också har
vatten. Eventuellt var borrad brunn en del av ”moderniseringen”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Diamantbergborrnings_AB
Vad dagens ägare gjort framgår av ett annat PM om Läkarvillans renovering.
Trädgården
Trädgården var på Hägerlunds tid parkliknande. Man hade trädgårdsmästare som kom regelbundet.
Trädgården terraserades och häckar sattes som rumsavgränsning. Från övre till nivån till nedre finns
än idag en trappa i öländsk kalksten som läkaren enligt lokala berättelser fick i 50-årspresent av
folket på bygden. Trädgården har spår av en terrasserad badmintonplan och den rundkörsel som
fanns för bilar.
Äppelträdgården på nedre terrassen har äpplen från tidig sort till rena vinteräpplen (bland annat
transparent Blanche, Åkerö och Rött järnäpple) samt päron.
Trädgården hade till 2002 två stora lindar som vårdträd varav en står kvar idag.
Provinsialläkaren flyttar
När den moderna vårdcentral i Älmsta byggdes (400 meter från Läkarvillan) slutade epoken som
läkarstation. Huset har sedan bebotts av en lärarfamilj och dagens ägare som är lantmätare.
Huset idag
Huset har idag sin charm kvar. Planlösningen är tidstypisk för början av trettiotalet och väl
fungerande för en modern familj. Mycket är original och man kan se de olika årsringarna. Här finns
funkistapeter, originalarmaturer, originalsnickerier, sektionsradiatorer osv. Tekniken i huset är dock
ny. Huset är renoverat i grunden med känsla för historien och gångna tiders hantverkskvalitet.
Ytskikten är ännu inte gjorda utan nya ägare kan sätta sin prägel. Renoveringarna beskrivs i separat
PM.
Detta PM är till för att förmedla den bild jag som amatör fått av huset och dess historia. Det kan
givetvis finnas fel i beskrivningen. Uppgifterna bygger på samtal med ortsbefolkningen, eget
detektivarbete i huset, uppgifter på nätet, ritningar, gamla foton samt samtal med barnen i familjen
Hägerlund. Jag kan inte garantera att jag uppfatat allt rätt.
Torsten Hökby, 2013