Metodhandboken sammanställning

Metodhandbok för samverkan mot social oro
Samverkan mot Social oro
Metodhandbok
Jesper Lindblom
Västerorts Polismästardistrikt
www.polisen.se
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Förord
Social oro är ett relativt nytt begrepp för ett fenomen som under de senare åren drabbat
socioekonomiskt utsatta områden runt om i Europa. Projektet Metodhandbok för samverkan mot
Social oro baseras på praktiska och teoretiska erfarenheter från flera olika sektorer och
yrkesgrupper både på strategisk och operativ nivå. Vi anser att det är viktigt att värna om
demokratin och arbeta demokratifrämjande med fokus på mänskliga rättigheter.
Under arbetsprocessen med detta projekt har samarbete bedrivits med FoU Väst,
Göteborgs Universitet och Malmö Högskola. Detta har möjliggjort för oss att sätta våra
kunskaper och erfarenheter i ett sammanhang med samhällsvetenskapliga teorier och tidigare
forskning. Metodhandboken är en vägledning där samhällsaktörer kan ta del av och
implementera erfarenheter och framgångsrika arbetssätt i samverkan mot social oro.
Metodhandboken innehåller inte ett exakt facit för hur samverkansarbetet ska genomföras
eftersom varje kontext är unik, utan detta är en vägledning med fokus på långsiktigt
samverkansarbete utifrån lägesbilderna; grön, gul, röd och orange. För att avgöra vilken lägesbild
som råder används en checklista i syfte att analysera och bedöma varningssignaler/indikatorer till
social oro. Metodhandboken innehåller även en förklaringsmodell som pekar på fem nivåer av
multifaktoriella orsaker till social oro.
Vi menar att för att motverka negativa utfall av multifaktoriella orsaker till social oro krävs
tvärsektoriell samverkan från högsta strategiska nivå till lägsta operativa nivå. Projektet bygger på
en utvärdering av samverkansarbetet i Järvaområdet samt lärdomar från studiebesök i Uppsala,
Göteborg och Malmö samt London, Köpenhamn och Paris. Gemensamt för dessa områden är
att de har drabbats av social oro i form av våldsamma upplopp, skadegörelse, anlagda bil- och
skolbränder och stenkastning mot företrädare för samhället. Alla projektpartners som ingår i
arbetet med metodhandboken är verksamma i de svenska städer som drabbats av
omfattande social oro vilket gjort det möjligt att jämföra kunskap och erfarenheter utifrån olika
kontext.
Jesper Lindblom
Kista, 11 juli 2013
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Innehåll
1.0 INLEDNING............................................................................................................................ 1
1.1 BAKGRUND ............................................................................................................................ 1
1.2 SYFTE OCH MÅLGRUPP .......................................................................................................... 2
1.3 STUDIER ................................................................................................................................ 2
1.4 PROJEKTPARTNERS ................................................................................................................ 3
2.0 SAMVERKAN ......................................................................................................................... 5
2.1 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMVERKAN ................................................................................... 7
2.2 LOKALT STRUKTURERAD SAMVERKAN ................................................................................ 20
2.3 HISTORISKT PERSPEKTIV ..................................................................................................... 27
2.4 FOKUSGRUPPEN SFI ............................................................................................................ 31
3.0 SOCIAL ORO........................................................................................................................ 36
3.1 FÖRKLARINGSMODELL ........................................................................................................ 36
3.2 TIDIGARE FORSKNING .......................................................................................................... 39
3.3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER.......................................................................................... 42
3.4 NORMATIVA FÖRÄNDRINGAR I SAMHÄLLET ........................................................................ 54
3.5 HISTORISK TILLBAKABLICK ................................................................................................. 59
4.0 ARBETSSÄTT....................................................................................................................... 62
4.1 LÄGESBILD .......................................................................................................................... 64
4.2 CHECKLISTA ........................................................................................................................ 65
4.3 GRÖNT LÄGE ....................................................................................................................... 65
4.4 GULT LÄGE .......................................................................................................................... 91
4.5 RÖTT LÄGE .......................................................................................................................... 95
4.6 ORANGE LÄGE ..................................................................................................................... 98
4.7 KOMMUNIKATIVT FÖRHÅLLNINGSSÄTT ............................................................................. 100
4.8 MEDIA ............................................................................................................................... 104
4.9 ANLAGDA BRÄNDER .......................................................................................................... 105
5.0 FORSKNING OCH RAPPORTER .......................................................................................... 107
6.0 SPRIDNING ........................................................................................................................ 110
7.0 KONTAKT ......................................................................................................................... 110
BILAGA ................................................................................................................................... 111
Metodhandbok för samverkan mot social oro
1.0 Inledning
1.1 Bakgrund
I svenska städer finns flera områden där den socioekonomiska statusen är betydligt lägre än
övriga samhället. Dessa områden har stora ungdomsgrupper och en förhållandevis hög andel
ungdomar går ut skolan med ofullständiga betyg. Även arbetslösheten och kriminaliteten är högre
än genomsnittet. I dessa områden pågår en normaliseringsprocess för kriminella attityder.
Samverkansaktörer som arbetar i stadsdelarna har de senaste åren sett en tendens till att allt fler
ungdomar avskärmar sig från det etablerade samhället och bildar subkulturer med egna
värderingar, normer och lagar. Kriminalitet blir mer och mer acceptabelt i dessa områden och en
allt större andel ungdomar tycks anse att brottslighet mot auktoriteter är ett naturligt beteende.
Konsekvenserna blir att ungdomarnas chanser till att integreras i det svenska samhället minskar,
samt att boende och samhällsaktörer upplever otrygghet och rädsla. Hög kriminalitet i ett område
medför också att inflyttningar och etablering av näringsliv minskar eller uteblir. Detta leder till en
självsegregering där området drivs av de dåliga krafterna vilket ytterligare försvårar integration för
nyanlända personer.
År 2004 var en orolig tid i Järvaområdet i Stockholm med flera upplopp med stenkastning mot
samhällsföreträdare. Rikspolisstyrelsen sammankallade därför till konferens där man bjöd in
andra städer med liknande problematik. Konferensen kallades för ”Polis i mångkulturellt
område”. Där tog deltagarna del av varandras erfarenheter kring att arbeta i ett mångkulturellt
område. Det fanns en okunskap kring hur man som polis skulle förhålla sig till ungdomarna i
dessa områden. En av lösningarna som diskuterades var samverkan. Det var viktigt med en bred
plattform där samhällsaktörer kunde diskutera erfarenheter utifrån olika kontext. Göteborg
delade med sig av ett framgångsrikt samverkanskoncept som kallades ”Ung och trygg i
Göteborg”. Efter konferensen beslutade Västerorts Polismästardistrikt att starta upp ”Ung och
trygg på Järva”. Projektet avvecklades sedermera år 2007 då projektledaren togs i anspråk för
andra arbetsuppgifter och deltagarna inte längre ansågs engagerade och aktiva. En annan
bidragande faktor till avvecklingen anses vara stadsdelsförvaltningens omorganisation efter
maktskiftet i Riksdagsvalet år 2006. Trots misslyckandet med Ung och trygg på Järva såddes ett
frö hos aktörerna. Långsamt utvecklades samverkansarbetet i en positiv riktning då man började
förstå fördelarna med att arbeta tillsammans. Polis, stadsdelsförvaltningar och goda
krafter skapade olika forum där diskussion kring samhällsproblem möjliggjordes. Samverkan i
Järvaområdet har byggts upp successivt, både i projektform och i den dagliga linjeverksamheten.
1
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Idag finns ett brett nätverk med samverkansaktörer som har god kunskap om varandras roller
och arbetsuppgifter. Man har tagit lärdom av de tidigare ”misslyckade” försöken till samverkan
vilket bidragit med viktiga erfarenheter för framtiden.
År 2011 startade arbetet med projektet; Metodhandbok för samverkan mot Social oro. Projektet är EUfinansierat av Integrationsfonden och ägs av Polismästaren i Västerorts Polismästardistrikt.
Projektpartners är Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltningar. I projektet ingår
även nyanlända tredjelandsmedborgare. En referensgrupp är knuten till projektet med deltagare
från polismyndigheterna, kommunerna och stadsdelsförvaltningar i Stockholm, Uppsala,
Göteborg och Malmö, samt Polisutbildningen och Brandskyddsföreningen. Samarbete har även
bedrivits med FoU Väst, Göteborgs Universitet och Malmö Högskola.
1.2 Syfte och målgrupp
Syftet med metodhandboken är att sprida erfarenheter och framgångsrika arbetssätt i samverkan
mot social oro. Målgruppen är främst samverkansaktörer inom polis och kommun, där skola,
socialtjänst och fritidsverksamhet ingår i kommunens ansvar. Andra användare kan vara
brandförsvaret, ansvariga för kollektiva färdmedel, trossamfund, ideella organisationer, ”goda och
relevanta krafter” samt vissa yrkesutbildningar som t.ex. polisutbildningen och
socionomprogrammen. Målet är att nyanlända personer ska ha goda möjligheter att integreras i
det svenska samhället och att fler ungdomar ska gå ut skolan med fullständiga betyg och öka sina
möjligheter att bli självförsörjande som vuxna. Det borde innebära en minskad grogrund för
social oro, kriminalitet och utslagning bland unga i framtiden.
1.3 Studier
Fältstudier i Järvaområdet utfördes i områdena Rinkeby, Tensta och Husby med fokus på vilka
samverkansformer som tillämpades och vilka samverkansaktörer som medverkade i dessa. Syftet
med studien var att åskådliggöra framgångsrika arbetssätt inom samverkansområdet samt vilka
fallgropar som bör undvikas i ett samverkansarbete. Fältstudien utgick från kvalitativa
semistrukturerade intervjuer, observationsstudier samt enkätstudier. Respondenter var personer
som projektgruppen identifierade som nyckelpersoner för samverkansarbetet i Järvaområdet.
Studiebesök genomfördes även i svenska och europeiska städer som drabbats av Social oro. De
städer som besöktes är Uppsala, Göteborg och Malmö, samt London, Köpenhamn och Paris.
Den information som inhämtades från respektive stad präglades av vilka personer vi träffade,
vilken roll de hade i sin organisation samt hur studiebesöket planerades. Genom att samla in nya
2
Metodhandbok för samverkan mot social oro
erfarenheter och kunskap från städerna var syftet att styrka, avfärda och utveckla
samverkansarbetet i Järvaområdet.
1.4 Projektpartners
Samverkansarbetet i Järvaområdet mellan polisen och andra aktörer har byggts upp successivt
under åren. År 2010 tog dåvarande chefen för närpolisverksamheten Ditte Westin initiativet till
en projektansökan hos Integrationsfonden för utvärdera det samverkansarbete som gjorts på
Järva och inventera andra goda erfarenheter i omvärlden.
I september 2011 startade projektet med Västerortspolisens polismästare som projektägare och
Johnny Lindh, kommissarie Västerortspolisen, utsågs till projektledare. Projektpartners var
Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta Stadsdelsförvaltningar (SDF). En styrgrupp bildades med
kommissarie Jörgen Karlsson, närpolischef i Kista, Per Granhällen, säkerhets- och
brottsförebyggandestrateg inom Rinkeby-Kista SDF och Eva-Britt Leander, samordnare för
samverkan kring barn och unga inom Spånga-Tensta SDF. En projektgrupp bildades
även bestående av analytikerna Nina Axnäs och Annica Nord samt Bilger Ulug-Calisir som
projektadministratör. Övriga medverkande var Dejan Stankovic, Rinkeby-Kista SDF och Michael
Frejd, Spånga-Tensta SDF, Amina Qvist, brandinformatör vid Kista Brandstation och Roger
Roffey från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i egenskap av sakkunnig samt ekonomen
Anette Behm.
Den första delen av projektet bestod i att utvärdera samverkansarbetet i Järvaområdet samt
inventering av andra goda erfarenheter i övriga Sverige och Europa. Under hösten år 2011
genomfördes studieresor till Uppsala, Göteborg, Malmö, London, Köpenhamn och Paris.
3
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Gemensamt för dessa städer är att de har upplevt liknande problem. Våren 2012 presenterades
EU-rapporten Utvärdering av samverkan för att förebygga social oro i Järvaområdet.
Hösten år 2012 inleddes den andra delen av projektet som syftade till att strukturera den
inhämtade informationen och upprätta en internetbaserad metodhandbok. Jesper Lindblom,
studerande vid sociologiska institutionen på Stockholms Universitet projektanställdes för detta
uppdrag. Samtidigt bildades en referensgrupp med representanter från Västerortspolisen,
Stockholms Stad, polismyndigheterna och kommunerna i Malmö, Göteborg och Uppsala
samt Polishögskolan och Brandskyddsföreningen.
Referensgruppen har bestått av:
Johnny Lindh, projektledare Västerortspolisen
Camilla Almlöf, projektadministratör, Västerortspolisen
Dejan Stankovic, Rinkeby-Kista SDF
Michael Frejd, Spånga-Tensta SDF
Jörgen Karlsson, Västerortspolisen
Per Granhällen, Rinkeby-Kista SDF
Eva-Britt Leander, Spånga-Tensta SDF
Katarina Aspegren. Polismyndigheten i Skåne
Mats Brandström, Malmö Stad
Even Magnusson, Polismyndigheten Västra Götaland
Anette Hillskär Malmfors, Göteborgs Stad
4
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Ulf Lundgren, Polismyndigheten i Uppsala län
Ida Bylund Lindman, Uppsala Stad
Sara Lind, Stockholm Stad
Hanna Lagerholm, Polishögskolan
Björn Björkman, Brandskyddsförenigen
Den tredje delen av projektet med start september år 2013 har till syfte att sprida
metodhandboken genom egna arrangerade spridningskonferenser, deltagande i konferenser och
utbildningar som arrangeras av olika tänkbara målgrupper och genom internet. Eftersom
metodhandboken är översatt till engelska kommer den att bli tillgänglig även för internationella
besökare på internet. Under spridningsdelen av projektet kommer referensgruppen att fortsätta
sitt arbete och utökas med bl.a. Tanja Ståhle, Länsstyrelsen i Stockholms län och Rainar
All, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB).
2.0 Samverkan
Samverkan bygger på tanken om att människor lever i ”större sammanhang” eller i ett system.
Alla agerar utifrån ”sin egen känsla av sammanhang”. Var och en förstår och gör sin omgivning
begriplig utifrån gjorda kunskaper, tidigare erfarenheter, fördomar och fantasier. Aktören handlar
utifrån hur man tolkar sin egen omgivning, sin livsvärld. Hur man handlar beror på vad som
upplevs möjligt och hanterbart. Det var Aron Antonovsky som myntade begreppet ”känsla av
sammanhang”, KASAM, förståelse, hanterbarhet och meningsfullhet. Samverkan bygger på
systemteori där fler aktörer påverkar skeenden.
Grundläggande för all samverkan är att problem upplevs som angelägna, motiverade och behöver
hanteras av flera parter. För att samverkansarbetet ska fungera måste aktörerna veta hur man
samverkar och inneha samverkanskompetens. Kompetensen bygger på ett genuint intresse,
nyfikenhet, lyssnande och prestigelöshet. Samverkansaktörerna behöver vara beredda på att
tillägna sig ny kunskap, dela med sig av sin kompetens och vara nyfiken på vad och hur andra kan
bidra. Verkliga samverkansaktörer är positivt inställda till att vid behov omdisponera och
omorganisera sitt arbete samt att hitta nya arbetssätt och förhållningssätt.
5
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Till att börja med krävs det att samverkansaktörerna tillsammans skapar en gemensam
lägesbild/uppfattning av det upplevda problemet och tillsammans definierar målbilden. När man
definierat lösningen på problemet måste alla ställa sig frågan om det är hanterbart och går att lösa.
En del problem kan synliggöras och hanteras medan vissa problem får man acceptera och
förhålla sig till. Det är viktigt att utgå från sin egen verklighet och sina faktiska resurser. Ofta är
problem komplexa och består av flera sammanvävda problem. Rangordna problemen och
diskutera vilka lösningar som är viktigast att ta itu med först. Därefter är det dags att göra en
resursinventering där alla samverkansaktörer diskuterar vilka resurser som finns att tillgå och hur
de kan användas. Glöm inte att göra en extern resursinventering utanför samverkansforumet. När
det gemensamma arbetet sätter igång är det viktigt att uppmärksamma små och stora tecken på
framsteg genom uppmuntran och positiv feedback. Utvärdera efterhand och lyft fram goda
exempel internt och externt.
Samverkanskompetens är stilbildande. Den samverkan som bedrivs inom gruppen återspeglar hur
samverkan sedermera sker med medarbetare och lokalbefolkningen. Det är viktigt att ledningen
uppmuntrar och följer upp samverkansarbetet. Det cheferna inte frågar efter – det händer inte!
Det är chefen som implementerar och är den främsta förebilden. Ledningen hos respektive aktör
måste visa engagemang för sitt samhällsuppdrag och de problem som existerar. Samverkan måste
ha en stark förankring hos ledningen för att lyckas och bestå över tid. Det leder även till att
medarbetarna blir mer engagerade vilket i slutändan skapar ett mervärde för
samverkansarbetet. Vid bristande stöd från ledningen är det stor risk att samverkansarbetet
bortprioriteras och blir personbundet i stället för verksamhetsbundet.
I samverkan kring barn och ungdomar i riskzonen för destruktivt beteende och kriminalitet är det
viktigt att fundera kring sekretessen. Diskutera vilken sekretess som är viktig och vilken man ska
försöka bearbeta. Många samverkansaktörer kan förklara för vårdnadshavare hur viktig
samverkan mellan olika yrkesgrupper är för deras barn, och får därför ett medgivande till att bryta
sekretessen till nytta för barnets framtid, utveckling och säkerhet. Vårdnadshavare behöver ofta
hjälp med att vidga sin ”känsla för sammanhang”.
6
Metodhandbok för samverkan mot social oro
2.1 Förutsättningar för samverkan
Metodhandboken bygger på en fältstudie i Järvaområdet som genomförts i områdena Rinkeby,
Tensta och Husby. Fältstudien identifierade vilka samverkansformer som bedrevs samt vilka
framgångsfaktorer, brister och farhågor som fanns i samverkansformerna. Fältstudien utgår från
kvalitativa semistrukturerade intervjuer, observationsstudier samt en enkätstudie som genomförts
på ett utsättningsmöte. Respondenterna har projektgruppen och styrgruppen identifierat som
nyckelpersoner för samverkansarbetet i området.
Studiebesök har gjorts i andra städer i Sverige och Europa som drabbats av social oro. De städer
som besökts är Uppsala, Göteborg och Malmö samt London, Köpenhamn och Paris. Den
information som inhämtades från respektive stad präglades av vilken roll personerna
som besöktes hade inom sin organisation och hur studiebesöket planerades. Genom att samla in
nya erfarenheter och kunskaper från städerna var syftet att styrka, avfärda och utveckla
samverkansarbetet i Järvaområdet. Resultaten som framgår i studierna delas in i fyra
huvudkategorier: Grundförutsättningar, värdeadderande faktorer, komplexa faktorer samt
förbättringsområden.
7
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Grundförutsättningar – Avser faktorer som anses grundläggande för att samverkan
ska fungera.
Värdeadderande faktorer – Avser faktorer som utvecklat samverkan till det bättre.
Komplexa faktorer – Avser faktorer som är värdeadderande men som kan vara
riskfyllda och påverka samverkansarbetet negativt.
Förbättringsområde – Avser faktorer som är bristfälliga och som kräver förbättring då
dem identifieras som värdefulla.
Sammanfattning
Fältstudien och omvärldsanalysen visar att arbetssätten som används runt om i Sverige till stor
del bedrivs likartat. Att arbetssätten liknar varandra inom Sverige är inte överraskande då
myndigheter och organisationer kommunicerar och byter erfarenheter med varandra, samt att
gemensamma dokument tagits fram av svenska myndigheter där arbetssätt och riktlinjer anges.
Majoriteten av framgångsfaktorerna som framhävs i fältstudien liknar även de som framhävs i
London och Köpenhamn. Utifrån fältstudien i Järvaområdet är det även tydligt att det finns
samstämmighet i vad som saknas i samverkansarbetet då i stort samma farhågor och brister lyfts
fram. Det råder samstämmighet kring de stora utmaningar som problematiken medför. Ett
grundproblem är att det inte finns ett nationellt samverkansforum för organisationerna och att
samverkan är svår att mäta.
Ett nationellt samverkansforum är av betydelse främst för att samverkansarbetet ska kunna fortgå
även då det sker omorganisationer inom myndigheter. Tvärsektoriell samverkan är därför av
yttersta vikt. Studier från London och Köpenhamn visar att social oro kan undvikas. I London
2011 kunde CSP (Community Saftey Partnerships meetings) konstatera att även om det uppstod
oroligheter i vissa områden så kunde flera upplopp förhindras genom hög polisiär närvaro,
långsiktig samverkan med kommunen och dagliga utsättningsmöten under oroligheterna.
I Köpenhamn vittnar Rigspoliti om utsatta områden där de förväntat sig social oro men inga
våldsamma händelser uppstått. Under upploppen 2008 anlades 780 bränder, endast tre av
bränderna anlades i Fyn som är ett av de mest segregerade och socialt utsatta områdena i
Köpenhamn. Till skillnad från de andra städerna som omfattats av projektet var de ingen specifik
händelse eller specifikt ingripande från polisen som utlöste upploppen i Köpenhamn. Däremot
hade missnöje grott bland ungdomarna under en längre tid som sedan kulminerade. Missnöjet
grundade sig i att ungdomar med utländsk härkomst känt sig trakasserade av polisen på grund av
8
Metodhandbok för samverkan mot social oro
ständiga kontroller, de uppgav även att det ska ha förekommit rasistiska tillmälen i samband med
kontrollerna. Rigspoliti arbetar idag aktivt för att detta inte ska återupprepas. Gemensamt för
både London och Köpenhamn är att deras välutvecklade samverkansarbete bygger på struktur,
regelbundenhet, kontinuitet och relationer. En förutsättning för att nå dit är bl.a. fokus och
prioritet från högsta ledningen.
Grundförutsättningar för samverkansarbete
Målinriktat samverkansarbete
Studien visar att samverkan ibland tar över den dagliga linjeverksamheten istället för att vara en
integrerad del av den. Det händer även att målet och syftet med samverkan upplevs som otydligt.
Därför är det är viktigt med en tydlig målsättning och att effekterna av samverkan följs upp
ordentligt. Då samverkansstrukturen skär igenom alla nivåer hos organisationerna kan flexibla
mål vara fördelaktigt, d.v.s. ett mål som kan utvecklas i takt med att samhället förändras. För att
samverkansarbetet ska bli effektivt och probleminriktat är det av stor vikt att målet skapas utifrån
en gemensam lägesbild.
Gemensam lägesbild
Kontinuerliga träffar i olika samverkansforum är av stor betydelse för att skaffa sig en gemensam
lägesbild. Ett viktigt verktyg för att skapa en gemensam lägesbild är utsättningsmöten som äger
rum fredag och lördag samt vardagar under skollov. Där delger alla aktörer hur de upplever läget i
området samt om man fått vetskap om någon specifik händelse av betydelse, evenemang, fest
eller dylikt. En diskussion kring lägesbilden gör det även lättare att så tidigt som möjligt se
varningssignaler, problem eller felaktiga beteendemönster hos grupperingar eller individer. Att
alla aktörer går ut med en gemensam lägesbild minskar även riskerna för förvirring och
ryktesspridning hos lokalbefolkningen.
Kontinuerliga möten på flera nivåer
Kontinuerliga möten på flera nivåer krävs för att skapa gemensam lägesbild och planera insatser
samt för kartläggning på individnivå för att nå skyndsamhet i beslut och ingripanden.
Mogen organisation
Studien visar att det tidigare samverkansforumet ”Ung och Trygg på Järva” inte gav
organisationerna som deltog något värde eftersom de inte var mogna för den förändring som
projektet innebar. Respondenterna menar att det fanns osämja mellan organisationerna och att
alla hade olika målsättningar med projektet, samt att organisationerna skyllde Järvaområdets
9
Metodhandbok för samverkan mot social oro
problematik på varandra. För att en organisation ska vara mogen för förändring krävs att inga
konflikter förekommer, varken internt eller externt samt att målsättning och syfte är tydligt och
hållbart. Det är även mycket viktigt att man på chefsnivå är engagerad och inser att förändring är
nödvändigt.
Tid
En förutsättning för ett väl fungerande samverkansarbete är att uppstarten får ta den tid som
krävs. Det är viktigt att aktörerna får bekanta sig med varandra och skapa förståelse för varandras
roller och ansvar. Samverkansarbete ska baseras på respekt, ödmjukhet och goda relationer vilket
är tre faktorer som är tidskrävande. Man ska heller inte förvänta sig snabba resultat som en effekt
av samverkan utan effekten kommer succesivt och tar tid att bygga upp.
Kontinuitet
Studien belyser vikten av kontinuitet i samverkansarbetet med regelbundna träffar för att
diskutera gemensam lägesbild, arbetsuppgifter, roller och ansvarsfördelning. Kontinuiteten är en
bidragande faktor till Järvaområdets framgångsrika samverkansarbete. Kontinuitet inom
Järvaområdet avser till exempel regelbundna utsättningsmöten, kontinuerliga SMS-utskick med
lägesrapport, dagliga möten mellan väktare och fastighetsägare, myndigheter i samverkan,
SamTidigt FörSt, Järvaandan och trygghetsvandringar. Det är även viktigt att hitta en balans
mellan tid och kontinuitet. Genomförs många mindre och ineffektiva möten kan samverkan lätt
upplevas ta över det dagliga arbetet.
Relationer
Intresse och ödmjukhet inför varandra - Det är viktigt med ett genuint intresse och ödmjukhet
inför varandra och varandras arbetsuppgifter, roller och ansvar. Det är av stor vikt att involverade
aktörer vågar komma varandra nära.
Att förstå varandras roller och ansvar - Studien visar att det är mycket viktigt att förstå varandras
roller, ansvar och förutsättningar som kommer med respektive yrkesroll. Det är också viktigt att
ta hänsyn till de olika aktörernas kapacitet att delta i samverkansarbetet, och att man respekterar
och värderar allas arbete likvärdigt.
Risk med relationer - Samverkansarbetet får inte enbart bygga på personliga relationer då risken
finns att samverkan brister av den anledningen. Det krävs därför att samverkan bygger på
respektive parters yrkesuppdrag med tydligt ansvar, mandat och förväntningar.
Engagemang - Att arbeta i utsatta områden kräver stort engagemang. I Järvaområdet har
samverkansaktörernas engagemang varit en stor framgångsfaktor. Det finns drivande krafter som
10
Metodhandbok för samverkan mot social oro
under sin fritid implementerat SMS-listan vid oroligheter och även samordnat stab. Dessa
individer och verktyg är en av nyckelfaktorerna till varför samverkan i Järvaområdet blivit
framgångsrikt. Det är även viktigt att visa engagemang och närvaro i det dagliga arbetet för att
skapa förtroende bland lokalbefolkningen.
Stöd från ledningen
För att kunna upprätthålla ett lyckosamt samverkansarbete krävs engagerade chefer som visar
intresse för samhället och de problem som existerar. Samverkan måste vara förankrad hos
ledningen för att upprätthålla kontinuiteten. Vid bristande stöd från ledningen finns det risk för
att samverkansarbetet bortprioriteras och att resurser avsätts för annat. En aktiv ledning är även
viktig då de ger ett signalvärde till samverkansaktörerna. Det visar att deras arbete är värdefullt
vilket leder till större engagemang hos samverkansaktörerna och i slutändan ett förbättrat arbete.
Värdeadderande faktorer
Eldsjälar och drivande krafter
Eldsjälar är centrala aktörer i samverkansarbetet på grund av deras engagemang och breda
kunskap lokalt. De drivande krafterna är de personer som i samverkansarbetet anses vara
strukturerade och ihärdiga, och som ställer höga krav vilket leder till en högre kvalité.
Uppmuntran
Att arbeta i utsatta områden är mycket engagemang- och energikrävande. Därför är det av stor
vikt att kontinuerligt belysa det positiva som samverkansaktörerna uppnår, det gäller såväl
tjänstemän, boenden som frivilligaktörer. Annars finns en risk att arbetet blir för
problemfokuserad vilket kan leda till negativ stämning och att positiva resultat uteblir.
Behovsanpassade åtgärder
Som tidigare nämnts i rapporten är det mycket viktigt med gemensam läges- och målbild. Det
krävs att man analyserar vilka problem man står inför och vem som är ägare till problemet, först
då kan man göra en inventering av vilka resurser som finns att tillgå samt vilka resurser som är till
fördel för att bearbeta problemen.
Rekrytering i lokalsamhället
Enligt Järvaandans vision försöker man primärt att anställa personal från lokalområdet i syfte att
öka lokalbefolkningens sysselsättning. Lokalbefolkningen är också de som har bäst kunskap om
områdets problematik. De boende i området anses vara ”experterna”. Tack vare deras starka
11
Metodhandbok för samverkan mot social oro
ställning i området kan de i vissa lägen då polisens närvaro skapar oro, istället träda in och skapa
lugn.
Studien visar dock att det finns nackdelar med att bara anställa personal från lokalbefolkningen
eftersom det finns en risk att området isolerar sig själv från det övriga samhället. Det kan även
leda till att lokalbefolkningen blir bekväma och endast söker arbete i sin egen stadsdel. Detta kan
istället för ökad integration leda till ökad segregation. En annan risk med att använda
lokalsamhällets resurser är att samverkansaktörer kan ha en dold agenda eller att
samverkansarbetet infiltreras av negativa krafter.
Polisen
Det är av stor vikt att polisen visar engagemang för samverkansarbetet och de goda krafter som
finns i området. De boende upplever ofta samverkan med närpolisen som god medan samverkan
med ingripandepolisen fungerar sämre. Anledningen är att ingripandepolisen har sämre kunskap
om området, ungdomarna och de lokala samverkansaktörerna. Detta leder ibland till bristfällig
kommunikation och missförstånd. Det ska understrykas att närpolisen och centrala enheter har
olika uppdrag och förutsättningar.
Kulturell förståelse och förankring
En stor framgångsfaktor i Järvaområdet är den samverkan som bedrivs med moskéerna, som av
respondenterna anses vara en enorm tillgång på grund av det stora antalet muslimer i
Järvaområdet. Vid oroligheter har representanter från moskén ryckt ut och lugnat ner de aktiva
ungdomarna. Nära samverkan med religiösa ledare var även en framgångsfaktor i samband med
upploppen i London 2011 då Imamen lugnande ner upprorsmakarna.
I Rosengård har polisen utbildats i såväl arabiska som islam i syfte att minska risken för
kulturkrockar och underlätta i dagliga samtal med föräldrar. Det är viktigt att integrera alla
religiösa samfund i samverkansarbetet så att inte något samfund hamnar utanför.
12
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Lokala föreningar
Studien visar att de lokala föreningarna i området har stort inflytande på lokalbefolkningen. I de
fall då föreningarna präglas av en religiös tro är det viktigt att de tar sitt ansvar och visar
öppenhet för samverkansarbetet. Det är viktigt att sträva efter att skapa ett starkt och seriöst
föreningsliv där alla föreningar har möjlighet att samverka med varandra. Det kan uppstå
problem då föreningar kan vara oseriösa och ha ett otydligt syfte. Därför är det viktigt att
klargöra varför dessa föreningar vill arbeta ideellt i området och vad deras syfte är.
Kommunikation
Kommunikation är en grundläggande byggsten i samverkansarbetet. Kommunikationen mellan
samverkansaktörerna ska vara aktiv, bred och tydlig med en så öppen dialog som möjligt ut till
lokalbefolkningen. Tidigare har oroligheter ofta startat på grund av ett polisingripande som
ungdomarna upplevt som felaktigt. I de situationerna är det viktigt att ta hjälp av de
samverkanskanaler som finns att tillgå för att tydligt kommunicera ut varför man agerat på ett
visst sätt.
I Järvaområdet har man i samband med social oro vänt sig till de olika föreningarna i området för
att få information om vad som sker, man har till exempel vädjat till föräldrar att hålla barn och
ungdomar hemma. Efter oroligheterna har sedan en gemensam lägesbild förmedlats till de
boende för att underlätta efterarbetet och bevara lugnet. De boende har då insett värdet i det
arbete som utförs. Det är viktigt att de boende känner att det finns människor som kämpar för
deras samhälle.
Positiva förebilder
Avsaknaden av positiva förebilder i utsatta områden är ofta mycket påtaglig. Respondenterna
menar att vikten av goda förebilder är enorm, både på individ- och organisatorisk nivå. Denna
ståndpunkt har samverkansaktörerna tagit hänsyn till i anställningsförfarande i Järvaområdet där
bl.a. TIT, TAC, medborgarvärdar och ungdomsvärdar är bra exempel på organisationer som är
framtagna i syfte att agera positiva förebilder. Dessa organisationer präglas av jämställdhet och
mångfald så att alla i området kan relatera till dessa.
Rätt person på rätt plats i rätt tid
Studien visar att med rätt människor i samverkansarbetet går det att åstadkomma mycket
tillsammans. Det breda nätverk som byggts upp i Järvaområdet har gjort det smidigare att snabbt
13
Metodhandbok för samverkan mot social oro
nå ut till berörd aktör istället för att gå omvägar. När sju personer omkom i en brand 2009 kunde
moskén, stadsdelsförvaltningen, kyrkan och polisen upprätta lokaler för krishantering. Detta
skedde inom två timmar. Utan det etablerade nätverket hade detta inte varit möjligt på så kort tid.
I de fall de berörda aktörerna inte kan vara på plats, kan andra aktörer via kunskapen om
varandras organisationer täcka upp.
Tillsammans – Förtroende för samhällets system
Respondenterna i studien berättar att en av effekterna med samverkansarbetet som eftersträvas är
att man tillsammans ska sudda ut den negativa syn ungdomarna har på polisen och andra
samhällsföreträdare. Genom att samverka på flera nivåer kan man öka ungdomarnas förtroende
för samhällets system och bryta den negativa syn som återskapas i utsatta områden.
Tydlighet
Genom att vara tydlig med sin roll och dess förpliktelser är det lättare att skapa förtroende mellan
samverkansaktörerna. Genom att vara tydlig minskar även risken för missförstånd.
Respondenterna menar att signalvärdet av samverkan har haft stor framgång i Järvaområdet.
Minskad klyfta
Studien visar att polisen upplever att samverkan lett till att man kommit lokalbefolkningen
närmare. Övriga samverkansaktörer menar även att samverkan bidragit till att polisen blivit en del
av samhället, att ”vi och dem” känslan minskat. Små steg i samverkan genererar i slutändan något
stort.
Komplexa faktorer
Ungdomarnas delaktighet i lokalsamhället
Ungdomarnas delaktighet i lokalsamhället genom sommarjobb kan utgöra en framgångsfaktor, att
t.ex. plantera blommor i områdets rabatter innebär att individen själv är med och bidrar till
lokalsamhället. Det man själv har skapat vill man inte förstöra.
Respondenterna menar samtidigt att det finns risker med att använda sig av ungdomar i arbetet
med den lokala miljön då en del ungdomar anses delta i arbetet av fel syfte. Därför är det viktigt
att diskussion förs med ungdomarna kring deras syfte och mål med arbetet.
Ungdomsgårdar och mötesplatser för unga vuxna
Om ungdomsgårdarna fyller en bra funktion eller inte beror på fritidsledarnas karaktärer. Många
fritidsgårdar fungerar som plantskolor för kriminella karriärer. Det finns även exempel på väl
14
Metodhandbok för samverkan mot social oro
fungerande fritidsgårdar med eldsjälar som fritidsledare. I Malmö har all fritidsverksamhet flyttat
in i skolornas lokaler där eleverna kan få läxhjälp.
Överarbetning
Eftersom samverkan består av organisationer med olika uppdrag är det viktigt att man inte
överarbetar samverkan för samverkans skull. Detta relateras till vad som tidigare nämnts om
relationer och att ta hänsyn till varandras arbetsuppgifter.
Studien visar att samverkan kan ta över den dagliga linjeverksamheten istället för att ingå i den.
För att inte kräva för mycket resurser måste samverkansmötena vara av kvalitativ karaktär och
endast involvera de som berörs och kan bidra, annars finns en risk att aktörerna tappar intresset
för samverkansarbetet. Det är viktigt att aktörerna inte fastnar i abstrakta diskussioner om vad
som borde göras, utan istället utgår från de förutsättningar som finns och vad som ska göras.
Media
Respondenterna menar att det är viktigt med en gemensam mediestrategi som byggs på
gemensam lägesbild hos samverkansaktörerna. Det måste finnas en gemensam agenda för vad
som ska förmedlas till media och på vilket sätt. Att betrakta media som en samverkansaktör är en
fördel då media med felaktig eller bristfällig information kan bidra till att oroligheter ökar.
En av respondenterna berättade att denne undvek att svara på frågor från media som kan trigga
igång tävlingsinstinkten mellan utsatta områden, exempelvis ”hur många bilar brann igår?” Detta
bekräftades även av ungdomar som berättat att det blir som en tävling mellan de värsta
områdena. En framgångsrik strategi är att be media minska rapporteringen eftersom
oroligheterna förvärras ju mer de rapporterar. Det ska dock ske i en dialog med ömsesidig respekt
för varandras roller för att undvika en motsatt reaktion från medias sida.
Sekretess
Ett problem som intervjupersonerna lyfter fram är sekretessfrågorna som begränsar samverkan
inom respektive organisation. Intervjupersonerna menar dock att det var ett större problem förut
och att de lärt sig hantera problematiken.
15
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Förbättringsområden
Föräldrarnas roll
Såväl fältstudien som studiebesöken vittnar om att föräldrar deltar i allt för liten utsträckning i
samverkansarbetet. Föräldrarna är de som har störst möjlighet att påverka sina barn. Föräldrarna
har även stora möjligheter att påverka sina barns umgänge. Ett nära samverkansarbete med
föräldrar kan även ha en positiv effekt på ungdomars attityd.
I Järvaområdet deltar redan många föräldrar i samverkansarbetet vilket är en stor
framgångsfaktor i det brottsförebyggande arbetet. Skolorna är en bra samverkansaktör som kan
nå ut till föräldrarna. I segregerande områden med socioekonomisk utsatthet har majoriteten sitt
etniska ursprung utomlands. I fall med nyanlända familjer är ofta språket en svårighet, därför är
det viktigt att få ut information på föräldrarnas modersmål samt undervisa dem i det svenska
språket.
Slutsatser och åtgärdsförslag
Vi har under projektet identifierat flera goda exempel på framgångsrikt och strukturerat
samverkansarbete. Samtidigt kan vi konstatera att mycket arbete kvarstår. Nedan presenteras
konkreta åtgärdsförslag och förslag till utvecklingsområden. Förslagen är kategoriserade utifrån
tre samverkansnivåer: aktörerna, chefsnivå och organisation.
Aktörerna
Samverkansmöten
Samverkansmöten kräver deltagare med adekvat mandat att fatta beslut, samt möjlighet att skapa
förtrolighet och tillit så att utbyte av information kan ske på individnivå. Detta för att nå
skyndsamhet avseende åtgärder och ingripanden samt för att rättsprocessen ska kunna
upprätthållas. Syftet med samverkansmöten är även att tillföra kunskap om varandras uppdrag
och befogenheter, samt att skapa kontinuitet i ett gemensamt förhållnings- och arbetssätt.
Utsättningsmöten
Utsättningsmötena ska kontinuerligt utvärderas av deltagarna, därför krävs en struktur med
dagordning och mötesprotokoll. Dokumentationen bör innehålla relevant information om
deltagare, lägesbild av dåtid, nutid och framtid, en gemensam målsättning för kvällen samt
förväntat resultat. En avslutande punkt med en kort notering om hur kvällen fortlöpte och
eventuella förbättringsförslag är värdefullt.
16
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Föräldrar
Studien visar att föräldrar är en av de mest betydelsefulla faktorerna för barns möjligheter att inte
hamna i utanförskap och utveckla en kriminell livsstil. Därför är det mycket viktigt att arbeta för
att engagera föräldrarna i dessa områden. Föräldrarna måste uppmuntras att delta i
samverkansarbetet både som föräldrar och medmänniskor.
Med respekt för människors olika bakgrund kan man i dialog öka förståelsen för det svenska
samhällets förväntningar på föräldrar vad gäller deras ansvar, skyldigheter och möjligheter.
Samtidigt får samverkansaktörerna möjlighet att utveckla sin egen kunskap om andra kulturer och
deras förväntningar på det svenska samhället.
Boende
De som drabbas hårdast av förekomsten av social oro är den skötsamma befolkningen, d.v.s.
majoriteten av de boende och de som arbetar i området. Vi har under projektets gång fått höra
flera berättelser om boenden som inte vågar vittna eller säga ifrån. Vår erfarenhet är att genom att
engagera de boende i nattvandringar och gemensamma aktiviteter har vi sett att samhörigheten
och känslan av att stå enade ökar.
Relationsskapande med ungdomarna
Att sträva efter att ge ungdomarna namn och ansikten på områdets poliser har gett positiva
resultat. Genom dialog och ökad förståelse för varandras roller, förutsättningar och erfarenheter
kan kulturkrockar undvikas och ömsesidig respekt uppnås. Detta kräver tid och kontinuitet där
uppbackning och engagemang från cheferna är av yttersta vikt.
Chefsnivå
Under studiens gång har vikten av samsyn och förståelse för samverkan poängterats, från lägsta
operativa nivå till högsta strategiska nivå. Det är viktigt att synen på samverkan genomsyrar
chefer på alla nivåer och hela organisationen, dels för personalen, dels i samband med
budgetansvar och även i kontakten med andra organisationer.
För personalen
Chefsnivån måste ha förståelse för att ge personalen den tid och mandat som krävs för
samverkan. Chefen måste skapa kontinuitet i samverkan så att inte arbetet står och faller med en
enda drivande kraft, utan att samverkan kan fortsätta även om personalgruppen förändras. Det är
17
Metodhandbok för samverkan mot social oro
chefsnivån som definierar syftet med samverkan, och stöttar, coachar och uppmuntrar när arbetet
känns motigt.
I kontakten med andra aktörer
Fungerar inte samverkan optimalt är det chefens uppgift att ta kontakt med andra
samverkansaktörer och organisationer, till exempel om en aktör inte fullföljer sina åtaganden.
Chefsnivån är även viktig i samverkan med andra chefsforum vad gäller funktion,
erfarenhetsutbyte och utvecklingsarbete.
I samband med budgetansvar
Chefer tvingas ofta till att göra prioriteringar mellan olika verksamhetsområden i samband med
budgetfördelning. Prioriteringarna måste vara väl avvägda, motiveras och försvaras i olika
sammanhang. Detta har många gånger visat sig vara den största utmaningen för mellanchefer
inom såväl polisen som stadsdelsförvaltningar. När oroligheter inträffar satsas alla tillgängliga
operativa resurser på att lugna ned oroligheterna. Resurserna tillåts oftast vara kvar en tid efteråt
för att garantera att lugnet består.
Den ordinarie personalen blir tvungen att ställa in utsättningar och låta det långsiktiga
samverkansarbetet stå tillbaka, t.ex. för idrottskommenderingar, lokala utredningsinsatser,
förstärkning till centrala kommissioner eller ordinarie ingripandeverksamhet.
Organisationen
Mått på samverkan
Beslutsfattare prioriterar ofta metoder som ger en tydlig effekt på resultatet. Går det att visa att
samverkansarbetet ger effekt eller att tillgängliga resurser används effektivt ökar sannolikheten för
att samverkansarbetet ska prioriteras. För att bedriva ett långsiktigt och hållbart samverkansarbete
krävs ett fokusbyte från resultatstyrning till processtyrning, det gäller i synnerhet polisen men
även stadsdelsförvaltningar.
En processtyrd organisation
Under 2000-talet har polisen och många andra organisationer inom den offentliga sektorn
präglats av målstyrning. Målstyrning innebär i korthet att olika enheter tilldelas krav och
målnivåer. Respektive enhet beslutar sedan hur dessa krav och målnivåer ska uppfyllas. Denna
styrmetod kan tyckas ge frihet och utrymme för enskilda enheter och mellanchefer att ta eget
ansvar och egna initiativ. Det uppstår dock problem om utfallet understiger målvärdet varpå allt
18
Metodhandbok för samverkan mot social oro
fokus hamnar på det negativa resultatet. I brist på andra styrmedel kan det negativa resultatet få
så pass stort utrymme att den högsta ledningen och politiker börjar detaljstyra med ett enda syfte:
att nå målvärdet.
I en processtyrd organisation styrs verksamheten med rutiner, checklistor, mallar och kundfokus.
När en organisation fokuserar på processerna istället för resultaten och skiljer värdeadderande
aktiviteter från slöseri så frigörs tid – tid som kan användas för förbättringsarbete. Även i en
processtyrd organisation används olika slag av mått. Den stora skillnaden är att dessa mått mäter
processen i syfte att utveckla den, inte i syfte att nå resultatet. I en organisation som arbetar enligt
Lean´s filosofi kommer förbättringsförslagen från medarbetarna, vilket stärker delaktigheten och
ökar engagemanget. Detta medför att resultaten i slutändan förbättras.
Prioriteringar
I denna studie har sökningar genomförts i tre styrdokument på ett antal ord som i
samverkansarbetet identifierats som nyckelord. Sökningarna gjordes i Regleringsbrevet för
Polisen 2012, Planeringsförutsättningarna för Polisen 2012-2014 samt Stockholm stads budget
för 2012. Nyckelorden är social oro, utsatthet, utsatt område, utanförskap, segregation, segregerad, integrerad
samt integration. Nyckelorden förekommer sparsamt i samtliga tre dokument, en av förklaringarna
till det är att fenomenet inte är rikstäckande. Söker man istället på samverkan och ungdom blir
utfallet större. Samverkan förekommer 81 gånger och ungdom 149 gånger i Stockholms stads
budget på 369 sidor. I Planeringsförutsättningarna för Polisen på 52 sidor förekommer
motsvarande ord 34 respektive 25 gånger.
Vi kan konstatera att man inom polisen och Stockholm stad fokuserar på samverkan mellan
myndigheter vilket är en bra början. Närpolisverksamheten införde i mitten på 90-talet ett ökat
fokus på det brottsförebyggande arbetet med övertygelsen om att detta var viktigt. Drygt 15 år
senare har vi fortfarande inte utvecklat mått som visar att vi arbetar på rätt sätt. Ska vi nå
framgång i vårt samverkansarbete måste politiker och myndighetschefer skapa en gemensam
problembild som sträcker sig över parti- och sektorsgränser. De måste prioritera det
brottsförebyggande arbetet i syfte att minska utanförskapet och ungdomsbrottsligheten och på
allvar ta sig an grundorsakerna till varför social oro uppstår, först då kan organisationerna
prioritera det brottsförebyggande arbetet i linjeverksamheten. För att detta ska vara möjligt krävs
beslutsunderlag som visar vad i samverkansarbetet som är effektivt.
Slutord
19
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Effekterna av brottsförebyggande arbete låter sig inte mätas på ett enkelt vis. Att påvisa en positiv
effekt av samverkansarbete är ännu svårare. Men vi anser att samhällsnyttan med
samverkansarbete är stor och att god samverkan i den brottsförebyggande linjeverksamheten är
av stor betydelse för ett effektivt och framgångsrikt samverkansarbete även i akuta situationer,
med lägre kostnader, mindre materiella skador och mindre mänskligt lidande som följd.
Vi har i denna studie identifierat de former, forum och faktorer som samverkansaktörerna i
städerna som besökts anser vara framgångsrika i samverkansarbetet. Vi anser att organisationer
måste sträva efter att utveckla samverkansmått som visar om samverkansaktörerna arbetar med
rätt saker och vad som ska prioriteras hårdare, samt vad som är slöseri med samhällets resurser så
att tid och kraft kan läggas på relevanta områden. Det är polisen, stadsdelsförvaltningar och
kommuner som har förutsättningar att vara motorerna i detta utvecklingsarbete.
2.2 Lokalt strukturerad samverkan
Göteborg, Malmö och Uppsala använder sig av en framgångsrik lokal samverkansstruktur som är
hämtad från Köpenhamn, där man sedan 1970-talet utvecklat en samverkansstruktur bestående
av socialtjänst, skola och polis (SSP). Strukturen omfattar hela staden och inriktar sig på
brottsförebyggande arbete med barn och ungdomar. Även i Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning i
Stockholm används en lokalt strukturerad samverkan som hämtat inspiration i
Köpenhamnsmodellen.
Behovet av en fast och strukturerad samverkansmetod i svenska storstäder uppstod som en
respons på det ökade antalet uppgörelser mellan kriminella grupperingar, en ökad rekrytering till
kriminella gäng bland ungdomar samt förekomsten av våldsamma upplopp i utsatta
områden. Man ansåg att den etablerade modell som fanns i Köpenhamn skulle fungera ute i
stadsdelarna då den gav förutsättningar för en konkret och tydlig linje i samverkan och i
insatserna för ungdomarna. Hos polis och stad fanns önskemål om en gemensam organisation
som tillsammans kunde samverka tvärsektoriellt och genomföra gemensamma insatser.
Syftet är att skapa alternativ för barn och ungdomar som hamnat snett och kommit på villovägar.
Det kan handla om en fritidskontakt, en smidig och snabb kontakt med socialtjänsten eller en
praktikplats. På detta sätt skapar man ett långsiktigt brottsförebyggande arbete och ett
sammanhang där barn och ungdomar omhändertas och ges förutsättningar för att utvecklas
positivt. Skyndsamhet och tidig upptäckt är viktiga och framgångsrika faktorer i
samverkansarbetet. En strukturerad samverkan mellan socialtjänst, skola och polis förenklar och
underlättar arbetet med det som metodhandboken identifierar som grundförutsättningar för
20
Metodhandbok för samverkan mot social oro
samverkansarbete, exempelvis gemensam lägesbild, regelbundna samverkansmöten på flera nivåer,
mogen organisation, tid, kontinuitet, personliga relationer, engagemang och stöd från ledningen.
Nedan presenteras samverkansarbetet som bedrivs i Göteborg, Malmö och Spånga-Tensta
stadsdelsförvaltning.
SSPF, Göteborg.
SSPF-verksamheten i Göteborg är ett fast forum för informationsutbyte mellan skola,
socialtjänst, polis och fritid som bedrivs i alla stadsdelar samt kranskommunerna; Ale, Mölndal
och Partille. Det är SSPF som är navet i arbetet med ungdomsproblematik och social oro.
Syfte och målgrupp
Syftet är att förhindra och minimera ungdomarnas brottslighet, drogmissbruk och riskbeteenden.
Målet är att skapa en trygg och säker stad där ungdomar känner framtidstro och är delaktiga.
Målgruppen för SSPF är barn och ungdomar i åldern 12-18 år som skolkar, misstänks begå brott,
missbrukar eller befinner sig i destruktiva miljöer.
SSPF-nätverket
Socialtjänsten, skola, polis och fritidsverksamheter utgör alltid grundstommen men i de
situationer som det bedöms värdefullt kan även andra aktörer kopplas in, t.ex. barn- och
ungdomspsykiatrin. Till SSPF-nätverken är även gymnasieskolornas kuratorer knutna. Det finns
också en strävan efter att förenkla för friskolor (som sorterar under en annan juridisk form) så att
de ska kunna delta i SSPF.
Styrgrupper och operativa grupper
SSPF bygger på samverkan i två olika nivåer. I varje stadsdel finns både lokala styrgrupper och
operativa grupper.
Lokala styrgrupper (träffar två gånger/termin) består av:
• Områdeschef, socialtjänsten.
• Områdeschef, skolan.
• Enhetschef, polisen.
• Områdeschef/sektorchef, fritidsverksamheten.
21
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Operativa grupper (träffas varannan vecka) består av:
• Enhetschefer, socialtjänsten.
• Rektorer, skolan.
• Utredningsbefäl ungdomspolisen/socialsekreterare hos polisen.
• Enhetschefer, fritidsverksamhet.
Styrgruppen har ett överordnande organisatoriskt ansvar för strategi och målfrågor, verkställer
planer, definierar behov, samt beslutar om insatser och metodutveckling. Styrgruppen har även
en samordnande och utförande funktion från den lokala arbetsgruppen som också är
metodutvecklare. Ett möte med den lokala arbetsgruppen struktureras utifrån allmän nivå och
individuell nivå. Den fasta dagordningen ser ut enligt nedan:
Allmän
Nulägessituation i området.
Kalender med gemensamma åtaganden.
Åtgärdsplaner för grupperingar av ungdomar det finns oro för.
Individ
Vad har hänt sedan sist med uppföljning och samtycke?
Nya ärenden med samtycke.
Skapa gemensamma åtagandeplaner.
Koordinator mellan de båda grupperna
I varje stadsdel finns en SSPF-koordinator. Majoriteten är anställd av socialtjänsten.
Koordinatorerna träffas i ett nätverk ett par gånger varje termin under ledning av utsedda
kvalitetssäkrare för utvecklingen av arbetet.
Bygger på att vårdnadshavaren löser sekretessen
SSPF bygger på att vårdnadshavaren skriftligen godkänner att anställda från de tre myndigheterna
får lov att lösa sekretessen och diskutera öppet om deras barn. Arbetet med att lösa sekretessen
har varit framgångsrikt då de allra flesta vårdnadshavare ger sitt medgivande. Genom att de olika
myndigheterna delger varandra med information om hur de arbetar kring ett barn eller en
ungdom ges bättre förutsättningar till att genomföra åtgärder samspelt och i rätt ordning.
22
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Snabbare beslutsprocess
SSPF medför att beslutsprocesserna kring barn och ungdomar i riskzon går snabbare.
Skyndsamhet är en viktig faktor i arbetet med att förhindra och förebygga ungdomskriminalitet
och rekrytering till kriminella gäng. Verksamheten bygger på en fast och tydlig struktur med
kontinuerliga möten vilket underlättar kontaktvägar och skapar bättre förutsättningar för ett
långsiktigt brottsförebyggande arbete. Att fritidsverksamheterna ingår i SSPF är av stor betydelse
eftersom de utgör en viktig brottsförebyggande faktor genom att presentera andra alternativ till
att fortsätta på den kriminella banan.
Fördelar vid större polisinsatser
SSPF används även i samverkan vid större polisinsatser när ungdomar ska gripas. Polisen kan
med hjälp av SSPF i förväg planera åtgärden tillsammans med skolan och socialtjänsten vilket
borgar för bättre hantering från alla berörda myndigheter.
Rekommendationer
Vid implementering av SSPF-modellen rekommenderas en bra mötesfrekvens (varannan/var
tredje vecka), förutbestämda mötesdagar, kommunikation mellan grupperna (t.ex. byte av
protokoll) samt att utveckla former för gymnasieskolor och friskolor att vid behov ingå i lokala
arbetsgrupper.
SSP, Malmö.
Även i Malmö finns en lokal samverkansstruktur liknande den i Göteborg. SSP i Malmö är ett
lokalt brotts- och drogförebyggande samverkansforum mellan skola, socialtjänst och polis som
omfattar hela Malmö stad. Stadsdelarna leds av en central ledningsgrupp som består av en
representant från polisen, två stadsdelschefer, en utbildningschef samt två SSP-samordnare från
sekretariatet. Den centrala ledningsgruppens uppgift är att ha ett övergripande ansvar för
verksamheten, utforma strategier och mål samt tilldela resurser till olika projekt.
Ledningsgruppens riktlinjer kompletteras med lokala prioriteringar och satsningar. Inom varje
stadsdel finns en lokal ledningsgrupp och en lokal grupp för fältarbete, därtill finns även en
samordnare.
23
Metodhandbok för samverkan mot social oro
I varje stadsdel finns en lokal ledningsgrupp (styrgrupp) som leder det lokala arbetet bestående av
representanter med ledande positioner i de tre myndigheterna. I varje stadsdel finns även lokala
grupper underställda styrgruppen, som upprättar förslag till åtgärdsplaner och genomför insatser
efter beslut från styrgruppen. I vissa stadsdelar finns även grupper som är knutna till
rektorsområdet. I dessa grupper finns representanter från skola, socialtjänst, polis och
fritidsgårdsverksamhet. I varje stadsdel finns även en SSP-samordnare som ansvarar för att hålla
ihop arbetet och vara sammankallande till möten med styrgruppen. Denna samordnare är
Malmös motsvarighet till Göteborgs koordinatorsfunktion.
I SSP-verksamheten finns även ett sekretariat bestående av en representant från polisen, en
central planeringssekreterare för barn och ungdomar samt två centrala samordnare för det
brottsförebyggande arbetet. Sekretariatet är ett verkställande organ som bl.a. arbetar med
metodutveckling, beredning av ärenden inför ledningsgruppen, information och ekonomiska
rapporter.
Arbetsmetod och mål
Arbetet bygger på gemensamma åtgärdsplaner. Det kan t.ex. vara åtgärder mot skolk, kriminella
ungdomsgäng och tidig upptäckt vid ungdomsmissbruk. Målet är att förhindra och minimera
ungdomars brottslighet, droganvändning och annat riskbeteende genom arbete i miljöer där barn
och ungdomar vistas.
Ledord och beslutade punkter
Ledorden för SSP-verksamheten är samverkan – mobilisering – samordning. Utifrån en
gemensam bild av situationen i stadsdelen upprättas en gemensam åtgärdsplan. Åtgärdsplanen
innehåller fyra punkter. De två första punkterna är centralt beslutade och gäller för samtliga
stadsdelar i Malmö. De efterföljande två är lokalt beslutade i Limhamn-Brunkeflo. De fyra
punkterna följer enligt nedan:
Utveckla strategier mot allvarligt skolk.
Åtgärder mot tillgång till alkohol och narkotika bland skolelever.
Motverka rasistiska attityder i skolorna.
Insatser mot hot och kränkningar bland skolelever på internet.
Skola, socialtjänst och polis har till uppdrag att samverka med varandra eftersom
verksamhetsuppdragen är komplexa och sträcker sig över de traditionella sektorsgränserna.
24
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Genom att inta en tvärsektoriell hållning blir samverkansarbetet ett medel för respektive
myndighet att uppnå ökad måluppfyllelse inom sina ordinarie verksamhetsuppdrag.
SamTidigtFörSt, Södra Järva.
Bakgrund och syfte
SamTidigtFörSt är ett samverkansforum i stadsdelen Spånga-Tensta utanför Stockholm som står
för Samverkan, Tidigt, Först och Strukturerat. Syftet med SamTidigtFörSt är att samverka
långsiktigt med barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen för kriminalitet.
Målsättning
Den övergripande målsättningen är att ta ett organisatoriskt och innehållsmässigt övergripande
helhetsgrepp om samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid. Genom att implementera
olika insatser på olika ställen tidigt och samordnat kan man skapa ett effektivt arbete med barn
och ungdomar. Vidare ryms SamtidigtFörSt inom de samverkande organisationernas befintliga
resurser. Projektets tre delmål sammanfattas enligt nedan:
Öka kunskap och förståelse för varandras yrkesuppdrag och förutsättningar.
Stärka samverkanskompetensen för att få en gemensam grund att stå på i förhållande
till varandra, samt till barn, ungdomar och föräldrar.
Bygga en struktur för ett organiserat och förtroendefullt arbete mellan olika
verksamheter.
Verksamhetsstruktur
SamTidigtFörSt består av en styrgrupp med de ytterst ansvariga cheferna som träffas cirka fyra
gånger per år, en samverkansledning bestående av enhetschefer med mandat att fatta operativa
beslut som träffas var sjätte vecka samt skolgrupper vid varje skola som fokuserar på specifika
och generella behov i och runt den egna skolan. Skolgrupperna träffas minst fyra gånger per år.
I Tensta finns det många barn och ungdomar som inte deltar i meningsfulla och strukturerade
aktiviteter. Därför har Södra Järva även en ”fritid, fält och polisgrupp” som utbyter aktuell
information om läget i området och som träffas en gång i månaden samt inför skolloven. Utöver
detta anordnas fyra konferenser per år där samtliga som är involverade i samverkansarbetet
deltar. Under konferenserna sprids kunskap om hur de olika verksamheterna arbetar, vilka
25
Metodhandbok för samverkan mot social oro
uppdrag som styr och vad man fokuserar på. Man presenterar även ”goda exempel” på
framgångsrikt arbete.
Dessutom inbjuds föreläsare som bidrar till att utveckla det arbets- och förhållningssätt som
eftersträvas. Målsättningen är att alla ska förstå sin roll i det stora sammanhanget. Många
kontakter knyts under dessa dagar och nya samverkansidéer tar form som sedan vidareutvecklas.
En samordnare med anställning i stadsdelsförvaltningen ansvarar för stöd till konferenserna och
alla forum, samt håller ihop arbetet och uppdaterar kontakterna.
Styrning, struktur, samsyn, stimulans.
För att uppnå en stabil och framgångsrik samverkan på regional och lokal nivå mellan
myndigheter krävs styrning, struktur, och samsyn (Josefsson, m.fl., 2007). SamTidigtFörSt har även
lagt till ett fjärde begrepp, stimulans, som innebär att de som samverkar också ska ha möjlighet att
träffas och vidareutvecklas tillsammans. Inom SamTidigtFörSt har de tre begreppen för framgång
definierats enligt:
Styrning – Att en gemensam ansökan har gjorts, att en styrgrupp är tillsatt, att
övergripande målsättning har formulerats och att delmål har preciserats.
Struktur – Inom ramen för SamTidigtFörSt måste alla aktörer se och förstå sin insats
som en del av ett större sammanhang och engagemang på flera nivåer. Mötesplatser
för nätverk måste vara kontinuerliga och återkommande på flera nivåer och varje
nätverksnivå måste förstå sin uppgift samt tycka att uppgiften är meningsfull och
kunna hantera den. Vidare ska alla nätverk ha ett generellt arbetssätt som stödjer och
ökar samverkanskompetensen.
Samsyn – SamTidigtFörSt ska bidra till att nya möjligheter och begrepp skapas för
besvärliga företeelser och situationer. Genom kommunikation ska man öka tilliten,
förtroendet och den gemensamma handlingskompetensen.
26
Metodhandbok för samverkan mot social oro
2.3 Historiskt perspektiv
Samverkansarbete i Sverige har bedrivits över lång tid, redan 1898 kan man i Svensk läraretidning
läsa:
Hvar tid har sina slagord. Så äfven vår. Och ett af vår tids allra mest slitna slagord är
»ligapojkar». Så länge människors minne går tillbaka, har det varit godt om orostiftare
och våldsverkare. Till sist hafva herrar polismän blifvit hörda äfven I fråga om botemedel
för det onda… stryk såsom det enda verksamma korrigeringsmedel för dessa unga
vildhjärnor. Hasselkäppen är det enda som hjälper. Några dagars fängelse generar inte dessa
unga (Svensk läraretidning, 1898, 17:e årgång, nr 50).
År 1958 var kvinnliga poliser en ny företeelse. Inom polisen upptäcktes således att kvinnor hade
en särskild fallenhet för att arbeta med barn och unga. Samtidigt infördes uppsökande
socialpoliser som gemensamt patrullerade gator och torg. Det infördes även brottsförebyggande
organ (Edvall Malm, 2012).
Sålunda är ligabildningen bland ungdomen en utbredd företeelse och dess yttringar
allvarliga. Medlemmarna i en sådan liga uppträder ofta synnerligen aggressivt mot vanliga
hyggliga människor och direkta våldsgärningar äro inte ovanliga. De polismän som
utredningen haft kontakt med, ha också framhållit ligabildningens betydelse för
uppkomsten av den grövre kriminaliteten. (SOU, 1958:34, s.22).
Utredningen har under sitt arbete erfarit, att det på sina håll brister i samarbetet mellan
polis och socialvård. Man är icke enade om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för att
27
Metodhandbok för samverkan mot social oro
stävja brottsligheten, och man hyser inte full förståelse för varandras arbetsuppgifter (SOU
1958:34, s.36)
År 1969 diskuterades samverkansfrågor i brottsförebyggande syfte inom Polisen. Man ansåg att
samverkan i storstäder med mellan 10 000 och 40 000 invånare krävde andra förutsättningar och
lösningar, b.la. ett samverkansorgan mellan chefsnivå och fältnivå (Ju, 1969:2 s.18). Samarbetet
mellan polis, barnavårdsnämnd och skola intensifierades år 1970 (Edvall Malm, 2012). I Svensk
författningssamling fastslogs att ”Samhällets resurser för att främja barns och ungdoms utveckling samt
förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning bland barn och ungdom måste samordnas och
utnyttjas effektivt” (SFS, 1970). Samarbetet fortsatte att intensifieras under följande år med tydliga
rekommendationer om samverkansorgan mellan polis, skola och socialtjänst. Problematiken som
redovisas i en rapport från 1971 går tydligt att koppla till den sociala oro som skett under 2000talet:
Den ökande inflyttningen till storstäderna kan innebära såväl ekonomiska svårigheter,
trångboddhet och dylikt som känslomässiga påfrestningar, isolering eller upplösning av
familje- och vänskapsband. För invandrandefamiljer kan dessa problem bli särskilt akuta
och accentueras av språksvårigheter och anpassning till en ny kulturmiljö (Socialstyrelsen,
Rikspolisstyrelsen och Skolöverstyrelsen 1971 s.3).
År 1987 beslutade regeringen att gemensamt arbete skulle angripa ungdomsbrottsligheten som
drastiskt ökat sedan efterkrigstiden. Socialtjänsten hade tidigare fått kritik för långa
handläggningstider och bristfälliga åtgärder. Handläggningstiden för ungdomsbrott skulle minska
och åklagare fick rätt att återkalla åtalsunderlåtelse om vårdplaner inte hölls (Edvall Malm, 2012).
Frågan om vilka åtgärder som bör vidtas mot ungdomsbrottsligheten står så gott som alltid i
fokus i den kriminalpoliska debatten. Även om den dramatiska ökning av ungdomsbrottsligheten
som ägde rum mellan andra världskrigets slut och 1970-talet numera har planat ut kan det
konstateras att ungdomar begår brott i en utsträckning som inte är acceptabel och som kräver
kraftfulla motåtgärder från samhället. Ungdomsbrottsligheten måste angripas på bred front
(Prop. 1987/88: 135 s.95).
År 1993 stagnerade brottsligheten något. Regeringen krävde bättre samordning och snabbare
reaktioner i utredningsfasen. Särskilda ungdomshandläggare utsågs inom polis, åklagare och
socialtjänst med socialsekreterare i nära anslutning till polisen. Socialtjänsten kritiserades
28
Metodhandbok för samverkan mot social oro
samtidigt för bristande samverkan med polisen. Även föräldrar till ungdomsbrottslingar skulle
involveras på ett bättre sätt (Edvall Malm, 2012).
Ett problem i kontakten mellan polis och socialtjänst är bristande ömsesidighet. Polisen är i
princip skyldig att lämna socialtjänsten all relevant information som rör den unge.
Socialtjänsten däremot behöver praktiskt taget inte lämna någon information alls till
polisen. (SOU 1993:35 del a s.238).
Enligt vår uppfattning skall bestämmandet av påföljder för brott, så väl innehåll som
omfattning, vara en uppgift för rättsväsendet medan det ankommer på socialtjänsten att
svara för att hjälp och stödåtgärder tillkommer den som behöver det (SOU 1993:35 del a
s.26).
En ny sekretesslag presenterades år 2003 där socialtjänsten föreslogs kunna lämna uppgifter om
enskilda personer som inte fyllt 18 år till polisen i brottsförebyggande syfte. Man pekade på
behovet av omedelbart polisiärt ingripande vid överlåtelse av narkotika eller alkohol till unga.
Utredningen kritiserade samarbetet mellan polis och socialtjänst: ”De problem som förekommer vid
myndigheternas brottsförebyggande arbete beträffande ungdomar uppstår främst i det vardagliga samarbetet mellan
i första hand polisen och socialtjänsten” (SOU, 2003:99 s357).
Sedan år 1996 har det brottsförebyggande arbetet breddats ordentligt, bl.a. genom lokala
brottsförebyggande råd med syftet att hindra ungdomar från att anta en kriminell livsstil. Skola,
socialtjänst och föräldrar fokuserade på tidiga insatser. Man uppmärksammade även strategiska
brott, till exempel tillgrepp av fortskaffningsmedel, rån och stöld. Cirkulär samverkan från 1971
ansågs instabil och personbunden och ersattes därför med strategisk samverkan som fokuserade
på lösningar, kunskapsfördjupning och förståelsen för varandras arbete. En gemensam definition
på samverkan eftersträvades (Edvall Malm, 2012).
Syftet med den övergripande strategin och fördjupningsmaterialet var att utgöra en utgångspunkt
och ett stöd i arbetet med att ta fram lokala strategier för samverkan, med inriktning på
målgruppen barn och ungdomar som far illa eller riskerade att fara illa. Uppdraget från regeringen
grundade sig i uppfattningen att samverkan behövde utvecklas ytterligare, både på individuell och
övergripande nivå. Regeringen menade att en strategi skulle göra samverkan mindre sårbar och
personberoende (Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen & Myndigheten för skolutveckling 2007 s.10)
29
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Rikspolisstyrelsen fastslog år 2007 att ett övergripande samverkansavtal mellan polis och
kommun skulle ge en mer realistisk bild av polisen och därmed öka förtroendet
(Rikspolisstyrelsen 2007, s. 10). År 2010 hade ingen generell ökning av ungdomsbrott skett under
de senaste åren däremot hade misshandels- och hatbrotten ökat. Bland ungdomsbrotten fanns
också ett stort mörkertal. Det sades att polisen blivit mer ingripande i sitt arbete istället för att
arbeta brottsförebyggande med t.ex. skolinformation, därtill skar socialtjänsten ned på sitt
uppsökande arbete. Samtidigt ansågs trots detta föräldrarna och familjen vara de viktigaste
skyddsfaktorerna (Edvall Malm, 2012).
Föräldrarnas uppfostringsstrategi är mycket avgörande för den unges utveckling. En
strategi grundad på engagerade föräldrar som sätter adekvata gränser och övervakar den
unges skolarbete och fritid ger bra skydd för den unge. Även föräldrars normer och
värderingar påverkar den unges beteende. (Ds. 2010:9 s.42).
Med begrepp lånade från Polisens underrättelsemodell kan stegen i den process som ska
leda fram till socialnämndens beslut om brottskarriärförhindrande åtgärder beskrivas som
informationsinhämtning, bearbetning, analys och genomförande (Ds. 2010:9 s.55).
En statlig utredning från år 2010 fastslår att de personer som löper störst risk för att söka sig till
eller dras med i kriminella nätverk går relativt enkelt att identifiera på gruppnivå, men inte på
individnivå. Fokus läggs på kriminella grupperingar med syftet att motverka rekrytering och
underlätta avhopp. Riskfaktorer på individnivå identifieras, t.ex. inlärningssvårigheter, missbruk,
aggressivitet och våldsanvändning. Ett stort ansvar för det brottsförebyggande arbetet läggs på
kommunala verksamheter. Sociala insatsgrupper och polisens föräldratelefon skapas. Tre
lagstiftningsförändringar föreslås: öppning i sekretessen, ökade möjligheter att omhänderta unga
under 18 år, och socialtjänst, skola och polis fick ett tydligare fokus på föräldraansvar (SOU
2010:15).
30
Metodhandbok för samverkan mot social oro
2.4 Fokusgruppen SFI
Tredjelandsmedborgarnas medverkan – Fokusgruppen SFI-Västerort
Bakgrund
Under våren 2012 bildade projektgruppen tillsammans med Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning
och SFI-Västerort en fokusgrupp med nyanlända. Fokusgruppen bestod av ett 10-tal nyanlända
med begränsade eller obefintliga språkkunskaper i svenska språket samt låg utbildningsnivå.
Huvuddelen av gruppen var somaliska kvinnor och de övriga kom från Eritrea, Marocko och
Irak. Med i gruppen var även en språkstödjare från SFI.
Syfte och mål
Målsättningen för gruppen var att ge de nyanlända kunskap om polisen, rättsväsendet i övrigt och
kommunens åtagande samt den enskildes skyldigheter och rättigheter i det svenska samhället.
Syftet var också att skapa tillit och förtroende till polisen och andra myndigheter, samtidigt som
eleverna får mer kunskap i ämnet och får lära sig det svenska språket.
Under våren 2012 genomfördes fem träffar med fokusgruppen där inriktningen var att informera
om förutsättningarna i ett demokratiskt samhälle med fokus på polisen och rättsväsendets roll.
En viktig del var att förklara skillnaden mellan statens, landstingets och kommunens ansvar,
socialtjänstens uppdrag och samarbetet med polisen.
Utvärderingen av vårens träffar visade att eleverna tyckte träffarna var bra och lärorika. För
många av eleverna är det svenska rättsväsendet abstrakt och helt olikt motsvarigheten i deras
31
Metodhandbok för samverkan mot social oro
hemland. SFI är i grunden enbart fokuserad på svenskundervisning men lärare i projektet
framförde som önskemål att andra myndigheter, bl.a. socialtjänsten och skattemyndigheten ska
samarbeta med SFI och informera om respektive områden så att eleverna får en bättre helhetssyn
på det svenska samhället.
För projektets egen del innebar träffarna en möjlighet att få kunskap om nyanländas upplevelser
och uppfattningar om det svenska samhället både när det gäller möjligheter och svårigheter.
Deltagarna har under våren 2012 ofta gett uttryck för en frustration och vilsenhet i hur man bäst
uppfostrar sina barn i Sverige. Det finns ett stort behov av hjälp och stöd i föräldrarollen som
behöver tillgodoses.
Erfarenheterna av träffar våren 2012 kan sammanfattas i fem punkter
Gemensam grovplanering för varje lektion
Prata mer svenska
Mer aktivt arbete som grupparbete
Prata om vardagsnära händelser och ämnen
Vara lyhörd för elevernas önskemål
En viktig del var att SFI-läraren dagen innan varje träff gick igenom ett antal nyckelord för att
öka förståelsen. Efter den genomförda träffen repeterade SFI-läraren dagen efter det som gåtts
igenom och eleverna fick med egna ord reflektera och sammanfatta hur de upplevt träffen.
Sammanställning av träffarna våren 2013
Första träffen: Bussenhusskolan i Tensta. Inriktningen var att skapa relationer och förtroende
samt genomgång av polisens roll i det demokratiska samhället. Grundlagarna och institutionernas
uppgift.
Nyckelord: stat, demokrati, rättsstat, grundlagar.
Andra träffen: Närpolisstationen i Kista. Polisens uppgift, tvångsmedel och påföljder samt hur
polisen samverkar med lokalsamhället. Förevisning av polisens lokaler och utrustning.
Nyckelord: brott, tvångsmedel, påföljd, samverkan.
32
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Tredje träffen: Socialförvaltningen på Swedenborgsgatan. Kommunens ansvar och hur en
stadsdelsförvaltning fungerar.
Nyckelord: kommun, stadsdel, kommunal service, skattefinansierad verksamhet, socialtjänsten, motivation, råd
och stöd, tvång – omhändertagande.
Fjärde träffen: Närpolisstationen i Rinkeby. Hur polisen och rättsväsendet arbetar med
relationsvåld, i huvudsak våld mot kvinnor och barn.
Nyckelord: Grov kvinnofridskränkning, brott under allmänt åtal – ta tillbaka anmälan, målsägandebiträde,
kontaktförbud
Femte träffen: Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. Information om det generella föräldrastödet
ABC (Alla Barn i Centrum) där man diskuterar föräldrarollen utifrån fyra tematräffar.
Nyckelord: föräldraskap, förebild, uppmärksamhet, relation, fritid och fritidsaktiviteter och att sätta gränser.
Sjätte träffen: Närpolisstationen i Rinkeby. Information och praktiska övningar om Hjärtlungräddning (HLR). Kunskap om hur man ger akut första hjälpen behandling till en person som
är medveteslös eller inte andas. Känna igen signaler när en person har drabbats av stroke.
Nyckelord: inblåsning, kompressioner, luftvägsstopp, hjärtstartare, ingripa, stroke.
Facebook
En stor utmaning för myndigheterna i de segregerade områdena är att skapa tillit och förtroende.
Allmänhetens förtroende för rättsväsendet är viktigt både för dess legitimitet och för dess
möjlighet att arbeta effektivt. Vi har med hjälp av Facebook försökt att nå fler föräldrar,
nyanlända och ungdomar i områdena.
33
Metodhandbok för samverkan mot social oro
SFI-eleverna har skriftligen på vår Facebook-sida lämnat feedback om våra träffar. Vi kan
konstatera att behovet av information och kunskap om detta ämne är stort och det sätt vi
förmedlat det på har uppskattats. Nedan återges några av kommentarerna:
”Nu vet vi lite mer om grundlagarna, demokrati och ungdomsvåld”
”Nu förstår jag hur polisen arbetar”
”Jag lärde mig att polisen är till för medborgarna”
”Det var roligt att se polisutrustningen”
”Jag behöver lära mig ännu mer”
”Jag lärde mig om hatbrott och hur man kan anmäla sådana brott”
”Jag lärde mig nya ord: diskriminering, sexuell läggning och kränkning”
”Nu vet jag hur många partier det finns i Sverige”
”Det var intressant att lära sig om kommunens jobb, skatter och omhändertagande av barn och ungdomar”
”Det är viktigt med rättigheter och skyldigheter”
”Det var bra att vi fick besöka andra platser utanför Tensta”
”Ibland använde de för svåra ord”
”Förut var jag rädd för polisen, men inte nu längre”
”Det är viktigt med rätt information”
”Jag förstår mer om Stockholm och stadsdelarna”
”Vi vill lära oss mer om Sveriges lagar”
”Ingen har gett oss den här informationen i Sverige förut”
”Nu förstår jag mer om skyldigheter och rättigheter”
”Det blir problem i samhället när vi inte förstår Sveriges lagar”
”Jag har lärt mig mer om ungdomar och deras problematik i Tensta/Rinkeby”
”Det har varit bra med språkstöd, Mahad och Hirey”
”Det är viktigt att skolan, polisen och föräldrar samarbetar”
”Det är nödvändigt att vi får diskutera hur vi tänker i Somalia och jämföra det med Sverige”
”Vi förstår nu att socialen inte bara tar våra barn”
”Jag lärde mig att det finns information om lovaktiviteter för barnen hos kommunen”
”Nu vet jag att det är viktigt att ha mer koll på sina barn när de är ute”
”Det känns tryggt att polisen bestämmer ute på gatan”
”Jag lärde mig att föräldrarådgivning finns och vad vi kan få hjälp med”
34
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Slutsatser
Det är till fördel för alla parter att grovplanera träffarna och dess ämnesinriktning inför hela
terminen. SFI har inför varje träff förberett ett antal nyckelord i syfte att förbereda gruppen för
det aktuella ämnet. Fem träffar ger förutsättning för att skapa relationer och en bra dialog i
träffarna. Samtidigt är det en fördel att vara flexibel och lyhörd för elevernas önskemål och att det
finns möjlighet att anpassa ämnesinriktningen efter behov. Efter vårterminens träffar 2012 var
budskapet från eleverna väldigt tydligt i att de ville ha mer information kring hur man uppfostrar
sina barn i Sverige. Därför var föräldrakunskap en ny inriktning under hösten.
Under höstens två första träffar uppkom många frågor om kommunens åtagande och
Medborgarkontorets roll. Därför genomfördes en extra träff med gruppen på Medborgarkontoret
i Tensta. Där fick eleverna information om kommunens åtagande i olika frågor och vad
Medborgarkontoret kan hjälpa till med. Eleverna har uppskattat att träffarna har genomförts på
olika platser, hos respektive myndighet. Detta har gett dem möjlighet att komma ut i samhället
och inhämta nya intryck. Undervisningen har eftersträvat att det inte skall vara någon föreläsning
utan träffarna skall vara i dialogform där det svenska språket används så mycket som möjligt.
Eftersom målgruppen har väldigt lite kunskap i svenska är en språkstödjare en nödvändighet.
Besök och dialog med olika institutioner måste inkluderas i SFI-undervisningen. Det är viktigt
med information från ”rätt” källa. Många av de nyanlända lever segregerat och förlitar sig enbart
på sina nära och bekanta vad gäller kunskap om det svenska samhället. Dessvärre ger inte den
informationen den korrekta och sanna bilden av myndigheter i landet. Många har också negativa
erfarenheter från myndighetsutövarna i sina hemländer. Vid de olika besöken har eleverna
bekräftat sina rädslor och okunskap kring polisens och socialtjänstens roll och arbete. Under de
första två terminer som SFI bedrevs förändrades synen till det positiva enligt eleverna.
Dessa former av insatser borde ske så tidigt som möjligt efter ankomsten till Sverige. Som
pedagog innebär SFI en språkutvecklande tillgång och utmaning och det är viktigt att höja ribban
i undervisningsprocessen. Det är viktigt att tydliggöra utmaningar och utvecklingsområden där
begrepp såsom frihet, demokrati och svenska lagar missförstås och ofta missbrukas, vilket
betyder att innehållet som vi förmedlar borde upprepas vid olika tillfällen över tid om vi ska
uppnå ett bra resultat i framtiden. Erfarenheter visar att eleverna ofta tolkar det svenska samhället
utifrån sina egna referensramar, risken är då att kulturkrockar uppstår i vardagssituationer. Många
som kommer till Sverige saknar både läskunnighet och utbildning och är i stort behov av rätt
hjälp för att så snart som möjligt kunna vara verksamma på en arbetsplats i detta land.
35
Metodhandbok för samverkan mot social oro
3.0 Social oro
3.1 Förklaringsmodell
I samarbete med FoU Väst (Russell Turner, 2013) och Malmö Högskola (Per-Olof Hallin och
Nicklas Guldåker, 2013) har vi tagit fram en förklaringsmodell som pekar på fem nivåer av
multifaktoriella orsaker till varför ungdomar involverar sig i destruktiva handlingar och
kriminalitet. De multifaktoriella orsakerna kopplas till tre preventionsnivåer.
Samhället – avser bl.a. rådande konjunkturläge, integration, arbetsmarknad, attityder
till invandring och kulturella värderingar. På den övergripande samhällsnivån uppstår
segregation när sociala och geografiska skillnader sammanfaller. I segregerade
områden som drabbats av social oro råder en socioekonomisk utsatthet och en hög
grad av arbetslöshet. På samhällsnivån återspeglas samhällets kulturella attityder och
värderingar.
Närsamhället – avser bl.a. socioekonomisk status, resurstillgång och boendemiljö.
Signifikativt för utsatta områden är att det råder ett utanförskap till det övriga
samhället. Den socioekonomiska statusen är låg och tillgången till samhällsresurser är
36
Metodhandbok för samverkan mot social oro
ofta knappa. Detta föder känslor av orättvisa och maktlöshet. Boendemiljön kan
också präglas av dålig standard och trångboddhet. Inom närsamhället saknas ofta prosociala förebilder och naturliga träffpunkter där ungdomar möter vuxna. Ofta ökar
närvaron av ungdomsgrupperingar som ägnar sig åt kriminalitet.
Familjen – avser bl.a. familjeförhållanden och boendesituation. Avsaknaden av prosociala förebilder inom familjen utgör en riskfaktor, det kan t.ex. handla om våld i
hemmet eller att familjemedlemmar är inblandade i kriminell verksamhet. En dålig
förebild eller avsaknaden av en manlig förebild inom familjen utgör en riskfaktor
framförallt för pojkar. Lågt engagemang från föräldrar samt för sträng disciplin utgör
också en riskfaktor. Trångboddhet är vanligt förekommande hos många familjer i
utsatta områden vilket gör att ungdomar undviker att vara hemma och stannar ute
längre på kvällarna.
Vänner – avser bl.a. meningsfull fritid och tillhörighet. I utsatta områden finns en
stark misstro och bitterhet mot samhället man anser sig stå utanför. Ofta dras
ungdomar till andra frustrerade ungdomar i samma situation. I dessa destruktiva
gemenskaper känner man sig plötsligt erkänd, meningsfull och stolt. Känslan av
tillhörighet och tillit är otroligt viktig.
Individnivå – avser bl.a. psykisk (o)hälsa, utvecklingsfas, impulsivitet och behov.
Anledningen till att en individ involverar sig i social oro eller kriminalitet kan bero på
ett ökat behov av social status, självförtroende eller självkänsla. Individen söker status
och respekt, känslan av att bli någon. I samband med oroligheterna kan individen
triggas igång av drivande krafter, samtidigt kan även grupptryck spela en betydande
roll i samband med oroligheterna eftersom det ofta är ett mindre antal som är
drivande. De drivande är ofta unga män med en kriminell livsstil som tjänar på det
samhällsförakt som odlas i dessa områden.
Det finns ett samspel mellan alla nivåer där individnivån ses som ett filter för övriga nivåer där vi
ser världen genom våra egna linser. Utanförskapet löper som en röd tråd genom alla nivåer vilket
gör att det i utsatta områden bildas egna normer, värderingar och lagar. Unga män med kriminella
värderingar gynnas av detta utanförskap och den misstro mot samhället som odlas eftersom det
ökar rekryteringen av ungdomar samt att man eventuellt vill hålla samhällsinstitutioner på
avstånd. Detta skapar en ond cirkel där utanförskap föder ännu mer isolering.
37
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Strukturell prevention: Bättre levnadsförhållanden
För att samhället ska vara tryggt och säkert krävs tvärsektoriell samverkan mellan myndigheter
och samhälle från högsta strategiska nivå till lägsta operativa nivå. Politiker måste ta beslut och
arbeta för att motverka segregation och förbättra människors levnadsförhållanden. Åtgärder
krävs som ökar människors möjligheter till arbete och utbildning, förbättrad vård, barnomsorg
och fritidsverksamhet, och därmed minskar människors utsatthet för socioekonomisk stress. Det
är viktigt att ge nyanlända personer förutsättningar för att integreras i samhället och arbeta mot
segregation och negativa attityder till invandring.
Social prevention: Att stödja familjer och individer
Den sociala preventionen riktar sig mot individer, familjer och grupper av barn och ungdomar
som är i behov av stöd. Utsatta områden måste få förstärkta samhällsresurser för att minska
utanförskapet och den socioekonomiska stressen. Elever med psykiska, beteende- och/eller
skolproblem behöver stöd av berörda parter. Fokus på att stärka ungdomars självförtroende och
självkänsla i positiv mening. Med fördel genomförs även hembesök i olika informations- och
kunskapssyften samt oro- och konsekvenssamtal. Det är viktigt att stärka boendemiljön och
minska trångboddheten, samt skapa meningsfull fritid och öka närvaron av pro-sociala förebilder
i områdena vilket är ett viktigt komplement till den verksamhet som bör bedrivas på skolor.
Situationsanpassad prevention: Områdes- och platsbaserade åtgärder
Eftersom en del bostadsområden är särskilt utsatta för social oro är det viktigt med samordnade
områdesbaserade analyser och insatser. I samverkan inventeras ett område ur trygghetssynpunkt
där platser som kan orsaka social oro åtgärdas, t.ex. genom att avlägsna bråte, brännbara föremål
och skymda platser med dålig belysning. Därefter tar man fram förslag på ytterligare kortsiktiga
och långsiktiga åtgärder. Det är även av stor betydelse att identifiera mikroplatser och hot spots
där man även analyserar vilka typer av händelser det är som sker. En sådan analys kan synliggöra
en del av motiven och den aktivitet som sker i kontexten, exempelvis vid bilbränder kan vissa
typer av motiv ligga bakom såsom försäkringsbedrägerier eller rent spänningssökande. Anläggs
skolbränder på dagtid eller kvällstid respektive natten har det sannolikt olika orsaker. Brinner det i
containrar kan det finnas ytterligare andra skäl. Utifrån en gemensam lägesbild kan berörda parter
ta fram förslag på lämpliga åtgärder, t.ex. olika förändringar i gatumiljön.
Åtgärder krävs för att stärka civilsamhället och den sociala kontrollen. Goda krafter kan ge
värdefull information om vilka aktiviteter som sker på platsen, om det brukar ske en
upptrappning innan oroligheter utbryter eller om oroligheterna brukar utlösas av en specifik
38
Metodhandbok för samverkan mot social oro
händelse. I detta skede kan man med fördel analysera statistik över tid. Risken för att bli upptäckt
är en avskräckande faktor för ungdomar, därför är det betydelsefullt att skapa flöden och
uppehållsplatser för vuxna.
3.2 Tidigare forskning
Michael Haas (1986) skriver att amerikanska upplopp genom historien varit kopplade till etniska
faktorer, exempelvis i Harlem på 60-talet. Dessa upplopp skapade enligt författaren stor offentlig
uppmärksamhet där olika teorier om våldets ursprung påverkade forskningens inriktning. Enligt
Haas (1986) utgår de flesta definitioner av social oro från materialistiska fenomen vilket gör att
fysiskt våld rotas i objektiv fattigdom och ojämlikhet hos upprorsmakarna. Vidare menar Haas
(1986) att det finns teoretiker som till motsats påstår att fysiskt våld har ett psykiskt ursprung
såsom attityder, alienation och frustration. Metafysiska realister förespråkar därtill att orsakerna
till fysiskt våld är en blandning av både materialistiska fenomen och attitydsmässigt ursprung där
det finns ett kausalt samband mellan de båda (Haas, 1986). Haas (1986) har granskat två tidigare
skrivna rapporter där avvikande beteende förklaras utifrån bristfällig integration till samhällets
normer. Rapporterna beskriver en bristfällig assimilation som en uppenbar brist på sociala
normer och som beror på förvirring hos de invandrare som är bosatta i förorterna. Herman
(2005) har studerat flera upplopp i USA mellan år 1919-1992 där flera av upploppen haft dödlig
utgång. Författaren beskriver hur våldsamma konfrontationer utbröt 1992 i Los Angeles mellan
immigranter från Latin Amerika och Asien samt vita och mörkhyade infödda amerikaner.
Konfrontationerna handlade om tillgången till arbete, bostäder och makt. Konkurrens mellan
nyare och äldre etniska grupper över arbeten och socialt territorium har även skett i Chicago och
Detroit som sedermera genererat kollektivt våld (Herman, 2005).
Mucchielli (2009) har studerat upploppen som ägde rum i Paris förorter hösten 2005. Studien
bygger på intervjuer med upprorsmakare och boenden i två utsatta områden som drabbades av
upploppen. Mucchielli (2009) menar att upprorsmakarna mestadels består av arbetslösa
ungdomar av utländsk härkomst vars destruktiva handlingar riktats mot polisen. Detta hänger
enligt författaren ihop med att Frankrike de senaste 15 åren gått igenom en ”ghettoiserande”
process där våldsamheter och bilbränder blivit återkommande företeelser. Händelserna 2005
startade som ofta tidigare med ett polisingripande. I samband med händelserna benämnde den
franske premiärministern våldsamheterna som ”social oro” istället för ”upplopp”. Till skillnad
från oroligheterna i början på 90-talet då stora grupper av ungdomar drabbade samman med
poliserna så skedde händelserna 2005 i mindre mobila grupper. Sammanfattningsvis menar
39
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Mucchielli (2009) att orsakerna till oroligheterna var att de boendes levnadssituation i dessa
områden präglas av otrygghet och alienation. I dessa områden råder en bristande social
gemenskap med stora grupper av immigranter, extremt höga nivåer av arbetslöshet samt
ambivalent relation till samhällsinstitutioner (Mucchielli, 2009).
Mucchielli´s (2009) studie stämmer även in på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
(2011b) som beskriver hur oroligheterna skett i segregerade områden där det lever många
människor med socioekonomiska problem. Detta leder enligt MSB (2011b) till en ond spiral av
utanförskap, misslyckad skolgång och arbetslöshet vilket i sin tur leder till ökad isolering från det
övriga samhället. De boende bär ofta på en stark misstro mot majoritetssamhället där misstron
oftast riktas mot polisen som får stå som den yttersta symbolen för samhället. Risken för att
ungdomar påverkar varandra till att vara aktiva i samband med social oro ökar enligt Botkyrka
kommun (2010) då man befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. När sedermera polisen
konfronterar ungdomarna kan situationen som uppstår bidra till att kriminell verksamhet
utnyttjar situationen för egen vinning, framförallt till nyrekrytering av ungdomar i närområdet.
Per-Olof Hallin och Nicklas Guldåker (2013) från Malmö Högskola har i publikationen Stadens
bränder – Anlagda bränder och Malmös sociala geografi studerat anlagda bränder från år 1998 till 2012
där antalet anlagda bränder från slutet av 90-talet ökat med 215%. Författarna konstaterar att allt
fler bränder tycks vara anlagda och att många skolor drabbas. Utöver brandutvecklingen i Malmö
har det under senare år även inträffat flera konflikter mellan ungdomar, unga män, och polis
respektive räddningstjänst. Vid dessa motsättningar har bränder använts som konfliktmedel
(Hallin & Guldåker, 2013). Hallin och Guldåker (2013) förklarar ökningen av antalet anlagda
bränder med två sociala processer. Dels genom kabelbränder där syftet är att stjäla koppar för
försäljning, dels genom ett ökat antal anlagda bränder i några begränsade bostadsområden. Mellan
2000 och 2009 står två bostadsområden för närmare 30% av ökningen av anlagda bränder där
10% av de undersökta delområdena står för 75% av det ökade antalet anlagda bränder. Hallin och
Guldåker (2013) menar att dessa områden kännetecknas av sämre levnadsförhållanden där de två
mest brandutsatta områdena har en befolkning med ett stort antal barn och unga samt
trångbodda hushåll. En statistisk analys visar att antalet barn och befolkningens utbildningsnivå
är två viktiga faktorer bakom anlagda bränder. Dessa faktorer i kombination med informell
befolkningstillväxt, sämre hälsa, högt vårdbehov och låg andel grundskoleelever med
gymnasiebehörighet skapar förhållanden med socioekonomisk och psykisk stress. Detta har lett
till konflikter mellan ungdomar och polis vilka blivit särskilt akuta genom upplopp och
gatukonflikter 2008 och 2009. Författarna förklarar att ungdomarna bl.a. känner spänning,
40
Metodhandbok för samverkan mot social oro
frustration och söker hämnd där de anlagda bränderna genomförs som en konfliktpraktik mot
polisen och räddningstjänsten (Hallin & Guldåker, 2013).
Otto Adang, Hani Quint och Ronald van der Wal har i ett okorrigerat utkast kallat Are we different?
Why there are no ethnic riots in the Netherlands undersökt varför Holland inte drabbats av storskaliga
våldsamheter mellan etniska grupperingar samt mellan etniska grupperingar och polisen.
Författarna har studerat nationell och internationell litteratur, och man har även studerat fem
händelser i Holland i vilka man kunde skönja etniska spänningar och risken för kollektivt våld likt
det i Frankrike 2005. Författarna menar att Hollands förskoning inte handlar om tur. Från en
strukturell synpunkt ackumuleras riskfaktorer som är relaterade till etnicitet. På sättet holländska
myndigheter samverkar med sociala partners och polisen, och verkställer politik som är inriktat
på social sammanhållning och avskaffande av fattigdom, så bidrar detta till relationer som är mer
harmoniska och mer inriktade på samarbete med de olika befolkningsgrupperna. En naturligare
strategi i kombination med förebyggande arbete och repression, empati och verkställande, verkar
vara avgörande för att förhindra upplopp. För att en sådan strategi ska vara möjlig måste polisen
vara ordentligt inbäddad i samhällsstrukturen så att polisen på ett bra sätt kan tilltala och vårda
befintliga kontakter och relationer (Adang, Quint & van der Wal).
Författarna pekar på att den holländska polisen arbetar efter konceptet community policing (svenska:
närpolisverksamhet) vilket betyder att man är närvarande överallt i utsatta områden där polisen
upprätthåller relationen med lokalbefolkningen. De lokala poliserna känner till områdena, dess
problembild och lokalbefolkningen. Under arbetstid vistas de ständigt ute bland dem, där även
officiella möten planeras in. Resultatet blir att polisen inte är främlingar i sitt område och att
relationen blir mer positiv samt att polisen får en mer social roll i områdena. Holländska
regeringen erkänner värdet av närpolisverksamheten, i ett nationellt program som omfattar
utsatta områden förser regeringen områdena med fler poliser än övriga områden. På nationell och
lokal nivå finns samverkansforum och lokala beredskapsplaner. Författarna menar att en stor
fördel ligger i att den holländska polisen investerar i multikulturella kunskaper eftersom det leder
till att man förstår och kan agera utifrån den lokala kontexten (Adang, Quint & van der Wal).
Adang, Quint & van der Wal beskriver vidare hur polisen har en integrerad strategi där de ingår i
ett nätverk med lokala myndigheter, socialtjänst och goda krafter. I samband med händelser kan
polisen mobilisera sitt nätverk, de kan även bistå polisen med värdefull information. Författarna
menar att även om enklare förebyggande och repressivt arbete kompletterar varandra, är
egenskaperna som medföljer en repressiv strategi inte tillämpbar i en lokal relationsskapande
41
Metodhandbok för samverkan mot social oro
kontext. Även när repressivt arbete och förebyggande arbetet presenteras som varandras
motsatser är det viktigt att inse att en ensidigt repressiv strategi inte kan lyckas utan förebyggande
och relationsskapande åtgärder (Adang, Quint & van der Wal).
3.3 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel presenteras de samhällsvetenskapliga teorier vi har som stöd i vårt
brottsförebyggande samverkansarbete.
Den integrerade teorin
Utgångspunkten för den integrerade teorin är att individen kommer till en situation med en viss
benägenhet att bryta mot lagens regler. Denna benägenhet bestäms i stor utsträckning av
individens grad av självkontroll och styrkan hos de sociala banden till det konventionella
samhället. Från brottspreventiv synpunkt innebär detta att målet är att stärka individers
självkontroll och sociala band till det konventionella samhället (Torstensson & Wikström, 1995).
Vi vill med metodhandboken stärka individers sociala band till det konventionella samhället
genom att sprida framgångsrika arbetssätt på hur polis, kommun och övriga aktörer kan
samverka tvärsektoriellt. Det kan t.ex. handla om att arbeta med kontaktpoliser,
föräldrautbildningar och orosamtal. Dessa arbetssätt syftar till att minska det utanförskap som
tidigare forskning visat är en av grundorsakerna till social oro, där de boende ofta har svaga
sociala band till det övriga samhället. I den integrerade teorin innebär varje situation ett
beslutsfattande. I detta fall gäller beslutet att begå eller inte begå en brottslig handling. Från
brottspreventiv synpunkt innebär detta att man ska försöka influera individer att välja att inte
begå brott (Torstensson & Wikström, 1995).
Individens beslut att begå eller inte begå brott påverkas av, förutom individens brottsbenägenhet,
hur individen uppfattar risken för att hans handlande ska kunna resultera i ett straff, samt hur
starka frestelser (t.ex. förekomsten av svagt skyddade objekt) eller friktioner som uppstår i
samband med situationen (d.v.s. handlingar eller händelser som ger upphov till ilska och
aggressioner). Förekomsten av frestelser i samband med oroligheter kan motverkas genom att
städa upp i områdena och rensa bort onödigt buskage, lösa stenar och tillhyggen, brända och
övergivna bilar, samt öppna containrar och lösa soptunnor. Detta arbetssätt kallar vi för
trygghetsvandring där platser inventeras ur trygghetssynpunkt och städas upp. Till detta kopplas
även värdet av att skaffa sommarjobb åt ungdomarna ute i områdena, där vi upplevt att när en
ungdom arbetar med sitt eget område så vill denne sedan inte förstöra det man skapat och byggt
upp. Det kan t.ex. handla om olika former av parkarbeten. Sommarjobb skapar även motivation
42
Metodhandbok för samverkan mot social oro
och håller ungdomar sysselsatta. Syftet med sommarjobben är att integrera dem i
arbetsmarknaden vilket stärker de sociala banden och ökar deras självkontroll (Torstensson &
Wikström, 1995). Vi anser att det är viktigt att arbeta kontaktskapande ute i områdena, t.ex. med
hjälp av dialogpoliser, fältarbetare och goda krafter. En positiv relation mellan ungdomar och
polisen är viktigt eftersom polisingripanden i utsatta områden är en mycket vanlig ”trigger” till
våldsamheter.
Individuell brottsbenägenhet
Den grupp i samhället som regelbundet begår brott kallas kroniker och är en liten grupp jämfört
med alla som någon eller några gånger bryter mot lagen. De är kronikerna som begår majoriteten
av de grövsta brotten. Torstensson & Wikström (1995) menar att det är en förhastad slutsats att
de brottsförebyggande åtgärderna främst bör satsas på denna grupp. Snarare innebär det att man
ska inrikta resurserna på att förhindra att individer utvecklas till kroniker, eftersom grova brott
ofta uppkommer sent i en kriminell karriär. Det bästa sättet att förebygga grova brott är alltså att
minska rekryteringen till kronikergruppen. Områden som präglas av socioekonomisk utsatthet
har visat sig vara en grogrund för rekrytering till kriminella organisationer och extremist
grupperingar. Därför hävdar vi att det är mycket viktigt att samverka i brottsförebyggande syfte
med inriktning på barn och ungdomar. I samband med tidigare oroligheter har oftast en liten
grupp ungdomar varit drivande och uppviglat händelserna. En stor andel av dessa ungdomar har
ofta en kriminell livsstil och tjänar därför på det samhällsförakt som odlas i dessa
utanförskapsområden, eftersom man vill underlätta den lokala rekryteringen bland barn och
ungdomar samt hålla samhällsinstitutioner på avstånd, främst polisen. Därför är det av yttersta
vikt att resurser sätts in tidigt i ungdomars liv i syfte att stoppa utvecklingen som sker i dessa
områden (Torstensson & Wikström, 1995).
Kontrollteorin
En av de mest framträdande kriminologiska teorierna är den s.k. kontrollteorin som betonar att en
individs brottsbenägenhet i hög grad är beroende av dennes självkontroll. Utgångspunkten för
teorin är att alla människor har tillräcklig motivation för att begå brott, men att det är skillnad
mellan individer vad gäller självkontroll å ena sidan och sociala band å den andra, kopplat till det
konventionella samhället som förklaringsmodell till individuella skillnader i benägenheten att begå
brott. Personer med låg självkontroll och svaga sociala band till det konventionella samhället har
enligt kontrollteorin störst benägenhet att begå brott (Torstensson & Wikström, 1995).
43
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Självkontroll
Självkontroll definieras som:
Den förmåga som individen har att motstå stundens frestelser (t.ex. att bryta mot lagen) och provokationer
(Torstensson & Wikström, 1995).
Förmåga till självkontroll kan uppfattas som ett resultat av olika personlighetsegenskaper som
utvecklas starkast under barndomen. Individer med svag självkontroll kännetecknas ofta av
impulsivitet, självcentrering, önskan om omedelbar tillfredställelse av behov, samt
okänslighet/likgiltighet inför andras behov och lidanden. Att stärka barn och ungdomars
självkontroll är ett av de effektivaste sätten att förebygga brott. En stark självkontroll innebär
dessutom att individen har goda förutsättningar att fungera väl i samhället. Därmed har
ungdomen även lättare att utveckla sociala band till det konventionella samhället, vilket i sin tur
ytterligare bidrar till en försvagning av brottsbenägenheten (Torstensson & Wikström, 1995).
Eftersom forskning visar (Sarnecki,1992) på vikten av att arbeta brottsförebyggande mot barnoch ungdomar så är det barn, ungdomar och unga vuxna vi har som utgångspunkt i denna
metodhandbok. Vi presenterar flera konkreta exempel som syftar till att fånga upp individer i
riskzon så tidigt som möjligt, t.ex. genom kontakt- och ungdomspoliser, fältverksamhet,
bemannade platser, föräldrautbildningar, samt oro- och konsekvenssamtal.
Sociala band till det konventionella samhället
En stark självkontroll är ingen garanti för att en individ ska följa samhällets regler, normer och
värderingar. Det krävs även att individen utvecklar starka sociala band till det konventionella
samhället. Med individens sociala band till det konventionella samhället menar man i huvudsak:
Hur mycket individen har investerat i en konventionell livsstil (utbildning, arbete osv) samt i vilken grad han
har införlivat en moralisk övertygelse om värdet av att följa samhällets lagar och regler (Torstensson &
Wikström, 1995).
Ju mer en individ har investerat i en konventionell livsstil och ju starkare individens moraliska
övertygelse är att följa lagar och regler, desto starkare sociala band har denne till det
konventionella samhället. Svaga sociala band till det konventionella samhället innebär att
individen står utanför det övriga samhället. Detta betyder att individen inte har lika mycket att
förlora på att begå brottsliga handlingar, det kan uttryckas som att individens sociala kostnader är
44
Metodhandbok för samverkan mot social oro
små. Den sociala kostnaden kan definieras som förväntade negativa reaktioner från personer som
är socialt betydelsefulla för individen. Individer som står utanför det konventionella samhället
kallas ofta för socialt marginaliserade (Torstensson & Wikström, 1995).
Social marginalisering
Sernhede (2002) har i många år forskat om stigmatisering och marginalisering av Göteborgs
förorter. Han förklarar att i de svenska miljonprogramsområdena kunde människor från
innerstadsdelarna och den nyanlända arbetskraften från övriga Sverige och de nordiska länderna,
snabbt och enkelt få bostad. Men många valde dock att flytta därifrån då områdena fick en
negativ stämpel som grundade sig på sociala problem och främlingskap. Sernhede menar att de
moderna samhällena inte kommit tillrätta med fattigdomsproblemen. Hans argument bygger på
intervjuer med ungdomar där resultaten visar hur stigmatiseringen avgränsat dem från det
omgivande samhället.
Marginalisering och stigmatisering av förorter beror ofta på politik, arbetsmarknad och media,
vilket betyder att marginaliseringen och stigmatisering sker utanför själva området (Kamali, 2006).
De boende stämplas som passiva, missanpassade och anses beroende av socialbidrag och de
beskylls ofta själva för sin marginaliserade position (Dahlstedt, 2002). Områden som drabbats av
social oro är platser som utsatts för territoriell stigmatisering. En stor bidragande faktor till de
upplopp som skett i Europa och USA är en ökad stigmatisering av bostadsområden och sociala
grupper, både i det vardagliga livet och i samhällsdebatten (Wacquant, 2008).
I ett marginaliserat samhälle medföljer en känsla av maktlöshet. En marginaliserad ställning i
samhället kan medföra svårigheter att bestämma över den egna tillvaron och upplevelser av att
vara åsidosatt och inte bli lyssnad till. Man har ingen makt att påverka och man bär sedan tidigare
på upplevelser av att vara tyst och rädd. Det gör att det inte känns som att det är någon idé att
tillsammans med andra i samma situation höja rösten och kräva sociala förändringar, vilket gör att
människor kan få svårt att få sina problem och frågeställningar uppmärksammade på den
offentliga dagordningen (Dahlstedt, 2002). Från en brottspreventiv synpunkt gäller det att
uppmuntra individer att investera i det konventionella samhället, t.ex. i utbildning och
yrkeskarriär, samt att försöka bidra till att individen tar samhällets lagar och värderingar till sig
och gör till sina egna (Torstensson & Wikström, 1995).
45
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Utanförskap
Begreppet alienation används i kontexten av förfrämligande, känsla av maktlöshet,
meningslöshet, social isolering och brist på identitet. Ekonomisk utsatthet, trångboddhet och
barnfattigdom kan, inte minst för ungdomar skapa känslor av orättvisa. Grunden för alienation
utgörs av att själv inte kunna se olika utvecklingsvägar tillsammans med att ofta beskrivas eller
framställas som ett problem och ett hot. Eftersom människor är handlande individer som inte är
likgiltiga inför olika samhällsstrukturer kan de utveckla olika anpassnings- och konfliktstrategier i
syfte att hantera eller reagera på sina livssituationer. Vid vissa tillfällen kan de systematiska,
symboliska och subjektiva våldsformerna vävas samman och få våldsamma uttryck som ofta
riktas mot polis eller räddningstjänst (MSB, 2011a).
Sernhede (2002) menar att det i dessa områden råder en osäkerhet och främlingskap till det
övriga samhället. Sernhede förklarar att barn och ungdomar delar vissa erfarenheter som är
gemensamma för just dem och som skiljer sig från unga i övriga Sverige. Ungdomarnas behov av
erkännande, respekt och tillhörighet präglas på ett annat sätt än vad som är fallet för etniskt
svenska ungdomar, av alienationsskapande möten med det officiella Sverige. Dessa klyftor leder
till missnöje och misstro som bidrar till att samhällets legitimitet i underklassens ögon försämras,
vilket i sin tur kan leda till att ungdomarna riktar sin fientlighet mot polisen som får symbolisera
statens okänslighet och förtryck (Wacquant, 2008).
Hallin, m.fl. (2010) förklarar att anledningen till att unga män begår våldshandlingar kan vara att
de jämfört med andra personer har mindre positiva relationer till andra sociala nätverk, t.ex.
skola, familj, kamratnätverk och föreningar. Vissa ungdomar kan eller har inte möjlighet att
hantera alienationsprocesser utan kan till och med känna dubbel alienation. Detta leder till att
dem inte bara känner alienation till polis och samhälle utan även kommer i konflikt med övriga i
det egna boendeområdet.
Situationella ansatsen
Teorierna och grundtankarna inom den situationella ansatsens kriminologi är enligt många
mycket mer användbar och tillämpbar för polisen i det dagliga arbetet än vad den tidigare
traditionella kriminologin är. Det beror på att den situationella ansatsen handlar om de
omedelbara situationsbaserade orsakerna till brott där även frestelser, möjligheter och otillräckligt
skydd av brottsobjekt (brottsoffer och egendom) ingår (Clarke & Eck, 2006).
46
Metodhandbok för samverkan mot social oro
En av huvudteorierna inom den situationella ansatsens kriminologi är rutinaktivitetsteorin. Denna
teori utgår ifrån att brott inträffar när en motiverad gärningsman och ett lämpligt brottsobjekt
(offer eller egendom) sammanträffar i tid och rum utan att det finns någon kapabel beskyddare
närvarande. Eftersom mänsklig girighet och själviskhet är tillräckliga förklaringar till kriminell
motivation så tar teorin existensen av en motiverad gärningsman för given. Det görs ingen
skillnad mellan ett mänskligt offer och egendom eftersom båda kan tjäna brottslingens syfte.
Beskyddare kan vara både människor och säkerhetssystem. Denna teori ledde till den
ursprungliga brottstriangeln med tre områden som motsvarar brottslingen, offret eller
egendomen, och platsen (Clarke & Eck, 2006).
Rutinaktivitetsteorin utgör ett användbart analysverktyg för tre återkommande problem:
1.
2.
3.
Upprepade brottsförövare som attackerar olika offer/egendom på olika platser, s.k.
specialiserade återfallsbrottslingar.
Upprepad utsatthet för brott som handlar om offer som upprepade gånger utsätts för
brott av olika förövare, s.k. sårbara brottsobjekt.
Upprepade problem på samma plats handlar om olika förövare och olika brottsobjekt
(offer eller egendom) som möts på samma plats. Dessa platser kännetecknas av att de
är särskilt brottsutsatta eller oroshärdar.
47
Metodhandbok för samverkan mot social oro
De flesta händelser utgörs av en blandning av problemen som beskrivs ovan. Till varje
ursprungsnivå lägger man inom rutinaktivitetsteorin även till en yttre nivå, s.k. ”controllers”:
För brottsobjektet (offret eller egendomen) är detta den kapable beskyddaren –
vanligtvis personer som själva skyddar sina egna eller närståendes tillhörigheter.
Motsvarande gäller beskydd av presumtiva brottsoffer.
För brottslingen är övervakaren någon som känner brottslingen väl och som kan
utöva en viss kontroll över dennes handlingar, t.ex. föräldrar, syskon, lärare, vänner
och partner.
För platsen är controllern den platsansvarige, den person som har ansvar för att
kontrollera uppförandet på en viss plats, t.ex. en konduktör på ett tåg eller en lärare i
en skola (Clarke & Eck, 2006).
Genom tillägget av de yttre nivåerna skapas en teori om hur brott uppstår och återkommer.
Problemen med specialiserade återfallsbrottslingar inträffar när förövarna kan hitta brottsobjekt
eller platser som är temporärt sårbara. De som kontrollerar dessa brottsobjekt och platser kan
kanske förhindra framtida angrepp, men förövarna går då vidare till andra brottsobjekt och
platser. Det är den bristande kopplingen mellan brottsling och övervakare som underlättar för
brottslingarna (Clarke & Eck, 2006). Problem med sårbara brottsobjekt inträffar när presumtiva
offer ständigt är i kontakt med potentiella brottslingar på olika platser utan att offren vidtar
åtgärder för att öka sin säkerhet samtidigt som deras beskyddare är frånvarande eller ineffektiva.
Övervakaren kan förhindra att brottslingarna utför flera brott och den platsansvarige kan
förbättra sin kontroll av uppförandet på de platser som denne ansvarar för, men offret kommer
istället möta andra brottslingar på andra platser. Motsvarande gäller sårbar egendom (Clarke &
Eck, 2006).
Problem med särskilt brottsutsatta platser inträffar när nya potentiella brottslingar och nya
potentiella brottsobjekt sammanträffar på en plats där den platsansvarige är svag. Omgivningen
fortsätter att underlätta incidenter, även om övervakaren motverkar lagöverträdelser och
beskyddaren motverkar utsatthet för brott (Clarke & Eck, 2006). Att förstå hur dessa
återkommande problem uppstår är tillämpbart i samverkansarbetet mot social oro. Det handlar
inte bara om att gripa stenkastande ungdomar utan även om att förhindra att situationen
upprepar sig genom att bättre utnyttja övervakaren, t.ex. vikten av att se föräldrars betydelse för
sina barn i det brottsförebyggande arbetet och involvera dem i utbildning och samverkan (t.ex.
orosamtal, SFI och informationsspridning). Vidare handlar det om vad brottsoffer (i fallet med
48
Metodhandbok för samverkan mot social oro
social oro exempelvis samhällsföreträdare, skolor och bilar) kan göra för att minska risken för att
utsättas för brott igen. Exempelvis kan kontaktpoliser i skolan bidra till att skapa relationer
mellan elever och polisen. Det är också viktigt att se vilka förändringar som kan göras på de
platser där problemen inträffar, t.ex. genom att hålla områden snygga och röja undan lösa stenar
och brännbara föremål. Vidare kan fastighetsägarna sägas vara platsansvariga där
samverkansarbete bedrivs med bl.a. inventeringar av säkerheten.
Arbetssätten som presenteras utifrån respektive lägesbild utgår från en modell som baseras på
rutinaktivitetsteorin. I modellen är samverkan det centrala temat där beslutade åtgärder riktas mot
ungdomarna, platsen och den sociala kontrollen.
Samverkan för att öka den sociala kontrollen är t.ex. utsättningsmöten som hålls varje fredag och
lördag samt lovdagar. Syftet är att skapa en gemensam lägesbild och ta fram åtgärdsförslag.
Medverkande är förutom polisen och stadsdelen, alla som vill vara med och hjälpa till. Alla goda
krafter. I samband med varje utsättningsmöte sker utskick av sms till alla deltagare innehållande
information och lägesrapport.
Samverkan med fokus på ungdomar är t.ex. MBU (Människan bakom uniformen) där ungdomar i
Göteborg vid tio tillfällen får chans att lära känna och utbildas av vuxna i uniformsbärande yrken.
Syftet är att ungdomarna och personalen ska lära känna och skapa förståelse för varandra.
Målsättningen är att ungdomars delaktighet i samhället ska öka och att kriminaliteten därmed ska
minska.
Samverkan med fokus på platsen är t.ex. trygghetsvandringar där man systematiskt inventerar
platser och utrymmen ur trygghetssynpunkt. Syftet är att upptäcka och åtgärda platser och
omständigheter som kan orsaka social oro och åtgärda dessa, t.ex. genom att avlägsna stenar,
brännbara föremål, brända/övergivna bilar samt åtgärda öppna containrar och lösa soptunnor.
Strainteorin
Strainteorin utvecklades av den amerikanske sociologen Robert Merton och är en av de mest
framträdande teorierna inom kriminologisk forskning. Det engelska ordet strain översätts till
svenska som ”smärta” eller ”frustration” och är en stor riskfaktor för kriminalitet, avvikande
beteende och sociala problem. Strainteorin är en strukturell teori som menar att kriminalitet och
avvikande beteende grundar sig i samhällsstrukturen. Den franske sociologen Emile Durkheims
anomiteori har haft stort inflytande på Mertons strainteori. Durkheim menade att kraftiga och
49
Metodhandbok för samverkan mot social oro
snabba politiska, sociala, ekonomiska eller kulturella samhällsförändringar kan leda till en
upplösning av samhällets normsystem, vilket Durkheim kallar anomi. Detta kan leda till ett
avvikande beteende, t.ex. självmord och kriminalitet (Merton, 1968).
Strainteorin menar att det är samhällets institutionella och kulturella normsystem som är främsta
orsaken till strain. Normsystemen bygger på föreställningar om materiella och monetära
framgångar som påverkar de flesta individer och samhällsgrupper, dock är det långt ifrån alla som
har de förutsättningar och legitima medel som krävs för att uppnå dessa normsystem. Det är
denna motsättning mellan mål och medel som Merton definierar som strain. Vidare presenterar
han fem anpassningsstrategier som individen tillämpar för att motverka eller överkomma strain.
Dessa är konformitet (conformity), innovation (innovation), ritualister (ritualism), tillbakadragande
(retreatism) och rebelliskhet (rebellion) (Merton, 1968).
Konformitet är de faktorer som anses skapa ”ett bra liv”, t.ex. en framgångsrik yrkeskarriär,
ekonomiskt välstånd eller liknande idealbilder. Denna kategori individer delar samhällets livsmål
och har de förutsättningar som krävs för att uppfylla dessa, t.ex. genom intellektuella eller sociala
talanger. I denna kategori råder det ingen direkt motsättningen mellan mål och medel vilket gör
att risken för strain som leder till kriminalitet och avvikande beteende år låg. Denna
anpassningsstrategi är den vanligaste och de flesta individer anses tillhöra denna kategori (Merton,
1968).
Innovation är den kategori individer som delar samhällets livsmål men som inte har tillräckligt med
personliga förutsättningar för att uppfylla livsmålen. Hit hör ofta de lägre samhällsklasserna som
inte kan uppnå samhällets livsmål om ekonomisk framgång. Invandrare som kanske möter en
högre levnadsstandard i sitt nya hemland men som själva saknar möjligheterna att avancera på
samhällsstegen p.g.a. bristande språkkunskaper och utbildning, och/eller diskriminering. Med
innovation vidtar individen därför andra tillvägagångssätt, t.ex. kriminella handlingar i syfte att
uppnå de ekonomiska framsteg som samhället kräver (Merton, 1968).
Ritualister följer samhällets legitima medel men förlorar samtidigt livsmålen. Dessa individer följer
slaviskt institutionella regler utan hänsyn till konsekvenserna som detta beteende medför för
andra individer. Dessa individer utvecklar normalt inte ett brottsligt beteende, dock kan de vara
till problem för andra människor då de följer alla regler utan att bry sig om konsekvenserna. En
ritualist kan vara nidbilden av en byråkrat i den negativa bemärkelsen (Merton, 1968).
50
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Tillbakadragande är enligt Merton den ovanligaste kategorin. Hit hör utslagna grupper och de som
anses stå utanför samhället, t.ex. narkomaner, hemlösa och subkulturella grupper. Dessa individer
omfattas inte av samhällets livsmål eller de tillvägagångssätt och medel som uppfyller dessa.
Istället kan dessa grupper skapa sina positiva upplevelser genom missbruk eller olika former av
social tillhörighet, t.ex. gemenskapen i extrema sekter eller politiska grupperingar. I denna
kategori inkluderas även ungdomsbrottslingar och yrkeskriminella som använder sig av våld och
brott i syfte att uppnå ekonomisk framgång eller värden som makt och respekt. Dessa individers
livsval är inte acceptabla ur samhällets synvinkel. Det är dock omdebatterat ifall dessa personer
tillhör den tillbakadragande kategorin eftersom värden som makt och respekt är accepterade
livsmål i samhället, där endast medlen för att uppnå dessa kan strida mot normsystemen (Merton,
1968).
Rebelliskhet innefattar de personer som aktivt gör motstånd mot samhället och de rådande
normsystemen, både vad gäller mål och medel. Tillskillnad från tillbakadragande så vill de
rebelliska skapa en ny social ordning vars väg kan innehålla lagöverträdelser, t.ex. extrema
politiska grupperingar eller djurrättsgrupper (Merton, 1968).
Tidigare forskning (Mucchielli, 2009) visar att upploppsliknande händelser såsom stenkastning,
anlagda bränder och skadegörelse grundar sig i segregation och utanförskap som innefattar
arbetslöshet, bristfällig skolgång och stigmatisering. Detta är faktorer som inbäddas i
samhällsstrukturen, alltså problem som måste bemötas och beslutas på regeringsnivå för att ett
gott resultat ska synas på lokal nivå. Den upplösning av normsystem som enligt strainteorin leder
till avvikande beteende och kriminalitet kan förklara oroligheterna som drabbat städer runt om i
Europa. I områden där oroligheterna skett lever människorna i utanförskap till det övriga
samhället vilket gör att befolkningen i dessa områden skapar egna normer, värderingar och lagar.
Exempelvis begår innovativa individer kriminella handlingar för att uppnå de ekonomiska
framsteg som samhällets livsmål kräver vilket gör att det skapas en normförskjutning där
avvikande och kriminellt beteende accepteras i syfte att uppnå samhällets livsmål.
Samhällets livsmål gör även att individen jämför sin egen och sitt områdes situation med andra
individer och områden vilket skapar känslor av frustration, orättvisa och maktlöshet. Dessa
känslor har inte sällan resulterat i våldsamheter där en av grundorsaken varit att ta tillbaka den
makt och respekt man upplever sig ha förlorat. Teorin om ritualister som slaviskt följer
institutionella regler utan hänsyn till konsekvenserna det medför kan också appliceras i
samverkansarbetet mot social oro. Det är otroligt viktigt att polis, skola och socialtjänst arbetar
51
Metodhandbok för samverkan mot social oro
relationsskapande i utsatta områden, både med ungdomarna själva men även med föräldrar. Det
har tidigare visat sig få negativa konsekvenser då man gått in med kravallpoliser i dessa områden
vilket skapat ännu större frustration bland ungdomarna, varpå upplopp utbrutit. I
metodhandboken presenteras flera framgångsrika arbetssätt på hur lokala aktörer ska samverka
och arbeta relationsskapande ute bland lokalbefolkningen.
Vidare kan man koppla kategorierna rebelliskhet och till viss del även tillbakadragande till
nyrekryteringen av ungdomar till religiösa extremistgrupperingar. I utsatta områden som drabbats
av social oro vet man att det förekommit rekrytering till religiösa extremistgrupperingar, ett
scenario som även svensk forskning kopplar till utanförskap (Hallin, m.fl., 2010).
Nivåer i det brottsförebyggande arbetet
I den brottsförebyggande litteraturen brukar man efter förebild från den medicinska forskningen
skilja på primär, sekundär och tertiär brottsprevention. Med stöd och kunskap i dessa tre nivåer kan
samverkansarbetet sättas i ett sammanhang som underlättar implementeringen av lämpliga
åtgärder i det brottsförebyggande arbetet.
Primär prevention – Den primära nivån avser åtgärder som syftar till att förebygga
brott i hela befolkningen, allt från barnuppfostran till utmätning av straff. Till denna
nivå räknas även att vidta tekniska åtgärder för att förebygga brott, till exempel
installation av lås och larm.
Sekundär prevention – Den sekundära nivån avser åtgärder som riktas mot personer,
platser och situationer som är utsatta för brottsrisker, t.ex. åtgärder mot ungdomar
som utifrån skol- eller familjesituation bedöms vara i riskzonen för brottslighet men
som ännu inte begått några (av myndigheten kända) brott. Även ökad polisbevakning
på riskfyllda platser eller bevakning av personer som bedöms vara utsatta för risk
tillhör den sekundära preventionsnivån.
Tertiär prevention – Den tertiära nivån avser att förhindra att brottsbelastade
personer inte återfaller i ny brottslighet. Hit räknas även åtgärder som syftar till att
förhindra att brottsoffer utsätts för nya brott. Det handlar främst om olika straff och
behandlingsåtgärder med individuellt preventiva syften som man med lagens stöd
vidtar mot personer som gjort sig skyldiga till brott (Sarnecki, 1992).
52
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Lokala åtgärder
Brottsförebyggande åtgärder måste bygga på kunskaper om brottslighetens karaktär. Den
kriminologiska forskningen visar att brottslighet koncentrerar sig till platser, tider, situationer och
personer (offer, gärningsmän). Fördelningen av brottslighet är inte slumpmässig utan kunskaper
om dess regelbundenhet är ett viktigt verktyg i det brottsförebyggande arbetet. Genom att
koncentrera t.ex. samverkan till de platser, tider, situationer och personer som är mest utsatta för
och involverade i social oro kan avsedda resurser utnyttjas på ett effektivt sätt. En ansenlig andel
av de faktorer som verkar brottsförebyggande är av lokal karaktär, t.ex. den sociala kontroll som
utövas inom bostadsområdet, familjen eller på arbetet. Ett brottsförebyggande arbete strävar ofta
efter att förstärka denna kontroll. Myndigheternas brottsförebyggande arbete är oftast lokalt
organiserat, exempelvis hos polis, socialtjänst och skola. Resurser för brottsprevention finns alltså
samlade på den lokala nivån (Merton, 1967).
Ofta har även brottsligheten lokal karaktär. Det går att dra paralleller till social oro där
våldsyttringarna ofta uppstår i det egna bostadsområdet. Strävar man efter att avgränsa sitt
brottsförebyggande arbete är det mer meningsfullt att göra det utifrån geografiska avgränsningar,
än till exempel juridiska avgränsningar (brottstyp). Då åtgärderna utgår från lokala förutsättningar
kan det vara svårt att dra generella uttalanden och slutsatser om dessa. Dock rör sig åtgärderna
inom samtliga tre nivåer för brottsprevention (primär, sekundär och tertiär). Åtgärder på den
sekundära nivån har störst möjligheter att vara framgångsrika. Det kan handla både om insatser
som syftar till att minska benägenheten att begå brott och som syftar till att försvåra
genomförandet av brott (Sarnecki, 1992), exempelvis genom oro- och konsekvenssamtal, eller
trygghetsvandringar.
Det ska nämnas att många åtgärder på tertiär nivå ligger utanför det brottsförebyggande arbetet.
Det lokala brottsförebyggande arbetet kan exempelvis inte påverka domstolarnas straffmätning.
En del möjligheter finns dock inom ramen för den samhällstjänst som bedrivs. Vissa lokala
åtgärder av tertiär karaktär har prövats inom det brottsförebyggande arbetet, t.ex. punktmarkering
av brottsbenägna individer. Dessa åtgärder uppges ha haft positiva effekter. Insatser för att
minska benägenheten till brott ska i första hand koncentreras till s.k. riskfamiljer där föräldrarna
av olika orsaker inte klarar av sin föräldraroll. Stöd till dessa föräldrar särskilt när barnen är små
kan ge mycket goda resultat (Sarnecki, 1992). Eftersom föräldrar är en betydelsefull risk- och
skyddsfaktor är det som tidigare sagts mycket viktigt att involvera föräldrarna i
samverkansarbetet, något som görs på många olika sätt bl.a. genom föräldrautbildningar och olika
samtalsformer. Dessa arbetssätt presenteras utförligare i grönt läge. Åtgärder som syftar till att
53
Metodhandbok för samverkan mot social oro
påverka benägenheten att begå brott är ofta av långsiktig karaktär. Att utvärdera effekterna av
dem har visat sig vara svårt. Den allmänna uppfattningen bland dagens forskare är att åtgärder i
brottsförebyggande syfte är effektivast om de vidtas vid tidig ålder (Sarnecki, 1992). Därför riktar
sig denna metodhandbok mot långsiktigt samverkansarbete med inriktning på barn,
ungdomar och unga vuxna.
3.4 Normativa förändringar i samhället
Problematiken i dagens samhälle är mångfacetterad och utan facit. Det finns inga enkla lösningar.
De processer som tas upp i detta stycke handlar i första hand om norm- och värdesystem, men
det finns naturligtvis andra kraftfulla processer som påverkar utvecklingen i samhället och andra
mekanismer som är minst lika viktiga, exempelvis socioekonomiska faktorer och psykosociala
processer i form av identitetsuppbyggnad, migration och främlingskap. Av utrymmesskäl
kommer dessa processer inte tas upp i denna text. Här är det i första hand en problematisering
runt de normativa förändringarna som kommer göras.
Förändringen av normer – parallella makt- och rättssystem
Människan lever i en kontext som består av social och fysisk miljö. Denna miljö dikterar
överlevnadsvillkoren för olika grupper av människor på jorden. Skillnaderna i
överlevnadsvillkoren gör att det mellan olika grupper har utvecklats olika överlevnadsstrategier
utifrån den kontext gruppen lever i. De olika överlevnadsstrategierna syftar ursprungligen till att
maximera gruppens överlevnad. Dessa överlevnadsstrategier kommer här översättas till normoch värdesystem. Därmed förklaras skillnader i norm- och värdesystem som olika former av
överlevnadsstrategier och inte som skillnader i olika gruppers ”kultur”.
De strukturella förändringar som skett i många av våra segregerade områden är bl. a. förändringar
gällande norm-, värde-, straff- och maktsystem. Detta har förändrats i en sådan takt att de
ordinarie samhällssystemen inte hunnit med och därmed har det uppstått parallella makt- och
rättssystem. Förändringarna på den strukturella/normativa nivån beror i huvudsak på att det
moderna individbaserade samhället delvis har satts ur spel. Detta kan ses som ett resultat av
statens nedrustning av skola, fritid, vård, socialmyndigheter och andra samhälleliga institutioner
tillsammans med stark närvaro av en samhällsstruktur grundad på ett traditionellt, kollektivistiskt
synsätt. Detta i kombination med ett starkt inflytande av sedvanerättssystem grundat i
hedersnormsystemet har i vissa fall skapat eller i andra fall riskerar att skapa en stat i staten.
54
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Förändringarna är lokala men får allt tydligare samhälleliga konsekvenser. Konsekvenser i form
av förändrade värde- och normsystem, men även i form av demokratisk marginalisering och
minskat inflytande av svensk lag och rätt till förmån för olika sedvanerättsystem. Det har även
fått konsekvenser i form av förändringar i de kriminella strukturerna samt hur de kriminella
nätverkens rekrytering bland barn och ungdomar går till. Vidare går det att hävda att ju mer
segregerat ett bostadsområde är och ju resurssvagare dess invånare är, desto större
genomslagskraft har de parallella makt- och rättssystemen. I de områden där förändringarna
inträffat har det skett en förskjutning i den sociala sfären. Där de ordinarie samhälleliga
organisationernas inflytande minskat och andra lokalt förankrade institutioner tagit över många
av de samhälleliga funktionerna.
Konsekvenserna av att parallella rätts- och maktsystem tar över är bl. a. att människor ställs utan
rättskydd. Det är inte säkert att de sedvanerättssystem som brukas tar hänsyn till individuella
behov och främjar kvinno- och barnperspektivet. Det finns heller inga garantier för att de
parallella maktsystemen följer de demokratiska spelreglerna. Det föreligger inte bara skillnader i
olika gruppers norm- och värdesystem utan det finns även stora skillnader mellan vem som kan
anses vara skyldig, hur man dömer och skillnader i vilka straff som kan utdömas. I många fall kan
straffen stå i stark kontrast till svensk lag och straffrätt. I många kollektivistiska samhällen är
gruppen skyldig att försvara de enskilda medlemmarna samt betala för de orätter som någon av
gruppens medlemmar utfört, vilket i princip innebär att andra personer än gärningsmannen kan
beläggas med penningböter eller utsättas för fysisk bestraffning och i värsta fall dödas.
Respectsystemet
Respectsystemet kan sägas vara en avart eller en kriminaliserad, anomisk form av heder. Med den
skillnaden att det inte finns någon social kontroll som reglerar straffens art, utan individen avgör
själv utifrån sin självbild vad som kan bedömas som disrespect och hur hårt straffet ska vara. När
det gäller de kriminella nätverken blir det allt mer tydligt att de har en hög våldintensitet. De
bygger upp både sin personliga och sin grupps makt på våldskapacitet, en våldskapacitet som
måste bevara sin påverkansfaktor genom att med jämna mellanrum påvisas. Våldet skapar rädsla
och verkar isolerande på områdets invånare som även bestraffas i sin kommunikation med
företrädare för och bevarare av de ordinarie samhällssystemen.
Förutom de kriminella nätverken ser vi även maktstrukturer bestående av ätter vars inflytande
helt och hållet är beroende av gruppens våldskapacitet. Dessa ätter återfinner vi i många av de
aktuella områdena och i de flesta av de framväxande kriminella nätverken. Liksom de kriminella
nätverken är ätterna beroende av ett begränsat geografiskt område och blir därmed mer beroende
55
Metodhandbok för samverkan mot social oro
av lokalbefolkningen i detta område. Detta då de ofta bor, har sin familj, sina vänner och bedriver
sin kriminella verksamhet på en och samma plats. Även rekryteringen bland ungdomar sker i det
lokala området. Skillnaden mellan nätverken och ätterna är dock att ätternas geografiska område
sträcker sig till de platser där de har släktingar vilket gör att de lättare expanderar.
Information finns att i de fall kriminalitet förekommer används ofta ättens medlemmar och dess
bundsförvanter för att t.ex. smuggla narkotika eller vapen. Ätternas och de kriminella
grupperingarnas makt är dock beroende av att befolkningen i närområdet förstår det
grundläggande maktspråket och dess koder. Detta gör att de kan sägas leva i ett slags symbiotiskt
förhållande med sitt bostadsområde. De har behov av att kontrollera området och fysiskt
försvara det mot andra konkurrerande kriminella grupper och andra norm- och värdesystem (dvs.
polis och andra samhälleliga institutioner eller andra representanter för det svenska systemet).
Integration är ett hot mot de kriminella nätverkens och ätternas makt, som helt och hållet baseras
på parallella samhällssystem vilket gör dem beroende av att alla de rekryterar har samma
mentalitet.
Det kan även tilläggas att systemets inflytande på individen inte är beroende av individens
etnicitet utan av hur resursstarka individerna är. Resursstarka individer antas här kunna stå mot
system lättare. Detta då strukturer är självgenererande och påverkar individens valmöjligheter.
Här bör även tilläggas att våldet som är den bärande faktorn i dessa system, i sig innebär ett stort
samhällsproblem och får förödande konsekvenser i form av förhöjd stress och PTSD-symptom.
Bedömning
Situationen är i vissa fall akut. Det är av stor vikt att myndighetssamhället börjar agera på ett
strukturerat samverkande sätt. Detta för att undvika ett utlämnande av barnen i de resurssvagaste
områdena som annars riskerar att tvingas stå för sitt eget sociala och fysiska skydd. Andra
konsekvenser av utvecklingen av parallella system är bland annat att människor riskerar att hamna
i demokratisk marginalisering. En marginalisering som kan innebära att tillgången till de ordinarie
samhällsystemen, som rättsväsende och politiska system som följer demokratiska spelregler,
minskar och i vissa fall minimeras. Detta då staten inte längre kan verka för individernas fysiska
och sociala skydd. Detta i sin tur kan leda till att de samhälleliga institutionernas legitimitet kan
börja ifrågasättas då dessa inte kan leva upp till de uppdrag de förväntas utföra eftersom de
parallella systemen tagit över delar av dess funktion. Om staten framställs som svag och de
parallella systemen ges för stora maktutrymmen kan även våldet mot statens representanter
56
Metodhandbok för samverkan mot social oro
förväntas öka. Detta som en del i en maktkamp och som ett sätt att manifestera sin makt utåt och
inåt. Dessa angrepp är i första hand att förvänta sig från de kriminella systemen.
Vidare leder utvecklingen av de parallella systemen till ökad segregering och utanförskap. Detta
då skillnader i individernas, verkliga och upplevda valmöjligheter riskerar att öka katastrofalt. På
grund av den parallella maktens beroende av befolkningen i det lokala bostadsområdet ligger det
inte i deras intressen att människorna i de resurssvaga områdena integreras i majoritetssamhället.
Segregering, känslor av utanförskap och anomi är viktiga förutsättningar för att de kriminella
nätverken skall kunna växa sig starka, rekrytera och behålla sitt direkta inflytande över
människorna i ett område. Ett inflytande som är en direkt nödvändig förutsättning för att de skall
kunna bedriva sin kriminella verksamhet. De kriminella nätverken och andra företrädare för den
inofficiella makten kan sägas leva i ett direkt beroendeförhållande till människors känsla av
vilsenhet och osäkerhet. Våldet skapar rädsla och verkar isolerande på områdets invånare, som
även bestraffas i sin kommunikation med företrädare för och bevarare av de ordinarie
samhällssystemen. Det ligger därmed i deras direkta intresse att motverka alla former av
integration in i majoritetssamhället. Den svage gör den starke stark.
Metodval
Problematiken som beskrivs ovan kan ses som en enorm möjlighet till utveckling av
arbetsmetoder och strategier. Detta då den med övertydlighet speglar bristerna i de olika
samhällsorganen. Flera insatser har gjorts genom åren, både polisiärt och av andra instanser. Hur
framgångsrika dessa åtgärder varit är svårt att bedöma i synnerhet de av social karaktär, då dessa
resultat är svårare att värdera. Därför kan vi lära oss vikten av utvärdering av genomförda insatser
som en grundförutsättning för utveckling av arbetsmetoder inom olika områden. Tidigare
polisiära operativa åtgärder i området visar dock på vikten av en gemensam problembild och
vikten av uthållighet både vad gäller tid och problemfokus. Om vi väljer att se problematiken
utifrån perspektivet av sociala processer hjälper detta oss att se de olika åtgärdsområdena.
Därmed blir det tydligt att det krävs åtgärder både på ett samhällsbyggande plan och på ett
individuellt plan. Vilket förtydligas av nedanstående modell.
57
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Denna modell ger oss två rutor att arbeta inom innan vi når fram till ett stadium av oroligheter. I
den första rutan med sociala processer är det naturligt att vi samverkar med andra aktörer i
samhällsbyggande syfte. Om vi bara arbetar med de sociala processerna kommer dock inte
problemen försvinna per automatik. Detta då det redan finns individer med utvecklat antisocialt
beteende, individer som i sig påverkar miljön och därmed förutsättningarna för de boende.
I den mellersta rutan finner vi antisocialt beteende där vi hittar de flesta av våra förmodade
gärningsmän. Denna ruta måste vi arbeta med kontinuerligt så att det vi gör i sociala processrutan
skall få effekt. För att skapa en myndighetsgemensam plattform för individuella åtgärder i den
mellersta rutan så kan denna delas in i tre olika nivåer.
En övre nivå som bör innefatta personer med grov brottslighet och/eller en
multiproblematik som kräver omfattande åtgärder från exempelvis kriminalvård,
polismyndighet, sociala myndigheter och vården.
Mellan nivån bör omfatta personer med lättare problematik än den övre. Det kan
infatta exempelvis ungdomskriminella samt personer med mindre omfattande
vårdbehov och mindre utvecklad kriminalitet.
Den tredje nivån bör omfatta de övriga barnen och ungdomarna som rör sig ute i
området. I denna grupp bör myndighetsgemensamma insatser i första hand syfta till
att stärka, skydda och att skapa meningsfulla alternativa vägar, mål, normer och
värderingar. Ett utmärkt exempel på en sådan satsning kan vara projektet ”Människan
bakom uniformen” som genomförts i Västra Frölunda tillsammans med
Räddningstjänsten.
Ytterligare en grupp som skulle kunna framhävas är de positiva motkrafter som alltid finns i varje
område. Det finns alltid individer eller grupper som kan lyftas fram. Det strategiska metodvalet
bör därmed bli att dels samverka strategiskt med samhällsuppbyggnad och dels polisiärt operativt,
för att lagföra eller på annat sätt försöka ändra det antisociala beteendet hos individerna på de
olika nivåerna. Förutom samverkansstrategier finns behov av att utreda och omforma
polismyndighetens egna insatser ur flera olika perspektiv. Något som kan ses som en stor
möjlighet till utveckling och förändring. Allmänt kan sägas att när det gäller strategier och
metoder för att motverka antisociala beteenden i samhällen finns vissa framgångsfaktorer.
Fördjupat samarbete mellan myndigheter.
Goda relationer med de boende i aktuella områden.
Tillgänglighet i form av fysisk närvaro.
58
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Samordning mellan myndigheter och boende.
Uthållighet i det strategiska arbetet
Strategi
Om vi kan acceptera att vi behöver arbeta både på ett strategiskt samhällsplan samt på ett
operativt individplan, kan vi även se att dessa metoder inte motsätter utan snarare kompletterar
varandra. För att maximera nyttan av de båda metoderna bör en samordnande strategi tas fram.
Denna strategi skulle kunna delas in i tre olika faser:
En samordningsfas
En operativ fas
En samhällsbyggande fas
I samordningsfasen kan berörda myndigheter gemensamt samtala om den operativa fasen. Det
kan gälla vilka individer som är aktiva och aktuella för åtgärder och vilka åtgärder som verkar
effektivast i de enskilda fallen. I samordningsfasen bör även en plan för vad som behöver hända i
den tredje fasen, samhällsbyggandefasen tas fram. Denna plan kan skifta från område till område
då förutsättningarna i de olika områdena skiljer sig åt. Det är av stor vikt att det redan från början
arbetas fram en plan för vad som behöver göras i det lokala samhället i syfte att förbättra
villkoren för de boende och öka känslan av tillhörighet, engagemang och trygghet. Detta minskar
risken för rekrytering till kriminalitet. Den operativa fasen är viktig då den utgör
grundförutsättningen för samhällsbyggarfasen. Den bör syfta till att minska inflytande och
närvaro från kriminella element i aktuella områden, för att minimera motståndet i områdena och
möjliggöra ett mer strategiskt samhällsarbete.
3.5 Historisk tillbakablick
Under senare år har oroligheter med ungdomar inblandade ägt rum i förorter och
miljonprogramsområden. Oroligheterna har verkat slumpmässiga eller utlösts av närmast triviala
händelser som sedan urartat till stenkastning mot samhällets företrädare, anlagda bränder och
skadegörelse. Några stadsdelar som förekommit i medias rapportering är Rosengård i Malmö,
Ronna i Södertälje, Hjällbo i Göteborg och Gottsunda i Uppsala. Fenomenet då ungdomar
kollektivt brukar våld eller ägnar sig åt skadegörelse är inte nytt utan ett återkommande problem
sedan andra världskriget. Ett tidigt känt exempel är de s.k. Berzelii-kravallerna i Stockholm 1951
59
Metodhandbok för samverkan mot social oro
då ungdomar samlades i Berzeliiparken. Kravallerna växte gradvis i styrka under ett antal kvällar
efter att polisen gripit misstänkta brottslingar den 20 juli (MSB, 2011b).
När anhängare till de gripna samma vecka kom till parken sände polisen in en större styrka som
röjde upp i området. Ytterligare ett par stökiga nätter följde med ett ökat antal deltagare
tillsammans med en motsvarande upptrappning från polisens sida och massmedial
uppmärksamhet. Kravallerna kulminerade den 26 augusti då polisen hade personal från fem
städer samt inkallad militärpolis som ställdes mot ca 3000 ungdomar. Efter händelserna kom man
fram till att kravallerna orsakats av bristen på sysselsättning för sommarlediga ungdomar och en
rådande polisstrejk vilket medförde minskad bemanning (MSB, 2011b).
I augusti 1965 på Hötorget i Stockholm inträffade de s.k. modskravallerna där hundratals
modsungdomar under dagen samlats för att umgås. De flesta av ungdomarna kom från
förorterna och uppfattades av polisen som störande av allmän ordning. Omfattande kravaller
utbröt då ungdomarna vägrade flytta på sig varpå bränder anlades på gatan och skyltfönster
krossades. I utredningen som genomfördes av Stockholms stad ansågs upploppet bero på en
kombination av ungdomarnas rotlöshet, brist på uppfostran, trångboddhet och brist på
sysselsättning. Det visade sig även att majoriteten av ungdomarna kom från sämre sociala
förhållanden (MSB, 2011b).
Under 1960 och 1970-talen återkom rapporter om s.k. raggarbråk i medierna. Raggarna kallades
för ”Bilburen ungdom” som genom sitt normlösa beteende bråkade och störde allmänheten.
Raggarbråken fick ett slags kulmen i det omtalade bråket i Södertälje mellan raggare och
invandrare 1977. Under 1980-talet förekom en annan typ av ungdomsbråk då förortsungdomar
samlades i Kungsträdgården i centrala Stockholm för att slåss. Under den här perioden kom även
en ny företeelse och ungdomsgrupp in i bilden – skinheads. Hos denna grupp finns en gråzon
mellan vad som kan betraktas dels som en ungdomskultur med stark identitet och grad av politisk
medvetenhet, dels aktivism inom högerextrema miljöer (MSB, 2011b).
I stadsdelen Ronna i Södertälje 2005 inträffade ett upplopp som startade efter att några pojkar
kastat en chokladbit i huvudet på en ung flicka. Flickan hämtade sin pappa som beväpnade sig
med ett basebollträ. När bråket urartade larmades polis som grep tre av pojkarna. De gripnas
vänner försökte frita dem och kastade även sten mot poliserna. Polisen kallade då på förstärkning
vilket ledde till omfattande upplopp med många människor inblandade. Våldsamheterna slutade
med att polishuset i Södertälje besköts med automatvapen vilket var en hämndaktion för att de
60
Metodhandbok för samverkan mot social oro
tre ungdomarna gripits. I Stockholm är den sociala oron koncentrerad till en triangel bestående av
Tensta, Rinkeby och Husby i västra Stockholm. I december 2007 uppstod oroligheter i Rinkeby
och Tensta då ungdomar sköt raketer mot tunnelbanetåg. Tunnelbanestationen i Rinkeby
stängdes i fyra dygn. I Husby uppstod oroligheter i oktober 2008, och som en följd av
händelserna i Rosengård december 2008 uppstod vid samma tidpunkt oroligheter i Tensta. I juni
2009 blev brandbilar utsatta för stenkastning i Husby och Tensta. Stenkastning uppstod även i
oktober samma år då polis och väktare attackerades och en av polismännen träffades av en sten i
ansiktet (MSB, 2011b).
I september 2010 gick ungdomar till attack mot t-banestationen i Husby utanför Stockholm.
Efteråt vandaliserades även poliskontoret. Det spekulerades i att orsaken varit att en kamrat till
ungdomarna gripits. Redan före 2008 var stenkastning på bussar och tunnelbanor samt anlagda
bränder vanligt. Efteråt har situationen blivit allvarligare och trappats upp då ungdomar lurar till
sig polis och räddningstjänst för att i bakhåll attackera med stenar (MSB, 2011b). I december
2008 utbröt upplopp i bostadsområdet Rosengård i Malmö sedan bostadsbolag och polis beslutat
att stänga en föreningslokal som användes som moské. Anledningarna var att lokalen skulle
renoveras och användas till annat. En grupp motsatte sig stängningen och ockuperade lokalen.
När polis sedan skulle avvisa ockupanterna klev de in i lokalen med skor och tjänstehund vilket
uppfattades som en provokation av ockupanterna. Under tre dagar förekom flera bränder,
stenkastning och upplopp (MSB, 2011b).
Under ca två månader hösten 2009 steg antalet anlagda bränder i Göteborgsområdet från 51 till
161, samt registrerades ca 40 fall av stenkastning och krossat glas. Till Göteborgs mest drabbade
områden hör Backa, Biskopsgården, Hjällbo/Hammarkullen, Bergsjön och Västra Frölunda.
Orsaken till händelserna var att polisen den tionde augusti grep en person misstänkt för
vapeninnehav. Ett tiotal kunder i en butik i Backa drogs ut på gatan och visiterades. Händelserna
fick till en början mycket uppmärksamhet i medierna och de efterföljande veckorna spred sig
oroligheterna till andra områden i Göteborg (MSB, 2011b). Mellan den 27 augusti och den 15
oktober 2009 inträffade flera bränder i bostadsområdena Gottsunda och Stenhagen i Uppsala.
Upploppen började med att en polispatrull som utsattes för stenkastning kallade på förstärkning.
När förstärkningen anlände trappades stenkastningen upp. Oroligheterna fortsatte under två dygn
med flera bilbränder, två personer misshandlades och en brandbomb kastades in i simhallen
(MSB, 2011b).
61
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Social oro är ett återkommande problem även utomlands. I oktober 2005 utbröt en serie upplopp
i Paris förorter. Upploppen spred sig till centrala Paris och andra städer runt om i Frankrike och
våldsamheterna fortsatte ända till mitten av november. Orsaken var att polisen fick ett samtal om
att en grupp unga män begick inbrott i staden Clichy-sous-Bois utanför Paris. Vid ingripandet
smet tre av männen som i flykten klättrade in i en transformatoranläggning. Två av männen, 15
och 17 år gamla avled av elektriska stötar. Den tredje ådrog sig svåra skador (Mucchielli, 2009).
I februari 2008 inträffade det s.k. ”Vinterkriget” i Köpenhamn då bilar och containrar sattes i
brand, samtidigt som polis och brandkår attackerades när de skulle undsätta och släcka
bränderna. Anledningen var att ungdomar med utländsk härkomst känt sig trakasserade och
diskriminerade i samband med ofta förekommande poliskontroller. De uttryckte också att de
utsatts för rasistiska tillmälen i samband med kontrollerna. I augusti 2011 utbröt protester i
Tottenham sedan en person skjutits till döds av polisen. Protesterna spred sig snabbt över
London och övriga England med stor skadegörelse som följd. Upploppen kallas ofta för
”BlackBerry Riots” eftersom människor använde mobiltelefoner och sociala medier för att
mobilisera sig i samband med upploppen (Polismyndigheten i Stockholms län, 2012., HMIC,
2011).
Det som tycks förena ungdomsbråken från 1960 till 1990-tal är att de antingen skedde i
storstaden eller var knutna till särskilda ungdomsgrupper med egen identitet. Under 2000-talet
har emellertid detta mönster förändrats. Upplopp med ungdomar i huvudrollen har förekommit
runt om i landet i bostadsområden med socioekonomiska problem. Ofta har oroligheterna även
ett etniskt inslag där många ungdomar bär med sig upplevelser och konflikter från sina hemländer
som reproduceras i den nya miljön. Det som präglar dessa områden är extrem segregation,
utanförskap och socioekonomisk utsatthet. Segregationen leder till en ond spiral av utanförskap,
arbetslöshet, misstro mot samhället och i sin tur ökad isolering (MSB, 2011b).
4.0 Arbetssätt
Arbetssätten som presenteras i metodhandboken identifieras som framgångsrika i
samverkansarbetet. Stor vikt har lagts vid applicerandet av samhällsvetenskapliga teorier bakom
arbetssätten, främst från den kriminologiska och sociologiska disciplinen. Arbetssätten bedrivs
utifrån lägesbilderna; grön, gul, röd och orange. Kortfattat tar metodhandboken en tydlig
utgångspunkt i en modell som baseras på rutinaktivitetsteorin. I modellen är samverkan centralt
62
Metodhandbok för samverkan mot social oro
där arbetssätten och dess åtgärder riktas mot ungdomarna, platsen och den sociala kontrollen.
Ett exempel på samverkan för att öka den sociala kontrollen är utsättningsmöten som hålls varje
fredag och lördag samt lovdagar. I övriga lägesbilder kan utsättningsmötena ske oftare. Syftet är
att skapa en gemensam lägesbild och ta fram åtgärdsförslag. För att skapa en gemensam lägesbild
samt hitta indikatorer och varningssignaler till social oro används checklistan, ett verktyg som
även underlättar implementering av åtgärder. Medverkande är förutom polisen och stadsdelen,
alla som vill vara med och hjälpa till. Alla goda krafter. I samband med varje utsättningsmöte sker
SMS-utskick till alla deltagare innehållande information och en lägesrapport. Ett exempel på
samverkan med fokus på ungdomar är MBU (Människan bakom uniformen) där ungdomar i
Göteborg vid tio tillfällen får chans att lära känna och utbildas av vuxna i uniformsbärande yrken.
Syftet är att ungdomarna och personalen ska lära känna och skapa förståelse för varandra.
Målsättningen är att ungdomars delaktighet i samhället ska öka och att kriminalitet därmed ska
minska. Ett exempel på samverkan med fokus på platsen är trygghetsvandringar där man
systematiskt inventerar platser och utrymme ur trygghetssynpunkt. Syftet är att upptäcka och
åtgärda platser och omständigheter som kan orsaka social oro och åtgärda dessa, t.ex. genom att
avlägsna stenar, brännbara föremål, brända bilar samt åtgärda öppna containrar och lösa
soptunnor. I en trygghetsvandring ges även möjlighet till att fördjupa det demokratiska samtalet
mellan medborgare och representanter för samhällets offentliga instanser. Det ska tilläggas att de
flesta arbetssätten berör och får effekt på alla tre av modellens områden. Det är när dessa faktorer
sammanfaller som de största riskerna skapas där varje kontext (område och individ) är unik.
63
Metodhandbok för samverkan mot social oro
4.1 Lägesbild
Samverkansarbetet som presenteras i metodhandboken tar sin utgångspunkt i fyra lägen:
1.
2.
3.
4.
Grönt läge – I det gröna läget råder normalläge med daglig linjeverksamhet. Här
bedrivs det långsiktiga brottsförebyggande arbetet med inriktning på barn, ungdomar
och unga vuxna.
Gult läge – Vid gult läge har underrättelse inkommit gällande oroligheter eller specifik
händelse som kan medföra att våldsamheter utbryter. I gult läge är det viktigt att
förbereda samverkansorganisationen för det röda läget.
Rött läge – I detta skede har situationen eskalerat till kollektiva våldsyttringar i form
av anlagda bränder, stenkastning, skadegörelse, våld och hot mot samhällsföreträdare.
Det är viktigt att snabbt dämpa oroligheterna genom att implementera den
organisation och de åtgärder som planerats.
Orange läge – Efter oroligheterna är det viktigt att förmedla information till de
boende i området samt till alla inblandade samverkansaktörer. Den lokala
samverkansorganisationen upprätthålls till efterverkningarna återgått till grönt läge.
Samverkansarbetet bedrivs i en process där arbetssätten i grönt läge bedrivs även i de övriga
lägesbilderna. Det kan exempelvis handla om utsättningsmöten som i grönt läge genomförs
helgdagar samt lovdagar men som under oroligheter intensifieras och istället hålls dagligen.
Detsamma gäller oro- och konsekvenssamtal med ungdomar och deras föräldrar som också
intensifieras under oroligheter. Varje inträffad händelse ute i områdena ses som unik. Det finns
inte något exakt facit för hur man ska arbeta utan arbetssätten varierar utifrån händelsens
kontext.
64
Metodhandbok för samverkan mot social oro
4.2 Checklista
Checklistan används som förslag till hur en analys kan underlättas när det gäller att bedöma om
det finns fara för social oro i en kommun/stadsdel. Checklistan är tänkt att användas i
samverkanssammanhang t.ex. kommun, polis och räddningstjänst för att skapa en gemensam
lägesbild som underlättar för implementering av åtgärder (se bilaga).
Signaler och tecken måste tolkas och sättas i ett sammanhang. Ett områdes problembild och
samhälleliga resurser varierar och förändras över tid. Checklistan finns som bilaga till detta
dokument.
4.3 Grönt läge
Arbetssätten struktureras utifrån en modell som baseras på rutinaktivitetsteorin. I modellen är
samverkan centralt där arbetssätten och dess åtgärder riktas mot ungdomarna, platsen och den sociala
kontrollen.
Samverkan för att stärka den sociala kontrollen
SSPF – Skola, Socialtjänst, Polis och Fritid.
Göteborg, Malmö och Uppsala använder sig av en framgångsrik lokal samverkansstruktur som är
hämtad från Köpenhamn, där man sedan 1970-talet utvecklat en samverkansstruktur bestående
av socialtjänst, skola och polis (SSP). Strukturen omfattar hela staden och inriktar sig på
brottsförebyggande arbete med barn och ungdomar.
65
Metodhandbok för samverkan mot social oro
I Uppsala finns fyra SSP-grupper som är områdesindelade. Syftet är att upptäcka unga individer
som riskerar att hamna i ett destruktivt och kriminellt beteende. SSP-arbetet sker utifrån
samtyckesblanketter där parterna träffas för att lyfta individärenden och andra problembilder i
området. SSP verkar för samsyn och samverkan. I Göteborg har man lagt till ett ”F” (SSPF) som
står för ”Fritid”. SSPF bedrivs i alla stadsdelar samt kranskommunerna; Ale, Mölndal och Partille.
Det är SSPF som det största arbetet utgår ifrån när det gäller ungdomsproblematik och social oro
i Göteborg.
Syftet med SSPF är att förhindra och minimera ungdomarnas brottslighet, drogmissbruk och
riskbeteenden. Målet är att skapa en trygg och säker stad där ungdomar känner framtidstro och är
delaktiga. Målgruppen för SSPF är barn och unga i åldrarna 12-18 år som skolkar, misstänks begå
brott, missbrukar eller befinner sig i destruktiva miljöer. Socialtjänsten, skola, polis och
fritidsverksamheter utgör alltid grundstommen men i de situationer som det bedöms värdefullt
kan även andra aktörer kopplas in, t.ex. barn- och ungdomspsykiatrin. Till SSPF-nätverken är
även gymnasieskolornas kuratorer knutna. Det finns också en strävan efter att förenkla för
friskolor (som sorterar under en annan juridisk form) så att de ska kunna delta i SSPF. I varje
stadsdel finns en SSPF-koordinator. Majoriteten är anställd av socialtjänsten. Koordinatorerna
träffas i ett nätverk ett par gånger varje termin under ledning av utsedda kvalitetssäkrare för
utvecklingen av arbetet.
SSPF bygger på att vårdnadshavaren skriftligen godkänner att anställda från de tre myndigheterna
får lov att lösa sekretessen och diskutera öppet om deras barn. Arbetet med att lösa sekretessen
har varit framgångsrikt där de allra flesta vårdnadshavare ger sitt medgivande. Genom att de olika
myndigheterna delger varandra information om hur de arbetar kring ett barn eller ungdom ges
bättre förutsättningar till att genomföra åtgärder samspelt och i rätt ordning.
SSPF bygger på samverkan i två olika nivåer. I varje stadsdel finns både lokala styrgrupper och
operativa grupper.
Lokala styrgrupper (träffas två gånger/termin) består av:
Områdeschef, socialtjänsten.
Områdeschef, skolan.
Enhetschef, polisen.
Områdeschef/sektorchef, fritidsverksamheten.
66
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Operativa grupper (träffas varannan vecka) består av:
Enhetschefer, socialtjänsten.
Rektorer, skolan.
Utredningsbefäl ungdomspolisen/socialsekreterare hos polisen.
Enhetschefer, fritidsverksamhet.
Styrgruppen har ett överordnande organisatoriskt ansvar för strategi och målfrågor. Styrgruppen
verkställer planer, definierar behov samt beslutar om insatser och metodutveckling. Styrgruppen
har även en samordnande samt en utförande funktion från den lokala arbetsgruppen som också
är metodutvecklare. Ett möte med den lokala arbetsgruppen struktureras utifrån allmän nivå och
individuell nivå. Den fasta dagordningen ser ut enligt nedan:
Allmän
Nulägessituation i området.
Kalender med gemensamma åtaganden.
Åtgärdsplaner för grupperingar av ungdomar det finns oro för.
Individ
Vad har hänt sedan sist med uppföljning och samtycke?
Nya ärenden med samtycke.
Skapa gemensamma åtagandeplaner.
Ev. hemgång till flera eller enstaka ungdomar som kan behöva stöd.
SSP i Malmö är ett lokalt brotts- och drogförebyggande samverkansforum mellan skola,
socialtjänst och polis. Det övergripande målet för SSP i Malmö är att förhindra och minimera
ungdomars brottslighet, droganvändning och annat riskbeteende. Inom SSP-samverkan arbetar
socialtjänst, skola och polis tillsammans för att stärka skyddsfaktorer och minska riskfaktorer i
miljöer där barn och unga vistas. Arbetet omfattar både social- och situationell prevention och
kan t.ex. handla om:
Samverkansinsatser mot kriminella ungdomsgäng.
Ökad vuxennärvaro i riskmiljöer (fältarbete).
Tillgångsbegränsning av tobak, alkohol och narkotika.
Trygghetsvandringar
Föräldrastödjande insatser.
67
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Relations- och tillitsskapande arbete mellan unga och myndigheter.
SSP organisationen består av en central samverkansgrupp för hela Malmö med övergripande
ansvar för SSP-samverkan vad gäller mål och inriktning samt uppföljning utifrån ett kommunoch polisområdesövergripande perspektiv. Centrala samverkansgruppen sorterar under en
styrgrupp för samverkansöverenskommelsen mellan Malmö stad och Polisområde Malmö –
Trygg och säker stad 2012-2016. Centrala samverkansgruppen sammanträder tre gånger per
termin och har som huvudsaklig uppgift att skapa förutsättningar för att få samverkan mellan
socialtjänst, skola och polis att fungera på lokal nivå, dvs. mellan stadsområden och
närpolisområden men även mellan centrala förvaltningar med kommunövergripande ansvar
(sociala resursförvaltningen, gatukontoret, fritidsförvaltningen m.fl.) och Polisområde Malmö. I
centrala samverkansgruppen ingår stadsområdesdirektör, avdelningschef individ- och
familjeomsorgen, avdelningschef områdesutveckling, utbildningschef grundskola, utbildningschef
gymnasieskolan, enhetschef sociala resursförvaltningen, avdelningschef fritidsförvaltningen,
avdelningschef gatukontoret, verksamhetsstrateg räddningstjänsten, operativ chef polisens
brottsförebyggande verksamhet och chef kriminalenheten. Samtliga deltagare representerar sina
respektive chefsgrupper.
Direkt underställd den centrala ledningsgruppen finns ett sekretariat som fungerar som
verkställande utskott med ansvar för ärende- och mötesberedning, metodutveckling,
kompetensutveckling, uppföljning samt kommunikation. SSP-sekretariatet är organisatoriskt
knutet till avdelningen för trygghet och säkerhet på stadskontoret och arbetar löpande med SSParbetet på en strategisk nivå.
I varje stadsområde finns lokala ledningsgrupper som fastställer lokala mål, disponerar resurser
och ansvarar för uppföljning. Stadsområdesdirektören är sammankallande för lokala
ledningsgruppen som består av avdelningschef individ- och familjeomsorgen, avdelningschef
områdesutveckling, utbildningschef grundskola samt närpolischef. Direkt underställd den lokala
ledningsgruppen finns en SSP-samordnare med ansvar för samordning, planering och
uppföljning av det operativa SSP-arbetet i stadsområdet. SSP-samordnaren ingår i ett
kommunövergripande samordnarnätverk med representanter från samtliga stadsområden och
närpolisområden som sammankallas av stadskontorets avdelning för trygghet och säkerhet. I
stadsdelarna finns det en eller flera operativa SSP-grupper på lokal nivå som tar fram förslag till
åtgärder och verkställer dessa. I SSP-grupperna ingår rektorer, skolkurator, socialsekreterare,
fältassistenter, fritidsledare, närpolis, SSP-samordnare m.fl.
68
Metodhandbok för samverkan mot social oro
En förutsättning för att nå framgång i SSP-arbetet är att samverkan sker utifrån polisens och
kommunens gemensamma kunskap om de lokala problemen. Samtliga aktörer bidrar med sin
kunskap för att ge en så heltäckande bild som möjligt av såväl risker och lokala problem som
betydande skyddsfaktorer och positiva resurser i stadsdelen. Utifrån en gemensam problembild
görs en orsaksanalys som påvisar vilka riskfaktorer som ska undanröjas och vilka betydande
skyddsfaktorer som ska stärkas. Därefter sker en prioritering av valda insatsområden där varje
aktör bidrar till det gemensamma arbetet utifrån sitt kompetensområde. Även andra lokala
aktörer kan involveras i arbetet utifrån aktuella behov, t.ex. föreningar, fastighetsägare, ideella
organisationer och andra myndigheter och kommunala förvaltningar såsom gatukontor och
räddningstjänst. Utifrån prioriterade insatsområden upprättar de lokala SSP-grupperna årliga
handlingsplaner där det beskrivs vilka insatser som ska genomföras under året, hur de ska
genomföras, vilka resurser som finns tillgängliga samt hur insatserna ska följas upp. De årliga
handlingsplanerna förankras och godkänns i de lokala ledningsgrupperna som även ansvarar för
uppföljning.
Utsättningsmöten
I Järvaområdet sker utsättningsmöten varje fredag och lördag samt under lovdagar då alla goda
krafter samlas. I de andra lägesbilderna kan utsättningsmötena ske oftare. Syftet med
utsättningsmöten är att skapa en gemensam lägesbild, samt skapa tydlighet, hållbarhet och tydlig
struktur i samverkansarbetet. För att skapa en gemensam lägesbild samt hitta indikatorer och
varningssignaler till social oro används checklistan, ett verktyg som även underlättar för
implementering av åtgärder. Samverkansaktörerna stämmer sedan av vilka resurser som finns i
området, utbyter kontaktuppgifter och diskuterar lägesbilden. Medverkande kan förutom polisen
och stadsdelsförvaltningen vara väktare, medborgarvärdar, ungdomsvärdar, föräldrar,
fältpersonal, ungdomsgårdspersonal, räddningstjänsten och nattvandrare. Alla goda krafter i
området som vill hjälpa till är välkomna.
I samband med varje utsättningsmöte sker SMS-utskick till alla
samverkansaktörer. SMS skickas ut till en aktuell lista med mottagare
innehållande information och lägesrapport. SMS-utskicken upplevs som ett
mycket bra komplement till utsättningsmötena och ett bra verktyg för att
kontinuerligt samverka med alla goda krafter samt informera och mobilisera
de vuxna i området.
69
Metodhandbok för samverkan mot social oro
ViS (Våld och allvarliga händelser i Skolan)
ViS (Våld och allvarliga händelser i skolan) är ett arbetssätt som bedrivs i Göteborg utifrån
riktlinjer som ska vara till nytta för barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa. Målet
är att skolan ska vara fri från våld och en plats som skapar förutsättningar för elevernas inre
motivation och lust att lära. Riktlinjerna innehåller signalsystem där ansvarsfördelning och
åtgärdsförslag tydligt framgår. Riktlinjerna ger även tydliga förslag på hur samverkansarbetet ska
utvecklas ytterligare för att minska på våld och allvarliga händelser i skolan.
PiS (Polisanmälningar i Skolan)
PiS (Polisanmälningar i skolan) handleder och visar hur en anmälan görs på bästa sätt. Syftet är
att skapa medvetenhet kring vikten av att göra en polisanmälan när brott sker i skolmiljö. Alla
lärare ska ha god kunskap om de riktlinjer som Göteborgs kommun och Polismyndigheten
kommit överens om vad gäller polisanmälningar i skolmiljö. Det är även viktigt att skolan står
som anmälare då det skyddar den drabbade. All skolpersonal medverkar där skolans rektor bär
huvudansvaret för att polisanmälan görs. PiS har medfört att polisanmälningarna från skolorna
blivit fler och utförda på ett gemensamt och bättre sätt än tidigare. Det finns idag en tydligare
rutin i det dagliga arbetet. Skolorna har även fått bättre rykte då man visar att man bryr sig om de
drabbade.
I Uppsala finns ett styrdokument på alla skolor med riktlinjer och rutiner för polisanmälan i
skolan. Även här är syftet att göra det enkelt och tydligt för skolpersonal att göra
polisanmälningar i skolan. Polis, åklagarmyndigheten, Uppsala kommun samt lokala Brå
medverkar i arbetsmetoden. På detta sätt kan skolan på ett enkelt sätt följa rutiner för hur och när
de ska kontakta polisen. Det är viktigt att barn och ungdomar som utsätts för brott känner att
vuxenvärlden tar problemen på allvar och skyndsamt erbjuder adekvat hjälp. Detta är även viktigt
för den som är gärningsman. Brott som sker i skolan har en stor påverkan på barn och ungdomar
och berör väldigt många människor.
Kontinuerliga telefonmöten
Polismyndighetsnivå
Syftet med kontinuerliga möten på polismyndighetsnivå är att skapa en gemensam lägesbild där
uppdatering sker fortlöpande av den operativa ledningen. Telefonmötet bedrivs mellan
Polismyndighetens områden där respektive område avrapporterar det senaste dygnets händelser
70
Metodhandbok för samverkan mot social oro
och vad som förväntas det kommande dygnet. Medverkande är respektive polisområdes
operativa chef.
Polisområdesnivå
Även inom polisområdenas respektive enheter genomförs varje morgon ett telefonmöte där
uppdatering sker av den operativa ledningen. Respektive polisenhet avrapporterar det senaste
dygnets händelser samt vad som förväntas det kommande dygnet. I dessa möten medverkar
respektive polisenhets operativa chef.
Kommun
Därtill genomförs varje torsdagsmorgon ett telefonmöte där samtliga polisenheter och varje
kommun eller stadsdel närvarar. Syftet är även här att skapa sig en gemensam lägesbild som ligger
till grund för gemensamma åtaganden. I samband med social oro kan beslut tas om telefonmöte
varje dag. Under mötet avrapporterar polisenheterna och kommunerna/stadsdelarna den senaste
veckans oroligheter samt vad som kan förväntas ske framöver. Medverkande är polisområdets
operativa
chef,
polisenheternas
operativa
chefer
samt
representanter
från
kommunerna/stadsdelarna, räddningstjänsten och Väst trafik m.fl. Telefonmötena är ett bra sätt
för att skapa en gemensam lägesbild mellan polisen och kommunerna/stadsdelarna från högsta
ledning ner till lägsta nivå. Förståelsen ökar mellan polisenheterna och stadsdelarna samt förenklar det arbetet med personalutjämningar och möjliggör till att styra resurser
dit behovet är som störst.
Lokal polis
Poliser med lokal anknytning har visat sig vara en stor framgångsfaktor i det brottsförebyggande
arbetet. Lokala poliskontor placeras i de områden där brottsligheten är som störst. Syftet är att
arbeta nätverks- och relationsskapande inom områdena samt att fortare kunna ingripa mot brott.
Poliser i yttre tjänst har i uppdrag att etablera fördjupad kontakt med boende, skolor,
fritidsgårdar, fältassistenter och föreningar. De boende får därmed chans till att lära känna
poliserna och få ett större förtroende för dem.
Poliserna arbetar inom ett geografiskt begränsat område där problematiken är stor. Det finns
olika benämningar på dessa poliser, exempelvis områdespoliser eller kontaktpoliser. Uppdragen
är i stort sett desamma där syftet är att bygga relationer och skapa förtroende bland de boende.
Det finns också ett stort fokus på barn och ungdomar i det brottsförebyggande arbetet där man
strävar efter att minska rekryteringen till kriminella gäng. I vissa städer har man utsett en polis
71
Metodhandbok för samverkan mot social oro
som är en direkt länk mellan polisen och skolledningen där polisen och skolorna tillsammans
ansvarar för samverkansarbetet. Dialogmöten bedrivs ute på skolorna där man bl.a. diskuterar
rättsprocess, narkotika, straffmyndighet och aktuella händelser som kopplas till sanning och rykte.
I Göteborg bedrivs temadagar i skolorna, t.ex. i form av paneldebatter så att ungdomar får svar
på frågor och funderingar. Arbetet sker i enlighet med skolans styrdokument. Ofta har även
polisen utsett specifika ungdomsutredare.
Det har även visat sig vara framgångsrikt att använda sig av MC-poliser i stadsdelar som drabbats
av social oro. MC-poliserna samverkar bl.a. med områdespoliser och ingripandepoliser samt
fältverksamhet, räddningstjänst, renhållningsverket och fastighetsägare. Även i detta arbetssätt är
syftet att skapa kontakt med ungdomar och öka tryggheten i områdena.
Fältverksamhet
Syftet med fältverksamheten är att fånga upp barn och ungdomar i miljöer där vuxna inte är
vanligt förekommande. Genom relationsskapande kontakter finns möjlighet att motivera och
påverka barn och ungdomar till val som leder till en positiv livsstil. Fältassistenterna arbetar i ett
nätverk med föräldrar, skolor, fritidsgårdar, föreningar, socialtjänst och polis, där fältassistenten
länkar ungdomarna till rätt stöd. För att fältassistenterna ska uppnå gott resultat är det viktigt
med kompetens, struktur, engagemang och professionalitet.
Arbetet med ungdomarna sker på frivillig basis vilket betyder att fältassistenterna måste vara bra
på att bygga och bevara relationer till ungdomar men ha sin lojalitet till vuxenvärlden, i första
hand föräldrar och i andra hand yrkesverksamma inom socialtjänst och polis. Arbetssättet ska
motverka kriminalitet och missbruk i ungdomsmiljöer och utföras utifrån det behov som
fastställs i samverkan med SSPF styrgrupp. Då fältassistenterna känner oro eller upptäcker
missförhållanden är det deras skyldighet att uppmärksamma främst föräldrarna men även
socialtjänst och/eller polisen genom kontakt eller anmälan. Fältassistenterna är ovärderliga för
övriga verksamheter då de kan förmedla en lägesbild från platser som vuxna sällan vistas på.
Medborgarvärdar
Syftet med medborgarvärdarna är att stärka den sociala kontrollen. Med sin närvaro kan de skapa
trygghet och utgöra ett stöd till individer i området. Medborgarvärdarna rör sig bl.a. i centrum,
bostadsområden, portuppgångar, källarlokaler, förskolegårdar, skolor, fotbollsplaner och parker.
Medborgarvärdarna samverkar brottsförebyggande med fastighetsvärdar, polis, väktarbolag m.fl.
för att öka tryggheten i området. Medborgarvärdarna underlättar polisens arbete genom
72
Metodhandbok för samverkan mot social oro
kontinuerliga lägesrapporteringar och kan med sin goda lokalkännedom om området och dess
behov vara behjälplig i många lägen.
Ungdomsvärdar
Målet med att anställa ungdomsvärdar är att ungdomarna ska få en bild av det sociala arbete som
bedrivs inom stadsdelen. Syftet är att bidra till ökad trivsel i området och inspirera ungdomar till
fortsatta studier eller arbete. Verksamheten bedrivs i ungdomarnas egna miljöer, t.ex.
ungdomsgårdar och andra mötesplatser. Under skollovet arbetar alla heltid, därefter arbetar minst
en grupp varje fredag och lördag.
Nattvandrare
Nattvandrarna ska vara förebilder för vuxna, barn och ungdomar i området. Syftet är att bygga ett
brett nätverk av kontakter som stärker den generella närvaron av vuxna i området. Nattvandrarna
är aktiva under helger och skollov. Arbetssättet med nattvandrare byggs på tydlig struktur, fasta
tider, samlingsplatser, gemensam klädsel samt utsättningsmöten med dagordning och telefonlista.
Nattvandrare som är aktiva och engagerade kontaktas via en sms-lista varje helg och vid akuta
händelser där en lägesbild över området förmedlas.
Samverkan med nationella organisationer, t.ex. ”nattvandring.nu” underlättar arbetet. I Järvaområdet ansvarar aktuell förening eller någon av stadsdelens avdelningar för verksamheten. Det
är viktigt att det finns någon utsedd som tar ansvar. Medverkar gör även fältassistenter,
fritidsgårdar och närpolisen. Alla vuxna är välkomna att delta. Nattvandrarna kan även vid behov
samverka med Grannstöd och polisens volontärer.
Bemannade mötesplatser för unga
För att bemöta ungdomar i olika åldrars behov har ålderssegregerade verksamheter skapats med
bemannad personal i bl.a. parker, på ungdomsgårdar och andra mötesplatser. Syftet är att skapa
meningsfulla strukturerade aktiviteter i egen regi eller i samverkan med andra. Aktiviteter och
utbyten med verksamheter utanför stadsdelen är en viktig förutsättning för integrationsarbetet.
Som personal är man en viktig förebild för de unga. Detta betyder att det är viktigt att satsa på
utbildad och kompetent personal som har engagemang och arbetar målinriktat och
nätverksskapande med andra verksamheter. Detta är inte minst viktigt för att ha ett fullvärdigt
SSPF samarbete. Det är viktigt att se de bemannade mötesplatsernas öppettider i ett strategiskt
perspektiv och styra verksamheten efter de behov som finns i området, oberoende av helgdagar.
73
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Sommarplanering mellan polis och kommun
Syftet med gemensam sommarplanering mellan polis och kommun är att ungdomspoliser,
områdespoliser, fältassistenter och socialsekreterare ska arbeta som ett team och skapa
meningsfulla fritidsaktiviteter kombinerat med tillsyn och vid behov riktat stöd till ungdomar
under sommarloven. En gemensam tjänstgöringslista med telefonnummer underlättar
kontakterna under semestertid. Det är viktigt att linjeverksamheten fortgår även under
semestertider då många är lediga.
Personalplanerare inom polisen
Syftet med operativa personalplanerare är att skapa samsyn inom Polismyndigheten för att bättre
kunna ta tillvara på resurser och att kunna bemöta social oro. Personalplanerarna sitter med i
operativa ledningsgruppen. Vid varje beslut hjälps man åt med tillsättning av resurser till olika
avdelningar och polisområden. Polisområden, polisenheter och polisavdelningar har tillsatt
operativa personalplanerare. Tillgången gör det möjligt att använda resurserna på ett bättre sätt
vilket skapar större slagkraft vid våldsamheter.
Brandinformatörer i skolorna
Syftet med att brandinformatörer besöker elever i skolorna är att informera ungdomarna hur man
på bästa sätt skyddar sig samt förebygger bränder och olyckor. Informatörerna kan även göra
hembesök. Efter att antal mindre bränder och tillbud i en skola i Järvaområdet i Stockholm
initierade brandförsvaret ett projekt tillsammans med den drabbade skolan. Projektet har
utvärderats med positiva resultat där brandtillbuden minskat markant.
Arbetssättet skapar även goda relationer mellan räddningstjänsten och ungdomarna vilket ökar
förståelsen för varandra. Relationerna är också en resurs i samband med eventuella brandtillbud i
anslutning till skolor. Eleverna ges därför kunskap i grundläggande brandskyddsutbildning.
Trossamfund
Trossamfunden utgör viktiga samlingsplatser för många människor och har stort inflytande i
områdena. Trossamfunden kan därför lugna ned ungdomar i samband med oroligheter samt
skapa forum för samtal och frågor kring tro, och hur det påverkar vardagsliv, uppväxt och
livssituation. I Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltningar samverkar ett antal
74
Metodhandbok för samverkan mot social oro
trossamfund i ett dialogforum. Medverkar gör även polisen, stadsdelsförvaltningarna och skolor.
Verksamheten har medfört att information har kunnat kommuniceras ut fortare till allmänheten
vilket varit till stor hjälp i krissituationer. Trossamfunden upplevs av samverkansaktörerna vara
en bidragande faktor till minskad social oro.
Lokaltrafiken
Det är viktigt att integrera lokaltrafiken i samverkansarbetet då den är en aktiv aktör i området
och en del av det lokala trygghetsarbetet. Representanter från lokaltrafiken deltar i
utsättningsmötena som i grönt läge hålls helger och lovdagar. I samband med oroligheter har
bussar vid flertal tillfällen råkat ut för stenkastning. Samverkan med lokaltrafiken medför därför
att det blir lättare att mobilisera resurser när en akut situation uppstår.
Vaktbolag
Vaktbolagen är ofta i tjänst dygnet runt, alla dagar. Vaktbolagens uppdrag innefattar att snabbt
vara på plats när något händer samt att skapa kontakt med de boende och övervaka området när
fastighetsägarnas personal gått hem. Vaktbolagen samverkar med fastighetsägare, närpolisen,
Lugna Gatan, medborgarvärdar och ungdomsvärdar. De deltar även på utsättningsmötena.
Väktarna är polisens högra hand vid oroligheter, de har ofta mycket bra kontakt med de boende
då de befinner sig bland lokalbefolkningen dygnet runt.
Akut mobilisering
I samband med oroligheter krävs kapacitet för att genomföra en ”akut mobilisering” av polisen
och kommunens resurser. Syftet är att förhindra och minimera oroligheterna. För att få ut
lokalsamhället på gator och torg så aktiveras sms-listor som går ut till lokalsamhällets goda
krafter. I grönt läge är det därför viktigt att ha beredskap för denna form av akut mobilisering
med sms-listor.
Kunskapsutveckling
Kunskapsutveckling är ett samverkansforum som används i Malmö kring gängbildningar och
kriminella grupperingar. Många ungdomar påverkas och rekryteras av kriminella gäng i
närområdet, därför ökar man kunskapen och kompetensen hos personal i stadsdelen genom
utbildning, information och samverkan. Polis, socialtjänst och skola medverkar i
kunskapsutvecklingen.
75
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Sociala medier
Polismyndigheten i Helsingfors bildade år 2008 enheten NettiPoliisi. Enheten har tre stycken
heltidsanställda poliser som bedriver ett arbetssätt som kallas Virtual community policing. Syftet med
arbetssättet är att göra det enklare att skapa kontakt med befolkningen och förebygga och lösa
brott på internet. NettiPoliisi riktar sig främst till invånarna i Helsingfors men spänner även
nationellt, där de använder sig av Facebook, IRC-Galleria, Messenger, Hommaforum, Demi,
Soumi24, Kuvake och Youtube. NettiPoliisi har tusentals följare.
Arbetet med sociala medier gör det enklare för befolkningen att kontakta polisen och prata om
mer personliga ämnen. NettiPoliisi, som även kallas för den ”virtuella polisen” arbetar främst
brottsförebyggande där de informerar allmänheten om polisrelaterade ärenden samt svarar på
allmänhetens frågor vilket skapar en trygghetskänsla på internet. På sidorna finns bl.a. en s.k.
FAQ (Frequently Asked Questions) som utgör en samling med ofta ställda frågor och svar.
Nyckeln till framgång är tvärsektoriell samverkan där bl.a. socialarbetare, skolpersonal och flera
andra aktörer ingår. NettiPoliisi talar för alla dessa aktörer där fokus ligger på en bilateral och
konfidentiell dialog med medborgarna. Det är viktigt att skilja mellan NettiPoliisi och den vanliga
polisen då NettiPoliisis arbete primärt bygger på att skapa relationer med befolkningen, bl.a.
genom att lägga ut mycket information på sina medier. Enheten fokuserar på brott som sker på
internet såsom mobbing, sexualbrott, radikalisering och fall där barn far illa.
NettiPoliisi får in mängder med tips som leder till att brott klaras upp. Det kan även inkomma
känslig information av annan karaktär genom privata meddelanden. Enheten letar även efter
människor som är efterlysta eller saknas genom att söka efter deras internetprofiler. NettiPoliisi
kan exempelvis be den efterlyste att infinna sig för förhör eller be den saknade att kontakta
polisen och närstående. När personer efterlyses av olika anledningar kan bilder och information
läggas upp på sidorna. En person kan göra sig oanträffbar över telefonen eller e-mail men
använder oftast sociala medier kontinuerligt. Ofta får NettiPoliisi tips från allmänheten på att
mobbing förekommer, de kan då kontakta mobbaren med s.k. ”virtual warnings” vilket gör att
mobbingen oftast upphör. Det har vid ett fåtal tillfällen hänt att människor skriver stötande
kommentarer mot poliserna eller andra internetanvändare. Dessa kommentarer raderas inte då
alla har rätt att uttrycka sig. Istället strävar man efter att skapa en dialog. Övertramp är aldrig
acceptabelt.
76
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Sociala medier gör det lättare att skapa kontakt med ungdomar där man bl.a. arbetar integrationsoch relationsskapande med minoriteter. NettiPoliisi samarbetar med närpoliser som är aktiva på
sociala medier. På NettiPoliisis hemsida är alla aktiva profiler offentliga med förnamn, efternamn
och bild så att allmänheten kan se vilka som är riktiga poliser och vilka som är fejkkonton. Även
närpolisernas profiler är offentliga. De virtuella poliserna ska inte begränsa yttrandefriheten eller
moderera sidorna men ingriper alltid vid hot, mobbing, sexualbrott eller andra internetbrott. I
samband med brott kan de virtuella poliserna också vara en resurs i utredningar. Av alla
sexualbrott som rapporterades i hela Finland år 2011 kom 15-20% in till NettiPoliisi.
Sociala medier är ett effektivt och spännande verktyg att tillämpa i utsatta områden. Fokus bör
läggas på att trygga barn och ungdomars tillvaro. Att arbeta mot mobbing kan exempelvis bidra
till att den drabbade mår bättre och klarar av skolan vilket i slutändan stärker dennes band till det
omgivande samhället. Vid tidigare skolskjutningar har det även visat sig finnas ett starkt samband
mellan mobbing och gärningen. Att arbeta relationsskapande genom sociala medier skapar en
bättre förståelse för samhällsföreträdares arbetsuppgifter samt visar att det finns en människa
bakom uniformen. Detta är viktigt eftersom det i många socioekonomiskt utsatta områden finns
ett förakt mot samhällsföreträdare och det övriga samhället. Vidare kan man även bygga
relationer med minoriteter och arbeta mot diskriminering och rasism vilket skapar bättre
förutsättningar för integrering i samhället. Det är viktigt att mediekanalerna knyter an till en
tvärsektoriell samverkan så att alla aktörer har en gemensam lägesbild och är enade utåt.
Detta minskar risken för ryktesspridningar samt kan goda krafter engageras och mobiliseras i
samband med oroligheter. Det gör det även möjligt för samhällsföreträdare att ta emot
information och tips i samband med oroligheterna.
Under upploppen i London 2011 användes sociala medier, främst Facebook, Twitter och
Blackberry Network i stor utsträckning av båda sidor av de inblandade i oroligheterna. I första
hand användes det av upprorsmakare i syfte att stimulera och i vissa fall aktivt hetsa andra
människor att delta i upploppen. CSP (Community Saftey Partnership meetings) arbetade vid
tidpunkten aktivt med att övervaka spänningar och händelser i sociala medier. CSP bygger på
samverkansmöten. Sedan 1998 är det lagstadgat att det i varje kommun ska finnas ett CSP som
består av representanter från polisen, lokala myndigheter, räddningstjänsten, frivården,
primärvården, frivilligorganisationer och näringslivet. CSP´s roll är att arbeta brottsförebyggande
och motverka otrygghet i samarbete med lokalsamhället.
77
Metodhandbok för samverkan mot social oro
De flesta CSP har egna Facebook och Twitter sidor med allt fler anhängare vilket under
upploppen tillät dem att korrigera felaktig information och skapa trygghet. Trots att
upprorsmakare använde sociala medier till att uppvigla till våldsamheter så försökte inte CSP
begränsa tillgången till sociala medier, utan genom att behålla en normal aktivitet så fick
myndigheterna inte bara tillgång till indikatorer och varningssignaler till social oro utan även
viktigt bevismaterial som ledde till åtal. Många områden som förväntades att drabbas av
upploppen förskonades. Anledningen ansågs vara det förebyggande arbetet och närvaron som
CSP hade i sociala medier. CSP använde sociala medier för att minimera stora folksamlingar,
skydda objekt som CSP identifierade som potentiella mål för upprorsmakarna samt upprätthålla
trygghet och ordning. Twitterkontot Riot Clean Up (#RiotCleanUp) har mobiliserat människor att
delta i lokala aktiviteter och framförallt hjälpa till att städa upp områden efter
oroligheter. Twitterkontot har i skrivande stund ca 44 000 följare och jämfört med de totalt 5000
personer som arresterades efter upploppen runt om i England 2011 så visar det att det är en
förhållandevis liten andel människor som är aktiva i samband med social oro.
Sikker By
Sikker By (Säker stad) syftar till att göra Köpenhamn till en tryggare och säkrare stad för sina
medborgare och besökare. Projektet strävar efter att förbättra Köpenhamns brottsförebyggande
åtgärder, särskilt de som riktas mot barn och ungdomar då tidiga insatser kan förhindra att unga
slår in på en kriminell bana. Köpenhamns kommun strävar även efter att öka säkerheten i staden
under nattetid. Efter ett antal allvarliga våldsbrott under vintern 2007/2008 beslutade stadens sju
borgmästare och representanter från varje parti att implementera en arbetsgrupp vars uppgift är
att analysera stadens brottsförebyggande åtgärder, och föreslå förbättringar. Detta arbete har legat
till grund för Sikker By som inkluderades i kommunfullmäktiges budget 2009. Sikker By består
av kommunfullmäktige, polismyndigheten och brandförsvaret. Sikker By innehåller ett antal
förbättringar av Köpenhamns tidigare brottsförebyggande arbete. Dessa följer nedan:
Anställa fler socialarbetare vid skolor i särskilt utsatta områden.
Förbättra familjestödet där föräldrarna involveras i barnens liv och utveckling.
Utveckla ett anti-radikaliseringsprogram för att bekämpa antidemokratiska tendenser
bland ungdomar.
Utöka öppettiderna för fritidsgårdar och idrottsanläggningar.
Öka det uppsökande arbetet på gatunivå för socialarbetarna.
Fler platser ska erbjudas till ”Second chance”-programmet som är ett alternativ till
årskurs 8 och 9 för ungdomar som inte har avslutat gymnasiet.
78
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Stärka SSP-samverkan.
Förlänga projektet ”Strama tyglar” som stärker och kvalificerar åtgärder riktade till
ungdomar som är yngre än straffrättsligt ansvar och uppvisar våldsamt eller störande
beteende.
Köpenhamns kommun har avsatt 1 miljon DKK varje år under 2009, 2010 och 2011 för
kompletterande utbildning för socialarbetare och förse dem med nödvändiga verktyg så att de
på ett bättre sätt kan möta och lösa problemen de möter i sitt arbete. Nedan följer några av
de arbetssätt som bedrivs inom Sikker By:
Crossroads 18+ Centre i Tingbjerg
Crossroads arbetar med unga vuxna i åldern 18-25 år som befaras vara på väg in i en kriminell
livsstil. Personer som är under 18 år kan få delta under särskilda omständigheter, t.ex. om
personen snart ska fylla 18 år eller om denne har nära kontakt med anställda inom crossroads. I
annat fall hänvisas personen till annan verksamhet som arbetar specifikt med yngre målgrupper.
Verksamheten har bedrivits i ca 3 år och finns även på fem andra platser i Köpenhamn varav
Nørrebro har tre verksamheter och Tingbjerg en verksamhet. En huvudsaklig orsak till
satsningen med 18+ är den historik av oroligheter som präglat Tingbjerg vilket medfört att
åtgärder hamnat högt på den politiska agendan.
En kartläggning av individerna på 18+ centret genomförs där man grovt kategoriserar dem i tre
grupper. I den första gruppen placeras de som inte alls är djupt involverade i någon brottslighet, i
den andra gruppen placeras personerna som har tendens till kriminell livsstil och i den tredje
gruppen placeras de som står utanför samhället med stark koppling till gängkriminalitet. Alla
kategorier finns representerade inom verksamheten där sammansättningen av individer i
grupperna varierar beroende på vilket geografiskt område som verksamheten ligger i.
Centret bedriver ingen uppsökande verksamhet utan unga vuxna söker själva kontakt med
centret. Verksamheten består huvudsakligen av gruppsamtal vid sidan av de möjliga aktiviteter
som finns att tillgå, t.ex. datorer, tv-spel, pingis, matlagning och utflykter. Gruppsamtalen
fokuserar på att stärka ungdomarnas sociala band till samhället och se de fördelar som samhället
kan bidra med, till skillnad från den kriminella livsstilen. Centret samverkar med Jobbcentre,
socialförvaltningar, exitprogram, utbildningar, kriminalvård, polis och missbruksvård. Ungefär 85
st unga vuxna deltar i verksamheten med ungefär 30-35 st besökare per kväll. På centret arbetar
79
Metodhandbok för samverkan mot social oro
dagligen två ledare tillsammans med en pedagog/vägledare. Öppettiderna varierar mellan de olika
centren men crossroads har öppet söndag till torsdag 17-22, samt fredag och lördag 17-24.
Upload 18+ i Nørrebro
Uploads i Nørrebro arbetar precis som Crossroads i Tingbjerg med 18+ verksamhet. Totalt finns
fem 18+ center i Köpenhamn. Arbetet inom Uploads består ofta av dialog med individen.
Individerna erbjuds anonymitet så att de kan vända sig till centret oavsett vilka frågor eller
ärenden det handlar om. Uploads har ett nära samarbete med utbildningsförvaltningen och
arbetsförmedlingen och i viss utsträckning anställs även ungdomar som tidigare ingått i
verksamheten. Centret tar inte emot personer med gänganknytning då verksamheten inte
motsvarar det säkerhetsarbete som gänganknytning medför. Deltagarna har således ingen direkt
anknytning till de två rivaliserande gängen i Nørrebro, dock har man ofta en indirekt anknytning
till något av gängen då släkt eller vänner ofta ingår i någon av dessa gäng. Centret har sex
anställda och ca 30-35 besökare varje kväll och man uppskattar att ca 80 ungdomar besöker
centret regelbundet. På centret har deltagarna bl.a. tillgång till datorer, träningslokal, TV och
andra sysselsättningar.
Hot Spot Nørrebro
Syftet med projektet är att öka säkerheten och minska kriminaliteten. Projektet är inne på sitt
andra år av totalt fyra. Verksamheten uppkom då man satsade mycket pengar på preventiva
åtgärder men såg väldigt få resultat av det dåvarande arbetet. Hot spot ska koordinera insatserna
och göra dem mer effektiva både för preventiva insatser men även för trygghetsskapande
åtgärder. Samverkansstrukturen består av många olika förvaltningar, t.ex. socialförvaltning,
arbetsmarknadsförvaltning, säkerhetsavdelning, ungdoms- och utbildningsförvaltning samt
miljöförvaltning. I projektet ligger även att öka kompetensen hos de som arbetar med ungdomar
och man har startat nya ungdomsgårdar i området för 15-18 åringar och 7-13 åringar. Man har
även satsat mycket på fritidsaktiviteter, idrottshallar och anställt fler aktivitetsledare. Hot spot har
också uppmärksammat utpressning mot lokala näringsidkare. När en bar utsattes för utpressning
och vandalisering slöt de boende upp och anordnade en gatufest för att stödja puben, samt för att
stå upp mot de lokala gängens utpressning. Inom Hot spot arbetar två chefer och två utredare.
Köpenhamnsteamet
Tingbjerg är ett område som präglas av låg inkomstnivå, stora familjer och små lägenheter. Detta
leder till trångboddhet, bristande skolgång, isolering och okunskap om välfärdstjänster. Köpenhamnsteamet består av sex personer som arbetar inom specifika områden.
80
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Gruppen kallas för ”flygande team” då man har möjlighet att snabbt förflytta sig om någon
särskild situation inträffar dock är de allt som oftast stationerade i ett och samma område under
en längre tid. Teamet är således en insatsgrupp som används vid akuta situationer samtidigt som
de arbetar kontaktskapande i den dagliga linjeverksamheten.
När Köpenhamnteamet arbetar i ett område fokuserar man på att observera och knyta kontakter
med invånarna i området. Man kartlägger även lägesbild, brottslighet och eventuella problem. När
det exempelvis under en tid förekom stenkastning mot bussar i Tingbjerg mobiliserades många
resurser utan att egentligen veta vad problemet var. Köpenhamnsteamet samtalade med
invånarna och det visade sig att muslimer ansåg att en busschaufför varit otrevlig. Konflikten
grundade sig i Balkankonflikten. Med denna information kunde man snabbt åtgärda problemet
med minimala resurser.
Teamet anordnar även fotbollsturneringar som blir till symboliska samlingsplatser, en
fritidssysselsättning och en mötesplats där spelare, ungdomsledare och personal från
socialtjänsten kan träffa varandra på ett mer naturligt sett. I Danmark har de saknats förpliktelse
för kommunen att arbeta med personer över 18 år då dessa förväntas kunna ta hand om sig
själva. Det finns dock ett stort behov av vardagskunskap hos en del individer eftersom de inte har
närstående eller vänner att vända sig till för hjälp med allt från välfärdstjänster till adressändring. I
Köpenhamn har man sju olika förvaltningar vilket kräver en hög grad av samverkan. Styrkan
ligger i att man gjort sig beroende av varandra och verksamheterna som uppstått har fått hitta sin
egen roll i strukturen.
Exit-programmet Köpenhamn
Exit-programmet är en ny verksamhet inom socialtjänsten i Köpenhamn som inriktar sig till
målgruppen 18+. Verksamheten består av ett program för avhoppare och ett program inriktat på
personer som bedriver personfarlig verksamhet men som inte varit medlemmar i organiserad
brottslighet. Programmet för avhoppare arbetar 6-12 månader med individen medan det andra
programmets arbete med individen pågår i 1-2 år. Deltagare till programmen hittas inom
kriminalvården där det motiverande arbetet påbörjas. Även polisen och socialtjänst upplyser
personer om verksamheten. Till en början undersöker personalen som besöker anstalten hur
motiverad personen är till att bryta med sin kriminella livsstil, och efter det beslutar socialtjänsten
om personen är kvalificerad till att delta i något av programmen.
81
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Huvudsakligen bygger Exit-programmet på samtalsmetoden TGB i kombination med MI
(Motiverande samtal) samt coachingteknik. Programmet samarbetar även med den kommunala
arbetsförmedlingen (Jobbcentre+) i Köpenhamn. Exit-programmet består av personal från
Ungdomsförvaltningen, Arbetsmarknadsförvaltningen och Socialförvaltningen som alla är
organiserade under en projektchef. Personalen besöker även Crossroads 18+ centre där de deltar
kontinuerligt i gruppsamtal vilket medför att deltagarna får en mer personlig kontakt med
programmen och personalen. Därför stämplas det inte som fult eller fel att man söker hjälp och
man behöver heller inte skämmas för att delta. Den totala kapaciteten för Exit-programmet är 25
personer per år och oftast har man 8-10 personer i programmet samtidigt.
Din betjent
Inom varje polisdistrikt arbetar 2-4 poliser som ”din betjent”. Detta innebär en ökad patrullering
till fots och cykel men även med bil. Syftet är att vara synlig och komma i bättre kontakt med
medborgarna så att man kan skapa dialog, något som även gynnar polisen i deras arbete. Fördelen
med arbetet är att man får mer tid över till dialog och efter en händelse kan stanna kvar på plats
för att klarlägga situationen för de boende i området och även lyssna till deras upplevelser och
frågor. Vid tillfällen deltar man även i de ungas fritidsaktiviteter för att på så sätt komma
ungdomarna närmare. Varje betjent har ett telefonnummer som denne kan nås på om det skulle
behövas. Betjenterna besöker dagligen verksamheter som t.ex. 18+ centre i relationsskapande
syfte. Man får dock inte glömma att det är en balansgång mellan dialog och myndighetsutövning.
Köpenhamns brandkadetter
I Köpenhamn utbildas alla brandmän till mentorer för ungdomarna där varje ungdom tilldelas
varsin mentor. Sikker By avsatte 2,3 miljoner DKK till 68 brandkadetter. Syftet med
brandkadetterna är att öka förståelsen för brandförsvarets insats så att brandmännen inte möts av
stenkastning när man åker in i vissa områden. Arbetet med brandkadetterna skapar en relation
mellan brandmän och ungdomar som ökar förståelsen sinsemellan. Ungdomsbrandkår är i sig
inte något nytt eftersom 12-15 danska kommuner redan bedriver verksamheten och fler är
dessutom i startgroparna då kommunerna tydligt förespråkat att brandkårerna bör ha en mer
central plats i samhället. Brandmän har en stor förmåga att förmedla kunskap och disciplin som
många ungdomar behöver och vill ha. Utbildningen skapar även självförtroende och självkänsla.
Det primära med projektet är att det skapar relationer mellan brandstationer och lokala områden.
Både brandmän och administrativ personal på Köpenhamns brandförsvar får utbildning i
mentorskap, pedagogik och hur man reagerar i olika situationer. Brandkadetten har sedan samma
82
Metodhandbok för samverkan mot social oro
mentor genom hela verksamheten. Starka relationer skapas inte bara mellan brandmännen och
brandkadetterna utan även med brandkadetternas familjer som stöttar projektet, bl.a. genom att
möta upp på stationen med hemlagad mat samt att låta ungdomarna vara på brandstationen även
eftermiddagar och kvällar. Ofta har brandkadetterna även följt med på utryckning. Ungdomarna
går igenom en 36 timmar lång undervisning i brandsläckning, första hjälpen, förebyggande arbete,
säkerhet och samverkan. Ungdomarna lär sig allt från att packa slang till att följa order och
uppleva vikten av att lita på varandra. Disciplinen hos ungdomarna har inte upplevts som ett
problem utan ungdomarna kan se brandmännen i ögonen och följa en order.
Skolor och fritidsgårdar bidrar till att hitta ungdomar i årskurs 7-8 som saknar fritidsintressen och
är i behov av självtillit. Duktiga brandkadetter kan se fram emot sex månaders extrajobb för 49
DKK i timmen och efter det hjälper brandkåren ungdomarna med att hitta andra arbeten. På
detta sätt kan ungdomarna fortsätta ha någon form av anknytning till brandkåren till dem fyller
18 år. Vid avslutningstillfället för de första brandkadetterna kom över 200 stolta föräldrar och
Köpenhamns brandförsvar har noterat en minskning av stenkastning och trakasserier mot
brandkåren ute i områdena.
83
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Samverkan med fokus på ungdomarna
Människan Bakom Uniformen (MBU)
I arbetet med ”Människan bakom uniformen” (MBU) får ungdomar vid tio tillfällen chans att lära
känna och utbildas av vuxna som arbetar i uniformsbärande yrken, t.ex. polis, räddningstjänst,
ambulanssjukvård, vaktbolag och personal i kollektivtrafiken. Syftet är att ungdomarna och
personalen ska lära känna och skapa förståelse för varandra. Ungdomarna som genomgått MBUutbildningen blir certifierade ambassadörer för MBU och verkar då i sina stadsdelar som
förebilder för andra ungdomar.
Målsättningen med MBU är att öka ungdomars delaktighet, minska kriminalitet och skapa bra
möten som ökar förståelsen mellan ungdomar och samhällsstödjande yrken. Arbetet med MBU
fokuserar på öppenhet och inflytande. Genom att ha en öppen dialog kan man visa att det under
uniformen finns en helt vanlig människa med samma önskningar och behov som andra. Och att
det under kepsen finns en nyfiken ungdom. MBU är även ett tillfälle där man kan så ett frö hos
ungdomar att själva i framtiden söka sig till något av dessa yrken.
Ge och Ta – Varje dag
Ge och Ta – Varje dag är en mångfaldssatsning som bedrivs av Södertörnspolisen i Stockholm.
Projektet finansieras av Europeiska Integrationsfonden (ESF-rådet). Södertörnspolisen har länge
bedrivit ett mycket progressivt utvecklingsarbete inom mångfaldsområdet. Syftet med Ge och Ta
– Varje dag är att skapa en ökad förståelse och bättre dialog mellan polis och ungdomar.
Mycket har skrivits i media om relationen mellan polisen, ungdomar och samhället i övrigt.
Därför är dialog viktigare än någonsin. Målgruppen för projektet är ungdomar i årskurs 8 i
områden där andelen tredjelandsmedborgare är hög och där kriminaliteten bland barn och
ungdomar är utbredd eller där risken för att barn och ungdomar hamnar i kriminalitet bedöms
vara oroväckande hög. Det är av vikt att nå ut till barn och ungdomar så tidigt som möjligt,
samtidigt bör ungdomarna ha uppnått en viss nivå av mognad för att kunna ta till sig projektets
koncept. Arbetet ses som en del av ett större sammanhang och en längre process. Relationer
byggs över tid och det gäller att försöka vara öppen för förändringar i perspektiv och synsätt,
både i det interna och i det externa arbetet. Det är av stor betydelse att reflektera över sig själv
och andra. Det är viktigare än någonsin att stärka samverkan mellan poliser och ungdomar
snarare än att förstärka avstånd och gränsdragningar.
84
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Nedan följer förslag på arbetsmetoder. Aktören kan själv välja vilka av metoderna som passar och
hur man vill kombinera dem.
Värderingsövning med ordkort – I bifogade ordkort ser du ordpar som t.ex. Ärlig–Lojal. Inget ord är
rätt eller fel, eller bättre eller sämre att välja. Valet beror på en värdering som var och en gör
beroende på situation, erfarenhet, omgivningens förväntningar och vad vi lärt oss genom åren.
Ofta värderar vi ett ord mer än ett annat. Använd så många ordpar du hinner eller välj de du
tycker är mest relevanta. Låt var och en av deltagarna få ett papper och en penna. Läs sedan upp
ordparen och låt alla enskilt skriva ner vilket ord de väljer. När du läst upp alla de kort du valt så
gå igenom dem i storgrupp och försök att få deltagarna att motivera sina val.
Frågekort – Att använda som hjälp för att efter filmen få igång en dialog. På varje frågekort kan du
se korta reflektioner utifrån de erfarenheter vi fått under arbetet med Ge och Ta – Varje dag. Du
väljer de frågekort som passar dig och den grupp du arbetar med.
Ungdomars frågor till polisen – Innan du besöker en klass eller grupp ber du via ansvarig lärare/
vuxen att de förbereder 5-10 frågor eller synpunkter som de vill ta upp med polisen.
Rollspel: Ombytta roller – Rollspelet bygger på att ungdomar och poliser byter roller med varandra.
Det här är en viktig och enkel övning som brukar uppskattas av de flesta. Den är rolig och ger
utrymme för både lek och allvar.
Rinkeby-Kistas Unga Ambassadörer (RKUA)
Syftet med RKUA är att skapa ett forum där ungdomar engageras och känner delaktighet och
inflytande samt att bygga broar mellan ungdomar och politiker vilket saknas i många utsatta
områden. Ungdomarna träffas varannan vecka för att diskutera och planera den nuvarande
situationen och framtiden. Man arbetar även med olika aktiviteter och projekt. En anställd från
stadsdelsförvaltningen samordnar och stöttar arbetet med RKUA. Även politiker från
stadsdelsnämnden medverkar. Många ungdomar söker sig till RKUA då man skapar bättre
förutsättningar för sin egen vardag, skola och det ideella engagemanget. Förhoppningen är att de
ska motivera andra ungdomar till att gå samma väg.
85
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Sommarjobb
Många stadsdelsförvaltningar och kommuner prioriterar att skapa och erbjuda sommarjobb åt
ungdomar. Syftet är att skapa delaktighet i området och bidra med viktiga erfarenheter till unga
individer i utanförskapssituation. Sommarjobb till ungdomar återfinns i stor utsträckning inom
förskola, äldreomsorg, parkarbeten och ideella organisationer. I Stockholm skapar
stadsdelsförvaltningarna tillsammans med staden centralt en organisation för
ansökningsprocessen, jobbanskaffning, anställningsavtal och löneutbetalningar. Sommarjobben
upplevs ha haft lugnande inverkan på ungdomarna som lett till mindre social oro då de får
sysselsättning, tjänar egna pengar, får bekräftelse och känner sig behövda.
Socialsekreterare i polisens ungdomsgrupper
Inom många ungdomspolisgrupper finns socialsekreterare. Syftet är att socialsekreterarna ska ha
samma lägesbild som polis i samband med en insats eller ett ingripande, detta för att uppnå
snabba åtgärder och lyckosamma beredningar av ärenden. Tillsammans med ungdomsgrupperna
bereder socialsekreterarna ärenden, stöttar brottsoffer, gärningsmän och föräldrar samt bedriver
medlingsverksamhet. Arbetssättet har ökat förståelsen för varandras uppdrag och bidragit till
avsevärt kortare utredningstider inom både socialtjänst och polis. Det här även lett till att
hjälpinsatserna till brottsoffer och gärningsmän förbättrats och blivit mer konkreta.
Trygg i Tensta (TiT)
TiT riktar sig till pojkar i åldern 18-23 år som avslutat gymnasieskolan med bristfälliga
studieresultat och/eller som inte tagit sig in på arbetsmarknaden. Syftet med TiT är att skapa
delaktighet bland ungdomar, synliggöra goda förebilder i området och visa på de möjligheter som
finns i och utanför området, och stärka framtidstron och självkänslan hos ungdomar i riskzon
genom att utveckla nya samverkansformer och arbetsmetoder med arbetsmarknadens parter.
Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning ansvarar för arbetsledningen och verksamheten.
Verksamhetsledarna har ett nära samarbete med föräldrar, skola, socialtjänst, föreningsliv och
fritidsgårdar.
De utvalda ungdomarna handleds och coachas till att skapa målsättningar för sina liv och sin
framtid. Under ett års tid kan de med förstärkt försörjningsstöd få adekvat hjälp till utbildning,
arbete och nya rutiner i sin vardag. De förväntas uppträda som goda förebilder för yngre och
jämnåriga, bl.a. genom att nattvandra och vara assisterande ungdomsledare. Rekrytering sker
genom uppsök, på rekommendation och efter intervju.
86
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Trygg i Tensta Juniorteam (TiT-J)
TiT-J riktar sig till ungdomar i Tensta i åldern 13-17 år som vill satsa på sig själva i skolan och på
fritiden. Gruppen består av 15-20 killar och tjejer som antingen är goda förebilder eller befinner
sig i riskzonen för kriminalitet. Syftet med TiT-J är att synliggöra goda förebilder bland ungdomar
i området och visa de möjligheter som finns i och utanför området samt att stärka ungdomar i
riskzon genom att utveckla nya samverkansformer och arbetsmetoder kring deras fritid.
Gruppen deltar i coaching, personliga utvecklingssamtal, diskussioner, värderingsövningar,
studiebesök, aktiviteter, utbildningar och läger. Tillsammans planeras och verkställs olika projekt.
Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning ansvarar för arbetsledningen och verksamheten.
Verksamhetsledarna har ett nära samarbete med föräldrar, skola, socialtjänst, föreningsliv och
fritidsgårdar. Ungdomar i riskzonen som deltagit har upplevt att det är okej och cool att sköta sig
och vilja satsa på något positivt. Ungdomarna utökar sitt sociala nätverk och skapar nya
framtidsutsikter. Deltagare rekryteras i samarbete med skolor, fritidsgårdar och socialtjänst.
Föräldrautbildningar
Föräldrautbildningarnas syfte är att stärka föräldrarna i sin roll och öka kunskapen om samhällets
kompletterande stöd och lagstiftning. Därför erbjuds olika föräldrautbildningar. Det finns både
generella utbildningar samt mer specifika utbildningar som formas utifrån behov. Det kan t.ex.
handla om att föräldrar får lärdom om hur man på ett lugnare och mer framgångsrikt sätt
hanterar bråk och konflikter med sina barn och ungdomar.
I samverkan med förskola/skola, socialtjänst och etniska föreningar kan olika behov tillgodoses.
En stadsdel eller kommun har mycket att vinna på genom att skapa fruktbara möten med
föräldrar utifrån evidensbaserade metoder och flexibel pedagogik. Stor lyhördhet avseende behov
och intresse måste kompletteras med kompetens, erfarenhet och ödmjukhet. Många gånger måste
intresse och stöd följa de specifika initiativ som tagits av föreningar och grupper. Dessa initiativ
bygger på föreningarnas egna upplevda problem och behov.
Stadsdelsförvaltningen kan vinna på att kartlägga och samordna behov och utbud för
föräldragrupperna och inventera vilka samarbetspartners som har naturliga samlingspunkter och
kan ge stor spridning. Stadsdelsförvaltningen kan även samordna kontakterna mellan skolor och
föreningar. Olika yrkesgrupper har beredskap för att arbeta med särskilda frågeställningar.
Exempelvis sköter polisen frågor som rör narkotika och kriminalitet medan socialtjänsten sköter
frågor kring anmälningar, utredningar och socialtjänstlagstiftning. Genom dessa utbildningar har
en ökad medvetenhet hos föräldrarna märkts av kring deras ansvar och möjligheter till att
87
Metodhandbok för samverkan mot social oro
påverka sitt barns utveckling, fritid och framtid. Detta har lett till en ökad delaktighet i barnets
vardag. Personalen som ansvarar för föräldragrupperna har fått en ökad förståelse och
kompetens i föräldrarnas olika kulturer och hur de tänker i dessa frågor.
Orosamtal
Orosamtal initieras av polis, socialtjänst eller fältarbetare. Målgruppen är vårdnadshavare och
berörd ungdom som uppmärksammats på olämpliga platser, tider eller i fel umgänge. Syftet är
att individen ska inse sin situation och erbjudas chans till revansch samt att göra föräldrarna
uppmärksamma på ungdomens situation. Polis, socialtjänst och fältarbetare träffar ungdomen
och vårdnadshavaren i dennes bostad där man informerar om barnets förehavanden, att man
känner oro för den unge och vilken hjälp som finns att få. Ofta besöker man även brottsoffret
där ungdomen får chans att be om ursäkt. Ofta erbjuds stödjande åtgärder. Exempel på stödjande
åtgärder kan vara Spånga-Tensta Familjecentrals ”Alla Barn i Centrum” (ABC) som bygger på att
visa kärlek, vara med, visa vägen och ”välja strider”. Målet med ABC är att stärka relationen
mellan föräldrar och barn. Frågor som diskuteras är bl.a. förhållningssätt och uppfostran. I
Uppsala kommun har man genomfört gemensamma orosamtal med flera individer som
identifierats som aktiva i samband med social oro. Samtalen har hållits i stadens skolor.
Tillvägagångssättet har varit lyckosamt då upprorsmakarna ofta lugnat ner sig.
Ungdomscentrum
Ungdomscentrum arbetar med ungdomar och familjer som på olika sätt behöver stöd och hjälp.
Det kan handla om att ha utsatts för- eller bevittnat brott, missbruk, struliga skol- och
hemförhållanden eller ha dålig självkänsla. Medlingsverksamheten bedrivs brottsförebyggande där
ungdomarna ska få ökad förståelse för konsekvenserna brottet medför så att gärningsmannen
inte återupprepar brottet.
På Ungdomscentrum arbetar bl.a. socionomer, sjuksköterskor, psykoterapeuter och
familjebehandlare. Centrumet erbjuder stöd, rådgivning och behandling. Samtal genomförs
mellan brottsoffer och gärningsman där även provtagning genomförs utifrån
missbruksproblematik. Centrumet bedriver även mentorsverksamhet där de involverade får stöd
till att komma ut i samhället.
Sociala insatsgrupper
Arbetet med sociala insatsgrupper avser samverkan på individnivå för unga mellan 15-25 år som
riskerar att bli kriminella, eller som behöver stöd och hjälp att bryta med kriminella nätverk, s.k.
avhoppare. Det kan handla om att erbjuda den unge arbete eller praktik m.m. Huvudansvaret för
88
Metodhandbok för samverkan mot social oro
verksamheten vilar på socialtjänsten i den kommun där den unge bor. Socialtjänsten är ansvarig
för att andra samverkansaktörer görs delaktiga utifrån den unges individuella behov.
Socialtjänsten, polisen och andra berörda myndigheter använder tillsammans sin samlade
kompetens i arbetet. Detta gör att alla har delad kunskap om den unge vilket ökar
förutsättningarna för att rätt myndighet gör sätt sak och att det sker i rätt ordning.
Skillnaden på verksamheten i de sociala insatsgrupperna jämfört med traditionell samverkan där
informationen är avidentifierad eller sker på övergripande nivå, är att samverkan i sociala
insatsgrupper sker på individnivå utifrån samtycke till informationsutbyte. Med den sekretess som
råder i dag krävs det att den unge och/eller vårdnadshavaren samtycker till informationsutbyte
mellan myndigheter.
Berörda samverkansaktörer bidrar med sin verksamhet utifrån den unges behov med stöd av en
beslutad och individuell åtgärdsplan där det framgår vilka åtgärder som ska genomföras, av vem
och vid vilken tidpunkt de ska vara genomförda. Enligt Rikspolisstyrelsen är det viktigt att
samverkan med skolan fungerar bra i arbetet med den unge eftersom skolan är en viktig risk- och
skyddsfaktor för barn. Det finns påtagliga samband mellan dåliga skolresultat och kriminalitet.
Samverkan med föreningslivet
Uppsala kommun ger bidrag till föreningar som verkar i prioriterade stadsdelar vars arbete bygger
på att fånga upp ungdomar i riskzonen. Fritids- och föreningsverksamhet bidrar till en positiv
stadsutveckling som präglas av aktiv samverkan mellan kommunala verksamheter och
föreningslivet. Syftet är att systematiskt arbeta för att öka integrationen, delaktigheten och att
minska utanförskapet. De kommunala verksamheterna samverkar i hög utsträckning med ideella
verksamheter. Områdesledarna i de prioriterade stadsdelarna stödjer lokalt ideellt arbete och
stimulerar aktivt samverkan dem emellan.
Samverkan med fokus på platsen
Fastighetsägarna
Syftet med att integrera fastighetsägarna i samverkansarbetet är att höja områdets anseende i
övriga samhället. För att förebygga social oro arbetar fastighetsägarna med trygghetsbesiktningar
tillsammans med polisen där inventeringar görs och beslut fattas i och omkring bostäderna. År
2007 bildades ett samverkansforum med fastighetsägarna som idag har 26 medlemmar med ca
16 000 lägenheter. Fastighetsägarna samverkar med polisen, SL, Storstockholms brandförsvar,
Riksbyggen och Stockholm stad. Detta medför att rutiner och ansvar enklare kan klargöras, t.ex. i
ansvarsfrågan kring vem som bär ansvaret för utbrända bilar i området.
89
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Trygghetsvandring
Trygghetsvandringar bygger på att man systematiskt inventerar ett område ur trygghetssynpunkt.
Syftet med trygghetsvandringarna är att upptäcka platser och omständigheter som kan orsaka
social oro och åtgärda dessa, t.ex. genom att avlägsna lösa stenar, brännbara föremål, brända bilar,
samt åtgärda öppna containrar, lösa soptunnor i plast och platser med dålig belysning. I en
trygghetsvandring ges även möjlighet till att fördjupa det demokratiska samtalet mellan
medborgare och representanter för samhällets offentliga insatser.
Under trygghetsvandringen noteras platser och utrymmen som känns otrygga och upplevs som
potentiella brottsplatser samt noteras vilka fysiska omständigheter som bidrar till att de upplevs
som otrygga. Därefter tar man fram förslag på lösningar som ligger till grund för kortsiktiga och
långsiktiga åtgärder. I trygghetsvandringsgruppen ingår boende i området, företrädare för stadsdelen, lokala föreningar, fältassistenter, bostadsföretag, politiker och polis.
Trygghetsvandringarna kan med framgång genomföras med elever i skolors närområden. Syftet
är att öka elevinflytandet och samverkan kring trygghet och trivsel samt att öka känslan av
ansvarstagande och sammanhang för sin närmiljö. Trygghetsvandringar kan även bedrivas med
fokus på de mest utsatta platserna där det nöjesrelaterade våldet existerar. Efter analys av platser
och tidpunkter genomförs bl.a. trafikreglering, volontärverksamhet, uppsättning av säkerhetskameror samt tidsspecifikt positionerade poliser.
Mikroplatser
Arbetet med mikroplatser fokuserar på platsens betydelse för brott. Syftet är att skapa en
gemensam lägesbild, upptäcka och störa kriminella aktiviteter, öka tryggheten samt minska
brottsligheten. Våld i offentlig miljö karaktäriseras oftast av att det är nöjesrelaterat och definieras
då som misshandelsbrott utomhus där gärningsman och offer är obekanta med varandra. Polisen
fokuserar i arbetet främst på närvaro genom platsbevakning och fotpatrull. Utifrån samverkan
med övriga aktörer och genom gemensam lägesbild kommer man gemensamt fram till lämpliga
åtgärder, t.ex. säkerhetskameror, trafikregleringar, förändringar i gatumiljön, information till
fastighetsägare, krögare och föreningar m.m. Det är av stor betydelse att tydligt kontinuerligt
dokumentera processen och efterföljande utvärdering. För att kunna genomföra en så komplett
utvärdering som möjligt är det av vikt att vid insatsens planering utse och inleda samverkan med
den/de personer som skall genomföra utvärderingen i syfte att tillse att de mål som ska mätas vid
avslutad insats är mätbara, och att innan insatsens påbörjan är klargjorda. Arbetet med
mikroplatser ämnar att få brottsförebyggande effekt. Nyckeln till detta ligger inte i att gripa så
90
Metodhandbok för samverkan mot social oro
många gärningsmän som möjligt, istället förebygger polisen brott genom att förebygga
brottsligheten på de platser där brotten sker.
4.4 Gult läge
Arbetssätten struktureras utifrån en modell som baseras på rutinaktivitetsteorin. I modellen är
samverkan centralt där arbetssätten och dess åtgärder riktas mot ungdomarna, platsen och den
sociala kontrollen.
Samverkan för att stärka den sociala kontrollen
Upprätta lokal stab
Syftet med att upprätta lokal stab är att skapa en gemensam och kontinuerligt uppdaterad
lägesbild och förslag till åtgärder. Samverkansaktörerna mobiliseras genom en i förväg planlagd
organisation och kontaktlista. Stabsarbetet dokumenteras. Samverkansorganisationen kallas bl.a.
för ”Akut mobilisering” och ”Beredda gruppen”. Där ingår bl.a. socialtjänst, polis,
räddningstjänst, fältarbetare, centrumansvariga, skola, fritidsenhet, fastighetsägare, förvaltare samt
goda krafter. Utifrån aktuell situation är det viktigt med klar struktur kring uppdatering och vilka
som deltar samt att föra en kontinuerlig dialog under gult läge.
Utsättningsmöten
Tid och plats bestäms för utsättningsmöte som leds av polis. Alla aktiva fältarbetare bör medverka tillsammans med de goda krafterna. Utsättningsmöten beskrivs utförligare under grönt läge.
Checklista
Checklistan används i samverkansforum för att skapa en gemensam lägesbild vilket underlättar
för implementering av åtgärder.
Konsekvensanalys
Vid insatser i känsliga områden görs en konsekvensanalys med lokala aktörer innan centrala
insatser görs. Analysera vad konsekvenserna blir och överväg om insats ska göras eller om det är
bättre att avvakta till ett lugnare läge. En situation kan exempelvis vara juridisk rättfärdigad, men
taktiskt olämplig p.g.a. att konsekvenserna kan bli värre än situationen man ämnar lösa.
Mediestrategi
91
Metodhandbok för samverkan mot social oro
I samband med oroligheter böljar det ofta snabbt mellan de olika lägesbilderna. Därför är det
framgångsrikt att i gult läge bedriva en på förhand fastställd mediestrategi. Kontinuitet och rak
dialog med media är viktigt för att undvika missförstånd och ryktesspridning. Det är också en
fördel då en ansvarig person representerar hela organisationen eftersom det underlättar för att
bygga relationer med media och allmänheten. Det är bra om personen har lokal anknytning med
trovärdighet och kunskap i den lokala kontexten. Personen kan med fördel ha en central position
i samverkansforumet. Det blir även svårare att ifrågasätta eller rasera det förtroende som
personen byggt upp för organisationen.
Varje organisation ska ha en kommunikationsplan med syftet att samordna kommunikationen i gult
läge genom att fastslå huvudbudskapet och tydlig ansvarsfördelning inom organisationen, och
mellan berörda samverkanspartners. Huvudbudskapet bör formuleras utifrån att det ska finnas en
bred samverkan mot social oro som bygger på närvaro och dialog. Organisationen har ett nära
samarbete med andra aktörer där oroligheterna hanteras tvärsektoriellt. Fokus på kontinuitet och
uthållighet. Delbudskap i mediestrategin kan med fördel vara att närvara på plats och skapa
trygghet för de boende. Organisationen bör sträva efter att vara närvarande och tillgängliga för
allmänheten och varandra i traditionell media, sociala medier och i egna kanaler. En hög
medienärvaro motverkar kommunikativa utmaningar såsom exempelvis att en för organisationen
negativ bild sprids, att social oro är resultatet av den egna organisationens arbete eller att
organisationen verkar undfallande och undviker att svara på frågor.
Goda krafter
Mobilisera de goda krafterna för generell eller specifik insats genom SMS-utskick och
uppdatering av sociala medier. Utse ansvar och rollfördelning inom respektive grupp. Goda
krafter är de som finns i området som engagerar sig och deltar i olika samverkansforum såsom
t.ex. nattvandrare, medborgarvärdar, ungdomsvärdar, fältassistenter, religiösa samfund och
ordningsvakter.
I gult läge är det viktigt att besöka bensinstationerna i områdena och informera personalen om att
det finns risk för att oroligheter kommer utbryta. I samband med tidigare händelser
har personalen bekräftat för polisen att ungdomar varit där och tankat, och sedermera har
bensinstationerna förbjudit ungdomarna från att tanka upp dunkar och petflaskor. Samverkan
med personalen på bensinstationerna har även lett till att upprorsmakare kunnat identifieras och
gripas.
92
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Sociala medier
I gult läge är viktigt att uppdatera sociala medier i syfte att mobilisera samverkansaktörer och
föräldrar samt sprida information till allmänheten. Exempel på sociala medier är Facebook,
Twitter och Instagram. Utse ansvarig för bevakning och uppdatering. Att arbeta relationsskapande genom sociala medier skapar en bättre förståelse för samhällsföreträdares arbetsuppgifter samt visar att det finns en människa bakom uniformen, detta är viktigt eftersom det i
många socioekonomiskt utsatta områden finns ett förakt mot samhällsföreträdare och det övriga
samhället. Det är viktigt att mediekanalerna knyter an till en tvärsektoriell samverkan så att alla
aktörer har en gemensam lägesbild och är enade utåt vilket minskar risken för missförstånd och
ryktesspridningar. På detta sätt kan goda krafter engageras och mobiliseras i samband med
oroligheter. Det gör det även möjligt för samhällsföreträdare att ta emot information och tips i
samband med oroligheterna. Läs mer om sociala medier i grönt läge.
Förberedelse för rött läge
Förbered uppgradering till rött läge (t.ex. våldsamma upplopp) som leds av lokal stab och/eller
myndighetsgemensam stab, t.ex. jourhavande polischef och säkerhetsansvarig för staden.
Samverkan med fokus på ungdomarna
Kartläggning av aktiva individer
Underrättelse om aktiva individer sammanställs av kriminalunderrättelsetjänstens (KUT) taktiska
centrum. Syftet är att rikta åtgärder mot dessa individer, t.ex. med hjälp av konsekvenssamtal med
individen och förälder. Var vaksamma på aktiva individer som frigivits, framförallt när det
ursprungliga gripandet skett i samband med den aktuella händelsen. Risken är stor att individen
snabbt vill ”hämnas” och fortsätter vara drivande i oroligheterna.
Orosamtal
Orosamtal initieras av polis, socialtjänst eller fältarbetare. Målgruppen är vårdnadshavare och
berörd ungdom som uppmärksammats på olämpliga platser, tider eller i fel umgänge. Syftet är att
ungdomen ska inse sin situation och erbjudas chans till revansch samt att göra föräldrarna
uppmärksamma på ungdomens situation. Polis, socialtjänst och fältarbetare träffar ungdomen
och vårdnadshavaren i dennes bostad där man informerar om barnets förehavanden, att man
känner oro för den unge och vilken hjälp som finns att få. Ofta besöker man även brottsoffret
där ungdomen får chans att be om ursäkt. Ofta erbjuds stödjande åtgärder. Exempel på stödjande
93
Metodhandbok för samverkan mot social oro
åtgärder kan vara Spånga-Tensta Familjecentrals ”Alla Barn i Centrum” (ABC) som bygger på att
visa kärlek, vara med, visa vägen och ”välja strider”. Målet med ABC är att stärka relationen
mellan föräldrar och barn. Frågor som diskuteras är bl.a. förhållningssätt och uppfostran.
Konsekvenssamtal
Ungdomar som bedöms vara anstiftare och aktiva i samband med oroligheter kontaktas i syfte att
uppmärksamma individen på att denne har ögon på sig och vad konsekvenserna av dess beteende
kan bli. Konsekvenssamtalet genomförs på olika sätt beroende på ungdomens ålder, tidigare
kontakt med polis samt familjesituation. Konsekvenssamtal finns utförligare beskrivet under
grönt läge.
Ungdomsaktiviteter
Frågor man måste ställa sig i gult läge är; Finns det planerade aktiviteter som kan öka risken för
social oro? Kan aktiviteter minska risken för social oro? Det handlar t.ex. om att vara
uppmärksam och ha beredskap i samband med fester eller stora evenemang som kan vara
riskfyllda. Det kan även vara lämpligt att planera aktiviteter under lov, t.ex. fotbollsturneringar
eller korvgrillning så att ungdomar och boende sysselsätts.
Samverkan med fokus på platsen
Den fysiska platsen
En trygghetsbesiktning görs på platser som kan tänkas bli arenor för social oro. Beakta särskilt
om det finns brännbart material, t.ex. öppna containrar och byggavfall samt lösa stenar eller
andra föremål som kan kastas och användas som vapen. Städning av krossat glas och klotter samt
bortforsling av utbrända eller övergivna bilar samt lösa soptunnor i plast kan minska möjligheten
till social oro. Det är därför en stor fördel att ha smidiga och snabba kanaler
mellan trafikkontoret, kommunen, räddningstjänsten och polisen. Den fysiska platsen beskrivs
utförligare i grönt läge.
94
Metodhandbok för samverkan mot social oro
4.5 Rött läge
I rött läge har polisen huvudansvaret. Ledningen för arbetet kan vid särskild händelse lyftas från
den lokala staben (polismästardistrikt) till myndighetsnivå. I den lokala staben ingår förutom
polisen även personal från kommunen och räddningstjänsten. När lägesbilden uppgraderats till
rött läge är viktigt att snabbt dämpa våldsamheterna. De initiala polisinsatserna inriktas på att
säkerställa räddningsinsatser, skydda egna lokaler, skydda förskolor/skolor och lagföring av
begångna brott. Målsättningen i det röda läget är att skapa trygga förhållanden för medborgarna
där goda krafter dominerar gatubilden. Det ska finnas en hög förmåga till att känna av stämningar
och tendenser samt ska förutsättningarna för lagföring vara goda. Det är viktigt att strukturen och
rutiner fungerar i alla lägen även under semestrar och lov samt att uppdatera lägesbilden och
åtgärder med hjälp av checklistan.
I samband med våldsamma situationer kan goda krafter inne i området kontinuerligt uppdatera
polisen och kommunen kring den aktuella lägesbilden. Fördelen är att de har tillgång till platser
där polisen har svårt att ta sig in. För att samverkan i rött läge ska fungera krävs goda relationer
och förtroende mellan alla aktörer. Dessa relationer etableras inte enbart utifrån det röda läget
utan måste odlas i grönt läge. Det är även viktigt att de aktörer som vistas ute i områdena har en
naturlig förankring i området med lokal och personlig kännedom. Det har exempelvis visat sig
vara problematiskt att ta in nattvandrare från andra orter då det uppstått konflikt mellan
nattvandrarna och ungdomarna. Det kan även vara riskfyllt för goda krafter att vistas ute i
området under rött läge, vilket är ännu en anledning till att det är mycket viktigt med goda
relationer mellan goda krafter och ungdomar. I samband med tidigare oroligheter har det varit
framgångsrikt att planera och genomföra olika aktiviteter för ungdomarna och de övriga
boenden, t.ex. fotbollsturneringar eller korvgrillning.
På senare år har situationen blivit allvarligare då ungdomar lurar till sig polis och räddningstjänst
för att i bakhåll attackera med stenar. I dessa lägen är det en stor fördel att ha goda krafter inne i
området som kan kontaktas. Det har exempelvis hänt att det inkommit samtal till polisen om
pågående misshandel, men när polisen kontrollringt en god kraft i området har det visat sig att
detta varit falskt. Någon misshandel har inte skett vilket tyder på att ungdomarna försökt locka
till sig polisen för att attackera i bakhåll. I samband med våldsamheter har det även varit
framgångsrikt att ta hjälp av religiösa samfund för att lugna ned ungdomarna. I London har
samverkan mellan moskén i White Chapel och polisen pågått sedan mitten av 2000-talet då det
första initiativet till samverkan togs av Imamen för den största moskén. Det är också Imamen
som är kontaktperson gentemot polisen. Samverkansarbetet fungerar mycket bra både i lugna
95
Metodhandbok för samverkan mot social oro
lägen och under oroligheter. Imamen menar att samverkan med moskéer och andra religiösa
forum är en förutsättning för att långsiktigt nå framgång i utsatta områden.
Många av arbetssätten som bedrivs i övriga lägesbilder sker även i rött läge, t.ex.
utsättningsmöten och orosamtal. Det är även mycket viktigt att kontinuerligt rensa upp platsen
från lösa stenar, lösa papperskorgar av plast och stänga containrar. Det är en stor fördel att
snabbt hämta brända bilar och få bort dem från området. Därför krävs smidiga och
snabba kanaler mellan trafikkontoret, kommunen, räddningstjänsten och polisen. I samverkansarbetet är det viktigt med tydliga kanaler avseende lägesbild och ryktesspridning så att rätt
åtgärder snabbt kan sättas in. Det ska tydligt framgå vem som ska kontaktas inom kommunen
och övriga aktörer, och vem som har mandat att fatta beslut. En beredskapsplan med larmlista
ska finnas tillgänglig där det bl.a. framgår vem/vilka som för dialog med olika grupper och
boende. Vid några av tidigare oroligheter har samhällsföreträdare tagit hjälp av individer och
grupperingar i syfte att lugna ner ungdomarna i tron att de var goda krafter. Dock har dessa
grupper senare visat sig tillhöra kriminella element något som resulterade i att krafterna sedan
ansett att samhällsföreträdarna stått dem i skuld. En förutsättning för att samverkan med goda
krafter ska vara framgångsrik är att de är lojala och kan påverka ungdomarna i området. Därför är
en nära och förtroendeskapande relation i grönt läge en förutsättning.
Kontinuitet och rak dialog med media är viktigt för att undvika missförstånd och ryktesspridning.
Det är också en fördel då en ansvarig person representerar hela organisationen eftersom det
underlättar för att bygga relationer med media och allmänheten. Personen bör ha lokal
anknytning med trovärdighet och kunskap i den lokala kontexten samt ha en central position i
samverkansforumet. Det blir även svårare att ifrågasätta och rasera det förtroende som personen
byggt upp för organisationen. Det är viktigt att varje organisation har en kommunikationsplan med
syftet att samordna kommunikationen i rött läge genom att fastslå huvudbudskapet och tydlig
ansvarsfördelning inom organisationen, och mellan berörda samverkanspartners.
Huvudbudskapet bör formuleras utifrån att det ska finnas en bred samverkan mot social oro som
bygger på närvaro och dialog. Organisationen har ett nära samarbete med andra aktörer där
oroligheterna hanteras tvärsektoriellt. Fokus på kontinuitet och uthållighet. Delbudskap i
mediestrategin kan med fördel vara att närvara på plats och skapa trygghet för de boende.
Organisationen bör sträva efter att vara närvarande och tillgängliga för allmänheten och varandra
i traditionell media, sociala medier och i egna kanaler. En hög medienärvaro motverkar
kommunikativa utmaningar såsom exempelvis att en för organisationen negativ bild sprids,
96
Metodhandbok för samverkan mot social oro
att social oro är resultatet av den egna organisationens arbete eller att organisationen verkar
undfallande och undviker att svara på frågor.
I rött läge bör man uppdatera sociala medier i syfte att mobilisera goda krafter samt sprida
information till allmänheten. Exempel på sociala medier är Facebook, Twitter och Instagram.
Utse ansvarig för samordning, bevakning och uppdatering. Att arbeta relationsskapande genom
sociala medier skapar en bättre förståelse för samhällsföreträdares arbetsuppgifter samt visar att
det finns en människa bakom uniformen, detta är viktigt eftersom det i många socioekonomiskt
utsatta områden finns ett förakt mot samhällsföreträdare och det övriga samhället. Det är viktigt
att mediekanalerna knyter an till en tvärsektoriell samverkan så att alla aktörer har en gemensam
lägesbild och är enade utåt vilket minskar risken för missförstånd och ryktesspridningar. På detta
sätt kan goda krafter engageras och mobiliseras i samband med oroligheter. Det gör det även
möjligt för samhällsföreträdare att ta emot information och tips i samband med oroligheterna. På
organisationens hemsida är det lyckosamt att ha en ”frågor och svar” lista, en s.k. FAQ
(Frequently Asked Questions) där allmänheten kan få svar på frågor och få reda på vart de kan
vända sig i olika ärenden.
Det är av stor vikt att samverka med personalen på bensinstationerna i områdena och informera
om oroligheterna. I samband med tidigare händelser har personalen bekräftat för polisen att
ungdomar varit där och tankat, och sedermera har bensinstationerna förbjudit ungdomarna från
att tanka upp dunkar och petflaskor. Samverkan med personalen på bensinstationerna har även
lett till att upprorsmakare kunnat identifieras och gripas. Det är också en fördel att redan i
stabsläget förbereda en avtackning för alla goda krafter som hjälpt till under oroligheterna. Så fort
lägesbilden återgått till grönt läge är det oerhört viktigt att snabbt visa uppskattning och
tacksamhet för alla goda krafter som hjälpt till. Det är många praktiska saker som behöver ordnas
exempelvis vad gäller lokal, upplägg, genomförande, uppträdande och förtäring. Utse ansvariga
för olika uppgifter och områden.
97
Metodhandbok för samverkan mot social oro
4.6 Orange läge
När det röda läget är under kontroll är det viktigt att ha en strukturerad beredskapsplan för en
snabb återgång till grönt läge, både inom sin egen organisation och med samverkanspartners. För
att lyckas krävs bl.a. mobilisering av goda krafter och krisgrupper. Det är även bra om högsta
cheferna visar sig ute. Goda krafter ska finnas ute i områdena så gott som dygnet runt, därför är
det viktigt att planera så de inte bränner ut sig. Extra resurser måste finnas i beredskap samtidigt
som lägesbilden återgår till grönt. Det är samtidigt viktigt att alla inblandade från högsta
strategiska nivå till lägsta operativa nivå erbjuds debriefing och får tid till att koppla av. Man får
heller inte glömma att bekräfta, synliggöra och låta de boende som råkat ut för personliga
förluster (t.ex. fått sina bilar brända) prata av sig, detta är även ett bra tillfälle att knyta relationer
och bygga förtroende. Många kommuner använder sig av POSOM-grupper.
Det är av stor vikt att fortsätta med utsättningsmöten och uppdatering av checklistan. Det
är även viktigt med närvaro samt att det finns företrädare för dialog med olika grupper och
boenden i området, framförallt för att undvika att det orange läget går tillbaka till rött. I orange
läge måste den fysiska miljön snabbt återställas genom att avlägsna lösa stenar, brännbara föremål
samt åtgärda öppna containrar och platser med dålig belysning. Det är en stor fördel att snabbt
hämta brända bilar och få bort dem från området, därför krävs smidiga och snabba kanaler
mellan trafikkontoret, kommunen, räddningstjänsten och polisen.
För att snabbt återgå till grönt läge är det viktigt att arbetssätten som bedrivs i grönt läge även
bedrivs i orange läge. Det ska alltid finnas en lokalt strukturerad samverkan. Precis som i rött
läge, är det även i orange läge en fördel att planera och genomföra olika aktiviteter för
ungdomarna och de övriga boenden, t.ex. fotbollsturneringar eller korvgrillning. Se till så att
poliser finns ute bland eleverna i skolorna och svarar på frågor, och informerar. Det är bra om
det är lokala poliser som ungdomarna känner igen.
I orange läge går man ut med skriftlig och muntlig information till området, ofta med hjälp av
goda krafter i området. Det som förmedlas är bl.a. vad har hänt, vad vi gör nu, vart kan man vända sig,
vad kommer hända och var kan man lämna in tips och vittnesuppgifter. Ha en beredskapslista med lämpliga
aktiviteter för ungdomarna att implementera efter krisen, t.ex. temadagar i skolorna eller
sportaktiviteter. Efter händelsen är det viktigt med utvärdering och reflektion över det inträffade.
Klargör vem som leder utvärderingen och som innehar mandat till att delegera arbetsuppgifter.
98
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Frågor som diskuteras är:
Vad utlöste krisen?
Vilka tecken fanns det?
Vad vet vi om liknande händelser?
Vad kan vi förbättra i grönt, gult, rött och orange läge?
Hur kan vi förebygga?
I samband med oroligheter böljar det ofta snabbt mellan de olika lägesbilderna. Därför är det
framgångsrikt att i orange läge fortsätta bedriva en på förhand fastställd mediestrategi.
Kontinuitet och rak dialog med media är viktigt för att undvika missförstånd och ryktesspridning.
Det är en fördel att ha en ansvarig person som representerar hela organisationen eftersom det
underlättar för att bygga relationer med media och allmänhet. Personen bör ha lokal anknytning
med trovärdighet och kunskap i den lokala kontexten. Personen kan med fördel ha en central
position i samverkansforumet. Det blir även svårare att ifrågasätta eller rasera det förtroende som
personen byggt upp för organisationen. Varje organisation ska ha en kommunikationsplan med
syftet att samordna kommunikationen i orange läge genom att fastslå huvudbudskapet och tydlig
ansvarsfördelning inom organisationen, och mellan berörda samverkanspartners.
Huvudbudskapet bör formuleras utifrån att det ska finnas en bred samverkan kring social oro
som bygger på närvaro och dialog. Organisationen har ett nära samarbete med andra aktörer där
oroligheterna hanteras tvärsektoriellt. Fokus på kontinuitet och uthållighet. Delbudskap i
mediestrategin kan med fördel vara att närvara på plats och skapa trygghet för de boende samt så
att andra aktörer kan utföra sina uppdrag. Organisationen bör sträva efter att vara närvarande och
tillgängliga för allmänheten och varandra i traditionell media, sociala medier och i egna kanaler.
En hög medienärvaro motverkar kommunikativa utmaningar såsom exempelvis att en för
organisationen negativ bild sprids, att social oro är resultatet av den egna organisationens arbete
eller att organisationen verkar undfallande och undviker att svara på frågor.
Sociala medier är ett värdefullt verktyg för att nå ut till allmänheten och mobilisera goda krafter i
området. Trossamfund har i samband med tidigare oroligheter varit till stor hjälp. Exempel på
sociala medier är Facebook, Twitter och Instagram. Utse ansvarig för bevakning och uppdatering.
Att arbeta relationsskapande genom sociala medier skapar en bättre förståelse för
samhällsföreträdares arbetsuppgifter samt visar att det finns en människa bakom uniformen, detta
är viktigt eftersom det i många socioekonomiskt utsatta områden finns ett förakt mot
samhällsföreträdare och det övriga samhället. Det är viktigt att mediekanalerna knyter an till en
99
Metodhandbok för samverkan mot social oro
tvärsektoriell samverkan så att alla aktörer har en gemensam lägesbild och är enade utåt vilket
minskar risken för missförstånd och ryktesspridningar. På detta sätt kan goda krafter engageras
och mobiliseras i samband med oroligheter. Det gör det även möjligt för samhällsföreträdare att
ta emot information och tips i samband med oroligheterna. Läs mer om sociala medier i grönt
läge. På organisationens hemsida är det lyckosamt att ha en ”frågor och svar” lista, en s.k. FAQ
(Frequently Asked Questions) där allmänheten kan få svar på frågor och få reda på vart de kan
vända sig i olika ärenden.
Eftersom det ofta böljar fort fram och tillbaka mellan rött och orange läge så är det en fördel att
under orange läge besöka bensinstationerna i områdena och informera om oroligheterna. I
samband med tidigare händelser har personalen bekräftat för polisen att ungdomar varit där och
tankat, och sedermera förbjudit ungdomarna från att tanka upp dunkar och petflaskor.
Samverkan med personalen på bensinstationerna har även lett till att upprorsmakare kunnat
identifieras och gripas. Det är också en fördel att i orange läge förbereda och planera en
avtackning för alla goda krafter som hjälpt till under oroligheterna. Så fort lägesbilden återgått till
grönt läge är det oerhört viktigt att snabbt visa uppskattning och tacksamhet för alla goda krafter
som hjälpt till. Det är många praktiska saker som behöver ordnas exempelvis vad gäller lokal,
upplägg, genomförande, uppträdande och förtäring. Utse ansvariga för olika uppgifter och
områden.
4.7 Kommunikativt förhållningssätt
Kommunikation en konst
Att möta människor i en kommunikation kan upplevas svårt, det kan vara lätt att avfärda någon
med argument som – han vill ändå inte lyssna. Med från dig rätt inställning och förståelse för att
dit beteende är av största betydelse för hur motparten kommer att reagera och agera vid Ert
möte, finner du också att avgörandet ligger hos dig. Dialogens som koncept är öppen och
inbjudande och resultatet av flera olika metodiker, nedan följer kunskap hämtat från polisens
förhandlarorganisation, genom sammanställning av tidigare Dialogpolis och Förhandlare, Stefan
Holgersson och vilken handlar om aktivt lyssnande. En teknik som kan hjälpa dig att
upprätthålla eller etablera en nödvändig och önskad kommunikation.
100
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Några tips när det gäller aktivt lyssnande
- Tonen (kroppsspråk) är vanligen mer avgörande en ett briljant argument…
Syftet med aktivt lyssnande:
- Minska känslosvallet
- Öka rationellt tänkande
- Bygga förtroende för att kunna påverka
- Samla information
- Uppnå ett ändrat beteende
Aktivt lyssnande består av:
- Identifiera känslor
- Parafrasering
- Reflektera
- Summera
- Öppna frågor
- Jag budskap
- Effektiva pauser
- Visa närvaro
Identifiera känslor:
- Vilken känsla uppfattar du? (Är du osäker gå på instinkt)
- Du låter ledsen… Du låter arg….
- Hjälp motparten att förstå sina egna känslor. Detta skapar som regel alltid en reaktion
- Felaktig reaktion lätt att hantera (Jag sade inte att du var arg- Jag sade att du lät arg)
101
Metodhandbok för samverkan mot social oro
- Att identifiera underliggande känslor som ännu inte är uttryckta eller identifiera av
motparten själv är väldigt effektivt och bygger förtroende (Du låter… Och det verkar
som den här situationen har sårat dig….)
- Låt aldrig en känsla passera utan att hantera den (Människor älskar och vill att andra
skall förstå hur de egentligen mår)
Parafrasering:
- Sätt samman innebörden av vad du hört med egna ord (Motpart: Hon pratar alltid själv
och ger aldrig någon uppmärksamhet till vad jag säger. Du: Hon lyssnar inte på dig)
Reflekterande:
- Upprepa de sista orden i en mening som motparten sagt (Motpart: Hon ger mig ingen
uppmärksamhet och det gör mig arg. Du: Det gör dig arg)
- Gör motparten orienterad. Motiverar dem att fortsätta prata.
- Var lite försiktig så att du inte låter allt för mycket som en ”psykolog” (viktigt att det
kombineras med rätt tonfall, kroppsspråk etc)
Summering:
- Summera periodvis motpartens berättelse och känslor med egna ord (Du har berättat
för mig att… Och du känner… Har jag förstått det här rätt om…?)
- Effektivt då du behöver tid eller nya uppslag
Öppna frågor:
- Frågor som inte kan besvaras med Ja eller Nej
- Vad, när, hur, vem (Vad har hänt idag? Hur skulle du vilja lösa det här?)
- Ger inte känslan av förhör.
102
Metodhandbok för samverkan mot social oro
- Ger en större frihet att svara och uttrycka sig
- Var försiktig med varför. Upplevs som starkt ifrågasättande.
Förmedla JAG budskap
- Du är där - inte myndigheten
- Effektivt för att bygga förtroende när man blir verbalt attackerad (När du skäller på
mig blir JAG upprörd för det hindrar mig från att lyssna på dig….)
Effektiva pauser:
- Effektivast just före eller efter att du sagt något viktigt
- När Du vill få dem att prata
- När någon ”mässar”/”orerar” för mycket – eller då de är arga och skäller (om de inte
ser vår närvaro, t.ex. via telefon, funderar de på om vi är kvar och kan avbryta sig)
Visa närvaro:
- Små ljud som visar att du är närvarande (Aha, Ok, mmmm)
- Bäst att använda vid ventilering
- Människor vill veta att någon lyssnar
- Indikerar att Du vill höra mer.
Aktivt lyssnade:
- Var inte rådgivare
- Var inte dömande
- Ge inte egna värderingar
- Diskutera endast det motparten tagit upp
- Empati är att kunna förstå någons tankar och känslor så bra att du kan summera dem
för honom/henne
103
Metodhandbok för samverkan mot social oro
- Empati är inte samma sak som sympati
- Förtroende får man inte med automatik (du får räkna med att jobba upp det)
- Fraser som kan undergräva förtroende:
o Lugna ner dig!
o Varför??!
o Du borde..!
o Du borde inte…!
Håll inne med förslag på lösningar tills motparten är ”mogen” för detta! Det är väldigt lätt
att alltför snabbt lämna ett förslag på en lösning! Jag har flera gånger förhandlat och
genom aktivt lyssnande fått motparten att själv föreslå en lösning (Hur tycker du att vi
skall vi lösa det här?, kan vara en bra fråga). Om du kommer med förslag för snabbt kan
det dessutom hända att motparten inte accepterar det förslag han/hon skulle ha accepterat
”om du haft lite is i magen”.
Om du lämnar förslag kan du mötas av en konfrontation. Var ej dömande eller hotande
ifall det händer (använd effektiva pauser och JAG budskap)
4.8 Media
Media spelar en betydelsefull roll i samband med social oro. Det är inte bara konflikterna
mellan samhällsföreträdare och ungdomar som har uppmärksammats. Periodvis har omfattande
debatter brutit ut i media kring religiös fundamentalism, vilda ungdomar, maktlös polis, svåra
levnadsvillkor, flyktingmottagningar, islamisering och dåliga bostadsförhållanden. Bilden har ofta
förmedlats av journalister, politiker, myndigheter och forskare då det främst är dessa som har
tolkningsföreträde och vars tolkningar baseras på starka maktpositioner som är svåra att
ifrågasätta.
Ofta har de boende själva inte fått uttalat sig om situationen. Problemet är att media näst intill
uteslutande rapporterar om de negativa händelser som sker i områdena och aldrig om något
104
Metodhandbok för samverkan mot social oro
positivt. Bilden som rapporteras av media förmedlas sedermera till en sanning i allmänhetens
ögon. Detta bidrar till att utsatta områden och dess invånare lätt uppfattas som farliga och
annorlunda, vilket leder till en social och territoriell stigmatisering och en polariseringsprocess där
det växer fram ett ”vi och dem” där vi har utanförskapsområden å ena sidan, och det omgivande
samhället å den andra. Detta gynnar i sin tur både missnöjespartier samt radikala och militanta
krafter.
Att synas i media är ett av motiven till varför ungdomar deltar i social oro. Det blir ett sätt
för ungdomarna att göra sin röst hörd, att få en självbild och identitet. Ett erkännande av att
finnas till. Medias rapportering har vid tidigare oroligheter fungerat som en trigger för
ungdomar och skapat en spridningseffekt av oroligheterna mellan områden. Social oro kan starta
av flera olika anledningar men ofta finns det utlösande händelser som inte rapporteras i medier,
exempelvis ett polisingripande.
Medias roll och förhållningssättet till media beskrivs utförligare under arbetssätten i grönt, gult,
rött och orange läge.
4.9 Anlagda bränder
105
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Anlagda bränder är ett stort samhällsproblem som varje år kostar miljardbelopp. Det anläggs
bränder i allt från papperskorgar till industrier. Men skolor, fritidsanläggningar och flerbostadshus
är särskilt utsatta. Ofta startar bränderna i containrar, på lastkajer, i entréer, källare, soprum och
vindar. Anlagda bilbränder är också vanliga. I brottsbalken klassas anlagd brand beroende på
spridningsrisk och omfattning som mordbrand eller skadegörelse genom brand.
I Sverige är cirka var fjärde brand anlagd. När det gäller bränder i skolor är siffran betydligt
högre. Kanske så hög som åttio eller nittio procent. Brandskyddsföreningens fokusområde
Anlagd brand inriktas framför allt på att minska antalet bränder i skolor, dels för att bränder i
skolor är ett stort och kostsamt problem i Sverige och dels för att vi är övertygade om att det går
att göra någonting åt situationen.
Brandskyddsföreningens ledord i arbetet mot anlagda bränder är; att ungdomar som känner sig
sedda, hörda och bekräftade inte anlägger bränder. Ungdomar vet ofta om att straffrättsåldern är
15 år men de vet inte om att skadeståndslagen inte har någon nedre åldersgräns och att de kan bli
dömda till miljonskadestånd.
Bränder i skolor
Varje dag brinner det i en till två skolor i Sverige. Skolbränderna kostar flera hundra miljoner
varje år och orsakar avbrott i undervisningen, otrygghet och oro och utgör en risk för de som
vistas i skolan. De flesta bränder i skolor anläggs inomhus dagtid. Ofta i papperskorgar på
toaletterna eller i trapphus. Dessa bränder sprider sig sällan eftersom de slocknar av sig själva eller
släcks av någon i skolan. De bränder som orsakar de mest omfattande skadorna anläggs utomhus
på kvällstid och helger. Ofta startar de i byggnadens fasad. Brandanläggarna är ofta unga.
Orsakerna till att man anlägger bränder kan delas upp i fyra huvudkategorier: Vandalisering;
förhindra skolverksamhet, psykiska problem och att dölja skolinbrott.
Forskning från Göteborgs universitet visar att anlagd brand i stor utsträckning är ett
ungdomsproblem som i hög grad liknar annan ungdomsbrottslighet. Forskningen drar också
slutsatserna att man i det förebyggande arbetet bör:
”Satsa på både sociala och situationella åtgärder; precisera syfte och målgrupp; främja positiva
attityder, roller och aktiviteter; uppmärksamma både pojkars och flickors situation, satsa på
förtroendeskapande sociala relationer; anhöriga och/eller professionella med särskild
barnkompetens ska medverka när insatserna rör barn.” Sven-Åke Lindgren vid institutionen för
sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs Universitet
106
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Forskningen menar också att det är viktigt att det förebyggande arbetet är synligt och väl
förankrat inom den utförande organisationen, ända upp på chefsnivå. Man bör också utveckla
och gynna samverkan mellan olika parter och satsa på utvärdering och metodutveckling.
Sociala förebyggande åtgärder kan kombineras med tekniska system för att förhindra och
förebygga anlagd brand.
Mer information om anlagd brand finns på Brandskyddsföreningens hemsida
www.brandskyddsforeningen.se/anlagdbrand
Forskning
Under perioden 2007 till 2012 genomförde Brandforsk en särskild satsning, Anlagd brand – ett
projekt för att minska antalet anlagda bränder i skolor/förskolor. Projektet bestod av ett antal
delprojekt vid både samhällsvetenskapliga och tekniska institutioner vid flera universitet och
högskolor. Projektets slutrapporter och rekommendationer finns att läsa på:
http://www.brandforsk.se/forskningsprojekt/anlagd_brand .
Utbildning för elever
Brandskyddsföreningen har fått anslag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att
utbilda i skolorna i syfte att förebygga anlagda bränder. Utbildningen riktar sig till ungdomar i
högstadiet och behandlar konsekvenser av skolbränder samt ungdomarnas eget beteende och
handlande. Utbildningen kallas Upp i rök och är kostnadsfri för skolorna. Läs mer information
om Upp i rök på Brandskyddsföreningens hemsida.
http://www.brandskyddsforeningen.se/utbildning/anlagd-brand/00000031-upp-i-rok
5.0 Forskning och rapporter
I detta avsnitt listas en del av forskningen och rapporter som skrivits i ämnet social oro
och upplopp, både i Sverige och utomlands.
Björk, M. (2006). Ordningsmakten i stadens periferi: en studie av polisiära gänginsatser i Göteborg, 20042005. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposium.
107
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier (CATS) (2009). Hot mot demokrati och
värdegrund. Försvarshögskolan.
Centrum för information om destruktiva subkulturer (Cides). Vänd dem inte ryggen. En
socioekonomisk analys av destruktiva subkulturer. Stockholm: Fryshuset.
Edvall Malm, D. (2012). Det sociopolisiära handlingsnätet. Institutionen för socialt arbete. Umeå
universitet.
Eriksson, M. (2003). Socialt kapital. Teori, begrepp och mätning – en kunskapsöversikt med fokus på
folkhälsa. Institutionen för epidemiologi och folkhälsa. Umeå universitet.
Forkby, T. (2008). Gängrelaterat ungdomsarbete. En utvärdering av Ung och Trygg i Göteborg. FoU i Väst
Rapport 1: 2008.
Forkby, T. (2004). Pa vag mot en möjliggörandets praktik. Samverkan kring barn och ungdom i
Kungsbacka. FoU Väst.
Forkby, T. (2007). Socialt arbete i polisens värld. FoU i Väst.
Forkby, T. (2011). Sökande ungdomsarbete – En värderande betraktelse over ungdomssatsningen i Tryggare
Tynnered. FoU Väst.
Forkby, T., & Larsson, L. (2007). Serviceinsatser inom socialtjänsten. FoU i Väst.
Forkby, T., & Liljeholm Hansson, S. (2011). Kampen for att bli någon – Bilder av förorten och riskfyllda
utvecklingsvägar i Göteborg. FoU i Väst Rapport 1: 2011.
Forkby, T., Liljeholm Hansson, S., & Johansson, H. (2008). Främjande pedagogik – perspektiv och
lärandeprocesser i ungdomsarbetet. FoU Väst Rapport 4: 2008.
Haas, M. (1986). Metaphysics of Paradigms in Political Science: Theories of Urban Unrest. The
Review of Politics. 48(4), 520-548.
108
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Hallin, P-O., Jashari, A., Listerborn, C., & Popoola, M. (2010). Det är inte stenarna som gör ont.
Malmö Högskola, Institutionen för Urbana Studier.
Hallsworth, S., & Brotherton, D. (2011). Urban disorder and gangs: a critique and a warning. London:
Runnymede Trust.
Hurman, B., & Ahola, T. (2009). Att lyckas tillsammans: en handbok för reteaming. Verti AB.
Kamali, M. (2006). Den segregerade integrationen. Om social sammanhållning och dess hinder. Stockholm:
Statens Offentliga Utredningar.
Lindblom, J. (2013) Den sociala bakgården. En kvalitativ studie om hur yrkesverksamma och boende i
Järvaområdet uppfattar social oro.
Länsstyrelsen Västra Götalands län & Göteborgs Stad. (2012). Om Sverige. Samhällsorientering på
svenska.
Josefsson, B. (2007). Strategi för samverkan. Kring barn som far illa eller riskerar att fara illa.
Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen.
Merton, Robert K. (1968). Social theory and social structure. 1968 enl. ed. New York: Free press.
Mobilisering mot narkotika (2005). Kriminella ungdomsnätverk – utanförskapets pris. Stockholm:
Stockholms socialförvaltning.
MSB (2011a). Varför kastar de sten? Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
MSB (2011b). Våldsamma upplopp i Sverige. Från avvikelse till normalitet. Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap.
Mucchielli, L. (2009). Autumn 2005: A Review of the Most Important Riot in the History of
French Contemporary Society. Journal of Ethnic and Migration Studies, 35(5), 731-751.
109
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Nilsson, I., & Lundmark, E. Det omöjliga tar bara något längre tid. Hovsjösatsningen ur ett process och
socioekonomiskt perspektiv. TelgeHovsjö.
Polismyndigheten i Västra Götaland. Tillit – en strategisk vision for förtroende och prevention. Västra
Götaland: Polismyndigheten.
Preventionscentrum Stockholm. Killar och strategiska brott. Riskfaktorer bland unga killar i Stockholms
stad. Stockholm: Socialtjänst och arbetsmarknadsförvaltningen.
Socialstyrelsen (2009). Handbok. Barn och unga som begår brott. Socialstyrelsen.
6.0 Spridning
Målet för projektet är att sprida kunskapen i metodhandboken nationellt och internationellt till
aktörer som både finns på strategisk och operativ nivå. Under hösten 2013 och våren 2014
kommer projektet att anordna ett antal spridningskonferenser i hela landet. Finns det önskemål
från ditt län, din kommun, stadsdel, myndighet eller organisation att ta del av kunskapen i
metodhandboken kan vi från projektet arrangera en konferens hos er. För mer information
kontakta projektledare Johnny Lindh, se under fliken kontakt.
7.0 Kontakt
Har du några synpunkter på innehållet i metodhandboken eller förslag på förbättringar?
Skicka ett meddelande till projektledare Johnny Lindh.
[email protected]
110
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Bilaga
Varningssignaler/indikatorer på social oro
Denna checklista är ett förslag till hur en analys kan underlättas när det gäller att bedöma om det finns en fara
för social oro i en stadsdel. Checklistan är tänkt att användas i ett samverkanssammanhang mellan
kommun/stadsdelar, polis och räddningstjänsten.
Signaler och tecken måste tolkas och sättas i ett sammanhang. Ett områdes problembild och samhälleliga resurser
varierar och förändras över tid.
Nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
Värdera nedanstående i skala 1 – 4, där 1 stämmer inte alls och 4 stämmer mycket bra
Polis och andra aktörer
Har polisen gjort någon omfattande insats i området som uppfattats som kränkande eller
diskriminerande?
Har polisen gjort ingripande mot enskilda personer som uppfattats som kränkande eller
diskriminerande?
Har några andra aktörer (väktare, trafikvakter, räddningstjänst och andra myndighetsutövare)
hindrats eller blivit utsatta för provokationer?
Kommunen/stadsdelen och omvärlden
Har kommunen/stadsdelen genomfört större neddragningar/förändringar i olika avseenden
(socialtjänst, fritid, skola m fl.) som föranlett missnöjesyttringar?
Finns det social oro i andra stadsdelar av kommunen eller i andra delar av Sverige?
Finns det någon våldsam konflikt i omvärlden (staden, Sverige eller internationellt) som
påverkar kommunen/stadsdelen?
Förekommer politisk aktivitet i form av t.ex. kampanjer, namninsamlingar, demonstrationer
eller ockupationer som tyder på ett missnöje från delar av befolkningen?
Tecken på oro
Har det förekommit stenkastning eller hot mot poliser?
Har det förekommit anlagda bränder i området?
Finns det något mönster när det gäller anlagd brand av mindre omfattning/falsklarm?
Finns upplag av stenar och tillhyggen vid platser nära anlagd brand?
Finns det ryktesspridning i området?
Finns det diskussioner på sociala medier som kan tyda på oro?
Finns det personer som nyligen har frihetsberövats/frigivits med anledning av oro?
Har ledande kriminella nyligen frigivits?
Har media rapporterat kring läget i kommunen/stadsdelen?
Finns annan underrättelseinformation?
Andra aspekter
Är det skollov eller nära förestående lov?
Är det helgdagar eller nära förestående helgdag?
Är väderläget gynnsamt för utomhusaktiviteter?
111
1
2
3
4