Minoritetsombudsmannens
2009 Minoritetsombudsmannens årsberättelse 2 2009 2009 Minoritetsombudsmannens årsberättelse Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Barn och unga invandrare . . . . . . . . . . . . . . . 6 Rapporteringen om människohandel. . . . . . . . . 8 Arbetslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Service. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Urfolket samerna och etniska minoriteter. . . . . 22 Rasistiska uttalanden. . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Utlänningslagen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Minoritetsombudsmannens verksamhet och resurser . . . . . . . . . . . . . . . 34 ISSN 1796–301X (tryckt version) ISSN 1796–4067 (webbpublikation) Grafisk design och fotografi: Timo Saarinen/www.pelagus.fi Tryckeri: Painoyhtymä Oy, Borgå 2010 2009 3 De mänskliga rättigheterna i främsta M inoritetsombudsmannen har från början av 2009 fungerat som nationell rapportör om människohandel. Under året färdigställdes en utredning om barnets rättigheter i asylprocessen. Mot årets slut färdigställdes även ett förslag till ny lag om likabehandling. Förslaget ställer upp målet att olika diskrimineringsgrunder ska behandlas lika och att ingripandet i diskriminering ska vara effektivare. I och med de förändringar som inträffade under året framträdde de mänskliga rättigheterna ännu starkare som en central fråga i minoritetsombudsmannens arbete. Alla har rätt till likabehandling och ett värdigt bemötande oavsett ursprung, nationalitet, kön och andra omständigheter som hänför sig till personen. Denna årsberättelse visar att det ännu återstår gott om arbete för att likabehandling ska bli en verklighet. Attitydklimatet har hårdnat och detta 4 2009 har haft sina konsekvenser. I vissa avseenden kan man säga att situationen har blivit svårare under det gångna året. Minoritetsombudsmannen har konsekvent lyft fram behovet av att invandringsfrågan – liksom andra samhälleliga frågor – diskuteras öppet och i mån av behov även kritiskt. Debatten får dock bli varken ensidig, kraftigt generaliserande eller direkt stigmatiserande på ett sätt som gör livet ännu svårare för personer vars situation redan är svår. Bl.a. EU-byrån för de grundläggande rättigheterna rapporterade under 2009 om rasistiska påhopp i Finland, särskilt mot somalier. Som positiv utveckling kan vi nämna publiceringen av regeringens redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna, som innehåller den första omfattande översikten över situationen för de grundläggande rättigheterna i Finland. En viktig punkt i redogörelsen är bl.a. målet om ett stimulansprogram för samiska språket. Minoritetsombudsmannen instämmer i uppfattningen att åtgärderna för att skydda samiskan är brådskande. Arbetet som nationell rapportör om människohandel har öppnat ett nytt kapitel i minoritetsombudsmannens verksamhet. Medvetenheten om människohandel som företeelse har utan tvivel ökat i Finland på senaste år och få anser numera att människohandel är ett fenomen som inte alls berör Finland. I Finland finns bl.a. ett positivt samarbete på bred bas för att effektivera bekämpningen av människohandel. Under fjolåret har vi emellertid lagt märke till att man fortfarande inte lyckas tillräckligt bra med att identifiera offer för människohandel. Straffrättsliga aspekter går ofta före offrets rättigheter. I Finland finns dessutom många minoriteter om vilka vi har så lite information att det kan vara svårt att upptäcka utnyttjande och eventuella företeelser som har kopplingar till människohandel. Exempel på sådana minoriteter är bl.a. thailändska bärplockare, romska tiggare samt vissa andra som har flyttat till Finland för att arbeta. Under 2009 gav minoritetsombudsmannen bl.a. rekommendationer rörande skyddet av bärplockarnas minimirättigheter. rummet när verksamheten utvidgas Minoritetsombudsmannen fick finansiering från inrikesministeriet för ett utredningsprojekt rörande tillgodoseendet av barnets bästa i beslutsfattandet i asyl- och flyktingprocesser. Utredningen avslöjade att barnets bästa ofta beaktas endast ytligt. Det vore viktigt att barnets bästa utreds noggrant i varje fall och beaktas i beslutet. Utredningen gav också vid handen att när man talar om asylsökande barn läggs tonvikten ofta på det första ordet. Barn är dock alltid först och främst barn. I intervjuer med barnen själva kom det klart fram att det handlade om unga personer vars situation ofta var sårbar och som ofta inte hade en klar uppfattning om hur det finländska asyl- och förläggningssystemet fungerar. Under 2009 inledde minoritetsombudsmannen i samverkan med enheten för juridiska frågor vid inrikesministeriet ett projekt för att utveckla rådgivningen om diskriminering. Minoritetsombudsmannen kan visserligen bli kontaktad var som helst i Finland men det faktum att en fysisk byrå endast finns i Helsingfors innebär vissa problem. Avsikten är att på tre olika orter pröva ett samarbete med en sammanslutning av olika organisationer, brottsofferjouren och kommunen, och utveckla tillvägagångssätten till ett fungerande mönster. Ett annat väsentligt steg mot en effektivare bekämpning av diskriminering var lagstiftningsprojektet för en totalreform av lagen om likabehandling. Förslaget om en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om likabehandling lades fram före jul av en kommission tillsatt av justitieministeriet och i vilken minoritetsombudsmannen deltog. Enligt förslaget ska all diskriminering på grund av orsaker som hänför sig till personen förbjudas. Efterlevnaden av lagen ska övervakas av den nya diskrimineringsombudsmannen och likabehandlingsnämnden samt av arbetarskyddsdistrikten för arbetslivets del. I och med reformen av lagen om likabehandling kom det fram att diskriminering är en aktuell fråga på många olika livsom- råden – arbetsliv, service, utbildning o.s.v. – och att det finns många olika åsikter om saken. Den omfattande respons som kommissionen fick från allmänheten är dock ett klart tecken på att reformen behövs. Diskriminering förekommer i Finland på många olika grunder och de nuvarande metoderna för att ingripa i situationen anses otillräckliga. Inom minoritetsombudsmannens arbetsområde är det ytterst viktigt att reformförslaget, som trots sina brister är ett väsentligt framsteg, blir verklighet. Johanna Suurpää Minoritetsombudsman Internationella avtal och författningar, av vilka FN:s konvention om barnets rättigheter är den viktigaste, förpliktar Finland att sätta barnets bästa i främsta rummet. 6 2009 Barn och unga invandrare U nder 2009 pågick en livlig offentlig debatt på grund av det ökande antalet personer som söker asyl i Finland, behovet av nya förläggningar för asylsökande och det klart större antalet ensamma minderåriga asylsökande som kommer till Finland. Diskussionen hängde i stor utsträckning samman med reformen av utlänningslagen, som behandlades i riksdagen i slutet av 2008 och vars syfte var att harmonisera den nationella lagstiftningen med EU-direktivet om mottagande av asylsökande. Debatten kretsade även kring åldersbestämning och därmed sammanhängande juridiska och rättsskyddsrelaterade frågor. Det fanns ingen lagstiftning eller några klara anvisningar om åldersbestämning, och tillvägagångssätten för att bestämma åldern på minderåriga asylsökande varierade från ort till ort. Internationella avtal och författningar, av vilka FN:s konvention om barnets rättigheter är den viktigaste, förpliktar Finland att alltid sätta barnets bästa i främsta rummet inom den offentliga och privata socialvården och i domstolar, förvaltningsmyndigheter och lagstiftande organ. Utöver detta har Finland bl.a. åtagit sig att bemöta asylsökande barn först och främst som barn och garantera dem rättigheten till ett liv, överlevnad, utvecklingsfrämjande, skydd och omsorg, en egen identitet samt ett jämlikt bemötande. Finland har åtagit sig att stoppa bortförande, försäljning av och handel med barn samt alla former av utnyttjande av barn, och att skydda dem som fallit offer för människohandel. Utredning om hur minderårigas rättigheter tillgodoses Under 2009 genomförde minoritetsombudsmannen en utredning om hur barnets bästa tillgodoses i beslut som gäller asylsökande barn och flyktingbarn. Utredningen, som finansierades av inrikesministeriet, härrörde från målet i regeringsprogrammet om en utredning på detta område. Största fokus lades på att utreda hur asylsökande barn utan vårdnadshavare tas emot och behandlas. Barn som kommer med vårdnadshavare tas upp i den utsträckning som bemötandet avviker från det bemötande som ensamma barn får. För utredningen har man hört myndigheter som deltar i mottagnings- och asylprocessen för minderåriga asylsökande och representanter för organisationer för barns rättigheter. Man har också hört minderåriga asylsökande. Barnets bästa utvärderas inte alltid i tillräcklig grad i asylprocessen eller så är det inte ett primärt bedömningskriterium. Barnet kan nekas sin identitet eller möjligheten att återförenas med familjen utan att barnets intresse tas i beaktande. Åldern som barnen uppger ifrågasätts också allt oftare. Det samtycke som krävs för åldersbestämmande tester är inte alltid frivilligt utan upplevs ofta som ett tvång av barnen. Ett annat problem var att minderåriga återsänds som s.k. Dublinfall till andra medlemsstater i EU utan en tillräcklig bedömning av varken barnets bästa eller av om barnet har fallit offer för människohandel eller riskerar göra det. Bland dessa fall finns ytterst sårbara barn i vilkas fall mycket tyder på att de redan har fallit offer för människohandel i en annan medlemsstat, t.ex. om staten har bristande villkor för mottagning av asylsökande, eller att de av samma anledning löper särskilt stor risk att falla offer för människohandel när de återvänder. Asylprocessen för minderåriga barn är synnerligen lång och invecklad. De vuxna i barnets omgivning byts ständigt ut. Hur barnet bemöts och hur myndigheterna agerar varierar väldigt mycket beroende på var i Finland barnet bor. Efter att ha fått uppehållstillstånd har allt färre barn möjlighet att återförenas med familjen. För unga som fyller 18 år finns ingen eftervård, utan de försvinner ur mottagningens inflytandeområde. 2009 7 Rapporter 8 2009 ingen om människohandel M inoritetsombudsmannen inledde sitt uppdrag som nationell rapportör om människohandel i början av 2009, i enlighet med den reviderade lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden. Det nya mandatet inrättades bl.a. med anledning av internationella rekommendationer samt statsrådets preciserade handlingsplan mot människohandel som antogs 2008 och enligt vilken minoritetsombudsmannen ska utses till nationell rapportör mot människohandel. Rapportören är en oberoende och självständigt arbetande myndighet. En ny överinspektörstjänst inrättades vid minoritetsombudsmannens byrå med anledning av det nya mandatet. Som första åtgärd inom uppdraget som nationell rapportör om människohandel har minoritetsombudsmannen samlat in och analyserat information om människohandel, därmed sammanhängande företeelser och problemområden i arbetet mot människohandel. Information har inhämtats från myndigheter, medborgarorganisationer, arbetsmarknadsorganisationer och domstolar. På basis av den insamlade informationen har den nationella rapportören om människohandel kunnat göra en lägesanalys avseende arbetet mot människohandel och tillgodoseendet av offrens rättigheter i Finland. Under sitt första mandatår har den nationella rapportören om människohandel identifierat tre centrala delområden i arbetet mot människohandel i Finland som är särskilt viktiga och som alla spelar en väsentlig roll när det gäller att identifiera människor som har fallit offer för människohandel. De tre delområdena är 1) hjälpen till offer för människohandel och hjälpsystemets funktion, 2) processerna för att bevilja uppehållstillstånd eller avlägsna offer för människohandel ur landet, samt 3) straffprocessen, rättspraxis och tillämpning och tolkning av straffbestämmelser som rör människohandel. För att få reda på hur de tre delområdena fungerar bad rapportören om diverse material från myndigheter och domstolar med information om hur hjälpsystemet fungerar, hur bestämmelserna om uppehållstillstånd tillämpas, på vilka grunder utlänningar avvisas och hur straffbestämmelserna tillämpas när det gäller människohandel och därmed sammanhängande företeelser. Rapportören utredde hur uppehållstillståndsprocessen fungerar för människor som faller offer för människohandel för att 2009 9 bedöma hur utlänningslagstiftningen tillämpas. Rapportören analyserade även beviljandet av betänketid. I syfte att belysa problemområdena i identifieringen av offer av människohandel gjorde rapportören dessutom en närmare granskning av avvisningar gjorda på basis av ansvarsförordningen. Av polisen bad rapportören om information rörande avvisningsbeslut som hade fattats på grund av misstanke om försäljning av sexuella tjänster. Syftet var att utreda hur väl man identifierar eventuella offer för människohandel och hur man i så fall reagerar på detta i beslutsprocessen. För att få en överblick över rättspraxis, straffprocessen och tillämpningen och tolkningen av kännetecknen för människohandel analyserade rapportören domstolsbeslut och relaterade förundersökningshandlingar. Utö- 10 2009 De tre väsentliga delområdena som måste hållas under uppsyn i arbetet mot människohandel är: 1) hjälpen till offer för människohandel och hjälpsystemets funktion 2) processerna för att bevilja uppehållstillstånd eller avlägsna offer för människohandel ur landet 3) straffprocessen, rättspraxis och tillämpning och tolkning av straffbestämmelser som rör människohandel. ver mål som var klara fall av människohandel utredde rapportören även hur strafflagen tillämpades i mål som hade nära kopplingar till människohandel. Företeelser av denna typ anses vara koppleri och ockerliknande diskriminering i arbetslivet. Eftersom det inte finns så mycket domstols- och förundersökningsunderlag om arbetsrelaterad människohandel och därtill anknytande utnyttjande av arbetskraft ansåg rapportören att en närmare utredning om olika utnyttjandesituationer i arbetslivet är nödvändig, bl.a. i samverkan med arbetarskyddsdistrikten. Som underlag för att utreda situationen i fråga om utnyttjande i arbetslivet använde den nationella rapportören om människohandel bl.a. även rapporter om den grå ekonomin och användningen av utländsk arbetskraft. I mars gav den nationella rapportören om människohandel en rekommendation rörande rätten till rättshjälp och juridisk rådgivning för människor som har fallit offer för människohandel. Rekommendationen gavs med anledning av att rapportören hade observerat att människor som eventuellt har fallit offer för människohandel inte alltid får juridisk rådgivning och/eller rättshjälp trots att deras fall innehåller specialfrågor som kräver juridisk sakkunskap. I rekommendationen påpekar rapportören att människor som har fallit offer för människohandel så fort som möjligt efter en preliminär identifiering och utan onödigt dröjsmål ska upplysas om de juridiska frågorna i deras fall på ett språk som de förstår. Eftersom behovet Utöver mål som var klara fall av människohandel utredde rapportören även hur strafflagen tillämpades i mål som hade nära kopplingar till människohandel. Företeelser av denna typ anses vara koppleri och ockerliknande diskriminering i arbetslivet. av juridisk hjälp är mångfacetterat rekommenderar den nationella rapportören om människohandel att alla potentiella offer för människohandel anvisas både en personlig stödperson och ett rättsbiträde, också i situationer där man förutser att fallet inte kommer att leda till en förundersökning och/ eller rättegång. Rapportören sände även en begäran om utredning rörande avvisningar som görs med stöd av utlänningslagen vid misstanke om försäljning av sexuella tjänster. Anledningen till denna begäran var att rapportören i situationer där utlänningar avvisas på grund av misstanke om försäljning av sexuella tjänster har observerat att identifieringen av möjliga offer för människohandel inte är tillräckligt effektiv. I november 2009 sände den nationella rapportören om människohandel en utredningsbegäran i syfte att få reda på hur möjliga offer för människohandel hade bemötts och hur deras rättigheter hade tillgodosetts i ett brottmål som rörde tiggare. Rapportören lämnade denna utredningsbegäran efter att det i offentligheten hade kommit fram att tiggeri är ett fenomen bakom vilket det kan dölja sig organiserad brottslighet och till och med människohandel. I sin utredningsbegäran till de relevanta instanserna bad den nationella rapportören om människohandel om en rapport över vilka åtgärder polisen vidtar för att skydda rättigheterna för tiggare som är möjliga offer för människohandel. Parallellt med arbetet för att ingripa i olika missförhållanden var den nationella rapportören om människohandel under sitt första mandatår med om att utbilda viktiga aktörer i arbetet mot människohandel. Den nationella rapportören om människohandel följde med domstolsprocesser rörande människohandel, deltog i flera lokala och nationella möten och internationella konferenser om människohandel och träffade representanter från internationella organisationer såväl i Finland som utomlands. I samband med detta arbetade rapportören för att skapa samarbetsrelationer, nätverk och informationskanaler med relevanta myndigheter och aktörer i tredje sektorn. Rapportören bistod även ett antal offer för människohandel och vägledde tiotals personer till systemet för hjälp till offer av människohandel. Rapportören om människohandel kommer att ge sin första rapport till riksdagen under våren 2010. 2009 11 Med anledning av den ekonomiska recessionen handlade vissa av minoritetsombudsmannens rapporter om höga trösklar till arbetslivet och dåliga arbetsvillkor och arbetsförhållanden. Situationer där arbetskraften utnyttjas kan i vissa fall ha kopplingar till människohandel. 12 2009 Arbetslivet I frågor som rör arbetslivet arbetar minoritetsombudsmannen för att främja likabehandling och god praxis. Ombudsmannen lägger bl.a. fram initiativ, sprider information om goda exempel och ger rekommendationer. Vid behov utreder ombudsmannen bl.a. vilken rättspraxis som gäller när det rör sig om diskriminering i arbetslivet, t.ex. diskriminering på grund av etniskt ursprung enligt definitionen i lagen om likabehandling, och utarbetar oberoende rapporter. Minoritetsombudsmannen kan också bistå offer för diskriminering eller människohandel. Minoritetsombudsmannen fortsatte under 2009 med arbetet att främja likabehandling i arbetslivet i enlighet med sitt mandat. Minoritetsombudsmannens byrå blev kontaktad av ca hundra personer som hade upplevt diskriminering eller osakligt bemötande i arbetslivet. En ny klientgrupp i arbetslivet är personer av romskt ursprung som har upplevt diskriminering under arbetspraktik och i anställningssituationer. Samarbetet och nätverksbildningen med yrkesförbunden ökade. Delegationen för minoritetsärenden behandlade bl.a. goda tillvägagångssätt i arbetslivet. Ombudsmannen för också en dialog med andra parter, t.ex. arbetslivsorganisa- tioner och invandrarorganisationer, om diskriminering i arbetslivet. Med anledning av den ekonomiska recessionen handlade vissa av minoritetsombudsmannens rapporter om höga trösklar till arbetslivet och dåliga arbetsvillkor och arbetsförhållanden. Situationer där arbetskraften utnyttjas kan i vissa fall även ha kopplingar till människohandel. Tillsynen över anställningsfrågor handhas i Finland av arbetarskyddsmyndigheterna. I fall som relaterar till arbetslivet samarbetar minoritetsombudsmannen därför med arbetarskyddsdistrikten. Utländska bärplockare och firmor som förmedlar arbetskraft Under 2009 blev minoritetsombudsmannen kontaktad många gånger rörande utländska bärplockare, särskilt från Thailand, och deras situation i Finland. Allvarliga problem har upptäckts i bärplockarnas boendesituation, näringsbalans och övriga omständigheter. Trots arbetsdagar på upp till 15 timmar och trots att bärskörden blev ganska riklig gick många plockare på minus efter avdrag av resor och logi. Bärplockarna är dessutom inte anställda utan betraktas som företagare som bär sin egen risk. De kan emellertid inte bedöma dessa risker då de inte känner till förhål- 2009 13 landena eller rättssystemet i Finland och inte kan språket, och hamnar därför i en mycket sårbar ställning. Eftersom riskerna i fråga om bärskörden har utkontrakterats till plockarna är riskerna för de företag som bjuder hit plockarna mycket små. Arbetet som bärplockare i Finland kan alltså leda till skuldsatthet för personer vars situation redan är sårbar. Internationella erfarenheter har visat att skuldsatthet medför större sårbarhet för företeelser som har kopplingar till människohandel. Minoritetsombudsmannen vill också dra uppmärksamhet till den nästan fullständiga avsaknaden av tillsyn över bärplockarnas förhållanden. Varken arbetarskyddsdistrikten, polisen, utrikesministeriet eller andra myndigheter utför någon som helst övervakning i fältet. Under 2009 gav minoritetsombudsmannen rekommendationer i syfte att förbättra den sårbara situationen för utländska bärplockare. Visum bör beviljas endast åt inbjudande företag som står för kostnaderna för resor, logi och arbetsredskap så att plockarna inte går med förlust efter arbetsperioden i Finland. Det skulle också vara skäligt att överväga en undre inkomstgräns för plockare som arbetar fulla arbetsdagar. Utfärdandet av visum åt bärplockare och det inbjudande företagets ansvar bör med andra ord styras med klarare och transparentare regler. Minoritetsombudsmannen föreslog ett projekt där man under en hel plockningssäsong följer bärplockarnas situation på ett så heltäckande sätt som möjligt. På basis av erfarenheterna skulle man sedan överväga vilka åtgärder som bör vidtas. Uppgörelse i fall av diskriminering under arbetspraktik Under 2009 nåddes en uppgörelse i ett fall där en överinspektör utsedd av minoritetsombudsmannen bistod en person av romskt ursprung. Fallet handlade om diskriminering under arbetspraktik. Personen hade under 2006 deltagit i en arbetskraftspolitisk utbildning som innefattade en praktikperiod. Praktikperioden som skulle vara i två veckor avslutades efter första dagen trots att allt hade gått bra. Som anledning uppgav man att kunderna hade meddelat att de inte accepterar perso- Arbetet som bärplockare i Finland kan leda till skuldsatthet för personer vars situation redan är sårbar. Trots arbetsdagar på upp till 15 timmar och trots att bärskörden blev ganska riklig gick många plockare på minus efter avdrag av resor och logi. 14 2009 nen som varuleverantör på grund av dennes romska ursprung. Företaget som erbjöd praktikplatsen meddelade att det inte hade gått med på en praktikperiod som varade i två veckor utan bara på några dagars introduktion i arbetet. Företaget meddelade att det hade kontaktat praktikanten i slutet av arbetsdagen och berättat att denne enligt responsen inte väckte någon tillit hos kunderna. Då företaget inte var berett på förlikning bistod en befullmäktigad tjänsteman från minoritetsombudsmannens kontor praktikanten med att föra ärendet inför tingsrätten. Praktikanten krävde att företaget döms för direkt diskriminering på grund av etniskt ursprung enligt 6 § i lagen om likabehandling (21/2004) och åläggs att betala ersättning åt praktikanten enligt 9 § i nämnda lag. Saken uppgjordes vid ett muntligt förberedelsesammanträde vid tingsrätten och företaget åtog sig att betala 2 000 euro åt praktikanten. Domstolen fastställde uppgörelsen. Mindre förmånlig behandling i tillsättande av tjänst Minoritetsombudsmannen gav ett utlåtande 2009 rörande ett fall där en person av romskt ursprung inte hade valts till en fast tjänst. Minoritetsombudsmannen ansåg att personen, som hade arbetat i flera tjänsteförhållanden för viss tid, hade gett utredning på en större erfarenhet efter sin utexaminering än vissa av de antagna personerna. Personen hade dessutom specialkompetens. Bl.a. kunde Företagaren upplevde sig ha blivit diskriminerad på grund av sitt etniska ursprung eftersom aktiebolaget inte hade valt företagaren till avtalspartner. personen romska vilket skulle ha varit av nytta i tjänsten. Minoritetsombudsmannen ansåg att personen hade behandlats mindre förmånligt än någon annan i en jämförbar situation och att det på basis av personens redogörelse fanns en presumtion om diskriminering enligt lagen om likabehandling. Minoritetsombudsmannen gjorde även arbetsgivarens uppmärksam på skyldigheten att göra upp en likabehandlingsplan enligt lagen om likabehandling. Myndigheter måste göra upp en likabehandlingsplan i den omfattning som krävs med tanke på myndighetens verksamhet. Planen ska också omfatta myndighetens roll som arbetsgivare. Användning av huvudduk som arbetsklädsel i kundservice Minoritetsombudsmannens byrå blev kontaktad rörande en detaljhandelskedjas tillvägagångssätt i rekryteringen av kassabiträden. Kedjans rekryteringsansvarige hade meddelat att kedjan har som policy att inte tillåta huvudduk som arbetsklädsel för kassabiträdena. Den rekryteringsansvarige hade också berättat att andra handelskedjor har samma policy. Minoritetsombudsmannen begärde en utredning om varför kedjan hade ansett det nödvändigt att förbjuda användningen av huvudduk i arbetet och om förbudet endast gällde vissa typer av dukar. Minoritetsombudsmannen begärde också att få veta om kedjan hade upplyst nya anställda om förbudet under anställningsintervjuerna. Företag och diskriminering De fall som minoritetsombudsmannen behandlar kan ibland också gälla vilka som omfattas av skyddet i lagen om likabehandling. Minoritetsombudsmannen kontaktades i ett ärende där parterna var en företagare av icke-finskt etniskt ursprung och ett offentligt aktiebolag. Företagaren upplevde sig ha blivit diskriminerad på grund av sitt etniska ursprung eftersom aktiebolaget inte hade valt företagaren till avtalspartner. Minoritetsombudsmannen bad diskrimineringsnämnden yttra sig avseende om lagen om likabehandling var tillämplig i fallet. Ombudsmannen frågade bl.a. om man kan anse att ett företag har blivit utsatt för etnisk diskriminering om den oförmånliga behandlingen ser ut att bero på näringsidkarens etniska ursprung. I sitt utlåtande konstaterade nämnden att lagen om likabehandling är tillämplig. Nämnden konstaterade bland annat att det väsentliga är hur direkt näringsidkaren identifieras med företaget och dess verksamhet. 2009 15 I rätt så många fall upplevde kunden att han eller hon hade blivit sämre behandlad än de övriga kunderna på grund av sin etnicitet. Det visade sig emellertid ofta svårt att bevisa diskrimineringen. 16 2009 Service E tt stort antal kontakttillfällen under 2009 gällde eventuell diskriminering på grund av etniskt ursprung i den privata servicesektorn. I likhet med tidigare år har en stor del av fallen handlat om diskriminering av romer i affärer och nekande av tillträde till restauranger för personer med afrikansk bakgrund. Principerna för god kundservice bör poängteras I rätt så många fall upplevde kunden att han eller hon hade blivit sämre behandlad än de övriga kunderna på grund av sin etnicitet. Ofta visade sig diskrimineringen dock svår att bevisa. I vissa fall kan det ha varit fråga om kommunikationsproblem som gjorde att kunden upplevde att han eller hon hade blivit diskriminerad. I minoritetsombudsmannens mening bör affärer och serviceleverantörer se över sin kundservice och bedöma om det finns behov för ytterligare personalutbildning för att säkra att kunderna inte upplever att de blir diskriminerade på grund av sitt etniska ursprung. De fall som anmäldes till minoritetsombudsmannen visade att romer ofta upplever att vakter och anställda i affärer håller ett särskilt öga på dem. Vakterna vaktar dem särskilt noga och följer dem på nära håll på ett sätt som upplevs som kränkande och trakasserande. Romer upplever Problem i kundservice I diskrimineringsfall kan det ofta vara svårt att bevisa diskrimineringen. I många fall har man endast motstridiga versioner och åsikter att utgå ifrån. I ett fall som uppkom 2009 medgav emellertid köpmannen att man hade hållit romer under extra hård observation. Orsaken var att vissa romer hade ställt till med problem. Köpmannen åtog sig att ändra på det diskriminerande tillvägagångssättet och parterna nådde en uppgörelse via minoritetsombudsmannens medling. Ett annat fall där minoritetsombudsmannen gav rekommendationer om nya tillvägagångssätt i kundservicen och eventuell personalutbildning rörde en situation på en kryssning där personen ansåg sig ha blivit utsatt för diskriminering. Personen i fråga hade utsatts för en särskilt noggrann inspektion av myndigheterna i en annan stat och ansåg att den finländska personalen på båten inte hade visat tillräckligt stöd eller försökt försvara sin kund. Personen upplevde att detta berodde på dennes etniska ursprung. 2009 17 att denna negativa uppmärksamhet stigmatiserar dem inför de övriga kunderna. Problem i tillgången till banktjänster Under fjolåret blev minoritetsombudsmannens byrå kontaktad av flera personer som hade haft svårigheter när det gällde att öppna ett bankkonto eller använda andra banktjänster. Anledningen var ofta att personen inte kunde uppvisa ett identitetsbevis som banken kunde godkänna. Banken hänvisade i dessa fall bl.a. till regelverket om penningtvätt. Om man inte har tillgång till banktjänster kan det emellertid vara svårt att arbeta eller få förmåner. T.ex. flyktingar kan inte nödvändigtvis få den typ av identitetshandlingar som krävs, eller så tar det länge att få dem. Minoritetsombudsmannen har också blivit kontaktad av personer som har upplevt att de har blivit kopplade till misstankar om penningtvätt, främst på grund av sitt etniska ursprung. I ett stort antal av fallen var den som kontaktade minoritetsombudsmannen av ryskt ursprung. Under 2009 blev minoritetsombudsmannen också flera gånger kontaktad av utlänningar som hade blivit tillsagda att uppvisa pass för att styrka sin identitet, trots att EUmedborgare kan resa utan pass inom EU. Boende De boenderelaterade problem som minoritetsombudsmannen har blivit kontaktad om har typiskt handlat om utlänningar eller romer som har svårt att få hyresbostad. Det har visat sig att problemet förekommer både på den fria marknaden och i den kommunala bostadsuthyrningen. Ett fenomen som har fått mycket uppmärksamhet i den offentliga debatten under de senaste åren är att invandrare och etniska minoriteter, i och med att de placeras i stadens hyresbostäder, koncentreras till vissa stadsdelar och stadskvarter. Fenomenet är bekant i stora städer över hela världen och en liknande tendens kan observeras i Finland. I Finland har situationen dock inte hunnit lika långt som i andra länder. Det är viktigt att invandrare och etniska minoriteter får tillräckligt många valmöjligheter när det gäller att hitta bostad. Detta kräver i praktiken att såväl statsmakten som kommunerna drar upp klara riktlinjer för bostadspolitiken och tätortsplaneringen. En bieffekt av koncentrerat boende är att kvarteren i fråga samlar invånare vars ställning i samhället är svag. Detta leder till att majoritetsbefolkningen, vars ekonomiska situation är bättre, flyttar bort från dessa områden. En bieffekt av koncentrerat boende är att kvarteren i fråga samlar invånare vars ställning i samhället är svag. Detta leder till att majoritetsbefolkningen, vars ekonomiska situation är bättre, flyttar bort från dessa områden. 18 2009 Endast identitetskort behövs E n bank hade krävt pass som villkor för att öppna bankkonton för två polska arbetstagare, trots att EUmedborgare inte behöver uppvisa pass vid gränsen. Banken hänvisade även i detta fall till regelverket om penningtvätt. Medan ärendet behandlades ändrade dock Finansbranschens Centralförbund sina anvisningar. Enligt de nya anvisningarna kan identitetskort som duger som resedokument godkännas som identifikation. Minoritetsombudsmannen fick också kännedom om ett fall där en mobiloperatör på ett av sina affärsställen hade krävt att en spansk medborgare uppvisar pass trots att denne hade visat sitt spanska identitetskort. Minoritetsombudsmannen kontaktade operatören och denne ändrade sina regler så att även EU-identitetskort godkänns som identitetsbevis. På basis av vad vissa klienter har berättat har minoritetsombudsmannen anledning att tro att stadens bostadsbyrå inte har velat ge invandrare en ledig bostad i ett bostadskvarter där det redan bor många invandrare. Det fanns inte heller några andra bostäder tillgängliga. Det är ett problem om strävan efter att undvika koncentration i praktiken leder till att man inte får någon bostad alls. Det är viktigt att man inte försöker åtgärda segregeringsproblem i efterhand utan istället använder föregripande planering och bostadspolitiska lösningar för att undvika att problemen uppkommer. Utbildning och undervisning, ungdomsarbete Minoritetsombudsmannen blev kontaktad rörande likabehandlingsplaner. I ett utlåtande avseende en viss samkommuns utbildningssektor konstaterade minoritetsombudsmannen att den plan som tillämpades i sektorn inte uppfyllde kraven i lagen om likabehandling. Minoritetsombudsmannen gav utbildningssektorn direktiv för framtagning av en likabehandlingsplan och bad att få ta del av planen när den hade blivit klar. Minoritetsombudsmannen lade fram ett initiativ för undervisningsministeriet rörande kompletterande undervisning, skolresor och likabehandlingsrelaterade krav på lagen om grundläggande utbildning. Ombudsmannen hade redan 2005 lagt fram ett initiativ för undervisningsministeriet i samma fråga, och ett nytt initiativ lades fram 2009 då frågan blev aktuell på nytt. Ärendet gällde invandrarbarn och rätten till avgiftsfri skoltransport eller tillräckligt bidrag för eskortering eller skjutsande av eleven till utbildning som kompletterar den grundläggande utbildningen. Enligt den gällande lagen om grundläggande utbildning har barn som deltar i utbildning som kompletterar den grundläggande utbildningen inte rätt till t.ex. avgiftsfri skoltransport. I minoritetsombudsmannens mening är detta ett problem mot bakgrund av de krav som ställs i lagen om likabehandling. Minoritetsombudsmannen anser också att bestämmelsen om skolskjutser i lagen om grundläggande utbildning är problematisk med hänsyn till bestämmelsen om jämlikhet i grundlagen. I sitt initiativ föreslog minoritetsombudsmannen att undervisningsministeriet vidtar de åtgärder som behövs för att rätta till problemet. Som en möjlig lösning föreslog minoritetsombudsmannen att lagstiftningen revideras. Under 2009 drogs minoritetsombudsmannens uppmärksamhet till frågan om utjämning av utländska utbytesstuderandes årshyror. Minoritetsombudsmannen begärde en utredning av studentbostadsstiftelsen i frågan. Vid årets slut var ärendet fortfarande under behandling. Samarbetsverksamheten fortsatte, bl.a. med det webbaserade ungdomsarbetsprojektet mot rasism NoRa (No Racism). Projektet, som tidigare gick under namnet KEKS-chat, dras av ett antal olika medborgarorganisationer. Undervisningsministeriet beviljade finansiering åt projektet 2009 varvid projektet anställde två projektarbetare. En person från minoritetsombudsmannens byrå är med i projektets ledningsgrupp. 2009 19 20 2009 Språkkrav i utbildningen Minoritetsombudsmannen upplystes om att en viss högskola som ordnade engelskspråkig utbildning krävde ett språkprov i engelska som villkor för antagning till utbildningen, men endast om den sökande hade ett annat modersmål än finska, svenska, samiska eller engelska. Syftet med detta villkor var enligt högskolan att säkra att den sökande klarar av att studera på engelska. Högskolan motiverade denna praxis med argumentet att sökande som har finska, svenska eller samiska som modersmål kan ansöka om att få byta till ett finskspråkigt program om de inte klarar av studierna på engelska medan personer med ett annat modersmål i praktiken inte kan göra det. Det som i minoritetsombudsmannens mening utgör diskriminering är att man inte kräver ett språkprov av personer vars modersmål är finska, svenska eller samiska, dvs. att högskolan inte kontrollerar att dessa personers kunskaper i engelska är tillräckliga. Eftersom språkprov endast krävs av vissa sökande anser minoritetsombudsmannen att personer som uppfyller samma allmänna antagningsvillkor diskrimineras med anledning av sitt modersmål och sitt etniska ursprung. Minoritetsombudsmannen rekommenderade att språkprovet för de engelskspråkiga magisterprogrammen inte ska vara beroende av personens modersmål, dvs. i praktiken av personens etniska ursprung. Uppbärande av terminsavgifter av utländska studerande Studentkåren vid Helsingfors universitet bad om ett utlåtande rörande uppbärandet av terminsavgifter i utlänningars fall. Enligt 10 § i propositionen till ny universitetslag föreslås att universiteten ska kunna uppbära terminsavgifter av studerande som inte är EU- eller EEG-medborgare. Problemet enligt minoritetsombudsmannen var att förslaget innebär att utländska medborgare (icke-EU/EEG-medborgare) som redan är bosatta i Finland t.ex. med anledning av familjeband inte kan ansöka om studieplats på samma grunder som EU/EEG-medborgare. Det skulle m.a.o. bli svårare att integrera icke-EU/EEG-medborgare som flyttar till Finland eftersom de enligt propositionens formulering skulle vara tvungna att betala för att kunna delta i vissa utbildningsprogram medan EU/EEG-medborgare som kommer till Finland skulle få delta i samma utbildning gratis. Minoritetsombudsmannen ansåg också att den föreslagna formuleringen strider mot förbu- Minoritetsombudsmannen poängterade att man inte bör göra det ännu svårare för invandrare att skaffa en högskoleexamen, utan tvärtom ge dem stöd på olika sätt. det av diskriminering i lagen om likabehandling och uppfyller kriterierna för direkt diskriminering. Enligt lagen om likabehandling får utländska studerande inte behandlas mindre fördelaktigt med anledning av sin nationalitet än t.ex. finländska studerande, t.ex. när det gäller tillgång till utbildning. Minoritetsombudsmannen poängterade att man inte bör göra det ännu svårare för invandrare att skaffa en högskoleexamen, utan tvärtom ge dem stöd på olika sätt. Största delen av alla utländska studerande i Finland har kommit till landet av andra orsaker än studierna, dvs. största delen är människor som skulle bo i Finland i vilket fall som helst. Det finns ingen anledning att försvåra deras integration med en diskriminerande bestämmelse. Propositionen skiljer emellertid inte mellan EU/EEG-medborgare som kommer till Finland för att studera och EU/EEGmedborgare som redan bor i landet. Utan att ta ställning till terminsavgifternas ändamålsenlighet anser ombudsmannen att terminsavgifter kan uppbäras på ett sätt som inte strider mot lagen om likabehandling om avgifterna istället för nationalitet görs beroende av rätten till hemkommun. Enligt lagen om hemkommun kan utlänningar anvisas en hemkommun i Finland exempelvis om de har ett i utlänningslagen avsett giltigt uppehållstillstånd som ger rätt till kontinuerlig eller permanent vistelse eller om de är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz. På detta sätt skulle också andra än EU/EEG-medborgare som bor i Finland ha rätt att studera gratis. 2009 21 Urfolket samer Servicen på samiska i huvudstadsregionen fungerar inte som den ska och den samiska kulturen syns knappt i landets huvudstad. 22 2009 na och etniska minoriteter Samerna U tfästelserna om ett stimulansprogram för samiska språket i statsrådets redogörelse till riksdagen 2009 om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna är mycket betydelsefulla. Enligt redogörelsen kommer programarbetet att bestå av en kartläggning av åtgärder och insatser som redan genomförs samt uppställning av mål för ett mer övergripande och långsiktigare arbete i syfte att bevara de samiska språken och säkra deras utveckling. Enligt redogörelsen ska särskild uppmärksamhet ägnas åt de mindre språken, enare- och skoltsamiskan. Minoritetsombudsmannen kommer att följa med hur arbetet med stimulansprogrammet framskrider. Tillämpning av lagen om likabehandling när det gäller service på samiska I årsberättelsen 2008 berättade vi om två beslut av diskrimineringsnämnden som hade stor principiell betydelse när det gäller service på samiska. Bägge fallen överklagades och gick vidare till Rovaniemi förvaltningsdomstol. I det ena av fallen överklagade motparten (staden) endast det vite som förelagts av diskrimineringsnämnden. Vid utgången av 2009 var bägge fallen fortfarande under behandling vid Rovaniemi förvaltningsdomstol. Samiskan i huvudstadsregionen Minoritetsombudsmannen publicerade en rapport om samiskan i huvudstadsregionen 2008. Rapporten gav vid handen att servicen på samiska i huvudstadsregionen inte fungerar som den ska. Det kom också fram att den samiska kulturen knappt syns i landets huvudstad. Som uppföljande åtgärd gjorde minoritetsombudsmannen ett besök hos Helsingfors stads kulturcentral tillsammans med representanter från City-Sámit och Sametinget, och minoritetsombudsmannen besökte även stadens dagvårdsmyndigheter för att diskutera situationen ur deras synvinkel. 2009 23 I maj ordnade minoritetsombudsmannen en rundabordsdiskussion i syfte att planera hur utbudet av service på samiska kan utvecklas. Syftet var också att planera åtgärder för att göra den samiska kulturen synligare i huvudstadsregionen och som samtidigt skulle bidra till att hålla den urbana samiska kulturen livskraftig. Som en del av planerna på kort sikt fastslogs att kommuner och skolor ska samarbeta för att kunna ordna dagvård och språk- undervisning på samiska. I planerna på lång sikt ingår att anställa en verksamhetsledare på heltid. Målet är att hitta beständiga samarbetsmönster och tillvägagångssätt. Parterna vid mötet kom överens om att Helsingfors kulturcentral anordnar nästa möte och att stadens olika förvaltningsområden ska kallas till mötet (bl.a. kulturväsendet, ungdomsväsendet, bildningsväsendet, socialväsendet och väsendet för småbarnsfostran) och likaså arbetarinstitutet och de som ordnar informationstjänster. City Sámit rf och minoritetsombudsmannen lovade medverka som kontaktpunkt. Finansiering av språkbon I januari 2009 bad minoritetsombudsmannen undervisningsministeriet om en redogörelse över hur ministeriet ämnar trygga verksamhetsförutsättningarna för språkbon på samiska på lång sikt. En av anledningarna bakom detta var den oro som en Samernas autonomi I 121 § 4 mom. i grundlagen fastställs att samerna inom sitt hembygdsområde har språklig och kulturell autonomi enligt vad som bestäms i lag. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. I 1 § 1 mom. i sametingslagen fastställs att samerna såsom ett urfolk inom sitt hembygdsområde har kulturell autonomi i ärenden som angår deras språk och kultur, enligt vad som stadgas närmare i sametingslagen och i den övriga lagstiftningen. För skötseln av ärenden som hör till den kulturella autonomin ska samerna bland dem välja ett sameting. Enligt 5 § 1 mom. i sametingslagen ska 24 2009 sametinget bland annat sköta de ärenden som angår samernas språk och kultur samt deras ställning som urfolk. Enligt 9 § i lagen ska myndigheter rådgöra med sametinget i vissa frågor. Myndigheterna ska förhandla med sametinget om alla vittsyftande och viktiga åtgärder, som på ett direkt och särskilt sätt kan inverka på samernas ställning som urfolk och som i samernas hembygdsområde gäller: 1) samhällsplanering; 2) skötsel, användning, arrendering och överlåtelse av statens mark, skyddsområden och ödemarksområden; 3) tillståndsansökningar angående inmutning av gruvmineraler samt utmålsläggning; 4) ändring i lagstiftningen eller förvaltningen angående näringar som hör till samisk kultur; 5) utveckling av undervisningen på samiska eller i samiska språket och av social- och hälsovårdstjänsterna samt 6) annat motsvarande ärende som har inverkan på samernas språk, kultur eller deras ställning som urfolk. För att fullgöra förhandlingsplikten ska den behöriga myndigheten bereda sametinget tillfälle att bli hört och förhandla om saken. Om sametinget inte utnyttjar tillfället hindrar detta inte myndigheten att fortsätta behandlingen av ärendet. viss skoltsameförening hade uttryckt över kontinuiteten för språk- och språkboverksamheten på skoltsamiska i Enare. Även Sametinget hade tagit upp saken. Minoritetsombudsmannen skickade samtidigt en begäran om utredning till Enare kommun. Enligt kommunen har samebarn rätt till dagvård på samiska om de har samiska som modersmål. Kommunen konstaterade att det angivna modersmålet för samebarnen i språkboet på skoltsamiska var finska. Enligt svaret från undervisningsministeriet bör finansieringsbehoven för språkboverksamheten utredas noggrant och dessutom bör man fastställa vem som ska ha ansvaret för finansieringen på lång sikt och vilken instans som är den lämpligaste mottagaren av finansieringen. Undervisningsministeriet meddelade att dessa frågor fortfarande utreds hos ministeriet. Minoritetsombudsmannen anser att språkbon är av största vikt för att bevara och stimulera hotade språk och kulturer. Myndigheternas skyldighet att rådgöra med Sametinget Med anledning av en anmälan från Sametinget sände minoritetsombudsmannen en utredningsbegäran till finansministeriet rörande ett stort lagstiftningsprojekt. Minoritetsombudsmannen ville veta hur samernas rättigheter och skyldigheten att rådgöra med Sametinget hade iakttagits. Finansministeriet meddelade att ministeriet kommer att ordna ett diskussionsmöte med Sametinget. Romer A ntalet fall som rörde romer och boende minskade något jämfört med i fjol. De problem som uppkom var dock ofta mycket invecklade och svåra att lösa. Fall som väckte särskild uppmärksamhet under 2009 rörde bostadsförmedlare för statligt finansierade hyresbostäder, som helt och hållet lät bli att erbjuda bostäder åt personer som behövde dem med anledning av romernas interna tillståndsseder. I vissa fall ledde detta till att personer vars bostadsbehov hade förändrats inte fick byta hyresbostad. I andra fall fick de berörda personerna inte flytta till den ort de ville. Fall som rörde romernas tillståndsseder kom fram i flera orter. Mönstren är många och varierade. Förhandlingarna vid bostadsbyråerna är oftast muntliga men vissa av de romer som vände sig till minoritetsombudsmannen hade lyckats få skriftliga bevis på bostadsförmedlarnas tillvägagångssätt. I ett av fallen blev familjen som sökte bostad underrättad av kommunen om ett skriftligt negativt ställningstagande från en romsk familj som bott på orten en längre tid. I följebrevet uppmanade kommunen familjen att ta detta i beaktande när de sökte ny bostad. På bostadsbyrån fick familjen dessutom höra att de inte får någon bostad därför att andra romer är emot det. I ett annat fall meddelade hyresbolaget dem som sökte bostad per brev att en representant för de lokala romerna vill tala med alla nya romer som vill flytta till orten. Bolaget framförde även som eget önskemål att detta sammanträde hålls först, innan en hyresbostad erbjuds. Minoritetsombudsmannen utredde fall av denna typ i samråd med kommunen och bostadsbolaget. I båda ovannämnda fallen fick de inblandade personerna en bostad. Minoritetsombudsmannen bad diskrimineringsnämnden undersöka om hyresbolaget eller kommunen hade brutit mot diskrimineringsförbudet enligt lagen om likabehandling i ett fall där en person av romskt ursprung som sökte bostad blev ombedd att underteckna ett formulär med vilket personen gav sitt samtyckte i att en romsk kontaktperson sitter med när den arbetsgrupp som har hand om valet av hyresgäster diskuterar personen i fråga. Senare meddelade bostadsbyrån att de inte kunde erbjuda personen en hyresbostad på grund av motståndet från de romer som bodde på orten. Ärendet var inte slutbehandlat vid utgången av 2009. Att välja hyresgäster på basis av romernas seder och bruk, t.ex. tillstånd till flytt eller undvikandeplikt (”väjningsplikt”) stri- 2009 25 Romska ärenden vid minoritetsombudsmannens byrå 2009 Ärende FALL Boende. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Tillhandahållande av privat service . . . . . . . . . . . . . . . 11 Tillgång till social- och hälsovårdstjänster. . . . . . . . . . . 8 Arbetslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Hets mot folkgrupp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Polisens, rättsväsendets och straffanstalters förfarande. . . 6 Förskolepedagogik, undervisning och utbildning. . . . . . . 1 Romska interna ärenden (andra än tillstånd för boende). . 3 Övriga (bl.a. allmänna förfrågningar) . . . . . . . . . . . . . 10 Utländska romska tiggare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Totalt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 der mot grundlagen och lagstiftningen om valet av hyresgäster. Att försätta bostadssökande som hör till den romska minoriteten i sämre ställning än andra bryter dessutom mot diskrimineringsförbudet i lagen om likabehandling. Diskriminering kan inte berättigas genom att hänvisa till den romska kulturen eller fejder romer emellan. Erfarenheterna från de klientfall som minoritetsombudsmannen har hanterat visar att de romska sederna med tillstånd för boende och undvikandeplikt inskränker individens rättigheter på ett oacceptabelt sätt. Orsakerna bakom sederna och bruken är historiska och kulturella. I dagens samhälle kan dessa seder och bruk ha negativa 26 2009 Diskriminering kan inte berättigas genom att hänvisa till den romska kulturen eller fejder romer emellan. konsekvenser, i synnerhet när det gäller barns och ungdomars skolgång, studier och framtid. Förutom att vissa kommuner och bostadsbyråer ändrar på sina tillvägagångssätt är det välkommet att romerna själva för en intern dialog om hur dessa seder kunde upphöra. I årsberättelsen 2007 berättas om ett beslut där diskrimineringsnämnden ålägger en viss kommun att inte fortsätta med eller återuppta diskriminering av etniska skäl, enligt 6 § i lagen om likabehandling, av romska familjer eller den romska befolkningen överlag i valet av hyresgäster till hyresbostäder. I sitt avgörande konstaterade diskrimineringsnämnden att kommunen på ett uppenbart sätt hade diskriminerat familjemedlemmarna på grund av deras etniska ursprung. Efter att diskrimineringsnämnden hade gett sitt avgörande förhandlade minoritetsombudsmannen med kommunen om en gottgörelse enligt lagen om likabehandling åt den romska familjen. Då det inte gick att nå en överenskommelse om gottgörelsen storlek beslöt minoritetsombudsmannen för första gången att bistå diskrimineringsoffren i deras krav om gottgörelse inför domstol. Minoritetsombuds- mannen beslöt även att bära risken för rättegångskostnaderna. Käromålet med krav om gottgörelse förkastades av Karleby tingsrätt i december 2007. Minoritetsombudsmannen bistod familjen med att överklaga domen inför Vasa hovrätt. I februari 2009 dömde Vasa hovrätt kommunen att betala gottgörelse till personerna i den romska familjen. Gottgörelsen uppgick till 3 000 euro per person. Vasa hovrätts dom vann laga kraft i september 2009 då högsta domstolen avvisade kommunens ansökan om besvärstillstånd. Romska tiggare Förutom fallen som rörde Finlands romer blev minoritetsombudsmannen kontaktad i elva fall rörande utländska tiggare av romskt ursprung som hade kommit till Finland. I synnerhet efter Helsingforspolisens omfattande inspektion mot tiggarna i somras blev minoritetsombudsmannen kontaktad av flera oroliga medborgare, såväl Finlandsromer som personer från majoritetsbefolkningen. Minoritetsombudsmannen följde med situationen men vidtog inga åtgärder eftersom ett klagomål i ärendet har anförts till riksdagens justitieombudsman. Gottgörelse I 9 § i lagen om likabehandling föreskrivs att den som tillhandahåller arbete, lös eller fast egendom eller tjänster, utbildning eller förmåner och som på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder eller sexuell läggning har brutit mot förbudet mot diskriminering eller förbudet mot repressalier är skyldig att till den som blivit föremål för diskrimineringen eller repressalierna betala gottgörelse för kränkningen. Gottgörelsen ska uppgå till högst 15 000, beroende på kränkningens art. När gottgörelsens storlek bestäms beaktas diskrimineringens art och omfattning samt dess varaktighet, hur de som brutit mot bestämmelserna förhåller sig till sin gärning, eventuell förlikning mellan parterna, huruvida ett jämlikt rättsläge återställts, gärningsmannens ekonomiska ställning och andra omständigheter samt en ekonomisk påföljd som för samma gärning har dömts ut eller påförts med stöd av någon annan lag för kränkningen av personen. Gottgörelse behöver inte betalas om detta är skäligt med beaktande av omständigheterna. Gottgörelsens maximibelopp får av särskilda skäl överskridas om det är motiverat med beaktande av diskrimineringens varaktighet, allvarlighetsgrad och andra omständigheter. Betalning av gottgörelse hindrar inte att den kränkte yrkar ersättning för ekonomisk skada med stöd av skadeståndslagen eller någon annan lag. 2009 27 28 2009 Rasistiska uttalanden U I det finländska samhället pågår en grundläggande förändring med anledning av den tilltagande invandringen. Förändringen påverkar den finländska demokratin på många sätt – effekterna syns till exempel i de kommunala organens arbete. nder 2009 blev minoritetsombudsmannen kontaktad flera gånger rörande rasistiska innehåll på Internet. Ombudsmannen blev bl.a. upplyst om innehåll i olika diskussionsfora som upplevdes som rasistiskt. Vid kontakttillfällena uttrycktes även bekymmer över rasistiskt bildmaterial. I minoritetsombudsmannens verksamhetsberättelse 2007 berättas om en undersökningsbegäran som ombudsmannen gjorde rörande en bok med antisemitisk propaganda. Helsingfors tingsrätt gav sin dom i ärendet i januari 2008. Tingsrätten dömde en man till 30 dagsböter för hets mot folkgrupp. Han dömdes vidare till att förlora samtliga exemplar av publikationen åt staten. I sin bok hade mannen bl.a. gjort kränkande och förtalande uttalanden om judar, afrikaner och romer. Enligt ett av uttalandena ansåg mannen att direkta åtgärder borde vidtas för att avlägsna människor i dessa grupper från landet. I boken hade mannen även betraktat folkmorden på judar, romer och vissa andra folkgrupper under Tredje riket som acceptabla och önskvärda åtgärder. I motiveringen kon- staterade tingsrätten bland annat att även om uttalandena var formulerade som satiriska dikter och därför hade ett vasst innehåll var uttalandena mot dessa folkgrupper, i synnerhet judarna – boken talar bl.a. positivt om den judiska förintelsen – så grova att rätten måste anse att de överträder det som kan anses godtagbart inom yttrandefrihetens gränser. Helsingfors hovrätt gav ett avgörande i februari 2009 i vilket hovrätten upprätthåller tingsrättens dom. Besvärstillstånd ansöktes hos högsta domstolen. Högsta domstolen avgjorde ärendet i augusti 2009 och beslöt att inte bevilja besvärstillstånd. Minoritetsombudsmannen framförde en begäran om undersökning till polisen 2007 rörande uttalanden i en valutfrågning inför riksdagsvalet. Helsingfors tingsrätt gav sin dom i mars 2009 och dömde mannen i fråga att betala 50 dagsböter för hets mot folkgrupp. Mannen hade spridit uttalanden där han förtalade och kränkte flyktingar och vissa etniska minoriteter. Uttalandena hade givits i direktsändning i TV. Mannen hade bl.a. sagt att det borde vara tillåtet att ta rätten i egna händer för att straffa flyktingar eller invandrare som har begått ett brott. I motiveringen till domen konstateras bl.a. att mannen, tack vare vår välmående 2009 29 demokrati och omständigheterna i vilka han gjorde sina uttalanden, hade mycket breda yttrandemöjligheter. Hans påståenden, varav vissa kan klassas som hatuttalanden och resten som allmänt kränkande, har överträtt yttrandefrihetens gränser på det sätt som avses i 11 kap. 8 § i strafflagen i gällande lydelse vid gärningstidpunkten. I motiveringen konstateras vidare att han inte i något skede har försökt ändra på eller lindra sina åsikter och att uttalandena är så grova att det inte är möjligt att deras brottsliga natur kan ha undgått honom. Av denna anledning ansåg tingsrätten att brottet var avsiktligt. Domen överklagades till hovrätten där ärendet fortfarande var under behandling vid utgången av 2009. Rekommendationer till partier I årsberättelsen 2008 berättas att minoritetsombudsmannens byrå följde med de politiska kampanjerna inför kommunalvalet. Efter kommunalvalen bad minoritetsombudsmannen partierna redogöra för hur de följer den europeiska stadgan mot rasism och bl.a. hur partierna utbildar t.ex. nya förtroendepersoner om stadgans innehåll. Minoritetsombudsmannen fick svar från samtliga riksdagspartier. Alla partier svarade att de har ett åtagande att bekämpa rasism. På basis av svaren verkade partierna emellertid inte var så medvetna om den europeiska stadgan mot rasism och hade praktiskt taget inga uppföljningsmekanismer för att säkerställa att stadgan följs. 30 2009 En positivt sak är att partierna har bett bl.a. sina kandidater bekanta sig med partiprogrammet och partiprogrammen innehåller utfästelser om tolerans. Vissa partier har t.o.m. konkreta programdokument om t.ex. romer eller invandringspolitik. På det stora hela var partiernas programutfästelser på detta område emellertid relativt generella. För att bekämpa rasism effektivt bör partierna använda ett konkretare och aktivare grepp. Detta är en nödvändighet också med tanke på den grundläggande förändring som pågår i det finländska samhället med anledning av den tilltagande invandringen. Förändringen påverkar den finländska demokratin på många sätt – effekterna syns till exempel i de kommunala organens arbete. Vissa av partierna har försökt ge invandrare representation i kommunalvalen i enlighet med den europeiska stadgan. I svaren nämndes dock inga sådana utfästelser för varken romer eller samer. I svaren till riksdagspartierna rekommenderade minoritetsombudsmannen först och främst större satsningar på utbildning. Den europeiska stadgan mot rasism ålägger partier att säkerställa att alla som deltar i deras verksamhet känner till sina förpliktelser enligt stadgan. Vidare uppmanade minoritetsombudsmannen partierna att ha uppmärksamhet för minoriteter och deras representation på olika nivåer. Slutligen rekommenderade minoritetsombudsmannen att partierna förbättrar sin uppföljning för att säkra att HETS MOT FOLKGRUPP – ÖKNING AV ANTALET KLIENTFALL 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2005 2006 förpliktelserna i stadgan fullföljs. Detta vore viktigt för att man på något sätt ska kunna bedöma resultaten av arbetet för att bekämpa rasism. Nättips I årsberättelsen 2008 berättas även om minoritetsombudsmannens förslag till inrikesministeriets polisavdelning om en webbaserad tjänst för inlämnande av tips. I sitt svar meddelade polisavdelningen om ett webbaserat nättipssystem för allmänheten och tjänstleverantörer på webben via vilket vem som helst kan tipsa polisen om misstänkta brott, ”webbrasism” inbegripen. Polisavdelningen konstaterade i sitt svar att vissa av de kränkningar som förekommer 2007 2008 2009 på webben har riktats mot dem som arbetar mot rasism eller som har anmält saken till polisen. Därför är anonymitet en viktig faktor i tipssystemet, särskilt när det är fråga om rasistiska brott. Vid utgången av 2009 hade tipstjänsten inte ännu öppnats. Manne/Romano-TV Behandlingen av fallet “Manne/RomanoTV” fortsatte. Helsingfors förvaltningsdomstol avvisade det besvär som en romsk organisation hade anfört mot diskrimineringsnämndens beslut. Minoritetsombudsmannen bistod organisationen med att formulera ett besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Vid årets slut var ärendet fortfarande under behandling. 2009 31 Utlänningslagen E n viktig händelse i asyl- och utlänningsfrågor under 2009 var utredningen utarbetad av minoritetsombudsmannens byrå om tillgodoseendet av barnets bästa i asylprocessen (se sidan 7). Utredningen publicerades i januari 2010 och kan laddas ner från minoritetsombudsmannens webbplats på finska och engelska. Motivering för avslag på visumansökan Minoritetsombudsmannens byrå blir regelbundet kontaktad i frågor som gäller avslag på ansökan om visum samt grunderna och motiven till negativa visumbeslut. I de flesta fallen har det nekade visumet ansökts för en make eller annan familjemedlem. Personen vars visumansökan har avslagits och dennes familjemedlem har inte förstått varför visum inte har beviljats och vad avslaget grundar sig på. Den sökande har inte möjlighet att kontrollera att informationen och motiveringen är korrekt. I enstaka fall har oklarheterna dessutom kunnat leda till extra kostnader och fördröjningar. Under fjolåret gav minoritetsombudsmannen ett utlåtande rörande motiveringen i ett visumbeslut. I sitt utlåtande ville mino- 32 2009 ritetsombudsmannen göra utrikesministeriet uppmärksamt på det faktum att skyddet av personens familjeliv, rättsskyddet och principen om god förvaltning förutsätter att en person som får ett avslag på ansökan om visum förstår varför ansökan har avslagits. Ett standardformulär där man kryssar för den lagparagraf som beslutet grundar sig på är inte nödvändigtvis tillräckligt informativt för att personen ska förstå skälen till det nekande beslutet. Minoritetsombudsmannen rekommenderar att Finlands beskickningar i utlandet informerar sina klienter tillräckligt klart om varför deras visumansökningar inte beviljas. Om man t.ex. misstänker skenförhållande bör den sökande informeras om att detta är orsaken till att ansökan avslås. Med tanke på att visumbeslut inte kan överklagas är denna information extra viktig. Asylsökande personer Minoritetsombudsmannen kommenterade den asylpolitiska utredningen samt regeringens förslag på detta område. Många av åtgärdsförslagen för att göra processen effektivare var bra och minoritetsombudsmannen understöder dem. Rapporten innehöll dock även förslag som klart försämrar rättsskyddet för personer som beviljats internationellt skydd. En problematisk fråga enligt minoritetsombudsmannen är förslaget att en asylsökande persons rätt att arbeta ska knytas till krav om identifikation. Många asylsökande som kommer till Finland kan inte uppvisa pappershandlingar för att bevisa sin identitet på grund av omständigheterna i avreselandet eller på grund av att det helt enkelt inte finns några handlingar att uppvisa. Om identifiering ställs som villkor för rätten att arbeta kan asylsökande hamna i ojämlik ställning i förhållande till varandra. Det ligger i allas intresse att en asylsökande person kan försörja sig själv, lära sig språket och få andra kunskaper som stöder anpassningen till det finländska samhället. De projekt som behandlades under 2009 innehöll många åtgärdsförslag för att förbättra och effektivera förvaltningen, och minoritetsombudsmannen understöder dessa förslag å det varmaste. Vi måste dock se till att alla asylsökande fortfarande behandlas som individer. I ett smidigare Dublinförfarande är det viktigt att man beaktar individuella skäl och kan identifiera offer för människohandel. Minoritetsombudsmannen understöder naturligtvis målet om en snabbare behandlingsprocess – men detta måste åstadkommas utan att rättsskyddet och beslutens kvalitet äventyras. Minoritetsombudsmannen understöder förslagen om fler resurser och högre ersättningar till kommunerna. I inrikesministeriets utredning om asylsökande föreslås att en anknytningsper- son ska betraktas som minderårig endast om han är minderårig vid den tidpunkt då beslutet fattas. Enligt minoritetsombudsmannen är det ett problem om den fundamentala rättigheten till ett familjeliv blir beroende av hur lång tid det tar för myndigheten att behandla ärendet. Överlag är det viktigt att barnets bästa och de mänskliga rättigheterna ges högsta prioritet i utvecklingsplanerna och att eventuella reformåtgärder inte innebär att rättsskyddet för asylsökande och flyktingar i sårbar ställning äventyras. Minoritetsombudsmannen har sedan flera år tillbaka fäst uppmärksamhet på det faktum att när en person ansöker om uppehållstillstånd i Finland på grund av familjeband är försörjningskraven mycket höga. Med tanke på invandrarnas verkliga inkomstnivåer är inkomstkraven ett verkligt hinder, särskilt för återföreningen av barnfamiljer. Inkomstgränserna har också könssegregerande konsekvenser – invandrarkvinnor har ofta en lägre inkomstnivå och kan därför ha särskilt svårt att få sin make och sina barn till Finland. I minoritetsombudsmannens mening bör inkomstvillkoret för uppehållstillstånd prövas från fall till fall så att personens verkliga livs- och försörjningssituation beaktas. Det ligger i allas intresse att en asylsökande person kan försörja sig själv, lära sig språket och få andra kunskaper som stöder anpassningen till det finländska samhället. 2009 33 Minoritetsombudsmannens 34 2009 verksamhet och resurser Personal 2009 Minoritetsombudsman Johanna Suurpää Minoritetsombudsmannens vikarie, byråchef Rainer Hiltunen (tjänstledig fr.o.m. den 20 juli 2009 t.o.m. den 28 augusti 2010) Överinspektör Päivi Keskitalo (Fr.o.m. den 1 september 2009) Överinspektör Pirjo Kruskopf Överinspektör Yrsa Nyman Överinspektör Annika Parsons Överinspektör Venla Roth (Fr.o.m. den 1 februari 2009 ) Planeraren Päivi Okuogume Avdelningssekreterare Massimo Zanasi Personer i tjänsteförhållande för viss tid: Daniel Ahrari Civiltjänstgörare (t.o.m. den 7 januari 2009) Alain Chiaroni Praktikant (t.o.m. den 13 februari 2009) Päivi Keskitalo Vikarierande överinspektör (t.o.m. den 31 augusti 2009) Attikos Sironen Civiltjänstgörare (t.o.m. den 5 november 2009) Liselott Sundbäck Praktikant (23 mars–10 juli 2009) Muhammed Husein Vikarierande överinspektör (1 juni–31 december 2009) Tiina Ukkonen Praktikant (fr.o.m. den 10 augusti 2009) Yrsa Nyman Vikarierande byråchef (fr.o.m. den 2 september 2009) Hanna Välimaa Vikarierande överinspektör (fr.o.m. den 2 september 2009) Hashim Mowlid Civiltjänstgörare (fr.o.m. den 7 september 2009) Tiina Oikarinen Praktikant (5 oktober–4 december 2009) Attikos Sironen Byråsekreterare (fr.o.m. den 6 november 2009) Tiina Oikarinen Byråsekreterare (5–31 december 2009) Ekonomin i siffror 2010 Minoritetsombudsmannens anslag Verksamhetsanslag Personalanslag Beviljade 115 000 589 000 Använda 114 800 584 874 Minoritetsombudsmannens största utgiftsposter Resetjänster Översättning och tolkning Material och förnödenheter Annonseringstjänster Trycktjänster Externa tjänster (beloppen anges exklusive moms, löner inbegriper lönebikostnader) 26 432 21 700 19 380 7 832 16 926 15 871 Projekt Tillgodoseende av barnets bästa i beslut som gäller asylsökande barn och flyktingbarn Från den 1 juni till den 31 december 2009 Beviljat anslag: 60 000 euro Regionalisering av rådgivningen mot diskriminering Från den 1 november 2009 till den 31 oktober 2010 Beviljat anslag: 66 442 euro 2009 35 kONTAKTTILLFÄLLEN, REGIONAL FÖRDELNING klientfall enligt innehåll BERÖRDA LIVSOMRÅDEN I KLIENTFALLEN 10 % 8% 33 % 19 % 24 % 29 % 33 % 7% 7% 4% 4% 49 % 30 % 36 23 % 11 % 9% Huvudstadsregionen Utlänningsfrågor Arbetsliv/entreprenörskap De övriga kommunerna Diskriminering Boende Utlandet Människohandel Utbildning/undervisning Information saknas Främjande av likabehandling Sociala tjänster Begäran om allmän information Hälsovårdstjänster Andra ärenden Andra tjänster 2009 DISKRIMINERING OCH ANNAT osakligt bemötande 3% 13 % 15 % 63 % 2% 4% Diskriminering Trakasserier Ärekränkning Hets mot folkgrupp Våld eller hot om våld Annat osakligt bemötande V årt verksamhetsfält blev bredare i och med det nya uppdraget som nationell rapportör om människohandel. I lagen infördes också ett nytt uppdrag: att göra oberoende utredningar. Antalet kontakttillfällen ökade – i kontaktregistret registrerades 921 fall, 30 procent fler än året innan. 64 av fallen hade med människohandel att göra. Resurserna med vilka de nya uppdragen sköttes var blygsamma. En möjlig förändring i framtiden är att minoritetsombudsmannen blir en organisation på bredare bas. På grund av allt det ovannämnda har vi varit tvungna att definiera våra prioriteter, arbetsmetoder och förvaltning noggrannare. Ett projekt har genomförts under fjolåret för att förbättra planeringen och förvaltningen vid minoritetsombudsmannens byrå. En strategi togs fram för 2010–2011 och arbetsbilderna, anvisningarna för dokumenthantering och de administrativa processerna överlag definierades bättre. Undersökningsarbetet är ett annat område där vi har försökt hitta nya, flexiblare metoder. I vissa fall kan det vara viktigt med enkla och snabba lösningar – t.ex. via telefon – eller rådgivning. I andra fall behövs en fullständig undersökning och t.ex. en intensiv uppföljning för att kontrollera att rekommendationerna följs. Det finns med andra ord skäl att skilja på olika typer av fall och anpassa arbetsmetoderna efter dem. Det väsentliga är dock att minoritetsombudsmannen alltid identifierar de typiska missförhållanden och problem som varje klientfall presenterar och som vi på grund av vårt mandat ska ingripa i. Under hösten 2009 startade vi ett projekt för att utveckla den regionala rådgivningen i arbetet mot diskriminering, i samverkan med enheten för juridiska frågor vid inrikesministeriet. Projektet varar i ett år och finansieras via EU-projektet YES 3. Projektet går ut på pilotförsök med tre olika rådgivningsmodeller för personer som utsatts för diskriminering. Utgående från erfarenheterna utarbetas förslag för en bättre och geografiskt mer heltäckande rådgivning och för nätverksbildning med aktörer som representerar klienterna och andra relevanta aktörer. Resultatet kan exempelvis vara nya samarbetsformer och nya tillvägagångssätt för tillhandahållande av rådgivning. I och med dessa förändringar blir vårt verksamhetsområde allt bredare. Därför har det varit viktigt att utveckla samarbetet, utbildningen och utbytet av information med andra instanser som arbetar med diskrimineringsfrågor som t.ex. jämställdhetsombudsmannen och barnombudsmannen. Vi har även systematiserat kontakten med invandrarorganisationerna och de traditionella minoriteterna. Samarbetet med andra aktörer har utvidgats bl.a. med mål att utveckla utbildningen och informationen om minoritetsombudsmannens arbete. Det är viktigt att vi har ett brett och effektivt nätverk samt välutbildade nyckelgrupper bl.a. när vi utvecklar systemet för hjälp till offer av människohandel och identifieringen av offer för människohandel. 2009 37 ANDRA PART I KLIENTFALLEN (procentandel av alla klientfall) 2009 2008 2007 Migri Polisen En representation En kommun En arbets- och näringsbyrå En annan myndighet En näringsidkare En arbetsgivare En privatperson En familjemedlem KLIENTENS ETNISKA URSPRUNG Andra Traditionella etniska minoriteter fall romer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 samer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Andra part finns ej eller är okänd 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 % diskriminering OCH ANNAT OSAKLIGT BEMÖTANDE (antal klientfall 2009) Invandrare ryssar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . somalier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . irakier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . turkar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nigerianer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . thailändare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . estländare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 45 24 18 15 10 10 Migri Polisen En representation En kommun En arbets- och näringsbyrå FPA En annan myndighet En näringsidkare En arbetsgivare En privatperson En annan part (en förening, en läroinrättning…) 0 10 20 30 Annat osakligt bemötande Diskriminering 38 2009 40 50 60 70 80 Utlåtanden 29.1.2009 Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om överföring av vissa uppgifter till Migrationsverket. VVT/2009/1 5.3.2009 Klagomål avseende lärare från finsk medborgare född i Ryssland. VVT 2009/5 18.1.2009 Ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter; Finlands tredje rapport. VVT/2009/14 18.1.2009 Europeiska stadgan om landsdelseller minoritetsspråk; Finlands fjärde rapport. VVT/2009/15 6.4.2009 Ombyggnad av Nellimintie. VVT/2009/75 6.4.2009 Invandrare – situation på arbetsmarknaden och incitamentfällor. VVT/2009/95 23.3.2009 SRR 4/2008 rd om genomförandet av integrationslagen. VVT/2009/118 2.4.2009 Bestämmelse i propositionen med förslag om universitetslag enligt vilken vissa utbildningsprogram ska vara avgiftsbelagda (RP 7/2009) VVT/2009/130 14.4.2009 Motivering av visumbeslut. VVT/2009/144 25.5.2009 Statsrådets redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna. VVT/2009/171 29.5.2009 Utveckling av Somaliliittos verksamhet. VVT/2009/202 24.6.2009 Demokratipolitiska dokument. VVT/2009/229 18.8.2009 Tillsättande av en arbetsgrupp för att utreda bärplockarnas situation. VVT/2009/230 31.7.2009 Asylpolitiken. VVT/2009/235 17.7.2009 FN:s råd för de mänskliga rättigheterna; Minoritetsforum; Förfrågan från självständig expert om minoriteters politiska deltagande. VVT/2009/245 28.8.2009 Regeringens proposition till riksdagen med förslag om ändring av utlänningslagen. VVT/2009/278 21.9.2009 FN:s permanenta forum för urfolk; andra årtiondet för världens urfolk; fråga riktad till Finland. VVT/2009/287 21.9.2009 Handlingsprogrammet mot olaglig invandring. VVT/2009/308 28.9.2009 Utkast till regeringens proposition med förslag om ändring och tillfällig ändring av barnskyddslagen och om ändring av vissa lagar som har samband med den. VVT/2009/316 8.12.2009 Case collection sheet: documented complaints concerning harmful discrimination. VVT/2009/359 19.11.2009 Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av medborgarskapslagen. VVT/2009/372 13.11.2009 Allmänna rekommendationer om innehållet i likabehandlingsplaner. VVT/2009/374 2009 39 3.12.2009 Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av utlänningslagen (RP 240/2009 rd). VVT/2009/412 12.1.2010 Regeringens proposition med förslag till lag om garantipension. VVT/2009/419 8.12.2009 Redogörelsen om politiken för de mänskliga rättigheterna. VVT/2009/421 15.1.2010 Det politiska programmet för romerna i Finland. VVT/2009/425 8.1.2010 Utnämnande av styrelseledamot till Europeiska byrån för de grundläggande rättigheterna. VVT/2009/426 18.12.2009 Tre vägar till effektiv integration av invandrare – försöksprojekt för handledningen i första skedet, Delaktig i Finland. VVT/2009/427 13.1.2010 FN; ECOSOC; Forumet för urfolk, forumets nionde session i april 2010. VVT/2009/431 13.1.2010 FN; Undersökning utförd av Expertmekanismen för urfolksfrågor rörande urfolken och deras rätt att delta i beslutsprocesser. VVT/2009/432 40 2009 26.1.2010 Europarådet; utkast till konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och familjevåld. VVT/2009/438 23.10.2009 Gottgörelse för brott mot diskrimineringsförbudet i bostadsuthyrning Initiativ 9.12.2009 Problem upptäcktes även i år; ett minimiskydd behövs för bärplockarna 18.12.2009 Kompletterande undervisning, skolresor och jämlikhetskrav avseende lagen om grundläggande utbildning. VVT/2009/430 Publikationer Pressmeddelanden 21.1.2009 Minoritetsombudsmannen utredde hur partierna bekämpar rasism 25.2.2009 De ryskspråkigas ställning har utretts 20.3.2009 Rapportören om människohandel efterlyser bättre rättshjälp till offren 7.4.2009 Minoritetsombudsmannen föreslår att bärplockarnas situation ska ses över 3.6.2009 Större fokus på multipel diskriminering i minoritetsombudsmannens arbete – barn och kvinnor särskilt sårbara Jekaterina Tanttu: Venäjänkielisenä Suomessa 2008 Rapport till minoritetsombudsmannen ISSN: 978-952-491-409-3 Edita, Helsingfors, 2009 Minoritetsombudsmannens årsberättelse 2008 ISSN: 1796-3001 (tryckt version) ISSN: 1796-4091 (webbpublikation) Hämeen kirjapaino Oy 2009 Delegationen för minoritetsärenden, sammansättning den 31 december 2009 Mandatperiod: 1/12 2008 – 30/11 2011 Ordförande Suurpää, Johanna, minoritetsombudsman Sekreterare Keskitalo, Päivi, överinspektör Medlemmar och biträdande medlemmar Keskinen, Sinikka, specialsakkunnig, inrikesministeriet Sivula, Harri, överinspektör, inrikesministeriet Arrhenius, Viveca, konsultativ tjänsteman, social- och hälsovårdsministeriet Janas, Antti, regeringssekreterare, social- och hälsovårdsministeriet Pohjolainen, Anna-Elina, specialsakkunnig, justitieministeriet Kurkinen, Mirja, regeringsråd, justitieministeriet Joronen, Mikko, sakkunnig, Förbundet för mänskliga rättigheter rf Kouros, Kristiina, generalsekreterare, Förbundet för mänskliga rättigheter rf Siitonen, Susanna, äldre regeringssekreterare, arbets- och näringsministeriet Lönn, Hillevi, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet Näkkäläjärvi, Klemetti, ordförande, Sametinget Seurujärvi-Kari, Irja, vice ordförande, Sametinget Kantor, Dan, ombudsman, Judiska församlingen i Helsingfors Blankett, Penina, styrelseledamot, Judiska församlingen i Helsingfors Kapelian, Irina, styrelseledamot, Suomen Venäjänkielisten Yhdistysten Liitto ry Kozlov, Kyösti, ordförande, Suomen Venäjänkielisten Yhdistysten Liitto ry Hajjar, Anas, styrelseordförande, Suomen Islamilainen Neuvosto Lehtinen, Isra, informationssekreterare, Suomen Islamilainen Neuvosto Dhuubow, Sadiyo, förbundssekreterare, Suomen Somaliliitto ry Guled, Saed, informationssekreterare, Suomen Somaliliitto ry Daher, Okan, ordförande, Suomen Islam-seurakunta Samaletdin, Behiye, vice ordförande, Suomen Islam-seurakunta Lehto, Anu-Tuija, jurist, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf Ilveskivi, Paula, jurist, Akava rf Vuolasranta, Miranda, verksamhetsledare, Suomen romanifoorumi ry Varjola, Tino, ordförande, Suomen romanifoorumi ry Cortés Téllez, Mikko, planerare, undervisningsministeriet Holmström, Zabrina, överinspektör, undervisningsministeriet Wärn, Riitta, sakkunnig, Finlands näringsliv EK Räsänen, Mikko, sakkunnig, Finlands näringsliv EK Sakkunnigmedlemmar fr.o.m. den 11 februari 2009: Koskinen, Hanna, direktör för kundtjänsten, Migrationsverket Vuorio, Jaana, direktör, Migrationsverket Jokinen, Janne, utrikessekreterare, utrikesministeriet Törnqvist, Martina, lagstiftningssekreterare, utrikesministeriet Wikman-Immonen, Anu, koordinator för invandrarfrågor, Finlands Kommunförbund Sahrman, Keijo, direktör, Finlands Kommunförbund Åberg, Leena-Kaisa, chef för flykting- och invandrararbetet, Finlands Röda Kors Nurmi, Reet, verksamhetsledare, Monika-naiset Martiskainen, Taina, planerare, Centralförbundet för barnskydd 2009 41 Minoritetsombudsmannens strategi Vision • använder ett brett urval metoder. • tänker kreativt. • Diskriminering och människohandel är erkända företeelser och tack vare detta får offren sina rättigheter bättre tillgodosedda. • Minoriteter är likvärdigt delaktiga i det finländska samhället. • Goda etniska relationer som bygger på information, samarbete och respekt för de mänskliga rättigheterna. Mission Minoritetsombudsmannen ska arbeta för att skapa en bättre ställning för etniska minoriteter och utlänningar och för att främja likabehandling, rättsskydd och goda etniska relationer. Den nationella rapportören om människohandel ska bidra till bekämpningen av människohandel och ge stöd till offren. Värderingar 1) God service: • Minoritetsombudsmannen är lättillgänglig för alla. • har en image som bygger på pålitlighet, yrkeskunnighet och människonärhet. • är en självständig och oberoende aktör. 2) Samarbete: • Minoritetsombudsmannen har en transparent arbetskultur. • samarbetar med relevanta intressegrupper. • bygger broar mellan olika aktörer. 3) Initiativ: • Minoritetsombudsmannen har som princip att agera, inte bara reagera. 42 2009 Strategi A. Minoritetsombudsmannen har följande mål: 1) Att förebygga etnisk diskriminering och människohandel. Vi ska arbeta för att förbättra identifieringen av offer av människohandel och dra större uppmärksamhet till olika företeelser som hänger samman med diskriminering och människohandel. Fokus ska ligga på information och utbildning rörande lagstiftningens innehåll, de olika formerna av diskriminering och människohandel och offrens rättigheter. Målet är att åstadkomma attitydförändringar genom information och nätverksbildning. Vi ska lyfta fram också positiva erfarenheter och exempel rörande etniska minoriteter. Vi ska identifiera aktörer av särskild relevans för identifieringen av offer för diskriminering och människohandel, och fokusera vårt arbete på dem. Vi ska bl.a. fästa uppmärksamhet på multipel diskriminering. 2) Att främja goda etniska relationer i samhället Vi ska arbeta för att stärka och bemyndiga minoriteterna (empowerment) och ge dem en likvärdigare roll på olika områden av det finländska samhället, t.ex. i arbetslivet och via samhällspåverkan. Vi ska fungera som brobyggare och främja en öppen dialog mellan olika aktörer. I invandringsdebatten ska det finnas plats för många röster, dock inte för hets mot folkgrupp. 3) Att skapa en bättre ställning för utlänningar, etniska minoriteter och offer för människohandel och stärka hänsynen till deras rättigheter Vi ska följa med olika lagstiftnings- och förvaltningsrelaterade processer som är relevanta för utlänningar, etniska minoriteter och offer för människohandel samt deras rättigheter. Vi ska aktivt lyfta fram missförhållanden som kommer fram t.ex. via klientarbetet och lägga fram initiativ för att åtgärda dem. 4) Att bevaka att principen om icke-diskriminering iakttas och att offer för människohandel får sina rättigheter tillgodosedda Vi ska i synnerhet övervaka att lagen om likabehandling följs. Minoritetsombudsmannen är en instans med låg tröskel som ger råd och hjälp åt de klienter som tar kontakt med oss. Fallen delas från början in i fall där ingripandet bör vara begränsat och fall som kräver mer omfattande åtgärder. Minoritetsombudsmannen kan också ta sig an ett fall på eget initiativ. Vi ska främja god praxis och följa upp de åtgärder som genomförs. Valet av lösningar och åtgärder ska vara flexibelt; förlikning ska ingå i de övervägda möjligheterna. Minoritetsombudsmannen kan också bistå personer som utsatts för diskriminering eller människohandel när det är särskilt viktigt för att lagstiftningen ska tillämpas eller för att trygga offrets rättigheter. I dessa fall kan strategiska rättsprocesser inför behörig domstolsinstans komma på fråga. Vi ska aktivt utnyttja den information som vi får av våra klienter rörande problem i omvärlden och i lagstiftningen, bl.a. via initiativ och utlåtanden i vårt normala arbete. Klientarbetet har således två roller i vårt arbete. 5) Att rapportera om frågor som rör etnisk diskriminering och människohandel Inom ramen för våra resurser gör vi och låter göra oberoende utredningar om frågor som är relevanta för goda etniska relationer och icke-diskriminering. Utredningarna är praktiskt inriktade och görs på klart avgränsade teman. Olika intressegrupper kan kopplas in i beredningsarbetet. På området människohandel ska vi rapportera om nuläget och utvecklingen, enligt årliga teman. En viktig aspekt i rapporteringen är hur offrens rättigheter har tillgodosetts. B. Minoritetsombudsmannen och en omvärld i förändring: Till följd av den ekonomiska recessionen har attityderna hårdnat i viss grad och mängden arbetsrelaterad invandring har minskat. Invandringen och attitydklimatet gentemot invandrare är dock en flerdimensionell fråga och attityderna pekar inte alla i samma riktning. På lång sikt har det finländska samhället blivit klart internationellare och vi har lärt oss att uppskatta också det som är annorlunda. Invandringen förutspås öka påtagligt inom den närmaste framtiden. Denna utveckling är positiv för det finländska samhället, bl.a. med tanke på åldersstrukturen, men den kan också ha negativa konsekvenser, t.ex. tilltagande diskriminering och människohandel. I denna tid av förändring är det viktigt att minoritetsombudsmannen sätter de mänskliga rättigheterna i fokus och främjar rättvisa och delaktighet i samhället. Mål: • Minoritetsombudsmannen har en viktig roll att spela i de pågående samhällsförändringarna. • Minoritetsombudsmannens byrå får viktig information från många olika håll och har möjlighet, tack vare vår självständiga status, att påverka samhället så att principen om icke-diskriminering och respekt för de mänskliga rättigheterna upprätthålls. • Detta förutsätter att vi blickar framåt och arbetar målinriktat, aktivt och långsiktigt. • Minoritetsombudsmannens mandat är brett. Vi gör val och fokuserar vårt arbete på problem som är aktuella inom ramen för vår självständiga och oberoende ställning. • Genom att samarbeta med andra aktörer i vårt nätverk kan vi tillgodose många olika individers och kollektivs behov. • Ett väsentligt element i vårt nätverkssamarbete är samarbetet med etniska minoriteter. Vi samarbetar också med myndigheter, organisationer, forskare, media och individuella aktörer. Målet är att ge vårt likabehandlingsfrämjande arbete större synlighet och öka samarbetet i olika sektorer, inklusive i arbetslivet. C. Kommunikation D. Personal Mål: • Minoritetsombudsmannens profil ska vara saklig och dynamisk. • kommunikation ska vara en del av det vanliga arbetet för var och en av våra anställda. I våra planeringsprocesser och i vårt arbete bör vi också fundera på hur vi ska informera om arbetet och vad informationen ska innehålla. När det gäller klientarbetet har t.ex. språkstilen och klarheten i våra utlåtanden stor betydelse för hur budskapet går fram hos våra klienter, som ofta har varken finska eller svenska som modersmål. • kommunikationsverksamheten ska vara särskilt starkt fokuserad på grupper som på grund av språk, kort tid i Finland eller annan orsak är sämre informerade om minoritetsombudsmannens byrå än genomsnittet. • genom kommunikation skapar vi förväntningar om vårt arbete och uppfyller dem. Genom kommunikation kan vi uppmuntra personer som behöver hjälp till att ta kontakt. Syftet med kommunikation är dock också att se till att förväntningarna om vårt arbete är realistiska och att vi ger den rätta bilden av våra möjligheter att ingripa. • kommunikationen ska planeras och genomföras i samverkan med våra intressegrupper. • målet i kommunikationsverksamheten, liksom i all annan verksamhet, ska vara största möjliga effekt. För att uppnå detta mål kan det i vissa situationer behövas mycket kreativa lösningar eller t.ex. känsloväckande information. • minoritetsombudsmannens kommunikation ska täcka de nationella språken (finska, svenska, samiska) samt andra språk efter möjlighet. Minoritetsombudsmannen ska kunna kontaktas på vilket språk som helst. Målet är att sänka tröskeln för kontakt och säkra en god service. Mål: • stresshantering och arbetsmotivation ska vara en särskild prioritet. Arbetsbilderna ska utvecklas så att de blir mångsidigare och i mån av möjlighet mer varierade. I arbetsledningen och i all övrig utvecklande verksamhet ska vi tillhandahålla verktyg och hjälpa bearbeta alla de känslor som relaterar till arbetet. • vi ska förstärka känslan av kontroll över arbetet genom att utveckla våra arbetsrutiner och begränsa mängden arbete. Vi ska uppmuntra till mångsidiga arbetssätt så att det i varje situation finns optimala och effektiva arbetsmönster att följa. Hela arbetskollektivet ska delta jämlikt i att utveckla våra arbetsmönster. • Utbildning och utveckling är väsentliga prioriteter. Kommunikation spelar en väsentlig roll i minoritetsombudsmannens arbete. Vi måste öka medvetenheten om vårt arbete, också bland våra målgrupper. För att nå våra målgrupper måste vi utnyttja både massmedia och andra metoder. Syftet är att påverka attityder och förbättra situationen för etniska minoriteter, utlänningar och offer för människohandel. Den effekt som vi åstadkommer är resultatet av både minoritetsombudsmannens och byråpersonalens arbete. Personalen har en gedigen kunskap om bevakning av etnisk likabehandling och rapportering om människohandel. Vår personal är vår viktigaste resurs. En av utmaningarna i vårt uppdrag och klientarbete är att vi ofta måste bearbeta negativa känslor och erfarenheter. Det faktum att vi har ett brett mandat men begränsat med resurser, de ständigt pågående förändringarna i omvärlden och hanteringen av olika aktörers tidvis motstridiga intressen är andra påfrestningar i vårt dagliga arbete. Detta gör det ytterst viktigt att upprätthålla arbetsmotivationen. Bl.a. kompetensutvecklande utbildning ska ordnas för personalen. Likabehandlingslagstiftningen kommer att revideras inom en snar framtid vilket innebär att vi behöver ha beredskap för en ytterligare breddning av vårt arbetsfält. En väsentlig faktor i denna process blir att säkra att våra resurser är tillräckliga. E. Uppföljning Strategin ska följas upp inom ramen för det dagliga arbetet på minoritetsombudsmannens byrå. Strategin ska tas i beaktande i verksamhets-, ekonomi- , personal- och kommunikationsplaneringen. Våra intressegrupper ska informeras om strategin så att de kan följa med hur målen uppnås. Strategin ska utvärderas inom två år med fokus på olika relevanta områden, t.ex. förbättringsinsatser, nätverksbildning, information och utbildning. 2009 43 Minoritetsombudsmannen Mikaelsgatan 25 (PB 26) 00023 Statsrådet Kundservicenummer: 071 878 8666 vardagar kl. 10–12 Växel: 071 878 0171 www.ofm.fi
© Copyright 2024