1. No category

UTTRYCK 2010
TEXT: Sara Gabrielsson
ILLUSTRATION: Soma Azad
“hellre dör jag
svältdöden,
än överger min musa”
Moder Teresa, Heliga Birgitta, Dalai Lama, Michelangelo, Coco Chanel, Blondinbella, Margaret Thatcher,
Anna Wintour, Pablo Picasso, Stephen King, Kristi Brud, Jimmie Äkesson, Silvio Berlusconi och Josef Stalin – alla måste ha fått sin inspiration någonstans ifrån. Men vem är eller var deras musa?
33
UTTRYCK 2010
I
den grekiska mytologin var en musa en gudinna som
inspirerade och beskyddade poeter, konstnärer, filosofer
och vetenskapsmän. De såg helt enkelt till att vi fick
konst. Den vanligaste skildringen av muser beskriver nio stycken kvinnogestalter som var och en vakar över ”sin” uttrycksform. Man kan lätt få uppfattningen att muserna endast var
väna beskyddande inspiratörer, men i Homeros ”Iliaden” kan
vi läsa om hur muserna dödade Thamyris för att han försökte
överträffa dem i skönsång.
“
Muserna har varit kreativa
tvillingsjälar som i allra högsta grad bidragit till skapandet. Musan har snarast verkat
i symbios med den inspirerade kraften, nära den, kanske
till och med bärande den.
Innan konsten definierades som konst var kreativiteten
tillskriven muserna. Under renässansen blev konsten ett begrepp och kreativiteten ansågs nu inspirerad av musan. Musan
var inte längre en förutsättning för konst, utan inspirationen
till den. Konsten utvecklades alltså från att vara gudomlig, till
att bli en inspirerad uttrycksform och ett kall för konstnärerna. På 1950-talet blev konsten till sist en genomtänkt, vällanserad och -paketerad produkt. Från inspirationsbaserad till
tankebaserad. I och med detta försvann också behovet av musan i konstvärlden. Istället tog modebranschen upp begreppet.
Modevärlden har varit musans beskyddare i litet mer än hundra år, och med all sannolikhet kommer musan att användas
i modebranschen ytterligare en tid framöver. Men med tanke
på de korta cykler som är utmärkande för denna bransch tror
jag att musan kommer att bli utbytt betydligt snabbare än vad
den blev inom konstvärlden.
34
Vår tids traditionella tolkning av
begreppet musa har ofta varit könsstereotypt,
det vill säga manligt aktivt och kvinnligt passivt. Inom konsthistorien har musan ofta framställts som en gästande kraft,
som på nåder får vara med i den kreativa processen; långt ifrån
det aktiva deltagande som den grekiska mytologin beskriver.
Just på grund av denna uppfattning blev jag själv förvånad
när jag började titta närmare på förhållandet mellan muser
och kreatörer. Jag konstaterar att i de förhållanden jag läst om,
hade muserna en betydligt mer aktiv och levande roll än vad
jag ursprungligen trodde. Muserna har varit kreativa tvillingsjälar som i allra högsta grad bidragit till skapandet. Musan
har snarast verkat i symbios med den inspirerade kraften, nära
den, kanske till och med bärande den.
Modedesignern Yves Saint Laurent hade under sin karriär många muser. Loulou De la Faise kallade han för ”sitt lilla
mirakel”. Hon var en av hans muser och stora inspirationskällor under de fyra årtionden som hans karriär varade. För Yves
var muserna dock mer än bara inspirationskällor. Han släppte
i allra högsta grad in dem i sitt skapande och utsåg till exempel
de la Falaise som sin ”artistic director” för juvelkollektionen.
Yves beskrev en annan av sina muser, Betty Catroux, som
sin tvillingsyster, sin kvinnliga reinkarnation. På de flesta fotografier av Yves Saint Laurent flankeras han av antingen av
dessa två, eller någon annan av sina muser. Ett ytterligare exempel på hans hängivenhet till musan, är att han döpt två av
sina väskmodeller till Muse och Muse two. Även Yves efterträdare, Tom Ford, lät sig inspireras av Betty Catroux. Han tillägnade sin debutkollektion till henne. Detta är exempel på muser
som inte bara finns i bakgrunden, utan som i allra högsta grad
har en aktiv och betydande roll för sin kreatör.
En annan inspirationskälla för otaliga konstnärer, skulptörer och fotografer var Nancy Cunard. Under 1920 och 1930 talen blev hon en av Europas mest moderiktiga och trendsättande
kvinnor genom sin egenartade stil, med sotade ögon och armarna fyllda upp till armhålorna med breda och klirrande
armband. Nancy Cunard är i mångas ögon en föregångare till
dagens självständiga och framgångsrika kvinnor. Hon var verkligen inte enbart passiv inspiration för den tidens mest kända
och framgångsrika författare, däribland Ernest Hemingway och
UTTRYCK 2010
YVES SAINT
LAURENTS MUSER
1.
James Joyce, hon
var också själv författarinna och startade ett eget förlag.
Hennes förlag var det första som publicerade Samuel Beckett.
Hon var dessutom politiskt aktiv och väldigt engagerad i den
antifascistiska kampen, både före och under det första världskriget.
De muser som inspirerat fotografer och konstnärer däremot, har naturligt nog fått rollen som en passiv avbild, en skyltdocka placerad på piedestal. Utseendet har till synes legat till
grund för inspirationen, men säkerligen har även personlighet
haft en avgörande betydelse. Marilyn Monroe var ofta modell i Andy Warhols konst, men fick också många priser för sin
yrkesskicklighet som skådespelerska. Andy Warhol, med sin
strävan om att konstproduktionen skulle efterlikna en fabrik
där han själv var maskinen, är kanske det mest tydliga exemplet på hur musan övergick från konstvärlden till produktion
och därigenom konsumtion.
“
Karl Lagerfeldt har genom
åren haft bland annat Anna
Piaggi, Vanessa Paradis, Heidi
Mount, Baptiste Giabiconi,
Amy Winehouse och nu senast Lily Allen.
Idag har alla respektabla modedesigners en egen
musa för inspiration, uppmuntran och stöd. Karl Lagerfeldt
har genom åren haft bland annat Anna Piaggi, Vanessa Paradis, Heidi Mount, Baptiste Giabiconi, Amy Winehouse och
nu senast Lily Allen. Tanken är ju enkel, en kändis, ofta kvinna,
som på något sätt uppfattas som intressant och inspirerande
av en designer eller ett märke, utnämns till musa. Designern
blir antagligen inspirerad av kändisen ifråga, vilket förhöjer
designens kreativa kvalitet. Det hela har nästan utvecklats till
en utnämning i form av en titel. Det kommersiella syftet är
1. Yves själv med Betty Catroux
och Loulou de la Falaise på
varsin sida.
2. Catherine Deneuve, musa
och Yves första pret-a-porterkund.
3. Laetitia Casta, modell och
musa, som hade äran att bära
brudklänningen under Yves
visningar 97-02.
2.
3.
NANCYS FARLIGA(?)
ARMBAND
Nancy Cunards pojkvän svarade en gång på frågan om
han varit med om en trafikolycka med orden:
“Nej, men en
armbandsolycka.“
35
UTTRYCK 2010
ganska klart; att ha en musa som är någorlunda känd, vacker
och intressant, ger status och uppmärksamhet till varumärket.
Muserna, som får tillgång till kläder, parfym, bilar eller andra
produkter, blir som levande reklampelare.
Dagens muser har genom medias teknikutveckling fått
kortare livstid, och inspirerar nu lika mycket till konsumtion
som till konst. Tekniken innebär också att kännedomen om
muserna blivit större, vilket rentav kan användas som ett PRverktyg. Kanske tekniken rentav hjälper konstnären att hitta
sin inspirationskälla? Det känns som om vi är ganska långt ifrån det ursprungliga behovet av skydd och inspiration. Tiden
då en kreatör hellre dog svältdöden än att överge sin musa, som
kompositören Hector Berlioz sa sa på tidigt 1800-tal, känns till
och med mer avlägsen än vad den är… Informationsflödet och
möjligheten att kommunicera är idag större än någonsin, och
tekniken utvecklas hela tiden. Det gör det mycket lättare för
var och en att finna sin egen inspiration eller musa. Eftersom
allt går väldigt fort är det också mycket svårare att avgöra ursprungskällan, vem inspirerar egentligen vem?
“
Musan har alltså gått, från
att vara konstens upphovsman, till att bli inspiratör och
till sist kommersiellt verktyg.
Är det då bara kreatörer av olika slag som behöver en musa?
Nej, redan grekerna visste att såväl filosofin som vetenskapen
utvecklas bäst om nya tankar och idéer tillåts. En kreatör ska
ju inte bara skapa, utan dessutom ska han eller hon gärna vara
nyskapande. Det gäller i allra högsta grad även vetenskapsmän
och -kvinnor. Ett lysande exempel är Einstein - varifrån fick
han sin inspiration? Tänk att ha varit musa till Einstein, ingen
dålig merit att ha i sitt CV…
36
Som barn är vi kreativa och knappast medvetna om begränsningar. Genom uppfostran och erfarenhet blir vi medvetna
om våra egna och samhällets regler och sociala koder. Dessa
lär vi oss inte minst i skolan. Drömmen är väl att ha pedagoger
som ser sitt yrke som ett kall, och som vidarebefordrar kunskap
på ett lockande och drivande sätt. Kanske bör pedagogerna ha
egna muser för att själva kunna se utan ramarna? Då får vi
elever som är motiverade och konkurrenskraftiga, och i sin tur
kan använda sig av egna muser för att utveckla sin kreativitet.
Om vår skola hade denna typ av pedagoger och filosofi skulle vi
säkerligen få fram nya ”Einsteins”, eller i alla fall kreativa entreprenörer som hittar lösningar på energifrågan, miljöförstöringen eller kanske rentav världsfreden… Man bara för att man
är en driven och inspirerad person betyder det givetvis inte att
man väljer att använda inspirationen till att göra gott. Världshistorien är full av exempel på motsatsen. Vem inspirerade
Hitler?
Från grekernas tid ända fram till 1950-talet, har musan
varit en naturlig del av konsten. Musan har gått från att vara
konstens upphovsman, till att bli inspiratör och till sist kommersiellt verktyg. Hur ser då framtidens musa ut? Vilken bransch
kommer att identifiera behovet och ta musan till sig? Jag tror att
det kommer att bli nästa bransch som ser möjligheten att koppla begreppet ”musa” till att tjäna pengar. Om det sedan är en
ideell bransch som inser möjligheten att sälja miljömedvetande
med rätt förpackning, eller om det är nya konsumtionsvaror
återstår att se.