Margarita Escarpa
Utgiven av Svenska gitarr- och lutasällskapet 4 / 2013 Årgång 46 Margarita Escarpa Anders Miolin mästare med 13-strängar Juan Falú i Uppsala Lille Bror Söderlundh och gitarren Gitarr och Luta 4 | 2013 INTERVJUER | REPORTAGE | RECENSIONER 1 INNEHÅLL 29 17 12 15 9 INNEHÅLL NR 4 2013 5Ledare 6 Aktuellt & Notiser 7 Lilla festivalen/Carlos & Celia 9 Johan Söllscher Vår ungdomsambassadör 11 12 Uppsala gitarrfestival Margarita Escarpa Klassisk gitarrist 15 Juan Falú Argentinsk folkmusik på gitarr 2 Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 17 Lille Bror Söderlundh och gitarren 22 Notbilaga 29Anders Miolin Intervju efter konsert i Lund 35 Från vänster till höger Jag bytte sida 7 Märkligt år i brittiskt musikliv 3 39Recensioner 45Konsertkalender 3 LEDARE GITARR OCH LUTA Utgiven av SGLS, Svenska gitarr- och lutasällskapet. Om mötesplatser SENASTE NYTT HITTAR DU ALLTID PÅ www.sgls.nu och SGLS facebook-sida Redaktör & ansvarig utgivare: Jan Rudling e-post: [email protected] Uppsala gitarrfestival har nyss varit, höstens stora mötesplats med konserter, seminarier och annat som ger inspiration. För oss i montern för Gitarr och Luta och SGLS blev det intensiva dagar med många möten – med nya ansikten, gamla bekanta, nya idéer och tankar. Kanske är det mötena på tu man hand som är mest givande. Man får höra de senaste nyheterna, lära sig nya saker och bli inspirerad. Och inspiration behövs nu när vi går in i den mörka årstiden med mer tid för eget spel och lyssnande. Annonser: Kerstin Bjelkeman e-post: [email protected] Konsertkalender: Helena Björzén e-post: [email protected] Grafisk form: Johannes Kitselis [email protected] Katharina Erngren [email protected] Uppsala gitarrfestival har inspirerat till andra festivaler. När du läser detta har Vallentuna just haft sin festival och andra är på gång. Vi följer dem med stort intresse, tacksamma för alla som vågar satsa. Det fordras mer arbete än man tror. Distribution: Gabriella Oxenstierna e-post: [email protected] Musiken skapar möten mellan länder och kulturer. Det märks när man är ute och reser med musiken i bagaget. För några veckor sedan var vi i Bromma gitarrkvartett på Mallorca. Det blev en intensiv vecka med övande, utflykter, besök hos gitarrbyggare och tid att umgås. Mest minnesvärda var de konserter som vårt lokala stöd, Kerstin Bjelkeman, ordnade på kort varsel. I klosterkyrkan i Lluc mötte vi en internationell publik med vår blandning av svenska visor, jazzstandards, ragtime och spansk musik. Konserten i kyrkan i Kerstins hemby Bunyola med lokal publik blev ett fint möte trots språkbarriären. Kanske kan Mallorca bli en av våra framtida mötesplatser för gitarrister. Övriga redaktionsmedlemmar: Margareta Rörby e-post: [email protected] På omslaget: Margarita Escarpa fotograferad av Johannes Kitselis Utgivning: Tidskriften Gitarr och Luta utkommer fyra gånger per år: 1 mars, 1 juni, 15 september, 1 december Vi behöver fler mötesplatser där vi gitarrister kan träffas, lära av varandra och spela tillsammans. Men även möta andra musiker. Ingesundsveckan är en sådan given plats. Men det är ett år mellan mötena. Kan vi skapa nya fora där vi kan mötas och spela tillsammans? Kan vi ordna resor tillsammans där vi möter andra kulturer? Manusstopp: 1 februari, 1 maj, 15 augusti, 1 november Medlemskap: Som medlem i SGLS får du tidskriften Gitarr och Luta 4 ggr/år. Årsavgiften för 2013 är 270 kr inom Sverige, 320 kr för utrikes adresser. Plusgiro: 40 93 55-5 IBAN: SE60 9500 0099 6034 0409 3555 BIC: NDEASESS Tidningen är också en mötesplats för alla som vill berätta och rapportera om allt som rör gitarren, lutan och musiken. Du är alltid välkommen att höra av dig! I det här numret möter du artister från Uppsala gitarrfestival, en svensk gitarrprofessor med 13-strängad gitarr, historiska kompositörer, unga svenska gitarrister, nya noter, recensioner, konsertkalendarium och mycket annat. Adressändring: Roland Hogman e-post: [email protected] Övriga upplysningar: Stefan Löfvenius tfn: 0707–30 34 48 e-post: [email protected] ISSN 0283-474X Jan Rudling, redaktör 4 Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 th a L a r ina yo E ut rn & g re gr n afi k Ka ta Ko R ö rr rb ek y tu r re ga ar M rs t A n in B n o je ns lke an m s v an ar ig Ke Bj ö Sk rzé r ib n en t a en el J L a o ha yo nn ut es & K fo i t s to e l g r is af Ga Ro lf Sk Ni r ib l s é en n t www.4sound.se ÖV R IG A ME DA R B E TA R E b T i r ie l dn la in O x gs e re n s da t ie k t rn io a ne n H Humidefier GH Luftfuktare 5 AKTUELLT & NOTISER Flamencogitarristen Niño Miguel död Niño Miguel (Miguel Vega de la Cruz), den plågade flamencogitarristen från Huelva i Spanien, avled den 23 maj på sjukhuset i Huelva, där han legat inlagd en månad i sviterna efter en lunginflammation. Niño Miguels karriär blev inte så vacker som man kunde tro när han debuterade på 1970-talet. Han jämfördes då ofta med Paco de Lucía och Manolo Sanlucar och spåddes en lysande framtid. Under 70-talet spelade han in två LP-skivor (La guitarra del Niño Miguel och Diferente), men de kom att bli de enda inspelningar som släpptes under hans livstid. I stället fastnade han i drogmissbruk och fick småningom även diagnosen schizofreni. Under decennierna efter 70-talet försvann han från konsertscenerna och levde ett kringvandrande liv i hemstaden Huelva under svåra omständigheter. Flamencogitarristen Juan Carlos Romero hjälpte till att påminna omvärlden om Niño Miguels livsöde genom att dela scen med honom under en konsert i Sevilla 2005. År 2009 tillägnades han en hyllningskonsert i Huelva och en dokumentärfilm spelades in om hans liv (La sombra de las cuerdas, recenserad i Gitarr & Luta 1/2013) och man uppkallade ett torg efter honom i hemstaden. Men ingen lyckades hjälpa Niño Miguel till ett friskare liv. Barrueco spelar Medea Manuel Barrueco har släppt en ny CD med inspelning av bl. a. flamencogitarristen Manolo Sanlucars musik till flamencobaletten Medea. På skivan spelar Barrueco sju solostycken av Albeniz och Granados innan han tillsammans med Teneriffas Symfoniorkester under ledning av dirigenten Victor Pablo Perez framför Medea. Medea skrevs som en balett för den Spanska Nationalbaletten 1984 och var baserad på den grekiska dramatiska myten om Medea. År 2002 arrangerade Manolo Sanlucar om musiken och framförde den i en konsert på Sevillas tjurfäktningsarena La Maestranza med Leo Brouwer som dirigent. Barrueco har, med kompositörens välsignelse, arrangerat om sex av den ursprungliga balettens 14 satser för gitarr och orkester. ”It’s somewhere between flamenco and Spanish classical music”, säger Barrueco. ”So it’s sort of in between what Manolo is and what I am.” Torvald Nilsson avliden Den 11 oktober avled Helsingborgs store gitarrmaestro Torvald Nilsson efter en tids sjukdom. Torvald blev 67 år och ända sedan tidiga tonåren hade han gitarren i fokus. Torvald startade sin bana som jazzgitarrist och blev tidigt professionell sådan och flyttade från födelsestaden Helsingborg till Stockholm för att jobba i dåtidens jazzband som spelade till dans. Hans intresse flyttade efterhand över till den klassiska gitarren och studier inleddes, först för Svea Hammarberg, Ulf G Åhslund och Gunnar Hansson. 1971 tog han gitarrpedagogisk examen för Per-Olof Johnson och kom därefter att arbeta som gitarrlärare vid kommunala musikskolan i Helsingborg, vid Sundsgårdens Folkhögskola och vid Malmö Musikhögskola. En lång rad av Torvald Nilssons elever från kommunala musikhögskolan vann inträde till utbildningar vid musikhögskolan i Malmö. Bredvid sin pedagogiska verksamhet konserterade Torvald Nilsson under många år, både i Sverige och utlandet. Torvald Nilsson har också publicerat en serie gitarrhäften, Chitarra (på Gehrmans förlag), med intressanta etyder och arrangemang för gitarr. Jonatan Bougt vinnare i Uppsala Vid gitarrfestivalen i Uppsala hölls tävlingen Unga förmågor. Alla fyra finalisterna briljerade men vinnare blev Jonatan Bougt som tog hem segern med ”sin naturliga musikalitet, professionalism, koncentrerade scennärvaro och tekniska briljans”. Jonatan är känd för många läsare som 2011 års Rörbystipendiat och är även medarbetare i denna tidning. Han har nyligen påbörjat sina studier i klassisk gitarr vid Royal College of Music i London. Priset var, kanske något överraskande, en Ibanez Premium elgitarr och en Ibanez Jemini distpedal designad av Steve Vai. Musikskatt hotad Sveriges Radios grammofonarkiv i Stockholm har en av världens största och finaste musiksamlingar. Arkivet är finansierat av svenska folket via tv-licensen. Besparingar inom arkivverksamheten har pågått sedan 2007. Men nu ska public service-bolagen – Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion spara rejält för att få loss pengar till annan verksamhet, vilket betyder stora och kortsiktiga nedskärningar i arkiven. Nedskärningarna är så drastiska att man kan säga att Grammofonarkivet läggs ner i sin nuvarande form. Mer information och möjlighet att säga ifrån finns på www.musikskatt.se Gitarraktiviteter på Lilla Akademien Höstterminen på Lilla Akademiens musikskola i Stockholm rivstartade för gitarristerna och har varit fullspäckad av små och stora gitarrhändelser. Under september hade skolan besök av Eva Norée och Gunnar Lif, som gav en konsert där de även delade med sig av sina äventyr med gitarren under sina långa liv. Veckan därefter inledde Mårten Falk sin serie konserter kring gitarrmusikens utveckling med att spela diverse stränginstrument i musik från renässans och barock. Oktober präglades naturligtvis av Uppsala Gitarrfestival, men även på Lilla Akademien hade gitarristerna fullt upp. I början av månaden fick skolan besök av den israeliske lutenisten/mandolinisten Alon Sariel som gav en uppskattad konsert och masterclass, sedan framförde Mårten Falk andra delen i sin serie, denna gång med 1800-talsmusik, och i slutet av månaden gästades vi av Celia Linde och Carlos Barbosa-Lima vilka undervisade i en masterclass som fokuserade på musik av Brouwer, Villa-Lobos och Castelnuovo-Tedesco. JENNY HORN Lilla Gitarrfestivalen Efter förra årets succé återkommer Lilla Gitarrfestivalen till Stockholm. Denna gång som samproduktion mellan Lilla Akademiens musikgymnasium och Länsmusiken i Stockholm. Festivalen äger rum 17–19 januari 2014 på Lilla Akademien, Norrtullsgatan 14 och Musikaliska på Nybrokajen 11. 17 januari kl 19.00 Öppningskonsert med Abreu Sisters på Lilla Akademien 18 januari kl 10.00–14.00 Workshops på Lilla Akademien med Jenny Horn och Mårten Falk 18 januari kl 16.00 Konsert med Jakob Lindberg på Musikaliska 18 januari kl 19.30 Konsert med Raphaëlla Smits på Musikaliska 19 januari kl 10.00–17.00 Masterclasses med Raphaëlla Smits och Jakob Lindberg på Lilla Akademien 19 januari kl 19.00 Elevkonsert Abreau sisters, Ariadna (gitarr) och Lissy (violin) är virtuoser på sina instrument och spelar en blandning av kubansk traditionell och nyskriven musik. Raphaëlla Smits räknas som en av vår tids främsta gitarrister och spelar över hela världen på sina åtta-strängade gitarrer och diverse historiska instrument. Jakob Lindberg är en av världens ledande lutspelare och mångsidig barock- och renässansmusiker. Bokning och frågor: [email protected] STIFTELSEN ALBIN HAGSTRÖMS MINNESFOND STIPENDIET I KUNGL. MUSIKALISKA AKADEMIEN 2014 På turné DELAR UT STIPENDIERNA KAN SÖKAS AV PERSONER FÖDDA 1978 ELLER SENARE, VERKSAMMA INOM POPULÄRMUSIKENS OMRÅDE OBS! STIPENDIERNA ÄR EJ AVSEDDA FÖR GRUPPER ANSÖKAN SKA VARA INSKICKAD SENAST 19 DECEMBER 2013 6 STIPENDIER SÖKAS S T IATT PE N DAVI E T 2014 DRAGSPELARE & GITARRISTER ANSÖKNINGSBLANKETT SAMT YTTERLIGARE INFORMATION www.musakad.se/hagstrom tel: 08-407 18 02 epost: [email protected] Gitarr och Luta 4 | 2013 Celia Linde bjöd in den brasilianske gitarristen Carlos Barbosa-Lima till en turné i Sverige som nyligen genomförts. De besökte Norrköping, Falun, Stockholm och Lund. Båda gitarristerna har en diger meritlista. Celia har fått musik skriven för sig av spännande tonsättare som Tommie Haglund, Sven-David Sandström och Per Nörgård. Carlos Barbosa-Lima är välkänd för många SGLS-medlemmar då han vid ett par tillfällen på 70-talet var en inspirerande gästlärare på Liten Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarrakademi. Han är en formidabel arrangör av brasiliansk och latinamerikansk musik. Det demonstrerades i deras gemensamma repertoar. Paret framförde också Celias härliga stycke Imeldas Waltz. Ett stort tack till Celia Linde, som har ordnat denna turné och gett oss möjlighet att lyssna till dessa två tillsammans! HELENA BJÖRZÉN 7 TEXT: JAN RUDLING Jörgen Rörbystipendiet 2014 Johan Söllscher Vår ungdomsambassadör SGLS stipendiefond till Jörgen Rörbys minne har som huvudsakligt syfte att främja musikalisk undervisning och utbildning genom att dela ut stipendier till unga lovande gitarrister och lutenister. Inför 2014 utlyses härmed Stora Jörgen Rörby-stipendiet på 20.000 kronor Stipendiet kommer att delas ut under SGLS kursvecka Liten Gitarrakademi, på Ingesunds folkhögskola 20–26 juli 2014. Det kan komma att avgöras genom en tävling mellan finalisterna. Ansökan ska bestå av en CD AUDIO med högst 10 minuters musik på klassisk gitarr eller luta inklusive obligatoriska stycken. För gitarrister ska följande stycken ingå: Sex miniatyrer av Rolf Martinsson (musiken finns på Stim/Svensk musik) Obligatoriskt stycke för sökande som spelar renässansluta: The Fairy Round av Anthony Holborne Obligatoriskt stycke för sökande som spelar barockluta: Phantasie A-moll av David Kellner Söker man på luta spelar man antingen renässans- eller barockstycket som obligatoriskt. Man måste inte men får naturligtvis spela båda. Bifoga en kort presentation av dig själv (ålder, musikstudier, adress, kontaktuppgifter etc.). Sökande bör ej ha avslutat sin högskoleutbildning. FOTO: EMMA HARALDSSON Välkommen med din ansökan som ska vara stipendiefonden tillhanda senast den 11 april 2014. Bifoga ett frankerat och adresserat kuvert om du vill ha CD:n i retur. SGLS stipendiefond c/o Mats Jacobson Tulegatan 41 113 53 Stockholm GitarrMed ochenLuta söker medarbetare! annons i Gitarr och Luta Tycker du om att skriva? Har du något du vill berätta? Det kan vara allt från en kortare notis till en längre artikel. Tveka inte, hör av dig till når ut tillförden svenska gitarrvärlden! Jan Rudling somdu är redaktör tidningen, [email protected]. Du kanske sitter på bilder som kan passa våra artiklar eller ge inspiration till nya reportage. Maila till Johannes och Kitselis som arbetar med bilder och För information annonsbokning kontakta: tidningens layout, [email protected] Kerstin Bjelkeman [email protected] Gitarrbyggare Heikki Rousu when people talk guitar www.guitarissimo.com när du behöver fina gitarrer, noter, tillbehör eller gitarrundervisning. www.gitarrmakare.se Sand 213, 881 91 Sollefteå, Sweden 062 02 24 21 0705 94 95 87 [email protected] 1 tel. 08 661 9910 Vi stödjer SGLS. Gitarr och Luta 4 | 2013 9 Från kafét där jag sommarjobbade. Tre generationer, Göran, Johan och Bernt Söllscher. A lla organisationer måste förnya sig för att utvecklas. Det är lätt att fastna i ett arbetssätt och stagnera. För Svenska gitarr- och lutasällskapet (SGLS) är det viktigt med återväxt av unga som vill ägna sig åt gitarren och utveckla sitt gitarrspel. Det gäller såväl de som vill ha gitarren som en hobby och de som vill bli musiker och/eller lärare. Glädjande nog ökade ungdomsinslaget på årets Ingesundskurs och det finns andra tecken på att intresset för gitarren och lutan ökar bland ungdomar. Viktiga insatser för att skapa intresse bland unga talanger är Rörbystipendiet som delas ut varje år och tävlingen Unga förmågor på gitarrfestivalen i Uppsala. Det är viktigt att ungdomar är representerade i styrelsen för SGLS. Därför blev Johan Söllscher, 22 år, invald i styrelsen vid senaste årsmötet. Han har ett uppdrag som ungdomsambassadör, en idé som väcktes av vår redaktionsmedlem Kerstin Bjelkeman. Ambassadör kanske leder tankarna till främmande land men i dagens samhälle finns ungdomar ofta i långa utbildningar och lever ett liv ganska skilt från vuxenvärlden. Nyfiken på vad Johan har i tankarna träffade jag honom för ett samtal på Uppsala gitarrfestival i en paus mellan seminarier, masterclasses och andra aktiviteter. Vi kommer snabbt in på frågan om hur intresset är för den klassiska gitarren bland dagens ungdomar. – Jag är optimistisk. I dagens bullriga och digitala samhälle är det nästan aldrig helt tyst och allt ska gå så fort hela tiden. Ingen har tid att stanna upp och tänka efter eller, klichéartat, “leva i nuet”. Jag är övertygad om att det kommer en reaktion mot det snart och där ligger gitarren väldigt bra till. Att som kontrast få lyssna till eller spela något som är ganska ljudsvagt med vacker ton och som tar flera år att bemästra tror jag kommer att bli eftertraktat i framtiden. Det känns som en bra utgångspunkt för det fortsatta arbetet och kanske är vi i en uppåtgående våg för gitarren. Och vi kommer osökt vidare på vad Johan har för tankar om vad han vill göra som ungdomsambassadör. – I och med att jag fortfarande går på musikhögskolan, är ute och spelar och undervisar, så rör jag mig i en miljö med många unga gitarrister. Förhoppningsvis vet jag lite hur vi tänker och vilka frågor som är viktiga för oss. Jag kan fungera som en länk mellan redaktionen, styrelsen och unga gitarrister och lutenister och se till att deras frågor och intressen får plats i tidningen och i SGLS. Men också att göra tidningen och webben mer känd bland ungdomar och hitta yngre personer som vill skriva för tidningen eller få sin musik spridd. Jag tycker det är kul med utmaningar och det kändes både hedrande och kul när jag blev tillfrågad om jag ville bli ungdomsambassadör för SGLS. Musiken självklar Johan har i högsta grad en musikalisk uppväxt. Pappa Göran behöver väl inte någon närmare presentation. Man kan ju tro att Johan vänligt men bestämt försetts med en gitarr och en packe klassiska gitarrstycken så snart han var mogen. Men så var det inte. Johan berättar: – Jag började spela piano och gjorde det mycket fram tills jag var så där 14–15 år. Men en morgon så hade jag bara bestämt mig. Jag ville spela gitarr, jag och en kompis skulle starta rockband. Jag köpte en elgitarr FOTO: KAYA ÅLANDER & JOHANNES KITSELIS och kompisen köpte en elbas, det blev powerchords och Nirvana dag och natt i tre månader. Sedan blev det Metallica några månader och så där höll det på ett tag. Efter ungefär ett år med gitarren i hand fick jag kontakt med PG Sjöberg, lärare på Kulturskolan i Simrishamn som med varlig hand ledde in mig i jazz- och bluesvärlden. Efter gymnasiet gick jag ett år på Folkhögskolan Sundsgården och sökte sedan vidare. Jag kom in på Musikhögskolan i Stockholm på IE (instrument- och ensemblepedagog)jazzgitarr. Något år senare hade jag ett sommarjobb på ett kafé där det var lugnt i perioder. Jag köpte en enkel, men otroligt nog helt okej, gitarr på Netto och tog med litet klassiska gitarrnoter för att träna upp min avistaläsning. Det tog inte lång tid innan jag upptäckte att det var det här jag ville göra, spela klassisk gitarr. Så nu har jag bytt från jazz- till klassisk gitarr. Och svaret dröjer inte länge när jag frågar vad han vill göra när han är klar med utbildningen. – Jag gillar att spela och undervisa så förhoppningsvis får jag hålla på med det i framtiden också. När våra vägar skilts åt känns det hoppingivande. Möten med Johan och andra ungdomar på festivalen har fått mig att sluta tvivla på den klassisk gitarrens framtid och inse att vi har något värdefullt att ge. I stället bör vi ställa frågorna: Hur gör vi för att väcka intresset och lusten att spela? Hur når vi de ungdomar som redan är intresserade av klassisk gitarr? Det är säkert fler som vill vara med i arbetet med att få fler ungdomar intresserade av klassisk gitarr och se de möjligheter som SGLS erbjuder med Ingesundskursen, webben och tidningen. Vad ska vi satsa på framöver? Hur ska vi arbeta för att nå ut bättre? Ni är välkomna att kontakta Johan [email protected] eller någon av oss redaktionen. Ny Ibanez Premium Elgitarr och Ibanez JEMINI distpedal designad av Steve Vai 10 Uppsalafestivalen är nu en av de största i Europa och den är viktig för att öka intresset för gitarrmusik, entusiasmera elever och lärare från många håll. För festivalledningen med Stefan Löfvenius och Klas Pontvik i spetsen börjar redan arbetet med nästa års festival, 8–12 oktober 2014. Johannes Kitselis Förstapris i Tävling Unga Förmågor under Uppsala Internationella Gitarrfestival 2013 Mejla [email protected] för mer information och/eller bilder. Festivalen slog nytt rekord med 450 deltagare dagtid och ca 6000 konsertbesökare. Också antalet utställare slog rekord. Som tidigare år var vi där med egen monter för att presentera Gitarr och Luta och SGLS. Hur går vi vidare? Till salu! Pris 10 000 kr Uppsala gitarrfestival 2013 Bygger och reparerar gitarrer k itselisguitars.com [email protected] tel 073-500 90 69 vällingby/stock holm Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 11 TEXT: EVA NORÉE FOTO: DEWAN SHAHRIAR & JOHANNES KITSELIS – Matematik är en lek för mig, säger hon och försöker överbrygga min tveksamhet. Jag fascineras av det logiska, av möjligheter till utveckling. Det är som att lösa Sudoku. Det finns ett starkt samband mellan musik och matematik. För mig var det svårt att välja. Men så fick jag problem med en hand. Plötsligt stod det klart för mig att jag inte kunde bli musiker. Under ett och ett halvt år höll jag mig ifrån gitarren. Under tiden avslutade jag mina matematiska studier. Det långa uppehållet i mitt gitarrspel löste problemet i handen och jag kunde spela igen. Då upptäckte jag hur stor saknaden varit. När jag åter fick ge mig hän åt gitarren blev det som en explosion av uppdämd längtan. Det gav mig en oerhörd kraft. På två månader hade jag både teknik och repertoar tillbaka. Nu vet Margarita att det är musiker hon är. Hon har ställt upp i otaliga tävlingar och vunnit nästan lika många. Det har givit henne solokonserter men även konserter med flöjt och gitarrkvartett. Hon spelar i huvudsak klassisk musik. Den ligger henne närmast. Margarita Escarpa klassisk gitarrist M argarita växte upp utan syskon. Pappa var postmästare och mamma designade och sydde kläder. Familjen hade ett brinnande intresse för klassisk musik, konst och litteratur. Men ingen var utövande musiker eller konstnär. Det fanns en spännande faster som varit skådespelerska. Jag undrade om Margarita upplevt henne på scenen. Hon skakar på huvudet. Hon minns henne som för skör för det hårda artistlivet: ”Bara för att hon var så bra, öppen och hudlös blev hon kantstött.” Fastern betydde mycket för Margarita liksom hela hennes uppväxt bland de sköna konsterna. Föräldrarna märkte att Margarita lyssnade intensivt på Chopin, Schubert och all annan klassisk musik som genomströmmade hemmet. De frågade henne om hon skulle vilja spela. Hon var 8 år och fick välja instrument. Piano tyckte hon var intressant men av någon anledning blev det gitarr. Pappa köpte en Ramirez för nybörjare. Den kostade 1.800 pts. Det var en lyckodag! Uppsala gitarrfestival bjöd på ett brett spektrum av gitarrister i olika genrer. En ny intressant profil var den spanska gitarristen Margarita Escarpa. Eva Norée har träffat henne. 12 Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 Hon studerade till en början privat vid sidan av skolan vilket innebar ett par timmar två dagar i veckan. När hon fyllde 12 år kom hon in på musikskola och gick sedan vidare till konservatoriet. Jag hade gärna blivit bildkonstnär Margarita spelade av lust utan tanke på karriär. Hon insöp intryck från omgivningen och översatte det till sitt gitarrspel. Ifrån bildkonsten hämtade hon färgernas skiftande nyanser för att överföra det klingande i tonerna. – Jag är djupt engagerad i bildkonst och färger, säger hon. Hade jag haft tid hade jag gärna blivit bildkonstnär. Hon målar fortfarande i mån av tid. Samtidigt pluggade Margarita med samma lust och framgång matematik på hög nivå. Det gick strålande. Innan avslutade studier blev hon erbjuden arbete. – Jag ser varje ton som en personlighet, säger hon. Den ska ha en egen färg och karaktär i dynamiken och aldrig bli statisk. Numera bor Margarita i Vigo i norra Spanien där hon tillsammans med två andra lärare undervisar ett 20-tal barn i klassiskt gitarrspel. Hon är en hängiven och varmhjärtad pedagog som inte tar några genvägar från sin musikaliska övertygelse. Det fick vi uppleva på hennes masterclass under Uppsala gitarrfestival. Vykort ska den CD heta som snart är färdig för utgivning. Margarita har spelat in spansk och fransk musik, där de utvalda styckena visar hur de båda länderna påverkat varandra musikaliskt. Hon har också hunnit med att resa och konsertera under ett tjugotal år. Det mest exotiska hon upplevt är Finland, säger hon, för det skiljer sig på alla sätt från Spanien. Jag invänder att det borde väl i så fall Sverige också göra. Då skrattar hon och säger att här talar alla spanska och här möts hon av idel bekanta som till exempel en av hennes lärare, David Russel och hans fru. De är hennes grannar i Vigo. Här känner jag mig som hemma, säger hon. Sist ställer jag den känsliga frågan om naglarna. – Nja, jag vet inte, säger hon och tvekar, det är lite speciellt. Jag använder staniolpapper och en sked. Det gäller att inte bli tagen för narkoman i tullen. Staniolpapperet skyddar jag fingertopparna med. Skeden värmer jag och formar nageln som jag vill ha den. Det håller hela dagen. Jag använder ingen förstärkning, inget lack. Jag slutar med att citera UNT-kultur 13-10-12 och Per A F Åbergs recension: ”Escarpa hade glöden. Hennes ton är kristallklart tydlig, ibland på gränsen till hård och hennes teknik snarare tyglar än framhäver känslosvallet.” 13 blackbird_akustikken:Layout 1 17/08/12 17:04 Side 1 Blackbird singing in the dead of night take these sunken eyes and learn to see all your life, you were only waiting for this moment to be free TEXT: EVA NORÉE FOTO: KAYA ÅLANDER Juan Falú Argentinsk folkmusik på gitarr På årets Uppsalafestival gav Juan Falú en uppskattad konsert och en workshop. För Eva Norée blev det ett kärt återseende av en gammal vän. BLACKBIRD Written by John Lennon and Paul McCartney ©1968, ® 1996 Sony/ATV Tunes LLC. ©2011 C.F. Martin & Co. martinguitar.com Martin Guitars Sverige Akustikken Gitarr och Luta 4 | 2013 15 – Jag blev väldigt inspirerad av den brasilianska musiken och överförde mina nya musikaliska upplevelser till den argentinska traditionen. Juan fortsätter: P oeten, dramaturgen och översättaren Mario Romero bjöd hem mig och Juan Falú på middag. Året var 1989. En konsert var arrangerad i Kulturhusets stora sal. Juan och jag skulle dela på den och Mario tyckte det var trevligt att vi träffades över en middag dagen innan. Jag hade några inspelningar av Juan som jag ofta spelade. Han tillhör mina favoriter. Frågan var hur det skulle gå att kombinera min flamenco med Juans mjuka, vackra och rytmiskt hisnande virtuosa spel. Efter middagen frågade Juan: ”Vad kan vi spela tillsammans?” Till min förvåning dröjde det inte länge förrän vi hade en liten gemensam repertoar att lägga in i dialogen mellan våra egna musikstycken. Konserten var för mig helt olik allt annat jag gjort. Det var fest och ” jam session”! Jag har tyvärr inte varit med om någonting liknande igen. Juan däremot är lika mycket omtalad för sin musik som för sin fantastiska förmåga att improvisera. Nu ses vi åter på Uppsala gitarrfestival. I Tucuman fanns en politisk medvetenhet Juan föddes i Tucuman i norra Argentina. Pappan var advokat och spelade gitarr och sjöng till husbehov. Farbrodern Eduardo Falú var en välkänd folkmusiker, gitarrist och kompositör. Han inspirerade Juan som började på musikskola där han studerade gitarr i 3 år. Sedan övergav han gitarrstudierna för att enbart spela på gehör. Han blev psykoanalytiker och arbetade som det under fyra år. Juan och hans fyra bröder var hårt politiskt engagerade. I Tucuman fanns en politisk medvetenhet och ett massivt motstånd mot diktaturen. När Juans bror Lucho blev mördad av den militära juntan förstod Juan att han var tvungen att lämna landet. Han reste till San Paulo i Brasilien där han stannade i åtta år. Under exilen återvände han till gitarren. Han tyckte om den vänliga, brasilianska atmosfären och det rika musiklivet. – Jag tror att musiker som lever i exil och inte kan återvända hem lever starkare i minnet av hemlandet än de som är kvar. För min del går jag helt in för den argentinska traditionen även i mina egna kompositioner. I Brasilien gjorde jag en inspelning med mina kompositioner på vinyl. Jag for över till Europa och fick god respons på mina konserter. Där blev jag vän med gitarristen Jorge Cardoso. När han hörde att jag inte kunde noter stängde han in mig i sin lägenhet och släppte inte ut mig förrän jag kunde skriva ner min egen musik. Det tog en månad. Den månaden är jag honom oändligt tacksam för. Juan återvände till Argentina 1983. Han nådde snabbt ut med sin musik både i Sydamerika och Europa. Han öppnade upp den gamla traditionen och gav den rikare musikaliska vägar. Jag kommer att tänka på Astor Piazzolla som under sin exil gav den argentinska tangon ny rymd. att fungera kreativt solistiskt, i ensemble, komposition och arrangemang. Jag undrar hur man får elever att improvisera när de hunnit så pass långt i sin utbildning och kanske är notbundna. Juan svarar att de är 26 lärare. Alla är professionella, konserterande musiker. De har endast sex elever var. Den pedagogiska idén är att arbeta mycket med elevens egen kreativitet. I och med att läraren är aktiv musiker läggs undervisningen på en professionell nivå nära instudering. Relationen lärare – elev blir mycket stark och bidrar till stor tillit och ömsesidig lyhördhet. Eleverna blir mycket drivna musiker. Samma grupp lärare har en vidareutbildning för åldern 25–30 på ”Universidad de San Martin”. Lille Bror Söderlundh och gitarren 50 år – ett halvsekel med gitarren! – Den 13 november 1964 gav jag min första konsert. Det firar jag med en dubbel-CD. Den innehåller musik av och med mig och med inbjudna gäster. I samma anda ger jag en stor konsert. Det blir också en bok utgiven med mina egna och andras artiklar med musikaliska reflektioner och anekdoter. Juan ger ett 50-tal konserter om året, har givit ut ett 20-tal CD, ca 150 kompositioner för sologitarr, gitarr och sång. – 1964 var också mitt debutår, säger jag och tänker att det var ju ett sammanträffande. – Geniet Yamando Costa är galen i att spela! Och det är jag också, muttrar Juan och blinkar trött mot den brutala höstens skarpa ljus. Har vi väl börjat kan vi inte sluta att spela tillsammans. Det blev två nätter till klockan 5! Vi som fick höra dem bägge på respektives konserter spela ihop är tacksamma för den spellusten. Med gitarren spelklar på teatern. Foto Curt Trepte TEXT: JAN RUDLING Lille Bror Söderlundh är nog mest känd för sina tonsättningar av Nils Ferlins dikter som han sjöng till eget gitarrackompanjemang. Och det var som vissångare han fick sitt stora genombrott i början på 1940-talet och blev Lille Bror med svenska folket. Men han komponerade också ett stort antal instrumentalverk – även för gitarr. En bra lärare är lyhörd för elevens egen kreativitet Lille Bror, som egentligen hette Bror Axel, föddes 1912 och växte upp i Värmland. Han hade en äldre och en yngre bror men Lille Bror var så etablerat att han i vuxen ålder valde att använda det som artistnamn. Hemmet var musikaliskt, mamma Lisa sjöng och spelade luta1 och pappa Wenzel, sedermera postmästare i Kristinehamn, spelade klarinett i ett musikkapell. Pappan som var en sträng person beslöt att den musikbegåvade sonen, tolv år gammal, skulle börja ta fiollektioner. Lille Bror tog även pianolektioner men valde senare fiolen som sitt huvudinstrument. Som tonåring i Arvika undervisades han av Lars Zetterquist, professor och violinpedagog på Folkliga I Buenos Aires var Juan med och grundade ”Conservatorio Manuel de Falla”. Det har blivit bättre ekonomiskt i Argentina, berättar Juan, och det finns en stor lust att studera. Eleverna är i 20-årsåldern och har grundläggande musikaliska förkunskaper. De får lära sig den argentinska folkmusiken, som är komplicerad med alla sina rytmiska nyanser och provinsiella egenskaper. Men framför allt får de lära sig Det handlade här om den svenska Brocklutan som då var vanlig i vissammanhang och användes bland annat av Evert Taube. Lutan har 6 strängar stämda som en gitarr plus ett antal bassträngar placerade ovanför greppbrädan och som spelas öppet. musikskolan i Ingesund, dock utan att vara inskriven som elev. Välutbildad musiker Lille Bror Söderlundh bestämde sig tidigt för att satsa på musiken och efter realexamen 1929 flyttade han till Stockholm. Där påbörjade han violinstudier för Tobias Wilhelmi, som också var konstnärlig ledare för Stockholms kammarorkester. Söderlundh fortsatte sina violin- och pianostudier på Musikkonservatoriet och bedrev även studier i harmonilära, kontrapunkt och komposition. För att försörja sig gav han lektioner och spelade restaurangmusik i olika ensembler. Restaurangmusiken höll ofta en hög klass på 1930-talet och gav stor spelvana. Han satt även med som violinist i Stockholms kammarorkester. Under en tid vistades han i Köpenhamn för fortsatta violinstudier. Söderlundh var definitivt en välutbildad musiker även om han aldrig avlade någon formell examen. Tidigt 30-tal började han komponera kammarmusik, i början för piano och stråkensemble. Visorna I början av 1930-talet kom han i kontakt med poeten Nils Ferlin, också han bördig från Värmland. De fann varandra och samarbetet 1 16 Gitarr och Luta 4 | 2013 17 Kompositören Söderlundh ledde till flera tonsättningar av Ferlins dikter som En valsmelodi, När skönheten kom till byn, Får jag lämna några blommor, En liten konstnär och Vilse. Den första vissamlingen med Söderlundhs tonsättningar hette När skönheten kom till byn och utkom 1939. Den blev snabbt populär och har kommit ut i många upplagor. Merparten av texterna är av Ferlin men även två andra kända visor, som Du Lasse Lasse liten med text av Söderlundh själv och Den vackraste visan av Ture Nerman, finns med i samlingen. En viktig orsak till att tonsättningarna av Ferlin blev så populära var Söderlundhs eget framförande till gitarr. Han hade en karakteristisk tenorstämma som blev så känd genom radioframträdanden att han enligt uppgift kunde använda den som legitimation. Under 1940-talet kom ytterligare två vissamlingar med egna tonsättningar, Prästkrage säg... och Sorgmantel med texter av bland andra Nils Ferlin, Dan Andersson, Moa Martinson, Ture Nerman, Gunnar Ekelöf, Pär Lagerqvist och Shakespeare (översatt). Han tonsatte också andra texter som inte publicerades i egna samlingar. men även arbetet med att leda en teaterorkester på turné med Tolvskillingsoperan, att skriva musik för scenen och filmen, uppträda med visorna och mycket annat. Han gifte sig 1935 med Christel Hedström men äktenskapet blev kortvarigt, och 1939 gifte han om sig med keramikern Lisbeth Jobs. Det första barnet föddes året därefter. Intressant att nämna är att Lisbeth Jobs och hennes syster Gocken, också en känd formgivare, har illustrerat flera av Söderlundhs visutgåvor. I hopp om att få en lugnare tillvaro flyttade familjen Söderlundh till Västanvik i Leksand 1943. Men livet som kompositör, vissångare, dirigent och körledare m.m. innebar inte att arbetsbördan minskade nämnvärt. Han levde ett hektiskt och arbetsintensivt liv och avled i hjärtinfarkt 1957 endast 45 år gammal. Söderlundhs sista uppdrag blev som kommunal musikledare i Borlänge, kanske ett försök att få mer tid för sig själv och familjen. Kapellmästare och musikledare Man kan med fog säga att hans berömmelse som vissångare kom att stå i vägen för hans arbete som kompositör av seriös musik, som han såg som sin huvuduppgift. Efterfrågan på vissångaren Lille Bror Söderlundh var stor och tonsättarkollegor som hade svårt att acceptera hans framgångar som kompositör av konstmusik ansåg att han borde hålla sig till visorna. Christina Mattsson har i Lille Bror 1936–40 var Lille Bror Söderlundh kapellmästare på restaurang Bellmansro på Djurgården i Stockholm. Förutom att leda ensemblen ingick även att uppträda som Bellman och sjunga Fredmans epistlar och sånger. I början av 40-talet fortsatte engagemangen som kapellmästare på revyscenen 18 Hög produktivitet i många genrer Söderlundh – tonsättare och viskompositör (innehåller också en CD med hans musik) gett en ingående beskrivning av Söderlundhs liv, hans musikaliska utveckling, hur de olika verken kommit till och hur han togs emot av sin samtid. I boken finns också en verkförteckning som omfattar 37 sidor (!) uppdelad på instrumentalmusik, skådespelsmusik, vokalmusik, filmmusik, körmusik, musik för barn m.m. Mycket är inte utgivet utan finns i manuskript. En del verk är ofullbordade. Bland instrumentalmusiken som omfattar ca 100 verk kan nämnas en violinkonsert, sviter för stråkorkester, pianosonater och mycket annat. Här ingår också de tre folkliga valserna som ofta framförs. Listan över filmmusik omfattar mer än 20 filmer, som Vägen till Klockrike och Rasmus på luffen och ungefär lika många skådespel. 1957 ville Ivo Cramér sätta upp baletten Den förlorade sonen på Operan med musik av Söderlundh. Dåvarande hovkapellmästare Sixten Ehrling lade partituret åt sidan utan att öppna det, med motiveringen att en visdiktare inte skulle förekomma på Operan. Balettsviten Kejsaren av Portugallien med musik av Söderlundh sattes dock upp på Göteborgs stadsteater. Lille Bror Söderlundh tog tidigt ställning mot nazism och fascism och var en tid kapellmästare hos Karl Gerhard och senare hos andra revysällskap. Han har gjort musik till många revyer. Till den berömda visan Den ökända hästen från Troja med sin vassa och modiga kritik av Nazityskland har Söderlundh komponerat musiken till versen och gjort arrangemanget. Man kan inte annat än förundras över denna höga produktivitet inom så många olika genrer och som avsatt så varaktiga intryck. Och då ska man inte glömma att Söderlundhs arbete som kapellmästare, dirigent, körledare, arrangör, musikledare och mycket annat tog en stor del av hans tid i anspråk. Arbetsbördan och alla krav på medverkan här och där, på nya kompositioner och tonsättningar måste nog tidvis ha känts övermäktig för Söderlundh och även för hans familj. Det kan säkert ha bidragit till hans alltför tidiga bortgång. Gitarren viktig Den som lyssnar på Lille Bror Söderlundhs egna insjungningar av visorna hör en gitarrist som lägger ett genomarbetat ackompanjemang som komplement till sången. Här är det inte någon som dunkar fram några enkla gitarrackord utan en skolad musiker som framträder. Det är oklart hur Söderlundh lärde sig spela gitarr. Klart är att han började framträda med gitarr i mitten av 30-talet, då för att ackompanjera sina egna tonsatta visor. Det mesta talar för att han är självlärd, i så måtto att han inte tagit lektioner av någon utbildad gitarrist. Som framgår av Martin Giertz bok om den klassiska gitarrens Gitarr och Luta 4 | 2013 Första vissamlingen med illustration av Gocken Jobs Hemma i Västanvik. Foto Tage Ulmerudh historia fanns det mycket få utövande gitarrister som höll en hög teknisk kvalitet på den tiden. Gitarrens genombrott som seriöst instrument med akademiutbildade gitarrister kom först på 1960-talet. Troligt är att Söderlundh inspirerats av sin mammas lutspel och lärt sig grunderna i hemmet men att han senare i livet gått vidare med självstudier i någon form. Han kan också ha lärt sig av andra gitarrister han mött. Säkerligen har hans gedigna musikutbildning bidragit till att utveckla gitarrspelet. Söderlundh föredrog att spela med sensträngar och gick över till nylonsträngar när de blev tillgängliga i slutet av 1940-talet. Kanske blev det också en del stålsträngat på lutan. Gitarrerna som han spelade på höll väl inte den klass som vi förväntar oss idag av en välbyggd gitarr. Gitarrackompanjemang av god klass När skönheten kom till byn omfattar 12 visor, de flesta med text av Nils Ferlin. Till alla visorna hör ett noterat gitarrackompanjemang med genomtänka intron och mellanspel. Ackordsanalyser saknas. I de senare samlingarna Prästkrage säg... och Sorgmantel och andra visor har de flesta visorna gitarrstämma, i några fall med ackordbeteckningar. Söderlundh har också hjälpt många andra visdiktare inklusive Ruben Nilsson och Gitarr och Luta 4 | 2013 Evert Taube med nedteckningar av melodier, harmonisering och gitarrackompanjemang i vissamlingar som dessa givit ut. Han har även givit ut en samling med Almqvists Songes med gitarrackompanjemang. I början av 50-talet gav Söderlundh ut Bellmans samtliga epistlar (82 st) med utskrivet gitarr- och pianoackompanjemang i ett vackert band. Denna utgåva har tyvärr fallit i glömska. Roland Bengtsson, som 1962 gav ut sin samling med Bellmans epistlar och sånger i urval med utskrivet gitarrackompanjemang plus ackordbeteckningar, hade större framgång. Kanhända kom den i rätt tid. Båda dessa utgåvor håller enligt min uppfattning hög klass på gitarrstämman men det finns intressanta skillnader dem emellan. Gitarrskolan Till Lille Bror Söderlundhs många engagemang hörde även Gitarrklubben Visan. Här hade han åtagit sig att arrangera ett stort antal visor för gitarr för medlemmarna i klubben. Totalt blev det 48 visor. Gitarrklubben fick en fortsättning med en gitarrskola i form av en korrespondenskurs med 15 studiebrev som Söderlundh tagit fram. Här ges en grundlig genomgång av gitarrspel från nybörjarstadiet till avancerat ackompanjemang med många exempel i ökande svårighetsgrad. Kursen är lika mycket en musikutbildning som en kurs i gitarrspel. Söderlundh har i studiebreven ett lättsamt och personligt tilltal och ger många goda råd till den blivande vissångaren. I studiebrev nr 12 hittar jag följande tänkvärda passage: ”Nu vill jag gärna rikta uppmärksamheten på ett par saker, som enligt min mening sällan beaktas tillräckligt. Man måste göra klart för sig, att en visa i allmänhet är episk, d.v.s. berättande. Därför står naturligtvis texten och musiken i mycket nära förhållande till varandra. De bör tillsammans utgöra en sluten enhet, ”flyta” gemensamt och stå på samma nivå i alla avseenden. Detta är en sak, som även gäller ackompanjemanget. Följaktligen måste den person, som vill våga försöket att framföra en visa offentligt eller i en trängre krets, på förhand noga ha instuderat verket som helhet. Övning är en sak, som nog tyvärr sällan respekteras tillräckligt av amatörer. En mera professionell sångare gör sällan eller aldrig ett framträdande, som inte är noga förberett.” Kompositioner med gitarr Kanske är Lille Bror Söderlundh den första svenska kompositör som skrivit verk för gitarr. 1944 framfördes Liten vals för två guitarrer med kompositören och Bror Mogren i konserthuset i Stockholm (se notbilagan i detta nummer). Mottagandet hos musikkritiken var mycket positiv och kompositören Kurt Atterberg beskriver den som ”en intressant provkarta på vilka klangliga läckerheter man kan få ut av gitarren när den behandlas riktigt och inspirerat”. 19 Lieder o Vissångaren Söderlundh i det fria. Foto: Gullers 2 Valse Naïve #3 & #4 Ê=D ‰ 2 œ3 ˙™ u J 4 œœ œœ œ œ ‰ 2œ3 J ˙™ 1 œœ œœ œ œ mp dolce e rubato ‰ ˙™ œ œ œœœœœ J $ UU œ œ 3 ™™1 ˙ œ œ œ œœ œ‰ J ˙ ™ ‰ ‚ ‰˙ J ™ Œ II__________ II_________________ -. ‰ # œ œ œ œ ‰- œ œœ œ œœ œ ‰ œ31 œœ œ œœ  œœ œœœœœœ 2 &#œ œ 3˙ J œ œ2 œ0 œ œ 3 ˙™ Œ ˙J œ œ 4˙ 0 ‰ ˙™ œ 3œ 0œ ™ ‰ Œ II____________ , b4 ˙ ™ ˙ œ œ 4œ1œ œ # 4˙™ œ œ ˙™ 4 & # ‰ 2 œ1 œ œ œ œ ‰ nœ3 œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ Ó™ 3 2œ0œ 2 ‰˙™œœ œœ œ ‰ œœœ œ œœ œ J b˙™ J ˙ ™J ˙™ ˙ ™J ˙ ™J 1 2 ˙™ I________________ f ‚ „ ‰ ˙‰ œ œ ˙ œ # œ‰ œ‰ œ‰ & # 1 œ™ ‰ 2 œ0 J œ œ 0 œ ˙ ™ œ J œ œ ‰œ™ œ J œ œ œ 3 ‰ 2 œ0 J 1 œ œ œ 0 ‰œ ™ œ0 J œ ™ œ J J ˙™J J ˙0 J J J J ˙™J œœ „ ˙™ „ 54 Andra gitarrister har arrangerat musik av Söderlundh. De mest kända visorna har arrangerats för sologitarr. Roland Bengtsson gav i början av 60-talet ut ett häfte, Visor på gitarr (Nordiska musikförlaget, 1960), med flera kända visor i arrangemang för sologitarr med följande visor av Söderlundh: Får jag lämna några blommor, Den vackraste visan, Midsommarblomster och Du Lasse Lasse liten. I Nils Larssons Gitarrboken (Nils-Georgs musikförlag 1953) finns två arr, En valsmelodi och Narrens visa. Valsmelodin har spelats på konsert av bl. a. Göran Söllscher och Per Skareng. 20 Att lyssna på och spela Av Lille Bror Söderlundhs kompositioner finns de mest kända visorna inspelade med många olika artister. Varför inte börja med att lyssna på originalet, Söderlundh själv, och höra hur han trakterar gitarren? Har man tillgång till Naxosbiblioteket (ett bra skäl att bli låntagare på Musik- och Teaterbiblioteket) finns det flera inspelningar att välja på. Det finns också många inspelningar utlagda på Youtube. Av instrumentalmusiken finns inspelningar bl. a. av Concerto per violino ed orchestra, Folklig vals nr 1–3, Concertino för oboe och stråkorkester, Allegro concertante för två violiner och stråkorkester, Havängssvit för 1. VII__ VII_______ II_______________ ‚ # œ 1œ # œ3 œ 3 œ˙1 œ #4œ 4œ1 #œœ œ 0 ‰˙ œ Œœ 1 œ2 œ 4œ œ œ œ ˙ 4 0 2 2 & # 1 œ˙™2 œ 3 œ0 œ œ ˙ 1‰ œ œ œ œ œ 1 œ 1 ˙0™ J Œ ˙™J poco rubato poco rubato 2 26 f (II)______________ rall. ˙™ mp a tempo V____________ mf a tempo rall. ‚ ,‰ œ œ œ œ œ œ0œ3 1 #œ 2 œ0œ3 œ1 œ œ 2 0 1 Ó ˙ „ œ rall. meno II____________________ 1 mp Œ ˙ mp # &# 67 Œ ˙™ ‰ ˙˙ ˙ #˙ 1 ˙ ˙ Œ I_______________ Œ nœ Œ œ nœ™ bœ œ b ˙™ J 2 1 p j ‚ Œ ˙ j ‰ b œ œ nœ # nœj œ œ œ™ ˙bœ œ ˙ ™2 1 2 3œb4œ ˙™ ˙˙ & # œ ™ œ #œ4œ 1nœ ™ ˙4 3 Œ Œ 2 ˙ 0 J3 ˙™ ˙™ ™ ˙™ ˙™ ˙™ 61 Git. 3 j bœ ˙˙ ™3 œnœ œb œ 1 ˙ ™™ ‰ p U accel. rall. <n> œj œ œ ‰ j ‚ œU œ œ„‰ 4 2 4 3œ œ O 0œ œ œ œ œ 2 œ 0 3 0 1 œ2 œ 0 œ œ 1œ4 œ 1œ 4 œ 1 „ ‚ Œ Œ  1 mf f rall. 72 Valse naïve Mikael Mannberg studerar för närvarande masterutbildning i gitarr vid Musikhögskolan i Piteå, för professor Jan-Olof Eriksson. Vid sidan om gitarren har han även studerat komposition för Johan Ramström och Björn Linnman. Mikael började vid tidig ålder, starkt inspirerad av kompositörer som Brouwer, Villa-Lobos och Domeniconi, att komponera musik både för sologitarr och större sättningar. På senare år har kammarmusiken kommit att ta stor plats. Inspirationen har riktats åt kompositörer som Schubert och Beethoven, men också starkt åt 1900-talets kompositörer och deras kompositionsmetoder. Här kan nämnas kompositörer som bland annat Weill, Andriessen och Assad. meno IV____________ p mf Copyright © Mikael Mannberg 2013 Git. 4 f . j # œ˙ Œ #˙ œ œœ œœœœœ œ #œ œ œœ œ œ #œœ 2 Œœ™ œ0 œ b1 Œœ4œ #œ ™ ˙ J œ œ & # 2 œœ œ Œœ Œ #œ œ ˙™ 0˙ œ Ó Œ Œ . ˙ ™1 tempo primo Git. 2 mf j Œ œ Œ ˙ j # œ˙ „ œ œbœ œ ™ œ œ œ œ™41 œœJ œ ˙ œJ ˙ & # #œ3 0 1 œ 2 œœ œ œ1 #œœ œ™ Œ ˙ ‰˙™ 3 Œ ˙ 1 Œ Œ ˙™ 1 ˙™ ˙™ > ‰ mp > > > œ bœ 31 œ # œ #œ œ‰ œ4 3 œ2 œ ˙‰ œ œ œ œœ œ œ 4 1œ 3 œ2 œ œ ˙™ 0 œœ œœ 3J 3 & # 4‰ œ œ œ4 ‰ Jœ 4 ˙™ 3 0 2‰ œ J œ œ ˙™J ˙™ ˙™ ˙ 1™ J Man kan undra över vad Lille Bror Söderlundh hade kunnat åstadkomma om han fått leva längre. Gitarren fick sin upprättelse som ett seriöst instrument på 60-talet. Till skillnad från många andra kompositörer behärskade Söderlundh gitarren och hade redan på 40-talet komponerat för instrumentet. Kanske hade vi idag haft flera verk av Söderlundh som tillhört standardrepertoaren för gitarr. När en kompositör från en tidigare epok förs på tal ställs ofta frågan. ”Var detta en stor kompositör”? Frågan är fel ställd enligt min uppfattning, om man inte tydligt kan precisera vad man menar och så är sällan fallet. I Lille Bror Söderlundhs stora produktion finns givetvis stycken som fallit i glömska, snabbt komponerade verk för speciella tillfällen och sådant som återanvänts i andra kompositioner. Men kvar står finstämda tonsättningar av visor som blivit klassiker och mycken annan musik som lever vidare och det är stort nog. 6=D 3 &4 ∑ ∑ ∑ œ œ œ œ œ 3 Œ Œ #œ œ œ œ #œ œ œ œ #œ œ &4 p 3 & 4 Œ Œ œœœœ œœœœœ œ œœ œœœœœ œ œ p ohne Worte, Lieder 3 & 4Opus œœ œœ œ œœ œ˙ œ œ œ œ67 nr œœ 5 œœ œ˙ œ œ œ œ ˙ pPeder Riis har arrangerat det här pianostycket Impressionismen och neoklassicismen i Frankrike under tidigt 1900-tal är en stark inspirationskälla, och just detta stycke är # œ . tillägnat den franska kompositören Lili 10 & Boulanger. Lili, som var syster till den anrika läraren Nadia Boulanger (med elever som Piazzolla,œ œ Carter, Gismonti och många fler), 10 hyllades & Œav sin syster som den största kompositören av de två. Redan vid 19 års ålder vann hon Prix du Rome, och trots att hon dog redan vid 24 års ålder, så hann hon färdigställa ett10stort&antalœ . kompositioner av hög kvalité. Detta stycke är skrivet med Lilis tonspråk och hennes något impressionistiska uttryck i sina kompositioner 10 & Œ i åtanke. Valsen finns inspelad med kompositören på: https://soundcloud.com/mikael-mannberg-1/ valse-na-ve”https://soundcloud.com/mikaelmannberg-1/valse-na-ve för gitarrkvartett. Det skrevs av Felix Mendelssohn 1845. Vill man höra hur stycket kan låta på piano kan man gå in i Naxosbiblioteket och hitta olika tolkningar. œ Där œ œ œ œ med œ enœ .inspelning œ œ English œ #œ. finns œ œockså œ œGuitar Quartet. Man kan också hitta inspelningar på Youtube. p œ Liten œ œ œ vals œ œ œ för œ œ œ två œ œ ˙ Œ œ p Œ guitarrer œ 1944 av kompositören och Bror Mogren i en i Stockholms konserthus. Långsam Œ konsert vals, œrimligt tempo 110. Tematœtill œ œ . MM œ œvals nr 1. p œ icaœFolklig valsen återfinns bearbetat Den finns inspelad med Örebro Chamber Orchestra 1994, ”Lille Bror Söderlundh” Intim music IMCD036. Finns i Naxosbiblioteket. 3 Har du inget företag och behöver få hjälp med att fakturera för giget? • Mattsson, Christina: Lille Bror Söderlundh, Tonsättare och viskompositör Stockholm 2000, Atlantis bokförlag. 3 Vill du har mer tid över till musiken och slippa sköta bokföring och skatteinbetalningar? • Giertz, Martin: Den klassiska gitarren Stockholm 1979, P.A. Norstedt och söner. Då kan du anlita AMA! Läs mer på ama.se eller ring oss idag! 042-13 39 08 Gitarr och Luta 4 | 2013 œ œ. œ. œ œ œ œ œ. œ stycket œ här œ Söderlundh # œ . œ œ œ skrev œ œ det #Lille œ # œBror som publicerades 1942. p Det uruppfördes Fakturera för giget utan att ha företag! Källor Gitarr och Luta 4 | 2013 mf To Coda Bild&Reklam Visby Arr för gitarr Folklig vals nr 1–3 har arrangerats för gitarrorkester av Jan-Olof Eriksson och man kan konstatera att de klingar alldeles utmärkt för gitarrensemble. I Bromma gitarrkvartett spelar vi vals nr 2 i en ”svit” med andra Ferlin/Söderlundh-visor. Torvald Nilsson har arrangerat Bollelåten för gitarrtrio. Det finns säkert fler utgivna arrangemang för gitarr som jag inte känner till. Jag tar tacksamt emot tips. p ‰‰ œ œ ‰ œ œ 1œ œ œ œ # ‰ œ j œ œ œ œ 1œ3 œ 0 œ 2 & # œ ˙ œ œ œ œ œ œ œ œ 3 ˙ 2 œJ4 œ œ œJ œ 2 0 ˙™ Œ ˙ œ ˙™ p ˙™ œ ˙™ En stor kompositör? Andra verk med gitarr är: Lyrisk svit för violin, viola och gitarr (Intrada och allegro, Soave, Menuett, Burlesk), Visor i följd för två röster, gitarr, klarinett och stråkorkester, Fröken Rosita eller Blommornas språk, skådespelsmusik för två gitarrer, piano samt sånger. Det är inte omöjligt att det finns fler verk som är avsedda eller lämpade för gitarr i det efterlämnade arkivet på Musik- och Teaterbiblioteket. mf 21 dolce 1 ‰ jœ œ ‰ j j œ œœ œ œœ œ œ œ œ œ œ œ ˙˙ ˙™ ˙™ ˙™ ‰ ∏∏∏∏∏ p & mf 16 piano och stråkorkester, Christina-musik för stråkorkester, Liten svit för klarinett och piano, Pastoral för violin och piano. Mats Bergström och Georg Riedel har nyligen spelat in Får jag lämna några blommor på albumet Visor utan ord. För den som sätter sig ned och går igenom Söderlundhs omfattande produktion finns det nog en hel del som passar utmärkt att arrangera för en eller flera gitarrer eller i kombination med andra instrument. Det stora efterlämnade arkivet innehåller säkert intressant material som väntar på sin upptäckare. För den visintresserade gitarristen erbjuder Söderlundh i original en inspirationskälla. Av visutgåvorna kan särskilt rekommenderas När skönheten kom till byn, Fredmans epistlar och Almqvists Songes. Dessa samlingar har med en noterad gitarrstämma och går att få tag i på antikvariat. Även Prästkrage säg... och Sorgmantel med visor som är mer bortglömda är väl värda ett studium för den som vill hitta ny repertoar. U ## ŒO ™ œœ œ œœ œ a tempo ˙ # œ œ ˙ ™ œ œ œ ™ œ œ œ œ ‰˙ œj0 œ 1 œ3 œ0 œ 3 ‰˙4 œ 2 œJ œ œ0 œ & # 1 ˙™ ‰ 3 ™J J 2 ˙™3 Jœ 4 œ œ 0‰˙™ Jœ œ œ 0 ‰ œJ 1 Œ ˙™ 1 ‰ p rall. 42 48 mp Git. 1 mf poco pesante mf II______________ 1 0 2 6 11 j ‚ œ # œ œ 3 œ œ # œ 4œ œ œ œj œ œ j, œœ ™™ œ œ œ ˙ ™ 4 1 1 ‰ 1 1 4 œ œ 4 Œ ™1 4˙œj 1 2nœ0 œ œ ˙™ ˙ œ0 ˙ 0 0œŒ 4b œ ™ 0 œ™ 0 3 u 2 Ê f p # ˙™ & # 4 ‰ 3 Jœ ˙ ˙ Œ VII__________________________ (a tempo) 2. 36 ∏∏∏∏∏∏∏ q = 120 Guitar rall. M. Mannberg NOTKOMMENTAR Moderato In memoriam Lili Boulanger Även via mobilsurf ama.mobipage.se Scanna QR-koden med en QR-readerapp i din mobil så kommer du till oss. 21 œ. Œ cr NOTBILAGA © Nordiska Musikförlaget/2007 Gehrmans Musikförlag AB. Tryckt med tillstånd 2 NOTBILAGA In memoriam Lili Boulanger rall. $ UU œ œ œ œ œ œ ## 3 œ43 œ œ œ œ œ31 œ œ œ œ œ œ œ œ œ Œ 3 œ ™ ˙ ‰ 2J ‰ J ™1 ‰ œ œ œ œœ œ‰ œ Guitar & 4 ‰ 2 J 2 J J ™ ˙ ˙ ‰ ‚ ™ ™ ™ ˙ ˙ ˙™ Ê=D u mp dolce e rubato II_________________ 6 ‰- œ œ . ## œ œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ ‰ œ13 œœ œ œœ  œ œœœœœœ œ œ ˙ œ œ 2 & œ3 J œ 0 œ2 0 J 4 3 ˙™ Œ ˙ œ ˙™ œ ˙™ ‰ œ 3œ 0œ q = 120 II__________ ## 4 ˙ ™ & ‰ 3 œJ ˙ ˙ 36 Œ ‰ Œ II____________ œ ™ ™ ˙ b ˙ ˙ œ œ œ ## 4 ‰ œ œ 4 ‰ œ œ 4 ‰ œ œ Ó™ 4 1 3 œ œ œ œœ œœ ˙‰ ™ œ œ , œ œ œœ 1 ˙™ 3 2 0 & œ œ œ œ n œ œ œ œ œ œ 2 ‰ œ œ œ 2J J J b ˙ ™2 J J ˙ ˙ ˙ ˙ ™ ™ ™ ™ 1 ˙™ 42 f ‚ „ ‰ ‰ ‰ ‰ ˙‰ œ œ ## œ™ 0 œ œ ˙ 0œ œ œ œ œ™ œ ™ 3 0 & 1 ‰ 2 œJ J œ 0 œJ ˙ ™ œJ J œ œJ ‰ œJ J œ œJ ‰ 2 œJ J 1 œ œJ 0 œ‰ 0 œJ J œ ™ œ ˙™ ˙™ ˙ œœ „ ˙™ „ 54 p mf p ‰ ## ‰ œ œj œ œ œ œ œ œ œ ‰ œ41 œœ œ œœ œ ‰ œ œœ œ œœ œœ œ œ 0 2 œ 3 ˙ ˙ œ 1 & œ œ 3 2J 2 0 ˙™ Œ ˙J œ ˙™ p ˙™ œ ˙™ 21 VII__ VII_______ II_______________ ‚ 26 œ œ œ œ œ ## œ œ 3 œ 1œ # œ3 3 ˙1 #4œ 4 1 #œœ œ 0 ˙‰ œ Œœ 1 2 œ 4œ œ œ œ ˙ 4 0 2 2 & 1 ˙™2 1‰ œ œ œ œ œ 1 ˙0™ œJ0 œ œ ˙ œ Œ ˙™J 1 poco rubato poco rubato 2 f rall. a tempo V____________ 31 mf Copyright © Mikael Mannberg 2013 a tempo ‚ ,‰ œ3œ œœ0œ3œ œ œ œ œ œ 0 œ #œ 2 Ó 1 2 0 1 ˙ „ œ1 œ œ œ œ ˙ œj œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj ˙ ˙™ ˙™ ˙™ ‰ mp mf II____________________ j Œ œ Œ ˙ ## 3œ ˙ „ œ œ œ œ œ™ œj œ & #œ 0 1 œ 2 œ 1 #œ Œ ˙ œbœ œ ™ ˙ œ œ 3 œ™41 œœJ œ ˙‰ œJ ˙ Œ ˙™ 1 Œ Œ ˙™ 1 ˙™ ˙™ > ‰ rall. meno mp # &# 61 2 œ˙ ™ ™ j ‚j Œ ˙ b œ ‰ œ j n œ n œ œ 2 1 œ œ™ bœ œ œbœ ˙™ ˙˙ 2 œ #œ4œ 1nœ ™ ˙4 3 4 3 ˙˙ ™™ J Œ Œ ˙ ˙™ 0 3 ˙™ ˙™ ˙™ mp ## & 67 Œ ˙™ ˙˙ ˙ Œ I_______________ Œ nœ Œ œ J bœ œ n œ™ b ˙™ 2 1 p Œ ˙ mp > > > œ bœ ˙ œœ œ 4 œ 1œ œ ## œ œ # œ œ 2 4 œœ œœ œ œ œ œ 4 3 œ œ œ ‰3 3 3 J ‰ J 2 0 œ ˙™ 0 & 4‰ œ œ œ4 ‰ œJ ˙™ 3 2‰ œ œ œ ˙™J ˙™ ˙™ ˙ 1™ J (II)______________ dolce rall. ˙™ mf To Coda 1. & mf 16 p Uœ œ ## ŒO ™ œ œ œ œ a tempo ## ˙™ œ œ ˙ ™ œ œ œ œ ‰ œj œ œ3 œ0 œ 3 ˙‰ œ 2 œ œ œ œ œ ™ 1 & 1 ‰ 3 œ 4 œ œ 0‰ œ œ œ 0 œ‰ œ œ ˙ ˙4™ J J 0 J 3 0 J J 2 ˙™ ˙™ J 1 Œ ˙™ 1 ‰ mp rall. I________________ 48 11 0 mf poco pesante mf II______________ j ‚ œ œ œ œ œ œ , œ # œ # œ œ j j œ œ œ ˙ n œ 3 ™™ œ œ ˙ ™ 4 4 1 1œ ‰ 1 œ 1 4 œ œ 4 Œ ™1 4 œj 1 2 0 œ œ 0 0 ˙™ œ b œ ™ 0 œ™ ˙ œ ˙ 0Œ 4 0 3 u 2 Ê f p ∏∏∏∏∏ M. Mannberg VII__________________________ (a tempo) 2. j bœ œnœ ˙˙ ™™3 œb œ 1 ˙™ ‰ p U accel. rall. j U ‰ <n> œ œ œ ‰ j ‚ „‰ œ œ œ 4 2 œ 3 œ œœ 4 3 0 0 œ O 0œ œ œ œ 2 1 #˙ œ 0 2 1 œ œ œ œ œ œ1 4 1 ˙ 1 4 ‚ Œ ˙  „ Œ ∏∏∏∏∏∏∏ Valse Naïve mf f f IV____________ . j œ˙ Œ #˙ œ ## œœ œœœœœ œ œ œ œ œ™ œ œ œ b œ œ #œ œ œ #œ 2 Œ œ0 1 Œ 4œ #œ ™ ˙ J œ œ & 2 œœ Œ Œ #œ œ ˙™ 0˙ œ Ó Œ Œ . ˙ ™1 tempo primo rall. meno 72 mf p 3 ## & 78 II_________________________ Œ ˙œ œ™ ˙J ˙™ ˙ œ ˙ J ‰˙™ œ ˙ Œ U‚ ‚ j Œ nœ Œ œ œ œ œ ™ œj œ ‰ 1œ œ œ œ œ œ œbœ 4 œ 2 1 ˙ ˙ 0 2 J œ œ0 œb3œ2 0 ™ nœ™ œ b ˙™ 1˙ ™ mf f 1 Git. 2 1 Git. 3 1 Git. 4 D.S. al Coda rall. U nœ œ œ œ œ ‰ j œ œ Œ œ 3œ œ œ nœœ O œ œ œœ 0 2 ˙™ œ œ ˙™ u u Œ œ ˙  ∏∏∏∏∏ ∏∏∏∏∏ j œ œ#œ œ œ œ œ # œ œ nœ œ j j œ™ œ ˙ j œœ ## œ œ œ œ œ ˙ ‰ œ œ Œ ™ & œœ œ™ ˙ bœ ™ œ ˙™ ˙™ VII____________________________ rall. Ø mf œ ## ˙‰ ™ œ œ b ˙‰ ™ œ œ ˙‰ œ œœ œÓ™ œ œ œ œ ˙™ œœ œœ & œJ œ œ nœJ œ œ <#>œJ œ œ ‰ œ œ œ b˙™ ˙ ˙ ˙ ™J ™ ™ ˙™ rall. a tempo mp , b˙™ nœ œœ 1˙ ™ 4 œœ œœ ˙™ 40 œœ 3œœ 1 1 œ ‰ bœ 1 œ œ ‰ 2 œ 3 œ œ 1‰ 2œ œ0 œ 4J J J b˙™ ˙™ ˙™ 0 3 p VII__________________________ mp p & œ. 10 & Œ Œ ∑ Œ Œ œ #œœœœ œ œ œ œ œ œ œ œ. p œœœ œ œ œ œ œ œœ œ œœœœœ œœœ œ œœœœœ œ˙ œ œ œ œ œœ œ œœ œ Œ ‰ F œ. œ œ J p F œ . œ# œ œ p F ‰Œ œœ .. p ∑ œ œ. j j œœ œ œ œ œ œ œ. œ. Œ œ. œœœ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œœ ß œ œ œ œ œ œ œ œ. ˙ œ œœœœ œœ Œ Œ œ ß . . . . . .œ œ. œ. œ. œ œ œ œ œ œ . ß cresc. . œ. # œ. n œ. œ. œ. œ. œ œ. œ. œ cresc. ß . . . œ œ #œ nœ œ œ œ ˙ œ œ ˙ œ Œ ‰ œ cresc. J œ. Œ Œ œ F ˙ œ œ œ. œ. . œ œ. ˙ ˙ ˙ œ œ œ. œ ˙ p œ. œ. œ. œ . p œ. œ. œ. œ . p Œ. ˙ œ ˙ œ œ œ œ. œ. œ. œ. œœœ œ J ‰ Jœ œJ œ Jœ œ œ œ œ œ œ œ #œ. œ. #œ#œ œ #œ. œœ œ œ œß . œ. œ. œ. œ. œ . œ œ œ. . . . . œ . œ . œ œ œ œ . œ œ œ œ. œ. œ. œ . nœ œ cresc. œ. F. Mendelssohn œœœ ‰Œ . . œ. œ. œ. œ . œ œ. œ. œ œ f . . . œ. .œ œ. œ. œ. œ œ œ œ f cresc. œ. # œ. n œ. œ. œ. œ. œ. œ cresc. f . . . .‰ œ # œ n œ œ œ ˙. ˙ ˙ cresc. œ ˙f cresc. -7- 19 & 19 & 19 & 19 & 28 28 œ œ-. #œ. ∑ ∑ œ. œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ #œ. œ p œœ œœ œœ œœœœ œ œ œ ˙ Œ œ p Œ œœ œœ #œ #œ œ #œ. œ œ œ œ œ œ œ p 10 rall. ‚ 4 OOO ™™™ ‚ ## ˙ 3‚ Œ œ œ œ 4 1 2 & 2‰ œ œ 1 œ 1 3 œ œ œ „ ‚ Ê ‰ ‚ ˙™ J 1 3 0 ˙™ ∑ œ œ œ œ 3 Œ Œ #œ œ œ œ #œ œ &4 p 3 & 4 Œ Œ œœœœ œœœœœ œ œœ p 3 & 4 œ œœœœœ œœ œ˙ œ œ œ œ œ ˙ p œœ & Œ rall. p a tempo & 3 &4 10 VI_____________ , ˙™ j œ œ ˙™ j œ œ œ j œ œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ ˙™ œ œ œ œ œ ‰ œ œ ‰ œ ‰ J- œ œ œ ˙™ ˙ ˙™ ™ 0 ˙™ ## ˙ ™ & 2 10 mf f ## ˙‰ ™ œœ œ O ™ & œJ œ œ œ ˙™ ˙™ 6=D a tempo p f II____________ Git. 1 accel. f œ œœ #œ. Moderato 1 b˙ ## œ œ œ™ œj 4 ˙ Œ & ˙ œ b ˙13™ b˙ œ mf Lieder ohne Worte op 67 nr 5 I____________ I__________ 84 NOTBILAGA 28 28 & œ . œ œ œ. œ. œ. œ . œ œ œ. œ. œ. œ . œ œ . . œ. œ œ œ. œ. œ. # œ . # œ œ œ. œ œ π dim. rit. a tempo F œ . œ œ œ. b œ. œ. œ œ œ. . . œ œœ œ œ. œ. œ. œ œ œ. œ. œ. ‰ œ œ œ JJ π dim. rit. a tempo F œ œ œ. œ. œ. œœ œ œ. œ. œ. œœ œ . . . œ œ œ œœ . œ # œ˙ œ. œ. œ. # œ . œ œ dim. π rit. a tempo F ∑ œ ˙ œ ˙ #œ œ Œ œ ˙ œ ˙ œ ˙ dim. œ ˙ π œ ˙ rit. a tempo #œ. œ. œ. œ. œ . œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ# œ œ œ œ œ œ# œ œ œ œ œ œ# œ œ œ œ ... œœ .œ œ œ œ œœ & # œœ .. # œ œ . . . . œ œ . & # œœ. . œ œœ œœ œ. & œ . œ. œ. œ. ß dim. œœ œœœœ # œœ .. ‰Œ ß dim. # ˙œœ .. œ œ œ œ œ œ Œ ß dim. œ dim. ˙ ß ß dim. p œœ # œ n œ œ œ ß dim.p cresc. p œ œ œ œ# œ œ œ œ œ # œ œ œ œ # œ ß dim. p cresc. p j œ œ œ œ œ œ œ œ #œ œ. œ cresc. p ß dim. p p œ œ œ cresc. œ œ œ œ #œ. œ J œ œ. Œ Œ Œ œ œœ f œ ‰ œ œ œœ œ J Œ ‰ œ # œœ fJ ß ‰ œ œœ œ œ # œ # œ œ # œ . œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ # œ . œœ œœ ß f œ ˙ ß œ ∑ #œœœœ œ a tempo œœ œœ œ. ß œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ. a tempo ˙ œ. œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œœ ∑ œ # œœœ œ œ œ œœ œœœœœ œ œœ a tempo œ˙ . œ œ œ œ œ œœ œ˙ œ œ œ œ œœ œœ œ f œ #œ œ U ∑ U œ œ œ œ œ œ œ˙ . · VII u U œœ œ œ œ œ œ œ œ œœ œ ˙ . ∑ œ # œœœ œ œ œœ œœœœœ œ. œ ˙ œœœ œ œ˙ œ œ œ œ j j U œœ œ œ œ œ œ ˙œ . ˙ u -8- 26 Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 27 .se BRUNE LUFTFUKTARE B125 MED BIO-FILTER För privatpersoner eller musiklärare som har flera fina gitarrer och vill skydda dem från den torra inomhusluft som uppstår när det blir kallt väder utomhus. Det är inte roligt när gitarrerna spricker! Gitarrer mår bäst i ett klimat som har 50-60% relativ luftfuktighet vid normal rumstemperatur. Brune luftfuktare B 125 För rum upp till 60 kvm. Teknisk information: Dimensioner (B x H x D): 44 x 28 x 30 cm Vikt ca.: 4,5 kg Elförsörjning: 230 V/50 Hz Strömförbrukning: ca. 25 Watt Intervju med PRIS: 2895:� Din resurs för gitarrdelar och tillbehör Arvid Mörnes väg 1 i Bromma. Mån-Tors 11-18, Fre 11-16.30 (Lunch 13.15-14) www.gitarrdelar.se [email protected] 08-380208 Anders Miolin Jag träffade Anders Miolin en vårdag efter att han givit en härlig konsert i staden Lund (den första i Sverige på ca 12 år!) där han fortfarande har kvar en lägenhet, eftersom han har släkt i staden och tillbringar delar av sommaren här. Vi satte oss på Grand Hotel och pratade om Miolins karriär och hans syn på gitarren, musiken och inte minst pedagogiken. Det blev ett mycket expansivt samtal som bitvis kom att dra in de flesta aspekter av mänskligt liv, allt efter hur Miolins reflektioner över musiken utvecklades. TEXT: ROLF NILSÉN Gitarr och Luta 4 2013 | FOTO: ARSÈNE SAHEURS, ROLF NILSÉN OCH STEPHAN WEISS 29 Du har ju en stor spännvidd i din musik, som t. ex. den senaste skivan med titeln “Christmas dreams”, det är något nytt där, eller hur? – Ja, det är min första CD för BIS där jag gjort friare arrangemang. Tidigare har jag ju gjort alla de här med Satie, Debussy, Ravel och Granados som är noggranna transkriptioner. Den nya kan man säga är fantasier kring julsånger, med element av jazz och folkmusik. Jag ser inte mig själv som gitarrist utan som musiker. Jag gjorde en jazzkonsert förra veckan i New York tillsammans med en amerikansk pianist – det är en utmaning för en klassisk musiker att vidga sina horisonter. Det finns egentligen inga gränser inom musik och varför ska man bygga upp gränser när de inte finns? Det motverkar utvecklingen. Idag har vi möjligheten att höra alla typer av musik från hela världen. Varför då inte utveckla i stället för att begränsa musiken? Det har alltid funnits en interaktivitet mellan folkmusik och s. k. konstmusik, de hade aldrig kunnat leva utan varandra. Nej, genreindelningen är ju egentligen något suspekt, det kan verka som en praktisk vägledning men när man börjar skrapa på ytan blir det mer och mer tveksamt... – Det är lite detta som jag försöker visa i mina program också. Jag börjar med Sanz som ju är “klassisk” musik baserad på folkmusik. Sedan kommer Mertz och hela den eran med bl. a. honom och Schubert som är inspirerad av folksångstraditionen. Därefter Gershwin som är ovanlig i det att han var vit musiker och kompositör och intresserade sig för den svarta musiken. Och Piazzolla som ju också är gränsöverskridande. Vilket år var det? Apropå gränsöverskridanden, när var det du flyttade till utlandet? – Ja, det är den professur som Konrad Ragossnig hade en gång. Han var både i Wien och i Zürich, och i Basel. Men han hade nästan inga elever kvar, så jag fick bygga upp en klass från scratch. Nu har klassen växt och jag har elever från hela världen, Asien, Europa... – Jag bodde i Lund till jag var 25, men jag är född i Stockholm. Kom till Lund när jag var fem och känner mig som lundensare även om jag inte pratar skånska. Jag kom in på musikhögskolan i Köpenhamn när jag var 15 och studerade där i sju år och tog två examina där, pedagog och konsertdiplom. Gitarren, den är bra därför att den är outvecklad, den är inte färdig. Jag gjorde också två år i Malmö med solistdiplom för Per-Olof Johnson (även i Köpenhamn för Per-Olof Johnson). Sedan ville jag utomlands och då var Oscar Ghiglia i Basel så jag tänkte att jag sticker dit, och jag gjorde inträdesprovet där och kom in. Och sedan blev jag kvar där. Jag gick tre år för Oscar och tog ett andra solistdiplom och fick sedan jobb som gitarrlärare på några musikskolor och gav många konserter där. Och sedan till slut så fick jag professuren i Zürich som jag har nu. Eller “fick professuren”, det låter ju lite fel. Det var i en stor tävling med folk från hela Europa, fem blev utvalda att spela, intervjuas och undervisa inför en stor jury. Och jag fick jobbet! – Låt mig tänka, det var 16 år sedan...1997! Och det är en välkänd professur, eller hur? Numer spelar du bara på den 13-strängade gitarren “Chiavi-Miolin” har jag förstått, men när du gick för Per-Olof Johnson, spelade du 6-strängad gitarr då? – Ja, för Per-Olof spelade jag 6-strängad. Och altgitarr förstås – som alla andra på den tiden. Altgitarr är ju inte riktigt i ropet längre... – Nej det försvann med Per-Olof tror jag. Det är lite tråkigt... Jag lärde mig att spela altgitarr, hela den repertoaren. Men sedan tror jag faktiskt att jag var först att börja spela annan musik på altgitarr. Satie och sådant. Jag tänkte att “På det här instrumentet kan man göra andra saker!” Jag gjorde Skrjabin, Satie, Granados – lite intimare pianomusik, vilket lämpade sig extremt bra. Och sedan när jag kom till Schweiz så hittade jag av en ren slump en helt fantastisk 10-strängad gitarr av en schweizisk byggare som jag då använde för den normala repertoaren. Då ville jag ha en 10-strängad gitarr och den är lite starkare än altgitarren som ju är lite intim av sig. Tills en dag då jag sa att jag vill ha en 13-strängad gitarr som täcker hela det här registret. Och den här gitarren jag har fungerar också som en altgitarr eftersom jag har en capodastro som täcker alla strängarna så att jag kan variera tonhöjden. Fast det handlar egentligen inte så mycket om tonhöjden utan om färgen, du får en helt annan klang. Jag kommer att tänka på Narciso Yepes som väl var tidigt ute med att spela på 10-strängad gitarr. Han gjorde ju det för att få lika mycket resonans från bassträngarna för hela den kromatiska skalan på diskantsträngarna i melodistämman. – Ja, det där beror ju lite på vilken skala man spelar i, men det stämmer att man får helt olika övertonsserier och olika klangfärger med de här basarna. Det är väldigt komplext detta och svårt att jobba med, men samtidigt har man mycket mer möjligheter med extra basar. Man får ju också ett större jobb att dämpa strängar när man spelar med basar som klingar med. Det blev ju Yepes efterhand lite trött på... – Precis. Det är som när man spelar Bach, då måste man hålla linjerna rena. Men om man spelar t. ex. Roland Dyens Saudade No 3 (som Miolin framförde i sin konsert) så vill Dyens ofta att strängarna ska få vibrera, han vill ha det där med bordunerna... Men då tänker han väl utifrån 6-strängad gitarr? – Jo, men jag vet att Roland tycker om min inspelning. Det är samma sak när jag spelar Satie, även om det är en annan sfärisk atmosfär i de styckena. Hur stämmer du din 13-strängade gitarr? – De 6 normala strängarna i vanlig stämning, och de övriga (basarna) stämmer jag efter stycket, d.v.s. D, C/Ciss, H/B, A, G/Giss, F/Fiss, E. Men jag vill ju också framhålla, särskilt eftersom intervjun är för en gitarrtidskrift, att detta är ju inget angrepp på den 6-strängade gitarren. Det är viktigt att säga, eftersom någon annars kan tro att jag vill ersätta något annat med den 13-strängade gitarren. Nej, det är inte så. Det är ett helt annat instrument. Den 6-strängade gitarren ska fortsätta att existera som den är, och man kan om man vill utveckla saker i den. Jag är väldigt mycket för teknisk utveckling – hade vi inte haft den tekniska utvecklingen så hade vi inte haft pianot idag! Men cembalon fortsätter ju att existera, det finns ingen anledning till att instrument ska upphöra att existera. Det tråkiga är kanske att lutan slutade att utvecklas, plötsligt så hände inget mer på den fronten. Jag vet att det finns försök nu med t. ex. liutoforte, att göra ett starkare 30 Gitarr och Luta 4 | 2013 Foto: Rolf Nilsén lutinstrument, men det är inget angrepp på den vanliga lutan. Det finns ju egentligen inga gränser för vad man kan göra, och det är det som är så intressant. Jag hade ett långt samtal med Carlo Domeniconi, vi är alltid på samma festivaler, och han sa: “Gitarren, den är bra därför att den är outvecklad, den är inte färdig. Den är inte som en fiol, den är färdig. Men en gitarr kan du utveckla.” Gitarr och Luta 4 | 2013 ett självändamål. Jag spelar inte gitarr för att jag vill spela gitarr utan för att jag vill spela musik. Jag spelar 13-strängad gitarr för att jag vill spela en viss slags musik som uppfyller min inre klangbild. När jag första gången provade min 13-strängade gitarr så var det som att höra min egen själ! Om jag istället sitter med ett instrument som jag inte kan förverkliga min klangbild med – då är det ju frustrerande! Då är det som en målare som bara har några få färger och inte ens kan blanda dem för att få fler nyanser... Apropå ljudhålet som du nämnde, det är faktiskt inte en helt ny idé, utan det var en gitarrbyggare i Madrid på 30-talet som delade upp klanghålet i två halvor och satte dem högst upp på varsin sida om greppbrädan och sa att det var en gitarr kallad El Toro. Jag pratade med min gitarrbyggare, Ermanno Chiavi, om ljudhålet och han säger att ljudhålet har egentligen bara en funktion, att låta luften cirkulera! Hålet kan alltså egentligen placeras på olika ställen, även på sargen som ibland är fallet. Och med den placeringen som min gitarr har så blir det en större yta av locket som kan vibrera. Jag tycker själv att det är lite häftigt, lite som en Picasso! Foto: Rolf Nilsén Det är något vi kan skryta med faktiskt, alla olika gitarrtyper som finns. Det är fantastiskt! Harpgitarren var ju en gitarrtyp som liknar det instrument du spelar på lite. Ljudhålets placering är ny för mig men annars verkar det finnas många likheter... – Nej det stämmer, det har ju funnits harpgitarrer, Sor spelade en 10-strängad sådan, Aguado likaså och Mertz. Men för mig har det mer att göra med frågan “Vad behöver jag för att spela en viss typ av musik?” Och man kan egentligen inte spela Bachs lutmusik på ett tillfredställande vis om man måste kastrera baslinjerna. På 6-strängad gitarr ska man spela violin-partitorna eller cellosviterna, det passar fantastiskt väl. Men om man ska spela lutmusiken eller Weiss, då är man väldigt begränsad på en 6-strängad gitarr. Ja, det är ju ett musikaliskt val man gör, som man också har ett ansvar för: det här instrumentet och den här musiken... – Precis. Man får inte glömma att ett instrument är bara ett instrument och aldrig Ja, det är ju också mycket musik som är ungefärligen samtida med Picasso som du spelar på den, så det passar ju bra! – Ja just det! När vi nu är inne på den musik du spelat på den 13-strängade gitarren, Satie t. ex., så är det ju musik som inte så ofta spelats på gitarr och som man kanske inte så lätt föreställer sig skulle passa på gitarr. Även om jag blivit helt övertygad om den möjligheten av dina inspelningar... – Ja...alltså, man måste vara klok i vad man väljer att spela och transkribera. Frågan är: “Tänk om Ravel hade skrivit ett gitarrstycke. WOW” bidrar man med något till musiken? Det är ett stort frågetecken. En transkription eller en bearbetning ska ta fram någonting som redan finns där och förstärka den istället för att begränsa den. Till exempel så passar ofta spansk pianomusik bra på gitarr eftersom pianot imiterar gitarren och då tar man tillbaks musiken till dess rötter, så det är helt OK. Min idé med Satie, Debussy och Ravel, vad vill jag ta fram där? Ravel var den svåraste av dem, virtuost och tekniskt. På pianot kan du göra så mycket som du inte 31 Det är väl också så att det inte finns så väldigt mycket skrivet för gitarr från den perioden, eller hur? Ska gitarristerna gå miste om den perioden? – Segovia träffade Ravel vid något tillfälle och Ravel lovade att skriva ett gitarrstycke, men det blev aldrig av. Det är ju en sådan slump i musikhistorien som påverkar väldigt mycket: tänk om Ravel hade skrivit ett gitarrstycke. WOW! Och jag tänkte när jag hörde om detta att det får vi ta igen och då började jag transkribera Ravel. Samma sak med Debussy, även om det var för tidigt för Segovia. Det fanns inte någon kontakt med gitarren, ofta är det ju personliga kontakter som avgör det hela. Hela Segovia-repertoaren, alla dessa Torroba, Turina, Tedesco, Rodrigo – Segovia kände ju dem. De tillhör ju generationen av kompositörer som kommer efter... – Ja, Segovia skapade ju en repertoar genom att han satt tillsammans med dessa kompositörer och i stort sett medkomponerade. Jag är ju elev till Oscar Ghiglia som var Segovias favoritelev, så jag har hört väldigt mycket inside stories om Segovia, hur han jobbade. Jag tror att Tedesco var den ende som sa ifrån att “Nej, jag vill ha det så här!” Hur avgör man vilken musik som passar att transkribera för gitarr? – Först måste det fungera tekniskt, att du kan återge det material som är skrivet, alla harmonier, alla melodilinjer, alla stämföringar t. ex. När jag gjorde min Granados-skiva så var just de här sakerna viktiga för mig: stämföring, harmonier och baslinjer. Och det är viktigt att man inte bara slumpvis anpassar arrangemanget efter vad som är möjligt på gitarren så att man har en baslinje som är huller-om-buller bara för att det inte går på något annat sätt. Det är ett kriterium. Och det är något att beakta: Om man inte kan hålla dessa kriterier så att man respekterar kompositionen, då ska man låta bli. Om man tittar på Debussy så är det ju ibland väldigt “breda” ackord... – Ja, och där har jag valt vilka preludier jag tar med, jag har ju t. ex. inte försökt mig på Den sjunkna katedralen. Det är ett fantastiskt 32 Foto: Arsène Saheurs kan på gitarr. Men det jag ville ta fram där var färgerna, som jag tycker finns där men som man inte alltid hör på piano eftersom pianot inte har samma möjligheter till klangskiftningar som gitarren har. Där lade jag mitt fokus i det arbetet. Det var en recensent på svensk TV som sa att alla färgerna fanns på rätt platser i min inspelning, och det gjorde mig glad – då var det någon som hade hört det som jag försökte åstadkomma. stycke, men att försöka transkribera det för gitarr, det hade naturligtvis varit att inte göra stycket rättvisa. Även Rachmaninovs preludium, det kända i ciss-moll, det gav jag mig på, men det hade blivit begränsat... Barbers Nocturne, också ett fantastiskt stycke, men det är för komplext! ett legato där, beroende på vad som är lättast att göra. Det här jobbar jag medvetet med med mina studenter, att de ska förstå hur man artikulerar. Jag menar egentligen att om man inte kan sjunga ett stycke så kan man inte heller spela det. Man ska arbeta med musiken i tre steg: Sing – Read – Play. Först sjunga, sedan läsa noterna och därefter Ok, det är en aspekt. Men klangerna då? spela stycket. Jag jobbar ofta med noterna – Jag tror att orkestermusik, det kan man utan att spela först, sätter mig ner och läser transkribera för gitarr, man kan återge så att jag ser styckets struktur. Om man mycket av orkesterklanger på gitarr börjar med att spela blir man så upptagen med själva spelandet att man missar 50% av Det finns ju många klanger i informationen. Läsa först och försöka se alla en orkester... stämmor, försöka se harmoniska strukturer – Ja, det beror ju på stycket förstås. Men och när du har förstått det så, för det första det måste finnas något i stycket som du tar kan du memorera allting och du ser också ut och visar i ett strålkastarljus. Det finns vad som är viktigt att föra fram. tillräckligt med bra musik att transkribera En annan sak jag alltid tänker på när jag om man vill syssla med det. Till syvende undervisar är att försöka sätta in musiceoch sist handlar det om innehållet, hur kan randet i ett större sammanhang. Sätta in man få fram innehållet så att man förstår gitarren i ett större musikaliskt sammanhang, strukturen och upplever stycket. Och det t. ex. att eleverna lär sig spela i ensemble, lär kan man då göra på vilket instrument som sig följa en dirigent, att jobba med sångare helst som passar. är mycket bra just för att kunna förstå de melodiska linjerna. Och för sångare är det De tre kompositörerna Ravel, Satie bra att jobba med gitarrister för då lär de sig och Debussy som du transkriberat är de harmoniska strukturerna. Men också att ju så stora ikoner och deras musik så sätta in musiken i ett större sammanhang så välkänd... att man vet i vilket koncept, vilket politiskt, – Ja, det är lite riskabelt. Det är lite att tigga historiskt sammanhang det här stycket om stryk. Satie var den första jag spelade in kom till. All konst är ju en produkt av den historiska situationen och den sociala situationen, vilket också gör Per-Olof var en stor musikalisk musiken mer spännande eftersom man plötsligt befinner sig i historien förebild för mig på alla vis, istället för att bara spela ett lösryckt stycke. men även en förebild som Jag tycker att det är lite av vårt människa och som lärare. ansvar som musiker att veta vad vi gör. Och vad kan jag som musiker göra för att motverka barbari och och den fick god kritik. Och sedan Debussy, fascism, fundamentalism, allt bakåtsträvande där kommer jag ihåg att jag gav konsert – vad kan jag göra som musiker? Jo, kunskap i Schweiz på ett ställe där jag fick låna och utbildning. Det finns så mycket kunskap Krystian Zimermans pianostol, han har ju som inte kan sammanfattas i en bok, ett gjort fantastiska inspelningar av Debussy. musikstycke innehåller så oerhört mycket Där satt jag på hans stol och spelade information. mina transkriptioner och kände mig helt blasfemisk och tänkte: “Nu kommer någon Abstrakt information? att straffa mig för detta!” Men han tyckte det – Ja, abstrakt information. Konst är vetande var helt OK. som vi ger vidare från generation till Jag lyssnar gärna på andra instrument generation. Bra musik är för mig musik som och är uppvuxen i en skola som snarare var återspeglar alla möjliga själsliga aspekter. Det en violinskola där man lyssnade på Heifetz gör Bach som ett exempel. Om jag spelar t. ex. och Oistrach, sättet att skapa en klang och Chaconne så brukar jag sätta ord på olika linjer... och sång, vilket ju är hela basen för harmonier som “Nåd”, “Förtvivlan”, “Ilska”, musiken. “Säkerhet”, “Hopp”, “Kärlek” – du har allt där hos Bach! Man diskuterar ju ofta hur man ska få gitarren att bli sjungande... – Ja, det finns i gitarrvärlden en dåligt utvecklad artikulationstradition. Om man tittar i ett partitur eller något så har du artikulationen utskriven. Det har du inte för gitarren, utan det är mer slumpartat: plötsligt har du ett strängbyte, plötsligt har du inte ett strängbyte, du har ett legato här, Skriver du ut orden i notskriften också? – Ja, ibland. Men jag behöver inte göra det för jag vet det, jag hör det direkt. Jag säger det till mina studenter också: “Vad betyder den här harmonien?” Och det finns många nyanser av t. ex. “Hopp”, “Kärlek”, “Förtvivlan”... Allt finns där, och det kommer av hans harmoniska arbete, naturligtvis. Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 33 Gunnar Hansson (pensionerad gitarrlärare i Malmö som varit lärare för Miolin) berättade för mig efter din konsert igår att Per-Olof Johnson betraktade dig som den mest musikaliska av alla hans elever. Och det var ju en hel del namn som passerade där... – Det visste inte jag... det var rörande att höra. Jag och Per-Olof hade en väldigt nära relation, en stor vänskap. På sätt och vis var han som en far för mig. Min pappa dog när jag skulle fylla 17 år och jag minns att Per-Olof tröstade mig och tog sig tid extra att prata med mig. Per-Olof var en stor musikalisk förebild för mig på alla vis, men även en förebild som människa och som lärare. Jag kom att tänka på Per-Olof Johnson eftersom du spelade Capricho Árabe igår, och Per-Olofs inspelning av det stycket har för mig blivit lite av en norm hur jag tycker att stycket ska spelas. – Per-Olofs inspelning är fantastisk. Och det är den tradition vi har från Tárrega, den linjen som går direkt från Tárrega över Scheit till Per-Olof och sedan till mig – det är en rak linje! Sedan kan man ju säga att på andra sidan kommer jag från Segovia över Oscar Ghiglia, så jag har bägge skolorna i mig! Jag vill säga om traditioner också att alla unga vill ju ifrågasätta traditionen, och det tycker jag är väldigt hälsosamt. Och det har jag också gjort, t. ex. med Oscar Ghiglia, jag gjorde alltid helt andra fingersättningar än Segovias, och om det inte hade varit jag så hade han skällt ut mig, för han skällde ut alla som ändrade på Segovia. Men jag kunde argumentera med honom, “avsikten med den här fingersättningen är det och det” – och då accepterade han det. Jag tror man måste titta på traditionen och lära sig av den, för det är mycket erfarenhet bakom den. Men man måste också se om det finns någon annan möjlighet att göra det här på? Det värsta man kan säga är: “Jag har alltid gjort på det här viset och kommer alltid att göra på det här viset.” Jag försöker ifrågasätta mig själv varje dag – och då håller man sig vaken. ergonomi, hur arbetar jag med instrumentet och inte mot instrumentet? Även neurologiska aspekter, vad händer i hjärnan när du övar? Och sedan förstås psykologin, varför spelar jag? Vad händer när jag sitter på scenen? Vad har du för projekt på gång här framöver? – Jag skriver en bok som ska heta “The Art of the Classical Guitar”. Det är ett stort projekt som ligger mig varmt om hjärtat eftersom det finns många saker som jag vill få ned på pränt. Det är ett slags skola, men det blir lite mer heltäckande, tvärvetenskapligt. Mycket Foto: Stephan Weiss TEXT: MIKAEL MANNBERGFOTO: PAULIN THORSELL Pro Guitar Tuner Stämapparaten för din iPhone och iPad Pro Guitar Tuner är en kromatisk stämapparat med hög noggrannhet för den kräsne. Stäm alla typer av stränginstrument. Appen innehåller också ett stort bibliotek med verkliga ljudsamplingar för de flesta typer av stämningar för gitarr. Du hittar även stämningar för Mandolin, Ukulele, Banjo, Balalajka mm. För dig som inte har en iOS enhet så ska du inte vara besviken. Använd vår gratisapp för datorn som du hittar på: www.proguitartuner.com 34 Gitarr och Luta 4 | 2013 Mikael Mannberg spelar gitarr Från vänster till höger – Jag bytte sida Hur ska en vänsterhänt göra? Lära sig anslag med högerhanden eller stränga om gitarren och slå an med vänstern? Kan man efter många års spel byta hand? Det är svårt, men det går! J ag är övervägande vänsterhänt. Vilken hand som jag använder till vilken aktivitet varierar; jag skriver med vänster men spelar tennis med höger. När jag vid elva års ålder började spela gitarr var det med strängarna uppochner. Ingen styrde mig. Jag övade de första månaderna på en felvänd gitarr, improviserade melodier och plockade ut låtar på gehör. Kanske påverkades jag av Paul McCartney (vänsterhänt) och kanske av att många tyckte att det var imponerande att jag spelade ”bakvänt”. Mina föräldrar ville att jag skulle börja spela för en lärare och det blev Lars Elénius som byggde upp mitt intresse för klassisk gitarr. Jag strängade om gitarren så att strängarna låg rätt och spelade med vänsterhandsanslag de kommande sju åren. Vi diskuterade aldrig om jag skulle vända på gitarren, tror inte att jag funderade på det. År 2008 hade jag gått ut gymnasiet och Gitarr och Luta 4 | 2013 sökte till Kammarmusikprogrammet på Mälardalens högskola för att studera för Per Skareng. Jag sökte med J.K. Mertz Tarantelle och kom in. Detta var ett glädjande besked för de senaste två åren hade jag mest spelat i band och övat mer elgitarr än klassiskt. Jag var glad att få studera för Per och återigen lägga fokus på den klassiska gitarren. Per hade ett villkor, att jag redan från början skulle vända på gitarren. Det tog En naturlig tillflykt lång tid innan jag tog det på allvar. Den första lektionen tog jag med två gitarrer med olika strängning, i förhoppning att jag skulle spela med ”högergitarren” som en extra tillgång. Men Per gjorde klart att jag endast skulle spela med högerhandsanslag. Vi diskuterade mycket vilka positiva följder detta kunde innebära. Först och främst så skulle det underlätta undervisningen, både den jag fick och den jag skulle komma att ge. Utbudet av gitarrer blir större och man kan spela på andra gitarrer. Det kunde även ha spännande tekniska följder: skulle jag få ett starkt legato, och skulle jag kunna utföra specialtekniker med vänsterhanden? Jag kände ett stort engagemang och var på resultatet. blev pianot. spänd Under den första tiden kände jag ett visst illamående när jag övade. Först kunde jag knappt trycka ned en sträng med vänsterhanden och anslaget i högerhanden resulterade endast i tafatta ljud. Det var en overklig känsla att ha detta projekt framför sig. Min glädje 35 över att ägna mig åt musik och att studera tion. Effektiv övning sitter inte bara i på Kammarmusikprogrammet gjorde att kroppen utan även i huvudet. Kunskaper jag inte hade några stora invändningar. man har sedan tidigare hjälper till att Men så småningom började jag känna snabba upp arbetet. Enligt min åsikt mig underlägsen de andra studenterna, kan ett välplanerat byte innebära mindre familj och vänner frågade varför jag skulle jobb än det som annars skulle uppträda vända på gitarren. Under det första halvåret i efterhand. Och som jag alltid har sett hindrade det mig från att öva. Många på saken: en nystart behöver inte alltid dagar spelade jag mest ”vänstergitarr” och vara en dålig sak, det har gett mig många så spelade jag elgitarr i ett band. värdefulla insikter både som människa Jag spelade till en början mest kammaroch musiker. musik och gömde mig bakom de andra musikerna, försökte att inte synas eller höras. Men visst saknade jag uppmärksamheten från publiken, och med en tafatt Tillägg från redaktören blick försökte jag hitta någon som ville säga En snabb fråga på mejlen någonting uppmuntrande efter konserten. till några välrenommerade När jag fick en vänlig kommentar så var gitarrpedagoger gav ett tydligt det väl för att man ville vara snäll, tänkte svar. När en vänsterhänt elev jag. Ibland spelade jag konsert på den börjar spela gitarr så försöker gamla ”vänstergitarren” – solo, klassiskt man få denne att lära sig eller med bandet. Då var konserterna på en rätt från början, anslag med annan nivå, folk i publiken ville plötsligt högerhanden. Detta för att komma och tacka. Ofta frågade de varför man får ett större utbud av jag skulle vända på gitarren och det gjorde gitarrer, att man kan spela på ju inte saken lättare. orkestergitarrerna och andras En naturlig tillflykt blev pianot. Jag gitarrer. I de flesta fall kan den började ägna mer tid åt att komponera och problem; jag började känna mig mer som en vänsterhänte lära sig spela arrangera. För övningens skull tvingade självständigt tänkande musiker. Under andra med högern. Men om eleven jag mig själv så småningom att överföra all året satte jag upp ett nytt mål: Sergio Assads tydligt föredrar att slå an med teoretisk och kompositionsmässig övning Aquarelle. En sats ur detta verk spelade jag in vänster hand så är det givetvis från pianot till gitarren. Det blev ett bra sätt och skickade som bidrag till Unga förmågor accepterat. Kanske finns det att alltid öva högerhänt. Nästa steg var att ta under Uppsala Gitarrfestival 2012. Jag var en flera åsikter i frågan? Välkomna att höra av er. mig i kragen, bestämma vad jag ville göra och av fyra som gick till final. Även om det inte sätta upp klara mål och riktlinjer: ingen mer blev förstaplats, så var det en fantastisk känsla ”vänstergitarr”, mindre att sitta där Sammanfattade synpunkter Det är idag en självklarhet och spela piano, jag skulle spela från Johannes Kitselis, Mertz Tarantelle med styckena gitarrbyggare: för mig att spela som en på min högerhandsanslag på Gitarren är normalt inte examenskonserten och ”högersymmetriskt konstruerad högerhänt. jag skulle vidareutbilda gitarr”. (balkningen under locket, intomig. Kan mitt arbete med att vända gitarren och nering i stallsadeln och halsens Det enda jag minns från den följande tiden specialövning av vänsterhanden ha hjälpt mig profil). Vissa gitarrer lämpar sig på Kammarmusikprogrammet är övning eller att spela den komplexa Aquarelle? Det tål att inte för omsträngning, i andra komponerande. Jag övade ofta avistaspel, fall är det möjligt att justera tänkas på. gitarren så att den fungerar för spelade nästan allt som jag kunde hitta och Numera konserterar jag ofta, både som solist vänsterhandsanslag. hoppade av bandet som jag spelade i. Nu var och kammarmusiker. Sedan jag vände på det bara klassiskt som gällde. Jag var glad att gitarren har jag medverkat i över 150 konserter. ha Per som lärare. Han var noggrann med de Jag är positiv till tekniska grundpelarna och bra på konstruktiv mitt byte och kritik. Jag blev mer noga med att anteckna de skulle aldrig vilja tekniska övningar som han rekommenderade ändra mitt val. Jag säljer gitarrer i världsklass. och att öva mer efter lektioner och konserter. Det är idag en Med tiden kom ett större mod att prägla mitt självklarhet för spel. mig att spela som Nu ville jag vidareutbilda mig. Jag hade hört en högerhänt. Det mycket om Jan-Olof Eriksson i Piteå, både var fyra år sedan Ny model dubbeltop. som arrangör och lärare och bestämde mig för jag sist höll i en att resa till Piteå och söka. Antagningsbeskedet ”vänstergitarr”. var till min stora glädje positivt. På examensSkulle jag få Göran Söllscher konserten i Västerås klarade jag målet att spela frågan om jag spelar sine konserter på en sådan. Mertz Tarantelle som en högerhänt! rekommenderar Studierna på Musikhögskolan i Piteå innenågon annan att bar nya möjligheter. Konsertverksamheten tog göra detta byte så Gitarrist, Carsten Grøndahl snabbt fart och med Jan-Olofs hjälp hittade skulle jag svara Tel. +45-24893285 · [email protected] jag musiklitteratur och fick tips till effektiv positivt, om det www.carsten.nu övning och interpretation. Att spela som en sker i rätt tid och högerhänt kändes inte som ett livsavgörande med rätt motiva- ∑ Casimiro Lozano ∑ ∑ LOZANO_Advertising_Sweden.indd 1 36 TEXT: STIG-ARNE WIDÉN Märkligt årtal i brittiskt musikliv Reflektioner kring tre stora brittiska musikpersonligheter och ett verk för gitarr V ad är det som är märkligt med året 2013? Jo – det är i år 450 år sedan som man anser att John Dowland föddes, 100 år sedan Benjamin Britten föddes, och under året så fyllde en av gitarrvärldens allra största artister, Julian Bream, 80 år! Det skapades en komposition för gitarr av Benjamin Britten som skulle knyta de tre samman för evigt: Nocturnal after John Dowland, Reflections on Come, heavy sleep. Stycket räknas som ett av de allra främsta inom den moderna gitarrmusiken. Här följer några korta biografiska notiser: john dowland (1563–1626). Tonsättare och lutenist. Mycket känd i sin samtid. Levde långa tider utomlands. Konverterade till katolicismen. Han kände sig hindrad i ”karriären” då han flera gånger sökte men inte fick platsen som hovlutenist i England. Tjänstgjorde vid det danska hovet ett antal år. År 1612 fick han så den eftertraktade tjänsten vid engelska hovet. Han skapade under sin tid många odödliga verk. Sånger, instrumentalmusik och musik för consort. Den större delen av dem trycktes under hans livstid bl.a. First, Second och Third Booke of Songs, Lachrimae m.fl. Dowlands lutkompositioner är bland de yppersta som skrivits. (1913–1976). Tonsättare och pianist. Började komponera redan vid fem års ålder! Privatelev till Frank Bridge. Studerade sedan bl.a. komposition för John Ireland vid Royal College. Blev med tiden en av Storbritanniens allra främsta tonsättare genom tiderna. Behärskade i stort sett allt inom konstmusikens kompositionsvärld vilket syns i hans omfattade produktion: orkestermusik, körmusik, solostycken för instrument eller röst och opera. Ett antal operor spelas fortfarande som Peter Grimes, The turn of the screw och A midsummer night’s dream m. fl. I detta sammanhang måste Brittens livskamrat Peter Pears (1910–1986) nämnas. Tenorsångare och mycket skicklig uttolkare av Brittens musik. Hade liksom Britten ett starkt intresse för den äldre brittiska musiken, och de två framträdde med både modern och äldre musik på repertoaren. f. 1933. Bream kom in på Royal College of Music som 15-åring, där han var inskriven som elev i klasserna för piano och cello. Han var redan då en driven gitarrist. Hans far var en skicklig jazzgitarrist, som under hans tidiga år hade uppmuntrat honom i hans spel. Bream lyckades att utveckla sitt gitarrspel parallellt med sina ämnesstudier vid Royal College, och han hade också börjat att ägna sig åt att studera lutspel och väcka liv i den brittiska luttraditionen, som då förde en tynade tillvaro. Under sin långa karriär har Julian Bream alltid mötts av stor respekt för sin skicklighet och inlevelse i såväl den klassiska som den moderna repertoaren, sitt fulländade spel och sin musikaliska bredd. julian bream Om vi nu tar vår utgångspunkt i Nocturnal och dess tillblivelse, så visar sig många intressanta aspekter och omständigheter. Banden i tid och rum är magiska… Julian Bream berättar att han flera gånger på 1950-talet hade bett Benjamin Britten att skriva ett solostycke för gitarr. De två hade träffats första gången på Aldeburgh-Festivalen 1952 där Bream hade spelat. På ett party efter konserten föreslog Peter Pears att Bream och han skulle framföra några stycken för luta och sång spontant. Det blev startskottet för ett samarbete de tre emellan som fortsatte under många år. Under årens lopp ackompanjerade Bream ofta Peter Pears vid olika konserttillfällen. Det berodde på att Britten tid som annan behövde koncentrera sig på komponerandet. En stark vänskap växte fram mellan de tre. Med tiden väckte Julian Bream Benjamin Brittens intresse för gitarren. Britten tyckte redan mycket om lutan som instrument och den tradition som den stod för, men kände att det kunde vara på sin plats att komponera för gitarr. Det resulterade i några arrangemang av folkmusik för gitarr och sång och en sångcykel, Songs from the Chinese. Stycken som uppskattades mycket. Men Bream släppte inte önskemålet att Britten skulle skriva ett soloverk för gitarr. Detta resulterade så småningom i att Britten 1963 komponerade Nocturnal after John Dowland. benjamin britten Jag stödjer Svenska Gitarr och Luta Sällskapet & Svenskt Gitarrliv Luthier Lars Jönsson Bygger och Reparerar Knäppinstrument 05.06.2013 14:19:20 Uhr Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 37 RECENSIONER SKIVOR Valet av utgångspunkt för detta solostycke stämde mycket väl överens med Benjamin Brittens intresse för den äldre brittiska musiken. Britten valde att utgå från stycket Come, heavy sleep, Nr 20 i John Dowlands First Booke of Songs or Ayres of Four Parts (1597). En sång med lutackompanjemang. sammanhang. Bream var övertygad om att Britten skrev musik utifrån sig själv. Han anpassade gitarren till sitt eget musikaliska språk, snarare än att anpassa detta till gitarren. Bream sade om Britten: ”I’m sure he understood the instrument better than I do; in fact, I know he did!” Vad finns då sagt om Come, heavy sleep? I sin stora biografi om John Dowland skriver Diana Poulton: ”This most beautiful and expressive song is another masterpiece of absolute simplicity, and here Dowland makes use of his knowledge of the special sonorities of the lute with moving effect, particular of the junction of the fourth and fifth lines.” Hur formade Benjamin Britten kompositionsmässigt Nocturnal? Han låter gitarren först spela åtta variationer av stycket, och därefter låter han det hela landa i Dowlands eget tema. Till sin karaktär anspelar Brittens komposition på hans egen oro för natten, drömmar och sömn. De olika satserna bär namn som anspelar på detta. Hur såg Julian Bream på Nocturnal som komposition och vad var hans uppfattning om Benjamin Britten? Bream hade mycket stor respekt för Benjamin Britten både som kompositör och som person. När Nocturnal var färdig så kände Julian Bream ett stort ansvar att kunna tolka detta stycke som Britten hade skrivit för honom. Det ställde stora tekniska krav, och Bream berättar att han fick låna ett litet hus på Mallorca av en god vän för att ostörd kunna öva in sig på stycket. Bream berättar vidare om vissa svåra passager i Nocturnal, som han alltid under årens lopp har haft på sitt dagliga övningsschema. Jag har en RCA-LP som jag lyssnar på då och då, ”20th Century Guitar”, med Julian Breams inspelning av Nocturnal. Varje gång jag lyssnar på denna musik blir jag omsluten av en speciell atmosfär. Vad gäller Nocturnal så är det en typ av komposition som man sällan möter. Ett verk som man ”förs in i” på ett intensivt sätt. Tre stora brittiska musikpersonligheter har jubileum i år och Nocturnal firar som komposition 50 år! Den blev färdig på senhösten 1963 – ett mästerverk ! källor och litteratur • Tony Palmer: Julian Bream, A life on the road (Macdonald 1982) • Grammophone: Julian Bream interview, “Emma Baker meets the influential guitarist“ (2007) • The New Grove Dictionary of Music and Musicians (2:a uppl.) • Diana Poulton: John Dowland (Faber & Faber 1982, 2:a uppl.) • Sohlmans Musiklexikon • Nationalencyklopedin Cifras selectas de guitarra.. - Santiago de Murcia. Carpe Diem CD-16299 Musiken på denna skiva är hämtad från en nyligen upptäckt handskrift med musik för gitarr av den kände spanske gitarrkompositören Santiago de Murcia, Cifras selectas de guitarra. Handskriften, som kan dateras till 1722, upptäcktes av Alejandro Vera 2003 i ett antikvariat i Santiago, Chile, och Vera har publicerat både handskriften, transkription och kommentarer i A-R Editions serie Recent Researches in the Music of the Baroque Era. Vera har också försett skivan med ett intressant texthäfte. Handskriften förvaras nu i Biblioteca de Humanidades vid Pontificia Universidad Católica de Chile. Andra handskrifter med musik av samme Murcia har återfunnits i Mexico (Passacalles y obras de guitarra samt Códice Saldivar no. 4). Det är dock knappast troligt att de Murcia själv har besökt vare sig Mexico eller Chile så handskrifterna har troligen medföljt spanska emigranter. Dessa områden i Amerika var ju också under stort spanskt kulturinflytande. Musiken på skivan består huvudsakligen av danssatser (troligen ej tänkta att dansas till!), både aristokratiska och mer folkliga, samt passacailler. Murcia råder själv gitarristen att spela nära stallet i ensemblespel, men i solosammanhang ”spela mjukt i mitten av gitarren”. Som vanligt ger Murcia inga anvisningar om besträngningen av barockgitarren, men Gutiérrez använder den franska varianten. Exekutören på skivan, Cristian Gutiérrez, är chilenare, men är bosatt i Nederländerna. Europa ger kanske flera arbetsmöjligheter för en barockgitarrist/lutenist. Gutiérrez spelar på en modern kopia efter Juan Pagés, som är tillverkad av Julio Castaños i Malaga. Pagés tillhör förvisso gitarrbyggarna en generation senare än musiken på skivan, men spanska femkoriga barockgitarrer från början av 1700-talet är rätt sällsynta (om det ens finns några bevarade!) och Pagés är ingen dålig förebild som gitarrkonstruktör. Gutiérrez spel är virtuost, rytmiskt energiskt och hans tolkningar av musiken är helt övertygande. Han anger tonen redan i den inledande Jacaras por la E med sin harpliknande virtuosa inledning. Speciellt gillar jag hans rasguedoutförande som är perfekt balanserat med melodispelet. Jag tror att detta är hans debutskiva som solist, men han har gjort många inspelningar och konserter med olika ensembler. Cristian Guitérrez är ett namn värt att lägga på minnet! Rent allmänt så var Julian Bream djupt imponerad av Brittens insikter och förmåga att skriva initierat för gitarren som soloinstrument. Gitarren var inget instrument som Britten hade intresserat sig för tidigare. I fråga om knäppinstrument så var det lutan och harpa som Britten höll högt. Ändå, berättar Bream, var det ytterst lite som han kände att han måste korrigera efter det att han fått Nocturnal. Han berättar att Britten från början hade funderingar att skriva för luta, men blev avrådd av Bream. Britten funderade länge kring Nocturnal och han hade, enligt Julian Breams uppfattning, lutans klang i sitt medvetande. För, som Bream säger, Britten använde gitarren på ett sådant sätt i slutet av Nocturnal att man nästan tror att man lyssnar på en luta… (!) Britten fick gitarren att låta på ett sätt som han själv ville. Bream pekar också på att Britten under 1960-talet var fascinerad av ”natten”. Det kom igen i flera av hans kompositioner. Gitarren är ett mycket ”reflekterande” instrument. Speciellt vad gäller atmosfären, vilket passar i detta 38 Cristian Gutiérrez barockgitarr KENNETH SPARR Gitarr och Luta 4 | 2013 Gitarr och Luta 4 | 2013 Bruno Giuffredi plays guitars made by Pietro Gallinotti Sinfonica SDVD-017 (CD + DVD) Den italienska gitarristen Bruno Giuffredis senaste inspelning bygger på ett nytt koncept som jag endast sett en gång tidigare: inspelningen presenterar såväl Giuffredis tolkningar av de framförda kompositionerna som de gitarrer han spelar på. I detta fall är det framför allt gitarrer byggda av Pietro Gallinotti som figurerar på inspelningen, tio stycken byggda mellan 1933 och 1965. Dessutom förekommer två moderna kopior av Gallinottis gitarrer byggda under de senaste 10 åren av andra italienska byggare. Pietro Gallinotti (1885–1979) byggde först violiner innan han från 1930-talet och framåt koncentrerade sig på att bygga gitarrer. Bland gitarristerna som spelade på hans instrument fanns bl. a. Alirio Diaz. Eftersom man både får en DVD och en CD i förpackningen så kan man välja om man vill koncentrera sig på endast ljudet (CD:n) eller även få ett visuellt intryck av gitarrerna och gitarristen. DVD:n är längre än CD:n och rymmer 24 spår ytterligare, där de tolv gitarrerna får återge två korta stycken för att möjliggöra en mer konsekvent jämförelse. Det medföljer också ett innehållsrikt häfte där gitarrerna presenteras med foto, mått, träslag etc. Musiken som Giuffredi spelar är framför allt verk av Bach och Llobet och inspelningen är högklassigt producerad med ett klart och naturligt ljud. Detta gör det möjligt att följa gitarrbyggaren Gallinottis mognad genom de 10 gitarrerna från olika skeden i hans karriär, över ett spann av 32 år. En bieffekt av detta ovanliga upplägg är däremot att gitarristen hamnar lite i bakgrunden – gitarrerna blir huvudrollsinnehavarna. ROLF NILSÉN 39 RECENSIONER SKIVOR RECENSIONER SKIVOR / VIDEOS Hege Waldeland & Gunnar Spjuth Sergio & Odair Assad and Paquito D’Rivera Cello & Guitar Dances from the new world EMCD 1316 Instrumentkombinationen cello och gitarr är inte den vanligaste, men efter att ha hört duon Waldeland & Spjuth så undrar man varför det är så? Duon har samarbetat i tio år och utvecklat en fin dynamik som bygger på ett lyhört samspel och en hög konstnärlig insikt. Vad jag vet är detta deras skivdebut som duo och man hoppas att fortsättning följer. Musiken på skivan är delvis skriven direkt för instrumentkombinationen, Rolf Martinssons Twins uruppfördes för tio år sedan av just Waldeland & Spjuth. Samma sak gäller för Staffan Storms svit Sonnenuhr. De två musikerna får också var och en lite soloutrymme, Waldeland i två preludier av Sofia Gubaidulina och Spjuth i Dilermando Reis Se ela perguntar. Skivan inleds annars med Manuel de Fallas Nana som komponerades för sång och piano men nu arrangerats för duons instrument (av vem frågar man sig?). Skivan avslutas med Villa-Lobos Aria som ursprungligen skrevs för sopran och åtta celli. Kompositören arrangerade sedan om stycket för sopran och gitarr, och det är detta arrangemang som Waldeland & Spjuth utgår från. Här är då skillnaden den att cellon tar över sopranstämman, medan gitarrens roll motsvarar vad de åtta celli ursprungligen spelade. Waldeland och Spjuth är var och en för sig väletablerade solister och visar i samspelet att de även kan lyfta fram varandra. Det är en njutning att lyssna på denna väl genomtänkta skivproduktion som rymmer en spännande repertoar, goda instrumentalister och en utomordentligt inspelad akustik. The Two Francescos - Francesco Spinacino & Francesco da Milano Carpe Diem CD-16300 GHA 126.069 Den världsberömda gitarrduon med bröderna Assad har här hittat ett samarbete med klarinettisten Paquito D’Rivera för att med den instrumenteringen föreviga en rad kompositioner som har det gemensamt att de är nära associerade till dans och härstammar från Latinamerika. Paquito D’Rivera bidrar med två egna kompositioner och många av de övriga styckena är välkända och svängiga, som t. ex. den inledande fotbollssången Um a zero av Pixinguinha. Ett annat intensivt stycke är Alberto Ginasteras Malambo som avslutar baletten Estancia. Även lugnare och periodvis lyriska stycken som Virgilio Expaositos Vete de mi dansar fram genom klarinetten och över strängarna. Det blir tydligt hur de tre musikerna valt musik som de bär nära hjärtat och spelglädjen och experimenterandet är en genomgående röd tråd. Stämmorna ligger ofta nära varandra, samspelet blir intimt, gemytligt och lustbetonat. Kombinationen klarinett och två gitarrer är ovanlig, men det känns i lyssnandet av denna skiva som en självklarhet som borde utforskats för länge sedan. Skivan har inte en död sekund, bara musikglädje och jag kan tänka mig (och hoppas) att trion kommer att upprepa konceptet vid tillfälle. ROLF NILSÉN ROLF NILSÉN 40 Peter Croton, luta Gitarr och Luta 4 | 2013 Peter Croton liknar det tidiga 1600-talets musik vid 1900-talets jazzmusik, d.v.s. att mycket av musiken improviserades över givna teman eller modeller. Det fria improviserandet tog sig uttryck i lutmusiken som recercarer, fantasior etc. Croton använder förvisso den tryckta musiken som utgångspunkt, men försöker hantera den som improvisation. Det är mest tydligt på den första skivsidan som ägnas helt åt satser av Francesco Spinacino ur dennes lutbok Intabolatura de lauto från 1507, som ju också är den första tryckta lutboken. Spinacinos sökande och rapsodiska musik (ibland mindre begriplig) förefaller improvisatorisk och påminner enligt Croton om senare tiders preludier eller toccator. Det är kanske, som Croton säger, viktigt att uppfatta denna musik som utforskande och sökande samt att försöka ge uttryck för detta i sin tolkning av den. Jag tycker att Croton lyckas mycket väl i sina ambitioner att skapa känslan av sökande, men man kan väl inte alldeles utesluta att en del märkliga toner helt enkelt beror på korrekturfel i den tryckta förlagan. Sådana fel förekommer inte så sällan i både tryckta och handskrivna tabulaturer, men Croton nämner inte den möjligheten i texthäftet. Den andra skivsidan ägnas åt ricercarer och fantasior av Francesco da Milano, d.v.s. musik som är nästan fem decennier yngre än Spinacinos verk. I Francesco da Milanos lutverk finns inte samma tvetydigheter som i Spinacinos verk utan klarheten och kontrapunktiken är uppenbar. Beträffande Francesco da Milanos lutspel och improviserande finns det samtida vittnesmål om hans förmåga att trollbinda sina lyssnare. Gitarr och Luta 4 | 2013 Liknande, men betydligt senare, vittnesmål finns också om Sylvius Leopold Weiss. Detta styrker uppfattningen om att mycket av musiken faktiskt improviserades under dessa perioder i musikhistorien. Många av Francesco da Milanos stycken på skivan är välkända bland och ofta spelade av lutenister. Peter Croton är ursprungligen amerikan, men undervisar numera vid den ärorika Schola Cantorum Basiliensis i Basel och vid musikkonservatorierna i Bern och Basel. Han sysslar inte enbart med tidig musik utan är också verksam som gitarrist och sångare inom genrer som folkmusik och jazz. Dessutom ägnar han sig åt komponerande och författande av läroböcker. På skivan använder han sig av en luta av Michael Lowe från 1992, där Lowe har försökt rekonstruera en tidig 1500-talsluta. Ingen sådan i originalskick är bevarad och Michael Lowe förklarar själv i texthäftet hur han har resonerat vid rekonstruktionen av denna luta med sitt tjockare lock och sina kraftigare balkar under locket. Den klingar starkt, fokuserat och med jämnhet mellan registren. Peter Croton spelar övertygande, precist, varierat och vackert, trots att inspelningsmiljön inte varit idealisk med en innertemperatur på 15 grader och en del biljud från det gamla klostret Beinwil där inspelningen ägde rum. Dessa omständigheter besvärar dock inte lyssnaren. Croton ger en fin och harmonisk musikupplevelse med sitt spel balanserat mellan stark inlevelse och samtidigt återhållsamhet. KENNETH SPARR 41 RECENSIONER / SKIVOR, VIDEOS RECENSIONER / BÖCKER David Jaggs m. fl. Playing Renaissance Music on the Classical Guitar (nedladdningsbara videos) Anders Miolins julskiva spelades visserligen in under mars månad 2012 i Länna kyrka i Uppland, men eftersom den inte har recenserats här tidigare, och det ju ändå närmar sig juletid när detta nummer utkommer, så tänkte jag att det kan gå för sig att anmäla skivan. Det bör sägas direkt att detta inte är en traditionell julskiva, Anders Miolin är inte heller någon traditionell gitarrist. Man kan summera skivans koncept med att det är personliga tolkningar av traditionella julsånger och stilen varierar mellan harmoniskt svävande drömspel och ibland lätt jazziga arrangemang. Samtidigt spelar Miolin på sin 13-strängade klassiska gitarr (se intervjun med Anders Miolin på annan plats i detta nummer), och inspelningen visar upp den djupa klangbild som instrumentet erbjuder med de många bassträngarnas resonans. Skivan inleds med den välkända Stille Nacht och utan att vara expert på just julsånger så känner man igen även många av de andra spåren trots att Miolins arrangemang ibland blir ganska egensinniga. Men det känns väl berättigat med en inspelning som tar detta grepp om genren, i konkurrens med alla insmickrande versioner som finns på skivmarknaden. Miolin visar att gitarren (åtminstone hans egen 13-strängade) kan skapa en gitarristisk julstämning som genom instrumentets breda resonansbotten ger associationer till vita snövidder och kyrkorummets julandakt. Skivan avslutas med två kompositioner av Anders Miolin som även de har julanknytning. Ännu en av David Jaggs instruktionsvideos som visar hur renässansmusiken kan adapteras till att spelas på klassisk gitarr. I videon medverkar lutenisten Dai Miller som utförligt förklarar renässanslutans spelteknik. Detta ger en fyllig bakgrund till gitarrens entré i musiken. Miller visar de olika systemen för luttabulatur och diskuterar även hur gitarren kan närma sig luttabulaturen genom att stämma ned g-strängen till ett fiss och användningen av en capodastro. En snabbkurs i ornamentering på lutan bjuds också där Miller bjuder på en del intressanta iakttagelser i diskussion med David Jaggs. Jaggs spelar rollen av gitarristen som är okunnig om lutspelets finesser och ställer pedagogiska frågor som Miller ger tydliga svar och demonstrationer till. Slutligen (efter ungefär 2/3 av videon) kommer man fram till hur gitarristen ska förhålla sig till renässansmusiken. Perspektivet Miller ger är även här från hans horisont som lutenist och han demonstrerar även detta på lutan, så det handlar mest om vad gitarristen bör vara medveten om och bära med sig från lutan till gitarren. Därefter avslutar Dai Miller sitt avsnitt med att spela Dowlands Preludium innan David Jaggs under de sista fem minuterna kommer med lite synpunkter från gitarristens perspektiv och spelar Dowlands Fantasia nr 7. Denna video har en speltid på ca 37 minuter och är därmed betydligt kortare (knappt halva speltiden) än David Jaggs andra produktion “Playing baroque music on the classical guitar”(recenserad i Gitarr och Luta 2/2013). Jag är mycket glad över att David Jaggs tagit sig för att spela in dessa videos, men tycker egentligen att renässansen är värd lika mycket fördjupning som barocken, särskilt när han har Dai Miller vid sin sida. Videons nedladdning kan köpas över nätet från en adress som man finner om man söker fram trailern till videon på Youtube (sök på David Jaggs renaissance music on classical guitar). ROLF NILSÉN ROLF NILSÉN Anders Miolin Christmas dreams on 13 strings BIS 2026 SGLS & Gitarr och Luta önskar alla medlemmar, läsare och annonsörer en stämningsfull Jul och ett klangfyllt Gott Nytt År 42 Gitarr och Luta 4 | 2013 Thea Abbott. The Lady with the Lute. Diana Poulton. The Smokehouse Press. ISBN 978-0-9576335-0-6. Pris 15 GBP. Efter många bekymmer med konkursande tryckeri m.m. så publicerades slutligen Thea Abbotts biografi över ”kvinnan med lutan”, Diana Poulton, i augusti. Det var nog tänkt att boken skulle presenteras vid konferensen i samband med 450-årsjubileet av John Dowlands födelse, som ägde rum i början av maj 2013. Det är lite synd att inte det kunde samordnas eftersom Diana Poulton och John Dowland verkligen hörde ihop. Poulton var oerhört fascinerad och fullkomligt absorberad av Dowlands liv och verk. Det resulterade också i standardbiografin om Dowland (1972) och i utgåvan av hans samlade lutverk (1974). Diana Poultons betydelse för lutans utveckling under 1900-talet kan knappast överskattas, men hennes viktigaste insatser skedde under 1950–1980-talen. 1956 startade hon och den nyligen avlidne Ian Harwood The Lute Society, som var och fortfarande är en viktig samlingspunkt kring lutan med sina kurser, skriftutgivning, publicering av musik i tabulatur m.m. Diana Poulton och hennes förste lärare (och för den delen instrumentförsörjare) Arnold Dolmetsch var förvisso inte ensamma pionjärer. Under 1920- och 1930-talen fanns ansatser framför allt i Tyskland och Österrike för att återuppväcka den gamla lutmusiken. Betydelsefulla gestalter i detta sammanhang var Heinrich Scherrer, Josef Zuth, Hans Neeman, Kurt Rottmann, Walter Gerwig, Franz Julius Giesbert, men även italienaren Oscar Chilesotti. Ingen av dessa finns nämnda i Abbotts bok, vilket kan tyda på att det inte förekom särskilt mycket kontakter mellan dem och Diana Poulton. Detta förändras från 1950-talet när det internationella forskningssamarbetet kring lutan börjar ta fart. Abbott påminner om att under Diana Poultons mest aktiva period saknades de tekniker som skulle ha möjliggjort ett större internationellt samarbete, t. ex. fotokopiering, mikrofilmning, datorstöd m.m. Fotografering av källor och dokument var en dyrbar historia. De två världskrigen innebar naturligtvis också svårigheter för internationellt utbyte och en allmän bristsituation rådde. Abbott beskriver Diana Poultons mödosamma arbete i British Gitarr och Luta 4 | 2013 Library, där hon tillbringade mycket tid med att skriva av musik m.m. Hur som helst så var Diana Poulton synnerligen aktiv med skiv- och radioinspelningar, konserter m.m. under mellankrigstiden, men hon var också till sen ålder verksam som lärare och forskare. Många av dagens framstående lutenister har kortare eller längre tider varit elever till henne: Anthony Bailes, Nigel North, Jakob Lindberg, Christopher Wilson, Andrea Damiani m. fl. 1968 blev hon också den första professorn i luta vid Royal College of Music i London. Den posten upprätthåller i dag för övrigt Jakob Lindberg som alltså efterträdde sin lärare. Boken innehåller flera spännande beskrivningar av hennes elever kring hur de bjöds på både mat och billiga lutlektioner i hennes bostad på Wilton Square i London. Abbott gör ingen värdering av vare sig Diana Poultons lutspel eller hennes forskningsarbete m.m. kring lutan. Abbott koncentrerar sig i stället på personen och försöker ge en så fullständig beskrivning som möjligt. Diana Poulton var väldigt privat och mycket sparsam med att prata om sig själv, så Abbott har verkligen fått djupdyka i alla tänkbara källor som kan belysa denna märkvärdiga kvinnas liv och verksamhet. En del av Abbotts material är hämtat från de nekrologer som skrevs i samband med Diana Poultons bortgång. Boken är inte en strikt kronologisk biografi vilket innebär en del upprepningar. Det annars rikhaltiga bildmaterialet är inte av högsta trycktekniska kvalitet, men det får man acceptera med tanke på det låga priset på boken. Det hade varit praktiskt med ett personregister eftersom det är många intressanta människor som passerar revy i Diana Poultons liv. Att Thea Abbott är forskarutbildad framgår av hennes noggranna redovisning av sina källor och den fylliga bibliografin över Diana Poultons böcker, artiklar och inspelningar. Thea Abbotts bok är fascinerande läsning om denna mycket speciella kvinna med sin starka personlighet och Abbott ger intressanta tidsbilder från England. Man imponeras av hur mycket dessa pionjärer lyckades uträtta utan tillgång till Internet, fotokopiering, snabba kommunikationskanaler m.m. Jag hade själv några kontakter med Diana Poulton och hon svarade prompt och mycket prydligt på mina frågor. Jag antar att hon måste ha haft en ganska omfattande korrespondens. Jag gissar att Thea Abbott har publicerat boken på det egna förlaget Smokehouse Press. Boken med sitt mycket facila pris kan beställas från http://www.vanedwards.co.uk/ SmokehousePress/diana.htm KENNETH SPARR 43 RECENSIONER / BÖCKER Konserter Petrus Fabricius. Lauten- und Liederbuch. Faksimile und Transkription der Handschrift in der Königlichen Bibliothek Kopenhagen, December 1 Stockholm Tellus Kulturcentrum Midsommarkransen kl 13.00 Gummessonkvartetten Filmmusik till bildspel och adventsmusik med sång av Eva Bohlin Strandberg Signatur: Thott. 4° 841. Vol. 1: Faksimile & Kommentar Ralf Jarchow. Vol. 2: Transkription Ralf Jarchow. 407+ 346 s. Jarchow Verlag. Hamburg 2013. Pris: 180 EUR. Jag har tidigare recenserat flera av Ralf Jarchows utgåvor av lutmusik (Johannes Nauclerus, Ernst Scheles och Joachim van den Hoves lutböcker), men den mest imponerande utgåvan hittills är den aktuella Petrus Fabricius lut- och sångbok. Den är utgiven i två väldiga volymer, där den ena delen består av kommentarer och ett komplett faksimil av originalhandskriften och den andra av transkriptioner. Petrus Fabricius bok (som nu förvaras i Det Kgl. Bibliothek, Köpenhamn under signaturen Thott. 4° 841) har varit känd länge och dess betydelse som både språk-, litteratur- och musikhistoriskt dokument har framhävts av många. Hittills har det dock saknats en vederhäftig utgåva av denna viktiga handskrift och den musikaliska tillgängligheten har väl begränsats av att lutmusiken är noterad i det tyska tabulatursystemet. Handskriften är med sina drygt 300 sidor ett omfattande dokument och innehåller 260 stycken för luta (varav ett stycke för två lutor) samt nästan 170 sånger. Repertoaren är av naturliga skäl huvudsakligen tysk och bland mera namnkunniga lutenister kan nämnas Gerle, Fuhrmann, Heckel, Newsidler, Reymann och Waissel. Men även andra nationaliteter finns med: engelska med namn som Dowland, John Johnson, Brade, italienska som Borrono, Dalza, Gastoldi, nederländska som Phalèse, polska som Cato och schweiziska som Wyssenbach. Förekomsten av de engelska kompositörerna är inte förvånande vid denna tidpunkten, engelsk musik var mycket uppskattad vid de tyska och danska hoven. Det är väl sannolikt att även Fabricius själv komponerat en del av musiken i handskriften, men det är svårt att bevisa. Som visas i konkordansförteckningen så finns det åtskilliga unika musikstycken i handskriften. Formmässigt uppvisar musiken i handskriften stor variation och även svårighetsgraden är synnerligen varierande: från enkla och medelsvåra stycken till mycket svåra. Musiken är anlagd för en sex- till åttakorig luta. Det finns många gemensamma drag och kopplingar med en annan luthandskrift, Nauclerus lutbok, som också har utgivits av Ralf Jarchow. Nauclerus och Fabricius var samtida och kände varandra från skoltiden i Tönder. En viktig skillnad mellan de två handskrifterna är att Nauclerus noterar lutmusiken i fransk luttabulatur, medan Fabricius som sagt genomgående använder den tyska luttabulaturen. I den andra volymen av utgåvan finns dock all lutmusik transkriberad till fransk luttabulatur, alla sånger med melodier transkriberade till modern notation liksom sångtexterna. Vi skall vara Jarchow tacksamma för att han ger oss dessa genvägar in i handskriften! Mannen bakom handskriften, Petrus Fabricius, föddes 1579 i den urgamla och numera danska staden Tönder på Sydjylland nära gränsen till Tyskland i ett omtvistat område som omväxlande har varit danskt och tyskt. Tönder låg i det gamla hertigdömet Schleswig. Fabricius studerade vid universitetet i Rostock 1606–1608 och blev sedan präst i Bylderup och Varnaes inte långt från Tönder. Det är väl sannolikt att huvuddelen av handskriften påbörjades omkring 1605 under Fabricius studietid i Rostock, men det saknas uppgifter om ett slutdatum. Fabricius själv dog 1650. Man kan konstatera att Jarchow enbart använder de tyska namnen på de numera danska orterna Tönder (Tondern), Bylderup (Bülderup) och Varnaes (Warnitz), men det kanske faller sig naturligt i detta dansk-tyska kulturområde? Jarchow ger en fyllig information om Fabricius liv och leverne baserad på egen och andras forskning. Jarchow nöjer sig inte med att bara presentera ett faksimiltryck utan har ägnat ett omfattande forskningsarbete kring sina utgåvor och det gäller inte minst Petrus Fabricius och hans lut- och sångbok. Detta forskningsarbete kring handskriften presenteras i både tyska och engelska versioner. I kommentar- och faksimildelen ger Jarchow en detaljerad beskrivning av handskriftens proveniens, fysisk beskrivning (bindning, vattenmärken, skrivstilar), och som nämnts biografier över Petrus Fabricius och andra, stämningar, repertoar och en synnerligen väl genomarbetad konkordansförteckning. Ett imponerande enmansarbete av Ralf Jarchow måste jag säga och ett av de mest intressanta exemplen på en lutbok skriven av en student från det tidiga 1600-talet. Fabricius lut- och sångbok kan enklast beställas direkt från www.jarchow.com Det är kanske ett tidens tecken att lutmusikutgåvor av denna kaliber publiceras och finansieras av privatpersoner och inte av de traditionella musikförlagen. 2 3 4 Linköpings Konsert & Kongress kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen Uppsala Konsert & Kongress kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen Cirkus Stockholm kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 6 Jönköping Kulturhuset Spira kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 7 Helsingborg Arena kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 8 Vara Konserthus kl 14.00 & kl 19.00 Julkonserter Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 9 Västerås Konserthus kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 9 Stockholm Musikaliska Det hemliga rummet Barnföreställning av Fredrik Holm Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr 10 Stockholm Musikaliska Det hemliga rummet Barnföreställning av Fredrik Holm Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr 10 Gävle Konserthus kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström Svenska Stråkensemblen 12 Kalmarsalen Kalmar kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 13 Göteborgs Konserthus kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen KENNETH SPARR Musiklärare! Gitarr och Luta 4 | 2013 Januari 12 Danmark Helsingör Vestervang kirke kl 16.00 Mauro Giuliani Gitarrkonsert op 30 Polonaise Ensemble Felix Maria Camitz gitarr 17 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsgatan 14 kl 19.00 Lilla Gitarrfestivalen Abreu Sisters gitarr och violin 17 Stockholm Berwaldhallen, kl 19.30 New Eyes on Baroque Radiokören/Peter Dijkstra, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Mats Bergström m. fl. 18 Stockholm Gustavsberg Artipelag New Eyes on Baroque Radiokören/Peter Dijkstra, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Mats Bergström m. fl 18 Stockholm Musikaliska Nybrokajen 11 kl 16.00 Lilla Gitarrfestivalen, Jakob Lindberg luta 18 Stockholm Musikaliska Nybrokajen 11 kl 19.30 Lilla Gitarrfestivalen Raphaëlla Smits gitarr 19 Stockholm Lilla Akademien kl 10.00–17.00 Masterclasses med Raphaëlla Smits och Jakob Lindberg 19 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsgatan 14 kl 19.00 Lilla Gitarrfestivalen Elevkonsert 19 Järvsö kyrka “Järvsö-Kvintetten” Flöjt, gitarr, elgitarr, dragspel & kontrabas. Järvsö kyrka Haga duo m. fl. 19 Borås Kammarmusikförening Sinnenas Hus kl 16.00 Schuberts Winterreise Jakob Högström baryton, Dan Larsson klarinett, Magnus Grönlund gitarr 19 Halmstad Martin Luthers kyrka, kl 18.00 New Eyes on Baroque Halmstads Vokalensemble, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Mats Bergström m. fl. 23 Stockholm Konserthuset, kl 19.00 H K Gruber: Busking för trumpet och orkester, Kungliga Filhar- monikerna/Sakari Oramo, Håkan Hardenberger, Claudia Buder, Mats Bergström. 25 Stockholm Konserthuset, kl 15.00 H K Gruber: Busking för trumpet och orkester, Kungliga Filhar- monikerna /Sakari Oramo, Håkan Hardenberger, Claudia Buder, Mats Bergström. 26 Norge Gvarv Kirke kl 19.00 Gisle Krogseth 26 Uddevalla kyrka kl 18.00 Elever vid klassisk gitarrlinje samt klassisk slagverklinje, Ljungskile folkhögskola ger konsert! 14 Stockholm Musikhögskolan Stora Salen kl 19.00 Folkmusikernas julkonsert Johan Nilsson gitarr m. fl. 26 Sölvesborgs Kammarmusikförening Göran Söllscher gitarr 29 Lund Skissernas museum Göran Söllscher gitarr, i samband med ett symposium om hjärnan. 14 Stockholm Älta kyrka kl. 18.00 Musikalshow. Ungdomar från Älta & Enmansorkestern Joakim Lundström, gitarr Bertil Håkansson Chefredaktör 070-2158790, [email protected] 25 Järvsö Järvsöbaden kl. 18.00 Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr 14 Örebro Konserthus kl 19.30 Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström & Svenska Stråkensemblen 14 Danmark Valby Timotheuskirken kl 15.00 Mauro Giuliani Gitarrkonsert op 30 Polonaise Ensemble Felix Maria Camitz gitarr Du vet väl om att alla musiklärare har rätt till en gratis prenumeration på RUM´ba, landets största musiktidning (40 000 i upplaga, kommer 4 gånger om året). Skicka ett mail med din postadress till [email protected] , så ordnar vi resten. Tala om vilken skola du arbetar på. Vi tar också gärna emot tips och idéer. 44 KONSERTKALENDER Februari 1 Landskrona kyrka kl 16.00 Ann-Sofi Härstedt sång Gunnar Spjuth gitarr 15 Stockholm Julkonsert. Älta kyrka kl. 16.00 Cantaton & Joakim Lundström, gitarr. Dirigent Charlotte Granberg. 1 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsgatan 14 kl 18.00 Gitarrmusikens utveckling del 4 samt skivrelease. Mårten Falk spelar musik av Britten, Berio m. fl. 15 Lomma kyrka kl 18.00 Mauro Giuliani Gitarrkonsert op 30 Polonaise Ensemble Felix Maria Camitz gitarr 1 Vimmerby Kulturskolans aula kl 18.00 Olle Persson & Mats Bergström Gitarr och Luta 4 | 2013 45 julKlaPPar gehrmaNs KONSERTKALENDER från Forts. februari Mars 2 Kristinehamns Konsertförening Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr 1 Stockholm Lilla Akademien, Norrtullsgatan 14 kl 18.00 Gitarrmusikens utveckling del 5. Mårten Falk spelar musik från 2000-talet. 5 Stockholm Södra Latin Aulan kl 19.00 Gitarrafton 7 Malmö Palladium, kl 19.00 Douce France Anne Sofie von Otter, Bengt Forsberg, Bengan Janson, Mats Bergström m. fl. 2 Vänersborg kl. 17.00 Opposites Attract Haga Duo & Walker/Zangari 8 Stockholm Allhelgonakyrkan, kl 18.00 Solomusik av J.S. Bach Georg Gulyás gitarr 19 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsg 14 kl 19.00 Elena Casoli 8 Bohusläns museum kl 12.30 Musik av Rodrigo, Bach, Albeniz. Elever vid Ljungskiles folkhög skolas klassiska gitarrprofil ger konsert! 19 Sundsvalls IV gitarrfestival Almamia Lilla scenen kl 18.30 Flamencons histora Erik Steen m. fl. 9 Helsingborg Dunkers Kulturhus, kl 19.30 Douce France Anne Sofie von Otter, Bengt Forsberg, Bengan Janson, Mats Bergström m. fl. 20 Oskarhamns gitarrfestival Ceciliakapellet kl 19.00 Eden-Stell, gitarrduo 21 Oskarshamns gitarrfestival Ceciliakapellet kl 19.00 Virginia Arancio 12 Stockholm Kammaren, kl 17.45 & 20.15 Sånger utan ord Mats Bergström & Georg Riedel 21 Sundsvalls IV Gitarrfestival Kyrkans hus kl 19.00 Mårten Falk i samband med European Early Music Day 13 Stockholm, Kammaren, kl 17.45 & 20.15 Sånger utan ord Mats Bergström & Georg Riedel 22 Sundsvalls IV gitarrfestival Kyrkans hus kl 13.00 Kulturskolans gitarrer 13 Göteborg Levande Musik Opposites Attract Haga Duo & Walker/Zangari 22 Oskarshamns gitarrfestival Ceciliakapellet Elevafton 22 Falkenberg Konsertförening Tångaskolans aula kl 15.00 Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr 16 Stockholm Musikaliska Opposites Attract Haga Duo & Walker/ Zangari Kjell Fagéus MusiKalisKt flöde 20 Sundsvalls IV gitarrfestival Stadshusalongen kl 19.00 Anabel Montesinos och Nordiska kammarorkestern 9 Danmark Slagelse Solisteriet kl 15.00 Fyriga Klanger och charmiga Valser Maria Camitz gitarr 14 Helsingborg Salongen Opposites Attract Haga Duo & Walker/ Zangari Kjell Fagéus SENSUS MUSIKBÖCKER 29 15 Danmark Hvidovre Musikskola Leo Brouwer Fantasia de los Ecos Öresunds Guitars gitarroktett Maria Camitz Artistisk mental träning för scen och undervisning Musikaliskt flöde Boken som ger nya verktyg till personlig utveckling och ledarskap. Det perfekta redskapet för musiker, studenter och lärare. Artistisk mental träning för scen och undervisning ge 12331, 176 sid, ill. 23 Hässleholms stora kyrka kl 17.00 Malmö Gitarrorkester Spela med hela kroppen är en utförlig bok om rytmikmetoden och hur den kan tillämpas i musikundervisningen – den första i sitt slag på svenska! spela Med hela Kroppen Författaren Eva Nivbrant Wedin går igenom rytmikmetodens grundläggande principer, hur man kan utveckla musikalitet, gehör, rytmkänsla och instrumentteknik genom kroppsrörelser och genom att använda flera olika sinnen. I boken finns förslag på övningar, arbetssätt och lektionsplanering, tips på redskap som kan användas, musikförslag samt mängder med färgfoton. Dessutom finns en genomgång av barns motoriska utveckling och kopplingen mellan rytmik, motorik och instrumentalspel. Spela med hela kroppen vänder sig i första hand till musikstuderande samt verksamma musiklärare i kulturskola, grundskola, gymnasieskola och annan musikutbildning. Den kan även med fördel användas inom andra former av undervisning och i konstnärliga sammanhang. Rytmik och motorik i undervisningen Eva Nivbrant Wedin är lektor i rytmik vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och har lång erfarenhet av undervisning i rytmik och motorik. Hon är en efterfrågad föreläsare och håller workshops och studiedagar både i Sverige och utomlands. SÄLJES 13-körig barockluta En komplett bok om rytmik på svenska! Vänder sig till såväl musikstuderande som alla typer av musiklärare. ge 11937, 312 sid, ill. 390 kr ISBN 978-91-7748-322-9 GE 11937 av lars jönsson [email protected] 46 Gitarr och Luta 4 | 2013 tel 08-610 06 00 www.gehrmans.se följ oss på 9 789177 483229 Spela med hela kroppen – Rytmik och motorik i undervisningen eva NivbraNt WediN 280 kr Dadodado - nytt från Mats Bergström! Ett par moderna svenska klassiker och ett knippe blivande? Opublicerade gitarrstycken av Olle Adolphson och musik från en älskad film? Det är något av innehållet på gitarristen Mats Bergströms nya CD/BD. Ett bonusspår, med liveelektronik i form av två massagekulor, har försetts med en video av Simon Larsson. Övrigt bildmaterial är signerat konstnären Jockum Nordström och fotografen Per-Erik Adamsson. De representerade kompositörerna har själva kommenterat sina verk i korta texter. De är inte vilka som helst: Björn Hallman, Anders Hillborg, Anders Nilsson, André Chini, Johan Berke, Anna Cederberg-Orreteg, Hans Gefors, Thomas Jennefelt, Ida Lundén, Christofer Elgh, Rolf Martinsson, Olle Adolphson, Anna Eriksson och Mikael Edlund samt kompositionsduon Ludd (Ida Lundén & Lise-Lotte Norelius). Dessutom medverkar remixaren Cornelia. Beställningsnummer: MBCDBD 02 Distribueras av Naxos och finns i din skivaffär eller direkt från www.naxosdirect.se
© Copyright 2024