Cornelisbladet nr 3, 2010
U T G I V E N AV C O R N E L I S V R E E S W I J K S Ä L L S K A P E T • Å R G Å N G 1 1 • O K T O B E R 2 0 1 0 Mest kvinnliga artister på årets minneskonsert CajsaStina Åkerström. (Foto: Hans Christiansen) Det kvinnliga artistinslaget är i högsta grad markant på den årliga konserten till Cornelis Vreeswijks minne. CajsaStina Åkerström, Lise&Gertrud, och Sarah Riedel svarar för de musikaliska hyllningarna medan Aftonbladets kulturredaktör Åsa Lindeborg tillika medlem av juryn för Cornelisstipendiet svarar för årets minnestal. Georg Riedel, Dan Viktor, Anders Lundqvist, Backa-Hans Eriksson och Jan Allan gör raden av medverkande komplett. et blir som vanligt två konserter i Katarina kyrka i Stockholm den 12 november, kl 18 och kl 20. Till den senare konserten gäller nedsatt entré för medlemmar i Cornelis Vreeswijksällskapet, 175 kr. Icke medlemmar betalar 275 kr. Nytt för i år är att det är numrerade biljetter så det gäller att vara tidigt ute om man vill vara säker på att få de nästa platserna. Det är första gången far och dotter Riedel medverkar på en minneskonsert för Cornelis. De räknar med att bjuda både på Cornelisklassiker, något mindre känt och eventuellt också något nyskrivet signerat Georg Riedel. Duon Lise&Gertrud har samarbetat sedan de möttes på Musikhögskolan i Stockholm för 20 år sedan. Med sin kombination av två röster och en cello har de satt upp ett flertal shower i Stockholm, turnerat i hela landet i Riksteaterns regi och gjort CDinspelningar. Mellan CajsaStina Åkerström och Cornelis Vreeswijk finns det en för- D enande länk i form av pappa Åkerström. I år är hon aktuell dels med boken Du och jag, farsan och som gäst på en Frödingskiva av Torgny Björk. Liksom CajsaStina har Dan Viktor fått Fred Åkerström-priset. Han har under de senaste åren setts i en rad olika Cornelissammanhang. Dan är en mångsysslare i musikens och teaterns värld men förknippas oftast med visor i Dan Anderssons och Cornelis Vreeswijks anda. ■ Lise&Gertrud. Georg Riedel. Sarah Riedel. Dan Viktor. (Foto Ulf Sandström) (Foto: Noomi Riedel) (Foto: Thron Ullberg) (Foto: Rose-Marie Westling) 12 november - Premiär för filmen om Cornelis! Ännu en Cornelisdag värd att minnas Än en gång lyckades Cornelissällskapet med konststycket att få vädergudarna att hålla sig lugna och stänga av regnkranarna under den 23:e Cornelisdagen. De fullmatade programmet som innehöll inte mindre än 17 solister och grupper gav publiken rejäl valuta för entréavgiften under det tolv timmar långa programmet. runt tal 1 300 Cornelisvänner från Sundsvall i norr till Ystad i söder hade sökt sig till Mosebacke söndagen den 8 augusti inte bara för att hylla Cornelis Vreeswijk utan också årets Cornelispristagare Jojje Wa- I denius som fick ta emot en check på 400 000 kr och en Cornelisstatyett. Cornelissällskapet kunde också glädja sig åt att det fick ett 60-tal nya medlemmar den här dagen. Cornelisbladets fotograf Lasse Jansson var i selen hela dagen och resultatet av hans ambitiösa arbete presenterar vi på denna och följande sidor. ■ ”Priset ger arbetsro” Cornelispristagaren Jojje Wadenius har många järn i elden: skivor med trumpetaren Jan Allan, pianisten Jan Lundgren och med en egen trio är aktuella. Dessutom planeras en turné med hans egna barnvisor. Ändå säger han så här om vad Cornelispriset betyder: – Det ger mig arbetsro! Jojje Wadenius. en, tillägger han, det innebär givetvis också en väldig inspiration. Jojje Wadenius samarbetade med Cornelis Vreeswijk på skivorna Poem, ballader & lite blues och Cornelis sjunger Taube. M 2 – Det var skönt att jobba med Cornelis. Han var ingen perfektionist. Det mesta improviserades fram. Ändå behövdes det inte många tagningar. – Vi kände på låtarna, prövade olika idéer. Någon närmare kontakt utöver det musikaliska fick Jojje Wadenius inte: – Han var inte den typen som man kom inpå livet och jag är nog i viss mån likadan. Så någon djupare vänskap blev det inte. ■ Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 Juryns motivering Juryn som utser Cornelispristagaren består av Karin Olsson kulturchef på Expressen, Åsa Lindeborg, Aftonbladets kulturchef, samt ordföranden i Cornelis Vreeswijksällskapet Silas Bäckström. Så här motiverade den valet av Jojje Wadenius: ”Cornelis Vreeswijk var en nationalpoet med gitarr. Gitarren är det viktigaste instrumentet i all populärmusik, och få behärskar de sex strängarna som Georg Wadenius. I Sverige är ”Jojje” Wadenius kompositören till barnvisor som blivit ett sammanhållande kitt mellan generationer. Internationellt är han musikern, i studio och på scen, som fått megastjärnorna att lysa över världen. Det är svårt att tänka på Cornelis utan gitarr. Lika svårt är det att prata om ’det svenska musikundret’ utan att nämna Georg Wadenius som dess föregångare.” ■ Gott om folk på Cornelisdagen i år också. Tack! Cornelisdagen är ett av de arrangemang Sällskapet kan genomföra tack vare att ett stort antal medlemmar ställer upp och hjälper till. Inger Jelldal kunde i år räkna in följande personer i ”hjälpstyrkan”: Janne Åström, Bengan Jansson, Mikael Rickfors. Wille Crafoord. Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 Alf Andersson, Helena Arnström, Hasse Bergman, Evelin Eklund, Joel Eklund, Christina Hellberg, Helena och Leif Hellman-Bard, Gun Hemström, Bo Holmberg, Lena och Lennart Johansson, Linda Johlin, Dennis Karlsén, Christina von Kokowska-Walter, Eva Larsson-Ginsburg, Naomi Lindh, Mats Lindqvist, Janne Malm, Thomas Molinder, Hasse Nilsson, Olle Nyman, Birgitta Pahlén, Moncia Pedersen, Mathias Pettersson, Rickard Pettersson, Gerd Poulsen, Tommy Rådberg, Anna Greta Segerberg, Petra Sporrong, Hannes Tjerneld, Siv Torelli, Fredrik af Trampe och Anki Wennerström. Till alla riktar styrelsen ett varmt tack. Sällskapet är i ständigt behov av frivilliga krafter som kan ställa upp och hjälpa till i olika sammanhang. Skriv ett par rader till [email protected] eller kontakta museet på tfn 08-667 73 65 och berätta vad du vill hjälpa till med. Steve Grahn. 3 Filmens Cornelis har levt TEXT: LASSE SANDLIN, FOTO: LASSE JANSSON Det första jag slås av är hur porträttlik han faktiskt är. Det andra är språket: att en norrman kan tala så svenskt. Det första har han fått gratis med generna. Det andra har han jobbat hårt för. Filmens Cornelis Vreeswijk: den 38-årige norrmannen Hans-Erik Dyvik Husby. n film om ett unikt konstnärskap men där vi också får följa människan Cornelis och hans sökande efter kärlek och bekräftelse. Det är halvannan månad kvar tills filmen ska ha premiär den 12 november och vi träffas för en förmiddagsfika på Tevere på Södermalm i Stockholm. Tevere – italienska för Tibern, Italiens tredje längsta men mest kända flod eftersom den flyter igenom Rom på sin väg ut till Medelhavet. Skånegatans Tevere har redan hunnit bli ett av Hans-Eriks favoritställen i Stockholm, och när han påstår att detta är Söders äldsta pizzeria är det något man får svälja utan att kunna kontrollera. Vi tittar ut över Nytorget med stadsdelens idag populäraste lekpark, genom åren inte alltid lika idyllisk som denna dag. Under 1700-talet användes nämligen Nytorget både till avrättnings- och bestraffningsplats, och här hudflängdes, d v s piskades, till exempel Gustav III:s mördare Johan Jacob Anckarström i tre dagar på sin väg mot avrättningen på galgbacken i Hammarby. För filmens skull bosatte sig HansErik i Hammarby sjöstad, och när filminspelningarna var klara i juni var det meningen att han skulle flytta tillbaka hem till Norge. Men si: hela familjen hade förälskat sig i Stockholm så här bor man fort- E 4 farande kvar – fotomodellen fru Gro Skaustein, dottern Else Victoria (2 år i december) och bonussonen Teodor, 8. Stannar i Sverige – Vi har bestämt oss för att stanna här. I åtminstone ett år till, säger Hans-Erik. Med omisskännlig Söder-dialekt… För att lära sig svenska drillades han i tre veckor av Paula Brandt, röstpedagog på Teaterhögskolan. – ”Skämtsvenska” hade man ju prövat på tidigare. Att tala som i Astrid Lindgrenfilmer och att tala som en göteborgare hade jag försökt sen mitten av 1990-talet. Dessutom hade jag i vintras strosat omkring i SoFo-kvarteren på Söder bara för att ta in miljön och snacket, berättar han. Idag kan Hans-Erik direkt peka ut den dag då han visste att han lyckats med språket: – Det var i slutet på mars, några veckor innan inspelningarna skulle starta. Jag var på Mosebacke för att lyssna på Dan Fägerquist, Vysotskijtolkaren. Jag spanade runt, bland annat i Cornelisrummet, och träffade en gammal servitör som jag kunde fråga om både det ena och det andra. Till slut kunde ju inte han låta bli att fråga tillbaka: ”Varför? Varför ställer du alla dom här frågorna?” – När jag då berättade, att jag skulle vara med i en film om Cornelis och sa att det var jag som skulle spela Corne- lis… – ja, då blev han riktigt arg. ”Stå inte här och lura mej! Jag VET, att det är en norrman som ska spela Cornelis.” – DÅ visste jag att jag hade lyckats! Hans-Erik Dyvik Husby föddes 15 juni 1972 och växte upp i Å på Lofoten, den plats där E 10 börjar, den Europaväg som sedan slutar i Luleå. Skönjer jag inte lite stolthet i rösten när Hans-Erik nu berättar: – Å är världens kortaste ortsnamn. Det har Guinness rekordbok slagit fast. Ett rekord man delar med de svenska orterna Å (på Vikbolandet) och Ö (utanför Ljungaverk). Däremot betraktas franska orten Y inte alls som lika kort. Hans-Erik förklarar: – Det beror på att bokstaven Å är så kort att den inte ens finns i engelska språket. Märkligt, men så är det. Punkare 16 år gammal flyttade Hans-Erik ensam till Oslo, blev punkare på Oslos gator och kom 1993 med i deathpunkbandet Turbonegro där han som Hank von Hell snabbt blev bandets frontfigur. Musiken har han haft med sig hela livet: – Jag växte upp med visor: Trygve Hoff var till exempel en av vännerna i hemmet. Från Trygve Hoff (”Nordnorsk Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 med musik i hela sitt liv julesalme”) är steget inte långt till Carola Häggkvist – som Hans-Erik Dyvik Husby förra året sjöng in en annan julsång med (”Stilla natt”) och därmed är vi inne på ämnet andlighet och tro: – Carola står för det hon tror på, sin andlighet. Jag använder min tro som ett sätt att överleva. Som ett verktyg i livet, här och nu, för att få goda grejer att hända. För att vara påläst hade jag på intervjudagens morgon ringt min gode vän Åge Aleksandersen – just på väg ut att fiska vid sin stuga några mil norr om Trondheim – i hopp om att denne kunde berätta lite mer om den man vi nu ska lära känna som Cornelis. Jodå, Åge kunde: – Man kan tro att Hans-Erik är en endimensionell person. Men det är han absolut inte. Snarare är han otroligt sammansatt, inte alls enkel att bli klok på. Han är snäll, han är hygglig, han är omtänksam – men han är också, vad jag skulle vilja kalla, ”en fritalande person”. I Norge har Hans-Erik Dyvik Husby till exempel gått i korståg mot psykiatrin. Han är starkt engagerad i den av scientologikyrkan grundade CCHR (The Citizens Commission on Human Rights) och för vars svenska avdelning KMR (Kommittén för Mänskliga Rättigheter) han numera är utsedd till officiell talesperson. Droger och demoner – Jag talar med poliser och domare, sammanfattar han den delen av sitt arbete. Liksom Medborgare Vreeswijk har Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 Medborgare Dyvik Husby också haft sina duster med droger och demoner. Ett ämne han gärna ventilerar: – Droger skiter i om dom är legala eller inte. Droger gör vad droger gör: dödar människor! Och Cornelis är bara en i räckan av artister som blivit dödade av läkare: Elvis, Michael Jackson, Kurt Cobain, Del Shannon … – Det är svårt att vara artist. Du krockar karriären, du krockar livet. Sen söker du hjälp – och får droger där också. – Livet är svårt. Men ingen har sagt att livet ska vara lätt. Det är på gott och ont. Häromåret tog 200 affärsmän livet av sig i Norge, men det skrev man inte om. Helt OK tydligen att göra konkurs – och dom lydiga gick och hängde sig… Filmens regissör Amir Chamdin hade arbetat på Cornelis-projektet i fem år innan det kunde sjösättas. Hans-Erik berättar: – Han hade sett en Turbonegrokonsert, och sedan dess hade han tydligen haft mej i tankarna för rollen. Men jag hade ju mina problem. När Hans-Erik provfilmade för rollen som Cornelis befann han sig på ett drogfritt behandlingshem i Skåne, på scientologernas narcononprogram i Eslöv. Då hade han gått på tunga droger i 24 år, varav de tolv sista på tunga psykiatriska droger. – Det var en lång resa, och det skulle bli mycket, mycket värre innan det blev bättre. Det är en omstridd metod och många hade åsikter om att Hans-Erik tog den vägen. Men, som han själv säger: – Nog är det konstigt att man ska bli attackerad, när man går på vård… ”Den galna vetenskapen” brukar Hans-Erik kalla den psykiatri som i hans eget fall gjorde att han slutade med heroin men fastnade i ersättningsdroger som subutex och metadon. – Att spela Cornelis har för mej varit jättebra mentalhygieniskt. Jag har fått konfrontera ögonblick av mitt liv som jag inte alltid varit så stolt över. I en intervju någonstans hade jag läst, att Hans-Erik hade en Cornelisfavorit för varje sorts humör. I den intervjun hade han varit på ”MördarAnders”-humör… – Ja, Cornelis gjorde ju låtar för varje del av livet. Alltså har jag en favorit för varje humör jag är på, säger han. Eftersom solen utanför Tevere nu skiner på sitt allra som gladaste humör borde ”Mördar-Anders” vara långt borta. Så vad istället, en dag som denna? Undrar jag och Hans-Erik funderar ett tag innan svaret kommer med ett leende: – ”Ågren”, idag är det ”Ågren” som gäller. Vädret! Skärgårdsmelankolin... Ågren står i fönstret, kikar på mitt bord. Gyllene min törst, skål, min bror! Skål för denna skuta! Till sist, ett ord på vägen från filmens Cornelis: – Nog är det väl jätteskönt att vi har något i samhället som kan binda ihop generationer. Som Cornelis. Det är unikt: alla gillar Cornelis. För den skull behöver man inte gilla varandra. ■ 5 Balladen om hurusom Mäster Cees hjärna eventuellt fungerade AV KALLE LIND Ett av den gode holländarens mer förglömliga verk heter ”Val-leken” och skrevs för Lennart Hylands tevejulfirande nån gång på det glada sextitalet. Hyland, med ett ben i det traditionella och ett i det moderna, ville uppdatera jullekarna och bad Olle Adolphson, Carl Anton, Thore Skogman och den skäggige holländaren att hjälpa till. Tre av fyra tänkte inte särskilt långt utanför lådan. dolphson skrev en söt barnvisa som gick ut på ”att de vuxna får passa på att krama om ungarna lite grann”, Carl Anton och Skogman hopp- och danslekar i stil med ”Räven raskar”. Cornelis petade in en antydan till politisk satir: ”Som bekant är den politiska grupperingen i ett rike (Sverige t ex) beroende av det faktum att vissa röster är mer värda än andra. Detta kallas ’valtekniska skäl’ eller ’1,4-regeln’.” Själva leken går sen ut på att fem deltagare utses till kandidater och att övriga ”medborgare” utrustas med mynt i olika valörer. Kandidaterna har därefter till uppgift att kräva sina medborgare på pengar alltmedan man sjunger Vem lurar dej och vem lurar du? Vem lurar vem för dagen? Skynda dej på att lura mej nu – för du är själv bedragen Lekinstruktionen är försedd med ett ironiskt PS: ”OBS! Pengarna behöver inte nödvändigtvis återlämnas inför varje nyval!” A Det intressanta här är inte bara det faktum man gärna förtränger när man 2010 tänker på Cornelis: att han faktiskt var en underhållare ”for hire” när det begav sej, som poppade upp hos Hyland eller Parnevik eller Lill-Babs likaväl som hos radikal långhårig ungdom. Även Val-lekens refräng är intressant. Den lyder i sin helhet: Turalleri – Turallerej! Kom lilla vännen – dansa med mej! Turalleri – Turallera! Vad du valsar bra! Det vill säja att den exakt överensstämmer med refrängen till ”Balladen om hurusom Don Quijote gick på en blåsning”, som Cornelis skrev flera år senare, som en kommentar till den där olycksaliga attacken mot två transvestiter. Öppna dörrar Dörrarna i Cornelis Vreeswijks huvud stod ständigt öppna åt alla håll. Tusentals citat, från romersk poesi, brasiliansk samba, svensk naturlyrik eller, som här, norsk danslek, måste stän- digt ha virvlat runt därinne, redo att närhelst bli nerplockade och satta i ett oväntat sammanhang. Med en penna satt i ständigt flöde återkom fragment och fraser, melodisnuttar och hela melodier, i en produktion som bara blev digrare och komplexare. ”Val-leken” är obetydlig, en tämligen tandlös politisk-populistisk bagatell, skriven på beställning och antagligen bortglömd i samma stund den var levererad och honoraret utkvitterat. Den där turallerirefrängen, som Cornelis i andra sammanhang sa sig ha plockat upp i Norge, passade naturligtvis utmärkt när uppdraget var att göra något lättdansat. Ett knappt decennium senare går han, sin vana trogen, på en nit. Krograggen bar peruk och lösbröst, Cornelis överreagerade, en kökskniv blixtrade till och snart skrek löpsedlarna om riksrucklarens senaste fadäs: ”JAG TYCKTE DET VAR ROLIGA p Läs mer om Cornelis’ visor i bok som kommer i höst D 6 av Kalle Lind et har vävts legender om suputen och rumlaren Cornelis Vreeswijk i böcker, artiklar och nu också på film, säger Kalle Lind. Men ärligt talat – supa kan vilken A-lagare som helst göra. Hur man än vänder och vrider på saken, så var det låtarna som gjorde honom till en stadigt lysande stjärna. Han skrev många låtar i alla upptänkliga genrer. På gammelsvenska, slang och holländska. – Två decennier efter sin död samlar han nya lyssnare. Även om det mesta i hans texter är allmängiltigt – död, berusning och kättja brukar vara det – så var han ett barn av sin tid. Jag försöker i boken förklara den tiden – och det barnet. Jag vill förstå vad han egentligen sjöng om och berätta varför det är värt att lyssna extra noga. Kalle Lind kallar sig själv ”diversearbetare inom skriftställarfacket” och har som sådan skrivit manus till olika radio- och TV-program, medarbetat på flera kultursidor och skrivit krönikor i bl a Cornelisbladet. ■ Hej bröder – lyssna nu till min historia! Cornelisbladets kåsör Kalle Lind kommer i november ut med en bok där man kan läsa mer om hans reflektioner om Cornelis Vreeswijks sångvärld. Hej bröder – lyssna nu till min historia heter boken som kommer ut på Roos&Tegnérs förlag. Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 forts p BRUDAR TILLS DE FÖRSVANN IN I SOVRUMMET”. Men det som för omgivningen var ett pikant skämt – inte minst med tanke på att han själv beskrivit sjömannen Lazarus snedsteg med ”Den falska flickan” – var för honom själv sorgkantat, impregnerat med förlorad manlig heder och marinerat in den där ångesten som simmar i botten av flaskan. Han valde att gå in i dimman på heltid för ett halvår, men innan han kastade loss fick han ett råd som han hade sinnesnärvaro nog att hörsamma. Det var Torgny Anderberg, som just regisserat Cornelis som konstnären Fahlén i skillingtrycket Rännstensungar, som uppmanade honom att åtminstone skriva en låt om incidenten innan han sa hej till verkligheten. Och här framträder nu en av grundstenarna i den vreeswijkska begåvningen: trots desperation och fyllångest skriver han inget självömkande smetigt och gravallvarligt. Istället plockar han upp den där infantila valsrefrängen och gör fars av sitt eget elände. Så småningom skulle den bli en favorit hos den krogpublik som ändå aldrig råmade efter poeten Vreeswijk. I min värld är det vad som skiljer Cornelis från andra skäggiga män med nylonsträngar: den svartsynte Vreeswijk tappar aldrig kontakten med ironikern Cornelis. Så fort sorgen närmar sej patetiken slänger han in en grimas (eller grimasch) eller ett snett leende. Han skämtar aldrig bort nåt – han skämtar istället fram det. I sin mäktiga uppgörelse med all världens bakfyllor, ”Cool Water – på den Gyldene Freden”, tryfferar han de allvarliga besvärjelserna – ”lämna ditt krus” och ”glöm detta onda rus” – med nödrimmet ”aldrig mer Antabus!” I dödseposet ”Fredrik Åkares morgonpsalm” petar han, bland bibel- och Bellmanreferenserna, in ett nästan karlgerhardskt rim: ”Så faller det till sist dock/ tre skovlar på mitt kistlock”. (Intressant nog har Nina Ramsby, i sina tolkningar av de nämnda låtarna, tagit bort just de rimmen som jag själv håller för geniala. Hur mycket jag än i övrigt respekterar Ramsbys uppdateringar av Corneliskatalogen så tycker jag hon där gör felaktiga val.) Cornelis Vreeswijk använde alltså samma halvtöntiga melodisnutt hos lajfarbror Hyland som i skildringen av sitt eget ångestladdade klavertramp. Det visar oss dels hur eklektiskt och fördomsfritt han rörde sej mellan stilar och hur självklart han stal från sej själv och andra (minns att klåpare lånar och genier stjäl). Men framför allt visar det hur skrattet alltid bor i sorgen – hos Cornelis och troligen också i livet. ■ Hyllningstelegram till Cornelis under Stockholms kulturfestival TEXT & FOTO: LASSE JANSSON I mitten på augusti arrangerades Stockholms kulturfestival. En av höjdpunkterna under festivalen var en konsert under rubriken ”Telegram från Cornelis” som ägde rum sista kvällen på Gustaf Adolfs torg. ramför Kungliga Operans huvudentré hade man byggt upp en jättescen för det här ändamålet. Marie Bergman hade komponerat programmet. Hon svarade också för presentationen av artisterna och varvade detta med att berätta om Cornelis Vreeswijk och sina möten med honom. De som medverkade i denna hyllning till Cornelis var bl a Ann Louise Hansson, Nina Ramsby, Simone Moreno och Svante Thureson. F Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010 Ann Louise berättade minnen från den klassiska visturnén tillsammans med Cornelis och Fred Åkerström på 1960-talet. Svante Thureson mindes en skivinspelning när Cornelis kom, sjöng, rökte och gick sin väg. Svante bad honom komma och lyssna på tagningarna. Han kom, lyssnade, rökte – och gick sin väg. Nina Ramsby och Simone Moreno framförde sina tolkningar av Cornelis’visor. På den stora scenen ”tronade” Cor- nelis’ gitarr och hans väst som Sällskapet lånat ut från Cornelismuseet. I ett intilliggande tält kunde man lösa medlemskap i Cornelis Vreeswijksällskapet och köpa signerade skivor av de medverkande artisterna. Summa: en mycket lyckad kväll och ett bevis på Cornelis Vreeswijks givna plats i stora kultursammanhang. ■ 7 Posttidning B Cornelisbladet Ankargränd 1 111 29 Stockholm Nybildad kulturförening arrangerar Cornelisafton Den 10 november arrangerar kulturföreningen Abnorm Kultur ”En kväll för Cornelis Vreeswijk” på Broder Tuck i Stockholm. ill en början arrangerar vi bara konserter, men på sikt hoppas vi att kunna utveckla verksamheten till att innefatta flera sorters T kultur, säger Tommy Jonsson i den nybildade föreningen. Han medverkar också på premiärkonserten tillsammans med bl a Jokke Dahlström, Fanny Gustafsson och Joel Andersen. Visaftonen börjar kl 19.30. ■ Corneliskonsert invigde musikfestivalen i Piteå TEXT: KARINA SUNDKVIST, FOTO: EMIL MAGNUSSON Invigningsdagen av Festspel i Pite älvdal, en bred musikfestival med betoning på klassisk musik, dominerades ovanligt nog av en trubadur. 23 år efter sin död var Cornelis Vreeswijk Piteås huvudperson hela lördagen den 3 juli, tack vare samarbetet med Cornelis Vreeswijksällskapet. örst anordnades en föreläsning om Cornelis inför fulltalig publik på nästan 100 personer på kulturkaféet Krokodil, som drivs av Ronny och Ulla Eriksson. På kvällen kom hela 800 personer till festspelens invigningskonsert ”A tribute to Cornelis” som hölls utomhus i Badhusparken i centrala Piteå. Medan publiken hade picknick underhöll Lill Lindfors, Claes Janson, Nina Ramsby, Stefan och Kristina Olsson, samt bandet med kapellmästare Kjell Öhman på piano, Mats Norrefalk, gitarr, Hans Backenroth, bas och Joakim Ekberg, trummor. Gemensamt för alla framförda låtar var smakfullt raka arrangemang. Bortsett från välvalda solotillfällen av jazzblues-karaktär från bandet – som var lysande rakt igenom – fick Cornelis’ låtar tala för sig själva. F Cornelis Vreeswijksällskapet Besöksadress: Trångsund 8, Stockholm Postadress: Ankargränd 1, 111 29 Stockholm Telefon: 08-667 73 65 Fax: 08-663 27 23 8 Samtliga medverkande bidrog till succé för invigningskonceptet som helhet, med just den här repertoaren på centrala Piteås utescen, inför en avspänd publik på filtar i gröngräset. Varje musiker satte sin personliga prägel på Cornelismaterialet, som gjort för att spelas i ett så här folkligt och festligt mys. De varierande uttryckssätten gjorde sitt till för att poängtera mångfalden i Cornelis texter och musik. Tidigare på dagen hade Cornelis Vreeswijksällskapets ordförande Silas Bäckström konstaterat att i dag jämförs trubadurens kvaliteter med Bellmans och Taubes. Om än Silas Bäckström tycker att det är välförtjänt, väjde han inte för att förmänskliga den myt som uppstått kring Cornelis, snarare än att förstärka den. Fram tecknades bilden av en blandmissbrukare som var svår att ha att göra med för såväl arrangörer och skivproducenter som fruar, men Silas Bäckström berättade förstås även om riktigt sympatiska och roliga sidor hos Cornelis. Ljusdaltrubaduren Stefan Olssons sång och gitarrspel förstärkte den positiva bilden. Kristina Olsson körade och spelade tvärflöjt till en tonsättning som Stefan Olsson gjort till Cornelis’ dikt ”Fredrik Åkares sista dagar” om den lungsjuke fiskaresonen från Västervik som vet att han snart ska dö. Den har förutom en mycket vacker melodi också två flöjtslingor som gör den speciell. Silas Bäckström berättade att trots att Cornelis hade 1,7 miljoner kronor i skulder när han dog, ville han bilda en stiftelse. Efter 23 år finns det 25 miljoner kronor i fonden och Stiftelsen Cornelis Vreeswijks Minne delar varje år ut ett av de största stipendier som finns i Sverige. ■ E-post: [email protected] Hemsida: www.cornelisvreeswijk.se PlusGiro: 474 94 81-0 Bankgiro: 5779-6377 Cornelis Vreeswijk Museet Öppet tis-fre kl 11-16.30 (lunchstängt 13.30-14), lör-sön kl 12-16. Förbokade gruppvisningar enligt ök. Styrelse: Ordförande: Silas Bäckström Tomas Bolme Bo Holmberg Johan Kellokumpu Suppleanter: Christina Hellberg, Tina Wilhelmsson, Fredrik af Trampe Cornelisbladet ISSN 2000-5989 Ansvarig utgivare: Silas Bäckström Redaktör: Per-Erik Sjösten, [email protected] I redaktionen: Lasse Jansson Tryck: Prinfo Ystads Centraltryckeri Cornelisbladet Nr 3 ■ 2010
© Copyright 2024