1. No category

2011
Bildbehandling
Torsten Nilsson (sammanställt)
Mattias Karlsson Sjöberg (författat)
2011-10-18
Mattias Karlsson Sjöberg
01.Teori om bildbehandling - en grundkurs
Dessa sidor handlar om bildbehandling. En grundkurs för dig som vill förstå mer om
arbetet med digitalfoto i din dator.
Från början är webbplatsen byggd för Mattias kurser i digitalfoto,
bildbehandling samt Photoshop på Högskolan i Jönköping. Mer om
Mattias och hans arbete.
Kursen är även utmärkt för dig som vill ha mer förståelse för
bildbehandling och digitalfoto. Kanske äger du en digitalkamera,
Adobe Photoshop eller Photoshop Elements?
Tanken med sidorna om
bildbehandling
Vårt syfte med denna delen av webbplatsen är att du ska:
Förstå - Att bildbehandla handlar om mer än att dra i rätt regel i
Photoshop. Du måste själv förstå varför.
Se - Lära dig se på ett foto och verkligen se detaljerna
Motiveras - Förhoppningsvis växer intresset för bildbehandling
när du läser detta.
Inspireras - Här finns hur mycket foton som helst. Bland alla
exempel hoppas jag du hittar det du tycker är kul.
Väldigt lite handlar direkt om Photoshop. Det finns massvis på
webbplatsen för om det.
Sidorna är rätt så spridda i ton och innehåll. Vissa bitar känns kanske teoretiska medan andra är mer
ett slags galleri med lite instucket fakta. Vid tillfällen sticker det iväg ut på nätet och ofta ner bland dina
egna fotografier.
Så för att få mest ut av dessa sidor behöver du ett eget foto-album som du kan bläddra i. Digitalt
eller analogt. Foton du antingen själv har tagit eller kan relatera till. Med miljöer och människor som du
känner igen.
02.Pixelgrafik
Sammanfattning: Ett digitalt foto är uppbyggt av pixlar. Varje pixel kan anta en färg bland
16.7 miljoner. Inte alla färger ögat kan se går att återge på skärm eller tryck.
En pixel är en digital bilds minsta del och den är väldigt
liten
Digitala fotografiska bilder är uppbyggda av små kvadratiska bildelement. Dessa kallas pixlar. Trycker
du huvudet riktigt nära skärmen kan du se dem. Förstorar du bilden kraftigt kan du se dem bättre.
Figur1: Ett uppförstorat foto
En ruta på fotot från vänster är uppförstorad i två steg.
Hur många pixlar fotot består utav bestämmer du själv. Din utrustning sätter även en hel del
begränsningar. Det handlar om scannerns eller digitalkamerans s.k. upplösning. I digitalkameran mäts
detta i enheten megapixel.
Fotografiet av glaset i figur1 innehåller 200 på bredden och 300 pixlar på höjden.
På skärm sitter pixlarna med en täthet av mellan 70 till 110 per tum. På papper kan du välja hur tätt de
ska skrivas ut. Läs mer i avsnittet utskrift / megapixlar
Så ett foto på drygt 1000 pixlar på bredden och 800 på höjden fyller en helskärm. (vissa har större
skärm än andra).
Kan vara en av 16.7 miljoner färger
Varje enskild pixel i fotot kan anta en färg utifrån en palett av ca 16.7 miljoner färger. Denna palett
kallas för färgrymd.
Figur2: Färgrymden.
16.7 miljoner färger finns det att välja bland.
Datorn har större begränsningar än ögat
Färgrymden stämmer tyvärr inte helt fullt ut med verkligheten. ögat är mer känsligt än vad dagens
teknik kan återge, både på papper och skärm. Figur3 illustrerar detta. För normalt bruk märker de
flesta ingen skillnad. Vi upplever fotots färger minst lika fantastiska som verkligheten.
Figur3: Illustration av datorns begränsning av verkligheten
Triangeln illustrerar den begränsning datorn sätter för färgrymden jämfört med verkligheten. Färgerna utanför
triangeln kan inte visas på skärm.
I professionell användning finns flera olika färgrymder att arbeta med. Du kan därför i Photoshop
arbeta med färgrymder innehållandes färger som skärmen inte kan återge.
03.Grundläggande färglära
Sammanfattning: Färg byggs upp av ett system baserat på de primära färgerna Röd-GrönBlå och de sekundära färgerna Cyan-Magenta-Gul. Alla färger har en komplementfärg, som
färgen står i direkt relation till.
Allt färgarbete med foton bygger på att du förstår lite om färger. Främst hur de hänger ihop och
påverkar varandra. Så ha lite tålamod genom förklaringarna nedan så blir allt lättare efter det.
Det finns två sätt att se på färger och hur de hänger ihop: RGB och CMY.
Primära färger - RGB
De primära färgerna - Röd, Grön, Blå (RGB) - blandas för att skapa alla färger som finns.
En färg skapas genom att ljus i dessa färger blandas i en viss mängd. När alla tre tänds samtidigt blir
det resulterande ljuset vitt. Ett exempel är din monitor och TV. Det krävs alltså en ljuskälla.
Figur1. RBG färgmodell. De primära färgerna.
De primära färgerna RGB blandas för att skapa alla andra färger. Titta i de områden där färgerna möts.
1.
Exempel: Röd + grön = gul.
2.
Exempel: Röd + grön + blå = vit.
Sekundära färger - CMY
De sekundära färgerna - Cyan, Magenta, Gul (CMY) - blandas för att skapa färger.
I vardagsspråk kallar vi Cyan för Turkos och Magenta för Lila.
Denna modellen bygger på att ljus absorberas/reflekteras. Ex: Ljus faller på ett papper. Vissa färger
reflekteras upp till ditt öga andra absorberas av pappret. När alla tre finns samtidigt är resultatet svart.
Utskrifter på papper är ett exempel på subtraktiv färg.
Figur2. CMY färgmodell. De sekundära färgerna.
De sekundära färgerna CMY blandas för att skapa alla andra färger. Titta i de områden där färgerna möts.
1.
Exempel: Magenta + cyan = blå.
2.
Exempel: Gul + magenta + cyan = svart.
Två modeller - samma tanke
Vi har alltså två olika modeller. Båda med tre färger för att blanda till alla andra färger.
Primära färger, RGB. Ljus av olika färg blandas. Exempel skärmar.
Sekundära färger, CMY. Ljus reflekteras eller absorberas. Exempel tryckt eller målat.
Komplementfärger är varandras motsatser
Blandar du två primära färger får du en sekundär. Blandar du två sekundära får du en primär. RGB
och CMY hänger alltså ihop.
Figur3. Färgskapande i RGB och CMY.
Två primära blandas för att få en sekundär.
1.
Röd + Grön = Gul
2.
Grön + Blå = Cyan
3.
Blå + Röd = Magenta
Två sekundära blandas för att få en primär
1.
Cyan + Gul = Grön
2.
Magenta + Cyan = Blå
3.
Gul + Magenta = Röd
Detta skapar ett system där du alltid har en motpart till varje färg. En motpartsfärg är blandad av de
andra två färgerna i systemet. Den kallas komplementfärg.
D.v.s. komplementfärgen till blå får du genom att blanda de båda andra RGB-färgerna, röd och grön =
Gul.
Komplementfärgerna blir bundna till varandra. De blir direkta motsatser då de inte innehåller varandra
för att kunna blandas till.
Gul innehåller Röd + Grön, men inte Blå.
Blå innehåller Cyan + Magenta, men inte Gul
Färghjulet visar komplementsfärgernas förhållande
Genom att rita upp komplementfärgerna på motsatt sida till varandra i en cirkel får vi det s.k. färghjulet.
I figur4 syns det att komplementfärgen till blå, på motsatt sida, är gul.
Figur4. Färghjulet
Färghjulet har komplemnetfärgerna på motsatt sida om varandra. Ex: Blå på motsatt sida av gul.
Mitt emot varandra finns komplementfärgerna. Genom att rita en triangel med en färg som hörn så får
du de två färger som skapar komplementfärgen.
Rätt över från blå finns dess komplementfärg gul.
En triangel med ena hörnet i blå ger de båda färger från vilken gul är uppbyggd = röd + grön .
Figur5. Blanda komplementfärgen utifrån modellen
En triangel visar att komplementfärgen till blå skapas utav röd och grön.
Färgkorrigering
Ljuset som belyser ett motiv samt miljön runt omkring som reflekterar ljuset ger ibland felaktiga
färgtoner i bilden. Likaså kan vissa färger vara icke önskvärda i ett foto - t.ex. gult i tänder eller rött i
ögon. Då behöver du färgkorrigera.
I systemet med komplementfärger får du grunden för att all färgkorrigering. Gul och blå är
komplementfärger till varandra. Om ett foto är för blått finns det fyra vägar:
1. öka mängden gult.
2. öka mängden rött och grönt som gult är uppbyggt av.
3. Minska mängden blått
4. Minska mängden magenta och cyan som blått är uppbyggt av.
Resultatet blir detsamma. Minskad mängd blått blir automatiskt ökad mängd gult. Det är så färger
fungerar.
Ett foto som är för blått blir alltså bra om du ökar mängden gult. Se figur 5.
Figur5. Färgkorrigerat foto
Fotot har ett blå missfärgning. Det blå tas bort genom att tillföra gult till bilden.
Här är det viktigt att se vad som händer. Varje händelse har alltså en mothändelse. Om din ambition
är att ändra en färg så har du en direkt mothändelse i dess komplementfärg. ändrar du två färger
samtidigt får du en annan förändring än du tänkt.
Minskat blått innebär alltid ökat gult. Ett foto kan alltså inte bli både mer gult och blått samtidigt.
ökat magenta och cyan samtidigt finns inte. ökningen blir då gul och det blir mindre blått.
Verktygen i Photoshop hjälper dig
Det finns en mängd verktyg för färgkorrigering i Photoshop. De ger liknande resultat men har lite olika
avstamp.
Figur6. Photoshops verktyg för färgbalans
I färgbalans-verktyget blir det tydligt. Det går helt enkelt inte att minska blå utan att öka gul och vice versa.
Figur7. Photoshopverktyget variations
I variations har du färghjulet som utgångspunkt för redigeringar.
CMYK
En datorskrivare eller tryckpress är inte perfekt så utskrifter blir egentligen aldrig helt svarta. Därför har
man lagt till svart som en extra färg i dessa. Därför kallas i utskriftsprocessen färgsystemet för CMYK
(Cyan, Magenta, Yellow, blacK)
RGB-läge och CMYK-läge i Photoshop
När du arbetar i Photoshop arbetar du oftast i RGB-läge. Det betyder att Photoshop själv ser alla pixlar
som en kombination av Röd Grön Blå. Som du minns ovan kunde ju alla färger skapas genom att man
blandar röd, grön och blå - även CMY-färgerna kunde ju blandas till på detta sätt.
När en bild så småningom ska tryckas brukar det vara brukligt att konvertera bilden till CMYK. Dvs
Photoshop börjar se alla pixlar som en kombination av dessa färger istället.
Mitt tips är att det är bäst att arbeta i RGB hela vägen. Vid behov konverterar du fotot till CMYK i slutet
av arbetet och gör ev småkorrigeringar innan det går till tryck.
En vanlig hemmaskrivare skriver ut med CMYK-färg men arbetar i RGB och sköter konverteringen
automatiskt åt dig. Så skriv alltid ut RGB-bilder till dem.
De som idag "framkallar" digitala foton på papper använder Fujis maskiner som arbetar med RGB. Så
konvertera inte dessa heller.
övningar
Lyft på locket till din färgskrivare (om du har en) och titta vilka slags bläckpatroner som finns. Ju fler
olika ju bättre foton är en vanlig modell.
Du kan tex ha:
En svart och en för färg som innehåller alla tre C M Y i olika fack.
En svart och en patron av varje C M Y
Sk fotoskrivare har ibland 6-8 patroner. Då finns några extra färgpatroner med för att ta vara på de
färger som ibland blir lite matta i en vanlig skrivare - Lätt Cyan och Lätt Magenta är vanliga.
04.Lite termer kring ljus och färg
Sammanfattning: Färgton, färgmättnad, kontrast och ljushet är återkommande termer i
bildbehandling. Kunskap om vad de betyder är viktigt för att kunna hantera Photoshop.
Rätt terminologi underlättar arbetet i Photoshop
I bildbehandling samt i Photoshop finns det ett antal termer som är återkommande i verktyg efter
verktyg. Genom att förstå vad som menas med dessa ökar dina chanser att förstå vad det är du gör
markant.
Det är mycket bra att även kunna den engelska motsvarigheten utav termen eftersom det är den som
används oftast.
Färgmättnad är tyngden av färg
Eng: Saturation
Färgmättnad är precis som det låter som - tyngden av färg i fotot. Figur1 visar detta. Jag brukar kalla
det för färgtryck och att mättnad är volymkontrollen i fotot.
Ett foto kan inte ha ett ha ett visst färgmättnadsvärde, utan verktyg med färgmättnad arbetar relativt.
Dvs du kan öka eller minska den befintliga märgmättnaden som är subjektivt. Du kan alltså uppleva
den som stor eller liten.
Figur1: Samma foto med olika färgmättnad
I ruta ett finns orginalfotot. I ruta två har färgmättnaden ökats och i ruta tre har den minskats.
En ökning eller minskning av färgmättnaden kan även vara en sidoeffekt av andra korrigeringar.
Exempelvis en ändring av kontrasten (se nedan).
Ett foto kan helt berövas sin färgmättnad och då blir det svartvitt (gråskala).
Färgton / Nyans är vad vi kallar färg
Eng: Hue
Färgton (eller nyans) är lätt att förstå. Se bara figur2. Det går att med Photoshop förskjuta en färgton
genom färgskalan. I kombination med att ändra ljushet kan du i princip byta färg genom hela
färgrymden.
Figur2: Blomma i olika färgton
Endast själva blomman har förskjutits. Hade jag förskjutit bladen oxå hade bluffen synats.
Du har sett den här effekten förr om du tittat i en reklamkatalog för färg. Där har samma hus målats i
en massa färger. Notera att molnen står på samma ställe på himlen på alla foton. Exempel: Pröva
Jotuns Kulörväljare
Skuggor, mellantoner och högdager är fotots olika ljushet
Eng: Shadows, midtones, highlights
Detta är områden i fotot som kan påverkas. I många verktyg kan korrigeringar ske i begränsade
ljusområden. Det skiljs på de ljusa, mörka och de mitt i mellan.
Exempelvis kan du tycka att ett foto är bra i ljus i sin helhet men för mörk i mörka områden. Då vill du
bara bearbeta dessa. Färgstick som jag nämnt tidigare och återkommer till fastnar ofta hårdast i ljusa
områden.
Fackbenämningarna på dessa är skuggor, mellantoner, högdager. Du kan se dem representerade i
figur3.
Figur3: Foto med markerade skuggor, mellantoner respektive högdager
Från vänster till höger:
1. Originalfotot.
2. Med skuggor markerade.
3. Med mellantoner markerade.
4. Med högdager markerade.
Titta tillbaka på originalfotot och jämför. Skuggor finns i den mörka skogen och i Tommys mörka hår.
Mellantoner finns i deras ansikten och på gräset. Högdager i håret på Cathrine, på Tommys vita skjorta, i
ljusreflexer i ansiktena och i himlen.
Svart och vitpunkt är den mörkaste respektive ljusaste
punkten
Eng: Black and white point
Ett fotografis svartpunkt är den punkt i fotot där fotot är som absolut mörkast. Denna behöver
nödvändigtvis inte vara helt svart.
Ett fotos vitpunkt är motsvarande - där fotot är som ljusast.
Att ta svartpunkten och se till att den är riktigt nattsvart och sedan göra motsvarande med vitpunkten
brukar ofta göra fotot avsevärt mer levande och kontrastfyllt. Resten av fotots färger följer med i
förändringen av sträcker ut sig över spektrat
Figur4: Foto med utritad svart och vitpunkt. Dessa punkter har sedan förskjutits
Fotot är lite grådassigt. Detta återspeglas i dess svart och vitpunkt som inte är riktigt svart/vit. I sista fotot har
detta korrigerats. Detta har skapat ett ökat djup i fotot.
Motsvarande ändring har gjorts på gråskalan under. Notera hur korrigeringen får hela skalan att sträcka ut sig.
även där upplevs djupet som skapas. Dvs genom att göra svart och vitpunkterna bättre drar hela bildens färger
ut sig och fyller hela spektrat.
Kontrast är avståndet mellan det ljusa och mörka i fotot
Eng: Contrast
Kontrast har vi varit inne och sniffat på lite grann ovan. Vad det handlar om är att öka avståndet
mellan ljusa och mörka områden så att dynamiken blir större.
Figur5: Pixlar som utsatts för kontrast
Pixlarna i illustrationen till höger har utsatts för en kontrast-effekt. De mörka har blivit mörkare medan de ljusa
har blivit ljusare. Gränsen mellan ljust och mörkt blir tydligare.
Figur6: Foto som ökats i kontrast
Samma effekt som i figur5 men med ett fotografi istället. Kattens drag kommer fram när det mörka och ljusa
skiljer ut sig.
Kontrast är ofta en sido-effekt av en annan korrigering. Ofta är syftet med många korrigeringar att öka
kontrasten men det kan göras på många sätt. Både genom att ge sig på färg och ljus. Ovan såg vi att
arbeta med svart och vitpunkten skapade en ökad kontrast.
Övningar
Dags att ta fram albumet. Jag vill att du väljer ut två foton med människor på.
1. Färgton/Hue - Figur2 visar en blomma där färgtonen förskjutits på själva blomman. Hade jag
gjort det på bladen så hade bluffen varit uppenbar. Men det finns inget i motivet som säger att
blomman inte kan var gul, blå, grön röd etc.
Titta nu på dina egna foton och försök skilja ut allt i fotot i två klasser:
* Går att byta färgton på - kläder, skyltar etc
* Går inte att byta färgton på - hudfärg, skog etc
2. Svart / vitpunkt - Figur4 visar svart och vitpunkten i fotot. Att identifiera dessa genom att titta på
fotot är viktig kunskap.
Titta nu igen på dina foton och identifiera den ljusaste och den mörkaste punkten. Ställ dig själv
frågan - är de helt vita / svarta någonstans i det området? Har du lupp/förstoringsglas kan du
vara noggrannare.
05.Exponering och ljus
Sammanfattning: Underexponerade foton är för mörka och överexponerade är för ljusa.
Exponeringsfel är lättfixat med undantag för kraftigt överexponerade. Ibland vill du ändra
ljuset även om det inte är felexponerat.
Exponeringen sker i kameran
Så blir det lite kamera-termer oxå. Detta för att vi ska kunna
diskutera fotografier med varandra. Alla termer för kameror med
film används även i den digitala världen.
Ett fotografi hamnar i kameran när hålet i linsen öppnar sig. Detta
kallas för en exponering. Filmen exponeras ju för ljus.
Min kamera, Canon EOS 10D,
Hur mycket ljus filmen utsätts för styrs av två saker. Hur stort
digital systemkamera med vilken
öppningen i linsen är - bländarvärdet samt hur länge den är öppen - merparten av fotografierna i detta
material har tagits.
slutartiden.
Dessa värden räknas utav moderna kameror ut automatiskt. Sedan gör kameran en utvärdering av
ljuset och ställer in resten själv. Och det är här det kan gå fel... Om samverkan hos bländarvärdet och
slutartiden har varit optimalt för motiv och ljus är allt frid och fröjd. Och det händer ibland. Men inte
alltid.
Underexponerade foton är för mörka
När kameran exempelvis mäter sitt ljus på ett väldigt ljust objekt kan den få för sig att det är skarpt ljus
ute. Den korrigerar då med kortare slutartid och fotot blir underexponerat. Dvs mörkt.
Figur1: Underexponerat foto + korrigering
Motivet denna vinterdag, där allt är vitt, förvillade min kamera och det blev underexponerat. Jag har korrigerat
detta i Photoshop genom att öka ljuset.
Underexponeringar är förhållandevis lätta att korrigera med dator. Oftast är det bara att ljusa upp hela
motivet lite grann.
även kraftigt underexponerade fotografier kan räddas med Photoshop.
Figur2: Kraftigt underexponerat fotografi. Räddat med Photoshop.
När du räddar ett kraftigt underexponerat fotografi så är det inte alltid slutkvalitén blir den bästa. Men bara att
det går att rädda kan vara ett mirakel i sig.
Överexponerade foton är för ljusa
Motsatsen dyker upp minst lika ofta. överexponerat blir det när jag låter kameran mäta sin inställningar
mot något mörkt även om ljuset är starkt ute.
Detta är väldigt vanligt soliga dagar. Du kommer hem efter en fototur en solig dag med blå himmel
men upptäcker att på dina fotografier är alla himmlar vita.
Figur3: överexponerat foto + korrigering
Jag har låtit kameran mäta sitt ljus på det mörka trädet och fotot har därmed blivit överexponerat. Jag har
korrigerat detta i Photoshop genom att minska ljuset.
Överexponerade foton är svårare att korrigera. Så länge det inte gått för långt går det ofta att rädda på
samma sätt som ett underexponerat foto. Dvs att bara korrigera ljuset i fotot. Se figur3.
När ljuset börjar bli för starkt i kameran når det till slut en vägg. Detta är speciellt känsligt i en
digitalkamera. Väggen är "absolut vitt". När allt fler detaljer når denna gräns finns det ingen återvändo.
I det helt vita finns inga detaljer eller färginformation att bygga en korrigering på. Photoshop kan inte
korrigera något som inte finns.
När detta uppstår i ett foto så har det blivit utfrätt. Eng: blown highlights
Figur4: Kraftigt överexponerat foto.
Här är en kraftig överexponering tydlig. Huvudet på barnet och bakgrunden bakom har blivit absolut vitt. Det
syns i förstoringen till höger.
Alla försök att korrigera är fruktlösa. För Photoshop är området bara ett stort vitt område helt utan detaljer. Utan
några detaljer att ta fasta på kan du inte med Photoshop ändra ljuset.
Dåligt exponerade foton kan korrigeras
Ett fotografi kan vara dåligt exponerat utan att för den saks skull vara över eller underexponerat. Ett
dåligt exponerat foto saknar den färgmättnad och den kontrast som ett bra exponerat foto har. De
ljusa områdena i fotot är inte riktigt vita och de mörka områdena är inte riktigt svarta.
Figur5: Allmänt dåligt exponerat foto + korrigering
Här är fotot dåligt exponerat. Svart och vitpunkten ligger inom det gråa området och färgmättnad samt kontrast
lider av detta. Ett typiskt vanligt foto helt enkelt. Det är även lätt fixat i Photoshop med verktygen för ljus.
Förändra ljuset för att uppnå en effekt
Självklart blir ju ljus något subjektivt. Att förändra ljuset behöver inte innebära rättande av ett fel. Det
kan ju lika gärna vara som så att du gillar fotot mörkare eller ljusare.
Figur6: Minskat ljus för hotfullare effekt
Nattsvart vatten gör ovädret ännu mer hotfullt. Här har jag tagit metoden från figur5 och gjort det extremt. Ca
80% av ljuset har mörkats medan det ljusaste 20% har ljusats. En ökad skillnad mellan ljust och mörkt har gett
en ökad kontrast men mest är kortet bara mörkare.
Vissa foton kan ju vara helt upp till bildbehandlarens subjektivitet. Se figur7: Vilken solnedgång är
egentligen bäst? Den som gör moln, berg och vatten till en enda stor svart massa eller den som gör en
ljusare miljö på bekostnad av himlen?
Figur7: Solnedgång i två varianter
Vilken är egentligen rätt exponerad/korrigerad?
Övningar
I dina egna fotoalbum ska du hitta minst två foton utav varje: överexponerade, underexponerade och
dåligt exponerade.
06.Färgstick och färgkorrigering
Sammanfattning: Ett foto som har en förskjutning åt någon färg har ett färgstick. Om
kamerans mäter av vitbalansen fel uppstår färgstick. Stick kan även uppstå när foton
åldras. Foton kan färgkorrigeras bl.a. med hjälp av kunskap om färghjulet.
Neutral grå är utan färg
Neutral grå är egentligen inte en färg. Inte heller vit och svart är färger i fysikalisk mening. I RGBmodellen är ju vit alla färger och svart är inga.
Neutral grå är när vi tänker oss gråskalan helt utan någon ton av färg alls. 50% Grå kallas den grå
som är precis mitt i mellan svart och vitt.
Om det grå nedan inte är helt grått utan känns som det drar åt något färg är din skärm felinställd och
bör kalibreras (se utdelat material).
Figur1: Nyanser av neutral grå.
Här syns ett antal nyanser av neutral grå. Längst till vänster finns den sk 50% grå
Färgstick är för mycket av en färg.
Ett grå punkt som är färgad på något sätt har ett färgstick. Det benämns efter färgen på sticket. Ex
blåstick, cyanstick. Engelska: Color Cast
Figur2: Grå i centrum med färgstick runt omkring.
Färgstick efter de primära och sekundära färgerna. De tidigare grå rutorna drar nu åt en färg och har därför ett
färgstick.
Ett helt foto som drar åt en färg har även det ett färgstick. Sticket identifieras oftast med ögat. Om det
inte är uppenbart så hitta en punkt som borde vara neutral grå eller vit (grått hår på tinningarna, en
sten, en boksida, en tidning etc) så kan sticket ses tydligare där.
Figur3: Foto med olika färgstick runt omkring.
Färgstick efter de primära och sekundära färgerna.
Färgstick uppstår vid fotografering eller för att fotot
åldrats.
Färgstick kan uppkomma av flera skäl. Ett vanligt skäl är den sk vitbalansen
Vitbalans är en problem med kameror. Olika ljus har olika färg. Det är helt enkelt inte helt vitt.
Glödlampor har annat ljus än lysrör. Molnigt och soligt ljus har lite olika färg. Därför blir reflektionen av
objekt olika i olika ljus. Färgen styrs utav värmen i ljusets källa och mäts i Kelvin.
Våra ögon kompenserar alltid för detta automatiskt. Men även en kamera som tar en stillbild måste
kompensera för detta. Detta sker i alla kameror automatiskt men är precis som med exponering inte
ofelbart. Framförallt när du fotar något med en dominerande färg - tex grönt gräs eller rosa ansikte.
Vanliga problem:
Foto taget inomhus med vitbalans för utomhusljus: Gul-grönt färgstick
Foto taget i skuggan med vitbalans för solljus: Blått färgstick
Foto med blixt utomhus i solen: Rött stick.
Vitbalans är förstås inte enda skälet till ett färgstick. Andra vanliga skäl kan vara:
Framkallade foton åldras och då drar de åt ofta åt gult, men jag har även sett rött och grönt.
Missfärgningar i framkallningen, ex grönt eller cyan.
Figur4. Foton med Orangestick och Cyanstick.
1.
Foto med kameran inställd på utomljus, inomhus med lysrörsbelysning (och lite blixt). Ger ett visst
orange-gult stick.
2.
Foto med kameran inställd på glödlampsljus, inomhus med lysrörsbelysning (ingen blixt). Ger ett tydligt
cyan-stick
Du kan färgkorrigera ett foto med färgstick
Färgstick syns ofta i vita och grå områden men det är framförallt i hudfärger det känns onaturligt. Våra
ögon har ett tydligt referenssystem på hur hudfärger bör se ut och vi reagerar direkt när detta bryts.
Ibland är det önskvärda reaktioner, mer om det i medvetna färgstick. Ofta är det fult och bör tas bort.
Det finns två vanliga metoder för att ta bort ett färgstick.
1. Du balanserar genom att tillföra mer av komplementfärgen till färgsticket. Det är nu dina
kunskaper om färghjulet kommer in. Ex ett blått stick tas bort genom att tillföra gult tills en balans
uppstår. Se figur5
2. Du minskar färgmättnaden bara på den färg som sticket är i. Se figur6.
Figur5: Korrigering av ett blått färgstick.
Fotot har ett blåstick. Eva har stått i skuggan men kameran har ställt in sig efter varmt solljus. Blåsticket är lätt
identifierat genom att titta på den vita t-shirten. Ett blåstick kan tas bort genom att tillföra gult till bilden.
Figur6. Korrigering av ett gult färgstick.
Min gammelmorfar Emil, fotad i mitten av 1970-talet. Fotot har åldrats kraftigt och utav det gulnat. Jag har tagit
bort gulsticket genom att minska färgmättnaden av gult,
Fel på färgnyansen
Vid sina tillfällen kan färgnyansen bara vara lite fel. Ett exempel: Solnedgången hade varit fin om den
bara var lite mindre gul och lite mer röd. Du har alltså inte behov av att ta bort ett stick utan snarare att
flytta färgerna lite längs färghjulet. även det går förstås att korrigera.
Figur7: Prippsblått genom att förskjuta nyansen.
Här har jag bara flyttat lite längs färghjulet. Så nyansen i fotot inte längre är grönblå utan mer "pripps"-blå.
Vissa färgstick kan ge fotot ett mervärde
Det är nödvändigtvis inte så att alla färgstick är av ondo. Sticket är en representation av värmen i
ljuset och då kan det vara fint att behålla för att sända ett värmebudskap. Tex: Kallt! eller Varmt!
Figur8: Samma motiv med olika vitbalansinställning.
Här ger det vänstra fotot ett avsevärt varmare intryck.
Övningar
Det tar lite tid att lära sig se färgstick. Framförallt kan de vara subtila. Dags att ta fram albumet igen.
Dela upp fotografierna i två klasser den här gången:
Färgstick som inte känns naturliga. Försök att identifiera färgen på sticket.
Färgstick som känns naturliga. Indentifiera stickets färg i alla fall.
07.Medvetna färgstick / Svartvitt
Sammanfattning: Det finns anledningar att förvränga ett foto med ett färgstick för att
medvetet skapa effekter. Ibland kan det även vara trevligt att göra ett foto svartvitt för att
sedan arbeta vidare.
Färgstick är ibland en del av motivet
I ett tidigare avsnitt fick du se hur ett färgstick som påverkar bilden negativt kan tas bort. Samma
teknik kan användas för att medvetet skapa ett färgstick. Det kan låta konstigt men att medvetet
missfärga ett bra färgat foto kan ha många positiva effekter.
Tidigare såg du hur vi tog bort ett kallt skuggigt ljus och skapade ett mer normalt ljus. Vid tillfällen kan
du vilja motsatsen eller överdriva effekten.
Ett mer blått, mindre färgmättat ljus ger en kyligare effekt.
Ett mer färgmättat ljus med ton åt gult och rött ger en varmare effekt.
Figur1: Ett stick med blå
Robert sitter invirad i filt i varm solnedgång. Med hjälp av blåare färger och mindre färgmättnad tar bort det
ljuset och fotot kunde lika gärna varit en vinterbild. Eller har jag gjort tvärtom?
även färgmättnad, hur mycket färg som bilden innehåller styr upplevelsen. Eftersom färgens utseende
och mättnad är så viktig för vår känsla av bilden används detta ofta för att sätta stämning. Du kan
använda färg för att exempelvis kyla och värma fotot
Figur2. Färgstick i film
Färgstick och varierad mättnad används genom hela Sagan om Ringen Trilogin. Det hjälper för stämningen och
det underlättar för dig som tittare att följa vart i alla parallella handlingar du förflyttas.
Ofta är effekten av ett färgstick mer dominant om det inte görs på hela fotot. Exempelvis kan det räcka
att tona ner eller upp en färg i ansiktet för att ge en effekt. Genom att rubba balansen i fotot kan du
ändra hela fotots karaktär. Se mer i avsnittet Selektivt arbete.
Figur3. Två olika stick för att lyfta fram motivet
I fotot på "Britt" har två olika stick använts. Sticken har dragits åt olika håll för att lyfta fram motivet.
1.
Asfalten har fått ett blått stick
2.
Britt har fått ett rödgult (brunt) stick
Fotot har nu fått ett utseende som gör motivet mer rättvisa. Notera att jag använde mig av stick med
komplementfärger till varandra (gul och blå).
Ett foto kan göras svartvitt
En del foton har ett motiv som gör sig bättre i svartvitt. Det är enkelt att skapa ett svartvitt foto i
Photoshop genom att bara konvertera det till gråskala. Ofta har dock ett svartvitt foto en liten annan
fördelning av ljuset. Därför kan vidare behandling med ljusnivåer/kontraster behövas efter det att fotot
gjorts svartvitt.
Figur4. Svartvitt av färgfoto
Emils funderande kommer mer till sin rätt i en stark kontrast genom svartvitt. Det svartvita gör även att motivet
förändras lite. Fokus i bilden flyttar upp till håret som kommer fram och daggen syns bättre i gräset.
Många digitalkameror kan idag fota direkt i svartvitt. Gör inte det! Det är mycket bättre att själv
omvandla fotot till svartvitt i Photoshop. Då har du själv kontrollen.
Efter svartvitt kan du lägga till ett färgstick
När väl fotot är svartvitt kan det bearbetas vidare. Ljus och kontraster kan behöva korrigeras. Vidare
finns det ofta ett skäl att återigen färga fotot. Ett litet stick åt något håll kan göra underverk. Blå och
gröna stick ger kalla bilder medan bruna och röda ger varma.
Figur5. Svartvitt med brunt stick
Enväldigt brandgul katt blir en helt annan i svartvitt. En försiktig brun ton har lagts till för att bättra på den
"klassiska" looken i fotot.
Figur6. Svartvitt med litet guldstick (brunt och gult)
Ett vanligt förfest-foto får en annan touch i svartvitt. Här är sticket mer åt guld med hjälp av en varmare brun än
i figur5.
Övningar
1. Leta upp minst två foton som skulle kunna ges ett stick åt kallare färger. Leta även upp två som
skulle kunna ges ett stick åt varmare färger.
2. Leta upp två foton som skulle vara snygga i svartvitt.
3. Bläddra i en modetidning och leta efter medvetna färgstick.
08.Selektivt arbete - arbeta med delar av
ett foto
Sammanfattning: Genom att bearbeta endast en liten del av ett foto kan du uppnå en effekt
som väl matchar en korrigering av hela fotot.
Arbeta med mindre delar av fotografiet
Det finns tillfällen när full färg- och ljuskorrigering av ett foto inte är nödvändig. Kanske är det bara en
liten detalj som sabbar allt. Ett ansikte som har fått ett stick eller en skugga som ligger fel. Du kan
använda samma verktyg som du korrigerar hela foton med.
Korrigeringarna sker genom att markera området som ska fixas. Svårigheter som kan uppstå är att
korrigeringen ska smälta ihop med helheten och inte se onaturlig ut. Därför finns det en mängd olika
markeringssätt i Photoshop.
Nedan har jag plockat fram några korrigeringar ur arkiven. Det är ingen komplett lista över allt som kan
göras men det kan ge lite tips och väcka lite idéer.
Du kan ljusa upp olyckliga skuggor
Det finns tillfällen då jag lyckas med bedriften att få precis just det jag tänkt fota i skuggan. Oftast är
det över mitt förstånd när jag kommer hem att jag inte såg det på plats. Som i figur1 där en solen lyser
på precis allt utom huvudet.
Figur1: Olycklig skugga nertonad
Precis samma verktyg som när jag jobbar med underexponering. Fast här bara på huvudet.
Måla dit ditt nya ljus i motivet
Verktygen går ofta att använda tillsammans med penslar. På så sätt går det att måla in ljus och
skuggor. I figur2 har jag gjort just det.
Figur2: Mer spännande belysning i fotot
Fotot på skogs-stigen hade inte den känslan som jag minns det. Så jag ritade dit ett solljus som faller längs
stigen och på ängen till höger. Samtidigt, för att öka kontrasten har jag skugglagt skogen och trädet till vänster.
Förändra kontrast, färg och färgmättnad för bättre motiv
Ibland kan det räcka att markera ut ett område - en tröja eller ett öga för att lyfta fram hela fotot. I
figur3 har jag gett ljuset i håret en helt annan karaktär genom att höja kontrast och färgmättnad.
Figur3: Skarp kontrast i håret
Håret är utvalt och korrigerat, Det räcker för att rama in ansiktet och få hela fotot att skina mer.
Ta bort röda ögon, gula tänder samt andra färg- och
ljusfel.
Färgstick eller missförgningar kan sätta sig i bara mindre delar av motivet. Vissa ljus och färger som vi
har rent naturligt eller som kan uppstå när du fotograferar kan du vilja minska:
Röda ögon
Röda blodkärl i ögonen
Gult i ögats vita delar
Gula tänder
Figur4. ögon och tänder korrigerade
1.
Det vita i ögat har fått minskad röd färgmättnad för att ta bort röda blodkärl. Området har även ljusats lite.
2.
Iris har färgats mer grön.
3.
Pupillen har fått minskad röd färgmättnad och mörkats lite för att ta bort "röda ögon".
4.
Munnen har fått kraftigt minskad gul färgmättnad och ljusats lite.
Skilj ut motivet från bakgrunden med ljus och färger
Ett säkert sätt för att förbättra foton är att lyfta fram motivet från bakgrunden med hjälp av ljus och
färgkorrigering. När du tar ett foto så präglas hela bilden av ljuset, reflektioner och dess färg. Motivet
lyses ju upp av samma källa (sol, blixt, lampor). Det får även lätt samma färg som bakgrunden då det
får bakgrundens reflektioner på sig. Dvs står jag i röd miljö blir jag rödaktig.
Bättre fotografer löser detta med blixt, ljus och reflektionsdukar. I andra fall kan du lätt korrigera i
efterhand.
Figur5: Belyst motiv.
Bilden på mig är rödaktig. Trädet har precis samma dominans. Genom att belysa mig samtidigt som jag mörkar
allt annat har jag kunnat kliva fram ut bilden. Samtidigt har fotot fått en kvällseffekt.
Figur6: Färger och ljus för att skilja ut förgrund från bakgrund.
Här använde jag två saker samtidigt. Mer ljus på motivet skiljer ut henne från bakgrunden. Sedan la jag en
kraftig blå ton på bakgrunden. Det ser förstås lite fejkat ut men det blir bra ändå.
Det finns en mängd metoder för att bryta ut motivet ur bakgrunden. Figur7 lyfter fram bara några.
Figur7: Olika alternativ för att lyfta fram motivet.
Den kreative bildbehandlaren hittar alltid sätt att lyfta fram sina motiv.
1.
Original
2.
Annan färg på gräset
3.
Bakgrunden i oskärpa
4.
Motivet går i färg
Gör specialeffekter för att lyfta fram ett motiv
Det finns en hel del ändringar du kan göra för ren effekts skull. I figur8 har jag smält ihop metoden att
göra något svartvitt med effekten att färga ett begränsat område.
Figur8. Svartvitt och färgat i samma foto
En väldigt vanlig effekt under perioder. Det verkar gå mode i den. När detta skrivs har inte Friskis och Svettis
reklambyrå tröttnat i alla fall. Allt utan något udda (ofta blått, rött eller grönt) gjort till svartvitt.
Övningar
Figur 1 borde du ha liknande av i dina fotoalbum. Leta upp dem.
Försök sedan att hitta motsvarigheter till Figur 2-7 bland dina foton. Finns det några som skulle vinna
på precis just en sådan behandling? Kanske en variant? i så fall vilken?
09.Fotoretuschering / Bildmanipulation
Mattias Karlsson
Sammanfattning: Det är lätt att retuscha i Photoshop. Det kräver dock eftertanke då det
kan ses som tveksam manipulering. I nyhetsmedier anses det etiskt fel medan det är
vanligt inom reklam. Anledningarna till en retusch kan variera.
Tänk efter före
Retuschera: göra små förändringar av (bild) i förskönande syfte. - NationalEncyklopedin
För att underlätta språket mellan mig och er har jag gjort en avgränsning av ordet retusch. Här handlar
det om bildmanipulation. När vi gör ljus och färgkorrigeringar är det oxå en form av retusch men vi
kallar dem inte så för att kunna skilja dem åt.
När du retuscherar ett foto förändrar du verkligheten. En del skulle nog kalla det förvränger. Så du bör
tänka till ordentligt innan du gör det. Varför retuscherar du? Vad är syftet och målet? Vilka bi-effekter
kan hända? Lurar du någon för att uppnå dina syften?
Dock kan det finnas skäl till retusch. Jag själv brukar inte dra mig för att fixa till mina privata kort för att
förvandla ett oanvändbart foto till ett värt att rama in.
Förenkla ett foto genom att retuschera bort
En vanlig form av retuschering är att du förenklar ditt foto för att lyfta fram motivet. Störande
bakgrunder så som el-ledningar rätt genom landskapet eller den klassiska flaggstången som ser ut att
växa upp genom huvudet på ditt motiv. Syftet är inte att ändra på fotot utan att lyfta fram det som
faktiskt är motivet.
Figur1: Ett foto med borttagna element
Landskapsbild i Kroatien. Vanlig miss. När du koncentrerar dig på motivet får du med något annat. Här har en
elledning hängt med för att sen plockas bort i Photoshop.
Figur2: Ett foto med ersatta element
Det vänstra fotot innehåller ett antal störande element, både i förgrunden och bakgrunden. Genom att
restuchera ditt mer gräs och buskar kommer barnet fram och får ostört dominera motivet.
Sådana här ändringar kan anses som väldigt enkla i ett privat foto-album. De är vanliga inom
marknadsföring där fotot måste vara perfekt.
Kombinera flera lyckade tagningar / Montage
När du är pressad i en fotosituation kan det vara svårt att få det där perfekta kortet. När kroppen är
perfekt tittar huvudet åt fel håll, eller tvärtom.
I efterhand kan du med hjälp av Photoshop skapa ett montage av de olika tagningarna. Detta är ett
vanligt sätt att lösa problemen. Alternativet hade ju varit att försöka igen och betala nytt modellarvode.
Figur3: Vilket foto är fejk?
Genom att lägga ögonen från ett foto ovanpå ett annat foto är montaget fixat. För att det inte ska bli tydligt
smälts de båda ihop med en mjuk övergång. Ljuset är korrigerat på det nya ögonparet för att matcha det första
ansiktet.
Figur4. Montage av två bilder
Två bilder tagna vid ungefär samma tillfälle och med samma solljus. Så uppstår det som ofta inte händer. Att
både jag och min sambo hamnar på samma bild.
Etiska frågor kring montage
Tittar vi på de etiska bitarna kring montage kan det vara värt att lyfta fram följande som skedde under
våren 2003.
I LA Times användes ett foto som var skapat utav två väldigt bra foton. Men för att få det där extra
uppseendeväckande fotot monterades de både ihop. Detta upptäcktes och det blev en hel del
rabalder runt omkring det. Se figur5.
Figur5. Montaget i LA-times.
Läs om det falska fotot i LA Times på Poynter Online .
De senaste två åren har just montage varit en diskussionsämne kring bildmanipulation. När Redbook
Magazine gjorde det på Jennifer Aniston och på Julia Roberts gick de i taket. Läs om Anistons och
Roberts retuschering.
Jag har även bloggat om det vid flera tillfällen.
Newsweek skapar debatt med tveksamt montage
Om jag inte har egna fans kan jag ta andras
Montage av Jolie & Pitt på magasinomslag
“Sexterror” med Photoshop
Skönhetsretusch
Skönhetsretusch är den form av retuschering du oftast skriker om. "Brösten har gjorts större!
Rynkorna är borttagna!" Idag görs detta i stor utsträckning inom alla branscher, med undantag för
nyhetsfotografering. Det kan vara en kostsam process. Att ta bort lite finnar kanske görs på en kvart
men att rätta till rumpan på någon kan ta mycket längre tid.
Figur6. Lite upp-touchning
Andreas på motivet har några födelsemärken i ansiktet. Dessa är bortplockade till höger.
Det finns få, om några gränser för vad du kan göra om du bara har bra original, gott om tid och inga
moraliska spärrar.
Själv föredrar jag faktiskt lite upptouchning. Stillbilden gör ju att folk kan detaljstudera mig på ett sätt
som kan kännas obekvämt. Så här skriver Kevin Ames författare till boken "Photoshop: The Art of
Photographing Women":
"En fotograf stjäl en bråkdel av en sekund av en modells liv och fryser den för all framtid i hög
upplösning, för vem som helst att undersöka och så länge de vill och hur nära inpå de vill. I livet rör
människor på sig. Sällan är vi närmare än en halvmeter från dem. Varje möte är under en begränsad
tid.Att retuschera och förbättra en stillbild är att försöka göra denna frusna bild av verkligheten, så
levande som möjligt." Förkortat, läs hela avsnittet i min artikel "Lyft Fram Ansiktet".
Men det finns de som gärna tar i extra hårt. Plastigheten som uppträder när varenda millimeter i foto
är utjämnat är ibland eftersträvandsvärt i modebranschen.
Figur8. Inte ett moln, så långt ögat kan nå...
Nån som sett en människa helt utan skavanker på riktigt nån gång? Smink har säkert löst merparten,
tillsammans med ett välbalanserat ljus. Det som missades med hjälp av det, fixades säkert i Photoshop.
Den svenska kampanjen Flicka.org abetar mot bilder med budskap som försämrar självförtroendet och
sätter orimliga ideal. Läs mitt blogginlägg: Kampanj visar upp före och efter retusch
Övningar
Ta fram albumet igen. Leta upp foton och dela upp dem i följande klasser:
1. Omedvetna missar i fotot: Kameraremmen i vägen, en störande arm från någon utanför fotot .
2. Opåverkarbara detaljer du vill ha bort: Likt figur1 och 2. Detaljer så som en flaggstång upp hur
huvudet. En bil i bakgrunden etc som förstör men som aldrig hade gått att få bort vid själva
fototillfället
3. Skönhetsretuscheringar: Foton som är bra men som av skönhets-skäl skulle kunna korrigeras.
Ex -den dagen var ingen bra dag för jag hade en finne på näsan...
10.Strategier
Sammanfattning: När du blir duktigare växer arbetsflöden fram. En slags repertoar du kan
nyttja för vanliga problem. Det är viktigt att tänka genom vad du vill uppnå innan arbetet
börjar.
Arbeta med strukturerat arbetsflöde
När du blir duktigare i Photoshop ökar behovet av struktur. Samtidigt blir detaljarbetet allt viktigare och
mer subtilt. Små justeringar är möjliga och viktiga. Då är det viktigt att ha ett arbetsflöde som tar fotot
från obehandlat till färdigjusterat på både snabbaste och bästa sätt. Som en rak linje från punkt A till
B.
Att känna glädje över att experimentera i Photoshop är förstås fortfarande viktigt. Men har du konkreta
mål och en fast deadline är det minst lika viktigt att kunna släppa experimenterandet och arbeta på
rutin.
Arbetsflöden skiljer sig från person till person och vad som passar mig kanske inte passar dig. Det
skiljer sig också om du ska bearbeta två eller 100 bilder. Därför får nedanstående ses som exempel
på sätt att tänka och arbeta.
Sex faser
Det går att dela upp arbetet med foton i sex faser
1. Sortering och urval
2. Analys
3. Grundläggande justering
4. Justering av detaljer
5. Sparande och arkivering
6. Leverans av en kopia
1. Sortering och urval
Bilder kommer någonstans ifrån - CD-skivor, webben eller minneskort. En första sortering är väl värd
tiden. Döp alla foton och välj ut de som ska bildbehandlas. Plocka in dina känslor – gillar du fotot? Kan
det användas till något? är det värt att pilla med? På så sätt lägger du inte tid i onödan.
I Adobe Photoshop CS2 ingår Adobe Bridge som underlättar ett sådant arbete. Det finns även andra
program som är helt fokuserade på detta. Googles Picassa är ett sådant. Google Picassa.
2. Analys
Det här känns som en typisk lärarpekpinne men det är sant: Det underlättar alltid ett arbete om du tar
någon minut och reflekterar över vad som ska göras. Fråga dig själv följande:
Ska jag justera fel eller förbättra något?
Vad är i så fall det största felet på fotot?
Vilka fler fel kan jag finna?
Min artikel Lyft fram ansiktet innehåller exempel på hur du kan arbeta med ett ansikte: Strategi för
retusch av ett ansikte och Checklista för ansiktsretusch.
Figur1: Före och efter - hela arbetet
Exempel på före och efter en retusch. Arbetet följde ett färdigt mönster. Hur du gör fotot ovan och hur du ska
tänka finns i artikeln Lyft fram ansiktet
Ibland är det inte fel eller förbättringar som är uppdraget. Kanske är det istället något
kreativt/subjektivt? Kanske fejkat svartvitt eller en manipulation? Försök konkretisera genom att se ditt
resultat framför dig? Sätt ord på vad du vill uppnå. Genom att formulera ditt mål blir det lättare att
jobba emot det.
För den som vill brainstorma finns två funktionsmakron här på Moderskeppet som plockar fram
exempel åt dig.
När visionen väl är satt följer mer praktiska tankar:
Hur når jag resultatet enklast?
Har jag något arbetsflöde jag kan följa från tidigare arbeten?
Behövs någon research?
3. Grundläggande justering
Det är alltid enklast att börja med hela fotografiet och göra övergripande justeringar för att sedan ge
sig på motivet och alla detaljer. Här upptäcker du även om det du tänkt faktiskt går att genomföra.
Har du fotat i RAW innebär detta ofta att göra en passande RAW-konvertering innan fotot ska öppas i
Photoshop. Läs mer om RAW på sidan om filformat.
4. Justering av detaljer
Strategiskt föredrar jag att jobba från stort till litet. Först ägnar jag tid åt hela motivet och efter det
detaljer på det. Arbetsordningen är en fusion av din analys av det som behöver göras och din
erfarenhet från liknande projekt. Artikeln Lyft fram Ansiktet är en bra grund för exempelvis
ansiktsretusch.
Just din egen erfarenhet är viktig här.
I början kan det vara bra att föra lite anteckningar över vad du gjort med ett fotografi. Dessa
anteckningar kan du sedan använda som checklistor med nästa foto. På så sätt utvecklas du
snabbare.
5. Sparande och arkivering
Oj vad ofta mina studenter slarvar bort ett original eller upptäcker att det ända resultat de har kvar är
en dålig jpeg. Ordning och reda är förstås inget självändamål och mitt skrivbord är inget positivt
exempel.
Men när arbetet är klart är det viktigt att avsluta rent och snyggt och städa upp efter sig. Se till att alla
arbetsfiler heter något klokt. Att dina viktigast filer finns kvar. Släng helst inget utan försök istället få
ordning. Du vet aldrig när du behöver backa tillbaka i ditt arbete.
Se till att du har ett original i Photoshops egna filformat. Om du har arbetat i lager så ska du se till att
alla dessa finns kvar. Läs mer om filformat.
6. Leverans av en kopia
Om du ska leverera bilden till någon annan så är det inte ditt original du ska skicka. Den filen du
sparar för dig själv är anpassad för att vara flexibel för dina ändamål. Alla lager finns kvar, den är så
stor som möjligt, den är sparad i Photoshops eget format.
Istället skapar du en kopia med alla de önskemål som gäller för just den leveransen. Det du brukar
behöva ta hänsyn till är:
Slå ihop lager
I Jpeg eller i TIFF?
Förstorad eller förminskad?
Uppskärpt? (en extra pålagd skärpa som kan behövas, se undervisning)
Ett exempel på genomtänkt och utfört arbete
Här är ett exempel. Jag har tagit fotot själv med armarna utsträckta. Jag tyckte originalet var rätt så
OK men hade lust att skapa ett lite annat foto. Så här har jag varit lite mer extrem.
Jag har identifierat problem med fotot till följande:
överlag är fotot mörkt och för rött.
Jag vill ha ett foto som kändes mer Medelhavet, lite reklambild för Grekland i Apollo-katalogen
ungefär.
Bakgrund är grå, färglös.
Kraftigt rödstick i ansiktet.
Väldigt mörkt kring ögonen och näsan pga solskuggor.
Mörkt i ögonen.
Figur2: Före och efter
Här är originalfotot och dit jag nådde. Lite mer Grekland... ;-)
Figur3. Ljus och färger
1.
Originalet.
2.
ökad kontrast med hög färgmättnad som resultat.
3.
För att motabeta den röda färgen har jag dragit ner färmättnaden bara på rött. För att skapa
medelhavsfärgen jag sökte så har lagt till ett kraftigt cyan och blåstick på bakgrunden..
4.
Skuggorna runt våra ögon och näsor tonas ner
Figur4: Bearbetning av ögon
Kanske i extremaste laget. ögonen kraftigt förstärkta i färg och ljus. Eva har även fått mörkare ögonfransar.
Fotot är klart
Övningar
Ta ett foto du kan bearbeta och lägg i en kopiator och dra några kopior. Förstora det gärna samtidigt.
Kvalitén är inte så noggrann nu. Titta på ditt orginal, både vanligt och med lupp.
Ta nu en rödpenna och anteckna på dina kopior. Rita in allt du vill göra - ringa in, kryssa, klottra - hur
kvittar. Försök sedan att organisera alla ändringar i en lämplig ordning genom numera dina kopior.
11.Korn, brus och liknande problem
Sammanfattning: Korn finns i vanlig film och brus får du av digitalkameror. Korn
kan se bra ut medan brus i digitalfoto alltid ser illa ut. Båda är en utmaning när
du gör retuscheringar i Photoshop.
Andra problem med strukturen i ett digitalt foto är jpeg-packning eller är
scannat från en tryckt tidning.
Film är belagd med korn som syns i förstoringar
Fotografisk film är belagd med ett kornigt material. Detta återspeglar sig i fotografiet. Tittar du på vilket
fotografi som helst med en lupp eller förstoringsglas så kan du se kornigheten.
Figur1: Kornighet i svartvitt foto
ögat på det svartvita fotot är uppförstorat så att kornen syns. Kornen gör att det blir jobbigt att göra små
retuscher/justeringar
Kornigheten kan du uppleva på samma sätt som ljudexperter upplever vinyl. Det försämrar dina
förutsättningar lite när du ska retuschera, men det är även en stor del av karaktären hos fotografiet.
Korn kan se olika ut beroende på film och framkallning
Olika film har olika kornighet. Ljuskänslig och snabb film har större korn. Svartvit film har ofta större
kornighet. Vanliga pocketkamera-foton kan upplevas oskarpa på grund av kornen.
Många som scannar för första gången blir besvikna när de ser hur "dåligt" fotot ser ut förstorat.
Drömmen om att ta en liten del av fotot och förstora upp rejält går ofta om intet på grund av kornen.
Figur2: Kornighet hos olika filmsorter
1.
Foto med pocketkamera och budgetfilm. Att fotot inte är en närbild spelar oxå in. Detaljerna i ansiktet
försvinner i kornen.
2.
Närbild med systemkamera. Kornen skapar mest värme i fotot och retuschering är förhållandvis enkelt.
3.
Svartvit foto. Korn är en viktig del av ett svartvitt foto och stora tydliga korn som syns med blotta ögat
kan vara estetiskt.
Som du ser är det svårt att se skillnad på det i fullstorlek. Det är först i en inzoomning som du kan se skillnader.
Digitalkameror har inte korn men brus kan uppstå
Ett sätt för att ta bort problemet med korn är helt enkelt att fota digitalt. Digitala kameror saknar förstås
den kornighet som ges av filmen. Därför upplevs digitala kort som skarpare än vanliga.
Figur3: Jämförelse mellan digitalt foto och filmfoto
1.
Digitalkamera. Kornfritt
2.
Systemkamera med färgfilm.
Som du ser är det svårt att se skillnad på det i fullstorlek. Det är först i en inzoomning som du kan se skillnader.
När du tar digitala foton uppstår dock ett annat, likartat, problem: Brus.
Brus är elektroniska störningar i utrustningen och ofrånkomligt. Du får det i all utrustning för ljusinläsning. Ex Scanners och digitalkameror.
Här är det generellt så att du får vad du betalar för. Dyrare utrustning ger mindre brus.
Figur4: Jämförelse mellan två digitala kameror av olika kvalité
1.
Digitalkamera Canon EOS 10D. Prisklass 10.000:-
2.
Digitalkamera Olympus3040. Prisklass 3.000:-
Med risk för att låta tjatig: Du ser är det svårt att se skillnad på det i fullstorlek.
även digitalkamerans ISO-inställning påverkar mängden brus. ISO-inställningen sätter hur ljuskänslig
kameran är. Oftast ställer kameran detta automatiskt inför varje foto. Vanliga ISO-tal på digitalkameror
går från 50 till 800. Ju högre tal ju mer brus. Ljuskänsligheten behövs i mörka miljöer. Därför blir oftast
foton tagna inomhus brusigare.
Det ska tilläggas att utvecklingen går framåt. Så småningom bör bruset vara försumbart även i billigare
utrustning. Sedan version 1 (aug 2003) av denna text har brus blivit mer relevant. De flesta kameror
har idag tillräckligt med megapixlar för att skriva ut mycket större än vad de flesta användare gör. Men
en hel del kameror är tyvärr ruskigt brusiga. Titta efter detta i tester innan du köper.
Så i slutändan är det inte alltid bättre att fota digitalt. Brus är fulare än korn. å andra sidan är ett
brusfritt digitalkort knivskarpt och något jag personligen föredrar att arbeta med.
Brus och korn påverkar ditt arbete i Photoshop
Brus och korn påverkar ibland ditt Photoshop-arbete. Vid färg- och ljusförändringar kan extrema
ändringar förstärka kornen och bruset så att det syns tydligt. Skärpehöjning kan även göra att korn och
brus förstärks. Oftast är det dock inte ett allvarligt problem utan snarare en begränsning av hur extrem
du kan vara.
När det blir svårt är vid kollage/montage. även om ögat inte ser strukturen med blotta ögat så "känner"
det. Så om du monterar ihop två foton av helt olika struktur upptäcker ögat lätt bluffen.
I Photoshop går det att fejka korn och brus så att två bilder smälter ihop bättre.
Hårt Jpeg-packade foton är inte bra
Det finns ytterligare en besläktad effekt som kan uppstå i digitalt arbete. Foton sparade i jpeg blir
förstörda på pixelnivå. Här är det inte snyggt eller stiligt som med korn. Inte heller försumbart som med
visst brus. Här är det bara hemskt.
Figur5. Jpeg-packat foto
Ett jpeg-packat foto. Photoshop har omvandlat mjuka linjer till blockiga mönster.
Hårt packade jpeg-bilder är mycket svårarbetade i Photoshop. Foton som ligger på en webbsida är
ofta just hårt jpeg-packade. Därför lämpar sig sällan foton tagna från webben för vidare redigering. På
sitt sätt är det bra, för upphovsrättsmässigt är det tveksamt att ta andras foton.
Jpeg förklaras tydligare i avsnittet om filformat.
Tryckta bilder är rastrerade och kan inte scannas
Ett fotografi är uppbyggt av steglösa övergångar mellan färger. En tryckpress kan inte trycka steglöst.
Istället bygger tryckpressen upp fotot genom att trycka en mängd små punkter. Dessa små punkter
kallas raster.
Rastret lurar ögat. Punkterna är så små att när du tittar på det färdigtryckta fotografiet så ser det ut
som vanliga steglösa övergångar.
Svartvitt tryck består av en mängd svarta punkter medan färgtryck består av punkter i Cyan, Magenta,
Gul och Svart (CMYK). Använd en lupp eller ett förstoringsglas och titta i tryckta tidningar. Du kan då
se rastermönstret.
Figur6. Exempel på raster
Ett väldigt grovt rasterexempel. Rulla bort några meter från skrivbordet och titta på fotot igen. Lägg märke till att
ju längre bort du kommer från skärmen ju mer blir de båda bilderna identiska
Figur7. Exempel på raster i fyrfärg
Ytterligare ett grovt exempel. I ett raster som ska bygga upp ett färgfoto så skapas bilden genom att punkter i
CMYK - Cyan, Magenta, Gul och Svart - blandas. Därav utrycket fyrfärg.
Problem uppstår när du scannar ett rastrerat tryckt foto. Rastermönstret blir svårt för scannern att
sortera ut och resultatet blir oftast mycket illa. Därför är det sällan lönt att scanna någonting som redan
tryckts.
Figur8. Tryckt fotografi som scannats
1.
Vanligt scannat foto med en del uppförstorad 200%
2.
Samma foto som scannats från en tryckt tidning. Notera hur oskarpt det känns. Se hur rastermönstret blir
uppförstorat.
Övningar
Fram med luppen! Titta på dina foton, titta i tryckta tidningar och material. Leta efter:
Korn
Raster
Kan du hitta tryckta saker som inte är raster?
12.Filformat / bildformat
Sammanfattning: Det finns fler olika filformat att välja bland när du sparar foton men så
länge du arbetar i Photoshop så ska du spara i Photoshops format - psd.
Av utrymmesskäl kan ett foto behöva packas ihop. Packningen görs oftast i Jpeg av olika
kvaliteter. Grundläggande är: Desto mindre fil - desto sämre foto.
Filformat är olika modeller för att spara bilden
När du sparar ett foto, eller för den delen vilken datorfil som helst, finns det en uppsjö av olika format
att välja bland.
Skälen till det är många. Först och främst så måste progammet ha ett eget format. Där kan
programmet spara alla sina speciella bitar. Fotot i sig förstås, men även inställningar etc som hänger
med.
Detta gör det inte smidigt när du har ett arbetsflöde som inkluderar flera program. Därför finns ett antal
standarder i form av filformat som alla program kan förstå.
Jpeg är ett filformat som är packar, sk komprimerat, för att spara utrymme på media eller vid
överföring.
Filformat är den generella termen. När det används om bilder kan du även säga bildformat.
Photoshop (psd)
Det vanligaste filformatet när du jobbar med bildbehandling i Adobe Photoshop. Så länge du inte
lämnar detta program finns ingen anledning att välja något annat. All information såsom lager och
sparade markeringar följer med i detta formatet.
Håller du dig till ett arbetsflöde som bara inkluderar Adobe-produkter: Photoshop, Illustrator, InDesign,
GoLive etc så duger Psd bra till det oxå.
TIFF
TIFF är egentligen fotot rätt upp och ner. Inga krussiduller, bara fotot. Alla program kan läsa det, både
på Macintosh och Windows.
Eps
EPS är i princip samma som TIFF, fast klart för tryck. Idag finns det sällan någon anledning för dig att
spara i EPS. Men det är ingen omöjlighet att du får en sån fil av någon annan. Det är bara att ladda in
den i Photoshop.
RAW
RAW kallas ibland digitalt negativ. När bilden fångas i digitalkameran är det i så kallat RAW-format.
Precis så som ljuset släpptes in.
Efter fotoögonblicket och innan bilden sparas på ditt minneskort bearbetas bilden själv utav kameran.
Denna bearbetning är baserat på inställningar du gjort i kameran samt mätvärden kameran själv
känner av.
När bearbetningarna är gjorda sparas bilden i Jpeg (se mer om jpeg nedan) på kamerans minneskort
och RAW-bilden raderas från kamerans minne.
Figur1: RAW är den obearbetade versionen av fotot
RAW är en kopia på exakt det som fångades utav kameran medan Jpeg-versioen är behandlad av kameran.
För fotografer kan det finnas stor anledning att behålla RAW-filen. Filen kan sen öppnas upp i ett
RAW-program, till exempel Camera RAW som kommer med Photoshop. I Camera RAW sköter du
själv överföringen från RAW till Photoshops format. Du kan själv då kontrollera en större mängd
parametrar.
Liknelsen mellan ett negativ och ett framkallat pappersoriginal blir tydligt. Det skönt att lämna in för
automatisk framkallning men du tappar kontrollen som ett eget mörkrum ger.
Nackdelen med att spara i RAW är att bilden inte är klar. Det är alltid ett arbete innan du kan göra
något med filen. Filen tar även upp 3-4 gånger så stor plats på minneskortet som en jpeg.
Varje kameratillverkare har ett eget RAW-format med egna filändelser. Canons heter CRW eller CR2
medan Nikons heter NEF. Det finns ett initiativ till en standard som heter DNG.
RAW är alltså inte ett filformat du själv kan spara i. Endast kameror kan göra det.
När filen måste vara mindre kan du packa med jpeg
Ett foto opackat, dvs sparat i Photoshops egna format (psd) eller i TIFF kräver mycket filutrymme.
Ett foto på 1000*1000 pixlar tar ca 3mb.
Blomman i figur2 tar 300kb.
Foton med kvalitet för tryck foton kan rusa iväg mot 30-100mb.
Med dagens snabba datorer är det inte några egentliga problem. Men det blir en fråga vid sparande i
kameror och vid överlämning till andra, i PowerPoints, via e-post, på CD-skiva eller e-post.
Med ett modem kan en fil på bara 3mb ta 20 minuter. Alltså helt orimligt. även med bredband kan
stora högupplösta bilder bli jobbiga. Det är oxå intressant att hålla ner filstorleken när du ska spara på
små minneskort till digitalkameror. Varje megabyte på minneskort kostar runt 0,50-1kr (när version 1
av denna text skrevs i 2003 var det 8kr).
Därför finns det idag olika sätt att packa ihop informationen i ett foto. Mest känt är Jpeg. De som
jobbar mot webben kan även behöva spara i ett format som heter GIF. Läs mer om gif på en egen
sida.
Jag använder ordet packa men de som vet bättre använder ordet komprimera.
Jpeg
När datorn sparar i jpeg försöker den finna mönster i fotot som den kan utnyttja sig av för att minska
filstorleken.
Figur2: jpeg packar genom att hitta mönster
En väldigt förenklad bild av hur jpeg hittar mönster som den sen utnyttjar för att minska filstorleken. 16 pixlar
blir 4.
Egentligen är skissen inte i närheten av hur jpeg gör utan en liknelse av komprimering. Men grundtanken kring
mönsterskapande är korrekt. Läs här om du vill begripa jpeg (och har intresse/förmåga att göra det)
I vanlig jpeg så hittar Photoshop mönster och filstorleken minskar därefter. Detta är den sk
maxkvalitetn för jpeg. Då har du ofta en fil som är minst en femtedel av originalets.
När detta inte räcker till så kan du tvinga Photoshop att skapa mönster själv. Då börjar Photoshop att
bända lite på gränserna. I stil med "om jag bara ändrar den pixeln där så blir det ett nytt mönster".
Detta görs smart så att du så länge som möjligt inte kan upptäcka förändringar med blotta ögat. Se
figur3 för att se mönster
Skalan går från 0-12 (ibland 1-100). Där 12 är max. Ju lägre du går på skalan ju grövre blir
Photoshops tvångsmönster tills att det till slut är riktigt fult. å andra sidan blir filen väldigt liten.
Figur3: Ett foto sparat i jpeg med allt lägre kvalitet. Skala 0-12
Photoshop orginalet är 300kb.
1.
Max: ca 50kb. Inga skillnader syns från original
2.
Medium: ca 25kb. Snäppet sämre kvalitet. Svårt att se någon kvalitettsförsämring, men den finns där.
3.
Låg. ca 10kb. Märkbart dålig kvalitet.
4.
Noll. ca 7kb. Riktigt illa kvalitet.
Figur4: Förstoring av jpeg i hög respektive låg kvalitet
Exempel på den mönsterskapning som Photoshop gör. Uppförstorat 300%. Mönstret är jättetydligt. Photoshop
har omvandlat mjuka linjer till blockiga mönster.
De flesta digitalkameror sparar sina foton i jpeg-kvalitet runt 10-12. De flesta foton som ligger på
webben är runt medium, 5-7. De mönster som skapas av jpeg av lägre kvalitet försämrar kraftigt
förutsättningarna för redigering i Photoshop. Därför är det ofta svårt att arbeta i Photoshop med foton
stulna från webben.
Eftersom jpeg är ett nödvändigt ont i många sammanhang finns det lite tumregler.
Spara inte i jpeg förrän du behöver det.
Spara helst inte jpeg mer än två gånger.
Ex: fotot sparas i jpeg i digitalkameran, du bearbetar fotot i Photoshop och lägger sen upp det på
webben i jpeg.
Arkivera aldrig i jpeg
Snåla aldrig på jpeg-kvalitetn i din digitalkamera. Har du litet minneskort ska du hellre minska
storleken.
Spara opackat om det går - annars i jpeg med hög kvalitet
Först och främst ska du fråga dig själv om du verkligen behöver packa filen. Kan mottagaren och
överföringen hantera psd/Tiff? Om ja så måste du inte packa den.
Men när det finns anledning att packa en bild gäller följande.
Spara högsta kvalitet av jpeg för alla former av bilder/foton. Med två undantag, båda i
webbsammanhang...
1. Foton för webben - spara i Jpeg men med medium eller lägre kvalitet. En avvägning får alltid
ske mellan kvalitet, laddningstid och syfte med webbsidan. Kanske har folk tid att vänta på ett
bra foto? Eller så kanske de inte har det för att fotots kavlitet har låg betydelse. Tänk en dagbok
från din semesterresa som blir värdelös med dåliga foton. Tänk även en nyhetssida som folk vill
få så snabbt som möjligt.
2. Illustrationer/logotyper för webben - Spara i GIF med så låg palett som möjligt. Läs mer om
gif.
13.Utskrift / Megapixel
Sammanfattning: För att få god kvaliet vid tryck behöver pixlarna skrivas ut tätare än de
sitter på skärm. Detta gör då att fotot blir avsevärt mindre på pappret än på skärmen. Det
är därför en kamera på fem megapixel och över kan vara nödvändigt.
En del av detta avsnitt finns på ett papper som behöver skrivas ut för att vara begripligt. Gå till den
sidan nu.
Pixlar sitter med en viss täthet
På skärm sitter pixlarna med en täthet av ungefär 72 per tum. Om du skulle räkna en rad med pixlar
en tum lång så blir det 72. Anledningen till att jag räknar i tum är att det är standard för mätenheten.
En tum är 2,54 cm.
På skärm är det lagom med 72 - du kan oftast inte se varje enskild pixel. De smälter in i varandra. Men
ögat är känsligare vid klara utskrifter på papper och i tryck. Du kan se de enskilda pixlarna väldigt lätt.
72 som det är på skärm är inte tillräckligt tätt för att undvika det.
När ögat inte längre kan urskilja enskilda pixlar kommer det ändå att "uppleva" dem som något oskarpt
om de är för stora.
Så vid utskrift har du möjlighet att välja hur tätt pixlarna ska skrivas ut. Ju tätare pixlarna ska sitta, ju
mindre blir pixlarna. Ju mindre pixlarna blir ju mindre blir förstås det utskriva fotografiet
Figur1: Illustration av 3 gånger 10 pixlar utskrivet med olika täthet
Observera att den nedre rektangeln innehåller precis lika många pixlar men de sitter mycket tätare och är
mycket mindre. Därför är hela rektangeln mindre.
Tätheten kallas upplösning och måttenheten är ppi (pixels per inch). Det här är vanliga upplösningar:
72 ppi - ett foto på skärm blir lika stort på papper.
180 ppi - tidningstryck och absolut lägsta gräns för tryck.
300 ppi - snyggt, ögat kan inget negativt uppleva. OK för tryck.
Nu fortsätter detta material på ett papper du behöver skriva ut. återkom och läs resten av sidan sen.
Skriv ut fortsättningen av materialet
Megapixel mäter kamerans upplösning
Megapixel är ett mått i vilket man mäter digitalkamerors upplösning. Vad det handlar om egentligen är
hur många pixlar fotot omvandlas till. Som nämnt ovan gäller att ju fler pixlar ju större kan fotografiet
skrivas ut utan att man kan se varje enskild pixel.
Megapixelvärdet får du genom att multiplicera antalet pixlar i basen och höjden med varandra:
2.000*3.000 pixel = 6.000.000 pixel = 6 megapixel
Det betyder att megapixel är ett kvadratiskt mått. Dvs dubbelt så stor bas och dubbelt så stor höjd
skapar en fyra gånger så stor bild. Därför är det mycket liten skillnad mellan foton av 4,5 eller 6
megapixel.
Två megapixel räcker till ett vanligt foto, fem behövs för
ett A4
Numera har kameror sällan under 4 megapixel. Som du ser i tabellen nedan är det fullgott för de
flestas behov av utskrift. Ska du inte ta ut dina foton på papper alls är i princip allt ovan 2 megapixel
overkill.
Se de första två kolumnerna i figur2.
Figur2: Diagram som illustrerar utskriftskvaliet för olika storlekar
Utskriftsformat
Kamera
typ
(i centimeter)
Ungefärlig
bildstorlek
(i antal pixlar)
12 Megapixel
4350 x 2900
10 Megapixel
3900 x 2600
8 Megapixel
3500 x 2340
6 Megapixel
3000 x 2000
5 Megapixel
2550 x 1900
4 Megapixel
2250 x 1700
3 Megapixel
2050 x 1540
2 Megapixel
1600 x 1200
1 Megapixel
1280 x 960
10 x 15
15 x 20
20 x 30
30 x 45
(A4)
(A3)
40 x 60
50 x 70
Mycket bra
Bra
Mindre bra
Tveksamt
Ej användbart
(över 240ppi)
(över 150ppi)
(över 120ppi)
(över 100ppi)
(under 100ppi)
Med reservation för att stora utskrifter inte alltid betraktas från jättenära håll. Om du ska hänga den på väggen
kan du ibland använda mindre foton för stora utskrifter. Se gärna min artikel om jätteutskrifter i Kamera & Bild
nummer 12 2005.
Ett foto i 6 megapixel är rätt stort. Titta på ett på min 6-megapixelsida. Var beredd att scrolla.
Ska du fotografera vid ett tillfälle där du vet med dig att fotografierna inte ska framkallas större än
10*15cm kan du ställa ner storleken i kameran och på så sätt krama in fler bilder på minneskortet.
Hellre det än att minska på jpeg-kvalietn. Läs mer om jpeg i avsnittet om packade filformat.
Högupplöst är tillräcklig för att skrivas ut / trycka
Högupplöst är en subjektiv term. Generellt så kallas ett foto så om det är så pass stort att det utan
problem kan skrivas ut, i god kvaliet, för de flesta behoven. Dvs minst vanlig fotografistorlek på
15*10cm.
Som du ser i figur2 ovan så krävs det alltså minst 2 megapixel för det.
Minska storlekar på foton är lätt
Rent generellt så går det bra att förminska ett foto med dator utan några som helst problem. För
utskrift kanske det inte ens är nödvändigt. Skriv bara ut med en högre täthet - då blir ju fotot mindre.
Vill du minska pixelstorleken på fotot så slänger Photoshop bara bort en del av pixlarna.
Exempel: Du ska minska ett foto som är 1000 pixlar brett till 500 pixlar innan du e-postar det till en
vän. Photoshop slänger då bara bort varannan pixel och problemet är löst. Observera då att den
verkligen slänger bort dem - de är borta för alltid - se till att du har en kopia.
öka storlekar är svårt men kan göras genom interpolering
Att förstora är värre. Ska du skriva ut fotot kan du ju först pröva att skriva ut det med en mindre täthet.
Kanske syns det inte.
Om du vill öka pixelstorleken är det lite värre. Egentligen är det precis som att minska fast tvärtom.
Photoshop lägger till pixlar.
Exempel: Du ska öka ett foto som är 500 pixlar brett till 1000 pixlar. Photoshop lägger då till en extra
pixel mellan varje annan pixel.
Här är hela problemet i nötskal: Vilka pixlar ska den lägga till? Hur kan Photoshop veta vilken det
ska vara mellan? Gissar den? Tar den en slumpvis?
Gissar är mest sant. Photoshop gör helt enkelt en klaficierad gissning baserat på färgerna hos alla
andra pixlar runt omkring: "Om den är röd och den jämte är rosa så borde jag nog trycka in en pixel
som precis mitt mellan röd och rosa." Detta kallas interpolering.
Figur3: Exempel på interpolering
Två röda pixlar i olika ton. Interpolering sker och Photoshop lägger själv till den i mitten
Interpolering funkar. Någorlunda... Diskussionerna går isär om hur mycket du kan interpolera upp ett
foto men de flesta är överens om följande:
Ett filmfoto med mycket korn går att interpolera upp runt 30% . Detta pga av kornen gör det svårt för
Photoshop att göra sin interpolering korrekt
Ett brusfritt digitalkamerafoto går att interpolera minst 100%. Dvs fördubbla storleken. Detta kan ses
som ett tugnt skäl att prioritera kamerans optiska kvaliet och brusfrihet över hur många megapixel
den har.
Figur4: Skillnaden mellan digitalt och film - Filmen korn gör det svårt att
interpolera
Det är lättare för Photoshop att göra sina beräkningar på interpolering när strukuren i fotot är så rent som det är
i digitalfotot till vänster.
Filformatet GIF
GIF
GIF-formatet används endast för webb-bruk. När det krävs hög komprimering av enkla små bilder.
GIF skiljer sig från Jpeg. Medan Jpeg nyttjar mönster i strukturen utnyttjar gif att många bilder inte
behöver en palett på 17 miljoner färger. I en del fall, logotyper, webbknappaer etc består bilden inte av
mer än två-tre färger. Läs mer om Jpeg.
I GIF har man minskat den tillgängliga paletten för att hålla ner filstorleken.
Tänk dig så här:
I vanliga fall representeras varje pixel av ett nummer mellan 00.000.001-16.700.000. Alltså 8 tecken
långt.
I gif är paletten 256 färger eller färre. Då är varje pixel bara 3 tecken långt.
Figur4: GIF packar ihop genom att minska den tillgängliga paletten
Filutrymmet varje pixel kräver är avsevärt mindre när det är gifpackat.
För att fotot inte ska bli helt begränsat är den utvalda paletten valbar ifrån den större paletten om ca 17 miljoner.
Figur5: En sparad GIF, 256 färger med dess färgpalett
Fotot är sparat som GIF. Färgpaletten om de 256 färger fotot kan bestå av syns till höger. Tittar du noga i de
gröna områdena ser du att GIF-formatet skapar en effekt där du ser övergången mellan de olika färgerna.
Även gif-formatet är reglerbart i kvalité. Som nämnts ovan räcker det ibland med bara några få färger,
även 256 är i överkant. Då kan du sänka antalet färger i paletten och därmed minska filstorleken.
Figur6: Foto sparat i GIF i sjunkande kvalité
Originalet i max Jpeg överst. GIF med 256 färgers palett till höger. I nedre raden finns samma foto med allt
mindre palett. vad GIF gör blir riktigt tydligt i sista fotot.
Rent generellt blir inte ett foto packat i GIF256 mindre än ett lagom packat jpeg. Snarare tvärtom. GIF
är mer användbart i lägre kvalitéter, med paletter runt 4-32 färger. Som syns i figur6 blir detta
oanvändbart för foton. Så för foton är det jpeg som gäller.
För illustrationer och logotyper etc är dock GIF bättre.
Figur7. Jämförelse mellan GIF och Jpeg med logotype.
Här syns tydligt GIF starka sida. Logotypen blir både mindre i filstorlek och knivskarp. Jpeg drabbas av
blockigheten när jpeg försöker hitta mönster. Jpeg blir även 50% större.
Histogram
Sammanfattning: Ett histogram är en graf som visar ljuset i bilden. Histogrammet är
användbart för att upptäcka över- och underexponeringar. Photoshops verktyg Levels
använder sig av din förståelse för histogrammet.
Histogram är en graf
Ett histogram är en representation av ditt foto i form av en graf. Det visar hur din exponering ser ut rent
ljusmässigt från svart till vitt. Ju fler pixlar det finns av en viss ljusnivå ju högre blir stapeln.
Figur1: Histogram av vanligt foto
Du kan i histogrammet tydligt "se" fotot.
* Längst till vänster återspeglar sig det mörka området överst i fotot.
* I centrum finns ett bredare område som är muren och det mesta av barnet. Själva toppen är det rent gula som
det finns så många pixlar av i fotot.
* Längst till höger finns en liten puckel. Det är det ljusa området som är barnets klänning.
Att lära sig tyda ett histogram är bra i många praktiska situationer. Både i Photoshop och i arbete med
digitalkamera eller scanner.
Figur2: Histogram av landskapsfoto
Även i detta fotot kan du se bilden återspeglas i histogrammet.
* Gräset, huset och bakgrunden breder ut sig jämnt över det mesta av fotot.
I högra delen ligger himmelen. Två pucklar syns, en för de vita molnen och en för den något mindre
ljusa himmelen.
* Längst till höger, precis i det klarvita området syns taket på det lilla huset.
Histogrammet avslöjar exponeringen
Så länge exponeringen är felfri är ofta histogrammet bara ett stöd i redigering. Det är dock riktigt
hjälpsamt för att upptäcka exponeringsmissar. Över och underexponering syns då som kurvor som
normalt sett borde tona ner närmare det vita och svarta området men som blir abrupt avklippta istället.
Figur3: Underexponerat foto
Här syns tydligt att fotot är underexponerat. Detaljer som finns i motivet har "packats" ihop i det mörka
området av fotot. Det finns inte heller några ljusa pixlar i fotot..
Figur4: Överexponerat foto
Detta foto är överexponerat istället. Himlen och vattnet är helt utbrända på fotot och det kan ses tydligt
i histogrammet.
Figur5: Solnedgång med både över och underexponering
Här har fotot blivit både under och överexponerat. Typiskt för ett motljusfoto. Solen i övre delen av
fotot slår genom i det vita området. Båten, å andra sidan hade behövt längre slutartid för att fastna på
fotot.
Vill du fotagrafera sådana här foton och undvika exponeringsproblemen får du ofta ta samma foto flera
gånger (med stativ). Överexponera på ett och underexponera på nästa. Montera sedan ihop dem i
Photoshop.
Histogram i de olika kanalerna
Histogrammet kan även visa de respektive färgkanalerna - Röd, Grön, Blå - separat. Detta kan vara
bra vid tillfällen när bara vissa färger behöver korrigeras.
Figur6: Granskning av histogrammet i de olika kanalerna
Här kan du först se det gemensamma ljuset som består av två tydliga pucklar. Det mörka och ljusa i
bilden. Detta återspeglar sig även i den gröna och blå kanalen.
Den röda kanalen skiljer sig dock markant från övriga då den har ett stadig mängd pixlar genom hela
bilden. Detta är rosorna.
Användningsormåden / i Photoshop
Första användningsområdet för histogram är analys av exponering. Detta är tex väldigt smidigt i en
digitalkamera. Den lilla 2 tums-displayen kanske inte visar fotot perfekt. Histogrammet avslöjar dock
direkt hur din exponering blev.
Som nämnt i kapitlet om exponering är det i princip omöjligt att rädda ett kraftigt överexponerat foto.
Då kan du redan direkt efter foto-tillfället kontrollera histogrammet i kameran. Detta för förvissa dig om
att du fått ett kort med hela kamerans färgomfång.
De flesta nyare digitalkameror kan visa ett histogram. Och de flesta av dem varnar med ett blinkande
om fotot är överexponerat.
Figur7: Från skärmen på digitalkameror satt till att visa ett histogram
Vänster - Olympus C-5050. Höger - Canon EOS 10D
Ett av Photoshops mest använda verktyg - levels (nivåer) - använder sig av histogrammet som
utgångspunkt. Där kan du förändra ljuset i fotot genom att förflytta ljusets spridning i histogrammet.
Figur8: Korrigeringar i histogrammet med hjälp av levels
Fotot har korrigerats genom att flytta in gränsen för var svart och vitt är (de små trianglarna). En slags
kontrollerad över- och underexponering. I princip alla foton brukar få denna korrigering när du
bearbetar dem i Photoshop
Posterisering
Mattias Karlsson
Sammanfattning: Posterisering kan uppstå vid stora förändringar av rena ytor - ex en
himmel. Det syns tydligt vid utskrifter som tjocka band där färgerna verkar ha delat upp
sig.
Orginalet räcker helt enkelt inte till
När du ska göra väldigt drastiska korrigeringar så drabbas du ibland av något som kallas
posterisering. Ofast drabbar det stora rena ytor så som en blå himmel eller en stor grön gräsmatta.
Posterisering ser ut som tjocka band som löper över fotot.
Figur1: Ett färgkorrigerat foto
Himmelen på det vänstra fotot är förstärkt i färg och kontrast. Detta för att återfå den himmel som var
tänkt att fastna på kortet men som drabbades av överexponering.
Posterisering uppstår när fotot helt enkelt inte innehåller den information som krävs för att återge
detaljrikedomen som är tänkt. I fotot i figur1 vill jag återskapa en fantastisk himmel med hjälp av några
väldigt få ljusa nyanser. När jag förstärker dessa nyanser ser man tydligt gränserna mellan respektive
nyans. Det ser ut som om färgerna delat upp sig.
Dessa gränser var otydliga för ögat så länge de befann sig i det väldigt ljusa spektrummet av färger.
Men nu, när de befinner sig längre ner på skalan blir de tydliga.
Figur1: En förstoring av himmelen på den korrigerade versionen av figur1
Om du tittar noggrannt på himmelen ovan kan du se något som ser ut som ca 2cm tjocka band som
löper i en horisontell båge.
Posterisering är oftast inte ett problem på foton för webben där luddigheten hos en datorskärm tar bort
det mesta av effekten. Men på papper är det supertydligt.
Det syns i histogrammet
När du tittar på ett histogram av ett posteriserat foto kan det synas tydligt. De hål som uppstår i
färgkurvan är tecken på detta.
Figur3. Histogram av Figur1
Posterisering drabbar hela färgskalan men är egentligen bara synliga för ögat i det stora blå området.
Detta då i foto fullt med detaljer helt enkelt försvinner i röran.
I Photoshop
Först och främst ska du fråga dig själv om du behöver den enorma ökningen av färg och kontrast som
skapar posterisering. Om svaret ändå är ja kan du tex lägga till brus eller oskärpa i Photoshop för att
på så sätt "brusa" bort gränserna.