1. No category

Fotohistoria
• Redan under medeltiden (ca 1400 - 1600) användes camera obscura som
rithjälpmedel. Motivet projicerades på papper eller duk och sedan var det
bara att kalkera av det.
• 1826 togs av fransmannen Joseph Nicephore Niepce världens äldsta
bevarade fotografi. Exponeringstiden var 8 timmar. Bilden visar utsikten
från ett fönster (nedan).
• 19 augusti 1839 räknas som fotografiets födelsedag. Den dagen lanserades daguerrotypin, den första metod för att framställa fotografiska bilder.
Metoden utvecklades av fransmannen Louis Jacques Mandes Daguerre i
samarbete med Joseph Nicephore Niepce.
• 1888 inledde Kodak amatörfotografin genom att lansera en lådkamera
under mottot "Ni trycker på knappen, vi gör resten". Kameran levererades laddad med rullfilm för 100 bilder (runda!). När bilderna var tagna
lämnade man in hela kameran för att få filmen framkallad och ny film
monterad.
• 1951 uppfanns videobandspelaren och med den togs första steget att
lagra bilder elektroniskt.
• 1981 Sony Mavica
Första bevarade fotografiet togs av fransmannen Joseph Nicephore Niepce
Förord
SPRÄNG RAMARNA? Kombinationen digitalkamera och Photoshop innebär verkligen ett nyskapande
av fotograferandet. Nu kan man enkelt korrigera alla de fel som man tidigare kämpade med i timmar i
mörkrummet. Jag har skannat in negativ från 60-talet och aldrig tidigare fått så bra resultat som nu när
de passerat Photoshop.
Kompendiet är uppdelat i två huvudavsnitt:
Det första beskriver kamerans funktioner i allmänhet samt dagens digitalkameror. Utvecklingen på
kamerafronten är så pass snabb att det som skrivs i dag är föråldrat i morgon.
Andra delen beskriver efterbehandling av bilderna i Photoshop. Den är rätt så allmängiltig eftersom
nästan alla grundläggande funktioner finns i äldre versioner. Nyare versioner av programmet innehåller
allt fler automatiserade funktioner.
Varför skall man använda Photoshop?
Digitalkamerans egenskaper kräver att bilden efterbehandlas. Kompaktkameror har efterbehandlingen
inbyggd och ger i allmänhet acceptabla bilder för skärmen eller i mindre format. Utan att man känner till
det efterbehandlas också bilden i labbet när man beställer kopior. Skärpa, kontrast och vitbalans
tillförs/ändras, men samtidigt är man helt beroende av laborantens åsikter.
För vem lämpar sig kompendiet?
Jag har närmast tänkt mig kompendiet för vetgiriga personer som som just köpt sin första digitala
systemkamera. Kameran innehåller en massa funktioner som man kan ställa in och i allmänhet ger inte
insruktionsboken den information man önskar. I synnerhet saknar jag kommentarer av det man inte kan
göra/ställa in.
Jag har Nikonutrustning, och känner bäst till Nikonprogrammet så därför kan det bli en hel del
referens till märket, men samtidigt har jag plockat en hel del från Canon EF Lens Work III och andra
kamerabroschyrer.
Alla exempelbilder är egna medan produktbilder är skannade från broschyrer eller knyckta från
tillverkares hemsidor.
Kompendiet startade jag skriva ungefär 2004 för en kurs i yrkeshögskolan. Efter det kom nya
versioner av Photoshop och kameror utvecklas hela tiden, så det har blivit en massa versioner. Senaste
uppdatering hösten 2009 - vintern 2010.
Innehållsförteckning
Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
Teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Sensor (Bildelement) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Kamerans upplösning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Hur många pixlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
DPI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Vitbalans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Färgdjup . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
RGB, CMYK eller gråskala . . . . . . . . . . . . . . 5
Bildformat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Histogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Interpolering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Färgbrus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Från sensor till minneskort . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Kameratyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Kompaktkamera (Pocketkamera) . . . . . . . . . . 8
Spegelreflexkamera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Nya trender . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Kameramobiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Kuriosa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Filformat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Objektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Bränvidder i digitalåldern . . . . . . . . . . . . . . . 13
Objektivets skärpecirkel . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Brännviddsförlängning . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Objektivets konstruktion . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Objektiv för digital ESR . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Bildstabilisator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Autofokus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Fast brännvidd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Zoomobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Makroobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Perspektivobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
Fish-eyeobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
Spegelobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
Extender . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Från kamera till dator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Tillbehör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Trådutlösare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Batteri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Minneskort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Stativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
Beredskapsväska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30
Grundläggande fototeori . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Vad är rätt exponering? . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Hur de tre parametrarna inverkar . . . . . . . . . 31
Exponering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
Exponeringsindex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
Känslighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
Bländare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Bländare och skärpedjup . . . . . . . . . . . . . . . 33
Skärpedjupstabeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Exponeringstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Programväljare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36
Blixt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Tillbehör för blixtar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
Fotografera med blixt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Trådlös anslutning av blixt . . . . . . . . . . . . . . 41
Exponera och fokusera rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
P-läge, amatörmässigt eller? . . . . . . . . . . . . . . . 45
Photoshop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kalibrera skärmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Färgrymd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Normal bildbehandling i Photoshop . . . . . . . . . .
Levels (Nivåer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Justeringslager . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Brightness/Contrast (Intensitet/kontrast) . . .
Curves (Kurvor) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Crop (Beskära) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Röda ögon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Skärpa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Funktionsmakro (Actions) . . . . . . . . . . . . . .
Skapa ett makro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Photoshoptips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Clone Stamp Tool (Klonstämpel) . . . . . . . . .
Svartvit bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Ta bort dammfläckar . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Repor och damm vid skanning . . . . . . . . . . .
Skanning av trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . .
Justeringslager . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Blandningsläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Rädda en underexponerad bild . . . . . . . . . . .
Clipping Mask . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Öppna raw-bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Ta bort metadata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
RAW och smarta objekt . . . . . . . . . . . . . . . .
Skapa bildspel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Webbfotogalleri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Panorama med Photoshop . . . . . . . . . . . . . .
Nytt i CS 3: Panorama . . . . . . . . . . . . . . . . .
Nytt i CS 3: Svartvitt . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Utskrift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Profiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Utskriftens upplösning . . . . . . . . . . . . . . . . .
En lyckad utskrift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
47
47
48
48
49
49
49
52
53
53
55
55
57
57
58
59
59
59
60
61
64
65
66
67
68
70
71
72
79
81
82
82
83
83
För vem fotograferar jag? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
Hur förvara dagens bilder? . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
Visa bilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85
Till sist... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85
Historik
Så här började det
Den 24 augusti 1981 presenterade Sony den första elektroniska
stillbildskameran. Professionella fotografer och amatörer undrade
förvånat vad som stod på. Fotoindustrin konstaterade att den nya
kamerans bilder var sämre än dem man ser på TV-apparater och det
var inget att skryta med jämfört med film. Elektronikindustrin
reagerade – det var väl ingenting. Den tekniken behärskar vi sedan
flera år.
Vad hade Sony gjort?
Sony Mavica 1981
Deras första stillbildskamera, döpt till Mavica, såg ut som en
klumpig småbildskamera. Det nya var att motivet registrerades på en liten skiva fylld med hundratusentals små ljuskänsliga celler istället för film. I de små cellerna omvandlades ljuset direkt till elektriska
signaler. Elektronik och datorer var redo att också ta över bildområdet på samma sätt som man visat sin
förmåga inom andra informationsområden.
Utvecklingen fortsätter
Liksom bilen, flygplanet och TV är digital fotografering resultatet av en rad upptäckter och uppfinningar,
som från början inte hade något med varandra att göra: Integrerade kretsar och mikroprocessorer
utvecklades för helt andra ändamål.
Samtidigt med Mavica introducerade IBM i USA sin första persondator. Därefter kunde det bara gå
åt ett håll. Digitalkameror började dyka upp i samband med nyhetsuppdrag och PC:n revolutionerade
kontorsarbetet i takt med att det skrevs användarvänliga programvaror.
Men möjligheterna inom fotografi började också att visa sig, och bakom kulisserna arbetades det
febrilt med att ta fram gemensamma standarder, så att t. ex. en skanner från den ena tillverkaren kunde
prata med en dator från en annan. Filformat skulle skapas och accepteras, och det var överhuvudtaget
en mängd olika pusselbitar som skulle falla på plats. Ordet "digitalkamera" dök upp omkring 1995 och
ersatte "elektronisk stillbild".
Genombrottet
Runt 1990 började det hända saker: PC:n hade blivit så pass billig
att man för ett rimligt pris kunde få tillräckligt med datorkapacitet
för att skriva och räkna, och prestandan steg kraftigt de följande
åren. Datakapacitet och lagringsmedier är lika viktiga förutsättningar för digital foto-grafering som själva kameran.
Canon kom 1990 med den första egentliga
och användbara digitalkameran, Canon
Ion, som prismässigt kunde konkurrera
med en bra spegelreflexkamera. Det fick
Olympus 3040
plats 50 bilder på en liten 2-tums banddiskett. Bildkvaliteten var dålig men framtiden lovande. Och långsamt men säkert
började saker att ta form. Bildformat fastslogs, det dök upp bildbehandlingsprogram med Adobe Photoshop i spetsen och inte minst blev hårddiskarna större, processorerna snabbare och RAM-minne i mängder, kvaliteter och priser som gjorde det möjligt att skapa bildfiler som i
storlek möjliggjorde en kvalitetsmässig konkurrens med filmbaserad fotografi. Apples Mac var på den
1
tiden den helt dominerande datortypen när man talade
om bildbehandling men i och med introduktionen av
operativsystemet Windows 95 började den billigare
och minst lika bra PC:n sakta men säkert knappa in på
Macens försprång. Under 1995 var Olympus i täten,
följt av i synnerhet Canon. Kunderna var främst
skolor, institutioner och företag. Även Kodak gjorde
många och billiga, enkla digitalkameror, men satsade
dessutom på proffsmarknaden och gjorde digitala
versioner av Canons och Nikons toppkameror.
Den egentliga vändpunkten kom runt 1999. Olympus kunde nu leverera några särdeles kompetenta
kameror till konkurrenskraftiga priser, och den 15 juni 28.4.1999 Canon. Upplösning 640*480 (0,3 megapixel)
introducerade Nikon den digitala spegelreflexkameran
D1, och därmed var de flesta pressfotografer helsålda. Nu var priset rimligt och kvaliteten tillräcklig.
D1:an vidareutvecklades 2001 till D1X och D1H, kort efter att Canon till slut kom in i matchen med sin
D30.
Lämplig utrustning 1881. F. Jay Haynes, självporträtt, 27 år.
2
Teknik
För att ha en chans att få kontroll över sina bilder måste man lära sig hur kamera och objektiv
fungerar. Dessutom tillkommer en hel del kringutrustning som man också bör behärska. Här
kommer tyngdpunkten att ligga på digitala systemkameror eftersom här finns stora valmöjligheter när man komponerar sin utrustning utgående från egna motivområden. Pocketkameran, eller
den vanliga knäpparkameran, köps som en enhet och det finns små möjligheter att utöka dess
prestanda annat än med större minne och kanske försättslinser för närbilder, vidvinkel och tele.
Sensor (Bildelement)
Egentligen är det ingen större skillnad på en analog och digital kamera.
Enda är att filmen ersatts med en elektronisk film = sensor. Sedan behövs
en viss kringutrustning för att använda nyheten.
Det finns tre typer av bildelement: CCD eller CMOS och Foveon. De två
föregående har ungefär samma funktion med olika konstruktion. CMOS
(Canon) drar betydligt mindre ström än CCD (Nikon m.fl.). Foveon X3CCD element
kretsen (Fuji) har en annan konstruktion som kan tillåta hög upplösning och
kanske blir framtidens bildelement.
Ovanpå bildelementet sitter ett färgfilter som gör varje pixel känslig för
en grundfärg: röd R, grön G och blå B. Med hjälp av grundfärgerna RGB
kan man blanda alla färger. Vitt är summan av alla färger och svart
avsaknad av färger. Jämför med en TV-rutan.
Färgfiltret är uppdelat i grupper om fyra, varje punkt i gruppen är
känsligt för en färg utom grönt som har två punkter (mänskliga ögat är
speciellt känsligt för gröna nyanser).
Foveon-kretsen fungerar på principen att kisel kan filtrera olika färger.
Foveon X3
Blått har dålig förmåga att tränga igenom kretsen medan rött ljus har god.
Varje pixel får på detta sätt information om färgen och därav namnet X3.
Framför sensorn finns ett s. k. lågpassfilter, som har som uppgift både att skydda sensorn och att
filtrera bort infrarött och ultraviolett ljus. Lågpassfiltret skapar automatiskt en viss suddighet i bilden för
att motverka moaré (uppträder som flerfärgade ytor på motiv med fint mönster - syns ibland i TV när
någon har en finrutad kostym). Det här betyder också att bilden är oskarp och måste skärpas efteråt.
Damm på sensorn?
Det är oundvikligt, förr eller senare har du damm på
sensorn. Egentligen finns dammet på lågpassfiltret som
finns framför sensorn. Lågpassfiltret är oerhört känsligt och
får aldrig beröras. Det enda rätta är att blåsa bort det.
Använd en blåsbälg. Om skräpet inte lossar, sänd till
verkstad.
Nu skall man inte överdriva problemet. Jag har tagit många tusen bilder
med digikamera och endast några gånger haft dammproblem. Det var mycket
värre under filmtiden (och svårare att reparera). Moderna kameror har inbyggd
dammbortagning.
Om man redan har dammprickar på bilden är det lätt att ta bort i
Photoshop.
3
Kamerans upplösning
En kameras upplösning har betydelse för bildkvaliteten. Kameran till höger har en upplösning på 3,34
megapixel, eller 3 340 000 pixel. Det är tillräckligt för
de flesta ändamål och kan ge en hyfsad bild upp till A4
format. Ju fler punkter kameran kan använda för att
återge en bild desto mer detaljerad kommer den att bli.
Man talar i sammanhanget om kamerans upplösning, alltså hur många pixlar som kameran upplöser
bilden i. En högre upplösning ger bättre detalj- och
färgåtergivning och därmed också bättre bildkvalitet.
Betyder det då att två kameror med samma upplösning också har samma bildkvalitet? Nej, också andra
Nikon Coolpix
faktorer spelar in. Det är stor skillnad på kvaliteten
hos bl. a. objektiv, sökare och inte minst storleken på den sensor som skapar bilden. Om sensorn rent
fysiskt är större och upplösningen densamma, blir varje pixel större på den stora kameran, vilket i regel
ger bättre bilder.
Man får inte heller glömma den programvara, som finns i kameran och medföljande programvara. Det
är i dessa program som bildinformationen avkodas och bilden skapas.
Hur många pixlar
Den hetaste diskussionen just nu är hur många pixlar (punkter) en kameras sensor har/bör ha. Man talar
om 4 - 5 milj. pixlar i en vanlig knäpparkamera, systemkamerorna har upp till 12 - 13 miljoner pixlar.
Filerna blir också stora – minneskortet fylls snabbt, skrivning till minneskort tar lång tid, hårdskivan på
datorn fylls i rasande takt. Så frågan är: Hur många har man verkligen behov av?
DPI
Det är viktigt att komma ihåg, att bilderna skall framställas
i olika upplösningar, beroende på vad de skall användas till.
När bilderna skall användas talar man inte längre om
pixlar, utan om upplösning i DPI (dots per inch). För dpi
gäller att ju högre upplösningen är desto större blir bildfilen.
Det är mycket stor skillnad i kvalitetskraven på en bild,
beroende på om den ska tryckas på t.ex. tidningspapper
eller på glättat papper i en bok, eller kanske publiceras på
nätet. Under alla omständigheter gäller att bilden ska
levereras i rätt upplösning. Är upplösningen för låg blir
bilden inte så bra som den kunnat bli. Är upplösningen å
andra sidan för hög leder det inte till något annat än att
filen blir onödigt stor.
Välj rätt DPI
Justera dpi-upplösningen i
bildbehandlingsprogrammet.
Skärmbilder, t.ex.
hemsidor
72 dpi eller 96
dpi
Dagstidning
185 dpi
Veckotidning
200 dpi
Tidskrift
250 dpi
Boktryck
300 dpi
Skrivare
300 dpi
Särskilt när det gäller skrivare är dpi-värdena i
tabellen bara vägledande. Se efter om det i
praktiken överhuvudtaget är möjligt att se
skillnad mellan utskrifter i t ex. 200 och 300
dpi.
Vitbalans
När man använder film väljer man mellan olika slag av film
beroende på belysning. I dagsljus använde man dagsljusfilm
och i elljus elljusfilm. I skugga satt man på ett skylightfilter
för att minska det blå ljuset.
Vitbalans i en digitalkamera är samma som att byta film och detta sker helt automatiskt av kameran
och i de flesta fall fungerar det utmärkt. De gånger automatisk vitbalans misslyckas är vid enfärgade
motiv där det inte finns någon vit referens att ställa in. Då kan det vara bra att manuellt ställa in
4
vitbalansen efter de förhållanden som råder. Exempel kan vara solnedgångar, "blå timmen" efter
solnedgång, natt, etc. Man kan alltid direkt kontrollera resultatet på LCD-displayen och ändra vid behov.
Färgdjup
Färgdjup är ett mått på hur många färger en bild innehåller. Färgdjupet mäts i bitar. (En bit (b) kan ha
två värden, antingen 0 eller 1 – av eller på.) Åtta bitar är en byte (B). Eftersom varje bit har ett 0- eller
1-läge finns det 28=256 möjligheter eller för en bild 256 gråskalor eller 256 färger. Detta räcker till för
en svartvit bild eller enkel färgbild (gif-format). Ögat kan urskilja mer än 256 nyanser och därför
reseveras en byte (B) för varje färgkanal (RGB) och nu har man till förfogande 256*256*256=16,7
miljoner färger (224).
Det sägs att en digital kamera tar bilderna i 24 bitar och levererar i 8 bitar. Detta låter kryptiskt, men
leveransen sker i 8 bitar per färgkanal och 8R+8G+8B=24RGB.
Varför används då 48 bits färgdjup?
Det finns skannrar som behärskar ett utökat färgdjup
(16 bit/kanal). Detta ger en ökad möjlighet att arbeta
med färgnyanser. Observera att bildprogrammet
också skall kunna använda sig av det utökade färgdjupet, t. ex. Photoshop. När bilden är bearbetad skall
den konverteras till 24 bits färgdjup.
Färgdjup
Passar för
Färgdjup
Färgnyanser
Svartvit grafik
1
2
Svartvit bild
8
256
Förenklad färgbild
8
256
24
16,7 milj
Fotografi
RGB, CMYK eller gråskala
Digitalkameran (och data-, TV-skärmen) fungerar i RGB-läge, av
vilket det finns två typer: sRGB och Adobe RGB 1998. Den förra
typen innehåller färre nyanser än den senare. Färgrymden kan
justeras endast i ett fåtal program som t. ex. Photoshop.
RGB
Utgår ifrån svart (som är brist på färg) till
vilken adderas rött, grönt och blått. Kallas
också därför för Additiva grundfärger. Detta
kan visas med tre projektorer som varje projicerar en grundfärg och skärningspunkten i
mitten blir vit.
CMYK
Utgår från vit färg och drar ifrån Cyan (turkos), Magenta (violett) och Yellow (gul).
Kallas för Subtraktiva grundfärger. Summan
av dessa färger borde bli svart, men blir i
verklighet något smutsbrun-grått. Därför
tillfogas K (key) svart färg. CMYK används av
skrivare där färg trycks på papper.
sRGB eller RGB?
De mer avancerade kamerorna ger alternativ att fotografera i färgrymden
sRGB eller RGB Vilket
skall man då välja?
sRGB
Färre antal färger och bättre anpassad för visning på
skärm
RGB
Innehåller större antal färger. Används för för utskrift på papper (bläckstråleskrivare).
5
CMYK-läge kan användas i specialsituationer när man vill förvissa sig om att en färg är tryckbar innan
man sänder bilden till tryckeriet, men praktiken behöver man inte bry sig om färgmetoder eftersom
färgerna automatiskt konverteras till rätt färgläge när de sänds till skrivaren.
Bildformat
Många digitalkameror har bildformatet ca 4:3 som avviker från 35 mm formatets 3:2 förhållande men
är mera anpassad till dator- eller TV-skärmen. Nikons och Canons spegelreflexkameror har förhållandet
3:2.
Nytt: Just nu har första kameran för 16:9 formatet
introducerats. Anpassat för bredbilds TV. (Se Trender.)
Anm. Kameror där man kan ställa in olika bildformat
använder hela sensorn och bilden beskärs i efterhand av
kamerans processor. Detta för att förenkla direktutskrivning till skrivare (utan att gå omvägen via dator). Fotolabb använder informationen. Det finns program
som kanske kan ta fram de kapade delarna av bilden.
Gråskala
Snabbaste sättet att skapa gråskala är att konvertera i Photoshop eller annat bildhanteringsprogram.
Filstorleken minskar till 1/3. Om man skannar in en svartvit bild är det att rekommendera att skanna in
i 16,7 miljoner färger och sedan konvertera för att bibehålla all information.
Histogram
Många mer avancerade digitalkameror kan visa histogram på
LCD-displayen. Visar grafiskt spridningen av färg och ljusstyrka.
Histogrammet visar om det finns teckning både i mörka och ljusa
partier av bilden.
Exemplet till höger visar att det finns teckning från svart till
vitt. En hög topp för svart (till vänster), och en aning vitt (högra
sidan). Det finns en smal spalt till vänster som inte täcks av
histogrammet och det är en uppmaning att finjustera exponeringen (kanske -1/3 steg).
Interpolering
Interpolering är ett matematiskt sätt att bestämma medelvärden. Om
värdena inte befinner sig på en rak linje utan på en kurva måste man
använda interpolering. I bildsammanhang innebär det att sätta in pixlar
mellan befintliga om man förstorar en bild. I figurparet till vänster är det
enkelt - alla pixlar är av samma färg (röda) och det är bara att sätta in några
röda till mellan de befintliga.
I figurparet till höger blir det besvärligare, rött och grönt, och mellanrummet mellan dem skall fyllas med någon färg. Nu behövs interpolering.
Det här visar också att man inte kan förstora en bild med gott resultat.
Vid förstoringen måste tillföras pixlar med konstgjord/uppskattad färg.
6
Färgbrus
Det finns lågkänslig, finkornig film och högkänslig, grovkornig film. Men
det finns inte högkänslig film med fint korn. Samma är det med den
digitala bilden. Om man ställer in hög känslighet, t. ex. 1600 ISO får man
också grovt korn, eller färgbrus. Bruset ger sig tillkänna som olikfärgade
pixlar i en yta som borde vara jämnfärgad. Bilden till höger är en
delförstoring ca. 5-6 gångers förstoring av en kvällsbild tagen med 400
ISO.
De flesta digitalkameror ställer automatiskt in känsligheten efter behov.
Vill man styra exponeringen kan man själv ställa in känsligheten. Viktigt
är också kamerans egen programvara. Två likvärdiga kameror kan
prestera olika mängd brus under exakt samma förhållanden. Kameror kan
ha en funktion som minskar bruset men det tar en avsevärd tid, flera
sekunder, och under den tid är kameran låst. En fysiskt liten sensor ger i
allmänhet mera brus än en kamera med stor sensor.
Bruset kan minskas med lämpligt program, t. ex. NeatImage som kan laddas ner från Internet och är
kostnadsfritt att använda för privat bruk.
Från sensor till minneskort
Bilden fångas på sensorn och lagras på kamerans minneskort. Men före lagringen passerar informationen
kamerans processor. I processorn behandlas bilden enligt de parametrar man givit i inställningsmenyer
eller som tillverkaren programmerat in. Här kan man själv ställa in filformat, pixelantal, komprimering,
kontrast, färgmättnad, skärpa, vitbalans, ISO, etc. Råformatet sparas direkt på minneskortet. Alla
ändringar sker i ett bildbehandlingsprogram.
7
Kameratyper
Kompaktkamera (Pocketkamera)
Den traditionella kameran där filmen ersatts med en sensor. De finns i många prislägen, alltifrån de
simplaste som saknar alla de egenskaper man önskar till avancerade kameror som innehåller mer
funktioner än man behöver.
En viktig detalj är objektivet som bör ha tillräcklig ljusstyrka (omkring 2,8) samt förmåga att rita
skarpt. Zoomomfånget borde vara minst 3X. (Observera att
den s. k. digitala zoomen är värdelös. Bilden beskärs och
resultatet interpoleras upp till normal bildstorlek. Det kan
man göra bättre i Photoshop och dessutom ha marginal
kring bilden.)
Här lönar det sig att läsa kameratester för att kunna skilja
smörja från excelenta produkter. Här gäller väl att man
betalar för vad man får. Stora kända märken står också för
sina produkter, t. ex. Canon, Nikon, Konica-Minolta (sålt åt
Sony), Olympus, m. fl.
Canon PowerShot S2 IS
Nikon Coolpix 8400
Spegelreflexkamera
ESR (enögd spegelreflex, på engelska SLR). En
avancerad elektronisk kamera där filmen ersatts av en
CCD, lagringsmedium (= något slag av minneskort)
och en buffert att lagra bilderna i innan de skrivs till
kortet. Dessutom en display (LCD) på baksidan som
visar bilder efter exponering och på minneskortet.
(Observera att man kan inte använda displayen som
sökare vid fotografering eftersom spegeln är i vägen men numera kan man = Live view.)
Kameratypen är en del i ett system och en stor del av
tillbehören är samma som till filmversionen och kan
användas. Ibland har vissa begränsningar införts, t. ex.
att manuella objektiv fungerar inte ljusmätningen
(Nikon D70 - D90 och enklare versioner.Nu har det
kommit kameror med inbyggd dammbortagning.).
Nikon D2x
En nackdel i en digital ESR är avsaknaden av film
som dras fram. Bildsensorn är fast och med tiden samlas damm som ger sig tillkänna som svarta prickar.
Det är svårt att själv rengöra sensorn och i värsta fall kan man helt förstöra den. Dammet kommer i
allmänhet vid objektivbyten så det gäller att hålla objektiv och kamerahus dammfria. En annan orsak kan
vara att kameran är påslagen vid byte, och då är sensorn elektriskt laddad och suger åt sig damm. Läste
8
på Fotosidan att byte av sensor kostar ca. 6000 kr när
kamerahusets pris är ca. 9000 kr. Det lönar sig att föra
kameran till specialist när det blir för mycket damm på
sensorn. (Själv har jag ännu inte en endaste dammprick på sensorn efter ca. 3000 exponeringar, så man
bör inte överdriva problemet.)
En annan nackdel är att alla fina, dyra vidvinkelobjektiv blir till normal- eller teleobjektiv. Detta beror
på sensorns mindre storlek i förhållande till det filmformat objektiven ursprungligen konstruerats för. (Det
börjar komma objektiv speciellt för digitalkameror,
både märkes- och fristående tillverkare.)
Nya trender
Får en kamera se ut hur som helst? Ja, varför
inte, bara den är funktionell och passar bra i
handen och för ögat.
Kameran till höger, Casio Exilim, representerar
en ny trend: Den tunna kameran. Den är inte
tjockare än en kulspetspenna och övrigt i kreditkortsformat (nästan). Optisk sökare saknas.
LCD:n på baksidan är stor, 2" - 2½". Det verkar
som de senaste försäljningsargumenten gäller
vem som har störst LCD. Den är som gjord att
förvara i skjortans bröstficka, (men tål den
fukten?)
Casio Exilim EX-5500
9
Sony Cyber-Shot har inbyggt det mesta en
fotograf behöver, t. ex. stort zoomomfång (upp
till 15 gånger), fantastisk närgräns, blixt, all den
automatik man kan önska sig. P. g. a. sin konstruktion kommer inget damm in i kameran.
Stor vridbar LCD på baksidan. Kort sagt allt
som man finner i en digital systemkamera, men
hittills har alla en sak gemensamt: en usel digital
sökare (men LCD:n går att använda hela tiden).
Sony Cyber-Shot DSC-H1
Panasonic Lumix DMC-LX1 är den första
kameran gjord för TV-formatet 16:9. Kamerahuset av aluminiumlegering. Objektiv Leitz 28 112 mm f/2,8 - 4,9. Optisk sökare saknas. Man
är hänvisad till 2,5" LCD på baksidan av kameran.
Det blir intressant att se om det kommer
efterföljare. (Javist har det kommit i massor
hösten 2007.) Åtminstone ställer det till problem för objektivtillverkarna eftersom objektivets skärpecirkel utnyttjas dåligt. (Bilden skall
vara skarp ända ut till kanterna.)
Det är också intressant att notera att traditionella elektronikföretag gett sig in på fotobranschen, t. ex. Panasonic, Sony, Samsung, HP. De
Lumix DMC-LX1
har elektronikkunskap och löst bristande
kamera- och optikkunskap genom att köpa från kända tillverkare, t. ex. Leitz, Zeiss.
Kameramobiler
Det finns två miljarder (ja, du läste rätt, 2 000 000
000 st. enligt textSTV sept. 2005) mobiltelefoner i
bruk i världen. Kameramobiler har funnits i några år
och var rätt så anspråkslösa i starten. Ca 0,3 milj.
pixlar och ett luddigt objektiv. Mobiloperatörerna
utvecklar sina tjänster och överföringen (och andra
tjänster) blir allt snabbare. I dag pressar mobiltillverkarna in sensorer med tre milj. pixlar och objektiv från
kända tillverkare. Problemet i dag är att förse mobilerna med tillräckligt avancerade objektiv (utrymmesbrist) för seriös fotografering. men vänta bara, snart
finns de. Kameramobilerna är redan en plåga i skolor
och på krogen, samt underlättar industrispionage.
Snart är varje ägare möjlighet att bli en paparazzifotograf.
Nokia N90 kameramobil. Objektiv f/2,9 - 5,5 mm.
Autofokus, 2 milj. Pixel. Bild och video + en massa
annat.
Ja - den fungerar också som telefon.
Det är dags att ta kameramobilerna på allvar.
10
Kuriosa
Minox, känd tillverkare av spionkameran
med samma namn, har tillverkat några
kameror som påminner om klassiska
filmkameror men i miniatyrformat. Några
av dem är digitala. På bilden Rolleiflex
och Leica M3. De har blygsamma data,
inget zoomobjektiv (originalen har fast
brännvidd).
Minox
Hur skulle det vara med en panoramakamera i det klassiska formatet 6*17
med en sensor som innehåller 160 miljoner pixlar (7500*21250 pixlar). Här
finns resurser att blåsa upp till jätteförstoringar. Pris ca. 21000 €. Tillverkare
Seitz Phototecnik AG, Schweitz.
Seitz Digital camera
Filformat
Det finns ett antal olika filformat för digitala bilder. Till de flesta avancerade bildbehandlingsprogram
som Adobe Photoshop och Corel Photo-Paint finns specialformat som gör att man kan bearbeta bilderna
och spara en mängd tilläggsinfonnation utöver själva bilden. Man kan också spara bilden i olika format
beroende på vad den skall användas till.
GIF
Graphics Interchange Format är en standard för icke-förstörande komprimering av bilder. Formatet är
populärt på webben eftersom det finns möjlighet att skapa enkla animationer. En GIF-bild kan endast
innehålla 256 färger och är inte lämpligt för fotografier men lämpligt för grafiskt material.
JPEG
JPEG står för Joint Photographic Experts Group. Bilder i JPEG-format har alltid 3 bytes (24 bitar) per
pixel. JPEG-bilden kan innehålla 16,7 miljoner färger och lämpar sig därför bra för fotografier. På grund
av den effektiva (men förstörande) komprimeringen har JPEG blivit ett standardformat på Internet.
Många digitalkameror använder JPEG som standardformat. Egentligen är JPG en färdig produkt för
webben eller utskrift och aldrig något man jobbar med. Det är bättre att spara i .psd som inte har
förstörande komprimering (men det blir stora filer).
TIFF
TIFF (Tagged Image File Format) utvecklades som ett flexibelt format för att föra över
bildinformation från t.ex. bildläsare till bildbehandlingsprogram. Formatet används flitigt i
desktop publishing-sammanhang.
11
RAW
Formatet innehåller obearbetad
bildinformation som den registreras på sensorn. Indexet kan
vara något annat, beroende på
tillverkare. Nikons .raw heter
.nef men behandlas på samma
sätt. Bilderna bör efterbehandlas
i något bildhanteringsprogram.
Raw-bild öppnad i Photoshop CS4. Här skall man ställa in färgbalans,
exponering, skärpa och en hel massa annat innan bilden går vidare till redigering.
Sedan kan den sparas i valfritt format.
PSD
När man redigerar ett fotografi i Photoshop och öppnat t. ex. ett justeringslager och lagerpaletten visar två eller fler lager, föreslår programmet att
filen skall sparas som .psd. Väljer man Spara som (Save As) kan man spara
i .jpg eller .tif (och många fler alternativ), men Photoshop envisas med att
fråga om man inte också skall spara som .pdf. Varför? En .pdf-fil innehåller
alla de lager som skapats och det har man nytta av om man senare
fortsätter med redigeringen.
PSD är Adobes eget format. Bilden är inte komprimerad vilket betyder
stora filer. Nåja, hårdskivor och DVD-skivor är billiga i dag - det lönar sig
att spara också som .psd. Andra bildredigeringsprogram har egna index.
Observera att en .psd-fil kan skrivas ut från Photoshop.
12
Photoshop CS4
Objektiv
Objektivet är den viktigaste detaljen på en kamera. Dess uppgift är att avbilda skarpt utan färgeller distortionsfel. Är objektivet dåligt, ger oskarpa bilder, är också hela kameran värdelös, men
man bör ställa kravet på objektiv i relation till önskat resultat. Om man nöjer sig med 9 * 12
kopior behöver man inte ställa så höga krav som om man vill skriva ut A4 eller större.
Alla tillverkare har ett imponerande stort urval objektiv. (Canon)
Bränvidder i digitalåldern
En gång i tiden hade nästan alla kameror samma filmformat (syftar på 35 mm formatet – givetvis finns
andra format). Då visste man exakt bildvinkeln hos ett objektiv och också övriga egenskaper såsom
skärpedjup vid olika bländare.
Nu, när bildsensorn kan ha vilket format som helst förändras objektivets bildvinkel i förhållande till
sensorns storlek. Här kommer en förvandlingstabell för de vanliga sensorstorlekar och brännvidder
(bildvinkel horisontell, brännvidder i mm):
Observera att jag i detta kompendium är konservativ och i följande beskrivning om brännvidder
relaterar till fullformat.
Supervidvinkel
Sensorstorlek [mm]/
bildvinkel
100°
Fullformat 36*24
15
DX (23,7*15,6)
90
Vidvinkel
Normal
Kort tele
80°
70°
60°
50°
40°
30°
18
21
26
31
39
50
10
12
14
17
21
26
APS-C (22,7*15,1)
9,5
11
13
16
20
4/3" (17,8*13,4)
7,5
9
11
13
2/3" (8,8*6,6)
3,7
4,4
5,2
1/1,8" (7,7*5,3)
3
3,6
1/2,5" (5,8*4,3)
2,4
1/2,7" (5,3*4,0)
1/3,2" (4,5*3,4)
Långt tele
20°
15°
10°
7,5°
5°
2,5°
68
102
137
206
275
412
875
33
45
67
90
136
181
271
543
24
32
43
64
97
130
174
261
522
15
19
25
34
51
68
102
136
204
408
6,3
7,6
9,4
12
16
25
33
50
67
101
202
4,3
5,1
6,2
7,7
9,9
13
20
27
41
55
82
165
2,9
3,5
4,1
5
6,2
8
11
17
22
33
44
66
133
2,2
2,6
3,1
3,8
4,5
5,7
7,3
10
15
20
30
40
50
131
1,9
2,3
2,6
3,2
3,9
4,9
6,2
8,5
11
17
26
34
52
103
Källa: Allt om Digitalfoto
13
Objektivets skärpecirkel
Ibland hänvisar jag till objektivets skärpecirkel. Ett objektiv skapar en cirkelrund
bild, skarpast i mitten och mera oskarp och
kontrastlös längre ut i kanten. Nu gäller
det att placera bildrutan på det ställe där
bilden avbildas med tillräcklig skärpa.
Objektivtillverkarna har problem, i
synnerhet med vidvinkelobjektiv, eftersom
avståndet från objektivets brännpunkt till
hörnen av bilden är större än i mitten.
Därav ljusbortfall i hörnen = hörnen blir
mörka.
Brännviddsförlängning
I annonser och kamerabroschyrer för digitala kameror nämns begreppet brännviddsförlängning. (Det finns endast
ett fåtal kameror med sensor som motsvarar det ursprungliga 35 mm
formatet.) Egentligen borde man tala om bildvinkelförändring, men vem
kommer ihåg ett objektivs bildvinkel (ex. 135 mm objektiv = 18°). Det är
lättare att berätta vad objektivets brännvidd på digitalkameran motsvaras
av på en 35 mm kamera. Brännvidd, ljusstyrka, skärpedjup är fortfarande
det som anges på objektivet, inte vad det motsvarar. (Bilddvinkeln mäts
på diagonalen.)
Om exempelobjektivet 135 mm sätts på en digital ESR med förlängningsfaktor 1,6 är den skenbara brännvidden 135 * 1,6 = ca. 210 mm. Men
objektivet har inte förändrats, längd och ljusstyrka är den ursprungliga.
Bildvinkeln har ändrat till 13,5°, vilket motsvarar 210 mm brännvidd.
Bildvinkeländring för olika stora sensorer, fullformat (Canon, Nikon och Sony)
och DX-format (Nikon m. fl.)
14
Objektivets konstruktion
Objektivet på bilden är utbytbart Canon Zoom 24-85 mm
/ f 1:3,5-4,5 och passar både för traditionell 35 mm.
kamera och digital ESR. Det har följande egenskaper:
1 Filtergänga, i dethär fallet i67 mm. (Enklare pocketkameror kan helt sakna filtergänga.)
2 Zoomobjektiv med upp till 18-20 linser som rör sig i
grupper eller enskilt och ibland tillverkade av specialglas.
3 Manuell zoomring. (Pocketkameror saknar oftast
ringen och zoomningen sker med motor.)
4 Bländare som reglerar hur mycket ljus som släpps in
i kameran. Bländaren är av iristyp, vilket innebär att
den består av ett antal lameller som vrids innåt och
minskar ljusöppningen. Förutom att den påverkar exponeringen inverkar den också på skärpedjupet.
5 Elmotor för bländaren. Kan också vara mekanisk och ställs in med en ring placerad runt objektivet.
6 Skärpeinställningsmotor och kretskort. I detta fall sköts skärpeinställningen av en ultraljudmotor,
USM, men det finns på enklare objektiv en vanlig elmotor i kamerahuset som sköter samma sak. Via
kretskortet, kallas också CPU, kommunicerar objektivet med kameran. Kameran berättar var skärpan
skall ställas och vilken bländare och objektivet bekräftar att uppgiften är slutförd.
7 Manuell avståndsinställningsring. Kan vara bra när kameran inte hittar skärpan p. g. a. enfärgad yta,
eller annars bara ställer in på fel avstånd.
Objektiv för digital ESR
I princip kan alla autofokusobjektiv för 35 mm fullformatkameror användas på digitala ESR. Objektivens
skärpecirkel är större än vad som behövs för det mindre bildformatet och det är bara bra, för man
utnyttjar det bästa i objektivet. Nackdel är att ett supervidvinkelobjektiv blir vidvinkelobjektiv.
Framför bildsensorn finns en glasskiva (lågpassfilter) som eliminerar bl. a. infrarött ljus och den kan
skapa reflexer i objektivets bakre lins. Dessutom uppstår andra problem p. g. a. samma skiva.
Nu börjar det tillverkas objektiv mera anpassade för det mindre digitalformatet, i synnerhet korta
brännvidder. Observera att de nya objektiven inte kan sättas på en fullformat ESR.
Bildstabilisator
Alla tillverkare har i dag infört bildstabilisering. Det
har utkristalliserats två lösningar:
Rörligt linspaket i objektivet. Objektivet/kameran
känner av kameraskakningar och kompenserar genom
att flytta linspaketet. Kan skräddarsys för objektiv
med olika brännvidd och ljusstyrka. Som bonus erhålls
dessutom en stabil bild i sökaren. Nackdelen är dyrare
objektiv.
Rörlig sensor. Kameran känner av skakningar och
sensorn rör sig i takt med skakningarna. En stor fördel
är att alla objektiv har bildstabilisering. Nacdelen är att
om stabiliseringen går sönder påverkar det all fotografering (reparation eller ny kamera) Sökarbilden
fortfarande suddig.
Bildstabilisering i objektiv och kamerahus
15
Autofokus
Alla kameror med fast objektiv har autofokusmotorn i kamerahuset (pocketkameror). Det har också alla
ESR-kameror för enklare objektiv. Behovet av bättre fokuseringsmotor uppstod med långa teleobjektiv
och makroobjektiv där utdraget är stort. Dessutom var motorn i kamerahuset högljudd och långsam.
Nu får man en snabb reaktion
på avståndsinställningen och
dessutom praktiskt taget ljudlös. Om det dessutom kombineras med intern avståndsinställning förändras inte objektivets längd och objektivet
blir mycket stabilt. Motorerna
i de mest avancerade objektiven fungerar med ultraljud.
Nikon har gått ett steg
längre, på gott och ont, när
de slopat fokuseringsmotorn
i kamerahuset i sina billigaste
instegsmodeller, t. ex D5000.
Detta innebär att man inte
kan använda objektiv som
saknar inbyggd fokuseringsmotor.
Två versioner av fokuseringsmotorer (Canon USM I och USM II)
Fast brännvidd
Här kan man dela in objektiven i supervidvinkel-, vidvinkel-, normal- och teleobjektiv samt specialobjektiv. Gemensamt för alla objektiv med fast brännvidd är att de kan tillverkas med hög ljusstyrka, optiska
fel eliminerade, låg vikt till hyfsade priser. Nackdelen är att man själv får fungera som zoom, d. v. s. ta
ett eller flera steg framåt eller bakåt.
Supervidvinkel
Brännvidd 14 - 20 mm. Komplicerad tillverkning och blir dyra
vid höga ljusstyrkor.
Supervidvinkel(Canon EF14 mm f/2,8L
USM)
16
Vidvinkel
24 - 35 mm. Relativt billiga vid normala ljusstyrkor (f/2,0 -f/ 3,5).
Små och lätta.
Nikon 28 mm f/2,8
Normal
Cirka 50 mm. Skarptecknande, höga ljusstyrkor (f/1,4 - f/1,8). Billiga.
Roterar frontlinsen?
När man köper ett objektiv kan det vara bra att kontrollera
om frontlinsen roterar vid avståndsinställning. Om den
roterar blir det i praktiken omöjligt att använda
polarisationsfilter.
Ljusstarkt normalobjektiv (Canon
EF50 mm f/1,4 USM)
Tele
Här borde man dela in objektiven i lång brännvidd och
tele. Teleobjektiven har en negativ lins längst bak som
gör att den fysiska längden är mindre än brännvidden.
Relativt billiga utom de stora brännvidderna med hög
ljusstyrka som är svinaktigt dyra. Ofta kombinerade
med bildstabilisator.
Ljusstarkt teleobjektiv (Canon 400 mm f/2,8L IS USM)
17
Zoomobjektiv
Man får bra mycket mera än ett rör och några glasbitar. Ett zoomobjektiv är en komplicerad konstruktion
som består av upp till 20 linser ordnade i ett antal
grupper. Med hjälp av att grupperna förskjuts sinsemellan sköter man om zoomning och skärpeinställning. Dessutom önskar man gärna att objektivet
tecknar skarpt och med hög kontrast under hela
zoomomfånget, på alla bländare och på alla avståndsinställningar. Dessutom önskar man ett stort zoomomfång. Man måste komma ihåg att ett objektiv är en
kompromiss av många faktorer. Man kan inte få allt. Zoomobjektiv (Canon EF 24 - 70 mm f/2,8L USM)
På bilden till höger visas zoomobjektivets stomme med kammar som styr de olika
linsgruppernas rörelse vid zoomning och avståndsinställning. Många zoomobjektiv har
dessutom en makrofunktion som tillåter fotografering ner till skala cirka 1:2,5.
Man kan dela in objektiven i några huvudgrupper. vidvinkel- (21 - 35 mm), normal- (35 70 mm) och telezoom (70-300mm). På denna front händer mycket just nu. Nya objektiv
anpassade för den mindre sensorn (APS-format) och zoomobjektiv som täcker allt större
brännviddsomfång. Vad skall man kalla ett zoomobjektiv på 18 - 200 mm: vidvinkel,
normal eller tele?
Zoomobjektivens ljusstyrka är ganska anspråkslösa, oftast f/3,5 - 5,6. Ljusstyrka f/5,6
är ett magiskt värde eftersom de flesta ESR:s autofokus inte fungerar med ljussvagare objektiv. Vill man
ha högre ljusstyrka, f/2,8 på hela brännviddsområdet måste man gå över till proffsobjektiven där både
storlek - vikt och pris ökar dramatiskt.
Samma objektiv i genomskärning (längsta brännviddsinställning överst)
Läste på Fotosidan.se om en fotograf som efter en dag med sitt nya zoomobjektiv (Sigma) hade fått sensorn nedsmutsad
med damm och annan gegga. Svaren från andra läsare var: omöjligt, inbillning, kanske, säkert – en massa synpunkter.
Jag tror att objektivet förorsakat problemet. Zoomobjektiv fungerar som en luftpump och som vid zoomning sätter
damm och annat skräp i rörelse och som så småningom sätter sig på sensorn. Nu var det fråga om ett nytt objektiv och
det kan innehåller rester från tillverkning, damm, metall- och plastspån, fett. Ett objektiv suger in orenheter om det
används i smutsig miljö, i stad eller på våren och sommaren med all pollen i luften. Samma problem är mindre
tänkbart med objektiv med fast brännvidd där volymändringen är minimal vid avståndsinställning.
18
Makroobjektiv
Objektivet är avsett för närbildsfotografering. Det är
konstruerat att ge en skarp bild ner till skala 1:1, dvs.
motivet återges i naturlig storlek på filmen/sensorn.
Ljusstyrkan är i allmänhet f/2,8 eftersom man måste
beakta att ljusstyrkan minskar två steg vid fullt utdrag
och ljusstyrkegränsen för autofokuskameror är f/5,6.
Ljusstyrkan minskar? Javisst, när objektivet är
inställt på skala 1:1 är utdraget lika stort som brännvidden. Ex. ett 50 mm. makro-objektiv + 50 mm.
utdrag ger en brännvidd på 100 mm. Linsdiametern är
fast, vilket ger att det går dubbelt fler diametrar på
brännvidden (se definitionen på bländare tidigare i
kompendiet). En ljusstyrka på f/2,8 blir f/5,6 vid fullt
utdrag. Man behöver inte bry sig om exponeringskompensation eftersom kamerans automatik tar hand om
exponeringen.
Makroobjektiv (Canon EF100 mm f/2,8 Macro USM)
Skala 1:1, bländare f/2,8
Vad betyder symbolen?
Ovanpå kamerahuset. hittar man
denna symbol. Den kan vara röd,
vit eller gjuten i/på kåpan.
Den visar var filmplanet/sensorn
är belägen. All avståndsinställning sker och mäts från
filmplanet.
Skala ca 1:4
Vad är skärpa?
En punkt som är skarpt inställd avbildas på filmen som en punkt för att sedan bli en allt större cirkel
vartefter den glider utanför skärpeinställningen. Skärpan är beroende både på objektivets och filmens
upplösningsförmåga. Ögat kan inte urskilja detaljer som är mindre än 50 till 90 bågsekunder. I klartext
betyder det att en oskärpecirkel med mindre diameter än 0,03 mm på ett småbildsnegativ och 0,05 mm på
ett 6*6 negativ anses ge tillräcklig skärpa för efterföljande förstoring.
19
Perspektivobjektiv
Objektivet används för arkitektur- och studiofotografering. Ofta anges typen med index TS. T betyder Tilt,
dvs. objektivet kan vridas upp - ner och det ger som
resultat att skärpeplanet lutas, t. ex. om man tar en
bild av ett dukat matbord och vill ha skärpa över hela
bordet (På en normal kamera är skärpeplanet parallellt
med filmplanet). S innebär att objektivet kan förskjutas upp - ner och eliminerar störtande linjer, t. ex. om
man fotograferar en hög byggnad och vill ha väggar
och fönster parallella. (Det senare går också att fixa i
Photoshop.)
Till detta krävs en stor skärpecirkel eftersom bilden
skall kunna flyttas omkring innanför skärpecirkeln.
På grund av sin komplicerade konstrution saknar
objektivet ofta all automatik – allt ställs in manuellt.
Tilt/shift-objektiv (Canon TS-E24 mm f/3,5L)
TS-objektivets stora skärpecirkel
Observera hur skärpeplanet följer klockan på bilden till vänster.
(Nikon objektivbroschyr).
20
Fish-eyeobjektiv
Ett objektiv med extremt stor bildvinkel, 180° eller
större. Bilden blir cirkelrund på filmen, alternativt
180° diagonal bildvinkel och raka linjer avbildas
bågformade i bildens ytterkanter. Användningsområden är astronomi, meteorologi, men också konstnärligt
bruk.
Anm. Objektivet på bilden är speciellt eftersom det
tillsammans med Nikons Capture program kan räta
upp de böjda linjerna i bildens ytterkanter. Detta är
möjligt när man känner till objektivets egenskaper.
Resultatet blir en bildvinkel på cirka 145° horisontellt.
Nikon 10mm f/2,8
Exemplet ur Nikonbroschyr. (Fotograferat med ovanstående
objektiv.)
Spegelobjektiv
Objektivfamiljens mörsare. Konstruktionen är densamma som för teleskop. Objektivet har fast bländare,
ofta f/5,6 för 500 mm brännvidd, f/8 för 1000 mm och f/11 vid 1600 mm. Punkter i oskärpa visas som
luddiga cirklar. Fördelen med objektivtypen är låg vikt och litet format. Endast manuell avståndsinställning, saknar bländare och objektiven saknar CPU (vad jag känner till just nu).
Spegelobjektiv
21
Extender
Extender, eller brännviddsförlängare, har som
uppgift att förlänga ett objektivs brännvidd. De
vanligaste förlängningsfaktorerna 1,4 och 2
gånger. Men man får inget gratis - ljusstyrkan
minskar samtidigt med ett eller två bländarsteg.
De riktigt fina förlängarna är dedicerade för ett
eller några objektiv.
Här om någonsin gäller uttrycket "Smakar
det så kostar det". Det finns fristående tillverkare av brännviddsförlängare, men man skall inte
vänta sig för mycket. Dålig skärpa och kontrast.
Det går att sätta två förlängare efter varandra,
men resultatet är allt annat än lyckat. Observera
att de flesta kamerors autofokus inte fungera vid
ljusstyrka under f/5,6.
Förlängaren är en komplicerad konstruktion.
1,4X och 2X extenders (Canon EF1,4xII och EF2xII)
Den skall överföra hela kamerans automatik till
objektivet (och tvärtom). Innehåller ett linspaket om 4 - 6 linser. Priset är samma som för ett bättre
objektiv. Rekommenderas inte för zoomobjektiv eller bör vara speciellt anpassat för objekivet.
Varför vita objektiv?
Canon införde vit färg på några av
sina långa objektiv för att de reflekterar värme bättre än svarta
och på det sättet bli mera mekaniskt stabila. Nu har vita objektiv
blivit synonymt med dyrbara
proffsobjektiv.
Nikon följde efter och tillverkar
Canon EF600 mm f/4L IS USM
några av sin objektiv delvis vita.
Det finns andra sätt att visa att
man har ett dyrbart objektiv: Canon har en röd ring ytterst på sina prestigeobjektiv och Nikon, Sigma har en motsvarande guldfärgad ring.
Från kamera till dator
USB-sladd
Dagens digitala kameror har USB uttag och ansluts med en kabel till datorns USB anslutning.
USB finns på datorer med Windows 98 SE, 2000 och nyare. Här behövs inga driver,
programmet känner automatiskt om kameran kopplas in. Observera att under nerladdning av
bilderna används kamerans batterier och tar de slut kan all data förstöras på kortet. (Märkte att
Nikon D70s vägrar föra över bilder om batteriladdningen är låg. Kanske andra märken har
samma egenskap?)
För äldre Windows 95-98 behövs en driver (programfil) som gör att datorn känner igen
kameran och sedan uppfattas kameran som en normal diskenhet. Ansluts till serieporten.
Olidligt långsamt.
22
Kamerans program
Med varje kamera följer en knippe program som är mer eller mindre bra. Men inget av dem
överträffar Photoshop. Det man mindre tänker på är att kameran också styrs av program. T. ex.
brusreduceringen kan variera oerhört mellan olika kameramärken. Dessa program kan också
uppgraderas så det lönar sig att besöka märkets hemsida. I princip går uppgraderingen till så att
man laddar ner uppgraderingen och kopierar över den till minneskortet. Sedan går man till
kamerans meny och följer instruktionerna.
Kortläsare
Nyare datorer kan ha kortläsare färdigt installerade för de vanligaste korttyperna, och då är det bara att sätta in kortet i datorn och
ladda ner.
Mellanlagring
Kortläsare
Minneskortet är fullt - långt till närmaste fotoaffär. Vad gör jag? Ett sätt
är att ha med sig en knippe minneskort (att inte ha alla ägg i samma
korg) eller ta i användning sitt nya externa lagringsmedia med inbyggd
kortläsare. Till kortläsare kan anslutas de allmännaste korten eller
kameran via USB-sladd. Kortläsaren innehåller en hårdskiva samt en
LCD-display. Den är batteridriven. (Pris 250 € - 350 €, det motsvarar
många minneskort.) Anm. Numera används mini LapTop som kostar
ungefär samma.
Vosonic XD-drive
Långtidslagring
Efter en tid har det samlats en massa bilder på hårdskivan och det blir aktuellt att arkivera dem. Detta
är också en säkerhetsfråga eftersom hårdskivor har en tendens att gå sönder. Ett sätt är att bränna på
DVD- eller Cd-skiva. Problemet är att ha en översikt över sitt bildbibliotek. Det har givits ut ett otal
bildregisterprogram, och något har troligtvis levererats med kameran.
När det går fel
Det kan hända att man inte får ut sina bilder, t ex för att batteriet tagit slut i
kameran under nerladdningen. Resultatet brukar bli att kortets FAT (File
Allocation Table) förstörs och data kan inte hittas. Men all data finns fortfarande
på kortet, det är bara det att adressregistret till kortet skadats. Det finns ett
program, t. ex. Don’t Panic som kan läsa innehållet fastän registret skadats.
Finns på fotofirmor och priset är ganska lågt /finns också på Internet för fri
nedladdning). (Man kan jämföra med det gamla Dos-programmet Undelete som
också återskapar filer som raderats. Troligtvis är varje fils första bokstav ersatt
med ?. Numera har Windows skapat en papperskorg, och har man en gång
raderat från papperskorgen finns det inget program i Windows som kan
återskapa filerna. (Det finns program på Internet som återskapar raderade filer.)
23
Räddningsprogram
Tillbehör
Trådutlösare
Trådutlösare, kabelutlösare eller fjärrkontroll - många namn - är ett måste vid fotografering på lång tid.
Tråd
Detta är den mekaniska versionen. En tråd i ett hölje. Höljet försett med
konisk standardgänga som skruvas fast på kameran. Avtrycket kan vara
försett med låsskruv för långa exponeringar. Längd max. ca. 50 cm. Behövs
längre utlösare finns det pneumatiska tillbehör som fungerar med tryckluft.
Trycket skapas av en gummiboll och går vidare genom en gummislang och
på kamerasidan finns en luftcylinder som sköter avtrycket. Beteckningen B
(Bulb) på kamerans tidsinställning kommer från denna konstruktion.
Traditionell trådutlösare
Kabel
Kamerorna förändras och nu används elektriska kablar för fjärrutlösning. Det finns ingen standard. Nu
kan tillverkarna ta hutlösa priser för en tryckknapp och en bit ledning.
Fjärrkontroll
Den moderna tekniken har gett oss fjärrkontroller till TV, videospelare, osv. Så
också till kameror. Räckvidd kanske 10 meter. Sensorn placerad på kamerans
front och det kan försvåra användningen (men underlätta självporträtt).
Radio
Tillbehör avsett för t ex naturfotografer, ställen där det är farligt
att vistas, trafikövervakning. Med sändaren kan man (ibland)
avfyra flera olika kameror eller alla på en gång.
Fjärrkontroll (Olympus)
Radioutlösare
(Nikon)
Batteri
När man använt en digitakamera är det bara att konstatera: De slukar batterier.
Utan batterier är den lika bildskapande som en tegelsten. Batterier kan var av
två typer: standardbatterier, engångs eller uppladdningsbara (oftast AA-typ),
eller specialbatterier, också här engångs eller uppladdningsbara. När man står
inför kameraköp kan det vara bra att fråga vilken typ och vad de kostar.
Engångstyp, alkaliska
Kan användas i nödfall. Köp den typ som är avsedda för strömkrävande
apparater. Fördelen är att man får tag på dem överallt
24
Batterier, AA-storlek
Nickel-kadmium
Ni-Cd batterier är laddningsbara och finns i alla förekommande typer. Man bör
använda batterierna till slut innan man laddar eftersom de har ett minne, som gör
att om man ofta laddar när batteriet är halvladdat, tror batteriet att det då redan
är slut. Kräver laddare och tillgång till ström. Laddningstid upp till 14 timmar.
Batteriladdare
Nickel-metallhydrid
Ni-Mh har ca. 40% högre kapacitet än Ni-Cd. De kräver speciella laddare
eftersom de är känsliga för överladdning. Har ingen minneseffekt. Finns i de
flesta standardstorlekar.
Lithium-Ion batterier
Uppladdningsbara batterier med hög kapacitet. Levereras med dyrare kameror
tillsammans med anpassad laddare. Märkesanpassade. Dyra.
Lithium-Ion (för Nikon)
Minneskort
Här kan man tycka att standardiseringen inte fungerat.
Men man måste komma ihåg att utvecklingen varit
enorm på bara några år och de minneskort som fanns
för några år sedan är idag förlegade. T. ex. Smartdrive
har begränsningen max. 128 MB p. g. a. intern minneshantering. Men ändå, det finns alltför många typer.
De tidigaste kamerorna hade tapekasett för lagring
av bilder, men i dag har man övergått till flash-minneskort som är mycket snabbare. Och snabba kort krävs
för filstorlekarna växer – det skall gå snabbt att skriva
till kortet – och med dem kraven på lagringskapacitet.
Till dagens kameror bör man köpa så stort kort som
möjligt, helst 4 GB eller 8 GB (eller 64 GB, som är
största minnen just nu).
Minneskort
Stativ
Stativ är ett måste när ljuset tar slut. Det är tungt att släpa med sig, men ändå, när man väl använt det
och man ser resultatet känns det skönt. (Stativfästets gänga är ¼" UNC eller gammal beteckning ¼"
Withworth.)
3-bensstativ
Stativet skall vara stabilt, med ben som inte böjer sig vid belastning, samt ha ett
välkonstruerat huvud (där man skruvar fast kameran), som går att vrida i alla tre
dimensioner. Huvudet kan bestå av en kula med ett enda låsvred som låser kamerans
position – bäst, eller av ett panoramahuvud som måste ha två - tre olika låsvred för
att fungera. Panoramahuvudet kan vara försett med gradtal horisontellt som är
praktiskt vid panoramafotografering. Det finns också att få vattenpasslibell inbyggd
i panoramahuvudet. Stativet skall vara försett med mittpelare så att man kan
finjustera höjden – återigen ett låsvred. Mittpelaren kan vara omsvängbar för
närbilder, men jag åtminstone har funnit det opraktiskt – kameran är då upp och ner.
Benen kan vara försedda med ett stag som ytterligare stabiliserar. Allt detta får inte
väga mer än man orkar släpa med sig. Ett tips att öka stabiliteten – häng upp
25
3-bensstativ
kameraväskan på stativet vid användning. Väskans höga vikt, man har alltid med sig en massa extra, gör
att stativet står stadigt. Det är viktigt att man får rätt arbetshöjd.
Enbensstativ
Denna stativtyp verkar vara det förnuftigt. Det är klart att man inte kan få samma stabilitet
vid långa exponeringar, men man undviker skakningsoskärpa vid mellanlånga exponeringstider eller när man använder teleobjektiv (eller makroobjektiv). Enbenstativet fungerar
också som vandringsstav och att mota bort älgar och björnar. I övrigt skall man se på
samma detaljer som 3-bensstativ. (Kolla in yrkesfotografer vid en friidrottstävling med sina
enmetersobjektiv. Försök hålla dem på fri hand!)
Kulled
Alla stativ bör förses med en stabil kulled. Stabil för att förhindra vibrationer.
Samtidigt är en bra kulled tung och dyr (kostar ofta lika mycket som
stativet).
Kulled
Enbensstativ
Bordsstativ
Stativens lillabror. Ryms i en kameraväska. Stabiliteten sådär. Men bättre ett
litet stativ i fickan än ett stort hemma. Fungerar bra vid makrofotografering
på marknivå. Oftast försedda med kulled.
Filter
Bordsstativ
Försättslins
Filter som ersätter makroobjektiv. Nåja - inte helt sant
- eftersom förstoringsgraden är mera begränsad.
Linsernas förstoring ges i dioptrier (javist, samma som
glasögon). Försättslinserna säljs ofta i sats om tre med
olika dioptrivärden. De kan då kombineras för önskad
förstoring (närgräns).
Försättslins är inget annat än en glasögonlins för att
korrigera synfel. För den långsynte behövs glasögon
Försättslinser, olika diametrar (Canon)
med +dioptri för att se skarpt på nära håll (omvänt, en
närsynt kräver -dioptri för att se skarpt på långt håll).
Försättslinsens styrka (eller brännvidd) anges i dioptrier. Om man sätter en lins med dioptri +1 på
objektivet och avståndsinställningen på 4 är skärpan inställd på 1 meter.
Dioptritalen kan adderas till varandra, t ex 1+2=3 dioptrier. För att få avståndet till motivet divideras
talet 100 med dioptritalet och svaret blir i centimeter vilket samtidigt är linsens brännvidd (100:3=33,3
cm).
En annan egenskap är att objektivets totala ljusstyrka i verkligheten ökar (med bälgutdrag är det
tvärtom – man förlorar i ljusstyrka). Strålgångsljusmätningen i en modern kamera tar hand om det
problemet.
Närbildslins skall användas med måtta eftersom de inverkar menligt både på skärpa och kontrast.
26
Polarisationsfilter
Polarisafionsfiltret är användbart
både vid färgfotografering och
svartvit fotografering. Polarisationsfilter fungerar på två sätt; att
dämpa reflexer från glänsande eller
blanka ytor och att mörka himmelsfärgen. Effekten blir alldeles naturlig och filtret är därför mycket anMed och utan polarisationsfilter
vändbart. Polarisationsfiltret består
av två glasskivor som vrids mot varandra och gradvis utsläcker reflexer. Fungerar inte på metallytor.
Man bör använda s. k. cirkulära polarisationsfilter för att autofokusen och ljusmätningen skall fungera.
Spegling i dörrglas. Utan och med polarisatonsfilter. Jag lämnade lite täckning i högra bilden för att
visa att de är fotograferade från ungefär samma plats, Nikon D70s och 50 mm/f /1,8 + utan/med
polarisatonsfilter.
UV- eller Haze-filter
Ofta rekommenderas UV-filter för filtrering av UV-strålning samt som skydd för objektivets frontlins.
Men modern optik har redan ett skyddsfilter för UV-strålning och som objektivskydd fungerar ett
objektivlock bättre. Ett stabilt motljusskydd är också ett utmärkt objektivskydd.
Ett plant UV-filter utan motljusskydd innebär faktiskt en avsevärd försämring av objektivets
egenskaper. När snett infallande ljus träffar en plan glasskiva medför detta en försämring av
bildkontrasten. (Min egen uppfattning är att man gärna kan använda UV-filter på långa brännvidder men
aldrig på vidvinkelobjektiv.)
Disfiltren (haze-) – svagt laxfärgade filter (skylight-filter) ger färgbilder en varmare färgton. Det är
knappast nödvändigt på en digitalkamera där man justerar färgbalansen i kameran eller i något program.
Gråfilter
Används när man av någon orsak vill förlänga exponeringen, och i så fall
exponeringstiden. Om man önskar få rinnande vatten att få ett sirapsliknande, utsmetat utseende och man inte med korrekt exponering kan erhålla
tillräckligt lång exponeringstid kan man skruva på ett gråfilter. Filtret finns
i olika täthet, t. ex. 2, 4 eller 8 gångers förlängning. (Vilket innebär att med
2x förlängs exponeringstiden med 2 steg.) Gråfiltret skruvas framför
frontlinsen. (Kom ihåg att använda stativ.)
Tips. Om man saknar gråfilter, använd polarisationsfiltret som dämpar max. 2x och samtidigt får man
andra fördelar.
27
Avtonat gråfilter
Ena halvan av filtret är gråtonat för att gradvis bli helt genomskinligt. Gråtoningen
finns med olika styrka. Ett lämpligt användningsområde är solnedgång när det är
svårt att få lämplig exponering över hela bilden. När himmelen är korrekt exponerad
blir förgrunden, som oftast är i skugga - blir sotsvart. Ett annat exempel kan vara
blixtfotografering när förgrunden blir alltför ljus och bakgrunden försvinner i mörker.
Filtret skruvas fast på objektivet och justeras så att gråtoningen gräns linjeras efter
horisonten eller något annat man vill göra ljusare eller mörkare.
Exempelbilden visar problemet: Himmelen rätt exponerad men förgrunden alltför mörk. Det finns helt
enkelt ingenting i svärtan.
Andra problem kan uppstå:
• Frontlinsen roterar vid zoomning eller avståndsinställning. Här finns ingen vettig lösning, men Johan
säljer gärna ett lämpligare objektiv,
• Man har svårt att få avtoningen just vid horisonten. (I synnerhet med vidvinkelobjektiv måste
horisonten finnas i mitten av bilden, annars blir horisonten bågformad.) Nåja – det klarar man med
lämplig beskärning av bilden.
Det senare problemet kan lösas med filter från Cokin-systemet (finns också andra tillverkare).
Cokin-systemet
Fransk tillverkare av specialfilter www.cokin.com/. Systemet består av en filterhållare, anpassningsring för objektivet, rektangulära filter som skjuts in i hållaren (flera filter kan användas samtidigt) samt
ytterst kan man montera solskyddsmoduler (antal beroende på objektivets brännvidd.
Systemet finns i olika storlekar beroende på objektivstorlek och brännvidd:
A-serie är avsedd för objektiv med mindre filterdiameter och brännvidder över 35 mm (24 mm med
DX-kamera). Adapterringar finns för 36 - 62 mm diameter och Hasselblad® B50.
P-serie är avsedd för objektiv med större filterdiameter och brännvidder under 35 mm. Adapterringar finns med 48 - 82 mm, Hasselblad® B50/B60/B70 och Rollei® VI.
Anm. Finns några serier till med större storlekar, men de här bör täcka det mesta. (Man borde satsa
på P-serien eftersom dagens normal- och vidvinkelobjektiv har ganska stor diameter.)
Tillbaka till avtonat gråfilter: Med Cokinfilter kan man vrida filtret i läge samt justera höjden efter
motivet. Man kan använda upp till tre filter samtidigt för att få speciella effekter, t. ex. regnbågsfiltret,
och man har alltid sin egen regnbåge med sig. Filtret är relativt billigt, så ingen panik om man repar eller
28
på annat sätt skadar det. (Cokinfilter är gjorda av plast – finns i glas från andra tillverkare, men betydligt
dyrare.)
Exempel: Så här kan resultatet bli med avtonat gråfilter. Jag har dock gjort det i Photoshop med hjälp
av två alternativexponering, en exponering av himmelen och den andra efter förgrunden (använder
gaffling vid fotografering – också RAW-format kan rädda bilden). Sammanfogat bilderna på lämpligt
sätt (markeringar och suddgummi). Men det är en annan historia…
Motljusskydd
Detta bör man alltid ha på objektivet. Det skyddar mot infallande ljus på frontlinsen och ger en högre
kontrast på bilderna. De interna speglingarna som uppträder som ljusa fläckar försvinner. Motljusskyddet
fungerar också som ett mekaniskt skydd för frontlinsen. Förhindrar vattendroppar, damm och
fingeravtryck.
Det finns i princip tre olika monteringsmetoder av motljusskyddet: klämmfattning – man skjuter på
skyddet på objektivet, bajonettfattning och gängfattning. Vissa motljusskydd går att vända för att
underlätta förvaring i kameraväskan. S. k. kompendier används av proffs och består av en bälg som kan
anpassas till objektivets bildvinkel och dras ut så mycket det behövs.
Motljusskydd och kompendium
29
Beredskapsväska
Jaha, här ställer vi höga krav. Beredskapsväskans yttermått skall
vara ungefär som en tändsticksask och väga lika mycket, men skall
rymma några kamerahus och ett antal objektiv, lite film och
diverse andra tillbehör. Nåja, det var ett skämt, men det är ett
problem att hitta en väska som passar ens behov. I princip har man
att välja mellan koffertmodell och ryggsäck. Den förra är mer
praktisk att använda men tung och obekväm att bära.
Ryggsäcksversionen är lätt att bära, men orkar man ta den från
ryggen för att byta objektiv? Så fort man skaffat sig en ny väska
ser man en som är ännu bättre. Här gör man lika många misstag
som när man skaffar sig en skrivare till datorn. Följande dag hittar
man en som är ännu bättre...
Kameraväska
Förvaring som inte ser ut som kameraväska
Kameraryggsäck
30
Grundläggande fototeori
Rätt exponering (belysning av film eller sensor) bestäms av tre parametrar: Filmkänslighet
eller inställd känslighet för sensorn, objektivets bländarinställning samt slutartid. Rätt
exponering mäts av kamerans ljusmätare, som dock endast ger ett medelvärde som borde ge
en korrekt exponering. Varje ändring av någon parameter innebär en korrigering av en eller
båda andra. Låt oss se hur det fungerar.
Vad är rätt exponering?
Enklast att förklara exponering är att titta på digitalkamerans LCD och aktivera histogrammet.
Anm. Histogrammen plockade från Photoshop. Bilderna i övrigt som de kom ur kameran.
Hur de tre parametrarna inverkar
Varje ändring av en av faktorerna kommer att att påverka de två andra för att erhålla rätt
exponering. Men de kommer också att påverka bilden på olika sätt.
1. ISO/ASA (filmkänslighet eller inställd känslighet på av sensorn) inverkar på kornighet/brus.
2. Bländare påverkar skärpedjupet och i praktiken också allmän skärpa.
3. Exponeringstid bestämmer rörelse(o)skärpa.
31
Exponering
Exponeringsindex
Bländare och tid har ett givet samband. Ett bländarsteg = ett tidssteg, dvs. om man öppnar bländaren
ett steg skall det kompenseras med ett steg snabbare tid.
Ex. 1/125 f/8 = 1/250 f/5,6 = 1/500 f/4 (se definition på bländare och tid.)
Någon gång stöter man i broschyrer på begreppet exponeringsindex, EI (eng. EV = Exposure Value).
Detta är ett sätt att standardisera kombinationen av bländare, tid och (film)känslighet. Framförallt var
det viktigt på den tid när man manuellt mätte exponeringen. I dag är det mera ett mått på hur känslig
kamerans mätsystem är. Observera att EI alltid är relaterad till ISO 100/21°.
(I tabellen m = minut, övriga värden = sekund)
EI
f/1,4
f/2,0
f/2,8
f/4
f/5,6
f/8
f/11
f/16
-1
4
8
15
30
1m
2m
4m
8m
0
2
4
8
15
30
1m
2m
4 m
1
1
2
4
8
15
30
1m
2m
2
1/2
1
2
4
8
15
30
1m
3
1/4
1/2
1
2
4
8
15
30
4
1/8
1/4
1/2
1
2
4
8
15
5
1/15
1/8
1/4
1/2
1
2
4
8
6
1/30
1/15
1/8
1/4
1/2
1
2
4
7
1/60
1/30
1/15
1/8
1/4
1/2
1
2
8
1/125
1/60
1/30
1/15
1/8
1/4
1/2
1
9
1/250
1/125
1/60
1/30
1/15
1/8
1/4
1/2
10
1/500
1/250
1/125
1/60
1/30
1/15
1/8
1/4
11
1/1000
1/500
1/250
1/125
1/60
1/30
1/15
1/8
osv
Känslighet
En films känslighet anges numera i ISO. I tiden fanns det flera olika sätt att ange känslighet; den tyska
DIN som är aritmetisk, tre steg högre värde betyder fördubbling av känsligheten, den amerikanska ASA
som är logaritmisk och en fördubbling av ASA-värdet betyder också en fördubbling av känsligheten.
När det blev aktuellt med standardisering antogs ISO där värdet anges både i ASA och DIN, ex ISO
400/27°. (Det fanns verkligen fler metoder ännu på 50-talet, bl.a. Scheiner som är DIN+10 och Gost,
rysk, som är i det närmaste identisk med ASA.)
En digitalkameras känslighet anges också motsvarande ISO (ibland ASA). Egentligen skulle det inte
behövas, men fotograferna känner sig mera hemma om de vet ISO-inställningen. En normal
digitalkamera har inställningar för 100 - 1600 ISO. Precis som för film blir bilden brusig (kornig) med
höga ISO-värden men upp till 400 ISO fungerar det bra med de flesta kameror.
32
Bländare
Bländare f/1,4 till f/16. Förhållandet mellan varje steg är 1,4. Man jämför ytor, inte diametrar.
Objektivets ljusstyrka definieras som
förhållandet mellan brännvidd f och linsdiameter D.
Om brännvidden f=50 mm och linsdiameter D=25 mm blir ljusstyrkan =
50/25=2,0 och ges i formen f/2,0.
Bländaren är en anordning, som består
av ett antal lameller som gör att linsen
gradvis kan avskärmas. Bländaren består
oftast av sex eller fler lameller och kallas
irisbländare efter ögats pupill. På grund av
utrymmesbrist graveras endast siffrorna in
på bländarringen och f/ lämnas bort.
Bländare och skärpedjup
Ändrade bländarvärden ger också andra effekter än att
ljusstyrkan ökar eller minskar. Den viktigaste är
förändringen av skärpedjupet, vilket är det område
framför och bakom den punkt då man fokuserat
objektivet som förefaller skarpt. Skärpedjupet är
större bortom fokuseringspunkten än framför. Om ett
normalt 50 mm objektiv fokuseras på t ex 3 meter och
om bländaren är f/8, kommer allting mellan 2,5 och 5
meter fram för kameran att avbildas någorlunda
skarpt.
En ökning av bländaröppningen får skärpedjupet
att minska. Vid bländare f/2,8 kommer samma objektiv att ha ett skärpedjup på några få decimeter. Omvänt gäller naturligtvis att skärpedjupet ökar med
minskad bländaröppning.
Kunskapen om hur skärpedjupet varierar med bländaröppningen är en viktig del av det fotografiska
kunnandet. Om man vill ha ett stort skärpedjup är det
säkrast att välja en liten bländaröppning. Men för att
få tillräckligt med ljus kanske man tvingas att använda
en lång slutartid. För snabba bilder måste man ofta
använda relativt korta slutartider med åtföljande stora Exempel på skärpedjup. Övre bilden med bländare 1,4
bländaröppningar och små skärpedjup – och då är det
och nedre med 22.
extra noga med fokuseringen.
(Canon EF Lens Work III)
33
Skärpedjupstabeller
Till tabellerna har jag använt en skärpedjupskalkylator som jag hittade på Internet och skriven av Bob
Atkins. Man hittar den och bruksanvisning på följande adress:
www.bobatkins.com/photography/technical/depth_of_field_calc.html
(Om man inte har VisualBasic på datorn så ladda samtidigt ner Vbrun300.dll (Microsoft hemsida) och
placera filen i samma mapp som kalkylatorn.)
Skärpedjupstabellen är skapad för 35 mm filmformat med en skärpecirkel på 0,03 mm. (Alla avstånd
i meter.)
50 mm
Bländare/Avstånd
2
2,8
4
5,6
8
11
16
4
41,65 - 4
29,75 - 4
20,83 - 4
14,88 - 4
10,42 - 4
7,58 - 4
5,21 - 4
5
4,47 - 5,68
4,29 - 6,00
4,04 - 6,56
3,75 - 7,49
3,39 - 9,53
3,02-14,43
2,56-100,9
3
2,80 - 3,23
2,73 - 3,33
2,63 - 3,50
2,50 - 3,74
2,34 - 4,19
2,16 - 4,92
1,92 - 6,92
2
1,91 - 2,10
1,88 - 2,14
1,83 - 2,21
1,77 - 2,30
1,69 - 2,46
1,59 - 2,69
1,46 - 3,20
1,5
1,45 - 1,56
1,43 - 1,58
1,40 - 1,61
1,37 - 1,66
1,32 - 1,74
1,26 - 1,86
1,17 - 2,08
1
0,98 - 1,02
0,97 - 1,03
0,96 - 1,05
0,94 - 1,07
0,92 - 1,10
0,89 - 1,14
0,85 - 1,22
0,7
0,69 - 0,71
0,69 - 0,72
0,68 - 0,72
0,67 - 0,73
0,66 - 0,75
0,65 - 0,77
0,62 - 0,80
0,5
0,50 - 0,51
0,49 - 0,51
0,49 - 0,51
0,49 - 0,52
0,48 - 0,52
0,47 - 0,53
0,46 - 0,55
0,45
0,45 - 0,45
0,44 - 0,46
0,44 - 0,46
0,44 - 0,46
0,43 - 0,47
0,43 - 0,48
0,42 - 0,49
Som jämförelse en skärpedjupstabell för digitalkamera med ½” sensor. Nu stiger kraven på
skärpecirkeln, eftersom den lilla bildytan skall förstoras kraftigare. Skärpecirkel 0,006 mm. Objektiv 8
mm vilket motsvarar ca 50 mm normalobjektiv (43 mm exakt uträknat).
8 mm
Bländare/Avstånd
2
2,8
4
5,6
8
11
16
4
5,33 - 4
3,81 - 4
2,67 -
1,91 - 4
1,33 - 4
0,97 - 4
0,67 - 4
5
2,58 - 78,2
2,16 - 4
1,74 - 4
1,38 - 4
1,06 - 4
0,81 - 4
0,59 - 4
3
1,92 - 6,84
1,68 -14,0
1,41 - 4
1,17 - 4
0,93 - 4
0,73 - 4
0,55 - 4
2
1,46 - 3,19
1,31 - 4,19
1,15 - 7,90
0,98 - 4
0,80 - 4
0,66 - 4
0,50 - 4
1,5
1,17 - 2,08
1,08 - 2,47
0,96 - 3,41
0,84 - 6,93
0,71 - 4
0,59 - 4
0,46 - 4
1
0,84 - 1,23
0,79 - 1,35
0,73 - 1,60
0,66 - 2,09
0,57 - 3,91
0,49 - 4
0,40 - 4
0,7
0,62 - 0,81
0,59 - 0,86
0,56 - 0,95
0,51 - 1,10
0,46 - 1,46
0,41 - 2,45
0,34 - 4
0,5
0,46 - 0,55
0,44 - 0,58
0,42 - 0,61
0,40 - 0,68
0,37 - 0,79
0,33 - 1,02
0,29 - 1,92
0,3
0,29 - 0,32
0,28 - 0,33
0,27 - 0,34
0,26 - 0,36
0,25 - 0,39
0,23 - 0,43
0,21 - 0,54
0,2
0,19 - 0,21
0,19 - 0,21
0,19 - 0,22
0,18 - 0,22
0,18 - 0,23
0,17 - 0,25
0,16 - 0,28
34
Exponeringstid
De filmer som användes förr var mycket lågkänsliga och krävde långa exponeringstider att bara orörliga
motiv kunde avbildas. Även poseringar blev besvärliga eftersom modellen måste förbli absolut stilla
under lång tid. (Man kan se bilder från äldre studior där det finns ett huvudstöd som hjälper modellen
att hålla huvudet orörligt.) Men numera har den moderna filmens ljuskänslighet höjts och många kameror
har slutartider upptill 1/8000 sekund. Om man vill ha skarpa bilder är den långsammaste, relativt säkra
slutartiden 1/60 sekund. (Egentligen kan man definiera längsta handhållna tiden = objektivets längd i
millimeter. Ex. Objektiv 135 mm ger längsta tid 1/125 s.) (Se också Bildstabilisering .)
Idag är de standardiserade slutartiderna 1/8000 - 1/4000 - 1/2000 - 1/1000 - 1/500 - 1/250 - 1/125 - 1/60 - 1/30 - 1/15 1
/8 - 1/4 - 1/2 - 1 - 2 - 4 sek, osv. Moderna processorstyrda slutare har mellanläge. Man måste komma ihåg
att p. g. a. utrymmesbrist anges tiden inte som bråktal utan endast som heltal (ex. 1/125 ges som 125).
(Äldre kameror har troligtvis en annan slutartidskedja, ex. 1/100 - 1/50 - 1/25 - 1/10 osv.)
Exempel på rörelseoskärpa
1/1000; sek f/1,8; ISO 200 Nikon D70
1/8 sek; f/22; ISO 200 Nikon D70
Centralslutare
Centralslutaren är inbyggd i objektivet och består av ett antal ljustäta metallblad som bildar en tät skiva
när slutaren är stängd. När avtryckaren pressas ned svänger bladen ut till maximal öppning och stängs
därefter på nytt.
Centralslutare: stängd - öppnar - öppen
Anm. Många enkla pocketkameror har endast några få tidsteg som man själv inte kan välja, eller sensorn
fungerar som slutare.
I digitala pocketkameror fungerar sensorn som slutare, d. v. s. när man trycker på knappen sändes bilden
som finns på sensorn till minnet.
35
Ridåslutare
En ridåslutare är inbyggd i kamerahuset. Den består av två
ridåer omedelbart framför filmen. Ridåerna skiljs åt av ett
variabelt mellanrum som förs fram över filmplanet under
exponeringen. Den exponering som varje del av filmen får är
beroende av den tid då ljuset tillåts att passera mellan
ridåerna och bestäms således av mellanrummets bredd.
Ridåslutare används mest i enögda spegelreflexkarneror där
de också skyddar filmen mellan objektivbytena, men tillåter
ljuset att nå spegeln och reflekteras genom prismat till
sökaren.
Blixtsynkronisering endast på de tider när filmrutan är
helt öppen: för horisontellt gående ridå upp till 1/60 sek. och
vertikalt 1/125 sek. Moderna kameror kan ha kortare tider.
I en digital ESR finns ingen film som skall skyddas men
man har bibehållit exponeringsfunktionen, eftersom det
skulle bli dyrt och komplicerat att bygga in centralslutare i
varje objektiv.
Observera att man kan inte se bilden på LCD:n innan
bilden är tagen. Det beror på att spegeln är i vägen. Spegeln
vinklar upp bilden till sökaren via pentaprismat. (Några
tillverkare har löst problemet på olika sätt.)
Vid B-läget (Bulb) är slutaren öppen tills avtryckaren
släpps upp igen. (Digitalkameror förbrukar ström under
exponeringstiden. Se till att ha laddade batterier vid nattfo- Ridåslutare. Den röda spalten på nedre bilden
motsvarar exponeringstiden
tografering.)
Programväljare
P-läge. Tid och bländare är förprogrammerade så att vid svagt ljus prioriteras exponeringstiden tills man når säker handhållen tid. Efter det följs bländare och tid åt, tiden kortare
och mindre bländare. Dessutom finns ofta olika P-lägesalternativ, t. ex. porträtt = stor
bländare, natur = liten bländare, sport = kort exponeringstid, osv.
S-läge. Exponeringstiden ställs in och bländaren anpassas automatiskt.
A-läge. Bländaren ställs in och exponeringstiden anpassas automatiskt.
M-läge. Både exponeringstid och bländare ställs in manuellt.
Ljusmätaren på LCD:n eller i sökaren berättar rätt exponeringsinställning eller inställda värden. Med
inmatningsratt eller tryckknappar kan man kompensera exponeringen ±.
36
Blixt
Blixten är ett av de viktigaste tillbehör som är skäl att skaffa t.
o. m. innan man börjar snegla på andra spännande objektiv.
Blixten möjliggör bilder i mörker som annars skulle vara
omöjliga.
Varning
Kondensatorn kan innehålla en
massa energi som avges med hög
spänning.
Detta kan medföra hjärtstillestånd
om blixten öppnas.
Endast fackmän skall reparera
En modern elektronblixt innehåller en kondensator som laddas upp
av batterier och ger energi till blixtröret. Kameran avfyrar blixten.
Blixttiden är mycket kort, ca. 1/1000 till 1/25000 sekund vilket betyder
att rörelseoskärpa inte existerar. Blixttiden styrs av en tyristor som
klipper av blixten när önskad ljusmängd är levererad. Överskottet av blixtenergin sparas till nästa blixt.
Ridåslutaren i ESR-kameror ställer dock till problem. Blixten kan endast användas när ridån är helt
öppen, vilket betyder att kortaste synkroniseringstid är ca 1/250 sekund (äldre kameror hade synktid 1/60 1
/125 sekund beroende av om ridåslutaren är horisontell eller vertikal). Färgtemperaturen är tradionellt
anpassad för dagljusfilm, 6500°K, vilket ställer till problem om man skall balansera blixtljuset med
befintligt glödlampsljus, 2800°K. (Färgtemperaturen mäts i Kelvingrader, °K.)
Prosessorstyrda elektronblixtar samarbetar med kamerans
programautomatik. Med denna kombination kan man få
perfekta bilder i beckmörker eller som upplättningsblixt i
solsken. Om kameran är försedd med autofokus är blixten
försedd med ett belysningssystem som före blixten avger ett
nätformat sken på motivet för att kameran skall kunna ställa
in skärpan. För att få allt detta att fungera finns det flera
kontakter på kameran och blixtskon som är märkesanpassade. Det finns fristående tillverkare som har adaptrar för sina
blixtar så att de passar för de populäraste kameramärkena.
Blixthuvudet kan vridas i olika riktningar för indirekt ljus
och TTL-funktionen gör att filmen ändå blir rätt belyst.
Nikon SB-800 och 600
Det var i forntiden. Blixtmedlet var magnesium som brann snabbt och häftigt.
37
Vridbart- och zoomblixthuvud
Motordriven zoominställning av blixt-huvudet
Ledtal
innebär att kameran kommunicerar med objektivet
Detta är ett mått på blixtens effekt. Högt ledtal
och ställer automatiskt in lysvinkel för inställd
betyder att blixten kan bebelysa rätt på långa avstånd.
brännvidd.
Beräkna bländare: Blixtens ledtal/avstånd i meter =
bländare. Ex. Ledtal 30, avstånd 3 m ger:
Blixtens ledtal förändras med zoominställningen,
30/3=10. avrundat till f/11.
vilket försvårar manuell inställning, men det brukar
Obs. Känslighet anges alltid vid 100 ISO, vid annat
finnas en digital skala baktill på blixten som är
värde måste man kompensera.
relevant till inställda värden. Filmkänsligheten ställs
in av kameran. Stroboskopblixt är ett antal blixtar
med inställbar frekvens som avfyrar ett antal (inställbart) blixtar på samma filmruta. Resultatet blir att
en rörelse fångas som enskilda bilder på samma ruta. Synkronisering på andra ridån brukar finnas på
avancerade blixtar.
TTL-mätsystem
TTL står för Trough The Lens, vilket innebär att blixtljuset mäts genom objektivet, oftast det ljus som
reflekteras från filmplanet. Tekniken förutsätter att blixten och kameran kommunicerar med varandra
och oftast är tillbehörsskon försedd med uttag för detta.
TTL-tekniken kan inte anpassas till digitalkameror eftersom lågpassfiltret inte reflekterar ljus på
samma sätt. Här används i stället information från objektivet som rapporterar inställt avstånd till
kameran. Nackdelen är att det behövs en helt ny generation av objektiv som har denna funktion.
Tillbehör för blixtar
Kablar
En kabel för anslutning mellan blixt och
kamera, finns att köpa i fackhandeln. En
sådan bör man ha, ty den gör det möjligt
att ta blixtbilder utan att blixten sitter fast
i tillbehörsskon på kameran. Belysningen
blir nämligen alltid bättre och mjukare om
blixtljuset kommer från en punkt snett
Nikon SC-17 förlängningskabel
ovanför kameran. Det reducerar inte
minst risken för röda ögon, som lätt uppkommer då blixten befinner sig nära objektivets optiska axel, dvs monterad direkt ovanpå kameran.
Blixtljus går då rakt in i ögonen på den fotograferade personen och ögats inre blodfyllda kärl exponeras
De flesta blixtar har uttag för extra kabel. Saknas detta, kan man ändå lösa problemet med hjälp av en
speciell adapter som sätts i respektive fästen på blixt och kamera. (Se också trådlös anlutning.)
38
Bouncer
I TV ser man fotografer som har vita tvålkoppar på sina blixtar. Det är en s. k.
bouncer som har till uppgift att sprida ljuset och göra det mjukare. Blixthuvudet
brukar vinklas 45° upp.
Närbildsfotografering med blixt
Vill man använda blixt vid närbildsfotografering, uppstår problem. Dels är blixtljuset oftast alltför starkt, dels är det svårt att få bra "karaktär" på ljuset. Vid
närbildsfotografering gäller det att skapa ett så
naturligt ljus som möjligt, och då krävs både fantasi
och utrustning. En lämplig blixt bör vara reglerbar i
styrka, så att ca 1/16 eller mindre av blixtens maximala ljusstyrka kan utnyttjas. Det finns också en specialblixt för närbildsfotografering, ringblixt. Här används
ett cirkelformat blixtrör, som sitter koncentriskt runt
objektivet. På korta avstånd ger detta en närmast helt
skuggfri belysning.
Omnibounce
Canon MR-14EX ringblixt
Fotografera med blixt
Blixtfotografering är svår. Sällan ställer motivet upp sig på linje framför kameran. Ofta blir
resultatet en överexponerad förgrund och sotsvart bakgrund. Svarta skuggor kring motivet och
röda ögon. Här kommer några tips för bättre blixtbilder.
I fysiken lärde vi oss att ljuset avtar med kvadraten
på avståndet. Vi har en ljuskälla - blixten - som inte
kan ge samma belysning på alla avstånd.
Blir bilden så här?
Överexponerad förgrund, mörk bakgrund. Bakgrunden
i fönstret är dock rätt exponerad (fill-in som kameran
beräknat). Nikon D70 i P-läge och inbyggda blixten.
39
Kamerans inbyggda blixt
Fördelen med blixten är att den alltid är med och har fungerande batterier
– den använder kamerans batterier. Blixten är kopplad till kamerans system
och ger oftast rätt exponering också som upplättningsblixt. Nackdelen är att
den har låg effekt (ledtal någonstans kring 15) och så lågt placerad att det
är stor risk för "röda ögon". Objektiv försedda med solskydd kan skärma
blixtljuset och resultatet blir en bågformad svart skugga nertill på bilden.
Man kan avhjälpa genom att demontera solskyddet eller använda annat
objektiv (information finns i kamerans handbok).
När man använder inbyggda blixten som upplättninsblixt, Fill-In, kan det
någon gång behövas kompensering av blixtens styrka, i synnerhet om
motivet är i skugga och bakgrunden ljus. Det går genom att använda kamerans exponeringskompensation som då påverkar blixten. Men i allmänhet är blixten den sämsta lösning – hårt skarpt ljus som snabbt
avtar och skapare av "röda ögon".
Nå, är den då bra till något? Javisst, den kan användas att styra externa blixtar. Se trådlös anslutning.
Extern blixt
Dagens externa blixtar är ett tekniskt underverk med många finesser. De är
lätta att lära sig för nybörjare – sätt fast blixten på kameran, kör i P-läge och
kameran/blixten sköter resten, också som upplättningsblixt.
Kameran och blixten berättar för varandra inställt ISO-värde, avstånd till
motivet, objektivets brännvidd (blixthuvudet zoomar så att vinkeln passar
till brännvidden), inställd bländare och exponeringstid. Det röda ögat
underst på blixten sänder ut ett hjälpljus som möjliggör rätt avståndsinställning. Tack vare blixtrörets
höga placering minimeras risken för "röda ögon", men det finns ett läge som sänder ut förblixtar som
gör att ögats pupill drar ihop sig. (Min uppfattning är att förblixtarna bara är en uppmaning för motivet
att blunda.)
Upplättningsblixt Fill-In
Blir bilden så här?
Nu behövs en s. k. upplättningsblixt. Det kan behövas
också i strålande solsken ifall motivet befinner sig i skugga.
Med en modern digitalkamera är det enklast att ställa in i
P-läge och fotografera. Kameran kommunicerar med
blixten och objektivet. Får information från objektivet om
inställt avstånd och berättar för blixten hur mycket ljus den
skall sända ut. Kameran har redan mätt den rätta exponeringen för bakgrunden och ställt in rätt exponeringstid och
bländare. (Om exponeringstiden blir för kort - kortare än
blixtsynkroniseringstiden, 1/250 s för Nikon D70 – kompenseras detta automatiskt = exponeringstiden förlängs.)
Observera att man kan finjustera balansen på blixtljuset på
blixten och facit har man omedelbart på kamerans LCDdisplay.
Förut med manuella kameror var detta en omständig
process. Mäta bakgrundens exponering. Mäta avstånd till
motivet och räkna ut rätt bländare på basen av blixtens
ledtal. Ställa in rätt bländare och konstatera att exponering40
stiden blir för kort i förhållande till kamerans synktid. Börja om på nytt. Solen gick i moln och motivet
gick hem...
Trådlös anslutning av blixt
I stället för att skaffa och använda en sladd mellan kamera och blixt kan man använda trådlös anslutning.
För att få trådlös anslutning för en eller flera blixtar skall två faktorer uppfyllas:
1. Kameran sänder ut en signal när blixten skall avfyras.
2. Blixten skall ta emot signalen och fungera. Dessutom kräver vi i dag att blixten automatiskt doserar
ljuset (TTL-funktion).
Endast för Nikonägare
1. Alla digitalkameror från D70 till D700 använder den inbyggda blixten som avtryckare för
blixtarna Speedlight SB-600, SB-800 och den nya SB-900.
Externa blixten måste ställas in att den reagerar trådlöst. Gör så här:
• Tryck ner SEL-knappen på blixtens baksida tills inställningsmenyn visas.
Gå till de ormande pilarna.
• Tryck SEL-knappen nedåt och välj Remote. Blixten är nu trådlös.
2. Nu är det kamerans tur. Vi vill inte att kamerans inbyggda blixt avfyras.
Ställ in externa blixten
Alltså vi kopplar bort den:
• Öppna kamerans meny, gå till Custom Meny och välj Gaffling/Blixt.
Välj Commander Läge och markera fältet Innbyggt blixtläge. Bläddra
med navigationstangenten tills – – visas. Tryck OK. Nu sänder kamerans blixt ut en svag signal (ljusglimt) som är osynlig i bilden. (Kameran
Koppla bort kamerans
blixt skall givetvis vara uppfälld vid fotografering.)
• Om blixtljuset är för starkt/svagt kan det finjusteras i Grupp A, – för att blixt och kompensera
intensiteten
minska, + för att öka intensiteten.
Exempel D200:s menyer
För att återställa externa blixten till sitt ursprungligt läge går man andra vägen i menyn eller om man
glömt hur man navigerade - tryck in MODE och ON/OFF tills blixten gått till grundläge.
För kameran vet jag inte någon genväg - det gäller att komma ihåg vad och var man ställt in.
Nikonkameror som saknar inbyggd blixt (D2, D3) måste utrustas med SU-800 (230€) som sätts i
blixtskon eller en andra extern blixt i blixtskon. (Det går att koppla bort ljuset och använda den som
avtryckare.)
Vet inte om man kan koppla bort kamerans blixt i D40 - D60, men det finns ett litet
tillbehör, en skärm SG-31R (9€ – måste vara Nikons billigaste tillbehör?), som sätts
framför blixten. Kanske ett vitt papper eller handen också fungerar, men då måste man
vara skapt som en bläckfisk med många armar.
SG-3IR
Tips Man kan använda fler blixtar samtidigt. Bl. a. SB-800 levereras med ett
blixtstöd som kan sättas på ett stativ (AS-19).
AS-19
41
Endast för Canonägare
1 En Canon Speedlite ST-E2-sändare (190€) sätts i blixtskon och fungerar
som avtryckare för att avfyra den externa blixten eller en andra extern
blixt Canon Speedlite-blixt (t. ex 580 EX II).
2 Om man använder ST-E2 är den redan inställd för trådlös kontroll, medan
t. ex 580 EX II måste den ställas in för trådlöst. Gör så här:
• Tryck in Zoom-knappen tills displayen börjar blinka. Vrid Select-hjulet
till MASTER. OK med Select-knappen.
• Den andra, externa blixten ställs in på motsvarande sätt. Tryck in
Zoom-knappen tills displayen börjar blinka. Vrid Select-hjulet till
SLAVE. OK med Select-knappen.
Anm. Äldre Speedlite-blixtar kan ha en brytare som ställs i läge MASTER
eller SLAVE.
MASTER
SLAVE
Scott Kelby har ett intro på www.kelbytraining.com/books/digphotogv2 som på några
minuter beskriver hur man ställer in kamera och blixt.
Exponera och fokusera rätt
Moderna digitalkameror, i synnerhet spegelreflexkameror sköter själva om exponering och
fokusering under normala förhållanden. Normala innebär att motivet har jämn belysning med
något så när kontrast och att motivet befinner sig i centrum. Så fort förhållandena ändrar
behöver kameran hjälp på vägen. Pocketkameror har förenklade funktioner genom att ha endast
några få bländrasteg, tidssteg och fokusavstånd.
Här beskriver jag funktionerna hos Nikon D70/D70s, men andra kameror fungerar på motsvarande
sätt.
En titt i sökaren på Nikon D70: En stor cirkel i mitten omgiven av fyra rektanglar och en femte i
centrum (fokuseringsramar). Den sistnämnda röd = aktiv.. (Underst på svart botten en rad med
inställda parametrar, exponeringsvärden och annan nyttig information..Vid behov kan andra
symboler synas.)
42
Exponering
Finns i allmänhet inbyggt tre olika metoder att mäta ljuset:
Matris: Bilden är uppdelad i små rutor och ljuset mäts i varje för att sedan utvärderas i
processorn mot ett inprogrammerat minne. Moderna objektiv rapporterar dessutom inställt
avstånd och då prioriteras de rutor som finns inom avståndet. Ger bästa resultat för allmänfotografering.
Centrumvägd. Ljuset mäts som ett medelvärde av bildytan med tyngdpunkt på mitten (den stora
cirkeln). Används med gamla objektiv som saknar eller har ett CPU (chip) av äldre modell. Det
är inte lika säkert resultat som Matris. Användbart för porträtt och kanske närbilder.
Punkt. Mätytan cirka 2% av bildytan och motsvaras ungefär av den röda rektangeln i mitten.
(Obs att mittrektangeln är inte alltid röd – men det kommer senare.) Används i specialfall, t. ex.
ett ansikte i motljus. Ger en exakt exponering men svår att använda.
Vad skall man välja? Kör på Matris – det ger i allmänhet bästa resultat.
När det inte lyckas. Ibland händer det att exponeringen inte blir den
önskade beroende på onormala belysningsförhållande eller motivet
befinner sig i skugga och exponeringen mäts på sidan om där det är
ljusare. Man kan ställa om till spotmätning eller mäta på sidan om och
trycka ner avtryckarknappen halvägs som låser exponeringsinställningen. Men avtryckarknappen låser samtidigt fokuseringen (det här
är beroende på kamerainställning). Exponeringen kan också låsas med
AE-AF knappen men är återigen beroende av kamerainställning. Bäst
Histogram
att ta en testbild och kontrollera resultatet på LCD-skärmen. Blir
motivet får mörkt använder man +kompensation som man styr med inmatningsratten och för ljust kompensation. LCD-skärmen kan ställas in att visa histogram vilket alltid är det enklaste sättet att se om
exponeringen är korrekt. Man kan också ställa in "blinken" som ramar in helvita ytor och får dem att
blinka. En helt vit yta saknar information och skall undvikas – använd -kompensation.
Specialfall. Snart kommer den tid när man fotograferar snö och
vinterbleka personer. Ljusmätaren är inställd på medelvärdet 18%
grått vilket ger som resultat att snön avbildas som en grå massa (men
ansiktena får mer färg). Här är det bra att +kompensera med ca. ett
bländar-/tidssteg. "Blinken" kommer att varna för överexponering så
kontrollera också på histogrammet. Samma gäller om motivet består
av övervägande mörka detaljer, t. ex. våta strandstenar en sen kväll.
Bilden blir alltför ljus. Nu använder man -kompensation, kanske 1-2
bländar-/tidssteg. Är man osäker går det alltid att använda gaffling.
Vänster = uppmätt exponering
Gaffling. Är man osäker på exponeringen kan man använHöger = +kompensering 1EV
da s. k. gaffling (eng. bracketting) som innebär att man får
ett antal (inställbart) bilder med olika exponering (inställbart). På Nikon trycker man på
gafflingsknappen och tar ett antal bilder i följd som då har olika exponering. (Jag förstår inte att man
måste trycka av för varje bild, det borde räcka med att ta en bild.)
43
Fokusering
Att ställa in avståndet är lätt. Sätt motivet i centrum och tryck på avtryckaren.
Resultatet blev korrekt – eller blev det?
Det klassiska felet uppstår när två personer är på bilden: bakgrunden
skarp och personerna luddiga. Det beror på att fokuseringen sker på
bakgrunden. Här kan man använda AE-AF låsning eller fokusera på
en person och tryck ner avtryckarknappen halvvägs och komponera bilden.
Fokuseringsalternativ
Fel motiv fokuserat?
Specifikt område. Området (fokuseringsram) väljs med navigeringsknappen. Används för stillastående motiv. Standardinställning om lägena P, A, S, M väljs.
Dynamiskt område. Man väljer fokuseringsram. Om motivet förflyttar sig upptäcks det av andra
ramar som korrigerar fokuseringen. Används för motiv som flyttar sig slumpmässigt.
Närmaste motiv. Kameran väljer det närmaste motiv och detta kan inte manuellt påverkas. Inte
heller visas vald fokuseringsram i sökaren. Ofokuserade bilder av rörliga motiv spärras (går inte
att ta bilden). Väljs automatiskt av vissa P-varioprogram.
Och vad väljer jag? Välj Specifikt område i början. Tycker att man har bäst kontroll av vald fokuseringspunkt. Sedan kan man prova på Dynamiskt område. (Med Närmaste motiv blir resultatet som på
bilden ovan.)
Flytta fokuseringspunkt. På bilden i början av avsnittet visas aktiv fokuseringsram rödmärkt
(i mitten) och övriga ramarna svarta. Fokuseringsramen kan flyttas med navigeringsknappen
till någon av de övriga som då blinkar rött vid fokusering. Risken finns att man inte lägger
märke till ändringen och många bilder blir oskarpa.
Lås fokuseringspunkt. Det finns en låsknapp som låser fokuseringsområdet för att förhindra
oavsiktlig ändring.
Det går inte att fokusera. Det finns gånger när fokuseringen misslyckas och kameran vägrar att ta
bilden. (Beroende på kamerainställning kräver kameran att bilden är fokuserad innan en bild tas.) Det
här beror kanske på att det är för mörkt eller för ljussvagt objektiv (många kameror har inbyggd
fokuseringsbelysning).
Motivet har för liten kontrast: Om man fokuserar mot himmelen utan moln kommer avståndsinställingen att vandra fram och tillbaka utan att hitta skärpan.
Motivet för litet: Försök fokusera på en stjärna en natt. Stjärnan för liten i förhållande till vald
fokuseringspunkt.
Motivet i bakgrunden: T. ex. ett lejon i en bur. Kameran fokuserar på gallret i förgrunden
och vägrar att gå till bakgrunden (lejonet). I dessa fall måste man övergå till manuell
fokusering. Finns en brytare på kameran alternativt en knapp på objektivet för manuell
fokusering. Digitalkameror har dålig mattskiva för manuell fokusering.
Fokusera med makroobjektiv. För att komma ner till skala 1:1 måste objektivet förlängas med
brännvidden, t. ex. på ett 50 mm makro är utdraget 50 mm. Det här tar lång tid, så många gånger är det
bättre att fokusera manuellt. Man kan ha hjälp av fokusindikatorn i sökaren när motivet är skarpt.
44
Begränsningar. Läs instruktionsboken för att se hur fokuseringen fungera vid olika programinställningar. De enda säkra? inställningar är A, S och M – alla andra lägen (P i någon variant) kan ha egna idéer
om exponering och fokusering.. Samma gäller om man ställer in för enbildstagning eller seriebild.
Dessutom varierar det en hel del mellan olika kameraversioner för att inte tala om olika kameramärken.
Men i princip bör man hitta något av uppräknade alternativ i kamerans menyer.
Kontrollera skärpan. LCD-panelen ger knappast någon information om bilden. Den är så liten att allt
är skarpt. Men den går att zooma (förstora). Tryck på zoomknappen samt välj visat avsnitt med
navigeringsknappen.
P-läge, amatörmässigt eller?
På diskussionssidorna i t. ex. Fotosidan.se
skrattas det åt fotografer som använder
kamerans programläge (P-läge). Men är
det egentligen så fasansfullt. Exemplet till
höger beskriver Nikon D70:s exponeringsprogram för två objektiv med olika
brännvidd och ljusstyrka.
Allt som finns före ca. 1/15 s är ointressant. På det området skall man ändå använda stativ och då har man råd att blända
ner för att få större skärpedjup. Enda
användbara fotoläge är M eller A.
Längst till höger är också ointressant.
Ljuset är så starkt att snabb tid och liten
bländare måste användas. Går man utanför kamerans – objektivets förmåga blir bilden överexponerad och man förlorar information (områden
i bilden vita och, beroende på inställning, displayen på baksidan blinkar). Här kan man använda ett
gråfilter som dämpar exponeringen (saknar man gråfilter fungerar ett polarisationsfilter lika bra – om inte
bättre).
Det är mittläget som är det intressanta. Kameran är programmerad att så snabbt som möjligt uppnå
säker handhållen tid för att sedan gradvis minska exponeringen i förhållande till rådande ljus. Om man
använder M-, A- eller S-läge kommer man snabbt underfund med att man oftast använder samma
inställningar som i P-läge. Så varför inte använda P-läge vid normal fotografering. Man slipper problemet
att manuellt ställa in bländare eller exponeringstid (eller båda) och helt koncentrera sig på fotograferandet.
Om man har Auto-ISO aktivt kommer kameran att försöka höja ISO-värdet för att nå en säker
expneringstid (objektivets kurva dras diagonalt nedåt). Resultatet kan bli en bild med grovt färgbrus. Det
är skäl att kolla i sökaren om Auto-ISO symbolen blinkar.Men då har man kommit över på vänstra sidan
av diagrammet som egentligen förutsätter att man använder stativ (eller blixt).
Man bör dock observera att P-läge också kan innebära ändring av andra parametrar, t. ex till
automatisk vitbalans, färgläge till sRGB, etc. Läs instruktionsboken.
P-läget har oftast ett antal kamrater = motivprogram. De är endast varianter på P-läge som prioriterar
t. ex. stor bländare för porträtt, liten bländare för natur, kort exponeringstid för sport, osv.
Min uppfattnig: Kör i P-läge under normala förhållanden och berätta inte åt någon. (Observera
att P-läge syns i bildens Exif-data.)
45
Photoshop
Nu är filmen och mörkrummet flyttade ut till datorn. Slut på allt slabbande med vätskor, det
långtråkiga jobbet att skölja och torka bilder. Nu får man omedelbar resultat.
Photoshop är världens mest använda bildprogram. Senaste versionen CS4 (Creative Suite,
version 4) innehåller en hel knippe med program
främst avsedda för bildhantering och närliggande områden. (CS5 väntas våren 2010.)
I följande presentation är det omöjligt att beskriva alla de funktioner som finns i Photoshop.
Den är mera att betrakta som en snabb introduktion till programmet. I programmet finns
inbyggt en hjälpfuntion, som det är lämpligt att
bekanta sig med när frågan uppstår: Hur skall jag göra? Det finns också utgivet ett stort antal böcker
om Photoshop och här vill jag rekommendera Scott Kelby:s Photoshop CS - CS4 för digitalfotografer.
På Internet finns många siter som beskriver Photoshop, många på svenska. Den bästa, enligt min åsikt,
är www.moderskeppet.se.
Sedan kan man ställa frågan: Måste jag förbättra mina fotografier? Det är klart att man skall sträva
till att fotografera perfekta bilder genom att mäta exponeringen exakt, ställa in vitbalansen och skärpan
redan i kameran. Då behöver man bara köra in bilderna till skrivaren och få ut perfekta bilder. Men säg
den gång när allt är perfekt. Inom svartvitfotografin jobbar man i timmar i mörkrummet med olika
papper, efterbelyser och skuggar. För man sina bilder till ett fotolabb ändras bilderna av kopisten för
bästa utseende.
Alltså - åter till Photoshop.
Photoshopversioner
Jag har använt Photoshop versioner 4 - 5.0 - 5.5 - 6 8 (CS) - 9 (CS2) - 10 (CS3) och nu är det CS4 som
gäller (hösten 2009). De största förbättringarna kom,
enligt min åsikt, i versioner 5.5, CS och CS3.
Det finns en billigare variant: Photoshop Elements
som nu kommit till version 8. Elements hette tidigare
Photoshop LT och levererades ibland med skrivare
och skannrar.
Elements räcker gott till för de flesta arbeten.
Photoshop finns på olika språk. Elements har jag på
svenska medan CS4 är engelsk version, vilket ger
problem med olika funktioner. På nätet finns lexikon, kolla t. ex. www.webdesignskolan.com eller
www.moderskeppet.se
De senaste åren finns också Adobe Photoshop Lightroom och i dagarna ges version 3 ut. Programmet
ligger prismässigt mellan CS4 och Elements 8 och är uppskattat av många fotografer. (Hösten 2009)
www.adobe.com/se/products/photoshoplightroom/
46
Kalibrera skärmen
Första gången Photoshop startas kommer en frågan
om man vill kalibrera skärmen. Detta rekommenderas
eftersom det har betydelse när bilderna skall visas på
annan dator, eller vid utskrift (skrivare och dator
måste anpassas), eller vid beställning av bilder från
fotoföretag.
Adobe Gamma installeras i Windows Kontrollpanelen. Följ instruktionerna och spara inställningen under
eget namn. Programmet startas automatiskt med
Windows.
Startbild för Adobe Gamma
Hårdvarukalibrering
Ett proffsigt sätt att kalibrera är med hjälp av hårdvara, en färganalysator
som avläser färger på skärmen. Pris från 300€ och uppåt (Anm.
Spyder2express 99€.) Det verkar som dagens platta skärmar har problem
med färgkalibrering, i synnerhet de billigare skärmarna. (Jag rekommenderar användnig av kalibrator - skärmbild och utskrift stämmer överens.
Kom ihåg att ta bort Adobe Gamma från Windows StartUp. De två
programmen kommer annars i konflikt.)
Viktigt
Originalbilden får aldrig ändras. Den skall arkiveras för framtida bruk. Ge den
gärna attributet R (skrivskyddad) och skapa en undermapp för de ändrade.
Färgrymd
Vi har två möjligheter, sRGB eller Adobe RGB 1998. Första versionen för visning på skärmen eller
printning vid fotolabb (fråga labbet). Om man har en egen fotoskrivare av hög kvalitet skall man använda
Adobe RGB 1998 för bästa resultat. Grundinställning är sRGB både för kamera och Photoshop. Vill man
ändra sker det i två steg.
Kameran
Sök i menyerna för inställning eller läs bruksanvisningen. (Nikon har gömt inställningen djupt ner i
undermenyerna. Välj Fotomeny > Optimera bild > Egen > Färgläge > II. Filnamnet startar med ett
understreck, ex. _DSCxxxx.jpg, för att visa vald färgrymd.)
Photoshop
Gå till Edit > Color Settings. Välj Settings: Europa Prepress 2. Programmet är nu inställt att arbeta
i färgrymden Adobe RGB 1998.
47
Normal bildbehandling i Photoshop
När en bild tankas över från kameran till datorn är den sällan optimal för lyckad utskrift. Det
kan bero på misslyckad exponering, på lågpassfiltret, fel vitbalans, och framför allt på hur
kameran är inställd. Till detta tillkommer de personliga ändringar som utförs, t. ex. beskärning.
Levels (Nivåer)
Kamerans exponeringsmätare blir ställd inför motiv
med ojämn belysning, t ex. följande bild tagen i
motljus. Givetvis borde man ha kompenserat för det
redan i fotograferingsögonblicket, men...
Jag har lagt in histogrammet i bilden och här syns att
det är förskjutet till höger = ljusa sidan, och svart
saknas helt.
Öppna Image - Adjustments - Layer. Ljusa sidan är OK men ta fast i lilla
triangeln på svarta sidan och dra tills triangeln kommer dit där svartinformationen börjar.
Tips. Håll ner Alt-tangenten när du drar. Bilden är först helvit men just
när det börjar det komma fram färg är rätta läget. Samma för vita sidan.
Med mittersta triangeln justerar man ljushet.
De tre pipetterna är också användbara. Den vänstra
bestämmer svartpunkten. Klicka med den på en punkt
som skall vara svart. Samma med den högra men här
väljer du vitpunkt. Lite värre med den mittersta. Med
den väljer du en punkt som är 50% svart (gråpunkt).
Här kan du prova sig fram, men väljer du en punkt
som innehåller färgnyans blir bildens färgskala förvanskad.
Användbara snabbkommandon
Några tangentkombinationer som det lönar sig att lära sig för de snabbar upp
arbetet en hel del:
Ctrl + a Välj alla eller allt. I Photoshop betyder det att hela bilden markeras.
Ctrl + d Ta bort markering ("myrstig").
Ctrl + x Klipp ut. Urklippet finns i Windows Urklipp och kan sedan användas.
Ctrl + c Kopiera. Sparas i Urklipp.
Ctrl + v Klistra in det som finns i Urklipp.
48
Justeringslager
Här och där i kompendiet uppmanas du att öppna ett justeringslager.
Ikonen finns nederst i Layer-paletten.
Funktionen har en fördel framför att kopiera bakgrundsbilden: JusteJusteringslager
ringslagret består endast av information hur originalbilden skall ändras.
Resultatet blir mindre storlek på bildfilen, lagret är lätt att radera utan att påverka originalet och behöver
man ännu häftigare ändring kan man kopiera ytterligare ett lager likadant ovanpå. Justeringslagret med
inställningar kan flyttas (kopieras) till en annan bild. Sparar tid och arbete om man har flera varianter av
samma bild.
Brightness/Contrast (Intensitet/kontrast)
Egentligen har du redan i Levels utföra justeringen Brightness, men ibland behövs en efterjustering.
Öppna ett nytt justeringslager. Välj Brightness/Contrast. I inställningsrutan dras trianglarna till önskat
läge. Klicka OK. Klart. Contrast ändras mer effektivt med Curves.
Curves (Kurvor)
Bildredigeringens Formel 1 (då tänker jag mera
på teknik än på hastighet). Här kan man ställa in
inte bara mättnad och kontrast utan också
bildens gammavärde på olika ställen av färgskalan. Om man jämföra med svartvit förstoring
med traditionellt fotopapper skulle detta innebära att man använder multigrade papper som
belyses med olika hårdhetsfilter, t. ex. mjukt
filter vid mörkgrå färger, normalt vid mellantoner, osv.
Enklast att öppna ett justeringslager från
Layerspaletten. En bild mår ofta bra av en svag
S-kurva enligt exempel 3. Observera att bilden
Bilden mörkare och högre kontrast
49
behåller sin svart- och vitpunkt. Ett annat sätt är att använda sig av pipetterna för att ställa in ändlägena.
Gråpunkten är det svåra - beskrivet i föregående avsnitt.
CS 3 har gått ett steg vidare. Curves har fått också ett histogram så nu finns det inget behov av Levels allt kan justeras i Curves. För att justera färgton är det bara att öppna önskad färgkanal och putta kurvan
uppåt/nedåt tills önskad färg erhålls.
Exempel:
För linjen uppåt för ljusare bild. Svart- och vitpunkt
oförändrade.
..och nedåt för mörkare.
Omvänd S-kurva. Gör bilden mjukare. S-kurva hårdare
(höjer kontrasten)
Svart- och vitpunkt flyttade. Gör bilden hård (kapar
mellantoner).
Tips. Kolla in Preset överst på paletten. Här finns
förinställt olika alternativ.
50
Rikta upp horisonten
Det är svårt att alltid hålla kameran rak i förhållande till horisonten, husväggar, träd. På
diafilmtiden var det ett stort problem, men i dag är korrigeringen endast några klick ifrån.
Skapa ett nytt lager av bakgrundsbilden.
Från verktygslisten håll ner Eyedropper
tool en stund och välj sedan Ruler tool.
Dra en linje som går efter horisonten,
husväggen, eller den linje som skall vara
vågrät (lodrät fungerar också).
Gå till Image - Rotate Canvas - Arbitrary.
Här är redan vinkeln inskriven. Klicka
OK.
Nu kommer det att uppstå ofärgade hörn som måste beskäras.
Välj Crop (beskära) från verktygslisten. Dra upp beskärningsramen och klicka OK. Klart.
Tips. På många kameror kan man spegla in hjälplinjer i sökaren.
51
Crop (Beskära)
De flesta bilder mår bra att bli beskurna för
att framhäva det viktigaste.
Välj beskärningsverktyget från
verktygslisten till vänster och dra
upp en rektangel på bilden. Sidorna kan
sedan finjusteras. Beskärningen slutförs
genom att dubbelklicka på bilden.
Men Crop kan mycket mera. Titta på
alternativraden under menyerna. Här kan
man ställa in proportioner för bilden (och
spara sin favoritinställning), ställa in upplösning (kan bli fråga om interpolering =
bilden förstoras).
Bilden kan roteras i samband med
beskärning. Sök med musen runt beskärningsrektangeln tills markören
ändrar till bågformig med pil i vardera
ändarna.
Skapa en större arbetsyta (Canvas).Dra ut arbetsytan kring bilden. Markera hela bilden med Cropverktyget. Dra ut Croplinjerna. Dubbelklicka. Den förstorade arbetsytan får inställd bakgrundsfärg.
(En tunn kantlinje med Stroke samt text tillfogad i exemplet.)
52
Röda ögon
Röda ögon uppstår ljuset från kamerans blixt reflekteras i
ögonbotten. Moderna kameror med inbyggd blixt har en
funktion som skall reducera risken för röda ögon. I tagningsögonblicket sänder kameran ut några svagare förblixtar som
skall få ögats pupill att dra ihop sig. I verkligheten är förblixtarna en uppmaning att blunda.
Nu är det ingen panik om någon person råkar få röda
ögon. I Photoshop finns en funktioner att ta bort dem - det är
bara att klicka.
Klicka på Röda ögonverktyget. Zooma upp bilden ordentligt. Klicka på det röda
ögat. Klart.
Tips
Tangenten x växlar förgrunds- och
bakgrundsfärg.
Skärpa
Ett av de viktigaste verktygen i Photoshop. I
digitalkamerans meny kan man ställa in hur
mycket bilden skall skärpas. Det görs på olika
sätt, någon kamera skärper hela bilden, en
annan kamera tillfogar endast konturskärpa.
Det är bättre att ställa in kameran i normalläge och låta Photoshop ta hand om skärpningen. Det klarar programmet bättre än kameran.
Skärpefunktionen finns under menyn Filter > Sharpen. En fly-out ger fem alternativ:
Sharpen och Sharpen More: Ökar skärpan i bilden eller en markering, två olika styrkor. Inga
inställningsmöjligheter. Går att använda flera gånger efter varamdra.
Sharpen Edges: Söker områden med tydliga färgövergångar i bilden och gör dem skarpare. Inga
inställningsmöjligheter (många fotolabb använder rutinmässigt funktionen). Går att använda flera gånger.
Användbart.
Unsharp mask: En konventionell filmteknik som
används för att ge skärpa åt kanterna i en bild. Funktionen kan rädda en bild som blivit oskarp p. g. a.
rörelse eller felfokusering. Ställ in följande alternativ
och klicka sedan på OK:
Mängd: Anger hur mycket pixlarnas kontrast ska
höjas.
Radie: Anger för hur många pixlar runt kanterna
skärpan ska ökas. För högupplösta bilder är en
53
radie mellan 1 och 2 oftast lämplig.
Tröskelvärde: Specificerar hur mycket pixlarna måste avvika från sin omgivning för att de ska anses
vara kantpixlar vars skärpa måste höjas. Med standardvärdet (0) ökas skärpan för alla pixlar i bilden.
Exemplet är ett utsnitt på ca. 10% vid kanten av ursprungliga bilden. Avståndsoskärpa.
Undvik att skärpa för mycket. Då uppstår vit
fransar, artefakter, runt konturer när programmet försöker skapa högsta möjliga
skärpeintryck.
Skärpa i Lab färgläge
I Scott Kelby's Photoshop CS 2 för digitalfotografer
finns exempel hur man kan kringgå de vita artefakter
som uppstår vid överdriven skärpning. Bildens färgläge sätts till Lab Color Mode (Image > Mode > Lab
Color).
Om man i RGB färgläge öppnar Channels i Layerspaletten ser man den kombinerade RGB kanalen samt en
kanal för varje färg. Alla kanaler innehåller färg.
Byt färgläge till Lab Color och bilden är oförändrad
men Cannelspaletten har ändrat utseende. En kanal
Lab som visar hela bilden, en svartvit kanal, Lightness,
som innehåller bildinformation samt två kanaler, a och
b, som innehåller färgdata. Nu är färgen separerad från
bilden, och det är färgen som ger artefakter.
54
Det är kanalen Lightness som skall skärpas, i det här
exemplet med Unsharp Mask. Markera kanalen
Lightness och och utför skärpningen.
Scott Kelby rekommenderar följande värden:
Amount=85%; Radie=1 pixel; Treshold=4. Det är en
varsam skärpning som kan appliceras på alla bilder
eftersom all redigering av bilder skapar en svag
oskärpa. Här skulle en automatisering vara välkommen - och den kommer - se avdelning Funktionsmakro
i slutet av kompendiet.
Smart Sharpen
En ny funktion i CS2 som
verkar mycket lovande p. g.
a. alla inställningsmöjligheter.
Under fliken Advanced finns
fler inställningar. Med filtret
kan man sätta på mera skärpa
utan att de vita artefakterna
uppstår. Man kan skärpa
högdagrar och/eller skuggpartier. Med funktionen More
Accurate ikryssad sätts skärpan flera gånger (programmet
utför) för bättre resultat. Förhandsvisningsfönstret är större än i Unsharp Mask.
Funktionsmakro (Actions)
Makro är en serie knapptryckningar eller händelser som är
inspelade och fått sitt eget namn. Photoshop levererar
tillsammans med programmet ett antal funktionsmakron,
dessutom finns det ett otal makron att hämta på Internet,
både från Adobes hemsida och andra sidor.
Makron finns att hämta på bl. a. www.moderskeppet.se
och finns ofta beskrivna i fototidningen Kamera & Bild.
Skapa ett makro
Om man har en funktion som ofta upprepas är det lätt att
skapa ett makro som aktiveras med någon tangent eller
tangentkombination. I exemplet skapas ett makro för
skärpning i Lab Color som kan appliceras på de flesta bilder
innan publicering (utskrift, tryck).
55
1 Det kan vara bra att skapa en mapp för egna makron. Öppna Historypaletten
och klicka på Actionsfliken. Öppna rullgardinsmenyn, a, och klicka på New
Set, b. Ge ett lämpligt namn för mappen, c. En ny mapp är skapad. Den finns
automatiskt på rätt plats i programmet, Program Files > Adobe > Adobe
Photoshop CS 2 > Presets > Actions. I actionspaletten syns mappen lägst ner.
2 Nu är det dags att skapa makrot. Välj från rullgardinsmenyn New
Action... (Från och med nu kommer alla knapptryckningar att
registreras.)
3 Det poppar upp en ruta där makrot skall namnges och vilken
tangentkombination som startar funktionen. Jag ger namnet LabSkärpa och vet att funktionstangenten F12 är
ledig så den får gälla. Om inte den nyskapade
mappen är aktiverad kan man bläddra fram
rätt mapp i Set.
4 Titta nedtill på Actionspaletten. Där finns tre symboler som har att
göra med makro (hm... kanske fyra).
d, den fyrkantiga rutan som stoppar registreringen. Skall användas
när makrot är klart. Har också funktionen att stoppa för att man skall
ange t. ex. ett värde.
e, rund ruta som lyser rött när registrering pågår.
f, triangel som startar ett befintligt makro.
den fjärde, längst till höger, är en papperskorg dit man kan dra ett misslyckat makro.
5 Nu är det bara att starta önskad funktion: Ändra till Lab Color, Unsharp
Mask och skriv in värden (Amount=85%; Radie=1 pixel; Treshold=4),
ändra tillbaka till RGB, tryck på stopprutan. Makrot är klart.
Nu syns alla de funktioner som är inmatade samt vilken tangent som
startar makrot.
6 Tryck F12 för att skärpa. Bilden blinkar till och skärpningen är utförd.
Det kan man se i Historypaletten. Tycker man att skärpan inte räcker till,
tryck en gång till på F12, och en gång till och en gång till...
Makro är bra i de fall man utför samma åtgärd på många bilder, t. ex. att ge
bilder en ram med Stroke.
56
Photoshoptips
Hit har jag samlat funktioner jag tycker är användbara eller roliga att använda. I synnerhet
.raw-avsnittet tycker jag är värt att fördjupa sig i. Raw ger så mycket mera möjligheter att
skapa en snygg bild att det extra abetsskedet är motiverat.
Clone Stamp Tool (Klonstämpel)
Ett av de mest föraktade eller mest uppskattade
verktyg i Photoshop. Verktyget att dölja oönskade
element i bilden.
Exemplet kommer från Slaget i Oravais 13.9.2008.
Här finns publik, bilar, elledningar, avspärrning i
bakgrunden.
Gör en kopia av lagret (säkerhetskopia om det misslyckas). Välj
Clone-verktyget från verktygsraden. Välj lämplig storlek på
penseln, gärna med luddiga kanter så syns reparationen mindre.
(Rutan till höger får du enklast fram genom att högerklicka på
bilden när Clone är aktiv.) Välj mönster genom att hålla ner Alt-tangenten
och söka ett lämpligt ställe och klicka med vänster musknapp.
Nu är det bara att sätta igång. Byt mönster ofta, annars uppstår ett
stickmönster som avslöjar modifieringen. Zooma, byt penselstorlek efter
behov. Ha tålamod.
57
Svartvit bild
Svartvitt är åter populärt. Det börjar förekomma i TVreklam och i annonser, i synnerhet om man vill få
något att framstå som gammalt.
Det enkla sättet att ändra en färgbild till svartvit är
Image, Mode > Grayscale eller Image > Adjustments > Hue/Saturation.... Mättnadsvärdet till -100.
(Man kan likna detta med att förstora ett svartvitt
negativ.)
Det finns andra metoder. Ett sätt är att använda
Image > Adjustments > Channel Mixer... (Detta
skulle då motsvara att redan i fotograferingsögonblicket ge bilden önskade egenskaper.)
Öppna ett justeringslager i lagerpaletten.
I lagerpaletten visas de tre kanalerna, röd,
grön och blå. Klicka för Monochrome.
Nu kan man individuellt justera kanalerna
för bästa utseende. I exemplet har jag
överdrivit röd kanal för att framhäva molnen. (Detta simulerar ett rödfilter för
svartvit film.)
Övrig redigering av originalbilden är:
• Uppriktning av horisonten som var
sned.
• Horisonten var också bågformad (vidvinkelobjektivets egenskap), Den fixade jag med Edit > Transform >
Warp.
• Den normala skärpningen, denna gång Filter > Sharpen > Smart Sharpen...
Utskrift är svårare. Inget överträffar en
svartvit bild på riktigt fotopapper. Det
finns specialbläck för svartvit utskrift.
(Men det går alltid att tona bilden.)
Tips. Redigera i färg. Simulera infaröda
bilder. Skapa bisarra färger.
58
Ta bort dammfläckar
Dammfläckar är oundvikliga i en kamera med utbytbart objektiv. När objektivet är borta
exponeras kamerahusets inre för omgivningen. Nu kan man redan minimera risken genom att
inte byta objektiv i dammig omgivning, vända kamerahuset nedåt och stänga av strömmen
(sensorn laddad med statisk elektrisitet - suger åt sig damm).
Dammet syns bäst om man fotograferar en jämt belyst, ljus yta med
liten bländare. Liten bländare?
Dammet finns på lågpassfiltret
någon millimeter framför sensorn
och kommer i skärpezonen vid
nerbländning. Nu gäller det att snabbt hitta en bild med
dammfläckar, och det hittade jag inte, så jag fejkade en bild.
Välj från verktygslisten Spot Healing Brush Tool för dammprickar eller Healing Brush Tool för större "blaffor". Högerklicka på bilden för att öppna kontrollen och ställ in lämpligt
värde. Sedan är det bara att klick - klick tills alla prickar är
borta. (Programmet plockar mönster och färg från ytan
bredvid/runtom pricken.)
Repor och damm vid skanning
Repor finns ofta på gamla fotografier som behandlats ovarsamt. Fotot till höger hittade jag bland många andra i en
skokartong och är (troligtvis) ca 85 år gammalt, eller från
ca. 1920. Det hade ett stort antal repor därför att det aldrig
varit insatt i album. Här försökte jag ta bort reporna med
programmet och lyckades delvis. Om man sätter för höga
värden blir bilden i övrigt lidande. På små repor som finns på
negativ eller diapositiv fungerar det utmärkt. Damm kan
finnas främst på inglasade diapositiv, som egentligen borde
öppnas före skanning. Dessa kan man lätt ta bort i Photoshop. Sätt inte värdena för höga för då börjar fåglar
försvinna från himmelen. Observera att liknande funktion
finns i moderna skannrar, men fungerar då på ett annat sätt
– med bl. a. infrarött ljus.
Skanning av trycksaker
Ibland (ofta) upträder ett rutmönster vid skanning. Nu skall man inte bli desperat och ställa in
skannern för högsta skärpa eller liknande. Gör tvärtom, ta bort alla bildförbättrande funktioner.
Rutmönstret beror på trycktekniken att applicera färg i små punkter på rader, raster. Någon gång
kommer de att sammanfalla med skärmen och skrivaren.
Gör så här istället:
Ta in bilden i Photoshop och gör den så oskarp att mönstret försvinner med Filter > Noise >
Median. Använd så låga värden som möjligt.
Skärp bilden Filter > Sharpen > Unsharp Mask eller Smart Sharpen.
59
Justeringslager
Funktionen har en fördel framför att kopiera bakgrundsbilden: Justeringslagret består
endast av information hur originalbilden skall ändras. Resultatet blir mindre storlek
på bildfilen, lagret är lätt att radera utan att påverka originalet och behöver man ännu
häftigare ändring kan man kopiera ytterligare ett lager likadant ovanpå. Justeringslagret med inställningar kan flyttas (kopieras) till en annan bild. Sparar tid och arbete om
man har flera varianter av samma bild.
Rädda en blixtbild
Här lade jag på ett justeringslager - gradient filter från svart till vitt, vita delen
överst, Overlay-läge. Använde Opacity
för att få rätt balans.
Ändra färg
Använd justeringslagret Filter. Här kan man
snabbt ge bilden en kall eller varm ton. Använd
Opacitet för finjustering.
60
Justeringslager och blandningsläge
Annan användning av justeringslager är i kombination
med blandningsläge, beskrivet i följande avsnitt.
Öppna ett nytt justeringslager, t. ex. Curves, men gör
inga justeringar, bara klicka
OK. Nu väljer man lämpligt
blandningsläge, i exemplet
Overlay. Justeringslagret fungerar nu som en kopia av bakgrunden.
Blandningsläge
Ännu ett smart sätt att snabbt förbättra bilder. För att få det att
fungera måste man öppna en kopia av bakgrundslagret och göra
det aktivt (blåmärkt).
Nu finns det flera sätt att blanda lagret med det underliggande.
Oftast nöjer man sig med att det första alternativet, Normal, och
undersöker inte de andra alternativen.
Om ändringen blir för häftig kan man dämpa genom att dra
Opacitet till lämpligt värde.
Exemplet sist i avsnittet består av åtta lager som skapats genom
att markera - kopiera - klistra. På varje lager har sedan applicerats
önskad effekt. Opaciteten är hela tiden 100%. För att förtydliga har jag satt
en vit linje mellan varje block, Här har jag använt det sällan använda
markeringsverktyget vertikal linje. Den är sedan expanderad till 5 pixlar och
vitmålad. Svart 5 px ram med Stroke.
Man kan dela upp blandningslägena i sex huvudgrupper och så här fungerar
de:
61
Kopia
Normal/Normal
Dissolve /Lös upp
Effekt
Lagren helt separata från varandra.
En slumpmässig ersättning av pixlarna med bas- eller blandningsfärgen?
Mörkare
Darken/Mörka ner
Multiply/Multiplicera
Color Burn/Efterbelys färg
Linear Burn/Linjär efterb.
Resultatet blir mörkare ju mörkare pixlar det är i båda lagren.
Jämför lagren och väljer ut den mörkaste pixeln i varje punkt och visa den.
Gör hela bilden mörkare. Perfekt för en överexponeran bild.
Mörkar ner det som är mörkt ännu mer och därmed samtidigt kontrasten.
Gör alla mörka pixlar helt svarta. Svåranvänt.
Ljusare
Lighten/Ljusare
Resultatet blir ljusare ju ljusare pixlarna är i båda lagren
Motsats till Darken. Jämför lagren och väljer den ljusaste pixeln i varje punkt
på bilden.
Tvärtom mot Multiply. Perfekt för en underexponerad bild eller göra en
motljusbilds skuggor ljusare.
Allt som är ljusare än 50% blir ljusare, vilket ger en rejält ökad kontrast.
Gör alla ljusa pixlar kritvita, lämnar de andra opåverkade.
Screen/Raster
Color Dodge/Färgskugga
Linear Dodge/Linjär skugga
Kontrast
Overlay/Täcka över
Soft Light/Mjukt ljus
Hard Light/Skarpt ljus
Vivid Light/Klart ljus
Linear Light/Linjärt ljus
Pin Light/Strålljus
Hard Mix/Hård blandning
Jämföra
Difference/Differens
Exlusion/Uteslutning
Bildkomponent
Hue/Nyans
Saturation/Mättnad
Color/Färg
Luminosity/Luminisens
Används för att öka kontrast
Multiply mörka färger och Screen i ljusa. Resultatet blir att mörkt blir
mörkare och ljust ljusare. Smart sätt att öka bildens kontrast.
Mildare variant av Overlay.
Brutal variant av Overlay. Ger bild med hög kontrast.
Förstärker de mörka och ljusa pixlarna genom att lägga Color Burn på ljusa
och Color Dodge på mörka pixlar. Ger hög kontrast.
Samma som ovan, men här används Linear Burn och Linear Dodge.
Gör ingenting om om lagret ovan är ljusare än bakgrunden. Mörkar ner om
det är mörkare.
Gör ljusa delar av bilden ljusare och mörka mörkare. Extrem effekt.
Används främst för att analysera bilden.
Jämför pixlar. Om de är lika blir de svarta. Avänds för att se om två lager är
identiskt lika, t. ex. för att se om ett panorama överlappar.
Fungera ungefär som Difference men med lägre kontrast.
Tar en komponet och för den nedåt. Ger ingen effekt om man blandar
samma foto med sig själv. De tre översta ger inte heller någon effekt om
bilden är svartvit.
För färgnyansen nedåt.
För färgmättnad nedåt. Ofta misslyckat resultat.
Används vanligtvis att tona bakgrunden.
För ljuset nedåt men behåller färgen.
62
Lagren behöver inte bestå av samma bild. Man kan prova med en annan, i detta fall en bild med häftigare
moln. Jag använde Overlay för att blanda lagren (molnen beskurna att de passar in ovanför horisontlinjen
på fyrbilden). Man får vara beredd att på något ställe radera i övre lagret.
63
Rädda en underexponerad bild
Image - Adjustements - Exposure...
Första exemplet är en höstbild med snö. Bilden är underexponerad eftersom
kamerans ljusmätare försöker få den vita snön till 18% grå.
Välj ovanstående alternativ från Image-menyn.
Exposure gör det mesta av arbetet. Dra reglaget
till önskat resultat.
Offset påverkar skuggor och högdagrar, ungefär
det resultat man får med Levels.
Gamma påverkar kontrasten i bilden, i stort sett
samma funktion som Curves.
Ett smart sätt att snabbt förbättra en underexponerad bild.
Blandningsläge
Ett annat sätt att justera exponeringen är att använda blandningsläge, tidigare
beskrivet, men nu används flera lager tills önskat resultat uppnås.
Kopiera bakgrunden och sätt blandningsläget
till Screen. Bilden blir ljusare. Kopiera en gång
till ända tills bilden blir bra. Blir bilden alltför
ljus kan man använda Opacitet för den sista
finjusteringen. Med denna metod har man färre
justeringsmöjligheter än med Eposure.
Justerad med blandningsläge
Justerad med Levels
64
Clipping Mask
Funktionen har
ingen direkt koppling till bildbehandling, men visst är det roligt att fylla
text med lämplig bakgrundsbild.
Starta med att skapa en ny bild File >
New eller enklare Ctrl+n och ge den en
lämplig storlek. Välj lämplig font (i det
här exemplet Elephant) och skriv texten.
Ändra storlek om det behövs. I lagerpaletten fogas nu till ett textlager.
Öppna bakgrundsbilden. Markera det
område som skall bilda bakgrunden. Kopiera Ctrl+-c, gå till texten och klistra in,
Ctrl+-v. Ännu enklare: Dra över den markerade
bilden med musen.
Bakgrunden finns nu som ett nytt lager över texten.
Ändra storlek Edit > Free Transform så att bilden
täcker texten. Observera att just det lagret skall vara
aktivt för följande steg.
Välj Layer > Create Clipping Mask (Alt+Ctrl+G, och där satt den.
Texten kan sedan förses med konturlinje. Använd Stroke, tidigare beskrivet i
kompendiet. 3-D-utseende får man med Layer > Layer Style > Bevel and
Emboss... Observera att textlagret fortfarande innehåller text, så det är bara att
ändra om det behövs
Man kan överföra lagrets (textens) egenskaper till ett
annat genom att högerklicka på den lilla nedåtpilen,
som öppnar lagrets egenskaper (gulmärkt). Högerklicka - Copy, gå till ett annat lager, högerklicka Paste.
I den gulmärkta rutan kan man dubbelklicka på en
effekt för att öppna dialogrutan för ändringar, eller
helt avmarkera en effekten.
65
Öppna raw-bild
När man öppnar en .raw-bild (på Nikonspråk .nef) startas ett helt nytt program där den hittills
oredigerade bilden ges sitt utseende. En .rawbild kan liknas med ett negativ som färdigställs vid
kopiering.
Om man har ett antal varianter fotograferade samtidigt med samma inställningar
kan det kännas kämpigt att varje bild skall ställas in, och inställningsmöjligheter
finns i massor. Men ta det lugnt - det går att göra det buntvis.
Gör behövliga inställningar och klicka sedan på Select All så kommer
ändringarna att gälla alla bilder. Spara genom att klicka på Save (antal bilder)
Images och via en dialogruta ser man vilka bildfiler och i vilket format (.jpg)
bilderna sparas. Fotograferar man i känd omgivning, t. ex. i studio kan man
skapa en profil för miljö och kamera.
Skapa profil
Kromatisk avvikelse
När man har skarpa övergångar mellan ljust-mörkt kan det
uppstå färgade skuggor (kromatisk avvikelse). Dessa kan tas
bort i rawkonvertern med fuktionen Lens > Chromatic
Aberration. Skuggorna kan vara endera röd/cyan eller
blå/gul. Dra respektive triangel tills skuggorna försvinner.
Bilden förstorad till 500%. Olympus 3040
66
Vinjettering
Detta innebär att kanterna är mörkare än mittdelen av bilden
och finns främst hos vidvinkelobjektiv. Det beror på att
ljuset har längre väg till kanterna än till mitten av bilden.
Givetvis kan man göra tvärtom och skapa mörka kanter.
Välj Lens > Vignetting och dra triangeln tills önskad
effekt uppnåtts. Här har jag gjort tvärtom och gett bilden
mörka ytterkanter och dessutom minskat Saturation till 100 för att få en svartvit bild som bättre visar funktionen.
Detail > Sharpness
Det är lättare och bättre att utföra skärpningen i Photoshop som avslutande steg före utskrift.
Ta bort metadata
Jag har tidigare påstått att vissa av metadata inte går
att redigera eller ta bort. Det gäller de data som skrivs
in av kameran i fotograferingsögonblicket. Om man av
någon orsak vill ta bort dem kan man göra så här:
1 Ctrl-a (markera hela bilden), Ctrl-c (kopiera till
klippbordet)
2 Ctrl-n (nytt dokument). Enter
3 Tillbaka till källbilden. Välj flyttaverktyget. Håll ner
skift-tangenten och dra över bilden till det nya
dokumentet (skift-tangenten gör att bilden kommer
i samma läge). Eller Ctrl-v i det nya dokumentet.
Flatten Image.
Alla metadata borta utom programvara där bilden är
skapad (Photoshop CS2). Ett annat sätt är att använda Save for Web... (Photoshop CS4 har alternativet
att bifoga metadata, allt eller valda delar.)
Tips. I CS4 kan du öppna också .jpg-bilder i Camera Raw. Öppna från Bridge - välj Arkiv - Öppna i
Camera Raw. Nu är det enkelt att justera vitbalansen och annat.
Tips. Fastän du har engelsk CS4 kan du ändra språket i Bridge till svenska. Välj Edit - Preferences.
Gäller endast Bridge, inte Photoshop CS4.
RAW-format och Adobe
Adobe idkar utpressning av användarna. En modern kameras RAW-bilder kan inte öppnas i äldre Photoshopversioner
eftersom uppdatering av RAW-programmet endast finns till nyaste Photoshopversioner. T. ex. bilder från Nikon D300s
kräver att man använder CS4. Just nu används Camera Raw 5.5
Man kan lösa problemet genom att att använda det program som levereras med kameran och i programmet sedan
konvertera till ett filformat som aktuell Photoshopversion kan läsa, t. ex .dng eller.tif.
Det finns en massa artiklar om detta på Fotosidan.se
67
RAW och smarta objekt
I Photoshop CS3 finns något som kallas Smarta objekt. Om man har en bild i .raw-format
kan man göra underverk. En .raw-bild innehåller mer information i de mörka delarna än man
tror. Information i helt vita delar (överexponerade) är dock ohjälpligt förlorade.
En kvälls/natt-bild underexponerad för att få fram himmelen.
Förgrunden är helt svart med en liten antydan att där finns kanske
något.
(Bländare 9, exponeringstid 1 sekund, ISO 100, brännvidd 12 mm, rawformat.)
Börja med att öppna bilden från Photoshop eller
Bridge. Raw-konverteraren öppnas. Titta på himmelen
och gör de ändringar som behövs för att få den snygg
- troligtvis färgtemperatur och exponering - men titta
också på de övriga möjligheterna.
Nu är Smarta objektet bara ett knapptryck bort.
Istället för att klicka på Open Image tryck ner Shifttangenten och texten ändrar till Open Copy.
Klicka, och bilden öppnas i Photoshop. En liten ruta vid höger
nedre hörn visar att det är ett
Smart objekt. Notera att lagret har
ett filnummer i stället för namnet Background.)
Av bilden skall vi skapa ytterligare ett lager, men det får inte ha någon koppling
till föregående. (Vi befinner oss nu i Layer-paletten - bra att också öppna Historypaletten så ser du vad som händer.) Högerklicka på på bildikonen och välj
alternativet New Smart Object via Copy. Nu skapas en kopia av lagret som inte är
ihoplänkat.
Nu kommer det smarta: Dubbelklicka på den övre bildikonen och du är tillbaka
till raw-konverteraren.
Justera bilden med fokus på stranden, eller de
områden som tidigare varit för mörka. Som sagt, det
finns mycket information i bilden som tidigare varit
svart. Samtidigt passar du på att justera färg, mm.
Klicka OK och tillbaka till Photoshop.
Som resultat har du nu två varianter av samma motiv:
Himmelen och stranden som du vill ha dem, men på
olika lager. Nu gäller det att slå ihop dem. Det finns
många sätt, men ett sätt att använda masker. Scott
Kelby kallar det Måla med ljus.
Gör en mask genom att markera övre lagret, klicka på den lilla ikonen, tredje
från vänster - nedtill, och du har skapat en mask. Symbolen är den vita rutan till
höger om bildikonen.
68
På verktygsraden ställer du in färgerna svart och vitt. (Det finns en liten ruta som snabbval). Med
svart färg målar du över det som skall tas bort och gör du något misstag får du det tillbaka med
vit färg.
Sedan slår du ihop lagren, justera horisonten, gör de sista ändringarna och bilden är klar.
Observera att via History-paletten kan man alltid radera arbetsskeden (t. ex Merge down/Flatten image)
om man vill göra ytterligare ändringar
Och varför var det smart?
• Du kan alltid gå tillbaka till källbilden och göra ändringar.
• Om bilden förminskas (som i filmremsan) är källbilden fortfarande i sin ursprunglig storlek.
• Men, om du vill rita, klona, eller något annat, görs det i källbilden, eller måste rasteriseras (=göra
till normalt lager) och då blir den ett med filmremsan.
69
Skapa bildspel
Man har ett antal bilder man vill visa som ett bildspel på datorn. Elements har en variant där bilderna
fogas in i ett .pdf dokument som sedan kan visa med Acrobat Reader, ett program som finns på alla
datorer eller kan kostnadsfritt laddas ned från nätet.
Välj File > Automate > PDF Presentation.... I
dialogrutan som öppnas väljes de bildfiler som skall
ingå i bildspelet. Fyll i alternativ för bildspel. Programmet frågar mapp och namn för utdatafilen. Till sist
frågas hur utdatafilen skall sparas. För att visa bildspelet är det bara att dubbelklicka på utdatafilen så sätter
bildspelet igång (förutsatt att Acrobat Reader är
installerat). För att avbryta bildspelet tryck på Escknappen.
70
Webbfotogalleri
Skapa ett fotogalleri i html-format.
Html-filerna kan sedan redigeras
och kopieras in till ett projekt.
Välj File > Automate > Web
Photogallery Välj källmapp och
målmapp. Titta också in i Options
om det finns något att ändra. Klicka
OK. Det tar en stund, beroende på
hur stor källmappen är. När Internet
Explorer öppnas är processen klar.
71
Anm. Denna del skrevs som ett självständigt kapitel i Fotoklubben Knäppisarnas årsberättelse 2006.
Panorama med Photoshop
Panoramabilder är imponerande, i synnerhet om de
Här beskrivs Photoshop CS2 men det går lika bra i
förstoras till rejäl storlek. En annan motivering att
CS-versionen med undantag av Adobe Bridge, som
skapa en panoramabild är att motivet inte ryms på
är nytt i CS2.
bilden - objektivet är helt enkelt inte tillräckligt
vidvinkligt. Här kommer några tips.
Man kan starta på olika sätt. Ett är att välja de
bilder som ingår i panoramat i Adobe Bridge. Klicka på bilderna medan Ctrl-tangenten hålls nedtryckt.
Kontrollera också att bilderna överlappar varandra. Välj Tools > Photoshop > Photomerge.
(Mitt exempel kom till av misstag. Jag tog ett antal bilder från samma plats och först senare kom jag
på att de går att foga samman. Bildernas strider mot alla regler för panoramafotografering, men det gör
det bara roligare att försöka skapa ett resultat.)
Nu kommer programmet att automatiskt flytta över till Photoshop där
processen fortsätter. Om man har otur (händer ofta) kan inte programmet placera bilderna rätt utan behöver hjälp. Bilderna måste en efter en
dras ner till arbetsytan och placeras i rätt ordning.
Så här blev det. Observera att bild ett och
tre har sned horisont och att det är färgskillnad mellan bild två och tre.
För att kunna fortsätta med projektet
är det lika så bra att man klickar för Keep
as Layers nederst i dialogrutan. Här blir
det fråga om manuella korrigeringar.
Här finns också en kryss-i-ruta Advanced Blending som anpassar bildernas
färgton och mättnad till varandra. Kan
fungera när bilderna är korrekt exponerade. (Jag har sällan lyckats.)
72
Efter en stund öppnas panoramat. Som sagt, det finns en
hel del att korrigera. Samtidigt är det bra att öppna både
lager- och historikpaletten,
Window > Layers och Window > History.
Börja med första bilden.
Släck de två övre delbilderna
i lagerpaletten genom att
klicka på ögat. Se till att att
bilden är markerad = blåmärkt så att man jobbar med
rätt delbild.
Nu skall horisonten vridas
rätt. Som hjälp kan man dra
ner en hjälplinje. Detta fungerar om man har View > Rulers bockat. (För att ta bort
hjälplinjen klicka bort i View
> Extras.) Välj Edit >
Transform > Rotate. Nu
kommer en ram att öppnas runt bilden med åtta punkter. Ta fast i något
av hörnen och vrid bilden. När horisonten är rätt tryck Enter eller
dubbelklicka på bilden.
Första delbilden klar. Nu skall följande bilder anpassas så de passar
ihop.
Klicka på ögat för andra bilden för att få den synlig. Observera att man också skall klicka på filnamnet för att ange att
bilden är markerad. Nåja, en aning måste man också rotera
bilden.
73
Nu gäller det att passa ihop bilderna. Klicka
på Opacity i lagerpaletten och ge den ett
värde på ca. 50%. Nu blir bild två genomskinlig och underlättar passningen. Välj flytta
verktyget från verktygspaletten. Flytta delbilden så att den sammanfaller med den första.
När flyttaverktyget är aktivt kan man också
använda piltangenterma för små och exaktare förflyttningar
Man kan också ändra delbildens egenskaper till Difference, vilket innebär att pixlar med samma färgvärde tar
ut varandra och visas som
svarta. När hela ytan är helsvart är passningen exakt. Det
händer sällan, eftersom det
dock är fråga om två olika
bilder, objektivfel inverkar,
perspektivet olika, vinden
påverkar blad och vågor,
molnen är rörliga, man kan t. o. m. få med samma person två gånger, o. s. v.
Följande steg är att anpassa färgmättnad. Fortfarande är
delbild två aktiv. Klicka på Image > Adjustements >
Brightness/Contrast. Dra Brightnessreglaget tills färgmättnaden stämmer. Himmelen är väldigt viktig, i synnerhet om
den är ljus, för här syns lätt alla färgskiftningar.
Välj radergummit från verktygspaletten. Ställ
in stor cirkel - här 200 pixel, och Opacity
något under 100% - betyder att man måste
radera flera gånger för att få bort allt.
Radera över skarven. Välj lämpliga ställen, t. ex. kan man
radera runt en sten för att undvika synligt hack mitt på den.
Samma gäller ett tak, fönster, osv, så länge delbildernas
överlappning räcker till.
Om man ångrar sig och måste backa flera åtgärder är
historikpaletten värdefull. Dra de steg man vill ångra till
papperskorgen.
74
Nu fortsätter man med delbild tre på
samma sätt. När bilden är klar skall den
beskäras
Välj beskärningsverktyget (Crop)
från verktygspaletten. Dra en ram
runt det som skall vara med och
dubbelklicka på bilden (eller tryck Enter).
Här är resultatet efter Crop
när allt onödigt är bortskuret.
Men ännu är bilden inte
klar...
Först skall delbilderna smältas ihop till ett lager = bakgrundslager.
Klicka med höger mustangent på något av lagren och välj från menyn Flatten
Image.
Det händer att det fortfarande finns defekter i bilden, t. ex. vatten är svårt
eftersom vågorna aldrig stämmer ihop - det bildas en skarp linje på vattnet. Här
kan man använda kloningsstämpeln för att dölja kanter som gärna uppstår.
Använd Image > Adjustements > Levels
på normalt sätt. Vid behov kan ännu
användas Image > Adjustements >
Brightness/Contrast eller annat verktyg.
Komplicerat?
Ja, jag vet, försöker beskriva så exakt som möjligt.
Men i verkligheten är det enklare än du tror. Försök.
Tackla problemen vartefter de kommer.
75
Beroende på kamerainställning kan bilden
skärpas. Här är mitt favoritverktyg Filter
> Sharpen > Unsharp Mask. Här finns
många teorier hur verktyget skall ställas
in. Här är mina inställningar för bilden:
Amount: litet över 100%, under 100%
händer ingenting.
Radius: Något under 2,0 pixels.
Treshold: 0 levels
Observera att bilden skall zoomas upp till
100% vid skärpning för att verkligen se
vad som händer.
Vill man ännu ge bilden ett snärtigt utseende kan man lägga en svart ram kring den.
Verktyget heter Stroke och kan endast användas på ett lager. Alltså, man skapar ett
lager av bakgrunden - höger mustangent på bakgrundslagret, välj Dublicate Layer.
Klicka på funktionsknappen nertill på lagerpaletten och välj Stroke från menyn.
Välj ramens bredd i pixels. Här har jag gett
värdet 15, som är något överdrivet, 8 pixel
kunde vara lämpligt.
Välj ramens läge. Jag använder Inside,
som kapar litet av bildens yta men ger snyggare hörn.
Välj färg genom att klicka på färgrutan.
Slutligen smält ihop lagren med Flatten
Image.
Panoramat är klart.
76
Tips och alternativ
I föregående exempel rusade jag iväg utan att tänka på vissa förberedande åtgärder.
Rotera exakt
Delbilderna kan t. ex. roteras på förhand på ett mera
exakt sätt.
Under pipettverktyget finns ett mätverktyg. Här är
man endast intresserad att mäta vinkeln som bilden
skall roteras.
Dra med verktyget upp en linje jäms med horisonten
(på andra bilder kan det var ett tak, en husvägg eller
något annat objekt som också finns med på följande
delbild). På statusraden syns vinkel och övriga mått,
men dem behöver man inte bry sig om.
Öppna Image > Rotate Canvas > Arbitrary. Den
tidigare uppmätta vinkeln och rotationsriktning finns
redan angivna. Klicka OK så är bilden uppriktad.
Observera att funktionen heter Rotate Canvas. Det
betyder att det inte fungerar på delbilder i panoramat,
eftersom hela arbetsytan roteras.
Automatisk vitbalans
När man fotograferar en serie bilder med
automatisk vitbalans aktiverad händer det
att två delbilder har helt olika färgton. Detta
uppträder främst när solen är inblandad. Nu
gäller det att använda Image > Adjustements > Color balance och försöka justera
färgbalansen så att delbilden passar in i
serien.
Starta panoramat från Photoshop
Här är det tre bilderna på Photoshops arbetsyta. Välj File
> Automate > Photomerge. En dialogruta öppnas som
frågar vilka filer som skall ingå. Programmet föreslår de
bilder som redan är öppna.
77
Vertikalt panorama
Observera att Photoshop automatiskt identifierar ett lodrätt panorama. Här får man
dock problem med perspektivet, men det finns metoder att korrigera... (Panoramat
består av sju delbilder fotograferat med 28 mm objektiv.)
Kamerainställning för panoramafotografering
Använd endast manuell inställnig av bländare, tid, avstånd, känslighet och ibland
också vitbalans. Bländare, tid och känslighet får bli ett medelvärde när man mäter
över det tänkta panoramat. Om solen kommer med i bilden är det nästan bäst att
vänta på mulet väder. Avståndsinställning bör vara manuell eftersom bildskalan
ändras om avståndet ändrar (det är inte fråga om stora ändringar, men om man t. ex.
fotograferar byggnader får man problem med linjer som inte sammanfaller.
Vitbalansen ställer till problem t. ex. vid solnedgångar när solen är röd och bakom
sig har man mörkblå himmel (det är lättare att justera färgbalansen på hela panoramat
än på enskilda delbilder).
Använd stativ, gärna med inbyggt vattenpass (nåja, numera fotograferar jag alla
panoraman på fri hand och korrigerar i datorn). Vid dålig belysning, t. ex. på kvällen
är stativ ett måste.
Undvik vidvinkelobjektiv (ja, jag vet, använde det till båda exemplen). Vidvinkelobjektiv ger ofta
perspektivfel i kanterna. Dessutom kan uppträda ljusavfall i hörnen. Bäst är att använda normalobjektiv
och ta fler delbilder.
Ljusavfall i hörnen (vinjettering)
Många objektiv, i synnerhet vidvinkel, vinjetterar och det
uppträder som mörka hörn. Korrigera med Filter > Distort
> Lens Correction. Här finns också ett antal andra alternativ. (Exemplet till höger är tvärtom - jag har mörkat ner
hörnen.)
När allt stämmerär det lämpligt att avsluta med en nytagen bild. Förflyttade mig tre meter från datorn
ut på bastutrappan och tog en serie bilder en disig morgon. Panoramat täcker ca. 180°.
Panoramat består av nio delbilder fotograferade på högkant med 28 mm objektiv på Nikon D70s
kamera. Här har jag följt de rekommendationer som finns för panoramafoton (dock inget stativ).
Panoramat har resurser att skrivas ut i 23 * 100 cm2 med 300 dpi upplösning.
Tistronskär 17.9.2006
78
Nytt i CS 3: Panorama
Ja, jag är förtjust i panorama. I version CS3 har funktionen kraftigt förbättrats. Det som man
tidigare gjorde för hand har nu automatiserats och fungerar verkligen bra. Blendfuktionen
avstämmer delbilderna med avseende på kontrast, färgton och sammanfogning på korrekt sätt,
förutsatt att delbilderna passar något så när ihop.
Som tidigare välj (markera) delbilderna i Bridge och välj Tools > Photoshop > Photomerge. Följande
dialogruta dyker upp samtidigt som programmet går till Photoshop.
Delbilderna är de tre mittersta i en svit av fem bilder fotograferade en tidig morgon just när solen
gick upp (5.9.2007 kl 6.42) och jag struntade i alla regler hur man fotograferar panorama. Automatisk vitbalans, autofokus, på fri hand: klick - klick - klick - klick - klick. Det enda jag förberedde var
att rikta upp horisonten som var lite hit och dit på bilderna (dock under 3 graders kast).
1 Välj bilder i Bridge
2 Välj panoramatyp (Layout)
3 Kryssa för Blend images togheter.
Om rutan inte är kryssad kommer
panoramat att bestå av tre opåverkade
lager och inga försök att smälta ihop
lagren utförs.
Programmet går nu till Photoshop.
Av datorn krävs mycket minne och
snabb processor för hela processen tar
åtskilliga minuter. med fem delbilder á 3
MB blir filstorleken i .psd-format 100 150 MB.
Auto Programmet försöker lista ut det
bästa sättet att presentera panoramat. I
exemplet med tre delbilder blir panoramat i perspektivformat, men om man
sätter in två bilder till väljer programmet
cylindriskt format. Här är man helt bunden till programmets nycker. För önskat
resultat är det lika så bra att välja något
annat alternativ.
79
Perspective Samma format
som Auto, och det är klart
eftersom programmet valde
just det formatet i första exemplet. Delbilderna skevas och
storleksförändras för att passa till varandra.
Cylindrical Varje delbild avbildas cylindriskt för att sedan fogas
ihop med följande bild. Detta innebär att bilderna skevas och
storleksförändras men på ett annat sätt än tidigare - trycker ihop
kanterna så att de är skenbart lika långt från kameran. Det här
var tidigare ett stort problem och gjorde det svårt att anpassa
bilder till varandra. Ofta skylde man på objektivet men verkligheten är att avståndet avbildas olika
beroende på placering i förhållande till bildkanten.
Reposition only Fogar ihop delbilder utan skevning eller storleksförändring.
Interactive Layout Om automatiken inte fungerar placeras delbilderna manuellt.
När man klickar OK försöker programmet foga delbilderna, och lyckas för det mesta. I följande
exempel har jag särat på lagren för att visa hur programmet utför sammansmältningen (Blend).
Programmet har nu utfört samma process som man tidigare utförde med radergummit - försökte krypa
runt stenar, följa husväggar eller trädstammar. Sedan är det bara att smälta ihop lagren, justera kontrast,
skärpa, osv.
Tips. Hittade på Fotosidan.se tips om panoramaprogram, ICE, ett
gratisprogram från Microsoft. Segt, men resultatet riktigt bra.
Bilden till höger består av 9 delbilder på högkant. Delbilderna
markeras och dras över till ICE från Windows Explorer. Sedan
startar programmet automatiskt.
Fortsättning på föregående exempel. Här har vi 19 delbilder, handhållen kamera på högkant. 153° * 33°, resurser att
skrivas ut 186 * 35 cm2 med 300 dpi upplösning (21 977 * 4127 pixlar).
Microsoft ICE finns på adressen:
http://research.microsoft.com/enus/um/redmond/groups/ivm/ice/
80
Nytt i CS 3: Svartvitt
I paletten Justeringslager har tillfogats rn funktion
för att ändra till svartvitt fotografi. En fördel är att
man alltid har färgbilden som underlag och om man
ångrar ändringen är det bara att dra justeringslagret
till papperskorgen. (Tint = tona bilden i önskad
färg.)
Men fortfarande: Man får bästa resultat med
Chanel Mixer!
Men moderna kameror har ett programläge för svartvita bilder. Varför
inte använda det?
Nej - varför det? Det är bättre att ta hem bilden i oförvanskat skick och i datorn
lägga till de filter och övriga effekter som kan finnas. Svartvita- och färgbilder
behandlas på litet olika sätt. Och till sist: Om man inte är nöjd med den
svartvita bilden har man alltid färgoriginalet kvar. (Du hade väl inte sparat
över originalbilden - då är det för sent.)
81
Utskrift
Man har tre möjligheter:
1 För kameran till fotobutik (eller minneskortet) och låt dem
skriva ut bilderna. Då får man dem på riktigt fotopapper som
håller längst. Observera att denna service också finns på Internet och det betyder att man sänder bilderna över nätet.
2 Ladda ner bilderna till egen dator och förbättra dem i något
bildprogram. Bränn sedan bilderna till en CD-skiva och för
dem till labbet.
3 Skriv ut bilderna själv på fotoskrivare. Det här är enda gången
man har full kontroll över hela processen. Man ser omedelbart
resultat och kan ändra om något går snett. Nackdelen att det
(troligtvis) blir dyrare.
Ibland blir utskriften en besvikelse - fel färgnyanser, kontrasten
skiljer. Detta beror på att bilden skall passera olika enheter som
hanterar bilden på sina egna sätt (kamera/skanner º dator º
skrivare). I princip borde hela systemet vara kalibrerat så att när
man skannar in en bild och sedan skriver ut den borde resultatet vara identiskt.
Profiler
För att råda bot på problemet har organisationen ICC (International Color Consortium) skapat ett
system som underlättar. Varje tillverkare av enheter har skapat sin profil hur just deras enhet hanterar
färger. Vid utskrift hänvisar man till skrivarens ICC-profil och resultatet borde bli bra. Också
fotolabb har sin egen färgprofil för sin utrustning som ofta kan hämtas från företagets hemsida (prova
hämta från t. ex. www.ifi.fi).
Vissa papperstillverkare har provat sin produkt i olika skrivare och kan ge rekommendationer om
nödvändig kompensation för bästa resultat. (T. ex. Kodak rekommenderar för sitt Ultima-papper en
korrigering -10 för magenta vid utskrift med Canon i865. Förutsatt att skärmen är kalibrerad blir
utskriften identisk med det som syns på skärmen. Kolla på skrivarens och papprets hemsidor för
uppgifter, eller läs bipackat datablad.)
82
Utskriftens upplösning
Man kan också lätt räkna ut max. utskriftsstorlek:
• Öppna Egenskaper (Proporties) för
bilden och titta på storleken (hur
många pixlar).
• Dividera storleken med önskad
upplösning och få svaret i tum. Ex.
bredden = 3000 px / 300 dpi = 10"
= 25,4 cm.
• Nu kan man gott pruta en aning på
utskriftens upplösning - ingen ser
någon skillnad, skrivaren skriver
ändå ut i 200 dpi - vilket betyder
att en utskrift på A4 ger fullgott
resultat.
Hur stor upplösning?
Tabellen visar hur stora utskrifter erhålls med upplösning 200 dpi
(godtagbar kvalitet) eller 300 dpi (hög kvalitet)
Bildstorlek
[pixel]
Bildstorlek
[megapixel]
Utskrift vid
200 dpi [cm]
Utskrift vid
300 dpi [cm]
640 * 480
0,3
8*6
5,5 * 4
1152 * 864
1
14,5 * 11
10 * 7,5
1600 * 1200
1,9
20 * 15
13,5 * 10
2048 * 1536
3,1
26 * 19,5
17,5 * 13
2272 * 1712
3,9
29 * 27
19 * 14,5
2800 * 2100
5,9
35,5 * 27
24 * 18
3780 * 2430
9
48 * 31
32 * 20,5
5600 * 3600
20
71 * 46
47,5 * 30,5
Källa: Allt om Digitalfoto 1/2004
En lyckad utskrift
Kameran är inställd för färgrymden
Adobe RGB 1998, skärmen kalibrerad enligt alla regler och bilden redigerad i samma färgrymd som
kameran. Nu återstår sista steget för en lyckad bild som är identisk med det man har på skärmen.
Välj File > Print with Preview. I dialogrutan väljs Let Photoshop Determine Colors. Självklart,
eftersom bilden är redigerad i Photoshop. Skrivaren kan ha andra idéer hur bilden hanteras. (Om man
inte ser alternativet klicka på More Options.) Klicka på Page Setup för att välja skrivare, orientering (porträtt/landskap),
pappersstorlek, eventuell
kantfri utskrift, ICC-profil,
bildstorlek (borde vara valt
vid bildredigering). Filformatet kan vara både .jpg och
Photoshops .psd (eller annat
som Photoshop kan hantera).
83
För vem fotograferar jag?
Kanske jag borde börjat med detta avsnitt, tycker det är så pass viktigt. Ja, för vem? Personligen har jag
två inriktningar:
1 Att fotografera snygga bilder att ha på väggen eller att få omgivningens uppskattning (inklusive
fotoklubbens).
2 För att visa mina barn - barnbarn - barnbarnbarn o.s.v. hur vår tid såg ut och hur vi levde.
Det första alternativet är mera slit och släng. Når man tröttnat på bilden har den gjort sitt. Papperskorgen
följande.
Det andra alternativet kräver mer eftertanke. Jag har studerat människor som sett i våra fotoböcker. Det
som mest intresserar är personer på bilder. Naturbilder är helt ointressanta (de hör till kategori 1).
Följande av intresse är av vår närmiljö. Vad jag ångrar mig att jag inte fotograferade runt torget på 50talet. Nu är allt borta. Samma gäller ens egen närmiljö.
Jag har fotoalbum som
tillhört morfar, mormor, farfar, farmors bror. Alla från
början av 1900-talet. Ett är
gemensamt: inga namn under
bilderna. Många känner jag
igen, men gör mina barnbarn
det? Skriv namn på personerna på bilderna! Den äldsta
bilden är ett klassfoto av farmor i slutet av 1800-talet,
snart 110 år gammalt (alltså
fotot). Slitet, repor - det har
förvarats i en skokartong,
men fick ett nytt liv efter
skanning och retuschering.
Kommer dagens bilder att
finnas efter 100 år?
Farmor i skola, tredje från höger. Obs. Fotot oretuscherat - ca. 110 år gammalt.
Hur förvara dagens bilder?
På hårdskiva?
Det absolut sämsta alternativet. Det är inte fråga om hårdskivan går sönder, utan när! Och då är allt
borta.
På Cd - DVD?
Hållbarhet 5 - 15 år. Det finns tillverkare som lovar mera, men...
I vilket filformat?
JPG är just nu det säkraste formatet. Kommer säkert att finnas program som omvandlar till framtida
format bara någon orkar göra det. (Komprimera inte bilderna.)
RAW. Hm... skulle inte satsa på det. Redan nu skapar varje ny kameramodell sina .raw-format som gör
att t. ex. Photoshop ideligen uppdaterar sin rawkonverter, eller man binds till kameratillverkarens
program, som efter några år inte är bakåtkompatibelt. Adobe kräver att man ideligen uppdaterar
84
Photoshop till ny (dyr) version för att kunna öppna nyare raw-filer i deras program.
DNG. Adobes lösning på .raw-problemet. Ett "tidlöst framtidsformat" för .raw-filer. Fan tro det,
marknadsekonomin gör att man binder sig till ett företag - men om 100 år?
Tiff. Har funnits i åratal medan en hel del andra grafiska format kommit och gått. Nackdelen är det stora
filformatet som snabbt fyller hårskivan. Kan öppnas av alla bildredigeringsprogram.
Utskrift
Skriv ut på fotopapper. Nu lovar papperstillverkarna upp till 100 års livslängd på kopior. (Jag är 166
år när jag kan klaga.) Men verkar lovande. Foton från 50 - 60-talet är redan hopplöst blekta, så en
generations foton har gått till spillo.
Skriv ut på bläckstråleskrivare. Här är det ännu sämre, tio år gamla bilder är redan urblekta. Dagens
skrivartillverkare lovar bättre resultat.
Fotobok
Det jag just nu tror på. Skapa en egen fotobok. Kolla t. ex med www.ifolor.fi. Boken är tryckt och borde
bibehålla färgerna en längre tid. (Men kom ihåg: skriv in namn på personerna.)
Förvaring av bilder
I en skolåda. Det klassiska sättet att förvara sina bilder. En guldgruva för barnbarnen, bara du skrivit
in namn och årtal.
Album. Det givna sättet att förvara bilder, men vem orkar. Dessutom är alla bilder troligtvis av samma
storlek (9*12).
Fotobok. Min favorit. Kräver dock en hel del arbete (och pengar). Men har man råd att köpa kamera,
så...
Visa bilder
Album, fotobok, skolådan - det är det klassiska, men det finns ett nytt media: TV. Gör ett bildspel.
Använd t. ex. Microsoft Photo Story 3 (gratis från Microsoft.se) eller något liknande (Photoshop har
en variant, men det skapar en .pdf-fil men saknar ljud). Sätt till ljud och/eller tal. Ungefär som, men
bättre, än i forntiden, när man motade in vänner i ett mörkt rum och de måste utsattes för bilder med
sneda horisonter och utfrätta färger tillsammans med klonck-klonck-ljudet från projektorn. (Men rummet
var mörklagt - man kunde syssla med annat...)
Till sist...
Gå till www.moderskeppet.se/grunderna/ och ladda ner Grunderna
i Photoshop. En helt gratis grundkurs i Photoshop av Mattias Karlsson. Då du
engång är på siten, bläddra runt och få en massa Photoshoptips. Rekommenderas.
Mattias är Sveriges svar på USA:s Scott Kelby, och jag tycker att Mattias
undervisning är bättre.
85