1. No category

Kyrkfönstret
från överluleå, gunnarsbyns och sävasts församlingar • 4/10
Varför
pumlor
i granen?
Ny jultradition
Redaktören har ordet
en ny och flera långvariga traditioner kring advent
och jul speglas i detta nummer. Den nya traditionen är
en rörlig adventskalender. Lassbyn får besök av
Kyrkfönstret.
Maare Tamm inleder en serie artiklar om livets kriser
och Susanne beskriver hur det är att vara ny präst.
Som vanligt ett brett innehåll, där jag hoppas minst
en artikel skall vara läsvärd för dej – minst en.
När det gäller gudstjänster, samlingar, körer och grupper kan du hitta
detaljerade uppgifter i predikoturerna i länstidningarna och annonser i tidningen Extra liksom på www.svenskakyrkan.se/boden.
Temaannonser och tankerutor finns som vanligt i Boden-Guiden.
På frekvens 98,2 kan du höra sändningar från Svenska kyrkan måndag,
tisdag, torsdag och fredag med start klockan 08.00.
Passar det bättre att få reda på vad som händer i Svenska kyrkan i Boden
genom att prata med någon, är du välkommen att kontorstid ringa:
– Pastorsexpeditionen i Gunnarsbyn, 0924-527 70
– Församlingsexpeditionen för Överluleå / Sävast, 0921-775 00
bengt sveder, redaktör
[email protected] tel: 0921-77 532
Ljus och
värme på
Bodens
kyrkogårdar
Kyrkfönstret
nr 4 • december 2010
Redaktör: Bengt Sveder
Ansvarig utgivare: Hans Johansson
Adress: Kyrkfönstret,
Kyrkgatan 30, 961 34 Boden
E-mailadress till redaktören:
[email protected]
Telefon: 0921-77 532. Fax 0921-77 548
Upplaga: 13.500 exemplar
Grafisk form och repro: Berling Press AB
Tryck: V-TAB Örebro
Distribution: Posten
Foto: Bengt Sveder, (om inget annat anges
eller framgår av sammanhanget)
Webbplats: www.svenskakyrkan.se/boden
Vi gratulerar vinnarna
i det senaste korsordet: Gudrun Klaveness på Svartbyleden, Eivor
Eklund på Ringvägen och Vera Elming på Stenhuggaregatan.
Vinsten utgörs av presentcheck på kyrklunch (motsv). Sänds per post
till vinnarna.
2
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
På kyrkogårdarna i Boden sker ständigt förändringar och förbättringar för såväl verksamheten som besökarna. I vår uppskattade artikelserie om kyrkogårdarna i Överluleå församling berättar vi här vad som har skett och sker
i vinter.
svenska kyrkan i boden har fyra kyrkogårdar i sitt ansvarsområde – Gamla
kyrkogården vid Överluleå kyrka, Lundagårds kyrkogård, Skogskyrkogården
i Svartbyn samt Gunnarsbyns kyrkogård.
Det mest påtagliga arbetet som har
gjorts inför vintern är uppbyggnaden av
en ny garagedel på Skogskyrkogården.
Garaget är varmbonat och byggt för att
man under den kalla delen av året ska
kunna köra in vagnar med jord i samband med grävning av gravar. Det
innebär att man förhindrar tjälstycken i
jorden och därmed minskar risken för
sättningar i den jord som man fyller
igen gravarna med.
Miljövänlig värme och belysning
I linje med Svenska kyrkans miljöarbete har man också valt att konvertera från
direktverkande el till bergvärme både i
det nya garaget, den gamla delen av garaget som finns sedan tidigare samt i
Skogskyrkogårdens kapell.
Ytterligare ett led i miljöarbetet är att
byta ut alla kvicksilverlampor på kyrkogårdarna. Innan bytet är helt genomfört
innebär det att det periodvis kan uppstå vissa problem med belysningen
Frågor och svar
om kyrkogårdarna
Ett led i dialogen med kyrkogårdsbesökarna är att vi i tidningen Kyrkfönstret tar upp några av de vanligaste frågorna som expeditionen och vaktmästarna får av besökarna, samt att
belysa viktiga ämnen för den gemensamma trivseln på kyrkogårdarna.
Får man köra in med bilen
på kyrkogårdarna?
Kyrkogården är en plats för stillhet.
Om du är rörelsehindrad får du
givetvis köra in. Men i övrigt är det bilparkeringarna utanför som gäller.
Vintertid är det extra olämpligt med
biltrafik på kyrkogårdarna, eftersom
det inte går att hålla ut på sidorna och
plogkarmar kan skymma sikten i korsningarna.
Finns det telefon för
kyrkogårdsbesökarna?
På grund av ett nytt växelsystem inom
hela kyrkan i Boden finns det inte
längre tillgång till telefon på kyrkogårdarna. Det innebär att man som besökare måste boka taxi, färdtjänst eller
annan hämtning i förväg. Vid behov
kan man få hjälp av kyrkogårdspersonalen att ringa från deras kontor.
Vad gäller vid snöskottning
på kyrkogården?
Vaktmästarna skottar de stora gångarna samt vid nya gravområden. I
övrigt undviker man snöskottning för
att inte förstöra gräsmattorna. Vill du
som anhörig skotta själv får du
givetvis det. Behöver du hjälp är det
bara att kontakta personalen så hjälper de till.
Varför får man inte använda gravljus i
minneslundarnas ljusbärare?
För att vanliga gravljus blir så varma
att plasten smälter ner och tar eld och
då exploderar hela ljusbäraren.
vilket man hoppas att besökarna har
förståelse för.
Eftertanke och stillhet
Med tanken på att göra kyrkogården till
en trivsam plats för eftertanke och stillhet har man på Skogskyrkogården lagt
grunden till ett område där besökarna
ska kunna sitta ner med en bok och kaffetermos och kanske byta några ord med
varandra. Platsen har ramats in med
häggmispel, som är en växt som man
vet fungerar och trivs i den jordmån
som finns på Skogskyrkogården.
Inför nästa sommar ska ytorna kompletteras med vattenblänk, planteringar,
bord och bänkar.
Förhoppningen är att kyrkogårdsbesökarna ska märka att det successivt
sker en förändring som gör kyrkogården mer tilltalande för alla. Personalen
tar till sig de funderingar och önskemål
som finns och ser mötet med besökarna
som en mycket viktig del i arbetet.
Var köper man ljus till ljusbärarna?
Både små och stora ljus säljs på kyrkogårdarna för 5 respektive 20 kronor.
Eftersom summan i sparbössorna
som stod framme för detta ändamål
ofta inte stämde överens med hur
många ljus som försvunnit på
Skogskyrkogården och Lundagård
säljs nu ljusen på dessa kyrkogårdar i
personalbyggnaden.
Övrigt
Vaktmästare och städerskor tackar för
att besökarna har hörsammat önskan
om att undvika marschaller i columbariet.
TEXT: ANNA BERGSTRÖM
TEXT: ANNA BERGSTRÖM
Kyrkfönstret nr 4 • 2006
3
foto: charlotte unée
Det kan bli ganska trångt
vid pysselborden.
Julpyssel för vuxna
vuxna!). Mat, godis, glögg m.m.” Någonting sådant stod det. Och kostnad
samt en sista anmälningsdag. Ingen
annan annonsering.
Den första gången kom det ett tjugotal deltagare. Det var så pass trevligt och
alla var så nöjda, att vi beslutade oss för
att göra ett nytt försök året därpå. Och
därpå. Och därpå. Nu har vi nästan
tappat räkningen på hur många år vi
hållit på, men det gör absolut ingenting,
för det är lika roligt varje år.
Tänk om man ändå kunde få pyssla själv någon gång,
utbrast den stressade flerbarnsmamman frustrerat. Och
göra någonting färdigt i lugn och ro! Det är knappast troligt
att hon hade en aning om vad som blev resultatet av det
yttrandet…
form i mitt huvud. Det kanske vore trevligt att ordna en pysselkväll i Mariakyrkan. Med julpyssel anpassat för
vuxna och så lite god mat och mysig
stämning.
Lappar på anslagstavlan
Sagt och gjort. Det praktiska planerades. Eftersom vi i det här läget i första
hand vände oss till kvinnor som hade
sina barn i Mariakyrkans grupper och
därmed besökte kyrkan på vardagarna,
satte vi upp en inbjudan på anslagstavlan. ”Pysselkväll för kvinnor. Julpynt (för
foto: robert wårgren
det hände sig vid den tiden att det
ordnades julpyssel på alla möjliga ställen. I skolan, på dagis och på fritids.
Som mamma till många barn i olika
åldrar blev det många julpysseldagar
och eftersom det var barnens pyssel med de skiftande resultat som det kan
innebära - var det förstås bara att hänga
på och hjälpa till.
Lägg därtill att det alltså var pyssel
även i kyrkan för Kyrkans Barntimmar
och där skulle man också hjälpas åt,
små och stora.
Ja, tänk om… En liten idé började ta
4
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
Hög mysfaktor
Målet när vi ordnade pysselkvällen allra
första gången var, att stressade småbarnsföräldrar i Mariakyrkan skulle få
en möjlighet att sitta ner i lugn och ro
mitt i julstressen. Att få varva ner en
stund, känna sig lite uppassad med att
gå till dukat bord och inte behöva ta
hand om disken efteråt. Det känns som
att vi nått det målet och kan upprätthålla det. Några pysslar intensivt för
att det är bland det roligaste man vet,
men någon är egentligen inte ens så
intresserad av själva pysslet. Det är mysfaktorn och sällskapet som är det
intressanta. I kyrkan har vi alla de ingredienser som behövs för att kunna
åstadkomma allt detta på samma ställe
– en miljö för lugn och ro, duktig kökspersonal och många material- och
pysselidéer. Dessutom fungerar de flesta
av oss så, att när vi kommer ner lite i
varv, sitter tillsammans och gör något
praktiskt det är då tankarna börjar flöda.
Då kommer också samtalet. Skämt,
allvar, skratt, frågor och funderingar.
Vi delar livet med varandra.
Vågar inte annonsera
Vi startade i Mariakyrkans begynnelse,
någon gång i mitten av 1990-talet och
har alltså fortsatt varje år sedan dess.
Fortfarande gör vi ingen annan annonsering än på anslagstavlan. Vi vågar helt
enkelt inte. Under de här åren har antalet deltagare fördubblats och kanske lite till. Några kvinnor har varit med under många år. Längtan att besöka kyrkan finns kvar och det här känns som
ett bra tillfälle. Några har kommit till
och kommer till efter vägen. Vi har kvinnor från olika generationer i samma familj. Faktiskt är det till och med så att
de barn, som var ganska små när vi startade, ibland kommer med, eftersom de
själva blivit vuxna.
Det händer att vi får förfrågningar i
slutet av augusti, när vi kommit tillbaka
från semestrarna.
– Blir det något julpyssel i år?
Jag hoppas att vi kan fortsätta att svara som vi brukar
– Självklart blir det det – många år
framöver.
TEXT: JEANETTE WÅRGREN
I en serie om ”Livets kriser” kommer Maare Tamm att beskriva olika
utvecklingskriser, dvs. vad som händer när man övergår från ett
livsskede till ett annat. Hon fokuserar på de existentiella aspekterna,
aspekter som har att göra med liv och död, med meningen med livet,
med tro och tvivel, och med de värderingar vi har.
Serien har sex delar: 1 – barndomen • 2 – tonåren • 3 – tidig vuxenålder •
4 – Medelåldern • 5 – pensioneringen • 6 – ålderdomen.
Här nedan är första delen.
Livets kriser
Begreppet ”kris” har blivit populärt i dagens värld. Många
talar om det men det är få som egentligen känner till
innebörden i ordet ”kris”.
kriser är av olika slag. Teoretiskt
brukar man skilja mellan utvecklingskriser och traumatiska kriser.
Med utvecklingskriser menar man
sådana psykiskt påfrestande perioder i
livet under vilka förändringar sker. En
utvecklingskris kan uppstå när ett barn
blir vuxen, när man bildar familj, när
medelålders människor går igenom
övergångsåldern, när man pensioneras
och slutligen när man står inför döden.
Sådana krisperioder hör till människans
normala utveckling.
De traumatiska kriserna innebär
att man utsätts för en ovanlig, våldsam
påfrestning, som vid en svår sjukdom,
olycka, dödsfall i närmiljön, eller liknande.
Den existentiella krisen under
barndomen.
Den första existentiella krisen som en
människa genomgår sker någon gång
vid sex-sjuårsåldern. Det är då det finns
en övergång från förskolebarnets världsuppfattning till skolbarnets. Under
denna kris är ett barn sysselsatt med
många filosofiska frågor. Barnet funderar över livet och döden, över alltings
begynnelse och slut, över människans
förhållande till naturen, och över en
högre makt som styr det hela.
Allt är skapat
Vid fem års ålder tror barn att allt är
skapat av någon och att allt som finns
har ett visst syfte, en orsak och en mening, att allt är människan till gagn. Vem
är då denna någon som har skapat allt i
världen?
Ibland tror barn att det är Gud,
ibland tror de att det är de första människorna. Dessa - Gud eller de första
människorna – har sett till att världen
blev till, däremot är det oftast Gud
ensam som ser till att allt fungerar, att
årstiderna växlar, att solen skiner om
dagen och månen lyser om natten.
När barn kommer i skolåldern börjar
dess värld att förändras. I skolan kommer de att lära sig naturvetenskapliga
principer som styr tillvaron. Skolans
kunskap kommer således att skapa både
förvirring och konflikt hos barnet. Inga
nyheter är till en början goda nyheter,
och bildning är alltid en kraft som både
fascinerar och hotar. Barnet frågar, funderar och grubblar. Det kanske inte alls
är Gud som ligger bakom skapelsen.
Vem är det då? Vem skall jag lita på, och
vem har de rätta svaren? Barnet är i kris.
Men att leva i kris är ohållbart i längden.
Alltså kommer barnet steg för steg och
hela tiden på gränsen till det okända att
närma sig den naturvetenskapliga uppfattningen om den värld som barnet
bebor.
Denna process sker dock inte utan
möda, revolt eller smärta, och den sker
inte heller snabbt. Många dunkla och
oförklarliga punkter kvarstår långt upp
i åldrarna, trots den kunskap barnet
förvärvar. Barn som har lyckats att gå
igenom sin krisperiod på ett bra sätt,
kommer att se tillvaron som en naturvetenskaplig företeelse som samtidigt
har en religiös mening.
Ont och gott
Det andra temat som skapar konflikt är
frågor om rätt och fel, om gott och ont.
Under hela förskoleåldern är barns
moraluppfattning sträng och utan nåd.
De vet att det finns regler som man
måste följa och vet också att regelbrotten bestraffas. Att lyda regler, oavsett
vad de föreskriver, blir etiskt sett något
gott. Att gå emot reglerna blir etiskt sett
liktydigt med ont. Det goda blir alltså
liktydigt med lydnad. Men trots att barn
har så sträng moraluppfattning kan de
inte alltid själva leva efter den. Gång på
gång överträds av familjen och samhället accepterade normer och principer.
Barnet kan vara olydigt, ljuga, snatta
eller svika sina löften. Regelbrotten
väcker skuldkänslor och blir barnets inre
domare. Den moraliska gudsbild som
barn i denna ålder har är den gammaltestamentliga gudsbilden, den som utmäter rättvisa och vedergällning enligt
principen ”öga för öga”, ”tand för tand”.
Krisen uppstår när barn vid
sjuårsåldern börjar komma
>>
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
5
>>
underfund med att reglerna
inte är absoluta utan helt enkelt överenskommelser människor
emellan. Barnet upptäcker successivt att
det finns moraliska brister hos vuxna,
både hos föräldrar och lärare, och att
även de ljuger ibland och inte alltid håller sina löften. Därför måste moralen
finna sig ett annat fäste. Den moraliska
perfektionen som barn hittills har tillskrivit sina föräldrar och andra vuxna,
kommer med tiden – och när omständigheterna är gynnsamma – att tillskrivas
Gud. Men då måste också gudsbilden
ändras. Förskolebarnets krävande och
straffande Gud måste ges en mildare,
kärleksfullare och mera förlåtande ansikte.
Liv och död
Det tredje temat under denna existentiella kris handlar om liv och död. I likhet med de stora filosoferna börjar det
sexåriga barnet söka efter svaren till de
yttersta frågorna. Varför måste man dö?
Hur känns det att dö? Vart kommer de
döda? Barnet efterlyser livets och dödens mening och grubblar över tillvaron efter döden.
I denna ålder, och i denna övergångsperiod, börjar barn ana att döden
är något slutgiltigt. Den är något som
berövar människan livet. Men denna
tanke har ännu svårt att få fotfäste hos
barnet och den motarbetas ständigt av
ett mer magiskt och känslomässigt betonat sätt att tänka om döden, ett sätt
som ger barnet tröst och trygghet. Så
även om barnet på ett plan i sitt tänkande förstår att döden utgör ett oåterkalleligt slut på livet, tror det ändå – på
ett annat plan – att döden inte innebär
ett definitivt slut. Döden tros ha en
mycket lång varaktighet, men ändå
kunna göras om intet. Den döde kan
åter få liv, födas på nytt eller fortsätta sitt
liv i en annan tillvaro.
Bearbetning
Hur bearbetar barn denna kris? Som
vanligt i denna ålder bearbetar barn sina
problem oftast genom lek. Det är
mycket vanligt att sex-sjuåriga barn
leker lekar med döden som innehåll.
Det kan handla om trafikolyckor, krig,
våld, jordfästningar och andra varianter
av begravningsceremonier. Ibland leks
sådana lekar som ”livet efter detta” eller
”dödsriket”. Många datorspel som barn
flitigt spelar har döden som tema. I lek
och spel kan verkligheten göras om, det
skrämmande kan ”spädas ut” eller förvandlas, och dödens ångestskapande
makt kan på så sätt förminskas eller
förintas. Leken saknar det verkliga livets
begränsningar och fungerar som ett
effektivt försvar mot döden.
Dessa tre teman – världens begynnelse, moraluppfattning, och tankar om
döden – utgör väsentliga delar i barns
första existentiella kris. I denna kris är
det mycket som måste ändras och
nygestaltas. Barns magiska världsbild
utvecklas mot en vetenskaplig sådan,
gudsbilden mognar och får flera drag,
och frågor om liv och död lyfts i dagsljus och bearbetas. Ett barn som har
lyckats att bearbeta sin första kris på ett
bra sätt blir en mognare människa som
ref lekterar och ifrågasätter mer än
vad han eller hon har gjort under sina
tidigare år. Efter att ha passerat krisen
är barns variationsrikedom i synsätten
större och de har större förutsättningar
att ta till sig mångfalden av existentiella
förklaringar och tolkningar som de
kommer att möta i sin framtid.
Ordet ”kris” kommer från det grekiska ordet ”krisis”
och betyder en avgörande vändning, en plötslig förändring eller ödesdiger
rubbning. Människor som utsätts för yttre eller inre påfrestningar som är
större än normalt genomgår en kris. En kris har två aspekter, å ena sidan
finns det en risk eller fara, å andra sidan finns det också en möjlighet att
kunna handskas med den och att lära sig av den. Kris är således inte endast
något negativt utan också en möjlighet till mognad, till andlig fördjupning,
och till att kunna förändra sina värderingar.
6
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
Tallbergs kapell,
en pärla mitt i skogen
Det kan inte hjälpas, vissa platser har man närmare sitt
hjärta än andra. Ibland stöter man på sådana platser och
utan att man vet hur, har de blivit egna små
smultronställen. Så sent som i januari 2010 hade jag
ingen aning om ett sådant ställe; Tallbergs kapell. Det
ligger långt från allfarvägarna, i norra delen av
Gunnarsbyns församling och är väl värt ett besök.
det fanns en önskan bland de boende i Tallberg, Dokkas och Dokkasberg
med intilliggande gårdar att få en egen
gudstjänstlokal. Närmaste kyrka är
Gunnarsbyn, ca 4 mil bort.
1944 bildades en kapellstiftelse av innevånarna i Tallberg. Drivande kraft var
även kyrkoherde Byström i Råneå. På
den tiden var Gunnarsbyn en del av Råneå församling, det kallades för Råneå
norra kyrkodistrikt. Av olika anledningar, kanske det faktum att det var
världskrig eller att man saknade ekonomiska medel, kom grunden till kapellet
att läggas först hösten 1953 och
timringen utfördes vårvintern 1954.
Den 11 november 1955 invigdes kapellet. Samma år anlände en kyrkklocka
från Bergholts klockgjuteri, en klocka
som fortfarande sitter i den fristående
klockstapeln.
När sedan Gunnarsbyns församling
blev en egen församling 1962, kom kapellet att ligga inom den församlingens
gränser och ansvaret för kapellet vilade
på kyrkoherden i Gunnarsbyn. Kapellet
drivs av en stiftelse där medlemmar är
de som tillhör Svenska kyrkan.
Med tiden har det utvecklats en tradition att man firar gudstjänster i Tallbergs kapell under annandagarna, det
vill säga Annandag jul, Annandag påsk,
den nu avskaffade Annandag pingst
och Midsommardagen.
Ljusa färger
När jag först hörde talas om kapellet
tänkte jag mig en mörk och murrig
byggnad mitt i skogen med en unken
doft av instängt och mögel. Intet kunde
vara mer felaktigt. Kapellet är målat i
ljusa färger. Det är ljusa golv och det
doftar rent inne i kyrkorummet. I en utbyggnad till kyrkodelen ligger en serveringsdel. Kapellet är liksom byggt i en
vinkel.
Det är ett hus mitt i skogen som man
omedelbart tar till sig, en plats man gärna återkommer till.
Men ändå är det inte själva platsen
eller kapellet som är det märkvärdigaste,
det märkligaste är det engagemang som
bygden visar det lilla kapellet.
Jag har firat gudstjänst två gånger i
Tallberg, Annandag påsk och Midsommardagen. Annandag påsk är speciell
för då håller Stiftelsen Tallbergs kapell
sitt årsmöte. Det jag minns mest av gudstjänsten var att det var så mycket snö att
klockaren var tvungen att ha skidor för
att komma till klockstapeln. Den gudstjänsten var inte så särskilt välbesökt så
jag hade inga större förväntningar inför
nästa besök, det på Midsommardagen.
Familjen Engman
Det finns bara ett fåtal boende i byn
Tallberg. Det är Sibylla och Olov Engman som är kapellets ”beskyddare” och
de är tack vare deras engagemang som
midsommarfirandet i Tallberg blivit så
speciellt.
När jag träffade Sibylla första gången, i början av februari, hade hon redan
planterat frön till de blommor som
lagom till midsommar skulle stå i blom.
Olov har under sitt yrkesverksamma
liv bland annat jobbat på Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad. Där lade man
märke till hans förmåga att snida i trä.
dag. Det är alltså en plats där man träffas och umgås med varandra under gemytliga former. Till firandet hör också
en liten loppmarknad och åtminstone
tre lotterier. Det finns alltså möjlighet
att åka hem med ett kastspö eller en
ryggsäck från Bodenbo, allt skänkt av
glada givare.
Men det är också något mer, något
som är svårt att sätta fingret på. Kanske
är det en längtan tillbaka till f lydda
tider. En längtan att uppleva barndomens gemenskap då vi faktiskt träffades och umgicks, en tid då kyrkan var
betydelsefull. För gemenskapen i Tallberg förutsätter gudstjänstfirandet, även
om en och annan kom för sent till gudstjänsten. Hur som helst, den offervilja
som visades var unik och jag var väldigt
glad över att ha fått uppleva ett midsommarfirande i Tallbergs kapell.
Det är han som har snidat dekorationerna på orgeln i Mariakyrkan i Sävast,
några sjöfåglar och en fiskgjuse med en
gädda i klorna. Nu är han pensionär
och har flyttat till barndomens Tallberg.
Gudstjänst och auktion
Midsommardagens gudstjänst var en
traditionell gudstjänst och den var välbesökt, kapellet var fullsatt av både unga
och gamla.
Efter gudstjänsten fick man gå ut på
kyrkbacken och samspråka medan vär-
darna – Olov, Sibylla och deras barn
och barnbarn - dukade för lunch inne i
kapellet.
Efter en god lunch gick vi sedan ut
på kyrkbacken igen och nu var det
dags för auktion. Det var då Sibyllas
pelargonior kom till användning. De
auktionerades bort. Som komminister
i Gunnarsbyn hade jag att föra auktionsprotokoll och jag kunde konstatera att offerviljan var väldigt god. De
mest speciella blommorna gick bort för
200 kronor stycket och en vedhuggare -
en träskulptur av Olov - inbringade 600
kronor.
När vi lämnade Tallberg hade jag ca
20.000 kronor i kontanter med mig till
Gunnarsbyn.
Engagemang och gemenskap
Jag kan inte låta bli att fundera över det
engagemang bygden visar Tallbergs
kapell. Det verkar vara tradition att åka
till Tallberg under midsommar. I vimlet
berättade någon att för Tallberg så är
midsommardagen årets allra största
Alltid något att göra
Jag kan inte nog framhålla Olov och
Sibyllas och deras barns arbete för det
lilla kapellet, insatser som kräver både
arbete och pengar.
Midsommarfirandet är viktig även av
en annan orsak, det rent ekonomiska.
Det är under midsommar som kapitalet
för driften av det lilla kapellet dras in. I
sommar har fönstren skrapats, kittats
om och målats på utsidan och det
kommer att kosta en del. Som med alla
gamla hus finns det alltid något som
behöver åtgärdas. Jag upptäckte till
exempel att utedasset var svårtillgängligt för rörelsehindrade, så det är kanske
dags att snickra ett nytt på plan mark.
Jag uppmanar alla som läst min
lovsång till Tallbergs kapell att göra ett
besök och fira gudstjänst i det lilla
kapellet. Härnäst är det Annandag jul.
Det är ett smultronställe mitt i skogen
som är värt ett besök.
TEXT: IVAR SUNDSTRÖM
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
7
foto: håkan sjunnesson
Susanne
siktar på jägarexamen
Susanne har bytt mjölkkorna mot människor. I somras vigdes
Susanne Wikström till präst i Svenska kyrkan. Sedan dess jobbar hon i Boden och älskar sitt jobb. Särskilt själavårdssamtal
mellan två par ögon. Nu ska hon ta jägarexamen.
avbytare eller bibellärare? Det var
Susannes drömyrken som ung tonåring
och efter gymnasiet på Grans lantbruksskola, började den utstakade
vägen storstilat. Hon bodde i Örarna
norr om Luleå och fick jobb som avbytare, mest på ett lantbruk i Ängesbyn.
– Åh, jag stortrivdes verkligen under
de åren bland mjölkkorna, säger hon
med drömmande blick.
Men en allvarlig bilolycka 2004 ändrade arbetslivets förutsättningar för
henne. Fötterna klämdes fast och blev
allvarligt skadade och eftersom ladugårdslivet sker mycket till fots, fick
Susanne tänka om.
– Det var en av mina allra tyngsta
dagarna hittills, när jag insåg fakta. Min
bondearbetsgivare är fantastisk som
människa och det var mycket tråkigt att
behöva sluta det jobbet.
Mitt i allt som hände är hon ändå
tacksam för att det ändå gick så bra.
Hon upplever sig beskyddad och för utom en del värk, fungerar fötterna nu
som de ska.
Yrkesdröm två blev sann
Bibellärarspåret blev ett naturligt i fortsatt vägval. Hon sökte och kom in på
Johannelunds teologi- och prästutbildning i Uppsala och följande fem år gjorde att även denna yrkesdröm blev sann.
– Men det var en tuff början med all
teori. Jag är en praktiker som jobbar
med händerna, som ofta ser vad som
behöver göras och gör det, betonar
Susanne.
Hon behövde göra något praktiskt
parallellt med studierna och jobbade
därför extra med utsatta kvinnor på
olika sätt. På ett asylboende, som telefonist på Kvinnofridslinjen och framför
allt på ett skyddat hemligt boende.
Jobbade på skyddat boende
Mycket blev jobb nattetid, då många
8
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
har orostankar att brottas med. Klart
värdefulla erfarenheter som hon nu
kan ta med sig i jobbet som präst.
– Jag har mött människor i kris och
det har blivit en hel del övande i samtalskonst. Som ny präst kastas man in i
många olika samtal och därför har alla
samtal under Uppsalaåren varit bra träning. Men det har inte alltid gått som
hon tänkt sig:
– Jag har gått på några riktiga nitar.
Därför känner jag mig förberedd, trots
att inget samtal och ingen livshistoria
är den andra lik. Det gäller att snabbt
försöka förstå hur varje människa vill bli
bemött och sätta sig in i deras situation.
Hon vill ständigt förstå hur människor tänker och reagerar i olika situationer. Inte minst i olika livskriser.
Vågar stå kvar
– Jag har också märkt att när jag tar del
av andras historier, gör det någonting
bra med mig själv. Jag krymper på ett
positivt sätt. Mitt ego blir lite sunt
mindre, om du förstår vad jag menar, säger Susanne.
I ett själavårdssamtal vill hon komma bakom det som är sårat hos den
som sitter mitt emot. Vad som egentligen är orsaken till den personens problemsituation.
Ibland behöver folk bara gråta och
man behöver inte veta varför. Det får de
själva komma fram med när tiden är
mogen.
– Några av de som varit mest arga på
mig har jag också fått bäst samtal med i
slutänden. Det gäller att våga stå kvar
och bygga upp ett förtroende på lite
sikt.
Tränat tålamod med känsliga kor
Susanne ger ett klart tryggt intryck och
verkar ha en sund självdistans.
– Jag trivs med mig själv och kan ge
en del till dem jag möter. Men jag be-
höver vara för mig själv mellan varven.
Något hon förmodligen delvis ärvt från
åren bland korna.
– Jobbet som avbytare var ensamt,
men mycket fostrande. Du får aldrig en
riktigt bra andra chans med en ko. Du
måste bygga upp ett förtroende under
lång tid och det går snabbt att rasera, så
du får verkligen tänka dig för hur du
beter dig.
– Men lär kalvarna känna dig från
början och du får bra kontakt, kommer
mjölkningen att gå lätt när den kalven
blir en ko. En ko måste känna tillit till
den som ska mjölka henne annars blir
det svårt. Är du stressad och ska mjölka
så fungera det inte. Kon sparkar bara av
sig sugkopparna och det tar längre tid.
Du måste visa ett lugn och tänka på den
individ du har framför dig, förklarar Susanne.
Konfirmander lockar i vinter
– Jag har lärt mig tålamod, att bygga
upp förtroende och kunna jobba självständigt och det kommer jag att ha stor
nytta av nu som präst. Inte minst i
jobbet med barn och ungdomar. Att få
bygga upp ett förtroende med dem in i
vuxenvärlden.
Efter jul ska Susanne få sin första
konfirmandgrupp och som kvinna och
präst har hon i vissa avseenden lättare
att komma tonåringar närmare.
– Det ser jag fram emot. Det skall bli
jätteroligt. Detta arbete verkar vara väldigt väl inarbetat här i Svenska kyrkan i
Boden. Det känns bra, för då är vi flera
som är med i mötet med ungdomarna.
Tryggt arbetslag i Boden
Hon är nöjd med mottagandet i Boden:
– Boden har verkligen ansträngt sig
för att jag ska få ett bra första år. Mycket är förberett och jag får verkligen öva
mig i att ta ansvar. Till exempel när jag
skulle ha min första begravning.
– Jag tänkte innan, hur vågar de låta
mig ta hand om riktiga sörjande människor? Men jag hade fått en ordentlig
genomgång av ceremonin och vaktmästarna och expeditionspersonalen är
helt underbart kunniga. Dem kan man
luta sig mot och ställa alla möjliga sorters frågor. Det finns ett stort bärarlag
och det känns tryggt. Jag får verkligen
växa in i uppgiften som präst och därför
vågar man också ta ansvar, säger Susanne.
Har upptäckt gudstjänstglädjen
Jag har fruktansvärt roligt och får möta
så många spännande människor i jobbet. Men ibland efter något av dopsam-
foto: håkan sjunnesson
– Jag har en fördel i prästjobbet, att jag
jobbat med helt andra saker innan och inte
är jätteung. Folk tror att jag jobbat som präst
ett tag, men ibland när jag verkat osäker har
de frågat om jag är ny och det är ju bara att
erkänna, säger Susanne och skrattar. Nu ska
hon ta jägarexamen.
talen eller sorgehussamtalen är hon självkritisk.
– Både den jag möter och jag själv har en förväntan
och ibland stämmer de inte överens.
– Oj blev det där så bra, kan jag tänka då. Men nästa
tanke är; vad är bra? Har jag inte gjort något dunderfel, så borde det inte ha blivit så dåligt. Jag tror att det
är bra att krympa lite som människa, säger Susanne.
Enskilda samtal och hembesök ligger Susanne
varmt om hjärtat. På senare tid har hon också upptäckt finessen med gudstjänsten i kyrkan.
– Att fira gudstjänst är fruktansvärt roligt, men det
har jag inte insett förrän på senare tid. Och så är det
nog med mycket. Det gäller att inte låsa fast sig i en
föreställning om något innan man verkligen har prövat på, säger hon.
Jägarexamen nästa utmaning
Hennes nästa projekt är att läsa in en jägarexamen.
– Det har jag tänkt göra ända sedan gymnasiet på
Grans lantbruksskola och nu ska det bli av. I Åmsele i
Västerbotten hölls för några år sedan en jägarkonfirmation. I samarbete med jägarförbundets lokalavdelning konfirmationsläste en grupp 14-åringar och fick
under samma period läsa in en jägarexamen. En idé
som Susanne tycker verkar intressant.
– Jag tror att jägarexamensutbildningen är klart
givande, att förstå kretsloppet och hur det fungerar
i naturen och då är man direkt inne på alla möjliga viktiga frågor om livet, säger Susanne Wikström.
TEXT: HÅKAN SJUNNESSON
Som avbytare på lantbruk tidigare, är Susanne
Wikström van att hugga i och jobba där det behövs.
Hon vill bygga upp ett förtroende med människor och i
vinter ska hon ha sin första grupp konfirmander:
– Det ska verkligen bli roligt! tycker hon.
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
9
I kyrkbänken med
Catarina Ask
Miljöpartiets gruppledare i Boden har precis
lämnat en tuff och valrörelse bakom sig.
Hon fick ta plats i Kyrkbänken i den kyrka där
båda hennes döttrar har döpts.
– Det känns så rätt varje gång jag går in här,
säger Catarina Ask när vi sitter i Mikaelskyrkan.
10
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
när vi kom in i mikaelskyrkan den
här måndagsmorgonen sjöd det av liv.
En klass med mellanstadieelever hade
så kallad Riddarskola. Det stora kyrkorummet var ledigt och vi satte oss ned i
de stolar som utgör kyrkbänkar.
Catarina Ask är mest känd som politiker och vid sidan av det är hon också
framgångsrik draghundsförare och engagerad ungdomstränare inom Bodens
draghundsklubb. Som så många
yrkesarbetande föräldrar lever hon ett
intensivt liv, där det ofta är full fart från
tidig morgon till sen kväll. Det gör att
hon också uppskattar stunder av stillhet.
Stillhet lockar
– Ibland behöver jag vara själv med mina
egna tankar. Jag upplever att ju äldre jag
blir, desto viktigare blir just stillheten.
Jag har alltid trivts här i kyrkan, säger
hon.
Sedan berättar hon att hon skulle ha
lust att delta i en så kallad retreat där
man tillbringar en hel dag utan att säga
ett enda ord.
– Det lockar mig. Att få en hel dag
i tystnad. Det är viktigt att få tid att
reflektera, säger hon.
Sång och morgonandakt
Hon har ingen kyrklig bakgrund men
under gymnasietiden gick hon tre år på
idrottsprogrammet på Pitedalens folkhögskola i Älvsbyn. Ofta inleddes
dagen med ett träningspass ute i längdspåren och efter det samlades de som
ville i skolans lilla kapell där en morgonandakt hölls.
– Vi sjöng alltid något. Det var my-
Namn: Catarina Ask
Ålder: 44
Bor: Hamptjärnmoran i Boden
Yrke: Psykiatrisjuksköterska
Familj: Man Jan Iver Ask och barnen
Ida Ask, 19, och Amanda Ask, 15.
Annat: Politiskt aktiv inom miljöpartiet.
Nuvarande politiska uppdrag:
Gruppledare, ordinarie i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen
samt folkhälsorådet. Ersättare i
arbetsutskottet, tekniska utskottet, Bodens kommunföretag och
Bodens utvecklingsbolag. Är ordinarie i landstingsberedning mitt.
Sitter i valberedningen för Miljöpartiet Norrbotten.
Medlem i: Är tränare inom BDIF
Bodens draghundsklubb.
Övrigt: Aktiv inom draghundssporten – nordisk stil – med målet
att representera Sverige vid draghunds-VM i Oslo 2011. Är regerande svensk mästare i 10 kilometer
pulka.
sigt och en skön start på dagen. Jag
tycker om musik och jag tycker om att
sjunga, även om jag inte sjunger bra.
Sedan börjar vi tala musik och hon
berättar om senaste avsnittet av tv-programmet Här är ditt liv där Sonja Aldén
uppträdde och norska Christel Alsos
som sjöng liv i Skavlan.
– Två fantastiska sångare. Att sjunga
är härligt och man behöver nog inte vara
bäst. Jag skulle ha lust att sjunga i kör
men har inte tagit tag i det, säger hon.
Nära till kyrkan
Mikaelskyrkan har varit en del av Catarina Asks vardag en lång tid även om
hon poängterar att hon inte är någon
flitig kyrkobesökare. Hon bor bara en
dryg kilometer från kyrkan och båda
hennes döttrar är döpta i kyrkan. När
barnen var riktigt små gick hon ofta dit
med barnvagnen för att träffa andra föräldralediga småbarnsföräldrar.
– Det är ju vår kyrka. Den är här mitt
ibland oss, både fysiskt och bildligt. Det
är fint. De gånger jag är här känner jag
”varför är jag inte här oftare”. Det är
svårt. Varför skapar vi inte mer tid för
sånt när det känns rätt, säger hon undrande.
I midsomras konfirmerades hennes
yngsta dotter. Det innebar också f ler
kyrkobesök, eftersom de gick tillsammans till kyrkan. Hon minns själv sin
konfirmationstid i Kalix och har egentligen bara positiva minnen från den.
Samtidigt tycker hon att tilltalet bland
dagens präster förändrats.
– Jag minns bland annat en predikan,
när jag och Ida var här tillsammans, det
var kring jul. Det handlade om utanförskap och det berörde mig väldigt. Jag
känner generellt att prästerna som arbetar här tar upp viktiga ämnen. Och
sättet att tala är mer vardagligt och mer
jordnära. Det gör att åtminstone jag kan
ta till mig budskapet lättare, säger hon.
Jobb och politik
I dagsläget ägnar hon hälften av sin
yrkesverksamma tid åt att arbeta som
psykiatrisjuksköterska. Den andra halvan går till politiken och när vi träffades
var miljöpartiet och vänsterpartiet på
väg att inleda samtal med socialdemokraterna om ett eventuellt samarbete
för att leda kommunen.
– Vi får väl se vad det leder till. Som
det känns nu kommer vi nog att hitta
vägar till ett samarbete, säger hon.
Innan hon skyndar vidare till ännu
ett politiskt möte hinner hon med att
njuta lite av stunden i det hon kallar sin
kyrka.
– Visst har jag en gudstro. Men det
är inte så att jag går och tänker på Gud
jämt och ständigt. Jag tror att Gud är
med och styr, men man måste själv vara öppen för det. Vill man själv ta emot
det, så tror jag att man kan bli vägledd.
TEXT OCH FOTO: JOAKIM NORDLUND
När bad du sist till Gud?
– När jag bad till Gud senast? Det gör jag lite då
och då. Det gör jag oftast när jag går och lägger
mig.
Vilken är din favoritpsalm?
– Det finns flera. Den där med texten ”du vet väl
om att du är värdefull” är jättefin.
Om du hade fått välja en helt ny sång i
psalmboken, vilken skulle det då bli?
– I det senaste Här är ditt liv sjöng Sonja Aldén en
sång som heter Du får inte. Den var så bra så jag
skrev upp titeln.
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
11
I Gunnarsbyn har en helt ny jultradition uppstått.
Där har man skapat en alldeles egen adventskalender.
Och den levande kalendern har blivit en succé.
– Det här svetsar samman hela bygden, säger Ylva Degerlund i Lassbyn.
NY JULTRADITION
Adventstid förknippas med en rad traditioner. I Gunnarsbyn tyckte man ändå att det saknades något. När prästen
Mogens Amstrup kom till byn för några år sedan, började
han fundera på om det inte skulle gå att plantera en
tradition från hans hemort i norra Tyskland.
– Jag tänkte, går det hemma så borde det gå här, säger han.
Och visst gick det.
för sjunde året i rad arrangeras nu
en lucköppning i bygden.
Varje decemberdag fram till Julafton
smyckas ett fönster i någon av byarna –
sedan öppnar man ”luckan” tillsammans. Hela idén känns spännande och
inramningen är det inget fel på. Lassbyn är en av flera mindre byar och där
går ofta folk man ur huse när något händer. Det här är inget undantag.
– Det här är bra. Det är bra för alla.
Det här är en bra anledning att få komma ut och träffa bybor som man annars
kanske inte träffar så ofta, säger Ylva
Degerlund.
Ylva Degerlund är född i den lilla
byn Lassbyn. Tillsammans med kompisen Linda Strand-Andersson har hon
varit med om att smycka ett av byagårdens fönster.
– Det var så att de pratade om fönstret och jag sa ”jag kan göra det men jag
gör det inte ensam”. Då blev Linda till-
12
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
frågad, berättar Ylva Degerlund.
Den gången hade de valt ett pepparkakstema på sitt fönster. Ett litet
pepparkakshus i plåt och en mängd
hembakta pepparkaksfigurer som dekorerats med fantasi.
– Vi är nog en bra kombination. Jag
är inovativ och Linda är kreativ. Jag hittar på vad som ska göras och Linda gör
det, säger Ylva med ett leende.
Psalm och fika
Innan fönstret sedan avtäcks sjunger alla en psalm och när det smyckade fönstret visas brukar det jublas – precis som
traditionen bjuder. Efter det brukar det
som regel bjudas på fika och vissa gånger kan det också handla om lottförsäljning, underhållning eller allsång. I den
här bygden fanns en gång f lera små
kaféer och samlingslokaler. Även om
Gunnarsbyn och byarna runt omkring
är en aktiv bygd så är trenden att det blir
allt färre platser där människor kan
mötas. Bensinstationer och snabbköp
för en tynande tillvaro på landsbygden
och många tvingas stänga. Det handlar
om viktiga mötesplatser som bara försvinner. Det här såg prästen Mogens
Amstrup.
Sedan agerade han.
– Det jag vill är att hitta enkla sätt där
människor kan få träffas. Helt enkelt
skapa nya mötesplatser. Det är viktigt.
Det ska vara enkelt och trevligt att
mötas, säger han.
Det hela började när Mogens Amstrup kom till Gunnarsbyn. Då åkte
han runt och hälsade på hos i stort sett
samliga människor som bodde i församlingen.
Nya sociala mötesplatser
– Flera sa att förut sprang man i gårdarna mellan varandra, så är det inte alls
i dag. De flesta saknade just det och då
fick jag den här idén. Jag tänkte att det
kanske är vår roll som modern kyrka
att skapa nya sociala mötesplatser,
berättar han.
Och han har verkligen lyckats i sin
föresats för den nya jultraditionen har
tagits emot med öppna armar.
–- Ja, det tycker jag absolut. Folk är
oerhört glada. Nu kommer det oftast
30-40 personer. Vi får träffas och umgås
på ett enkelt sätt.
Åsa Nyman är församlingsvärdinna i
Gunnarsbyn och hon tar emot intresseanmälningar att pynta ett luckfönster.
Traditionen har nu spridit sig så i dag är
byar som Niemisel, Flakaberg, Forsträskhed och Mårdsel också representerade.
– Vi har en dag när vi börjar ta emot
anmälningar och den dagen brukar jag
få tre-fyra samtal direkt och ofta är det
föreningshus eller byalokaler där man
har tänkt till lite innan och där man har
en speciell önskan om datum, säger
hon.
Och varje år väljer man en psalm och
den psalmen sjungs vid samtliga lucköppningar.
Mogens Amstrup och hans hustru
Lena Malm, som för övrigt är präst i Råneå församling, brukar också bjuda in
till lucköppning i prästgården och på
Julafton har det öppnats luckor i mer än
tio småbyar runt om i bygden.
Den 24 december samlas till sist alla
för att fira Jul kring krubban. Att döma
av intresset i bygden lär det nog bli fullt
hus i år också – trots att den sista lucköppningen genomförs bara tre timmar
före Kalle Anka.
– I fjol kom det cirka 150 personer
till kyrkan på julafton. Det lär nog
bli ungefär lika många i år, det brukar
ligga där, säger Mogens Amstrup.
TEXT: JOAKIM NORDLUND
INSÄNT
Tio andra tunga
adventstraditioner
Lars Hetta är en flitig läsare av Kyrkfönstret. Han är med i en seniorgrupp i Sunderby folkhögskola, som träffats
en gång i veckan för skapande verksamhet i tre år. De övar sig bland annat i skrivkonst och läser upp små stycken
för varandra utan att först veta vem som skrivit.
Sammanställt av: Joakim Nordlund
Skyltsöndag
Första söndagen i advent placerar
affärerna juldekorationer i
skyltfönstren. Ett startskott för
julhandeln. Det här är också
julmarknadernas tid.
Saffransbröd
Det gula och väldoftande brödet
förknippas först och främst med
Lucia. Men det förekommer på de
svenska brödfaten under hela
december.
Julskinka
Kanske den mest traditionella
rätten på ett svenskt julbord. Kokas
eller grillas i ugnen. Sedan griljeras
den och där är senapen en viktig
ingrediens.
Dopp i gryta
En tradition som kan vara på väg
att dö. Tidigare var det vanligt att
man tog tillvara på skinkspadet och
i det doppas brödet. Mumma
hävdar vissa.
Pepparkaksbakning
Vad vore en svensk december utan
pepparkakor och clementiner? Och
av pepparkakor blir man snäll, det
vet ju varje människa.
Lucia
I Italien firas Lucia genom att
barnen överlämnar mat till Lucia. I
Sverige är det ett skådespel som
ofta engagerar såväl skolor som
daghem.
Julgran
Det finns väl inte mycket som slår
doften från en riktig gran, eller? Att
gå upp en tidig decembermorgon
och slå på ljusen i julgranen. Kan
det bli bättre?
Kalle Anka
Trots att dagens barn har
hundraelva kanaler att välja mellan
är Kalle Anka klockan 15.00 på
Julafton ohotad. Eller så är det bara
vi vuxna som tror det?
Julafton
Den starkaste svenska
familjetraditionen – utan
konkurrens. Att sedan Jesu födelse
blivit mer en bisak för många har
inte försvagat själva julgrejen. Eller
har det det?
Julotta
Många svenskar går bara i kyrkan
en gång per år och det är på
juldagsmorgonen. En
stämningsfull start på juldagen,
där många kan psalmerna utantill.
Det outsagda
Det outsagda kan aldrig sägas. Vem vill öppna sina innersta
rum? Kan det handla om rädslor och sårbarhet? Vem vågar
säga vad han tycker om det inte är rätt i andras ögon. Alla
behöver kärlek och gemenskap . De flesta av oss vill slippa
konflikter. Att mäta sin viljestyrka med andra kan ta vår kraft
och en strid kan förloras.
att säga ifrån på en gång rensar antagligen luften och håller oss friska.
Feghet och rädslor ger oss tystnad och
suckar. Jaa jaa, det blir väl bra, stönar vi.
Att vi som tiger håller med även om vi
i vår enfald vill tro att det var en tyst
protest. Än fegare blir vi när makten talar till oss, för då står vi i kö för att lyda.
I romanen, pjäsen och dikten kan
mer sägas. Vi kan sjunga tillsammans
om sanningar i detta liv – om saker vi
aldrig skulle våga uttala.
Vem berättar om sin svaghet och
vem vill lyssna på det. Vem vill bli den
som gnäller? Att beklaga sig är värre än
de sju dödssynderna. Hellre ljuger vi.
Hur står det till – jo tack det är bra – huvudet upp och fötterna ned.
Vi vajar alla som för vinden i denna
vår värld. När tiden är mogen för nya
tankar och ord kan vi uttala dem men
inte förr. Born Originals, how comes it
to pass that we die Copies?
– Vi föds som original. Hur kommer
det sig att vi dör som kopior? Denna
fråga ställde poeten Edward Young
och tyvärr stämmer det in än idag på
de flesta av oss. Att ta sig fram så bra
som möjligt i alla tänkbara förhållanden förklarar det mesta av människans
handlingar. ”If you can´t beat them, join
them” - kan du inte vinna dem, förena
dej med dem - är ett annat citat.
Trots alla hedersbegrepp som tolerans, lagstiftning, frihet och demokrati så finns de oskrivna lagarna kvar.
Pengar har ingen moral. I krig och kärlek är allting tillåtet. Och att kärleken
bara kommer inifrån en själv var det en
Anka som sa i TV och miljoner i detta
land blev mållösa. Eller sa hon att den
som älskar mest får betala?
Det finns många sorts krig runt
varje människa. På bråkdelen av en
sekund har vi bedömt en människa
första gången vid ett möte. Är hon på
min sida eller farlig? Är vi vinnare eller
förlorare.
Girighet är en dödsynd. Men girighet och rofferi kan till och med
beundras av oss i fanklubben eller i
hovet. Att marknadsföra sig själv med
falsk blygsamhet är onödigt när det nu
finns Facebook.
Och ondska vad är det? Är det
hämnd, revansch, makt eller bara dårskap. Eller är det bara brist på kärlek?
Störst av allt är kärleken. Störst av
allt är att ge låter bra, men störst av allt
är att ta för sig kan också duga. Alla är
sig själva närmast. Den som känner sig
själv känner också andra eftersom vi
alla är människor.
Nu är det Charles Darwin och
evolutionen som är korrekt och alla
gamla sanningar om skapelsen som
kommer på skam.
Tack och lov har vi nu lagar mot
diskriminering av religion, ursprung –
hudfärg – utseende, kön, sexuell läggning och ålder. Men så har vi det där
med lönsamhet, tillväxt, idrott och
andra heliga ting som går före allt
detta inklusive vår miljö.
Vi vet inte när vi skall dra vår sista
suck. Fortfarande i övre medelåldern
tror vi att snart är vi på topp igen. Men
att se varje dag som ett avsked är
antagligen realistiskt men inte särskilt
hoppfullt.
För nästa generationer kan mycket
bli bättre. Ordet segrar i långa loppet
över intolerans och terror. I vår upplysta tid kan allt bli bättre även om
mörker här och var fortfarande försöker göra sig gällande.
Men de existentiella frågorna kvarstår trots alla framsteg och att hitta
meningen med vårt korta liv har försökts av många tänkare.
Religionerna som lovar evigt liv har
här triumf på hand. Att de sedan bekämpar varandra och förtycker oss
med avgifter, makt och intolerans är
vårt pris för evigt liv i paradiset. Och
när djävulen blir gammal blir han
religiös är ett talesätt. Men det gäller
inte oss som är starka och upplysta
eller hur? Men om vi kan få förlåtelse
för våra synder, så kanske är det värt att
bli troende …?
Miljöfrågor blir nu allt svårare att
bordlägga och vilken framtid får våra
barn och barnbarn om välden blir än
mer förgiftad? Många vill tro att ny teknik kan ersätta det fossila samhället vi
lever i nu, men de finanskriser som vi
är vana vid kanske kommer att bli bara
förnamnet till vad som kamma skall
när oljan stängs.
– Jag måste måla, sa Winston Churchill.
– Annars kommer svarta hunden.
Eller som någon sa att skapa är
att leva f lera gånger. De författare,
kompositörer, vetenskapsmän och
konstnärer som blir klassiska får ett
slags evigt liv men för oss andra gäller;
En liten tid vi leva här med mycket
möda och stort besvär.
Hej tomtegubbar låt oss lustiga vara.
Det outsagda – ja nu blev det sagt.
TEXT: LARS HETTA
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
13
FÅR DU
KANSKE
EN
VINTERAFTON
INLEDS
MED
ELD
ANEMISK
SIN TYSTA GÅR
MÅNEN I
DIKTEN
HEMSÖKT
SLÅ EN
HÖG
BOLL
LEWIS
LEJON
ÄR
LJUS
ELLER
SVART
BUFO
BUFO
DEN
BLIR INMATAD
GÖR
OBAMAS
ORD
TUNGT
HADE
VERKAN
HÄST
FÖR
LITEN
HÅLLIT
FÖR
SANT
VAKTAT
BOSKAP
DOM I
NORGE
ETT KAN
2010
KANSKE
KRYSSET MEDALJMETALL
VARA
STAT
MED NYA
GUINEA
TUGGADE BABS
I REKSNARLIK LAMEN
KAN VÄL
KILTEN
VARA
PARTI
FÖRE
EN
DOCKA
ELEV
RÄCKA
LÄNGDMÅTT
GLASSORT I
HALLAND
FIXAR
EN SOM
KAN DETSAMMA
SÅ BÖRJAR EN
LINA
SANDELLPSALM
SKAPAR
VI TILLSAMMANS
MESIG
LÄTTTUGGAT
FÖR
VÅRA
BÄSTA
MOTORKLUBB
KUF
UTE
LANDSKAP
VARA I
DAGSFORM
BISKVIN
VINGRESE
S
L
Ö
GREJ
PSALMEN
DIG VARE LOV,
O JESUS KRIST,
SOM MÄNSKA BLEV ,
DOCK UTAN BRIST.
FARA
I
LADA
S
K
Y
M
F
TAS
AV
BANAN
STÖDGRUPP
BÖR
VARA
SKÄRPT
INTE
SOM
ANDRA
JOK
F04
S
K
Ä
R
Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, KYRKGATAN 30, 961 34 BODEN senast 14 februari.
De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras
i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig eller hur?
Namn: ________________________________________________________________________________
Adress ___________________________________________________________ Postnr:__________________________________________
14
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
Änglarna dansar i livets träd
Det berättas att träden ville skänka något till Jesusbarnet.
Dadelpalmen skänkte sina dadlar, cederträdet sin sav och
olivträdet sina oliver. Granen hade inget att skänka utom
sig själv. Jungfru Maria fann en lösning och hängde upp de
andra trädens gåvor i granen, som blev så lycklig över
hedersuppdraget att den strålade som fylld av ljus.
des ett ljus för varje dag som gått, tills
man på julafton hade 24 tända ljus i granen. Ljusen symboliserar såväl hopp
och glädje som Jesus som sa:
– Jag är världens ljus, den som följer
mig ska inte vandra i mörker utan ha
livets ljus.
Granen representerar numera livets
träd i Paradiset och fungerar som symbol för Kristus själv som är givaren av
det nya livet och som förebådas av livets
träd.
Mitt i trädgården stod livets träd och
trädet som ger kunskap om gott och
ont – 1 Moseboks andra kapitel, vers 9.
Äldsta julgransprydnader
Vilka som är de allra äldsta julgransprydnaderna är så svårt att avgöra att
förstaplaceringen får delas av Jakobsstegen och toppstjärnan. Stegen hör
samman med berättelsen om Jakobs
dröm i Betel. Han såg enligt kapitel 28
i första Moseboken en stege vara rest
på jorden, och dess övre ände räckte
upp till himmelen, och Guds änglar
steg upp och ned på den. Ursprungligen stod en stege mellan himlen och
jorden i paradiset och Gud och människa hade ständig förbindelse med
varandra, men den gick förlorad i syndafallet.
Stjärnan är naturligtvis den stjärna
som stjärntydarna följde under sin färd
mot Betlehem.
ursprungligen var julträdet en
hednisk tradition. Vid vintersolståndet,
årets kortaste dag, dekorerade druiderna under högtidliga former ett julträd.
För att vinna hedningarna till kristendomen så anammades traditionen med
julträdet av de kristna prästerna.
Tidigt var granen ett heligt träd i
Norden, inte bara vid midvinter utan
året om. Särskilt granen var vintersolståndets träd, som pryddes och gavs
offer och sedan brändes upp för att
garantera en bra början på det nya solåret. Det berättas hur en kristen missionär gav sig till att hugga ner ett gammalt
asatempel, vilket svenskarna lugnt åsåg.
När han däremot började ge sig på en
närstående gran tröt deras tålamod.
Där höll gudarna till...
Gröna träd året runt
Under medeltidens senare del började
tyskar och skandinaver ta in åretruntgröna träd i husen som en symbol för
längtan efter att våren skulle komma.
Julträdet smyckades med kakor, nötter
och godis. Anledningen till den tidens
pynt kommer av en legend som härrör
från den sena aftonen då Jesusbarnet
föddes.
Utanför staden, i närheten av herdarna som vaktade sina får, stod några
träd. Ett av träden stod så till, att det
kunde se hela miraklet inne i staden. I
samma ögonblick som det lilla gossebarnet föddes slog alla träden ut i full
blom och trots att inget av dem var fruktträd så översållades de med underbara
frukter. Gud som förstod trädens glädje
lät julträden, för all framtid, stå gröna
hela vintern. Men frukter, blommor och
annat pynt måste vi själva klä dem med.
Ängladans och Jakobs stege
Prästerna såg länge enbart till julträdets
hedniska förflutna och det dröjde bra
länge innan den första granen släpptes
in i någon kyrka i vårt avlånga land. Så
småningom fick den ändå komma in
och då som adventsträd.
Adventsträdet stod inne i kyrkan
från den 1 december. Varje söndag tän-
Fler prydnader
Under 1800-talet tillkom Guds sändebud, änglarna. De hängdes fritt i granen
för att värmen skulle få dem att röra på
sig eller så lät man dem klättra i stegen.
När vi dansar runt granen så gör vi det
tillsammans med änglarna.
De vanligaste färgerna på pyntet var
rött, vitt, blått och grönt. Man hade rött
då det är livets färg. Det vita står, inom
kyrkan, för glädje och fest medan blått
är sanningens och vishetens färg. Grönt
symboliserar Guds godhet i all evighet
– något som julträden utanför Betlehem
säkert håller med om. Som om det inte
räckte så ansåg man att grönt stod för
hälsa. Smyckade man med gröna växter under nyårshelgen så förde man
hälsa till hemmet.
Den danske författaren Hans
Christian Andersen står som upphovsman till det f lätade julhjärtat. Detta
hjärta har till och med fått en egen dag
– åtminstone i Danmark. Den 23
december är det julhjärtats dag.
Kärt barn har många namn
Det berättas, att redan för 300 år sedan
använde man glaspärlor för att dekorera
sitt julträd. Utvecklingen framskred och
i Tyskland lärde man sig att blåsa stora
glaskulor. Pärlor symboliserar Guds
ord, dopet och bönen.
Julgranskulor, så heter de åtminstone
upp till Sundsvall. Sedan tar, sägs det,
benämningen ”pumla” vid. Pumla är
dock mycket mer än enbart julgranskulor. Ordet kan användas för flöten i glas
till fisknät och om allehanda ihåliga och
sfäriskt formade föremål. Det fanns en
kaffebryggare vid namn Don Pedro –
den var en sann pumla. För att krångla
till det lite så sade man ”pombla” i 1700talets Västerbotten. Än i våra dagar används pombla om ett runt märke som
sätts i början och slutet av ett utlagt nät.
I Bureå betecknar ordet ”pommel”
något runt. Som exempel nämns julgranspommel. I pitemålet uppges
”påombeln” betyda att något är stort
och runt, till exempel en lampkupa.
Ordet ”polla” är belagt från Norrfjärden och ytterligare några byar i Luleås
närhet med innebörden kula,
julgransprydnad av rund fason, såpbubbla. Den vanligaste betydelsen hos
polla är annars bubbla i vatten och från
vattenbubblan är steget inte långt till en
skimrande julgranskula.
… och medan vi beundrar vår vackert utsmyckade julgran, kan vi äta av vår
Stolle. Stolle är ursprungligen en tysk
fruktkaka som med sitt utseende symboliserar det lindade Jesusbarnet. Dess
innehåll ska erinra om de gåvor som
Jesusbarnet fick av de tillresta stjärntydarna.
TEXT: LOTTIE RASMUSSON
kyrkguide
Jakobsstegen som pyssel görs av ett smidigt papper som
har färg på båda sidorna. Vackrast är det med guldpapper.
Pappret som ska vara cirka 9 x 49 cm, viks på längden i 3 delar. Med 1 cm mellanrum
klipps hack, varannan gång från höger och varannan gång från vänster. Pappret
vecklas sedan ut försiktigt. Håll fast upptill och drag nertill så blir det en ”stege”.
Häng dekorationen lodrätt genom att fästa den varsamt i övre och nedre kanten.
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
15
Delar av julkrubban i Överluleå kyrka.
Vad står julen för?
Julen står för dörren.
Vad står julen för?
Vad står du för, inför julen?
För några år sedan läste jag en serie bestående av
två rutor.
I den första rutan öppnar sonen i familjen en
julklapp som innehåller det allra senaste, våldsammaste TV-spelet. Sonen säger jublande:
– Det HÄR är vad julen handlar om!
I ruta två är familjen på väg ut genom dörren, mamman med bestämd min och sonen som förvånat
säger:
– Kyrkan? Nu? Vad får dig att tro att de ens har öppet
en sån här dag?
Affärerna fylls med julpynt och varje veckotidning
med självaktning har inte längre bara ett specialnummer om julen utan t.o.m. en hel tidning som bara
tillägnas julen.
Reportagen är ganska stereotypa: Hur man skall
undvika julstressen. Hur man skall fira jul när man tillhör en styvfamilj. Måste man jäkta runt till alla släktingar – även dem man inte träffar annars? Hur man
lagar julmaten bäst, bakar bäst, julshoppar effektivast.
Motsägelsefullt
Jag upplever det hela väldigt motsägelsefullt.
Å ena sidan skall vi undvika julstressen. Å andra
sidan skall hemmet pyntas mer än förra året.
16
Kyrkfönstret nr 4 • 2010
Å ena sidan tipsas det om färdigköpt julmat. Å
andra sidan visas underbara bilder på ett julbord där
allt är hemlagat.
Å ena sidan uppmanas vi att inte lägga ner för
mycket pengar på julklappar. Å andra sidan fylls sidorna med lockande ting att ge bort i julklapp – och
det som visas är inte alltid billigt.
Jag tycker själv mycket om att ”frossa” i jultidningar
och det är inte de enskilda tidningarna jag känner
skepticism emot utan mot hela försäljningsapparaten
som startar upp varje jul.
Det är inget fel att tycka om julklappar, julmat, julpynt och allt annat som hör julen till – julen är för
många en underbar högtid. Men jag tror att vi måste
hålla ögonen öppna, så att inte kommersialism, konsumism och jäkt blir vår jul. Välj din egen jul!
Vad står du för, inför julen?
Jag ville vara i Betlehem och se vad herdarna såg;
se grottan, djuren och allra helst se krubban där Jesus
låg.
Han föddes fattig i hemlighet och himlen fylldes av
sång;
för himlen visste att han var Gud och mänska på en
gång.
Gud kommer underifrån med kärlek och ödmjukhet och vill – åh vad han vill! – bli älskad av oss. Detta är
julens budskap.
Julen står för dörren.
Välkommen till jultidens gudstjänster!
TEXT: PRÄST-ANNA
Kort om Anna Grenholm,
förste komminister.
Familj: Stor och härligt bullrig med barn,
bonusbarn och bonusbarnbarn.
Läser just nu: ”Niceville” om rasmotsättningarna i Södra USA på 60-talet.
Senast sedda film: ”Möt familjen Jones” om
hur långt företag kan gå för att göra reklam för
sina produkter.
Favorit på julbordet: Gravad lax. Jag äter pinsamt stora mängder.
(ur bönboken, tradition och liv)
Det här vet inte alla: Är urbra på att busvissla.
Gud blir människa och föds här hos oss. Mitt i vår
värld. Jesus är Gud själv på jorden.