1. No category

1
Ortnamn inom Gåsborns VVO
Namnen på alla platser inom jaktområdet kan vara svårt att lära sig för utsocknes jägare.
Följande utgör ett försök att lista alla namn, historiska och nutida, såväl officiella som
inofficiella. I en del fall anges förklaringar till namnet.
Gåsborn
Namnet Gåsborns äldsta skriftliga belägg härrör från 1566. Gås- kommer från vildgäss.
Efterledet –born betyder ’passage mellan eller utmed vatten’, här med syftning på landremsan
mellan Bjursjön och Gåstjärn. Redan år 1560 omtalas bland bergsmännen i Yngshyttan en
”Börger på Gåsaklint”, den äldste ”gåsbôring” som vi vet namnet på. År 1560 och 1570 fanns
en Ivar Börjesson i torpet Gåsborn.
Gåsborns första kyrka (eller kapell) byggdes 1652. I början reste präster till kapellet i Gåsborn
från Filipstad. 1692 fick man egen präst i Gåsborn och bildade egen socken 1693, innan dess
hade man tillhört Färnebo socken. Gåsborns socken delades 1786, då Rämmen fick egen
kyrka och bildade egen socken.
Hyttor
Inom Gåsborns socken fanns flera hyttor: Gåsbornshyttan, Örlingshyttan,
Långbansändehyttan, Älvsjöhyttan och Gustafsströms hytta (senare Gustafsströms bruk).
(Innan Rämmen bröt sig ur fanns dessutom Darlkarlsjöhyttan och Näsrämshyttan inom
Gåsborns socken.) Inom den ursprungliga Gåsbornshyttan tillkom även en kopparhytta i
Stjärnfors som drevs 1706-1720. Dessutom fanns 3 hammare i Gåsborns socken:
Gustafsström, Eriksdal och Örling.
Gåsbornshyttan nämns första gången i skrift 1584 och torde ha anlagts c:a 1580.
Gåsbornshyttan var en så kallad hel hytta, bestående av 16 hela delar. (Långbansändehyttan
och Örlingshyttan var ½ hyttor, bestående av 8 hela delar.) Hyttan lär från början ha legat
längre söderut, men flyttades 1674 efter bråk med Hällefors silververk om skogstillgångarna.
Som de flesta hyttor anlades den vid ett mindre vattendrag (Hyttälven), så att man kunde
använda vattenkraft för att driva bälgarna. År 1835 ombyggdes hyttan till stenmasugn. 1866
blåstes hyttan ned för sista gången.
De hela hyttdelarna, eller delar av dem, bytte ofta ägare, de såldes och köptes. Då hyttan
skulle börja användas på våren, skulle man för varje hel del bidra med 4 uppsättningar kol till
uppvärmningen (varje uppsättning kol bestod av 4 korgar, varje korg av tre tunnor à 150 liter).
Till uppvärmningen gick det alltså åt 256 korgar kol.
Under uppvärmningen tillförde men gradvis malm, även mängden malm man fick bidra med
avgjordes av hur stor del man ägde i hyttan. Det järn som då erhölls delades upp bland
hyttlaget efter deras andelar, det kallades för ”hopabruk”. Först undantog man dock så mycket
järn, som ansågs behövas för att bekosta gemensamma utgifter. Efter uppvärmningsfasen
blåste varje hyttedelägare enskilt, turordningen avgjordes genom lottdragning. Man fick då
tillsätta en bestämd mängd kol och malm därefter, senare började man om i omvänd ordning.
Under 1820-talet var hyttan i Gåsborn igång (blåstes) c:a 160 dygn per år, och årligen
producerades c:a 450 ton tackjärn.
Begreppet korg användes även som ett begrepp för delägarskap i hyttan, det vanliga och så
även i Gåsborn var att det gick fyra korgar på en sextondel, alltså kunde hela hyttelaget
ägarmässigt indelas i 64 korgar.
År 1976 ansågs att Gåsborn utgjorde den mest homogena, sammanhållna och välbevarade
hyttbyn i Värmlands län.
2
Bergsmän, bergsbruk och skog
När hytta bildades fick man 6 års skattefrihet. Bergsmän var skyldiga att driva bergsbruk och
betala skatt (tionde) på tackjärn, men fick samtidigt förmåner. En viktig förmån var att man
slapp att själv vara soldat eller betala för krigsmän, utom i undantagsfall. Bergsmännen hade
på sina kronohemman en lagstadgad besittningsrätt som gick i arv. Om ingen arvinge kunde ta
över fick bergsmanshemmanet säljas endast till personer tillhörande bergsmansståndet. Man
hade fri marknad varje lördag. Som bergsman var man skyldig att delta i hyttlag, som utsåg
hyttfogde och höll hyttstämma. Blåsningstider i hyttan skulle fördelas, protokoll och
räkenskaper föras, och rapport lämnas till bergmästaren. Hyttlaget avlönade präst och
klockare, och fick ordna ved till kyrka, skola och prästgård. Hyttlaget administrerade även
skol- och fattigrotar.
De som ägde stora andelar i hyttorna tyckte det blev för simpelt att kallas bergsmän, och de
kallade sig gärna bergsbruksidkare i stället. Även i Gåsborn har det funnits flera
bergsbruksidkare, ex Joachim Berg, Lars Jernberg med sönerna Samuel och Sven, Nils Ek,
Jan Noréus och Jan Ekman. Redan tidigt hade man på typiska bergsmanshemman ”normal”
djurhållning, men man odlade minimalt med säd.
År 1651 fanns 8 bergsmän i Gåsbornshyttan. År 1703 noterades på Bergius karta att det fanns
23 bergsmän i Gåsborn ”boende här och där” och nästan ingen skog. Vid storskiftet 1778
fanns 14 bergsmän i Gåsborn, de hade ingen storskog men däremot bra ungskog. Eftersom det
inte fanns några stora träd, fick bräder till byggnation importeras från Fryksdalen och västra
Dalarna.
Det gick åt mycket skog i bergshanteringen. Då hyttorna började byggas upp, blev det snart
(år 1647) förbud för finnarnas svedjebruk, det gällde att vara sparsam med skogen. I 1734 års
”skogsordning” förbjöds allt svedjande i bergslagen. Vid gruvorna bröts järnmalm och kalk
med ”tillmakning”, då man gjorde berget sprött med vedeldar. Malmen grovfördelades sedan i
knytnävsstora bitar och rostades i rostgropar eller rostugnar, då malmen värmdes upp och blev
fri från svavel och andra oönskade ämnen med hjälp av vedbrasor. Därefter krossades
(bokades) malmen till mindre bitar innan den var färdig för masugnen. Vid
tackjärnsframställning i masugn åtgick stora mängder träkol. Det blev brist på och slagsmål
om skogen i bergslagen. Det var den skogsareal man ägde, som utgjorde grund för hur stor
andel man hade i hyttan, malm kunde alltid köpas men det var värre med ved och kol. I
föregående kapitel angavs att Gåsbornshyttan ägarmässigt indelades i 64 korgar, enligt
tidningsuppgift från Gustav Aronsson 1983 så motsvarade en korg c:a 55 hektar skog. Under
mitten av 1700-talet påbörjades gruvbrytning med krut i bergslagen, det var dubbelt så dyrt
som tillmakning, men man hade inget val pga skogsbristen. Nitroglycerin kom 1860 och
dynamit 1900. Under 1700-talet påbörjades också en rationalisering, då flera mindre hyttor
och hammare fick läggas ner.
Även i hamrarna krävdes tillgång på kol, tackjärnet måste smältas innan det kunde smidas till
stångjärn. För att spara skog infördes starka restriktioner för hamrarna, det var svårt att över
huvud taget få tillstånd att anlägga hammare och hamrarna hade ett tak för hur mycket de fick
producera. Hamrar anlades oftast utanför bergslagen dit tackjärnet fick forslas. Det var trots
allt billigare att frakta tackjärn än malm.
Förutom bergsmanshemman fanns bergsskattetorp, dessa var skattlagda kronotorp med
samma besittningsrätt som för bergsmännen, men dessa torpare hade inget med bergsbruk och
hyttlag att göra.
Kvinnorna i bergslagen hjälpte till med kolning, körsysslor och gruvarbete. De hade sällan tid
att väva och sy, utan kläder och linne köptes ofta av västgötaknallar.
Bergsmännen fick ”lön” en gång om året då järnet blev sålt. För att klara uppehället handlade
de flesta bergsmän under tiden på kredit. Detta kallades förlag. En del handlade för mycket på
kredit, och när inkomsterna från järnet ej räckte till fick en del lämna sina bergsmansgårdar
3
(personlig konkurs). Detta förlagssystem medförde att alla bergsmän i Örlingshyttan gick i
konkurs 1738.
På karta från 1703 anges 4 stycken kvarnar inom nuvarande Gåsborns VVO. En kvarn fanns
vid Kvarnen, en kvarn fanns i Lullersbäcken (Kiämpefors kvarn), och två kvarnar fanns i
kyrkbyn. Den ena av kvarnarna i kyrkbyn fanns i Hyttälven, den andra är oklart om också den
fanns i Hyttälven eller i Gåstjärnsbäcken. Kiämpefors kvarn var troligen en gårdskvarn till det
närliggande Bjursjöhöjden. Bjursjöhöjden var ett av de allra äldsta boställena i Gåsborns
socken.
Markskifte
Storskifte genomfördes i Gåsbornshyttan 1776-1779. Marken fördelades då mellan
hyttdelägarna, och man hade förstås även skiften norr om nuvarande viltvårdsområde. Mossar
och bergsområden (Skallbergen-Gåsklinten) lämnades dock utanför skiftet. På 1890-talet
genomfördes kompletterande skifte, då Skallbergen-Klinten delas upp i ett stort antal skiften i
väst-östlig riktning, men som blev hopplöst smala i nord-sydlig riktning. De flesta av dessa
remsor har nu försvunnit efter ägarbyten, men enstaka remsa finns fortfarande kvar. Mossarna
fördelades också men några (Arvidsmossen och Gyltmossen) lämnades kvar samfällda för
dytag, och dessa mossar är fortfarande samfällda. Dytag innebar en slitsam process, då
mossen grävdes upp, torkades och forslades hem. Det finfördelades till torvströ. Torvströ
användes som golvtäckning i ladugården och/eller som gödsel.
Gränser och gränsmarkeringar
Gränser mellan olika markområden var inte så viktigt på svedjefinnarnas tid, då det fanns gott
om plats för alla att bruka marken där de ville. När hyttorna började anläggas, blev tillgången
på mark och skog allt viktigare och gränser mellan olika hyttor fastställdes, ibland efter
långdragna stridigheter. Som gränsmarkeringar användes ofta högt liggande och väl synliga
kännemärken, exempelvis det stora flyttblocket på toppen av Vintersjöhöjden. På andra
platser, ofta i höjdlägen, anlades stenrösen. Ibland var det flera hundratals meter till nästa
röse. Mellan dessa rösen användes ofta den raka siktlinjen (”linea recta”) som gräns och här
markerades gränsen med upphuggna rågångar. Ibland användes vattendrag som gräns,
exempelvis utgör Lullersbäcken gräns mellan Gåsbornshyttan och Örling. Ett fint välbevarat
stenröse finns på Råkullen som gränsmarkering mot Långbanshyttan, detta röse är mer än 300
år gammalt. Närmaste röse norrut från Råkullen skall ligga på höjden där Fortifikationen idag
har sin anläggning. En del rösen som beskrevs på kartor från 1700-talet, verkar tyvärr ha
försvunnit. Jag har förgäves letat efter rösen som skall finnas på Billingkullen och strax öster
om Högbergsgruvan.
Gruvor och gruvhål inom Gåsborns VVO
När det gäller olika gruvor råder det begreppsförvirring mellan olika kartor och olika skrivna
källor. En del gruvor har också bytt namn. Jag har försökt sammanställa uppgifterna så gott
jag kunnat, årtalen anger ”säkra” brytningsår. De olika gruvorna bröts med oregelbundna
intervaller, beroende på konjunkturer och malmtillgång i övrigt. Det var vanligt att malm till
Gåsbornshyttan och Örlingshyttan köptes från Persberg. Från början bröt bergsmännen sin
malm själva, men senare anställdes gruvfolk. År 1805 levde 50 personer i Gåsbornshyttan av
gruvarbete.
- Hammarsmedsgruvan: 2 gruvhål, järnmalm.
- Limgruvan: i kyrkbyn fanns ett kalkstensbrott med fem dagbrott.
- Andersgruvorna (Andersbergsgruvorna): Tre gruvhål. Har brutits i olika perioder 18231918.
4
- Limgruvan (Gustavsgruvan): gruvområde med sju gruvhål vid den tidigare
kraftledningsgatan norr om Hälleforsvägen. Har brutits i olika perioder 1765-1913.
Kalkblandad järnmalm. Här fanns ett minst 118 meter långt sluttande gruvschakt som blev
försett med rälsbana. Här låg även Lilla Limgruvan (1725-). Detta ”Limgruvområde” skall
inte förväxlas med kalkgruvan i kyrkbyn, vilken också kallas för Limgruvan.
- Gruvfält vid gränsen mot Örling: detta fält består av 10-11 närliggande gruvområden med
flera gruvhål och skärpningar, och som fortsätter in på Örlingsmarken, men malmen har nog
alltid tillhört Gåsbornshyttan. Vilka gruvor som är vilka, har jag inte lyckats reda ut. Gruvan
närmast öster om Limgruvområdet är säkerligen Västra Högbersgruvan (Jakob Persgruvan)
(1767-1888). Ett jaktpass på Hälleforslinjen ligger på en varphög som torde tillhöra
Änggruvan (1882-83). Dessutom finns här bl a Högbergsgruvan (1729-1823), Nedre
Högbergsgruvan (1823-), Nya Mossgruvan (1888-90) och Hallgruvan. På storskifteskartan
anges att det fanns ett gränsröse mot Örling på östsidan av Högbergsgruvan. I detta gruvfält
och Limgruvan bröts 16000 ton malm 1881-90.
- Utmed Hälleforsvägen på Örlingsmarken finns två gruvområden, Stålmalms- och
Igelströmsgruvan, som tillsammans kallas Gåsborns mangangruvor. Dessa har brutits av och
till 1607-1919. Åren 1917-18 bröts här 1500 ton manganhaltig järnmalm.
- Kvarngruvan: försöksbrytning 1917-18. Ett dagbrott för koppar/järn på västsidan av
Hundhalludden.
- Dessutom finns gruvhål vid Tvärälven/Vintersjöhöjden och vid jaktgränsen norr om
Kvarnen (kopparmalm) och 300m öster om Råkulltjärnen (kopparmalm).
Vägar
Fram till långt in på 1800-talet fanns inga egentliga vägar, utan det rörde sig om gångstigar
och i bästa fall klövjevägar. Alla tunga transporter gjordes vintertid då det var tjäle i marken
och sjöisarna bar. Den tidens största risk för trafikolyckor var drunkning, då särskilt vårisarna
var förrädiska.
Gravendalsvägen var en gammal klövjeväg, som bl a användes för järntransporter från
Gravendals bruk till Filipstad. Denna väg gick genom Gåsborn, delar av den finns kvar som
en rösad hålväg mellan Kvarnen och Tvärälven, den går rakt över Hundhallberget. I början på
1800-talet var det den enda ”landsväg” som ledde till och från Gåsborn; LångbanGåsbornshyttan-Tvärälven. På Tvärälvens norra sida fanns en vägkorsning, med en väg vidare
nordost mot Gravendal, en annan väg gick öster om Mögreven via Klockartorpet till Gräsåsen
och vidare till Säfsen.
På 1880-talet byggdes ny väg till Långban, det är den grusväg som går via Råkullen, och som
nu kallas ”gamla Långbansvägen”. Strax därefter byggdes väg norrut väster om Mögreven.
Nuvarande Långbansvägen byggdes 1962.
Landsväg till Örling, Örlingsvägen, byggdes som nödhjälpsarbete 1921-23 och man använde
då först den gamla Sinnerbron som anlagts strax innan. Innan dess fanns två möjligheter att ta
sig till Örling, antingen via Flottbron och vidare österut ungefär mitt emellan Limgruvan och
nuvarande landsväg, eller via Hammarbron förbi Hyttsjöns västra del och vidare mot nordost.
På 1920-talet byggdes även Höjdvägen. Efter avtagsvägen mot Östra höjden kallas
fortsättningen av Höjdvägen för Gyltmossvägen.
Flottbron över Bjursjön har funnits i ”hundratals år”. Den fanns kvar fram till 1930-talet. och
utgjorde länge den viktigaste vägen mellan Östra höjden och kyrkbyn, alternativet var att ta
sig över Hammarbron.
Den ursprungliga Pihlvägen utgick från området vid Klintgården, öster om Lindenäsängen,
förbi Arvids mosse och vidare över Åshöjden och Römosshöjden. Detta var snarast en
kyrkstig för de som bodde i Rämmen innan de bildade egen församling. Vägen är troligen
uppkallad efter brukspatron Pihl vid Lesjöfors. I slutet på 1800-talet vallfärdade folk till den
5
hälsobringande Römosskällan (Hubertakällan) nordväst om Römossen, möjligen använde
man då den gamla Pihlvägen för att ta sig dit(?). Den nuvarande Pilvägen byggdes 1969. En
förlängning på Pilvägen, ”Stens väg”, byggdes 2004.
Från hösten 1949 till hösten 1950 byggdes vägen till Prästfallet, Baggkullvägen. Innan dess
fanns en slingrande ”körväg” från kyrkbyn via Baggkullen och Prästfallet, och vägen slutade
vid Tvärmosstorpet. Högre upp i sluttningen mot Klinten gick en ”körväg” från kyrkbyn förbi
Baggtjärn, via Blybåtstorpet och vidare söderut förbi Klintfallet ända till Klockarfallet.
Norrut från Råkullen går Fortifikationsvägen, även kallad Hemliga vägen. Byggdes kring
1980(?).
Götas väg är en skogsbilväg norr om Tvärmossen. Byggdes 1974(?).
Andra vägar är ex Brasvägen byggd 1996, och Hallgrens väg som går mellan Hagby och
Långbansvägen. Kring år 1999 byggdes en skogsbilväg mitt emot lilla Billingkullen, denna
väg kallas Nybörjervägen efter vägbyggare Börje Bjur.
År 2009 byggdes skogsbilväg från vägen strax väster om Smackhålet, den nya vägen följer
ungefär jakt- och hyttgränsen upp mot Långkärret väster om Skallbergen.
Gåsborns VVO
Gåsborns viltvårdsområde omfattar den södra delen av den ursprungliga Gåsbornshyttan och
har en yta på 2660 hektar. Sydgränsen går mot Saxåhyttan i Färnebo socken. Västgränsen går
huvudsakligen mot Långbanshyttan i Färnebo socken, den norra delen av västgränsen går
dock mot Långbansändehyttan. Östgränsen följer i stort gränsen mot Örlingshyttan.
Nordgränsen skär av den ursprungliga Gåsbornshyttan ungefär på mitten.
ORTNAMN
Följande hänvisningar används:
Fk 2006: namnet finns med på lantmäteriets fastighetskarta år 2006.
Gbh (nr): hänvisning till Folk och gårdar i Gåsborn.
Hk 1896: namnet finns på häradskartan.
Jakt: så vitt känt används namnet bara inom jaktlaget.
EJ/EA: namnet kommer från Erik Jonsson och Elof Aronsson, se under Källor.
SS 1779: Karta över storskiftet i Gåsborn, skiftet fastställdes 1779. Namnen finns antingen på
kartan eller är nämnda i beskrivningen till skiftet.
Agen (Fk 2006): Bjursjöns norra ände. Agen är ett dialektalt ord som betyder ’utvidgning av
ett vattendrag’.
Alsterfalks (Gbh 113)
Andersgruvorna (Fk 2006)
Aronssons (Gbh 92)
Arvidsmossen (Fk 2006)
August Jons (Jonsgården)(Gbh 85)
August Jons brukning: skogsrep sydväst om Lillklinten.
Baggkullberget (Fk 2006)
Baggkullen (Fk 2006): efter personnamnet Bagge, på 1600-talet fanns en bergsman Bagge i
Gåsbornshyttan. By med flera fastigheter, från söder till norr: Greta Bjurs (Gbh 8),
Sven Bjurs (Gbh 9), Höks (Gbh 10a), Ströms (Gbh 10b) och Eks (Gbh 11).
Baggkulltjärnen (Fk 2006)
Baggkullvägen: se avsnitt om vägar.
Baggkullåsen (EJ/EA): norr om Baggkulltjärnen utmed gränsen mot Örling.
Baggtjärnen (Fk 2006)
Barbro Bergquists (Gbh 108)
6
Bekännelsebotten (jakt): en kolbotten norr om Lindbergsrutan, där en jägare fick erkänna att
han olovligen skjutit en älgkalv.
Bergmans: se Hagarna.
Billingkullen (Fk 2006): namnet kommer av ett gammalt ord för tvilling, då syftande på
Billingkullen och Lilla Billingkullen.
Billingkullbäcken: bildas från Tjurdrågen och rinner så småningom ut i Saxen.
Billocktjärnen (Fk 2006): namnet kommer troligen från vallonsläkten Billock, exempelvis
blev en Johan Bijlock delägare i Örlingshyttan 1661, och samme man fanns även i
Långbanshyttan 1678. På den gamla Långbansvägen fanns en Billockbacke, och i
Långbanssjön finns en Billockvik.
Bjursjön (Fk 2006)
Bjursjöån: ett namn som lantmäteriet använt för Sinnerbroälven på mitten av 1900-talet. Detta
namn har nog aldrig använts av lokalbefolkningen och numera använder lantmäteriet
namnet Sinnerbroälven.
Bjursjöälven (Bergius 1703): ett äldre namn på Sinnerbroälven.
Bjurtjärn (Hk 1896): äldre namn på Baggkulltjärnen.
Björnbotten: en kolbotten vid gränsen mot Saxån, mitt emellan Billingkullen och
Puttermossen. Här stötte man på björn på 1800-talet, det sista björnmötet i Gåsborn
fram till våra dagar (meddelat av Sven Bjur).
Björnfallet (EJ/EA): precis vid jaktgränsen nordväst om Norrströmsmossen.
Blanktorpet: se Storbrotorpet.
Blocktjärn (Hk 1896): Billocktjärnen.
Blybotorpet (Gbh 29): nuvarande Blybotorpet har nyanlagts av ditflyttade byggnader. Inte
långt därifrån har Blybåtstorpet en gång legat, troligen var det någon som hette
Blybåt i efternamn.
Blymossen (jakt): en mosse invid Brasan där åtskilliga hagelskott lossats mot en hare. Namnet
är nyskapat 2007.
Bläckviken: vik i Bjursjön. Kommer från dialektord ’nackbläcker’ som betyder näckrosor.
Viken ligger söder om Svartsten på Bjursjöns västsida.
Brotorpet (Gbh 50): vid Tvärälven.
Bröllopsrutan: skogsrep väster om Lilla Billingkullen. Lär ha avverkats i samband med Bengt
Jonssons giftermål.
Båtviken (Fk 2006): vik i Bjursjön. Har tidigare kallats Lilla Jåssviken och dessförinnan
Vålsviken.
Bondvarsfallet (Hk 1896): vid Klockartorp.
Brasa: plats väster om skallbergen, ungefär 200 meter öster om Brasvägens vändplan. Enligt
ryktet var detta en plats där man tidigare samlats och tänt brasor.
Brasvägen: se avsnitt om vägar.
Bullerbacken: backen från Sinnerbroälven upp mot kyrkbyn. Troligen fått sitt namn efter stora
stenar (bullerstenar).
Bullerstenen: en sten i södra delen av Bjursjön.
Bäckbotten (EJ/EA): en kolbotten norr om Tjärnänden, söder om Gossen Olles botten.
Bäcken (Fk 2006)(Gh 23): andra namn är Torstorp, Signes och Hytthaget.
Bäcken (Tages)(Gbh 24): bostad uppförd på 1960-talet.
Bäcken: det i dagligt tal använda namnet för Hyttälven.
Centralgaraget: ett garage på Höjden, där Höjdvägen fortsätter i Gyltmossvägen.
Dammbrohagen (Gunnar och Anna-Lisa)(Gbh 65)
Dammen (Kruses)(Gbh 76b)
Dammen vid Gåstjärn: reglerar vattenflödet till Gåstjärnsbäcken och därmed även Hyttälven.
Damm-mossen (SS 1779): mossen söder om Lars skomakares damm.
7
Dansarudden: namnet på den udde där festplatsen Lustigkullen låg.
Dömossen (Fk 2006)
Dömosskullen (Fk 2006)
Enbäcken (Fk 2006):från Gyltmossen till Tvärälven.
Enbäcksgrinden: strax norr om Enbäcksplan.
Enbäcksplan: där vägen från Kvarnen delar sig mot Tvärälven och Vintersjöhöjden. Här finns
en stor vändplan/parkeringsplats.
Ekgården (Gbh 82)
Ekmansskiftet: Långsmalt skogsskifte från Jåssviken över Gyltmossen till gränsen mot
Örling. Norr om Ekmansskiftet ligger den bolagsskog som kallas Parken.
Ekmansstället: se Östra Höjden.
Ekströms (Gbh 104)
Elickastorp (SS 1779): väster om Sinnerbroälven.
Engvalls: se Skogsberg.
Enhols (Gbh 83)
Emils berg: öster om Hagby.
Erik Arvids torp (SS 1779): är omnämnt i skiftesbeskrivningen, men jag har inte lokaliserat
det på kartan.
Erlands backe: en sluttning mellan boställena Tvärälven och Vintersjöhöjden.
Fallet (Fk 2006)(Gbh 116-117): har troligen fått sitt namn efter ett svedjefall.
Fiatorpet: lär ha legat sydväst om Hagarna (Bergmans).
Finskashål (Hk 1896): på häradskartan anges namnet tillhöra en bostad vid Hagby.
Finskashål: ett ”dyhål” vid Hallgrens väg öster om Råkulltjärnen. Enligt legenden har en finsk
kvinna drunknat här.
Fjärhanamossen (SS 1779): den mosse som idag heter Hammargruvmossen. Fjärhane, eller
fjäderhane, är ett gammalt namn för tjädertupp.
Flottbron: bro över Bjursjön med förbindelse mellan Gåsborns hyttbacke och Östra höjden.
Denna väg fanns innan man byggde Sinnerbron.
Forsbergssvängen: en krök i Sinnerbroälven.
Fortifikationen: militär anläggning byggd på 1960-talet.
Fortifikationsvägen: se avsnitt om vägar.
Franska passet (jakt): ett äldre pass öster om Gyltmossen där flera jägare (bland andra en
fransman och undertecknad) bommat på älg och skjutit i träd. Detta pass används
inte längre som tur är.
Fyrby (Fk 2006)(Gbh 60): kallas även Wärners. Dessutom ett Gamla Fyrby (Gbh 61).
Gamla Långbansvägen: se avsnitt om vägar.
Gasaremsan: skämtsamt namn på Baggkullvägens raksträcka förbi Sörgårdarna. Härstammar
från den tid då bröderna Rolf och Börje Bjur framförde fordon med högre hastighet
än de gör idag. Till saken hör att Rolf Bjur har gjort FN-tjänst och varit på
Gazaremsan. Numera passar syftningen bättre på postbilen.
Georgs stuga (Gbh 7): namnet efter Georg Ström, född 1900. Numera friköpt sommarstuga
precis bredvid Prästfallet.
Gossen Olles botten: en kolbotten norr om Tjärnänden och väster om Pilvägen , där enligt
legenden en gosse vid namn Olle omkom när han föll ner i kolmilan.
Gottland (Gbh 105)
Grankullen (Fk 2006)
Grankullrutan: ett skogsskifte som inte ingår i Gåsborns VVO.
Gravendalsvägen: se avsnitt om vägar.
Gruvbotten (EJ/EA): kolbotten nordväst om Ängvikmossen och strax norr om vägen till
Vintersjöhöjden.
8
Grönplan: ett område utmed västra sidan av vägen till Älvsjöhyttan, strax söder om
Svartstenstorpet.
Gyltmossen (Fk 2006): namnet kommer säkerligen från gylta, ’sugga´.
Gyltmossvägen: se avsnitt om vägar.
Gåsborns kyrka: Gåsborn fick sitt första kapell 1652. År 1893 skedde en omfattande
renovering av kyrkan, 1927 brann kyrkan ner till grunden efter överhettning. Ny
kyrka byggdes som brann ner efter åsknedslag 1945. Nuvarande kyrka invigdes
1948.
Gåsbornshyttan (Fk 2006): själva hyttan revs på 1890-talet och materialet användes till kyrkoch brobygge. Efter masugnen fanns på samma plats kvarn, såg och kraftstation.
Gåsbornsklätten: gammalt namn på Gåsklinten (användes av Fernow).
Gåsbornssjön: under början av 1900-talet började Bjursjön ibland kallas för Gåsbornssjön,
men nu använder nog de flesta åter namnet Bjursjön.
Gåsgården (Fk 2006)(Gbh 73)
Gåsklinten (Fk 2006)
Gåstjärnen (Fk 2006)
Gåstjärnsbäcken: bäcken mellan Gåstjärn och Baggtjärn.
Görans hygge: på Göran Anderssons mark sydväst om Prästfallet.
Göta Jonssons (Gbh 84)
Götas hygge: väster om Prästfallet.
Götas väg: se avsnitt om vägar.
Götriks backe: backen mellan Vita gården och Molinders (Götriks, Erics).
Haga (Sven Jernbergs)(Gbh 79)
Hagarna (Fk 2006): bebyggelse utmed Långbansvägen och vägen upp mot Gåsklinten.
Innefattar Hagarna (Bergmans)(Gbh 54), Hagarna (Bern-Fias)(Gbh 55), Hagarna
(Karl Jans-stället) Östra (Gbh 56a), Hagarna (Karl Jans-stället) Västra (Gbh 56b),
Hagarna (Karl Karls)(Gbh 57), Hagarna (Astrid Anderssons)(Gbh 58), Åbergs
sommarställe (Gbh 59).
Hagby (Fk 2006)(Gbh 62): kallas även Hallgrens, här har även funnits en lägenhet som hette
Finskas hål.
Hallgrens väg: se avsnitt om vägar.
Halt-Jakobsviken (Fk 2006): vik i Bjursjön. Vem Halt-Jakob var är okänt. På storskifteskartan
anges namnet vara Jakobsviken, så tydligen var han inte halt på den tiden.
Hallarna: nordöstra delen av ”klintfoten” vid Gåsklinten.
Hammarbron: tidigare bro över Sinnerbroälven vid Hyttsjön.
Hammarbroälven: gammalt namn på södra delen av det vattendrag som nu heter
Sinnerbroälven.
Hammargruvan: gruvområde vid norra änden av Hammargruvmossen.
Hammargruvmossen (Fk 2006)
Hammarsmedsmossen (Fk 2006)
Helmer Olssons (Gbh 106)
Hemliga vägen: se avsnitt om vägar.
Henningway: skämtsamt namn på stickvägen mellan Baggkullvägen och Storbrotorpet.
Namnet är nyskapat av Sven Ericsson.
Henriksborg: se Prästfallet.
Hinken (jakt): jaktpass uppe på Vintersjöhöjden. År 2006 finns här fortfarande en trasig
metallhink på toppen av ett flyttblock.
Hundhallberget (Fk 2006): har tidigare kallats Mögrevshöjden.
Hundhallen: sten i Mögreven nära Hundhalludden.
Hundhalludden (Fk 2006)
9
Husvagnen (jakt): liten parkeringsficka där Gyltmossvägen svänger mot öster. Här fanns
tidigare en husvagn uppställd, som flyttades bort kring 2004. Fortfarande (år 2010)
kallas dock platsen för husvagnen.
Hylspasset (jakt): ett älgpass på Tvärmossen, pass nr 4 år 2007. Här sitter flera tomhylsor i en
tall som minne av lyckade skott på älg. Passet togs ur bruk 2011.
Hyttbacken (Kasern)(Gbh 98): vid Bjursjön där Gåsborns hytta legat.
Hyttbacken (Fk 2006)(Gbh 14): vid Hyttsjön där Örlings hytta låg.
Hytthaget: se Bäcken.
Hyttsjön (Fk 2006)
Hyttälven: bäcken mellan Baggtjärn och Bjursjön. Hyttälven gav vattenkraft till Gåsborns
hytta. Hyttälven kallas i dagligt tal för Bäcken.
Håkans udde: udde i Bjursjön, på östsidan söder om Lustigkulle. Vid storskiftet angavs Håkan
Bergström vara ägare till denna udde, troligen är det han som givit namn åt udden. I
storskiftets originalskrift stavas förnamnet Håka, och en del benämner idag platsen
som Håkas udde.
Högberget: platsen för Högbergsgruvan, ligger på gränsen mot Örling söder om
Änggruvemossen.
Höjden (Hk 1896): äldre namn på Östra höjden.
Höjdvägen: se avsnitt om vägar.
Inga Landströms sommarställe (Gbh 71)
Iverfallet: se Östra Höjden.
Jakobsmossen (Fk 2006)
Jakobstorp (Gbh 33): sydost om Halt-Jakobsviken i Bjursjön. Ingen byggnad kvar.
Jan Anders torp (SS 1779): på platsen för nuvarande Bäcken.
Jan Hindriks-torpet: se Storbrotorpet.
Jannes brukning: ett skogsrep norr om Kvarnen som en gång ägdes av Jan Filip Ekman.
Johan Gustafssons (Viktors)(Gbh 93)
Jåssviken (Fk 2006): vik i Bjursjön. Har tidigare även stavats Giässvik, och troligen har det
fått sitt namn från vildgäss.
Jåssvikgrund (EJ/EA): ett grund i Bjursjön utanför Jåssviken.
Jåssviksplan (jakt): vändplan på skogsbilvägen norr om Jåssviken.
Jåssviksudden: udden väster om Jåssviken i Bjursjön.
Järnbergsgården (Fk 2006): se Östra Höjden.
Jönstjärn: kallades Billocktjärn för på karta från 1703.
Kallkällbäcken (Fk 2006): kommer från Lövmossen och rinner ut i Enbäcken.
Kampkärret: Arvidsmossens förlängning norrut. Troligen fått sitt namn av att en häst gått ner
sig här.
Kajsas stuga (Gbh3): låg bredvid Västra Mosstorpet.
Karl Janssons (Gbh 80b): numera rivet och ersatt av Bengt Olov Anderssons stuga.
Karl och Selma Janssons (Gbh 81)
Karl Pettersas (Stenbocks)(Gbh 76)
Karlambjörtäppa (EJ/EA): vid Kvarnen öster om Kvarnälven.
Karlslund (Fk 2006) (Gbh 47 och Gbh 47b)
Karlslundsängen (EJ/EA): öster om Karlslund.
Karpberget: vid nordvästra delen av Gåstjärn. Avser en lekplats för karpfiskar. Vid
sekelskiftet 18-1900 anlade disponent Tiberg en karpdamm vid Långban, och
samtidigt släpptes några karpar i Gåstjärn. Enligt uppgift har karp fångats (skjutits) i
Gåstjärn. Kanske ett alternativ till älgjakt framöver?
Kartbacksnedda (EJ/EA): branten väster om Tjuvmossen. Namnet har oklart ursprung.
Kasernen: se Hyttbacken.
10
Kattflyet (Fk 2006) Liten vattensamling strax norr om Lisskastjärnen. Har också kallats
Kviddflyet.
Kerstis mosse (Fk 2006)
Klas Görans (Gbh 107)
Klatterbacken: backe från Långkärret upp mot Skallbergen. Klatterbacken börjar ungefär vid
de Två bottnarna.
Klintfallet (Klinten)(Gbh 53): väster om Baggkullen.
Klinthagen (SS 1779): låg i trakten av nuvarande Blybotorpet.
Klintgården (Gbh 110): kallades tidigare för Ordenshuset.
Klintstugan (Åbergs)(Oldsbergs)(Gbh 64)
Klockarbo (Gbh 26): torp söder om Södra Sörgården. Allmänt även kallat Traktor-Nisses.
Klockarfallet (Fk 2006)(Gbh4): har fått sitt namn efter ägaren klockaren Anders Andersson
som levde 1812-1903. Enlig ”Folk och gårdar i Gåsborn” var Tvärmossen och
Klockarfallet samma torp. Enligt olika kartor låg dock Klockarfallet en bit upp till
höger om Götas väg. Torpet Tvärmossen låg på ett annat ställe rakt västerut från
Prästfallet, och möjligen är torpet Tvärmossen och Tvärmosstorpet(Smallerfallet)
samma torp.
Klockargrund (EJ/EA): ett grund i Bjursjön utanför Jåssviksudden.
Klockargården (Erik Nils)(Gbh 94)
Klockartorp (Hk 1896): se Storbrotorpet.
Knasterbacken: väster om Svartsten. Ett sentida namn, enligt uppgift påkommet av Bengt
Jonsson. Namnet är en parafras på det betydligt äldre namnet Klatterbacken.
Kofallele
Kofallporten: utmed gamla Långbansvägen mitt i Ledstångsbacken. Här anslöt en gammal
stickväg upp mot Emils berg.
Kofallsbäcken: går norrut från Lisskastjärnen via Kattflyet och rinner ut i Gåstjärnen.
Kohålet: en dal, sydväst om Torestorp.
Kolbotten (jakt): det finns många kolbottnar inom viltvårdsområdet. Med Kolbotten menas
dock ett särskilt jaktpass där många älgar skjutits. Kolbotten ligger nordväst om
Tjärnänden och har passnummer 6 på jaktkarta 2007.
Kolhusgatan: vägstumpen mellan museet och (nedre) hyttbacken.
Konsum (Gbh 95): det gamla rucklet vid kyrkan.
Korpberget: sydost om Lillklinten, ligger inom Skallbergen.
Kristoffer Kristofferssons (Gbh 80): hus som tidigare legat bredvid Karl Janssons.
Kristoffers botten (EJ/EA): en kolbotten nordväst om Kampkärret.
Kristoffers hage: öster om Östra höjden.
Krongården (Gbh 100)
Kuttorpet (Gbh 49): låg mellan bostället Vintersjöhöjden och Tvärälven.
Kvarnbotten (EJ/EA): kolbotten på östsidan av Kvarnsundet strax norr om Kvarnen.
Kvarnen (Fk 2006), södra stället (Skomakargården)(Gbh119) och norra stället
(Bodinstorpet)(Gbh 120).
Kvarnhöjden
Kvarnsundet (Fk 2006): Mögrevens södra vik.
Kvarntäppan (Gbh 121): Ingen byggnad kvar. Låg mittemot Kvarnen på östra sidan om
Kvarnälven.
Kvarnälven: mellan Bjursjön och Mögreven. Här har tidigare legat en skvaltkvarn
Kviddflyet: gammalt namn på Kattflyet. Kvidd är ett lokalt namn på en liten fisk ’elritsa’.
Kyrkbyhagen: området öster om bostället Lustigkulle.
Kyrkbyn: enligt gammal tradition var detta namnet på en bergsmansgård som låg direkt söder
om kyrkan.
11
Kyrkbyvreten: tegen söder om kyrkan.
Källvik (Karin Sundemars sommarställe)(Gbh 72)
Kämpefors kvarn: även stavat Kiämpefors, en kvarn som fanns i Lullersbäcken strax söder
om Baggkulltjärnen. En teori är att namnet kommer från det finska släktnamnet
Kemppainen.
Kämpeforsbäcken (SS 1779): äldre namn på Lullersbäcken.
Lars-Sammels (Fk 2006): se Östra Höjden
Lars skomakares damm: öster om Råkullen. Är omnämnd 1778.
Ledstångsbacken: på gamla Långbansvägen söder om Gåstjärn.
Lilla Billingkullen (Fk 2006)
Lilla Bjursjön: gammalt namn på Hyttsjön.
Lilla Jåssviken: äldre namn på Båtviken i Bjursjön.
Lillklinten: bergknalle söder om Gåsklinten.
Limgatan: väg förbi Dammbrohagen mellan gamla Långbansvägen och Limgruvan i kyrkbyn.
Limgruvan (Gbh 31): ingen byggnad kvar. Låg vid Limgruvan i gruvfältet österut.
Limgruvan (Lizzie Kjells)(Gbh 63): fritidsbostad invid Limgruvan i kyrkbyn.
Limgruvan (Fk 2006): i kyrkbyn fanns en limgruva, där man bröt kalksten.
Limgruvan (Fk 2006): vid gränsen mot Örling. I denna gruva bröts järnmalm, men
järnmalmen var blandad med kalksten varför gruvan fick heta Limgruvan. Denna
gruva hade också namnet Gustavsgruvan.
Lindbergsrutan: skogsskifte öster om Pilvägen.
Lindenäsängen (Fk 2006)(Gbh 89)
Linnhöjden (Fk 2006): troligen fått sittnamn efter lindträd.
Linnhöjdkullen: del av Linnhöjden vid gränsen mot Örling.
Lisskastjärnen (Fk 2006): enligt uppgift har där bott en gubbe vid namn Lisk.
Lullersbäcken (Fk 2006): rinner norrut till Baggkulltjärnen. Namnet har oklart ursprung, men
Luller kan vara ett personnamn (fanns som personnamn i södra Sverige). Ett
värmländskt ord ’luller’ kan betyda att något brusar och låter, och aldrig är tyst.
Denna förklaring skulle passa bra, eftersom Lullersbäcken verkar porla året om.
Lurtallen: plats på Baggkullberget. Enlig Kallstenius 1903 fanns här tidigare en fet fura som
folk brukade hugga flisor ur för att göra upp eld med. Namnet kan komma av ett
gammalt fornvästnordiskt ord med betydelse ’urholkad stock’. (En annan uppgift av
oklart ursprung är att lärkträd skulle ha kallats för lurtall, men detta har jag inte fått
bekräftat).
Lurtallåsen: väster om Baggkullberget, har säkerligen fått sitt namn efter Lurtallen.
Lustigkulle (Hammars)(Gbh 32)
Lustigkullen (Fk 2006): udde i östra delen av Bjursjön, strax norr om flottbron. Var tidigare
en samlingsplats vid fester och olika evenemang.
Lyrholmska torpet: se Storbrotorpet
Långbansvägen: se avsnitt om vägar.
Långkärret (Fk 2006): väster om Skallbergen.
Lövmossen (Fk 2006)
Molinders gård (Götriks, Erics)(Gbh 90)
Morkullevallen (jakt): en höjdsträckning vid Torestorp, namnet nyskapat av Nils Erik Enhol
och Johan Hammar.
Museet (Gbh 98b)
Månsvretten (Tore Jonsson)(Gbh 75)
Mögreven (Fk 2006): mög är ett gammalt ord som betyder ’smal’.
Mögrevshöjden: äldre namn på Hundhallberget.
Mörtängen: nordost om Råkullen.
12
Mörtängsbäcken: går från Lars Skomakares damm och rinner ut i Gåstjärnen.
Namnlösen: en mosse väster om Kvarnen. På 1970-talet spånade Johan Hammar och Bengt
Jonsson om ett namn på denna mosse. Den hade då inget känt namn, och den var
viktig som ett landmärke för en boghalt för älgjaktsdrevet. Namnet blev mycket
lyckat och allmänt använt.
Natanaels vrå: enligt Helger namn på en glänta mellan två berg strax söder om Gåsklinten, där
det ofta ligger dimma. Helger visste inte vem Natanael var.
Nils-Jans Udde: udde i Gåstjärn.
Nils-Jansviken (Fk 2006): badplatsviken i södra delen av Gåstjärn.
Noreii gård (Magnussons)(Gbh 99)
Norrströmsmossen (Fk 2006): kallades på storskifteskartan för Toresmossen.
Nybörjervägen: se avsnitt om vägar.
Nyland: en inäga på Jakob Eks mark nordväst om Baggkullen. Området var omgivet av en
gärdsgård.
Oljetrågsmördaren: beskrivande namn på en stenbumling som låg mitt i vägbanan på vägen
mellan Prästfallet och Smackhålet. Stenen låg i en nerförsbacke mot Dömossen, och
stenen var förrädiskt svårupptäckt. Här har minst tre bilar fått sitt oljetråg spräckt
mellan 2005 och 2007. På andra ställen i landet hade man nog sprängt bort stenen i
ett tidigt skede, men i Gåsborn får människan underordna sig naturen. Stenen togs till
slut bort 2009.
Olors: se Västra Mosstorpet.
Olorstäppa: väster om Västra Mosstorpet.
Orrspelsmossen: mellan Vintersjöhöjden och Linnkullhöjden.
Parken: området norr om Höjden och norr om Ekmansskiftet, begränsat av Bjursjön och
Tvärälven. Tidigare hade Lesjöfors jakten på detta område.
Pastern: trakt nordost om Råkullen. Namnet har en intressant historia, vilken har berättats av
Bengt Jonssons faster Eva i Örling. I Råkullen bodde mellan åren 1927 och 1930 Jan
Petter Lindbom. Han hade varit länge i USA, men återvänt hem. Denne Lindblom
talade om att ”släppa ut djuren på pastern”. Pastern kommer säkerligen från
engelskans ’pasture’ som betyder bete eller betesmark.
Pensionärshemmet (Gbh 101)
Per Kristofferssons (Gbh 74)
Peter Backmans torp (SS 1779): låg vid Storbrotorpet.
Pihlvägen: se avsnitt om vägar.
Pilvägen: se avsnitt om vägar.
Plantskolan: mitt emellan Baggkullen och Prästfallet har man haft en plantskola, där man
odlade granplantor i början på 1900-talet, fram till ungefär 1930 (meddelats av Sven
Bjur).
Posten (Normans, Gamla Klockaregården)(Gbh 112)
Puttermosse: mosse som fått sitt namn av att det ”puttrar och kokar” i mossen, har ingenting
att göra med närbelägna golfbanan i Saxån.
Prästfallet (Fk 2006)(Gbh 6): efter komminister Per Henrik Gylander, som tjänstgjorde i
Gåsborn 1837-1863. Han köpte och bebyggde ett skogstorp som han kallade
Henriksborg. Gylander flyttade dock från socknen och namnet ändrades till
Prästfallet (”prästens röjning”). Kallas också för Ströms, eller numera Danskens efter
ägaren Jan Laursen.
Prästgården (Fk 2006)(Gbh 109)
Prästvreten (SS 1779): ”en skogskil öster om Bjursjön gränsande till Lars Jernbergs ägor”. En
gissning är att det är ett skogsskifte precis norr om Jåssviken.
Rangelbo: se Storbrotorpet.
13
Ritzénfallet (jakt): ett klassiskt älgjaktsdrev går från Långbansvägen söderut upp mot
Gåsklinten och Brasan. En drevdeltagare, älgjägare Ritzèn, hade sin plats västerut på
Långbansvägen, invid gränsen mot Långban. När han började gå i uppförsbaken så
ramlade han och hälsenan gick av. Denna sluttning fick sedan namnet Ritzénfallet.
Roland Hill (jakt): kulle sydväst om Skallbergskyrkan, där Roland Bengtsson stod på pass.
Roland och Ingegerd Bengtssons sommarstuga (Gbh 88)
Ropudden: liten udde vid flottbrons östra fäste i Bjursjön. Här ropade man efter båt över
Bjursjön, innan flottbron byggdes. Liknande namn finns på många andra platser i
Sverige, exempelvis Ropsten utanför Stockholm.
Rosudden: en liten udde i Bjursjön nedanför Jernbergsgården, där man planterat rosor.
Rysslandskärret: utmed Höjdvägen norr om Lustigkulle. En teori till namnets ursprung, är att
det rör sig om ett köldhål där isen lägger sig tidigt.
Råkullen (Fk 2006)(Gbh 67): har troligen fått sitt namn efter den närliggande rågången mot
Långbanshyttan och Färnebo socken.
Råkulltjärnen (Fk 2006)
Rännorna: dalar/sänkor genom Skallbergen gående i väst-östlig riktning. ”Skallbergsrännera”
var minst tre till antalet. Deras exakta lokalisation är tills vidare oklar. Rännorna
utgör möjliga passager för djur och människor, och har använts som jaktpass. Alla
som gått drev över Skallbergen, vet att det inte går att ta sig fram var som helst.
Rävgrytet (EJ/EA): dels finns ett namngivet sådant väster om Svartstenstorpet, dels öster om
Gåsklinten vid klintfoten strax norr om kraftledningen.
Sigfridsbotten: en kolbotten väster om Baggkullen, invid norra änden av Sigfrids mosse.
Sigfrids mosse (Fk 2006): väster om Baggkullberget.
Signes: se Bäcken
Sinnerbron: gammal och ny landsvägsbro på Hälleforsvägen över Sinnerbroälven. Den gamla
Sinnerbron kallades även Justusbron. Här lär ha funnits en bro även innan gamla
landsvägsbron.
Sinnerbroälven (Fk 2006): vattenled från Hyttsjön till Bjursjön.
Skaftbäcken (Fk 2006): en bäck som går förbi Åsarna och under en kort sträcka befinner sig
inom Gåsborns viltvårdsområde.
Skallbergen (Fk 2006): namnet anses komma av liknelsen med ett skalligt huvud.
Skallbergskyrkan (Fk 2006): en formation av tre stora flyttblock i södra delen av Skallbergen.
Skansen (Fk 2006)(Gbh 114): bara husgrund kvar.
Skathagen: äldre namn på den plats där Haga (Gbh 79) sedan byggdes.
Sketosmossen (jakt): en mosse invid Baggkullen. Det finns en historia bakom namnet, som
jag dock avstår från att nedteckna.
Skjutbana: låg öster om Höjdvägen söder om Lustigkulle. Skjutbanan togs i drift 1941.
Skogsberg (Gbh 30): även kallat Engvalls. Vid Baggkullvägens avfart.
Skolan (Gbh 103)
Skomakaretorpet: vid storskiftet skrevs ’Brotorpet eller Skomakaretorpet’, alltså ett äldre
alternativt namn till Brotorpet (Gbh 50).
Skvarsla (EJ/EA): sannolikt avses ett kärr/mosse som ligger på västra sidan utmed vägen till
Tvärälven. Skvarsel är ett värmländskt ord som betyder rännil, eller rinna med lätt
porlande.
Skyttepaviljongen: i början på Höjdvägen i anslutning till den gamla skjutbanan.
Skyttepaviljongen är ett uthus som tillhörde torpet Udden vid Hyttsjön och som
tidigare kallades för ”Vargåttingen” efter åbon Nils Nilsson Varg. Uthuset flyttades
1946.
Skåkslänge: se Smedstorpröset.
Smackhålet (Fk 2006): ett kärr.
14
Smackhålsbäcken: avrinner från Långkärret genom Smackhålet och vidare till Saxen.
Smallerfallet (Gbh 5): även kallat Tvärmosstorpet. Låg strax öster om Klockarfallet. Lär ha
fått sitt namn efter Smaller-Johannes, som ”smallra å prata”.
Smedtorpet (SS 1779)(Gbh 22): norr om Örlings hammare, på östra sidan Sinnerbroälven.
Smedtorpet: skogslott öster om Höjden.
Smedtorpröset (SS1779): strax nordost om Örlings hammare, låg denna gränsmarkering mot
Örlingshyttan. Röset var viktigt, eftersom gränsen här bildade en vinkel. På platsen
finns idag en minnesskylt där det anges att platsen även kallas Skåkslänge eller
Twisteplatsen. Skåkslänge kan möjligen betyda att man på denna plats skaklade av
hästarna. Twisteplatsen kan möjligen syfta på att gränsen här böjde av i en annan
riktning.
Smehörningen: ett namn som använts om Skogsberg (en som använt namnet är Edit Ericsson
från Södra Sörgården).
Snarstugan (Gbh 102): sedan länge riven byggnad i kyrkbyn, låg söder om Skolan.
Sockenstugan (Gbh 97)
Stabberkers brukning: skogsrep väster om Lurtallåsen och nordväst om Götas väg. Mannen
hette Erik Stabbe, som på lokal dialekt blir Stabberker.
Stabbes: se Storbrotorpet.
Stamparfallen: kan betyda ”stamparens röjning”. Ligger väster om Baggkullvägen strax norr
om kraftledningen till Klinten.
Stamparfallsbäcken: passerar Baggkullvägen, rinner förbi Storbrotorpet och förenar sig med
Sinnerbroälven.
Sten på sten (jakt): ett beskrivande namn på ett älgpass på Vintersjöhöjden, pass nr 17 år
2007.
Stenbäcksviken: vik i södra delen av Mögreven, övergår söderut i Kvarnsundet.
Stenvreten (Sten H Jonssons sommarställe)(Gbh 70)
Stolen (EJ/EA)(jakt): ett gammalt jaktpass. Stolen var en stubbe, där en bit av stammen fanns
kvar bildande ett ryggstöd för den sittande jägaren. Den fanns på östra sidan av Lilla
Billingkullen med utsikt över Östra Tvärmossen.
Stora Stenen: ett flyttblock som även utgör ett älgpass på toppen av Vintersjöhöjden, pass nr
16 år 2007. Det är även en gammal gränsmarkering mellan Gåsbornshyttan och
Örlingshyttan, på karta från 1703 omnämns ”Den Store Sten”.
Storbrotorpet (Fk 2006) (Gbh 20): även kallat Stabbes. Troligen är det Storbrotorpet som på
äldre karta kallas Klockartorp. Kring Storbrotorpet fanns tidigare en tät bebyggelse, i
närheten ligger Hammarbron med gammal väg till Örling. Hela området kallades
även ”Sockna”. Söder om Storbrotorpet fanns Rangelbo (Ragnhildsbo, Lyrholmska
torpet) (Gbh19) och Jan Hindriks-torpet (Gbh 18). Norr om Storbrotorpet fanns
Blanktorpet (Sammel-Jannes) (Gbh 21).
På häradskarta 1896 fanns i närheten av Klockartorp även torpen Bondvarsfallet och
Stötartorp.
Ströms: se Prästfallet
Ströms grind: där vägen passerar fastigheten Prästfallets norra gräns.
Ståndhallhöjden: del av Vintersjöhöjden.
Stötartorp (Hk 1896): se Storbrotorpet.
Svagden(eller Svayda): namnet har oklart ursprung. Namnet avsåg en bostad antingen i
Hagarna eller söder därom. C:a 1800 avsåg namnet ett ”skogsrep”. Enligt anteckning
i ortnamnsregistret användes namnet på själva terrängen, vilken här var sank.
Svarta stenen (Fk 2006): ett flyttblock.
Svartstensbäcken: rinner förbi Svartstenstorpet ner i Bjursjön.
Svartstenstorpet (Fk 2006)(Gbh118)
15
Svenstorpet (Gbh 87): i början på Pilvägen.
Svältåsen: se Östra Höjden.
Södra Fallet (Gbh 115)
Södra Stenbäcken (Fk 2006): vid jaktgränsen norr om Kvarnen.
Södra Sörgården (Fk 2006)(Gbh 27)
Sörgården (Fk 2006)(Gbh 28)
Tjurdrågen (Fk 2006)
Tjuvmossen (Fk 2006)
Tjärfallet: finns omnämnt tillsammans med Blybåtstorpet och bör ha legat i närheten därav.
Tjärnänden: den norra viken i Gåstjärn.
Tjärnändebäcken: bäck som utgår från Norrströmsmossen och norrifrån rinner in i Tjärnänden
i Gåstjärn.
Tobaksklämma: en trädklyka i närheten av Grankullen där tobak levererades mot betalning.
Toresmossen (SS 1779): mosse norr om Torestorp, kalls i dag för Norrströmsmossen.
Torestorp (Fk 2006): inga byggnader kvar. Här fanns Jan Jakobs (Gbh 162), Berns (Gbh 163),
Höks (Gbh 164) och Norrströms (Gbh 165).
Torstorp (Hk 1896): se Bäcken
Twisteplatsen: se Smedtorpröset.
Två bottnarna: två kolbottnar bredvid Långkärret.
Tvärmossen (Fk 2006): kallades tidigare (på storskifteskartan) för Västra Tvärmossen (både
då och nu finns ju även Östra Tvärmossen).
Tvärmossen (Hk 1896): torp. Enlig ”Folk och gårdar i Gåsborn” var Tvärmossen och
Klockarfallet samma torp. Enligt olika kartor låg dock Klockarfallet en bit upp till
höger om Götas väg. Torpet Tvärmossen låg på ett annat ställe rakt västerut från
Prästfallet, och möjligen är torpet Tvärmossen och Tvärmosstorpet(Smallerfallet)
samma torp. Vid avfarten till Götas väg står vid kanten av Tvärmossen en torpskylt
”Tvärmossen”, denna skylt tror jag är felplacerad.
Tvärmosstorpet: se Smallerfallet.
Tvärälven (Fk 2006): vattenled mellan Mögreven och Svartälven. Fått sitt namn för att den
huvudsakligen går i väst-östlig riktning, i en trakt där vattenlederna annars går i
nord-sydlig riktning.
Tvärälven (Fk 2006) (Gbh 51-52): dessa fastigheter ligger utanför viltvårdsområdet. Brotorpet
ligger dock inom jaktvårdsområdet och hör till ”byn” Tvärälven.
Tvärälvsmunnen: vik i Mögreven där Tvärälven mynnar.
Täppåsen (Fk 2006)
Vallbotten (EJ/EA): en kolbotten väster om Ängvikmossen och söder om vägen till
Vintersjöhöjden.
Vilarstenen (SS 1779): en gränsmarkering mot Örling, vid en gammal väg invid Bäcken norr
om Smedtorpröset. Namnet fanns redan på Bergius karta från 1703.
Vintersjöhöjden (Fk 2006) (Gbh48)
Vintersjöhöjden (Fk 2006)
Vinterstadudden: en udde i Bjursjön, vet ej vilken udde som kallats så.
Visarberget: mellan Lillklinten och Skallbergen.
Visslarpasset (jakt): ett älgpass nedanför lilla Billingkullen, nr 8 på jaktkarta 2007, numera är
passet borttaget. Namnet sägs ha uppkommit av att en älgjägare visslade på passet
för att varna älgarna, eftersom han egentligen inte ville skjuta någon älg.
Vita gården (Gbh 91)
Vålsviken (SS 1779): gammalt namn på Lilla Jåssviken i Bjursjön, viken numera heter
Båtviken.
16
Vänerskogs kanal: vid hyggesavverkning väster om Pilvägen orsakade skogsmaskiner en
osedvanligt djup körväg, vilken fick namnet Vänerskogs kanal.
Västgötabyggningen (Gbh 84b): stod tidigare på samma plats som Göta Jonssons.
Västra Mosstorpet (Fk 2006) (Gbh2) Även kallat Ol’ Ors’ eller Olorstorpet.
Wahlgrens (Gbh 111)
Åbergsvägen: en körväg som gick österut från Baggkullen, passerade en bro över bäcken
mellan Baggkulltjärn och Hyttsjön, och anslöt sedan till vägen mellan Mosstorpet
och Örling. Byggdes på slutet av 1800-talet av Jakob Åberg som då bodde i
Baggkullen (meddelat av Sven Bjur).
Åsröset (SS 1779): stort röse i skärningspunkten mellan Gåsbornshyttan, Långbanshyttan och
Långbansändes hytta.
Åshöjden (Fk 2006)
Änggruvemossen
Ängviken (Fk 2006): vik i Bjursjön.
Ängviken: ett torp som fanns kring 1800.
Ängvikgrund (EJ/EA): ett grund i Bjursjön utanför Ängviken.
Ängvikmossen (Fk 2006)
Örlings hammare: 1673 fick bergsmännen i Örling tillstånd att anlägga en hammare i sin
gamla osmundsmedja. Hammaren låg vid Hammarbron över Sinnerbroälven. 1738
blev man tvingad att halvera smidet pga skogsbrist. 1748 ödelades hammaren och
smidet flyttades till Saxån.
Örlingshyttan: priviligierades 1629. Hyttan låg där Sinnerbroälven rinner ut från Hyttsjön.
Hyttan var en så kallad ½ hytta, bestående av 8 hela andelar. Bergsmännen i Örling
bröt malm öster om Hyttsjön, men pga dålig malmkvalitet fick man senare hämta
malm från Persberg. Örlingshyttan var från början en finnhytta, den drevs av finnar
eller finnättlingar. 1646 brann hyttan ner, den byggdes upp igen och nedlades 1738.
Bergsmännen i Örling fick då ”gå i konkurs” efter att ha kommit i skuld till
förläggaren och bergsmannen Johan Olsson i Saxån. Därefter har det inte funnits
några självägande bergsmän i Örling, utan de blev torpare under Saxå bruk. 1916
blev Hällefors aktiebolag ägare till hela Örling.
Örlingsvägen: se avsnitt om vägar.
Östra Höjden (Fk 2006) Det finns en viss begreppsförvirring vad som menas med Höjden och
Östra Höjden. Något Västra Höjden verkar aldrig ha funnits. Det är nog så att från
början fanns bara Höjden. Sedan tillkom bebyggelse öster därom som fick heta Östra
Höjden, och numera kallas hela området för Östra Höjden.
I Östra Höjden finns flera boställen. Väster om Höjdvägen från söder till norr finns
Torsten och Inas fritidshus (Gbh 34), Olle Jernbergs (Unos) (Gbh 36),
Jernbergsgården (Gbh 37), Ekmansstället (Gbh 38), Sten Bjurs sommarställe (Gbh
39), Lars Sammels (Helgers) (Gbh 45).
Öster om Höjdvägen från söder till norr finns Lilly Geschwinds (Gbh 35), Bo
Jonssons ställe (Gbh 37b), Artur (Ulf) Anderssons (Gbh 40), Björks (Svantes,
Sveders) (Gbh 41), Svältåsen (Gbh 41b), Skogs (Gbh 42), Ulla-stugan (Gbh 42b),
Kristoffer Jernbergs (Gbh 44), Iverfallet (Molntappsfallet) (Gbh 43), Fallet, Östra
Höjden (Gbh 46).
Östra Tvärmossen (Fk 2006)
Övre hyttbacken: platsen där museet nu står. Här fanns tidigare kolhus.
Liten ordlista
Dråg: ytavrinning från mosse eller kärr, innan det har bildats en bäck.
17
Fall: skogsröjning, ibland efter anlagd brand (svedjefall).
Hammare: menas vanligen stångjärnshammare, där tackjärn från hyttorna förädlades till
stångjärn. Det var i regel i form av stångjärn som järnet exporterades till
världsmarknaden från bergslagen. Örlings hammare var en stångjärnshammare. Det
fanns även mindre hammare (kniphammare, spikhammare) där mindre detaljer
gjordes, exempelvis spik.
Lim: äldre namn för kalksten. Kalksten var en viktig ingrediens vid järnframställning, och
kalkstenen bröts därför i limgruvor.
Ruta: skogsskifte.
Sinner: vid järnframställning i hytta blandades träkol, kalksten och rostad malm. De lättare
bergarterna i malmen bildade slagg som flöt ovanpå järnet, denna slagg kallades
sinner. I en del hyttor avtappades slaggen och göts i fyrkantiga formar, resultatet blev
sinnersten(slaggtegel) som användes som tegel för byggnadsändamål.
Skarn: skarn betydde ursprungligen något som var dåligt, ”skarnfolk” var dåliga människor,
en byhora kunde kallas för ett skarn. Ordet blev använt av bergsmännen som
nedsättande beteckning på den skräpsten som fanns kring malmen vid gruvbrytning.
Skräpstenen sorterades bort och lades i högar, dessa stenhögar kallades skarnhögar
(samma som gråbergsvarp på rikssvenska).
Skarn är nu en internationellt använd vetenskaplig term för en bergart som är vanlig i
Bergslagen. Bergarten skarn innehåller olika järn- och kalciumsilikater, och
förekommer ofta med både järnmalmer och sulfidmalmer i Bergslagen.
Stampare: vid hyttor fanns ofta stampverk, där man med vattendriva stampar krossade
slaggen för att utvinna de järnkorn som råkat komma med bland slaggen. Ett större
stampverk kallades bokverk, där malm krossades både före och efter rostning, och
ibland även slagg. De som sysslade med detta arbeta kallades stampare och bokare.
Varp: eller varphög, är stenhögar vid gruvor eller hyttor. Utsorterad skräpsten vid gruvor
kallas gråbergsvarp, och slagghögar vid hyttor kallas slaggvarp.
Källor:
Bergwerkslexicon: Sven Rinman 1789. Detta uppslagsverk finns i sin helhet utlagd på
Järnkontorets hemsida (www.jernkontoret.se).
Beskrivning över Värmland: P Björkman (kring 1850?).
Beskrivning över Värmland: Erik Fernow (1773).
Fastighetskartan år 2006.
Folk och gårdar i Gåsborn: Bo Eriksson med flera (1996).
Gåsborns socken: Nils Helger (1951).
Hyttor och hamrar i östra Värmland: Jalmar Furuskog (1918).
Häradskartan 1896, nytryckt som hembygdskartan (1991).
Jaktkarta för Gåsborns VVO: Sven Ericsson (2005).
Karta från 1703 av Jonas Bergius.
Karta: skala 1:10000 tryckt 1967, på vilken Erik Jonsson och Elof Aronsson skrev in gamla
naturnamn som användes under jakten.
Kort ekonomisk beskrivning över Värmland: landshövding Adolf Mörner (1762).
Långbans malmtrakt, Harald Carlborg (1931).
Ortnamnen i Värmlands län del III, Färnebo härad (1938).
Ortnamnsförteckning Gåsborns socken: lista utlagd på webben av Institutet för språk och
folkminnen. Finns listor för större delen av Sverige.
Strövtåg i hembygden: Gösta Eriksson (1965-1985).
Värmlandsberg, Jernkontorets Bergshistorikska utskott, serie H 117 (2003).
18
Värmländsk ordbok: Knut Warmland (2008).
Ur Gåsborns sockenkrönika: Albert Palmqvist.
Utdrag ur Relationer om Filipstads Bergslags gruvor (1885)
Örlingen och Örlingshyttan i Gåsborns socken: Albert Palmqvist (1931).
Örling under 1900-talet: Bo Eriksson med flera (2001).
2013-03-12 Ulf Björnlert