Pumphandboken - PumpPortalen

5 Axeltätningar
5.1 ALLMÄNT
Axeltätningen är det mest utsatta elementet i en pump och det lönar sig att ägna stor uppmärksamhet åt val,
installation och underhåll av tätningen. Kostnaderna för reservdelar-och reparationsarbete samt läckage- och
stilleståndskostnader kan därigenom hållas låga.
Utöver kostnader måste hänsyn tas till miljöförstöring på grund av läckage. Till vätskans giftighet, radioaktivitet
eller explosionsbenägenhet och till "enbart" den otrivsel som en slaskig miljö ger.
De normalt använda metoderna för avtätning är:
•
•
•
•
Packbox för allmänna fall, där förhållandevis stort läckage kan tillåtas och kontinuerlig tillsyn f6rekommer.
Enkel plantätning för allmänna fall, där förhållandevis litet läckage och långt serviceintervall krävs.
Dubbel plantätning vid förorenade, starkt gashaltiga, giftiga eller vissa varma, kalla vätskor, där mycket
litet läckage kan tillåtas.
Hermetiskt avtätade pumpar -tätningslösa pumpar. Se vidare kapitel 4 och 6.
5.2 EXEMPEL PÅ TÄTNINGSMETODER
Packbox
Packbox med formbart packningsmaterial är den traditionella tätningen för pumpar och ansätts med axiell kraft
figur 5.1. En modern variant, figur 5.2, kan ansättas radiellt och ger ett bättre tryckförhållande.
Fig 5.1 Traditionell packbox med mekanisk axiell ansättning.
Fig 5.2 Modern packbox med hydraulisk radiell ansättning.
Roterande plantätning
I en plantätning sker avtätningen mellan ett stillastående stationärt och ett roterande axiellt plan, figur 5.3.
Tillsammans med packbox den vanligaste pumptätningen.
132
Figur 5.3 Roterande plantätning med drivande enkelfjäder.
Läpptätning
Läpptätning av gummi, figur 5.4 är användbar för låga tryck och hastigheter samt med begränsad livslängd.
Användes sällan för pumpad vätska, men väl som lagertätning och sekundärtätning för yttre spolning av
roterande plantätning.
Figu 5.4 Läpptätning
Svävartätning
Svävartätning av gummi figur 5.5 för måttliga tryck och där inspädning av tätningsvatten i processen kan tillåtas.
Den tål förhållandevis stora axelrörelser och används för slitande suspensioner.
Figur 5.5 Svävartätning
133
Spalttätning
Axiell eller radiell spalt, figur 5.6, med stort läckage som vid vertikalaxel lätt kan återföras till pumpad vätska.
Användes för vertikala långaxliga pumpar och som tryckavlastning före andra typer av axeltätningar.
Figur 5.6 Spalttätning
Figur 5.7 Hjälppump i form av baksideskolvar
Hjälppump
En hjälppump kan användas för bortpumpning av läckage, eller för upprätthållande av tryckjämvikt, figur 5.7.
Vid stillastående axel krävs då någon form av hjälptätning. Utförandet har tidigare använts för svåra medier vid
låga tryck.
5.3 DRIFTSFÖRHÅLLANDEN
Gemensamt för tätningsmetoderna är att tillståndet i tätningsläget, figur 5.8, är avgörande för tätningskonstruktionen. Tillståndet där beskrivs av:
•
•
Pumpmediet med eventuella föroreningar.
Tryck – Trycket vid axeltätningen pt kan beräknas på följande sätt:
pt = pi + pd
pi = Inloppstrycket till pumpen, dvs vid pumpen sugstuts
pd = Tryckskillnad inuti pumpen mellan inlopp och tätningsläge,
vilket varierar med olika pumphjulsutformningar.
Ekv 5.1
För pumphjul med enkelsidigt inlopp med normal axialkraftsbalansering med hjälp av baksideskovlar eller spalt
med avlastningshål gäller att att pd ≈ 0,3 x pumpens uppfordringshöjd.
134
Figur 5.8 Tryckförhållanden i en centrifugalpump
temperatur, som kan avvika från det pumpade mediet genom olika kylnings- eller spolarrangemang.
periferihastighet på axel.
Trycket i tätningsläget p och periferihastigheten v brukar kombineras till ett pv-värde helt analogt med glidlagerberäkningar.
Samtidigt utgör pv-värdet ett mått på utvecklat friktionsvärme i tätningen. Temperaturen i själva tätningsytorna, blir beroende
av friktionsvärmen, vätsketemperaturen och värmebortledningen.
5.4 PACKBOX
En packbox består av ett antal flätor som komprimeras mellan en axiellt förskjutbar gland och en bottenring.
Därigenom expanderar flätorna radiellt och utövar ett visst tryck mot axeln. Tyvärr erhålles ingen jämn
fördelning av detta tryck utefter boxens längd. Förutom detta mekaniska tryck verkar det hydrauliska trycket från
pumpmediet. Figur 5.9.
Figur 5.9 Packbox, princip
Ett visst läckage måste alltid finnas för att transportera bort friktionsvärmet och upprätthålla en stabil vätskefilm.
Läckagets storlek för rätt fungerande och justerade packboxar är mellan 3 och 12 cm3/min.
135
Tryckdistributionen mellan packningsmaterial och axel framgår av figur 5.10. Överst visas yttrycket vid
stillastående och roterande axel, och därunder tryckfallet. Större delen av trycket tas alltså upp av de två flätorna
närmast glanden, varför det största slitaget uppträder där. Slitage längre in i boxen orsakas av föroreningar i
vätskan.
Figur 5.10 Tryckdistributionen i en packbox
Figur 5.11 Tryckfallskurva för packbocx med spärrvätskering
Pg = tryck gland
Po = atmosfärtryck
Pt = tryck vid axel/tätning
h = spalthöjd, mellan axel/tätning
f = faktor packningsmaterial
K = förhållandet mellan radiellt och axiellt tryck, vilket beror av
packningsmaterialet.
För packbox med spärrvätskering ser tryckfördelningen något annorlunda ut. Se figur 5.11. Spärrvätskan bör
tillföras mitt i boxen. Vid fem flätor och spärrvätskering, bör ringen placeras med två flätor innanför och tre
utanför, för att undvika att spärrvätskeringen rör sig för mycket axielIt och blockerar tillförseln av vätska.
Olika packboxarrangemang
a) Packbox utan spärrvätska.
Pumpmediet bildar vätskefilm och måste vara rent för att hålla slitaget på en rimlig nivå. Detta utförande, figur
5.12, klarar endast måttliga temperaturer, då kylning sker enbart genom läckageflödet. Risk för luftinsug vid låga
inloppstryck.
Figur 5.12 Packbox utan spärrvätska
136
b) Packbox med pumpmediet som spärrvätska.
Även för detta fall, figur 5.13, måste pumpmediet vara rent. Spärrvätskeledningen tas ut från en punkt där det
råder ett högre tryck än i boxen, varvid risk för luftinsugning elimineras.
c) Packbox med separat spärrvätska.
Detta utförande, figur 5.13, krävs vid förorenade, heta och farliga medier. Den tillförda vätskan måste väljas med
hänsyn till det pumpade mediet och bör hålla ett tryck som med 0,1-0,15 MPa överstiger trycket i tätningsläget.
Mängden tätningsvätska som läcker in i pumpmediet beror bl a på axelns styvhet och rundgång och är normalt
endast delar av en liter/min.
Figur 5.13 Box för spärrvätska med normal
Placering av vätskelåsring
Figur 5.14 Box för spärrvätska med
vätskelåsringen placerad längst in i boxen.
Vid extremt slitande medier kan vätskelåsringen placeras längst in i boxen, figur 5.14, för att förhindra att
slitande partiklar tar sig in i boxen. I detta fall blir mängden tätningsvätska som läcker in i pumpmediet avsevärd.
d) Packbox med kylning.
Vid vätsketemperaturer över 80-120°C, beroende på bl a packningsmaterial, bör kylning av packboxläget tillgripas.
Kylning utanför flätorna ger ganska dålig effekt eftersom flätorna leder värme dåligt. Kylkammaren bör därför vid
högre temperaturer sträcka sig innanför flätorna, fig. 5.15. Vid 130 -140°C bör även kylning av glanden tillgripas. Med
ett sådant arrangemang slås ångläckage ned och värmetransporten genom axeln till det främre lagret förhindras.
Figur 5.15
Kyld packbox utan spärrvätska.
137
Packningsmaterial
Det vanligaste packningsmaterialet är flätor, men även packningsmassa och band förekommer. En flätad
packning består av en bärare- grundmaterial - och impregneringsmedel. Grundmaterialet kan kan vara följande:
•
Växtfibrer (hampa, lin, bomull) användes för temperaturer upp till 100°C. Dålig kemisk resistens.
•
Vitasbest och blåasbest har stort arbetsområde och kan användas för temperaturer upp till 500°C. I
Sverige är användning av blå asbest förbjuden av Arbetarskyddsstyrelsen.
•
Syntetfibrer har ypperliga glidegenskaper och är beständiga mot alla vätskor. Maximal temperatur
250°C
•
Grafitfibrer har mycket låg friktionskoefficient och goda värmeledningsegenskaper samt god kemisk
resistens, bortsett från oxiderande syror t ex salpetersyra.
•
Glasfibrer ersätter blåasbest. Är ej beständiga mot fluorvätesyra och starka alkalier.
För att minska friktionen impregneras packningen med ett smörjmedel på animalisk, vegetabilisk, mineral- eller
syntetisk bas.
•
Smörjmedelsimpregnering klarar temperaturer upp till 125°C och ett pH-värde mellan 5 och 10.
•
PTFE-impregnering klarar temperaturer upp till 250°C och pH 0-14.
Tabell 5.1 Användningsområden för olika packningar (källa SSG 1300)
138
5.5 ROTERANDE PLANTÄTNINGAR
Tätning av roterande axel mot pumphuset sker genom att ett roterande plan med "optisk" planhet tätar med en
vätskefilm emellan mot ett stationärt plan. Mellan den roterande ringen och axeln, stationära ringen och glanden,
görs avtätning med något slag av elastomer såsom o-ringar, v-ringar etc.
En av de stora fördelarna med denna typ av tätning är att den inte sliter axeln eller fodret. Figur 5.16 visar en
enkel roterande plantätning med komponeneter.
Figur 5.16 Roterande enkel plantätning
Planheten i slitytorna skall vara av mycket hög klass, figur 5.17 och ytdjupet likaså. 2-5 ljuslinjers planhet är ett
krav.
Figur 5.17 Ljusmönster vid planhetskontroll med hjälp av optiskt planglas och monokromatiskt ljus – Na-Ljus med en våglängd
av 0,5 µm.
139
Tätningsytor
Teorin om vad som händer mellan tätningsytorna har helt schematiskt åskådliggjorts i figur 5.18. Tätningen skall
betraktas som droppfri men inte läckfri. Det synnerligen ringa läckaget- diffusion skall bortgå i ångform på
atmosfärssidan av tätningen.
Figur 5.18 Vätskefilmens utseende samt tryckdistributionen Pt- Po
Läckaget genom tätningsytorna hos en plantätning uppgår till 0,05-2 cm3/tim beroende på driftsförhållanden,
dimensioner och materialval i tätningsytorna. Inget dropp skall dock märkas-endast ångbildning som kan leda till
en viss kristallbildning.
Som en allmän och mycket viktig regel gäller att en plantätning aldrig får torrköras-det måste finnas en
vätskefilm mellan ytorna. Torrkörning kan uppstå även om pumpen är fylld med vätska om temperaturen är så
hög att vätskan kokar mellan tätningsytorna. Endast specialkonstruerade tätningar kan köras på gasfasen av en
vätska.
Utseende hos den roterande ringen varierar med sättet för drivning-medbringning-och belastning samt vilka
material som ingår i slitytorna.
För att uppta eventuella vibrationer i axeln, parallellitetsfel i o-ringspår samt inverkan från medbringningsanordningen bör den stationära ringen infästas så flexibelt som möjligt. Figur 5.19 visar olika
infästningsexempel.
140
Figur 5.19 Några exempel på hur en stationär tätningsring kan fästas och tätas. A är DIN-standard och ger den största
flexibiliteten (källa Mayer)
Tätning mot axel och pumphus - statisk tätning
Statisk avtätning sker med stor variation i olika fabrikanters produkter. Se figur 5.20. Dominerande är o-ringen
ex a och I i nedre temperaturregionen under 250°C.
För högre temperaturer används ofta kilformade tätningsringar, ex c.
Figur 5.20 Några exempel på sektioner av tätningsringar. (Källa Mayer)
Ansättning av tätningsytorna samt medbringing
Ansättning av tätningen sker med olika typer av fjädrar. Enkelfjädrar, flerfjädrar och vågfjädrar är de mest
förekommande. Figur 5.21.
Medbringningen kan vid användning av enkelfjädrar utföras av fjädern själv, i övriga fall med hjälp av separata
drivelement. Minst två drivpunkter bör finnas för att garantera en tillfredsställande anliggning av tätningsytorna.
I valet mellan en och flera fjädrar bör generellt, om så är möjligt, enkelfjädrar väljas. Skälen därtill är att
drivning och ansättning kan kombineras i ett element, att enkelfjädern är robust och tål korrosion samt att risken
för blockering är mindre än hos småfjädrar. Dessutom är enkelfjädern lättare att hantera.
141
Figur 5.21 Exempel på ansättning och medbringning
Balans och obalans- avlastade och icke avlastade tätningar
Vid höga tryck och stora hastigheter måste slitytorna avlastas så att vätskefilmen hålls stabil. Vid temperaturer i
närheten av ångbildningstemperaturen måste friktionsvärmet begränsas. I dessa fall minskas anläggningstrycket
på tätningsytorna i plantätningen hydrauliskt enligt figur 5.22. Detta åstadkommes genom att avväga förhållandet
mellan tätningsdiametern och innerdiametern på den stationära ringen. Gränsen mellan balanserade och
obalanserade tätningar bestämmes av pvfaktorn och temperaturförhållandena.
Balanserade standardtätningar kan användas för tryck upp emot 10 MPa. Vid högre pv-värden > 100 MPa - m/s
måste hydrodynamiska tätningar med kontrollerat läckage användas.
Figur 5.22 Hydraulisk balansering av plantätningar
Temperaturaspekter
För att uppnå acceptabla temperaturförhållanden i tätningsytorna måste friktionsvärmet transporteras bort. Det
sker genom värmeledning i ringarna och genom konvektion till omgivande medium. Se figur 5.23.
142
Figur 5.23 Värmetransport i tätning (Källa Lymer)
Varje tätning och materialkombination har vad som kallas ett minsta ∆T för att kunna fungera. ∆T är skillnaden i
temperatur mellan vätskans kokpunkt vid boxtrycket och vätskans temperatur.
Genom olika åtgärder – inter och extern cirkulation – kan ∆T ökas dvs i praktiken kyls tätninsytorna till ett allt
större och säkrare ∆T. Se figur 5.24.
Figur 5.24 Tryck- och temperaturförhållanden vid tre olika varvtal för balanserad tätning (källa Lymer)
143
Olika tätningsarrangemang
a) Enkel tätning utan cirkulation
Tätning utan cirkulation, figur 5.25, kan användas i gynnsamma fall vid rena medier och måttliga temperaturer.
Kylning eller värmning kan ske i direkt anslutning till tätningsytorna via spolkanalen.
Figur 5.26 Tätning utan cirkulation men med kylning
b) Enkel tätning med cirkulation av den pumpade vätskan.
Cirkulationen har till uppgift att:
•
•
•
föra bort friktionsvärmet från tätningsringarna
föra bort partiklar och kristaller från området kring tätningsytorna
kyla alternativt värma tätningsläget i förhållande till pumpen i övrigt
Detta är det vanligaste tätningsarrangemanget och genom olika åtgärder med cirkulationssystemet och
materialvalet klaras de flesta medier, såväl kalla som varma, rena som förorenade. Figur 5.26. Vissa undantag
finns och behandlas nedan.
Figur 5.26 Tätning med cirkulation, spädning och/eller quench
c) Enkel tätning med spädning av extern vätska
Används för kraftigt förorenade vätskor och suspensioner där inspädning i processen kan tillåtas. Se figur 5.26
d) Enkel tätning utan inspädning av extern vätska
Om inspädning inte kan tillåtas av processtekniska eller ekonomiska skäl, används en omvänd balanserad
tätning gärna med hårda slitytor t ex hårdmetall mot hårdmetall. Se figur 5.27. Fjädern är placerad utanför
mediet och alla medieberörda delar har en sådan utformning att igensättning förhindras.
144
Figur 5.27 Omvänd balanserad tätning för förorenade medier.
e) Enkel tätning med yttre spolning (quench)
Den yttre spolningen, figur 5.26, kan ha till uppgift att:
•
•
•
•
Föra bort utläckande farliga vätskor eller gaser
Kyla bort respektive värme från utsidan
Rensa bort eventuellt slitpulver och kristaller
Fungera som torrkörningsskydd
f) Dubbeltätningar
En dubbeltätning, figur 5.28, består av två tätningar normalt vända mot varandra och med en särskild
tätningsvätska emellan. Denna yttre tätningsvätska skall ha ett tryck som med 0,1 - 0,15 MPa överstiger trycket
innanför den inre tätningen så att båda tätningsställenas smörjfilm utgöres av den yttretätningsvätskan. En
dubbeltätning drar med sig extrautrustning för att tryckhålla, cirkulera och eventuellt kyla tätningsvätskan. Detta
gör att dubbeltätningar bör undvikas så långt möjligt.
Typiska installationer där dubbeltätningar krävs:
•
•
•
Starkt förorenade vätskor och suspensioner där inspädning inte kan tillåtas
Vätskor eller gaser som är giftiga, radioaktiva eller explosionsbenägna
Vid risk för kraftig kristallbildning
Figur 5.28 Dubbeltätning
145
g) Enkeltätning av teflonbälgtyp
Användes för starkt korrosiva vätskor. De vätskeberörda delarna utföres i keramik och PTFE, figur 5.29
Figur 5.29 Kemitätning av teflonbälgtyp
Material
Materialet i de båda tätningsytorna kan vara lika eller olika. Materialkombinationen bestäms bl a av slitstyrka,
friktionsförhållanden, kemisk resistens och värmeledningsförmåga. Några vanliga kombinationer för de båda
tätningsytorna är:
•
•
•
•
•
•
•
brons – kol
martensitiskt rostfritt stål – kol
stellitbelagt rostfritt stål – kol
hårdmetall –kol
keramik- kol
hårdmetall – hårdmetall
keramik-PTFE, Teflon
Hårdmetall och keramik kan antingen användas i solid form eller som ytbeläggning på t ex rostfritt stål.
Även elastomerer användes i plantätningar, se tabell 5.2
Tabell 5.2 Några elastomerer för plantätningar
146
5.6 SPÄRRVÄTSKA – TÄTNINGSVATTEN
Spärrvätskan skall passa det pumpade mediet-vätskan/gasen-så att ingen explosion eller korrosion blir följden av
det läckage som sker genom, tätningsytorna eller inåt packboxen.
Tätningsspalten i en plantätning är mellan 0,2 - 1,0 µm. Den tjänstgör som ett spaltfilter för partiklar större än
denna spalt. I en packbox är spalten mellan 3 - 10 µm;
Kravet på spärrvätskans renhet bestäms därför väsentligen av andra komponenter i cirkulations- eller
spärrvätskekretsar såsom flödesmätare, konstantflödesventiler och övrig armatur. Uppskattningsvis kan sägas att
i de flesta applikationer 50-100 µm är tillräckligt.
5.7 TÄTHETSKRAV - LÄCKAGEMÄNGDER, miljö och kostnader
Kravet på täthet beror på många faktorer och har ökat på senare år och kommer att öka ytterligare. Några
konsekvenser av läckage utan inbördes rangordning:
•
•
•
•
•
inre arbetsmiljön kan bli oacceptabel
yttre miljön kräver att läckage tas om hand och renas
läckage kan ge skador på maskinen i form av korrosion och lagerhaverier
kostnad för utläckt vätska
vid läckage in i processen kan processen störas eller skadas. I bästa fall blir det en stor kostnad för
indunstning av inläckaget.
Miljö och läckage
Tätningens funktion för den inre arbetsmiljön förtjänar stor uppmärksamhet med tanke på allmän trivsel samt
med hänsyn till Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar angående hygieniska gränsvärden.
Läckagemängderna kan direkt översättas till de av Arbetarskyddsstyrelsen angivna gränsvärden i ppm eller
mg/m3 luft. Det är viktigt att veta att gränsvärdena anges som absoluta maximum, varför de normala värdena
måste ligga betydligt under.
Uppskattning av läckagemängder:
•
•
•
Roterande plantätning-enkel
Packbox - väl fungerande och underhållen
Packbox – uppmätta värden i praktiken
0,2-2 g/tim - cm3/tim
150-720 g/tim - cm3/tim
<5000 g/tim – cm3/tim
Några exempel på vanliga vätskor inom processindustrin med gränsvärden hämtade ur Arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar nr 100.
Ämne
mg/m3
Klor
Klordioxid
Natriumhydroxid
Svaveldioxid
Svavelsyra
3
0,3
2
5
1
Med hjälp av dessa siffror kan erforderlig kapacitet på ventilationssystemet beräknas. För en pump som pumpar
en lättflyktig vätska med gränsvärdet 2 mg/m3 luft behövs - om genomsnittsläckaget används – en fläkt med
kapaciteten:
147
För mer svårflyktiga vätskor måste en bedömning ske av hur stor del av läckaget, som bortgår i ång- resp.
vätskeform.
För att få den totala erforderliga kapaciteten skall de erforderliga kapaciteterna för alla pumpar innehållande
miljöfarliga ämnen adderas. Ur miljösynpunkt måste kanske dubbel plantätning väljas i många fall.
Livslängd och underhåll
En tätnings livslängd är i första hand beroende av att rätt tätning och rätt material valts, dvs det optimala med
avseende på driftsfallet.
Livslängden såväl som läckagemängder påverkas av pumpens kondition och konstruktion, och på vilket sätt den
körs – kontinuerligt eller diskontinuerligt etc.
Allmänt kan sägas att livslängden för en plantätning och slitfodret i en packbox är ungefär densamma-för
tryck upptill 1 MPa- 3 till 4 års medellivslängd. För att nå denna medellivslängd krävs i packboxfallet en
noggrann skötsel och justering, dessutom är resultatet till stor del beroende på den som gör jobbet. En
plantätning behöver däremot ingen efterjustering och rätt installerad från början ger den en bekymmersfri
drift. Vid högre tryck än 1 MPa sjunker livslängden för packboxar, då dessa inte kan balanseras som
plantätningar.
5.8 STANDARDISERING
Utbudet av tätningar- både packningar och plantätningar-är stort t o m för stort för att vara gripbart för
pumpanvändaren. Multipliceras sedan med antalet axeldimensioner och materialkombinationer, framkommer
behovet av att någon form av standardisering måste göras.
•
•
•
För packboxar och plantätningar finns en internationell standard - ISO 3069 - som omfattar axel och
boxdimensioner.
För packboxar finns standard utgiven av skogsindustriella standardiseringsgruppen - SSG 1300, 1320
och 1321, som omfattar dimensioner, montage och material.
För plantätningar finns en internationellt gångbar standard för enkeltätning - DIN 24960 - där vissa
fastlagda inbyggnadsmått möjliggör byte mellan olika fabrikat under förutsättning att pumptillverkaren
tagit hänsyn till maximal tillåten inbyggnadslängd och inte fastnat för en speciell tillverkares kortare
inbyggnadsmått. Denna standard, som täcker ca 80 % av driftsfallen, får ses som ett steg i rätt riktning
även; om den har många svagheter.
Att standardisera materialet i packningar, bör gå bra på 80-90% av pumpbeståndet inom en industri. Som regel
räcker 2 högst 3 material eller materialkombinationer.
Ur underhållssynpunkt bör så lika utförande som möjligt eftersträvas- gärna samma fabrikat.
148
Figur 5.30
Exempel på lämpliga spärrvätskor för olika temperaturområden.
5.9 LITTERATURFÖRTECKNING
För den som vill fördjupa sig i tätningsteknologin och allmänna tätningsfrågor finns en omfattande litteratur:
•
•
•
•
•
•
•
Fern A G, Nau B S: Seals, Oxford University Press.
Austin R M, Nau B S: Seal Users Handbook. BHRA Fluid Engineering.
Mayer E: Axiale Gleitringdichtungen. VDI-Verlag.
Sveriges Mekanförbund: Mekanresultat "Tätningar".
Kempe S: Packboxar för formbart packningsmaterial. Ingår i bok "Pumpteknik". Ingenjörsförlaget
1975.
Bergius O: Plantätningar, roterande - funktion, drift och installation. Ingår i bok "Pumpteknik".
Ingenjörsförlaget 1975.
Lymer A, Greenshields A L: Thermal Aspects of Mechanical Seals. Flexibox Ltd.
149