1. No category

–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
%OHNLQJHEOlGGUDQ
)|UHQLQJHQ%OHNLQJHV)ORUD
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Föreningen Blekinges Flora
Föreningen Blekinges Flora bildades för att främja den botaniska verksamheten i
landskapet. Föreningen grundades 1994 som en fortsättning på det nyligen avslutade
inventeringsprojektet. Vi har möten två gånger per år med föredrag och dessutom
exkursioner på våren, sommaren och hösten. Vi ägnar oss åt både blomväxter och
olika kryptogamgrupper (mossor, lavar, svampar, alger). Föreningen har dessutom
floraväktarverksamhet. 1998 startade föreningen ett svampprojekt med syfte att inventera främst storsvampar, men även i viss mån mikrosvampar. Vi deltager även i
de vilda blommornas dag, med lokala exkursioner i juni månad.
För att bli medlem kan du betala in årsavgiften på 100 kr (20 kr för familjemedlemmar)
till postgiro: 4877 229-7, eller bankgiro: 5704-5205. Ange namn och adress, samt att
du är ny medlem. Alternativt kan du höra av dig till någon i styrelsen.
Ordförande: Bengt Nilsson
Trestenav. 5A, 294 35 Sölvesborg
tfn 0456‑12748
e-post: [email protected]
Floraväktaransvarig: Åke Widgren
Ronnebyg. 10, 371 32 Karlskrona tfn (arb) 0455-87 143
e-post: [email protected]
Sekreterare: Lars Fröberg
Sofiaparken 4E, 222 41 Lund
tfn 046-222 0129
e-post: [email protected]
Svampprojektet: Jonny Svensson
Karsahult Pl 81, 360 10 Ryd tfn 0459-833 45
e-post: [email protected]
Föreningens hemsida:
Kassör: Kjell Petersson Arvid Nilssonsg. 8, 371 33 Karlskrona www.blekingesflora.se
tfn 0455-338141
e-post: [email protected]
Blekingebläddran
För innehåll och författarinstruktioner, se bakpärmen insida.
Redaktör: Lars Fröberg, Botaniska Museet, Östra Vallgatan 18, 223 61 Lund. tfn 046‑222 01 29, e-post: [email protected]
Redaktionskommitté: Ingrid Grahn-Nilsson, Joakim Hemberg, Åke Widgren.
Omslagsbild: Granspira Pedicularis sylvatica. Foto Kjell Petersson.
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Blekingebläddran - en botanisk tidskrift för Blekinge
Blekinge är ett litet landskap, men har ändå haft en hög botanisk aktivitet
genom tiderna. Inte mindre än sju floror har publicerats över landskapet. För
snart 50 år sedan startade Blekinges Natur som en biologisk och geologisk
årsbok, vilken utgavs under perioden 1969–2003. Bland annat Björn Berglund
och Lennart Mattsson har varit redaktörer för årsboken. Naturvården har varit
ett viktigt tema, men även fågelrapporter, inventeringar och utredningar av
olika växt-, svamp och djurgrupper har presenterats. Sedan 2003 har årsboken
inte kommit ut, vilket känts som en lucka för många naturintresserade.
När fältarbetet till den senaste floran över Blekinge var i det närmaste avslutat, beslutade projekt Blekinges Flora att bilda en botanisk förening. I
föreningens aktiviteter ingår möten, exkursioner och floraväktarverksamhet,
och sedan 1999 har även ett svampprojekt pågått. Med kallelsen medföljde
ofta ett informationsblad, men det kändes som om föreningen ändå inte nådde
medlemmarna utanför landskapet. Vi beslutade därför på årsmötet 2011 att
starta en botanisk tidskrift.
Tidskriften kommer att innehålla rapporter från floraväkteriet och svampprojektet, samt uppgifter om intressanta fynd. Tidigare i år publicerades en
komplettering till kärlväxtfloran i Blekinge (Svensk Bot. Tidskr. 106: 67–99),
men ytterligare nyfynd och rättelser kan lämpligen presenteras i Blekinge–
bläddran. Även inventeringar i speciella områden, eller av arter/artgrupper
i landskapet är välkomna, liksom systematiska eller ekologiska utredningar
som berör Blekinge. Artiklarna kan handla om både kärlväxter, mossor, lavar,
svampar och alger.
I detta nummer presenteras nyfynd av den rödlistade svampen grönticka, en
art som är på tillbakagång men som ändå går att hitta på nya lokaler. Skogsstyrelsen utför inventeringar av skogsområden som en slags uppföljning till
nyckelbiotopsinventeringen vilket också presenteras, liksom dystra floraväktarrapporter över granspira och knärot som båda gått tillbaka kraftigt. Vi
hoppas att Blekingebläddran kommer att bli intressant att läsa och bläddra i,
både för kunniga botaniker och för den växtintresserade allmänheten.
Lars Fröberg, redaktör
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Grönticka i Blekinge
Ingrid Grahn-Nilsson
Gröntickan har visat en tillbakagående trend under de senaste
åren, men Ingrid Grahn-Nilsson poängterar att det ändå går att
hitta nya lokaler för arten, så ut och leta!
Inledning
Grönticka Albatrellus cristatus är sällsynt i hela sitt utbredningsområde, och
har i Sverige rapporterats enbart från
Småland, Blekinge och Skåne. Enligt
European Polypores (Ryvarden & Gilbertson 1993) växer den med lövträd,
huvudsakligen ek och bok, och följer
ekens utbredningsområde. De flesta
biotoper där arten växer är belägna
längs stigar och vägar med stort ljusinsläpp. Gröntickan hotas av ändrat
skogsbruk, väg- och annan bebyggelse.
Flera lokaler har försvunnit speciellt i
Skåne. I Blekinge har ändrat skogsbruk,
där gran ersätter lövskog, stått för en
stor del av minskningen. En stor del av
fynden i Blekinge är gjorda i ett område
norr om Sännen, och de skånska fynden
i Ivösjö-området.
Gröntickan klassas i den svenska
rödlistan som ”Starkt hotad” (EN). Bedömningen bygger på att svampen har
en mycket liten population i landet med
få genetiskt unika individer. Risken för
utdöende är stor.
Beskrivning
Gröntickan tillhör släktet fårtickor
Albatrellus och är liksom den mycket
vanligare fårtickan en marklevande
mjuk, köttig ticka med fot och hatt (Fig.
1). Fruktkroppen kan under gynnsam-
ma förhållanden överleva i 3-4 månader
medan myceliet är flerårigt.
Gröntickan har fått sitt namn av den
smutsigt olivgröna-brungröna färgen på
hattens ovansida och fot. Den är alltså
inte vackert klargrön, vilket man kan
förledas att tro av namnet.
Hatten kan bli upp till 15 cm bred
och 2 cm tjock. Ovansidan är till en
början finluden men blir så småningom
uppsprucken. Fotens längd varierar från
några centimeter till en decimeter och
kan vara central eller kantställd. Det är
mycket vanligt att flera fruktkroppar är
mer eller mindre sammanvuxna. Det
nedlöpande porlagret är vitt eller ljusgult med runda 0,3-0,5 mm vida porer
(Fig. 1). Svampköttet är vitt och luktar
unket men har en mild smak.
Gröntickan bör inta kunna förväxlas
med någon annan ticka, den brun-gröna
ovansidan och det vita porlagret skiljer
den från alla andra marklevande tickor
i Sverige. Man kan kanske vid första
anblicken tro att det är en stor olivgrön
kremla man ser, men undersidan avslöjar genast vilken svamp det är.
Gröntickan är en mykorrhizasvamp
som lever i symbios med bok och ek.
I Sverige finns alla kända lokaler i
bokskogar med ett undantag: Mjösgöl
i Nybro kommun, där bok saknas men
ek finns på lokalen. Alla kända lokaler i
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Fig. 1. Gröntickor vid Nässjön 2006. Fruktkroppar är
ofta buktiga och gyttrade och spricker så småningom
upp. På detaljbilden till höger syns det nedlöpande
porlagret. Foton Ingrid Grahn-Nilsson.
Norge är ekskogar men i övriga Europa
räknas den som en bokskogssvamp.
Gröntickan är cirkumboreal med förekomster i Europa, östra Nordamerika
och Asien.
Livsmiljö
Gröntickan är bara funnen i de torrare
sydöstra delarna av Sverige; förutom i
Blekinge även i nordöstra Skåne och
sydöstra Småland. Arten växer i Sverige främst i magra hedbokskogar med
lågt pH (Fig. 2). Många lokaler ligger
i kanten av skogsvägar eller trampade
stigar vilket tyder på att svampen behöver en ljus och varm miljö. Det är
också vanligt att lokalerna är belägna i
närheten av sjöar (i ett fall nära havet)
vilket också bidrar till mildare temperaturer under sommar och höst. I Skåne
är gröntickan funnen på Balsberget vid
Råbelövssjön, två lokaler vid Oppmannasjön, en vid Kädarp nära Vånga väster om Ivösjön samt två på Ivön. Även i
Småland ligger den enda kända lokalen,
Mjösgöl, nära en sjö, Allgunnen.
I Norge växer arten med ek i ädellövskogar längs sydkusten och i övriga
Europa återfinns den oftast i bergsområden i Central- och Mellaneuropa.
Svampen verkar undvika Västeuropas
fuktiga atlantklimat.
I Sverige lever arten på sin nordgräns och det är mycket troligt att dagens gröntickelokaler utgör en liten rest
av en mycket mer utbredd förekomst
under värmetiden för mer än 4000 år
sedan, då klimatet ungefär motsvarade
det som nordöstra Frankrike har idag.
Det kan till och med vara så att mycel
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Fig. 2. Järnavik. En typisk
gröntickelokal: bokskog,
sluttning och grusväg.
Det första gröntickefyndet här gjordes 2010 vid
den största boken. Foto
Ingrid Grahn-Nilsson.
på fyndplatser som ligger flera hundra
meter från varandra en gång utgjorde
ett stort sammanhängande mycel. Ett
exempel på detta är kanske lokalerna
i ”Tresjö-området” vid Sännen (se
nedan). Gröntickan uppges vara sällsynt i alla europeiska länder där den
är påträffad och den är rödlistad i tio
europeiska länder.
Lokaler i Blekinge
Fyndplatserna i Blekinge är belägna i
Ronnebys och Karlskronas kommuner
med en koncentration i området norr om
sjön Sännen. Här finns den äldsta kända
lokalen, upptäckt av Olof Andersson.
På senare år har flera nya lokaler hittats
i detta område. Åren 2006 och 2010
har dessutom två lokaler upptäckts
i södra delen av Ronneby kommun
några kilometer från Bräkne-Hoby.
En lokal i Runamo, nära Bräkne-Hoby,
upptäckt av Börje Göransson 1989, har
inte återfunnits. Enligt uppgift skall
gröntickan även ha hittats i Marielund
utanför Nättraby år 1945 men jag har
ingen information om detta fynd.
Sännen-Hallsjön-Listersjön (”Tresjö-området”), Hjortsberga sn
År 1960 upptäcktes den första grön–
tickelokalen vid sjön Sännen av Olof
Andersson, känd som ”Svamp-Olle”
av många svampintresserade. Svampen
växte i den smala bokskogen mellan
sjöns norra strand och vägen mot Tving.
Här i närheten gjorde Bengt Ignell ett
nytt fynd år 1998. I början av 1999 upptäckte jag en grönticka vid skogsvägen
mellan Sännen och Hallsjön. Det var
en stor fruktkropp som växte en halv
meter från grusvägen i ett meterhögt
bokbuskage. Själva skogen i området
utgörs i huvudsak av planterad gran.
Därefter har jag och andra svampintresserade besökt fyndplatsen i stort sett
varje höst men enda återfyndet gjordes
hösten 2006. År 2010 gjorde Bengt ett
gröntickefynd i bokskogen i Sänneshult
vid Listersjöns östra sida. Svampen
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
växte nära grusvägen som går söderut
något hundratal meter från sjön.
År 2011 var ett mycket bra grönticke­
år. På den äldsta lokalen, den vid Sännen, växte det rikligt med svampar på
båda sidor om vägen. Bengt fann dessutom tre nya lokaler/fyndplatser längs
vägen mellan Sännen och Hallsjön, två
i samma miljö som mitt fynd från 1999
men den tredje lokalen var en 10 meter
smal bokskogsridå mellan vägen och
Hallsjön. Han upptäckte dessutom en
lokal några hundra meter västerut, vid
ett hygge på Skogsstyrelsens mark norr
om Tvingvägen.
Bengts fru Ulla stod för nästa
fynd några kilometer åt nordväst vid
Stengölsmåla. Här har markägaren
nu under våren gjort en viss röjning
av gran för att förbättra förhållandena
för svampen. Denna röjning ingår i
”Projekt grönticka” som Naturskyddsföreningen i Ronneby driver. Bengt
Ignell försöker, som representant för
Naturskyddsföreningen, att förbättra
hotade gröntickelokaler i samarbete
med markägare, med ekonomiskt stöd
från Länsstyrelsen.
Bengt har också markerat gröntickelokalerna på ett ovanligt sätt. Vid varje
lokal sätter han upp en grön fågelholk
på den sida av vägen där svampen är
funnen (Fig. 3).
Sjöarp, Bräkne-Hoby sn
Jag har under många år letat svamp,
både matsvamp och utställningssvamp
i Sjöarps skogar och ofta gått på stigen
med vit markering längs Nässjöns
västra sida där jag plockat mycket
matsvamp och även vackra och/el-
Fig. 3. Bengt Ignells orginella markering
av gröntickelokaler. Så småningom skall
det stå avstånd i meter från Sännen i det
ljusa fältet. Foto Ingrid Grahn-Nilsson.
ler dödligt giftiga svampar till olika
svamputställningar. Men aldrig tidigare
har jag sett dessa smutsigt grönbruna
svampar, vilka i september 2006 växte
vid en liten, liggande stenhäll mellan
stigen och sjön. De var inte fullt utvecklade, varför jag kände mig osäker och
kontaktade vår blekingske svampexpert
Arne Ryberg som snabbt bekräftade att
detta var grönticka.
Platsen ligger ca 500 m norr om
sjöns utlopp i Vierydsån. Avståndet
mellan sjö och stig är max 10 meter
och marken översvämmas mer eller mindre vid högvatten på vårarna.
Marken sluttar från en höjd väster om
stigen och ned mot sjön. Vid lokalen
växer mest bok men också sälg, klibbal
och aspsly. År 2006 fanns här ett tiotal
fruktkroppar som följdes från mycket
tidigt stadium i mitten av september till
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
sent in på hösten. Jag har sedan besökt
lokalen flera gånger per år utan att göra
några återfynd.
Järnavik, Bräkne-Hoby sn
Lokalen är belägen i bokskog vid en
grusbelagd skogsväg som utgör en del
av Blekingeleden norrut från Järnaviks
naturreservat. Växtplatsen är lätt att
hitta på östra sidan av vägen precis norr
om ett litet grustag. Även här växer
svampen i en sluttning, denna gång
upp mot en brant höjd i öster. Skogen
utgörs till största delen av bok. På andra
sidan av vägen finns inslag av gran och
marken är mycket fuktig där.
I backen växer svart trumpetsvamp
och andra matsvampar så jag hade
besökt platsen många höstar men det
var först i slutet av augusti 2010 som
jag såg en grönticka vid foten av den
största boken, 2-3m från vägen. Det
blev det enda gröntickefyndet på lokalen 2010.
Annorlunda blev det 2011 då 16
olika fruktkroppar/fruktkroppsgrupper växte väl avskilda på ett ca 30 m²
stort område runt den största boken,
där föregående års enda fruktkropp
upptäcktes. De första svamparna dök
upp sista veckan i augusti och 14 dagar
senare var alla 16 fruktkroppar /fruktkroppsgrupper väl utvecklade.
Gröntickan i framtiden
De senaste årens nya gröntickefynd på
flera olika lokaler både i ”Tresjöom-
rådet” och i södra delen av Ronnebys
kommun tyder på att svampen är något
vanligare än man hittills trott. Nya
fyndplatser innebär inte att gröntickan
inte längre är hotad. Den finns dock
troligen i ytterligare magra bokskogar
vid stigar eller grusvägar nära vatten.
De nya fynden är gjorda i områden
där vi (Bengt resp. Ingrid) bor och letar
svamp. Så ut och leta alla svampintresserade!
Det största hotet mot gröntickan är
utan tvivel den förändring av skogen
som sker då bokskog ersätts med granplanteringar. Vi ser vid Hallsjövägen
att tickan kan överleva ett antal år i
sådan skog om det fortfarande finns
kvar en del bokar, även ganska klena, i
skogskanten. I och med att granarna blir
större, förändras emellertid ljus- och
värmeförhållandena negativt för både
svamp och bok, och det är stor risk att
gröntickan kommer att försvinna från
dessa lokaler.
Framtiden ser däremot ljusare ut för
grönticka i Sjöarp och Järnavik eftersom den på dessa lokaler växer i skogar
där boken än så länge dominerar.
Tack till Bengt Ignell som deltagit i
inventeringsarbetet och Arne Ryberg
som hjälpt till med manus.
Citerad litteratur
Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1993.
European Polypores.
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Skogsstyrelsens uppföljning
av biologisk mångfald
Joakim Hemberg
Skogsstyrelsen utför en uppföljning av nyckelbiotopsinventeringen för att bevara den biologiska mångfalden. Joakim Hemberg, som jobbar med inventeringen presenterar metodik och
preliminära resultat.
Syfte och omfattning
Skogsstyrelsen ansvarar för uppföljning
och utvärdering av miljökvalitetsmålet
Levande skogar. En stor och viktig del
inom detta mål är att bevara skogarnas
biologiska mångfald. Både samhället
och skogsnäringen satsar stora resurser
på åtgärder för att bevara och förstärka
den biologiska mångfalden. Exempel
på åtgärder och mål är formella och
frivilliga avsättningar av skyddsvärda
biotoper, ökad andel gammal skog
och lövskog, ökad mängd död ved
osv. Skogsstyrelsen följer löpande
upp vilket genomslag dessa åtgärder
och mål har i skogsbruket, men vi vet
inte särskilt mycket om vilka effekter
arbetet har på den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen startade 2009 en
omfattande inventering av biologisk
mångfald i skog med höga naturvärden. Inledningsvis inventeras nyckelbiotoper. Dessa representerar även
olika skyddsformer som naturreservat
biotopskyddsområden, naturvårdsavtal,
frivilliga avsättningar och Natura 2000områden. Syftet med uppföljningen är
att beskriva nuläget och att följa upp
vilka förändringar som sker på lång
sikt. Inventeringen sker i hela landet
och är tänkt att pågå åtminstone i 10 år
framöver och omfatta minst 1000 utlottade nyckelbiotoper. En nyckelbiotop
är ett område med en speciell naturtyp
som har stor betydelse för skogens
flora och fauna och som hyser, eller
kan förväntas hysa rödlistade arter.
Totalt kommer ca 10–15 inventerare
att arbeta med uppföljningen och kostnaden är beräknad till ca fem miljoner
kr per år.
Metodik (fritt efter Wijk 2011)
Metodiken är anpassad för områden på
mellan ett halvt och två hektar. I större
nyckelbiotoper avgränsas ett inventeringsobjekt på högst ca två hektar. Inventeringen utförs alltid av två personer
med mycket goda artkunskaper. Till att
börja med mäts objektet in med måttband och kompass. Samtidigt noteras
aktuell markanvändning längs objektets
ytterkanter. Sedan görs en kvantitativ
inventering av träd- och buskskiktets
sammansättning längs transekter (totalt
1600-2400 kvm). I transekterna mäts
även mängd och kvalité av stående
eller liggande död ved. Avslutningsvis
söks hela inventeringsobjektet igenom
systematiskt och samtliga påträffade
signalarter och rödlistade arter registreras. Samtliga organismgrupper ingår
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Fig 1. Platt fjädermossa
Neckera complanata är
en relativt vanlig signalart i
Blekinges nyckelbiotoper.
Den hittas främst på gamla träd i bokskogar och
blandade ädellövskogar.
Foto Joakim Hemberg.
i inventeringen, men fokus ligger på
kärlväxter, mossor, lavar, svampar och
vedinsekter eftersom detta är de grupper där inventerarna har goda och väl
kalibrerade kunskaper. Inventeringen
är kvantitativ genom att man räknar
antalet substrat (levande träd, död ved)
där arterna förekommer. Marklevande
arter kvantifieras med ett frekvensmått.
För samtliga arter noteras fördelningen
inom objektet, vilket gör att man kan
utläsa om de är spridda eller koncentrerade. Särskilda s.k. nyckelelement som
grova träd och grov död ved mäts in
även om de inte hyser signalarter eller
rödlistade arter.
10
Preliminära resultat och slutsatser
I medeltal hittas drygt 20 signalarter
och rödlistade arter per nyckelbiotop.
Detta ger en mycket tydlig fingervisning om att nyckelbiotoperna verkligen
har en stor betydelse för bevarandet av
biologisk mångfald i skogslanskapet.
Hittills har 7 av totalt 14 utlottade
nyckelbiotoper i Blekinge inventerats
inom ramen för denna uppföljning.
I merparten av dessa nyckelbiotoper
domineras trädskiktet av ädellövträd,
framförallt ek, bok och avenbok. Endast ett av de inventerade objekten har
utgjorts av barrdominerad skog. De
mest frekventa signalarterna i de Ble-
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Fig. 2. Liten ädellav
Megalaria laureri är
klassad som starkt hotad och har en stor del
av sin svenska population i Blekinge. Foto
Joakim Hemberg.
kingska objekten är buskstjärnblomma
Stellaria holostea, fällmossa Antitrichia curtipendula, platt fjädermossa
Neckera complanata (Fig. 1) samt de
små skorplavarna glansfläck Arthonia
spadicea och rostfläck A. vinosa. En
typisk nyckelbiotop i Blekinge är relativt rik på intressanta lavar och mossor,
men fattig på intressanta kärlväxter.
Undantag från denna regel är bördiga
och/eller källpåverkade områden.
Uppföljningen har i Blekinge framförallt resulterat i ett stort antal fynd
av rödlistade epifytiska lavar. Bland
särskilt intressanta fynd kan nämnas:
almorangelav Caloplaca luteoalba
(EN) och röd pysslinglav Thelopsis
rubella (VU) på bokar i Ryssbergets
naturreservat i Sölvesborgs kommun;
nyfynd av kort parasitspik Sphinctrina
turbinata (VU) på avenbok vid Elleholm i Karlshamns kommun; samt
rikliga bestånd av liten sönderfallslav
Bactrospora corticola (VU) och ädelkronlav Pachyphiale carneola (VU)
på senvuxna ekar på Vångsö i Ronneby kommun. Dessutom har vi gjort
ett nyfynd av liten ädellav Megalaria
laureri (EN; Fig. 2) i Lösen, Karlskrona
kommun, vilket är det östligaste fyndet
på Sveriges fastland. Sentida inventeringar i länet tyder på att en betydande
del av artens svenska population finns
i Blekinge (Hemberg 2011). I vårt
inventeringsobjekt på ca två hektar i
Ryssbergets naturreservat påträffades
liten ädellav på ett tjugotal bokar, vilket
innebär att den sannolikt finns på hundratals träd i reservatet som helhet.
När det gäller svampar, mossor och
kärlväxter har vi ännu inte gjort några
riktigt tunga fynd. Värt att nämna är
dock två nya lokaler för skogsknipprot
Epipactis helleborine (Elleholm och
11
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Brännarebygden) samt en mycket rik
förekomst av fjällsopp Strobilomyces
strobilaceus vid Elleholm. I tabell 1
visas den fullständiga artlistan från inventeringsobjektet vid Elleholm. Detta
är ett för Blekinge relativt otypiskt objekt i den meningen att kärlväxterna är
den dominerande artgruppen. Området
utgörs till största delen av ädellövskog
som domineras av gammal avenbok
och bok. Dessutom ingår ett alkärr
som delvis är källpåverkat. Det enda
barrskogsobjektet som inventerats i
Blekinge är ett grandominerat område i Brännarebygden i Olofströms
kommun. De roligaste fynden i detta
område var stor revmossa Bazzania
trilobata och brandticka Pycnoporellus
fulgens (VU). Även grönpyrola Pyrola
chloranta noterades, men den växte
utanför nyckelbiotopen och togs inte
med i inventeringen. Den ovan nämnda
skogsknipproten i Brännarebygden
påträffades inte i denna granskog utan
i ett annat inventeringsobjekt, som
utgjordes av en almdominerad bördig
lund.
Citerad litteratur
Gärdenfors, U. 2010. Rödlistade arter i
Sverige. ArtDatabanken SLU.
Hemberg, J. 2011. Skyddsvärda lavar i
Blekinge – nyupptäckta naturvärden
i nationell toppklass. Svensk Bot.
Tidskr. 105: 67–85.
Wijk, S. 2011. Uppföljning av biologisk
mångfald i skog med höga naturvärden. Skogsstyrelsen. [http://www.
swedishepa.se/en/Start/Om-Naturvardsverket/Dokumentation-fran-seminarier/Miljoovervakningsdagarnaseptember-2011/]
12
Tabell. 1. Artlista från Skogsstyrelsens
uppföljning av biologisk mångfald i en
nyckelbiotop vid Elleholm i Karlshamns
kommun. Tabellen visar rödlistade arter
(Gärdenfors 2010) och signalarter. Området som omfattar ca 2 ha inventerades
av författaren och David Göransson i augusti 2010.
Kärlväxter
Tandrot Cardamine bulbifera
Bäckbräsma Cardamine amara
Skärmstarr Carex remota
Skogsknipprot Epipactis helleborine
Myskmadra Galium odoratum
Storrams Polygonatum multiflorum
Buskstjärnblomma Stellaria holostea
Lundstjärnblomma Stellaria nemorum
Mossor
Fällmossa Antitrichia curtipendula
Stubbspretmossa Herzogiella seligeri
Västlig husmossa Loeskeobryum brevirostre
Krusig ulota Ulota crispa
Lavar
Glansfläck Arthonia spadicea
Rosa lundlav Bacidia rosella (NT)
Lönnlav Bacidia rubella
Grå skärelav Schismatomma decolorans (NT)
Kortskaftad parasitspik Sphinctrina turbinata (VU)
Svampar
Hasselsopp Leccinium pseudoscabrum
Gulmjölkig storskål Peziza succosa
Fjällsopp Strobilomyces strobilaceus
Insekter
Bokborre Ernoporicus fagi (tidigare NT)
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Floraväktarna i Blekinge 2011
Åke Widgren
Hittills uppnådda resultat från floraväktarverkasmheten rapporteras här av Åke Widgren; status för knärot och granspira, vilka
dock inte är floraväktararter, ges också i separata artiklar.
2011 var ett bra år för floraväktarna i
Blekinge. Sammanlagt rapporterades
uppgifter i Artportalen från mer än 450
lokaler för rödlistade floraväktararter,
vilket gör 2011 till ett av de mest aktiva
åren någonsin sedan verksamheten
startade. Antalet aktiva floraväktare
har under året varit ca 15, men det
mesta inventeringsarbetet har gjorts av
två personer, Bengt Nilsson och Kjell
Petersson.
Den nationella statistiken för floraväkteriet är trevlig läsning. Det totala
antalet floraväktarlokaler som hittills
registrerats i Blekinge (1 juni 2012)
uppgår till 2 769, omfattande 126 olika
taxa, vilket innebär att Blekinge trots
sin ringa areal ligger på sjätte plats av
länen. Leder gör Västra Götaland följt
av Kalmar, Skåne, Jönköping och Halland. Det totala antalet uppgifter (fynd)
som registrerats i Blekinge är 6 969,
vilket ger en femteplats.
De specialinventeringar av sumpmaskros Taraxacum intercedens och
liten kärrmaskros Taraxacum litorale
som påbörjades 2010 fortsatte framgångsrikt under 2011, och många nya
fynd gjordes av båda arterna. De fyra
kända lokalerna för revig blodrot Potentilla anglica återinventerades för
första gången på många år, med positivt
resultat. Det mest överraskande var
att en tidigare okänd växtplats söder
om Listershuvud med 3 000 plantor
hittades. Liksom under 2010, gjordes
en stor satsning på vanlig backsippa
Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris. Kända
lokaler som inte blev kontrollerade
2010 besöktes, men även ett flertal nya
fynd registrerades. Sammanlagt blev
drygt 160 lokaler besökta. Totalinventering gjordes även av nästan alla kända
växtplatser i Blekinge för granspira
Pedicularis sylvatica. Arten är visserligen ingen ordinarie floraväktarart, men
misstankar om att den minskat kraftigt
gjorde att vi valde att prioritera den.
Resultatet var nedslående, och arten har
av allt att döma försvunnit från många
av sina tidigare växtplatser (se artikel i
detta nummer). Den återfanns endast på
12 lokaler, men kan givetvis ha missats
i något område. Totalinventering gjordes slutligen av alla kända lokaler för
knärot Goodyera repens. Inte heller den
är en ordinarie floraväktarart. Däremot
var den utsedd till årets växt av SBF.
Resultaten var lika nedslående som för
granspira (se artikel i detta nummer).
Förutom de ordinarie floraväktararterna i hotkategorierna CR (akut
hotade), EN (starkt hotade) och VU
(sårbara), samt ett fåtal arter i kategorin
NT (nära hotade) har vi i Blekinge valt
att även följa två växter som ännu inte
13
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
är rödlistade. Det är brudsporre Gymnadenia conopsea, med ca 10 aktuella
lokaler i länet, som Kjell Petersson
har floraväktat under många år, och
backjungfrulin Polygala vulgaris ssp.
collina. Den sistnämnda har sina enda
kända växtplatser i Sverige på Sturkö
och Möcklö i sydöstra Blekinge. I
nuläget är 6 lokaler kända, varav tre
hittades under 2011.
Under 2012 fortsätter vi eftersöket
av sumpmaskros och liten kärrmaskros.
En utförlig artikel om den förstnämnda
är planerad till nästa nummer av Blekingebläddran, våren 2013. Vi kommer
också att göra en samlad inventering
av alla våra lokaler för kal knipprot
Epipactis phyllanthes, samtliga i Sölvesborgs kommun, samt kontrollera
ett antal lokaler för dvärglin Radiola
linoides och knutört Lysimachia minima vilka hittades under landskapsflorainventeringen på 1980-talet men som
inte återbesökts sedan dess.
Även om Blekinge tillhör de mesta
aktiva floraväktardistrikten i landet
behöver vi bli fler. Vem som helst kan
bli floraväktare. Kontakta mig om du är
intresserad! Låt oss hoppas på ännu ett
framgångsrikt floraväktarår!
Åke Widgren, Ronnebygatan 10,
371 32 Karlskrona Tel 0455-311741
E-post: [email protected]
Knärot – årets växt 2011
Åke Widgren
Lokalerna för knärot återinventerades förra året med nedslående resultat - den blev endast återfunnen på cirka en femtedel
av sina tidigare kända lokaler. Den försvinner främst på grund
av modernt skogsbruk.
Knärot Goodyera repens (Fig. 1) var utsedd till årets växt 2011 av Svenska Botaniska Föreningen. Arten är rödlistad
som nära hotad (NT) i den nationella
rödlistan (Gärdenfors 2010). Knärotens
minskningstakt i landet har beräknats
till 15 % de senaste 60 åren, och under
de kommande 60 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 %. I artfaktabladet (Olsson 2011) anges modernt
skogsbruk som det största hotet. Arten
växer främst i mossrika barrskogar med
lång kontinuitet, och försvinner snabbt
14
när de grunt liggande jordstammarna
exponeras för solljus och torka efter
en avverkning. Detsamma sker när
skogen stormfälls, och de senaste årens
stora stormar (Gudrun och Per) med
efterföljande uppröjningar har med all
säkerhet varit mycket negativa för arten
i södra Sverige. Även kvävenedfall som
gynnar vissa arter av gräs, bland annat
kruståtel, är ett hot.
Inventeringen i Blekinge
I Blekinge återbesöktes nästan samtliga
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
kända lokaler, de flesta från 1980-talet
då inventeringsarbetet för Blekinges
Flora pågick som intensivast. Några
är dock påträffade så sent som under
2000-talet. Det totala antalet knärotslokaler i Blekinge, som idag är registrerade i Artportalen, uppgår till 63. Av
dessa är 52 kända sedan tidigare, och
11 nyfunna under 2011. Inventeringsresultatet var dystert. Arten återfanns på
endast 11 av de 52 äldre lokalerna.
På 13 av de lokaler där arten inte gick
att återfinna hade skogen avverkats
(kalhygge, kraftig gallring eller tät
plantering efter kalavverkning). På
två av lokalerna var marken uppbökad
av vildsvin. I två av rapporterna finns
kommentaren ”igenvuxet”. På tre av
lokalerna var den gamla skogen intakt, men någon knärot gick ändå inte
att återfinna. Fyra av de lokaler där
knärot fortfarande finns kvar ligger
i skyddade områden (naturreservat,
biotopskyddsområden eller områden
med naturvårdsavtal).
Resultatet från inventeringen i Blekinge 2011 visar att knärot är en art som
gått kraftigt tillbaka sedan 1980-talet.
Tillbakagången uppgår till 79 %, vilket
är mycket större än den minskningstakt
som beräknats nationellt i samband med
rödlistningsbedömningen 2010. Knärot
är ingen ordinarie floraväktarart, men
det är ändå angeläget att alla fynd av
arten rapporteras så de blir tillgängliga
och hänsyn kan tas i samband med
skogsbruksåtgärder. Uppgifterna är
även viktiga underlag i planeringen
av nya biotopskydd, naturreservat och
naturvårdsavtal.
Fig 1. Knärot från Djurtorp, Ronneby
kommun. Foto Joakim Hemberg.
Citerad litteratur
Gärdenfors, U. (red.) 2010: Rödlistade
arter i Sverige 2010. ArtDatabanken,
SLU, Uppsala.
Olsson, K.-A. 2011. Faktablad: Goodyera repens – knärot. ArtDatabanken, SLU. <http://snotra.artdata.slu.
se/artfakta/SpeciesInformationDocument/Goodyera_Repens_220787.
pdf> Publicerat 2011-10-31. Hämtat
2012-05-20.
Åke Widgren, Ronnebygatan 10,
371 32 Karlskrona Tel 0455-311741
E-post: E-post: [email protected]
15
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Granspira Blekinge
Kjell Petersson
Lokalerna för granspira återinventerades förra året med nedslående resultat - den blev endast återfunnen på cirka en tredjedel av sina tidigare kända lokaler. Främsta orsaken för tillbakagången är minskad hävd. Dock verkar arten ha ett bra år i år.
Granspira Pedicularis sylvatica är en
två- eller flerårig, halvparasitisk ört,
som blommar i juni-juli. Fröna sprids
med hjälp av myror. Arten tillhör familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae).
Dess nära släkting kärrspira P. palustris
är inte rödlistad, men har gått tillbaka
i Sydsverige och är mycket ovanlig i
Blekinge.
Granspira växer främst i fuktig till
blöt, beteshävdad gräsmark i Blekinge.
Optimalt ska marken vara kvävefattig
och ha sur markreaktion. De största
hoten mot granspiran är igenväxning,
skogsplantering och gödsling.
Granspira är i Sverige utbredd i de
södra och sydvästra delarna, med enstaka förekomster norrut till Dalarna.
Den finns i Danmark på Jylland och i
Norge norrut till Trondheim. Den finns
i västra Europa söderut till Spanien och
österut till Polen, och i England är den
relativt vanlig.
Förra året började jag att systematiskt eftersöka granspiran på de kända
lokalerna och fick med mig Bengt
Nilsson och Ivar Björegren i sökandet.
Resultatet var nedslående. Av totalt 55
genomsökta lokaler hittades granspiran
endast på 18 lokaler, alltså 33 procent.
Nu i vinter har jag hittat gamla uppgifter om ytterligare 8 lokaler, varav 5
16
är kontrollerade i år. Av de lokaler där
vi inte hittade någon granspira, är det
bara ett fåtal där jag tror att arten kan ha
förbisetts. I de allra flesta fall har gran­
spiran gått ut på grund av dålig hävd.
Det behövs inte lång tid av ohävd för att
den ska försvinna. Problemet med igenväxning är ju allmänt i hela Sverige, då
vi har alldeles för få betesdjur att tillgå
och slåttern har minskat drastiskt. Den
generation som slått eller haft bete på
dessa marker har blivit för gammal och
de yngre brukarna har inte motivation
att sköta markerna på det gamla sättet, då det inte är någon ekonomi i
det. Även om man återupptar hävden
på redan igenväxta marker är det inte
säkert att granspiran kommer tillbaka
eftersom fröreserven är liten (Bekker &
Kwak 2005). Jag misstänker också att
fröna har kort grobarhetstid.
Granspiran är rödlistad i kategori
NT, nära hotad (Gärdenfors 2010). Men
trenden att minskningen är så stor gäller
hela Sydsverige, så det är sannolikt att
den klassas upp till VU, sårbar och blir
floraväktarart 2015 då en ny rödlista
ska komma.
När den här artikeln skrivs har vi
påbörjat sökningen på de lokaler vi inte
var på 2011 och Ivar Björegren har nu
hittat den största lokalen i Mörbohult
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Fig 1. Lokal för gran­
spira vid Torhamns
udde; arten växer här
i sänkor på en kustnära fukthed vilket är
en ovanlig biotop i Blekinge. Foto Kjell Petersson.
med 1150 ex, samt Dalanshult med 900
ex, Kullans naturreservat med 890 ex,
och Skälmershult med 620 ex. Jag har
hittat 920 ex i Törnåkra. Vi har några
lokaler med 200-300 ex: Mörbrohult,
Ire naturreservat, Älmteryds naturreservat och naturreservatet Torhamns
udde (Fig. 1). Detta betyder att de flesta
stora lokalerna finns på reservatsmark.
Även i Uttorp på Sturkö med 100 ex är
det naturreservat. Hagatorpet med 150
ex och Totasjö med 120 ex är Natura
2000-områden. Övriga 6 lokaler har
mellan 75 och 15 plantor vilket innebär
att granspiran lätt kan försvinna från
dessa lokaler.
I Blekinge finns granspiran nästan
bara på lokaler som betas. Så för att
inte arten ska minska ytterligare är det
viktigt att betet fortsätter. Lokalerna
får inte heller gödslas. Dessutom har
vi granspira som floraväktarart i länet
och kommer att ha fortsatt kontroll av
lokalerna.
En reflektion jag gjort är att antalet
plantor kan variera kraftigt mellan åren
på en lokal. Exempelvis hade lokalen
vid Mörbohult 242 ex 2011, medan den
i år hade hela 1150 ex. Vid Hagatorpet
observerades arten 2010, men inte
2011, och i år fanns 150 plantor. Över
huvud taget verkar det vara ett bra år
för granspiran i år, då de fem största
lokalerna hittats 2012. Variation i populationsstorlek mellan olika år har även
observerats i Tjeckien (Petru 2005).
Lokalen i Törnåkra, som är den
största i östra Blekinge verkar ohävdad, eller eventuellt svagt hävdad.
Där finns inte så mycket andra höga
växter som kan kväva ner granspiran.
Så även övriga växter som finns på en
lokal påverkar granspirans chans att
överleva.
Citerad litteratur
Bekker, R.M. & Kwak, M.M. 2005.
Life history traits as predictors of
plant rarity, with particular reference
to hemiparasitic Orobanchaceae. Folia Geobotanica 40: 231–242.
Gärdenfors, U. 2010. Rödlistade arter i
Sverige. ArtDatabanken SLU.
Petru, M. 2005. Year-to-year oscillations in demography of the strictly
biennial Pedicularis sylvatica and
effects of experimental disturbances.
Plant Ecology 181: 289–298.
17
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Fyndrapporter
Botrychium lunaria månlåsbräken (Fig. 2).
Augerum s:n, S om Bökegöl (RN: 62499 14953) hagmark, 6 juni 2012, Kjell Petersson.
Carex vaginata slidstarr.
Jämshög s:n, Hängdovakärret (RN: 62351 14190) kanten av översilningskärr, 6 juni
2012, Bengt Nilsson & Gunnar Ohlsson.
Kyrkhult s:n, N om Gäddesjön (RN: 62527 14151) kanten av en tallmyr, 6 juni 2012,
Bengt Nilsson & Gunnar Ohlsson.
Kyrkhult s:n, N om Möllesjön (RN: 62524 14172) kärr i en granskog, 3 juni 2012,
Bengt Nilsson, Åke Svensson & Charlotte Wigermo.
Ophioglossum vulgatum ormtunga (Fig. 3).
Augerum s:n, Ekebacken, NO om Flymen (62465 14977) 200 ex på ängs/betesmark,
16 juni 2011, Kjell Petersson. - Enda kända inlandslokalen i Blekinge.
Lecanora sublivescens blå halmlav (VU; fig. 1).
Listerby s:n, Almö, Hammarholm (RN: 62263 14783) cirka 3 kvadratdecimeter på
grov ek, 27 maj 2012, Joakim Hemberg. - Andra fyndet i Blekinge.
Rättelse:
Taraxacum intercedens sumpmaskros.
Materialet från Mjällby s:n, Torsö är ombestämt till östersjömaskros T. balticum av
Håkan Wittzell. Därmed finns arten endast i östra Blekinge, västerut till Möcklö.
Fig 1. Blå halmlav Lecanora sublivescens. Foto Joakim Hemberg.
18
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Författarinstruktioner
Detta är föreningens medlemshäfte och skickas ut en gång per år, under våren. Vi
presenterar intressanta fynd och ger en rapport från floraväkteriet. Dessutom ges
referat från föreningens aktiviteter och andra botaniska aktiviteter med anknytning
till föreningen. Vi publicerar även specialinventeringar, samt diverse systematiska
utredningar som har anknytning till landskapet.
Manus kan skickas till föreningens redaktör, Lars Fröberg (lars.froberg@biol.
lu.se). När ni skickar in era bidrag måste bilder och tabeller skickas separat från
textdokumentet. Inga indrag eller andra formateringar behöver göras i manusdokumentet och nya stycken kan markeras med en tomrad. Manus skall vara redaktören
till handa senast den 15 mars.
Blekinges Flora finns till försäljning för 200 kr. Boken är på 800 sidor med cirka
250 färgbilder och 750 utbredningskartor, och kan beställas på Svenska Botaniska
Föreningens kansli, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala; tlf: 018-471 28 91; epost:
[email protected]. Det går även bra att höra av sig till någon i styrelsen för böcker.
Fig 2. Månlåsbräken Lunaria rediviva. Fig 3. Ormtunga Ophioglossum vulgatum.
Foto Kjell Petersson.
Foto Kjell Petersson.
19
–––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2012 ––––––––––––––––––––––––
Blekingebläddran
År 2012
ISSN 2001-3485
Innehåll
3
4
9
13
14
16
18
En ny botanisk tidskrift
Grönticka i Blekinge
Skogsstyrelsens uppföljning av biologisk mångfald
Floraväktarna i Blekinge 2011
Knärot - årets växt 2011
Granspira i Blekinge
Fyndrapporter
20