Ivetofta — 780 — Jacobaus Ord, som saknas på J

Ivetofta
— 780 —
Ivetofta, kommun i n.ö. Skåne, Kristianst.
1. (past.adr. Bromölla); Näsums landsf.distr.,
Villands doms. 1,929 inv. (1947).
1'vigtut, ort på s.v. kusten av Grönland.
Kryolit-brott. Flygbas.
Iwojima [ivå'ds]ima] el. S v a v e 1 ö n, huvudön bland Vulcanöarna, s. om Boninöarna i
Stilla havet. 20 kvkm. Omkr. 300 inv. Vulkanisk. Huvudort: Motoyama.
Ivry-sur-Se-ine [ivri'-syr-sä'n], stad i mell.
Frankrike, dep. Seine, vid Seine. 43,000 inv.
(1936). Livlig industri o. betyd, trädgårdsodling.
Ivö, kommun i n.ö. Skåne, Kristianst. 1.;
Näsums landsf.distr., Villands doms. 326 inv.
(1947).
Ivösjön, Skånes största sjö, i n.ö. Avflyter
genom Skreboån till Östersjön. 52 kvkm.
Ixelles [isäll'], förstad i s.ö. till Bryssel.
Jacobaus
Ix'ia, växtsläkte (fam. Iridaceae), 25 arter i
Sydafrika. Lök el. stamknöl, blommor i klase.
Flera arter odlas som prydnadsväxter inomhus.
Ixi'on, i grek. myt. konung över sagofolket
lapiterna, förolämpade Hera o. blev därför
fängslad i underjorden vid ett evigt svängande
hjul.
Izmi'r el. I s m i ' r , sed. 1929 namn på S m y r na, turk. stad på v. kusten av Mindre Asien vid
S.-viken. 200,000 inv. (1945). Ärkebiskopssäte.
Missionscentrum. Mindre Asiens förnämsta handels- o. sjöfartsstad med stor export (»smyrnamattor»). — Urgammal, redan tidigt betyd,
handelsstad. 1424 erövrat av turkarna. 1919
besatt av grekerna men återtaget 1922.
Izves'tija [is-], ry., »Underrättelserna», rysk
tidning, utg. i Moskva sed. 1917. Regeringsorgan.
lzvol skij, dens. som Isvolskij.
J
T i. antikva el. latinsk stil.
7 /. kursiv.
J t. Kem. tecken för en atom jod. — 2.
Förkortning av encrgienketen joule.
J a b a l p u r Ldljabalpo' 0 ] el. J u b b u 1 p o r e,
stad i Centralprovinserna, mell. Indien. 178,000
inv. (1941). Modern, vacker stad. Viktig järnvägsknut. Bomulls- o. kvarnindustri.
Jabb'ok, nu N a h r-e z-Z e r k a, vänsterbiflod till Jordan, omtalad i GT.
Jab lonec [-nets], tjeck, namnet på Gablonz.
Jablonicapasset
[-nitfsa]
el.
T a t a'rp a s s e t , bergpass i ö. Karpaterna. Under
1'örsta världskr. var J. av stor strategisk betydelse som förbindelseled mellan Galizien o.
Ungern.
Jab'lonojbergen i Sibirien, ö. om Bajkalsjön. Vattendelare mellan Lena o. Amurs flodsystem. 2,450 m ö. h. Malmfyndighetcr.
Jab ne, nu J e b n a', grek. J a m'n i a, filisteisk stad v. om Jerusalem, efter dettas
fall 70 e.Kr. samlingsplats för judiska skriftlärde.
Jaboran/diblad, blad av Pilocar'pws-arter.
Jfr Pilokarpin.
J a c a ' n a , fatr'a jaca'na,
en egendomligt tillpassad,
i svart, gulgrönt o. rödbrunt
livligt färgad vadare med
blodröd pannplåt o. en
stark sporre vid handleden.
Tår o. klor mycket långa.
Pannan naken. Tillhör det
tropiska Sydamerikas stillastående vatten, där den
springer omkring på vattenväxternas stora blad (se
bild). Lever av vatteninsekter o. frön.
J a c a r a n ' d a [ija-], trädsläkte (fam. Bignoniaceae), 40 arter i Västindien o. Brasilien. Blad
parbladiga, blommor stora, trattformade. /.
obtusijo'lia lämnar det för finare snickeri högt
värderade brunvioletta, mörkådriga jakarandael. palisanderträet. Äv. träsorter av ett par
släkten av fam. Leguminosae kallas stundom
jakaranda.
J'aceuse [sjaky's], fr., »jag anklagar»; titel
på en av Zola författad anklagelseskrift mot
Dreyfusprocessen; bidrog kraftigt till domens
revision. Jfr Dreyfus.
J a c k ' e t k r o n a (av eng. jacket, jacka), hölje
av porslin, som får ersätta ytlagret på en f. ö.
frisk tand.
J a c k e t t ' [sja-], dets.
som jaquett.
J a c k s o n [dsja;kk's 0 n], städer i För. Stat. 1)
i Michigan, vid Grand River. 49,000 inv.
(1940). Vagn- o. maskinindustri m. m. 2) i
Mississippi (huvudstad), vid Pearl River.
62,000 inv. (1940). Metodisthögskola. Bomullshandel. 3) i Tennessee, vid en bifl. till Mississippi.
22,000 inv. Bomullsindustri. Baptistuniversitet.
J a c k s o n [ds}akk's°n], A n d r e w (1767—
1845), För. Stat:s 7:e president (1829—37). Jtillhörde demokraterna o. införde det s. k.
»spoil system», i det han med partivänner nybesatte viktigare ämbeten.
J a c k s o n s [dsja:kk's B nsl epilepsi', symtomatisk fallandesot vid skador i storhjärnans bark
med anfallsvis uppträdande lokaliserade kramper, ofta utan förlust av medvetandet. Att skilja
från genuin fallandesot. ö
Jaoksonville [dsjcekk's nvill], stad i Florida,
s.ö. För. Stat., nära St. John's Rivers mynning. 173,000 inv. (1940). Viktig utförselhamn. Filmindustri. Vinterkurort.
J a c o b [ds]e''k°b], N a o m i, f. 1889, eng.
författarinna, mest känd genom en romantrilogi över en judisk köpmanssläkt 1 England:
That wild lie (1930; Huset Gollantz, 1936),
Young Emmanuel (1932; Två bröder Gollantz,
1936). Four generations (r934; Fyra generationer
Gollantz, 1936).
Jacob£e'us,
C h r i s t i a n (1879—T937),
läkare; prof. i medicin vid Karol. inst. 1916,
överläkare vid Serafimerlasarettet s. å. Upphovsman till en metod att påskynda läkning av
lungtuberkulos genom att avbränna sammanväxningar av lungsäckens båda blad. En av C.
Eldh utförd porträttbyst av J. avtäcktes framför Serafimerlasarettet 1940.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jacobi
— 781 —
Jacobi [-kå'-], F r i e d r i c h H e i n r i c h
(1743—1819), tysk filosof, hävdade ett slags
itrosfilosofi», som under påvisande av förståndets begränsning såg den sanna kunskapskällan i den religiösa tron o. känslan. Blev av
stor betydelse för nyromantiken.
Jacobi [-kå'-], K a r l G u s t a v J a k o b
(1804—51), tysk matematiker, 1829—43 prof.
i Berlin. J. är mest känd genom sina grundläggande arb. i mekanik o. rörande de elliptiska funktionernas teori.
1 . Jacobson, J a c o b C h r i s t i a n (1811
—87), dansk bryggare o. mecenat, anlade 1847
bryggeriet Gamle Carlsberg, donerade betyd,
summor till Frederiksborgs iståndsättande o.
grundade genom sina donationer Carlsbergfonden.
2. Jacobson, C ar 1 (1842
—1914), son till J. Ch. J.,
utvidgade faderns bryggerirörelse med bryggeriet Ny
Carlsberg 1880 o. skänkte
det 1901 i konstfrämjande
syfte till Carlsbergfonden.
Han grundade äv. Ny Carlsberg Glyptotek o. Kunstindustrimuseet. (Se bild.)
Jacobson,
J e n s Pet e r (1847—85). dansk författare. Med sina båda huvudverk,
1600-talsskildringen Marie Grubbe (1876;
sv. övers. 1877 o. 1906)
o. den psykologiska romanen Niels Lyhne (1880; sv.
övers. 1907), hållna i en
realistisk o. förfinad stil,
utövade J. stort inflytande
på nord. o. äv. tysk litteratur. (Se bild.)
Jacobson, E l i s a b e t h ( t i s ) , f. R u b i n , f.
1882, g. m. den danske kulturhistorikern J. P. J. (1869
—1918), dansk språk- o. litteraturforskare, framstående runkännare. J. tog 1911
initiativ till Det danske
Sprog- og l^itteraturselskab,
som under J:s ledning utgivit bl. a. Danmarks gamle
Landskabslove o. en Ordbog
över det danske Sprog 1916
—3r. Tills, med Erik Moltke
har J. vidare utgivit det monumentala verket Danmarks Runeindskri/ter
(1927—41). (Se bild.)
Jacobsen, J ö r g e n - F r a n t z (1900—38),
dansk (färöisk) författare, vars postumt utgivna kärleksroman från Färöarna Barbara
(1940: sv. övers. s. å.) blev en succé.
Jacobson, K a r l E r i k , f . 1 5 / u 1893, industriinan, verkst. direktör för AB. Götaverken
sed. 1947.
Jacobsson, M a l t e , f. */« 1885, filosof o.
ämbetsman, prof. i Göteborg 1920, landshövd.
i Göteborgs o. Bohus 1. 1934. Bl. arb. Psykisk
kausalitet (1913), Minnesekonomi (1917).
Jacobsson, O s c a r (1889—1945), tecknare;
särsk. känd genom sin karikatyrserie Adamson.
Jacotot [sjakåtå'], J e a n j o s e p h (1770
—1840), fransk jurist o. matematiker, 1793—
1815 prof. i Dijon. J. uppfann en betydelsefull
undervisningsmetod, som vid sidan av minnesträningen lägger stor vikt vid förståndsutvecklingen. Huvudarb.: Méthode d'enseignement universel (1823—39).
Jacquard [sjaka'r], J o s e p h M a r i e (1752
—1834). fransk uppfinnare, uppfann j a cq u a r d m a s k i n e n (1805), en högst fulländad maskin för vävning i mönster
tor vävning 1 monster.
Jagielloniska ätten
Jacquemart-André-museet [sjakma'r a n *dre']
(fr. Musée Jacquemart-André), en betydande
samling huvudsakl. fransk o. italiensk konst,
hopbragt a v målarinnan N é l i e J a c q u e m a r t (1840—1912) o. hennes man, bankiren
Édouard André i Paris. Överlämnades 1912 till
Institut de France.
J a c q u e r i e [sjakri'] (av Jacques Bonhomme),
franskt bondeuppror 1358, stöddes av Paris'
borgerskap men kuvades snart av adeln.
J a c q u e s [sjakk], fr., Jakob. — J a c q u e s
B o n h o m m e [bånåmm'], »den hedersmannen Jakob», öknamn på franske bonden.
J a c t a est a'lea, lat., dets. som alea jacta est.
Jad'assohn,
Salomon
(1831—1902),
tysk tonsättare, framstående lärare o. författare i musikteori.
J a d o [fr. utt. sjadd, eng. utt. dsje'd] el.
n e f r i't, en tät, filtig massa av ett strålstensartat amfibolmineral av gröngrå färg o.
ovanlig seghet. Användes i Orienten till prydnadsföremål; brukades till stenvapen i Europa
o. Nordamerika i förhistorisk tid, num. till små
dosor o. skålar, medaljonger o. smycken. —
J a d e i't, som har likartat utseende o. samma
användning som jade, utgöres av ett pyroxenmineral. (Se färgplansch.)
J a d e v i k e n , vik av Nordsjön på Oldenburgs
kust, n.v. Tyskland. 190 kvkm.
J a e d e r h o l m , G u s t a f (1882—1936), psykolog, professor vid Göteb:s högsk. 1919. Utarbetade en metod för intelligensundersökningar.
Av. verksam vid universiteten i Berkeley o. Los
Angeles i För. Stat. 1926—30.
J a e g e r [jä'-j, W e r n e r, f. 1888, tysk klassisk
filolog, prof. 1914, i Berlin 1921—36, vid Harvard univ., För. Stat., sed. T939. Har bl. a. utg.
en rad arb. rör. den grek. filosofien o. kulturen i antiken: Paideia. Die Formung des griechischen Menschen (1934), studier över Aristoteles (1912 o. 1923), Demostcnes (1940) m. fl.
J a é n [chaänn']. 1. Provins i s. Spanien
(Andalusien). 13,480 kvkm, 801,000 inv. (1946).
Rik på mineraler, särsk. bly. — 2. Huvudstad
i J. 1, vid fl. Jaén. 65,000 inv. (1946). Ståtlig
katedral från 1500-t. Konstmuseum.
J a e n s s o n , K n u t , f. 19 / 4 1893, författare,
framför allt essäer o. monografier om konst o.
litteratur: D. H. Lawrence (1934), Essayer (1946).
J a f e t , enl. 1 Mos. ro: 1 en av Noas söner,
stam fader för de n. om hebréerna boende folken.
J a f f a el. J a f a (i GT J a f o, i NT J o pp e), stad i Palestina vid Medelhavet. 94,000
inv. (1944). Hamnstad för Jerusalem. Livlig
utförsel av apelsiner, sesamolja, ull m. m. Stor
pilgrimstrafik. — Under korstågen landningsplats o. stödjepunkt för korsfararna.
Jaf f na [dsjaff-], hamnstad på en ö med samma
namn vid Ceylons n. kust. 63,000 inv. (1946).
J a g a n n a t h (eng. form J u g g e r n a u t ) ,
»världens herre», namn på guden Visjnu o.
hans berömda helgedom i staden Puri, Indien.
J a g a r b o m , yttersta delen av bogsprötet.
J a g a r e . 1. Snabbgående krigsfartyg, utrustat med kraftig torpedbestyckning. Användes till torpedanfall mot större fartyg,
skydd mot ubåtar, bevakning m. m. — 2.
Snedsegel längst förut. — Jfr Jaktflygplan.
J a g b u l t , verktyg, varmed bultar jagas (inel. utdrivas).
Jagersfontein [ds)a?gg' a sfåntin], stad i Oranjefristaten, Sydafrik. unionen. C:a 4,000 inv.
Diamantgruvor.
Jagiö [jagg'itsj], V a t r o s l a v (1838—
1923), kroatisk språkforskare, prof. i Berlin
1874, i Petersburg 1880, i Wien 1886—1908.
J. förf. ett stort antal viktiga arb. inom slavistiken o. grundade tidskriften Archiv lär slavische Philologie (1875—1920).
Jagiello'niska
polsk kunglig ätt,
Jagiello
m s k a ää tt tt ee nn ,, pols
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jaglina
— 782 —
Jakobs församling
Isaks o. Rebeckas andre son, israeliternas stamfader (1 MOS. 25—50). — 2. J a k o b, S e b ed e u s ' s o n , el. J . d e n ä l d r e , liksom brodern Johannes en av Jesu apostlar. Enl. Apg.
12: 2 martyr år 44. — 3. J a k o b , A l f e u s '
s o n , kallad J . d e n y n g r e , e n a v Jesu
apostlar. — 4 . J a k o b , » H e r r e n s b r o d e r » (Gal. 1: 19), trol. samme J., som senare
intog en ledande ställning i den första kristna
församlingen i Jerusalem (Apg. 12: 17). Martyr
(omkr. år 60).
J a k o b (eng. J a m e s ) ,
konungar i
England o.
Skottland. J a k o b I (1566
—1625), konung i Skottland 1567 o. England
1603, son av Maria Stuart
o. Henry Darnley. Högt
bildad o. teologiskt intresserad sökte J. förgäves medla i kontinentens strider.
Hans brist på myndighet,
som illa svarade mot hans
anspråksfulla framträdande, bidrog att försvaga Tudorernas konungamakt. — J a k o b
II (1633—1701), konung 1685, andre son av
Karl I. J:s katolska bekännelse o. böjelse för envälde skapade inom kort
en jäsning, som ledde till
hans fördrivande genom
»den ärorika revolutionen»
1688. Vistades sedan i
Frankrike o. sökte flera
gånger med Ludvig XIV:s
hjälp förgäves att återvinna sina kronor.
Av J:s
Jahn, F r i e d r i c h L u d w i g (1778— barn blevo döttrarna Mar852), tysk gymnasielärare, patriot, sökte ny- ria o. Anna regerande drottdana ungdomen främst genom fysisk fostran ningar i England. (Se bild.)
0. skapade härför det s.
k. t u r n v ä s e n d e t .
Jahr, A d o l f , f. M / 8 1893, skådespelare.
Jakoba, dets. som Jakubu.
Komiska operett- o. filmroller.
J a k o b Erlandsson, d. 1274. dansk prelat,
J a h v e ' , det hebr. namnet på Israels gud.
ärkebiskop i Lund 1254, kom genom sina anJ a h v i s t ' e n , den äldsta av de källskrifter, av språk på kyrklig överhöghet i strid med kovilka Moseböckerna utgöra en sammanarbet- nung Kristofer I o. gick i landsflykt 1260.
ning.
Använder genomgående gudsnamnet
J a k o b från Jiiterbogk el. J a c o b u s d e
Jahve, därav namnet. Anses ha tillkommit P a r a d i s o (omkr. 1381—1466), tysk munk,
i Juda rike omkr. 900—850 f.Kr.
en av reformationens förelöpare, bekämpade
J a i n a o r d e n el. j i n i s t e r n a s o r d e n , det sedliga förfallet inom klosterväsendet.
indisk strängt asketisk munkorden, stiftad på
J a k o b i ' n k l u b b e n , märklig polit. klubb under
500-t. f.Kr, av Vardhamana, vilken under Franska revolutionen, uppkallad efter sin lonamnet Mahavira tills. m. 24 föregångare dyr- kal i ett jakobiner(dominikaner)kloster. Räknade
kas som j i n a'e r, övervinnare. Dess heliga urspr. många girondistiska medlemmar, som
skrift är Siddhanta.
efter konungens fängslande (aug. 1792) avskildes, varefter klubben företrädde den yttersta
J a i p u r [dsjajpo' 0 !.
radikalismen (Robespierre, Marat, Dantou).
1. Furstestat i RajUpplöstes efter skräckväldets slut 1794.
putana,
n.v. Indien. 43,205 kvkm,
J a k o b i ' n m ö s s a , dets. som frihetsmössa.
3,04i,oooinv. (1941).
J a k o b i i e r , eng. polit. parti, verksamt un— 2. Huvudstad i
der 1700-t. med syfte att återuppsätta den
J. r. 176,000 inv.
1688 störtade Jakob II:s ätt på Englands tron.
(1941). Viktig järnJakobsbergs folkhögskola, i Järfälla komvägsknut. Maharamun, Sthlms 1.
jans 1700-talspalats
J a k o b s brev, ett
med praktfull, rikt
av de s. k. katolska
burspråkssmyckad
breven i NT (omkr.
fasad,
»Vindarnas
100 e.Kr.), av tradislott» (se bild). I
tionen tillskrivet Janärh. ruiner efter
kob, Jesu broder,
den forna huvudinnehåller en samstaden Amber,
ling
ordspråksliknande förmaningar.
Jak, annat namn
för grymtoxe.
J a k o b s församJ a k a r a n d a [s]a-] el. p a 1 i s a n'd e r, ett ling, församling i
mörkbrunt träslag. Jfr Jacaranda.
Sthlm. 5,600 inv.
Jako, PsiWacus eri'thacus, en i mell. Afrika (1947). — Kyrkan
hemmahörande papegoja, till färgen askgrå med påbörjades 1580, inröd stjärt. Hålles mycket allmänt som burfågel; vigdes 1643. Södra
särdeles klok o. läraktig talande papegoja.
praktportalen
av
Jakob, bibliska personligheter. 1. J a k o b , sandsten från 1644,
uppkallad efter
JagieHo
(1348—1434).
storfurste av Litauen, som genom giftermål
med Hedvig (Jadwiga) av Polen äv. blev konung av Polen under namnet W l a d y s l a w .
Ätten regerade i Polen till 1572, då den utdog
på manssidan, i Böhmen 1471—1526 o. i
Ungern 1490—1526.
J a g l i n a , smäcker kabel.
Ja'goda,
Genrich
Grigorjevitj
(1891—1938), rysk politiker, från 1920 en av
tjekans ledande män o. 1934—36 chef för dennas
forts. G. P, U. Häktades 1937 i samb. med
processen mot trotskisterna o. avrättades.
von Ja'gow [-gå]. G o t t l i e b (1863—
i935)> tysk diplomat, utrikesstatssekreterare
1913—16. Utg. polit. memoarer (Ursachen und
Ausbruch des Weltkriegs, 1919; sv. övers. s. å.).
J a g s t , liögerbiflod till Neckar, Wurttemberg,
Tyskland. 196 km.
J a g u a r , Leopar'dus on'ca, stort, svartfläckigt kattdjur. Skiljer sig från leoparden,
med vilken den ofta förväxlas, genom sin storlek, tjockare huvud, kortare svans o. genom
att i de ofta litet långdragna fläckarna en el.
två mörka punkter
framträda.
Grundfärgen växlande, vitaktig, gulgrå, brun
t.
o. m. svart.
Kroppslängd
upp
till 2 m. Lever av
varmblodiga ryggradsdjur men äv. av
alligatorer,
sköldpaddor o. fisk. Central- o. Sydamerika.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jakobsson
— 783 —
skänkt av överståth. H. Fleming, nuv. tornet
(1730-t.) av G. J. Adelerantz o. C. Hårleman.
En omfattande reparation avslutades 1936.
J a k o b s s o n , T h e o d o r , f. '/ 6 1883, överstelöjtnant (1937), föreståndare för Armémuseum
1932—37, därefter dess styresman. Krigsvetenskaplig förf. Bl. arb. Lanlmilitär ens beväpning
och beklädnad under äldre Vasatid o. Gustaf II
Adolfs tid (1938) samt Artilleriet under Karl
XII.-s tiden (1943)J a k o b s s t a v , föråldrat instrument (gradstock)
för
mätning
av
höjdvinklar. Jakobsstaven o. dess användning, se bild.
Jakobsstaven,
namn på de tre
ljusa stjärnorna i Orions bälte.
J a k o b s t a d , fi. P i e t a r s a a r i, stad i ö.
Finland, Vasa 1., Österbotten, vid Bottniska
viken. 8,000 inv. (1942). Grundad 1653.
J a k o b Ulfsson, d. 1521, ärkebiskop i Uppsala 1470—1514. Unionspartiets främste man
stod J. likväl länge på god fot med Sten Sture
d. ä. Uppsala universitets grundare.
J a k t . 1. Dödande el. infångande av vilda
djur, särsk. däggdjur o. fåglar; efter tillvägagångssättet skiljer man mellan drev- el. klappjakt, jakt med hundar, stånd- el. gångskytte o.
fångst. I Sverige finnas lagbestämmelser m. m.
beträffande jakträtt, fridlysning av villebråd o
skottpremier på3 vissa rovdjur i jaktlagen o.
jaktstadgan av / 6 1938. — 2. Sjöv. Enmastat
fartyg med masten i ett stycke. Jfr Yacht.
J a k t f a l k , Fafco rusti'co- .
lus, en falkartad dagrovfågel, är hemma i n. Europa
o. på Grönland. Hos oss
häckar den i fjälltrakterna.
Lever mest av ripor. Grå
med vitaktiga tvärband; .
många färgformer, längst
mot norr nästan helvit. — I
J. användes förr till jakt på
fåglar efter dressyr under I
ledning av s. k. falkenerare. i
Fridlyst å kronans mark.
J a k t f a s a n , benämning på en korsning av
olika fasaner, som i
allm. förekommer i
n. Europa. I Sverige
är denna förmodl.
en bastard av ädelfasan o. ringfasan.
(Se bild.)
J a k t f l y g p l a n el. j a k t p l a n , äv. kallat
j a g a r e , flygplan, vanl. ensitsigt, med stor
fart-, stig- o. manöverförmåga. Avsett för strid
mot fientliga flygplan.
Jaktgevär,
för jaktbruk avsedda handeldvapen, dels för
kula (studsare),
dels för hagel.
De
tillverkas
ofta med två
pipor: dubbelstudsare (nedre
bilden)
resp.
dubbelbössa
(övre bilden). Gevär för både hagel o. kula
finnas, t. ex. drilliug med en finkalibrig kulpipa under de båda hagelpiporna.
J a k t h u n d a r n a , stjärnbild under Stora Björnens svans, nära Vintergatans pol, t ä t t beströdd
med nebulosor.
J a k t k a s s a , kassa, som sed. börj. på 1800-t.
funnits häradsvis inrättad för bestridande av
Jamaica
kostnaden för rovdjurs utrotande. Kassorna
förvaltas num. av landstingen.
J a k t k o r t är ett bevis på erlagd jaktvårdsavgift, som var och en är pliktig a t t erlägga,
om han vill jaga på annan mark au den han äger
el. arrenderar.
J a k t l a g e n av ' / , 1938 innehåller bestämmelser om jakträtt, jaktvårdsområde, jaktvårdsavgift m. m.
J a k t l e o p a r d , annat namn för gepard.
J a k t l o p p , jaktridning med upplopp, anordnad så, a t t ryttarna, det s. k. fältet, följa efter
ledaren, »mastern», över hinder i terräng el. på
kapplöpningsbana, tills denne giver tecken till
loppets avslutning genom kapplöpning, s. k.
upplopp.
J a k t p a s s , bevis om rätt för utrikes bosatt
person a t t utöva jakt.
J a k t p l a n , dets. som jaktflygplan.
J a k t r i d n i n g el.
p a r f o r s'j a k t
(eng.
httnting), jakt till häst efter hundar antingen
efter villebråd (räv, hjort) el. efter släp, som
avsätter lukt av ett visst villebråd. Vid jaktens
slut, thalali», utdelas kvistar till ryttarna. Jakten ledes av en »master», biträdd av pikörer.
J a k t s p i n d l a r el. 1 ö p s p i n d 1 a r, CiWgradae, en familj spindlar, vilka ej förfärdiga nät
för infångande av sitt rov utan fånga detta
springande. Ha långa, starka ben.
J a k t s t a d g a , författning av 3 / 6 1938 rörande
jakttider, jaktredskap m. ni.
J a k u b u el. B a u t c h i, stad i n. Nigeria,
Britt. Västafrika. 11,000 inv. (1936). Viktig
marknads- o. handelsplats.
J a k u t e r , turkisk-tatarisk folkstam i n.ö.
Sibirien, vid fl. Lena, i republ. Jakut o. förvaltningsomr. Irkutsk. C:a 200,000 inv., huvudsakl.
nomader, som driva renskötsel o. fiske.
J a k u t r e p u b l i k e n , autonom sovjetrepublik i
RSFSR, n.ö. Sibirien, kring Lena med bifloder.
3,062,100 kvkm, 401,000 inv. (1939). J:s n. o.
mell. delar utgöras av tundra, i s. skogar.
Fastlandsklimat. Fiske o. jakt huvudnäringar.
Guldfyndigheter. Huvudstad: Jakutsk.
J a k u t s k ' , huvudstad i Jakutrepubliken, vid
Lenas mellersta lopp. 23,000 inv. (1934). Av
ålder viktig handelsplats. Flygförbindelse med
Irkutsk.
J a l a n d h a r el. J u l l u n d u r [dsjall' 6 nd°],
stad i n.v. Indien, prov. Öst-Punjab, vid
järnvägen Lahore—Delhi. 135,000 inv. (1941).
Garnison. Industri.
J a l a p ' a [cha-], huvudstad i staten Veracruz,
ö. mell. Mexico. 39,000 inv. (1940). Utförsel
av jalaparot.
J a l a p a h a r t s , ett harts, som erhålles ur jalaparot. Kraftigt avföringsmedel, om det i tarmen
kommer i kontakt med galla.
J a l a p a r o t , förtjockade birötter av Exogo'nium
Pur'ga (Mexico). Användes till framställning av
jalapaharts.
J a l i s ' 0 0 [cha-], s t a t i mell. Mexico, vid Stilla
havet. 80,863 kvkm, 1.4 mill. inv. (1940).
Bergskedjor o. högslätter med höga vulkaner
i v. Rika fyndigheter av guld, silver, koppar
m. m. Huvudnäringar: jordbruk, boskapsskötsel o. bergsbruk. Huvudstad: Guadalajara.
J a l m a l ' , dets. som Samojedhalvön.
J a l o , nuv. namnet på Ajalon.
Jalousie [sjalosi'], fr., försv. j a 1 u s i' [sja-].
i. Svartsjuka, avund. — 2. Fönstcrskärm.
J a l o u x [Ijalo'], fr., försv. j a 1 u' [ija-],
svartsjuk, avundsjuk.
J a l t a , stad i förvaltningsområdet Krim,
RSFSR, på Krims s. kust. 25,000 inv. (1939).
Badort. I närh. I,ivadija, f. d. kejserligt sommarresidens. I J. avhölls febr. 1945 den s. k.
Krimkonferensen (se d. o.).
J a m a i c a , britt, ö i ögruppen Stora Antillerna, Västindien. 10,806 kvkm, 1,237,000 inv.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jamb
— 784 —
(1943), till större delen negrer o. mulatter.
Tropiskt, jämnt klimat. Yppig växtlighet; skogar med värdefulla träslag, bl. a. mahogny.
Huvudnäring: plantageodling. Livlig utförsel
av bananer, kokosnötter, sockerrör, kaffe,
tobak, kakao o. apelsiner, kryddor m. m. Ön
styres av en guvernör. Huvudstad: Kingston.
— J. upptäcktes av Columbus 1494 o. var
spansk besittning till 1655, då ön kom till
England. 1940 upplät England flottbaser på
J. åt För. Stat. på 99 år.
J a m b (av grek.), versfot, bestående av en
obetonad o. en betonad stavelse (i antik vers
av en kort o. en lång), tecknas — —.
J a m b l i k o s , stavningsform för Iamblikos.
J a m b o r e e [dsjcembåri'] (eng. av indianskt
ursprung, »festlig samvaro»), lägermöte av
scouter från olika nationer.
J a m ' b u r g , tidigare namn på ryska staden
Kingisep.
1. J a m e s (dsje'ms], W i 11 i a m (1843—191°).
amerik. filosof o. psykolog, prof. vid Harvard
Univ. 18;2; företrädare för pragmatismen o.
som religionsfilosof för känslan som religionens
grundval. Bl. arb. Principles of psychology
(1891; förk. sv. övers. Psykologi, 1925), The
varieties of religions exberience (1900; Den religiösa erfarenheten, 1906), Pragmatism (1907; sv.
övers, igrö) o. A pluralistic universe (1909;
E t t pluralistiskt universum, 1925)2. J a m e s [ds"Je'ms], H e n r y (1843—1916),
broder till W. J.. amerik. författare, vars romaner präglas av psykologisk skarpblick. J. är
en mästare i analyserande människoskildring
(t. ex. i Roderick Hudson, 1875; sv. övers. 1877)
o. liar blivit mönster för en rad samtida o.
senare amerik. författare. På 1940-talet ha
flera av hans äldre romaner på nytt uppmärksammats: The American (1878; Amerikan i
Paris, 1944), Portrait of a lady (1881—82; E t t
kvinnoporträtt, 1947).
Jameson
[dgje'm's°n], sir
Leand er
S t a r r (1853—1917)» sydafrik. läkare o. politiker, britt, imperialist. Särsk, bekant för sitt
vid årsskiftet 1894—96 företagna misslyckade
infall i Transvaal (»doktor J:s ritt»). Sydafrikanska unionens premierminister TQ04—08.
Jameson [dsjc'm's°n], M a r g a r e t S t o r m ,
f. 1894, eng. författarinna, har i en rad romaner
med intelligens o. omdöme skildrat dels yrkeskvinnan, dels aktuella händelser i Europa,
bl. a. i Cousin Honoré (1940; Spelet kring Honoré, 1947)James River [dsje'ms rivv'ö], flod i Virginia,
ö. För. Stat., från Allegbanybergen till s.
Chesapeakeviken av Atlanten. 720 km. Segelbar till staden Richmond (240 km).
J a m e s t o w n [ds3e>'msta°n]. 1. Stad i staten
New York, ö. För. Stat., med vackert läge
vid Chatauquasjön. 43,000 inv. (1940), varav
hälften svenskar. Möbeltillv. — 2. Huvudstad
på ön S:t Helena. 3,400 inv. (1938). Kolstation.
Före 1840 fanns Napoleons grav där.
J a m i e s o n [dsje''mis°n], T h o m a s F ä r d e r (1829—1913), skotsk geolog, framställde
1865 sin s. k. i s t r y c k s t e o r i , enl. vilken
jordskorpan av ismassans tyngd nedtrycktes,
landsänkning; vid isens bortsmältande upphörde trycket o. landhöjning inträdde.
J a m m e s [sjamm], F r a n c i s (1868—1938),
fransk skald. Bl. diktsaml. hes gdorgiques
chrétiennes (1—3, 19 n—12).
J a m n i tzer el. J a m'i t z e r, tysk guldsmedsfamilj i Niirnberg under 1500—1600-t. De
äldsta kända medl. äro W e n z e l J. (1508
—85) o. brodern A 1 b r e c h t (d. 1555). De
flesta nu bevarade jamnitzarbetena härröra
från C h r i s t o f f e r J . (T563—r6r8).
J a m s r ö t t e r , y a m s r ö t t e r , rotknölar a v
Diosco'rea-arter. Stärkelserikt näringsmedel.
Jansenismen
Janitli, friluftsmuseum i Östersund, gr. 1912.
J a n , polsk o. tjeck, form för Johan(nes).
J a n a ' , flod i n.ö. Sibirien, mynnar med
delta i N. Ishavet. 1,050 km.
J a n å ö e k [jann'atsjäk], L e o S (1854—1928),
tjeck, kompositör. J. sammansmälte med den
moderna musikens uttrycksmedel intr3-ck av
den franska impressionismen o. den slav. folkvisan. Av hans 9 operor är bondedramat Jenufa
(T904; uppf. i Sthlm 1940) berömdast. Märklig
är äv. djuroperan Den listiga rävungen (1924).
J a n e t [sjanä'], P i e r r e (1859—^47), fransk
läkare o. psykolog, prof. vid College de France
1895. Utförde banbrytande undersökningar rörande neuroserna o. hysterien.
Jang-tse-kiang, stavningsform för Yang-tslkiang (se d. o.).
Janioki [janitfski], K l e m e n s (1516—
1543), polsk skald, som skrev på latin, en av
de första humanisterna i Polen. Han kröntes
1540 av påven med lagerkrans. Huvudverk:
Tristium liber 1 (1540).
J a n i ' c u l u m , M ö n s J., nu M o n t e G i an i c o 1 o, en av Korns ^ kullar, på h. Tiberstranden.
J a n i n [sjanä"*'], J u l e s (1804—74), fransk
skriftställare, bekant för sina kåserande teaterrecensioner i tidn. Journal des Débats.
J a n ' i n a el. J o a n n'i n a. 1. Departement
i v. Grekland (Epirus). 5,066 kvkm, r59,ooo inv.
— 2. Stad i J. 1. 20,000 inv. Tillv. av guld- o.
silverbroderier.
J a n i n e t [s^aninä'],
Fr an c o is
(1752—
1813), fransk gravör, uppskattad för sina färggravyrer i akvatint, bl. a. efter N. Lafrensen
d. y.
J a n i t s j a ' r e r (turk., »nya trupper»), en på
T30o-t. upprättad avdelning av de turk. fottrupperna, urspr. rekryterad av rövade kristna
gossar, som under hård disciplin uppfostrats
till trosfanatiska muhammedaner. Kåren växte
i styrka, tillvällade sig stort inflytande o. avsatte flera sultaner. Upplöstes med våld 1826.
J a n i t s j a ' r m u s i k el. t u r k i s k m u s i k ,
militärmusik för blås- o. slaeinstrument.
J a n ' k o v , ty. J a n k a u, liten stad i Tjeckoslovakien, s. om Prag. Vid J. vann I,cniiart
Torstenson
en seger över de kejserliga trupperna 24 / 2 i 6 4 5 .
J a n Mayen [maj'-], norsk ö i N. Ishavet,
350 km n.ö. om Island. 413 kvkm. Bergig o.
vulkanisk. Meteorologisk o. trådlös station.
J a n n ' i n g s , E m i 1, f. 1884, tysk skådespelare,
vann världsrykte under stumfilmen som dess
främste karaktärsskådespelare, med rikt register
från saftig humor till gripande tragik.
1. J a n s e , O t t o , f. i°/ 8 1867, arkeolog, antikvarie 1907—33. Har lett utgrävningar bl. a. i
Sigtuna.
2. Janse, O 1 o v, f. s/8 1892, brorson till O. J.,
arkeolog, professor honoris causa i Paris 1934.
Uppmärksammade utgrävn. i Franska IndoKina o. (T940) på Filippinerna. Sed. 1941 professor i östasiatisk arkeologi vid Harvard Univcrsity, För. Stat.
Jansen,
Jens
Jonas
(1844—1912),
framstående norsk predikant. Flera av hans
predikosamlingar äro övers, till svenska.
J a n s e n i s ' m e n , katolsk sekt under 1600- o.
1700-t., uppkallad efter upphovsmannen, den
flaml. teologen C o r n e l i s J a n s e n el.
J a n s e'n i u s (1585—1638), prof. i I,ouvain
1630, biskop i Ypres 1636. I sitt arb. Augustinus (1640) trädde denne i opposition mot
kyrkans betydelse som medlare mellan Gud o.
människa o. hävdade, att den enda vägen till
frälsning vore Guds allsmäktiga nåd o. människans fromhet o. sedliga allvar. Sekten vann
utbredning särsk. i Frankrike, där den fick sin
medelpunkt i klostret Port-Royal vid Paris.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj
Janson
-785-
Dess mest framträdande
representanter voro A. Arnauld o. Blaise Pascal. Jansenismen utsattes för ivrig
förföljelse av jesuiterna, mot
vilka Pascal skrev sin berömda stridsskrift Lettres
provinciales, o. dessa utverkade 1710 påvens tillstånd
att stänga o. förstöra PortRoyal. De höll. församlingarna kvarleva fortf., nu anslutna till gammalkatolikerna
Janson, K r i s t o f e r N a g e l
(1841 —
1917), norsk författare, känd för sina bondeskildringar på landsmål {Smaasiykka, 1879;
Småstycken, 1880, m. fl.).
J a n s o n , G u s t a f (1866—1913), författare.
Talrika spännande o. livfulla romaner o. noveller: Abrahams offer (1901), Nils Dobblare
(1903), Affären Costa Negra (1910), Lögnerna
(1911) m. fl. — J:s hustru, E m m y G u s t a f J a n s o n , f. H a g b e r g , f. Vi» 1875» har
utgivit samtidsromaner. — J:s son är förf.
Gösta Gustaf-Janson (se denne).
J a n s o n [sja n eså n e']. P a u l É m i 1 i e, f. 1872,
belg. liberal politiker, advokat. Har beklätt
olika ministerposter o. var 1937—39 konseljpresident. Justitieminister 1940—44 i den
landsflyktiga belg. regeringen.
J a n s o n , T u r e , f. 5/» 1886, finl. svenskspråkig
författare o. tidningsman, anst. i Aftonbladet
1931—45. Har skrivit dikter, noveller o. skådespel med Helsingforsmiljö.
Janssen
[s)a n ssenn'],
Pierre
Jules
(1824—1907), fransk astrofysiker, påvisade de
s. k. telluriska linjerna i solens spektrum o.
fann 1868 en metod a t t observera solens protuberanser, äv. när den ej är förmörkad.
J a n s s e n , J o h a n n e s (1820—91), tysk
historiker. J:s huvudarb., Geschichte des deutschen Volkes (8 bd, 1876—94). har, trots en
utpräglat katolsk tendens, bidragit till en riktigare uppfattning av reformationstidevarvet.
J a n s s o n , H a n s (1792—1854), riksdagsman
i bondeståndet 1828—48, talman vid två riksdagar, var 1840—41 en av oppositionens ledare.
J a n s s o n , E r i k (1808—50), upphovsman
till sekten E r i k J a n s a r n a (1844) i Hälsingland, som bl. a. lärde, att människan genom
tron uppnår fullkomlig syndfrihet. I För. Stat.,
där han grundade kolonien Bishop Hill i Illinois
(uppkallad efter Biskopskulla i Uppland, J:s
hemsocken), dödades T. av en f. d. anhängare.
J a n s s o n , K a r l E m a n u e l (1846—74),
finl. målare från Åland; frilufts- o. porträttstudier av frisk o. omedelbar karaktär.
Jansson, E u g é n e
(1862—1915), målare,
en av de mest personliga representanterna
för 1890-talets stämningsmåleri i Sverige.
Tolkningar av Stockholmsnaturen,
oftast
i blå nattbelysning
{Kvällsstämning
vid
Kornhamn, se bild) o.
under de sista åren
simhoppare o. atleter.
Monografi av N. G.
Wolliu (1920).
J a n u a ' r i (av lat. janua'rius, helgad åt Janus), årets i:a månad.
31 dagar. Svenskt namn t o r s m å n a d .
J a n u a ' r i u s , d e n h e l i g e , Neapels skyddshelgon, biskop av Benevcnto, martyr under
Dioeletianus 303.
J a ' n u s , fornrom. ljus- el. solgud, dyrkades
Japan
främst som herre över all ino. utgång; avbildades med två
ansikten, vända åt motsatta
håll (romerskt mynt, se bild).
Årets första månad, första dagen i varje mån. osv. voro helgade åt J., likaså alla dörrar
o. portar. Till J:s ära uppfördes
i Rom en dubbel valvbåge, vars portar under
krig stodo öppna (därav uttrycket J a n u s '
p o r t a r o m krig).
J a p a n el. D a i N i p p o n, kejsardöme i ö.
Asien, bestående av 4 huvudöar, Honshu, Shikoku, Kyushu, Hokkaido, samt en del mindre,
bland dem Ryu-kyu-öarna i s. 382,545 kvkm,
78 mill. inv. (1947). Huvudstad: Tokio. J. begränsas i ö. av Stilla havet, i v. av Japanska havet. Det är till stora delar ett skogigt bergland.
På Honshu märkas J:s högsta berg, det heliga
Fuji (3,778 m), o. de vilda Hidabergen med Ontaka (3,185 m). Odlade slätter finnas endast vid
flodernas nedre lopp o. i det inre av n. Honshu.
J. har talrika verksamma vulkaner o. heta källor
samt hemsökes ofta av jord- o. havsbävningar.
Floderna, som äro korta o. strida, bilda ofta
delta. — Klimatet är milt med regnrika somrar o.
torra vintrar. — Befolkningen utgöres av japaner, ett mongoliskt biandfolk, inom vilket särskiljas två typer, en smärtare med smalt ansikte
o. hög näsrygg o. en mera satt med brett ansikte
o. platt näsa. — Religion. Shintoismen är
statsreligion, men fullständig religionsfrihet råder sedan 1889. Buddhismen har stor utbredning med en mängd sekter. Den kristna missionen i J. har hittills varit föga framgångsrik.
— Huvudnäringar: jordbruk (ris) samt fiske,
industri o. hemslöjd. Export av råsilke, sideno. bomullsvävnader, maskiner, porslin, te m. m.
— Författning. 1889 års konstitution, som
väsentligen byggde på den preussiska förf. av
1850, upphävdes 1945 efter J:s nederlag i Andra
världskr. En ny förf., utarbetad efter anglosachsiska förebilder, trädde i kraft 3 / s 1947.
Kejsaren berövas däri sin exekutiva makt, vilken
övertages av kabinettet, som väljes av parlamentet. Detta består av rådskammaren, vars
medl. väljas för sex år med omval av hälften
vart tredje år, o. representanthuset, vars 466
medl. väljas för fyra år genom allmänna o.
direkta val. Den politiska makten är koncentrerad till representanthuset. En högsta domstol
skall övervaka, att de av parlamentet godkända
lagarna stå i överensstämmelse med förf. Rösträttsåldern för män har sänkts från 25 till 20 år.
Kvinnlig rösträtt har införts. Kriget som instrument för jap. politik fördömes o. armén, flottan
o. flyget avskaffas. — Handelsflottan (1944): 5.6
mill. bruttoton. Större delen av handels- o. örlogsflottorna förlorades under Andra världskr. —
Historia: J:s äldsta historia är dunkel, o.
Säkra källor finnas först från omkr, 400-t.
e.Kr., då kinesisk kultur började vinna insteg
i J. Från oinskränkt monarki med centraliserad förvaltning efter kinesiskt mönster utvecklades riket småningom till feodalstat med
ärftlig länsherrevärdighet. Kejsaren, som kringgärdades av religiösa tvång, måste 1192 helt
överlämna den världsliga makten åt den militära överbefälhavaren, s h o g u n. 1543 landstcgo portugiserna som de första européerna i
J., 1549 följda av jesuitmissionärer, som igångsatte en framgångsrik mission. 1614 förbjöds
kristendomen o. 1639 stängdes landet för utlänningar; kineser o. holländare fingo dock
bedriva en starkt begränsad handel i Nagasaki.
1854 öppnades vissa hamnar för För. Stat.,
senare äv. för England, Ryssland o. Preussen.
Främlingsinvasionen orsakade en långvarig
svår kris i J., som utmynnade i revolutionen
1867, då kejsar M u t s u h i t o (1867—1912)
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Japankamfer
— 786 —
med hov- o. länsadelns hjälp störtade den
sista shogunen o. inledde ett rastlöst reformarbete, som omdanade J:s förvaltning, näringsliv, undervisningsväsen o. krigsmakt efter
europ. förebilder. Jämsides med den inre konsolideringen framträdde J. med en målmedveten utvidgningspolitik. Genom kriget med
Kina 1894—95 vann J. öarna Formosa o.
Pescadores; förvärven av Korea, sydl. Mandsjuriet o. halvön Diao-tung med fästningen
Port Arthur måste återgå efter ingripande från
Ryssland, Tyskland o. Frankrike. I freden i
Portsmouth efter det för J. segerrika Ryskjapanska kriget 1904—05 erhöll J. de nämnda
områdena på fastlandet (Korea som skyddsområde) samt halva Sahalin. Korea blev 1910
jap. provins. J. deltog i Första världskr. mot
Tyskland o. erövrade Kiaochou, det tyska arrendeområdet i Shantung (återställt till Kina),
samt besatte en del öar i Stilla havet, vilka
därefter bildade ett jap. mandat. Efter fredsslutet 1919 inträdde J. i N.F. — Sedan J. vid Washingtonkonferensen 1921—22 tvungits begränsa
sin slagflotta i relationen 3: 5 till vardera av
dessa makter o. att i niomaktsfördraget erkänna Kinas integritet, varpå den under
Första världskr. från Tyskland erövrade prov.
Shantung 1922 överlämnades till Kina, iakttog
det de närmaste åren en starkt passiv hållning,
vartill den av jordbävningen 1923 förorsakade
förödelsen kraftigt bidrog. Den eng.-jap. alliansen från 1902 uppsades i samb. med Washingtonkonferensen. Under de kines, nationalisternas frammarsch 1926—27 höll sig J. tillbaka.
Sep t. 1931 inträdde emellertid en ny fas i J:s
utrikespolitik: begagnande sig av den ekon.
krisen i Europa, som uteslöt inblandning därifrån, lät jap. regeringen besätta först Mukden
o. efter hand hela Mandsjuriet, där J. under
Chang-tso-lins guvernörstid förskaffade sig stort
ekon. inflytande. Då Kina svarade med bojkott av jap. varor, lät J. besätta stadsdelen
Chapei i Shanghai, vilket resulterade
i blodiga jap.-kinesiska strider där
våren 1932. Mars d. å. utropades
Mandsjuriet som självst. rike under
namnet Manchukuo med den kines,
exkejsaren Pu-yi som regent. Då N.
F. med stöd av den utsända Lyttonkommissionens rapport vägrade erkänna Manchukuo, lämnade J. 1933
Japanvax
förbundet. Våren s. å. utsträckte J. sin ockupation till prov. Jehol av Inre Mongoliet, o. .
nov. 1935 upprättades under dess påtryckning
en autonom reg. i prov, Hopei o. Chahar.
Kinas konsolidering under den av Chiang Kaishek ledda Nankingreg. oroade emellertid J.,
o. då juli 1937 en sammanstötning mellan jap.
o. kines, styrkor ägde rum nära Peiping, begagnade sig J. av detta för att inleda en omfattande militäraktion mot Kina, vilken ledde
till att stora delar därav blevo ockuperade
(jfr Kina o. Chiang Kai-shek). Åren närmast
före Andra världskr:s utbrott både J. sökt anknytningar såväl till Sovjetryssland som till det
nationalsocialistiska Tyskland. Trots att J. 1936
anslutit sig till Antikominternpakten, lyckades det 1941 (utrikesmin. Matsuoka) uppnå en
neutralitetspakt med Sovjet, vilken förblev i
kraft ända till */4 1945. Under Andra världskr.
höll sig J. till en början avvaktande, men kravet
på ett japanskt livsrum i Östasien skärptes mer o.
mer. «/» 1940 tillförsäkrade sig J. genommarsch,
rätt o. baser i Franska Indo-Kina o. ingick omedelbart därefter Tremaktspakten med Tyskland
o. Italien. Den jap. aktiviteten framkallade stor
oro i Storbritannien o. För. Stat., som dock förhandlingsvägen sökte hindra J. att gripa
till krig.
Efter ett överrumplande angrepp 7 / J2 1941 på
den amerik. basen Pearl Harbor (se d. o.) förklarade J. dock Storbritannien o. För. Stat.
krig. Om krigshandlingarnas förlopp, se Andra
världskr. Juni 1945 föranleddes jap. kejsaren att
till följd av motgångarna i kriget avskaffa den
dittills rådande militärdiktaturen (Tojo, Koiso).
26 juli uppmanade de allierade J. a t t kapitulera,
men först efter det a t t dessa den 6 aug. tillgripit
atombomben som stridsmedel o. Ryssland den 9
s.m. förklarat J. krig samt infallit i Manchukuo
m. m., fann sig J. nödsakat att gå med på Potsdamkonferenscns villkor för kapitulation, dock
med det förbehållet, att kejsardömet skulle bestå.
De jap. huvudöarna ockuperades därefter av
amerikanerna, besittningarna på
fastlandet av ryssar o. kineser.
J. förlorade Korea, s. delen av
Sachalin, Kurilerna, Formosa,
Pescadorcs, Marianerna, Marshallöarna o. Karolinerna, vilka delades mellan Kina, Ryssland o. För.
Stat. — Det från aug. 1945 fungerande kabinettet Shidehara avgick april 1946 o. efterträddes av
ministären Yoshida, sedan liberalerna (ett i realiteten konservativt parti) o. de progressiva segt a t i valen. Vid valet april 1947
gingo socialdemokraterna fram o.
blevo med 140 mandat det största partiet i representanthuset.
På grund av valutgången avgick
Yoshida o. efterträddes av socialdemokraten Katayaoia. Denne
inlämnade sin avskedsansökan
febr. 1948 o. efterträddes mars
s. å. av Ashida, vilken är ledare
för det demokratiska partiet (de
progressivas nya partibeteckning).
J a p a n k a m f e r , dets. som vanlig kamfer.
Japanska graven, djup sänka
i Stilla havet, ö. om Japan. Största djup 8,513 m ö. om Kurilerna.
J a p a n s k a h a v e t , randhav i ö.
Asien, mellan fastlandet o. Japan.
Största djup 3.575 m.
J a p a n s k mistel, art av växtsläktet Eriobotrya.
J a p a n v a x el. j a p a n t a 1 g,
ett av fria fettsyror, främst palmitinsyra, o. glycerider be^t^nde;
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Japetos
— 787 —
ämne, som erhålles ur frukterna av ett par
ifAws-arter. Användes som ersättning för bivax.
J a ' p e t o s , stavningsform för Iapetos.
J a p u r a , Y a p u r å el. C a q u e t d , flod i
n.v. Sydamerika, biflod fr. v. till Amasonfloden.
2,800 km.
Jaques-Daleroze
[sjakk dalkrå's], fimile,
f. 1865, fransk-schweiz. tonsättare, bekant genom sin metod för rytmisk gymnastik, D a l c r o z e - m e t o d e n , för vilken han 1910 —
15 uppehöll en läroanstalt i Hellerau invid
Dresden. I Sverige infördes metoden av Anna
Behle. — Utgav 1942 sina memoarer i form
av ett propagandaverk: Souvenirs, notes et
critiques.
J a q u e t t [ijakätf] (av fr.), egentl. kort ilvrock i koltform, num. herrock med långa,
framtill avrundade skört.
J a r d i n [sjardä"*'], N i c o l a s H e n r i (1720
—99), fransk arkitekt. 1755—71 verksam i
Köpenhamn. Som prof. vid Konstakad. utövade
J. stort inflytande på landets byggnadskonst.
J a r d i n des P l a n t e s [s)ardä n «' de pla n Bt],
officiellt:
M u s e u m d'h i s t o i r e
natur e l 1 e, botanisk o. zoologisk trädgård med
museum o. bibliotek i Paris, grundad 1635.
J a r d i n j ä ' r [sjar-] (av fr., egentl. trädgårdsflicka), blomsterbord; prydnadskärl för blommor.
J a r g o n g [ijargång'] (av fr.), kotterispråk;
ordflöde, prat.
J a r k a n d ' el. J a r k e n t', stad i Öst-Turkestan, v. Kina, vid J a r k a n d - D a r j a, viktigaste källflöden till Tarim. Omkr. 100,000
inv. Medelpunkt för handeln i inre Asien.
J a r l a r kallades i Norden under vikingatid o.
äldre medeltid konungens högsta ämbetsmän
(i Sverige redan tidigt blott en). Ämbetet upphörde i Sverige med Birger Jarl. Ordet jarl motsvarar angelsax. eorl, hövding, eng. earl, greve.
J a r o s l a v [slaif],ryska furstar. 1. J a r o s l a v
I (978—1054), son till Vladimir den store, storfurste i Kiev, störtade 1019 med nord. vikingars hjälp sin kusin o. medtävlare Svjatopolk,
äktade Olof Skötkonungs dotter Ingegerd o.
lade efter hand under sig en stor del av Ryssland. J. lät utarbeta kyrkolagar o. Rysslands
första lagsamling. — 2. J a r o s l a v Vs e'v ol o d o v i t j (1190—1246), storfurste i Novgorod o. Vladimir, förde krig med I v ivonien,
Danmark o. Sverige.
J a r o s l a w [jaråss'laf], stad i vojevodsk. Rzeszow, s.ö. Polen, vid fl. San. 22,000 inv. (1938).
Sockerfabriker. Under Första världskr. medelpunkt för häftiga strider sommaren 1915.
J a r o s l a v l ' . 1. Förvaltningsområde i K.SFSR,
vid övre Volga. 36,900 kvkm. — 2. Huvudstad
i J. 1, vid Volga o. järnvägen Moskva—Archangclsk. 298,000 inv. (1939). Viktig järnvägsknut o. industristad. Tillv. av syntetiskt gummi
o. automobiler.
J a r o v i s e ' r i n g (av ry. jarovofe, vårsäd) el.
v e r n a l i s a t i o ' n , metod att påskynda blomning o. fruktsättning hos kulturväxter genom
att utsätta det groende fröet för lämpl. temp.
o. belysning, olika för olika växter. Höstsäd
kan sålunda omvandlas till vårsäd; därav
namnet. Metoden befinner sig ännu på försöksstadiet.
J a r r o w [dsj£err'å°], stad i n. England, grevsk.
Durham, vid Tyne. 26,000 inv. (1946). Skeppsvarv, järnindustri, kolutförsel.
Jasio'ne, örtsläkte (fam. Campanulaceae), 5
arter. Den enda hos oss, /. monta'na, monke,
flerårig, med små ljusblåa, i korgar samlade
blommor. Torr, grund mark, berg; täml. allni.
Ja5mi'num, växtsläkte (fam. Oleaceae), omkr.
200 arter buskar, en del slingrande (Asien,
Australien, Afrika o. Medelhavsområdet). Blommor gula el. vita med rörlik pip, starkt välluktande. Flera arter användas i parfymin-
Java
dustrien o. odlas därför i stor skala. Många
äro omtyckta krukväxter (j a s m i n e r [sjasmi'n]). Jlr Philadelphus.
J a s n a g ö r a [-go'ra], höjd på vilket det berömda paulinerklostret i Cz?stochowa är beläget.
J a ' s n a j a Polja'na, I,eo Tolstojs gods, beläget i mell. Ryssland, 6 km s.v. om staden
Tula; nu Tolstoj museum.
J a s o n , stavningsform för Iason.
J a s p a r [sjaspa'r], H e n r i (1870—1939),
belg. politiker (katolska partiet). Som utrikesminister 1920—24 verksam för skadeståndsfrågans lösning ef ter franska synpunkter. 1926—31
konseljpresident tre ggr. Finansmin. 1932—34,
1934 äv. utrikcsmin. juni—nov.
J a s p i s , ogenomskinliga, av järnföreningar
starkt färgade, röda, bruna el. gula, täta kvartsvarieteter; användas till prydnadsföremål.
J a s s y el. I as i [jas}], stad i ö. Rumänien.
109,000 inv. (1945), 70 % judar. Betydande handel med spannmål, salt o. boskap. Univ. Ärkebiskopssäte.
J å s z b e r é n y [ja'sbärenj], stad i Ungern, ö.
om Budapest. 31,000 inv. (1941). Handel med
spannmål, hästar o. boskap.
J å t a k a , en stor buddhistisk legendsamling
från 400-t. f.Kr.
J a t e r , folkslag i ö. Iran o. v. Indien. Omkr.
6 mill. Tala indoeurop. språk.
J a ' t r o p h a , växtsläkte (fam. Euphorbiaceae),
omkr. 160 tropiska arter med skarpt frätande
mjölksaft. Ur fröna av J. cur'cas pressas en
olja (»oleum infernale») med synnerligen kraftigt avförande verkan. Samma egenskap ha de
s. k. purgernötterna, frukter av /. mulWfida.
J a t u l i s k a avdelningen, en veckad avdelning av berggrunden i Finland. Anses vara
äldre än den jotniska, men yngre än den kaleviska avdelningen.
J a u r é s [sjåräss'], J e a n (1859—1914), Frankrikes främste socialistiske
politiker, urspr. docent i
filosofi; 1885—90 o. från
1893 led. av deputeradekammaren, där han blev
socialistiska gruppens ledare. J. stödde Zola i Dreyfusaffären, medverkade till
konkordatets upphävande,
motarbetade Marockopolitiken samt strävade efter
samförstånd med Tyskland.
Omedelbart före krigsutbrottet 1914 mördades J. av en nationalistisk
fanatiker. 1924 överfördes hans stoft till Panthéon i Paris.
J a v a [dja'-], en av Stora Sundaöarna, Indonesiska republ. 132,174 kvkm (med ön Madura
o. en del småöar), 42 mill. inv. (1930). Det
inre är bergland med många höga toppar,
alla vulkaniska, den högsta Semeroe (3,676 m
ö. h.) i s.ö. På n. sidan talrika floder av vikt
för bevattningen. Tropiskt, jämnt klimat med
regntid nov.—april. Petroleum o. tenn finnas.
Slätterna o. sluttningarna synnerligen fruktbara. Huvudnäring är jordbruk. Stor utförsel
av gummi, petroleum, socker, kaffe, te, tobak,
kinabark, kopra. papper m. m. Vidsträckta
skogar med värdefulla träslag. Handeln bedrives i a!lm. av holländare o. kineser. Befolkningen är övervägande malajisk, egentliga javaneser i mell. o. i ö. J., sundaneser i v. Den
förhärskande religionen är islam, som infördes
av araberna på 1400-t. Huvudstad: Batavia. —
J. upptäcktes av portugiserna (1522), som snart
började driva handel där men 1596 undanträngdes av holländarna. Ockuperat av japanerna 1942—45 blev J. centrum för den mot
holländarna fientliga frihetsrörelse, som aug.
1945 utropade den indoncsiska republ. De jäva-
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jenaglas
Javaner
nesiska nationalisternas hegemoni är emellertid
inte obestridd: juni 1947 förklarade sig sundancserna oberoende. Jfr Indonesien o. Pasocndan.
J a v a ' n e r el. j a v a n e's e r, befolkningen
på mell. o. ö. Java. Tillhöra malajiska rasen.
J a v a s j ö n , havet mellan Java, Sumatra,
Borneo o. Celebes.
J a , vi elsker dette landet, begynnelseorden
till norska folksången, diktad av Björnson 1859
o. tonsatt av R. Nordraak.
J a x a r ' t e s , antikens namn på Syr-darja.
J a z e r i ' n el. j a z e r a'n (it. ghiazzerino), pansarskjorta med små, platt o. t ä t t liggande ringar.
Jazz, beteckning från c:a 1915 av oklart
ursprung för den dansmusik, som utvecklats ur
ragtime o. blues. Tidvis har det improvisatoriska elementet dominerat (hot-jazz, swing).
J . B . , förkortning för Jordabalken.
J e a n [sja n s], fr., Johan. — J e a n n e [åjann],
Johanna.
J e a n [sja n *], hertig av Guise (1874—1940),
fransk tronpretendent. Var 1891—99 bosatt i
Köpenhamn. Efterlämnade tre döttrar o. sonen
Henri, greve av Paris.
J e a n n e d'Aro [sjann dark], kallad J u n g f r u n a v O r l e a n s (1412—31), fransk nationalhjältinna, bonddotter från Domremy-laPucelle i ö. Frankrike. Extatiskt religiös till
sin läggning kände sig J. manad av helgonen
att befria Frankrike från de inkräktande engelsmännen (Hundraårskriget), lyckades övertyga
Karl VII om sin heliga kallelse o. befriade i
spetsen för en truppstyrka 1429 Orleans samt
förde Karl till Reims, där han kröntes. Tillfångatagen av engelsmännen 1430 anklagades
hon för trolldom o. brändes som kätterska i
Roueu. J:s framträdande väckte hos fransmännen nationell hänförelse o. hopp om framgång i frihetskampen. Helgonförklarad 1920.
J e a n n e r e t [sjanrä'],
Charles Édoua r d, f. 1887, Schweiz, arkitekt, mest känd
under pseudonymen L e C o r b u s i e r . Från
1917 verksam i Paris, har han lagt grunden till
den moderna radikala arkitekturen o. stadsplaneringen. Betydande skriftställarverksamhet (Vers une architecture, 1923, m. fl.). Sedan
1922 har han samarbetat med sin kusin
P i e r r e J e a n n e r e t , f . 1896.
J e a n P a u l [sjan« påll'], pseudonym för tyske
författaren J . P . R i c h t e r .
Jebuséer el. j e b u s i't e r, Jerusalems befolkning vid Israels intåg i Kanaan.
J e d u t u ' n , enl. 1 Krön. 25 sångmästare vid
gudstjänsten i Jerusalem.
J e e p [ds]i'p], eng., benämning på liten,
amerikansk militärbil, så konstruerad att den
kan framföras såväl på väg som i lättare terräng.
Jefferson
[dsjeff'°s°n],
Thomas
(1743—1826),
För. Stat:s 3:e president
(1801—09); utarbetade vid
kongressen i Philadelphia
1775—76 För. Stat:s oavhängighetsförklaring. En av
upphovsmännen till det
parti, som sedan kallats det
demokratiska. J. var äv. verksam som arkitekt (Virginiauniversitet i Charlottesville
o. hans lantställe Monticello).
Jefferson City [dsjeff' ö s n n sitfi], huvudstad
i Missouri, mell. För. Stat., vid fl. Missouri.
24,000 inv. (1940).
J e f t a , enl. Dom. n en domare i Israel, som
i en strid mot ammoniterna lovade att i händelse av seger offra den första han mötte vid
hemkomsten. Till sin sorg mötte han sin dotter, gav henne två månader a t t begråta sin
jungfrudom o. uppfyllde därefter sitt löfte. —
E t t i folksagorna ofta återkommande motiv.
Jego'rjevsk, stad i förvaltningsomr. Moskva,
RSFSR. 56,000 inv. (1919).
Jehol, provins i Mandsjuriet. 2. a mill. inv.
(1947). Huvudstad: Cheng-tö.
Jehova', oegentlig form för Jahve.
J e ' h u (omkr. 843—816 f.Kr.), konung i
Israel. J;s våldsamma framfart mot den av
honom störtade dynastien har givit anledning
till ordstävet »komma som en Jehu».
Jejsk', stad i territoriet Krasnodar, RSFSR,
vid Asovska sjön. 45,000 inv. Hamn.
J e k a t e r i n a , ry., Katarina
J e k a t e r i n b u r g ' heter nu Sverdlovsk.
J e k a t e r i n o d a r ' heter nu Krasnodar.
J e k a t e r i n o s l a v ' heter nu Dnjepropetrovsk.
Jelabu'ga, stad i Tatarrepubliken, RSFSR,
vid floden Karna. 12,000 inv.
J e l e t s ' , stad i förvaltningsomr. Voronesj,
RSFSR, vid Dons bifl. Sosna. 51,000 inv. (rg39).
Jelisave'ta, ry., Elisabet.
Jelisavetgrad' heter nu Kirovograd (se d. o.).
Jelisavetpol',
1929—35
Gandsja,
num.
Kirovabad (se d. o.).
Jellaeic de Buzim [jeU'atsJitsj de bo'sim],
J o s e p h (1801—59), greve, kroat, politiker,
österrik, general, bidrog som ban över Kroatien m. m. kraftigt till det ungerska upprorets
kuvande 1848.
Jellicoe
[d§}ell'ikå<>],
J o h n R u s h w o r t , viscount J. of S c a p a, earl
of J. (1859—1935), eng.
amiral, högste befälh. över
eng. flottorna under Första
världskris första tid. I,edde
flottan i sjöslaget i Skagerak
31/51916. 1920—24 generalguvernör på Nya Zeeland.
(Se bild.)
J e l l i n e k , G e o r g (1851
—1911), tysk statsrättslärd,
prof. i Wien 1883, i Basel i88q. i Heidelberg
1890. Bl. arb. Allgemeine Slaatslchre (rgoo).
Jell'ing(e), kyrkby på
Jylland, Vejle Amt, Danmark, en under forntiden
o. början av medeltiden
betydande ort. Mellan
två högar (7—8 m höga)
stå två runstenar från
900-t., resta över kon.
Gorm o. drottn. Tyra.
Ornamentiken å den större stenen har givit upphov till beteckningen
Jellingestilen.
J e m a p p e s [ÉJ°mapp'],
stad i s.v. Belgien, prov. Hainaut. 14,000 inv.
Stenkolsgruvor, industri. — Vid J. segrade
fransmännen «/ u 1792 över österrikarna.
J e ' m e n , konungarike (imamat) i s.v. Arabien.
62,000 kvkm, 3.5 mill. inv. Odling av säd, bomull, kaffe m. m. Huvudstad: Såna — J. var
turkiskt 1317—1630 o. 1871—1918. Genom
freden i Taif T934 kom J. i starkt beroende av
Saudi-Arabien. Invaldes i FN 1947. Imamen
Jahia, vilken från 1920 varit J:s härskare, mördades febr. 1948. Kfter strider med upprorsmännen utropades Jahias äldste son Seif el-Islam
Ahmed till imam av J. i mars 1948.
J e ' n a , stad i mell. Tyskland, delstaten Timringen, vid fl. Saale. 71,000 inv. (1939). Berömt
univ., grundat 1557. Glassliperierna o. den optiska industrien (7-ciss) flyttades 1947 till Ryssland. — Vid J. slog Napoleon preussarna 'VID
1806.
Jenaglas, glas framställt med tillsats av bl. a.
bariumoxid, zinkoxid o. borsyra enl. en av
Schott & C:o i Jena uppfunnen metod. Olika
jenaglas ha liten utvidgning för värme o. stor
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jenisej
— 789 —
kemisk motståndskraft o. användas därför till
termometrar, laboratoriekärl o. d.
J e n a k i e ' v o , 1928—36 R y k o ' v o , 1936—44
O r d s 3 o n i k i d's e, stad i Ukraina, s. Ryssland,
n.ö. om Stalino. 88,000 inv. ^939). Maskinindustri.
Jenisej', flod ; Sibirien, upprinner i n. Mongoliet, genombryter Sajanbergen o. utfaller i
N. Ishavet. 4,750 km. Huvudbifl.: Angara o.
Nedre Tunguska. Segelbar 2,966 km. Kanalförbindelse med fl. Ob.
Jenner [dsjenn' 0 ], E dw a r d (1749—1823), eng.
läkare, vaccinationens uppfinnare. J. gjorde sitt första
försök med inympning av
kokoppor 1796. Upptäckten
väckte i början motsägelser
men bröt från 1799 snabbt
igenom i hela den civiliserade världen. J. tillerkändes upprepade gånger nationalbelöningar. (Se bild.)
Jens Anderson Bel'denak, d. 1537, dansk
biskop, Kristian II:s gunstling, medverkade vid
Sthlins blodbad o. blev som lön härför biskop
i Strängnäs; miste ämbetet vid befrielsekriget.
Namnet Beldenak hänsyftar på J:s skallighet.
Jenseits von Gut und Böse [je'nsajts fann
go't ont bö'se], ty., »bortom gott o. ont», titel
på ett arbete av Nietzsche.
Jensen, C h r i s t i a n
A1brecht
(1792—
1870), dansk porträttmålare med träffande
karakteriscringsförmåga.
hru Birgitte Hohlenberg
(1S26), se bild.
Jensen, A d o l f (1837
—79). tysk tonsättare,
skrev sånger, körverk,
pianostycken m. m. i
Schumanns stil.
Jensen,
Gustav
(1845—1922), norsk teolog, framstående predikant. Stiftsprost i Kristiania 1902. Bl. skr.: Indledning i Prceststjenesten (1888).
Jensen, A l f r e d (1859—1921), skriftställare, slavist, känd för ett flertal övers, av
slavisk litteratur samt litteratur- o. kulturhist.
arb. (Rysk kulturhistoria, 3 bd, 1908).
Jensen, G e o r g (1866—1935), dansk silversmed, vars arb. vunnit världsrykte.
1 . Jensen, J o h a n n e s
V. ( V i l h e l m ) , f. 1873,
dansk författare, en av det
moderna Danmarks främsta.
Hans mångsidiga alstring
kännetecknas av frisk fantasi och skarp iakttagelse.
Ivrig darwinist. Bl. arb.
novellsaml.
Himmerlandshistorier (3 dir, 1898—1910),
romanerna Kongens Fald (3
dir, 1899—1902), Den länge
Rejse (6 bd, 1908—21; 2 bd
i sv. övers. 1944), en skildring av nordborna
fram till Columbus' upptäckt av Amerika, berättelsesaml. Myter (6 bd, 1907—32), essäer
(Mindets Tavle, 1941), Vot Oprinddse (1942),
en serie visioner från jordens ungdomstid, samt
dikter, vilka räknas till de yppersta i dansk
litteratur. Till 70-årsdagcn 1943 utgav I,. Nedergaard en biografi över J. Nobelpristagare 1944.
2. Jensen, T h i t, f. 1876, syster till J. V. }.,
dansk författarinna, ivrig förkämpe för kvinnosaken. Bl. romaner Gerd (1918; sv. övers. 1921) o.
en serie historiska romaner fr. 1300-talet:
Valdemar Atterdag (2 dir, 1940; sv. övers. 1941),
Jerobeam
Drotten (1943; sv. övers. s. å.), Rigets Arving
(1946; sv. övers. s. å.).
Jensen, L u d v i g I r g c n s , f . 1894, norsk
tonsättare, har komponerat orkesterverk (Passacaglia), sånger o. körverk i nationellt färgad,
polyfon stil.
Jenson [s)a n sså n s], N i c o l a s (omkr. 1420
—80), fransk boktryckare, verksam i Venedig,
skaparen av antikvastilen.
Jen'ufa [-ofa], opera av I,. Janåcek (se denne).
Jeppe på berget (da. Jeppe paa Bjerget), lustspel av L. Holberg, uppf. i Sthlm i:a ggn 1762.
Jeppesen, K n u d, f. 1892, dansk musikforskare, har utgivit verk om Palestrinastilen
in. m. samt tonsatt kyrkliga verk, främst
Te Deum Danicum.
Jeppsson, O 1 a (1887—1941), politiker (frisinnad), från Mörrum i Blekinge; invaldes i AK
1917, i:e vice talman från 1937. Kommunikationsmin. 1930—32. Landshövd. i Gotl. 1. 1938.
Jeremi'a, profet i GT, framträdde omkr.
625 f.Kr. o. förkunnade bl. a. Juda rikes fall
(586 f.Kr.). Utom J e r e t n i a s b o k tillskrivas
honom i Bibeln J e r e m i a s k l a g o v i s o r .
Jeremia'd, klagovisa (efter Jeremias klagovisor).
Jeremias i Tröstlösa, författarnamn för
Levi Rickson.
Jerez de la F r o n t e ' r a [ehereb'], stad i s.
Spanien (Andalusien), prov. Cädiz. 93,000 inv.
(1946). Tillv. o. utförsel av vin (sherry).
Jer'ichau [-kå°], J e n s A d o l f (1816—
83), dansk bildhuggare. Hans huvudarbete.
Panterjägaren
(1846,
Glyptoteket, Köpenhamn), visar en stark naturkänsla. — Hans
hustru, E l i s a b e t h B a u m a n n - J . (1819
—81), var känd som porträtt- o. genremålarinna.
Je'riko, nuv. byn E r i h a, urgammal stad
0. fästning i Palestina, nära Jordans utlopp.
Jerikoros, ett namn, givet åt 2 olika örter: Odontosper'mum pygmae'um(fam. Compositae),
utbredd från Sahara till Iran, samt Anasta'tica hierocun'tica (fam. Crucijerae), som tillhör ö.
Medelhavsområdet.
Jernberg, A u g u s t
(1826—96), målare,
den
främste färgkonstnären bland de
sv. diisseldorfsmålarna. Genremålningar
(Konstnärens hustru i
ateljén, se bild) samt
främst stilleben o.
några sällsynt friskt
uppfattade landskap.
Jemdahl,
Aron
(1858—1936),
bildhuggare. Motiv särsk.
från de kroppsarbetande klassernas liv:
Det lider mot skymning, 1903, i sandsten (Östermalms folkskola,
Sthlm).
Jemdorff, A u g u s t (1846—1906), dansk
målare. Karaktärsfulla porträtt o. goda sagoteckningar.
Jernkontoret, en 1747 grundad, av sv. järnbruk ägd institution i Sthlm, som beviljar lån
till delägarna. Står under överinseende av
Brukssocieteten, lämnar ekonomiskt stöd åt
järnbruken samt åt bergs- o. kolarundervisningen, varjämte en till J. direkt ansluten forskningsverksamhet bedrlvcs sed. 1927. De anslutna bruken inbetala till J. en viss avgift,
den s. k. j e r u k o n t o r s d a l e r n . Sed.
1817 utger J. tidskr. Jernkontorets annaler. Nu
gällande reglemente av 20/j2 1929.
Jero'beam, konungar i Israel. J e r o b e a m
1, konung omkr. 933—912 f.Kr., omtalas i 1
Kon. n —14. — J e r o b e a m II, konung
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jerome
— 790 —
omkr. 785—745 f.Kr., omtalas i 2 Kon. 14 som
en kraftfull o. duglig härskare. På hans tid
uppträdde profeterna Anios o. Hosea.
Jerome Ldsjcrr' ö m], J e r o m e K l a p k a
(1859—1927), eng. författare, vann stor framgång med en rad humoristiska vardagsberättelser (Idle thoughts 0/ an idle fellow, 1889;
En dagdrivares funderingar, 1890, 2'hr et men
in a boat, 1889; Tre mån i en båt, 1890, m. fl.).
Jerring, S v e n , f. 8 / l a 1895, journalist, sed.
1925 i AB. Radiotjänst som hallåman o. reporter;
som »Farbror Sven» ledare av barnprogram.
Jerrold [dsjerr'°ld], D o u g l a s W i l l i a m
(1803—57), eng. författare, skrev komedier o.
satiriska prosaarb. (Mrs CaudWs curtain lectures; Fru Svenssons sparlakansläxor, 3:e uppl.
1883).
Jersey [dsJo'si], den största av Normandiska
öarna. 116 kvkm, 50,000 inv. (1940), mest
fransmän. Berömd för sin kreatursras (jerseyboskap). Huvudstad: S:t Helier. Besatt av
tyska trupper 1940—45.
Jersey-boskap, en
urspr. från ön Jersey härstammande
smutsigt gul, rödgul
el. gråaktig kreatursras, bekant för
sin utomordentliga
mjölk. Förekommer
äv. i Sverige.
Jersey City [dsjosi sitfi], stad i New Jersey,
n.ö. För. Stat., vid fl. Hudson, mitt emot
New York, med vilket det har tunnelförbindelse. 301,000 inv. (1940). Betydande industri
o. handel.
Jerubbaal [-ba'l], annat namn på Gideon.
Jeru'salem, huvudstad i Palestina, vid foten
av Oljeberget, mellan Kidrons o. Hinnoms dalar. 157,000 inv., därav 97,000 judar (1945). På
den stora tempelplatsen ligger nuv. Klippmoskén (oriktigt benämnd Omars moské, se bild)
från omkr. 700, sannolikt på samma plats som
brännofferaltarct i både Salomos o. Hcrodes'
tempel. Invid platsen ligger moskén Djami alAksa, en 7-skcppig basilika, trol. urspr. en
kristen kyrka. — Den av Konstantin byggda
Heliga gravans kyrka förstördes av araberna
men har återuppförts. E t t judiskt univ. (invigt r925), vilket 1946 hade 850 studenter
o. 160 lärare, samt ett katolskt univ.; arkcol.
institution. — Hist. J. omtalas redan före
Josuas erövring; intogs först av David, som
gjorde J. till israeliternas huvudstad o. inledde en
storartad byggnadsverksamhet, som nådde sin
höjdpunkt under konung Salomo. 586 f.Kr.
förstördes J. av Nebukadnessar men återuppbyggdes efter babyl. fångenskapen. 70 e.Kr.
ödelades staden av romarna under Titus men
återställdes på 130-t. som rom. koloni, Ac'lia
CapitoWna, med förbud för judarna att beträda staden. Efter växlande invasioner av perser, greker o. olika muhammedanska dynastier
erövrades J. (»den heliga staden») av korsfarare
1099 o. gjordes till huvudstad i k o n u n g a riket
Jerusalem
med Gottfrid a v
Bouillon (d. n o o ) som förste härskare, efter-
Jeunesse dorée
trädd av brodern Balduin I, som antog konungatiteln. Staden J, erövrades n 8 7 av egypt.
sultanen Saladin, o. 1291 föll Akka, konungarikets sista stödjepunkt (titeln »konung av J.»
bars senare av olika kristna härskare, sist,
till 1918, av kejsar Karl av Österrike). Turkiskt från 1517. erövrades J. av engelsmännen
1917 o. var 1920—48 säte för den eng. mandatregeringen. Maj 1948 utkämpades förbittrade
strider i J. mellan arabiska o. judiska trupper.
J e r u s a l e m s s k o m a k a r e , benämning på Ahasverus, den vandrande juden. Jfr Ahasverus 2.
J e s a j a , GT:s främste profet, verksam omkr.
740—700 f.Kr. J. manade sina landsmän a t t
inför alla faror orubbligt lita på Jahve o. förutsade den assyriske konungen Sanneribs nederlag (Jesajas bok, kap. 37: 36, 37). Bland
T:s messianska profetior märkes julepisteln
(kap. 9: 2—7). Senare delen av J:s bok (kap.
40—66) är skriven långt efter J:s död.
Jesd, stad i n. Iran. 55,000 inv. (1942).
Stapelort för indiska handeln.
Jesenin, S e r g e j A l e k s a n d r o v i t j
(1895—1925), rysk författare, betraktade sig
själv som »den siste bypoeten». Anslöt sig till
bolsjevismen men lyckades ej anpassa sig efter
dess idéer. Var en tid g. m. Isadora Duncan.
J e s ' p e r s e n , O t to (1860—1943), dansk språkforskare, prof. i eng. språket o. litteraturen i
Köpenhamn 1893—1925. J. var en av nutidens allra främsta språkforskare. Bl. hans talrika arb. Lehrbuch der PhoneHIt (1904) o. A
modem English gr ammar (6 bd, 1909—42). Uppfann hjälpspråket n o v i a 1.
Jesse r o t och stam, ord ur Sv. psalmb. 5i: *•
hänsyftände på profetian i Jes. n: 1 o. 10,
där Davids fader I s a i från Betlehem omtalas
såsom den stam, varifrån ett nytt skott (Messias) skall skjuta upp. — Även allegoriskt motiv
i den medeltida kyrkokonsten.
J e s u i ' t d r a m e r , beteckning för skådespel,
vanl. med motiv från kyrkans äldre historia,
som särsk. på 1600- o. 1700-t. skrevos för o.
årligen uppf. av jesuitgymnasiernas lärjungar.
Jesui'tisk, som en jesuit; ränkfull; skenhelig.
Jesuitorden el. J e s u s ä l l s k a p , e u a v
Ignatius I,oyola stiftad o. av påven Paul I I I
1540 stadfäst orden, som framför allt trädde i
motreformationens tjänst. Genom bikt o. undervisning verkade jesuiterna för kätteriets utrotande o. den katolska trons utbredning. Ordensmedlemmarna delades i lärjungar, medhjälpare o. mästare (projessi). De sistnämnda
valde ordensgeneralen. Orden upplöstes 1773
men återupprättades redan 1814, varefter den
arbetat för påvekyrkan.
Jesuitstil, missvisande benämning på barocken, särsk. sådan den utformades i jesuitordens kyrkor.
Jesus Syrak el. S i r a k (egentl. Jesus,
Syraks son), författare till den apokryfiska
boken Jesus Syraks bok (200-t. f.Kr.) i G T, en
samling tänkespråk o. levnadsregler.
J e t , eng. benämning för gagat.
J e t o n el. j e t o n g [sjetång'] (av fr. jeter,
kasta), spelmark; belöningspenning.
— Jet o n d e p r é s e n c e [s} ö tå n *' d ° presa n «s'],
medaljliknande penning, som av en del samfund (bl. a. Sv. akad. o. Vet.akad.) utdelas till
de i ett sammanträde deltagande medlemmarna.
J e t propulsion, eng., rcaktionsmotor. Jfr
Rcaktionsdrift.
J e u m o n t [sjömå"»'], stad i n. Frankrike, dep.
Nord, nära gränsen till Belgien, vid fl. Sambre.
6,600 inv. Järnindustri, marmorbrott.
J e u n e premier [sjönn pr ö mje'], fem. j e u n e
p r e m i é r e [pr a mjä'r], fr., förste älskare
resp. första älskarinna vid teatersällskap.
Jeunesse dorée [sjönäss' dåre'], fr., »gyllene
ungdom»; urspr. namn på de levnadsglada kret-
Ord, som saknas på J, f orde sökas på Y el. Dj.
Jeurling
— 791 —
Jodförgiftning
sar, som blevo tongivande i Paris efter Robespierres fall 1794; num. benämning på förmögen
o. lättsinnig ungdom.
J e u r l i n g [jö'r-], A n d e r s (1851—1906),
tidningsman. Grundade (1889) o. redigerade
till sin död Stockholms-Tidningen. Stiftade Solbacka läroverk (vid Stjärnhov, Sörml.).
J e u x floraux [sjö flårå'j, fr., »blomsterlekar», pristävling i lyrik, som sed. 1324 årl.
hållas i Toulouse inför ett litterärt sällskap,
Académie des jeux floraux.
Jevons [dsjevv' ö ns], S t a n l e y (1835—82),
eng. nationalekonom o. filosof, en av skaparna
av gränsnytteteorien o. av den matematiska
skolan inom nationalekonomien (Theory of
political economy, 1871).
J e v p a t o ' r i j a , stad i förvaltningsområdet Krim,
RSFSR, på Krims v. kust. 28,000 inv. Badort.
J e z [jesj],
To m a s z Teodor,
författarnamn för Z y g m u n t M i l k o w s k i
(1824—1915), polsk författare. Ivrig förkämpe
för demokratien o. folkens frihet deltog M. i
ungerska upproret 1848 o. i polska 1863; död i
Amerika. J:s frihetsidéer avspeglades i hans
skrifter. Memoarer utgivna 1936—37 (3 bd).
J h a n si. stad i Förenade provinserna, n. Indien.
103,000 inv. (19|i). Järnvägs- o. militärstation.
Jidd'isoh (av yiddish, en amerik. förvrängning av ty. jUdisch), dets. som judetyska.
Jig [dsjigg], gammal engelsk dans.
Jigg, styrningsanordning vid borrning o.
brotchning vid massfabrikation o. noggrann bearbetning. Fastspännes vid arbctsstycket (men
i motsats mot fixtur ej vid arbetsbordet) o. fixerar d e f a s läge i förhållande till verktyget, som
införes genom styrningshål i jiggen. Denna kan
av. vara utförd som rnätverkfyg el. som kombination för både bearbetning o. mätning.
Jiggermast, aktersta masten på 4- o. 5mastade segelfartyg.
Jih'lava, tjeck, namnet på staden Iglau.
Jiménez de Cisneros el. X i m e n e s [chime'neb d e bisne'rås], F r a n c i s c o (1436—
1517). spansk kardinal o. statsman, sökte med
våld omvända de spanska morerna o. genomförde stränga reformer i sitt lands kyrka.
J i n g o , egentl. by J i n g o [baj dsjing'gå],
»vid Gud», eng. slanguttryck, som under ryskeng. konflikten 1877—78 kom att beteckna
krigsivrare o. sedan mera allmänt fått denna betydelse. — J i n g o i s m', överdriven patriotism.
— J i n g o p r e s s , chauvinistisk tidningspress.
Jinnah
rdsjinn'ö],
M u h a m m e d Al i,
f. 1876, indisk advokat o.
politiker, grundade 1906 den
muhammedanska
frihetsrörelsen All India-Moslem
I.eague. J:s politiska grundtanke — upprättandet av en
självständig
muhammedansk stat — förverkligagades genom Indiens delning aug. 1947, varvid J.
blev generalguvernör över
Pakistan o. samtidigt president i dess konstituerande församl. Jfr Pakistan.
maktlös. Systemet omfattar omkr. 500 olika
grepp, slag o. parader. J. infördes i Sverige 1908.
J. K., förkortning för justitiekanslem.
J. O., förkortning för justitieombudsmannen.
J o ' a b , konung Davids systerson o. fältherre
(2 Sam. 2 ff,); besegrade o. dödade den upproriske Absalom.
Jo'achim, J o s e p h (1831—1907), ungersk
violinist, 1868 förest, för konservatoriet i Berlin.
Jo'aohimsthal, tjeck. J å c h y m o v , stad i
n.v. Böhmen, Tjeckoslovakien. 7,000 inv. Gammal gruvstad (silver, radium, uran). Radiumlaboratorium o. -kuranstalt. — I J. slogs sed. 1517
j o a c h i m s t h a l e r n , ursprunget till den tyska
thalern, den nord. dalern o. den amerik. dollarn.
J o a k i m a v Flo'ris, it. G i o a c c h i n o d a
F i o r e (omkr. 1132—1202), ital. munk, förkunnade med profetisk kraft en ny tidsålders
genombrott, då »det eviga evangeliet» (Upp.
r4: 6) skulle uppenbara Bibelns fördolda andemening.
J o ä o Pessöa, till 1930 P a r a h y b a , huvudstad i staten Parahyba, n.ö. Brasilien, vid fl.
Parahyba, nära havet. 118,000 inv. (1940).
Kat. ärkebiskop. Exporthandel. Anlagd 1585.
J o ' a s , judiska konungar.
I. En son till
Ahasja, var konung över Juda rike omkr. 837
—798 f.Kr. — 2. En son till Joahas, var konung i Israels rike omkr. 800—785 f.Kr.;
erövrade landet ö. om Jordan från syrerna.
Job, huvudpersonen i J o b s b o k (i GT),
en poetisk lärodikt om lidandets problem.
J o b b (eng. job), arbete, urspr. endast tillfälligt arbete. — J o b b a , arbeta; spekulera
o. göra oskäliga vinster.
Jobspost, sorgebud, olycksbud. Jfr Jobaf J o c h n i c k [jåkk'-], A d o l f (1870—1943),
ämbets- o. försäkringsman, generaldirektör o.
chef för Pensionsstyrelsen 1913—39 o. som
sådan organisatör av folkpensioneringen. J.
stiftade 1899 Sv. livförsäkringsanstalten Trygg
o. 1907 Återförsäkrings AB. Atlas. Riksbanksfullmäktiges ordf. 1917—41.
J o c k e y [dsjåkk'i], eng., försv. j o c k e j
[jåkej'], professionell kapplöpningsryttare i
motsats till jjentlemannaryttare.
J o d [jådd] (av grek. io'des, violett), mörkgrått, med klor närbesläktat 1-, 3-, 5- o. 7-värt
grundämne. Kem. tecken /, atomvikt 126.92,
atornn:r 53, spec. vikt 4.93, sraältp. 113.50, kokp.
184.4°. Förflyktigas vid kokning till en violett,
tung gas. Jod är så gott som olöslig i vatten men
lättlöslig i alkohol, kloroform o. andra organiska lösningsmedel. I vatten försatt med jodkaliuni löses den, liksom i alkohol, med mörkbrun färg. Färgar i mycket små mängder stärkelse blå samt äggviteämnen o. huden gula.
Förekommer i havsalger, i små mängder i
sköldkörteln (jfr Tyroxin) samt i moderlutarna
från chilcsalpeterfabrikationen. Jods förening
med väte, i o d v ä t c, HJ, är en färglös gas,
som i vattenlösning reagerar som en syra, j o dv ä t e s y r a . Med metalier ger den salter,
j o d i'd e r . K a l i u m j o d i d el. j o d k a li u m, KJ, är ett viktigt, i den kemiska analysen o. medicinen mycket använt salt.
J i r å s e k [jirr'-], A 1 o i s (1851—1930), tjeck,
författare, romaner o. skådespel med motiv ur
tjeck. hist.
Jisree'1 el.
Jisreelslätten,
stor,
fruktbar slätt i Palestina, mellan Samarien o.
Galiléen, omtalad i Bibeln.
J i t t e r b u g [dsjitt'°bagg], akrobatiskt betonad
pardans, som i Sverige kom på modet 1944.
Jiu-jit'su, japansk brottningsmetod, avsedd till självförsvar mot kroppsligt överlägsna
el. beväpnade motståndare. Går ut på a t t genom slag på vissa ömtåliga kroppsdelar, hastigt
grepp om motståndarens armar, ben el. hals försätta honom i ett tvångsläge, som gör honom
Joddia (ty. jodeln), ett bland alpbor vanligt
sångsätt utan ord med hastig övergång från
brösttoner till falsett.
de Jodelie [d° sjådäll'], É t i e n n e (1532—
73), fransk författare, medlem av den s. k.
Plejaden. J. var den förste, som på franska
skrev skådespel efter antika mönster.
Jodförgiftning el. j o d i s m', genom oförsiktigt bruk av jodpreparat uppkommen förgiftning. Symtomen: snuva, hosta, ökat tårflöde
o. heshet samt ofta hudutslag. Hos en del individer, sannolikt på grund av konstitutionella
anlag, uppträder mag- o. tarmrubbningar,
svettningar, nervös oro med hjärtklappning,
Ord, som saknas på J, 1torde sökas på Y el. Dj
Jodhpur
— 792 —
eventuellt en del ögonsymtom o. sköldkörtelförstoring, således en bild som vid den Basedowska sjukdomen.
J o d h p u r [dsjåddpo' 0 ]. 1. J. el. M a r w a r,
furstestat i Rajputana, n.v. Indien. 90,814
kvkin, 2.5 niill. inv. {1941). Huvudnäring: jordbruk (majs o. bomull). Styres av en makaraja.
— 2. Huvudstad i J. 1. 127,000 inv. (1941). Betyd, handel. Ståtligt furstepalats.
Jodl, F r i e d r i c h (1849—1914), österrik,
filosof, prof. i Wien 1896; en av huvudrepresentanterna för den tyska nykantianismen.
Bl. arb. Geschichte der Etkik in der neueren
Philosophie (2 bd, 1882—89).
Jodl, A l f r e d (1890—rg46), tysk generalöverste 1944, Hitlers rådgivare o. chef för hans
personliga militärstab, generalstabschef (efter
Zcitzlcr) 1944, avgick juli s. å. Dömd som krigsförbrytare o. avrättad oict. "946.
Jodoform', CHJ 3 , gult pulver med stark lukt;
har tidigare använts som ströpulver i sår. Bildas då jod får inverka på en alkalisk lösning av
etylalkohol el. aceton, vilket användes för att
påvisa dessa ämnen (jodoformprovet).
Jodometri', metoder att bestämma en rad
olika ämnen genom titrcring (se d. o.) med jodlösning el. med tiosulfat, sedan jod först frigjorts. Som indikator användes stärkelse.
Jodsprit, en 5 %-ig lösning av jod i koncentrerad sprit, användes till tvättning o. desinfektion av hudytor före operationer.
J o d t a l , den viktsmängd jod, som kan kemiskt
bindas av 100 g fett. Utgör ett mått på halten av
omättade fettsyror o. användes vid undersökning
av fett.
J o d t i n k t u ' r , »stark jodsprit», en 10 %-ig
lösning av jod i koncentrerad sprit. Användes
ungefär som jodsprit.
Joel, profet i GT (omkr. 500 f.Kr.), förkunnade bl. a. Guds dom över hedningarna.
J o e n s u u [jå'enso], stad i s.ö. Finland,
Kuopio 1., vid Pielisälven. 6,400 inv. (1942)Grundades 1848.
J o f f e , A d o l f A b r a m o v i t j {1883—
1927), sovjetrysk diplomat, jude, deltog i
1905 o. 1917 års revolutionära rörelser o. verkade sedan som fredsunderhandlare (i BrestLitovsk 1918 o. senare med Polen, Estland,
Litauen, Lettland o. Japan) samt som ambassadör i Berlin (utvisad), Peking, Wien, Tokio
o. Genua. Trotskijanhängare. Begick självmord.
Joffre [sjåffr], J o s e p h
(1852—1931). fransk marskalk, 1911 generalstabschef o. vice president i högsta krigsrådet. Efter de
franska motgångarna vid
Första världskris början
lyckades J. vid Marne hejda
den tyska offensiven men
blev efter motgångarna r9r6
avlägsnad från befälet o.
använd som »teknisk rådgivare». Marskalk av Frankrike 1916. Medl. av Fr. akad. 1920. Posthuma memoarer (1932 ff.).
Johan
under större delen av sin
regering, stödd av adeln, i
rätt skarp motsättning till
Karl. Lärd o. teologiskt
intresserad sökte J. medla
mellan protestanterna o.
Rom o. i Sverige införa en
praktfullare, mera katolskt
färgad gudstjänst (»röda boken») samt lät uppfostra sin
son Sigismund i katolska
läran för a t t åt honom
förvärva Polens krona. J.
igångsatte flera byggnadsföretag, bl. a. Vadstena slott, vilkas stora kostnader försämrade statsfinanserna. Av sin faders egenskaper hade J. ärvt misstänksamheten o. det häftiga lynnet men saknade dennes verklighetssinne o. sunda försiktighet.
Johan (1589—1618), svensk prins, hertig av
Östergötland, Johan III:s yngste son. J. var
efter Sigismunds o. hans söners avsättning
närmast i arvsföljd till Sveriges krona men
avsade sig till förmån för Karl IX 1604. Härförare under Kalmarkriget.
J o h a n u t a n l a n d , eng. J o h n L a c k l a n d (1167—1216), konung av England 1199,
broder o. efterträdare till Rikard Lejonhjärta,
fick sitt tillnamn därav att han som prins ej
haft något län. En tvist med Innocentius I I I
ledde till a t t J. 1213 erkände påven som sin
länsherre. Efter en stormannaresning tvangs J.
äv. att underteckna det ryktbara frihetsbrevet
Magna charta 1215. Då J. med påvens tillstånd
bröt denna försäkran, utbröt uppror, under vilket J. avled. Beryktad för grymhet o. trolöshet.
J o h a n l i d e n g o d e (fr. J e a n l e b o n )
(1319—1364), konung av Frankrike 1350 efter
fadern Filip VI, ridderlig o. slösaktig. Engelsmännens fånge 1356 frigavs J. 1360 men återvände till England, då Frankrike ej kunde
betala fastställd lösen.
Johan (po. J a n), polska
konungar. J o h a n II K aS i m i r (1609—72),
konung 1648, son av Sigismund II av Sverige o.
Polen. Den siste manlige
Vasaättlingen.
J. tvangs
genom freden i Oliva 1660
att avstå från sin ättegrens
anspråk på Sveriges tron
o. avsade sig polska kronan under trycket av adelns
missnöje 1668. (Se bild.)
Sobieski
(1629—96),
vann en lysande seger över
turkarna vid Chocim 1673,
valdes efter Mikael Wisniowieckis död till konung
1674 o. drevs av den turk.
faran över till kejsaren,
varefter han undsatte Wien
(1683) o. firades som kristenhetens räddare. I det
inre försvagades rikets kraft
genom oupphörliga partiJ o ' f u r (isl. Jöfurr, egentl. vildgalt; furste, strider. (Se bild.)
hjälte), mansnamn i svenska runinskrifter. I
sv. 1700-talsdiktning namn på Jupiter.
Johan (port. J o ä o), portugisiska konungar.
J o h a n , svenska konungar. J o h a n I S v e r - J o h a n I d e n s t o r e (1357—1433), oäkta
k e r s s o n (omkr. 1200—22), konung 1216, son av Peter I, fördrev dennes familj o. besteg
son av Sverker (II) Karlsson. J. lät företaga tronen 1385. Fader till Henrik Sjöfararen. —
ett
korståg till Estland (1220). — J o h a n I I I J o h a n IV (1604—56), konung 1640 vid lan( J 537—92), son av Gustav Vasa o. Margareta dets av honom ledda frigörelse från Spanien;
Leijonhufvud. Som prins råkade J. i strid med grundläggare av dynastien Braganca.
Erik XIV, bl. a. på grund av sitt giftermål
Johan (ty. J o h a n n), kurfurstar 0. konungar
med Katarina Jagiellonica, ledde jämte bro- a v Sachsen.
Johan
den
ståndakdern, hertig Karl, upproret mot Erik o. blev t i g e (1468—1532)1 kurfurste 1525 efter broefter denne konung (1568), dock mot avsevärda dern Fredrik den vise. Varm främjare av
medgivanden åt hertig Karl o. adeln. Han stod reformationen. — J o h a n F r e d r i k d e n
Ord, s o m s a k n a s på J, torde s ö k a s på Y el. D j .
Johan
- 793
ä d e l m o d i g e (1503—54). den förres son o.
efterträdare, kurfurste 1532. J:s tvist med sin
syssling hertig Moritz ledde till dennes förbund
med kejsaren i Schmalkaldiska kriget, vari
J. blev slagen o. fången (i547)- Han måste
till Moritz avstå större delen
av sitt land jämte kurfurstevärdigheten o. frigavs först
1552. (Se bild.) — J o h a n
G e o r g (1585—1656), kurfurste 1611, sökte i Trettioåriga kriget föra en självst.
politik men ingick 1631,
pressad av Gustav Adolf,
förbund med denne. Då
krigslyckan efter Gustav
Adolfs död vände sig, slöt
J. fred med kejsaren i Prag
1635 o. förbund mot Sverige, vars härar nu besegrade honom o. härjade hans land. — J o h a n
(1801—73), konung 1854. J- sökte att i järnbredd med Österrike o. Preussen samla ett
»tredje Tyskland» men misslyckades; slöt sig i
kriget 1866 till Österrike o. måste i freden ingå
i Nordtyska förbundet.
Johan (ty. J o h a n n), ärkehertigar av
Österrike. J o h a n (1782—1859), son av kejsar I,eopold I I , var under upproret i Wien
1848 den flyktade kejsar Ferdinand I:s ställföreträdare. Av tyska nationalförsamlingen
s. å. vald till riksföreståndare svek J. genom
sin hänsyn till Habsburgs intressen de förhoppningar om Tysklands enande, som fästs vid
honom. — J o h a n (1852—91), son av storhertig Leopold II av Toscana, stod ständigt i
opposition mot den rådande regimen, avsade
sig 1881 sina värdigheter och kallade sig sedan
J o h a n O r t h . Omkom genom skeppsbrott.
J o h a n av Leyden, egentl.
J o h a n B o c k h o l d (1509
—36), tysk skräddare, utropades 1534 av vederdöparna i Miinster till »Nya
Israels» konung o. förde ett
skräckregemente med avrättningar o. utsvävningar,
tills staden blev stormad o.
J. avlivad. (Se bild.)
Johan
av Ne'pomuk,
den helige Nepomuk,
Böhmens
skyddshelgon,
enl. legenden präst i Prag o. biktfader åt konung Wenzel IV:s gemål; dödad för sin vägran
att förråda hennes bikt (trol. 1393). Hans
kult främjades av jesuiterna i avsikt a t t utplåna minnet av Jan Hus.
J o h a n av Salisbury [så'lsbri] (omkr. 1120
—80), eng. filosof o. historiker, uppträdde
bl. a. mot skolastiken.
Johan Kasimir (1589—1652), pfalzgreve vid
Rhen. G. m. Gustav II Adolfs halvsyster Katarina bosatte sig J. 1622 i Sverige o. anförtroddes i konungens frånvaro ledningen av
finansärendena o. försvaret. Hans motsättning
till Axel Oxenstierna kom honom a t t efter
Gustav Adolfs död i stort sett draga sig tillbaka
från styrelsen. J. var bosatt på Stegeborg.
Fader till Karl X Gustav.
Johanna d e n
vansinniga
(1479—
1555). drottning av Kastilien o. Aragonien
1504, dotter av Ferdinand o. Isabella, g. m.
Maximilian I:s son Filip den sköne o. moder
till kejsarna Karl V o. Ferdinand I.
J o h a n n e l u n d , Evangeliska Fosterlandsstiftelsens missionsskola i Bromma förs., Sthlm.
J o h a n n e s , Sebedeus' son, en av Jesu apostlar, broder till Jakob d. ä. J. tillhörde den
förtroliga lärjungakretsen (Joh. 13: 23 m. fl.);
omtalas sedan av Paulus som en av den första
kristna församlingens stödjepelare.
Johannesört
-
Johannes, namn på 22 påvar (den siste
kallade sig J. XXIII, emedan den so:e i
ordningen oriktigt kallat sig J. XXI). J oh a n n e s VIII, påve 872—882, utvidgade
påvedömets maktställning o. gjorde kejsarkröningen till en påvlig rättighet. — J o h a n n e s XII, påve vid 18 års ålder (955—964),
ryktbar för sin sedeslöshet, avsattes av kejsar
Otto I (963) men lyckades återtaga påvestolen.
— J o h a n n e s XV, påve 985—996, verkställde den första påvliga helgonförklaringen
(993)- — J o h a n n e s XXII, påve 1316—
34 (i Avignon), känd för sin kamp mot Ludvig
bayraren, som han vägrade kröna till kejsare.
Johannes, östromerska kejsare. J o h a n n e s
I T z i m i s k e s (omkr. 925—976). J:s rättrådiga, segerrika regering var en rikets blomstringstid. — J o h a n n e s VIII P a 1 a i o 1 og o s (1390—1448), kejsare 1425. sökte förgäves ena grek. o. rom. kyrkan för att få hjälp
mot turkarna, vilka vid J:s död erövrat nästan
hela riket utom Konstantinopel.
J o h a n n e s b e r g s församling, Göteborg. 27,464
inv. (1947).
Johannes' brev, 3 av de s. k. katolska breven
i NT (omkr. 100 e.Kr.), varna mot irrlärare
o. inskärpa kärleksbudet. Tillskrives en presbyter Johannes.
Johannesbrödsträd, art av trädsläktet
Ceratonia.
Johannesburg, stad i Transvaal, Sydafrik.
unionen, i guldgruvedistriktet Witwatersrand.
324,000 européer (1946). Medelpunkt för Sydafrikas rikaste guldfält. Univ., 2,800 stud. (1944).
Svensk församling. Flygplats Palmifontain.
J o h a n n e s döparen, »den siste profeten»,
framträdde som botpredikant i Juda öken
O. betraktades som förelöpare till Messias. J.
döpte Jesus (Matt. 3: *5) °- bekräftade hans
Sändning som Messias. Dödades av Herodes
Antipas.
J o h a n n e s ' evangelium, det yngsta evangeliet i NT, enl. en gammal tradition skrivet av
aposteln Johannes omkr. 100 e. Kr. Evangeliet
intar en avgjord särställning, hävdar Jesus som
det människovordna Ordet (logos) o. låter
honom själv, framför allt i sitt avskedstal till
lärjungarna o. i sin »översteprästerliga förbön»
(kap. 17), betyga sin enhet med Fadern. Jesu
verksamhet i Galiléen förbigås nästan fullständigt, huvudvikten lägges vid hans besök i
Jerusalem, vid utsagor o. händelser, som bekräfta hans Messiasskap.
Johannes* församling. 1. Församling i
Sthlm. 20,051 inv. (1947). — 2. Församling i
Malmö. 20,246 inv. (1947). — 3. Församling
i Norrköping. 7,191 inv. (1947).
Johanneshov, stadsdel i s. Stockholm, ingår
i Enskede församling. 12,587 inv. (1947).
Johannes Magnus el.
Magni
(1488—
1544), broder till Olaus Magnus, Sveriges siste
kat. ärkebiskop (1523); kom i en svår ställning
under konflikten mellan påvens o. kungadömets intressen o. lämnade Sverige 1526.
Skrev i landsflykten bl. a. en berömd svensk
kungakrönika, Historia de omnibus Gothorum
Sueonumque regibus (tryckt 1553), färgad av
en starkt nationalistisk anda o. rik på fantastiska uppgifter, vilken övat stort inflytande
på äldre sv. historieskrivning.
J o h a n n e s M a t t h i ' a e Go'thus, adlad O l l i e quist
(1592—1670), drottning Kristinas
lärare, biskop i Strängnäs 1643. Väckte ovilja
hos prästerskapet genom sin strävan att sammanföra lutheraner o. reformerta o. nödgades
avgå 1664.
J o h a n n e s Uppenbarelse, NT:s enda profetiska bok (från omkr. 100 e.Kr.), skildrar i
syner Guds rikes strider o. slutliga seger.
Johannesört, arter av växtsläktet Hypericum.
Ord, som saknas på J, t o r d e sökas på Y el. Dj.
Johannisborg
— 794 —
J o h a n n i s b o r g , ett med vackra renässansformer prytt porttorn strax norr om Norrköping,
den enda återstående resten av ett slott, som
uppfördes av hertig Johan av Östergötland o.
brändes av ryssarna 1719. Restaurerat 1934J o h a n n i s h u s , Blekinge största gods, fideikommiss inom ätten Wachtmeister. Huvudbyggnaden uppf. 1772 av C. F. Adelcrautz.
J o h a n n i t e r o r d e n , den första andliga riddarorden, uppstod under första korståget ur en åt
Johannes döparen helgad barmhärtighetsstiftelse i Jerusalem o. spelade en betyd, roll i
kampen med islam. J. ägde under senare
medeltid kloster o. sjukhus över hela Europa.
Sedan Napoleon 1798 erövrat J:s sista huvudkvarter, Malta, äger orden intet område men
anses alltjämt suverän. Äv. en protestantisk
gren finnes. Återupplivades i Sverige 1920.
J o h a n n s e n , W i l h e l m L u d v i g (1857—
1927), dansk botanist, prof. i Köpenhamn 1903,
framstående ärftlighetsforskare o. växtfysiolog.
J o h a n ' s e n , V i g g o (1851—1935). dansk
målare. Landskap, porträtt o. framför allt
genreartade interiörer med utpräglat dansk,
intim stämning, vanligen i dämpad ton.
John Bull
kr. 1948). 1923—35 verksam vid Fords verkstäder i För. Stat. Erhöll IVA:s stora guldmedalj efter sin död.
J o h a n s s o n ( i K ä l k e b o ) , J o h a n (1868
•—1928), hemmansägare, politiker, led. av AK
1907—08 samt från 1922, av FK 1920—31. J.
var en av stiftarna av Bondeförbundet samt
från 1922 partigruppens ordf.
J o h a n s s o n , A x e l , f. 31 / 8 1868, tidningsman,
red. för Upsala Nya Tidning sed. 1903. Ordf. i
Publicistklubben 1925—29.
J o h a n s s o n , H e m m i n g , f. 8 / 5 1869, industriman, ingenjör, sed. 1898 verksam vid L. M.
Ericsson, 1909—25 dess verkst. direktör. Hed.dr vid Tekn. högskolan i Sthlm 1944.
J o h a n s s o n , K l a r a , f. 8/10 1875, författarinna, omdömesgill o. klarsynt litteraturkritiker (bl. a. i Sthlms Dagblad 1900—10) o.
essäist. Bl. arb.: En recensents baktankar (1928),
Det rika stärbhuset (1946).
J o h a n s s o n , J o h a n , f. */s 1879, målare, en
av de främsta bland de moderna skånska målarnas genombrottsmän; mångsidig alstring.
J o h a n s s o n , C y r i 11 u s, f. 9 /, 1884, arkitekt.
Bl. arb. i Sthlm Vin- o, spritcentralens magasin
vid Norrtull (1923), affärshuset Centrum, Årstabron (1923—24). I Karlstad Värmlands museum
(1929).
J o h a n s s o n , A l b i n , f.
«/» 1886, affärsman, sed.
1924 verkst. dir. i Kooperativa förbundet, vilket under J:s ledning utvecklats
till ett riksomspännande
företag. (Se bild.)
1. Johansson,
Adolf
(1889—1934), författare av
romaner o. noveller med
vildmarksmotiv (De röda
huvudena, 1917, m. fl.).
2. J o h a n s s o n , G u s t a f (1891—1925). broder till A. J., författare; utgav friska skildringar särsk. från småländsk vildmark. Bl,
diktsamlingar: Jägarvisor o. landsvägsballader
(1913).
Bl.
berättelser:
Myrholmspojkama
(1918) o. Det röda skenet (1920).
J o h a n s s o n , G o t t h a r d , f. 8 / 5 1891, konstkritiker (sed. 1930 i Sv. Dagbl.). V. ordf. i Sv.
slöjdfören. sed. 1943- Har särsk. behandlat funktionalismen. Utg. 1943 Helene Schjerfbecks konst.
Johansson, I v a r , f. 31 /i 1903, brottare,
polisman. J. har vunnit 3 olympiska guldmedaljer samt (1928—41) 9 europa- o. 20 sv. mästerskap i grekisk-romersk o. fri brottning.
Johansson, S v e n, f. 8 / 7 1914, cyklist, affärsbiträde. J. har som tävlingscyklist (Svängis)
vunnit 10 Svenska mästerskap (1937—47) och
bl. a. nord. mästerskapet (1938) samt sexdagarsloppct (1940 o. 1942) o. sjudagarsloppet (1941).
J o h a n s s o n , T o r s t e n , f. *&f, 1920, tennisspelare, europamästare i Davis Cup 1946.
J o h a n Zapolya [sa'påja] (omkr. 1487—154°),
J o h a n ' s e n , S v e n d, f. 1890, dansk målare
av expressionistisk läggning. Äv. teaterdekoratör o. bokillustratör.
Johanson-Thor-, E m i l , f. 80 / 3 1889, grafiker
o. målare, förest, för Konstakademiens etsningsskola sed. 1926. Prof:s namn 1938.
J o h a n s s o n , L a r s ( L a s s e ) , kallad L u c id o r (1638—74), skald, en av stormaktstidens
originellaste begåvningar. Utom en ansenlig
samling bröllops- och gravkväden skrev J. ett
antal kärleks- o. dryckesvisor, som i åskådlig
livfullhet förebåda Bellman. En del av hans
lyriska alstring utgavs 1689 under titeln Helicans blomster. Äv. psalmförfattare. J. omkom
under ett källargräl.
J o h a n s s o n , J o h a n (1792—1860), publicist. Som ledare för tidningen Argus gjorde
han denna till oppositionens huvudorgan under
1820-t. o. blev därigenom en av den sv. polit.
pressens grundläggare.
Johansson,
Christian
(1817—1911),
svensk balettmästare vid kejserliga balettskolan
i S:t Petersburg. En av den ryska danskonstens
grundläggare.
J o h a n s s o n , M a r t i n (1837—1908), biskop
i Härnösand 1888, genomdrev stiftets delning
1903, då Luleå stift tillkom. Utgav 1876—89
som professor i Uppsala Teologisk tidskri/t.
J o h a n s s o n , G u s t a f (1844—1930), finl.
präst, ärkebiskop i Finland från 1899, framstående teolog o. kyrkopolitiker i konservativ anda.
J o h a n s s o n , A r o n (1860—1936), arkitekt.
Har bl. a. utfört Riksdags- o. Riksbankshusen
(1897—1906) o. Danviks hem (1911—15).
J o h a n s s o n , K a r 1 F e r d i n a n d (1860—
1926), språkforskare, prof. i sanskrit med jämf.
indoeurop. språkforskning i Uppsala 1893. Bl.
arb. Indiska sagor (1907) o. Ur Indiens heliga furste av Siebenbitrgen 1511. Ledare för ett mot
skrifter (1908).
konung Ludvig II av Ungern
J o h a n s s o n , J ö n s (1862—1938), läkare, prof. oppositionellt adelsparti blev J.
i fysiologi vid Karolinska institutet 1901—27. efter dennes död 1526 av sitt parti
Socialmedicinskt verksam. Pionjär för den regle- utropad till konung. Mellan homenterade prostitutionens avskaffande.
nom o. Ludvigs efterträdare Ferdinand, Karl V:s broder, utbröt
Johansson, C a r l E d nu ett krig, som förskaffade sulv a r d (1864—1943), upptanen stort inflytande i Ungern.
finnare
o. ' industriman.
J o h n [jånn], E u g e n i e (1825
Uppfann normalmåttsatscr
—87),
tysk författarinna under
av ytterst noggrant slipade
namnet E. M a r 1 i 11. En samlad
stålstycken, varigenom konupplaga
av hennes lättflytande
troll av precisionstillverkningar i industriell skala drimen
schablonmässiga
romaner
vits till förut oanad höjd.
utkom i sv. övers. 1893—1903
1911 grundades härför A B.
(
n
bd).
C.
E.
Johansson,
John Bull [dsjånn bo-], titelEskilstuna (aktiekap. 3 mill
ckap. 3 mill. 9 H H H H
I figuren
figuren ii en sati
satir av Arbuthnot;
Ord, som s a k n a s på J, torde s ö k a s p å Y el. D j .
Johnsen
— 795 —
skämtsam benämning på eng. folket. I karikatyrer framställes J. vanl. som en undersätsig
äldre herre med kindskägg, cylinderhatt, frack,
röd väst o. kragstöviar (se bild å föreg. sida).
J o h n s e n [jånn'-], J o h a n , holsteinsk målare, verksam i Sverige under senare delen av
1600-t. Detaljrika blomsterstycken o. landskap. Repr. i Nat.mus.
J o h n s e n [jånn'-], H e n r i k F i l i p (1717
—79), engelskfödd svensk tonsättare o. organist, komponerade baletter, skådespelsmusik,
pianostycken, en såugsaniliug, 24 öder.
J o h n s Hopkins University [dsjånns h å p p ' kins jonivo'siti] i Baltimore, ett av För. Stat:s
förnämsta universitet, öppnat 1876.
Grundfonden donerades av köpmannen Johns Hopkins
(1794—1873). 4,800 studenter samt 954 lärare
(1947).
1. J o h n s o n , A x e l (1844—1910), skeppsredare, grundade 1890 Rederi AB. Nordstjernan o. 1904 J o h n s o n - l i n j e n för trafik
på Argentina o. Brasilien.
2. J o h n s o n , A x e l A x : s o n , f. 25 /, 1876,
son till A. J., skeppsredare o. industriman, har
såsom ledare för de av fadern grundade rederiföretagen kraftigt bidragit till deras utveckling
o. vidare gjort betydande insatser inom särskilt
järnindustrien, bl. a. såsom ordf. o. huvuddelägare i Avesta Jernverks AB. Äger sed. 1941
Norrvikens trädgårdar vid Båstad.
Tekn.
hed.dr i Sthlm 1944.
3 . J o h n s o n , H e l g e A x : s o n (1878—
1941), broder till föreg., godsägare, hovjägmästare. Donator till allmännyttiga ändamål
samt en stiftelse med kulturella o. filantropiska
uppgifter.
J o h n s o n , A m a n d u s , f. "/,„ 1877, svenskamerik. historiker, till 1922 lärare i skandinav,
språk vid Pennsylvania-universitetet, har utgivit undersökn. rör. sv. Delawarekoloniens
historia samt bidrog verksamt till tillkomsten
av John Morton memorial building vid Philadelphla. Även forskningsresande.
J o h n s o n , E y v i n d , f. 29 / 7 1900, författare.
J., som tagit intryck av bl. a. Gide o. Freud,
har särsk. behandlat karaktärens sönderfall i konflikten
mellan verklighet o. önskedröm: romanerna De fyra
främlingarna (1924), Nattövning (1938) m. fl., novellsaml. Sju liv (1944) m. fl.
Genom den självbiografiska
romansviten om Olof har J.
blivit den ledande arbetardiktaren: Nu var det 1914
(1934), Här har du ditt Uvl
(1935), Se dig inte om!
(1936), Slutspel i ungdomen (1937)- Bl. senare
romaner de tidspsykologiska Soldatens återkomst (1940) o. trilogien om Krilon: Grupp
Krilon (1941). Krilons resa (1942). Krilon själv
(1943). vari J. ger en symbolisk skildring av
humanismens o. den västerländska kulturens
räddning undan våld, nihilism o. barbari.
Strändernas svall (1946) är en roman efter
Odysséen.
Jolin
amerik. diplomat, minister i Sthlm 1941—46,
representant i FN 1946.
J o h n s o n l a g e n [dsjånn's°n], en 1934 antagen
lag i För. Stat. förbjudande kredit åt stater,
som restera för skulder från Första världskr.
Uppkallad efter sin upphovsman, den isolationistiske senatorn Hiram Johnson (1866—1946).
Johnsson, W i k i n g, f. 2'/» 1878, bergsingenjör, vcrkst. dir. i Jcrnkontorct 1936—46.
J o h n s s o n , I v a r , f. '--.'.,
1885, bildhuggare, en av
den moderna sv. skulpturens
främsta representanter. Bl.
arb.: bronsstatyerna David
(Hälsingborg, 1923; se bild)
o. Kvinna vid havet, 1932,
krönfigur i brons till monument över Första världskr:s
offer (vid Sjöfartsmus. i
Göteborg), fontänen Arbetets ära och glädje (på Fristadstorget i Eskilstuna,
1942), Tycho Brahe (på Ven,
granit, 1947), Människan och hennes genius
(monument i brons i Linköping, 1948) o. fontänen Livets brunn (brons o. sten), avsedd att
resas i Skövde 1949. Fil. hed.dr i I.und 1947.
J o h n s t o n [dsjänn'st°n], sir H a r r y H a m i l t o n (1858—1927), eng. forskningsresande, företog vidsträckta resor i Central- o. Östafrika,
där han grundlagt Ugandaprotektoratet. J.
upptäckte 1901 giraffdjuret okapi.
J o h n s t o w n [dsjåns'ta°n], stad i Pennsylvania, n.ö. För. Stat. 67,000 inv. (1940).
Metallindustri o. handel. — «/s 1889 förstördes J. genom en översvämning av den 83 m
högre än staden liggande Connemaughsjön.
Därvid omkommo över 2,000 personer.
J o h o r e [dsjå°hå'ö], malajstat i Malaj, unionen, på s. spetsen av Mälackahalvön, Bortre
Indien. 7,678 kvkm, 738,000 inv. (194°)Huvudstad: Johore Bharu (21,000 inv., 1931).
de Joinville [d° sj°ä°«'vill'], J e h a n (1225
—omkr. 1317), fransk riddare, deltog i korståget 1248 under Ludvig den helige o. skrev på
ålderdomen ett äreminne över denne, vilket räknas som medeltidens yppersta memoarverk.
Jo'jakim, konung över Juda rike omkr. 607
—597 f.Kr., son till Josia, förföljde profeterna,
bl. a. Jeremia.
J o ' j a k i n el. J e k o'n j a, son o. efterträdare
till Jojakim; fördes (597 f.Kr.) av Nebukadnessar fängslad till Babylon; befriades efter 37
års fångenskap.
J o j k n i n g , lappländsk sångart, bestående i
gamla melodirika låtar med tillhörande text.
J ö k a i [jå'kai], M 6 r (1825 —1904), ungersk
författare. Av J:s fantasirika romaner är ett
20-tal övers, till svenska.
Joker [ds]å°kö, sv. uttal: jå'ker], eng.,
»skämtare», kort i pokerspelet.
J o k i [jåkk'i], fi., älv, å (vanligt i finska
flod- o. ortnamn).
J o k k m o k k , kommun i mell. Lappland,
Norrb. 1.; Jokkmokks landsf.distr., Luleå doms.
9,590 inv. (1947), därav i Kvikkjokks 270, i
Porjus' 1,959 samt i Puottaure kyrkobokföringsdistrikt 1,344.
J o k k m o k k s tingslag, Norrb. 1., omfattar
Jokkmokks kommun. 9,590 inv. (1947). Luleå
domsaga.
J o l a n t h a (Y o 1 a n t h e), opera med musik
av P. Tjajkovskij o. libretto efter H. Hertz'
drama »Kong Renés Datter»; uppförd i Sthlm
första gången 1893.
J o h n s o n [dsjånn's°n], S a m u e l , vanl. kallad d o k t o r J. (1709—84), eng. författare
o. lärd, den siste store förkämpen för den eng.
klassiciteten; skrev bl. a. en berömd översikt över
den eng. litteraturen samt den första eng.
ordboken. Mest känd genom sina kärnfulla o.
sinnrika yttranden, upptecknade av Boswell.
J o h n s o n [dgjånn's°n], A n d r e w (1808—
75). För. Stat:s 14* president (1865—68), UnJoliet [dsjå°'liet], stad i Illinois, n. För.
colns efterträdare, verkade för försoning med Stat., vid Illinois-Michigankanalen. 42,000 inv.
sydstaterna men kom därigenom i konflikt (1940). Järn- o. stålindustri.
med kongressen.
1. Jolin, J o h a n (1818—84), skådespelare,
J o h n s o n [dsjånn's°n], H e r s c h e l , f. 1894, författare, mest känd för sina halvt humorisOrd, s o m
saknas
på
J,
torde
sökas
på
Y el.
Dj.
Jolin
— 796 —
tiska, halvt känslosamma skådespel, kännetecknade av en för tiden ovanlig realism {Löjen
och tårar, 1862, Friaren trän Värmland, 1864).
2. Jolin, E i n a r , f. 7 / 8 1890, sonson till
J. J., målare, har utfört utsikter över Stockholm ,
landskap o. figurmålningar i starkt förenklad
stil, med blond, välstämd färggivning.
Joliot [sjåljå'], F r é d é r i c , f. 1900, fransk
fysiker, prof. vid radiutninst. i Paris. Erhöll
tills, med sin maka I r e n e C u r i e (se denna)
1935 års nobel pris i kemi för upptäckten av
den artificiella radioaktiviteten vid bestrålu.
av lätta atomer med alfapartiklar. Hed.dr vid
Oslo univ. 1945. Jfr Elementomvandling.
J o l l , j o 11 e el. j u 11 e, liten roddbåt.
Jolo'sjön o. J o l o ' ö a r n a , dets. som Sulusjön
o. Suluöarna.
Jol'ster el. j o 1 s t e r p i 1, Sa'lix pentand'ra,
mindre träd med glänsande grenar, avlånga,
mörkgröna, ovan starkt glänsande blad. Hängen samtidiga med bladen, de hanliga med 5
ståndare i blommorna, de honliga ofta kvarsittande till följande vår. Allm. på skogsängar.
J o m m e i r i , N i c o l ö (1714—74). »tal. tonsättare. Skrev ett 70-tal operor.
J o m s b o r g , enl. den sena nordiska historieskrivningen en vikingaborg, anlagd av Harald
Blåtand vid mitten av 900-t. troligen på ön
Wollin vid Oders mynning. Den isl. J o m sv i k i n g a s a g a n skildrar dess besättning
som obändigt krigisk.
J o n är en atom, atomgrupp, molekyl el.
partikel, som avgivit el. upptagit en el. flera
elektroner o. därmed blivit positivt el. negativt
elektriskt laddad. De flesta salters kristallgitter
äro uppbyggda av joner (j o n g i 11 e r), ex.
natriumkloridkristaller av envärda pos. natriumjoner, Na+, o. envärda neg. klorjoner, C l - .
I smälta el. vattenlösning äro jonerna fritt rörliga o. vandra i elektr. fält ant. till katoden
(k a t j o n e r) el. till anoden (a n j o n e r). Jfr
Dissociation o. Elektrolys. — I gaser finnas
ofta positiva o. negativa joner, som ant. utgöras av en grupp av några få molekyler el. en
sådan grupp kring en kondensationskärna (rökel. dammpartikel, dimdroppe el. dyl.); laddningen är vanl. ett elementarkvantum. Jfr
Jonisation o. Jonstrålar.
J o n a , en profet i GT (omkr. 77° f-Kr),
sökte undfly Guds befallning att predika bättring i Nineve men blev till straff uppslukad
av en jättefisk, kastad upp på land o. tvingad
att lyda ( J o n a s b o k ) .
J o n - A n d , J o h n (1889—1941). grafiker o .
målare, från 1927 ord. dekorationsmålare vid
Operan i Sthlm.
J o ' n a t a n , enl. 1 Sam. 14, 18 m. fl. konung
Sauls son o. Davids trogne vän.
J o n a s , J u s t u s (1493—»555). tysk teolog,
prof. i Wittenberg 1521, Luthers vän o. medhjälpare vid reformationsverket.
J o n (John) Blund, sagoväsen, som enl.
folkföreställningen framkallar sömnighet genom
att »strö sand i barnens ögon».
J o ' n b y t a r e el. j o n u t b y t a r e, ämnen
som användas (i form av ett slags filtrum) för
a t t ur lösningar avlägsna vissa jonslag genom
jonutbytc (se d. o.). De äro olösliga substanser,
som innehålla sura el. basiska grupper o. därför binda katjoner resp. anjoner på sin yta.
Jonbytarc bestå antingen av silikat (p e r m ut i t, se d. o.) el. av organiska ämnen, t. ex.
med syror behandlat kol m. m. cl. vissa konsthartser. De sistnämnda (o r g a n o 1 i t e r) förekomma under olika handclsnamn (wofatit,
amberlite) o. innehålla i regel sulfonsyregrupper
(katjonbytare) el. aminogrupper (anjonbytare).
Jonbytare användas bl. a. för a t t bortskaffa
kalcium o. magnesium ur hårt vatten (avhärdning) el. störande joner vid kemisk analys. De
Jonisk (kolonn)ordning
bundna jonerna kunna ånyo frigöras o. jonbytarfiltret återställas i urspr. skick genom behandling med utspädd syra el. en saltlösning.
J o ' n e r el. j o'n i e r, en av grek. folkets
huvudstammar, bebodde Ättika, Eubea, Kykladerna o. Mindre Asiens v. kust. De förnämsta
joniska städerna, bl. a. Miletos, Priene, Kolofon, Efesos, Samos o. Kios, voro förenade till
ett stadsförbund.
J o n e s [dsjå°ns], I n i g o (1573—1652). eng.
arkitekt, starkt påverkad av Palladio; generalinspektör för byggnadsväsendet i London 1615.
Huvudverk: Whitehall Palace, varav blott festhallen uppfördes.
J o n g ' k i n d , J o h a n n - B a r t h o l d (1819
—91), höll. målare o. etsare, genom sin ljuso. luftbehandling en förelöpare till impressionismen.
Jonglö'r [sjång-], kringvandrande sångare
i Frankrike under medeltiden. Num. gycklare,
tusenkonstnär. — J o n g 1 e'r a, bolla.
J o ' n i e n , i forntiden den av jonier bebodda
mell. delen av Mindre Asiens v. kust.
J o n i s a t i o n el. j o n i s e'r i n g, den process,
varvid joner bildas i en gas, så att denna blir
elektr. ledande. Förorsakas av hög temperatur,
kortvågig elektromagnetisk strålning (ss. kortvågigt ultraviolett ljus, röntgen- o. gammastrålar) el. korpuskularstrålning (ex. alfa- o.
elektronstrålar, kosmisk strålning) o. försiggår
så, att en del av gasens molekyler förlora vardera
en elektron, varpå såväl den positiva resten som
elektronen anlagra andra molekyler (jfr Jon o.
Wilsonkammare). I starka elektr. fält, ex.
urladdningsrör, få elektronerna så hög hastighet,
att de vid sammanstötning med andra molekyler jonisera dessa (stötjonisation). — I
atmosfärens nedre lager (troposfären) försiggår
jonisation under inflytande av radioaktiv strålning från jordytan o., i mindre grad, av den
kosmiska strålningen. De övre luftlagren ha
hög elektr. ledningsförmåga på grund av stark
jonisation genom solens ultravioletta strålning
o. den kosmiska strålningen. Jfr Jonosfären.
J o ' n i s k a h a v e t , den del av Medelhavet, som
ligger mellan Grekland och s. Italien.
J o ' n i s k a skolan, benämning på de forngrek.
naturfilosoferna från Mindre Asiens v. kust
(särsk. staden Miletos) under 6:e årh. f.Kr.
J o ' n i s k a ö a r n a , ögrupp i Joniska havet, vid
Greklands v, kust. 230,000 inv. (1938). De
större öarna äro Korfu, Paxos, Leukas, Itaka,
Kefallenia o. Zåkyntos. Frukt- o. vinodling.
Fiske o. sjöfart. — I forntiden självst. stater
kommo J. tills, med det övr. Grekland under
rom. o. därefter östrom. väldet, sedan under
olika främmande härskare, bl. a. Venedig 1401
—1797; fristat 1800, under Frankrike 1807, under England 1809; tillhöra sed. 1864 Grekland.
Jo'nisk (kolonn)ordning,
den av jonerna utformade grekiska arkitektoniska stilen.
Kolonnen är högre o. smäckrare än den doriska o. höjer
sig från en rund bas av orientalisk-attisk el. attisk-jonisk
karaktär (i det senare o. vanligare fallet bestående av kal,
omgiven av två vulster). Skaftets räfflor åtskiljas av smala
ytor av kolonnstammen. Kapitalet består av en echinus-
L 23
artad del, prydd med jonisk ; — '
kymation (äggstav) samt abakusplatta, åtskilda
av en dyna, på sidorna hoprullad i spiraler,
voluter. Arkitraven har tre vågräta, utanför varandra skjutande skift (återgående på den tid, då
man använde trä i stället för sten). Frisen, ett
enda sammanhängande band, är ofta relicfsmyckad. Överst löper kransgesims med rännlist.
Ord, s o m s a k n a s på J, t o r d e s ö k a s på Y el. Dj
Jonisk tonart
~ 797 —
J o n i s k tonart, kyrkotonart, närmast motsv.
vår durtonart med halvton mellan tredje o.
fjärde, sjunde o. åttonde tonsteget.
J o ' n i u m , radioaktivt grundämne med atomn:r go (alltså en torium-isotop), atomvikt 230,
kem. tecken lo. Bildas ur uran II o. övergår under
alfastrålning till radium. Halveringstid 82,000 år.
J o n k ' h e e r [-ber], fem. j o n k'v r o u w e
[-frå°e], den lägsta nederländska adelstiteln.
J o n k v i l l ' [sjå-], Narciss'us jonquilVa, en från
s. Europa härstammande narcissart med flera,
täml. små, välluktande, gula blommor på varje
stängel. Omtyckt krukväxt.
J o n n a r t [sjåna'r], C h a r l e s (1857—1927),
fransk politiker o. diplomat, generalguvernör i
Algeriet 1903—n samt 1918—19, de allierades
överkommissarie i Grekland 1917 o. ambassadör
hos påven 1921—23. Led. av Fr. akad. 1923J o n o n [-å'n], en keton, som erhålles genom
att förena citral (se d. o.) med aceton. Förekommer i två isomera former. Har i stark utspädning
violdoft o. användes vid parfymtillverkning.
Jfr Iron.
J o n o s f ä r e n , den del av atmosfären som har
utpräglad elektrisk ledningsförmåga. Består av
fyra olika skikt av joniserade gaser: H e a v is i d e s k i k t e t (E-skiktet) på i medeltal c:a
9 0 k m höjd, A p p l e t o n s k i k t e n ( F i o .
F2) på 160 o. 260 km höjd o. det senast upptäckta D-skiktct på c:a 50 km höjd. Höjderna
över jordytan växla med tiden på dygnet o.
årstiden. Skikten reflekter? radiovågorna tillbaka mot jorden, vilket möjliggjort jonosfärens
utforskande samt förklarar radiovågornas stora
räckvidd. Genom interfcrens mellan direkta o.
reflekterade radiovågor uppstår fading.
J o n r ö r , äldre form av röntgenrör.
J o n s b e r g , kommun i ö. Östergötland, östergötl. 1. (pastadr. Isnäs); Vikbolandcts landsf.distr., Bråbygdens o. Finspånga l:s doms. 1,240
inv. (1947).
J ö n s b ö k [jå°ns'bå°k], isl. lagbok, utarbetad
under Magnus Lagaböter. Antogs 1281 av alltinget o. är bevarad i flera handskrifter (från
1300-t. o. senare).
J o n s e r e d , municipalsamhälle i Göteb. o. Bohus 1., Partille kommun. 2,152 inv. (1947).
Jonsereds Fabrikers AB., Jonsered. Grundat 1833, bolag 1872. Aktiekap. 5,070,000 kr.
(1948). Bomulls-, lin-, hamp-, jutespinnerier
o. väverier, mek. verkst., gjuteri m. m. Verkst.
dir. E. Brodén (sed. 1947).
J o n s o n [dsjånn's°n], B e n
(1573—1637), eng. författare, samtida med Shakspere. Skrev en rad satiriska
sedekomedier,
bl.
vilka märkas Every man
in his humour (1596) o.
Volpone (1605). I The alchemist (1610) förlöjligas
tidens böjelse för skrock
o. trolldom. Äv. satiriska
smådikter o. maskspel.
J o n s o n , T o r , f. l3ln 1880, jägmästare, prof.
vid Skogshögskolan 1915—44, rektor 1927—36.
Skrifter rörande skogsbrukets
ekonomi m. m.
J o n s o n , S v e n , f. 2*/9 1902, surrealistisk
målare, tillhörande Halmstadgruppea.
J o n s s o n ( i H o v ) , O l o f (1839—T930),
bondepolitiker från Hälsingland, led. av AK
1878—96 (lantmannapartiet), av FK 1904—16
(högern). J. var riksbanksfullmäktig 1891—92
o. 1895—1914.
J o n s s o n , C o n r a d , f.19/ia 1886,tidningsman,
1920—43 redaktör för tidn. Folket i Eskilstuna.
Led. av AK 1922—43, riksbanksfullmäktig 1936
—43, sed. 1943 landshövding i Västmanlands
1.
J o n s s o n , T h o r s t e n , f. 2*/5 1910, författare, medarb. i Dag. Nyh. sed. 1943. Bikter,
Jordaens
essäer o. framför allt noveller med djup, psykologisk människoskildring: Fly till vatten o. morgon
(1941), Sidor av Amerika (1946), Konvoj (1947).
J ö n s s o n , F i n n u r (1704—80), isl. kyrkohistoriker o. kulturfrämjare, skrev en berömd
isl. kyrkohistoria.
J ö n s s o n , F i n n u r (1858—1934), isl. språkforskare, prof. i nord, filologi i Köpenhamn 1898.
Huvudarb. Den oldnorske og oldislandske Litteraturs Historie (3 bd, 2:a uppl, 1920—24).
J ö n s s o n , E i n a r , f. 1874, >sl. bildhuggare.
Hans sinnebildliga o. proletära motiv äro burna
av en obändig fantasi.
J o n s t o r p , kommun i n.v. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr.
Mjöhult); Kattarps landsf.distr.,
Luggude doms. 1,528 inv. (1947).
J o n s t r å l a r , strålning av positivt laddade,
snabba joner el. atomkärnor, som bildas genom
avspjälkning av en el. flera elektroner från atomer av olika grundämnen. Uppstå, då snabba
elektroner träffa atomerna, o. uppträda som
kanalstrålar i urladdningsrör. Bestämning av
jonernas massa i Astons masspektrograf utgör
en viktig metod för påvisandet av isotoper.
Särskilt snabba, energirika jonstrålar framställas
med cyklotron. Jfr Jonisation, Alfapartiklar,
Deutoner, H-strålar o. Protoner.
J o n t o f o r e s (av grek. jo'rein, bära), tillförande av läkemedel till vävnad med hjälp av
elektrisk ström. Joniserade läkemedel kunna därvid tränga in genom hud- och slcmhinneytor.
J o ' n u t b y t e , utväxling av joner mellan en
saltlösning o. fasta partiklar, vilka ha kemiskt
bundna joner på sin yta. Vanligast är utbyte
av katjoner (b a s u t b y t e), ex. mellan jordpartiklar (lera, humus) o. markvätskan el. mellan permutit o. hårt vatten. Jfr Jonbytare.
Jonventil, gemensamt namn på likriktarc, där
jämte elektroner äv. gasjoner deltaga i strömtransporten. Viktigast är kvicksilverlikriktaren.
Joossbaletten [jåss-], danstrupp, ledd av
tysken Kurt Jooss (f. 1903), bildad 1924.
Vann världsrykte genom danspantomimen
»Gröna bordet» (1932). Uppträdde i Sthlm
1934, 1936 o. 1946.
J o o s v a n W a s s e n h o v e , dens. som van Cent,
Justus.
Joplin [ds}åpp'lin], stad i Missouri, mell.
För. Stat. 37,000 inv. (1940). Metallindustri.
J o p p ' e , Bibelns namn på ctiv. Jafa.
J : o r , förkortning för junior.
J o r d a b a l k e n , förkortn. /. B. (fsv. iorpar el.
iorPa balker), den avdelning av 1734 ars lag,
Som avhandlar rättsliga bestämmelser ang.
fast egendom. Jordabalken har sedermera i väsentliga delar ersatts av nya lagar, av vilka
några upptagas i lagboken under rubriken
Nya
Jordabalken.
J o r d a b r e v kallas i 1734 års lag de handlingar, som domstol utfärdar rörande lagfart.
J o r d a e n s [jårda'ns], J a c o b (1593 —1678),
flaml. målare. Med frodig fantasi o. humor
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jordan
- 7 )8 —
målade han, påverkad av Rubens, helst lantliga
fester o. dryckeslag samt mvtologiska motiv
(Jupiters barndom, se bild å föreg. sida). Repr.
i Nat.mus.
J o r d a ' n , största floden i Palestina, upprinner på berget Hermon, genomflyter sjön Gennesaret o. utfaller i Döda havet. Eängd 350 km.
Stor fallhöjd: vid källan c:a 500 m ö. h., vid
mynningen 394 m under havsytan.
J o r d a n fdsjå'rd°n], sir J o h n (1851—1925),
eng. diplomat, i Kina från 1889, 1906—20 som
ambassadör. Framstående Kinakännare.
J o r d a ' n e s (500-t. e.Kr.), gotisk historieskrivare, vilkens skrift om goterna (De origine
actibusque Getarum, ofta kallad Getica; utgiven
1882 av Th. Mommsen i Monumenta Germaniae
historica) är ett sammandrag av Cassiodorus'
förlorade arbete om goternas historia.
J o r d a ' n k v a r n , holländare med knivarna fastade på en kon, som är axiellt förskjutbar i
ett koniskt hölje. Användes i pappersindustrien.
J o r d a r t e r el. l ö s a j o r d a r t e r , huvudsakl.
under kvartärtiden bildade avlagringar, såsom
grus, sand, lera, torv m. fl., vilka i motsats till
största delen av de äldre geologiska periodernas
avlagringar ännu icke hårdnat till fast b e r g a r t . J. förekomma som ett mer el. mindre
mäktigt täcke på den fasta berggrunden. Jfr
Jordartsmetaller.
J o r d a r t s m e t a l l e r el. j o r d m e t a l l e r , e n
grupp metaller, vilkas oxider kallas j o r d a r t e r . Jordartsmetallerna indelas i a l k a l i s k a (kalcium, strontium o . barium). e g e n t l i g a (aluminium) o . s ä l l s y n t a (metaller
med atomn:r 21, 39 o. 57—7*5 äro vanl. 3värda o. ingå i flera sällsynta mineral, ex.
cerit o. monazit). Jfr Grundämne.
J o r d a v s ö n d r i n g , avskiljande av viss på marken utstakad ägovidd från ett hemman utan a t t
särskilt mantal åsattes den avsöndrade delen.
Denna jorddelningsform ersattes 1928 av avstyckning (se d. o.).
J o r d b a k t e r i e r , i matjordslagret levande
bakterier, som ha betydelse för växterna, särsk.
i åkerjord. Ex. jäsnings- o. förruttnelsebakt.,
som sönderdela kolhydrat- o. äggviteämnen
(från döda växter o. djur), nitrit- o. nitratbakt.,
som oxidera ammoniak till salpeter, samt kvävebind, bakt. Jfr Knölbakterier o. Nitrifikation.
J o r d b e c k el. j o r d h a r t s, dets. som naturlig asfalt el. bitumen. Jfr Jordvax.
Jordberga, gods i s. Skåne, Källstorps kommun, känt sed. 1300-t. Nuv. huvudbyggnaden
från 1655; tillbyggt på 1800-t.
Jordbin el. g r ä v b i n, föråldrad sammanfattande benämning för icke samhällsbyggande
bin, vilka gräva sitt bo i jord, sand el. dyl.
A B . J o r d b r u k a r b a n k e n , grundad 1923 för
att övertaga rörelsen efter AB. Svenska lantmännens bank. Svenska staten är innehavare av
större delen av aktiestocken. Grundfond 30
mill. kr., reservfond 7.4 mill. kr. (1948). Övertog 1945 Göteborgs folkbank. Verkst. dir. C.
Lindahl (sed. 1936).
J o r d b r u k a r n a s riksförbund, politiskt parti,
utbrutet 1915 ur Bondeförbundet.
Återförenades med detta 1921.
Jordbrukarungdomens
förbund,
förk.,
/. U. F., bildat 1918 med syfte a t t genom
studiecirkelverksamhet o. praktiska övningar
(regelbundet återkommande pristävlingar o. d.)
skapa ökat intresse bland lantungdomen för
rationellt jordbruk.
Åtnjuter statsunderstöd.
J o r d b r u k e t s föreningsskola, specialbetonad
lantmannaskola för utbildning av ledare o.
funktionärer inom jordbrukets föreningsrörelse,
förlagd till Säby gård, Sånga kommun, Stockholms 1. öppnades av Sveriges lantbruksförbund maj 1944.
J o r d b r u k e t s upplysningsnämnd, statligt or-
Jordförmedlingsfonden
gan med uppgift att i populär form meddela försöksverksamhetens senaste resultat på jordbrukets o. trädgårdsodlingens områden. Verksamheten började Vx 1944. Utger Försök och forskning
(som månadsbilaga till tidn. Jordbrukarnas föreningsblad) samt
årsboken Jordbruksforskning.
Instr. av s/11 r 943J o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t , statsdepartement,
som handlägger ärenden rörande jordbruk o.
lantmannanäringar, fiske, skogshushållning,
jakt, lantmäteriväsendet, kartväsendet, egnahemsväsendet m. m. Det upprättades 1900.
Departementschefen kallas i dagligt tal j o r dbruksminister.
Jordbrukskomniission fanns 1928—30/6 1948
inom varje hushållningssällskaps område o.
bestod av en ordf. (utsedd av Kungl. Maj:t)
o. fyra led., varav 2 valdes av landstinget o. 2
av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
J. skulle övervaka att jordbruksfastigheter icke
vanhävdades. Bestämmelser bl. a. i lag av
«/« 1927 o. 30/, 1942. J:s uppgifter övertogos
1/7 1948 av lantbruksnämnderna.
J o r d b r u k s u t s k o t t e t , ordinarie utskott inom
riksdagen för beredande av jordbruksärenden,
lagstiftning om skogar, jakt o. fiske, vägar
m. m. Utskottet består av 16 led., hälften från
vardera kammaren.
J o r d b ä v n i n g , dets. som jordskalv.
Jorddelning, förändring av fastighetsindelningen på landsbygden. Best. i lagar av 18 / 6
1926 om delning av jord o. om sammanläggning
av fastigheter på landet.
Jordebok, äldre register över jordegendomarna inom visst område (kommun, län), innehållande vissa kamerala uppgifter.
J o r d e k o r r s l ä k t e t , Ta'mias, företrädesvis i
Nordamerika förekommande ekorrdjur.
Ha
kortare ben o. svans än vanliga ekorrar samt
leva på marken. Jagas för sin uppskattade
päls.
Den s t r i m m i g a jordekorren el.
b u r u n d u k e n är allmän i n. Asien o. går
äv. in i Ryssland. Andra släkten tillhöra Afrika.
J o r d e n (lat. T e 11 u s), den tredje av de nio
stora planeterna. Den har ungefärl. formen
av ett klot, som 1 två mitt emot varandra
belägna punkter (polerna) är avplattat (ekvatorradiens längd är 6,378, polarradiens 6,357
km; ekvatorns längd är 40,075, en meridians
40,010, en polcirkels 15.995 km). Jordklotets
volym är c:a 1,083 milliarder kbkm, dess täthet
5.5 ggr vattnets. Jorden vrider sig omkring
sin axel på 23 tim. 56 min. (ett stjärndygn).
Axeln lutar så, att ekvatorn bildar 23° 27' vinkel mot jordbanans (ekliptikans) plan. Denna
nästan oföränderliga lutning ger upphov till årstiderna o. ligger till grund för indelningen i
klimatzoner. Medelavståndet frän solen är nära
150 mill. km, i börj. av jan. 2.5 mill. km kortare, i juli lika mycket längre. Omloppstiden
kring solen iir 3<">5-=i« dygn (= årets längd) o.
hastigheten i banan c:a 30 km i sek.
J o r d f l y t n i n g kallas den företeelse, a t t av
vatten genomdränkta jordarter, f l y t j o r d ,
långsamt glida ned i sänkor el. utefter sluttningar. Gör sig mest gällande i kalla o. fuktiga
klimat o. uppträder i vårt land, utom i fjälltrakterna, ofta i älvdalarnas finsandiga avlagringar. Sådan flytjord kallas j ä s l e r a o.
dess utglidning ger stundom upphov till djupa
o. rikt förgrenade raviner.
J o r d f ä r g e r , färgstoff, som erhållas av olika
mineral, ofta genom bränning. Ex. gulockra,
järnockra, grönjord, kasselbrunt o. terra.
J o r d f ä s t n i n g , den kyrkliga ordningen för
begravning. Regleras av 1894 års lag om jordfästning. Genom lagändring 1926 är äv. begravning utan jordfästning möjliggjord för
medl. av svenska kyrkan.
Jordförmedlingsfonden, av Egnahcmssty-
O r d , s o m s a k n a s p å J , t <» r d e s ö k a s p å Y e l . D j .
Jordgas
— 799 —
relsen förvaltad fond för understöd åt egnahemsrörelsen.
Jordgas, dets. som naturgas.
Jordglob, ett kring en axel vridbart klot
med avbildning av jorden.
Jordgubbar, namn på i trädgårdar allmänt
odlade Fraga'ria-former med stora skenfrukter,
flertalet hybrider mellan F. virginia'na o. F.
chiloen'sis.
J o r d g u m m a (da. jordemoder, förvrängning av
isl. joömööir, av ;oö, avkomma), barnmorska.
Jordkabel, elektrisk kabel, som framföres genom jorden. Måste i motsats mot luftkabeln
förses med dyrbar isolering.
Jordledning, metalltråd, med vilken jordning
av elektr. anordningar utföres.
Jordloppor, Haiti'ca, släkte av
små metallglänsande, med starka
hoppben försedda skalbaggar; leva
av blad, oftast av de korsblommiga
växterna; svåra skadeinsekter på
kål, rovor m. m. Omkr. 90 arter i
Sverige. Bilden förstorad (2 mm).
J o r d l ö p a r e , Carabi'dae, skalbaggsfamilj, omfattande 61 skandinav, släkten. Både
som larver o. som fullvuxna livnära
de sig av rov: sniglar, maskar, andra
insekter o. dyl. Snabba löpare. Jaga
mest på nätterna. Bilden förminskad.
Jordmagnetism'.
Vår planet är
omgiven av ett magnetiskt fält,
vars karaktär, enl. vad Gilbert redan 1600 påvisade, i stort sett överensstämmer med det magnetfält, som omger en magnetiserad stålkula. Kraftlinjerna sammanlöpa
mot var sin punkt r ä t t långt ifrån jordens
geografiska poler, j o r d e n s m a g n e t i s k a
p o l e r . Då det jordmagnetiska fältet jämte
små dagliga variationer även visar årliga el.
sekulära förändringar, måste det med tanke på
kompassens missvisning kartläggas med jämna
mellanrum. Jfr Agon, Deklination, Inklination,
Magnetisk storm.
Jordmetaller, dets. som jordartsmetaller.
J o r d m å n , den övre delen av de lösa jordlagren, ur vilken växterna hämta sin näring.
Består dels av mineral, ex. sand, lera, dels av
humus, dvs. i sönderdelning stadda växtrester.
J o r d n a t u r , förr jordbruksfastigheternas indelning med hänsyn till äganderätt o. skattskyldighet, ss. kronojord, skattejord (böndernas), frälsejord (adelns).
Jordning, en elektr. anordnings förbindande i en viss punkt med en ledare, sota når
ned till grundvattnet, varigenom denna punkt erhåller jordens praktiskt taget konstanta spänning.
J o r d n ö t , art av örtsläktet Arachis.
Jordplåt, kopparplåt el. koppartrådsnät,
nedgrävt i jorden (helst i fuktig omgivning) o.
avsett till jordning av åskledare o. andra elektr.
anordningar.
Jordproduktivitetslagen,
nationalekonomisk lag, som angiver tendensen till avtagande
avkastning på jord, vara arbete o. kapital utöver det s. k. optimum nedläggas.
J o r d p ä r o n , föråldrat namn på potatis.
Jordregister, på grundval av jordeboken
länsvis upprättad förteckning över fastigheterna på landet. Föres av överlantmätaren. Best. i
lag av i*/6 1908.
Jordreva, art av örtsläktet Glechoma.
J o r d r ä n t a , i nationalekonomien benämning
på priset för produktionsfaktorn jord.
Jordrök, arter av örtsläktet Fumaria.
Jordskalv el. j o r d b ä v n i n g , skakning
av marken till följd av lokala rubbningar o.
sättningar i den fasta jordskorpan el. genom
vulkaniska krafter. Jordskalv märkas än som
enstaka stötar, än som en vågformigt fortskridande rörelse. Svåra jordskalv ägde bl. a. rum i
Jorpes
Japan 1730 (137,000 döda), i Lissabon 1755
(32,000 döda), i Ecuador o. l'eru 1797 o. 1868
(40,000 döda varje gång), i Italien (Messina)
1908 (83,000 döda), i Kina r920 o. i Japan 1923
(200,000 döda) samt i Mindre Asien 1939
(30,000 döda).
Jordsken, solljus, återkastat från jordens yta,
varigenom månens från solen vända partier
stundom synas upplysta av ett rödaktigt sken.
Jordskred, en företeelse av plötslig, stundom
katastrofal art, genom vilken större el. mindre
partier av lösa jordlager rasa ned el. glida ut
från ett högre till ett lägre område. Jordskred
uppkomma t. ex. genom underminering av en
jordsluttning, genom att vissa lager blivit starkt
uppblötta o. därför s&piga, så a t t glidning lätt
uppstår, cl. genom för stark belastning, med järnvägsbankar el. dyl., på mindre hållfasta jordarter.
Jordslag, mögelfläckar på segelduk.
Jordslagning, täckning av rötter med jord
till skydd mot uttorkning; begagnas för växter,
som tagits upp ur jorden o. ej genast kunna
omplanteras.
Jordstam, beteckning för sådana stamdelar,
som utvecklas under jordytan. Förekomma
hos buskar o. då förvedade, ex. Kosa-arter, samt
hos fleråriga örter. Hos de senare 3 huvudtyper: r o t s t o c k , s t a m k n ö l o . l ö k .
Jordströmmar, elektr. strömmar o. därmed sammanhängande spänningsvariationer 1
jordytan. Orsakas dels genom jordning av
elektr. anläggningar, dels av kosmiska inflytelser (solfläckar, norrsken).
Jordstöt, svagare jordskalv.
Jordsvinsläktet, Orycte'ropus,
bildar en
egen däggdjursordning, r ö r t a n d a d e , med
blott 4 å 7 emalj lösa tänder i varje
käkhalva.
Har
långa, styva hår,
väldiga grävklor,
långa öron o. lång
nos. Den likaledes långa tungan,
med vilken jordsvinen infånga sin föda (termiter o. myror), är
starkt klibbig. Stora, med svansen till 2 m
långa, giävande nattdjur. Afrika.
Jorduggla, A'sio accipilri'nus, en till färgen övervägande rostgul uggla med svarta
spolstreck. Buken ljusare med
långa mörkbruna fläckar, örontofsar korta, knappt synliga.
Förekommer i a. Europa, Asien
o. Amerika. Hos oss mest i
fjälltrakterna. Flyttfågel. Fridlyst. Jordugglan har sitt namn
av att den häckar på marken.
(Se bild.)
Jordvarg el. sibethyena,
Pro'teles crista'tus, ett med en
hög man försett hyenliknande,
numera till mangusterna fört stort rovdjur.
Kindtänderna starkt förkrympta. I,ever av termiter, insekter o. dyl. men dödar äv. mindre
däggdjur. Nattdjur. Central- o. Sydafrika.
JordvaX el. o z o k e r i't, vaxartad, i brunt
o. grönt skiftande blandning av fasta kolväten,
som uppträder huvudsakl. vid bergoljeförekomster. Det renade, så gott som färglösa jordvaxet kallas c e r s i'n. Jfr Jordbeck.
J o r d ä r t s k o c k a , namn pä Helianthus lubero-
sus o. på dess underjordiska, ätliga stamknölar.
Jorpes, E r i k , f. på Åland w/7 1894, vetenskapsman, professor i spec. medicinsk kemi
vid Karolinska inst. i Sthlm sed. 1947. Bekant
för sin renframställning av heparin, klarläggan-
Ord, s o m s a k n a s på J, t o r d e s ö k a s på Y el. D j .
Jofsala
— 800 —
det av dess sammansättning o. medverkan vid
lanserandet av licparin ss. medel mot blodpropp.
J o r s a l a , genitiv av J o r s a 1 i r, fornnord.
namn på Jerusalem. — J o r s a l a f a r el.
jorsalfare,
Jerusalemsfarare,
fornnord.
tillnamn för person, som besökt Jerusalem.
Jorullo [chåroll'jå], vulkan i s.v. Mexico.
1,300 m. Bildad 175g vid våldsamma utbrott.
Jo'safat, Asas son, konung i Juda rike på
800-t. f.Kr., slöt förbund med Israels rike mot
Syrien o. Moab (2 Krön. 18 ff.).
J o s a f a t s d a l , enl. Joel 3= 2, 12 platsen för
Guds dom över hedningarna; tänktes i äldre
tider vara Kidrondalen vid Jerusalem.
Josef, bibliska personligheter. J o s e f , Jakobs
o. Rakels son, vars skiftesrika historia berättas i 1 Mos. 37—50; ättefader åt en israelit,
stam, som senare uppdelades i Efraim o. Manasse. — J o s e f , timmerman från Nasaret,
g. m. Maria, Jesu moder. I kat. kyrkan är J.
ett av de mest framträdande helgonen. —•
J o s e f a v A r i m a t e'a, rådsherre i Jerusalem, som efter Jesu korsfästelse gav hans lekamen en fristad i sin klippgrav (Matt. 27: 57
m. fl.).
Josef II (1741—90), tyskrom. kejsare 1765
efter fadern Frans I. Ärvde vid modern Maria
Teresias död 1780 de habsburgska länderna,
där han som varm anhängare av den »upplysta despotismen» började
en ivrig ehuru brådstörtad
reformverksamhet. Opposition uppstod särsk. inom
kyrkan c. bland ungrarna.
Före sin död måste han
också upphäva flera reformer. (Se bild.)
Josef, ärkehertigar av Österrike. J o s e f , f. 1872, fältmarskalk, armébefälh. under
Första världskr., proklamerades efter ung. bolsjevikväldets störtande 1919 till riksföreståndare i Ungern
men måste snart avgå. — J o s e f F e r d i n a n d (1872—1942), förde under Första världskr.
4:e österrik, armén, bl. a. vid genombrytningen
vid Gorlice-Tarnöw 1915, men miste befälet
efter Brusilovs offensiv 1916. Chef för luftstridskrafterna 1917—18.
Josef i Egypten, klassisk
opera med musik av E.
Méhul o. text av A. Duval;
uppförd i Sthlm första
gången 1856.
Josefina
(1807—76),
svensk-norsk drottning, dotter av Eugéne de Beauharnais, från 1823 Oskar I:s
gemål, visade varmt intresse för välgörenhet; förblev katolik. (Se bild.)
Josef-mästaren,
i
konsthistorien bruklig benämning på den mest betydande bl. de skulptörer,
som utförde skulpturer
på
Reims-katedralens
västfasad vid 1200-talets
mitt. Huvudarb. Josef
(se bild) o. bebådelseängeln, kallad »le sourire
de Reims».
J o s e p h [sjåsäff], »1 e
p é r e J.» (1577—1638),
kapucinermunk,
hette
egentl. Francois de Tremblay, Richelieus förtrogne
o. högra hand i diplomatien (»grå eminensen»).
Josia
Josephine
[sjåsefinn']
(1763—1814), fransk kejsarinna. Kxeolska till börden o. änka efter generalen A. de Beauharnais
äktade J. 1796 Napoleon
Bonaparte.
Äktenskapet
blev ett hinder för hans politik o. uppfyllde ej hans
förhoppningar om en arvinge. Det upplöstes 1809.
1 . Josephson, J a k o b
A x e l (1818—80), tonsättare, director musices
i Uppsala från 1849; romanser (Stjärnklart,
Längtan från havet m. fl.) o. manskvartetter.
2. Josephson, L u d v i g (1832—99), broder
till J. A. J., teaterman,
dramatisk författare.
Regissör vid Kungl.
teatern 1864—68 o. på
1890-t.o. ledare av Nya
teatern i Sthlm 1877
—87.
3.
Josephson,
E r n s t (1851—1906),
brorson till J. A. J.,
målare, en av Sveriges
främsta
konstnärer.
Hans konst visar en
sällsam blandning av
romantik o. realism,
särsk. hans målningar
med strömkarlsmotiv, främst Strömkarlen (se
bild).
En rad koloristiskt o. psj'kologiskt
finstämda porträtt (Fru A. Bagge, 1880,
detalj, se färgplansch, Fru Jeanette Rubenson,
1883, C. Skånberg o. G. Renholm, båda 1880).
Sinnessjuk 1888. Hans expressionistiska arbeten från sjukdomstiden (akvareller o. teckningar) ha utövat inflytande på en yngre generation. J. framträdde äv. som skald (diktsamlingarna Svarta rosor, 1888, Gula rosor,
1896). Monografier av P.-O. Zennström (1947)
o. E. Blomberg (1948). «
4 . Josephson, C a r l D a v i d (1858—1939),
brorson till J. A. J., läkare, prof. i obstetrik
o. gynekologi i Uppsala 1909—23, direktör
för Akademiska sjukhuset 1916—23.
5 . J o s e p h s o n , E r i k (1864—1929), brorson
till J. A. J., arkitekt vid Arméförvaltningen sed.
1890. Han utförde ett stort antal kaserner o.
bankhus (bl. a. Skandinaviska kreditaktiebolagets
hus vid G u s t a v A d o l f s t o r g i S t h l m , T917) m. m.
6. Josephson, R a g n a r ,
f. 8 / 8 1891. brorson till Erik
J., konsthistoriker, författare, prof. vid Lunds univ.
1929, chef för Dramatiska
teatern sed. 1948. Konsthist. arb., huvudsakl. om
den nyaste tidens sv. byggnadskonst:
Stadsbyggnadskonst i Stockholm intill år
1800, 1918, Tessin d. y.,
2 bd, 1930—31, samt bl. a.
Romantiken
(1926),
Hur
Rom byggdes (1926), Konungamas Paris (19.13)
o. Barockens byggnadskonst
(194S). Vidare
essäer, diktsamlingar o. skådespel (Nyckelromanen, 1931, Kanske en diktare, 1932, Farlig
oskuld, 1939). R. har grundat Arkiv f. dekor,
konst i Lund 1934.
Jose'phus, F 1 a v i u s, jud. historieskrivare
(omkr. 37—100 e.Kr.), skildrade i 7 böcker
Jerusalems förstöring o. landets undergång.
Josi'a, konung i Juda rike omkr. 638—608
f.Kr., den siste betydande regenten av Davids
ä t t . J. genomförde en reformation av kulten
(621). J, stupade vid Mcgiddo (2 Kon. 22 ff.).
Ord, s o m s a k n a s på J, t o r d e s ö k a s på Y el. D j .
ERNST JOSEPHSON, fru Anna Bagge, f. Heyman, detalj. Gösta Stenmans samling.
Josquin Després
— 801 —
Josquin Després [sjåskä n «' deprä'] (omkr.
I450—1521), nederl. tonsättare, skrev mässor
O. andra kyrkliga verk.
Jos'tedalsbraeen, Norges o. europ. fastlandets största jökel, i v. Norge, mellan Nordfjord
o. Sognefjord. 1,252 kvkm, 2,038 m ö. h.
J o s u a , efter Moses död Israels ledare vid
erövringen a v Kanaan ( J o s u a b o k ) .
J o t a , »inte ett jota», inte det ringaste; uttryck, som syftar på den grek. bokstaven iota
(1), den minsta i grek. alfabetet (urspr. blott en
punkt).
J o ' t a m , konung i Juda rike omkr. 740—
735 f.Kr. (2 Kon. 15); son till Ussia.
J o t n i s k a avdelningen, den yngsta, oveckade,
prckambriska avdelningen av berggrunden i
Sverige o. Finland. Gävle-, Dala- o. Mälarsandstenarna samt sandstenen i Ångermanlands skärgård anses vara av jotnisk ålder.
Jotunheimen
el.
Jotunfjeldene,
Norges högsta fjällparti, i mell. Norge, s.v. om
Gudbrandsdalen. Högsta topp: Galdhöpiggen
(2,468 m).
J o u b e r t [s3obä'r], B a r t h é l e m y (1769
—99), fransk general, utmärkte sig under revolutionskrigen i Italien.
J o u b e r t [s)obä'r], P i e t e r (1831 —1900),
boergeneral, Transvaals segerrike befälh. i kriget
mot England 1880—81. Tillbakaslog »dr Jamesons ritt» 1896. I Boerkriget förde J. till
febr. 1900 med mindre framgång befälet över
Transvaals o. Oranjefristatcns förenade styrkor.
J o u h a u x [sjoå'], I, é o n, f. 1879, fransk fackföreningsledare, 1919—40 o. 1946—47 gencralsekr. för Confédération générale du travail, den
franska landsorganisationen, därefter för C. G.
T. — Forcc Ouvriére, den vid C. G. T:s sprängning bildade antikommunistiska landsorganisationen.
J o u i s s a n c e [sjoisa n *s'], fr., njutning; nyttjanderätt; räntegottgörelse.
J o u l e [dsja°lj, J a m e s P r e s c o t t (1818
—89), eng. fysiker, lade jämte Carnot m. fl.
grunden till termodynamiken genom sina experiment rörande värmeekvivalenten.
Uppställde
i samband härmed en lag
(J o u 1 e s l a g ) , som i
modern formulering utsäger, att effektförbrukningen
(mätt i watt) i en till två
spänningsförande
punkter
ansluten elektr. anläggning
utgör produkten av denna
spänningsskillnad (i volt)
o. den uttagna strömmen
(i ampere).
Joule el. w a 11 s e k u n d, efter J. P. Joule
uppkallad energienhet i
mks-systemet =
10,000,000 erg = det arbete, som uträttas av
kraften 1 newton, om vägen i kraftens riktning
är 1 m.
Joule-Thomsoneffekten, det förhållandet
a t t luft o. a. gaser avkylas, då de långsamt pressas genom en porös kropp. (För väte o. helium
erfordras dock, att begynnelsetemperaturen
ligger under — 8o° resp. — 2430.) Fenomenet,
som upptäcktes av J. p. Joule o. W. Thomson
(lord Kelvin), gäller ej för en ideal gas o. beror
på det inre arbete, som måste uträttas för att
attraktionen mellan molekylerna skall övervinnas. Utnyttjas tekniskt vid"framställning av flytande luft. Jfr Thomsoneffekten.
J o u r [sjor], fr., dag;
tjänstgöring för dagen.
J o u r d a n [s]orda n B'j, J e a n B a p t i 9 t e
(1762—1833), greve, fransk marskalk, erövrade 1794 Belgien o. Tyskland v. om Rhen.
Senare var han föga framgångsrik o. erhöll intet
självständigt befäl under Napoleonskrigen.
Jourfartyg: [sjor-], fartyg inom till ankars
Joyce
liggande sjöstyrka, vilket skall hålla gångberedskap samt ha personal ombord för hastigt
påkommande behov. Dylikt fartyg för jourstandert (särskild signalflagga).
J o u r h a v a n d e [s3o'r-] (av fr. jour, dag), den
för dagen tjänstgörande.
J o u r n a l [fr. utt. sjornall', sv. sJornaTJ, fr.,
tidning, tidskrift, dagbok.
J o u r n a l de Geneve [sjornall' d° É]°nä'vj,
daglig Genévetidning, grundad 1826.
J o u r n a l des débats [sjornall' de deba'1,
fransk politisk o. litterär tidning, grundad 1789
(urspr. för a t t återge debatterna i Nationalförsamlingen).
J o u r n a l des s a v a n t s [sjornall' de sava"*'],
Europas äldsta vetenskapliga litterära tidskrift,
grundad i Paris 1665. Utges sed. 1906 av Académie des inscriptions et belles lettres.
J o u r n a l f i l m , filmbilder av dagshändelser
m.
111.
J o u r n a l för l i t t e r a t u r e n och t h e a t e r n
[sjorna'1], en 1809—13 av P. A. Wallmark utgiven från 1810 daglig tidning i Sthlm (1814
—24 fortsatt a v A l l m ä n n a j o u r n a l e n ,
1824—37 av J o u r n a l e n ) . Den var akademisternas huvudorgan i kampen mot fosforisterna.
J o u r n a l i s t ' [sjor-] (av fr. journal, tidning),
tidningsman. — J o u r n a l i s t i'k, tidningsväsen, tidningsverksamhet, tidningsskriveri.
J o u r n a I j ä ' r , ombytlig, föränderlig.
J o u r n a l olliciel isjornall' åfisiäll'], fransk
officiell daglig tidning, grundad 1S68, vari alla
lagar o. offentliga kungörelser samt redogörelse
för nationalförsamlingens förhandl. publiceras.
1. de J o u v e n e l [d° sjovnäll'], Ga b r i e 11 e,
f. 1873, fransk författarinna, har under pseudonymen C o 1 e 11 e skrivit en lång rad romaner
(de första tills, med sin första man Henri Gautier
Villars), av vilken de delvis självbiogr. Claudineböckerna blivit mycket lästa (Claudine ä 1'école,
1900, m. fl.). I sv. övers. La vagabonde (Varieté,
1944). Omgift med Henri de J. Medl. av Goncourtakad. 1945.
2. de Jouvenel, H e n r i
(1876—1935),
fransk tidningsman o. politiker, representerade
vid flera tillfällen Frankrike i N.F., var 1925
—27 fransk överkommissarie i Syrien o. blev
1933 ambassadör i Rom o. 1934 Daladiers
kolonialminister.
3- de Jouvenel, R o b e r t (1883—1924),
broder till H. de J., fransk tidningsman, bemärkt genom sina kritisk-politiska skrifter.
J o u v e t [sjovä'], L o u i s , f. 1887, fransk
skådespelare o. regissör. Gjorde som ledare av
Comédie des Champs-Élysées (från 1927) en
betyd, insats för problemdramatiken o. har i eii
rad karaktärsroller framstått som en av den
franska filmens främsta. Num. ledare för
Athénée-tcatern i Paris.
J o w e t t [dsja°'it], B e n j a m i n (1817—93),
eng. språkforskare, prof. i grek. i Oxford 1855.
Mästerliga översättningar av Platons dialoger
(1871; omtryck av 3:6 uppl. 1924).
Jovia'lisk (av lat. jovia'lis, som hör till planeten Jupiter, vilken astrologerna ansågo
bringa lycka), godmodig, gladlynt, fryntlig. —
J o v i a 1 i t e't, frvntlighet.
J o w i t t [ds}å°'it], lord W i l l i a m , f. 1885,
eng. politiker (labour), medl. av underhuset 1920
—31 o. sed. 1939; minister utan portfölj i Churchills reg. 1943—44 o. för socialförsäkring okt.
1944 — maj 1945. Justitieminister i Attles reg.
sed. 1945. Upphöjd till viscount 1947.
Joyce [dsjdjs], J a m e s (1882—1941), Irländsk
författare. J. ville skapa en ny litterär Stil,
han skrev i »scener» o. skildrade individens
impulser, tankar o. upplevelser filmatiskt o.
ej historiskt berättande. Förutom novellsamlingen Dubliners (1914; Dublin-noveller,
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
5 1 —47 2 77i- Norstedts uppslagsbok. Tryckt 5. 7. 48.
Jr
— 802 —
1931) utgav J. romanerna
A portratt 0/ the artist as a
young man (självbiografisk,
1916; Porträtt av författaren som ung man, 1923),
Ulysses (1922; sv. övers.
1946, för sin ohöljda realism
förbjuden i England o. För.
Stat.)
samt Finnegan's wake
(r939)> 'yrik o. ett drama.
E t t urval av J:s prosa utg.
1942 av T. S. Eliot.
J r , förkortning för junior.
J u a n , fem. J u a n a [choann', choann'a],
sp., Johan, Johanna.
J u a n [choann'], f. 1913, spansk prins, prins av
Asturien, tredje son till Alfons X I I I . Tronpretendent efter sina båda bröders tronavsägelse
1933J u a n de A u s f r i a [choann'], d o n J., J o h a n
av
Österrike
(1547
—78), spansk fältherre o.
sjöhjälte, oäkta son av Karl
V, vann 1571 den lysande
sjösegern vid Eepanto över
turkarna. Som ståthållare
i de upproriska Nederländerna från 1576 prövade J.
förgäves en försonlig politik. (Se bild.)
Juan-de-Fucasundet
[choann'-de-fo'ka-],
sund mellan ön Vancouver o. staten Washington på v. kusten av Nordamerika.
J u a n F e r n a n ' d e z [choann'], ögrupp i Stilla
havet, tillhörig Chile; bekant för sin egenartade växtvärld. Omfattar öarna Masafuera,
Masatierra o. Santa Clara. 185 kvkm, 217 inv.
Huvudort: San Juan Bautista. Radiostation.
1704—09 levde på densamma en skotsk sjöman, Alexander Selkirk, vars upplevelser inspirerat Defoes »Robinson Crusoe».
J u a n les Pins [sjya n 8' le pang'], mycket besökt badort på franska Rivieran, dep. AlpesMaritimes. 1,000 inv. Tjtgör en del av Antibes.
J u a r e z [choa'res], B e n i t o (1806—72).
mexikansk president 1858, fördrevs 1863 av
franska trupper, under vilkas skydd Maximilian av Österrike utropades till kejsare. Då
denne 1866 mist den franska hjälpen, besegrades han av J., som lät avrätta honom.
J u ' b a , konung i Numidien, slöt sig som
Caesars motståndare till Pompejus. Efter nederlaget vid Thapsus 46 f.Kr. begick J. självmord.
J u ' b a , flod i Östafrika; upprinner i s. Etiopien o. utfaller i Indiska oceanen. 1,500 km.
J u ' b a l a n d , område v. om fl. Juba i ö. Afrika,
ingick från 1924 till största delen i Ital. Somalilandet. Erövrat av engelsmännen 1941.
Jubeldoktor, doktor, som 50 år efter sin promotion ånyo promoverats.
J u b e l å r . 1. Enl. 3 Mos. 25 m. fl. ett vart
5o:e år återkommande högtidsår i Israel, då
trålarna skulle frigivas o. var o. en, som måst
frånträda sin ärvda jordegendom, återfå densamma. — 2. E t t inom rom.-kat. kyrkan firat
heligt år, då kyrkan under vissa villkor erbjuder
fullkomlig avlat, firades från 1300 vart ioo:e,
senare vart 50:0, vart 33:e, slutl. vart 25;eår;
högtidlighölls senast 1925.
J u b i l a ' r , person som firar jubileum. •—
J u b i 1 e'r a, fira jubileum.
Jubile'um (av lat.), minnesfest efter runt
antal år. — J u b i l e u m s p o r t a r , benämning på portarna i fyra av Roms kyrkor. Öppnas blott vid jubelår. Peterskyrkans »gyllene
port» öppnas då av påven själv. Efter jubelåret
igenmuras de åter.
J u b i l e u m s s a n a t o ' r i e r , benämning på såna-
Judekörs
torierna i Hässleby (Småland), Spenshult
(Halland), Hålahult (Närke) o. Österåsen
(Ångermanland), uppförda av medel ur en fond,
som bildades vid Oskar II:s 25-årsjubileum som
regent (1897) jämte tillskott av staten.
J u c a r [cho'kar], flod i ö. Spanien; utfalleri
Medelhavet, s. om Valencia. 498 km. Viktig
för bevattningen.
J u d a , enl. 1 Mos. 35: 23 Jakobs o. I,eas son,
stamfader för Juda stam.
J u d a e , I< e o (1482 —1542), Schweiz, präst,
en av Zwinglis medarbetare vid reformationens
genomförande i Zurich.
J u d a r , semitiskt folk, härstammande från
de forna israeliterna. Antalet uppgick 1939 till
omkr. 17 mill., 1948 till omkr. 10 mill., varav
4 mill. i För. Stat. Genom sin av religiösa
skäl betingade obenägenhet att blanda sig med
andra folk ha de i stort sett bevarat sina ursprungliga typer. — Hist. Från återupprättandet av det forna Juda rike vid hemkomsten från
babyloniska fångenskapen blev judar den allmänna beteckningen för israelitiska trosbekännare. De spredos efter Alexander den stores tid
över stora delar av den hellenistiska världen
(särsk. talrika i Egypten), utvecklade under
medeltiden i morernas Spanien ett blomstrande
kulturliv o. skapade i s.ö. Ryssland en i viss mån
judisk statsbildning (kasarernas rike 750—1000,
med judendomen som statsreligion). Redan
under antiken hade judeförföljelser förekommit.
Kristendomens seger medförde för judarna en
tid, kännetecknad av starkt tryck, ofta av förföljelser. Två huvudgrupper kunna historiskt
urskiljas: selar dim el. spansktalande judar o.
aschkenasim, tysktalande judar (i Tyskland o.
Polen). Judarnas emancipation började från
slutet av 1700- o. början av 1800-t. genomföras
i de flesta europ. länder (sist i Ryssland). Gustav
I I I beviljade de sv. judarna större friheter;
dessa utvidgades 1838 avsevärt, men först 1870
likställdes mosaiska trosbekännare fullständigt
med sv. medborgare. Det nationalsocialistiska
Tyskland dömde judarna till en missgynnad
undantagsställning, som under Andra världskr.
ledde till deportationer o. hänsynslöst tnassmördandc av judarna i de av Tyskland ockuperade länderna. Särskilt gällde detta Polen,
där t3*skarna inrättade särskilda s. k. likfabriker (bl. a. i Oswiecim) för dessa massmords utförande. På så sätt utrotades så gott
som alla Polens c:a 3 mill. judar samt ytterligare 1 mill. i Europa i de nazistiska koncentrationslägren Buchenwald, Rawensbruck,
Dachau m. fl. Jfr Antisemit, Israel, Palestina,
Sionismen, Weizmaun o. Shertok.
J u d a rike, det sydliga av de båda riken,
i vilka Israel sönderföll efter konung Salomos
död (omkr. 933 f.Kr.); omfattade Juda stam
samt en del av Benjamins (1 Kon. 12).
J u d a s , bibliska personligheter. J u d a s M a c k a b e'u s, d. 161 f.Kr., Israels härförare mot
syrerna, erövrade Jerusalem o. återställde gudstjänsten 165 f.Kr. — J u d a s , Jesu broder
(Mark. 6: 3), enl. traditionen förf. till J u d a s '
brev i NT. — J u d a s I, e b b e'u s el. T a dd e'u s, Jakobs son, en av Jesu apostlar. —
J u d a s I s k a'r i o t (antagl. = »mannen från
Keriot»), den av Jesu lärjungar, som förrådde
sin mästare (l«uk. 22: 47 m. fl.).
J u d a s ' brev, ett av NT:s s. k. katolska brev
(omkr. 100 e.Kr.). Varnar för gnostisk villfarelse.
J u d é e n , bibi. landskap i s. Palestina, v. om
Jordans nedre lopp; ibland hela Palestina.
J u d e k r i s t n a , till kristendomen omvända judar i de urkristna församlingarna. De fortsatte
att tillämpa Mose lag o. fordrade detta även av
de omvända hedningarna (hednakristna).
J u d e k ö r s , arter av växtsläktet Physalis.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj
Judendomen
— 803 —
J u d e n d o m e n , judarnas religion sådan den
utvecklats efter babyloniska fångenskapen.
Den grundar sig på GT:s, särsk. Moseböckernas
trosläror o. lagbestämmelser, utvidgade o.
fixerade i talmud o. av rabbinerna. Under medeltiden uppkommo äv. mystiska (jfr Kabbala)
o. rationalistiska (jfr Maimonides) riktningar
av judendomen. Bland våra dagars judar särskiljas en liberal o. en ortodox form av judendom. Den senare håller strängt på alla rituella
bud, under det den förra arbetar för reformer i
gudstjänsten m. m. Jfr Sionismen.
J u d e s u g g a , satirisk bildframställning till förhånande av judarna: en sugga diad av judar
(för vilka ju svinet är e t t orent djur). Möter i
medeltida kyrkor, bl. a. på en korpelare i Uppsala domkyrka.
J u d e tyska, dets. som jiddisch.
J u d e x (lat., plur. ju'dices), domare. —
J u d i c i e l l ' , hörande till domstolsväsendet.
J u d i s k a a u t o n o m a området, område i territoriet Habarovsk, RSFSR, vid Amurfloden,
bildat 1928 (autonomt 1934). 35,8oo kvkm,
108,000 inv. (1939), varav 60 % ryssar o. 40 %
judar.
Jordbruk o. industri.
Huvudstad:
Birobidsjan.
J u d i t h . 1. Opera av A. Honegger, uppförd i
Göteb. 1933. — 2. Opera av Nat. Berg, urpremiär i Sthlm 1936. Libretton efter F. Hebbel.
J u d i t s bok, apokryfisk skrift i GT; skildrar
hur en judisk änka Judit
bringar den assyriska fiendehären på flykt genom a t t
döda fältherren Holofernes.
1. J u e l [jol], N i e 1 s
(1629—97), dansk amiral,
ledde
1658—59
Köpenhamns sjöförsvar o. förde
1675—79 den danska flottan mot den svenska, bl. a.
i segrarna vid Ölands s.
udde 1676 o. i Köge Bugt
1677. (Se bild.)
2. J u e l [jol], J u s t (1664—1715), dansk
sjöofficer o. diplomat, 1709—12 sändebud hos
Peter den store, vilken han livfullt skildrat i
sin dagbok (En
Reise til Rusland under Tsar
Peter, utg.1893).
Juel
[jol],
J e n s (1745 —
1802), dansk målare, en av Danmarks främsta
konstnärer under 1700-t. Direktör för Konstakad. i Köpenhamn 1795. Hans
omfattande porträttproduktion
präglas av en
ganska
djup
människoskildring. Repr.
i
Nat.mus. Konstnären o. hans hustru, se bild.
Jugoslavien
rige vid 1897 års utställning (Ferd. Boberg m.
fl.). Motsvaras i Frankrike av l'a rt n o u v e a u .
Jfr plansch på Möbler.
J u ' g e r u m , plur. j u'g e r a , lat., plogland,
rom. ytmått = 2,518.88 kvm.
J u g l a n d a ' c e a e , växtfamilj, omfattande 45
arter träd, flertalet i n. halvklotets tempererade
trakter, några i tropiska Östasien o. Amerika.
Blad i regel parbladiga, strödda. Skilda hano. honblommor på samma individ, samlade i
ax el. hängen. Stenfrukt el. nöt med ett enda
frö. Alla arter rika på harts o. garvämnen.
Hit höra släktena Carya, Juglans o. Pterocarya,
J u glans, v a l n ö t s t r ä d
(fam. Juglandaceae), 15 arter
(Europa, ö. Asien, Amerika).
Hanhängen enkla, ur florala
knoppar på fjorårsskotten,
honblommor i ett fåblommigt, toppställt ax på årsskotten. Stenfrukt med grönt,
segt »kött», som avfaller från
den gropiga stenen (»nöten»).
Ved grovporig med brunaktig
kärna, hård o. hos flera arter mycket värdefull. Enda
art i Europa /. re'gia (blommande kvist o. frukter, se
bild). Flera särsk. nordamerik. arter odlas
hos oss som prydnadsträd.
Jugosla'vien, federativ folkrepublik (1918—•
45 konungadöme) på n.v. Balkanhalvön. Bildades efter Första världskr. genom förening av
Serbien (huvudland), Montenegro, Bosnien, Hercegovina, Dalrnatien (utom staden Zara o. ön
Lagosta, som tillföllo Italien), Kroaticn-Slavonien (utom det i tal. Fiume), Slovenien, Vojvodina samt en del av Makcdonien. 245,742 kvkm,
15.9 mill. inv. (1941). Huvudstad: Belgrad. —
Historia, Under Första världskr. ställdes Serbien
under Centralmakternas förvaltning. 1917 undertecknade den jugoslaviska kommitténs ledare Trumbitj o. serb. ministerpresidenten Pasjitj
Korfudeklarationen, enl. vilken serberna, kroaterna o. slovenerna skulle förenas till ett rike under serbiska konungahuset. Sedan Serbien återerövrats o. vapenstillestånd med ÖsterrikeUngern undertecknats, proklamerades i Zagreb
28/n 1918 bildandet av det nya konungariket.
Tvisten om J:s gränser med Italien, som började
på f r e d s k o n f c r e n s e n i P u r i s , l ö s t e s 1920 gt;nom
Rapallofördraget (Dalrnatien övergick till J.
utom Zara o. några öar) o. 1924 genom Romfördraget (Fiume lämnades till Italien). En
rad av fredstraktater bestämde J:s område:
1919 i S:t-Germain med Österrike (ang. Krain,
Bosnien, Hercegovina samt delar av Kärnten
o. Steiermark), 1920 i Trianon med Ungern
(ang. Kroatien-Slavonien samt delar av s.
Ungern), 1919 i Neuilly med Bulgarien (ang.
Strumitsa o. Tsaribrod). Hotet från Italien o. den
ungerska rcvisionisnien sökte J. motverka genom
anslutning till Lilla ententen o. ett nära samarbete med Frankrike. E t t allvarligt problem i
den nya statens historia blev motsättningen mellans serberna o. kroaterna på grund av de senares autonomikrav. Då motsättningen hotade leda
till statens sprängning, proklamerade konung
J u e l (joll, A x e l . f. 1883, dansk skald. Bl. Alexander 6 jan. 1929 diktatur o. lät försätta
diktsamL De förste Blomster (1909), Ved Karlig- 1921 års författn. ur kraft. 1931 infördes en
hedens Korsvej (1917) o. Bogen om Grete (1920). parlam. författn. med 2 kamrar, men i realiteten
J. U. F., förkortning för Jordbrukarungdo- fortfor diktaturen, då författn. gav regeringen
makt att behärska valen. Konungen sökte gemens förbund.
Jugendstil [jo'gent-], dekorationsstil med nomföra en enhetsstat; rikets namn blev koornament av böljande linjer o. stiliserade växt- nungariket Jugoslavien (tidigare Serbernas,
former, framträdde först i utstyrseln av den kroaternas o. slovenernas konungarike, (ork.
tyska tidskriften Jugend (grundad 1896), där- SHS). J. deltog i Balkanententens bildande febr.
av namnet. Stilen utbildades främst av bel- 1934. På väg till ett officiellt besök i Paris mörgaren N. van de Veide o. berörde huvudsakl. ar- dades kon. Alexander okt. 1934 i Marseilles. Då
kitektur o. konstslöjd. Den framträdde i Sve- mördaren o. hans medbrottslingar, vilka voro
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jugoslavien
— 804 —
kroater, före mordet erhållit en fristad i Ungern,
följde en stark spänning med detta land. Enär
konungens äldste son Peter var omyndig, övertogs styrelsen av ett regentskapsråd med Alexanders kusin prins Paul i spetsen. Under ministären Stojadinovitj 1935—39 inleddes ett
närmande till axelmakterna, särskilt markerat genom ett nonaggressionsavtal mellan J.
o. Italien mars 1937. Aug. 1939 genomfördes
en vittgående autonomi för Kroatien, i samband
varmed kroatledaren Matjek inträdde som vice
konseljpresident i den febr. s.å. bildade regeringen Tsvctkovitj. Vid Andra världskris utbrott sept. 1939 proklamerade J. sin neutralitet.
l"ör a t t ytterligare befästa denna ingick det
dec. 1940 ett vänskapsfördrag med Ungern.
25 mars 1941 anslöt sig dock J. i Wien på modifierade villkor till Tremaktspakten. Som en
reaktion häremot ägde två dagar senare en
oblodig militärkupp rum i Belgrad, varigenom
konung Peter II förklarades myndig o. general
Simovitj blev konseljpresident. Prinsregenten
Paul lämnade landet. Tremaktspakten ratificerades ej; England o. För. Stat. lovade J.
stöd i händelse av angrepp. 6 april s.å. inledde
axel makterna utan krigsförklaring sitt angrepp
på J., som nyss ingått ett nonaggressionsfördrag
med Sovjetryssland, n april ingrep Ungern
för a t t återta det forna ungerska området o. 15
april bröt äv. Bulgarien de dipl. förbindelserna.
Kriget
ledde till ett snabbt sammanbrott för J.;
13
/ 4 besatte tyskarna Belgrad o. 15 / 4 Zagreb,
varefter Kroatiens oavhängighet proklamerades.
Italienarna besatte Ljubljaua o. Dalmatien.
18
l t kapitulerade J:s krigsmakt utan villkor,
varpå konung Peter lämnade landet. I maj
Jugoslavien
skedde en provisorisk uppdelning av det forna
Jugoslaviens område. Marburgområdet, Sydsteiermark, Kärnten o. norra Krain införlivades
med Tyskland, området mellan Donau o. Drava
till den rumänska gränsen med Ungern, Ljubljanaområdet, Dalmatiska kusten o. Montenegro
m e d I t a l i e n s a m t M a k e d o n i e n f r a m till O c h r i d a -
sjön med Bulgarien. Bosnien o. Hercegovina
förenades med den nybildade staten Kroatien,
som 18 maj i Rom utropades till konungarike
under ital. garanti. I Serbien tillsattes M.
Neditj som ministerpresident av tyskarna. J.
blev därefter föremål för oavbrutna strider
mellan tyskarna o. partisaner, o. som ledare för
dessa sistnämnda uppträdde först general Mina jlovitj (se denne). Efter Italiens kapitulation
sept. 1943 tilltogo striderna i styrka. Partisanledaren Tito organiserade nya förband, som med
engelsmännens hjälp utvecklade sig till en reguljär armé, till vars överbefälh. Tito dec. s. å.
utsågs. Han bildade då äv. ett nationellt befrielseutskott med en stödkommitté i London
under ledn. av dr I. Ribar. Sept. 1944 inledde
de allierade tills, med Titos styrkor en offensiv
mot tyskarna. Belgrad befriades med hjälp av
ryssarna 18/10- Efter J:s befrielse tog Tito snabbt
makten,
bildade mars 1945 regering o. slöt
12
/4 s. å. ett vänskapsfördrag på 20 år med
Sovjetunionen. Allianspolitiken fortsattes 1946
(fördrag med Albanien, Polen, Tjeckoslovakien)
o. 1947 (samarbets- o. biståndsfördrag med Bulgarien, Ungern
o. Rumänien). I fredsfördraget
med Italien 10 / 2 1947 erhöll J. större delen av
Venezia Giulia, Zara samt Pelagosa o. några
mindre öar. Inrikespolitiskt har Titos regim,
stadfäst i 1946 års författning, påbörjat radikala
Ord, s o m s a k n a s på J, torde s ö k a s på Y el. D j .
Jugularvener
—8
reformer, ss. storgodsens styckning o. femårsplancn för industrien. Juni 1948 uteslöts jugosl.
kommunistpartiet ur Kominform, sed. det ådragit
sig anklagelser för »reaktionära böjelser». Juli s. å.
bröt Albanien med J. Medl. av FN:s ekonomiska
0. sociala råd 1946.
J u g u l a ' r v e n e r , benämning på de stora halsblodådrorna, som föra blodet från huvudet ned
mot hjärtat.
J u g u r ' t h a , konung av Numidien, sonson till
Masinissa, besegrades av romarna under Mari ua o. avrättades 104 f.Kr.
J u h l i n , J u l i u s {1861—1934), generaldirektör o. chef för Generalpoststyrelsen 1907—25.
Urspr. docent i meteorologi o. lektor (i Skara)
blev J. civilminister i Lindmans ministär 1906.
Led. av FK 1907—n. Verksam för stärkande
av det internationella postala samarbetet.
J u h l i n Dannfelt, H e r m a n (1852—1937),
agronom, lärare o. rektor vid Ultuna lantbruksinst. 1892—1902, professors namn 1897, Lantbruksakad:s sekr. 1902—19, led. av Lantbruksrådet 1919. Bl. arb.: Lantbrukets bok, Jordbrukslära (2 bd, 1898—1901) o. Jordbruksekonomi
(tills. m. A. Sjöström, 1908—09). Red. för
Lantmannens uppslagsbok (1923).
J u i n [sjyä n s'], A l p h o n s e P i e r r e , f .
1888, fransk general, deltog i Första världskr., tillhörde 1926—27 marskalk Lyauteys generalstab o. deltog 1929 i det marockanska fälttåget.
1039 överbefälh. o. chef för generalstaben
i Nordafrika. Febr. 1941 överbefälh. i Marocko,
nov. s. å. även i Algeriet o. Tunisien. Övergick
vid de allierades aktion mot Nordafrika till
Darlan o. efterträdde 29 dec. 1942 Giraud som
överbefälh. för de franska styrkorna i Nordafrika. Efter det franska befrielseutskottets konstituerande i Alger juni 1943 övertog J. posten
som arméstabschef o. deltog som överbefälh.
för de franska trupperna i Italiens erövring.
Generalresident i Franska Marocko sed. 1947,
överbefälh. i Franska Nordafrika sed. 1948.
Jumala
med Agrippa, slutl. med Tiberius. På grund
av sitt lastbara liv förvisades J. från hovet.
J u l i a n a , holländsk drottning
-sed.
1948),
f. 1900. enda barn till drottning Vilhelmina. Förmäldes
1937 med prins Bernhard
av I,ippc-Biesterfeld. Barn:
döttrarna Beatrix (f. 1938),
Irene (f. 1939), Margriet
Francisca (f. 1943) o. Mari j k e (f. 1947). Under tyska
ockupationen av Holland
1940—45 bosatt i Canada.
Jfr Bernhard. (Se bild.)
J u l i a ' n a Maria (1729—
96), dansk drottning, Fredrik
V:s 2:a gemål, medverkade som änkedrottning
vid Struensees störtande 1772 o. hade därefter
under Guldbergs styrelse (till 1784) stort inflytande.
J u l i a n e h a a b [-hå'b], handelsplats på Grönlands s. kust, den förnämsta av de danska kolonierna på Grönland. 554 inv. (1931).
J u l i a ' n u s , F l a v i u s C l a u d i u s , kallad
A p o s't a t a, »avfällingen» (331—363), rom. kejsare 361; gjorde ett sista försök att undertrycka
kristendomen o. a t t återuppliva den gamla rom.
statsreligionen. J. stupade i strid mot perserna.
Julienne-soppa [Säjyljänn-], fr., soppa med
trådfint skurna (torkade) grönsaker.
J u l i r e v o l u t i o n e n , ett uppror i Paris 27—29
juli 1830, närmast förorsakat av Karl X:s påbud
om inskränkt tryckfrihet o. rösträtt i samband
med nya val. Härvid utlöstes oppositionen mot
ministären Polignac i ett uppror, vari arbetare
o. andra republikaner spelade en betydande
roll men vars frukter den borgerliga vänstern
skördade. Karl X måste avstå kronan till hertigen av Orleans, Ludvig Filip, som avlade ed
på författningen o. utsåg en liberal ministär.
Julirevolutionen åtföljdes av liberala o. nationella rörelser över hela Kuropa, bl. a. lösslet
sig Belgien från Nederländerna, polackerna
ö
J u i z de F o r a [sjois)' ö fårr'a], stad i Bra- reste sig förgäves mot Kyssland o. i ijngland
silien, n. om Rio de" Janeiro. 118,000 inv. (1940). genomfördes 1832 den stora valreformen.
Jute- o. bomullsindustri.
J u ' l i t a , kommun i v. Södermanland, SöderJ u j u y [chochoj']. 1. Provins i n.v. Argen- mani. 1.; Vingåkers landsf.distr., Oppunda o. Villtina. 52,652 kvkm, 128,000 inv. (1945). Socker- åttinge doms. 2,300 inv. (1947). — I J. ligger
odlingar. — 2. Huvudstad i J. 1, vid Rio Grande. godset J u l i t a g å r d (omkr. 2,800 har) med
25,000 inv. (1940). I närh. varma källor.
huvudbyggnad i sten från 1744. Godsägaren
J u k a g i r e r , gammalasiatisk folkstam i n.ö. A. Bäckström (1861—1941) har till godset samSibirien. Leva av jakt o. fiske samt renskötsel. lat ett friluftsmuseum. Egendomen tillföll efter
Nu kvarlever blott något hundratal.
hans död Nord. museet o. öppnades som
J u k k a s j ä r v i , kommun i n. Lappland, Norrb. museum 12/« 1943.
1. (past.adr. Kiruna); Kiruna o. Vittangi
J u ' l i u s , namn pä 3 påvar.
landsf.distr., Gällivare doms. 18,048 inv. (1947)1 J u l i u s I I (1443—1513),
därav i J u k k a s j ä r v i
f ö r s a m l i n g påve 1503. Skicklig politi14,134, varav i Kiruna municipalsainhälle ker bragte J. Kyrkostaten
10,435 samt i Vittangi församling 3,914.
till höjden av makt. Ägde
J u k k a s j ä r v i o. K a r e s u a n d o tingslag, Norrb. stora kulturella intressen o.
1., omfattar Jukkasjärvi o. Karesuando kom- gynnade konstnärer såsom
muner. 18,048 inv. (1947). Gällivare domsaga. Bramante, Rafael o. MichelJ u l , den kristna högtiden till minne av Jesu angelo. — J u l i u s III
födelse, från omkr. mitten av 400-t. firad 25:e (1487—1555), påve 1550;
dec. De plägseder o. bruk, som förknippats med !545 påvlig legat på mötet
julfirandet, äro dock i allm. äldre än kristen- i Trident, där han motardomen o. återgå på gamla hedniska sol- o. mid- betade Karl V:s reformationssträvanden.
vinterfesters fruktbarhetsriter, offerbruk m. m.
J u ' l i u s Ne'pos, d. 480, västrom. kejsare 474,
J u l f e m m a n , en av Svenska Dagbladet 1922 fördrevs följande år av Komulus, Västroms siste
startad insamling till hjälp åt nödlidande. kejsare.
Verkställes årligen på viss dag före jul. Minsta
J u l k a k t u s , art av växtsläktet Epiphyllum.
gåvoenhet är i allm. 5 kr.
J u l l i a n [sjylja"*'], C a m i l l e (1859—1933),
J u ' l i , årets 7:e månad, uppkallad efter Julius fransk historiker, prof. i Bordeaux, medl. av Fr.
Caesar (45 f.Kr.); 31 dagar. Svenskt namn akad. 1924. Huvudarb.: Histoire de la Gaule (8
h ö m å n a d.
bd, 1907—26).
J u ' l i a , romarinnor. J u l i a , d. 54 f.Kr.,
J u l r o s , art av örtsläktet Helleborus.
Caesars dotter, vara giftermål med Pompejus år
J u l s t j ä r n a , art av växtsläktet Euphorbia.
59 alöt denne närmare till Caesar under hennes
J u l ö n , se Christinas Island.
livstid. — J u l i a , d. 14 e.Kr., Augustus'
J u m a l a [jo'-], finska namnet för »Gud» o.
dotter, förmäld först med Marcellus, sedan »gudom».
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jumbo
— 806 —
J u m b o , siste (sämste) man i en tävling. —
J u m b o p r i s , tröstpris.
Juniet [sjytnä'], stad i mell. Belgien, prov.
Hainaut. 28,000 inv. (1945). Stenkolsgruvor,
glas- o. järnindustri.
J u m i l l a [chomiirja], stad i ö. Spanien, prov.
Murcia. Omkr. 20,000 inv. Handel med vin,
olja, esparto. Väverier.
J u m k i l , kommun i mell. Uppland, Upps. 1.
(past.adr. Åkerby); Ulleråkers landsf.distr.,
Upps. l:s södra doms. 581 inv. (1947).
J u m n a el. D j a m n a [dsjam'n°], biflod till
Ganges från Himalaya. 1,400 km. Viktig i
bevattnings- o. trafikhänseende. Anses av
hinduerna som helig.
J u m ' p e r [eng. utt. ds"Jamm'p°] (av eng. jump,
hoppa), stickad el. virkad blus el. kofta.
j u m r u k t j a ' 1 , bergstopp i n. Bulgarien.
2,375 mJun., förkortning för lat. ju'nior, den yngre.
J u n c a ' c e a e , familj av enhjärtbladiga, gräslika växter, med tvåkönade, regelbundna blommor; kalkblad o. ståndare 6. Frukt en trerummig
kapsel. Hit höra släktena -Juncus o. Litzula.
Jun'eus, t å g , örtsläkte (fam. Juncaceae),
omkr. 190 arter. Glatta, gräslika, vanl. fleråriga
0. ofta tuvade. Blommor små, brunaktiga, i
knippen el. huvudlika gyttringar. Allmänna på
kärrmark; många fjällväxter.
J u n d e l l ' , I s a k (1867—1945). läkare, prof.
i pediatrik vid Karol. inst. 1914—32; utgav ett
stort antal arb. rörande barnsjukdomar, näringsomsättningen o. socialhygien.
J u n e a u , huvudstad på Alaska. 5,729 inv.
(1940). Säte för guvernören.
J u n g , kommun i n.v. Västergötland. Skarab.
1. (past.adr. Jungskola); Skånings landsf.distr.,
Skarabygdens doms. 687 inv. (1947).
J u n g , B e r t e l (1872—1946), finl. arkitekt.
Han utarbetade stadsplaner för flera finska
städer samt uppdrog riktlinjerna för Helsingfors' o. Åbo stads framtida bebyggelse.
J u n g [jo-], C a r l G u s t a v , f. 1875, schweiz.
psykolog, läkare i Zurich. Grundare av den
analytiska psykologien, vilken anser sexualiteten
som ett fenomen av bl. a.
lusten el. intresset (libidon).
Bl. arb. Psychologische Typen (1921; Psykologiska typer, 1940, förk. övers.).
Jung, H e l g e V i c t o r ,
f. 23/3 J886, general (1944),
chef för lantförsvarets kommandoexpedition 1936, för
arméstaben 1937, för II.
arméfördelningen
194°,
militärområdesbefälhavare l
1942, överbefälhavare sed. /t 1944. (Se bild.)
J u n g e , J o h a n n e s , antagl. f. i I,ubeck
omkr. 1380, d. före 1446,
nordtysk bildsnidare. Utvecklade den »sköna stilen», som fick märkliga uttryck i en extatisk Birgittabild, en S:ta Annagrupp o. ett triumfkrucifix
(se av. d. o.) i Vadstena
klosterkyrka (detalj av
krucifixet, se bild).
J u n g e r m a n n i a ' c e a e , levermossfamilj.
Flertalet
hithörande ha bladbärande
stammar: 2 rader större
blad på översidan o. 1
rad på undersidan. Växa på jord, sten, trädstammar. I vår flora talrika släkten o. arter.
J u n g f r a u , D i e [di jong'fra°], bergstopp i
Bernalpcrna, Schweiz. 4,166 m. En berg bana
för upp till 3,460 m.
Jungstedt
J u n g f r u . 1. Sjöv. Hålförsedd rund träklots,
som användes för ansättning av stående (stöttnings-)tackling. — 2. r>ets. som handdocka.
— 3. Äldre sv. rymdmått = V32 kanna = 81.7g
kbem.
J u n g f r u b ä r , frukterna av Rubus saxatilis.
J u n g f r u c i r k e l , j u n g f r u p a s s a r c , ritinstrument i form av en liten passare för uppritning av mycket små cirklar.
J u n g f r u f j ä r d e n , fjärd av Saltsjön, n.ö. om
Dalarö.
J u n g f r u f ö d e l s e , dets. som partenogenes.
J u n g f r u h i n n a , lat. h y'm e n, benämning på
det vanl. halvmånformiga slemhinneveck, som
utgår från slidans bakre vägg. Oskadad jungfruhinna är tecken på kvinnans jungfrulighet. Den
kan dock skadas äv. utan samlag. Jungfruhinnans storlek o. form kunna i hög grad växla.
J u n g f r u l i n , arter av växtsläktet Polygala.
J u n g f r u Maria, Jesu moder, Josefs trolovade
(Luk. 2: 4 ff.).
J u n g f r u Marie hand, art av örtsläktet Orchis.
J u n g f r u Marie s ä n g h a l m , art av örtsläktet
Galium,
J u n g f r u n . I. Klippö i n. delen av Kalmarsund, 87.5 m hög. Ön är märklig för sin ytbildning (klyftor, grottor o. jättegrytor) o. vegetation. J. kallades förr Blåkulla (el. med avsiktlig omskrivning Blå jungfrun) o. sysselsatte
livligt folktron. Genom donation av T. Kreuger
blev J. nationalpark 1926. — 2. Astr. (lat.
Virgo), stjärnbild vid himmelsekvatorn. Dess
ljusaste stjärna är Spica (Axet). —• Jungfrun
är ock det sjätte av diurkretsens tolv »tecken».
J u n g f r u n av Orleans [årlea"s'] (fr. L, a
P u c e l l e d ' O r l e a n s ) , binamn på Jeanne d'Arc.
J u n g f r u n i det g r ö n a , namn pä arter av
örtsläktet Nigella.
J u n g f r u p a s s a r e , dets. som jungfrucirkel.
Jungfrusländor,
Calopiery'gtdae,
familj
bland sländorna. 2 arter i Sverige. Kroppen
metallglänsande grön el. blå, vingarna lika
stora, blåa, bruna el. gulgröna. De i vatten
levande larverna ha i bakkroppens spets 3
bladlika utskott, s. k. trakégälar, med vilka
de simma o. andas.
J u n g f r u t a l (eng. tn a i d e n s p e e c h ) , det
första anförande en medl. håller i en riksdag el. dyl.
J u n g f r u ö a r n a , eng. V i r g i n I s l a n d s ,
ögrupp hörande till Små Antillerna i Västindien, bestående av 8 större o. ett hundratal
mindre öar, tills. 492 kvkm, 25,000 inv. (1040).
De flesta öarna, som före 1916 tillhörde Danmark, ägas nu av För. Stat., de övriga av England. Sockerodling.
J u n g g r a m m a t i k e r [jong-] (av ty.), benämning på anhängare av en under 1870—80-talen
omfattad språkvetenskaplig riktning, som hävdade en sträng lagbundenhet i språkföreteelsernas växlingar. Hit hörde Leskien, Brugmann,
Braune, Osthoff, II. Paul m. fl.
J u n g l e [dsjanggl], eng., dets. som djungel.
Jungman, ty., »ung mani, sjömanslärling.
J u n g m a n n , J o s e f (1773— l8 47)> tjeck,
språkforskare o. författare, utgav bl. a. en
för den tjeck, litteraturen grundläggande ordbok (5 dir, 1834—39).
J u n g n e r , E r n s t W a l d e m a r (1869—
1924), ingenjör, uppfinnare, mest bekant genom
uppfinnandet a v J u n g n e r a e k u m u l a t o r n, en elektr. ackumulator med elektroder
av j ä r n o. nickel o. med kalilut till elektrolyt.
1. J u n g s t e d t , A x e l (1859— J 933), målare,
prof. vid Konsthögskolan 1908. Bl. tidigare
arb.: / stenbrottet (1886, Nat.mus.). Porträtt.
2. Jungstedt,
Matilda
(1864—1923),
syster till A. J., gift Unden 1891—99, Reutersvärd från X905, operasångerska (mezzosopran),
1892—1906 o. 1908—10 vid Kungl. teatern.
3. J u n g s t e d t , K u r t , f. a l /s 1894, son tillM.J.,
Ord, s o m s a k n a s på J, torde s ö k a s på Y el. Dj.
Jung-Stilling
— 8 Dy —
tecknare o. dekoratör.
Har bl. a. utfört målningar för Svenska Amerika l^iniens fartyg
(1928, 1929, 1938, 1940).
Jung-Stilling,
J obann
Heinrich
(1740—1817), tysk författare, känd genom en
rad självbiografiska o. mystisk-spiritistiska
skrifter {Scener ur andevärlden, 1797).
J u ' n i (lat. Ju'nius), årets 6:e månad, möjl.
uppkallad efter gudinnan Juno. 30 dagar.
Svenskt namn s o m m a r m å n a d .
J u n i g r u n d l o v e n , Danmarks grundlag av 8/«
1849.
J u ' n i o r , lat., den yngre (komparativ till ju'venis, ung). — Student som varit recentior i
en nationsförening. — Idrottsman, som ej uppnått en viss ålder (vanl. 18 år) el. utmärkt sig i
tidigare tävling. Förk. jun., j:r el. fsor.
J u n i ' p e r u s , e n s l ä k t e t (fam. Pinaceae),
30 arter barrträd på n. halvklotet, flera med
buskformat växtsätt. Blad korsvis motsatta,
mer el. mindre fjällika, el. barrlika i tretaliga
kransar: hjärtblad 2. De 3 el. 4 fruktbladen
sammanväxa kring fröna, så att en bär- el. stenfruktsliknande bildning uppkommer. Ved med
brun kärna, välluktande genom sitt harts; hartsgångar saknas dock. /. commu'nis, vanlig en,
enda art hos oss. /. sabi'na, sävenbom, är giftig. /. virginia'na, iröd cederi (Nordamerika),
lämnar virke till cigarrlådor o. blyertspennor.
J u n i u p p r o r e t , arbetaruppror i Paris 23—26
juni 1848; kuvades av general Cavaignac.
J u n k e r , ty., egentl. »ung herre», fordom benämning på förnäm yngling. — I Preussen gavs
åt det konservativa godsägarpartiet på 1850-t.
öknamnet j u n k e r p a r t i e t , vilken benämning sedan inträngt äv. i andra länder,
J u n k e r s [jonn'-], H u g o (1859—1935), tysk
flygplanskonstruktör, en av de första som
byggde flygplan helt av metall. J u n k e r s
W e r k e i Dessau hade ett flertal filialer.
J u ' n o . Myt. I rom. myt. himlaljusets gudinna, Jupiters maka, äktenskapets o. moderskapets beskyddarinna. Motsvarar grekernas
H e r a. — Astr. Småplanet, upptäckt 1804, som
n:r 3 i raden av nu kända c:a 1,600 asteroider.
J u n o ' n i s k (till Juno), yppig, svällande; majestätisk (om kvinnor).
J u n o s u a n d o , kommun i Norrb. 1.; Pajala
, landsf.distr., Torneå doms. 1,871 inv. (1947)J u n s e l e , kommun i n. Ångermanland, Väster norrl. 1.; Ådalslidens landsf.distr., Ångermani.
v. doms. 3,833 inv. (1947)J u n ' t a (sp., »förening»), benämning på polit.
sammanslutningar i Spanien o. Portugal; stundom äv. i andra länder brukad beteckning
för trängre, fast sammanslutna kretsar, t. ex.
Juntan i Uppsala, en radikal polit.-litterär
förening under 1790-t., samlad kring B. Höijer
o. G. A. Silfverstolpe.
J u ' o n , P a u l (1872—1940), rysk tonsättare,
verksam i Berlin 1906—34. Instrumentalmusik
i Brahms anda.
J u ' p i t e r . Myt. I rom. myt. den högste
guden, himlens, ljusets, åskans o. regnets herre,
motsv. grekernas Zevs. På Capitolium i Rom
hade J. sin förnämsta helgedom, där han dyrkades såsom J. O p't i m u s M a x'i m u s (den
bäste o. störste), rom. statens beskyddare. —
Astr. Den femte o. största av de stora planeterna, näst Venus den mest lysande. Avståndet
från solen är c:a 778 mill. km, över 5 ggr jordens,
omloppstiden 11.86 år, rotationstiden 9 tim.
50 min. Volymen är 1,400 ggr jordens, tätheten
l
U av jordens. Den omges av zi månar, av vilka
fyra (lo, Europa, Ganymedes o. Callisto) synas
i en teaterkikare.
de Jussieu
rikt bergland i s.ö. Livlig industri. Berömd osttillv. (gruyére). Huvudstad: Lons-le-Saunier.
J u r a el. j u r a s y s t e m e t , det mellersta
av de mesozoiska systemen, liar sitt namn efter
Jurabergen; uppbygges huvudsakl. av kalkstenar, sandstenar o. skifferlera med stenkol.
Bland fossilen i jura märkas jätteödlor, tandförsedda fåglar, ginkgoväxter, barrträd o. ormbunksartade växter. Skånes stenkolsförande
formation tillhör den yngsta avdelningen av
triasformationen, r ä t , o. den äldsta av jura,
1 i a s, vilka med ett gemensamt namn kallas
r ä t • 1 i a s.
J u r a b e r g e n , bergskedjesystem 1 Centraleuropa, sträcker sig från Rhöne 9. om Genévesjön till övre Main. Delas i tre delar: 1)
F r a n s k - s c h w e i z i s k a J., bestående a v
flera kedjor med ganska höga toppar (Créte-dela-Neige 1,723 m), 2) S c h w a b i s k a J.,
vattendelaren mellan Donau o. Neckar, o. 3)
F r a n k i s k a J.
D e två sistnämnda äro
platåartade o. kallas tills. T y s k a J.
J u r a ' r e in verba m a g i s f r i , lat., »svärja på
lärarens ord», blint tro på en äldre el. överordnad (Horatius).
J u r i d i ' k (av lat. jus, rätt), rättsvetenskap. —
J u r i d i s k , rättsvetenskaplig; rättslig.
J u r i ' d i s k person, sammanslutning el. stiftelse, som kan förvärva rättigheter, ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol o. andra myndigheter söka, kära o. svara. Ex. kommuner,
bolag, föreningar. Motsats: f y s i s k p e r s o n
(enskild människa).
J u r i s d i k t i o n (av lat. jurisdic'tio, lagskipuing), befogenhet att utöva rättskipning.
J u ' r i s doktor, förk. jur. dr, titel för den
som förvärvat högsta lärdomsgraden i juridisk
fakultet. De lägre lärdomsgraderna äro j u r i s
l i c e n t i a t resp. k a n d i d a t . Tidigare voro
titlarna j u r i s u t r i u s'q u e doktor, licentiat,
kandidat.
J u r i s k o n s u l t ' (lat., av jus, rätt, o. consuVtus, kunnig), rättslärd,
J u r i s p r u d e n s ' (lat. iurispruden'tia), rättsvetenskap.
J u r i s t ' , person, som avlagt juridisk examen.
— J u r i 8 t e r i', överdriven formalism vid
lagtillämpning.
J u r ' t a , turk., tältliknande koja, överspänd
med filt el. täckt med lera o. jordtorvor. Användes av flera asiatiska nomadfolk.
J u r y [sv. utt. jurr'y] (eng., av lat. jura're,
svärja), nämnd av edsvurna personer, vilken
jämte en el. flera rättsbildadc domare ingår i
e n j u r y d o m s t o l . Juryn har vanl. att avgöra, om den anklagade i ett brottmål är skyldig
el. ej. — Äv. beteckning på nämnd, som avgör
en tävlan e. dyl.
J u s , lat., mänsklig r ä t t i motsats till f a s ,
gudomlig rätt. — J u s b e 1 l'i, folkrättsliga
bestämmelser om krigföring. — J u s c a n o'n ic u m, kanonisk rätt. — J u s c i v i'l e, (vanligen) den för romerska medborgare gällande
rätten; äv. en stats inre rätt i allm. — J u s
e c c 1 e s i a s't i c u m, kyrkorätt. — J u s
g e n't i u m, den hos alla folk gällande rätten;
folkrätten. — J u s m i l i t a ' r e , krigslagfarenhet. — J u s n a t u r a'l e el. n a t u'r a e, naturrätt. — J u s p a t r o n a't u s , patronatsrätt.
— J u s p r i m a e n o C t i s , »rätt till första
natten», hövdingens (hos primitiva folk) el.
godsherrens (under medeltiden) rättighet att i
brudgummens ställe tillbringa bröllopsnatten
hos bruden. — J u s p r i v a't u m, privaträtt.
— J u s t a l i o ' n i s , vedergällningsrätt. —
J u s v i ' t a e ac n e'c i s, den rom. husfaJ u ' r a , lat. (plur. av jus), rätterna; juridik.
derns rätt tö ver liv o. död».
J u r a [sjyra'], departement i ö. Frankrike
de Jussieu [d° sjys-jö'], B e r n a r d (Z699—
(Franche-Comté). 5,055 kvkm. 216,000 inv. Z777), fransk botanist. Uppställde ett natur(1946). Bördigt slättland i v. och n.v., mineral- ligt system för växtriket, sedermera fullkomnat
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj
Just.
— 808 —
nv brorsonen Ä n t o i n e I, a u r e n t de J.
(1748—1836).
J u s t . , förkortning av ordet justerat, i protokoll.
j u s t e [ijyst] (fr., av lat. jus'tus, lagenlig),
riktig, i sin ordning; oklanderlig, grannlaga.
Juste-milieu [sjyst-miljö'], fr., »den rätta
medelvägen», beteckning för franske konungen
Ludvig Filips medlande politik.
J u s t e ' r a [sjys-] (av lat. jus'tus, lagenlig,
riktig), rätta, göra riktig. — J u s t e'r a d
säges en idrottsman vara, då han genom
kroppsskada tvingas a t t utgå ur tävling. —
J u s t e'r a r e, av staten förordnad person för
justering av mått o. vikt m. m.
J u s t i n i a ' n u s I (482—565), öström, kejsare
527, sökte återupprätta det gamla rom. riket.
Hans fältherrar Belisarius o. Narses erövrade
vandalriket i Afrika (534) o. östgotariket i
Italien (553). J:s strävan efter inre enhet i
styrelsen tog sig uttryck i utarbetandet av
lagsamlingen Corpus juris civilis o. i hedendomens undertryckande. Konstantinopel förskönades, bl. a. med Sofiakyrkan. J:s snillrika men
härsklystna gemål T e o d o r a (urspr. danserska) hade stort inflytande även i polit. frågor.
J u s t i n u s , M a r c u s J u n i a n u s (100-t.
e.Kr.), rom. historieskrivare, skrev ett utdrag
ur Trogus Pompejus' verk Historiae Philippicae.
J u s t i ' n u s M a r t y r e n (omkr. 100—omkr. 165),
apologet av grek. härkomst, övergick omkr. 130
från den platouska filosofien till kristendomen,
vilken han försvarade i flera skrifter. Led
martyrdöden i Rom.
J u s t i s [justi's el. sjysti's] (av fr.), domarmakt, rättskipning.
J u s t i ' t i a . 1. I rom. myt. rättvisans gudinna.
— 2. Veckotidning, grundad 1893 (sed. 1922
bilaga till Svensk Handelstidning), vari för kreditgivare viktiga uppgifter intagas (växeldomar,
utmätningar m. m.).
J u s t i ' t i e b o r g m ä s t a r e , till 1935 titel för den
ene av borgmästarna i Göteborg. Den andre,
som icke hade säte i rådhusrätten, kallades handels- o. politiborgmästare. Numera endast en
borgmästare som i andra städer.
Justitiedepartementet,
statsdepartement,
som handlägger ärenden rörande domstolarna,
fångvård, straffregister, fastighetsregister, medborgarrätt, utlämning av förbrytare, rättsstatistik m. m. samt flertalet lagstiftningsärenden.
— Departementschefen kallas i dagl. tal j u s titieminister.
Justitiekanslern ( K o n u n g e n s j u s t i t i e k a n s l e r ) , förk. /. K., K. M.ts ombudsman för tillsyn över lagars o. författningars
efterlevnad av ämbetsmännen. Ämbetet inrättades genom 1634 års R. F.; nuv. titeln från
1719. Jfr Justitieombudsmannen.
J u s t i t i e m i n i s t e r , se Justitiedepartementet.
Justitiemord, avrättning av oskyldig person;
i vidare mening bestraffning av oskyldig.
Justitieombudsmannen
(Riksdagens
j u s t i t i e o m b u d s m a n), förk. / . O., riksdagens ombudsman för tillsyn över lagars o.
författningars efterlevnad av ämbetsmännen
inom den civila förvaltningen. Ämbetet inrättades 1809. Genom grundlagsändr. 1940
blev ämbetet tillgängligt av. för kvinnor. Jfr
Militieombudsmannen.
Justitierevisio'nen, dets. som Nedre justitierevisionen.
Justitierevisionsexpeditio'nen, den avdelning av Nedre justitierevisionen (bestående av
protokollssekreterare m. fl. tjänstemän), som
ombesörjer mottagandet o. expedierandet av
de mål, som dragas under Högsta domstolens
prövning, ävensom protokollsföringen i Högsta
domstolen.
Justi lierad, titel på led. av Högsta domstolen.
J u s t i t i e s t a t e n , sammanfattningen av de
Juxtaposition
ämbets- o. tjänstemän, som äro anställda för
rättskipningens utövande.
J u s t i t i e s t a t s m i n i s t e r , 1809—76 den jämte
statsministern för utrikes ärendena främste ledamoten av statsrådet, till 1840 äv. led. av
Högsta domstolen, därefter chef för Justitiedepartementet. Ämbetet uppdelades 1876 i två:
statsminister o. justitieminister.
J u s ' t o tem'pore, lat., i rätta ögonblicket.
Jusu'pov,
Feliks
Felikssovitj,
greve S u m a r o k o v - E l s t o n , f. 1887,
rysk furste, g. m. kejsar Nikolaus II:s systerdotter, furstinnan Irina Alexandrovna. Deltog
1916 av polit. motiv i mordet på Rasputin.
J u ' t a r (da. j y d e r), inv. på Jylland (Jutland); äldre sv. benämning på danskar i allm.
J u t a s el. J u u t a s [jo'-], by s. om Nykarleby,
v. Finland, Vasa 1. Svenskarna
under v. Döbeln besegrade vid J. ryssarna 13 /, 1808.
J u t e , ett viktigt vävnadsmaterial. Frhålles
ur fibrerna av ett par Corchorus-arter.
J u t l a n d , äldre sv. benämning på Jylland.
J u t t a , d. 1284, dansk prinsessa, dotter till
Erik Plogpenning, beskylld för brottsligt förhållande till sin svåger, konung Valdemar
Birgersson av Sverige.
J u v a ' r a [jo-], F i l i p p o (1676—1736), ital.
arkitekt o. kopparstickare, huvudsakl. verksam
i Turin, där han utförde palats o. kyrkor i en
måttfull, av fransk klassicism påverkad stil.
Huvudverk:
Klosteranläggningen
La
Superga
med monumental centralkyrka, 1717—31, vid
Turin (se bild) o. slottet Stupinigi. Slottet i
Madrid färdigbyggdes av hans lärjunge G. B.
Sachetti.
J u v e ' I (av fornfr. jouel, fr. joyau, smycke,
av lat. jo'cus, lek), slipad ädelsten.
J u v e l e ' r a r k o n s t , närmast en gren av guldsmedskonsten, omfattar bearbetandet av ädla
stenar o. pärlor, särsk. slipning o. infattning.
Juve'lornamenti'k, ett sär- .
skilt under renässansen, bl. a.
i byggnadskonsten, vanligt motiv, som härleder sig från Indien. Det återger pärlor o.
stenar med el. utan infattningar. Ex., se bild.
Juvenalerna
(av
lat.
juvena'lis,
ungdomlig), vittert o. musikaliskt studentsällskap i Uppsala på 1830- o. 1840-t., mest bekant genom G. Wennerbergs för sällskapet
komponerade »Gluntar».
Återupplivat som
studentorden.
J u v e n a ' l i s , D e c i m u s J u n i u s (omkr.
55—omkr. 135). rom. skald, skrev ett antal
kärva satirer över livet i Kom.
J u v e n i ' l (av lat.), ungdomlig.
J u v e n ' t a s , i rom. myt. ungdomens gudinna.
Ju'ver, däggdjurshonans mjölkkörtel.
J u x t a p o s i t i o ' n , (mera lös) ordförbindelse,
som står en sammansättning nära, t. ex. SverigeNorge.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jydske Lov
— 809 —
J y d s k e Lov, dansk lagbok, stadfäst 1241 av
Valdemar Sejr. Gällde i n. Jylland o. Fyn till
1683, i Sönderjylland till 1900.
Jii'lich. 1. Stad i delstaten Nordrhein-Westfalen, v. Tyskland (prov. Westfalen, Preussen),
vid Ruhr. n , o o o inv. — 2. 1356—1801 hertigdöme i v. Tyskland, på vänstra Rhenstranden,
var 1801—14 franskt o. ingick från 1814 i Rhcnprovinsen, Preussen.
J y l l a n d , i vidsträckt mening den danska
halvön, från Skagen till Eider ; omfattande
Nörrejylland o. Sönderjylland, varav s. delen
(Mellan- o. Sydslesvig)" tillhör Tyskland. I
trängre mening avses med J. endast den till
Danmark hörande delen av halvön.
Ju'terbogk, stad i n. Tyskland, delstaten
Brandenburg. Ornkr. 8,500 inv. — Vid J. besegrade2 3 Lennart Torstenson de kejserliga trupperna / u 1044. En del av slaget vid Denncwitz (*/( 1813) utkämpades vid J.
J y v ' ä s k y l ä , staa i Tavasiland, s. Finland,
Vasa 1., vid Päijänne. 12,000 inv. (1942). Kulturcentrum. Flygplats.
J a c k (av eng. jack), litet segel på j ä c km a s t e n längst akterut på vissa fartyg.
J ä d e r , kommun i n. Södermanland, Södermanlands 1. (past.adr. Eskilstuna): Österrekarne landsf.distr., Livgedingets doms. 980
inv. (1947). — Medeltida kyrka, om- o. tillbyggd av Axel Oxenstierna pä 1640-t. i höll.
renässans efter Nic.
Tessin d. ä:s ritningar (se bild). I
kyrkan finnes ett av
J a n Borman utfört
altarskåp samt epitafier av Heinrich Wilhelm
över
Axel
Oxenstierna o. hans
familj.
Jädraås,järnbruk
med masugnar o. lancashireverk i n.v.
Gästrikland, Ockelbo
kommun. Äg. Kopparfors AB.
Jägare.
Krigsv.
Förr ett särskilt slag
av infanteri, utbildat för strid i spridd ordning, skiljer sig num.
endast till namnet från övrigt infanteri.
J ä g a r r ö r e l s e n i Finland under
Första
världskr. var en förberedelse till uppror mot Ryssland. Omkr. 2,000 yngre finländare utbildades i
en särskild jägarbataljon vid tyska östfronten
(Lochstädter Lager) o. deltogo i det Finska
inbördeskriget 1918 som befäl i vita armén.
1. Jseger [ja'-], H a n s (»854—1910), norsk
författare, utgav 1885 romanen Fra Kristianiabohémen, som på grund av sina ohöljda skildringar konfiskerades o. ådrog honom frihetsstraff.
2. Jseger, H e n r i k (1854—95), kusin till
H. J., norsk litteraturhistoriker. Förnämsta
arb.: Henrik Ibsen og hans värker (1892), Illustreret norsk literattirhistorie (2 bd, 1892—96,
fullb. av O. Anderssen 1897).
Jägerhorn, J o h a n A n d e r s
(i757—
1825), major, en av Anjalaförbundets ledare,
underhandlade å dess vägnar med Katarina I I .
Flydde 1788 till Ryssland.
J ä g e r i ' s t a t e n , före 1869 namn på skogsstaten.
Jä'gerndorf, tjeck. K r n o v, stad i s.
Tjeckoslovakien. 26,000 inv. (1939). Textilindustri.
Jägerskiöld, L e o n a r d ,
(1867—1945),
zoolog, professor, intendent för zoolog, avd.
av Göteb. mus. 1904—37. Utg. flera arb. över
rund- o. sugmaskar, Sveriges fåglar, olika slag
av fortplantning m. m. Utgav 1943 sina memoarer: Upplevt och uppnått.
Jämtlands län
J ä g e r s r o , kapplöpningsbana vid Hindby
station, Malmö. Vid J. löpes bl. a. svenskt
Derby o. Kriterium.
J ä g m ä s t a r e , tjänsteman vid skogsstaten,
som förvaltar visst område (revir). Jfr Civiljägmästare.
J ä l a , kommun i mell. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Grolanda); Vilske landsf.distr., Skarabygdens doms. 414 inv. (1947).
Jällby, kommun i mell. Västergötland, Alvsb.
1. (past.adr. Ljung); Gäscnc landsf.distr.,
Borås doms. no inv. (1947).
J ä l l u n t o f t a , kommun i v. Småland, Jönk; 1.;
Långaryds landsf.distr., Östbo o. Västbo doms.
294 inv. (1947)J ä m j ö , kommun i ö. Blekinge, Blek. 1. (past.adr. Jämjöslätt); Kristianopels landsf.distr.,
Östra o. Medelsta doms. 2,451 inv. (1947).
J ä m s h ö g , kommun i v. Blekinge, Blek. 1.
(past.adr. Jämshögsby); Jämshögs landsf.distr., Bräkne o. Listers doms. 3,621 inv. (1947).
J ä m s h ö g s f ö r s a m l i n g omfattar J:s
kommun o. Olofströms köping, vardera utgörande särskilt kyrkobokföringsdistr.
J ä m t h u n d , annat namn för gråhund.
J ä m t l a n d , landskap i Norrland,
vid gränsen till Norge. Tillhör Jämtl.
1. o. Härnösands stift. 37,668 kvkm,
varav 34,050 kvkm land, 126,672 inv.
(1946). Till största delen ett höglandsområde, de högsta fjällen i v.: Sylfjället (1,762 m), Snasahögarua (1,463 m),
Åreskutan (r,420 m), Oviksfjällen (1,372 m)
o. Anjeskutan (1,199 m). Ö. ut lägre. Bl. sjöar:
Storsjön, Kallsjön, Ånn, Strömsvattnet, bl.
älvar: Indalsälven, Ljusnan, Faxälven. Huvudnäringar: åkerbruk, boskapsskötsel, mejerihantering (ost), skogsbruk. Livlig turisttrafik. Stad:
Östersund. — J. tillhörde i äldsta tid Sverige
men kom på 1100-t. under Norge; återerövrades 1645. I kyrkligt avseende låg J., ehuru
norskt, till 1570 under Uppsala ärkestift.
J ä m t l a n d s flygflottilj ..(F 4 ) , jaktflottilj,
förlagd till Frösön utanför Östersund.
J ä m t l a n d s fältjägarregemente (I 5). Östersund, utvecklades ur J. f ä l t j ä g a r k å r , vilken härstammar från J . d r a g o n r e g e m e n t e , som uppsattes 1689.
J ä m t l a n d s län omfattar Jämtland o. Härjedalen samt Ytterhogdal o. Ängersjö kommuner
JÄMTLAND
S k a l a l:5mIH.
*
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
52—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 5. 7. 48.
Jämtlands norra domsaga
— 810 —
av Hälsingland. 51,712 kvkm, 142,784 inv.
(1947). Av lärcts landareal (47,670 kvkm) utgöra
åker o. annan odlad jord 814 kvkm (1.7 %) o.
skogsmark 25,948 kvkm (54.,( %). I.änet indelas
i 4 domsagor o. 5 tingslag under Hovrätten för
Nedre Norrland. I J. finnas 1 stad (Östersund),
5 municipalsamhällen, 2 köpingar o. 61 landskommuner. Landsbygden är delad i 4 fögderier.
J ä m t l a n d s n o r r a domsaga, Jämtl. 1., utgör
e t t tingslag med tingsställen i Strömsund o.
Östersund o. omfattar kommunerna Rödön,
Näskott, Aspås, Ås, Kyrkas, Lit, Häggenås,
Föliinge, Laxsjö, Hotagen, Hammerdal, Gåxsjö, Ström, Alanäs o. Frostviken. Domarens adr.:
Östersund. 34,925 inv. (1947).
J ä m t l a n d s v ä s t r a domsaga, Jämtl. 1., utgör
ett tingslag med tingsställe i Östersund o. omfattar kommunerna Åre, TJndersåker, Mörsil,
Kall, Offerdal, Alsen, Mattmar, Frösö, Sunne,
Norderö, Hallen, Marby, Oviken o. Myssjö.
Domarens adr.: Östersund. 31,723 inv. (1947)J ä m t l a n d s ö s t r a domsaga, Jämtl. 1., utgör
e t t tingslag med tingsställen i Östersund o.
Ragunda o. omfattar kommunerna Fors, Hällesjö, Håsjö, Ragunda, Borgvattnet, Stugun,
Bräcke, Nyhem, Sundsjö, Revsund, Bodsjö,
Hackas, Näs, Lockne, Marieby o. Brunflo. Domarens adr.: Östersund. 32,875 inv. (1947)J ä n d e l , R a g n a r (1895—1939), författare.
J. började som proletär arbetardiktare, men
hans personliga egenart kom till egentligt uttryck främst i hans av innerlig religiositet präglade centrallyrik med dess serena, franciskanska
ton o. fint nyanserade naturstämning. Till kärleken och hatet (1917), Kämpande tro (1928),
Stenarna blomma (1938) m. fl., de sjalvbiogr.romanerna Den tränga porten (1924) o. Barndomstid (1936). Postumt utg. 1944 Poesi och prosa.
Järavallen, en utmed Skånes s. och v. kust
löpande strandvall, utmärkande den största
sänkningen efter istiden (I_,itorina-'fapes-sänkningen). J. ligger längst i s. c:a 4 rn, v i ( i
Hälsingborg c:a 9 m ö. h. I J. (särsk. i Limhamn) ha boplatser frän yngre stenåldern anträffats.
J ä r b o . 1. Kommun i mell. Gästrikland,
Gävleb. 1.; Ovansjö landsf.distr., Gästrikl. v.
doms. 2,902 inv. (1947). — 2. Kommun i
mell. Dalsland, Älvsb. 1. (past.adr. Skällsäter);
Valbo landsf.distr., Nordals, Sundals o. Valbo
doms. 793 inv. (1947).
J ä r e d a , kommun i ö. Småland, Kalm. 1.
(past.adr. Järnforsen); Virserums landsf.distr.,
Aspelands o. Handbörds doms. 1,207 inv. (1947).
J ä r f ä l l a , kommun i s. Uppland, Sthlms 1.
(past.adr. Barkarby); Sollentuna landsf.distr.,
Sollentuna o. Färentuna doms. 4,915 inv. (1947).
J ä r l a , S a 11 s j ö - J., stationssamhälle vid
Sthlm—Saltsjöns järnväg, Nacka kommun,
5 km från Sthlm.
J ä r l å s a , kommun i mell. Uppland, Upps. 1.;
TJUeråkers landsf.distr., Upps. l:s södra doms.
990 inv. (1947).
J ä r n . kommun i o. Dalsland, Ålvsb. 1. (past.adr. Mellerud); Nordals landsf.distr., Nordals,
Sundals o. Valbo doms. 509 inv. (1947).
J ä r n (lat. ferr'um), en av våra vanligaste o.
viktigaste metaller, 2-, 3-, 4- o. 6-värt grundämne. Kem, tecken Fe, atomvikt 55.85 (4 stabila isotoper), atomn:r 26, spec. vikt 7.86,
smältp. c:a 1,530°, äger utpräglade magnetiska
egenskaper. Rent järn uppträder i olika kristallmodifikationer, näml. u-järn under 906°, y-järn
över denna temp. samt (%järn nära smältp. Järn
förekommer ibland gediget i meteorstenar,
m e t e o r j ä r n , men i förening med syre i e t t
flertal järnmalmer, varur det genom röstning o.
reduktion med kol framställes i mer el. mindre
kolhaltig form. Rent järn ( f e r r i't) har ingen
nämnvärd användning, men med olika kolhal-
Järnefelt
ter erhållas järnsorter med olika fysikaliska
egenskaper, användbara för olika ändamål.
Man särskiljer s m i d e s j ä r n (kolhalt mindre
än 0.5 %, smältp. omkr. 1,450°), s t å l (kolhalt 0.5—1,6 %, smältp. omkr. 1,400°), t a c k el, g j u t j ä r n (kolhalt 2.3—5.1 %, smältp.
omkr. i,ioo°). Järn med kolhalt av 1.6—2.3 %
har ej fått teknisk betydelse. Jfr Järntillverkning, Järnmalmer o. Stål. — F ö r e n i n g a r
av 2- o. 3-värt järn särskiljas ofta som ferroresp. ferriföreningar el. numera hellre med angivande av valensen. Av oxiderna är j ä r n (I I I) o x i d , Fe 2 0 3 , viktigast (jfr Magnctit).
Järnoxid förekommer som mineralet hematit
el. järnglans, bildas vid upphettning av järnsulfat o. användes som färg (engelskt rött o.
vanlig rödfärg, jfr Järnockra) samt som slip- o.
polermedel. — J ä r n ( I I I ) h y d r o x i d cl.
järnoxidhydrat, Fe(OH) 3 , ingår i limonit o. bildas som rost på järn i fuktig luft. — J ä r n ( I I ) s u 1 f a t el. järnvitriol, F e S 0 4 + 7 H ? 0 ,
utgör gröna kristaller; användes vid tillverkning
av bläck m. m. — J ä r n a 1 u n är ett dubbelsalt av ammonium- o. järn(III)sulfat. — J ä r n ( I I I ) k 1 o r i d, ett gult, lättlösligt salt, användes som betmedel vid färgning o. som blodstillande medel. — J ä r n ( I I ) s u l f i d , svaveljärn, FeS, framställes av järn o. svavel; ger
med syror svavelväte. S v a v e 1 k i s, FeS 2 , användes lör framställning av svavelsyra m. m.
— J ä r n k a r b i d el. c e m e n t i t , Fe 3 C, ingår i vissa stålsorter. — Jfr Berlinerblått, Blodlutsalt o. Karbonyl.
J ä r n a . 1. Kommun i s. Dalarna, Kopparb.
1. (past.adr. Dala Järna); Järna landsf.distr.,
Nås o. Malungs doms. 7,152 inv. (1947), därav
i Vansbro kyrkobokföringsdistrikt 3,057, vatav
i Vansbro municipalsamhälle 1,362. — 2. Municipalsamhälle i ö. Södermanland, Överjärna
kommun, Sthlms 1. 833 inv. (1947).
J ä r n b o å s , kommun i v. Västmanland, Örebro 1.; Nora landsf.distr., Nora doms. 1,064 inv.
(1947).
J ä r n b r u k , industriell anläggning för framställning o. förädling av järn.
J ä r n b ä r a l a n d , medeltida dansk o. norsk
benämning på mell. o. v. Dalarna.
J ä r n b ö r d , en av de medeltida s. k. gudsdomarna, varvid en för brott anklagad kunde
bevisa sin oskuld genom a t t bära glödande
järn ett visst antal steg.
i . J ä r n e f e l t , A r v i d (1861—1932), fini.
författare, påverkad av Tolstoj. Bl. arb. romanen Heräämiseni (1894; Mitt uppvaknande, s. å.)
o. skådespelet Titus (1910; uppf. i Sthlm 1911).
2 . J ä r n e f e l t , E e r o (1863—1937), broder
till Arvid J., finl. målare, prof. i Helsingfors
1912. Folklivsbilder {Pä hemväg, se bild) o.
porträtt. En av huvudrepresentanterna i Finland inom sin konstnärsgeneration.
3. J ä r n e f e l t , A r m a s , f. «/s 1869, broder
till Arvid J., tonsättare o. dirigent, kapellmästare vid Kungl. teatern i Sthlm 1905 o.
1907—32, i:e hovkapellmästare 1923. Vid
Finska operan i Helsingfors 1932—36; prof:s
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj
Järnek
— 8ll
namn 1940.
Har tonsatt orkesterstycken
o. sånger. G. m. operasångerskan L i v a J.,
f. E d s t r ö m , f. 1876.
J ä r n e k el. k r i s 11 o r n, I'lex aquifo'lium,
ett träd (stundom buskformat) med vintergröna, läderartade, glänsande, i kanten vanl. taggiga blad samt röd, ärtstor stenfrukt. Ved finporig, hård o. tung, vitaktig, grönskiftande, utan
mörk kärna. Hos oss till på 1830-t. vild i Bohuslän, nu utrotad. Odlas som prydnadsträd i
s. Sverige. Jfr Mahonia.
J ä r n f ö r l u s t e r , gemensam benämning på kysteresis- o. virvelströmsförluster i elmaskiner.
J ä r n g a r d e t , rumänsk polit. organisation med
nationalistiskt o. antisemitiskt program, bildad
1927 av C. Codreanu. Det stod även i opposition mot konung Carol o. madame Lupescu.
Sedan en av dess medl. 1933 nedskjutit konseljpresidenten Duca, som kort förut utfärdat förbud mot dess verksamhet, upplöstes J. Det fortsatte dock sin verksamhet. 1938 nedskötos
Codreanu o. några andra järngardesledare,
då de försökte fly ur fängelse. J. stod bakom
mordet på konseljpresidenten Calinescu 1939.
1940 blev dess verksamhet åter tillåten, o. efter
Carols abdikation sept. s. å. fick J. det dominerande inflytandet i den nya rumänska legionärstaten; dess ledare prof. Horia Sima blev
vice konseljpresident i kabinettet Antonescu.
1941 anställde extremisterna bland legionärerna
en revolt, särskilt i Bukarest. Den nedslogs med
tyskt stöd; Antonescu blev legionärrörelsens
ledare i st. f. Horia Sima, som flydde, o. rumänska staten övertog all J:s egendom.
J ä r n g l a n s , dets. som hematit.
Järnglimmer, ett slags hematit.
J ä r n g n e j s , en röd gnejs, som innehåller
spridda korn av magnetit; förekommer i s.v.
Sverige.
J ä r n k i s e l , av järnoxid rött el. av järnhydroxid brunt färgad kvarts, kristallinisk el. i
kristaller. Användes till prydnadsföremål.
J ä r n k i t t består av c:a 60 delar järnfilspån,
2 delar salmiak o. 1 del svavelblomma, som utröres till tjock gröt med t. ex. ättika. Användes
för tätning av järnfogar o. till att fästa järn vid
sten.
J ä r n k l o r i ' d b o m u l l , bomull, indränkt med
järnklorid (äggvitefällande), som användes för
a t t stilla näsblödning. Verkar äv. frätande o.
bör undvikas.
J ä r n k o n t o r e t , dets. som Jernkontoret.
J ä r n k o r s e t , en preuss. orden för
tapperhet o. förtjänster i krig, instiftad 3 aug. 1814 av Fredrik Vilhelm I I I .
Återupplivades under
Fransk-tyska kriget 1870—71 o.
under Första världskr. samt blev
1939 högsta militära utmärkelse (se
bild). 1940 instiftade Hitler en ny
högre klass: järnkorsets riddartecken med eklöv.
J ä r n k ä r n a , järnstycke i elmaskin o. elapparat, som möjliggör stor magnetisk flödestäthet.
Är ofta uppdelad i tunna lameller för a t t minska
virvclströmsförlusterna.
J ä r n m a l m e r , de i naturen förekommande
mineralblandningar, ur vilka järn kan tekniskt
tillgodogöras. Viktigast i Sverige äro s v a r t m a l m el. m a g n e t i s k j ä r n m a l m , som
vid repning ger svart streck o. liuvudsakl. består a v magnetit, o . b l o d s t e n s m a l m ,
som ger rött streck o. vars huvudbeståndsdel
utgöres av järnglans (jfr Hematit). Den i masugnen nödvändiga slaggbildningen beror på
gångartens sammansättning. Järnmalmer med
lättsmält gångart (hornblände, klorit m. m.)
kallas k v i c k s t e n a r el. engående malmer;
vid kvartsrik gångart ( t o r r s t e n a r ) tillsättes kalksten; malmer med basisk gångart
( b i a n d s t e n a r , vanl. kalkspatförande mal-
-
Järnsvampsmetoden
mer, s. k. kalkmalmer) blandas med torrstenar.
Vid våra största exportgruvor (Kiruna, Malmberget o. Grängesberg) äro malmerna till stor
del fosforrika (apatithaltiga), men vid ett flertal mellansvenska järnmalmsförekomster är
fosforhalten mycket liten (t. ex. Dannemora).
Våra svartmalmer o. blodstensmalmer, vilka
brytas ur det fasta berget, sammanfattas som
b e r g m a l m e r . Jämte dessa ha förr äv. de
i myrar o. sjöar löst liggande o. av oren limonit bestående, jämförelsevis fattiga m y r - o.
s j ö m a l m e r n a varit av betydelse för vår
järnhantering. Innan bergmalmcrna under medeltiden började brytas, var det endast ur myro. sjömalmer, som järn utvanns i Sverige. Utomlands äro äv. röd hematit samt järnspat- o.
limonitmalmcr av den allra största betydelse.
J ä r n m a s k e n (fr. Le Masque de ter), benämning på en ryktbar fransk statsfånge (död på
Bastiljen 1703?), som alltid bar en svart sammetsmask för ansiktet, i folktraditionen förvandlad till en mask av järn. Talrika hypoteser
ha framställts om hans identitet; de starkaste
skälen tala för a t t mannen varit en minister
från Mantua, E r c o l e A n t o n i o
Matti o 1 i, som 1679 fängslades för förräderi.
J ä r n m e d i c i ' n , sammanfattande benämning på
inom läkekonsten använda preparat, innehållande järn; användas vid blodbrist av olika slag.
Järnmotstånd,
järnvätemotstånd,
elmotstånd av järntråd, innesluten i en (glas)behållare med vätgas. Vid lämplig belastning
blir strömstyrkan nära konstant, då spänningen
ökas, emedan järnets resistivitct (spec. motstånd) stiger avsevärt med temperaturen. Vätgasen hindrar järnets oxidation o. leder bort
värme från tråden. Användes som förkopplingsmotstånd för a t t skydda t. ex. glödkatodcr mot
överbelastning.
J ä r n n ä t t e r , nätter, under vilka försommarens sista el. eftersommarens första froster pläga
inträffa.
J ä r n o o k r a , 1 allm. beteckning för jordartad
mer el. mindre oren limonit (järnhydroxid).
Användes som färg. T e r r a d i S i e n a ä r
e n gul, c y p r i s k u m b r a e n brun varietet.
J ä r n p o r t e n , pass mellan Orsova o. TurnuSeverin, där Donau bryter sig igenom bergen.
Kanaliserat.
J ä r n s i d o r n a (eng. Ironsides), benämning på
det rytteri, som Cromwell 1642 uppsatte.
J ä r n s k o g , kommun i v. Värmland, Värml. 1.
(past.adr.
Beted);
Järnskogs landsf.distr.,
Nordmarks doms. 2,477 inv. (1947).
Järnsparv,
Accent'or
(PruneWa)
modula'ris, en
sångare, övervägande rostbrun, med svarta fläckar o.
fjäderkanter, buken ljusare.
Europa; hos OS3 mest i
Lappland.
J ä r n s p a t el. s i d e t i't,
järnkarbonat, FeC0 3 , håller 48 % järn, bildar
sexhörniga kristaller, klyver sig i romboedrar,
liknande kalkspatens; har hårdheten = 4, spec.
v. = 3.8 o. gulgrå till brun färg. Järnspat vittrar
lätt till limonit. Uppblandad med lera kallas järnspat l e r j ä r n s t e n . B l a c k b a n d ä r a v
kol mörkfärgad järnspat, som förekommer vid
stenkolsfälten, utomlands bilda de olika formerna av järnspat mycket viktiga järnmalmer.
J ä r n s v a m p s m e t o d e n , värmebesparande metod a t t utvinna järn ur malm, varvid ej som i
masugn smältning erfordras. Hopsintrade stycken av pulvriserad malm reduceras vid c:a
i,ooo° med kol el. koloxid o. väte, så att porösa
järnstycken, j ä r n s v a m p , erhållas. Metoden
är gammal men har först under de senaste decennierna utexperimenterats för praktisk drift
i olika varianter. Användes t. v. endast för
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Järntillverkning
— 812 —
framställning av kvalitetsjärn. Jfr Järntillverkning o. Masugn.
J ä r n t ill verkning. Enär järnmalmen aldrig
enbart utgöres av järnoxider utan är mer el.
mindre uppblandad med främmande bergarter,
»gångarter», o. ofta äv. med svavel- o. fosforhaltiga ämnen, måste dessa frånskiljas. Närvaron av svavel gör järnet »rödbräckt» (det
springer lätt sönder vid upphettning); fosfor
åter gör järnet »kallbräckt». Gångarterna avlägsnas delvis på mekanisk väg. Svavlet frånskiljes lättast genom malmens röstning (upphettning under lufttillträde), varvid det förbrinner till svaveldioxid o. bortgår i gasform. Fosfor avlägsnas först under förädlingens gång.
Genom järnmalmens reduktion med kol i masugn (jfr Järnsvampsmetoden) erhålles tackjärn,
vilket sedan utgör råämne för framställning av
övriga kolfattigare järnsorter. Härvid minskar
man tackjärnets kolhalt genom färskning (kolet
oxideras el. förbrännes). Jfr Masugn, Aducering,
Bessemerprocessen, Martinprocessen, Thomasproecssen o. Stål.
J ä r n t r ä , gemensam beteckning för mycket
hårda o. tunga, värdefulla träsorter, som erhållas från flera tropiska trädslag, ex. Casuari'na equisetifo'lia (fam. Casuarinaceae) från
Australien, Me'sua ferr'ea (fam. Guttiferae) från
Ostindien, Ixo'ra ferr'ea (fam. Rubiaceae) från
Västindien o. många andra.
J ä r n v e r k , dets. som järnbruk.
J ä r n v i t r i o ' l , dets. som järnsulfat. Jfr J ä r n .
J ä r n v å g , upplagsplats för statlig uppvägning av exporttillåtet järngods. Upphörde
genom kungl. kungörelse 1877 men bibehölls
en tid kommunalt (i Göteborg ända till 1890).
J ä r n v ä g består av ett fast underlag, b a n v a l l e n , vanl. byggd med sluttande sidor
(jfr Bank), på vars vågräta krön är utlagd
en rad tvärgående trästockar (s y 11 a r), uppbärande de bägge järnvägsskenorna ( r ä l s ) ,
på vilka de med flänshjul försedda järnvägsvagnarna o. dyl. rulla fram. Alltefter avståndet
mellan skenorna, spårvidden, indelas järnvägarna i n o r m a l s p å r i g a (i,435 mm),
s m a l s p å r i g a (600—1,200 mm) o . b r e d s p å r i g a (1,524—1,667 nim). — Den första
järnvägen med lokomotivdrivna tåg öppnades
1825 mellan Stockton o. Darlington, England;
Sveriges första (Örebro—Ervalla—Nora) 1856.
J ä r n v ä g s a k t i e b o l a g , aktiebolag med ändamål att bygga el. driva järnväg. Bolagsordningen skall godkännas av K. M:t, o. endast i
riket bosatta sv. medborgare få vara led. el.
suppleant i styrelsen
el. teckna bolagets firma.
Best. i lag av 22 / 8 1911, ändr. genom lag av *0/7
1947J ä r n v ä g s s t a t e n , den till Statens järnvägar
knutna personalen.
J ä r n v ä g s s t a t i o ' n , dets. som bangård. Stundom avser ordet blott själva stationshuset med
väutsalar. restauration o. dyl.
Järnvägsstyrelsen,
centralt
ämbetsverk,
som utövar högsta ledningen över Statens järnvägar. Chef är en generaldirektör o. inom styrelsen finnas 14 byråer under resp. en överdirektör (tillika chefens ställföreträdare), en verkstadsdirektör, en förrådsdirektör, 3 överingenjörer o. 8 byråchefer. I vissa viktigare mål deltaga 2 av K. M:t förordnade j ä r n v ä g s f u l l m ä k t i g e . Dessutom finnes e t t rådgivande organ, j ä r n v ä g s r å d e t , med 25 led.
Instr. av ^/a 1928 med sen. ändr.
J ä r n v ä g s t r a f i k s t a d g a n , kungl. stadga av
12
/« 1925. innehållande bl. a. ordningsföreskrifter betr. järnvägstrafik o. best. om ansvar för
skada, som drabbar passagerare el. gods.
J ä r n v ä t e m o t s t å n d , dets. som järnmotstånd.
J ä r n å l d e r n , beteckning för den förhistoriska
period, som följer efter bronsåldern o. som
Järstad
kännetecknas av järnets användning till vapen
o. redskap, delvis äv. av nya gravskick, bebyggelse- o. fyndtyper.
Järnåldern inträder vid
olika tidpunkt i olika kulturområden. Tidigast
uppträder järnet som bruksmetall i Mindre
Asien o. Främre Orienten (1200-t. f.Kr.).
Enl. traditionen voro kalyberna i n.ö. Mindre
Asien järnhanteringens uppfinnare. I det grek.
o. italiska området kommer järnet i allni. bruk
först i den fullt utbildade s. k. g e o m e t r i s k a
p e r i o d e n resp. v i l l a n o v a t i d c n (700-t.
f.Kr.). I Italien uppstod en viktig inhemsk
järnhantering i Etrurien, främst Elba o. Populonia. I Centraleuropa är det tidigaste o. viktigaste centrum för järnhanteringen H a l l st a 11 i österrik. Alperna, vilket givit namn
å t H a l l s t a t t k u l t u r e n , som spred sig
över större delen av Europa. Den avlöses
omkr. 500 f.Kr. av en främst av kelter uppburen järnålderskultur, benämnd L a - T é n c k u l t u r e n . I de nordiska länderna kom
järnet icke i allm. bruk förrän omkr. 300 f.Kr.
Från omkr. Kristi födelse till 400 e.Kr. råder i
Norden den s . k . r o m e r s k a j ä r n å l d e r n ,
kännetecknad av livligt handelsutbyte med
Italien o. de romaniserade provinserna, främst
Rhenländerna. Perioden efter 400 benämnes
den y n g r e järnåldern, vilken inledes av f o 1 kv a n d r i n g s t i d e n (400—800) o . avslutas
med v i k i n g a t i d e n (800 —1050). Först
med kristendomens seger slutar i Skandinavien
den förhistoriska järnåldern.
J ä r p e , Tetras'tes bona'sia, halvstor hönsfågel.
I Sverige från Småland
upp till Torne lappmark,
särsk. 1 tät, fuktig ungskog med inblandning
av lövträd. Lever i engifte, parvis el. i familj.
Spräcklig i vitt, svart,
brunt o. grått, tuppen
med svart strupe.
Järpen,
municipalsamhälle i mell. Jämtland, Undersåkers kommun. 1,088 inv. (1947).
Järpströmmen, vattenfall i Indalsälven ovanför Storsjön. I J. har Sthlms elverk en kraftStation färdigbyggd 1944, levererar 80,000
kW,
fullt
utbyggd
blir
totaleffekten
120,000 kW.
Järpås,
kommun i n.v. Västergötland,
Skarab. 1.; I*äckö landsf.distr., Kinnefjärdings,
Kinne o. Kållands doms. 1,396 inv. (1947)1
därav i J ä r p å s m u n i cipalsamhälle
405
inv. (1947).
8
J ä r r e l , S t i g , f. / 2 1910,
scen- o. filmskådespelare,
har framträtt i lustspel o.
revy samt äv. i karaktärsroller (filmen Hets, komedien Av hjärtans lust m. fl.).
Gästspelat på Dramatiska
teatern sed. 1945. (Se bild.)
J ä r r e s t a d , kommun i s.ö.
Skåne, Kristianst. 1. (past.adr. Simrishamn); Järrcstads landsf.distr.,
Ingelstads o. Järrestads doms. 612 inv. (1947).
Järrestads h ä r a d . Kristianst. 1., omfattar
8 kommuner: Simris-Nöbbelöv, Järrestad, Östra
Tommarp, Gladsax, Östra Vemmerlöv, Stiby,
Vallby o. Bolshög. 8,790 inv. (1947). Ingelstads
o. Järrestads domsaga.
J ä r s n ä s , kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Nätarn); Huskvarna landsf.distr.,
Tveta, Vista o. Mo doms. 729 inv. (1947).
Järstad, kommun i v. Östergötland, Öster-
götl. 1. (past.adr. Skänninge); Boxholms landsf.distr., Aska, Dals och Bobergs doms. 288 inv.
(i947)-
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Järstorp
— 813 — Jönköp. o. Vulc. Tändsticksf. AB.
J ä r s t o r p , kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Bankeryd); Mo landsf.distr., Tveta,
Vista o. Mo doms. 539 inv. (1947).
J ä r t a , H a n s , hette urspr. H i e r t a men
avsade sig adelskapet 1800 (1774—1847), statsman, författare; statssekreterare 1809, landshövding i Falun 1812, riksarkivarie. J. utarbetade som sekreterare i konstitutionsutskottet
till en väsentlig del vår nuv. •.
statsförfattning (1809) o.
framstod sedermera under
striden mot liberalismen
som de konservativas främste målsman. Snillrik politisk tänkare utövade J.
särsk. stort inflytande på
Geijer under en tidigare
period. Valda skrifter (2 bd,
utg. 1882—83). (Se bild.)
J ä r t e , O t t o , f. ™/10
1881, ämbetsman o. publicist, byråchef i Socialstyrelsen 1919—32. Urspr.
socialdemokrat inträdde J. 1924 i högern o.
var högerled. av AK 1924—32. Sed. 1925 har
J. tillhört Sv. Dagbl. politiska o. ekon. ledning.
J ä r t e c k e n (av ovisst ursprung), företeelse
uppfattad som förebud.
J ä r v , Gu'lo gu'lo, ett grovt byggt, övervägande svartbrunt,
mycket kraftigt, till
mårddjuren hörande
rovdjur, med täml.
kort, yvig svans o.
små öron o. ögon.
Skandinaviens fjäll,
n. Ryssland, n. Asien
o. n. Amerika. Svårt
skadedjur på renhjordarna. Totallängd 1 m.
J ä r v a f ä l t e t , övningsfält för Sthlms garnison
vid Ulriksdal. 4,800 ha. Kapplöpningsbana.
J ä r v s ö , kommun i mell. Hälsingland, Gävleb.
1.; Järvsö landsf.distr., V. Hälsingl. doms.
7,213 inv. (1947).
J ä s l e r a , ett slags flytjord. Jfr Jordflytning.
J ä s n i n g , vissa organiska ämnens, särskilt
kolhydrats, sönderdelning genom av mikroorganismer bildade enzym. Sockerarter sönderdelas av jästsvampar i alkohol o. kolsyra samt
av mjölksyrebakterier till mjölksyra. Alkohol
kan undergå ättiksyrejäsning, dvs. oxidation
till ättiksyra. Jfr Förruttnelse o. Härskning.
Jäsningsdyspepsi', en tarmsjukdom, som
beror på dålig förmåga att smälta kolhydrat.
Viktigaste symtom äro täta, lösa, surt luktande,
luftskummiga avföringar o. väderspänningar.
Jästpulver, saltblandningar, avsedda att vid
bakning ersätta jäst. Vid upphettning sönderdelas de o. avge därvid flyktiga ämnen, som pösa
upp degen. Härtill användes bl. a. hjorthornssalt o. bikarbonat, det senare vanl. uppblandat
med vinsyra, surt kaliumfosfat el. dyl.
J ä s t s v a m p a r , ordningen Saccharomyce'tes av
Ascomycetes. Utgöras av fria celler, som livligt förökas genom knoppning (se
bild); bildning av celltrådar uteblir i regel. För jäsa genom enzymbildning sockerarter till alkohol o. kolsyra o. ha därför
fått viktig användning vid framställning av alkoholhaltiga drycker.
Den vid brödbakning använda
»jästen» utgöres av renade, hoppressade jästsvampar; genom kolsyreutveckling i degen göra
de denna porös. Jfr Pressjäst.
J ä t , kommun i s. Småland, Kronob. 1.; Kinnevalds landsf.distr., Mell. Värends doms. 608
inv. (1947)J ä t t a r , i myt. o. folktro övermänskligt stora
o. starka väsen, vanl. fiender till människorna.
J ä t t e g r y t a , skålformig urholkning av större
el. mindre mått i ytan av fast berghäll. Jättegrytor ha uppkommit dela under istiden, genom
att smältvatten störtat ned genom klyftor t
istäcket o. satt stenblock (s. k. l ö p a r e ) i
rörelse, varigenom håligheten utsvarvats (s. k.
i s ä l v s g r y t o r ) , dels på liknande sätt i vanliga vattenfall (ä 1 v g r y t o r), dels slutl. genom
block, som satts i rörelse av bränningarna på
klippstränder ( s t r a n d g r y t o r ) .
J ä t t e k a k t u s , art av växtsläktet Cereus.
J ä t t e n d a l , kommun i n.ö. Hälsingland,
Gävleb. 1.; Gnarps landsf.distr., N. Hälsingl.
doms. 1,368 inv. (1947).
J ä t t e p u m p a , art av örtsläktct Cucurbita.
J ä t t e s a l a m a ' n d r a r , Cryptobran'chus, släkte bland
stjärtgroddjuren. C. max'imus är det största av nu
levande groddjur (159 cm).
Lever i strömdrag i Kinas
o. Japans högländer. Ätes.
(Se bild.)
J ä t t e v ä x t , abnorm skelettillväxt, beroende huvudsakl. på rubbningar i den
inre sekretionen (hypofys,
sköld- o. könskörtel). Största uppmätta manliga jättar
ha haft en längd pä omkr. 2.90 m. Jfr Hypofys.
J ä v , anmärkning mot ett anspråks riktighet
el. mot en persons behörighet att uppträda i
viss egenskap (t. ex. som domare, åklagare el.
rättegångsombud; kap. 4, 7 0 . 12 rättegångsbalken). Vittncsjävcn äro avskaffade i nya rättegångsbalken. Person, mot vilken jäv gäller,
säges vara j ä v i g .
Jökel (isl. jökull), glaciär. Betecknar på Island
äv. de med snö o. is betäckta fjällen.
Jönköping, stad i n. Småland, vid s. ändan
av Vättern. Säte för Göta hovrätt o. landshövdingen i Jönk. 1. 41,376 inv. (1947), varav
i Sofia församling 25,820, i Kristina förs. 9,428
o. i Ljungaruins förs. 6,128. Kristinakyrkan o.
hovrättshuset i sandsten, från
i6oo-t:s mitt.
Gamla rådhuset
(nu Norra Smålands fornminnesförenings museum) o. gamla skolan (nu stadsbibliotek) uppfördes
av Erik Dahlbergh. Högre allm.
läroverk, kommunal flickskola,
lantbruksskola
(»Rösiöskolan»),
folkskoleseminarium. Länslasarett. Fångvårdsanstalt. Betyd, industri: tändsticks- o. klädesfabriker, mek. verkstäder, pappersbruk tu. m.
Förläggningsort för Smålands artillerircg. (A 6).
Flygplats. — Äldsta stadsprivilegier utfärdade
av Magnus Ladulås. Namnet skrives Junaköpung 1278. Senare leden är fornsv. köpung,
'handelsplats'. Betydelsen av förra leden ej säkert känd. Stadsvapen, se bild.
Jönköping-Kalmar regemente (I 12). Enl.
1925 års härordning sammanslogos Jönköpings
o. Kalmar regementen till ett regemente, förlagt till Eksjö (från 1/1 1928).
Jönköpings län omfattar n.v. Småland.
11,522 kvkm, 258,819 inv. (1947). Av länets
landareal (10,617 kvkm) utgöra åker o. äng
1,614 kvkm (15.2 %) o. skogsmark 6,212 kvkm
(58.5
%)•
L ä n e t indelas i 4
d o m s a g o r o.
4
tingslag under Göta hovrätt. I J. finnas 9
städer (av vilka 6 tillkommit efter 1910), 3
köpingar, 7 municipalsamhällcn o. 128 landskommuner. Landsbygden är delad i 7 fögderier. Residensstad: Jönköping; övr. städer:
Huskvarna, Gränna, Tranås, Nässjö, Eksjö,
Vetlanda, Värnamo o. Sävsjö.
Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB., Jönköping. Grundat 1903. Aktiekap. 7,054,000 kr. (1948). Äges av Svenska
Tändsticks AB. Fabriker i Jönköping.
Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj.
Jönköpings regemente
Kabel
— 814 —
Jönköpings regemente, ett av de regementen, i vilka Smålands storregemente 1623 delades. Nutn. sammanslaget med Kalmar regemente till Jönköping-Kalmar regemente.
J ö n s s o n , B e n g t (1849—1911)» botanist,
prof. i I,und 1902, univ.rektor 1909. Utgav viktiga arb. om växternas anatomi o. fysiologi.
Jönsson, A n d e r s , f. *o/12 1883, bildhuggare. Porträtt o. dekorativ skulptur (Barnbrunnen, brons, Malmö 1913, Elementens kamp,
fontän, brons, Göteb. 1930, Hj. Branting, Kronprins Gustaf Adolj, Gustaf V).
Jönsson, G a b r i e l , f. 18 / 7 1892, lyriker av
idyllisk typ o. med motiv från skånska landskap. Flaskpost (1920), Årsringar (1927), Mina
skepp (1936).
Jönåkers h ä r a d , Södermani. 1., omfattar
ix kommuner: Tuna, Lunda, Kila, Björkvik,
Hälla, Nykyrka, Stigtomta, Barbo, Bergshammar, Tunaberg o. (S:t) Nikolai. 18,314 inv.
(1947). Nyköpings domsaea.
Jörgen,' författarnamn för G. F. Lundström.
Jörgensen, A d o l f D i t l e v (1840—97),
dansk historiker, riksarkivarie 1889, reformerade Danmarks arkivväsen genom inrättande av
ett samlat riksarkiv samt landsarkiv. J:s hist.
författarskap äger en varm patriotisk klang.
Hans huvudarb. är framställn. av tiden 1814—52
i »Danmarks Riges Historie» (1897). J:s Historiske Afhandlinger utgåvos 1898—99 » 4 bd
o. på senaste tid har hans omfattande brevväxling publicerats.
Jörgensen, J o h a n n e s , f. 1866, dansk
författare, skildrar i Rejsebogen (1895) sin omvändelse från Brändes' radikalism till en katolskt färgad religiositet, som präglar J:s hela
senare alstring, bl. a. omfattande diktsamlingar (Bekendelse, 1895; Digte i Danmark, 1944).
reseskildringar (Det tabte Land, IQ ra), de till
flera språk översatta helgonbiografierna Frans
af Assist (1907), Katarina af Siena (1915) o.
Birgitta af Vadstena (2 del.,
1941 o. 1944; sv. övers.
1942 o. 1944) samt det självbiografiska verket Mit Livs
Legende (7 bd, 1916—28).
Jörgensen, T h o r v a l d
(1867—1946), dansk arkitekt, återuppförde Christiansborgs slott i Köpenhamn.
J ö r g e n s e n , E l l e n , f.
1877, dansk historiker, kännare av medeltidens nordiska källor.
J ö r l a n d a , kommun i s. Bohuslän, Göteb. 1.;
Stenungsunds landsf.distr., Inlands doms. 1,213
inv. (1947).
Jörn, kommun i mell. Västerbotten, Västerb.
1.; Jörns landsf.distr., Västerb. n. doms. 5,588
inv. (1947), därav i J ö r n s m u n i c i p a l s a m h ä l l e 1,057.
Jösse domsaga, Värmlands 1., ett tingslag
med tingsställe i Arvika. 35,505 inv. (1947).
Domarens adr.: Arvika.
Jösse Eriksson, d. 1436, Eriks av Pommern
fogde över Västmanland o. Bergslagen, av dansk
börd, framkallade genom sin hårdhet Engelbrekts bonderesning 1434, varvid J. fördrevs
o. slutl. mot given lejd avrättades.
Jössefors, träsliperi o. pappersbruk i v.
Värmland, Arvika kommun. Äg. Billeruds AB.
Jösse h ä r a d , Värml. 1., omfattar 9 kommuner: Kola, Eda, Bogen, Gunnarskog, Ny, Älgå,
Mangskog, Brunskog o. Boda. 20,778 inv.
(1947)- Jösse domsaga.
Jösse k o n t r a k t , Karlstads stift, Värml. 1.,
omfattar 13 församlingar. Kontraktsprostens
adr.: Arvika.
Jössing, efter den britt, uppbringningen av
tyska hjälpfartyget Altmark i Jössingfjord febr.
1940 av Nasjonal Samling präglad benämning
på med England sympatiserande norrman.
K
K k, antikva el. latinsk stil
A" k, kursiv.
K 1. Rom. siffertecken = 250; K = 250,000.
— 2. Kem. tecken för en atom kalium. — 3.
°K anger kelvingrader.
K a a g , höll. enmastat mindre fiskefartyg.
K a a l u n d [kå-], H a n s V i l h e l m (1818
—85), dansk skald, efterromantiker. Bl. diktsaml. Et Foraar (1858) o. En Eftervaar (1S77).
K a b a , arab., »tärning»; islams främsta
helgedom,
belägen
inom
moskén
elHarams
område i
Mecka. Består av en
fyrkantig
bygguad,
behängd med ett svart
sidentäcke (se bild);
inmurad i s.ö. hörnet
finnes den heliga svarta stenen. Varje muhammedan är skyldig att
företaga en vallfärd till Kaba.
$ t, fraktur el. tysk stil.
Ji \\, gotisk stil.
K a b a ' l (av hebr. kabbala), hemlig sammanslutning, sammansvärjning, ränker. Jfr Cabalen.
K a b a r d i ' n i s k a republiken, autonom sovjetrepublik i n. Kaukasien, genomfluten av fl.
Terek. 11,800 kvkm, 360,000 inv. (1939), kabardiner, balkarcr m, fl. Boskapsskötsel o. åkerbruk. Huvudstad: Naltjik.
K a b b ' a l a (hebr., »det mottagna»), urspr.
benämning på vissa gammaltestamentliga
skrifter o. traditioner. Under medeltiden namn
på en hemlig, mystisk lära, som ansågs giva
nyckeln till världsordningens mening. —
K a b b a 1 i s't i s k, hörande till kabbala; hemlighetsfull, mystisk.
Kabbeleka, art av örtsläktet Caltha.
Kabel. Elektrotekn. Elektrisk ledning, vanl.
av en el. flera inbördes isolerade koppartrådar,
e n- resp. f l e r l e d a r e k a b e l , avsedd a t t
nedläggas i marken, j o r d k a b e l , i gruvor,
g r u v k a b e 1, el. i sjöar o. vattendrag, s j öK a b a k o v s k ' , stad i förvaltningsomr. Sverd- k a b e l . Som isoleringsmaterial användes num.
lovsk, Ryssland, ö. om Ural. 65,000 inv. (1939). huvudsakl. oljedränkt papper. Kablar måste
I närh. järngruvor. Metallindustri.
för a t t tåla de ganska stora dragpåkänningarna
Ord, s o m s a k n a s på K, torde s ö k a s på C el. ( f ö r r y s k a o r d )
på H.