1. No category

Länsstyrelsen Gotlands län
Visborgsallén 4
621 85 Visby
2013 12 17
KONSERVERINGSRAPPORT
Stalekärlet med mynt och lock
Go, Rone, Fastighet Stale 1:41
Konserveringen av kärlet är utförd av Annmarie Christensson
Beskrivning
Kärl av kopparlegering. Höjd:13,2 cm-16,0cm. Bottendiameter:17,5 cm-18,0 cm.
Diameter överkant: 20,8 cm-23,0 cm. I kärlet finns det 33 stycken synliga
silvermynt. Det medföljde även ett kraftigt nedbrutet lock, troligen av bark. På
locket fanns det fyra stycken mynt.
Generellt tillstånd
När kärlet inkom till konserveringen låg kärlet kvar i sitt preparat och var
inpackad med intorkad hård jord. Det hade tömts ur på sitt innehåll av lösa
silvermynt och övriga föremål. Kärlet hade blivit röntgat, efter att mynten tömts
ur, på Riksantikvarieämbetet i Visby. Röntgenbilderna visar att det finns ett stort
antal genomgående sprickor som löper både horisontellt och vertikalt genom
kärlets väggar samt i botten. Se röntgenrapport Riksantikvarieämbetet Dnr 3.5.100937 2013.
Kabinettröntgen (EG&G Torrex 150D) och mobilt
röntgenrör (Eresco 42MF4).Röntgenplåten som
användes var fosforplåt (BaSrFBrI:Eu2+) med en
upplösning på 100μ för användning till digital
skanner (GE CRx Flex). Bilden skannades in och
manipulerades med hjälp av GE Rhythm Review.
Postadress
Acta KonserveringsCentrum AB
Riddargatan 13D
114 51 Stockholm
Besöksadress
Riddargatan 13
(Armémuseum, östra flygeln)
114 51 Stockholm
Telefon
073-213 80 40
073-360 74 73
E-post
[email protected]
[email protected]
Hemsida
www.actakonservering.se
Bankgiro
230-7155
Organisationsnummer
556744-7395
Företaget innehar F skattsedel
Sprickorna som löper både längsmed
och rakt ner igenom väggarna gör att
kärlet ej håller ihop utan
stabiliseringar. Ett flertal fragment av
kärlets väggar saknas. Kärlet är
mycket tunt och ömtåligt och metallen
är troligen helt genomkorroderad,
d.v.s. det finns ingen metallkärna
kvar. Deformationen av kärlets form
berodde dels på gamla ursprungliga
skador som påverkat formen, men
även på att leran, när den har torkat,
har krympt och påfrestat det spröda
porösa godset.
Före konservering
Insidans tillstånd
Ytan är täckt av ett tunt lager
lerblandad korrosion och under detta
skikt framkommer en omväxlande tät
mörkgrön, mörkbrun och ljusgrön yta.
Fläckvis, speciellt runt sprickor och på
utskjutande områden, t.ex. vid märken
efter hammarslagen, är korrosionen
ljusgrön och porös. Dock är godset
under denna relativt täta yta sprött
och ömtåligt. På kärlets insida finns
det spår i kopparkorrosionen av de
mynt som en gång legat inuti kärlet.
Ett flertal mynt sitter fastkorroderade
på ytan och har lämnats kvar efter att
kärlet har tömts. Efter frampreparering
av kärlet ser man även avtryck av
Kraftiga sprickbildningar horisontellt och vertikalt samt i
mynt i korrosionen på kärlets utsida.
botten av kärlet
Där har mynten som pressat mot ytan
från insidan, påverkat godset så att korrosionen har utvecklats på ett annat sätt
än på omgivande ytor och sålunda lämnar spår av det som finns på insidan.
Detaljbilder av skador och korrosion på insidan, före konservering
Tillstånd mynt
I kärlet sitter det ca trettio mynt fastkorroderade i botten och på insidan. De mynt
som sitter i kärlets botten förefaller vara i bättre skick än de som sitter på
väggarna. Mynten är täckta av en grön lerblandad korrosion. Präglingen är delvis
synlig på ett flertal mynt.
Åtgärder
Kärlets insida gjordes först klar innan utsidan bearbetades.
Insida
Kärlet frampreparerades manuellt
med mekaniska skonsamma
metoder, såsom skalpell, sond och
olika mjuka och halvhårda penslar.
Vid behov löstes den hårda leran
bitvis med avjoniserat vatten/etanol,
50%/50%blandning. Arbetet
utfördes hela tiden med hjälp av
mikroskop alternativt med lupp.
Efterhand som framprepareringen
framskred konsoliderades kärlets
sprickor och skador på väggarna
från insidan med akrylatharts
”Paraloid B72®” (sampolymer av
Mekanisk frampreparering av ytan. Dammsugare med
etylmetakrylat och metylakrylat),
specialmunstycke håller rent allteftersom arbetet fortskrider.
10%-ig lösning i etanol/aceton.
Konsolideringsmedlet påfördes med pensel eller pipett.
Eftersom kärlet är mycket sprött och riskerade att falla ihop, måste insidan
stabiliseras helt innan man kan påbörja att rengöra utsidan. De större sprickorna
fästes ihop med tunnvalsade mässingsbleck som formades in efter kärlets form.
De limmades fast med HMG Paraloid B72, som är lösligt i aceton/etanol. Över
partierna med sprickor och lösa flagor samt runt de områden som fästes ihop med
metallblecken, konsoliderades ytan med en tunn polyesterväv ”Remay”, som
limmades fast med Paraloid B72. Limning och konsolidering av sprickor utfördes
kontinuerligt under framprepareringen. Först när säkerhet rådde om att det var
tillräckligt stadigt avlägsnades mer jord och gips.
I den lerblandade korrosionen fanns det rester tunna rottrådar och avtryck från
mynt som legat och tryckt mot ytan. Mynten tvättades och bearbetades rena med
mjuk pensel och etanol/avjoniserat vatten. Hela kärlets insida borstades slutligen
över med liten roterande mjuk gethårstrissa på handstycke.
Mässingsbleck och polyesterväv håller ihop de stora
sprickorna och de fragmentariska områdena.
Samma område men sett från utsidan
Tillstånd
Utsida och undersida
När insidan var helt stabiliserad så att det inte förelåg risk att kärlet skulle
kollapsa, påbörjades arbetet med utsidan.
Utsidan var generellt i sämre skick än insidan. Ytan var inte lika tät i patinan, utan
mer porös och ömtålig. Korrosionen var även betydligt ojämnare i färg och
struktur, än insidans mer jämnare gröna korrosionsyta. Utsidan skiftade i färg
alltifrån brun, gul, ljusgrön, mörkgrön, mörkbrun till svarta korrosionsfläckar Vid
kärlets ovansida, runt kanten, var korrosionsskiktet partiellt mörkbrun/svart och
tjockt, ev. p.g.a. närheten till locket.
Jordstrukturen i preparatet bestod generellt av en tjock grå hård lera. Ett antal
områden i jorden bestod dock av klumpar av en ännu mycket hårdare
lera/kalklera som svårligen löste i vatten. All medföljande jord i preparatet
sållades och gicks igenom med magnet och vatten. Det hittades två små
järnfragment som var helt genomkorroderade i leran. De hade sinsemellan ingen
passning, men kommer troligen från samma föremålsdetalj, eftersom de låg i
anslutning till varandra. Troligen är det rester av en liten järnhank som varit fäst
av nitarna på kärlet. Resterna av järnbeslagen på kärlet är helt genomkorroderade
och mycket spröda. På ena sidan är de i något bättre skick medan de på den
andra består nästan helt av en hård järnkrusta.
Mycket hårda kalkartade lerklumpar som på flera
ställen låg runt kärlet.
Två stycken delar av järnfragment utan passning, men
som låg i anslutning till varandra. Troligen delar av ett
litet hankbeslag.
Kärlets utsida delvis
frampreparerat.
Botten före rengöring. Polyesterväv syns
igenom där godset saknas.
Åtgärder
Utsida, rengöring
Utsidan frampreparerades manuellt på samma sätt som insidan med mekaniska
skonsamma metoder, såsom skalpell, sond och olika mjuka och halvhårda
penslar. Vid behov löstes den hårda leran bitvis med avjoniserat vatten/etanol,
50%/50%blandning. Ytan borstades slutligen över med liten roterande mjuk
gethårstrissa på handstycke.
Arbetet utfördes hela tiden med hjälp av mikroskop alternativt med lupp. Den
avlägsnade jorden undersöktes med vattensållning och magnet.
Insida och utsida
När jorden var avlägsnad och ytan rengjord lackades både insida och utsida med
akrylatharts ”Paraloid B72®” (sampolymer av etylmetakrylat och metylakrylat),
5% lösning i etanol/aceton som påfördes med pensel.
Insidan efter rengöring, lackning och stabilisering
med metallbleck och polyesterväv.
De horisontella och vertikala sprickorna
samt områdena som saknade gods och
som tätats från insidan med ”Remay”,
fylldes sedan upp från utsidan med
microballons av glas, ”Deluxe”, som
blandades med akrylatharts ”Paraloid
B72” till lämplig tjocklek. Efter dessa
lagningar kan kärlet nu bära sin egen
tyngd.
Fem mynt lossnade under
framprepareringen. De rengjordes och
limmades sedan tillbaks på kärlet med
”HMG Paraloid B72”.
Följande områden har lagats upp med microballons ”Deluxe” av glas och
Paraloid B72:
Lagningarna retuscherades med akrylfärg på både insidans Remay
(polyestervävslappar) och på utsidans fyllningar av ”Paraloid B72” med
microballons
.
Följande områden är retuscherade på insidan:
Följande områden är retuscherade på utsidan
Horisontell och vertikal spricka med större tomrum
Horisontell spricka med större tomrum
Vertikal spricka
Vertikal spricka
Spricka i hörnet mellan kärlets vägg och botten
Spricka i hörnet mellan kärlets vägg och botten
Tillverkning, lagningar m.m.
Föremålet är tillverkat av en driven plåt av koppar eller kopparlegering. Plåten har
stomlötts ihop. Botten har laskats och lötts fast. För att kärlet ska bli stadigare
har ett bräm/ovankant laskats fast. Det syns tydliga spår av drivningen på
framförallt skålens insida. Ett drivningsvarv, ca 5 cm från botten, avviker något
från övriga hammarslag. Det är dock troligen ingen dekorationsrand eftersom den
nästan inte syns från utsidan. Hade det varit en dekor så hade den förmodligen
varit mer markerad från utsidan än den är
Hankar av järn har nitats fast med kopparnitar. En av nitningarna har en trolig
lagning i form av en kopparbricka på insidan. Ytterligare en lagning finns till
vänster om ett av järnbeslagen. Där har kanten brustit och man har nitat ihop den
igen med en liten nit.
Bilder efter konservering
Stomlödd horisontell fog
Spår från drivningen på insidan. Här syns även en driven rand som
är mer markerad än de övriga. Det är dock troligen ingen
mönsterbård. Utsidan av kärlet är relativt planerat och slätbearbetat.
Bild efter konservering.
Laskad ovankant runt hela kärlet.
Nitbricka till en av hänkelbeslagen.
Laskad bottenplåt
Rester av järnhank som nitats fast. De lösa
två små järnfragmenten hittades i anslutning
till denna hank.
T.v. syns den skadade kanten som lagats med
en nit.
Kärlet efter konservering
LOCK
Tillstånd
Locket är tillverkat av bark. Fyra mynt satt på lockets undersida.
Locket har efter utgrävning fått torka ut och inkom till konserveringen i helt
uttorkat tillstånd.
Torkningen medförde att det nedbrutna locket krympt, skiktat sig och spruckit
sönder. Det är nu mycket trasigt och fragmenterat. Det föreföll även ha
deformerats under torkning. Kantbitarna är fragmenterade i lägre grad än
mittpartiet. Delarna är extremt ömtåliga för hantering. Dessutom är locket täckt
av jord/lera på ovan och undersidan.
Åtgärder
Inga konserveringsåtgärder utfördes, enligt kundens önskemål, på locket utan
föremålet ska ses som ett rent forskningsmaterial. Locket ska ej ställas ut och det
fick ligga kvar i befintlig stödförpackning.
De fyra mynten konserverades, se beskrivning nedan.
För att ta reda på vilket material locket är gjort av utfördes en vedartsanalys.
Karin Lindahl utförde provtagningen och analysen av materialproverna utfördes av
forskningsingenjör vid Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och
Dendrokronologi, Lunds universitet.
Resultatet visar att locket sannolikt är tillverkat av albark (se bilaga 1).
De myntfragment som sitter på lockets undersida avlägsnades försiktigt under
mikroskop.
KONSERVERINGSRAPPORT AV MYNT PÅ LOCK
Konservering av mynten utförd av Sophie Nyström
1.
1.2
1.3
1.4
Fyndort: Stale, Rone sn, Gotland
Antal föremål: 4 silvermynt som satt på barklockets undersida.
Material: silver
Önskad åtgärd: konservering
2.
Korrosionsstatus
En svag antydan till prägling syntes på åt- och frånsidor på samtliga fyra mynt.
Ytorna täcktes av ett delvis småskrovligt grönt korrosionsskikt med inslag av lera
och små gruskorn. Tre av mynten (A, B och D) är böjda. Mynt (A) har också en
spricka på ytan.
A
Bilden ovan visar myntens placering under locket. Mynten lösgjordes med hjälp av
en pincett.
Mynt A före konservering.
Mynt B före konservering.
Mynt C före konservering.
Mynt D före konservering.
2.1 Konservering
Mynten fotograferades och undersöktes under mikroskop. Försiktig mekanisk
bearbetning under mikroskop i syfte att avlägsna överflödiga korrosionsprodukter
och förtydliga präglingen. Ytorna bearbetades med en mjuk pensel och
bambusticka i kombination med avjoniserat vatten och etanol. Efter avslutad
rengöring och torkning putsades mynten med en mjuk roterande gethårstrissa.
Mynt A efter konservering.
Mynt B efter konservering.
Mynt C efter konservering.
Mynt D efter konservering.
Bilaga 1
LUND UNIVERSITY
DEPARTMENT OF QUATERNARY GEOLOGY
KVARTÄRGEOLOGISKA AVDELNINGEN
HANS LINDERSON
15 dec 2013
Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, rapport nr 2013:58
Hans Linderson
ANALYS AV BARKLOCKET PÅ KOPPARKITTELN IFRÅN
STALESKATTEN, GOTLAND
Uppdragsgivare: Acta Konserveringscentrum AB att. Karin Lindahl, Riddargatan 13D, 114
51 Stockholm
Lokalitet: Stale socken, Gotland Objekt: Staleskatten, Gotland
Material: Jordfunnen bark, Analys: Total Antal prover: 2
Inledning
Att bestämma bark till art eller släkt är problematiskt eftersom särdragen på dessa taxonomiska
nivåer inte är entydiga för bestämning. Uppdraget att bestämma barken måste därför ses som en
bedömning. Min erfarenhet av bark sträcker sig tillbaka till 1975 när jag påbörjade min första
skogliga utbildning. Sedan 14 år har jag varit föreståndare på det vedanatomiska och
dendrokronologiska laboratoriet vid Lunds universitet.
Vidare har möjligheten för DNA-analys bedömts. Men material som har legat cirka 1000 år i
jord har mycket DNA från andra organismer vilket gör analysen kostsam och svår.
Uppdragsgivaren har därför valt att inte göra detta.
Provmaterial:
Analysen gjordes på små materialprover (lösa barkflagor, ca 10x15 mm) som avlägsnats från barklocket
hos Acta Konserveringscentrum AB. Proverna avlägsnades med pincett och provställena är utmärkta på
bilden nedan.
Barklock. Provställen utmärkta med pilar.
Identifiering
På makroskopisk nivå ter sig barken som al (klibbal).
Mikroskopisk analys
I preparatet finns yttre bark, korkkambium (innerbark) och spår av sekundärt floem (inre innerbark). Detta har jämförts med referenser på levande träd samt några subrecenta fynd dock bara
fem jordfunna trädslag, tall, gran, al, hassel och sälg.
Barken är analyserad i tre riktningar, tvärsnitt, radiärsnitt samt tangentialsnitt. Denna analys har
stärkt intrycket av att barken är av al. Lind med sin kraftiga innerbark, är ett trädslag man
skulle tänka sig kunna vara lämplig som lock, har inte funnits belägg för. Denna har
märgstrålar som syns tydligt i barken, vilken saknas i föreliggande preparat.
Min bedömning är således att barken är kommen från al (Alnus sp.).
______________________________________________________________
Hans Linderson, Laboratorieföreståndare, Lunds Universitet