B720. - Göteborgs universitet
UNIVERSITY OF GOTHENBURG Department of Earth Sciences Geovetarcentrum/Earth Science Centre Undersökning av magnetiska anomalier samt spricksystem i berggrunden kring södra Änggårdsbergen Lokalisering av spricksystem samt magnetiska anomalier med geofysiska metoder Vladimir Medan ISSN 1400-3821 Mailing address Geovetarcentrum S 405 30 Göteborg Address Geovetarcentrum Guldhedsgatan 5A B720 Bachelor of Science thesis Göteborg 2012 Telephone 031-786 19 56 Telefax 031-786 19 86 Geovetarcentrum Göteborg University S-405 30 Göteborg SWEDEN Abstract A geophysical survey has been made in the west part of Änggårdsbergen in Gothenburg. Granite with high content of magnetite has been located and it is probably a RA‐granite. The magnetic anomalies of this area have been analyzed and processed in this thesis. In this Bachelor of Science thesis there are several geophysical methods which are used such as magnetometry, electromagnetism and susceptibility to be able to describe the structure of the rocks. The profiles are oriented in east‐west direction over a rock formation which has been exposed to chemical and mechanical weathering. This weathering has affected the magnetic anomalies because of the oxidation of magnetite to hematite which makes the rock less magnetic. The gneiss in the area has extraordinarily amounts of magnetite which can be correlated to the SGU maps. The mafic rocks occur further more to the west in Änggårdsbergen area than the SGU maps show. The only magic rocks that are located in the profile are gabbro which has a low magnetism compared to the gneiss. Keywords: Änggårdsbergen, Geophysics, Magnetometry, Electromagnetism, Susceptibility i Sammanfattning Tidigare har geofysiska undersökningar utförts i Änggårdsbergens västra del i Göteborg där en granit med höga halter av magnetit har lokaliserats och tillhör troligtvis RA‐graniterna. Graniternas magnetiska anomalier kommer analyseras och bearbetas i detta arbete. I detta examensarbete som är på kandidatnivå används geofysiska metoder som magnetometri, elektromagnetism samt susceptibilitet för att kunna beskriva berggrundens strukturer. Profilerna går i öst‐västlig riktning över berg som har blivit utsatt för både kemisk och mekanisk vittring och denna vittring har påverkat dess magnetiska anomalier genom att magnetiten oxideras till hematit som är mindre magnetisk. Gnejsen i området har ovanligt höga mängder magnetit vilket kan jämföras med magnetiska anomalin på SGUs kartor. De mafiska bergarterna befinner sig mer västerut än vad SGUs kartor visade. I profilen hittades endast gabbron av de mafiska bergarterna dock hade den låg magnetism jämfört med gnejsen. Nyckelord: Änggårdsbergen, Geofysik, Magnetometri, Elektromagnetism, Susceptibilitet ii Innehållsförteckning Abstract ..................................................................................................................................................... Sammanfattning ....................................................................................................................................... ii 1 Inledning ............................................................................................................................................... 1 1.1 Bakgrund ....................................................................................................................................... 1 1.2 Projektbeskrivning ......................................................................................................................... 2 1.3 Områdebeskrivning ....................................................................................................................... 2 2 Metod ................................................................................................................................................... 3 2.1 Teori ............................................................................................................................................... 3 2.1. 1 VLF ............................................................................................................................................. 3 2.1.2 Susceptibilitet ............................................................................................................................. 4 2.1.3 Magnetometer ........................................................................................................................... 4 2.2 Metodik ......................................................................................................................................... 5 2.3 Mätningar ...................................................................................................................................... 5 2.4 Modellering ................................................................................................................................... 6 2.5 Felkällor och begränsningar .......................................................................................................... 6 3 Resultat ................................................................................................................................................. 7 3.1 Resultat VLF ................................................................................................................................... 7 3.2 Resultat Magnetometri ................................................................................................................. 9 3.3 Tolkning VLF................................................................................................................................. 11 3.3 Tolkning Magnetometri ............................................................................................................... 12 3.4 Tolkning Susceptibilitet ............................................................................................................... 12 4 Diskussion ........................................................................................................................................... 12 5 Slutsats ............................................................................................................................................... 14 6 Tackord ............................................................................................................................................... 15 7 Referenser .......................................................................................................................................... 16 Bilaga 1 ................................................................................................................................................. 17 iii 1Inledning 1.1Bakgrund Enligt kartor från SGU som är baserade på data från flygmätningar av jordens magnetfält samt kartering ska det finnas mafiska gångar som ligger i den västra delen av Änggårdsbergen som man kan se i Figur 1 och Figur 2. Data från mätningarna är taget från 60m flyghöjd. Magnetometrikartan visar magnetiska anomalier i områdets sydvästra del och kan kopplas samman med diabaser och andra mafiska bergarter som ska finnas i området (Hegardt, A., Cornell, D.H., Hellström, F.A., & Lundqvist, I. 2007). I den västra delen av Änggårdsbergen finns en magnetit rik granit som kallas för RA-graniten och har en ålder på 1 300 miljoner år. RA- graniterna har större koncentration av radium än andra graniterna i området som Askimsgraniterna. Mafiska bergarter förekommer intill graniterna, även lite gnejser förekommer i området. (SGU). I området ska även diabasgångar finnas som är nord-sydliga. Eftersom alla mafiska bergarter inte går upp i dagen kan man inte se dem med ögonen. I Geoexploration har Henkel och Guzman studerat hur oxidation samt vittring av bergarter påverkar den magnetiska anomalin. Figur 1: Berggrundskarta på området där det gröna representerar det mafiska stråket(bild hämtad från SGU). Figur 2: Magnetisk anomali karta över Änggårdsbergen (bild hämtad från SGU). 1 1.2Projektbeskrivning Syftet med projektet är att undersöka bergarterna med geofysiska instrument i västra Änggårdsbergen samt att lokalisera den mafiska gången och studera dess spricksystem samt spricksystemets position och riktning. All insamlad data från mätningarna bearbetas i modelleringsprogram som heter Modelvision samt Ramag för att finna sprickzoner samt platser där bergarten är magnetisk. Mätningarna utfördes med en protonmagnetometer GSM19 ett VLF instrument WADI samt susceptibilitetsmätare. 1.3Områdebeskrivning Änggårdsbergen ligger i Göteborg (Figur 3) befinner sig i Sydvästskandinaviska provinsen som består av två segment det östra segmentet och västra segmentet som skiljs av mylonitzonen. Sydvästskandinaviska provinsen gränsar i öst till Transskandinaviska magmatiska bältet och gränsen mellan dem är en zon som heter Protoginzonen som är en deformationszon. I provinsen finns en förkastningszon som kallas för Mylonitzonen där bergarterna är extremt deformerade. Mylonitzonen är en deformationszon där bergarterna är skjuvade och orsaken till denna deformation är den svekonorvegiska orogenesen cirka 0.9 miljarder år sedan. Bergarterna som dominerar den Västra segmentet är ådriga och gnejsiga bergarter som är granitoider, det förekommer även basiska intrusiv i form av diabas och gabbro. (Aspfors, H. 1999). Göteborg som tidigare nämnt befinner sig i det västra segmentet domineras också av ådriga gnejsiga bergarter. Göteborgs geologi består av bergarter som har bildats under två events, den Svekonorvegiska orogenesen (1150-970 Ma) samt den Hallandiska orogenesen (1460-1380Ma). Den dominerande berggrunden i Änggårdsbergen består främst av granitoider samt mafiska intrusivbergarter, bland annat bergarter som graniter, gnejs, diabas och gabbro. (Lindström, M., Lundqvist, J., & Lundqvist, Th. 1991.) Enligt egna erfarenheter efter att ha varit ute i fält är terrängen väldigt varierande i topografi där den har topografiska höjder samt dalar. Berget är väldigt uppsprucket och fyllt med vatten och vegetationen är tät vilket gör det svårt att göra mätningar på det mest uppspruckna berget. Figur 3: Bild på Västra Götaland (bild hämtad från Google). 2 2Metod 2.1Teori 2.1.1VLF VLF som står för Very Low Frequency är en metod där en sändare i form av antenn skickar ut vågor som gör att berg skapar ett sekundärt elektromagnetiskt fält vilket man sedan kan mäta med ett instrument som kallas för WADI. Mottagaren måste vara 90 grader mot sändaren och mottagaren känner av det elektromagnetiska fältet se Figur 4. VLF instrumentet Figur 5 är ett instrument som finner strukturer i berget som har bättre ledningsförmåga än omgivande berg. VLF instrumentet kan användas för att lokalisera sprickor i berg då vatten finns i sprickor och vatten leder ström bra. VLF instrumentet använder säg av ett elektromagnetiskt fält som bildas genom att radio sändare sänder ut signaler med låg frekvens (15-30khz). Figur 4: Elektromagnetiskt fält som skickas ut från en antenn. ( Bild hämtad från Tillämpad Geofysik II). När ett elektromagnetiskt fält passerar genom en bergart bildas ett sekundärt magnetfält, berget måste ha en låg resistivitet för att ett magnetfält ska kunna bildas. Dessa data kan sedan användas för att lokalisera kontakter mellan kroppar eller mäta spricksystem i bergarter. Om en profil görs över en dal som är uppsprucken där man ser vatten kan man bekräfta teorin att uppspruckna bergarter lagrar mer vatten.( Milsom J. 2003) Figur 5: Bild på en WADI ett VLF instrument som mäter ledningsförmågan i berget (bild hämtad från ABEM). 3 2.1.2Susceptibilitet Susceptibilitet hos en bergart beror på dess magnetit innehåll, bergarter som har låg susceptibilitet är oftast sedimentära bergarter samt sura vulkaniter medan bergarter som basalt, dolerite diabas, gabbro och serpentinite har höga susceptvärden. Figur 6 visar en bild på Susceptibilitetsmätaren. Vittring av bergarter leder till minskad susceptibilitet då en vittrad bergart har mycket vatten som gör att magnetiten oxiderar till hematit. På så sätt kan man mäta vittringen via susceptibilitet om susceptibiliteten minskar drastiskt i en profil kan det vara en sprickzon.( Mussett A., Khan A. 2000) Figur 6: Susceptibilitetsmätare som mäter den magnetiska susceptibiliteten hos ett berg (Bild hämtad från Google). 2.1.3Magnetometer Protonmagnetometer Figur 7 är ett instrument som mäter små skillnader i jordens magnetfält vilket gör att metoden kan användas för att finna magnetitrika bergarter. Magnetometern använder sig av en vätska med hydrokarbon som har en koppar tråd i sig. En polariserande ström går via vätskan som skapar ett magnetfält vilket gör att protonerna orienterar sig i samma riktning som jordens magnetfält, enheten som magnetometern använder sig av är Nano Tesla. (Milsom J. 2003) Figur 7: Magnetometer som kan mäta små skillnader i jordens magnetfält. 4 2.2Metodik Data från magnetometern togs varje 15 meter på 1 km långa profiler där målet var att gå tvärs över det mafiska stråket för att finna skillnaden mellan bergarter som har hög susceptibilitet samt höga värden i magnetometern jämfört med bergarter som har låga. När mätningar sker med magnetometern måste en baspunkt väljas ut för att den dagliga variationen ska räknas ut, GPS koordinater måste tas på varje punkt för att data ska kunna kopplas sedan till en plats på en karta. All data modelleras sedan i Modelvision och man kan ta reda på den mafiska bergartens geometri samt hur den ligger orienterad i marken. 2.3Mätningar Ute i fält användes en VLF från ABEM en Susceptibilitetsmätare samt en Magnetometer som heter GSM-19 Overhauser. För att utföra mätningarna behövdes endast instrumenten samt en bestämd profil som ska mätas. Med VLF metoden blev det en 500 meter lång profil Figur 8 där ett mätvärde togs varje 10 meter för att få så noggrann data som möjligt. På susceptibilitetsmätningarna samt magnetometrimätningarna var det en cirka 1300 meter lång profil med ett punktavstånd på cirka 10-15 meter. Susceptibilitet mättes inte på alla punkter utan bara på ett par ställen för att mäta skillnader i graniten och gabbron. Figur 8: Karta över Änggårdsbergen med Grön profil (Magnetometri) och Orange Profil (VLF). 5 2.4Modellering All insamlad data från VLF importerades in på dator och bearbetades i ett program som heter Ramag. Ramag är ett program som kan göra grafer samt figurer på hur högt det sekundära magnetfältet är på en profil. Analys av data kan göras för att ta reda på exempelvis vart ett område finns med mycket sprickor eller var en malm finns. Data som finns i VLF maskinen är filtrerad medan data som man får ut i Ramag är ofiltrerad. Flera tvärsnittsmodeller Figur 9 modellerades av rådata som visar hur sprickzonen ligger. Grafer med den ofiltrerade data plottades som visar tvärsnittsmodellerna från ett annat perspektiv. I grafen finns det två linjer en som visar verklig data och en linje som visar imaginära data. Stora skillnader mellan dessa två linjer betyder att det är stora strukturer i marken. Där grafen har sin 0 punkt är man över strukturen. Figur 9: Exempel på modell i Ramag där höga värden indikerar på att det är en struktur exempelvis ett spricksystem. Den insamlade data från magnetometern importerades till dator via en kabel och sedan lades in i Excel samt sparades enligt en viss modell till en LIN fil. Sedan öppnades filen i Encom Modelvision som är ett avancerat 3D modelleringsprogram som bearbetar magnetisk data. I Modelvision ritades magnetometri data ut mot profillängden samt topografin och zoner ritades in samt inversion metoden testades för att få flera perspektiv på hur strukturen kan se ut under marken. 2.5Felkällorochbegränsningar Det finns många faktorer som har bidragit till felkällor och begränsningar både ute i fält och under modelleringen av data. När VLF data mättes var punktavståndet och profillängden faktorer som begränsade eftersom om många punkter togs resulterade det till färre profiler medan om få punkter togs men många profiler resulterade det till sämre data. VLF instrumentet fungerade inte heller som det skulle eftersom den hade ett fel vilket kostade mycket tid. Ett problem som stöttes på med susceptibilitetsmätaren var att den gav olika värden på samma bergart fast på olika partier av bergarten vilket gjorde det svårt att veta vilka värden som var pålitliga. En granit kan ha en del som är magnetitrik medan en annan del av graniten är magnetitfattig. När profilerna ritades ut var remanensen okänd vilket skapar en begränsning för tolkningen. VLF antennerna var avstängda vissa dagar under veckan vilket begränsade möjligheterna att vara ute i fält och mäta. 6 3Resultat 3.1ResultatVLF Figur 10: Tvärsnittsektion av den Norra VLF profilen som visar elektromagnetiska data visar sekundära magnetfältets lutning 30 % är positiv medan ‐20 är negativ . Figur 11: Tvärsnittsektion av den Södra VLF profilen som visar elektromagnetiska data. 7 Figur 12: Visar en graf med elektromagnetisk rådata, som ger ett annat perspektiv på Figur 9. Figur 11: Visar en graf med elektromagnetisk rådata från annat perspektiv på Figur 10. 8 3.2ResultatMagnetometri Figur 14: Graf med resultat av magnetometridatan plottad mot topografin med programmet Excel. Figur 15: Modell av magnetometrimätningar modellerat i Modelvision. 9 Figur 16: Perspektiv på Modelvision av Magnetometrin. Tabell 1: Susceptvärden för bergarterna. 10 3.3TolkningVLF Figur 10 och 11 visar en tvärsnittsmodell av den ofiltrerade elektromagnetiska data där det finns topografiska dalar som är sprickzoner och de är lokaliserade där sekundära magnetfältet lutar 0 grader vilket representeras med gränsen mellan ljusblå färg och grön i tvärsnittsmodellen. Rosa färg +30 på tvärsnittsmodellen representerar där sekundära fältets lutning är positivt medan mörkblå färg på tvärsnittsmodellen representerar där sekundära fältet är negativt -20. Vid 1700m på figur 10 befinner man sig precis ovanför strukturen som skulle kunna vara ett spricksystem i berget. Figur 12 och 13 visar samma data som finns i tvärsnittsmodellerna fast ur ett annat perspektiv där man kan se strukturerna samt skillnaden mellan verklig data och imaginär data vilket ger en möjlighet till att ta reda på hur sprickzonens orientering är. På Figur 12 kan man se hur sprickzonen ligger orienterad eftersom först är data positiv för att sedan korsa 0 punkten vid 1700m för att sedan bli negativ. Detta ger information om hur sprickzonen är orienterad då när man korsar 0 punkten befinner man sig rakt ovanför sprick strukturen och på samma sätt kan man tolka Figur 13. Figur 17 visar hur en struktur kan ligga och generera ett sekundärt magnetfält. Figur 17: Tolkning av strukturen som ger data i Figur 11 där en struktur har ett sekundärt elektromagnetiskt fält. (Bild hämtad från Tillämpad Geofysik II) 11 3.3TolkningMagnetometri Figur 13 visar magnetfältets anomali i samma diagram som topografin där man kan se ett samband mellan magnetfältets anomali och topografin. När topografin är låg där det finns sprickdalar är även magnetfältets anomali låg troligtvis eftersom magnetiten har oxiderats till hematit som är mindre magnetisk. Figur 14 visar modellen av magnetiska anomalin på programmet Encom Modelvision. I grafen kan man se ett antal sprickzoner som är markerade med en pil. Anomalierna tolkades som magnetitrika partier i graniten som på ett antal ställen blivit oxiderade till hematit. En zon med en granit som är relativt magnetit rik är utritad med röd färg i mitten av profilen samt en diabasgång som finns i slutet av profilen som är väldigt ytnära och är rätt så tunn.Figur 15 visar en tolkning av hur zonen med den magnetitrika graniten samt diabasen ligger, detta är tolkat efter att vissa parametrar är uppfyllda i Encom Modelvision. Resultatet blev att de ligger i nordsydlig riktning där diabasen har en riktning på N15° denna teori bekräftas av ett annat kandidatarbete som är gjort av Andreas Wennerström (2012) där han tolkar att det finns en liknande diabasgång 1 km norrut detta är troligtvis samma diabasgång. 3.4TolkningSusceptibilitet Tabell 1 visar susceptvärden hos bergarterna som fanns ute i fält, graniten har stora variationer och är på flera ställen högre än gabbron. Eftersom graniten har partier som är magnetitrika är det svårt med enbart susceptibilitet att skilja på mafiska bergarter och graniten. 4Diskussion Syftet med projektet var att undersöka Änggårdsbergens södra del med geofysiska instrument för att lokalisera det mafiska stråket som kunde ses på anomalikartorna från SGU samt att lokalisera sprickor och spricksystem. Av de regionala bergarterna som skulle finnas i området gick endast gabbron samt graniten upp i dagen och inga andra mafiska bergarter än gabbro påträffades. VLF profilerna som medvetet togs över dalar där man ute i fält kunde se vattnet i form av bäckar eller sumpmarker bekräftade teorin om att sprickiga bergarter innehåller mer vatten än ouppspruckna bergarter. Som tidigare nämnt skapar vatten ett högt sekundärt elektromagnetiskt fält eftersom det leder ström bra. Detta kan man se i figurerna med tvärsektionerna där elektromagnetismen är låg där det inte finns lite sprickor för att sedan öka ju längre ner i dalen man befinner sig där det finns mer sprickor för att sedan minska igen när man befinner sig på mindre uppsprucket berg. Baserat på resultaten borde sprick strukturen stupa i svag nordöstlig enligt data i graferna Figur 12 och 13. Vattnet är en faktor som bidrar till vittringen som bildar sprickor då det sker en kemisk vittring när magnetit oxideras till hematit. I Figur 10 och 11 representerar färgerna lokaliseringen av spricksystemet samt där det finns mest vatten där lutningen är 0 befinner man sig ovanför strukturen och där finns det troligtvis mest vatten. Om man studerar höjddata som är i samma graf som magnetometridatan i Figur 14 ser man ett samband mellan höjden och magnetometrin. 12 Där topografin är låg är även magnetometridatan låg, detta tolkas som att där magnetometridatan är låg finns det en sprickdal som innehåller vatten där vattnet har oxiderat magnetiten till hematit. Som man ser i Figur 15 där det är markerat med termen ”Sprickzon” hade magnetfältets anomali fortsatt vara högt om det inte hade funnits en sprickzon där eftersom oxidationen av magnetit bidrar till lägre anomalivärden. Tidigare har undersökningar gjorts om hur magnetiska anomalin är lägre vid sprickzoner exempelvis i Geoexploration där Henkel och Guzman beskriver hur oxidation av magntetit till hematit i sprickzoner leder till lägre anomalier. Jag kunde tyvärr inte ta ett prov och mäta magnetit/hematit ration men troligtvis hade den påvisat martitization. Artikeln stärker teorin om att det är oxidationen och vittringen som påverkat anomalin. En faktor som försvårade att ta bra mätdata är vegetationen samt vittringsgraden då där det är vittrat är det mycket jord och vegetation gör det svårt att ta bra mätdata där det är mest uppsprucket. Teorin är att det inte finns många mafiska bergarter i området utan endast ett fåtal. Förutom gabbron som man kunde se i dagen i början av profilen finns det magnetitrika partier i graniten som befinner sig främst i mitten av profilen, detta kan tolkas som RA-graniten som är mer magnetitrik än andra graniter exempelvis Askimsgraniten dock finns det variationer inom alla graniter med mer magnetitrika partier. Anomali data kan tolkas som att det finns en nord-sydlig diabasgång som är ytnära i slutet av profilen som man kan se i Figur 15 markerad med grön färg, diabasgången är över 50 meter bred och befinner sig väldigt nära ytan, denna diabasgång återfinns även i Andreas Wennerströms (2012) arbete. Diabasgången är troligtvis en av flera som finns i området och tillhör de nord-sydliga diabasgångarna som presenterades i bakgrunden. I mitten av profilen finns en zon där graniten är magnetitrik, zonen är väldigt stor 400 meter bred och 200 meter djup. När anomalidatan är spetsig och avlång är det troligtvis en smal gång likt den spetsen ovanför den inritade diabasgången. När det är anomalidata som är stor och bred är det troligtvis en stor och djup zon. I perspektiv bilden kan man se hur diabasgången kan ligga orienterad samt hur zonen med magnetitrika graniter kan ligga. Diabasen och magnetitrika granitens orientering samt stupning stämmer in med den magnetiska anomali data. Perspektivbilden ger en orientering och geometri på zonen samt diabasgången baserat på data som finns tillgänglig. Teorin om hur zonens samt gångens geometri och orientering stärks av att en student på Göteborgs Universitet Andreas Wennerström gjorde liknande mätningar norr om min profil och hans data visade liknande magnetiska anomalier. Efter att ha jämfört data med det andra kandidatarbetet (Andreas Wennerström 2012) konstaterades det att samma diabasgång fanns på båda profiler och en strykning på N15° konstaterades. Efter att ha anlyserat data hittades det mafiska stråket dock fanns det inte många mafiska bergarter utan troligtvis bara gabbro och diabas dock var det inte gabbron som hade höga magnetiska anomalier utan det var den magnetitrika gnejsen som står för den magnetiska anomalin på SGU kartorna. Susceptibilitetsdata på gabbron var inte så olik de magnetitrika partierna hos gnejsen vilket betyder att susceptibilitet inte är en pålitlig metod att ta reda på om det finns mafiska bergarter i området eller inte. För att metoden ska fungera mer effektivt krävs det att mer data samlas in samt att det är större variationer i den regionala geologin. 13 5Slutsats Mafiska stråket befinner sig mer västerut än vad SGUs berggrundskartor dock förvisso stämde magnetisk anomali kartan bra med min data. Sprickzoner påverkar den magnetiska anomalin på ett negativt sätt. Protonmagnetometern är ett pålitligt instrument för att lokalisera zoner med hög magnetism, medan susceptibilitet är en sämre metod om den inte används rätt. 14 6Tackord Först och främst vill jag tacka Axel Sjöqvist och Petter Engwall som har hjälpt till med instrumenten samt modelleringen. Ett stort tack till Eric Meland från Bergab som lånade ut sitt VLF instrument. Jag vill även tacka min handledare Erik Sturkell som gjorde det möjligt att göra detta arbete samt studenten Andreas Wennerström för ett bra samarbete. 15 7Referenser Aspfors, H.(1999). Berggrundsbeskrivning av Slottsskogen och Änggårdsbergen.Earth Sciences Centre, Göteborg University. C, 1400-383X ; 18 Hegardt, A., Cornell, D.H., Hellström, F.A., & Lundqvist, I. (2007). Emplacement ages of the mid-proterozoic Kungsbacka Bimodal Suite, SW Sweden. Stockholm:GFF, Vol 129, 227234. Henkel, H., Guzman, M. (1977). Magnetic features of fracture zones: Geoexploration, v. 15, p. 173–181. Lindström, M., Lundqvist, J., & Lundqvist, Th., (1991). Sveriges geologi från urtid till nutid. 398 pp. Studentlitteratur. Lund Milsom, J. (2003). Field Geophysics –The geological field guide series -third edition, Wiley Mussett A., Khan A. (2000). Looking Into the Earth, Cambridge University Press Samuelsson, L. (1985). Beskrivning till berggrundskartan Göteborg NO. Sveriges geologiska undersökning Af 136, 101 s. Wennerström, A. (2012). Geofysiska mätningar i norra Änggårdsbergen, Göteborg: Gothenburg University 16 Bilaga 1 Figur 18: Modell från Modelvision från norra delen av Änggårdsbergen. Figur 19: Perspektiv på modell från norra delen av Änggårdsbergen. 17
© Copyright 2024