FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se Grandidierella japonica (Märlkräftor) Två hanar och två honor av märlkräftan Grandidierella japonica från svenska vatten. Observera hanarnas uppsvällda första benpar. © Fotograf: Matz Berggren, Göteborgs universitet Svenskt vardagsnamn Saknas. Förslagsvis japansk märlkräfta eller japansk lermärla. … och på andra språk Norska: ; Danska: ; Engelska: ; Tyska: ; Franska: Vetenskapliga namn Grandidierella japonica Stephensen K.H., 1938; fam. Aoridae Synonym(er): - Organismgrupp(er) Märlkräftor (klass Amphipoda), kräftdjur (subfylum Crustacea), leddjur (fylum Arthropoda). Storlek och utseende Påminner något om vår inhemska slammärla, Corophium volutator. Storlek: hane upp till 22 mm och hona 13 mm. Markerad könsdimorfism. Honor svårare att artbestämma än hanar. Ganska cylindrisk kropp med litet huvud (rostrum). Hos båda könen är andra antennparet mycket kraftigare än första. Hanens första benpar (gnathopod I) är mycket stor och svullen i basen och benparets tredje segment har ett utskott som bildar en klo med det första segmentet. Kan förväxlas med I Europeiska vatten med Microdeutopus gryllotalpa. En skiljande karaktär är att sista benparet på stjärten (uropod III) hos G. japonica har ett enkelt sista segment samt att hos hanen är, som påpekas ovan, basen på gnathopod I mycket stor och svullen jämfört med den hos M. gryllotalpa. Geografiskt ursprung Typlokal från Japan. Troligt ursprung i NV Stilla havet. Första observation i svenska vatten Första officiella fynden från Skanör-Malmö området 2014 (Berggren, 2015, in press). 1 FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se Det finns dock ett flertal fynd i Helsingborgsområdet från 2000 och fram till idag som blivit felbestämda i brist på bestämningslitteratur som inkluderade denna främmande art. De artbestämdes då till Microduetopus sp. (Berggren pers. kom.). Förekomst i svenska havs- och kustområden Öresund Övrig förekomst utanför ursprungligt utbredningsområde Southampton (1997) och Orwell estuariet (2007), sydöstra England Marennes-Oléronbukten, Frankrike (möjligen 2010, säkert 2012). Arcachonbukten, Frankrike (2012). San Francisco Bay (1966). Finns nu från norra Mexico till British Columbia, Canada. Hawaii (1996). New South Wales och Victoria, Australien (1984) Referenser till observationer i områden nära svenska farvatten Orwell estuariet, Suffolk, England (Ashelby, 2006) Southampton, England (Smith et al., 1999) Troligt införselsätt Troligast, initialt, via import av japanskt jätteostron, Crassostrea gigas. Möjligen även via ballastvatten eller på båtskrov. Arten saknar pelagiska larvstadier varför spridning sker genom förflyttning i närområdet eller som passagerare på drivande föremål eller båtskrov. Miljö där arten förekommer Kustnära brackvattenområden och estuarier och företrädesvis på blottade sand- och lerbottnar. Bygger U-formade rör i sedimentet där både hona och hane kan samsas. Ekologiska effekter Inga studier gjorda i Europa men i Californien har man noterat att de kan konkurrera med inhemska arter om föda. Andra effekter - Övrigt G. japonica är känslig för höga metallhalter och används för olika gifttester (Lee et al., 2005; Nipper et al., 1989). Läs mer Greenstein D.J. & Tiefenthaler L.L. 1997. Reproduction and population dynamics of a population of Grandidierella japonica (Stephensen) (Crustacea: Amphipoda) in upper Newport Bay, California. Bull. Southern California Acad. Sci. 96(1):34-42. Lee J.-S., Lee K.-T. & Park G.S. 2005. Acute Toxicity of Heavy Metals, Tributyltin, Ammonia and Polycyclic Aromatic Hydrocarbons to Benthic Amphipod Grandidierella japonica. Ocean Science Journal 40(2):61-66. Lowry J. 2014. Grandidierella japonica Stephensen, 1938. I: Horton T., Lowry J. & De Broyer C. (2013 onwards) World Amphipoda Database. Accessed through: World Register of Marine Species at http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=238740 on 2014-12-08. Marine Invasive Species, Grandidierella japonica. National Park Services. U.S. Department of the Interior. Natural Resource Stewardship and Science. http://www.nature.nps.gov/water/marineinvasives/assets/PDFs/Grandidierella_japonica.pdf Myers A.A. 1981. Taxonomic studies on the genus Grandidierella Coutiere (Crustacea, Amphipoda) III. Fijian, Australian and Saudi Arabian species. Bull. Mus. natn. Hist, nat., Paris, 4e sér., 3 section A, 1:213-226. Nipper M.G., Greenstein D.J. & Bay S.M. 1989. Short- and long-term sediment toxicity test methods with the amphipod Grandidierella japonica. Environmental Toxicology and Chemistry 8:1191-1200. 2 FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se Pilgrim E.M., Blum M.J., Reusser D.A., Lee II H. & Darling J.A. 2013. Geographic range and structure of cryptic genetic diversity among Pacific North American populations of the nonnative amphipod Grandidierella japonica. Biol. Invasions 15:2415-2428. Mer om bilden © Matz Berggren, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet. Sven Lovén centrum för marina Vetenskaper – Kristineberg. http://bioenv.gu.se/ http://loven.gu.se Referenser till artbeskrivning Ariyama H. 1996. Four Species of the Genus Grandidierella (Crustacea: Amphipoda: Aoridae) from Osaka Bay and the Northern Part of the Kii Channel, Central Japan. Publ. Seto Mar. Biol. Lab. 37(1/2):167-191. Berggren M. 2015. Nya kräftdjur påträffade i Sverige – Grandidierella japonica och Rhithropanopeus harrisii. Fauna & Flora. In press. 4 sidor. Rudy Jr. P. 2012. Grandidierella japonica. A brackish water ampihipod (Stephensen, 1938). https://scholarsbank.uoregon.edu/xmlui/bitstream/handle/1794/12709/G_japonica%20%20FINAL.pdf ?sequence=1 Referenser till fyndplatser Ashelby C. 2006. Record of the introduced amphipod Grandidierella japonica Stephensen 1938 (Crustacea: Amphipoda: Gammaridea: Aoridae) from the Orwell estuary, Suffolk. Transactions of the Suffolk Natural History 42:48-54. Berggren M. 2015. Nya kräftdjur påträffade i Sverige – Grandidierella japonica och Rhithropanopeus harrisii. Fauna & Flora. In press. 4 sidor. Chapman J.W. & Dorman J.A. 1975. Diagnosis, systematics, and notes on Grandidierella japonica (Amphipoda: Gammaridae) and its introduction to the Pacific coast of the United States. Bulletin of the Southern California Academy of Sciences 74:104-108. Coles S.L., DeFelice R.C., Eldredge L.G. & Carlton J.T. 1999. Historical and recent introductions of non-indigenous marine species into Pearl Harbor, Oahu, Hawaiian Islands. Marine Biology 135:147-158. Jourde J., Sauriau P.-G., Guenneteau S. & Caillot E. 2013. First record of Grandidierella japonica Stephensen, 1938 (Amphipoda: Aoridae) from mainland Europe. BioInvasions Records 2(1):51-55. Lavesque N., Gouillieux B., de Montaudouin X., Bachelet G., Bonifácio P. & Simonet E. 2014. Premier signalement de l’espèce introduite Grandidierella japonica Stephensen, 1938 (Crustacea : Amphipoda : Aoridae) dans le bassin d’Arcachon. An aod - les cahiers naturalistes de l’Observatoire marin, vol. III (1):11–19. Myers A.A. 1981. Taxonomic studies on the genus Grandidierella Coutiere (Crustacea, Amphipoda) III. Fijian, Australian and Saudi Arabian species. Bull. Mus. natn. Hist, nat., Paris, 4e sér., 3 section A, 1:213-226. Pilgrim E.M., Blum M.J., Reusser D.A., Lee II H. & Darling J.A. 2013. Geographic range and structure of cryptic genetic diversity among Pacific North American populations of the nonnative amphipod Grandidierella japonica. Biol. Invasions 15:2415-2428. Smith P., Perrett J., Garwood P. & Moore G. 1999. Two additions to the UK marine fauna: Desdemona ornate Banse, 1957 (Polychaeta, Sabellidae) and Grandidierella japonica 3 FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se Stephensen, 1938 (Amphipoda, Gammaridea). Newsletter of the Porcupine Marine Natural History Society 2:8-11. Referenser till ekologiska och andra effekter - Detta faktablad om Grandidierella japonica skapades den 10 december 2014 av Sture Nellbring. 4
© Copyright 2024