1. No category

UMEA UNIVERSITET
Konstvetenskapliga
Institutionen
~ '-~:--2NS
BARSTA FISKEKAPELL
I NORDINGRA SOCKEN
C l-uppsats -vt 1981
av Gullan Nordin
Handledare - Tore Stenström
""
....·CTE:<
INNEHALL
INLEDNING
..........................................................................
NORDINGRA HISTORIK
Folkmängd
Sid
2
..
3
.
5
BARSTA BY OCH HAMN
7
BARSTA FISKEKAPELL
12
..
13
........................................................
13
KAPELLETS BYGGNAD
Exteriör
Interiör
16
Inredning
..
16
Inven tar ier
..
20
Textilier
..
21
Tavlor
..
21
KAPELLETS VÄGG- OCH TAKMÅLNINGAR •••••••••...••
24
RESTAURERING
..
3l
........................................................
........................................................
31
..
33
SOCIAL BAKGRUND .•............••..••.•.•....•.•
35
Exteriör
Interiör
Målningar
33
Kyrkolivet
..
36
Lagar och förordningar
..
37
Kommunika tioner
.
39
Fisket
.
40
BARSTA KAPELL IDAG ....•.••.•..•••••••.••.••.••
42
- O-
Källor och litteratur, använd.................
44
, genomgAngen ej använd ..
46
D:o
2
INLEDNING.
Till Angermanland hör Nordingrå socken, kanske msr känt
för kuststräckan "Höga.kusten". Bersta by, hamn och ö är
beläget s.ö.
på detta halv-ö liknande, bergiga område.
För mer än 300 år sedan uppfördes tre kapell av trä på
initiativ av kontraktsprost Nicolaus Bozasus i
viken, Gränhamn och
Bers~~..
Norrfälls-
Det var bygdens Fiskare och
"Gävlefiskareli som fick bidra med medel och byggde kapellet
i
Oar5ta. Kapellet restaurerades genom Riksantikvarie-
ämbetets försorg 1936.
Syftet med denna uppsats är att ge en bild av kapellet i
Ilarsta i historiskt och socialt perspektiv, som det låter
sig göras med det tillgängliga källmaterialet, samt en
uppmätning och beskrivning av byggnaden med dess målningar
och en inventarieförteckning.
Trots att kapellet är ett kulturminnesmärke har jag inte
kunnat finna att detta är gjort tidigare.
Cfter ett besök i Barsta kapell och sedan jag läst verk av
olika författare,
började jag intressera mig för
_ hur man byggde - när man byggde - och varför man byggde
kapellet på en plats utan bofast befolkning. Vilken roll
spelade kyrkan och hur det sociala livet såg ut som styrde
bygden, var andra frågor.
I början uppstod problem att finna uppgiFter om kapellets
tillkomst och historia pga. emotsägande uppgifter, men efterhand klarnade bilden i material från olika bibliotek, lands1
arkivet, länsmuseet )och lantmäteristyrelsen i Härnösand.
Behjälplig med byggnadsbeskrivningen har byggmästare Sven
Nordin,f.20, 8ureå varit.
Tack vill jag även säga till:
Antikvarie Rolf Näslund, Härnösand
Kyrkvärden och snickaren Henning Sjölander, 8arsta.
Sekreterare Margareta Karlsson, Härnösand.
1) Fotomaterialet avseende kapellet lånat från Murbergets
Länsmuseum, Härnösand.
\
3
NORDINGRA HISTORIK
Man räknar med att det s k bAtyxefolket frAn yngre stenåldern
var de första människorna i Nordlngrå 1) och frAn järnåldern
vittnar forngravarna i de tre kullarna vid nya kyrkogården om
I
2)
det qa~la kulturlivet
•
Den nu största lämningen är ruinen efter stenkyrkan frAn
IIOO-talet som är fullt synlig vid vägen intill den nya kyrkan,
byggd 1818 - 1825 3).
De äldsta kända byarna härstammar från GOD-talet e Kr och har
i
regel som sista stavelse -sta. Ev kan Barsta räknas dit i
översättningen Bardhes ställe 4)
Nordingrå omnämns redan 1314 som egen församling och under mitten av samma århundrade blev det pastorat och modersförsamllng
till Vi bygger å och Ullånger. Att NordingrA var en mäktig församling kan man bl a utläsa av att prosten titulerades som
Biskop över NordingrA och Västra botten 5)
Den 11 december 1835 blev Vibyggerå eget gäll och pastorat och
Ullånger förklarades i Nådebrev 20.3.1891 till avskiljnad och
blev ett eget gäll genom utbrytning 1.5.1916.
En förteckning över de kyrkans män som styrt Nordingrå är med,
för
d~t-första
p g a den stora makt de innehade under dessa år-
hundraden, för det andra för att ge en klarare bild över det
kulturella inflytandet de hade i församlingen NordingrA genom
sin egen skolning och beresthet, slutligen för att senare i
uppsatsen finns hänvisningar till dem.
l)
2)
3)
4)
5)
Sundin, T: Släkter och gårdar i NordingrA 1535-1890. sid 5
Bäckström, S: NordingrA kyrka och fiskekapell.
30
Bäckström, S: a.a
15
Bucht, T: Ortnamn i Västernorrlands län, del l.
41
Sundin, T: Släkter och GArdar i NordingrA 1535-1890.
3
4
1323-36
1345
)347-56
1358
1474
1489-1507
1514-49
1551-74
1575-94
Dominus O de Nordhungardh.
Prosterat omfattade A-d o Västerbotten
Dominus Ake, preposltuB angermannle.
Dominu8 Johannes de Nordhungarath.
Domlnus Nicholaus, curatuE 1n Nordingeradh.
DOminus Johannes de Nordhunqeradh.
Herr Peder.
Nicholaus Petri.
Det var under hans period 80m kyrkan fick ute-
lämna sin förgyllda monstrans till Gustav Hasa.
Dominus-Nlcolal.
Henricus Engelberti.
Ägde hemman med 16 kor. Fick av Johan III un-
derstöd för fullbordan av sin Bons lärda stu1595-1625
1625 - 32
1634-72
167]-86
1688-1709
dier.
Olaus Martin!.
Köpte år 1607 4 sällBarsta som senare användes som fäbodställe under prästbordet.
J Bureus, Gustav II Adolfs lärare o Sveriges
första riksantikvarie, gästade Mäster Olof och
gjorde där flera betydelsefulla uppteckningar
som finns bevarade.
Petrus Gestrinius.
Blev fil mag 1618, samtidigt med en broder som
blev professor i matematik i Tyskland.
Cestrinius innehade tillika en tjänst i Gävle
som konrektor.
Nicolaus Bozaeus, kontraktsprost.
Utgav efter studier i utlandet en akademisk
avhandling och blev vid hemkomsten kon rektor
i Gävle efter företrädaren Gestriniu8. Utnämndes 1634 till kyrkoherde i Nordingrl och efter
en ärkebiskopsvisitation blev han kontraktsprost i Angermanlands södra kontrakt. Bozaeus
var känd för sin tro pA ordning, uppträdande
och disciplin och det var genom honom som de
tre fiskekapellen i trä uppfördes i Norrfällsviken, Grönhamn och Barsta. Han bekostade själv
NordingrA kyrka med högkor och epitafium. 1668
fick sonen Christian överta befattningen som
kontraktsprost.
Christian Bozaeus.
Var lektor i Härnösand före tillträdet i
NordingrA. Det var under hans tid som trolldomsprocesserna inföll.
Michael Ström.
Var först gymnasieadjunkt och konsist. notarie
i Härnösand varefter han studerade i österrike
och Böhmen. övertog pastoratet i NordingrA
efter sin svärfar 1688. Han var den som började
med att föra och upplägga ordentliga kyrkböcker.
Hans son Erik M Ström skrev 1705 en avhandling, ,
till vilken hänvisning finns.
5
1709
Mag Johan Huss.
1710-32
Hans Omnberg.
Styvmåg till M Ström.
1733-53
Olof Kenzelius, kyrkoherde och prost i
1756-57
Nordingrå.
Olof Omnberg, teol doktor.
Son till H Omnberg. Det var av hans hustru
som Härnösands fiskerskap köpte Barsta.
1760-78
Lars Ramström, teol doktor 1772 i
Uppsala.
1780-1807
Bernt Zimmerrnan.
1809-34
Abraham Renström, teol doktor och prost.
Känd för sitt fosterländska tankesätt, fasthet och redbarhet. Gjorde betydelsefulla insatser i riksdagen 1809-12 för vårt nuvarande
statsskicks grundande. Upptog och uppfostrade
16 värnlösa barn.
1837
Jonas Nordberg.
1856-70
Erik Peter Lodell.
1870-1910
Petrus Brandeli.
Dog på sin 100-årsdag.
1922
Nils Ramselius.
1922-39
Petrus Gidiund.
1941-66
Wilhelm Edström.
1967
Nils Parkman. l}
Folkmängden
Att ge några exakta siffror på folkmängden i Nordingrå under
tidigare århundraden är omöjligt p g a att inga mantalsböcker
fördes. De beräkningar som finns är grundade på t ex skatteintäkter gjorda efter den jordareal som en bonde ägde. Några siffror kan här ge ett ungefärligt begrepp om folkmängden.
I en skatte längd år 1535 finns 37 byar upptagna med totalt 116
matlag. Ett matlag beräknas till 6-7 personer, vilket 700-800
personer i socknen. Därtill kommer fem byar som inte är medräknade 2)
1672 går siffran upp till l 050 3)
l) För denna sammanställning, se Bygd~n, L: Härn~sands
stifts herdaminne, Del II.
sid 314 ff
2) Lundin, O: Nordinarå i hela och vardaa.
173
3) Sundin, M: Trolldomsprocesserna i Nordingrå.
3
6
1758 finns 72 mantal och 300 bönder registrerade 1), vilket
skulle bli ungefär 2 100 personer men dA är befolkningen 1
Ullånger medräknade.
Idag finns på pastorsexpeditionen 2 100 registrerade i
socken 2)
NordingrA
Befolkningsutvecklingen sammanfaller med Sveriges landsbygd i
övrigt, utom vid 18DD-talets mitt när industrialiseringen på
- •
andra håll 1 länet var som
starkast 3)
1) HUlpers, A: Dagbok över en resa genom norrland
1758.
2) Parkman, L: Pastor i Nordingrå församling_
3) Sundin, T: Släkter och gårdar i
1535-1890.
sid 145
NordingrA
9
7
OARSTA BY OCH HAMN
Till Barsta by kommer man genom att från Ullånger köra ut på
det väldiga Nordingråmassivet, till formen en stor halvö, söndersprängd av ett otal fjärdar och vikar.
Efter knappt 15 km anländer man till Nordingrå kyrka, varefter
man tar av s.s.ö och åker ytterligare 13 km. Då öppnar sig landskapet mot havet och man åker ned genom Barsta by, ser hamnen
med fiskebodar och Bars~aön i fonden.
Barsta finns omnämnt redan 1418 som 8ärastadhum i
en skattebok
av år 1550. Bärastadhum skulle betyda Bäri eller Bardhes ställe
efter fornsvenskt namn 1). Historien förtäljer vidare att år
1607 köpte kyrkoherde Olaus Martin! 4 sel 2) i
Barsta som senare
brukades som fäbodställe under prästbordet. Säljare var bönder
i
de omgivande byarna Näs och Fällsvik. De hade kommit i osämja
och att osämjan fortsatte angående råskillnaden men nu med tre
parter inblandade kan man utläsa av protokoll och kartor fram
till 1777 3)
Denna fejd kunde bero på att skatt drogs in efter jordetalet
och/eller att det var jorden som bestämde fiskerättigheterna
4)
(Behandlas senare under kap fiske sid 40J Det senare är mer
troligt när det på den tiden mest var tallskog och obrukbar
mark i Barsta och att mellan 1560 och 1650 skattade man efter
hur många kor man hade, komålstal
')
De fyra sel som nu Olaus Martin! ägde kan kräva en förklaring.
För att mäta upp ett sel användes en sju alnar lång stång. Ett
sel var 14 stänger långt och 14 stänger brett enligt den gamla
jordetalsräkningen. I nutida ytmått är ett sel lika med 0,35 har.
Efter 1660 bestämdes storleken på ett sel efter den mängd hö
som jorden gav, ex två gillingar hö = l hömAl. 3 hörnAl = l sel
(seland) .
1) Nordlander, J: Norrländska samlingar, del l
1892-1905.
Eid 196
2) Se följande sida ang sel.
3) Härnösands landsarkiv. Häradsrättsprotokoll 7-8
mars 1683 p 116. Lantmäteristyrelsens arkiv,
Härnösand: Vid l h nr 99 Råguppstakning mot Fällsviks by.
4) W~~tin, J: J~~dmätning öch kartläggning i
240-246
Angermanland under 1600-talet.
9
5) Sundin, T: Släkter och gårdar i Nordingrå.
8
som brukade av Olaus Martin! och gick 1 arv
präst 1) lAg strax ovan nuvarande Barsta by.
,
t var inte ovanligt att en fäbod lAg pA nAgra mils avstAnd
frln
he~net.
Ofta hade bönderna i en by en gemensam fäbod.
Dar hade de var sitt fäbodhus men de gick ofta samman om kokbusen. Det krävdes att det fanns bra med bete och närhet till
et~ vattendrag, vilket Barsta fäbod hade 2).
1) Benämns Prästestom.
2) Se bild sid 9.
9
Lantmäteristyrelsens arkiv: Nordlngrå, Barsta socken. Akt 4 Rf
mot Fällsviks by. Detalj av karta, 1686, över Barsta. överst
till hö står att läsa ·Prästbordets fäbodar Barsta socken",
bredvid två större och ett mindre hus. Vid hamnen är Barsta
kapell utritat och skrivet.
10
Aven karta frAn 1686 framgår det att Barsta fäbod bestod av
~l .tOrre och en mindre byggnad l). Kokhuset hade ett golv,
lavar (sIngar) med halm och linnetyg 2), vidare spis av gråsten
och pi husets ena sida en sval, där den färdiga osten, 9a~
oaten och mesosten och filen förvarades. Alla redskap hade bo-
.arken.
.=
b
It
•
c
kokhu.
...
c· ........
d
.......
Kokhus av vanlig modell 1 Angermanland efter Nordlander, I:
Plbodväsendet i Angermanland sid 5.
Planen mellan kok hus och fäbod kallades vallen.
Fäbodhusen var mycket enklare till sitt utförande. T ex var
ofta golvet av tillstampad lera med granris, glesa väggar sA"
att inga fönster behövdes och för ventilationen.
Att locka på korna kallas koke och man kunde kommunicera med
varandra på detta sätt mellan olika fäbodar, t ex med Näs fäbod
som lAg l km därlfrAn.
Att det just i Angermanland finns mAnga fäbodar beror dels pA
den otillgängliga terrängen och dels pA att jordbruket var en
mycket viktig näring vid den tiden. Boskapen bestod av kor,
hästar och getter och till dem behövdes stora betesmarker. Ofta
räckte inte ängarna till i byn, varför man sökte sig ut och uppförde dessa fäbodar. Detta i sin tur förde med sig att de förutom att sköta de dagliga sysslorna i fäboden fick i uppgift
att uppgöra fler Akrar och ängar och pA detta sätt är mAnga nya
byar skapade.
l) Se bild sidan 9.
2) Linnetillverknlngen var en stor handelsprodukt 1
Angermanland vid den tiden.
11
Den sista som brukade fäboden under prästbordet var Christin
Elisabeth Noraei, hustru till teol dr Olof Omberg.
1763 ropade Härnösands stads fiskarsocietet in Barsta på auktion men de utarrenderade jorden till prosten Lars Ramström
och fisket till Gävlebor 1). 20 år senare, 8/12 1783, köptes
Barsta med hus
o~h
jord av bonden Jan Persson för 222 riksda-
ler 60 skillingar med vissa förbehåll. Lagfarten skrevs 1786 2)
Efter det växte byn långsamt till att vid sekelskiftet ha 75
invånare 3). Idag består den av 14 hushåll med 49 invånare,
hamn med fiskebodar och kapellet som fortfarande står kvar efter
tre sekler.
Namnet Barsta har förändrats under de gångna århundradena
-
1418
1546
1555
1570
1627
1714
Bärastadhum
Barstadh
Bastadt
Basta
Badstadh
Barsta 4).
l) Lundin, O: Nordingrå i helg och vardag
2) Härnösands landsarkiv: N-A TGL Småprotokoll
1781-99 A 111:1, § 33
3) Parkman, N: Pastor i Nordingrå församling
4) Bucht, T: Ortnamn i Västernorrlands län, Del l
sid
62
106-10
41
12
BARSTA FISKEKAPELL
Mycket har skrivits angående dess tillkomst och vem som finansierade kapellbygget och tyvärr har lösa spekulationer blivit
till verifierad sanning. Ex. Att Gävlefiskare, som uppfört mAnga
av kapellen längs kusten, även skulle stå bakom Barsta kapell
eller att kapellet blivit flyttat från Höglosmen till Barsta.
Tack vare boken "Släkter-och Gårdar i Nordingrå 1535-1890" av
Teo och Per Sundin (1975) fanns lösningen 1 ett protokoll från
ett laga ting 1654. Initiativet till Barsta kom från kyrkoherde
Nils Bozaeus och bygga kapellet skulle de som fiskade vid Fågel-
skär göra. "Kustfiskare" var de jordägande bönderna omkring
Barsta, fiskare från upplandet och Gävlefiskare.
Dessa kategorier var inte speciellt intresserade. Först under
hot att de inte skulle få använda hamnen eller fiskegrunden
ställde de upp. 1665 fastslog och gav guvernören tillstånd att
fiskarnas landlega skulle användas till kapellets färdigstäl-
lande l)
l) Sundin, T: Släkter och gårdar i Nordingrå l535-l890.Sid 13
13
KAPELLETS BYGGNAD
Barsta fiskekapell är vid en första anblick en mycket oansenlig
byggnad. När man går från vägen som kantas av fiskebodar uppför
ängsbacken, då torde många förväxla det med en omålad lada.
FrAn kapellet har man en vy över byn med vägen som löper längs
Barstaberget (135 ro högt) ned mot havet och hamnen med alla
fiskebodarna och den stöta Barstaön som ger viken dess skyddade
läge.
Exteriör
Kapellet har en rektangulär form med norra långsidan mot hamnen.
Ingången finns på den västra gaveln som vetter mot byn. Kapellet
är uppfört av handbilat, liggande timmer ovanpå golvsylar som vilar på en stensackel av rundsten.
De utvändiga måtten är för bredden ca 7,05 ro och längden 8,30 m.
Den södra och östra väggen är något längre än de motstående.
Enär kapellet är byggt på en sluttning mot norr har höjdskillnaden kompenserats dels genom att stensockeln byggts dubbelt
så hög på den norra sidan, dels är den norra väggen 0,20 m
högre än den södra.
Måtten upptill takAsen är på den östra gaveln
3,~O
m och 3,90 m
på den västra.
Fasaden är klädd med snedfasade sågade och huggna stående
l" x 8" bräder.
14
De inklädda, timrade knutarna är
konstruerade enligt figuren. Av
dessa är de två mot väster inklädda
med 1" - 2" bredare bräder jämfört
med övriga knutar, vilket ger ett
större djup mot den väggen. Om
detta är aven slump eller för att
framhäva ingången är oklart.
fNKLADD KNUT
(Ritningen uppförd av
författaren. )
Till taksprånget har 1" x 8" bräder använts och till vindski-
varna l" x 6".
på båda gavlarna finns tvA
6" x 8" följare anbragda som för-
styvning utvändigt. Invändigt har bara den västra väggen följare.
Dessa är fästade med genomgående låskilar. Utifrån syns bultarna med skalle, invändigt är brickorna med kil väl synliga.
Vid restaureringen 1936 försågs även den södra långväggen med
en följare.
Taket är beklätt med klyvet 3/4" takspån, som impregnerats.
Där under finns två lager tjärpapp med spontat virke emellan,
ovanpå de gamla takplanken.
Ingången på kapellets västra gavel har en trappa av 2'" x 5"
plank och en tröskel bestående aven kraftig, handbilad stock.
Dörrfordret är klätt med l" x 4-6" och karmarna med 2" x 6"
plankor. Ovanför dörrfordret finns en droppbräda av l" x 3".
Dörren mäter 100 x 154 cm, alltså inte full höjd och är mycket
vacker till sin konstruktion. De l" x 8" fasade bräderna är
ställda i 45° vinkel mot varandra i fyra fält, bildande en
stående fyrkant i mitten.
lS
(Ritningen utförd av författaren.)
Invändigt är spontade, stående I" bräder hopfogade med två
naror av 1,5" x 3" bräder och två långa, smidda gångjärn.
Det gamla smidda låset av stocklåstyp är infällt i en 4" x 6",
40 cm hög träkloss på dörrens insida. Nyckeln som nu finns är
en ny handsmidd kopia av den gamla som blivit stulen.
I kapellet finns två fönster. Det ena är beläget på östra ga-
veln ovanför altaret och mäter 105 x 80 cm med en mittpost och
spröjsade rutor. Det andra fönstret vetter mot söder och består av tre spröjsade rutor. Det är 163 cm brett och 78 cm
högt. Båda fönstren har enkla rutor.
Fönstrens brädfoder har dimensionen
Det södra fönstret är försett
bryter mot kapellets i övrigt
luckornas utsida är l" x 5" 10"
består av spontat virke varpå
frästa bitar är fastspikade.
r' x 5".
med fönsterluckor, som kraftigt
enkelt funktionella stil. Till
10" a" bräder använda. Insidan
fyra rader av 25 x 17 cm ur-
16
Smidda gångjärn fäster fönsterluckorna 1 väggen. Luckorna lAses
med en bom av järn med genomgående bult.
"Klockstapeln" är rest av 2 st runda 6" stockar ca 5,50 ro höga,
på ett avstånd av 0,5 ro från varandra. Stockarna går från marken
upp genom taksprånget, nära högra hörnet på kapellets västsida.
Dessa är sammanhållna av två runda 3" snedslår, en under och.en
ovanför taksprånget. Klockstapeln avslutas med ett vinklat tak
med 0,8 ro x 0,6 ro sida. Taket består av bräder täckta med takspån. Strax under är en-malmklocka fäst med ett järnband runt
en träbom.
Nuvarande "klockstapel" restes 1966 men har säkerligen ersatt
en tidigare, eftersom klockan var mycket betydelsefull. Den bestämde fiskets början på våren och därefter alla utrodder. Enligt kyrkvärden restes den nya klockstapeln genom gamla hål i
taksprånget.
Interiör
Invändigt är de ursprungliga handbilade planken i tak, väggar
och golv synliga. Några måttuppgifter på dessa lämnas inte, då
de varierar från planka till planka mellan 20 och 45 cm.
på den västra väggen finns tv! följare som förstyvning på vardera sida om dörren.
Under taket finns fyra krabbåsar och en hjärtstock av 6-7"
tjocklek som löper ut genom ytterväggarna, där de utgör fäste
för vindskivorna. Hörn- och taklisten är 12 cm bred trekantlist, förutom längs gavlarna där l" x 3" använts. Tre av krabbåsarna har stöttor i form av rundbarkade stockar.
Inredning
Allt i inredningen är narat eller sammanfogat med handsmidd
klippspik.
Altaret är beläget mot öster och är till utförande och form
väldigt enkelt konstruerat som ~n upp och nedvänd låda av liggande bräder utom i vänstra framkanten, där de är stående. MAtten är 97 cm hög, 111 cm lång och 70 cm bred.
17
Den rätvinkliga altarringen utgår från altarets främre hörn. De
tre sidorna är 134 cm långa och har en höjd av 60 cm. Altarringens övre del, som är 28 cm hög, bestAr av 1" x 1" ribb sam-
manfogade i ett treradigt rutmönster med 8 centimeters sida.
All ribben står på kant och den övre delen avslutas med en
1" x 2" list. på denna "gallerdel" syns rester av blå färg. Den
undre delen består av handbilade 1" x 13" bräder runt om hela
ringen. Högra sidan har en 72 cm bred dörr i
samma utförande.
Dörren är upphängd med två gångjärn Som fästs 1 ett utformat
rotstycke vars bas mäter 42 cm.
Framför altaret finns en liten knäfallspall 1 trä. Den är 61 cm
lång, 21 cm bred och har en stigande höjd av 20-25 cm.
Brudpallen framför altarringen är 100 cm lång, klädd med röd
klädsel och har U-format benstöd.
Det lilla bokstödet på altaret är tillverkat aven lutande l"
bräda med en undre list som stöd.
Predikstolen
Predikstolen är placerad i det sydöstra hörnet i kapellet och
är av l600-talstyp, sannolikt samtida med kapellet. Den består
aven vinklad trappbarriär med 105 resp 76 cm lAnga sidor och
en bredd av 85 resp 67 cm. Trappbarriärens höjd är 90 cm. Den
har upptill en liggande l" 29 cm bred bräda. Den första horisontella delen börjar och slutar med 141 cm höga sidostolpar,
vars övre del är utskuren.På stolparnas mitt finns en grön, låg
relief bestående aven 6-uddig stjärna i en rund cirkel.
Trappan avslutas i en korg med fyra sidor, förutom väggen. Korgen har ett djup på 92 cm och vilar på ett par 65 cm höga grovt
handbilade ben. Korgen är 105 cm hög och är fästad i
väggen med
samma genomgående bult som fäster den yttre förstyvningen. Sidan mot altaret är 74 cm bred och de andra tre ca 42 cm. Dessa
tre har vardera två kvadratiska 27 x JO cm speglar placerade
ovanför varandra l)
l) Predikstolens målning tas upp under kap Målningar.
Länsmuseet- Murberget
18
på altarkorgens öve;llggande list finns ett litet bokstöd,
32 x 23 cm, och på trappbarriären är en avlastnlngshylla,
56 x 27 cm, med svarvat underrede fastspikad.
Bänkarna
Här tas de båda sidorna var för sig p g a att konstruktionen
skiljer dem At.
Höger sida
Bänkarna är till antalet nl0. De är tillverkade av huggna
2 250 cm långa och 20-22 cm breda plankor som är laxade eller
notade ned i de två stockar (45 cm) höga sidostöden.
ft
Framför den främsta bänken finns en 100 cm hög barriär uppbyggd.
Den avslutas med en 22 cm bred bokbräda med ett sidostöd 1 samma
utförande som de på predikstolen.
på den 4:e bänken på södra sidan från dörren räknat, kan man se
några fina bomärken, likaså på husets södra yttervägg där man
återanvänt de gamla bräderna genom att vända dem.
- _.. ~.",!,,"
•
':--- .
A 1289
Foto
Bo
Bellman 1951.
Bänk med bomärken.
19
1:l
10 dm
,....,
I
I
•
l
I
l
I
i
I
l
O
'\.
c.
O
l
1
I
j
I
I
I
..l
I
,
'1
2
l-
3
J
J
I
4
5
I
J
l
i
I
-.l
I
I
...1
I
J
J
l
6
7
8
-
I
~
~
u
u
III••• 1:
(Uppmätningsritning utförd av författaren.)
•
20
Vänster sida
Hela norra långväggen är uppdelad 1 tretton bänkar aven enklare
konstruktion än den södra väggens. De är därtill 7 cm kortare,
men har samma bredd. Bänkarna har här stAende sidostöd, som är
notade in 1 de en stock höga sidostöden. Här har smidda klippspikar använts. Bänkhöjden är även här 45 cm.
Inventarier
På dörrens utsida finns en med tvA järnbeslag uppfäst rund of-
ferbössa av koppar med inskriften RI:.E:.H R , 16 cm hög, 1700.
1)
tal
• Qfferbössans lock har ett mycket gammalt hänglAs med
inskriften "I. Hedlun 73", skänkt av framlidne dr Per Stenbäck,
Danderyd.
Orgeln, 115 x 60 cm, av märket AB JP Nyström Karlstad, skänktes
av NordingrA hembygdsförening 1942 eller 1943.
Orgenstolen inköptes 1972 och är av konventionell rund
höjbar modell.
Nummertavlan av trä, 47 x 32 cm, har upptill en hjärtformad
utskärning från l700-talet l)
Votivskeppet, med namnet Minnet, skänktes aven lots från Nyland
ca 1936. Skeppet är ett 3-mastigt segelfartyg med fina trädeta1jer vars köl är gammalrosa med svart vattenlinje.
Till altaret skänkte byborna 1937 två stycken 17 cm höga tennvaser med inskriften ~Ti1l minnet av 300-Arsjubil~et~.
1975 fick Assas Söderman, Moviken, i uppdrag att göra två
stycken,18 cm höga, ljusstakar, vilka har fiskmotiv och Nordingrås
gamla emblem med inskriften "NOLAN-GRAGEL SIGILUM".
Söderman har även gjort den 20 cm höga dopskålen med en diameter
2)
av 30 cm . .
Till dopskålen finns en ställning av trä ritad av pastor Nils
Parkman. Ställningen är gjord i modell av den byggklyv som
l) Murbergets länsmuseum: Angermanland-Nordingrå,
inventarieförteckninq 1920, E Salv~n.
2) Alla Uppgifter 1 avsnittet inventarier är hämtade ur kapellets
5tyrel!>~l>ok.
21
fiskare använde förr i tiden. Den är 106 cm hög och på korsfoten finns inristat Matteus 13:47, Rom 6:4 och Artalet 1976
samt initialerna ES efter Erik Sjölander som utförde den.
Textilier
Till kapellet hör 2 st kollekthåvar. Den ena är en giva, tillverkad av Signe Höglund 1951 1 handbroderat tyg och är skinn-
fordrad. Den andra är i röd sammet med guldfärgade snoddar.
Det röda antiependiet med en broderad blomkrans runt bokstäverna
IHS är skänkt av Elna Sjöd1n i samband med restaureringen 1937.
Den nuvarande altarduken inköptes för 600 kr av Hemslöjdsföreningen 1972.
Kapellklockan av malm som nu är upphängd lär vara den som såldes
till en privatperson 1 början av detta sekel l)
E Ström omtalar att 1705 hade kapellet inga andra prydnader än
malmklockan och fattigbössan.
Tavlor
Till kapellet hör tre målade tavlor.
I. Oljemålningen med mAtten 90 x 73 cm, som sA omsorgsfullt
har blivit restaurerad 1937 av konservator Oskar Svensson, föreställer en äldre, myndig kvinna i höftbild.
Målningen är hållen i mörka, övermättade färger sAväl i bakgrunden som hos kvinnan. Hon bär svart liv med brun kjol. Det vita
förklädet, kragen och huvudbonaden lyser upp och konstrasterar
väl mot den i övrigt mörka tavlan. Myndigheten hos henne förhöjs av de knäppta händerna runt psalmboken och det bälte av
kedjor och ornerade plAtar som hon bär. överst till vänster
kan man läsa en inskrift: "AETATIS SVAE xxx 1619", vilket kan
översättas med "Under sin tid, JO Ar, 1619".
l) Enl kyrkvärden i Barsta, H Sjölander.
,
Efter restaurering
U 711
Foto: Oscar Svensson, Sthlm
1937
Före restaurering
U 712
Foto:
Erik
1920
Salv~n
'"'"
23
Målningen är fernissad. Eftersom bara en del av den gamla ram-
listen fanns kvar, tillverkades och färgbehandlades en ny i
likhet med den gamla.
Tavlan är nu placerad på den östra väggen t v om altaret.
Konstnär okänd.
II. Den andra tavlan hänger ovanför det östra fönstret och har
måtten 155 x 83 cm. I nedre högra hörnet stAr att läsa: "Fritt
efter foto av äldre försvunnen mAlning. Tor Hörl!n 1937".
Motivet är kristi dop som äger rum 1 ett fantasilandskap med
lummiga träd av olika sorter i
en öken. Färgerna är hållna 1
klara pastelliknande toner. Himmelen är klarblå med vita moln
och från en duva går en ljusstråle ned över Johannes döparen,
iklädd en klart rödorange lång kaftan, stående på en liten
udde tillsammans med den i
vattnet och i
vitt höftskynke knä-
böjande Kristus. Marken och träden skiftar från blått till
grönt mot den gula ökensanden. På en förteckning frAn Ar 1920 l)
finns upptaget en förgylld ram frAn 1700-talet. Denna ram är
troligen identisk med den ram som tavlan nu har.
III. Den tredje tavlan, 61 x 78 cm, är rollad på masonit och motivet är en ängel vakande över två barn, signerad A.M, troligen
Anna Mårtensson som skänkte den till kapellet vid återinvigningen
1965.
Karta
på den södra långväggen finns en karta signerad "Nicolas Samsen
t 1667" med beteckningen "Geografisk kartritning 1666 över kusten och trakten i Nordingrå". Kartans mått är 62 x 47 cm. Den
är monterad i glas och ram.
Kapellaget köpte 1968 tre furubord och sex binka r som stAr ute
på ängsbacken under sommaren för besökande. En högtalaranläggning inköptes 1974 med tanke pA sommargudstjänsterna. Flaggstången restes samma år vid sydvästra hörnet av kapellet.
l) Murbergets länsmuseum, Angermanland-NordingrA,
inventarieförteckning av E Salv~n.
~
24
VÄGG- OCH TAKMÅLNINGAR
När man kommer ln i kapellet med den enkla, lAdliknande exteriören i minnet, förstummas man av alla de intryck och den atmosfär
som interiören ger.
Till stor del tycker jag det beror på de takmålningar som
Roland Johansson öberg 1) förfärdigade 1699. De är utförda i
djupa främst röda, gula, bruna och gr! färger som står i stark
kontrast mot de vitmenade väggarna och taket 1 övrigt. Samtidigt
som han schematiskt framställt de ur bibeln hämtade motiven,
har han använt både realistiska och fantasieggande detaljer.
T ex 1 huvudmotivet, där Petrus stAr med ena foten på relingen
för att få stöd och orka dra upp det tunga nätet med många olika
fiskar. Men ibland blev inte resultatet sA lyckat, som t ex
när Jacob brottas med Guds ängel, vilket snarare ser ut som en
stor varm kram.
Dräkterna liksom skäggen är typiskt l600-talsmode.
Här kommer det åter fram vilken reallstR.J.ö. var, genom att
från en skjorta med uppkavlade ärmar till den vackraste rock
med halskrås, poängtera de olika stånden. Han hade dessutom
stort intresse för männens olika frisyrer, varför en del fick
peruk och kammade lockar, medan andra fick nöja sig med sin
begynnande flint. Däremot är alla ansikten framställda i halvprofil och deras näsor och kinder är kraftigt röda, vilket gör
att männen ser ut som en och samma person.
Väggmålningar:
Runt kapellets fyra väggar målades en 72 cm bred draperibArd.
Uppåt begränsades bården aven grå list. Bårdens botten är
djupröd, varpå ett draperi med 55 cm omtag i vitt, grAtt och
svart är målat. Ovanför varje omtag mAlade R.J.ö. ett kronliknande motiv.
på de båda förstyvningarna utfördes växtornament1iknande mönster
i olika grå toner.
1) Förkortas hädanefter R.J.ö.
25
Varje krabbås fick tre bladrosetter i
gult, medan hjärtstocken
fick tvA vita och en gul. Runt mitten på hjärtstocken och den
gula rosetten är ett stort bladmotlv med blommor målat.
Takmålningar:
på båda takfallen mellan krabbåsarna målade han bibelmotlv
som är mycket uppskattade av besökare, inte bara ur estetisk
synvinkel utan också därför att han använt väl kända händelser.
Han förtydligade även detta genom att ovanför varje motiv
skriva namnen på de människor han avbildade.
Norra takfallet
U 704
Före restaurer. 1936?
Foto konservator Oscar Svensson, Sthlm.
Till höger ser man en stad uppbyggd på grå stenhällar. Husen är
vita eller röda. Taken är röda eller gula med skorstenar ur vil-
ken rök kommer. på tre av taken står en människa med framsträckt
arm. Fyra byggnader liknar kyrkor och har torn med "vimplar".
26
I mitten på motivet syns Genesarets sjö. på sjön finns två
mindre båtar med vardera två män ombord. på himlen ovanför
har R.J.ö. skrivit "En historia om det stora fiskefänget"
Lucas evangelium 5 kap Anno 1699".
",
\
l.'
~;'\'.)~~"
,\
u 693
.
.'
1 1
" !..
..
Före restaurering
Foto: Oscar Svensson, Stockholm
27
U 707.
Efter restaureringen 1936.
Foto: konserv Oscar Svensson, Sthlm.
Kristus,! röd klädnad och en klumpigt målad röd gloria, sitter
1 ena båtens akter. Framför honom sitter Petrus i skägg, klädd
i aul rock med uppkavlade ärmar. Det är Petrus som drar upp
nätet med de många fiskarna.
I den andra båten ser man Jacob, likaså 1 gul rock och en femkantig hatt tillsammans med brodern Johannes i
grå rock och
rundbrättad hatt med kulle.
Avslutningsvis ser man en stenig ö där småtall och bärbuskar
växer.
23
Södra takfallet
På det södra takfallet ser man i
motsats till nordsidan, där
ett enda stort motiv är målat, flera olika händelser.
•
1
2
. -
3
4
5
•
•
l
Kristus och Nicodemus
2 = Jacob och Guds ängel
3 = Sichem och Dinna
4 = En buske
5 = En buske
a = Krabbås
._-------.
..:..~~
""Z:"
.
1Ii:aDu\VS. \
•
U 710
Efter restaureringen 1936
FotO:konserv Oscar Svensson, Sthlm.
29
Där har R.J.Ö. börjat med tre kolonner som återkommer efter
varje scen med en sammanbindande valvbåge.
Under den första bågen från vänster återfinns Kristus i
vit klädnad i
samtal med Nicodemus i
en vid,
brun rock och vit hak-
lapp, ur Johannes evangelium 3 kap.
Nästa scen är hämtad ur 1:a Moseboken 32 kap 22 versen. Där ser
man Jacob i
brun rock som brottas med Guds ängel som har vingar,
svart hår och mustasch. "Båda är utan skor.
Under den tredje valvbågen ser man Slchem - son till en hövding i
lång peruk, grå-gul herrskapsrock, stödjande ena handen på ett
svärd. på andra sidan om ett talllknande träd
står Dinna, klädd
i
lång svart klänning, vit blus och ett vitt förkläde, hållande
i
ett bärträd.
Motivet är hämtat ur l:a Moseboken 34 kap.
U 708
Efter restaureringen 1936.
Foto~konserv
Oscar Svensson, Sthlm
30
Under den 4:e och 5:e valvbågen finns stora buskar med tulpanliknande blommor.
Takfallet avslutas med två kolonner (felberäkning).
U 709.
Efter restaureringen 1936
Foto:konserv Oscar Svensson, Sthlm
Predikstolen
Korgen är målad i brunt. på ena sidan mot altaret finns tre
blå-röd-vlta blommor. Liknande blommor återkommer ovanför speglarna på de tre andra sidorna. De kvadratiSka speglarna inramas aven svartmålad rand utanför en röd och en grön list. Mittfältet är vitt med en blå kant. I detta fält finns en kvist med
blad och små, röda bär.
Liknande bärkvistar återkommer i
takfallets målningar.
Trappbarriärens sidofält är vitmenade med röd-bruna slingor och
gröna, stiliserade blad.
31
RESTAURERING
Att det mer än tre sekler gamla kapellet stAr kvar och 1 det
ursprungliga utförandet har många olika orsaker.
XApellet fungerade inte bara som gudstjänstlokal utan användes
även som förvaringsplats för nät och andra fiskeredskap under
vintrarna. Det gjorde att fiskarna själva var mAn om att underbAlla det.
Vid sekelskiftet 1800-1900 trängde nya religiösa strömningar in
1 Nordlngråbygden. Tre byar nåddes dock inte av de frireligiösa
rörelserna, däribland Barsta by 1). Detta gjorde att andra fiskekapell i trakten restaurerades utan hänsyn till det kulturhistoriska värdet, under det att Barsta kapell fick stA och förfalla,
vilket vi kan vara mycket tacksamma för idag.
När korrespondensen mellan Riksantikvarieämbetet och dåvarande
intendenten i Härnösand, Theodor Hellman, började 1931, var
kapellet i bedrövligt skick. Taket läckte sl att mAlningarna
delvis var förstörda. En krabbås var knäckt och hade fAtt ett
provisoriskt stöd. Södra långväggen var starkt angripen av
röta och väggarna i övrigt otäta.
Under åberopande av det stora kulturhistoriska värdet kom restaureringen till stAnd 1936. Arkitekt David Frykholm, Härnösand,
anlitades för beskrivning och kompletterande förslag till restaurering samt konservator Oscar Svensson, Stockholm, för konservering och förbättringar av tak- och väggmålningarna och 1600talstavlan. Snickaren Inge Forsberg ansvarade för träarbetet,
delvis genom Sjölanders snickeriverkstad i Barsta.
Allt detta under riksantikvariens överinseende 2)
Exteriören
Schaktning utfördes för att frilägga väggarna frAn marken och
stengrunden justerades. Alla ytterväggar fick ny panel, men att
en del gamla bräder Ateranvänts kan man se genom att de är
huggna och ej sågade och att de är vända sA att gamla bomärken
kommit upp och ned.
l) Pastor N Parkman, Nordingrå.
2) I akt NordingrA-Barsta, Murbergets Länsmuseum, Härnösand.
•
32
östra väggen, som är starkt utsatt för vädrets makter, fick nu
mellanliggande tjärpapp och ytterpanel impregnerades. Den södra
lAngväggen förstärktes med en ny följare.
För att för framtiden skydda det värdefulla innertaket med dess
målningar, revs det spånklädda yttertaket bort och en täckning
med spontat virke och dubbla lager av asfaltpapp anbringades.
Ovanpå detta nytt takspån som impregnerats.
Alla vindskivor byttes dessutom.
Fönsterluckorna på den södra väggen nytillverkades 1966 efter
den gamla modellen av dåvarande Sjölanders snickeriverkstad i
Barsta hamn. Fönstren sågs över och de gamla fodren och listerna
återanvändes i
görligaste mån. Förslag fanns att man skulle
blyinfatta rutorna men som tur var verkställdes inte detta,
vilket hade varit mindre lyckat eftersom de tidigare saknat blyinfattning.
"Klockstapeln", som inte finns med på foton från 1920, nytillverkades och restes i
de gamla hålen i
taksprånget år 1966.
Ej heller utfördes förslaget att rödmåla hela fasaden l)
All spik är handmidd s k klippspik och smidet på fönsterluckorna
och dörr är handtillverkat i
trakten.
Exteriören är i huvudsak, som ovan visats, nytillverkad men
trogen det ursprungliga utförandet. Det återanvända materialet
av tidigare datum än 1936 är igenkänbart genom att det är handbilat och inte sågat.
l) Se I A HUlpers Resa genom Norrland 1758, sid 80. Där omtalas
att den första rödfärgade gården i norrland som de mötte på
väg norrut låg i önska, norr om örnsköldsvik.
"
33
Interiören
Golvet, som var i
behov av tätning,
justerades och underliggande
golvsylar sAgs över. Väggarna tätades i noten med tunna bakremsor. Taklisten och hörniisterna är alla av senare datum, dock
före 1936. Den nedersta krabbåsen på södra takfallet ersattes
då den var avbruten och de andra tre har fått rundbarkade stockar
som stöd. Eftersom taket var lIla åtgånget, har man försiktigt
sKurit ur de ruttna brädkanterna och bytt ut dessa mot remsor
av trä, som sedan behandlats av konservatorn. De plankor som ej
hade målade motiv ersattes med infällda sågade bräder.
Bokbrändan på den södra sidan är ny, likaså de fyra främsta
bänkarna på samma sida. På den norra sidan är bara den främsta
och den sjätte bänken av senare datum. De är som många av nytillverkningarna lätt igenkänbara p g a att de är sågade i
stället för handbilade.
Brudpallen införskaffades 1966 och den lilla bokhyllan på predikstolens trappbarriär något senare. Alla de andra inventarierna
var i
sådant gott skick, att de bara erhöll en översyn.
Målningar
Dessa restaurerades som tidigare nämnts av konservator Oscar
Svensson, Stockholm, enligt ett kostnadsförslag och under överinseende av riksantikvarien.
Detta innebar att målningarna
på väggar, tak och predikstol fick en fullständig konservering
med förbättringar.
Samtidigt åtog han sig också porträttet frAn 1619. Detta uppsattes på en ny duk och fernissades efter konservering. Av den
tillhörande ramen återstod endast den övre ramlisten, varför
den fick vara modell för en helt ny ram.
Nämnas kan, att för allt detta arbete erhöll konservatorn l 150
kr.
34
Att denna restaurering kom till stAnd, kan vi dels tacka de
tidigare nämnda personerna för som av kulturhistoriskt intresse
ägnade Barsta kapell mycket tid och omsorg, men utan de medel,
som ställdes till förfogande av privatpersoner och insamlingar,
hade restaureringen inte varit möjlig 1), detta delvis beroende
på den särställning som Barsta flskekapell har, då det inte lyder under samma bestämmelser Bom församlingskyrkorna.
1) Murbergets länsmuseum. Nordlngrå-Barsta: Enl brev daterat
5 augusti 1931, Sigurd Curman/8 Berthelsen.
3S
SOCIAL BAKGRUND
Var det bara av religiösa villkor som Barsta kapell byggdes?
Blev kapellet betalt av kyrkan?
Säger inte -fiskekapellft att det finns en speciell historia
bakom detta qudstjänsthus?
,
.
Hur kan det komma sig att kapellet uppfördes si llngt ut i
havsbandet i en by utan fast befolkning i slutet av 160Q-talet?
Svaren pI dessa frlgor stAr att finna i de sociala villkor,
lagar och förordningar, som existerade vid tiden för kapellets
byggnad.
Om man utgAr frAn det omrAde som benämndes Barsta, fanns det
där under 160Q-talet en fäbod 80m kyrkoherde NlcholauB BozaeuB
ägde. Eftersom det var ett rikt prästbord, samlades pigor och
vallare där ute under sommaren samt mAnga fiskare frAn upplandet och frAn grannbyarna Näs och Pällsvik. Dessutom användes
hamnen av främmande fiskare, främat Gävlefiskarna som tog med
sig hustru, barn och husdjur eftersom de skulle stanna där hela
sommaren. Gävles befolkning bestod vid den tiden av till 2/3
fiskare.
Det måste ha varit liv och rörelse i Barsta hamn.
När sedan kyrkoherde Bozaeus var känd för att vilja ha god
ordning, kyrkodisciplln och hyfsat uppträdande, kan man förstA
att han tyckte att ett kapell var en nödvändighet. Att det
inte var enbart för att förmedla kyrkans ord vet man, utan
också för att fl en lokal som myndigheterna kunde använda.
Under vintrarna använde fiskarna kapellet som förvaringsplats
för sina fiskeredskap och ännu idag kan man i taket se de
krokar som näten hängdes upp på.
Man kan säga, att kapellet utnyttjades till hundra procent.
.36
Kyrkolivet
Barsta som kapell lyder inte under samma bestämmelser som
försarnlingskyrkor gör, men kan sägas komplettera den med tanke
på kyrkoordningen.
1686 års kyrkolag om veckopredikningar samt krav på katekespre-
dikningar och förhör gjorde att kapellet utnyttjades för detta
ändamål, genom att en lämplig person därför utsAgs. Men som
tradition var, fortsatte man att hämta prästen från Nordingrå
för att hålla sommargudstjänsterna.
1726 blev det prästeskapets plikt att hålla husförhör och
1735 och 1743 utfärdades förordningar att vid vite infinna sig 1)
Efter Uppsala möte 1593 infördes och utövades lutherska ortodoxins kyrkotukt, utifrån en tryckt lag gemensam för Västernorrlands län 2) och 1700-talet var århundradet för olika pietismer l). De katolska kyrkofester och korsmässor som tidigare
hållits i Nordingrå höst och vår övergick nu i marknader för
handel och bytesaffärer, där också borgerliga ärenden förrättades 3),
Detta gjorde att de som bodde i Barsta fick gå
2 km till Adal eller Fällsvik, där de i en båt fick ro i
9 km
för att komma till kyrkan i Nordingrå. Båten de använda var
en skötbåt eller en s k trirodder som hade tvA par Aror och
sittbrädor längs sidorna 4)
l) övre Norrlands historia del IV
2) Se ovan a.a.
del I I
3) Ström, E: De Angerrnanniae 1 översättning av
Erik Medin, 1905.
4 ) Eskeröd, A: Kyrkbåtar och kyrkofärder
sid 48-50
285
.32
93
37
Lagar och förordningar
NordingrA socken ligger 1 Angermanland, Bom vid den
tiden var ett stort landskap. Det sträckte sig frAn "Vlstra
botten",norr om Nordmallnq, till den nuvarande gränsen mot
Medelpad.
Närmaste stad i söder var Härnösand, grundad 1585, och 1 norr
Umeå som fick sina stadsrättlgheter 1622. 1647 blev Härnösand
stlftstad 1) med en egen superintendent, P Steuchius. Guvernören hette Karl Sparre och landshövdingen J Oxienstierna vid
tiden för kapellets byggnad. I Härnösand styrde en borgmästare
som hade ett rAd och borgarskap under sig. Under landshövdingen
var befolkningsmannen Knut Ingelsson den främste 2) och han
hade under sig underlagsmän, länsmän och fjärdingsmän.
Kyrkans överhuvud var intendenten som även titulerades biskop,
om än titeln inte lagenligt tillkom förrän 1772. Han hade lektorer och andra skolmän under sig.
Allmogen då? Ja, de kunde vända sig till de 24 landstingsmännen
med klagomål eller de olika tingsnämndernas tolv män.
Många av de lagar,som dessa män sedan hade att upprätthålla och
gemene man att lyda, hade sin grund i den inventering och systern
i beskattningsförfarandet som tillkom under Gustav Vasa 1545.
Och bättre blev det inte när 1634 Ars regeringsform kom till,
för den gav högadeln en mycket stark ställning, bl a genom att
de belönades med kronans jord i stället för pengar. Jorden var
dessutom skattefri.
Dessa lagar,och även senare stiftade, var alltsA inte bara av
den ädla tanken, att lag och ordning skulle finnas för folks
trygghet, utan ofta för att kronan behövde pengar till egen
l) Bucht, G: Härnösands historia, del I.
2) Bucht, G: a.a.
Sid 74 f
109
36
vällevnad och för att bekosta alla de krig 80m Sverige drog ut
i.
Man vet att fiskevatten var beskattade redan före1485 1) och
1540 påbjöds jordrevning, men först 1 mitten av 1600-talet
uppmättes ca 70 byar och nybyggen i geometriska kartor av lantmätare Tresk i Nordingrå. Dennes arbete slutfördes aven man Busk i
slutet av det århundradet och därmed kunde all jord beskattas 2).
Men när det tog sA lAng tid att utföra arbetet, användes under
tiden det s k komålstalet, tillkommet 1625 för att kunna driva
ln skatt 3)
Förutom att krigen kostade väldigt mycket pengar, tog de många
människoliv också. Knektar skrevs ut vid behov och i slutet
av ISaD-talet klagade bönderna i Angermanland hos Kungen över
att kronan tömde gårdarna på allt mansfolk 4). Därför upprättades båtsmanshåll, 1649 i Angermanland, vilket innebar att Roteböcker hölls. Båtsmanshållet blev till en institution när indelningsverket inrättades 1686 5)
Rotehållarna till 70 seland fick hålla en båtsman, vilket innebar att han erhöll en jordlägenhet som födde en ko, utrustningspersedlar och underhåll. I Nordingrå socken fanns 23 båtsmän och
lika många fördubblingsbåtsmän. Detta system fortgick till 1888
och upphörde helt 1901.
Pengar var inte i allmänt bruk hos bönder och fiskare. I stället
bytte de varor mellan varandra - på speciella marknadsdagar
i Nordingrå, i hamnarna eller vid resor till sjöss. Staten var
därför tvingad att upprätta speciella lagar för att kunna beskatta byteshandeln.
l) Westin, J: Jordmätning och kartläggning i Angermanland under l600-talet
sid 240
2 ) Westin, J: a.a.
246
3 ) Sundin, T: Släkter och gårdar i Nordingrå
7
4 ) övre Norrlands historia, del l
515
5) Bucht, G: Härnösands historia" del I
306 f
~
39
En tull upprättades i Härnösand och skatt togs första gången
upp 1566 l). Den lilla tullen som fann. mellan 1622-1810 upptog skatt på alla "ätliga, slltliqa och förnötllqA varor" 2)
Skatt på handel till sjöss tillkom 1586 3).
För att f A en större och därmed effektivare insyn och beskattning upprättades en Hästgärd 1566 4) och en egendomslnventering
1571 5). Dessutom måste folket räkna med de utgifter 1 den egna
socknen för t ex präst t ·länsman, klockare och strand fogdar .
Kommunikationer
Som tidigare nämnts, reste folk huvudsakligen till sjöss, dels
p 9 a att många hade egen båt och mAnga större båtar lade till
i Barsta hamn, dels eftersom endast f A bönder hade häst och
vagn. Men av kartor, reseskl1dningar och bötesstraff, har
kunnat utläsas en del om hur landkommunikationerna var pI
l600-talet.
Det var länsmannen som stod som vägfördelningsförrättare 6) och
Hållskutsarnas anordning i Angermanland tillkom 1620. Nordingrå
hade fyra mil att tillse med ett mantal av 50 st Jl, men med
pengar gick det att friköpa sig. Denna väg kallades Norrstigen
och sträckte sig 20,5 mil längs kusten i Angermanland. Vägen
uppmättes genom milstolpar som var av sten och rödmålade trästolpar utvisande 1/4 mils väg 8).
Från kustvägen gick en väg till kyrkan i Nordingrl och vidare
ca 8 km mot Barsta i början pA l600-talet 9). I en reseskildring 1557 av T Persson-Bielke framkommer att man kunde Aka
9 - 14 mil/dag med hästskjuts 10) , mycket beroende pA hur
många färjeställen som fanns längs vägen. Dessa bestod av att
man pA en eller tvA bAtar jämsides fick forsla över häst och
vagn, vilket måste ha varit rätt dramatiskt.
l)
2)
3)
4)
5)
6)
7)
8)
9)
10)
övre Norrlands historia, del l
Se ovan a.a.
Se ovan a.a.
Se ovan a.a.
Se ovan a.a.
...
-- .
Friberg,N: Vägarna 1 Västernorrland
Friberg,N: a.a.
Ström, M: Akademisk Avh om Angermanland 1705.
Friberg,N: a.a.
Friberg, N: a.a.
sid 494
312
495
451
410
sid 176
340
8
192
107
40
Förutom att nyheter förmedlades av tiggare och luffare, hade
bygden kontakt med omvärlden tack vare att gästgiveri och poststation fanns på Ulvön, 80m analgs ha en av de bästa hamnarna i
Bottenviken l). 1643 fungerade postlinjen upp till PlteA en
gång/vecka med hjälp av drängar till fots 2) och i mitten av
1700-talet 2 ggr/vecka.med ryttare mellan poststationerna 3).
Fisket
Utan denna betydelsefulla näring hade kanske inte Barsta kapell
funnits idag, inte heller Barsta by och hamn. Därför tas lite
fakta upp för att belysa fiskets historia.
Sedan urminnes tider har fiskevatten tillhört jordägarna och
de som ville fiska där fick betala arrende till dem. Redan före
1485 beskattades fiskevatten 4) och 1545 förklarade Gustav
Vasa att "all strömmingsfiske och fiskelägena iAngermanland
utmed Saltsjön skulle bliva och kallas konungens rätta allmänning" 5). Han krävde var 15:e tunna i skatt av Angermanlänningarna, men av de Gävlebor som var där ville han Ar 1557 ha
var lO:e tunna strömming 6).
Kopplingen mellan jordeägande och fiskerätt har verkligen missgynnat fiskare och än i dag ligger fiskeristyrelsen under jordbruksdepartementet. När det i Barsta rAdde osämja om jorden,
var det inte underligt att det även kunde vara problem med fisket. Förutom jordägarna fanns det 1745 minst sex fiskare frAn
upplandet jämte Gävlefiskare med samma antal som skulle samsas
där 7)
1)
2)
3)
4)
Vedin, PJ:Det forntida fisket vid Narrl.kusten
Bucht, G: Härnösands historia, del l.
Hulpe~~, A:Dagbok över en resa gm Norrland 1758.
Vestin, J: JOrdmätn1ng och kartläggning i
Angermanland under l600-talet
5) ~ellman, T: Arsbok Angermanland och Medelpad.
Barsta fiskeläge och kapell."
6) Bucht, G: a.a.
7) Landsarkivet, Härnösand: Vidl h nr 14, 1745
SkärgArdskarta över Angermanland
Sid III
418
222
240
146
356
4l
---
Michael Ström skriver att Barstahamnen Ar 1705 var en av de
bästa hamnarna 1 socknen med ett bra inlopp för sjöfarten sAmt
flera grund och grynnor där fiske och försäljning kunde äga
rum 1). Detta försökte man kontrollera genom att 1649 inrätta
hamnrätter, styrda av hamnfogdar som till hjälp fick lokala
länsmän och senare strandfOgdar. 2).
-_ .. --
---
Att även större båtar lade till där, framgår bl a av ett ingripande mot olaga handel som ägde rum 1699. Skutan sOm
vi8i~e­
rades rymde bl a 380 tunnor strömming, S2 tunnor salt, 100 aIna!
vadmal och 7 tunnor malt. Hårda straff utdelades: kaptenen dömdes till döden men benådades 3)
Handeln som 1 huvudsak bedrevs till sjöss vid den tiden var
mycket livlig i
det här området och många av skutorna gick till
både Finland och vissa perioder även till sydligare länder. De
stora handelsvarorna från Nordingrå var strömmingen och den
vadmal som tillverkades i stora mängder och aven mycket hög
kvalitet.
Idag kan äldre bybor berätta, att ännu i början av 1900-talet
lade många, tvåmastiga bAtar till i Barsta hamn.
l) Ström, M: Akademisk avhandling om Angermanland
1705. I översättning av E Modin
2) Bucht, G: Härnösands historia, del l.
3) Bucht, G: a.a.
65
360
sid 319
42
BARSTA KAPELL IDAG
Ar 1965 bildades ett kapellaq av den 1 byn bofasta befolkningen
- se sid 43 ang stadgarna. Kapellaget har 1 genomsnitt haft tvA
protokollförda sammanträden per Ar. Vid dessa har 1 huvudsak
nyanskaffningar, förslag till reparationer och det ekonomiska
läget tagits upp.
Beundransvärt är den tid och det intresse som kapellaget lagt
ned på kapellet,
vl1ke~
ocks! kommit en bredare allmänhet till
del. Idag uppmärksammas det· inte bara av dem som bor 1 NordingrA
utan också av enstaka turister och reseföretag som anordnar
bussutflykter dit. Dessutom har kapellet blivit mycket populärt
som vigselkapell och känt för de fina sommargudstjänsterna som
anordnas där. För dessa ändamål har furubord och bänkar placerats på den fina ängsbacken vid kapellet. Likaså har en brudpall och en dopskål inköpts. på grund av det stora antal människor som samlas vid sommargudstjänsterna, blev det nödvändigt
att köpa en högtalaranläggning.
Finansieringen av allt detta sker bl a genom försäljning av
kaffe med bröd vid gudstjänsterna och av de vykort av Barsta
kapell som finns i kapellet samt kollekter.
Kapellaget har tagit en försäkring på 50.000 kr för kapellet.
Även om riksantikavieämbetet såg till att restaureringen korn
till stånd 1936, kan vi nog tacka kapellaget och deras mAngåriga ideella arbete för att kapellet i dag, 1981, är i sA
gott skick.
Med tanke på framtiden upplever man en viss oro. De som nu bor
i Barsta blir äldre och allt arbete för de yngre finns pi annan
ort, vilket gjort att befolkningen minskat med 35 , hitti!!.
under 1900-talet.
Därför bör man redan nu vidta åtgärder för Barsta kapell. !oct.satta bevarande. T ex genom fortlöpande kontakt och AD89ar8f8rdelning med kyrka och kommun och att Murbergets
på plats förvissar sig om
kape~lets
till.tAnd.
llDaaD~le
Stadgar fBr Barsta kapellag bildat 1965
l.
Barsta kapellag bestAr av inom Barsta fiskeläge boende
bofasta invAnare.
2.
Kapellaget utser inom sig en styrelse fBr skötseln av
Barsta fiskarkapell vari prästman frAn församlingen kan
ingA.
3.
Styrelsen skall bestå av 7 medlemmar. Styrelsen konstituerar sig själv i enlighet med stadgarnas fjärde paragraf.
4.
Styrelsen väljer inom sig funktionärer.
5.
Självskrivna medlemmar i styrelsen är kyrkvärdarna.
6.
Kapellaget väljer två revisorer för kapellet samt en revisorssuppleant.
7.
Kapellagets årsmöte skall varje år äga rum före september
månads utgång.
8.
Kollekter som upptages i kapellet, skola oavkortade gå till
dess kassa, såvida styrelsen ej annat beslutar. Ev resebidrag för talare och sAngare betalas av kassan.
44
LITTEHATUR,
Härnösands landsarkiv:
Nordingrå TGL, småprotokoll 1781 - 1799 A'11, p 33.
lläradsrättsprotokoll 7 - 8 mara 1683, p 116.
Härnösand, Lantmäteristyrelsens arkivl
Vidloh. nr 4.
Råguppstakning mot Fällsviks ~ 1177. Vidl.h. nr.99.
Skärgårdskarta över Ängermanland 1745 Vidl. h. nr.14
Rlf mot lällsviks by 1686.
Härnösand, Murbergets länsmuseum:
Akts Ångermanland, NordingrA - Barets.
Barats.
Kapellagets styrelsebok.
Bucht Torsten: Ortnamn i Västernorrlands län. Del 1.
Uppsala 1955.
Bucht Gösta: Rärnöaands historis. Del 1 1935 - 1945.
Uppsala 1945.
Bygden Leonard: Härnösanda stifts herdaminne.
Uppsala 1923.
Bäckström Svens Nordingrå kyrka och Fiekekapell. Örnsköldavik .1913.
Ehnmark Elcf: Norlandioa Del 1. Ångermanländsk hembygdsforskning
under 1100-talet. sid 29-64.
Stocloholm 1939.
Ekelund John: Årsbok Ångermanland-Medelpad 1936.
Från Nordingrl. sid 153-151
~3keröo
Albert: Kyrkbåtar och kyrkfärder
Friberg Nils: Vägarna i Västernorrlands lln
Stockholm 1936.
Stookholm 1973.
Stockholm , 951.
llcllman Do: Härnösands stift i 6rd och Bild.
Stiftets fiskekapell, sid 325-342.
Stooloholm 1953.
Hellman Theodor: Årsbok lngermanland-Medelpad 1937
Barata fiskeläge och kapell, aid 146-150.Sundsvall1937.
"
Hulpers
Abr
Dagbok över en resa genom Norrland 1758.
utgAva utgiven av Nils-Arvid Bringeus.
Falun 1978,
Lundin Olav, Nordingrå i helg och vardag.
Norlander Johan, Fäbodväsendet i Ångormanland.
Kramfors 1971.
Stockholm 1665.
Nordlander Johan; Norrländska samlingar,ur skatteboken 1550.Del 1.
Stockholm 1692.
Plaenge-Jaco8sson Sigbritti 1166 års allmänna fiskestadga.
Uppsala 1978.
Ström Erik Michael; Akademisk avhandlimg om lngermanland,1705.
i
översättning
1'lY
E. Modin.
JHi.rnös.<lnd 1905.
Sundin Teo,Per: Släkter och gårdar i Nordingrå 1535-1890.
Kramfors 1975.
:iödcdind Pcq Från Ådalnl' och fjäll.Nordångermanländaka
fir.kclägnn.~id
Yedin PJi
D~t
41-85.
Sollefteå 1920.
forntinR fisket vid Norrlandskusten.
Gävlcbohnmnnr under gdngna århundraden.
Gävle 1939,
Wesin Josefi Jordmätning ooh kartläggning i Ångermanland under
under 1600-talet.
tiVl'f1
Norrlands historia Del 1-4.
Lund 1942.
Umeå 1962-1974.
46
LI'l"rEHATUR: Genomgången ej anväad.
ATA, Sveriges kyrkors arkiv
Jtärnösands landsarkiv:
Arkiv rör norrländsk hembygdsforskning 1920-1923.
Enskil(1a arkiv, Härnös8nds fiskerisocitet C66 vol 3.
Hanlningar rörande prästbordet 1113-1786 Vo
011
Inventnium för kyrkan 1696, Vn.N.m
Kyrkorådsprotokoll 1760-1180. 1607-1810. Vn K l!1
Kylokornkp.nskapsbok 1710-1130,
1730-1156.
Vi~ i. t~ tioIlsprotokoll 1764-1865. Vo N
VärderingGprotokoll 1703-1827. A
Eskerö~
F~ies
Vo L
1
a.
1.
~.
Alberti Gävlebornus strömminsfiske
Stockholm 1946.
Carl: Svank kust,Strömminakusten sid 361-396. Stockholm 1944.
Uord:1tröm Alvar: }o'äbodnr och fi:i.bodliv i Höga kusten.
Nord~t.röm
l.udvig: Bottentvlvsfir:karc
Niittcrlund t.lJ: Norra ~ngermanland.Dcl
Bjä.sta 1916.
Stockholm 1934.
Örnsköldsvik 1925
Oln!ion :.iY"Ili.ivp.: ÅlIccl'rnnnland en 1::mdskapsguide.
Stockholm 1971.
Rod'll fio: NOl·dinlr:""-l. Det stors fiskeflnget i Borsta
och
Gä'lleri~korna.
sid 56-95.
Stockholm 1958.
Telhammer In{;rid: PredikstolSl!'I8kare och predikstolskonst
före 1177.
Umeå 1978.