1. No category

UNIVERSITY OF GOTHENBURG
Department of Earth Sciences
Geovetarcentrum/Earth Science Centre
Sprickorientering
och sprickmineralogi
i förlängningen
av Götaälvlinjen
Sanna Hansson
ISSN 1400-3821
Mailing address
Geovetarcentrum
S 405 30 Göteborg
Address
Geovetarcentrum
Guldhedsgatan 5A
B645
Bachelor of Science thesis
Göteborg 2011
Telephone
031-786 19 56
Telefax
031-786 19 86
Geovetarcentrum
Göteborg University
S-405 30 Göteborg
SWEDEN
1. Sammanfattning
Tidigare undersökningar av berggrunden på Sahlgrenska universitetssjukhusområde i
Göteborg, Sverige har visat att en sulfidmineralisering finns inom detta område. Att
sulfidmineraliseringar förekommer i sydvästra Sverige är relativt ovanligt vilket har lett till en
studie av berggrunden omkring sulfidmineraliseringen med motiv till att skapa en bättre
förståelse av utvecklingen för området i förlängningen av Götaälvlinjen.
Detta görs genom en strukturgeologisk undersökning där sprickors orientering mäts. Genom
att skilja på dragbrott och hybida extension/skjuvsbrott kan paleostress, det vill säga
huvudspänningarna som rådde vid sprickans uppkomst beräknas fram. Även SEM-EDS
analyser av sprickmineraliseringarna som förekom utfördes. Både i fält och i SEM-EDS
analyserna kunde klippande mineraliseringar ses vilket gav en relativ datering. I en
kombination mellan paleostress, de identifierade sprickmineralen samt relativdatering var
målet att kunna härröra sprickorna till deformationshändelser.
Ett set med sprickor innehållande epidot och ett set som mestadels innehöll epidot och albit
hade relativt lik orientering. Eftersom ingen av denna sorts sprickor påvisade någon form av
skjuvning tolkades de som dragbrott och således kunde endast σ3, som ligger i västlig
riktning, för denna generation räknas fram.
Ett annat set som genom relativ datering visats sig vara yngre än de tidigare nämnda
dragbrotten tolkas som hybrida extension/skjuvbrott eftersom harneskytor förekommer. För
detta set har alla huvudspänningar kunnat räknas fram, där σ1 hade en riktning från sydväst.
Den huvudsakliga rörelsen i bildandet av Götaälvlinjen skedde under den svekonorvegiska
deformationen. Myloniter förekommer i det studerade området som visar på en plastisk
deformation. Sprickorna är resultat av spröd deformation och därför bör de rimligen vara från
den svekonorvegiska deformationen eller yngre. För att kunna relatera paleostress till exakta
event bör en komplettering göras som innebär att göra en absolut datering av sprickmineralen
som förekommer i dessa två sprickset.
Nyckelord: Sprickorientering, dragbrott, hybrida extension/skjuvbrott, sprickmineralisering,
huvudspänningar, paleostress, GEOrient, Götaälvlinjen, svekonorvegisk deformation,
mylonit, SEM-EDS analys
i
2. Abstract
Previous investigation of the bedrock at the Sahlgrenska University Hospital district in
Gothenburg, Sweden has shown that a sulphide mineralization occurs in this area. Due
to occurrence of sulphide mineralization in southwestern of Sweden being relatively rare, a
study of the local bedrock has been carried out to better understand the development of the
area of the extension of Götaälvlinjen.
This study involves a structural geological investigation in order to measure the orientation of
fractures. By separating tensile failures and hybrid extension/shear fractures paleostress can
be calculated. These calculations show the main stress situations that existed when the
fracture was formed. On the mineralization that occurred in the fractures a SEM-EDS analysis
was also performed. Both in field and in the SEM-EDS analysis a crosscutting of
mineralization could be seen giving a relative dating. By combining the information
on paleostress, the identified fracture mineralization, and relative dating, conclusions can be
reached regarding the events of deformation.
A set of fractures containing epidot and a separate set that mostly contained epidot and albite
had relatively similar orientations. Since this fracture set did not display signs of shearing,
they were interpreted as tensile failure; therefore, only σ3 could be calculated. This can be
found lying in a westerly direction.
Another set of fractures is, by relative dating, assumed to be younger than the previously
mentioned tensile failures. This younger set of fractures is interpreted as hybrid
extension/shear failure since slickensides occur among these fractures. All of the main
tensions have been calculated for this set where σ1 had a direction from the southwest.
The main movement in the formation of Götaälvlinjen occurred during the Sveconorwegian
deformation. Mylonites are present in the study area which is an indicator of plastic
deformation. The fractures are the result of brittle deformation, and therefore are assumed to
be from the Sweconorwegian deformation or of younger age. To be able to relate the
paleostess to exact events, a complementary study including absolute dating of the minerals
present in these two fractures sets should be performed.
Keywords: fracture orientation, tensile failure, hybrid extension/shear fractures, fracture
mineralization, main tension, paleostress, GEOrient, Götaälvlinjen, sveconorwegian
deformation, mylonite, SEM-EDS analysis
ii
Innehållsförteckning
1.
Sammanfattning................................................................................................................................ i
2.
Abstract ............................................................................................................................................ii
3.
Introduktion ..................................................................................................................................... 1
3.1
Syfte och frågeställningar ........................................................................................................ 1
3.2
Lokal berggrundsgeologi i undersökningsområdet ................................................................. 2
3.3
Frakturer: definition av olika brott samt deras relation till stressfältet .................................... 4
3.4
Sprickmineral .......................................................................................................................... 6
3.5
Avgränsningar ......................................................................................................................... 6
4
Metod............................................................................................................................................... 7
5
Resultat ............................................................................................................................................ 8
Sprickorientering utifrån hällobservationer ............................................................................. 8
5.1
5.1.1
Lokal 1 ............................................................................................................................. 9
5.1.2
Lokal 2 ........................................................................................................................... 10
5.1.3
Lokal 3 ........................................................................................................................... 11
5.1.4
Lokal 4 ........................................................................................................................... 12
5.1.5
Lokal 5 ........................................................................................................................... 12
Kombination av hällobservationer ........................................................................................ 13
5.2
5.2.1
Epidot lokal 1,2,3 .......................................................................................................... 13
5.2.2
Tegelröd mineralisering lokal 1+2 ................................................................................ 14
5.2.3
Kalcit lokal 2 och 3........................................................................................................ 15
5.2.4
Mer eller mindre rostfyllda sprickor, lokal 4 och 5 ....................................................... 15
5.3
Förekommande sprickmineral- SEM analys ......................................................................... 16
5.3.1
Prov 1 ............................................................................................................................ 16
5.3.2
Prov 2 ............................................................................................................................ 17
5.3.3
Prov 3 ............................................................................................................................ 18
5.3.4
Prov 4 ............................................................................................................................ 18
6
Diskussion ..................................................................................................................................... 19
7
Slutsats........................................................................................................................................... 22
8
Förslag på fortsatt arbete ............................................................................................................... 23
9
Avtackning .................................................................................................................................... 23
10
Litteraturförteckning ................................................................................................................. 24
11.
Bilaga......................................................................................................................................... 25
3. Introduktion
På Sahlgrenska universitetssjukhusområde i Göteborg skedde en byggnation av ett
parkeringshus som stod klart år 2010. Under tiden som byggnationen pågick uppmättes
förhöjda kopparvärden nedströms i Slottsskogen. Bevis har lagts fram för att det ska finnas en
mineralisering av pyrit i berggrunden i den södra delen av området (Hogmalm, 2011).
Sprängningsarbeten av sulfidmineraliserat berg kan skapa lokala miljöproblem, eftersom stora
mängder sprickytor med sulfider friläggs och exponeras för syre och vatten. Om sulfiderna får
tillgång på syre kan de oxideras vilket innebär att de bryts ned till järnhydroxider och svavel.
Om detta inträffar finns en stor risk att svavlet löser sig i regnvattnet och bildar svavelsyra
som i sin tur ger ett sänkt PH. Försurningen i sig är ett oroande miljöproblem men
försurningen av vattnet kan också öka vattnets förmåga att lösa metaller. Denna tillfälliga
förhöjning av PH i kombination med koppar som ligger lagrade i sedimenten, vilket
ursprungligen förmodas komma från taken i området, skulle enligt (Hogmalm, 2011) kunna
vara orsaken till de förhöjda kopparhalterna.
Att sulfidmineraliseringar förekommer i sydvästra Sverige är relativt ovanligt. Detta väckte
intresse för att studera närmiljön omkring sulfidmineraliseringen med anledning till att skapa
en bättre förståelse för utvecklingen av området.
3.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur området tidigare påverkats av
deformationsfaser samt utreda den sentektoniska utvecklingen i området. Detta görs genom en
strukturgeologisk undersökning som innebär att karaktärisera sprickmineral och dess
sprickriktningar.
Frågeställningar:
Vilka sorters sprickmineral finns i området?
I vilken typ av sprickor förekommer dessa mineral och hur är dessa sprickor orienterade.
Kan orienteringen säga något om paleostressen i området?
Kan en relativ datering utföras?
Finns det möjlighet att utifrån en kombination av sprickmineralogi, paleostress och relativ
datering härröra sprickorna till tektoniska händelser?
1
3.2 Lokal berggrundsgeologi i undersökningsområdet
Figur 1 Karta över Sveriges berggrund (Sveriges geologiska undersökning, 1994)
Sydvästra Sverige har främst utsatts för två större deformationsfaser. Den äldsta av dessa
deformationsfaser är den gotiska orogenesen som började för ca 1750 miljoner år sedan och
avslutades i området för ca 1550 miljoner år sedan (Lindström, J. Lundqvist & T. Lundqvist,
1991). Bergarterna som utsattes för den gotiska orogenesen omvandlades och deformerades
under amfibolifaciesförhållanden (I.Lundqvist & Kero, 2006). Den svekonorvegiska
deformationen började för ca 1150 miljoner år sedan och avslutades för ca 900 miljoner år
sedan. Under denna yngre deformationsfas omvandlades bergaterna också under
amfibolitfaciesförhållanden och omformades längs nord-sydliga stråk (I.Lundqvist & Kero,
2006). Under den sveconorvegiska deformationen överpräglades mycket av resultatet av
tidigare deformationer. Enligt (I.Lundqvist & Kero, 2006) var det under Svekonorvegium som
huvuddeformationen i Protoginzonen, Mylonitzonen och Götaälvlinjen, vilka är nordsydliga
rörelsezoner, skedde.
2
Figur 2 Detaljerad berggrundskarta av centrala Göteborg. Det studerade området har markerats med en svart
rektangel. Kartan är modifierad men ursprungligen från (Sveriges Geologiska Undersökning, 2011).
Det studerade området ligger väster om mylonitzonen i det västra segmentet. Lokalerna som
behandlas är belägna i en kontaktzon mellan äldre granodioritiska gnejser, vilka har en ålder
på ca 1560 miljoner år och den yngre RA-graniten som är ca 1310 miljoner år gammal
(I.Lundqvist & Kero, 2006). RA-graniten, där RA betyder radioaktiv, känns igen på sin röda
färg och har fått sitt namn på grund av förhöjda uran och toriumhalter (Lindström et al.,
1991). I kontaktzonen som skiljer dessa två bergartsled ifrån varandra förekommer myloniter.
Vid studie av Berggrundskartan 7B Göteborg SV, framställd av Sveriges geologiska
undersökning (2007) verkar denna mylonitsering vara bildad i samband med Götaälvlinjen.
3
3.3 Frakturer: definition av olika brott samt deras relation till stressfältet
Definitionen på stress är den kraft som verkar per ytenhet som ett material belastas med.
Stress=(N/m²)
Om en bergart utsätts för stress kommer denna att deformeras sprött eller plastiskt beror på
flera olika samverkande faktorer. Information om faktorerna nedan är hämtat från (Marshak,
2005).




Tryck: Den inre friktionen ökar med trycket vilket hindrar berget från att separera.
Detta innebär att rörelse på större djup kräver högre stress än mer ytnära rörelser.
Temperatur: Höga temperaturer får berget att deformeras duktilt medan låga
temperaturer genererar spröd deformation.
Deformationshastighet: Deformationshastigheten är också en påverkande faktor, där
snabb förändring skapar spröda brott medan en långsam förändring ger en duktil
deformation.
Beroende på bergarternas mineralogiska sammansättning kan de stå emot
deformation i olika hög grad. Till exempel beter sig en granitisk sammansättning ofta
sprött.
Det är främst i de översta 15-20 km i jordskorpan som spröd deformation sker, eftersom
temperaturen och trycket ökar med djupet vilket leder till att under detta djup uppstår i stället
duktil deformation (Marshak, 2005). I denna studie undersöks huvudsakligen spröd
deformation.
Vanligt är att sprickor förekommer systematiskt i grupper, vilket benämns som sprickset. Om
ett område innehar flera olika sprickset bildar de tillsammans ett spricksystem (Davis &
Reynolds, 1996).
Som tidigare nämnt är det när den översta delen av skorpan utsätts för stress som en spröd
deformation sker. Resultatet av spröd deformation i berggrunden är att olika typer av brott
uppstår. Eftersom brott kan ske på olika vis i berggrunden, beroende på hur stressituationen
sett ut, definieras de också på olika sätt. Förenklat kan de spröda brotten delas in i tre
huvudgrupper; extensionssprickor, skjuvbrott och hybrida extension/skjuvbrott. Den rådande
stressituationen för respektive brott och den resulterande rörelsen illustreras av (Price &
Cosgrove, 1990), se figur 3.
Extensionssprickor, även kallade dragbrott, är sprickor där det sker en isärdragande rörelse
som verkar vinkelrät mot sprickans yta. Hur spänningssituationen sett ut i bildandet av denna
typ av spricka, är att σ3 legat vinkelrät från sprickans yta, det vill säga i tensionsriktningen.
Eftersom σ3 legat vinkelrät mot sprickan innebär det att både σ1 och σ2 legat orienterade i
sprickriktningen. Det går dock inte att avgöra hur σ1 och σ2 är dimensionerade i
sprickriktningen.
4
I skjuvbrott har däremot rörelsen vart parallell längs brottytan i en så kallad skjuvrörelse.
Denna rörelse uppstår när σ1 står för en komprimerande kraft. Ett skjuvbrott bildas därmed
snett mot σ1. (Davis & Reynolds, 1996).
Ett utmärkande drag för att avgöra om det är ett dragbrott eller skjuvbrott som studeras är att
den sistnämnda känns igen på dess harneskyor. Harneskytorna speglar också hur
rörelsemönstret på skjuvningen sett ut.
Den tredje varianten på brott är så kallade hybrida extension/skjuvbrott. Detta innebär utöver
att sprickan öppnar sig vinkelrät mot sprickytan, även en skjuvrörelse (Davis & Reynolds,
1996). Även här uppstår en sprickyta snett mot σ1.
Generellt sett sker bildningen av hybrida tension/skjuvsprickor vid lägre vinklar än
skjuvsprickor. Detta illustreras i figur 3 där vinkeln mellan σ1 och sprickytan visas med θ.
Det finns dock ingen specifik gräns för över och under vilken vinkel de olika brotten inträffar,
eftersom vinkeln är materialberoende.
Figur 3 Mohr´s stresscirklar som visar stressituationen som ger upphov till A dragbrott, B skjuvbrott, C hybrid
extension/skjuvbrott. Figuren visar även rörelsen som sker i respektive brott samt deras orientering till axlarna för
största och minsta huvudspännig (Price & Cosgrove, 1990).
5
3.4 Sprickmineral
Där det bildats öppningar i berggrunden kan utfällning av så kallade sprickmineral ske.
Eftersom det krävs en öppning i berget är det endast i dragbrott och hybrida
extension/skjuvbrott som mineral kan fällas ut. Utfällning av mineral ”läker” öppningen som
bildats. Vilka typer av mineral som fälls ut och kristalliseras beror på en kombination av flera
olika faktorer. Dessa faktorer är bland annat kombinationen av tryck och
temperaturförhållandet som i sin tur beror på djup och avstånd till magmakroppar. En annan
faktor är vad för kemi värdbergarten/värdbergarterna har, vilket också påverkar vilken kemisk
sammansättning fluiderna som cirkulerar i sprickorna hat (Sandström, 2004).
3.5 Avgränsningar


Endast utvalda platser inom området karterades.
Eftersom mätning av sprickorientering sker på vertikala vägskärningar är det troligt att
spricksetet som går parallellt med en vägskärning inte kommer med i undersökningen.
6
4 Metod
I undersökningsområdet studerades lämpliga vägskärningar, som har en färskare brottyta i
förhållande till omgivande hällar. Orienteringen på extensionsprickor och hybrida
extention/skjuvsprickor innehållande mineraliseringar, även vittrade, mättes in. Eftersom både
tensionssprickor och hybrida extention/skjuvsprickor är relativt plana strukturer mäts deras
orientering in med strykning och stupning. Vid tydlig striering mättes även denna in (plunge
directions, plunge).
Sprickornas orientering i de olika lokalerna har därefter plottats i programmet GEOrient för
att definiera de förekommande sprickseten. För att underlätta tolkning och utläsning av
resultat presenteras sprickornas orientering som punktpoler med representativa färger för de
olika mineraliseringarna. Även en mer förtydligande bild, med konturering, presenteras i
resultatet. I bilagor under rubriken GEOrientplottar går även att finna storcirkelplottar samt
den genomsnittliga strykning och stupning för varje lokal samt olika kombinationer av
sammanslagningar och grupperingar av sprickmineral. Där ett samband mellan de olika
lokalerna kunnat urskiljas, med avseende på de olika mineraliseringarna och dess
sprickriktningar, lades dessa plottar samman för att förtydliga resultatet.
Stuffer innehållande karaktäristiska sprickmineral samlades in i fält. Fyra av dessa stuffer har
sedan bearbetats genom att de har sågats och polerats inför SEM-EDS analyserna. De
polerade skivorna täcktes sedan med kol för att öka elektronernas ledningsförmåga innan de
analyserades i SEM-EDS för att identifiering de olika utmärkande sprickmineralen.
7
5 Resultat
Resultatet har delats in i två huvuddelar. Första delen redovisar vad de olika typiska
sprickfyllnaderna har för orientering för de enskilda lokalerna. Där ett samband för
orientering och mineralisering mellan de olika lokalerna vart uppenbart har kombinationer av
lokalerna kunnat genomföras. Den andra delen visar vad för mineralogi som framkommer i
SEM-EDS analyserna för olika sprickmineralsammansättningar.
5.1 Sprickorientering utifrån hällobservationer
Fältmätningarna är som tidigare beskrivet gjorda på vägskärningar. Kartan nedan visar med
röd markering var de olika lokalerna ligger. Lokal 4 är den skärning som skapats vid
byggnationen av p-huset som nämns i introduktionen. Nedan visas, i stereoplott, de olika
sprickfyllnader och deras orienteringar för varje lokal. Lokal 1, 2 och 3 ligger i den äldre
granodioritiska gnejsen medan lokal 4 och 5 ligger i den yngre röda RA-graniten. Gränsen
mellan de två bergartsleden går längsmed dalgången. Det är i denna dalgång som myloniter
förekommer. Dalgången har utsatts för kraftig deformation vilket dels syns på myloniterna
men även på den stora spricktätheten som succesivt ökar mot väster.
Figur 4 Det studerade området med markeringar för vart de olika lokalerna är belägna. Kartan är modifierad i
mjukvaru programmet GIS men kommer ursprungligen från (Digitala Kartbibloteket, 2001).
8
5.1.1 Lokal 1
Lokal 1 innehåller två olika sprickset med skild mineralogi. Det ena setet har en
medelstrykning och stupning på 12/67. Detta set innehåller främst epidot, men vissa sprickor
innehåller utöver epidot även kvarts. I denna lokal förekommers det epidot som klipper kvarts
och kvarts som klipper epidot, vilket omöjliggör relativ datering mellan dessa två mineraler.
Kvarts förekommer både som ett nätverk i epidot och uppblandat. Dessa epidotsprickor visar
inga tecken på att det skulle ha förekommit någon vertikal rörelse. Därför tolkas dessa som
extensionssprickor.
Den andra mineraliseringen har i fält en mörk tegelröd färg. Mineralogin i denna typ av
sprickor har analyserats i SEM-EDS och består bland annat av järnoxider, glauconit, samt ett
okänt ceriumrikat mineral. För en mer utförlig redogörelse se avsnitt 6.3.2 Prov 2. Eftersom
två riktningar kan urskiljas har en separation mellan dessa gjorts. Den ena har en
medelstrykning och stupning på 262/84 och den andra på 228/79. I denna generation av
sprickor förekommer harneskytor och därför behandlas dessa som skjuvsprickor. Den
generation med medelriktiningen 262/84 klipper dessutom epidotsprickorna i samma lokal
och tolkas därför som en yngre generation än epidotsprickorna.
Figur 6 Lokal 1, hybrida extension/skjuvbrott
innehållande järnoxid, glauconit och cerium-rikt
mineral.
Figur 5 Lokal 1, extensionssprickor innehållande epidot.
Medelstrykning och stupning är 12/67.
9
Lokal 2
Denna lokal innehåller fyra olika sorters mineraliseringar. Dels förekommer även här
extensionssprickor fyllda med epidot. Detta set har en medelstrykning och stupning på 9/71,
se figur 7. Här förekommer också sprickor som är fyllda mestadels med epidot och albit. De
två mineraliseringarna ligger parallelt längs med varandra. Även andra mineral som
kalifältspat, prehnit och kvarts förekommer. Dessa sprickors mineralogi representeras av prov
1 i SEM-EDS analysen, se avsnitt 6.3.1: Prov 1. Orienteringen på dessa sprickor stämmer väl
överens med epidot sprickorna i samma lokal och har därför plottats tillsammans nedan, se
figur 8. Den gemensamma medelstrykning och stupning som fås är 15/75.
5.1.2
I lokal 2 finns även en spricka med ett okänt vitt mineral som har en orientering på 95/60.
Denna spricka klipps av sprickor innehållande både epidot och albit.
Figur 7 Lokal 2, extensionsprickor innehållande epidot.
Medelstrykning och stupning är 9/71.
Figur 8 Lokal 2, tensionssprickor fyllda med epidot samt
sprickor innehållande både epidot och albit, vilka
markerats med en grön ring med vit fyllnad.
Medelstrykning och stupning 15/75.
De tegelröda sprickorna med järnoxider, glauconit och det ceriumrika mineralet påträffas
även i lokal 2. I denna lokal förekommer de tegelröda sprickorna i tre riktningar vilka har
medelorienteringarna 266/89, 36/82 och 2/77.
Figur 9 Lokal 2, tegelröda hybrida tension/skjuvsprickor.
10
5.1.3 Lokal 3
I lokal 3 uppträder också epidot fyllda extensionssprickor. Dessa har i denna lokal medel
orienteringen 189/90.
Figur 10 Tensionssprickor innehållande epidot. Medelstrykning och stupning 189/90.
I den sydligaste delen inom lokal 3 finns två sprickor som innehåller kalcit. Dessa sprickor är
mycket vittrade. Deras medelstrykning och stupning är 105/79.
Figur 12 Den ena av sprickorna som innehåller kalcit i
fält.
Figur 11 Sprickor innehållande kalcit. Medelstrykning
och stupning 105/79.
11
5.1.4 Lokal 4
Denna lokal är belägen bakom det nybyggda parkeringshuset i områdets sydvästra del.
Lokalen ligger i de mest deformerade delarna av mylonitzonen. Berget är mycket uppsprucket
och sprickriktningar som förekommer är i princip omöjliga att mäta in. Därför har endast de
mest utpräglade sprickriktningarna mätts in och plottats, se figur 13. Dessa sprickor har fått en
medel orientering på 56/55. Även en spricka med en mer intensivt rostig yta och en uppenbar
annan orientering än föregående, har plottats in med en mörk orange färg. Vilken mineralogi
som finns i dessa sprickor är också svårt att avgöra på grund av den stora mängd rost som
fällts ut. Mineralogi som bland annat förekommer i denna lokal är de som framkommer i
SEM-EDS analys 3, det vill säga kvarts, klorit, kalifältspat, järnoxider och monazit, se avsnitt
5.3.3: Prov 3 för mer redogörelse.
Figur 13 Sprickor med mycket rost presenteras med orange färg och de med mindre rost som en orange ring med vit
fyllnad. Medelstrykning och stupning 56/55.
5.1.5 Lokal 5
Lokal 5 är mycket snarlik lokal 4 på så sett att berggrunden är mycket uppsprucket och
innehåller mycket rostiga utfällningar. Även i denna lokal har endast den dominerande
sprickriktningen mätts in och plottats. Medelstrykning och stupning är 30/72. Mineralogin
antas vara den samma som i lokal 4.
Figur 14 Sprickor med mycket rost. Medelstrykning och stupning 30/72.
12
5.2 Kombination av hällobservationer
Där ett samband för orienteringen och sprickmineralogin mellan de olika lokalerna finns, har
dessa kombinerats för att förtydliga relationen mellan dessa.
5.2.1 Epidot lokal 1,2,3
Sprickor innehållande epidot från lokalerna 1, 2 och 3 har nedan kombinerats. Även sprickor
som innehåller både epidot och albit har plottats tillsammans med de rena epidotsprickorna.
Endast de rena epidotsprickorna har en gemensam medelorientering på 10/74. När sprickor
med både epidot och albit kombineras med de rena epidotsprickorna blir medelorienteringen
12/75. Eftersom dessa sprickor tolkats som tensionssprickor, ligger σ3 vinkelrät på
sprickytan. Orienteringen på σ3 är därför 282/15, se figur 17. Den exakta orienteringen på σ1
och σ2 går inte att avgöra men de ligger någonstans i sprickans orientering, 13/75, det vill
säga någonstans i ungefärlig nordsydlig riktning.
Figur 16 Konturering av figur 15.
Figur 15 Kombination mellan lokal 1, 2, 3.
Tensionsprickor innehållande epidot, grön
markering och tensionsprickor innehållande
både epidot och albit, grön ring med vit
fyllnad
Figur 17 Den gröna storcirkeln representerar medelorienteringen, 12/75, för kombinationen av rena epidotsprickor
och sprickorn som innehåller både epidot och albit efter sammanslagning mellan lokalerna 1, 2 och 3. Den svarta
storcirkeln representerar ett tänkt plan som skär epidotsprickorna vinkelrät. På detta plan finns en markering som
visar riktningen på σ3, vilken har orienteringen 282/15.
13
5.2.2 Tegelröd mineralisering lokal 1+2
Den tegelröda mineraliseringen förekommer både i lokal 1 och 2. Vissa av sprickornas
orientering i de båda lokalerna stämmer mycket bra överens med varandra. I sterioplott nedan
kan kombinationen av den tegelröda mineraliseringen ses. Tre olika riktningar på sprickorna
kan observeras. Dessa har en medelorientering på 263/86, 38/88 och 2/77, vilket även kan ses
i figurerna 18 och 19. Endast medelvärdena för de tre olika orienteringarna har plottats som
plan i figur 20 för att ytterligare förtydliga deras riktningar. Som framgår av figur 18, baseras
det setet som har en nordsydlig riktning endast på tre mätvärden. Därför har endast seten som
stryker mot nordöst (38/88) och väst (263/86) plottats i figur 21. Utifrån dessa två sets
medelorientering har huvudspänningarnas riktning räknats ut vilka också kan ses i figur 21.
På följande sätt är huvudspänningarna orienterade; σ1 har riktningen 243/9, σ2 har riktningen
84/82 och σ3 har riktningen 151/3.
Figur 18 Kombination mellan lokal 1 och 2.
Hybrida tension/skjuvsprickor som
innehåller den tegelröda mineraliseringen
med b.la gluconit och järnoxider.
Figur 19 Konturering av figur 18.
Figur 20 Visar de tre medelriktningarna för
de olika seten 263/86, 38/88 och 2/77.
Figur 21 Visar medelriktningarna för det
två seten med högst frekvens av sprickor,
dvs. 38/88 och 263/86, samt vart
huvudsänningarna ligger i förhållande till
sprickorna.
14
5.2.3 Kalcit lokal 2 och 3
Utöver de två sprickor innehållande kalcit i lokal 3 finns en spricka i lokal 2 med ett vitt
mycket vittrat mineral. Orienteringen på denna spricka är 95/60 och har tidigare beskrivits i
avsnittet 6.1.2: Lokal 2. Nedan har denna spricka plottats tillsammans med de två
kalcitsprickorna från lokal 3.
Figur 22 Kombination lokal 2 och 3, sprickor innehållande kalcit.
5.2.4 Mer eller mindre rostfyllda sprickor, lokal 4 och 5
Den mest utpräglade riktningen på sprickor i krosszonen från lokal 4 och 5 har nedan plottats
tillsammans. Medelorienteringen på kombinationen av sprickorna är 42/62. Som tidigare
påpekats innehåller dessa sprickor mycket rostutfällningar och därför har ingen parallell
mellan sprickornas orientering och dess mineralogi kunnat göras. Dock kan mineralogi som
förekommer i denna sorts sprickor ses i SEM-EDS analys 3.
Figur 23 Kombination mellan lokal 4 och 5.
Sprickornas mineralogi täcks av
rostutfällningar.
Figur 24 Konturering av figur 23.
15
5.3 Förekommande sprickmineral- SEM analys
Nedan följer förekommande sprickmineral som analyserats i SEM-EDS.
5.3.1 Prov 1
I fält förekommer denna sprickgrupp, se figur 25 nedan, med för ögat synligt ett rött och ett
grönt mineral parallellt längs med varandra. I bilden kan man även se hur det gröna mineralet
ser ut när det är vittrat. Provet är insamlat vid lokal 2, se figur 4.
Figur 25 Visar utseendet på sprickor innehållande både epidot och albit.
SEM-EDS analysen visar att detta prov innehåller mestadels epidot och albit som förekommer
i parallella stråk. I figur 26 kan man se att tre olika mineral förekommer; kalifältspat, epidot
och albit. Det går också att se att kalifältspat klipps av epidot som i sin tur klipps av albit.
Dessa mineral förekommer mestadels parallellt med varandra. I figur 27 går det att se att
andra mineraler som kvarts och prehnit också är utsträckta parallellt med övrig mineralogi.
Här förekommer även epidot som fragment.
Prehnit
Albit
Albit
Kvarts
Epidot
Kalifältspat
Albit
Figur 26 SEM-EDS analys visar att prov 1 innehåller
bla. kalifältspat, epidot, albit. Relativ datering visar att
microklin är äldst, därefter kommer epidot och yngst är
albit.
Epidot
Figur 27 SEM-EDS analys visar att prov 1 även
innehåller prehnit och kvarts.
16
5.3.2 Prov 2
Denna typiska sprickfyllnad känns i fält igen på sin tegelröda färg. Stora mängder järnoxider
är vanligt förekommande i denna typ av spricka. Utöver järnoxider förekommer bland annat
glauconit. Ett större kvartskorn har kunnat analyseras och kan ses i figur 28. I figur 29 har ett
mycket ceriumrikt mineral analyserats. Misstanke att även andra sprickmineral förekommer
finns. Analyserna som gjorts på detta prov är inte tillräckliga för att kunna avgöra övrig
förekommande mineralogi. Denna stuff är från lokal 2, se figur 4.
Fe-oxid
Kvarts
Glauconit
Figur 28 SEM-EDS analysen visar att denna tegelröda
mineralisering innehåller mycket järnoxider men även
glauconit. En lite mängd kvarts förekommer också.
Figur 29 SEM-EDS analysen visar att de tegelröda
mineraliseringarna även innehåller ett mineral som är
mycket rikt på cerium.
17
5.3.3 Prov 3
Detta prov är insamlat från krosszonen vid lokal 4, se figur 4, som domineras av rostiga
utfällningar. I fält är det svårt att med ögat uppfatta sprickmineral eftersom de mestadels är
täckta med rost. Efter att stuffen sågats och en färskare yta fåtts fram går det att se att kvarts
går i en riktning och klipps vinkelrät av en annan mineralisering. I SEM-EDS kan man se att
den klippande mineraliseringen består av flera mineraler. I figur 30 visas att det
huvudsakligen är kalifältspat och klorit som utgör den klippande mineralogin men även
järnoxider är distribuerade tillsammans med kalifältspat och klorit. Vittrad klorit återfanns
även i fält inom det område som denna stuff samlats in i. I en annan spricka i detta prov finns
även REE-mineralet monazit, se figur 31.
Klorit
Fe-oxider
Kalifältspat
Kvarts
Figur 30 SEM-EDS analys av prov 3 visar att kvarts är
äldst och klipps vinkelrät av kalifältspat och klorit samt
att järnoxider förekommer i stor utsträckning.
Figur 31 SEM-EDS analys av prov 3 visar även att REEmineralet monazit förkommer.
5.3.4 Prov 4
Denna stuff har en blålila metallisk lyster. I SEM-EDS analysen visar sig provet innehålla
mycket manganit men även REE-mineralet monazit. Denna mineralisering har inte kunnat
knytas till någon speciell riktning men förekommer vid lokal 3.
Monazit
Manganit
Figur 32 SEM-EDS analys visar att prov fyra innehåller manganit och REE-mineralet monazit.
18
6 Diskussion
Även om fältarbetet utfördes i samma område där sulfider tidigare påträffats, hittades inga
sulfider med SEM-EDS i denna studie. Detta kan bero på att endast ett prov från område 4
analyserades. Dels kan det bero på otur att detta prov saknar denna typ av mineralisering. Det
kan även bero på att sulfider som pyrit redan oxiderats och brutits ned till järnhydroxider och
svavel för att därefter transporteras bort med regnvatten. En annan förklaring kan vara att
fluiderna i de centrala delarna av kontaktzonen haft en högre temperatur och därför har mer
hög-temperatur mineral som pyrit kunnat fällas ut. Den högre temperaturen i de centrala
delarna beror på att berget där har en större spricktäthet som en större mängd varma fluider
kan flöda igenom. De mest uppspruckna delarna är även de som är mest utsatta för erosion.
Området mellan de två bergartsleden där kontaktzonen med myloniter är belägen utgörs av en
naturlig dalgång, vilket innebär att en stor del av mineraliseringen kan ha eroderats bort.
SEM-EDS analyserna visar att mineraliseringen i prov 1 mestadels innehåller epidot och albit
som vanligtvis uppträder parallellt med varandra, men även att kalifältspat, prehnit och kvarts
förekommer i samma riktning. En relativ datering mellan vissa av dessa mineral har kunnat
göras. Nämnda från äldst till yngst är deras ordningsföljd följande; kalifältspat, epidot och
albit. Prehnit förekommer längs med albit men det är svårt att avgöra deras relativa datering.
Denna typ av mineralogi förekommer i sprickorna som benämns som extensionsprickor med
både epidot och albit, eftersom det är den huvudsakliga mineralogin i dessa sprickor.
Prov 2 är representativt för den tegelröda mineraliseringen som förekommer i lokal 1 och 2.
Dessvärre blev inte analyserna tillräckligt bra för att avgöra sprickans totala mineralogi. De
mineraler som gick att analysera var glauconit, järnoxider, ett större kvartskorn och ett mycket
ceriumrikt mineral. Den stora mängd järnoxider som provet innehåller skulle kunna förklara
sprickmineralogins färg. Det är ännu oklart vilket mineral det ceriumrika mineralet är men
skulle kunna vara ceriumoxid eller en mycket cerium rik allanit. I lokal 1 klipper denna
tegelröda mineralogi epidotsprickor och har därför tolkats som yngre. Detta skulle i så fall
innebära att glauconit och det ceriumrika mineralet är yngre än epidot. Denna typ av
mineralogi förekommer i sprickor som ofta har harneskytor vilka därför har tolkats som
hybrida extension/skjuvbrott.
Prov 3 visade med relativ datering att kvart är äldst av den orsaken att det blir klippt vinkelrät
en annan mineralogi. Denna andra mineralogi består av kalifältspat och klorit som
förekommer längs med varandra, dock går det inte att avgöra åldersrelationen mellan dessa
två mineraler. I denna spricka innehållande kalifältspat och klorit finns också järnoxider.
Troligen är dessa järnoxider hematit eftersom de i förstorning har ett nålformigt utseende.
I både prov 3 och 4 upptäcktes även sprickor med REE-mineralet monazit. Den
omkringliggande berggrunden borde rimligen vara rik på REE- mineraler eftersom både
monazit och det ceriumrika mineralet påträffats i dessa få analyser. Prov 4 innehöll även en
väsentlig del manganit.
19
Eftersom ett samband för olika mineraliseringar och deras riktningar mellan olika lokaler
kunnat urskiljas har de kunnat kombineras för att ge ett tydligare resultat. Det är dock bara
mineralogi från prov 1 och 2 som kan anknytas till en sprickriktning.
Eftersom lokal 4 och 5 bestod av sådan hög grad av uppsprucket berg valdes endast de mest
utpräglade sprickorienteringarna in. Det är viktigt att komma ihåg att det är svårt att vara
selektiv när så många sprickriktningar förekommer, är viktigt. De sprickor som mättes in
verkar ha en dominerande orientering som stryker mestadels mot nordöst (42/62).
Strykningen stämmer ganska väl överens med ett av seten som innehåller den tegelröda
mineraliseringen nordöst (38/88), dock stupar den senare mer. Även vissa enskilda
epidotsprickor samt epidot/albit-sprickor, har en orientering som någorlunda stämmer överens
med orienteringen på de sprickor som påträffas i lokal 4 och 5.
De två kalcit sprickorna vid lokal 3 (medelstrykning och stupning är 105/79) kombinerades
med sprickan med vitt okänt mineral (medelstrykning och stupning är 95/60). Eftersom denna
kombination av sprickors orientering stämmer någorlunda bra överens med varandra består
antagligen även sprickfyllnaden i sprickan med det vita okända mineralet troligen av kalcit.
Om denna teori stämmer är antagligen kalcitsprickorna äldre än tensionssprickorna som
innehåller både epidot och albit, då dessa i lokal 2 klipper den vit-vittrade sprickan. Detta
innebär i så fall att kalcitsprickorna skulle vara äldre än de mineralen som förekom i prov 1,
det vill säga kalifältspat, epidot, albit, prehnit och kvarts. Eftersom det inte varit möjligt att
avgöra vad för typ av spricka som kalcit förekommer i går det heller inte att dra någon slutsats
om paleostressen vid denna sprickbildning.
Som framgår i resultatet förekommer epidotfyllda sprickor på lokalerna 1, 2 och 3. Vid
jämförelse mellan dessa lokaler visa det sig att epidotsprickornas orientering är liknade i alla
tre lokalerna. Dessa sprickor skapar tillsammans ett sprickset med en medelorientering på
10/74. Utöver de rena epidot sprickorna har även sprickor som innehåller både epidot och
albit en liknande orientering. Medel orienteringen för kombinationen mellan dessa två
sprickset är 12/75, med andra ord stryker sprickplanet i riktning nord nordöst. Dessa sprickor
har tolkats som extensionssprickor. Detta innebär att σ3 som ligger vinkelrät ut från
sprickplanet har en orientering på 282/15. Både σ1 och σ2 ligger orienterade i
sprickriktningen, 13/75 men hur de är dimensionerade i denna sprickriktning går inte att
avgöra. Det behöver dock inte innebära att sprickan uppstått på grund av en kompression från
σ1 utan kan även bero på att fluidtrycket blivit så stort att sprickan öppnats på grund av att de
mothållande krafterna övervunnits.
20
Den tegelröda mineraliseringen har troligen fällts ut i hybrida extensions/skjuvsprickor
eftersom harneskytor förekommer i vissa sprickor innehållande denna mineralisering. Fler
mineral än glauconit, järnoxider och det ceriumrika mineralet förekommer, men analyserna
som gjordes har inte varit tillräckliga för att kunna avgöra vad för mineral det skulle kunna
vara. Troligen fås en influens av omkringliggande mineral vid dessa analyser.
I lokal 1 klipper det ena setet med den tegelröda mineraliseringen som har medelorienteringen
262/84, epidotsprickorna som har medelorienteringen 12/67. Dessa tegelröda sprickor är
därför av en yngre generation än epidotsprickorna. Ett antagande kan göras att även de två
andra sprickseten med den tegelröda mineraliseringen är bildade samtidigt som det tegelröda
spricksetet som klipper epidotsprickorna eftersom de innehåller samma mineralogi. Detta
skulle innebära att alla sprickor med den tegelröda mineraliseringen skulle vara yngre än
epidotsprickorna.
Det tegelröda sprickset som har en medelorientering på 2/77 är orienterad ungefär på samma
sett som epidotsprickor med medelorienteringen på 10/74. Om antagandet att de tegelröda
sprickorna är yngre än epidotsprickorna skulle det tegelröda spricksetet kunna vara en
reaktivering av epidotsprickorna.
Efter sammanslagningen av de tegelröda sprickorna, plottades endast medelorienteringen av
de två seten som ansågs ha tillräckligt med data att plottas. Utifrån dessa medelvärden på
sprickseten kunde huvudspänningarna beräknas fram. Det visar sig att σ1 har riktningen
243/9, vilket innebär att när dessa hybrida tension/skjuvsprickor bildades kom den största
spänningen från sydväst.
Själva kontaktzonen innehållande myloniter i detta område stryker i riktning nord nordväst.
Denna typ av zoner är av duktil/semiduktil deformation och bör därför vara bildad tidigare än
de spröda brotten som både epidot-, epidot/albit- och de tegelröda mineraliseringarna är
representanter för. Eftersom denna mylonitiserade zon tolkas att den har bildats samtidigt som
götaälvlinjen, det vill säga under Sveconorvegium som varade mellan ca 1150- 900 miljoner
år sedan(Lundqvist, I., 2006), bör de spröda deformationerna vara ungefärligt samtida med
denna deformation eller av yngre ålder.
Eftersom tensionsprickor som innehåller epidot samt sprickor med både epidot och albit,
tolkats som äldre än de hybrida tension/skjuvsprickor vilka innehåller den tegelröda
mineraliseringen borde det innebära att det först skett en tension och sedan en kompression.
Bildandet av tensionsprickor är svårt att korrelera till något speciellt historiskt event eftersom
det saknas kännedom om tensionen beror på att σ1 står för en komprimerande kraft eller om
det är fluidtrycket som övervinner de mothållande krafterna σ3 eller eventuellt en
kombination av de båda. När kompressionen skedde låg huvudspänningen riktad från sydväst.
De båda varianterna av sprickor har troligtvis uppkommit i samband med eller efter den
svekonorvegiska deformationen då det skett ett flertal kompressoner och tensioner. För att
kunna relatera paleostressen till exakta event bör en absolut datering utföras på
mineraliseringarna i de båda sprickgenerationerna.
21
7 Slutsats






Sprickor innehållande epidot samt sprickor innehållande både epidot och albit har
tolkats som tensionssprickor. Detta leder till att σ3 haft orienteringen 102/75 när dessa
sprickor bildats. Orienteringen för σ1 och σ2 har varit längs sprickan riktning, det vill
säga en medelriktning på 12/75, men hur dessa två är orienterade i sprickriktningen
går inte att avgöra.
De tegelröda sprickorna är hybrida tension/skjuvsprickor. Största kraften σ1 kom från
sydväst (243/9) när dessa sprickor bildades.
Alla sprickor innehållande den tegelröda mineraliseringen bör vara av en yngre
generation än epidotsprickorna.
Kalcitsprickorna är troligen äldre än sprickorna med kombinationen epidot och albit.
Sprickorna vilka är resultatet av spröd deformation måste bildats efter att
mylonitiseringen skedde, vilken är den duktil/semiduktil deformering som i sin tur
skedde under svekonorvegium, 1150-900 miljoner år sedan.
Absolut datering av sprickmineralen bör göras för att kunna relatera paleostressen till
exakta event.
22
8 Förslag på fortsatt arbete

Absolut datering t.ex. argon-argondatering, av de förekommande sprickmineralen för
att utöver den relativa dateringen kunna härrör olika generationer till
deformationsfaser.

Tillverkning av tunnslip för att i mikroskop kunna studera textur och hur olika
mineraliseringar klipper varandra.

Studera de båda bergartsleden mineralogiskt för att kunna förklara de höga halterna av
REE-mineraler som finns i vissa av sprickorna.

En statistisk undersökning av spricktäthet i området skulle kunna utföras för att skildra
deformation och rörelser i sprickzonen.
9 Avtackning
Först och främst skulle jag vilja tacka Johan Hogmalm för handledning och intressanta
diskussioner. Jag vill också tacka Lennart Björklund som gett instruktioner i fält samt kommit
med många bra ideér. Jag vill även tacka Mattias Ek, Valby Van Schijndel, Axel Sjöqvist och
Ali Firoozan för instruktioner för labbutrustning.
23
10 Litteraturförteckning
Davis, G.H. & Reynolds, S.J. (1996). Structural geology of rocks and regions. (2. ed.) New
York: John Wiley.
Digitala kartbibloteket, (2001). Digitala kartbibloteket metira. Hämtat från
https://butiken.metria.se/digibib/index.php: https://butiken.metria.se/digibib/index.php
Hogmalm, J. (2011). Förstudie av berggrunden i de sydöstra delarna av
Sahlgrenskaområdet. Geovetarcentrum, Göteborg.
Lindström, M., Lundqvist, J. & Lundqvist, T. (1991). Sveriges geologi från urtid till nutid.
Lund: Studentlitteratur.
Lundqvist, I. & Kero, L. (2006). Beskrivning till berggrundskartan 7B Göteborg SV.
Uppsala: Sveriges geologiska undersökning.
Marshak, S. (2005). Earth: portrait of a planet. (2. ed.) New York: Norton.
Price, N.J. & Cosgrove, J.W. (1990). Analysis of geological structures. Cambridge:
Cambridge Univ. Press.
Sandström, B. (2004). Fracture mineralization in borehole KFM01B, KFM02A, KFM03A
and KFM04A, Forsmark, Sweden. Göteborg: Univ.
Sveriges geologiska undersökning (1994). Karta över Sveriges berggrund. [Uppsala]:
Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Sveriges geologiska undersökning (2007). Berggrundskartan. 7B Göteborg SV Bedrock
map. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Sveriges Geologiska Undersökning. (2011). SGU kartgenerator. Hämtat från SGU-webbplats:
http://maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/maporder.html den 12 Maj 2011.
24
11. Bilaga
Fältmätningar
LOKAL 1
nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
Stryk
22
13
43
74
17
338
352
24
79
10
86
356
265
262
224
240
220
349
25
354
46
14
24
12
268
Stup
59
58
54
77
64
70
76
69
84
54
82
65
68
71
72
82
82
64
78
80
74
68
75
80
66
Slip dir
Mineralisering
ep med qz
qz
75,52 ep
76,49 RÖD
ep
ep
ep+qz mix
Ep med qz
86,49 RÖD
ep
RÖD
ep
RÖD
RÖD
RÖD
RÖD
RÖD
ep+qz mix
ep
ep med qz
ep
ep
ep+qz mix
ep med qz
RÖD
25
Kommentar
läkt, ep skär qz, nätverk
klipper ep
läkt, ca 14st/0,5m
klipper ep-sprickor, vittrad
läkt, klipps av qz
läkt
läkt, dassig grön färg
ep i mitten, qz runt
klipper ep-sprickor, vittrad
läkt, blir klippt av nr 9
vittrad
klipps av qz(nät)
mkt vittrad
mkt vittrad
mkt vittrad
vittrad
vittrad, klipper ep som går i tunna stråk
läkt
läkt
läkt, (nätverk med qz)
läkt, klipper en 1cm bred qz gång
läkt, går ihop med nr 22
läkt dassig grön färg
går svagt att skilja dem från varandra
vittrad
Lokal 2
nr Stryk Stup
226
80
1
226
83
2
83
80
3
16
71
4
16
73
5
25
70
6
18
40
7
6
75
8
20
68
9
15
60
10
355
65
11
4
82
12
6
79
13
204
70
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
203
325
20
317
328
25
335
26
32
3
342
32
270
85
358
35
31
30
35
33
19
9
360
22
26
95
85
55
40
53
49
53
83
80
79
78
76
83
70
83
78
88
73
68
78
88
89
84
65
70
79
60
41
82
90
Slip dir
Mineralisering
RÖD
RÖD
88,4 RÖD
ep
ep
ep
RÖD
RÖD
ep
ep
ep+ ljusrött min
ep
ep
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ljusröd
qz
ep + ljusrött min.
ep + ljusrött min.
ep
ep
ep + ljusrött min.
ep + ljusrött min.
RÖD
ep
RÖD
RÖD
83,45 RÖD
RÖD
RÖD
RÖD
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
ep+ ljusrött min
vitt?
RÖD
26
Kommentar
mkt vittrad
mkt vittrad
ganska vittrad
ganska vittrad
mkt vittrad
mkt vittrad
stuff SH1102
läkt
läkt
läkt, stuff SH1103
läkt
läkt
läkt, stuff SH1104, ep+ljusrött- pararellt,
ljusröda klipper ep
vittrad
K-feld? stuff SH1105
läkt ca 2cm bred klipps av ep
Liknar nr 14
Liknar nr 14
läkt
läkt men delvis vittrad
Liknar nr 14 men tunnare, ljusrött klipper ep
Liknar nr 14 men tunnare, ljusrött klipper ep
mkt vittrad, tendens till rost
mkt vittrad
vittrad
vittrad, möter nr 26
harneskytor
vittrad
vittrad
vittrad
vittrad
vittrad
vittrad
vittrad
vittrad
vittrad, lik nr 11
vittrad
vittrad
mkt vittrad, äldre klipps av föregående,
möjligen kalcit
klipps av ep???
Lokal 3
nr Stryk Stup Slip dir
195
76
1
173
82
2
208
72
3
160
75
4
19
80
5
10
80
6
14
78
7
7
77
8
200
64
9
124
72
10
356
54
11
97
80
12
114
78
13
Mineralisering
ep
ep
ep med qz
ep med qz
ep
ep
ep
ep
ep
K-feld?
ep
kalcit
kalcit
Kommentar
läkt
läkt, går ihop med nr 1
läkt men mkt vittrad, ej relativ datering
läkt
läkt
läkt
läkt
läkt
läkt
tjock gång, över 10 cm, klipps av ep nr 9
läkt tunn
del av sprickfyllnad kvar, vittrad
mkt vittrad
stuff Sh1106 mkt röd K-feld
suff SH1107 lilablå metallisk
27
LOKAL 4
nr Stryk Stup Slip dir
84
54
1
84
74
2
81
62
3
65
48
4
78
55
5
80
57
6
70
58
7
82
50
8
67
42
9
30
49
10
170
60
11
204
60
12
58
42
13
95
57 263,28
14
360
70 191,11
15
128
90
16
24
30
17
175
74
18
39
43
19
57
68
20
80
55
21
39
58
22
39
62
23
20
54
24
29
60
25
20
72
26
40
79
27
Mineralisering
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Intensivt rostigt
Rost
Rost
Rost men mindre än föregående
Rost men mindre än föregående
Rost men mindre än föregående
Rost men mindre än föregående
Rost men mindre än föregående
Rost men mindre än föregående
Rost men mindre än föregående
Rost
Rost
28
Kommentar
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus, stuff SH1108
Berg nära p-hus, stuff SH1109
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus, konjugerande med nr 15
Berg nära p-hus, konjugerande med nr 14
Berg nära p-hus, knottrig utfällning
Berg nära p-hus
Berg nära p-hus
Berg över föregående
Berg över föregående
Berg över föregående
Berg över föregående
Berg över föregående
Berg över föregående, stuff SH1110
Berg över föregående
Bakom p-hus (innanför stängsel)
Bakom p-hus (innanför stängsel)
LOKAL 5
nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
Stryk Stup
Slip dir
354
39
15
18
10
40
52
30
80
58
32
190
30
45
75
66
33
42
180
310
76
196
190
189
197
232
201
182
61
57
66
44
51
70
47
63
60
81
40
37
62
68
80
85
90
63
82
83
69
62
67
87
70
79
332,58
317,71
305,62
336,62
329,85
326,72
300,79
Mineralisering
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Rost
Kommentar
Mindre rost än bakom p-hus men mer
rostigt än området ovan p-hus
Del i stor S-spricka
möjligen rödgrön under rost
möjligen rödgrön under rost
möjligen rödgrön under rost
väst vägg ned, RHD, stuff SH1114
väst vägg ned, RHD
troligen väst ned, RHD
väst vägg ned, RHD
29
GEOrient plottar
Lokal 1
Epidot
No of Data= 16
Mean Principal Orientation= 12/67
Epidot +tegelröd mineralisering
No of Data= 9
Mean Principal Orientation=
30
Lokal 2
Tegelröd mineralisering
No of Data= 13
Mean Principal Orientation= 41/82
Epidot + albit
No of Data= 24
Mean Principal Orientation= 15/75
Endast epidot
No of Data= 10
Mean Principal Orientation= 9/71
31
Lokal 3
Epidot
No of Data= 10
Mean Principal Orientation= 189/90
Kalcit
No of Data= 2
Mean Principal Orientation= 105/79
32
Lokal 4
Okänd mineralogy täckt av mer eller mindre rost
No of Data= 27
Mean Principal Orientation= 56/55
Lokal 5
Okänd mineralogy täckt av mer eller mindre rost
No of Data= 27
Mean Principal Orientation= 30/72
33
Kombinationer
Epidot från lokal 1+2+3
No of Data= 36
Mean Principal Orientation= 10/74
Epidiot och albit från loka 1+2+3
No of Data= 51
Mean Principal Orientation= 12/75
Tegelröd mineralisering från lokal 1+2
No of Data= 22
Mean Principal Orientation= 2/77, 38/88, 263/86
Kalcit från lokal 2+3
No of Data= 3
Mean Principal Orientation= 102/73
Okänd mineralogy täckt av mer eller mindre rost
No of Data= 53
Mean Principal Orientation= 42/62
34