B645.
UNIVERSITY OF GOTHENBURG Department of Earth Sciences Geovetarcentrum/Earth Science Centre Sprickorientering och sprickmineralogi i förlängningen av Götaälvlinjen Sanna Hansson ISSN 1400-3821 Mailing address Geovetarcentrum S 405 30 Göteborg Address Geovetarcentrum Guldhedsgatan 5A B645 Bachelor of Science thesis Göteborg 2011 Telephone 031-786 19 56 Telefax 031-786 19 86 Geovetarcentrum Göteborg University S-405 30 Göteborg SWEDEN 1. Sammanfattning Tidigare undersökningar av berggrunden på Sahlgrenska universitetssjukhusområde i Göteborg, Sverige har visat att en sulfidmineralisering finns inom detta område. Att sulfidmineraliseringar förekommer i sydvästra Sverige är relativt ovanligt vilket har lett till en studie av berggrunden omkring sulfidmineraliseringen med motiv till att skapa en bättre förståelse av utvecklingen för området i förlängningen av Götaälvlinjen. Detta görs genom en strukturgeologisk undersökning där sprickors orientering mäts. Genom att skilja på dragbrott och hybida extension/skjuvsbrott kan paleostress, det vill säga huvudspänningarna som rådde vid sprickans uppkomst beräknas fram. Även SEM-EDS analyser av sprickmineraliseringarna som förekom utfördes. Både i fält och i SEM-EDS analyserna kunde klippande mineraliseringar ses vilket gav en relativ datering. I en kombination mellan paleostress, de identifierade sprickmineralen samt relativdatering var målet att kunna härröra sprickorna till deformationshändelser. Ett set med sprickor innehållande epidot och ett set som mestadels innehöll epidot och albit hade relativt lik orientering. Eftersom ingen av denna sorts sprickor påvisade någon form av skjuvning tolkades de som dragbrott och således kunde endast σ3, som ligger i västlig riktning, för denna generation räknas fram. Ett annat set som genom relativ datering visats sig vara yngre än de tidigare nämnda dragbrotten tolkas som hybrida extension/skjuvbrott eftersom harneskytor förekommer. För detta set har alla huvudspänningar kunnat räknas fram, där σ1 hade en riktning från sydväst. Den huvudsakliga rörelsen i bildandet av Götaälvlinjen skedde under den svekonorvegiska deformationen. Myloniter förekommer i det studerade området som visar på en plastisk deformation. Sprickorna är resultat av spröd deformation och därför bör de rimligen vara från den svekonorvegiska deformationen eller yngre. För att kunna relatera paleostress till exakta event bör en komplettering göras som innebär att göra en absolut datering av sprickmineralen som förekommer i dessa två sprickset. Nyckelord: Sprickorientering, dragbrott, hybrida extension/skjuvbrott, sprickmineralisering, huvudspänningar, paleostress, GEOrient, Götaälvlinjen, svekonorvegisk deformation, mylonit, SEM-EDS analys i 2. Abstract Previous investigation of the bedrock at the Sahlgrenska University Hospital district in Gothenburg, Sweden has shown that a sulphide mineralization occurs in this area. Due to occurrence of sulphide mineralization in southwestern of Sweden being relatively rare, a study of the local bedrock has been carried out to better understand the development of the area of the extension of Götaälvlinjen. This study involves a structural geological investigation in order to measure the orientation of fractures. By separating tensile failures and hybrid extension/shear fractures paleostress can be calculated. These calculations show the main stress situations that existed when the fracture was formed. On the mineralization that occurred in the fractures a SEM-EDS analysis was also performed. Both in field and in the SEM-EDS analysis a crosscutting of mineralization could be seen giving a relative dating. By combining the information on paleostress, the identified fracture mineralization, and relative dating, conclusions can be reached regarding the events of deformation. A set of fractures containing epidot and a separate set that mostly contained epidot and albite had relatively similar orientations. Since this fracture set did not display signs of shearing, they were interpreted as tensile failure; therefore, only σ3 could be calculated. This can be found lying in a westerly direction. Another set of fractures is, by relative dating, assumed to be younger than the previously mentioned tensile failures. This younger set of fractures is interpreted as hybrid extension/shear failure since slickensides occur among these fractures. All of the main tensions have been calculated for this set where σ1 had a direction from the southwest. The main movement in the formation of Götaälvlinjen occurred during the Sveconorwegian deformation. Mylonites are present in the study area which is an indicator of plastic deformation. The fractures are the result of brittle deformation, and therefore are assumed to be from the Sweconorwegian deformation or of younger age. To be able to relate the paleostess to exact events, a complementary study including absolute dating of the minerals present in these two fractures sets should be performed. Keywords: fracture orientation, tensile failure, hybrid extension/shear fractures, fracture mineralization, main tension, paleostress, GEOrient, Götaälvlinjen, sveconorwegian deformation, mylonite, SEM-EDS analysis ii Innehållsförteckning 1. Sammanfattning................................................................................................................................ i 2. Abstract ............................................................................................................................................ii 3. Introduktion ..................................................................................................................................... 1 3.1 Syfte och frågeställningar ........................................................................................................ 1 3.2 Lokal berggrundsgeologi i undersökningsområdet ................................................................. 2 3.3 Frakturer: definition av olika brott samt deras relation till stressfältet .................................... 4 3.4 Sprickmineral .......................................................................................................................... 6 3.5 Avgränsningar ......................................................................................................................... 6 4 Metod............................................................................................................................................... 7 5 Resultat ............................................................................................................................................ 8 Sprickorientering utifrån hällobservationer ............................................................................. 8 5.1 5.1.1 Lokal 1 ............................................................................................................................. 9 5.1.2 Lokal 2 ........................................................................................................................... 10 5.1.3 Lokal 3 ........................................................................................................................... 11 5.1.4 Lokal 4 ........................................................................................................................... 12 5.1.5 Lokal 5 ........................................................................................................................... 12 Kombination av hällobservationer ........................................................................................ 13 5.2 5.2.1 Epidot lokal 1,2,3 .......................................................................................................... 13 5.2.2 Tegelröd mineralisering lokal 1+2 ................................................................................ 14 5.2.3 Kalcit lokal 2 och 3........................................................................................................ 15 5.2.4 Mer eller mindre rostfyllda sprickor, lokal 4 och 5 ....................................................... 15 5.3 Förekommande sprickmineral- SEM analys ......................................................................... 16 5.3.1 Prov 1 ............................................................................................................................ 16 5.3.2 Prov 2 ............................................................................................................................ 17 5.3.3 Prov 3 ............................................................................................................................ 18 5.3.4 Prov 4 ............................................................................................................................ 18 6 Diskussion ..................................................................................................................................... 19 7 Slutsats........................................................................................................................................... 22 8 Förslag på fortsatt arbete ............................................................................................................... 23 9 Avtackning .................................................................................................................................... 23 10 Litteraturförteckning ................................................................................................................. 24 11. Bilaga......................................................................................................................................... 25 3. Introduktion På Sahlgrenska universitetssjukhusområde i Göteborg skedde en byggnation av ett parkeringshus som stod klart år 2010. Under tiden som byggnationen pågick uppmättes förhöjda kopparvärden nedströms i Slottsskogen. Bevis har lagts fram för att det ska finnas en mineralisering av pyrit i berggrunden i den södra delen av området (Hogmalm, 2011). Sprängningsarbeten av sulfidmineraliserat berg kan skapa lokala miljöproblem, eftersom stora mängder sprickytor med sulfider friläggs och exponeras för syre och vatten. Om sulfiderna får tillgång på syre kan de oxideras vilket innebär att de bryts ned till järnhydroxider och svavel. Om detta inträffar finns en stor risk att svavlet löser sig i regnvattnet och bildar svavelsyra som i sin tur ger ett sänkt PH. Försurningen i sig är ett oroande miljöproblem men försurningen av vattnet kan också öka vattnets förmåga att lösa metaller. Denna tillfälliga förhöjning av PH i kombination med koppar som ligger lagrade i sedimenten, vilket ursprungligen förmodas komma från taken i området, skulle enligt (Hogmalm, 2011) kunna vara orsaken till de förhöjda kopparhalterna. Att sulfidmineraliseringar förekommer i sydvästra Sverige är relativt ovanligt. Detta väckte intresse för att studera närmiljön omkring sulfidmineraliseringen med anledning till att skapa en bättre förståelse för utvecklingen av området. 3.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur området tidigare påverkats av deformationsfaser samt utreda den sentektoniska utvecklingen i området. Detta görs genom en strukturgeologisk undersökning som innebär att karaktärisera sprickmineral och dess sprickriktningar. Frågeställningar: Vilka sorters sprickmineral finns i området? I vilken typ av sprickor förekommer dessa mineral och hur är dessa sprickor orienterade. Kan orienteringen säga något om paleostressen i området? Kan en relativ datering utföras? Finns det möjlighet att utifrån en kombination av sprickmineralogi, paleostress och relativ datering härröra sprickorna till tektoniska händelser? 1 3.2 Lokal berggrundsgeologi i undersökningsområdet Figur 1 Karta över Sveriges berggrund (Sveriges geologiska undersökning, 1994) Sydvästra Sverige har främst utsatts för två större deformationsfaser. Den äldsta av dessa deformationsfaser är den gotiska orogenesen som började för ca 1750 miljoner år sedan och avslutades i området för ca 1550 miljoner år sedan (Lindström, J. Lundqvist & T. Lundqvist, 1991). Bergarterna som utsattes för den gotiska orogenesen omvandlades och deformerades under amfibolifaciesförhållanden (I.Lundqvist & Kero, 2006). Den svekonorvegiska deformationen började för ca 1150 miljoner år sedan och avslutades för ca 900 miljoner år sedan. Under denna yngre deformationsfas omvandlades bergaterna också under amfibolitfaciesförhållanden och omformades längs nord-sydliga stråk (I.Lundqvist & Kero, 2006). Under den sveconorvegiska deformationen överpräglades mycket av resultatet av tidigare deformationer. Enligt (I.Lundqvist & Kero, 2006) var det under Svekonorvegium som huvuddeformationen i Protoginzonen, Mylonitzonen och Götaälvlinjen, vilka är nordsydliga rörelsezoner, skedde. 2 Figur 2 Detaljerad berggrundskarta av centrala Göteborg. Det studerade området har markerats med en svart rektangel. Kartan är modifierad men ursprungligen från (Sveriges Geologiska Undersökning, 2011). Det studerade området ligger väster om mylonitzonen i det västra segmentet. Lokalerna som behandlas är belägna i en kontaktzon mellan äldre granodioritiska gnejser, vilka har en ålder på ca 1560 miljoner år och den yngre RA-graniten som är ca 1310 miljoner år gammal (I.Lundqvist & Kero, 2006). RA-graniten, där RA betyder radioaktiv, känns igen på sin röda färg och har fått sitt namn på grund av förhöjda uran och toriumhalter (Lindström et al., 1991). I kontaktzonen som skiljer dessa två bergartsled ifrån varandra förekommer myloniter. Vid studie av Berggrundskartan 7B Göteborg SV, framställd av Sveriges geologiska undersökning (2007) verkar denna mylonitsering vara bildad i samband med Götaälvlinjen. 3 3.3 Frakturer: definition av olika brott samt deras relation till stressfältet Definitionen på stress är den kraft som verkar per ytenhet som ett material belastas med. Stress=(N/m²) Om en bergart utsätts för stress kommer denna att deformeras sprött eller plastiskt beror på flera olika samverkande faktorer. Information om faktorerna nedan är hämtat från (Marshak, 2005). Tryck: Den inre friktionen ökar med trycket vilket hindrar berget från att separera. Detta innebär att rörelse på större djup kräver högre stress än mer ytnära rörelser. Temperatur: Höga temperaturer får berget att deformeras duktilt medan låga temperaturer genererar spröd deformation. Deformationshastighet: Deformationshastigheten är också en påverkande faktor, där snabb förändring skapar spröda brott medan en långsam förändring ger en duktil deformation. Beroende på bergarternas mineralogiska sammansättning kan de stå emot deformation i olika hög grad. Till exempel beter sig en granitisk sammansättning ofta sprött. Det är främst i de översta 15-20 km i jordskorpan som spröd deformation sker, eftersom temperaturen och trycket ökar med djupet vilket leder till att under detta djup uppstår i stället duktil deformation (Marshak, 2005). I denna studie undersöks huvudsakligen spröd deformation. Vanligt är att sprickor förekommer systematiskt i grupper, vilket benämns som sprickset. Om ett område innehar flera olika sprickset bildar de tillsammans ett spricksystem (Davis & Reynolds, 1996). Som tidigare nämnt är det när den översta delen av skorpan utsätts för stress som en spröd deformation sker. Resultatet av spröd deformation i berggrunden är att olika typer av brott uppstår. Eftersom brott kan ske på olika vis i berggrunden, beroende på hur stressituationen sett ut, definieras de också på olika sätt. Förenklat kan de spröda brotten delas in i tre huvudgrupper; extensionssprickor, skjuvbrott och hybrida extension/skjuvbrott. Den rådande stressituationen för respektive brott och den resulterande rörelsen illustreras av (Price & Cosgrove, 1990), se figur 3. Extensionssprickor, även kallade dragbrott, är sprickor där det sker en isärdragande rörelse som verkar vinkelrät mot sprickans yta. Hur spänningssituationen sett ut i bildandet av denna typ av spricka, är att σ3 legat vinkelrät från sprickans yta, det vill säga i tensionsriktningen. Eftersom σ3 legat vinkelrät mot sprickan innebär det att både σ1 och σ2 legat orienterade i sprickriktningen. Det går dock inte att avgöra hur σ1 och σ2 är dimensionerade i sprickriktningen. 4 I skjuvbrott har däremot rörelsen vart parallell längs brottytan i en så kallad skjuvrörelse. Denna rörelse uppstår när σ1 står för en komprimerande kraft. Ett skjuvbrott bildas därmed snett mot σ1. (Davis & Reynolds, 1996). Ett utmärkande drag för att avgöra om det är ett dragbrott eller skjuvbrott som studeras är att den sistnämnda känns igen på dess harneskyor. Harneskytorna speglar också hur rörelsemönstret på skjuvningen sett ut. Den tredje varianten på brott är så kallade hybrida extension/skjuvbrott. Detta innebär utöver att sprickan öppnar sig vinkelrät mot sprickytan, även en skjuvrörelse (Davis & Reynolds, 1996). Även här uppstår en sprickyta snett mot σ1. Generellt sett sker bildningen av hybrida tension/skjuvsprickor vid lägre vinklar än skjuvsprickor. Detta illustreras i figur 3 där vinkeln mellan σ1 och sprickytan visas med θ. Det finns dock ingen specifik gräns för över och under vilken vinkel de olika brotten inträffar, eftersom vinkeln är materialberoende. Figur 3 Mohr´s stresscirklar som visar stressituationen som ger upphov till A dragbrott, B skjuvbrott, C hybrid extension/skjuvbrott. Figuren visar även rörelsen som sker i respektive brott samt deras orientering till axlarna för största och minsta huvudspännig (Price & Cosgrove, 1990). 5 3.4 Sprickmineral Där det bildats öppningar i berggrunden kan utfällning av så kallade sprickmineral ske. Eftersom det krävs en öppning i berget är det endast i dragbrott och hybrida extension/skjuvbrott som mineral kan fällas ut. Utfällning av mineral ”läker” öppningen som bildats. Vilka typer av mineral som fälls ut och kristalliseras beror på en kombination av flera olika faktorer. Dessa faktorer är bland annat kombinationen av tryck och temperaturförhållandet som i sin tur beror på djup och avstånd till magmakroppar. En annan faktor är vad för kemi värdbergarten/värdbergarterna har, vilket också påverkar vilken kemisk sammansättning fluiderna som cirkulerar i sprickorna hat (Sandström, 2004). 3.5 Avgränsningar Endast utvalda platser inom området karterades. Eftersom mätning av sprickorientering sker på vertikala vägskärningar är det troligt att spricksetet som går parallellt med en vägskärning inte kommer med i undersökningen. 6 4 Metod I undersökningsområdet studerades lämpliga vägskärningar, som har en färskare brottyta i förhållande till omgivande hällar. Orienteringen på extensionsprickor och hybrida extention/skjuvsprickor innehållande mineraliseringar, även vittrade, mättes in. Eftersom både tensionssprickor och hybrida extention/skjuvsprickor är relativt plana strukturer mäts deras orientering in med strykning och stupning. Vid tydlig striering mättes även denna in (plunge directions, plunge). Sprickornas orientering i de olika lokalerna har därefter plottats i programmet GEOrient för att definiera de förekommande sprickseten. För att underlätta tolkning och utläsning av resultat presenteras sprickornas orientering som punktpoler med representativa färger för de olika mineraliseringarna. Även en mer förtydligande bild, med konturering, presenteras i resultatet. I bilagor under rubriken GEOrientplottar går även att finna storcirkelplottar samt den genomsnittliga strykning och stupning för varje lokal samt olika kombinationer av sammanslagningar och grupperingar av sprickmineral. Där ett samband mellan de olika lokalerna kunnat urskiljas, med avseende på de olika mineraliseringarna och dess sprickriktningar, lades dessa plottar samman för att förtydliga resultatet. Stuffer innehållande karaktäristiska sprickmineral samlades in i fält. Fyra av dessa stuffer har sedan bearbetats genom att de har sågats och polerats inför SEM-EDS analyserna. De polerade skivorna täcktes sedan med kol för att öka elektronernas ledningsförmåga innan de analyserades i SEM-EDS för att identifiering de olika utmärkande sprickmineralen. 7 5 Resultat Resultatet har delats in i två huvuddelar. Första delen redovisar vad de olika typiska sprickfyllnaderna har för orientering för de enskilda lokalerna. Där ett samband för orientering och mineralisering mellan de olika lokalerna vart uppenbart har kombinationer av lokalerna kunnat genomföras. Den andra delen visar vad för mineralogi som framkommer i SEM-EDS analyserna för olika sprickmineralsammansättningar. 5.1 Sprickorientering utifrån hällobservationer Fältmätningarna är som tidigare beskrivet gjorda på vägskärningar. Kartan nedan visar med röd markering var de olika lokalerna ligger. Lokal 4 är den skärning som skapats vid byggnationen av p-huset som nämns i introduktionen. Nedan visas, i stereoplott, de olika sprickfyllnader och deras orienteringar för varje lokal. Lokal 1, 2 och 3 ligger i den äldre granodioritiska gnejsen medan lokal 4 och 5 ligger i den yngre röda RA-graniten. Gränsen mellan de två bergartsleden går längsmed dalgången. Det är i denna dalgång som myloniter förekommer. Dalgången har utsatts för kraftig deformation vilket dels syns på myloniterna men även på den stora spricktätheten som succesivt ökar mot väster. Figur 4 Det studerade området med markeringar för vart de olika lokalerna är belägna. Kartan är modifierad i mjukvaru programmet GIS men kommer ursprungligen från (Digitala Kartbibloteket, 2001). 8 5.1.1 Lokal 1 Lokal 1 innehåller två olika sprickset med skild mineralogi. Det ena setet har en medelstrykning och stupning på 12/67. Detta set innehåller främst epidot, men vissa sprickor innehåller utöver epidot även kvarts. I denna lokal förekommers det epidot som klipper kvarts och kvarts som klipper epidot, vilket omöjliggör relativ datering mellan dessa två mineraler. Kvarts förekommer både som ett nätverk i epidot och uppblandat. Dessa epidotsprickor visar inga tecken på att det skulle ha förekommit någon vertikal rörelse. Därför tolkas dessa som extensionssprickor. Den andra mineraliseringen har i fält en mörk tegelröd färg. Mineralogin i denna typ av sprickor har analyserats i SEM-EDS och består bland annat av järnoxider, glauconit, samt ett okänt ceriumrikat mineral. För en mer utförlig redogörelse se avsnitt 6.3.2 Prov 2. Eftersom två riktningar kan urskiljas har en separation mellan dessa gjorts. Den ena har en medelstrykning och stupning på 262/84 och den andra på 228/79. I denna generation av sprickor förekommer harneskytor och därför behandlas dessa som skjuvsprickor. Den generation med medelriktiningen 262/84 klipper dessutom epidotsprickorna i samma lokal och tolkas därför som en yngre generation än epidotsprickorna. Figur 6 Lokal 1, hybrida extension/skjuvbrott innehållande järnoxid, glauconit och cerium-rikt mineral. Figur 5 Lokal 1, extensionssprickor innehållande epidot. Medelstrykning och stupning är 12/67. 9 Lokal 2 Denna lokal innehåller fyra olika sorters mineraliseringar. Dels förekommer även här extensionssprickor fyllda med epidot. Detta set har en medelstrykning och stupning på 9/71, se figur 7. Här förekommer också sprickor som är fyllda mestadels med epidot och albit. De två mineraliseringarna ligger parallelt längs med varandra. Även andra mineral som kalifältspat, prehnit och kvarts förekommer. Dessa sprickors mineralogi representeras av prov 1 i SEM-EDS analysen, se avsnitt 6.3.1: Prov 1. Orienteringen på dessa sprickor stämmer väl överens med epidot sprickorna i samma lokal och har därför plottats tillsammans nedan, se figur 8. Den gemensamma medelstrykning och stupning som fås är 15/75. 5.1.2 I lokal 2 finns även en spricka med ett okänt vitt mineral som har en orientering på 95/60. Denna spricka klipps av sprickor innehållande både epidot och albit. Figur 7 Lokal 2, extensionsprickor innehållande epidot. Medelstrykning och stupning är 9/71. Figur 8 Lokal 2, tensionssprickor fyllda med epidot samt sprickor innehållande både epidot och albit, vilka markerats med en grön ring med vit fyllnad. Medelstrykning och stupning 15/75. De tegelröda sprickorna med järnoxider, glauconit och det ceriumrika mineralet påträffas även i lokal 2. I denna lokal förekommer de tegelröda sprickorna i tre riktningar vilka har medelorienteringarna 266/89, 36/82 och 2/77. Figur 9 Lokal 2, tegelröda hybrida tension/skjuvsprickor. 10 5.1.3 Lokal 3 I lokal 3 uppträder också epidot fyllda extensionssprickor. Dessa har i denna lokal medel orienteringen 189/90. Figur 10 Tensionssprickor innehållande epidot. Medelstrykning och stupning 189/90. I den sydligaste delen inom lokal 3 finns två sprickor som innehåller kalcit. Dessa sprickor är mycket vittrade. Deras medelstrykning och stupning är 105/79. Figur 12 Den ena av sprickorna som innehåller kalcit i fält. Figur 11 Sprickor innehållande kalcit. Medelstrykning och stupning 105/79. 11 5.1.4 Lokal 4 Denna lokal är belägen bakom det nybyggda parkeringshuset i områdets sydvästra del. Lokalen ligger i de mest deformerade delarna av mylonitzonen. Berget är mycket uppsprucket och sprickriktningar som förekommer är i princip omöjliga att mäta in. Därför har endast de mest utpräglade sprickriktningarna mätts in och plottats, se figur 13. Dessa sprickor har fått en medel orientering på 56/55. Även en spricka med en mer intensivt rostig yta och en uppenbar annan orientering än föregående, har plottats in med en mörk orange färg. Vilken mineralogi som finns i dessa sprickor är också svårt att avgöra på grund av den stora mängd rost som fällts ut. Mineralogi som bland annat förekommer i denna lokal är de som framkommer i SEM-EDS analys 3, det vill säga kvarts, klorit, kalifältspat, järnoxider och monazit, se avsnitt 5.3.3: Prov 3 för mer redogörelse. Figur 13 Sprickor med mycket rost presenteras med orange färg och de med mindre rost som en orange ring med vit fyllnad. Medelstrykning och stupning 56/55. 5.1.5 Lokal 5 Lokal 5 är mycket snarlik lokal 4 på så sett att berggrunden är mycket uppsprucket och innehåller mycket rostiga utfällningar. Även i denna lokal har endast den dominerande sprickriktningen mätts in och plottats. Medelstrykning och stupning är 30/72. Mineralogin antas vara den samma som i lokal 4. Figur 14 Sprickor med mycket rost. Medelstrykning och stupning 30/72. 12 5.2 Kombination av hällobservationer Där ett samband för orienteringen och sprickmineralogin mellan de olika lokalerna finns, har dessa kombinerats för att förtydliga relationen mellan dessa. 5.2.1 Epidot lokal 1,2,3 Sprickor innehållande epidot från lokalerna 1, 2 och 3 har nedan kombinerats. Även sprickor som innehåller både epidot och albit har plottats tillsammans med de rena epidotsprickorna. Endast de rena epidotsprickorna har en gemensam medelorientering på 10/74. När sprickor med både epidot och albit kombineras med de rena epidotsprickorna blir medelorienteringen 12/75. Eftersom dessa sprickor tolkats som tensionssprickor, ligger σ3 vinkelrät på sprickytan. Orienteringen på σ3 är därför 282/15, se figur 17. Den exakta orienteringen på σ1 och σ2 går inte att avgöra men de ligger någonstans i sprickans orientering, 13/75, det vill säga någonstans i ungefärlig nordsydlig riktning. Figur 16 Konturering av figur 15. Figur 15 Kombination mellan lokal 1, 2, 3. Tensionsprickor innehållande epidot, grön markering och tensionsprickor innehållande både epidot och albit, grön ring med vit fyllnad Figur 17 Den gröna storcirkeln representerar medelorienteringen, 12/75, för kombinationen av rena epidotsprickor och sprickorn som innehåller både epidot och albit efter sammanslagning mellan lokalerna 1, 2 och 3. Den svarta storcirkeln representerar ett tänkt plan som skär epidotsprickorna vinkelrät. På detta plan finns en markering som visar riktningen på σ3, vilken har orienteringen 282/15. 13 5.2.2 Tegelröd mineralisering lokal 1+2 Den tegelröda mineraliseringen förekommer både i lokal 1 och 2. Vissa av sprickornas orientering i de båda lokalerna stämmer mycket bra överens med varandra. I sterioplott nedan kan kombinationen av den tegelröda mineraliseringen ses. Tre olika riktningar på sprickorna kan observeras. Dessa har en medelorientering på 263/86, 38/88 och 2/77, vilket även kan ses i figurerna 18 och 19. Endast medelvärdena för de tre olika orienteringarna har plottats som plan i figur 20 för att ytterligare förtydliga deras riktningar. Som framgår av figur 18, baseras det setet som har en nordsydlig riktning endast på tre mätvärden. Därför har endast seten som stryker mot nordöst (38/88) och väst (263/86) plottats i figur 21. Utifrån dessa två sets medelorientering har huvudspänningarnas riktning räknats ut vilka också kan ses i figur 21. På följande sätt är huvudspänningarna orienterade; σ1 har riktningen 243/9, σ2 har riktningen 84/82 och σ3 har riktningen 151/3. Figur 18 Kombination mellan lokal 1 och 2. Hybrida tension/skjuvsprickor som innehåller den tegelröda mineraliseringen med b.la gluconit och järnoxider. Figur 19 Konturering av figur 18. Figur 20 Visar de tre medelriktningarna för de olika seten 263/86, 38/88 och 2/77. Figur 21 Visar medelriktningarna för det två seten med högst frekvens av sprickor, dvs. 38/88 och 263/86, samt vart huvudsänningarna ligger i förhållande till sprickorna. 14 5.2.3 Kalcit lokal 2 och 3 Utöver de två sprickor innehållande kalcit i lokal 3 finns en spricka i lokal 2 med ett vitt mycket vittrat mineral. Orienteringen på denna spricka är 95/60 och har tidigare beskrivits i avsnittet 6.1.2: Lokal 2. Nedan har denna spricka plottats tillsammans med de två kalcitsprickorna från lokal 3. Figur 22 Kombination lokal 2 och 3, sprickor innehållande kalcit. 5.2.4 Mer eller mindre rostfyllda sprickor, lokal 4 och 5 Den mest utpräglade riktningen på sprickor i krosszonen från lokal 4 och 5 har nedan plottats tillsammans. Medelorienteringen på kombinationen av sprickorna är 42/62. Som tidigare påpekats innehåller dessa sprickor mycket rostutfällningar och därför har ingen parallell mellan sprickornas orientering och dess mineralogi kunnat göras. Dock kan mineralogi som förekommer i denna sorts sprickor ses i SEM-EDS analys 3. Figur 23 Kombination mellan lokal 4 och 5. Sprickornas mineralogi täcks av rostutfällningar. Figur 24 Konturering av figur 23. 15 5.3 Förekommande sprickmineral- SEM analys Nedan följer förekommande sprickmineral som analyserats i SEM-EDS. 5.3.1 Prov 1 I fält förekommer denna sprickgrupp, se figur 25 nedan, med för ögat synligt ett rött och ett grönt mineral parallellt längs med varandra. I bilden kan man även se hur det gröna mineralet ser ut när det är vittrat. Provet är insamlat vid lokal 2, se figur 4. Figur 25 Visar utseendet på sprickor innehållande både epidot och albit. SEM-EDS analysen visar att detta prov innehåller mestadels epidot och albit som förekommer i parallella stråk. I figur 26 kan man se att tre olika mineral förekommer; kalifältspat, epidot och albit. Det går också att se att kalifältspat klipps av epidot som i sin tur klipps av albit. Dessa mineral förekommer mestadels parallellt med varandra. I figur 27 går det att se att andra mineraler som kvarts och prehnit också är utsträckta parallellt med övrig mineralogi. Här förekommer även epidot som fragment. Prehnit Albit Albit Kvarts Epidot Kalifältspat Albit Figur 26 SEM-EDS analys visar att prov 1 innehåller bla. kalifältspat, epidot, albit. Relativ datering visar att microklin är äldst, därefter kommer epidot och yngst är albit. Epidot Figur 27 SEM-EDS analys visar att prov 1 även innehåller prehnit och kvarts. 16 5.3.2 Prov 2 Denna typiska sprickfyllnad känns i fält igen på sin tegelröda färg. Stora mängder järnoxider är vanligt förekommande i denna typ av spricka. Utöver järnoxider förekommer bland annat glauconit. Ett större kvartskorn har kunnat analyseras och kan ses i figur 28. I figur 29 har ett mycket ceriumrikt mineral analyserats. Misstanke att även andra sprickmineral förekommer finns. Analyserna som gjorts på detta prov är inte tillräckliga för att kunna avgöra övrig förekommande mineralogi. Denna stuff är från lokal 2, se figur 4. Fe-oxid Kvarts Glauconit Figur 28 SEM-EDS analysen visar att denna tegelröda mineralisering innehåller mycket järnoxider men även glauconit. En lite mängd kvarts förekommer också. Figur 29 SEM-EDS analysen visar att de tegelröda mineraliseringarna även innehåller ett mineral som är mycket rikt på cerium. 17 5.3.3 Prov 3 Detta prov är insamlat från krosszonen vid lokal 4, se figur 4, som domineras av rostiga utfällningar. I fält är det svårt att med ögat uppfatta sprickmineral eftersom de mestadels är täckta med rost. Efter att stuffen sågats och en färskare yta fåtts fram går det att se att kvarts går i en riktning och klipps vinkelrät av en annan mineralisering. I SEM-EDS kan man se att den klippande mineraliseringen består av flera mineraler. I figur 30 visas att det huvudsakligen är kalifältspat och klorit som utgör den klippande mineralogin men även järnoxider är distribuerade tillsammans med kalifältspat och klorit. Vittrad klorit återfanns även i fält inom det område som denna stuff samlats in i. I en annan spricka i detta prov finns även REE-mineralet monazit, se figur 31. Klorit Fe-oxider Kalifältspat Kvarts Figur 30 SEM-EDS analys av prov 3 visar att kvarts är äldst och klipps vinkelrät av kalifältspat och klorit samt att järnoxider förekommer i stor utsträckning. Figur 31 SEM-EDS analys av prov 3 visar även att REEmineralet monazit förkommer. 5.3.4 Prov 4 Denna stuff har en blålila metallisk lyster. I SEM-EDS analysen visar sig provet innehålla mycket manganit men även REE-mineralet monazit. Denna mineralisering har inte kunnat knytas till någon speciell riktning men förekommer vid lokal 3. Monazit Manganit Figur 32 SEM-EDS analys visar att prov fyra innehåller manganit och REE-mineralet monazit. 18 6 Diskussion Även om fältarbetet utfördes i samma område där sulfider tidigare påträffats, hittades inga sulfider med SEM-EDS i denna studie. Detta kan bero på att endast ett prov från område 4 analyserades. Dels kan det bero på otur att detta prov saknar denna typ av mineralisering. Det kan även bero på att sulfider som pyrit redan oxiderats och brutits ned till järnhydroxider och svavel för att därefter transporteras bort med regnvatten. En annan förklaring kan vara att fluiderna i de centrala delarna av kontaktzonen haft en högre temperatur och därför har mer hög-temperatur mineral som pyrit kunnat fällas ut. Den högre temperaturen i de centrala delarna beror på att berget där har en större spricktäthet som en större mängd varma fluider kan flöda igenom. De mest uppspruckna delarna är även de som är mest utsatta för erosion. Området mellan de två bergartsleden där kontaktzonen med myloniter är belägen utgörs av en naturlig dalgång, vilket innebär att en stor del av mineraliseringen kan ha eroderats bort. SEM-EDS analyserna visar att mineraliseringen i prov 1 mestadels innehåller epidot och albit som vanligtvis uppträder parallellt med varandra, men även att kalifältspat, prehnit och kvarts förekommer i samma riktning. En relativ datering mellan vissa av dessa mineral har kunnat göras. Nämnda från äldst till yngst är deras ordningsföljd följande; kalifältspat, epidot och albit. Prehnit förekommer längs med albit men det är svårt att avgöra deras relativa datering. Denna typ av mineralogi förekommer i sprickorna som benämns som extensionsprickor med både epidot och albit, eftersom det är den huvudsakliga mineralogin i dessa sprickor. Prov 2 är representativt för den tegelröda mineraliseringen som förekommer i lokal 1 och 2. Dessvärre blev inte analyserna tillräckligt bra för att avgöra sprickans totala mineralogi. De mineraler som gick att analysera var glauconit, järnoxider, ett större kvartskorn och ett mycket ceriumrikt mineral. Den stora mängd järnoxider som provet innehåller skulle kunna förklara sprickmineralogins färg. Det är ännu oklart vilket mineral det ceriumrika mineralet är men skulle kunna vara ceriumoxid eller en mycket cerium rik allanit. I lokal 1 klipper denna tegelröda mineralogi epidotsprickor och har därför tolkats som yngre. Detta skulle i så fall innebära att glauconit och det ceriumrika mineralet är yngre än epidot. Denna typ av mineralogi förekommer i sprickor som ofta har harneskytor vilka därför har tolkats som hybrida extension/skjuvbrott. Prov 3 visade med relativ datering att kvart är äldst av den orsaken att det blir klippt vinkelrät en annan mineralogi. Denna andra mineralogi består av kalifältspat och klorit som förekommer längs med varandra, dock går det inte att avgöra åldersrelationen mellan dessa två mineraler. I denna spricka innehållande kalifältspat och klorit finns också järnoxider. Troligen är dessa järnoxider hematit eftersom de i förstorning har ett nålformigt utseende. I både prov 3 och 4 upptäcktes även sprickor med REE-mineralet monazit. Den omkringliggande berggrunden borde rimligen vara rik på REE- mineraler eftersom både monazit och det ceriumrika mineralet påträffats i dessa få analyser. Prov 4 innehöll även en väsentlig del manganit. 19 Eftersom ett samband för olika mineraliseringar och deras riktningar mellan olika lokaler kunnat urskiljas har de kunnat kombineras för att ge ett tydligare resultat. Det är dock bara mineralogi från prov 1 och 2 som kan anknytas till en sprickriktning. Eftersom lokal 4 och 5 bestod av sådan hög grad av uppsprucket berg valdes endast de mest utpräglade sprickorienteringarna in. Det är viktigt att komma ihåg att det är svårt att vara selektiv när så många sprickriktningar förekommer, är viktigt. De sprickor som mättes in verkar ha en dominerande orientering som stryker mestadels mot nordöst (42/62). Strykningen stämmer ganska väl överens med ett av seten som innehåller den tegelröda mineraliseringen nordöst (38/88), dock stupar den senare mer. Även vissa enskilda epidotsprickor samt epidot/albit-sprickor, har en orientering som någorlunda stämmer överens med orienteringen på de sprickor som påträffas i lokal 4 och 5. De två kalcit sprickorna vid lokal 3 (medelstrykning och stupning är 105/79) kombinerades med sprickan med vitt okänt mineral (medelstrykning och stupning är 95/60). Eftersom denna kombination av sprickors orientering stämmer någorlunda bra överens med varandra består antagligen även sprickfyllnaden i sprickan med det vita okända mineralet troligen av kalcit. Om denna teori stämmer är antagligen kalcitsprickorna äldre än tensionssprickorna som innehåller både epidot och albit, då dessa i lokal 2 klipper den vit-vittrade sprickan. Detta innebär i så fall att kalcitsprickorna skulle vara äldre än de mineralen som förekom i prov 1, det vill säga kalifältspat, epidot, albit, prehnit och kvarts. Eftersom det inte varit möjligt att avgöra vad för typ av spricka som kalcit förekommer i går det heller inte att dra någon slutsats om paleostressen vid denna sprickbildning. Som framgår i resultatet förekommer epidotfyllda sprickor på lokalerna 1, 2 och 3. Vid jämförelse mellan dessa lokaler visa det sig att epidotsprickornas orientering är liknade i alla tre lokalerna. Dessa sprickor skapar tillsammans ett sprickset med en medelorientering på 10/74. Utöver de rena epidot sprickorna har även sprickor som innehåller både epidot och albit en liknande orientering. Medel orienteringen för kombinationen mellan dessa två sprickset är 12/75, med andra ord stryker sprickplanet i riktning nord nordöst. Dessa sprickor har tolkats som extensionssprickor. Detta innebär att σ3 som ligger vinkelrät ut från sprickplanet har en orientering på 282/15. Både σ1 och σ2 ligger orienterade i sprickriktningen, 13/75 men hur de är dimensionerade i denna sprickriktning går inte att avgöra. Det behöver dock inte innebära att sprickan uppstått på grund av en kompression från σ1 utan kan även bero på att fluidtrycket blivit så stort att sprickan öppnats på grund av att de mothållande krafterna övervunnits. 20 Den tegelröda mineraliseringen har troligen fällts ut i hybrida extensions/skjuvsprickor eftersom harneskytor förekommer i vissa sprickor innehållande denna mineralisering. Fler mineral än glauconit, järnoxider och det ceriumrika mineralet förekommer, men analyserna som gjordes har inte varit tillräckliga för att kunna avgöra vad för mineral det skulle kunna vara. Troligen fås en influens av omkringliggande mineral vid dessa analyser. I lokal 1 klipper det ena setet med den tegelröda mineraliseringen som har medelorienteringen 262/84, epidotsprickorna som har medelorienteringen 12/67. Dessa tegelröda sprickor är därför av en yngre generation än epidotsprickorna. Ett antagande kan göras att även de två andra sprickseten med den tegelröda mineraliseringen är bildade samtidigt som det tegelröda spricksetet som klipper epidotsprickorna eftersom de innehåller samma mineralogi. Detta skulle innebära att alla sprickor med den tegelröda mineraliseringen skulle vara yngre än epidotsprickorna. Det tegelröda sprickset som har en medelorientering på 2/77 är orienterad ungefär på samma sett som epidotsprickor med medelorienteringen på 10/74. Om antagandet att de tegelröda sprickorna är yngre än epidotsprickorna skulle det tegelröda spricksetet kunna vara en reaktivering av epidotsprickorna. Efter sammanslagningen av de tegelröda sprickorna, plottades endast medelorienteringen av de två seten som ansågs ha tillräckligt med data att plottas. Utifrån dessa medelvärden på sprickseten kunde huvudspänningarna beräknas fram. Det visar sig att σ1 har riktningen 243/9, vilket innebär att när dessa hybrida tension/skjuvsprickor bildades kom den största spänningen från sydväst. Själva kontaktzonen innehållande myloniter i detta område stryker i riktning nord nordväst. Denna typ av zoner är av duktil/semiduktil deformation och bör därför vara bildad tidigare än de spröda brotten som både epidot-, epidot/albit- och de tegelröda mineraliseringarna är representanter för. Eftersom denna mylonitiserade zon tolkas att den har bildats samtidigt som götaälvlinjen, det vill säga under Sveconorvegium som varade mellan ca 1150- 900 miljoner år sedan(Lundqvist, I., 2006), bör de spröda deformationerna vara ungefärligt samtida med denna deformation eller av yngre ålder. Eftersom tensionsprickor som innehåller epidot samt sprickor med både epidot och albit, tolkats som äldre än de hybrida tension/skjuvsprickor vilka innehåller den tegelröda mineraliseringen borde det innebära att det först skett en tension och sedan en kompression. Bildandet av tensionsprickor är svårt att korrelera till något speciellt historiskt event eftersom det saknas kännedom om tensionen beror på att σ1 står för en komprimerande kraft eller om det är fluidtrycket som övervinner de mothållande krafterna σ3 eller eventuellt en kombination av de båda. När kompressionen skedde låg huvudspänningen riktad från sydväst. De båda varianterna av sprickor har troligtvis uppkommit i samband med eller efter den svekonorvegiska deformationen då det skett ett flertal kompressoner och tensioner. För att kunna relatera paleostressen till exakta event bör en absolut datering utföras på mineraliseringarna i de båda sprickgenerationerna. 21 7 Slutsats Sprickor innehållande epidot samt sprickor innehållande både epidot och albit har tolkats som tensionssprickor. Detta leder till att σ3 haft orienteringen 102/75 när dessa sprickor bildats. Orienteringen för σ1 och σ2 har varit längs sprickan riktning, det vill säga en medelriktning på 12/75, men hur dessa två är orienterade i sprickriktningen går inte att avgöra. De tegelröda sprickorna är hybrida tension/skjuvsprickor. Största kraften σ1 kom från sydväst (243/9) när dessa sprickor bildades. Alla sprickor innehållande den tegelröda mineraliseringen bör vara av en yngre generation än epidotsprickorna. Kalcitsprickorna är troligen äldre än sprickorna med kombinationen epidot och albit. Sprickorna vilka är resultatet av spröd deformation måste bildats efter att mylonitiseringen skedde, vilken är den duktil/semiduktil deformering som i sin tur skedde under svekonorvegium, 1150-900 miljoner år sedan. Absolut datering av sprickmineralen bör göras för att kunna relatera paleostressen till exakta event. 22 8 Förslag på fortsatt arbete Absolut datering t.ex. argon-argondatering, av de förekommande sprickmineralen för att utöver den relativa dateringen kunna härrör olika generationer till deformationsfaser. Tillverkning av tunnslip för att i mikroskop kunna studera textur och hur olika mineraliseringar klipper varandra. Studera de båda bergartsleden mineralogiskt för att kunna förklara de höga halterna av REE-mineraler som finns i vissa av sprickorna. En statistisk undersökning av spricktäthet i området skulle kunna utföras för att skildra deformation och rörelser i sprickzonen. 9 Avtackning Först och främst skulle jag vilja tacka Johan Hogmalm för handledning och intressanta diskussioner. Jag vill också tacka Lennart Björklund som gett instruktioner i fält samt kommit med många bra ideér. Jag vill även tacka Mattias Ek, Valby Van Schijndel, Axel Sjöqvist och Ali Firoozan för instruktioner för labbutrustning. 23 10 Litteraturförteckning Davis, G.H. & Reynolds, S.J. (1996). Structural geology of rocks and regions. (2. ed.) New York: John Wiley. Digitala kartbibloteket, (2001). Digitala kartbibloteket metira. Hämtat från https://butiken.metria.se/digibib/index.php: https://butiken.metria.se/digibib/index.php Hogmalm, J. (2011). Förstudie av berggrunden i de sydöstra delarna av Sahlgrenskaområdet. Geovetarcentrum, Göteborg. Lindström, M., Lundqvist, J. & Lundqvist, T. (1991). Sveriges geologi från urtid till nutid. Lund: Studentlitteratur. Lundqvist, I. & Kero, L. (2006). Beskrivning till berggrundskartan 7B Göteborg SV. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning. Marshak, S. (2005). Earth: portrait of a planet. (2. ed.) New York: Norton. Price, N.J. & Cosgrove, J.W. (1990). Analysis of geological structures. Cambridge: Cambridge Univ. Press. Sandström, B. (2004). Fracture mineralization in borehole KFM01B, KFM02A, KFM03A and KFM04A, Forsmark, Sweden. Göteborg: Univ. Sveriges geologiska undersökning (1994). Karta över Sveriges berggrund. [Uppsala]: Sveriges geologiska undersökning (SGU). Sveriges geologiska undersökning (2007). Berggrundskartan. 7B Göteborg SV Bedrock map. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning (SGU). Sveriges Geologiska Undersökning. (2011). SGU kartgenerator. Hämtat från SGU-webbplats: http://maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/maporder.html den 12 Maj 2011. 24 11. Bilaga Fältmätningar LOKAL 1 nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 Stryk 22 13 43 74 17 338 352 24 79 10 86 356 265 262 224 240 220 349 25 354 46 14 24 12 268 Stup 59 58 54 77 64 70 76 69 84 54 82 65 68 71 72 82 82 64 78 80 74 68 75 80 66 Slip dir Mineralisering ep med qz qz 75,52 ep 76,49 RÖD ep ep ep+qz mix Ep med qz 86,49 RÖD ep RÖD ep RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD ep+qz mix ep ep med qz ep ep ep+qz mix ep med qz RÖD 25 Kommentar läkt, ep skär qz, nätverk klipper ep läkt, ca 14st/0,5m klipper ep-sprickor, vittrad läkt, klipps av qz läkt läkt, dassig grön färg ep i mitten, qz runt klipper ep-sprickor, vittrad läkt, blir klippt av nr 9 vittrad klipps av qz(nät) mkt vittrad mkt vittrad mkt vittrad vittrad vittrad, klipper ep som går i tunna stråk läkt läkt läkt, (nätverk med qz) läkt, klipper en 1cm bred qz gång läkt, går ihop med nr 22 läkt dassig grön färg går svagt att skilja dem från varandra vittrad Lokal 2 nr Stryk Stup 226 80 1 226 83 2 83 80 3 16 71 4 16 73 5 25 70 6 18 40 7 6 75 8 20 68 9 15 60 10 355 65 11 4 82 12 6 79 13 204 70 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 203 325 20 317 328 25 335 26 32 3 342 32 270 85 358 35 31 30 35 33 19 9 360 22 26 95 85 55 40 53 49 53 83 80 79 78 76 83 70 83 78 88 73 68 78 88 89 84 65 70 79 60 41 82 90 Slip dir Mineralisering RÖD RÖD 88,4 RÖD ep ep ep RÖD RÖD ep ep ep+ ljusrött min ep ep ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ljusröd qz ep + ljusrött min. ep + ljusrött min. ep ep ep + ljusrött min. ep + ljusrött min. RÖD ep RÖD RÖD 83,45 RÖD RÖD RÖD RÖD ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min ep+ ljusrött min vitt? RÖD 26 Kommentar mkt vittrad mkt vittrad ganska vittrad ganska vittrad mkt vittrad mkt vittrad stuff SH1102 läkt läkt läkt, stuff SH1103 läkt läkt läkt, stuff SH1104, ep+ljusrött- pararellt, ljusröda klipper ep vittrad K-feld? stuff SH1105 läkt ca 2cm bred klipps av ep Liknar nr 14 Liknar nr 14 läkt läkt men delvis vittrad Liknar nr 14 men tunnare, ljusrött klipper ep Liknar nr 14 men tunnare, ljusrött klipper ep mkt vittrad, tendens till rost mkt vittrad vittrad vittrad, möter nr 26 harneskytor vittrad vittrad vittrad vittrad vittrad vittrad vittrad vittrad vittrad, lik nr 11 vittrad vittrad mkt vittrad, äldre klipps av föregående, möjligen kalcit klipps av ep??? Lokal 3 nr Stryk Stup Slip dir 195 76 1 173 82 2 208 72 3 160 75 4 19 80 5 10 80 6 14 78 7 7 77 8 200 64 9 124 72 10 356 54 11 97 80 12 114 78 13 Mineralisering ep ep ep med qz ep med qz ep ep ep ep ep K-feld? ep kalcit kalcit Kommentar läkt läkt, går ihop med nr 1 läkt men mkt vittrad, ej relativ datering läkt läkt läkt läkt läkt läkt tjock gång, över 10 cm, klipps av ep nr 9 läkt tunn del av sprickfyllnad kvar, vittrad mkt vittrad stuff Sh1106 mkt röd K-feld suff SH1107 lilablå metallisk 27 LOKAL 4 nr Stryk Stup Slip dir 84 54 1 84 74 2 81 62 3 65 48 4 78 55 5 80 57 6 70 58 7 82 50 8 67 42 9 30 49 10 170 60 11 204 60 12 58 42 13 95 57 263,28 14 360 70 191,11 15 128 90 16 24 30 17 175 74 18 39 43 19 57 68 20 80 55 21 39 58 22 39 62 23 20 54 24 29 60 25 20 72 26 40 79 27 Mineralisering Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Intensivt rostigt Rost Rost Rost men mindre än föregående Rost men mindre än föregående Rost men mindre än föregående Rost men mindre än föregående Rost men mindre än föregående Rost men mindre än föregående Rost men mindre än föregående Rost Rost 28 Kommentar Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus, stuff SH1108 Berg nära p-hus, stuff SH1109 Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg nära p-hus, konjugerande med nr 15 Berg nära p-hus, konjugerande med nr 14 Berg nära p-hus, knottrig utfällning Berg nära p-hus Berg nära p-hus Berg över föregående Berg över föregående Berg över föregående Berg över föregående Berg över föregående Berg över föregående, stuff SH1110 Berg över föregående Bakom p-hus (innanför stängsel) Bakom p-hus (innanför stängsel) LOKAL 5 nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 Stryk Stup Slip dir 354 39 15 18 10 40 52 30 80 58 32 190 30 45 75 66 33 42 180 310 76 196 190 189 197 232 201 182 61 57 66 44 51 70 47 63 60 81 40 37 62 68 80 85 90 63 82 83 69 62 67 87 70 79 332,58 317,71 305,62 336,62 329,85 326,72 300,79 Mineralisering Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Rost Kommentar Mindre rost än bakom p-hus men mer rostigt än området ovan p-hus Del i stor S-spricka möjligen rödgrön under rost möjligen rödgrön under rost möjligen rödgrön under rost väst vägg ned, RHD, stuff SH1114 väst vägg ned, RHD troligen väst ned, RHD väst vägg ned, RHD 29 GEOrient plottar Lokal 1 Epidot No of Data= 16 Mean Principal Orientation= 12/67 Epidot +tegelröd mineralisering No of Data= 9 Mean Principal Orientation= 30 Lokal 2 Tegelröd mineralisering No of Data= 13 Mean Principal Orientation= 41/82 Epidot + albit No of Data= 24 Mean Principal Orientation= 15/75 Endast epidot No of Data= 10 Mean Principal Orientation= 9/71 31 Lokal 3 Epidot No of Data= 10 Mean Principal Orientation= 189/90 Kalcit No of Data= 2 Mean Principal Orientation= 105/79 32 Lokal 4 Okänd mineralogy täckt av mer eller mindre rost No of Data= 27 Mean Principal Orientation= 56/55 Lokal 5 Okänd mineralogy täckt av mer eller mindre rost No of Data= 27 Mean Principal Orientation= 30/72 33 Kombinationer Epidot från lokal 1+2+3 No of Data= 36 Mean Principal Orientation= 10/74 Epidiot och albit från loka 1+2+3 No of Data= 51 Mean Principal Orientation= 12/75 Tegelröd mineralisering från lokal 1+2 No of Data= 22 Mean Principal Orientation= 2/77, 38/88, 263/86 Kalcit från lokal 2+3 No of Data= 3 Mean Principal Orientation= 102/73 Okänd mineralogy täckt av mer eller mindre rost No of Data= 53 Mean Principal Orientation= 42/62 34
© Copyright 2024