LAMBSKALLET
Lambskallet nummer 4 2013 LAMBSKALLET Nöihaitar u bulleteinar fran dann säidu ai Terminens socken! Vad har kuratorerna gjort? sidorna 4-5 Läs mer om GotLAN’s senaste event. sidan 6 Läs Gutasagan i ny tappning sidorna 8-9 Senaste nytt ifrån Gotland! sidorna 18-19 Terminens socken är återigen utsedd. Sidorna 14-15 Hur går det med faninsamlingen? sidan 23 2 Innehåll 2 3 4-5 6 7 8-9 10-11 12-13 14-15 16 17 18-19 20 21 22 23 Kallelse Ledare Kuratorsspalter GotLAN News Nationen i bilder Gutasagan Hederledamöter Terminens socken Nationskrönikan Huskurer för heta stunder Nationen i Bilder Hembygdsnytt Fanuppdatering In memorian n being here Inspektorsämbetet 350år Höstens kalendarium 23 nov 30 nov 3 dec 8 dec 10 dec 14 dec 15 dec 18 dec 19 dec 19 dec Dammiddag Fixardag Lagtima landskap Julgodisbak med HK Ämbetsmannafika Luccegasque Sista helgfikat Sista pubkvällen Personalfest Kuratorsexpeditionen stänger Samtliga medlemmar i Gotlands nation kallas härmed till lagtima landskap tisdagen den 3 december 2013 klockan 18.00 å nationens festsal. §1. Landskapets öppnande §2. Fastställande av röstlängd §3. Godkännande av kallelseförfarandet §4. Fastställande av föredragningslistan §5. Adjungeringar §6. Val av två justeringsmän tillika rösträknare §7. Godkännande av föregående landskapsprotokoll §8. Meddelanden från inspektor §9. Meddelanden från nationsstyrelsen §10. Meddelanden från kuratelet §11. Meddelande från bostadsstiftelsen §12. Övriga meddelanden §13. Inträdda landsmän §14. Utträdda landsmän §15. Fyllnadsval av en klubbverkare ht 13 §16. Fyllnadsval av en nationsstyrelseledamot ht 12-vt 14 §17. Fyllnadsval av en idrottsförman ht 13-vt 14 §18. Fyllnadsval av en teaterförman ht 13-vt 14 §19. Fyllnadsval av en recentiorsförman ht 13-vt 14 §20. Fyllandsval av en PR-förman ht 13-vt 14 §21. Fyllnadsval av en köksmästare vt 14 §22. Fyllnadsval av en recentiorsförman 2014 §23. Fyllnadsval av en uthyrningsansvarig 2014 §24. Fyllnadsval av fem klubbverkare vt 14 §25. Fyllnadsval av en valnämndsledamot ht 13-vt 14 §26. Val av en bibliotekarie 2014 §27. Val av en arkivarie 2014 §28. Val av en vice HK-nämndsordförande 2014 §29. Val av 8 vardagsfikavärdar vt 14 §30. Val av 1-2 DJ’s 2014 §31. Val av en redaktör 2014 §32. Val av en idrottsförman 2014 §33. Val av en fanbärare 2014 §34. Val av en granskningsman 2014 §35. Val av en utskänkningsförman 2014-2015 §36. Val av en hemsidesansvarig vt 14 §37. Val av en radioförman vt 14 §38. Val av fem helgfikavärdar vt 14 §39. Val av 6 stipendienämndsledamöter 2014 §40. Val av 3 fastighetsnämndsledamöter 2014 §41. Val av minst 4 biblioteksnämndsledamöter 2014 §42. Val av minst 4 recentiorsnämndsledamöter 2014 §43. Val av minst 4 PR- och kommunikationsnämndsledamöter 2014 §44. Val av minst 4 radionämndsledamöter vt 14 §45. Utdelning av stipendier §46. Granskning av ämbetsmän §47. Val av hedersledamot §48. Hemförlovning §49. Övriga frågor §50. Ordet fritt Uppsala den 14 November 2013, Kristina Melin Förste kurator Ledare Åren går och man blir bara äldre och ”visare”. Detta faktum kan man nog inte se i tidningen, men ett år och fyra nummer har gått. Patrik (Tarzan) som nu är vald förste kurator för 2014 kommer att lämna redaktionen efter detta nummer och bereder därför väg för en ny förmåga att sätta sig brevid Hanses sida i vårterminens två nummer. Tarzans primära uppgift har varit och fylla ut tidningen ifall vi inte har fått in nog med texter, vilket han har gjort med bravur. Till detta nummer fick vi inte in särskilt många texter, vilket gjorde Tarzans jobb något betungande, så till nästa nummer vill vi ha in mer texter! Vad har vi då gjort med tidningen under 2013? Jo vi har ändrar hela utformningen, layouten på fackspråk, för att få in så mycket intressant text som möjligt. Vi har även infört en hel del hembygdsankytningar vilket är speciellt roligt för Hanse som kommer från Gotland, men mindre intressant för Tarzan som kommer ifrån djungeln aka ”Nynäshamn”. Vi hoppas att ni har gillat sättet som vi har gjort tidningen på. Om inte så ser vi gärna att ni talar om det för oss så att vi (läs jag (läs Hanse)) kan ändra detta till nästa termin. Vårt avslutande nummer, alltså detta, har inget klart tema, utan tanken var att skapa en väldigt bred blandning av olika texter för att tillgodose så mångas intressen som möjligt. Så alltifrån hedersledamöter, spelföreningsnyheter och filmjölk på diverse utskjutande kroppsdelar har samlats i en magnifik liten tidning. Hanse Sandblom och Patrik Larsson Redaktörer 2013 Bilden visar hur väl vi samarbetar 3 4 I vått och torrt Varje år kommer fyra nummer av Lamb- skallet ut. Varje gång ombeds kuratorer skriva en spalt - personlig, reflekterande och gärna något så när lättförståelig. Den första spalten brukar ägnas åt att introducera sig, välkomna nya studenter och inte minst åt en chockad glädje över att det är just en själv som nu befinner sig i denna situation. Över året får spalterna en mer personlig karaktär, det görs utvikningar och det berättas historier. Den sista spalten är också säregen. Det är en avgående kuratorns chans att ta avsked, tacka för året som gått och lämna över till nästa person som snart fyller dessa sidor. Om jag själv blickar tillbaka över året som gått är det ett antal minnen som framträder lite extra tydligt. Jag tänker bland annat på den gången, under vårterminens personalfest, då klubbverket skulle avtackas. Vårterminens klubbverk hade under terminen slitit som ansvariga för nationens pub och gasquer. De hade emellan sig putsat tusentals bestick och säkert jobbat (snabb överslagsräkning) över 700 timmar. De sjöng till Les Miserables-melodin: ”Do you hear the Klubbverk sing, singing the song of angry men, this is the song of all the Klubbverk that will not be slaves again..” De sjung med mycket glädje, och trots att de var trötta. De var stolta över sin bedrift som klubbverkare. Ett annat minne som framträder är ett relativt nyligen inträffat, det kommer från dagen innan vår stora fest på hösten - Lambskallegasquen. Historien har nog hunnit sprida sig rätt långt vid det här laget, men jag ger i alla fall en återgivelse. Höstterminens klubbverk flyttar möbler inför gasquen, försöker klämma in dem i ett skrymsle i källaren, ett rör går av, vatten sprutar, ämbetsmän langar vatten i 40 min, vaktmästaren lyckas tillslut ringas in, men huvudvattenbrytaren finns bakom ett berg av trasiga stolar. När vår vaktmästare Anders tillsluts lyckas bestiga detta Mount Dhoom och stänga av vattnet, kommer just det där ögonblicket jag vill beskriva. Vattnet stannar och alla jublar, man applåderar, och Anders kramas om. Vi klarade det. Det är ett härligt minne. Ett annat härligt minne är från dagen efter, från Lambskallegasquen. Salen är fullsatt, kvällen har varit fantastisk och sånganföraren tar till sist upp ”O Gamla Klang”. Det är en underbar känsla – Nu har vi gjort det, efter månaders planering, och det gick ju rätt så bra. För mig är dessa minnen väldigt talande. De talar om ämbetsmän stora engagemang för nationen, hur de rycker in i vått och torrt, om allt arbete de lägger ned. Tillsammans vet vi om vad vi kan åstadkomma på nationen, och vi är stola över det. Nu lämnar jag detta älskade möjligheternas dårhus i min efterträdare Patriks händer. Jag hoppas att ditt år ger dig lika många oförglömliga minnen som det gav mig. Vi ses! Kristina Melin Förste kurator 2013 5 Klyschor och översvämningar Konsten att övertyga Klyschan att tiden går så fort som kurator visar sig vara väldigt sann. Jag känner mig fortfarande väldigt ny på expen och i ämbetet tills jag nu insåg att jag är inne på min 5e bokföringsmånad och att jag redan fått nya kolleger inför våren. Oktober flög förbi och innan vi visste ordet av så var det Lambskallegasque med allt vad det innebär. Spruckna rör, översvämning, veckor av för lite sömn och galna Hallänningar i biblioteket. Detta till trots blev kvällen en riktig höjdare, vi kom till och med ihåg texten till Ögonvisan och ramlade inte heller av stolarna vid framförandet, bara det är väl en bedrift i sig. Måste även passa på att lyckönska mina kära kolleger som nästa termin flyttar till KKs kontor, jag själv undrar mest hur sjutton jag ska klara mig utan dem och hur jag ska inta den ”rutinerade” platsen i kuratelet. Men än är vi inte där och vi har fortfarande mycket kvar på agendan innan resan till Norrland och lite jullov väntar. Klyschan om att tiden går fort när man har roligt kan jag konstatera stämmer i allra högsta grad. Aldrig har jag så ofta som mitt år som kurator fått lära mig så mycket om hur man kan övertyga folk att göra det man vill. Trots att mina retorikstudier har tagit upp just detta har jag inte på riktigt fått användning för de så mycket som under mitt år här. Dock tycker jag att det finns en del knep, tips och trix som jag inte fått lära mig på universitetet och dessa är som följer. Steg ett; be riktigt, riktigt snällt. Om detta inte fungerar gå vidare till att börja böna och be samt lägg till att utan personen i fråga faller hela nationen. Steg två; inse att mutor faktiskt är något bra. Man kan lova kaffe, smörgåstårta, en hamburgare, ja nästan vad som helst bara man får det man vill. Steg tre; något som man kanske ska vara lite varsam med men som kan fungera om man använder det på rätt sätt, nämligen hot. Mest effektivt brukar kunna vara att hota med att inte hjälpa till när den berörda behöver hjälp. Sist men inte minst vill jag påpeka att oftast behöver man inte gå så mycket längre än till steg ett. Alla ni som jobbat med och för mig under året, tusen tack för att ni är så himla bra! Utan er hade hela nationen fallerat. Jennie Wretman Andre kurator HT13-VT14 Isabella Solberg Tredje kurator 2013 6 GotLAN News Bringing you the freshest news from our gaming-organization GotLAN. Those of you that faithfully read every Lambskallet-issue (don’t we all?) surely remembers the article on our arranged LAN-event from the last edition, and since then we have been nothing but busy planning and arranging our next couple of events. On the 24th of October we set up an evening of Miniature wargaming at Betty’s Pub. Miniature wargaming is a type of tabletop game where you play out fictionary battles with small plastic miniatures. These miniatures come in an abundance of different shapes and sizes, and the idea is to assemble and paint them yourself before setting them up for battle. These kinds of games exist in many different settings, but the focus for this night was on the game Warhammer 40.000, set in a dystopian future where hope has all but abandoned mankind. Thanks to the fantastic help from the shop Fantasia we got to borrow a couple of gaming boards (size 48” x 72”, or approximately 1,2m x 1,8m), and on one of those we set up a showcase-match to properly illustrate and introduce the rules to everyone, while the other was up for grabs by whoever wanted to battle it out. The showcase match was between the Tyranids, viscous omnivores hell-bent on eating or destroying everything in the galaxy, and the stalwart Space Marines, loyal to the luminous God-Emperor of Mankind. After a couple of bloody and intense hours, the Space Marines emerged victorious. Furthermore, in another corner we had some painting-stations set up (courtesy of Fantasia) for a round of speed-painting; a competition where you paint a miniature in 15 minutes, trying to get the best-looking result possible. The whole night turned out to be a huge success as a couple of dedicated fans together with some completely new faces showed up for an evening of fun and games. Given the reception of this event this is something we will try to arrange on a monthly basis! Are you interested in joining in, either as a spectator to try to learn the rules and see what it is all about or as a participator in one of the battles, do not hesitate to like us on Facebook or send an e-mail to info@gotlan. se, so we can make sure you never miss any information on upcoming events! GotLAN is an organization formed by a couple of members of Gotlands nation. The idea of the organization is to promote gaming, both digital and analogue, and to be a meeting-point for students interested in gaming. We organize LAN-events 2-3 times per semester, and a miniature-gaming night every month. Edvin Matsson Gotlan 7 Nationen i bilder Patrik Larsson och Amanda Lönngren håller sina kuratorsanföranden inför landskapet den 29 Oktober. 8 Tjelvar var en ung man utan tydliga framtidsplaner. Eller jo, han ville ju bli hjälte. En sån där mytisk person som berättas om i sagor. När han gick ut gymnasiet så visste han inte riktigt vad han skulle göra. De flesta av hans vänner åkte iväg och blev au-pairer, jobbade i norge eller började studera. Men det var inget för Tjelvar, han ville ju göra skillnad här i världen, och gärna omgående då han var extremt otålig. Allting skulle dock komma att lösa sig väldigt snabbt för vår gode hjälte, som genom en annons kom i kontakt med PR-ansvarig för region Gotland, en man vid namnet Snorri. Tjelvar var knappast en idealisk kandidat, men i brist på andra arbetssökande så förklarade han Tjelvars arbetsuppgifter. “Stick till Gotland och tänd en eld.” Det här tyckte Tjelvar lät rimligt, men han ställde sig lite undrande till det som ståt i annonsen om att ön var besatt av mörka krafter och sjönk på dagen. Snorri, med ett perfekt PR-konsultleende på läpparna utbrister då: “Nej nej, det där är bara en del i vår reklamkampanj. Gotland - den magiska ön! Tänd bara några eldar du, och säg gärna att du slogs med bysen också. Sånt gillar turistarna”. Sagt och gjort så reste Tjelvar till Gotland, tände elden och blev den första sommargotlänningen. Han fick en son, Havde som tillsammans med sin fru Vitastjerna var de första att bo på Gotland året om. Det fanns ju inte jättemycket att göra, så de brukade berätta om sina drömmar för varandra som kvällsunderhållning, något man gjorde förr innan youtube uppfanns. Vitastjerna drömde att tre ormar ringlade sig ut ur hennes barm och frågade Havde vad det här kunde betyda. Havde drog ett ordentligt bloss från pipan och förklarade: “Allt är bundet i ringar. Vi ska ha tre söner som får styra ön. Graiper den norra delen, Gute den mellersta och Gunnfjaun den djupa södern.” Således var Gotland uppdelat och samhällen började växa fram under de tre brödernas visa styre. Men deras regeringsduglighet skulle snart sättas på prov. Befolkningen på Gotland ökade explosionsartat. Ingen visste riktigt hur det gick till, men inom bara några år skulle ön vara helt full. Troikan samlades vid Graipers sommarstuga på Fårö för överläggning. Gute inledde med att diskutera behovet av fungerande sexualundervisning, god tillgång till preventivmedel och att arbeta med rådande normer. Graiper å sin sida betonade vikten av att skapa ett fungerande välfärdssystem, där det allmänna kan gå in som en garant och ordna så att skyddsnät annat än bara familjen finns för de äldre i samhället, vilket skulle kunna sänka befolkningstillväxten. Under di- Gutas skussionen så var Gunnfjaun knäpptyst, något de andra bröderna tillslut reagerade på. “Men Gunnfjaun vad tycker du? Du är den klokaste av oss, hur ska vi lösa det här?”. “Det hela är mycket enkelt” svarade Gunnfjaun i myndig stämma. “Vi plockar fram telefonkatalogen, och sen pekar vi ut var tredje man som vi sedan utvisar. Grekland ska tydligen vara fint såhär års”. Graiper och Gute var helt mållösa. “Vi är i sanning inte värdiga att vara dina bröder”. Sagt och gjort, en tredjedel förvisades från ön, och efter diverse äventyr där de bland annat byggde en borg på Dagö av någon okänd anledning, så lyckades de tillslut få uppehållstillstånd i Grekland där de lever än i dag. Men troikans styre hamnade snart under uppsikt från fastlandet. Gute och Graiper hade man inte några större problem med, men när förhandlingarna om att inlemma Gotland i Sverige gick som hetast så ställde man från Stockholm ett ultimatum. Gunnfjaun måste avgå. Kravet kom efter att Human Rights watch publicerat en rapport där det framgick att Gunnfjaun brukade offra “döttrar, söner Tidningens fråga Har du varit snäll i år? Olle Ahlström Köksmästare och lantis Vadå då? Tveksamt. sagan och boskap till de hedniska gudarna”. Man hade som ambition att kristna Gotland, och de andra bröderna kunde inte göra annat än att acceptera. En rasande Gunnfjaun samlade en grupp vapenföra män kring sig och grundade en separatistisk gerillaorganisation vid namnet “DSUJ”, eller Di Sma Undar Jordi, som spred skräck och terror från sin bas i Burgsvik. Vid höjdpunkten av sitt motstånd tog de bland annat på sig branden av kyrkan i Kullstäde. Inbördeskriget blev dock inte långvarigt då Graiper och Gute var dem numerärt överlägsna och hade tillgång till fastländska styrkor. En besegrad Gunnfjaun levde ut sina sista dagar i husarrest, och Gotland var till slut en del av Sverige. Än idag kan man dock höra röster som talar om självständighet, och vi som läst historien kan i ungdomen se forna dagars kamp. Max Hammarstedt Gutamålskorrespondent Hekla Goodman Fikavärd I’ve been the best. Kristina Melin 1Q (Efter en del mumlande för sig själv) PASS! 9 10 Nationen hade under Lammskallegasquen den stora äran att installera inte mindre än två nya hedersledamöter. Johan Spendrup, VD och bryggmästare på Gotlands bryggeri i Visby och Bernt ”Bison” Nilsson, författare och domare i drikku-VM. Den oinvigde och oupplyste kanske då undrar vad en hedersledamot är och vad en sådan gör, i nationens stadgar står det att läsa i 1 kap 7 § att: ”Till hedersledamot kan nationen välja person av utmärkt vetenskaplig, konstnärlig eller medborgerlig förtjänst som tillhör eller har tillhört nationen eller antingen är född på Gotland eller är/har varit verksam där. Även person som gjort sig synnerligen väl förtjänt om Gotland eller nationen kan väljas till hedersledamot.” Hedersledamotskapet, är precis som det låter en hedersbetygelse som är få förunnat och man njuter då de förmåner nationen ger, men samtidigt förväntas man till viss del stå i nationens tjänst, särskilt nu i tider då nationen behöver en ny fana så uppskattas hedersledamöternas insatser för nationen. Johan Spendrup, född 1970, har varit verksam på Gotland sedan 1995 då han startade Gotlands bryggeri efter flera års bryggarstudier utomlands, bland annat som bryggerilärling i Bayern. Genom Gotlands bryggeri har han gett Sverige högkvalitativt öl, han var dessutom en av pionjärerna inom den trend som ledde till att Sverige fick en uppsjö av små men bra bryggerier. Gotlands bryggerier är en viktig del av nationens utbud i puben och på gasquer. Johan Spendrup lyckades etablera sig och sitt företag på en redan väletablerad marknad med hög konkurrens och visade vägen för entreprenörer och ölfantaster, Gotlands bryggeri visade att det gick att konkurrera med de stora bryggerikoncernerna med kvalitativ öl, och att det fanns plats för bra och god öl på den svenska marknaden och visade att svenskar inte bara vill ha ljus lager. Gotlands bryggeri ligger delvis till grund för det ökade och ständigt ökande intresset i Sverige för öl, genom sina insatser som pionjär i den svenska kvalitativa bryggeritraditionen och har sedan starten satt Gotland och Gotlands nation på ölkartan i Sverige och Uppsala. Sedan Gotlands bryggeri grundades 1995 så Hedersledamo har dock marknaden blivit ännu svårare, både i Sverige och internationellt har små kvalitativa bryggerier poppat upp överallt, mikrobryggerier är tidens melodi. Men Gotlands bryggeri går fortfarande bra och ökar år efter annat i produktion och försäljning, mycket tack vare deras kreativa bryggmästare och VD. De slutar inte presentera nya spännande sorter och samtidigt står de fast vid det som går bra och balanserar sitt utbud med nytt och spännande och etablerat och omtyckt. Gotlands bryggerier har flera gånger vunnit stora priser och är allmänt känt som en bra producent av öl. Något som har stärkt och stärker Gotlands nations identitet bland nationerna och Gotlands bryggeri är en gedigen grundläggande del av nationens utbud. Johan Spendrup har gett Sverige och nationen ett högkvalitativt öl som dels har gett nationen en starkare identitet bland nationerna i Uppsala. Nationen tackar för hans vetenskapliga, konstnärliga och medborgerliga förtjänst och välkomnar Johan Spendrup som ny hedersledamot. otsinstallation Bison ligger också bakom den populära tävlingen hamnglidet, det började som en tävling mellan Bison och hans barn och den har sedan bara ökat i populäritet och omfattning. Tävlingen går ut på att trampa järnet på en cykel i hundra meter för att sedan glida ner mot hamnen i Burgsvik tills farten tar slut. Bison har dessutom gett ut flera böcker, både kåserisamlingar och skönlitterära verk, hans kåserisamling Fri man pinkar i trädgården vann allmänhetens gillande, i hans kåserier har han hittat en egen genuin stil som blandat med återkommande karaktärer och det lokala gör att folk känner igen sig och gärna läser hans kåserier. Hans plats i den gotländska lokalpressen är given och hans skrifter och upptåg är allmänt lästa och uppskattade. Han är en frisk fläkt i den gotländska pressen och på Gotland i allmänhet som inte viker sig för att säga vad han tycker i de flesta frågor som berör ön, något som uppskattas av många men inte alla. Bison är en välkänd och omtyckt gotlandsprofil som nationen är stolt att kalla sin hedersledamot. Nationen tackar för hans vetenskapliga, konstnärliga och medborgerliga förtjänst och främst hans insatser för Gotland och det gotländska och välkomnar Bernt Bison Nilsson som ny hedersledamot. Både Johan och Bison verkade uppskatta Lammskallegasquen med alla dess egenheter, även om nationen tydligen inte bara hade fel melodi till ”Gotlandsdrikku” utan även fel uttal. Båda hedersledamöterna hade själva valt att installeras under Lammskallegasquen och presenterades av de personer som nominerat dem till hedersledamöter, eller Bison presenterades genom ombud, då Ola Thomsson inte närvarade fick Gustaf Wellhagen helt enkelt imitera Ola och läsa upp presentationen. Nationen välkomnar båda hedersledamöterna och hoppas få se dem hos oss i Uppsala snart igen. Senare under kvällen installerades så även Bernt Nilsson till hedersledamot vid nationen av förste kurator Kristina Melin. Bernt ”Bison” Nilsson är en välkänd gotlandsprofil, känd genom ett brett spektra av medier, han har varit journalist i flera kvällstidningar, reporter på TV, korrespondent i London och krigsreporter i tre krig, han är även manusförfattare, kåsör och krönikör. Hans spalt ”signerat Bison” i GT är både välläst och populär och han skriver även kåserier för Allers. Han blandar där riksnyheter med det lokala, alltid med glimten i ögat och med humorn inom nära räckhåll. Det lokala verkar stå honom nära och han har ett intresse för det gotländska. Bison är domare i Golandsdricka-VM och en stor Varpaspelare och varpaentusiast och hans kärlek för det gotlänska lyser igenom hans litterära gärning. Hans insatser och genuina intresse för gotlandsdrickan har kanske mest märkts genom hans engagemang som domare i gotlandsdricka-VM, en tävling som minst sagt har gett den gamla drycken mer uppmärksamhet och Patrik Edvin Larsson Kulturansvarig Lambskallet intresse. 11 12 I korthet Bibliotekarie på vift Nationen Nationens ständige bibliotekarie Pontus Österdahl har gett sig av för att finna lyckan i Tyskland. Pontus lyste upp många bibliotekstorsdagar med sitt sinne för språk och goda musikaliska förmåga. En fullvärdig efterträdare, Filip Jennerholm-Hammar har tillträtt och förhoppningarna om en fortsatt god biblioteksverksamhet är höga. Nya kuratorer Nationen På Urtima landskap den 29/10 valdes Patrik Larsson till förste kurator och Amanda Lönngren till tredje kurator. Det blev ett långt landskap där även beslut om att köpa nya stolar fattades. Patrik och Amanda tillträder den första januari 2014 och kommer presentera sig själva mer ingående i nästa nummer av lambskallet. Huset i Brucebo där 2008års husockupationskjutningar ägde rum. Terminen Terminens socken är en tävling där redaktionen förLambskallet, efter nomineringar från er läsare, utser Gotlands mest prominenta socken. Tävlingen har funnits i två terminen och anses av många vara den mest prestigefulla i hela Uppsalas nationstidningskrets. Den här terminens socken är egentligen ingen egen socken, utan kan förklaras som ett område mellan två socknar. Vinnare av det prestigefyllda priset är den här terminen, Brissund/Själsö. “Socknen” är lokaliserad ca en mil norr om Gotlands huvudstad, Visby, och är i all väsentlighet en kuststräcka (väg) på ca fem kilometer. Vägen har under århundraden varit en viktig handelsoch fiskeplats och hamnen i Själsö var under tiden för Hansan den viktigaste knutpunkten i hela Östersjön. På senare tid har området huserat bland annat ett av Gotlands mest förnäma resturanger och fik, nämligen kru- I korthet 13 Spontanresa till Tyskland Utomlands Fd helgfikavärd Liesa Stiedle skulle ge sig av till Freiburg efter en lyckad Lambskallegasque och fick med sig fyra gotlänningar hem. Det började som en avskedsmiddag på V-dala, men ingen ville riktigt säga adjö och det hela slutade i en bilfärd. Fyra dagar senare återvände gotlänningarna som säger sig ha haft det bra ute på vägen. All makt åt Gotlands Uppsala Foto: Therese Sonehag ns socken smyntagården. Här bor även Gotlands största entrepenör genom tiderna, Pigge Werkelin. Det är även platsen för den politiska och kulturella husockupationen i Brucebo som skakade världen 2008 vilket kulminerade i en massiv eldstrid mellan ockupant och polis. Brissund/Själsö vinner priset pågrund av sin kulturellt framträdande roll på Gotland och med anledning av att samhället genom åren har hjälpt till att sätta Gotland på världskartan. Redaktörerna har till detta nummer själva nominerat Brissund/Själsö, då vi både på ett eller annat sätt är bördiga därifrån. Klagomål angående eventuellt jäv mottages ej. Redaktionen tar redan nu emot nomineringar till vårterminens socken, har du ett förslag? Skicka den då till [email protected]. Hanse Sandblom & Max Hammarstedt [email protected] Den 13/11 valdes 1Q Kristina Melin till Curator Curatorum och 3Q Isabella Solberg till Vice Curator Curatorum för vårterminen 2014. Detta innebär att gotlänningar kommer inneha två av de tyngsta posterna i kuratorskonventet nästa termin. “Jag har inte riktigt förstått det än” säger en glad Kristina Melin till Lambskallet. 14 Jag kan ju verkligen tycka att det finns anledningar att ifrågasätta vissa traditioner. I och med det har jag ganska mycket att stå i när det kommer till universitetsstaden Uppsala och dess studentnationer. Det finns normer här och normer där, det ska placeras vartannat genus och det ska rivaliseras och hierarkiseras. Tro mig, det är ett postmodernt heltidsjobb! Men jag kan också tjusas över det nästan övernaturliga sätt på vilket sätt traditioner gror och i den studentikosa myllan. I den här krönikan vill jag tala omkring om några av dessa traditioner, men också om vad som hänt på nationen rent materiellt och generellt på senaste tiden. Sus och dus I år hölls för 62:a året i rad den traditionella Lambskallegasquen. Vi ser tillbaka på förra året med fårade ansikten och något svårt i blicken och minns den postapokalyptiska stämning som inföll efter monstervirusets intåg. Jag älskar knit wear och varm choklad, men vinterkräksjukan får mig verkligen att vilja emigrera. Det är dock inte dentta jag vill fokusera på utan skulle vilja påminna om röret som vid samma tidpunkt spontansprack i en av storkylens väggar. Vatten med en lätt arom av lammskalle täckte källarkorridorernas golv och jag minns dåvarande 2Q stå och svabba febrilt med en manisk uppsyn. Dagen innan årets gasque möttes jag åter av ett liknande maniskt svabbande i källaren. Klubbverket hade när de flyttade ner delar av Gotlandsmöbeln till Knox tydligen i processen råkat slå av en kran som satt i anslutning till ett vattenrör. ”Hoppsan!” tänkte de ”bäst att vi försöker skruva dit den igen!” och förstörde helt sonika hela konstruktionen. Dubbelfail! Sju personer krävdes för att frakta vattnet hädan. Under källarens mest blötlagda faser uppkom förslaget att vi som läget var borde göra en legendarisk sammanslagning av Uppsalas äldsta (och äckligaste) gasque och en av de mest mytomspunna: En Lambskalle-Venediggasque! Släpp på kranen lite till och få din skalle i serverad i gondol. Det känns överlag bra att både bokstavligen och figurativt kunna säga att jag inte tillhör en torr nation. Vid sidan av att etablera nya lätt fuktade traditioner var Lambskallegasquen naturligtvis en succé som vanligt. Hedersledamot Johan Spendrups och min egen krönikörskollega Bernt ”Bison” Nilsson installerades. Lars Magnusson lyckades Nationsk åter övertyga oss om att vi valt den bästa nationen och en normativ bordsplacering var som vanligt omöjligt på grund av den grava övervikten av män. Och på tal om kön fick vi i år dessutom se en jämställd Staikstrikare! Traditionellt sett är det ju annars två män som iförda lammskinnskalsonger ska servera de första skallarna till inspektorsparet under fiolmusik, men i år fick vi se den fantastiska Elin Sjöman från Rone tillsammans med den heller inte så dumme Elias Carlsson utföra uppdraget på ett exemplariskt sätt. Kanske är hon som kvinna Staikstrikarpionjär på Gotlands nation? Som referens till festens övriga kvalité skulle jag vilja hänvisa till Max Hammarstredt, min krönikörföreträdare, som tydligen ska ha vaknat upp dagen efter med två varmkorvar fortfarande i ett krampaktigt grepp i ena handen. Vegetariska såklart! Det där sitter i reptilhjärnan. Jag tycker även att Calle Ahlström borde ta detta som en komplimang och en indikator på ett väl utfört jobb. Lösöre och fastighet Jag skulle också vilja meddela att en demokratisk seger på nationen är vunnen: Vi har lyckats ta ett beslut om vilka stolar som 15 krönika ska köpas in. På Lagtima landskap i år orsakade frågan lite dramatik när närvarande landsmän bad styrelsen att sluta mumla om’et. Och ta-daa! På Urtima landskap levererade Klas Säve Söderbergh en eminent redogörelse för den snirkliga väg deras skinkor tagit för att hitta fram till stolsitsarna vi inte trodde vi ville ha. En stor lättnad för en tågis som jag, som snart kommer slippa hantera rädslan som förknippas med att endast ha självdetonerande stolar tillhanda. De nya stolarna beräknas komma tidigt nästa termin, och även fast de möjligen har vissa likheter med något taget ur ett väldigt uppförstorat dockskåpsmöblemang, så ger de väl ändå ett hyfsat helhetsintryck antar jag. Och hissen, ack hissen. Nationen hade ju fram tills nyligen en alldeles charmerande pittoresk hiss! Den var både flexibel (kunde stanna lite var som), rymlig (eftersom den inte hade en besvärande innerdörr) och var dessutom utsökt patinerad (”heroin chic”). Den sade förvisso inte så mycket, och krävde viss tydlighet; man var tvungen att bestämt hålla knappen till sin våning in- tryckt så att den så småningom, med ett ljud som påminde lite om en robots ångestvrål, sattes i rörelse. Den uppdaterade versionen har kanske en estetik som är mer lättförståelig och en större anonymitet (den assymetriska innedörren minskar insyn utifrån), men en sak är säker: It got issues. För när man går in i den, glad i hågen, kanske är man tre (relativt små) kvinnor, kanske äter en av dem kaka, så får man ett ”ÖVERLAST!” kastat i ansiktet av hissens högfärdiga röst. Man kollar på varandra. Man kollar på maxvikten. Man gör ett överslag och börjar seriöst fundera över hur man ska reagera på påståendet att man väger närmare 90 kg. Jag svär, den där hissen ser oss, moraliserar över när och var vi väljer att äta kaka och fördömer icke-normativa kroppar! En hiss så ny, och redan gammal och bitter. Diverse Utöver detta har vi kunnat erbjuda våra medlemmar och andra båd’ det ena och det andra. HK-nämnden (där undertecknad är aktiv) har hållit TP-turnering och Sångbokssexa, där den senare presenterades som kafferep och den förra fick nya mästare. Och tur var väl det eftersom samma lag vunnit tre år i rad! En tradition som fick oss att börja befara en bugg i systemet. Och på tal om sådana har också DOSgotLAN tillhandahållit LANparties (LANpartyer?)av högsta kvalité och dessutom figurspelspub. Pengaininsamlingen till fanan har dessutom genererat en imponerande summa hittills! Jag skulle vilja ge ett kudoz! till Hedersledamot Barbro ‘Babben’ Larsson som med sitt upprop och generösa gåva verkligen satte fart på insamlingen. Tack Babben! Som gentjänst skulle jag i detta breda medium vilja inflika att jag självklart laddat ner Babbens app, ”Bappen”, till min telefon. Rekommenderas varmt! Dessutom vill jag meddela att det inte fötts några barn inom ämbetsmannakåren och att det har valts kuratorer. Landskapssexan i anslutning hade tema paj. Ellika Lindström Nationskrönikör HT13-VT14 16 Huskurer för heta stunder Att laga mat är för det mesta ganska avslappnande vilket gör det till den ultimata söndagsunderhållningen. Just den här dagen hade jag kommit över ett större parti potenta chilifrukter som jag finhackade tillsammans med lite vitlök. När jag var klar med hackandet bestämde jag mig för att urinera före matlagandet skulle starta på riktigt. När jag väl kom tillbaka satte jag igång med en imponerande fart, allt flöt på smärtfritt fram till dess att jag började känna en underlig känsla innanför mina underkläder. Efter någon minut var den brännande smärtan så påtaglig att jag sprang skrikande till mitt rum. Vid det här stadiet fruktade jag att min mandom skulle spontanantändas vilken sekund som helst, och jag fick slita mig från att inte ringa SOS-alarm och erkänna mitt oerhörda misstag. Efter någon minuts inferno började jag sansa mig, jag försökte fundera ut om jag visste några husmorskurer för denna form av olyckor, men av förklarliga skäl kunde jag inte komma på något. Plötsligt fick jag en snilleblixt, jag sprang med byxorna nere vid anklarna till kylskåpet, drog med mig en liter filmjölk och sprang in på toaletten. Det hela fungerade lyckligtvis över förväntan, men av någon anledning börjar jag ifrågasätta alla val jag gjort under hela mitt liv, eftersom de uppenbarligen hade lett till att jag stod på en toalett och panikartat sprutade filmjölk på min penis. Så kan det gå när man som ung student underskattar styrkan i en ordentlig chilifrukt. Har du varit med om något spännande den senaste tiden i din korridor? Skicka din text till [email protected] Dan Nilsson Korridorskorrespondent 17 Nationen i bilder Mycket mat lagas när det är dags för Lambskallegasque. Sångboksexa med tema kafferep tolkades på lite olika sätt. 18 Ur de Gotlänska tidningarna står det att läsa om domkyrkans regnbågsmärkning. Som första domkyrka i landet blir St. Maria regnbågscertifierad och uppmärksammar alltså Prideveckan. Domkyrkan satsar hårt på prideveckan och har klätt ett av tornen i regnbågsfärger och även vinden kommer visa regnbågens alla färger. Pia Tofténius, pedagog i domkyrkan säger till Gotlands Allehanda ”Hela kyrkan blir en enda regnbåge” (GA 9/11). Samtidigt blir även domkyrkan hbtq-certifierad, det innebär att man utbildar sin personal i ämnet och arbetar mot diskriminering. Det officiella överlämnandet av den nya certifieringen sker den 16/11 vid en mässa. Men domkyrkan hade tjuvstartat Prideveckan, de har redan hängt upp domprostens nya presseningsikon, ”regnbågsjesus”. Dessutom är fortfarande färjetrafiken, precis som vanligt ett mycket hett ämne i tidningarna. Där turerna nu har gått fram och tillbaka mellan Destination Gotland och den ännu planerade gotlandsbåten, som i dagsläget har en väldigt oklar kajplats i Visby, därför har nu även frågan lyfts till huruvida man behöver en reservhamn för färjetrafiken. Om något händer i hamnen i Visby riskeras hela Gotlands försörjning (GA 9/11). Färjedebatten har i dagsläget fastnat i att region Gotland vädjar till destination Gotland att upplåta en kajplats till Gotlandsbåten, något som Destination Gotland idag blankt säger nej till (GT 8/11). Regionen har redan sagt ja till att Gotlandsbåten använder en av Destination Gotlands kajplatser, något Destination Gotland inte vill. Nu har dock Gotlandsbåten tackat ja till regionens bud och kommer enligt GT att traffikera linjen Visby-Västervik redan sommaren 2014. En lite tråkigare nyhet är den inbrottsvåg i Visby innerstad som GT rapporterar om (GT 9/11), två män har där anhållits efter en rad inbrottsförsök och skadegörelser. Ett vittne såg först någon slänga ett cykelställ genom ett butiksfönster, senare krossades en ruta till en tatueringsstudio och även Odds guldsmedja vid södertorg fick en ruta i dörren inslagen. Männen som misstänks för inbrotten greps senare. En lite mer glädjande nyhet att restaureringen av Muramaris nu är ett faktum (GT 9/11). Den 8 november skrev Muramaris ägare och Byggnadshyttan under det avtal som sätter igång första etappen av återuppbyggnaden, där det stora taket skall restaureras. Den 18 Hemby januari i år brann kulturskatten Muramaris ner, byggnaden gick inte att rädda, och det stora kalkstenstaket rasade in. Men redan dagarna efter branden började det ryktas om en återuppbyggnad. Den första etappen som nu drar igång är delfinansierad av länsstyrelsen och kostar ca 1 miljon kronor, men att återställa byggnaden helt och hållet kommer enligt Byggnadshyttans beräkningar att kosta närmre 15 miljoner kronor. Målet med restaureringen är att återuppbygga byggnaden med samma material och tekniker som när huset först byggdes för snart 100 år sedan. ”Det här är ingen vanlig renovering där man kan åka till Byggmax och köpa material” säger Ingemar Hübner till GT. Hur byggnaden såg ut vet man tack vare en 20 år gammal arbetsmarknadsåtgärd där hela bygganden dokumenterades i bild och ord, denna dokumentation kommer ligga till grund för återuppbyggnaden. Dessutom finns ritningar till huset bevarade och en stor del av smidesdetaljerna har kunnat räddas ur de 300 ton brandrester som har gått igenom. Även om restaureringen nu kommer igång Tidningens fråga Vad tycker du om en Gotlandsbåt från Västervik? Dan Stengård Gammal man Vart fan ligger Västervik? ygdsnytt så är inte hela planen klar. I dagsläget börjar man med taket för att sedan göra fasaden, hur sedan den totala prislappen på 15 miljoner skall finansieras är inte klart. I den prislappen ingår inte heller den dyra konsten som skadades och måste restaureras, men i dagsläget finns en grupp som arbetar med restaureringen och som aktivt kommer söka pengar till den fortsatta återuppbyggnaden. Ulf Larsson säger till GT att detta är början på en lång resa, och det är långt kvar innan vi kan se ett färdigt återuppbyggt Muramaris igen men nu är resan påbörjad. En sista nyhet är att Fortifikationsverket har fått nedslag på sina planer att sälja tomter till ett värde av närmare 50 miljoner kronor enligt GA den 7/11. Efter att skog hade avverkats och ett kungsörnsbo flyttats norr om Ojnare så motsatte sig byggnadsnämnden exploateringen. Men fortifikationsverket tänker ansöka om en detaljplan igen trots en pågående förundersökning om artskyddsbrott och brott mott skogsvårdsskyddsförordningen. Patrik Edvin Larsson Dumhuvud emeritus James Gardner Engelsk man Inte så mycket. När börjar de gå från London? Finns det tax-free? Kristina Melin 1Q (inte en man) Vasaru? Gud är för en rättvis färjetrafik. 19 20 Fanuppdatering Dessa personer har bidragit till nationens nya fana. I dagsläget har hela 27500kr samlats in. Kampen för en ny fana fortsätter! Nationen tackar för de generösa bidrag som inkomit, de har varit över förväntan. En fana är dock en dyr historia och nationen behöver fortsatt hjälp för att ro det hela i land. Varför är det då så viktigt att engagera sig i vad som kan te sig som en dyr tygbit? Nationsfanan representerar nationen i formella sammanhang, som evenemang anordnade av universitetet till exempel. Den fungerar även som en enande kraft inom nationen. Något att samlas bakom, när det ter sig lämpligt. Fana som företeelse inom nationsvärlden har funnits i snart tvåhundra år och är således en väldigt viktig del av nationslivet. Utan en klok fana är man alltså ingen riktig nation! Hur kan du då hjälpa till? Vi vill ha en fin fana som håller minst lika länge som den förra. Om du vill hjälpa till, sätt då in ditt bidrag på 230-2586. Märk ditt bidrag med “bidrag till fanan”. Skicka sedan gärna ett mail till förste kurator på [email protected] och berätta om din insats! Max Hammarstedt Fanansvarig lambskallet 21 Per Kjellander in memoriam Den 12 juli, mitt i den mest livande sommar man upplevt på länge, avled gymnasieläraren och juvenalen Per Kjellande, Lidingö, precis på dagen 101½ år gammal, eller kanske snarare ung, en fascinerande personlighet, där skarpt intellekt samsades med blixtrande berättarglädje i en lysande verbalitet och varm och berikande vänskap. Han hade tagits in på Danderyds sjukhus för att få bättre ordning på sitt födointag, och hade levt upp till sin vanliga umgängesbriljans inför personalen. Han ansågs återställd och färdig att sändas hem, men tanken att återgå till sin ensamtillvaro lockade inte, utan såvitt släkt och vänner förstått valde han som mycket gamla människor att släppa taget och själv blåsa ut ljuset. Vi sörjer en särskild rese och storartad vän. Genom att vi båda var juvenaler blev vi under många år, trots tjugo års åldersskillnad, oerhört nära vänner, och umgicks ofta, inte bara på juvenalkapitel, utan veckovis per telefon. Ett samtal kunde gärna bli timslångt, och resulterade ständigt i att känna sig märkligt ung och fräsch tack vare den entusiastiske ynglingen på andra änden tråden. Det var underbart att se unga glada glopar fylkas kring Per på kapitel, hungriga efter hans stimulerande broderliga sällskap, smittande för både gammal och ung. Det är en stor förmån i tillvaron och starkt bidragande till en rikare livskvalité att ha fått stå Per Kjellander nära. Örjan Nygren 22 On Being Here Brief essay from American exchange stu- dent. When people here in Uppsala or around the Nation ask me why I came to Sweden, I usually give them a different reason each time. I could say that I’ve always been fascinated by the Scandinavian [insert something verbally abstract that hopefully does its job and conjures an image, yet vaguely positive enough that it makes a person nod: aesthetic, attitude, way of life, culture, etc. preceded by the word “fascinated” or “interested” has incited various reactions from Swedes I’ve spoken to, from feigned bemusement to steady agreement. Actually, those might be the only kind]. Being a Floridian, I could say that Sweden simply was not a popular choice for my peers, and that I wanted to pick a country to study in where I would not have much competition among applicants. I gave a litany of reasons for coming here; they were mostly true but none of them the main reason. The strangest thing, I think, is that I don’t have much of an academic justification—I’m an English Major (with a focus in Technical and Professional Writing; let’s not get into defining what that is, though). The courses I’m taking at UU revolve around Swedish Culture, that is, Swedish History, Art, Music and Literature in separate sections. While most people I’ve met here speak great English and read books in English, part of me wonders why I did not just decide to go to the UK instead of the dark reaches of the Scandinavian Peninsula; maybe it was a coin flip—I don’t have a good answer here, heh. But Scandinavian is a catch-all term in as much as British is, and aren’t I really talking about Sweden here? Since arriving, I’ve had no real urge to travel to other European countries, to “make the most” of my time here. The excitement and confusion of the early weeks has worn off, and I don’t feel as homesick these days. Even though I live in a student corridor and my room is in constant disarray, I’m finding an enjoyable rhythm within Uppsala itself. I go to my classes, take fika, meet up with friends, attend various Nation events, and it’s all enough to be a pleasant consumption of my time. Certainly I do plan to travel further than Stockholm, but I wanted to make it clear that I’m in no hurry to do so. I’m having a good time. Khang Truong Some random dude from the US 23 Inspektorsämbetet 350 år Följande text är klippt ur boken ”Så livum vör, Gotlands nation 325 år och behandlar tiden för införandet av de första inspektorerna. För att fira inspektorsämbetets 350års jubileum har vi tryckt en följetång om inspektorsämbetets historia. Den första delen finns att läsa i föregående Lambskallet. Daniel Lipstorp hade inte studerat vid akademin i Uppsala utan hämtades utifrån. Han kom från Lübeck och var bara 31 år. Han hade studerat och gjort karriär i Tyskland och var väl insatt i romersk och tysk rätt. Han uppehöll mer kontakt med utlandet även sedan han tillträtt professuren. Bringius änka klagade snart på att Lipstorp låst visthusboden, rest bort och tagit nyckeln med sig trots att hon fortfarande hade kvar sina rättigheter. I slutet av år 1663 utnämndes Lipstorp även till dekanus för juridiska fakulteten och fick därmed ett särskilt ansvar för de studenter som är stipendiater inom fakulteten. Så mycket intresse blev det väl inte kvar för gotlänningarna. Följande år, i april 1664, klagade rektor över att Lipstorp mest tycktes hålla sig borta från Uppsala. Han skötte inte sina föreläsningar och han avkrävdes därför skriftligt tillstånd från kanslern för sin frånvaro. Tillståndet kom och det antogs att han hade svårigheter med det svenska språket. Förutom resorna uppehöll Lipstorp korrespondens med utländska universitet och i maj 1664 krävde Lipstorp att få använda universitetets sigill eftersom den juridiska fakulteten inte hade något sådant. Efter diskussionen bestämdes att juridiska fakulteten borde skaffa ett eget sigill men texten måste skrivas på svenska eller latin och inte på tyska, som Lipstorp helst hade sett. Lipstorp kanske passade för tyska studenter men inte för studenter från den nya provinsen Gotland? Vid den här tiden var riksdrotsen, greve Magnus Gabriel de la Gardie, universitetskansler. I augusti 1665 påminde han om betydelsen av att ge studerande från de nya provinserna stipendier så att de skulle studera i Uppsala. Redan 1663 inrättades t.ex. 12 stipendier, speciellt för skånska studenter, så att de skulle kunna lära sig svenska seder och få ”svenskt blod”. Efter Uppsalastudier skulle de ju sedan kunna tjänstgöra på hemmaplan och sprida svenskheten. Det dröjde ännu innan man särskilt efterfrågade stipendier för gotlänningar, men behovet av att kunna besätta tjänster på Gotland för försvenskningen var detsamma. Drottning Christina hade redan 1648, tre år efter att Gotland blev svenskt, gett starka anvisningar till Gotland att de skulle sätta sina barn i svenska skolor Sonja Calais Van Stokkom Inspektor emerita Lambskallet utkommer två gånger per termin. Redaktör: Hanse Sandblom och Patrik Larsson [email protected] Ansvarig utgivare: Förste kurator Kristina Melin Trycks hos: Fyris-Tryck AB. Upplaga: 600 exemplar. POSTTIDNING B Avsändare: Gotlands nation Östra Ågatan 13 753 22 Uppsala Ämbetsmän Inspektor Lars Magnusson Skattmästare Johan Falkman Lennart Jakobsson Revisor Clas-Henrik “Gingen” Jansson Nationskaplan Fredrik Bråkenhielm 070-110 46 86 Förste kurator Kristina Melin 018-13 09 81 Andre kurator Jennie Wretman 018-15 82 22 Tredje kurator Isabella Solberg 018-12 74 58 Köksmästare Olle Ahlström Klubbverkare Patrik Larsson Per Nordberg Herman Mattson Erik Bogegård Jakob Lundblad Lindblad Helgfikavärdar Izabella Lönnkvist Hekla Goodman Elin Sjöman Elias Carlsson Uthyrningsansvariga Helena Holmgren Edvin Matsson Pluggfikavärdar Philip Eriksson Dan Nilsson Helena Zetterkvist Natsu Katakeyama Linus Staf Jonas Wik Bibliotekarie Filip Jennerholm Hammar Arkivarie Patrik Larsson HK-nämndsordförande Per Grundström Recentiorsförmän Amanda Lönngren Edvin Matsson Valnämndsordförande Martin Hällerfors PR-förman Max Hammarstedt Idrottsförman Magnus Crafoord Nationskrönikör Ellika Lindström Nationsfotograf Philip Eriksson Nationsmarskalk Richard Gyllensten Fanbärare Ellika Lindström Axel Risinger Granskningsmän Hanna Mattson David Glansholm Hemsideansvarig Linus Staf DJ Hanse Sandblom Kristof Tzitar Internationell sekreterare James Gardner Förman för gutniska lekar Loise Johansson Körordförande Gabriel Gustafsson Hall Marskalk Alexandra Källman Miljöförman David Nilsson Redaktörer Patrik “Tarzan” Larsson Hanse Sandblom
© Copyright 2024