Demokratiska kunskaps- och förändringsprocesser

Demokratiska kunskaps- och
förändringsprocesser
Ett försök att beskriva en teoretisk och metodisk ansats med utgångspunkt i aktionsforskning, deltagande aktionsforskning och
forskningscirkeln som metoder
Fil. Lic. Ulf Grundel
2014-04-13
Kursessä i doktorandkursen (delkurs I) ”Deltagande aktionsforskning –
forskningsmetoder i demokratiska kunskaps- och förändringsprocesser”
vid Göteborgs Universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) i samarbete
med Swedish Participatory Action Research Community (SPARC) hösten
2013 och våren 2014. Handledare: Professor Lars Holmstrand, SPARC.
Innehåll
Abstract ..........................................................................................................................................2
Demokratiska kunskaps- och förändringsprocesser .............................................................................3
Inledning.........................................................................................................................................3
Aktionsforskning .............................................................................................................................4
Participatory Action Research (PAR) - deltagarorienterad aktionsforskning .................................6
Forskningscirkel ..............................................................................................................................8
Vad är en forskningscirkel?..........................................................................................................8
Metodens utmaningar.................................................................................................................8
Etiska aspekter ..............................................................................................................................10
Forskningsfrågor (kommande delkurs II) .......................................................................................12
Diskussion .....................................................................................................................................13
Referenser ....................................................................................................................................15
1
Abstract
Med stöd av denna essä redogör jag i sammanfattning för vad aktionsforskning och deltagande aktionsforskning är. Jag beskriver också mot vilken bakgrund metoderna vuxit fram samt redovisar de
grundläggande värderingar som styr metoderna. Av min redogörelse framgår att en aktionsforskare
har ett medvetet och politiskt syfte med sin forskning. Detta innebär bl.a. att stödja människors behov av frihet och förändring. Aktionsforskaren vill bidra till demokratisk utveckling.
Deltagande aktionsforskning, som svarar an mot kritiken när det gäller att klassisk aktionsforskning
bl.a. i för liten utsträckning fokuserade frigörelse från elit och etablissemang i samhället, betonar
som centralt en aktiv medverkan från de människor som ingår i forskningsarbetet och som befinner
sig i underordnad ställning i samhället.
Jag redogör också för forskningscirkeln som en deltagande aktionsforskningsmetod. I ett kommande
projekt avser jag att genomföra en forskningscirkel i samarbete med ledningen för ett fackförbund.
Syftet med projektet är att stödja organisationen att utveckla idéer och tankar kring en ny vision för
att förverkliga sin fackliga uppgift.
I min essä lyfter jag fram ett antal etiska aspekter som viktiga för att såväl ett jämbördigt förhållningssätt mellan forskare och deltagare ska kunna upprätthållas som att forskningen ska kunna generera både praktisk nytta och intressanta forskningsresultat.
I min diskussion lyfter jag särskilt fram den problematik jag uppfattar när det gäller just den uttalade
strävan efter ett jämbördigt förhållningssätt mellan forskare och deltagare. Är detta möjligt? Är det
ens önskvärt? Handlar det inte snarare om att medvetandegöra strukturerna och i cirkelns process
löpande tydliggöra på vilket sätt den hierarkiska strukturen utgör ett stöd för gemensamt kunskapande och på vilket sätt den utgör ett hinder?
Avslutningsvis finner jag det intressant med ett möjligt samband mellan Heron och Reasons (2008)
metod ”experiential knowing” och metoden ”Awareness” (Oldham et al. 1978/1981) men utifrån
olika perspektiv. Båda metoderna stödjer ökad medvetenhet om vad som är i stunden. ”Experiential
knowing” ökar medvetenheten om vad som faktiskt inträffa i relationen och synliggöra den kunskap
som skapas i mötet medan ”awareness” ökar medvetenheten hos individen.
2
Demokratiska kunskaps- och förändringsprocesser
Inledning
Jag har sedan ett år tillbaka ett konsultuppdrag att utvärdera de förändringsprocesser som Svenska
Elektrikerförbundet (SEF) gått igenom under perioden 2003 – 2012. Till grund för utvärderingsarbetet
använder jag en modell ”Awarenessbaserad Nulägesanalys av en Organisationsförändring” (ANO)
som jag utvecklade som en del av en doktorandkurs våren 2013 vid Linköpings universitet (Grundel
2013). De teorier som modellen tar stöd av är tillämpad gestaltteori, aktionsforskningsorienterad
metodteori samt institutionell teori.
Jag har, med stöd av ANO, genomfört en utvärderingsprocess och är i slutfasen av att i dialog med
uppdragsgivaren skriva en rapport. Rapporten ska ligga till grund för en fortsatt demokratisk process
med syfte att skapa förutsättningar för utveckling i organisationen byggt på allas delaktighet. I uppdraget ligger även att utvärdera själva utvärderingsprocessen. Denna senare utvärdering ska genomföras med stöd av en forskningscirkel med styrgruppen för utvärderingsprocessen.1
Under en period av 3 – 4 månader kommer styrgruppen att genomföra en forskningscirkel (fem till
sex möten vardera ca tre timmar) med fokus att ta fram underlag för en ny vision för förbundet. Utvärderingsrapporten har bland annat konstaterat den stora betydelse som den tidigare visionen hade
till stöd för genomförandet av organisationsförändringarna 2003 - 2012. Den intressanta frågan är då
om utvärderingsprocessen har skapat lärande som kan användas när det gäller arbetet med hur en
ny vision ska tas fram?
Den teoretiska och metodiska utgångspunkten för arbetet i cirkeln kommer att vara aktionsforskning
och deltagarorienterad aktionsforskning i allmänhet och forskning med stöd av en forskningscirkel i
synnerhet. I denna essä redogör jag för dessa teorier och metoder. I slutet av min essä redogör jag
för de forskningsfrågor som den tänkta forskningscirkeln kommer att arbeta med. Frågorna är preliminära till dess cirkeln startar och utvecklas i dialog mellan mig och deltagarna.
I en kommande kursessä (delkurs II) kommer jag att redogöra för forskningscirkelns process och resultat utifrån den teoretiska och metodiska ansats som jag diskuterar i denna essä.
1
I styrgruppen ingår förbundsordförande, 1:e vice förbundsordförande, 2: dre vice förbundsordförande, förhandlingschefen och ekonomichefen.
3
Aktionsforskning2
Kurt Lewin (1890 – 1947) var först med att konstruera metod och teoretisk tillämpning baserad på
idéer om aktionsforskning. Första gången han publicerade sig i ämnet var 1946 i en artikel Action
Research and Minority Problems (Herr and Anderson 2005, Lewin 1997). Bakgrunden till Lewins initiativ var hans syn på forskarens uppdrag, som han menade var att stödja demokratisk utveckling och
utveckling av människors lika villkor i samhället. Lewin menade att framgång i forskningsuppdraget,
när det gällde demokrati och människors lika villkor, krävde ett samarbete mellan forskare och praktiker utifrån de problem och möjligheter som praktikerna upplevde (Herr and Anderson 2005, Marrow 1969).
Lewins utgångspunkt var att kombinera praktisk problemlösning i arbetslivet med vetenskaplig teoribildning. Han menade att forskaren och praktikern skulle arbeta gemensamt för att lösa praktiska
problem samtidigt som man också i samarbetet utvecklade vetenskapliga teorier och metoder till
stöd för kunskap om hur problem kan lösas. Under hela sin livstid engagerade sig Lewin för att skapa
ett tydligt samband mellan social förändring och vetenskapliga metoder (Cunningham 2001).
Lewin hade dock utvecklat sina första tankar kring aktionsforskning redan under 1920-talet. Han
hade en kritisk inställning till taylorismen och de tankegångar om Scientific Management (i USA Industrial Organization) som utvecklades av Frederick Taylor (1856 – 1915) och som betonade rationalitet och effektivitet. Lewin menade att utvecklingen av produktionen inte enbart kunde fokusera
dessa aspekter. Han ansåg att arbetet i sig hade ett högre livsvärde än så och att varje yrkesuppgift
borde bidra till att stödja och utveckla det värdet (de Board 1978).
Det Lewin vände sig mot var den människosyn och de arbetsformer som taylorismen stod för: Hierarki, byråkrati och direkt övervakning av emellanåt även externa intressen (Herr and Anderson
2005). Men också Lewins forskningsprocess hade till att börja med ett hierarkiskt inslag styrd av externa intressenter i form av forskare och av uppdragsgivare. Mot slutet av sitt liv kom han dock att
ändra sig och utvecklade mer av ett interaktivt perspektiv på sitt sätt att arbeta (Marrow 1969).
Lewin tänkte sig aktionsforskning som en process för att stödja grupper, organisationer och samhällen att under en viss tidsbestämd period utforska en specifik förändring utifrån tre grundantaganden (Lewin 1997):
1. Förändring kräver riktad aktivitet för att nå ett önskvärt resultat.
2. Den aktuella situationen behöver omsorgsfullt analyseras och flera möjliga olika slag av lösningar behöver samtidigt identifieras för att den bästa ska kunna väljas.
3. I systemet behöver det finnas ett uppenbart och underliggande behov av förändring (inte alltid nödvändigtvis medvetet).
Lewin tog sin teoretiska utgångspunkt, när det gäller aktionsforskning, med stöd av bl.a. gestaltpsykologin. Utifrån ett gestaltpsykologiskt perspektiv betonade han att en förändring bara kan bli framgångsrik om forskningsprocessen stödjer deltagaren att nå insikter om helheten i sin situation (Lewin
1997).
2
Lägre fram i denna essä kommer jag att tala om ”klassisk aktionsforskning” och avser då det som jag i detta
avsnitt benämner som aktionsforskning.
4
Lewin menade att aktionsforskning är en återkommande cirkulär process där varje enskild delprocess
består av planering, aktivitet och uppföljning för att maximalt lärande ska kunna åstadkommas. Han
beskrev processen som upprepad där forskning leder till en aktivitet som leder till fortsatt forskning.
Lewins utgångspunkt var att förståelse för själva forskningsprocessen, och hur den bidrar till lärande
och förändring, i sig var viktigare än ev. konkreta och faktiska resultat (Lewin 1997).
En utgångspunkt för klassiska aktionsforskare, och som har varit bestående genom alla år sedan
Lewin frambragte sin teori och metod, är att för att verklig förändring ska äga rum måste den bygga
på deltagarnas aktiva medverkan och involvera alla som är berörda (Lewin 1997).
Genom hela sitt yrkesverksamma liv var Lewin engagerad för att driva frågor om demokrati och
människors inflytande i allmänhet och om minoriteters rättigheter i synnerhet. Hans engagemang för
att utveckla psykologin till en praktisk användbar vetenskap var om möjligt ännu större (de Board
1978).
40- och 50-talets erfarenheter från aktionsforskning bidrog till utveckling, bl.a. när det gällde personlig utveckling och organisationsutveckling, med metoder för utvärdering av utvecklingsprogram och
metoder för sensitivitetsträning (Eikeland 2006). Utvecklingen av sensitivitetsträning var ett av de
mest betydelsefulla resultaten av Kurt Lewins forskning. Sensitivitetsträning innebar övning av socialt
samspel i grupp med hög grad av öppenhet och uppmärksamhet för vad som händer i processen och
uppmärksamhet på individers förmåga till inflytande av olika slag på arbetsgruppen och organisationen (Olsson 1998).
Det finns slutligen och sist, när det gäller diskussionen om aktionsforskning, skäl att sammanfatta vad
som skiljer aktionsforskning från mer traditionella samhällsvetenskapliga forskningsmetoder. Genom
denna vill jag, med stöd av McNiff och Whitehead (2009), också tydliggöra min egen ståndpunkt i
frågan.
·
·
·
Syftet med aktionsforskning är att i en forskningsprocess, och med stöd av ett personligt och
socialt engagemang, skapa och utveckla en vetenskaplig hållbar teori för processen förutom
att också skapa hållbara resultat. Att då också våga vara personlig och att engagera sig för
rättvisa menar jag är en given hållning för en aktionsforskare.
Arbetet med processen och teorin bör dokumenteras i en avhandling eller i en forskningsrapport om avsikten är att söka vetenskaplig behörighet och stöd. Att arbeta med öppenhet som
strategi och att visa upp sitt arbete bör då vara en självklarhet som aktionsforskare.
Traditionell samhällsvetenskaplig forskning handlar alltför ofta om abstrakta idéer, och syftar
till att förutsäga och skapa kontroll över människor och deras verklighet, medan aktionsforskning handlar om att stödja människors behov av frihet och förändring. Att ta ställning
för människors rätt att göra egna val bör som konsekvent hållning vara självklart för en aktionsforskare.
Slutsatsen blir att aktionsforskning överordnat alltid har ett politiskt syfte som förefaller mig angeläget att acceptera och upprätthålla.
5
Participatory Action Research (PAR) - deltagarorienterad aktionsforskning3
PAR har framför allt under senare decennier, utifrån ett kritiskt perspektiv till klassisk aktionsforskning, vunnit i inflytande och utvecklat forskningsstrategier som mer präglas av samarbete och samverkan mellan forskare och deltagare än vad tidigare aktionsforskningsstrategier gjort. (Aagaard Nielsen och Svensson 2006).
Den mer kritiska inställningen till aktionsforskning, och som kom att leda fram till det som vi idag
kallar för PAR, formulerades redan under 70-talets inledning och kom bl.a. till uttryck i Paulo Freires
bok Pedagogik för förtryckta (Freire 1972).
Kritikerna tog sin utgångspunkt i den tradition som man menade att aktionsforskning (och traditionella forskningsmetoder över huvud taget) vilat på, och som försökt att förena olika grundprinciper t.ex. makro- och mikroperspektiv, teori och praktik, subjekt och objekt samt forskning och undervisning – förlorat i behörighet. Kritikerna ansåg att den klassiska aktionsforskningen fokuserade på problemlösning utifrån individ- och gruppnivå medan de strömningar som utvecklades med början i 70talet, framför allt på samhällsnivå, lyfte fram forskningsmetoder som i större utsträckning betonade
frigörelse från etablissemang och förhärskande sociala strukturer. Kritikerna tyckte att traditionell
aktionsforskning betonade frågor som i huvudsak har med effektivitet och utveckling av verksamhet
att göra medan de deltagande forskningsmetoderna betonar värdet av forskning när det gäller att
stödja tillväxt av social rättvisa och självtillit samt motstånd mot förtryck (Herr and Anderson 2005).
PAR växte därmed fram som ett svar på kritiken mot klassisk aktionsforskning med större fokus på
deltagarmedverkan och interaktivitet. Man menade att i en deltagarorienterad process ses inte deltagarna som klienter i behov av stöd, och bemöts inte som oförmögna i forskningsprocessen, utan
har som uppgift att agera aktiva partners och ta ansvar för nyskapande utveckling och lärande ur ett
bredare perspektiv. Den deltagarorienterade aktionsforskningen innebär att forskare och deltagaren
gemensamt planerar och organiserar förutsättningarna för forskningsarbetet. Den deltagarorienterade processen har utvecklats mot mer öppenhet där forskaren har en mycket större beredskap för
alternativa förhållningssätt och olika perspektiv när det gäller deltagarnas medverkan och behov av
utveckling än vad som var fallet i klassisk aktionsforskning. (Aagaard Nielsen and Svensson 2006). 4
Holmstrand (2006) förklarar5 innebörden av PAR genom att, som jag tolkar, lyfta fram deltagarperspektivet som överordnat andra perspektiv. Överordningen skapas genom att det deltagaroriente3
När jag i denna essä skriver om ”deltagarorienterad aktionsforskning” kommer jag att använda förkortningen
”PAR”.
4
Det hade varit intressant att ta del av Lewins synpunkter på den kritik som riktades mot den forskningstradition som han etablerade och som jag valt att kalla för ”klassisk aktionsforskning. 1945 blev Kurt Lewin chef för
Commission on Community Interrelations (CCI), ett undersökningsinstitut som grundades av American Jewish
Congress (AJC). Utifrån sin position i CCI drev Lewin forskningsprojekt med en tydlig idé, som jag uppfattar det,
om deltagande aktionsforskning när det gällde att möta sociala utmaningar i det amerikanska samhället. Och
han gjorde det med stöd av en hög grad av delaktighet bland de som medverkade i forskningsprojekten. T.ex.
forskade Lewin tillsammans med italienska och judiska ungdomar i Brooklyn på hur antisemitism får fäste och
frodas i samhället (Marrow 1969). Jag menar att Lewin i hög grad var PAR ”på spåret” när han dog 1947 endast
57 år gammal.
5
Med stöd av Reason och Bradbury (2008).
6
rade perspektivet, med stöd av en demokratisk process, ges syftet att åstadkomma det som också
var syftet med klassisk aktionsforskning; praktisk kunskap. Men gör det på ett sätt som klassisk aktionsforskning försökte men inte lyckades med: Genom integration av handling och reflektion samt
teori och praktik. PAR innebär således en utveckling och fördjupning, i jämförelse med klassisk aktionsforskning, när det gäller politiska och samhällskritiska aspekter. Holmstrand betonar att deltagarorienterad aktionsforskning tar politisk ställning och att PAR med nödvändighet innebär demokratisering. Konkret handlar det t.ex. om att stödja feminism.
Men också PAR har varit föremål för kritisk granskning. Kritikerna menade att den utveckling som en
gång startade på 70-talet kom att medföra en brist på tydlighet när det gäller roller och gränser i
forskningsprocessen. Man menade att PAR kom att integreras som en metod av flera i den allmänna
samhällskritiska utvecklingen som då rådde och innebära att i stort sett endast samla deltagare, utifrån deras erfarenheter som professionella och praktiker, till kritiska dialoger med låg grad av vetenskapliga ambitioner. Man ansåg att PAR-orienterade forskare inte observerade graden av påverkan i
forskningsprocesserna och att man inte studerade interventioner eller effekterna av dessa. Kritiken
summerades med att PAR inte i första hand fokuserade deltagarnas verklighet utan på experimentella dialoger (Eikeland 2006).
Kritiken mot PAR ledde fram till att tydliga riktlinjer och principer för vad som kännetecknar aktionsforskning i förening med interaktivitet formulerades. Herr och Anderson (2005) redovisar de principer som de Schutter, A. och Yupo, B. (1981) i början av 80-talet formulerade som utgångspunkt för
att beskriva de vetenskapliga förutsättningarna för PAR.
·
Utgångspunkten för deltagande aktionsforskning är en upplevelse av ett socialt klimat som är
en följd av överordnade sociala krafter.
·
Sociala processer och strukturer måste förstås utifrån sitt historiska sammanhang.
·
Teori och praktik ska integreras.
·
Relationen subjekt och objekt förändras till subjekt och subjekt genom dialog.
·
Forskning och handling (inklusive utbildning) integreras till en gemensam process.
·
Fokus på kritisk kunskap med syfte att skapa social förändring.
·
Resultatet av forskningen ska omedelbart kunna tillämpas av deltagaren i dennes konkreta
verklighet.
7
Forskningscirkel
Jag har valt forskningscirkeln som en deltagarorienterad aktionsforskningsmetod mot bakgrund av
att den har studiecirkeln som föregångare och därmed förutsättningar att fungera väl i ett fackligt
sammanhang. Igenkänningsfaktorn är hög. Metoden etablerades i slutet av 70-talet genom ett samarbete mellan forskare vid Lunds Universitet och aktiva medlemmar från fackföreningsrörelsen.
Kopplingen till studiecirkeln innebär att de pedagogiska rötterna finns inom den ursprungliga bildningstraditionen med den svenska arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen som upphovorganisationer. Det betyder att den som arbetar med forskningscirklar bidrar till att utveckla både den traditionella och folkrörelseorienterade bildningstraditionen men också till att utveckla kvalitativa och
vetenskapliga metoder kopplade till folkbildning. (Holmstrand och Härnsten, 2003).
Man kan sammanfatta skillnaden mellan en traditionell studiecirkel och en forskningscirkel med att i
en forskningscirkel är strävan att föra samman kunskaper från forskning med den vardagsnära kunskap som deltagare har (Holmstrand 1992). En studiecirkel har inte vetenskapliga ambitioner.
Vad är en forskningscirkel?
Jag uppfattar att det centrala förhållningssättet i en forskningscirkel är ett deltagarorienterat perspektiv med syfte att åstadkomma praktisk kunskap. Innebörden av detta kan preciseras med stöd av
några forskare.
Fia Andersson (2006) menar att det bör vara en tydlig ambition i en forskningscirkel att ta tillvara
allas erfarenheter och att bemöta allas bidrag likvärdigt för att åstadkomma ett gott resultat. Hon
anser också att avgörande för ett framgångsrikt lärande i en forskningscirkel är en öppen och självkritisk inställning till vad som kommer fram i processen och att en förutsättning är att både forskare och
deltagare utmanar och låter sig utmanas i samspelet med varandra.
Birgitta Wingård (2006) resonerar om att I en forskningscirkel möts forskare och praktiker utifrån
jämbördiga utgångspunkter och att allas kunskaper är lika mycket värda oavsett om dessa är teoretiska eller praktiska. Ambitionen ska vara att mötet mellan de olika kunskaperna - teoretiska och
praktiska - ska bidra till att öka såväl den befintliga kunskapen som att skapa ny.
Själva metoden - hur man söker kunskap och ansvaret mellan forskare och deltagare för hur detta går
till - är således kännetecknande för vad som definierar en forskningscirkel. När Andersson (2006)
skriver om detta betonar hon det systematiska sökande efter kunskap utifrån ett deltagarorienterat
perspektiv. Deltagare och forskare formulerar i samarbete de viktiga forskningsfrågorna. Hon menar
att deltagarna har den avgörande rollen att bidra med erfarenheter till stöd för att frågorna bearbetas på flera olika sätt. Forskarens viktiga uppgift är att koppla deltagarnas erfarenheter och behov till
forskning med syfte att skapa stöd för både bredd och djup när det gäller möjligheter till lärande.
Metodens utmaningar
Kan ”igenkänningsfaktorn” vara för hög? Som konsult är det min erfarenhet, när det gäller grupprocesser, att erbjuda deltagarna en utmaning som inte är för bekväm och som därmed inte erbjuder
något lärande men heller inte erbjuda en så stor utmaning att deltagarna reser sig upp och lämnar
rummet. Hur är det med forskningscirkeln som utmaning i en facklig organisation? Finns det en risk
för att metoden kan bli för ”bekväm”?
8
Förtroendevalda och ombudsmän är skolade i att tala och utbyta åsikter kring sina upplevelser och
erfarenheter. Diskussionskulturen är väl utvecklad. Cirkelformen som metod passar därför som
”hand i handsken”. En av mina utmaningar blir att tydliggöra de vetenskapliga aspekterna av metoden och uppmärksamma behovet av forskning med syfte att skapa stöd för både bredd och djup när
det gäller möjligheter till lärande kring frågan om hur en ny vision ska tas fram i organisationen.
9
Etiska aspekter6
Också de etiska aspekterna behöver särskilt beaktas. Jag reflekterar t.ex. över var gränsen går för hur
mycket arbete förbundsledningen kan göra på egen hand utan att förankra detta i organisationens
demokratiskt valda organ. Balanspunkten för vad en förbundsledning, som arbetar på uppdrag av
medlemmarna, kan göra utan att involvera dessa är emellanåt grannlaga att avgöra. Å andra sidan
måste en förbundsledning också kunna ta initiativ, och emellanåt även utmana medlemmarnas uppfattningar och värderingar, för att åstadkomma en förändring.
Vad menar Fia Andersson (2006) kännetecknar en forskningscirkel sett ur ett etiskt perspektiv?
·
·
Att deltagarna finns med under hela processen, att de kommer till tals på lika villkor och att
de kontinuerligt involveras i analysarbetet.
Att dialogen mellan deltagarna prioriteras som en viktig del i den kunskapsutveckling som
sker. Det förutsätter att deras förmåga att bryta perspektiv med varandra uppmuntras genom hela processen.
Viljan att resonera utifrån andras uppfattningar och att vara mottaglig för vad andra säger är något
centralt och viktigt att arbeta med, även ur ett etiskt perspektiv, om man vill åstadkomma en demokratisk kunskapsprocess. Fia Andersson menar att den viljan t.o.m. är en förutsättning för den gemensamma kunskapsutvecklingen i en forskningscirkel.
Jag har anledning att även ur ett etiskt perspektiv reflektera över min relation med styrgruppen. Relationen är efter flera års gemensamt arbete hemtam och präglad av en hög grad av öppenhet. Jag
kan emellanåt uppleva att gränsen mellan vad som är formellt och vad som är informellt kan vara
otydlig. Jag tänker att Fia Andersson, även när det gäller detta perspektiv, lyfter viktiga aspekter som
jag kommer att behöva uppmärksamma när det gäller min forskningsprocess. Bl.a. att löpande vara
öppen för forskningsetiska överväganden och ta upp dessa till diskussion så snart jag eller deltagare
anar ett behov. Även informella data bör kunna ingå i forskningsunderlaget men då bör det vara tydligt för alla att så är fallet.
Det förefaller mig naturligt att också ta till mig några av de råd som jag läser in i Fia Anderssons artikel:
1. Att i starten av forskningsprocessen, och tillsammans med deltagarna, diskutera de etiska
frågorna och övriga personliga frågor som berör deltagarna samt att löpande i processen
följa upp resultatet av denna diskussion. Uppföljningen skulle kunna handla om att med stöd
av minnesanteckningar följa upp och att komma överens om vad som är internt arbetamaterial och vad som inte är det.
2. Förbundsledningen ska kunna vara öppen i sin kommunikation med organisationen om vad
som sker i cirkelarbetet men inte med information om vem som sagt vad.
6
Emellanåt överraskas jag över i vilken liten utsträckning jag i egenskap av organisationskonsult möts av frågor
som gäller min etik och mitt etiska förhållningssätt. Kan det vara så att den mediavärld vi lever i, och där stundtals det mest privata kan visas upp utan till synes etiska överväganden, smittar till också andra fält i samhället?
Etik och etiska gränser är helt enkelt inte viktigt? ”Vad har du för människosyn och hur kommer den till uttryck i
din professionella uppgift?” borde vara en självklar fråga i alla sammanhang där organisationskonsulter och
arbetslivsforskare verkar.
10
Avslutningsvis, när det gäller etiska aspekter, vill jag referera till Winter (1996) när han diskuterar
etiska överväganden och aktionsforskning.
Winter menar att eftersom aktionsforskning bedrivs i det verkliga livet, med en nära och öppen
kommunikation med deltagare, ska forskaren särskilt uppmärksamma etiken när denne arbetar med
sin forskningsuppgift. Winter har sammanställt några principer som han anser bör vara vägledande:
·
·
·
·
·
·
Forskaren ska förvissa sig om att berörda personer, involverade kommittéer, grupper och ansvariga i övrigt har blivit tillfrågade om sin delaktighet och att de principer som är styrande
för forskningsprocessen har blivit accepterade av samtliga i förväg.
Samtliga deltagare ska ges möjligheter att påverka processen och att de som inte önskar
delta i processen ska respekteras för sina beslut.
Forskningsprocessen ska vara öppen och synlig med möjligheter till influenser från omvärlden.
Särskilda överenskommelser krävs för att göra observationer, eller för att undersöka dokumentation, för andra syften än de som är direkt kopplade till forskningsfrågan.
Innan andras forskningsarbeten och slutsatser diskuteras ska de som är berörda först ha
gjorts delaktiga och haft möjligheter att påverka diskussionen.
Forskaren ska fullt ut axla ansvaret för att upprätthålla konfidentialitet.
11
Forskningsfrågor (kommande delkurs II)
Jag kommer att använda forskningscirkeln som metod när det gäller visionsarbetet för Svenska Elektrikerförbundet.
Forskningsfrågorna är preliminära och kommer att vara föremål för diskussion mellan mig och deltagarna inför starten av cirkeln.
1. Har styrgruppen och dess medlemmar erfarenheter och upplevelser från den senaste 10årsperioden, när det gäller såväl visionsarbete som arbete med att förverkliga visionen, som
kan ligga till grund inför ett fortsatt utvecklingsarbete av SEFs organisation? I så fall vilka och
hur kan dessa omsättas och utvecklas mot bakgrund av den nu aktuella situationen?
2. Har utvärderingsprocessen, när det gäller förändring och utveckling 2003 – 2012, skapat kunskaper och insikter om hur förändringprocesser kan genomföras på ett deltagarbaserat och
demokratiskt sätt så att framgång skapas för SEF? Vilka kunskaper och insikter har skapats
och hur kan dessa omsättas inför framtiden?
3. Mot bakgrund av svaren på de första två frågorna, vad kommer att karaktärisera den fackliga
organisationen om ca 5 – 10 år? Hur skulle organisationen kunna beskrivas och hur kommer
den att arbeta? Vad behöver fackliga ledare idag tänka på för att en sådan organisation ska
kunna förverkligas?
Jag menar att arbetet med dessa frågor också ger mig möjligheter till lärande, när det gäller forskningscirkeln som metod, vilket jag avser att redovisa i mitt kommande arbete.
12
Diskussion7
Att forska med stöd av en forskningscirkel förutsätter ett förhållningssätt mellan forskare och deltagare som präglas av jämlikhet. Olika erfarenheter och kompetenser ska integreras utan hindrande
perspektiv utifrån över- eller underordning. Är detta möjligt? Går det att undvika att de etablerade
hierarkiska strukturerna i samhället, som vi alla är en del av, tar över i forskningsprocessen? I så fall,
hur ska detta undvikas? Är det ens önskvärt? Handlar det inte snarare om att medvetandegöra strukturerna och i cirkelns process löpande tydliggöra på vilket sätt den hierarkiska strukturen utgör ett
stöd för gemensamt kunskapande och på vilket sätt den utgör ett hinder?
En problematisk aspekt, när det gäller ambitionen av jämlikhet, är att forskaren äger en överordnad
kunskap om kriterier för vetenskaplighet som deltagarna inte äger. Eftersom forskningscirkelns uppgift är att forska förutsätter det att forskaren kommer in med detta för att uppgiften ska kunna lösas.
Å andra sidan är det min erfarenhet från mitt licentiatsarbete att varje hierarkisk position riskerar att
reducera forskarens möjligheter till framgångsrik forskning (Grundel 2013).
Det finns en inbyggd paradox av motsägelse, när det gäller aktionsforskning i allmänhet och PAR i
synnerhet, som inte går att undvika och som måste synliggöras för att PAR ska accepteras som hållbar. Å ena sidan behöver forskaren i dialog med deltagare undersöka sin överordnade maktposition
som innebär att han eller hon bidrar till ojämlikhet mellan aktörerna i forskningsprocessen. Å andra
sidan behöver forskaren ta ansvar för att synliggöra resultat som deltagarna finner som angelägna
men som ur ett vetenskapligt perspektiv kan ifrågasättas. Valet mellan tyngdpunkten av dessa båda
aspekter måste göras i dialog mellan aktörerna och redovisas i den forskningsrapport som ska bli
resultatet av forskningscirkeln. I annat fall handlar det om en manipulativ process som definitivt reducerar metodens behörighet.
I mitt fall överväger jag att ta in flera forskare i processen men vill först diskutera detta med deltagarna innan jag ev. tar sådana initiativ.
Heron och Reason (2008) beskriver några dialogbaserade metoder med utgångspunkt i gemensamt
undersökande mellan forskare och deltagare till stöd för ömsesidigt kunskapsskapande. Den metod
jag, framför allt utifrån tillämpad gestaltteori8, intresserar mig för kallar Heron och Reason ”experiential knowing”. Metoden stödjer mig i rollen som forskare och mina deltagare att utveckla vår förmåga att ömsesidigt använda empati och resonans i våra möten. Syftet med experiential knowing är
att öka medvetenheten om vad som faktiskt inträffar i relationen och att synliggöra den kunskap som
skapas i mötet. Detta förutsätter en påtaglig och gemensam vilja att utveckla en hög grad av kvalitet i
relationen. Jag vill pröva metoden experiential knowing i min kommande forskningscirkel och samtidigt undersöka likheter och skillnader i förhållande till teorin om Awareness.
7
Tack fil.dr. Seán Gaffney och prof. Eric Olsson för de då och då korta och inspirerande samtalen som stödjer
mig att tänka utanför mina etablerade mönster.
8
Teorin om Awareness (”medveten närvaro”) som beskrivs av Oldham, James. Key, Tony and Starak, Igor Yaro.
1978/1981 I Risking Being Alive. Det är den teori som jag utvecklat till en metod och använt mig av I mitt utvärderingsprojekt på SEF: Att organisera gemensamma lärprocesser för att hantera komplexitet och osäkerhet ur
ett institutionellt perspektiv på hållbart utvecklingsperspektiv – en Awarenessbaserad Nulägesanalys av en
Organisationsförändring (Grundel 2013).
13
Slutligen och sist, i detta projekt är jag både organisationskonsult och forskare. Jag behöver uppmärksamma om mitt konsultkontrakt begränsar mig i min uppgift som forskare och i så fall hur.
Också den frågan ska hanteras i dialog mellan deltagarna och mig och resultatet ska redovisas i min
rapport.
14
Referenser
Andersson, Fia. 2006. Man har ju tystnadsplikt. Om forskningsetiska frågor i en forskningscirkel (Sid.
16 – 34). Wingård, Birgitta (Red.) Livslång nyfikenhet. En vänbok till Gunilla Härnsten. Stockholm: HLS
Förlag.
Cunningham, J. Barton. 2001. Researching Organizational Values and Beliefs. Westport: Quorum
Books.
De Board, Robert. 1978. The Psychoanalysis of Organizations. London and New York: Routledge.
De Schutter, A. and Yopo, B. 1981. Investigacion participativa: Una opcion metodologica para la
education de adultos (Participatory research: A methodological option for adult education). Patzcuraro Michoacan: CEREFAL.
Eikeland, Olav. 2006. Validity of Action Research and Validity in Action Research. (Sid. 193 – 240).
Aagaard Nielsen, Kurt and Svensson, Lennart. Action and Interactive Research – Beyond practice and
theory. Maastricht: Shaker Publishing.
Freire, Paulo. 1972. Pedagogik för förtryckta. Stockholm: Gummessons.
Grundel, Ulf. 2013. Kurt Lewins metod Kraftfältsanalys i teori och praktik. Licentiatuppsats. Luleå:
Luleå Tekniska Universitet.
Grundel, Ulf. 2013. Att organisera gemensamma lärprocesser för att hantera komplexitet och osäkerhet ur ett institutionellt perspektiv på hållbart utvecklingsperspektiv – en Awarenessbaserad Nulägesanalys av en Organisationsförändring. Kursessä. Linköping: Vinn Excellence Center, Linköpings
Universitet.
Heron, John och Reason, Peter. 2008. Extending Epistemology within a Co-operative Inquiry (Sid. 366
– 380). Reason, Peter and Hilary Bradbury (Ed.) The SAGE Handbook of Action Research - Participative
Inguiry and Practice. Second Edition. London: Sage.
Herr, Kathryn. and Anderson, L. Gary. 2005. The Action Research Dissertation – A Guide for Students
and Faculty. London: SAGE Publications.
Holmstrand, Lars, Härnsten, Gunilla. 2003. Förutsättningar för forskningscirklar i skolan. En kritisk
granskning. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Holmstrand, Lars. 2006. Deltagarorienterad aktionsforskning – ett nytt paradigm (Sid. 125 – 139).
Wingård, Birgitta (Red.) Livslång nyfikenhet. En vänbok till Gunilla Härnsten. Stockholm: HLS Förlag.
Lewin, Kurt.1997. Second Printing. Resolving Social Conflicts & Field Theory in Social Science. Washington: American Psychological Association.
Marrow, Alfred.1969.The Practical Theorist – The Life and Work of Kurt Lewin. Annapolis, Maryland,
USA: BDR Learning Products.
McNiff, Jean and Whitehead, Jack. 2009. Reprinted 2010. Doing and Writing Action Research. London: SAGE Publications.
15
Oldham, James. Key, Tony and Starak, Igor Yaro. 1978/1981. Risking Being Alive. Victoria: Pit Publishing.
Olsson, Eric. 1998. På spaning efter gruppens själ – Gruppen i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Reason, Peter and Hilary Bradbury (Ed.).2008. The SAGE Handbook of Action Research - Participative
Inguiry and Practice. Second Edition. London: Sage.
Wingård, Birgitta. 2006. Forskningscirkel och ledarskap (Sid. 304 – 314). Wingård, Birgitta (Red.) Livslång nyfikenhet. En vänbok till Gunilla Härnsten. Stockholm: HLS Förlag.
Winter, Richard. 1996. Some Principles and Procedures for the Conduct of Action Research (sid. 16 –
17). New Directions in Action Research. Ed. Ortrun Zuber-Skerritt. London: Falmer Press.
Aagaard Nielsen, Kurt and Svensson, Lennart. 2006. Action and Interactive Research – Beyond practice and theory. Maastricht: Shaker Publishing.
16