Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar
Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning 2010 Förbifart Målilla - omläggning av väg 23/47 Målilla socken, Hultsfreds kommun Veronica Palm Johan Åstrand Peter Danielsson KALMAR LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2011:05 Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning 2010 Förbifart Målilla - omläggning av väg 23/47 Målilla socken, Hultsfreds kommun Författare Copyright Redaktion Kartor Förlag ISSN Veronica Palm, Johan Åstrand, Peter Danielsson Kalmar läns museum Per Lekberg, Seija Nyberg Publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket Kalmar läns museum 1400-352X Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Abstract Keywords: Tar pile, tar production, charcoal production, 18th century, prehistoric settlements, Målilla, Hultsfred. In April and September 2010 Kalmars county museum performed archaeological excavations in Målilla, parish of Målilla, Småland, Sweden. This report presents the results of these excavations. The excavation was occasioned by the construction of a new main road north of the community of Målilla. Trial excavations ten years earlier indicated settlements, prehistoric iron casting and production of charcoal. The archaeological excavations included three areas (C, F och K). Area C was located on a slope approximately 100 meters from Emån. Previous finds indicated a stone age settlement. During the excavation only 1 chip of flint and a only a few settlement traces, of which one cooking-pit was dated to 250-420 BC. In area F previous excavations indicated prehistoric iron production, through finds of burnt clay, slag and a construction with charcoal. The construction was not further excavated at that time. During the excavation 2010 more burnt clay and slag was found in the area, but no further evidence for iron production. Instead, several constructions from charcoal production were found. These were dated from the 17th century and onwards. In the forest area several large pits were found, probably representing both charcoal production and the collection of stumps for tar production. Only a few remains, for example hearth, could be the remains of a settlement. Previous excavations in area K had indicated settlement remains. During the recent excavations only a few traces of settlements were found, for example two hearths that were dated to 320-470 AD. In this area, several pits from charcoal production were found as well, and also several post-holes from fences, probably from late historical time. In the eastern part of the excavation area two big tar piles were excavated along with four large storage pits fortified with timber. The tar piles and the storage pits were dated to 1708-1724 AD. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Innehåll Sammanfattning ................................................................................................. 7 Inledning .............................................................................................................. 9 Topografi och fornlämningsmiljö .................................................................... 11 Genomförande ................................................................................................. 13 Analyser .......................................................................................................................................14 Område C ......................................................................................................... 15 Område F .......................................................................................................... 21 Undersökningsområdet ............................................................................................................21 Frågeställningar och metod .....................................................................................................21 Resultat ........................................................................................................................................26 Analysresultat .............................................................................................................................33 Gropar och slagg, tolkning av område F ...............................................................................34 Område K ......................................................................................................... 37 Undersökningsområdet ............................................................................................................37 Frågeställningar och metod .....................................................................................................39 Resultat ........................................................................................................................................43 Tolkning av den sydöstra aktivitetsytan inom område K:5...............................................62 Aktivitetsområdet A5-A8 .........................................................................................................65 Tolkning av den nordvästra aktivitetsytan inom område K:5 ..........................................75 Tjärframställning och dess betydelse i Sverige ............................................. 77 Näringar i jordbrukslandskap och skogsbygd kring Målilla .......................... 81 Trätjära – skogens svarta guld från Målilla kommet ...........................................................82 Publika insatser ................................................................................................ 85 Referenser ......................................................................................................... 87 Tekniska och administrativa uppgifter ........................................................... 89 Bilagor ............................................................................................................... 91 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Skala 1:1 000 000 Karta över Kalmar län med undersökningsområdet markerat. 6 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Sammanfattning Under våren 2010 genomfördes en arkeologisk förundersökning inför Trafikverkets planer för ny förbifart i Målilla. Arbetet berörde tre ytor (C, F och K) inom vilka tidigare utredningar påvisat fornlämningar i form av boplatsspår och rester efter järnframställning och kolning. Efter förundersökningen kunde två ytor föreslås för särskilda arkeologisk undersökning vilken kom att genomföras under sensommaren samma år. I föreliggande rapport redovisas resultaten från förundersökningen och den särskilda arkeologiska undersökningen. Område C utgörs av ett sadelläge mellan två bergsklackar i en sydsluttning ca 100 m norr om Emån. Vid utredningen framkom ett avslag i kristianstadsflinta och en skrapa i hälleflinta. Vid förundersökningen framkom ett flintavslag och ett fåtal anläggningar av boplatskaraktär, bl.a. en kokgrop, samt spår av sentida odling. Kokgropen daterades till 250-420 e.Kr. Några ytterligare åtgärder ansågs ej motiverade inom ytan. Område F utgörs dels av en åkeryta i träda och dels av två mindre ytor i skogsmark i åkerns förlängning. Vid utredningen hade slagg påträffats liksom en anläggning med kolblandad fyllning, vilken tolkades som en möjlig järnframställningsanläggning. Vid förundersökningen framkom en mängd mer el- ler mindre oregelbundna anläggningar inom åkerytan, innehållande kol och sot samt bränd sand. Lämningarna tolkades som rester av kolningsgropar där endast bottenskikten var bevarade. Här fanns också några mindre nedgrävningar, några möjligen stolphål, samt en möjlig härd. Någon slaggförande anläggning återfanns ej och endast ett par lösfynd av slagg och bränd lera hittades. Möjligen har järnframställning bedrivits i området men några säkra spår av det påträffades inte inom exploateringsytan och här fanns heller inga tydliga boplatslämningar. Åkerytan var därför inte aktuell för vidare insats. I områdets västra och östra del, inom skogsytorna, fanns däremot en mängd välbevarade gropar, varav ett par delundersöktes vid förundersökningen. Merparten undersöktes vid slutundersökningen senare samma år eftersom bevarandegraden bedömdes vara hög och de möjligen kunde öka kunskapsbilden om skogsbygdens binäringar. Undersökningen visade att här fanns en eller ett par möjliga kolningsgropar men att flertalet gropar snarare utgörs av stubbrytningsgropar till tjärframställning. Samtliga dateringar påvisar aktiviteter under historisk tid. Område K berör dels åkermark men även hagmark och skogsmark. Här hade vid utredningen påträffats ett fåtal boplatslämningar och kolningsläm- 7 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum ningar. Vid förundersökningen påträffades tjäranläggningar och utöver det härdar varav en daterades till 320-470 e Kr. I övrigt fanns ett par kolningsgropar liknande de i åkerytan i område F samt stolphål från sentida hägnader. 8 Här fanns också två stora tjärdalar med tillhörande förvaringskar i form av timmerskodda gropar, vilka kom att omfattas av den särskilda arkeologiska undersökningen. Dessa dateras till 1700-talets början. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Inledning Trafikverket har sedan flera år planerat för en ny förbifart strax norr om Målilla samhälle i Hultsfreds kommun. Inför dessa planer har ett flertal arkeologiska insatser genomförts. Åren 1998-2000 utförde Kalmar läns museum arkeologiska utredningar (Engman 1998; Berggren 2000). Den första etappen av utredningarna utgick från områdets topografi och kända fornlämningsbild och identifierade utifrån dessa iakttagelser ett antal möjliga fornlämningsområden. Vid den andra etappen kontrollerades fornlämningsförekomsten inom dessa med hjälp av sökschakt och provgropar. Fornlämningar påträffades i form av bland annat härdar, flintavslag och kolbottnar. Utredningen föreslog att tre av de identifierade lägena (område C, F och K) skulle genomgå arkeologisk förundersökning inför det planerade vägbygget. Först 10 år senare, under våren 2010, blev det aktuellt att genomföra förundersökningen inom dessa tre ytor. Områdena benämns C, F och K enligt samma plan som upprättades vid utredningarna 1998-2000 (se fig. 1 nedan). Förundersökningsområdena begränsades av det planerade arbetsområdet för vägen, vilket varierar i bredd mellan ca 15 och 40 m. Längs delar av sträckan var även cykelvägar och parallellvägar aktuella, vilka också omfattades av förundersökningen. Inom område C påträffades få nya fynd, endast ett flintavslag samt några mindre anläggningar varav en kokgrop framkom. Även inom område F och K var spåren av förhistoriska boplatsaktiviteter få, men däremot blev lämningarna från tjärframställning och kolning desto fler. Länsstyrelsen bedömde att dessa lämningar skulle bli föremål för en särskild arkeologisk undersökning innan marken kunde tas i anspråk för exploateringen och denna genomfördes sommaren 2010. Slutundersökningen syftade främst till att ge en bättre bild av framväxten av kol- och tjärframställning i länets skogsbygd, både på ett lokalt plan och regionalt. Då få undersökningar av framför allt tjärframställningslämningar genomförts i landet är även resultaten av nationell betydelse. I denna rapport presenteras resultaten från både förundersökningen och den särskilda undersökningen. Kolningslämningarna inom område F har bearbetats av Johan Åstrand, Smålands museum. Övriga lämningar inom område C och K har bearbetats av Veronica Palm, Kalmar län museum. En översiktlig historisk analys har också genomförts av historiker Peter Danielsson, Kalmar läns museum. 9 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 1 och tabell 1. Registrerade fornlämningar i närområdet. RAÄ nr 10 Typ Datering 7 Stensättningar Järnålder 223 Källa med tradition Historisk tid 257 Fyndplats skrapa i hälleflinta Stenålder 258 Fyndplats masugnsslagg Historisk tid 259 Boplats Förhistorisk tid 288 Kolbotten Historisk tid 289 Kolbottnar Historisk tid 291 Kolbotten Historisk tid 292 Kolbotten Historisk tid 293 Kolbotten Historisk tid 379 Flatmarksgrav Järnålder Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Topografi och fornlämningsmiljö Hultsfreds kommun är beläget i den östra utkanten av det sydsvenska höglandet. Landskapet karakteriseras av kuperade skogsbygder som splittras upp av ett flertal sjöar och vattendrag. Samhället Målilla är beläget i en dalsänka varigenom Emån flyter. I öst begränsas samhället av Silverån. I åarnas närområde har ett rikt kulturlandskap utvecklats och åarna har haft stor betydelse både som färdväg och näringskälla under alla tider. Den planerade vägsträckningen löper norr om Emån och samhället. Landskapet kring Målilla karaktäriseras idag av öppna platta fält tydligt avgränsade av högre liggande skog längre mot norr och väst samt stora skogsarealer söder och öster om jordbrukslandskapet. Det omgivande landskapet splittras också upp av en mängd små sjöar och gölar. Jordmånen präglas av sedimentära jordarter som sand och silt, men i de mer obrukbara skogspartierna finns mer moränbunden ofta storblockig mark. Bergarten består huvudsakligen av granit men i södra och norra kommundelen finns stråk av smålandsporfyr, bland annat varianter som betecknas som hälleflinta (Berggren 2000). Vid sidan av kvarts och grönsten har både hälleflintan och porfyren utgjort viktiga råmaterial vid redskapstillverkning i området under förhistorisk tid. Efter Riksantikvarieämbetets reviderade fornminnesinventering år 1980 fanns 238 fornlämningar registrerade i Målilla socken (Berggren 2000:7). En sökning i det digitala FMIS idag ger 457 träffar. Huvuddelen av dessa ut- görs av sentida lämningar inom kategorin övrig kulturhistorisk lämning, så som husgrunder, milstolpar, industrihistoriska lämningar m.m. och endast 45 klassas inom kategorin fast fornlämning. Hela 195 lämningar utgörs av spår från industriell verksamhet eller skogsbruk. 100 av dessa klassas som kolningsanläggningar, några i närområdet till aktuella undersökningsytor. Inga tjärframställningsanläggningar fanns dock registrerade före den nu aktuella undersökningen. När det gäller förhistoriska boplatser är bilden om möjligt ännu sämre. Idag finns 38 platser angivna som boplats eller fyndplats i Målilla socken, samtliga registrerade efter inventeringen på 1980-talet och mycket tack vare den lösfyndsinventering som Kalmar läns museum bedrev, tillsammans med kommunens hembygdsföreningar och Hultsfreds kommun, åren 1987-90. Fortfarande är dock bilden minimal gällande det förhistoriska bosättningsmönstret i regionen även om analyser av materialet från inventeringen gjorts i en C-uppsats (Gurstad-Nilsson 1992). Sedan dess har enstaka arkeologiska insatser gjorts i närområdet bl.a. vid Vrånganäs mellan Målilla och Virserum åren 1997-98 (Petersson 2008). Målilla kyrkby utgörs av en långsträckt bybildning och blev genom sitt strategiska läge vid vägen mellan Kalmar och Stockholm en viktig mötespunkt för hela Aspelands härad. Här kom så småningom att finnas allt från häradsting till kyrka, gästgiveri och marknadsplats. Läget vid Stockholmsvägen medförde också att hela socknen vid ett antal tillfällen, 11 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum under såväl 1500- som 1600-talet, härjades av danskarna. Särskilt illa gick för sockenkyrkan som brändes både 1567 och 1611. Redan under medeltiden ägs en del gårdar av frälsemän, men det finns ingen medeltida frälsegård belagd i socknen. Frälsets andel av jordinnehavet kom dock att öka något under 1500-talet, men denna ökning avstannade redan i början av 1600-talet. Som grupp får frälset i Aspelands härad närmast betraktas som lågfrälse och de ägde i regel endast en gård vardera. I de äldsta skriftliga källorna omnämns Målilla i samband med fastighetsaffärer. Första gången är år 1465, då Magnus Drake i Kalvenäs skänker sin gård i Målilla kyrkby till sitt syskonbarn Jöns Larsson (Båt). År 1468 säljer samme Jöns Larsson en gård i Målilla till Birger Trolle d.y. År 1562 omnämns Magdalena Eriksdotter (Gyllenstierna) som ägare till en gård i Målilla (Axelsson & Rahmqvist i Engman 1998). En framgångsrik godskoncentration genomförs i just Målilla socken och det gäller Hagelsrum, vilket genom frälsemannen Knut Håkansson Hands försorg blev säteri år 1565. Släkten tog sig också namnet Drake af Hagelsrum. Säteribildningen i socknen fortsatte fram till 1680-talet och omfattade då totalt tre säterier: Hagelsrum, Ekenäs och Mörhult. Säteribildningarna bör också ha fått ekonomisk betydelse som innovatörer och idégivare till det omgivande bondesamhället. Detta kan ha innefattat allt från jordbruksteknik till nya grödor och bättre kreatursavel. Den äldsta bevarade kartan över det aktuella området är från år 1773, i form av en storskifteskarta över Målilla kyrkby upprättad av 12 lantmätaren Pehr Engström (LM-Kalmar akt 52a, Målilla sn). Vid tiden låg byns gårdar på rad väster om kyrkan. Byn bestod då av sju hemman. De gamla lantmäteriakterna över Målilla och Stensryd visar att Emån och framförallt dess stränder varit en viktig tillgång i form av rika ängsresurser (Engman 1998). Byns huvudsakliga åkermark var koncentrerad söder och sydöst om byn ner mot Emån. Ängsmarkerna var koncentrerade till Emåns stränder och en särhägnad äng vid ett mindre vattendrag i byns västra del. En större särhägnad hage, Hvenhagen kallad, låg norr om byn och sträckte sig ända upp till Hesjön. Utmarken anges bestå av ljungbunden och bergfull mark beväxt med tall och någon timmerskog och var belägen norr om byns särhägnade inägomark och hagmark. I ett mindre vattendrag norr om byn ligger en sågkvarn och två skvaltkvarnar. Byn Stensryd omnämns första gången 1369 då Harald Karlsson (Stubbe) skänker en landbogård och ytterligare sju landbogårdar i Småland, Östergötland och på Öland till prebendet Crucis minoris i Linköpings domkyrka. Enligt Småländska handlingar bestod byn av tre hemman, varav två skatte- och ett kronohemman (Axelsson & Rahmqvist i Berggren 2000). Kring sekelskiftet 1800 upprättas en storskifteskarta över byn, vilken visar att åkermarken var koncentrerad runt bebyggelsen och fördelad på flera särhägnade gärden. Den planerade vägsträckningen går norr om kyrkbyns inägomark och berör framförallt hagar och skogsmark men även den särhägnade ängsmarken i väster. För Stensryds del berörs endast utägomark. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Genomförande Som tidigare nämnts har få undersökningar berört Målilla socken. Länsstyrelsen efterfrågade därför en hög ambitionsnivå för både förundersökningen och den särskilda undersökningen. Detta motiverades bland annat just av den stora kunskapsbrist som råder kring fornlämningar i allmänhet i denna del av länet och kunskapspotentialen inom aktuella områden bedömdes vara hög. Närheten till Målilla samhälle medförde också en stor kommunikativ potential inom den lokalhistoriska sfären, framför allt i anslutning till slutundersökningen. Resultatet av undersökningarna bedömdes kunna bidra till den regionala kunskapsuppbyggnaden men även ha relevans för myndigheter och forskning. I Länsstyrelsens förfrågningsunderlag utpekades Trafikverket, Hultsfreds kommun och forskarsamhället som särskilda målgrupper, men insatser skulle även göras i fält för allmänheten. Så som de aktuella undersökningsområdena definierats i utredningsrapporten upptog de tre områdena C, F och K omkring 150, 300 respektive 500 m längd av den planerade vägsträckningen. Medräknat parallellvägar etc blev den verkliga sträckningen att förundersöka dock betydligt längre, i synnerhet inom område K. Utredningen som genomförts 10 år tidigare syftade endast till att fastställa eventuell förekomst av fornlämning inom de områden som vid utredningens första steg hade utpekats som lämpliga ur fornlämningssynpunkt, och områdena var således inte att betrakta som avgränsade inom vägsträckningen. Till exempel kan nämnas att det vid okulär besiktning öst och väst om område F kunde konstateras att det fanns en mängd synliga gropar som inte beskrivits vid utredningen. Förundersökningen kom därför också att beröra några av dessa för att konstatera om det röde sig om fornlämning eller ej. Förundersökningen genomfördes genom att flera sökschakt upptogs inom respektive fornlämningsområde med syfte att avgränsa inom exploateringsytorna. I undersökningsplanen hade betydligt färre schakt planerats än vad som upptogs, men då schakten ofta var tomma på anläggningar eller då anläggningstätheten var liten och marken var lättschaktad, kunde schakten förtätas betydligt inom beräknad tidoch kostnadsplan. Detta gjorde att områdets fornlämningsbild klarnade betydligt och att flera områden kunde avföras inför rekommendationerna om särskild undersökning. Ett urval av de anläggningar som framkom undersöktes med syfte att datera dem samt för att avgöra dess vetenskapliga potential inför eventuell särskild undersökning. Även viss rutgrävning genomfördes, framför allt inom område C. Samtliga schakt och lämningar mättes in med totalstation i Rikets nät (RT90 2,5 gon V och RH70) efter utsättning av punkter med GPS. Anläggningar som helt eller delvis undersökts dokumenterades i plan och profil genom digitalfotografering och vid behov på ritning i skala 1:20. Fynd mättes in och registrerades i en för ändamålet upprättad databas. Fynd som krävde konservering lämnades till 1:e 13 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum konservator Max Jahrehorn vid Kalmar läns museum. I väntan på fyndfördelning förvaras fynden i Kalmar läns museums fyndmagasin under sitt tilldelade KLM-nummer. Dokumentationsmaterial och ärendehandlingar förvaras efter slutfört uppdrag i Kalmar läns museums topografiska arkiv. Analyser Prover för vedanatomisk analys, 14C-datering och dendrokronologisk datering togs med utgångspunkt i källkritiska avväganden samt med syftet att ge ett representativt och kvalitativt underlag för bedömningar av fornlämningarnas tidsställning, innehåll och bevarandegrad. En kombination av analyser i de olika undersökningsskedena ansågs viktigt för att utvinna information från berörda anläggningar, både i daterande syfte som i funktionellt. Vedartsanalyserna från anläggningarna hade två funktioner, dels att minimera felkällor inför datering, där trä eller kol med så låg egenålder som möjligt är önskvärt för 14C-analyser, och dels för att besvara frågeställningar rörande resursutnyttjande (vilka träslag som använts och vilka delar). För några av anläggningarna genomfördes dateringanalyser med hjälp av 14C i förundersökningsskedet, vilka kunde kompletteras vid slutundersökningen, både med ytterligare 14C-prover men även med dendrokronologisk datering. Syftet var att om möjligt urskilja kronologier och utveckling över tid och rum och eventuellt återbruk av enskilda lämningar. Det var av yttersta vikt att proverna insamlades noggrant och i klargjorda, tolkade och intakta lager, eftersom kol dels är en avfallsprodukt (vid tjärframställning), dels en råvara 14 men även en tillverkningsprodukt (kolning). Kolstybb har också ofta återanvänts och fyllt flera funktioner inom ett arbetsområde. Vid slutundersökningen visade det sig att det fanns potential för dendrokronologiska dateringar, framför allt inom område K, och detta analysslag prioriterades därför framför 14C-prover i detta område. I undersökningsplanen hade även prover för makrofossila analyser och tjärämnesanalyser avsatts, men dessa utnyttjades inte eftersom materialet inte hade potential för det. Tjärämnesanalyser har tidigare använts vid undersökningar av tjärframställningslämningar i Uppland (Berggren & Hennius 2004; Hennius m fl. 2005:10; 125ff) med gott resultat för att besvara frågor kring vilka tjärprodukter som framställts samt vilket träslag som använts. Man kan t.ex. se skillnader mellan tjära framställd på lövträd som björk eller barrträd som tall eller gran. Vedartsanalyserna påvisade dock att tall använts och därför har inga tjärämnesanalyser gjorts på det insamlade materialet. Vedartsanalyserna från förundersökningen genomfördes av Erik Danielsson, VEDLAB. Ytterligare vedartsanalyser och dendrokronologiska dateringar genomfördes vid slutundersökningen av Hans Lindersson, kvartärgeologiska avdelningen vid Lunds universitet. Dateringsanalyser med 14C genomfördes av Göran Possnert, Ångströmslaboratoriet vid Uppsala universitet. Utifrån resultaten av förundersökningen bedömde länsstyrelsen att delar av område F och K skulle omfattas av en särskild undersökning. Nedan presenteras resultaten från både förundersökningen och den särskilda undersökningen inom respektive delområde. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Område C Undersökningsområdet 2 Område C omfattade ett ca 6 200 m stort undersökningsområde i skogsmark. Här planeras en ny cirkulationsplats där den nya förbifarten ska ansluta till befintliga vägar. Undersökningsytan låg strax norr om den planerade rondellen och berörde änden av den nya vägen. Området karakteriseras av blockrik sydsluttning i ett sadelläge mellan två bergshöjder, endast cirka 100 m norr om Emån. Undergrunden består av finmo med inslag av morän. Den västra delen av ytan är plan och omgiven av berg i dagen och bevuxen med tall och björk. Denna del har varit brukad som åker under sen historisk tid. I samband med ett vägbygge på Stensryds ägor, direkt söder om den nu planerade cirkulationsplatsen, genomfördes år 1987 en arkeologisk undersökning av två registrerade stensättningar samt en omarkerad flatmarksgrav (Lundholm 2006). Anläggningarna innehöll begravningar från äldre järnålder. Platsen har under 2010 undersökts ytterligare och då påträffades bl.a. resterna av ett kulturlager innehållande förhistoriska fynd som en skrapa och ett par kärnor, troligen från en strandnära boplats eller aktivitetsyta från stenålder (Ring 2011). Vid utredningen år 2000 observerades plogspår i den forna åkerns kanter, och brukandet bekräftades även av en ortsbo (Berggren 2000:10). Ett 60 m långt utredningsschakt grävdes på exploateringsytan. I schaktets västra del framkom ett avslag i kristianstadflinta, en skrapa i hälleflinta, en bit järnslagg och en bit tegel (Berggren 2000:10). Med tidigare fynd i beaktande, tillsammans med det topografiska läget och närheten till Emån, bedömdes fynden inom område C som tillräckliga för att efter utredningen betrakta området som fast fornlämning i form av en boplats, möjligen även innehållande ytterligare förhistoriska gravar. Frågeställningar och metod Ett delmål med förundersökningen var att avgränsa fornlämningen inom exploateringsområdet. Man skulle också fastställa och beskriva fornlämningens karaktär, tidsställning, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet. Förundersökningen skulle ge ett fullgott underlag för en bedömning av kunskapspotentialen hos lämningarna inför ett eventuellt beslut om särskild arkeologisk undersökning inom område C. För att leva upp till förundersökningens syfte genomfördes en relativt omfattande avbaning med hjälp av grävmaskin, vilket bedömdes viktigt då en tidigare undersökning visat att omarkerade järnåldersgravar fanns i omedelbar anslutning till området och då det var oklart huruvida gravområdet sträckte sin in i område C eller ej. I övrigt var topografi n avgörande för hur sökschakten upptogs. Schaktningen gjordes skiktvis ned till steril marknivå och inleddes med att förnan borttogs. Sammanlagt upptogs 22 schakt omfattande totalt 450 m 2 (se fig. 4 - schaktplan). Som komplement till schaktningen genomfördes även rutgrävning och sållning i syfte att identifiera och bedöma 15 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 2. Schakt, rutor och anläggningar inom område C. 16 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum innehållet i eventuella fyndförande lager av boplatskaraktär. Då endast två fynd tidigare påträffats som tydde på boplatsaktiviteter var det oklart i vilken omfattning boplatsspår i form av anläggningar eller kulturlager fanns inom ytan. Provrutsgrävning och sållning var därför viktiga moment för att klargöra om urlakade kulturlager kunde finns på platsen. Totalt upptogs 11 rutor omfattande 0,25-1,0 m 2/st. Framkomna anläggningar undersöktes, mättes in digitalt och dokumenterades med foto. Inför förundersökningen planerades också att ett antal makrofossila prover skulle insamlas för att klargöra bevarandegrad och vetenskaplig potential hos framkomna lämningar. Resultaten i fält inom område C motiverade dock inte några sådana prover och detta analysslag prioriterades därför bort. Kol från anläggningar insamlades dock inför vedarts- och 14C-analyser. Fig. 3. Översikt av undersökningsområdets södra del. Foto: U Söderström, KLM. Resultat Inom de upptagna schakten framkom 10 anläggningsliknande lämningar (se fig. 2 -schaktplan), vilka samtliga undersöktes. Endast två anläggningar tolkades som förhistoriska, A9 en grop och A10 en kokgrop. Gropen A9 fram- Fig. 4. Den norra delen av område F sett från öster. Foto: U Söderström, KLM. Fig. 5. Översikt av undersökningsområdet från syd. Foto: V Palm, KLM. 17 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 6. Gropen A9 efter profilgrävning. Foto från syd. Foto: K Alexandersson, KLM. Fig. 7. Flintavslag i fyllningen till A9. Foto: V Palm, KLM. 18 kom i den f.d. åkerytan i områdets sydvästra del. Den gick in i schaktkanten men var minst 0,65 m i diameter och upp till 0,4 m djup med en fyllning av sotgrå fin sand. Fyllningen sållades och ett litet flintspån, F8, påträffades (se fig. 6-7). Inga ytterligare förhistoriska spår framkom i rutor eller schakt i denna del. Kokgropen A10 framkom vid handrensning efter att den cirka 0,1 meter tjocka förnan borttagits. Några centimeter ned i fyllningen framkom en tät packning av skärvstenar, delvis kantställda vid anläggningens sidor. I botten fanns en större sten lagd med plansidan uppåt (se fig. 8). Inga fynd påträffades. Kol från anläggningen skickades för vedartsanalys. Sammanlagt kunde 18 bitar av tall plockas ut som skickades för datering med resultatet 250-420 e Kr (cal 2 sigma; 95,4 % säkerhet) (se bilaga 3-4). Kokgropen låg på en liten platå längst upp i undersökningsområdets norra del. Här förtä- Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 8. Kokgropen A10 efter profilgrävning. Foto: J Åstrand, SM. tades därför schakten och 4 provrutor (R3-6) grävdes. Ruta 3 mätte 0,5 x 0,5 m och upptogs ca 5 m väst om kokgropen A10. På ca 0,1 m djup framträdde ett tunt ljusbrunt sandlager med en 0,1 m stor sotfläck. Rutan grävdes till 0,3 m djup men endast steril sand fanns. Även i ruta 4 fanns ljusbrun sand med en diffus mörkfärgning, möjligen spår av rotbrand. Kraftiga rötter låg omlott i rutan. Ruta 5 innehöll liknande lager. Ruta 6 omfattade 1 kvm och grävdes parallellt med den påträffade kokgropen i schaktet intill. I ytan fanns en mörkfärgning och i ett lager ca 0,25 m ner kom en liten mängd skörbränd sten och en ny mörkfärgning. Inget kol påträffades dock. Rutan grävdes ner till ca 0,5 m men ingen mer indikation kunde noteras och den skörbrända stenen försvann i dessa lager. Trots att jorden från samtliga rutor och mörkfärgningar inom undersökningsområdet sållades hittades inga fler fynd. Två anlägg- ningar A3 och A4 utgjordes av små gropar med något sotgrå fyllning. Övriga anläggningsliknande lämningar kan möjligen höra samman med åkerbruket som bedrevs på platsen. De var alla diffusa och innehöll varken sot, kol eller fynd. Möjligen kan de utgöra spår av stenlyft från åkerröjningen. Ytterligare fynd av tegel och fajans fanns i det åkerlager som tidigare konstaterats på platsen. Tolkning Av det man idag vet om bosättningsmönstret under stenåldern i Hultsfredstrakten tyder mycket på att mesolitiska boplatser karakteriseras av strandbundenhet medan de neolitiska oftare är belägna en bit ifrån vattendragen på höjdlägen och sluttningar ned mot ådalarna (Rosberg 1994, Alexandersson 1994). De fynd som framkommit inom område C kan vara spår av me- 19 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum solitisk eller neolitisk aktivitet, men det går inte säkert att avgöra. Fynden var för få för att en datering skulle låta sig göras. Vid den förundersökning som genomfördes inför en damm vid Lerbo-Stensryd precis syd om område C framkom dock rester av ett kulturlager innehållande stenfynd (Ring 2011). Åtta anläggningar varav två härdar, en härdgrop, två sotfläckar och två möjliga stolphål påträffades i och i anslutning till kulturlagret. Detta visar att det funnits en bosättning på platsen innan gravfältet anlades under äldre järnålder och möjligen kan fynden i område C kopplas till detta. Stenmaterialet utgjordes framför allt av hälleflinta och porfyr. Hälleflintan är typiskt för Hultsfredsområdet (se t.ex. Rosberg 1994 & Alexandersson 1999). Två kärnor påträffades i materialet, vilket visar på avslagsproduktion i både bipolär teknik och plattformsteknik. En skrapa med två motstående svagt konkava eggar påträffades också. Eggarna är kraftigt underhuggna, vilket tyder på stort slitage, något som indikerar hantverksarbete på platsen. Den sammantagna fyndbilden inom dammområdet och den södra delen av område C tillsammans med dess läge talar för att det under stenåldern fanns en bosättning vid Emåns strand. Kokgropen A10 längre upp i backen verkar snarast utgöra en tillfällig aktivitet under äldre järnålder då inga ytterligare lämningar framkom här. Slaggen, teglet och fajansen som framkom i den södra delen kan förklaras med att ytan under senare tider brukats som åkermark. Ett litet torp ligger också nära undersökningsområdet. 20 Fig. 9. Vägområdets sträckning genom skogsmarken inom område F. Från väster efter avverkning. Foto: J Åstrand, SM. Fig. 10. Översikt över åkerytan, från öst. Foto: V Palm, KLM. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Område F Undersökningsområdet Den del av vägsträckningen som vid utredningen fick benämningen område F är belägen nordväst om Målilla kyrkby, i det som idag är en övergångszon mellan åkermark och skog. Undersökningsområdet hade en sammanlagd längd av totalt 450 meter och omfattade ca 11 000 kvm. Terrängen i omgivningen är flack och sluttar svagt mot söder. Undersökningsområdets västra del utgörs av ett skogsparti som i områdets mitt övergår i åkermark, för att efter ett sankare parti åter övergå i skog i öst. Åkermarken används idag som bete och är beväxt med gräs och ogräsväxter. Även skogsmarken väster om dagens åkerplätt har i något tidigare skede varit odlad. Denna äldre odlingsyta var dock enbart nödtorftigt röjd och sträckte sig cirka 70 meter från åkern och in i dagens skog. Skogen ingår i ett större skogsområde med öppen, högstammig tallskog som växer på den flacka sandjord som finns mellan dalgångens åkermark och den bergiga skogsmark som ansluter längre mot norr. I söder sluttar ytan svagt ned mot en mindre våtmark med kärrgräsväxtlighet. Marken utgörs av sand längs hela sträckningen, med siltigare partier i de mer låglänta delarna. Ur arkeologisk synpunkt kan område F i dag beskrivas som en större yta med spår av utmarksbruk. Området definierades i de arkeologiska utredningarna som utfördes åren 1998-2000, men avgränsades då inte inom exploateringsområdet (Engman 1998, Berggren 2000). Vid den inledande inventeringen bedömdes området som ett möjligt boplatsläge. I utredningens andra steg upptogs två schakt längs vägsträckningen, ett ca 160 m långt schakt med början i åkerns västra ände, samt ett 40 m långt schakt i skogen i öster. I åkerytans västra del påträffades två bitar slagg i direkt anslutning till en anläggning, som tolkades som en eventuell förhistorisk järnframställningsugn. Anläggningen undersöktes inte utan täcktes med plast innan igenläggningen. I utredningsrapporten nämns också att en fornlämningsliknande stensamling noterades inom vägsträckningen ca 30 m västerut, men utöver det iakttogs inga lämningar i skogspartierna. Frågeställningar och metod Vid förundersökningen som utfördes i april 2010 var syftet att ta reda på karaktär, tidsställning, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet av järnframställningslämningar och boplatslämningar inom exploateringsområdet. Förundersökningen skulle ge ett fullgott underlag för en bedömning av kunskapspotentialen hos lämningarna inför ett eventuellt beslut om särskild arkeologisk undersökning inom område F. Förundersökningen genomfördes som en sökschaktsgrävning. Sammanlagt upptogs 21 schakt vid förundersökningen omfattande totalt ca 600 kvm (se fig. 11 - schaktplan). De flesta schakten togs upp i åkerns västra del där en anläggning med slagg tidigare hade påträffats. Eftersom en järnframställningsplats 21 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 11 b. Fig. 11 c. Fig. 11 d. Fig. 11 a. Schakt och anläggningar inom område F. Fig. 11 b. 22 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 11 c. Fig. 11 d. 23 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 12-15. Ett flertal förundersökningsschakt togs upp inom den västra delen av åkermarken för att ta reda på förekomsten av eventuella järnframställningslämningar. Översikter från öst och väst. Foto: V Palm, KLM och J Åstrand, SM. 24 kan bestå av många lämningar belägna inom en begränsad yta gjordes en förhållandevis omfattande schaktinsats här. Ett antal schakt breddades också till större ytor för att kunna ge en bättre överblick och för att man säkert skulle kunna bedöma förekomsten av lämningar. Vid schaktningen i åkern togs matjordslagret bort så att underliggande anläggningar framträdde. Matjorden hade ett djup mellan 0,2 och 0,3 m. Ett antal anläggningar samt även spridd slagg påträffades. Av dessa anläggningar undersöktes ungefär 70 %. Samtliga anläggningar och fynd mättes in och de anläggningar som undersöktes dokumenterades med profilritning och/ eller foto. Förundersökningsschakt togs också upp i skogsmarken närmast väster om åkern eftersom det även här fanns möjliga lägen för en järnframställningsplats. Ytterligare några sökschakt togs upp i skogsmarken i områdets östra del. Vid schaktgrävning i skogsmarken togs det 0,05 m tjocka vegetationsskiktet och förnan bort. Direkt därunder kom den opåverkade sanden. I skogsmarken omedelbart väster om åkermarken fanns som nämnts en tidigare odlad yta där det äldre matjordslagret, tillsammans med vegetationsskiktet, hade ett djup av 0,15 m. Detta avlägsnades vid schaktgrävningen. Vid okulär besiktning, provstick med geosond och schaktning i skogsytorna konstaterades att det fanns många gropar i skogsmarken både i den västra och östra delen av område F. Dessa hade inte uppmärksammats vid utredningen och ingick därför i egentlig mening inte i förundersökningen, men några valdes ändå ut för undersökning. Med tanke på att det i sökschakten i åkermarken fanns gropar med riklig förekomst av kol i fyllningen, och som skulle kunna vara bottnar av kolningsgropar, kunde man misstänka att även groparna i skogsmarken skulle kunna vara kolningsgropar. Eftersom avverkning och utforsling av timmer och ris inte var klar då förundersökningen utfördes var åtkomsten i skogsmarken begränsad. Tre sådana gropar undersöktes dock, varav två handgrävdes eftersom de inte var tillgängliga med maskin, och en maskinsnittades. De undersökta groparna dokumenterades på samma sätt som övriga anläggningar. Inför förunder- Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum sökningen planerades även att ett antal makrofossilprover skulle insamlas även här, för att klargöra bevarandegrad och vetenskaplig potential hos framkomna lämningar. Resultaten i fält inom område F motiverade dock inte några sådana prover och detta analysslag prioriterades därför bort. Kol från anläggningar insamlades dock inför vedarts- och 14C-analyser. De slutsatser som kunde dras efter förundersökningen var att det fanns få eller inga lämningar kvar efter järnframställning inom vägområdet och inte heller några tydliga boplatslämningar. Förekomsten av möjliga kolningsgropar i åkermarken, i kombination med att det fanns ett stort antal gropar med liknande dimension i den intilliggande skogsmarken, gjorde att en särskild undersökning förordades för just denna typ av lämningar inom de två skogsytorna, där bevarandegraden bedömdes vara hög. Tillsammans med de lämningar som framkom inom område K (se nedan) bedömdes dessa gropar vara viktiga för att öka kunskapsbilden om skogsbygdens binäringar och Länsstyrelsen beslutade att en särskild undersökning skulle genomföras inom föreslagna ytor. De fortsatta insatserna inom område F var därför inriktade på att ta reda på om kolning i gropar förekommit i området och om det stora antalet gropar i skogsmarken kunde höra samman med en sådan verksamhet. Vid slutundersökningen var vägområdet röjt och man kunde urskilja närmare trettio gropar inom det aktuella vägområdet. Samtliga gropar karterades och totalt 23 gropar undersöktes. Huvuddelen snittades med grävmaskin, varefter ett urval handrensades. Tre av groparna handgrävdes. Detta gjordes för att, utifrån eventuella rester efter kolad ved, om möjligt kunna bedöma hur veden varit staplad i groparna. Alla dokumenterades genom foto och beskrivning medan profildokumentation och provtagning endast gjordes på några utvalda objekt. Tanken med denna undersökningsmetod var att på ett förutsättningslöst sätt kunna göra en snabb bedömning av ett stort antal gropar. För att få en så bred kunskapsbas som möjligt och för att kunna besvara uppsatta frågeställningar är det av vikt att undersöka flera lämningar inom samma yta, även om de vid första anblicken liknar varandra. Undersökningen inför väg E4 i Uppland (se Hennius m fl. år 2005) har visat att man kan spåra kontextuella och funktionella skillnader över tid för denna typ av lämningar, både inom en begränsad yta och inom ett större område eller region. Inom tre ytor i anslutning till gropar togs schakt upp för att avgöra om det fanns ytterligare anläggningar intill dessa. Två av dessa schaktytor togs upp i skogsmarken väster om åkern och en yta togs upp i skogen öster om åkern. Den sammanlagda schaktytan vid slutundersökningen uppgick till ca 620 kvm. Inför den särskilda undersökningen formulerades ett flertal frågeställningsområden. Dessa berör dels de enskilda konstruktionerna, men även dateringsproblematik och lämningarnas inbördes förhållande och rumsliga uppdelning. • Inom skogsbygderna har kolning och tjärframställning utförts parallellt med varandra. Hur ser det ut inom de bägge undersökningsområdena? Nyckelord: datering. • Ofta kan kolningsanläggningar hittas i närheten av järnframställningsplatser, men vid förundersökningen i område F kunde inga sådana beläggas förutom enstaka lösfynd av slagg och bränd lera. Eftersom förundersökningen inte är heltäckande kan det fortfarande finnas en möjlighet att andra anläggningstyper kan påträffas vid större sammanhängande ytavbaning. Finns fler spår av eventuell järnframställning än de som tidigare framkommit vid utrednings- och förundersökningsschaktningen? Om så är faller kan kolningsgroparna kopplas till dessa? Nyckelord: datering, omfattning av kolningsverksamheten (husbehov eller större kvantiteter för specifikt ändamål inom en aktivitetsyta). • Det är inte ovanligt att kolning och tjärbränning förekommit inom samma område. En större avbaning av skogsytorna i område F kan belysa detta, liksom en extensiv undersökning av ett urval av groparna. Kan några av de gropar som påträffats utgöra tjärtrattar även i detta område? Nyckelord: konstruktion, likheter/olikheter, funktion. 25 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum • Inom område F finns flera lämningar av olika karaktär och storlek. Små kolningsgropar har ofta en relativt hög ålder, då man under senare tid övergick till betydligt större anläggningar som ligg- eller resmilor. Går det att klargöra skillnader i konstruktion och teknik över tid? Nyckelord: konstruktion, kontext, datering. • Kontakt kommer att tas hembygdsföreningarna i området för att om möjligt insamla information om kolningsnäringen i Målilla över tid. Om lämningarna visar sig vara sentida kanske de kan spåras i historiskt källmaterial. Om inte bör man ändå kunna få en god överblick över traditionerna i trakten. Kan kolningen knytas till järnhantering och hyttverksamhet i området? Nyckelord: datering, arkiv/kartor. • Med hjälp av olika analyser som vedart och 14 C kan man få ledtrådar om vilket träslag och vilken typ av ved som användes, om det är stubbar, pinnved eller äldre/yngre träd (se Hennius m.fl. 2005). Kan man se skillnader och/ eller likheter mellan de olika anläggningarna? Nyckelord: funktion, kontext, material. Resultat Förundersökningen våren 2010 Vid utredningsgrävningen 1999/2000 påträffades en anläggning med slagg inom område F (Berggren 2000). Lämningen framkom i den västra delen av åkermarken och tolkades som en rest efter en möjlig förhistorisk blästugn. Anläggningen frilades men undersöktes inte utan täcktes över med plast före igenläggningen av schaktet. Möjligheten av att det kunde finnas en bevarad järnframställningsplats gjorde denna del av område F till den mest intressanta vid förundersökningen. I den västra delen av åkermarken togs därför upp ett stort antal sökschakt som på flera ställen vidgades till större schaktytor. I åkermarkens västra del påträffades och inmättes 28 anläggningar vid förundersökningen (se anläggingslista; bilaga 1). Bland dessa fanns två något större gropar med kraftigt inslag av kol. Den ena av dessa, A2, hade en diameter 26 av 1,7 m och ett djup av 0,25 m. Längs anläggningens botten och sidor fanns en 0,03 m tjock kollins. Kolet bestod mest av större bitar varav en del inte var helt förkolnade. Den andra gropen, A10, hade en storlek av 1,1 m och ett djup av 0,2 m. Gropen hade en liknande kollins som A2. De båda groparna gav intryck av att kunna vara bottnar efter kolningsgropar. De övriga anläggningarna utgjordes främst av mindre nedgrävningar. Några av dessa kan ha varit stolphål. Det fanns en anläggning, A24, som skulle kunna vara en härd med ett omgivande lager av utdragen kol och sot. I fyllningen till de flesta av anläggningarna fanns annars rikligt med träkol och även sådana anläggningar som saknade inslag av rödbränd sand eller andra tydliga spår av eldning innehöll kol. Det fanns två ytor där man kunde anta att det som först såg ut som sotiga lager och nedgrävningar i själva verket var resultatet av rotvältor, något som dock visar att det på den ursprungliga markytan bör ha funnits rikligt med träkol som sedan dragits med i vältorna. Av de inmätta anläggningarna kan 11 stycken betraktas som osäkra. Vid förundersökningen framkom ytterligare två anläggningar i de sökschakt som togs upp i skogsmarken väster om åkern. En av dessa anläggningar, A58, var en 1,2 m stor grop med inslag av kol i fyllningen. Den påminde om de tidigare nämnda A2 och A10 men den saknade en tydlig kollins. Ett fåtal fynd påträffades och dessa utgjorde samtliga spår efter järnframställning. Bland fynden finns tre bitar slagg (F2-4), en bit slagg med vidsittande bränd lera (F1) samt en bit bränd lera (F5). Fynden med bränd lera hade sintrade ytor vilket tyder på att bitarna utgör ugnsväggsfragment. Av slaggbitarna hade den största en storlek av 100 x 50 mm och utgjordes av trögfluten slagg med runna, något stearinartade strängar. Även om denna enstaka slaggbit inte kan ligga till grund för en bedömning så indikerar fyndet att det rör sig om slagg från en schaktugn av förhistorisk typ. Fynd 1 och 5 påträffades i anläggningar men det fanns inte något som talade för att de funktionsmässigt hörde ihop med dessa. Övriga fynd påträffa- Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 16. Anläggningen A2 hade ett kraftigt kollager i botten och tolkades som botten av en kolningsgrop. Foto från NV. des i matjorden vid avbaning. Fynden framkom spridda inom den västra delen av åkermarken och var inte koncentrerade till någon särskild yta. De spår efter järnframställning som påträffades vid förundersökningen var alltså mycket begränsade. Inte någon av de påträffade anläggningarna hade klar anknytning till järnhantering. De fåtaliga fynden var därför de enda spåren efter denna verksamhet. Den anläggning som frilagdes vid utredningen återfanns heller inte trots omfattande schaktning. Plasten som den hade täckts med var borta. I utredningsrapporten (Berggren 2000) nämns att den slagg som då påträffades skiftar i blå-grönt, vilket tyder på att den varit upphettad till mycket höga temperaturer. Liknande slagg brukar hittas vid masugnar (Magnusson muntligt i Berggren 2000:12). Det finns också exempel på att slagg som förekommer i liknande kontexter är ett resultat av ”gödsling” då slaggen innehåller fosfor. Trots att slaggen bedömdes kunna vara masugnsslagg och trots att den framkom i anslutning till en anläggning av svårbedömd karaktär bedömde man ändå att det här kunde finnas förhistorisk järnframställning. Platsen i sig är väl lämpad. Slaggen hade också på ena sidan fastbränd lera, vilket gör att den påminner om ugnsväggsfragment, liknande de som framkom vid förundersökningen. Frågan är då vad de påträffade anläggningarna representerar. Groparna A2, A10 och möjligen även A58 bedömdes kunna vara bottnar av kolningsgropar. Kolning i gropar är i förhistoriska sammanhang ofta kopplade till järnframställning och på så vis antogs att det skulle kunna ha funnits ett samband. Tolkningen av övriga anläggningar var däremot oklar. Det fanns inte något bland de förekommande anläggningarna som talade för att dessa skulle ingå i en boplatsyta. Snarare fick man intrycket av att många av anläggningarna var tveksamma som boplatsspår och att det var den rika förekomsten av kol som gjorde att dessa framträdde tydligt. Som nämnts ovan uppmärksammade man i samband med förundersökningen att det fanns ett stort antal gropar i den omgivande skogsmarken. Dessa hade ofta en storlek av 1,5-2 m och vissa av dem omgavs av låga vallar. Vid tidpunkten för förundersökningen pågick avverkningsarbete och det fanns därför inte möjlighet att överblicka förekomsten av gropar 27 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 17. Spridda fynd av slagg och ugnsväggsfragment var de enda spår som fanns kvar efter järnframställning. Foto: V Palm, KLM. inom vägområdet. Två gropar i skogsmarken i den västra delen handgrävdes dock och en grop i det östra skogspartiet kunde grävas med maskin. Gropen A60 låg i området väster om åkermarken. Den var rund och hade en ganska liten diameter, 1,5 m, men ett djup av drygt 1 m. Gropen omgavs av en låg vall. I dess botten fanns ett 0,2 m djupt skikt med kol och halvförkolnat trä. Ett stycke ifrån denna undersöktes även A61. Denna grop hade en oval form och en storlek av 2 x 1,5 m. Den hade ett djup av 0,75 m. I botten fanns inslag av kol och delvis förkolnat trä men detta utgjorde inte något tydligt skikt på samma sätt som i gropen A60. I skogen öster om åkermarken undersöktes gropen A56. Den var rund och hade en storlek av 2 m och ett djup av 0,6 m. Gropen omgavs på två sidor av en låg vall. Även här fanns kolfragment i botten men det saknades ett utpräglat 28 kolskikt. Förekomsten av gropar väckte frågor om vad dessa kunde representera. De låga vallarna antydde att de inte utgjort täktgropar. Möjligheten att de skulle utgöra kolningsgropar, vilket kollagret i F60 skulle kunna antyda, behövde därför prövas. Den särskilda undersökningen hösten 2010 Efter förundersökningen gjordes, som tidigare nämnts, bedömningen att det inte fanns anledning att göra ytterligare undersökningar då det gällde järnframställnings- eller boplatslämningar inom område F. I samband med förundersökningen hade dock uppmärksammats att det fanns ett stort antal gropar i skogsmarken samtidigt som undersökta anläggningar i åkermarken gav indikationer på kolning. Detta gjorde att en insats för att ta reda på om groparna kunde utgöra kolningsgropar bedömdes Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum som önskvärd. För att avgöra vad dessa gropar utgjorde och för att få överblick deras antal och spridning föreslogs därför att dessa skulle omfattas av en begränsad insats inom ramen för en slutundersökning och att de skulle relateras till framkomna anläggningar i område K, längre mot öst. Vid slutundersökningen i september 2010 var skogen avverkad och riset borttransporterat vilket gjorde att groparna i skogsmarken gick lätt att urskilja och kartera. För att få en trovärdig tolkning undersöktes ett förhållandevis stort antal gropar, varav ett fåtal mer ingående. Inom område F karterades sammanlagt 29 gropar inom vägområdet varav 22 undersöktes (se nedan samt anläggningslista; bilaga 1). Av dessa maskingrävdes 17 stycken och 5 handgrävdes. Bland de sistnämnda grävdes 3 gropar på så vis att de tömdes ur för hand och grävdes i plan. Undersökningen kunde på så sätt snabbt ge en bild av hur områdets gropar såg ut. Groparna hade en storlek mellan 1-2,5 m i diameter, i regel omkring 2 m, och hade en rund eller oval form i plan. Fler av groparna, 8 stycken, omgavs av en låg vall och i profi lerna kunde man här se att vallarna med uppgrävd sand täckt över en äldre markyta. I regel gick vallarna dock inte att urskilja före undersökningen och förmodligen har ytterligare gropar omgetts av vallar. I profi l hade de flesta groparna jämnt rundade sidor och en flackt rundad botten. Ett antal gropar, 7 stycken, hade en ojämn botten. De flesta av groparna hade inslag av kol i botten men mängden kol var oftast begränsad och det var enbart i gropen A60, från förundersökningen, där man kunde urskilja ett ordentligt lager av kol i botten. I denna anläggning hade kollagret ett inslag av delvis förkolnat trä, vilket påminde om kollagren i de gropar som vid förundersökningen dokumenterats i åkermarken (A2 och A10). Den begränsade mängd kol som fanns i botten av flertalet gropar översteg sällan inslaget av kol i den omgivande marken. I vissa fall kunde man av kolets spridning se att det rörde sig om rotkol. I de tre gropar som undersöktes genom plangrävning och som tömdes för hand kun- Fig. 18. Grop A60 var en av flera gropar som fanns i skogsmarken, från SÖ med handgrävt snitt. Foto: J Åstrand, SM. Fig. 19. Schaktyta i områdets östra del med groparna A125 och A126. Foto från S av J Åstrand, SM. Fig. 20. Gropen A125 efter utgrävning. Foto från SÖ av J Åstrand, SM. 29 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Anl. nr Storlek (m) Djup (m) Metod Form i profil Vall Förekomst av kol Analyser (14C i 2 sigma) Tall. Ua-40430, 16601960 A56 2,0 0,6 Maskingrävd Jämnt skålformad X Mindre inslag av kol A60 (SU119) 1,5 1,08 Handgrävd, snittad Branta sidor rundad botten. X Lager av halvförbränt trä och kol, 0,2 m. dj. A61 (SU121) 2,0 x 1,5 0,74 Handgrävd, snittad Jämnt skålformad. Sotigt lager med enstaka kol och halvförbränt trä. A100 1,5 x 1,0 0,3 Ej undersökt A101 1,5 x 1,5 0,45 Maskingrävd Jämnt skålformad. Inget inslag av kol. A102 2,0 x 1,5 0,4 Maskingrävd, ej rensad Jämnt skålformad. A103 1,5 x 1,0 A104 2,0 x 1,5 0,4 Maskingrävd Ojämn form. A105 1,5 x 1,5 0,3 Maskingrävd Ojämn form A106 1,7 x 1,0 0,4 Maskingrävd Flack form. A107 2,0 x 1,5 0,7 Maskingrävd Skarpa sidor, närmast spetsig botten. Viss koncentration av kol. A108 1,8 x 1,5 0,3 Ej undersökt A109 2,5 x 2,0 0,45 Handgrävd i plan Jämnt rundade sidor, fl ack botten Enstaka kol A110 2,0 x 1,8 0,4 Ej undersökt A111 1,5 x 1,5 0,4 Maskingrävd Flack form, fördjupning i mitten. A112 2,0 x 1,7 0,4 Maskingrävd Flacka sidor, djupare parti i mitten.. A113 1,2 x 1,2 0,4 Maskingrävd Flackt ojämn form. A114 2,5 x 1,5 0,45 Maskingrävd Jämnt skålformad A115 2,5 x 1,5 0,3 Ej undersökt A116 2,5 x 2,0 0,55 Handgrävd i plan A117 1,5 x 1,0 0,3 Ej undersökt A118 2,5 x 2,0 0,45 Ej undersökt A119 Se ovan F60 A120 2,0 x 1,5 0,4 Maskingrävd A121 Se ovan F61 A122 3x2 0,4 Maskingrävd Jämnt rundade sidor och en fl ack botten. A123 2,5 x 1,5 0,3 Maskingrävd Flackt rundad form. X Enstaka kolbitar A124 2,5 x 1,5 0,4 Maskingrävd Rundade sidor och en fl ack botten. X Gott om kol i bottenlagret, ej sammanhängande lager. A125 2,5 x 2,0 0,45 Handgrävd i plan Jämnt rundade sidor och en flack botten. A126 2,0 x 1,5 0,25 Maskingrävd Flack ojämn form. A127 1x1 0,2 Maskingrävd Flack, rundad form. Ej undersökt Tabell 2. Gropar inom område F. 30 X X Enstaka kol. Rotkol Tall stamved, yngre än 100 år. Ua-40888. 1440-1640 Enstaka kol Rotkol intill X Jämnt rundade sidor och flack botten. X Enstaka kol Fläckvisa koncentrationer av kol Tall, stam, yngre än 100 år. Viss koncentration av kol, ursprung oklart Tall, stam, yngre än 100 år. Måttlig förekomst av kol. Tall, gren, yngre än 50 år. Enstaka kol, inslag av rotkol. Salix, ettårig gren samt gran, ettårig gren. 14C Ua-40889, 1640-1960 (salix) Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum de inte några spår av mer sammanhängande kolningsved urskiljas utan enbart spridda kolfragment. Den bild som undersökningen gav av groparna stämde inte med vad man generellt brukar se som typiskt för kolningsgropar (se nedan). Groparna i område F var förhållandevis små och saknade den något rektangulära form i plan som ofta utmärker kolningsgropar. Groparna saknade, med ett undantag, kollager i botten. Visserligen behöver en tömd kolningsgrop inte innehålla några större mängder kol men det förefaller rimligt att ett tunnare skikt av sot och kol ändå bör gå att urskilja. Kol förekom, som sagt, i de flesta gropar i område F men sällan i större mängd än vad som fläckvis förekom i omgivande ytor. I profil hade de flesta groparna en rundad form som i princip inte varit omöjlig för kolningsgropar. Ett antal gropar hade dock en ojämn botten. Även om storlek, djup och form varierade något så gav groparna ändå ett förhållandevis likartat intryck. Dessa faktorer sammantagna gör att det inte förefaller troligt att groparna i skogsmarken har använts som kolningsgropar. Förekomsten av vallar omkring groparna, och även deras jämna spridning, tyder på att de inte heller utgör någon form av täktgropar. I den västligaste delen av område F fanns tre gropar, A1-3, som bildade en halvcirkel. För att ta reda på om dessa gropar kunde ingå i en kolbotten utvidgades ett schakt till att omfatta området inom halvcirkeln. Man kunde då konstatera att det inte rörde sig om någon kolbotten. Det fanns kolbottnar i skogen norr om vägområdet men inget tydde på att groparna inom område F hörde samman med dessa. Den mest troliga förklaringen förefaller vara att groparna utgör spår efter stubbrytning. Visserligen är det enbart en mindre del av groparna som har en ojämn form i profil, men det är möjligt att den lättrörda sanden i området gett de kvarlämnade groparna en jämnt rundad form i profil. I följande avsnitt redovisas först för analysresultaten och sedan diskuteras tolkningen av lämningarna inom området. Fig. 21. Snitt genom gropen A124, sedd från Ö. Lägg märke till den överlagrade markhorisonten under vallen till vänster i bild. Foto: J Åstrand, SM. Fig. 22. Översikt från SÖ av grop A119 (undersökt vid FU) och den framschaktade gropen A118. Foto: J Åstrand, SM. Fig. 23. Översikt från Ö av grop 118. Foto: J Åstrand, SM. 31 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag A10 1 Ev. kolningsgrop 8.2g 2.0g 14 bitar A2 2 Ev. kolningsgrop 41.3g 9.9g 30 bitar 2 bitar al 11 bitar tall 1 bit bark/ näver 30 bitar tall A56 3 Ev. kolningsgrop 18.4g 3.2g 30 bitar 30 bitar tall Utplockat för 14C-dat. Övrigt Al 33mg Tall (kvist 5 årsringar) Tall (kvist) 508mg En del kvistar o grenar En del kvistar Tabell 3. Vedartsanalys från förundersökningen. Vedlab rapport 1030 Provbeteckning Omr. F Vetenskapligt namn H1 (A109)* Pinus Svenskt namn Stam/Ung stam/ Gren Egenålder år Y=avst. Bark Tall Stam 3-8år Y < 100 Frekvenser (artvis) Antal Procent av allt kol i påsen 6 c50 R1 (A116) Pinus Tall Stam, 3 år Y < 100 4 30-70 T1 (A120) Pinus Tall Stam Y < 100 4 c50 U1 (A124) Salix Vide,pil,sälg Gren, 1år Y=1 2 c20 U1 (A124) Picea Gran Gren, 7år - 5 c50 W1 (A122) Pinus Tall Gren,7år Y < 50 3 c60 REF 1 Pinus Tall Rot, 3-6år Y< 20 7 c30 *H1 rikligt med kompressionseved. Stamvirke som uppvisar detta står vanligen på instabil mark som myrmark eller starkt lutande mark. Tabell 4. Vedartsanalys från slutundersökningen. Hans Linderson, rapport nr 2010:67. Anläggning A10 A56 Analysnr BP -ålder 1 sigma Ua-40429 63+-20 1690-1720 16,8 1690-1750 24,1 1810-1820 12,2 1810-1920 71.3 1870-1920 39,1 Ua-40430 164+-30 Prob.% A124 Tabell 5. 32 14 Ua-40888 Ua-40889 374+-30 187+-30 Prob.% 1660-1690 13,1 1660-1710 17,1 1720-1810 49,0 1720-1820 49,0 1830-1890 10,9 1920-1950 A109 2 sigma 1919-1960 18,4 1450-1520 51,0 1440-1530 57,6 1590-1620 17,2 1550-1640 37,8 1660-1690 13,7 1640-1700 21,5 1730-1810 42,0 1720-1820 54,0 1930-1960 12,5 1910-1960 19,8 C-analyser från område F. Utförda vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. Daterat material Al Kvist av tall Tall Kvist salix, ettårig Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Analysresultat Ett antal analyser utfördes i samband med för- och slutundersökningen inom område F. Sammanlagt analyserades 7 stycken vedartsprover. Av dessa analyserades 3 stycken vid förundersökningen. För att datera lämningarna gjordes 4 stycken 14C-analyser, 2 vid förundersökningen och 2 vid slutundersökningen. Eftersom förhållandevis kort tid gick mellan för- och slutundersökning var inte resultaten från förundersökningens 14C-analyser klara då undersökningsplanen för slutundersökningen upprättades. Vedartsanalyserna gjordes på kol från två av anläggningarna i åkermarken, A2 och A10. Båda dessa anläggningar innehöll kraftiga bottenlager av kol och antogs kunna vara lämningar efter kolning. De övriga vedartsbestämda kolproven kom från sex gropar (A56, 109, 116, 120, 122 och 124). I samtliga anläggningar utgjorde tall det dominerande trädslaget. Enda undantag var A10 och A124 där det förutom tall även fanns enstaka bitar av al respektive salix. Som ett referensprov vedartsbestämdes även markkol som togs inom schaktet FS100. Detta kol utgjordes av rotkol från tall. Kolet i anläggningarna verkade därför komma från en miljö som påminner om den tallskog som finns i området idag. Bland de vedartsbestämda kolproven valdes sammanlagt fyra prov med låg egenålder ut för 14 C-analys. Två av dessa var av tall medan de två andra utgjordes av al respektive salix. De anläggningar som daterades var en av groparna i åkermarken, A10. En grop i skogsmarken i områdets västra del (A109) samt två av groparna i den östra skogsmarken (A56, A124). Tre av dessa kolprov kunde dateras till sen tid, det vill säga perioden från 1600-talets mitt och fram till idag. Endast ett av kolproven, det från gropen A109, hade en tidigare datering till perioden 1440-1640 (2 sigma). Dateringarna visar alltså att det kol som fanns i groparna inte kan höra samman med någon förhistorisk järnframställning. Det var särskilt värt att notera att även kolprovet från A10, en anläggning med ett kraftigt kollager i botten, hade en sen datering. Fig. 24. Gropen A109 fotograferad från N, efter att den torvats av för hand. Foto: J Åstrand, SM. Fig. 25. Gropen A107 sedd från N efter profilgrävning. Foto: J Åstrand, SM. Fig. 26. Profil av grop A111 sedd från N. Foto: J Åstrand, SM. 33 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Gropar och slagg, tolkning av område F Intresset för lämningarna i område F utgick i första hand från möjligheten av att här skulle kunna finnas en bevarad järnframställningsplats. Förundersökningen visade att det inte fanns några konstruktioner bevarade efter en sådan verksamhet, men de lösfynd av slagg och ugnsväggsfragment som påträffades visade dock att järnframställning någon gång ägt rum på platsen eller i närområdet. Slaggen var av en typ som brukar komma från förhistorisk järnframställning i schaktugnar med underliggande slagguppsamlingsgrop, alltså inte av masugnstyp. Fyndmaterialet var dock litet och bedömningen får betraktas som osäker. I Småland, och i synnerhet i Kalmar län, finns ett stort antal lämningar efter blästbruk. Trakten omkring Målilla ligger visserligen inte inom de områden som har tätast förekomst av kända järnframställningsplatser men i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns ändå 44 stycken sådana platser upptagna inom Hultsfreds kommun. En av dessa platser, RAÄ 128 i Gårdveda socken, är belägen längs vägen mellan Målilla och Virserum. Vid en undersökning 1995 fann man här rester efter en blästugn (Alexandersson 1999). En 14C-analys av kol från blästugnen gav en ungefärlig datering till perioden 150 f Kr till 200 e Kr. De järnframställningsplatser som finns upptagna i fornminnesregistret utmärks främst av att de innehåller större slaggvarp och i regel hör denna typ av blästplatser till medeltid. De förhistoriska järnframställningsplatserna är i regel mindre och mer svårupptäckta. Vid Ekeberg i Järeda socken finns en järnframställningsplats med slaggvarp, RAÄ 2, som daterats till sen medeltid (Larsson & Rubensson 2000:329). Vid Vrånganäs i Gårdveda socken har man även undersökt lämningar efter järnhantering som daterats till 1300-tal (Petersson 2008:8). Järnhanteringen har under lång tid varit betydelsefull för bygden. Ett exempel på senare tiders järnbruk är masugnen vid Hagelsrums bruk i Målilla socken, som anlades omkring år 1750. Järnframställning har alltså förekommit i Målillatrakten under lång tid och de indi- 34 kationer på järnframställnings som framkom vid den aktuella undersökningen är därför inte förvånande. Kolning och järnframställning hör ofta nära samman eftersom ansenliga mängder kol har gått åt vid de flesta typer av blästbruk. Under förhistorisk tid och fram till tidig medeltid har kolning i kolningsgropar varit den vanligaste formen av framställa kol (Englund 2002:209). Den del av Småland som har flest registrerade kolningsgropar är Jönköpings län, där det finns över 1000 registrerade gropar (Larsson & Rubensson 2002:284). Dessa förekommer främst i anslutning till järnframställningsplatser. Vid undersökningar har dessa daterats till yngre järnålder och tidig medeltid, vilket även sammanfaller med åldern på järnframställningsplatserna i denna del av Småland. I de medeltida blästbruksområdena i Kalmar län och även i norra Skåne är kolningsgropar dock ovanliga och kolningen bör ha utförts på annat sätt (Larsson & Rubensson 2002:284, 293f, Ödman 2001:109). Även om kolning i milor var det vanligaste sättet att framställa träkol under historisk tid finns även exempel på sena kolningsgropar. Dessa låg ofta i anslutning till kolbottnar och användes för kolning av grenar eller annan ved som inte kunde staplas i kolmilan. Den särskilda arkeologiska undersökningen inom område F var alltså inriktad på att undersöka om det fanns kolningsgropar här. Eftersom det fanns indikationer på järnframställning samtidigt som det fanns anläggningar som misstänktes vara rester efter kolningsgropar i åkermarken kunde man misstänka att även de oidentifierade groparna i skogsmarken skulle kunna vara kolningsgropar. Slutundersökningen visade dock att så inte var fallet. Förekomsten av kol var sparsam i de flesta av groparna och formerna visade i vissa fall att anläggningarna inte kan ha brukats för kolning. Dateringarna från groparna visade sig vara sena vilket också tyder på att de inte hör samman med kolning till den troligen förhistoriska järnframställning som slaggen indikerar. En rimligare tolkning av groparna är istället Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum att de utgör spår efter stubbrytning. Vid tjärframställning använde man ofta tallstubbar eftersom detta var den del av trädet som hade högst halter av kåda (Hennius 2005:12). Stubbarna brukade brytas 10-15 år efter att träden avverkats eftersom de då innehöll rikligt med ansamlad kåda och även var mer lättbrutna. Undersökningarna inom område K visade också att en omfattande tjärbränning gjorts i området. Anläggningarna var stora och av en permanent karaktär och man kan anta att en stor mängd tjärved bör ha gått åt till dessa tjärdalar. Vedartsanalys från dessa anläggningar visade att man åtminstone delvis har använt stamved med förhöjt inslag av kåda i tjärbränningen. Detta behöver dock inte utesluta att man även använt stubbar. Det stora området med tallskog norr om dalgången vid Målilla har varit väl lämpad för tjärbränning eftersom det här fanns ett stort område med tallskog. Den sandiga marken gjorde det lättare att både anlägga tjärframställningsgropar och att bryta stubbar. Området har i sin helhet legat inom Målilla bys utmark men har även varit den del av utmarken som legat närmast bebyggelse och färdvägar. De många groparna inom område F bör vara indirekta spår av tjärframställningen, vilket visar att denna del av utmarken varit intensivt utnyttjad under historisk tid. Indikationerna på järnframställning visar att även andra typer av utmarksbruk förekommit och att detta användande förmodligen går längre tillbaka i tid. Inom de flesta delar av område F kunde man konstatera att det fanns förhållandevis mycket kol, inte enbart i anläggningar utan även spritt i markytan. Vedartsanalyser visade att kolet i anläggningarna, samt även ett referensprov på markkol, bestod av tall. En förhållandevis stor Fig. 27. Tallskogen norr om Målilla utgjorde en viktig resurs för bygdens befolkning. Foto: J Åstrand. del av kolet bestod av kvistar och grenar vilket är vanligt då det rör sig om kol från skogsbränder eller svedjor. Det förefaller alltså som om detta kol har sitt ursprung i en skog liknande den som idag finns på platsen. Av de fyra 14Canalyser som utfördes visade sig tre ge dateringar till perioden efter 1650 och enbart ett kolprov var något äldre. Intressant är då att flera av dateringarna är samtida med nyttjandet av tjärframställningsanläggningarna i område K. Skogen har alltså brunnit, eller bränts, under senare historisk tid. Om kolet uppkommit genom skogsbrand eller genom svedjebränning går inte att avgöra eftersom svedjeodling inte lämnar några synliga odlingsspår efter sig. Svedjebränning är i sin historiskt kända form belagd i Småland från slutet av medeltiden och långt fram i sen tid (Larsson 1989: 61ff). Med tanke på det värde som tallskogen bör ha representerat för tjärbränningen är det dock mindre troligt att man bedrivit något omfattande svedjebruk under samma tidsperiod som man framställt tjära. 35 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 28. Översikt av yta K:5, hagmarken och skogspartiet i september 2010. Foto: V Palm, KLM. 36 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Område K Undersökningsområdet Område K utgörs av ett långsträckt område beläget på två flacka platåer i hag-, åker- och skogsmark längs vägsträckningens mellersta del och omger den lokala skidklubbens sportstuga som är centralt placerad på platåns högsta punkt. Undersökningsområdet hade en sammanlagd längd av totalt 500 m plus två förgreningar om 75 respektive 175 m längd. Sammanlagt omfattade undersökningsområdet ca 32 400 kvm (se fig. 28 - schaktplan). Området är topografiskt varierat. Den västra delen (yta 1) består av en väldränerad flack platå och en sydsluttning, en f.d. åker som i dag används som hagmark. Denna ansluter till en liten våtmark intill en mindre bäck som rinner söderut från Hesjön, norr om undersökningsområdet. Jordmånen övergår från siltig lera nere i sluttningen till grusig sand uppe på platån. I de schakt som upptogs vid utredningen år 2000 påträffades en anläggning som tolkades som en härd belägen precis ovanför platåns sluttning (Berggren 2000). I den hålväg som man tyckte sig kunna se vid inventeringen under utredningens etapp 1, påträffades vid utredningsschaktningen två hjulspår som tycktes recenta. Vid förundersökningen 2010 syntes också en svacka vari en V/A-ledning och en infiltrationsanläggning var nedgrävd. Någon hålväg kunde dock inte bekräftas inom undersökningsområdet. Utlöparen i nordväst (yta 2) ligger inom brukad åker som vid undersökningstillfället låg i träda. Åkermarken begränsas i öst av en bäck och i söder av en grusväg. I norr tangerar området en tallskog i mycket blockrik terräng, även med berg i dagen. Jordarterna består annars av grovmo och grusig sand. Inga anläggningar påträffades vid utredning inom nu aktuell yta. Däremot framkom ett flertal härdliknande anläggningar i den dåvarande utredningsytan nordväst om dagens vägalternativ. Man hittade även ett flintavslag och en bit slagg i kanten av åkermarken. Vidare ingår ett litet skogsparti öst om vattendraget och syd om grusvägen och sportstugan i förundersökningsområdet (yta 3). Här framkom inga lämningar. Öst om sportstugan korsade undersökningsområdet en ca 150 m lång hage för att sedan fortsätta ca 95 m in i ett skogsparti i öst (yta 5). Hagmarken utgörs av en platå som sluttar svagt åt norr och söder. I söder genomskärs området av en grusväg och ytan närmast syd om vägen är glest bevuxen med tallar för att sedan övergå i brukad åkermark nedanför platån mot sydöst. En utlöpare av vägen sträckte sig ca 175 m ut i denna åker (yta 4). Norr om undersökningsområdet breder en skog ut sig med mycket blockrik mark. Vid utredningen år 2000 observerades en anläggning i form av en grop och en vall i hagmarken tolkad som en kolmila. I utredningsschakt som upptogs ca 40 m från denna framkom rikligt med kol och något som först såg ut som slagg, men som visade sig vara hårt bränd kolstybb. Även detta svarta lager tolkades som en kolbotten. Inga anläggningar framkom som tydde på förhistoriska lämningar i området närmast sportstugan. Sammantaget gavs åtgärdsförsla- 37 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 29. Schaktplan över område K. 38 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum get arkeologisk förundersökning med motiveringen att det i området påträffats härdar, ett flintavslag och slagg och att det topografiska läget också var ett lämpligt boplatsläge. Man noterade också att det i socknen finns både tjärdalar, kolbottnar och rikliga slaggdepåer som ej registrerats och man föreslog att en förundersökning av de förmodade kolbottnarna vore lämplig. Frågeställningar och metod För område K syftade förundersökningen som utfördes i april 2010 till att ta reda på karaktär, tidsställning, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet av boplatslämningar och kolningslämningar inom exploateringsområdet. Fornlämningsbilden inom exploateringsområdet var inte klargjord och fornlämningen var alltså inte avgränsad inom berörd exploateringsyta. Förundersökningen skulle också ge ett fullgott underlag för en bedömning av kunskapspotentialen hos lämningarna inför ett eventuellt beslut om särskild arkeologisk undersökning inom område K. Förundersökningen genomfördes som en sökschaktsgrävning. Sammanlagt upptogs 68 schakt spridda över undersökningsområdet, med en omfattning av totalt ca 2 250 kvm (se schaktplan; fig. 29). Ett par schakt breddades också till större ytor för att kunna ge en bättre överblick och för att man säkert skulle kunna bedöma anläggningstyp. Vid schaktningen i åker och hagmark togs matjordslagret bort så att underliggande anläggningar framträdde. Matjorden hade oftast ett djup mellan 0,2 och 0,4 m. Av de anläggningar som framkom undersöktes 90 % helt eller delvis. Samtliga anläggningar och fynd mättes in och de anläggningar som undersöktes dokumenterades med profilritning och/ eller foto. Vid schaktgrävning i skogsmarken togs det 0,1 m tjocka vegetationsskiktet och förnan bort. Direkt därunder kom opåverkad sand. Liksom inom övriga undersökningsområden hade det inför förundersökningen planerades att ett antal makrofossilprover skulle insamlas men resultaten i fält inom område K motiverade inte några sådana prover och detta analysslag prioriterades därför bort. Kol från anläggningar insamlades dock inför vedartsoch 14C-analyser. Förundersökningen i område K påvisade att det här endast fanns några få boplatsspår inom den västra delen av området. Då dessa bedömdes ha en låg vetenskaplig potential inför en särskild undersökning rekommenderades inga fortsatta åtgärder här. Den särskilda arkeologiska undersökning som genomförde i september 2010 kom därför att koncentreras till hagmarken öst om sportstugan, där tjärframställningsanläggningar framkommit liksom flera gropar med träkonstruktioner av oklar funktion. Den ovan mark synliga anläggningen som vid utredningen tolkats som en kolmila bedömdes snarare utgöra en tjärframställningsanläggning som ej fyllts igen efter sista brukningen (ej undersökt vid FU). Lämningarnas ålder var vid upprättandet av undersökningsplanen inför den särskilda undersökningen inte fastställ eftersom analysresultaten inte var klara. De bedömdes dock kunna ha ett tidsspann från sen vikingatid-historisk tid, dock troligen med huvuddelen i historisk tid. En särskild arkeologisk undersökning av dessa lämningar ansågs vara viktig, både på ett lokalhistoriskt plan men även nationellt och ge en bättre bild av framväxten av kol- och tjärframställning ur ett kronologiskt perspektiv. Trots att kolnings- och tjärframställningslämningar utgör ett viktigt arv i vårt kulturlandskap och industriella historia, särskilt i inlandets skogsnäringsområden, är det sällan som tillfälle ges att arkeologiskt få undersöka dem. Detta beror delvis på att det från sen tid finns både fotografier och skriftliga berättelser om hur de byggdes och brukades. Detta har medfört att lämningarna generellt inte har ansetts ha särdeles högt vetenskapligt värde och de klassas tyvärr sällan som fast fornlämning vid inventeringar. Man har inte lagt särskilt stor vikt vid att se lokala variationer eller klargöra hur anläggningarna utvecklats över tid. Dokumentation från sen historisk tid visar att 39 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 30. Översikt från SV av yta K:3 och sportstugan i april 2010. Foto: V Palm, KLM. Fig. 31. Översikt av yta K:1 från öst. Foto: V Palm, KLM. Fig. 32. Utlöparen mot SÖ yta K:4 vid förundersökningen i april 2010. Foto: V Palm, KLM. det i landet finns en mängd olika lokala traditioner och varianter när det gäller anläggningskonstruktion och nyttjande, men hur det sett ut i äldre tider är i det närmaste helt okänt. Traditionellt sett har kanske inte processerna förändrats nämnvärt, men däremot verkar tydliga skillnader finnas i anläggningarnas konstruktion och storlek om man jämför de från senare historisk tid och de från järnålder-tidig medeltid, vilket undersökningar i bland annat Uppland har visat. Bilden av denna viktiga 40 utmarksnäring klarnar och förändras varefter man får möjlighet att undersöka dem. Satsningar som Skog och Historia eller hembygdsföreningsprojekt har också gjort att fler och fler lämningar faktiskt registreras, åtminstone inom vissa delar av landets skogsbygder. Sammantaget har få tjärframställningsanlämningar undersökts i landet (se bland annat Hennius mfl. 2005:16ff). I hela Småland har till exempel endast en handfull tjärdalar undersökts och i Kalmar län endast fyra stycken. År 2005 undersökte Kalmar läns museum tre tjärdalar i Mörlunda socken, vilka daterades till 1450-1640 e Kr samt 1740 e Kr (Nilsson & Andersson 2006). Ytterligare en tjärdal undersöktes år 2007 vid Tebacken i Madesjö socken i Nybro kommun, dock utan något närmare daterande resultat än sen historisk tid (Pajusi 2007). I Markaryds socken i Kronobergs län undersökte Smålands Museum år 2002 en annan typ av tjärframställningsanläggning, tre s.k. tjärrännor, som daterades till 1670-1780 e Kr (Åstrand 2005; 2006). I Sandseryds socken strax sydväst om Jänköping har en tjärränna daterats till senmedeltid (FMIS; Jönköpings läns museums arkiv 285/2010). När det gäller kolningsanläggningar är antalet undersökta något större, hela 45 st i Småland enligt FMIS, men med tanke på den stora produktion som pågått och den mängd anläggningar som idag finns registrerade utgör de undersökta endast en bråkdel. Merparten av de undersökta finns i Jönköpings län, t.ex. vid Källarp i Barnarps socken, Nifsarp i Höreda socken och ett 30-tal i Sandesryd socken. Kolningsanläggningarna består av gropar samt kolbottnar till ligg- och resmilor och har fått dateringar från vikingatid till sen historisk tid. I Nifsarp daterades två resmilor till 1690-1920 e Kr samt en liggmila till 1490-1660 e Kr, medan en kolningsgrop i Fryele socken hade återanvänts i flera faser där den äldsta fasen var mellan 890-1030 e Kr och den yngre mellan 1440-1640 e Kr. Att väl undersökta kolnings- och tjärframställningslämningar utgör en minimal del i svensk arkeologi syns även på andra håll i landet, även om antalet undersökta lämningar av denna typ sakta Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum ökar. I skogsbygden i Värmland verkar fram till dags dato exempelvis endast en daterad tjärframställningsplats finnas, en tjärränna på Lurön i Vänern, daterad till 1500-talet (se www.varmlandsmuseum.se; FMIS Eskilsäter 224:1). Tjärframställningsanläggningarna består här annars oftast av små tjärdalar. Dock har en del kolningsgropar undersökts vilket visar att de har ungefär samma dateringar som huvuddelen av områdets undersökta järnframställningsplatser och fångstgropar, alltså sen järnålder och tidig medeltid. I Skåne har man undersökt några tjärrännor som daterats till medeltid-nyare tid (Ödman 2001:165ff). I Gästrikland har en tjärdal daterats till 700850 e Kr, dock med kol med hög egenålder (se Hennius 2005:17; FMIS Hedesunda 268:1). Ytterligare några få exempel finns på daterade anläggningar i landet, men den hittills mest omfattande undersökningen genomfördes i samband med E4-undersökningarna i Uppland år 2003, då 33 kolbottnar, 7 kolarkojor och 11 tjärframställningsanläggningar undersöktes och daterades. Här tillvaratogs ett unikt tillfälle att typologisera och datera de olika lämningarna (Hennius mfl 2005). Kolbottnarna kunde dateras till 1300-tal – 1900-tal. Undersökningarna i Uppland har också visat att de tidigare rönen om tjärframställningsanläggningarnas utveckling bör ombearbetas (Hennius 2005:42). Flera anser att öppna tjärrännor utgjort den äldsta konstruktionstypen, men undersökningar som genomförts under senare år har visat att man snarare använt sig av små gropar i de äldsta skedena. Med tiden blir groparna större och senast under vikingatid har man tvingats flytta tjärframställningen från boplatserna till skogsmarkerna, där råvaran fanns (Hennius 2005:42). Med tiden frångår man också metoden att ha uppsamlingskärlet i botten av den trattformiga gropen, och utvecklar så småningom tjärdalen med uppsamling via en tjärränna till ett kärl utanför gropen. Om detta sker under vikingatid eller medeltid är dock oklart. Användandet av öppna tjärrännor verkar också vara något som sker parallellt med användandet av tjärdalar. Samtliga tjärda- lar som undersökts i Kalmar län har som tidigare nämnts fått senmedeltida eller historiska dateringar, medan flera tjärrännor i Småland och övriga delar av landet daterats till medeltid. Vilken metod som man valde att använda berodde säkerligen också på det lokala resursutnyttjandet, framställningens omfattning och producenternas erfarenheter. Frågeställningar Inför den särskilda arkeologiska undersökningen formulerades ett flertal frågeställningsområden, vilka berör dels de enskilda konstruktionerna, men även dateringsproblematik och lämningarnas inbördes förhållande och rumsliga uppdelning: • Inom skogsbygderna har kolning och tjärframställning utförts parallellt med varandra. Hur ser det ut inom de bägge undersökningsområdena? Nyckelord: datering. • Inför slutundersökningen står det klart att de trattformade groparna i område K utgör tjärframställningsanläggningar, men som ovan nämnts är anläggningarna med rektangulära träkar svårtolkade och en viktig del i undersökningen är att klargöra deras funktion som enskilda anläggningar men även som ingående i ett större aktivitetsområde. Utgör de en del i tjärutvinningsprocessen eller har de att göra med annan råvaruframställning, till exempel beckkokning? Nyckelord: konstruktion, funktion, datering, jämförande studier/ arkiv/kartor. • Inom område K finns flera lämningar av olika karaktär och storlek. Undersökningar i Uppland har t.ex. visat att små tjärgropar användes redan under romersk järnålder för att under vikingatid-tidig medeltid i vissa regioner bli större gropar som tyder på en storskalig produktion för avsalu. Ur tjärgropen utvecklades sedan tjärdalen med sin avtappningsränna (Hennius mfl 2005:41ff; 112ff). Går det även i Målilla att klargöra skillnader i konstruktion och teknik över tid? Kan man se skillnader/ likheter i materialet från Målilla och andra platser? Har tjärgropen använts även under historisk tid som komplement till eller istället 41 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 33. Översikt av schakt och anläggningar inom yta K:1. för tjärdalen eller representerar dom en sentida småskalig husbehovsproduktion? Nyckelord: konstruktion, datering, skillnader/likheter, jämförande studier. • Om lämningarna visar sig vara sentida kanske de kan spåras i historiskt källmaterial? Om inte bör man ändå kunna få en god överblick över traditionerna i trakten. Nyckelord: datering, konstruktion, lokalisering, arkiv/kartor. • Med hjälp av olika analyser som vedart och tjärämnesanalys kan man få ledtrådar om vilken typ av tjärprodukt som framställts (se bl.a. Hennius mfl. 2005). Man kan också se vilket träslag och vilken typ av ved som användes, om det är stubbar, torrakor eller mindre pinnved. Vilka skillnader och/eller likheter finns i materialanvändning och produktframställning mellan de olika anläggningarna. Nyckelord: funktion, kontext, material. • Tidigare undersökningar har visat att det finns två typer av gropar, en torr och en våt 42 variant där vissa gropar ibland går ner under grundvattennivå, vilket är fallet för den stora tjärtratten i Målilla. Vilken betydelse har detta för anläggningens konstruktion? Nyckelord: konstruktion, funktion, skillnader/likheter. Metod Inom område K fanns anläggningarna som var aktuella för slutundersökning inom tre ytor om 25 x 30 m, 8 x 10 m samt 15 x 25 m storlek. Mellan dessa ytor fanns endast ett par mindre anläggningar vilka undersökts vid förundersökningen. Anläggningarna inom de tre ytorna framtogs igen med maskin med en bred marginal runt om. Eftersom grundvattennivån var så hög vid förundersökningen att den stora tjärframställningsanläggningen då inte kunde undersökas till botten medtogs pumputrustning. Förutsättningarna visade sig dock vara mycket bättre vid slutundersökningen och pumparna behövde inte användas. Samtliga Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 34. Schaktplan yta K:5. anläggningar undersöktes kontextuellt, men vissa anläggningar på så vis att en profil kunde dokumenteras. Groparna med rektangulära träkar grävdes kontextuellt varvid de övre lagren togs bort ned till träkaret som sedan tömdes ur och dokumenteras. Undersökningen av den igenfyllda tjärframställningsanläggningen A3 bedömdes vara en viktig referens inför undersökningen av den ovan mark synliga A5. Maskinstöd användes vid undersökningen av de flesta anläggningarna. Samtliga anläggningar dokumenterades med digital inmätning och digitalfotografering, medan mer komplexa strukturer även ritades. Alla undersökta och karterade anläggningar beskrevs på särskild anläggningsblankett. Resultat Som tidigare nämnts utgörs område K av en stor yta med olika topografiska förutsättning- ar. För att underlätta resultatbeskrivningen har området delats in i några mindre ytor vilka beskrivs nedan (se även fig. 29), där resultatet från förundersökningen och den särskilda undersökningen redovisas för respektive yta. Område K - yta 1 Inom yta 1, vägområdets sydvästra del, upptogs 21 schakt vid förundersökningen. Schakten upptogs med 4-10 m mellanrum och förtätades där anläggningar framkom. I övergången mellan våtmark och sluttning djupschaktades till ca 1,5 m djup i 2 schakt. Inom ytan framkom ett 25-tal anläggningsliknande lämningar varav 15 undersöktes (se fig. 33 och bilaga 1). De flesta låg uppe på den lilla platån men några framkom även i övergången mot våtmarken. Sammantaget var anläggningarna relativt homogena i utseende och fyllning och tolkningar kunde göras även för de som inte undersöktes närmare. Endast ett fåtal var av förhistorisk 43 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum för datering med resultatet 320 - 470 e kr (cal 2 sigma; 83,3 % säkerhet). Likheten med A103 gör att man kan förmoda att även denna härd är samtida. De framkomna anläggningarnas vetenskapliga potential bedömdes inte så hög att några fortsatta åtgärder ansågs nödvändiga inom denna yta. Yta 1 omfattades alltså inte av den särskilda arkeologiska undersökningen. Område K - yta 2 Fig. 35. Den östra delen av hagmarken K:5 vid förundersökningen i april 2010. Foto: K Alexandersson, KLM. Denna yta omfattar utlöparen mot NV och här upptogs fyra långschakt. Här framkom inga anläggningar eller fynd. Yta 2 omfattades inte av den särskilda arkeologiska undersökningen. Område K - yta 3 Denna yta omfattar ett mindre skogsparti, delvis blockrik, syd om sportstugan och grusvägen. Här upptogs 7 schakt men inga anläggningar eller fynd framkom och ytan omfattades alltså inte av den särskilda arkeologiska undersökningen. Område K - yta 4 Fig. 36. Schaktning vid förundersökningen inom hagmarken K:5. Foto: V Palm, KLM. karaktär. 7 anläggningar utgjordes av grunda gropliknande anläggningar med flammig fyllning, ofta med inslag av kol. Dessa liknade anläggningar framkomna i åkerytan i område F och tolkas därför som möjliga kolnings- eller stubbrytningsgropar. Flera låg i sluttningen. Inom ytan fanns även 11 anläggningar som tolkas som käpphål eller stolphål. De var i regel mellan 0,1-0,2 m stora och mycket grunda och låg spridda över ytan utan synbar struktur. Fyllningen i dessa var ofta något kolbemängd, ibland med kol som inte helt genombränts. Möjligen utgör de rester av eldhärdade stolpar och hägnadsspår eller dylikt från historisk tid. Endast två anläggningar tolkades som möjliga förhistoriska anläggningar då de tydligt skilde sig från de övriga. Dessa utgörs av två urlakade härdar, A103 och A105. Kol från A105 skickades för vedart- respektive 14C-analys (se bilaga 3-4). Sammanlagt kunde 7 bitar av tall och 1 bit av gran plockas ut, varav granbiten skickades 44 Utlöparen mot sydöst kallas för yta 4. Här upptogs 5 långschakt men inga anläggningar eller fynd framkom och ytan omfattades inte av den särskilda arkeologiska undersökningen. Område K - yta 5 Här ingår dels hagmarken öst om sportstugan men även en del av ett större skogspari öst om hagen. I skogspartiet upptogs 11 schakt vid förundersökningen, men här framkom inga anläggningar eller fynd och denna del kom därför inte att omfattas av den särskilda arkeologiska undersökningen. I hagmarken framkom däremot en mängd välbevarade lämningar, framför allt från tjärframställning. I denna del upptogs 19 sökschakt samt ett schakt som vidgades till en större sammanhängande yta i sydöst (se fig. 33). Inga anläggningar framkom längst i väst då ytan delvis var störd av diken, brunnar och en infiltrationsanläggning. I schakten som upptogs inom vägområdet framkom relativt få anläggningar, endast tre små gropar, varav en med säkerhet var recent (A42) då fynd av fajans och tegel fanns i Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum dess fyllning. De två övriga (A45 och A43) kan möjligen vara rester av kolningsgropar då de är av samma karaktär som flertalet gropar i område K yta 1 och i område F, dvs. grunda gropar med fyllning innehållande kol och delvis bränd sand. Vid schaktningen syntes också att matjorden bitvis var helt svart och ”fet” av uppblandad kol, särskilt i närområdet kring A1-4 och A5-8. Inom just dessa två ytor fanns också ett flertal lämningar, varav åtminstone ett par härrörde från tjärframställning. Anläggningarna i den sydöstra delen (A1-A4) utgjordes av vad som bedömdes vara en stor tjärtratt (A3), ca 10 m i diameter, samt en närliggande mindre trattformig grop (A2) med ett intakt träkärl i. Dessa provundersöktes men då grundvattennivån var hög vid detta tillfälle kunde de inte grävas i botten och deras uppbyggnad och funktion var svårbedömda. Möjligen utgjorde dessa två ”trattar” två enskilda tjärframställningsanläggningar liknande de som tidigare undersökts i Uppland (se Hennius mfl. 2005). De kunde alltså vara av betydande ålder. Nordväst om tjärtrattarna framkom en rund nedgrävning med en träkonstruktion i (A1). Denna togs endast fram i plan. Väst om den stora tjärtratten fanns också en rund helt kolbemängd yta (A4), som endast delundersöktes med jordsond och i en mindre provruta, vilket visade att lagret blev tjockare mot mitten. Någon botten nåddes dock inte. Möjligen kunde detta markera en kolbotten eller ytterligare en tjärtratt. Här fanns även ett slaggliknande material av ihopsintrad kol och sand i ansamlingar, dels i matjorden men även i en grund grop eller svacka (A48). Även nordöst om A2-3 fanns detta material, tillsammans med upp till 2 m stora kockor av kompakt kol, tjära och organiskt material varav bark, halm och ljung syntes ingå. Dessa kockor utgjorde rester av täckmaterial till tjärframställningsanläggningarna. Med detta aktivitetsområde som referens kunde man sluta sig till att den ovan mark synliga anläggningen A5, längre mot nordväst, i själva verket också utgjorde en tjärframställningsanläggning. Denna hade vid utredningen 10 år tidigare registrerats som en kolmila. Denna karterades men undersöktes inte närmare vid förundersökningen, eftersom Fig. 37. Översikt av aktivitetsområdet A1-A4 efter avbaning vid förundersökningen. I förgrunden syns sot- och kollagret A4 och i bakgrunden A3. Foto: V Palm, KLM. Fig. 38. Översikt av A1-A3 efter framrensning vid förundersökningen i april 2010. Foto: V Palm, KLM. den bedömdes vara så pass välbevarad att den istället borde ingå i en kommande slutundersökning. I anslutning till denna upptogs dock sökschakt, vari ytterligare 2 gropar med träskoning framkom (A7-8), samt en stor kolbemängd yta (A44). En grop hade också fyllning av kol och tjärklumpar från A5. Sammantaget fanns det alltså många likheter mellan dessa två aktivitetsområden (anläggningarna beskrivs närmare nedan), men det var oklart vad groparna med rektangulära träskoningar hade för funktion. Potentialen bedömdes dock, som tidigare nämnts, vara hög inför en särskild arkeologisk undersökning och indikationer fanns för bra dateringsresultat genom t.ex. dendrokronologisk datering av trämaterial från de olika lämningarna. En diskussion kring lämningarnas potential och eventuella fortsatta insatser 45 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig: 39. Nicholas Nilsson har påbörjat undersökningen av A1. Foto: V Palm, KLM. fördes med Länsstyrelsen redan i fält för att minimera ingreppen i förundersökningsskedet. Länsstyrelsen beslutade också att lämningarna skulle omfattas av särskild arkeologisk undersökning. Aktivitetsområdet A1-A4 Inom detta aktivitetsområde var matjorden extremt sot- och kolblandad. Flera anläggningar framkom inom ytan; 2 gropar med timmerskoning (A1 och A4), en tjärdal (A2-A3) och ett flertal små gropar (bl.a. A48) eller stenlyft vari sot och kol ansamlats. Alla anläggningar var anlagda i plan mark. A1 – Grop med timmerskoning Vid förundersökningen framkom en tydlig nedgrävning direkt under matjorden ca 2 respektive 5 m från tjärtrattarna A2 och A3. Gropen syntes vid framrensning först som en ca 3,5 m stor, närmast rund, nedgrävning med flammig 46 fyllning av kol- och sotbemängd sand. Efter hand som framrensningen fortskred framträdde en mer kvadratisk form och ganska snart syntes också att gropen var skodd med timmer. Själva gropen mätte då 3 x 3 m med ett inre mått om ca 2 x 2 m innanför timmerväggarna. Fyllningen hade avsatts i olika lager med ömsom mycket sotig och kolblandad sand och ömsom renare ljusbrun sand och en skarp stickig doft steg upp från anläggningen. Någon decimeter ned i fyllningen i gropens mitt framkom ett flertal kalkstensflisor med oklar funktion. Att gropen hörde samman med tjärframställningsprocessen var tydligt, framför allt på grund av doften, men frågan var om den utgjorde en egen variant av tjärframställningsanläggning eller en anläggning för vidarebearbetning av färdig tjära, till exempel beckkokning. Anläggningen dokumenterades i plan och täcktes med fiberduk innan schaktet återfylldes. Vid den särskilda arkeologiska undersökningen Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 40. Kalkstenarna i den övre delen av A1 efter framrensning, sett från Ö. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 41. Översikt av A1 innan tömningen påbörjats. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 42. Översikt från N efter att gropen A1 tömts. Foto: V Palm, KLM. 47 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum framtogs anläggningen igen och utgrävningen av hela gropen påbörjades för hand, eftersom dess konstruktion och funktion var oklar. Det stod snart klart att kalkstenarna i gropen mitt endast utgjorde en del av en sekundär igenfyllning och då provstick med jordsond visade att gropen hade ett betydande djup fortsatte tömningen med maskinsstöd. Anläggningen bestod i sin helhet av en rektangulär grop, 3 x 3 m stor och 2,45 m djup, något avsmalnande mot botten. Gropens sidor hade klätts med grovt planbilade timmerstockar sammanfogade med en enkel knuttimringsteknik med enkelhak utan knutskallar. Endast 2,5 skift fanns bevarade varav det översta var i mycket dåligt skick. Gropens botten samt mellanrummet mellan timringens utsida och nedgrävningen hade tätats med ett tjockt lager lera. I fyllningens bottenskikt samt i springorna mellan timren fanns avsatta sega klumpar och lager av tjära. Mellan tjärskikten fanns också ett par lager med tallbarr och kottar. Träskoningen var helt impregnerad av tjära. Analyser: Fig. 43-44. Detalj av timringen i A1. Foto: V Palm, KLM. 48 Vid förundersökningen togs provbitar från en av de övre timmerstockarna, vilka sedan sändes till vedart- och 14C-analys (se bilaga 3-4). Resultaten visade att man använt talltimmer i konstruktionen. Ett försök till datering gjordes med resultatet 1480-1660 e Kr (kalibrerat med 2 sigma och 95,4 % säkerhet). Till detta måste dock läggas att talltimret har en hög egenålder. Följaktligen visade resultatet att gropen anlagts inom ett stort tidsspann från sen medeltid – till historisk tid, vilket i sig inte var förvånande. Förhoppningen fanns att konstruktionen skulle medge att dendrokronologisk datering kunde göras i slutundersökningsskedet, vilket då skulle kunna snäva in dateringsresultatet betydligt. Analysresultaten kompletterades senare också med sågade prover från två olika stockar i timmerkonstruktionen (se bilaga 5). Dessa visade sig ha en egenålder av 135 respektive 151 år och de fälldes under vinterhalvåret 1708. Båda stockarna kommer också från samma växtplats. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum A2 och A3 – Tjärdal och uppsamlingsgrop Vid förundersökningen delundersöktes dessa två anläggningar. A3 utgjordes efter schaktning och framrensning av en 9 x 10,5 m stor något oval mörkfägning, med homogen fyllning av sotig och kolbemängd sandjord av samma karaktär som den ovanliggande åkerjorden. Anläggningen omgärdades av 12 stycken mindre stolphålsliknande mörkfärgningar med samma fyllning. Utseendet påminde om en kolbotten från en resmila, med avtryck från tillhörande timmerstöttor. Detta kunde också förklara mängden kol och sot i matjorden. Vid framrensningen påträffades ytligt i fyllningen ett kritpipsskaft, några skärvor fajans och rödgods samt ett silvermynt från Oskar I regeringstid, präglat 1848. Myntet indikerade att anläggningen fyllts igen och att marken uppodlats under 1800-talets mitt eller senare del. För att klargöra om det rörde sig om en kolbotten eller ej provgrävdes ¼ av anläggningen med maskinstöd. Den sotiga fyllningen visade sig mycket riktigt utgöras av åkerjord ned till ca 1 m djup mitt i anläggningen. Fyllningen blev sedan varvig innan ett tjockt stenhårt tjärlager tog vid (se ritning bilaga 1b). Lagret var ca 0,1 m tjockt i trattens övre del men blev kraftigare ned mot mitten där det var upp till 0,4 m tjockt. Tolkningen reviderades således när det stod klart att det rörde sig om en tjärframställningsanläggning i form av en stor ”tjärtratt”. Mot nordöst syntes en utlöpare av sot och kol i en nästan 4 m lång och 3 m bred remsa. Vid fortsatt grävning framträdde ytterligare en trattformig grop, A2. Anläggningarna låg knappt en meter från varandra men de syntes ändå som två enskilda anläggningar, bortsett från det övre fyllnadslagret som band samman den övre delen av A2 och A3. Gropen A2 tolkades därför som ytterligare en tjärtratt, dock betydligt mindre och möjligen äldre (med referens till tidigare undersökta tjärtrattar i Uppland). Som nämnts kunde anläggningarna inte grävas till botten på grund av inströmmande grundvatten, vilket naturligtvis försvårade tolkningen. Anläggningarna dokumenterades i plan och i de profiler som upptagits vid provgrävningen och de täcktes med fiberduk innan schaktet la- Fig. 45. Urtömning av ¼ av A3 vid förundersökningen. Foto: K Alexandersson, KLM. Fig. 46. Veronica Palm resar fram det lerlager som tätat tjärtratten A3:s nedgrävning. Foto: K Alexandersson, KLM. Fig. 47. Mynt från år 1848 från den övre fyllningen i A3. Foto: V Palm, KLM. 49 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 48. Översikt av A3 från SV. I bakgrund syns A2 och A1. Foto: V Palm, KLM. Fig. 49. A2 sedd från SV. Längre bak syns A1. Foto: V Palm, KLM. des igen. Vid den senare slutundersökningen kom hela området att öppnas på nytt och anläggningarna totalundersöktes kontextuellt. Den stora anläggningen A3 utgjordes i plan i sin helhet av en 9 x 10,5 m stor oval mörkfägning, som egentligen var resultatet av en sekundär igenfyllning av anläggningen i samband med att området tagits i bruk som åker. Den en gång öppna tjärdalen hade då fyllts igen, först med lite kol och rivningsmaterial som sedan länge legat på tjärdalens kant, och sedan med matjord uppblandad med kolstybb efterhand som man utvidgat åkerlappen åt detta håll. Tjärdalens trattformiga grop hade, efter att tjärveden staplats, varje gång den användes också täckts med kolstybb, torv och annat täckmaterial, på samma sätt som en kolmila. Denna hög stöttades sedan av timmerstolpar 50 som efterlämnat små grunda stolphål runt tjärdalens tratt, varav 12 stycken fortfarande syntes (se ovan fig. 37). Täckmaterialet återanvändes säkerligen genom hela tjärdalens användningstid men hade efterhand också spridits ut i närområdet. Själva tratten eller dalen hade anlagts genom att en ca 9 m i diameter stor och 1,65 m djup grop grävts i undergrunden av finsand och siltig lera. Gropen hade sedan klätts med ett decimetertjockt lerlager som tätning mot undergrunden. Varefter tjärdalen användes avsattes ett tjockt tjärlager längs gropens kanter. Att tjärdalen använts flitigt visar tjärlagrets tjocklek. I botten av tratten fanns rester av vad som tolkades som vedrester från den sista bränningen. Dalen rensades annars ur varje gång den använts och det kol som återstod som restprodukt togs till vara. Endast kolstybben sparades vid sidan av tjärdalen till nästa bränning. När vedresterna i dalens botten avlägsnats framkom det hål varifrån tjäran tappats. Denna del kallas vanligen för sko och kan vara anlagd på olika sätt. I denna tjärdal hade skon konstruerats med hjälp av stenar och lera, med vitmossa som tätning, som lagts så att en rektangulär grop bildats under trattens hål. I gropens nordöstra del anslöt ett avtappningsrör i form av en urholkad och avbarkad timmerstock, vars ena långsida sågats av. Stocken var följaktligen anlagd i ett grävt schakt som låg något lägre än själva tjärdalens tratt och som sluttade svagt mot nordost. Nedgrävningens fyllning bestod av ren återdumpad sand och syntes därför mycket svagt, och först efter att ytan mellan de två anläggningarna A2 och A3 schaktats ned ytterligare en bit var fyllningen något uppblandad med lera. Timmerstocken var ca 5 m lång och hade en diameter på 0,25 m. Den avsågade långsidan låg vänd nedåt på en lika lång och bred planka. Plankan hade tydliga märken i form av regelbundna hack efter att ha tillverkats med såg. Längs varje långsida fanns en urfräst ränna vari rörstockens kanter passade. Ifästningen hade tätats med vitmossa. Avtappningsröret lutade mycket svagt mot det som egentligen var en uppsamlingsgrop och inte en egen tjärtratt, Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 50. Detalj av A2 och det träkärl som syntes sticka upp i gropens nedre del. Foto: V Palm, KLM. A2. Den svaga lutningen, nästan med bakfall, gjorde naturligtvis att röret lätt täppts till och en propp av tjära och sediment satt också fast i röret. I änden vid uppsamlingsgropen A2 hade stocken fasats av med hjälp av yxa för att passa en ifästning i den trätunna som fanns i gropens botten. Uppsamlingsgropen (A2) syntes som nämnts i plan som en närmast rund mörkfärgning ca 2,0 m i diameter stor, med en övre fyllning av samma slag som tratten, dvs. kolblandad matjord. När denna fyllning avlägsnats framträdde en ca 1,8 m i diameter stor trattformad grop, också den klädd med lera. På ca 1,3 m djup blev den sekundära fyllningen mer varvig och innehöll tjärkockor och större kolbitar. Ytterligare 0,2 m ned bestod fyllningen av smetig tjärblandad sand och en karakteristisk skarp tjärdoft spred sig. Här var gropen skodd med 0,2 m stora runda stenar. Gropen smalnade nu av till ca 0,7 m bredd ned till dess botten ca 2,2 meter under markytan. Under stenarna hade överkanten av ett träkärl observerats redan vid förundersökningen. Detta kunde nu tas fram i sin helhet. Kärlet utgjordes av en laggad rak tunna, något oval till formen med en diameter mellan 0,55-0,62 m och ett djup av 0,55 m. Tunnan var helt öppen upptill och sammansatt av 0,15 cm breda laggstavar. I den nedre delen av en laggstav mot sydväst fanns ett hål vari det ovan beskrivna avtappningsröret var infäst och intryckt ca 0,05 cm genom tunnväggen. Kärlet lutade något mot nordost, liksom även gropen, och längs gropens vägg fanns här en kompakt tjärkocka. Detta indikerar att man hinkat upp tjära åt detta håll. 51 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 51. Översikt från SV av A3 med pinnar från första fasen av igenfyllningen. Under dessa syns ett kompakt kollager, troligen från sista bränningen. Foto: N Nilsson; KLM. 52 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Analyser: Fig. 52. När tratten helt rensats ur framträdde den s.k. skon. Foto: V Palm, KLM. Vid förundersökningen och den efterföljande slutundersökningen insamlades ett antal prover, vilka sändes till vedart- och 14C-analys (se bilaga 3-4). Från A3 insamlades vid förundersökningen kol från de olika lagren i botten av tratten. Eftersom vattentillströmningen då gjorde tolkningen av lagren något osäker valdes endast ett prov ut för analys, ett kolprov från vad som tolkades som ved från sista bränningen. Resultaten visade att provet bestod av 25 bitar från tall. Ett försök till datering gjordes med dateringsresultatet 1490-1670 e Kr (kalibrerat med 2 sigma och 92,7 % säkerhet). Här måste man också ha i beräkningen att kol från tall kan ha en hög egenålder. Resultatet gav alltså ett stort tidsspann från sen medeltid till historisk tid. Vid slutundersökningen togs nya och större prover omfattande flera liter fragment och hela vedbitar från det lager som bedömdes kunna vara en rest från sista bränningen. Dessa skickades sedan för dendrokronologisk analys (se bilaga 5). I materialet identifierades både tall och gran. I en kolbit från tall fanns 36 årsringar bevarade, men någon absolut säker datering kunde inte göras. Den bästa respektive den näst bästa korsdateringen gav dock yttersta årsring 1848 respektive 1807. Analys av tjärrännan visade att man återigen använt en tallstock med en egenålder av 122 år även den fälld år 1708. Denna kommer från samma växtplats som träden som använts till förvaringskaret A1. Från uppsamlingsgropen A2 insamlades vid förundersökningen kol från fyllningen i tunnan samt del av en laggstav från själva tunnan. Till tunnan hade man valt att använda gran som material. Vedartsanalysen visade att kolet från tunnans fyllning utgjordes av 6 bitar tall och 14C-analysen gav åldersintervallet 16401960 (kalibrerat med 2 sigma och 95,4 % säkerhet) alternativt 1720-1820 (kalibrerat med 2 sigma och 53,3 % säkerhet). Fig. 53. Detalj av skon i A3. Foto: V Palm, KLM. 53 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig 54. Översikt från SV av den tömda tjärdalen A3. Foto: N Nilsson, KLM. 54 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 55. Profilkanten i genomskärningen av A3 rensas upp av Nicholas Nilsson. Foto från N av V Palm, KLM. Fig. 56. Tjärdalen A3 i genomskärning från S. Foto: V Palm, KLM. 55 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 57. Översikt från NÖ av A2 och A3. Foto: V Palm, KLM. Fig. 58. Gropen A2 när de sekundära fyllnadslagren borttagits. Foto från SÖ av V Palm, KLM. 56 Fig. 59. Träkärlet i A2 börjar framträda. Foto: V Palm, KLM. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 60. Här syns nedgrävningen till avtappningsröret mellan A2 och A3 som en ljusbeige lerfyllning vid fotostickan. Foto från NV av N Nilsson, KLM. Fig. 62. Infästningen av avtappningsröret i tunnan. Foto: V Palm, KLM. Fig. 61. Avtappningsröret är framgrävt. Bilden är tagen från Ö. Foto: V Palm, KLM. Fig. 63. Veronica Palm gräver bort nedrasat material i trätunnan A2. Foto: N Nilsson, KLM. 57 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 64. Plankan under avtappningsröret. Foto: V Palm, KLM. Fig. 65. Skon i profil sedd från SSÖ. Foto: V Palm, KLM. Fig. 67. Avtappningsröret i genomskärning med den propp av tjära och sediment som satt igen röret. Foto: V Palm, KLM. Fig. 66. Detalj av rörets tillyxade ände som passats in i tunnan. Foto: V Palm, KLM. 58 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 68. Uppsamlingsgropen A2 sedd från SSÖ. Här syns att tunnan lutar bakåt och att en kocka av tjära bildats vid upphinkningen av tjära från tunnan. Foto: V Palm, KLM. Fig. 69. Uppsamlingstunnan och dess urtag för röret. Foto: V Palm, KLM. Fig. 70. Tunnan sedd från SSV. Foto: V Palm, KLM. 59 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum A4 – grop med timmerskoning Fig. 71. Översikt av A4 från S. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 72. Framrensing av A4. Foto från NV av V Palm, KLM. Fig. 73. Nicholas Nilsson rensar profilkanten vid A4. Foto från V av V Palm, KLM. Vid förundersökningen framkom ytterligare en 0,5 x 0,6 m stor oval mörkfägning (A4), ca 10 m väst om A3 (se ovan fig. 36). Denna tolkades som en möjlig kolbotten. I matjorden över och intill anläggningen fanns rikligt med stora kolstycken och hopsintrad slaggliknande kol och sand som visade att stark värme alstrats vid förbränning. En mindre provgrop i dess västra del liksom provstick med jordsond indikerade ett djup om ca 0,1-0,3 m i dess utkant. På anläggningens östra sida fanns fyra grunda stolphål. Även A4 ingick i slutundersökningen och efter hand som framrensningen fortskred och den sotiga och kolbemängda fyllningen borttogs framträdde även här konturerna av en grop ca 3,0 m i diameter. Det var alltså ingen kolbotten. Anläggningen var konstruerad på samma sätt som A1, dvs. en grop hade grävts ned till ca 1,7 m djup (matjorden inräknad) och sedan hade dess sidor fått en timmerklädnad. Gropens botten och dess sidor hade liksom i A1 tätats med lera. I gropen hade efter dess brukningstid en sekundär fyllning avsatts i olika lager med ömsom mycket sotig och kolblandad sand och ömsom renare ljusbrun sand. Gropens ena sida schaktades fram och timmerväggen borttogs. På så sätt kunde dess fyllning dokumenteras i profil innan slutlig tömning. Timmerkaret var ca 1,9 x 2,2 m stort och var bevarat i 3 skift, varav det övre var i mycket dåligt skick. Till skillnad från A1 hade man till denna konstruktion använt kluvet rundtimmer där den plana sidan (kärnsidan) vänts inåt. Även sammanfogningen skilde sig. Man hade inte använt sig av rännknutar i A4 utan istället valt att hugga en kil i änden på alla stockar i den norra respektive södra sidan av karet. Stockarnas kilformade ändar hade sedan passats in i huggna urtag i stockarna på den östra respektive västra sidan. Träskoningen var helt impregnerad av tjära och i gropens bottenskikt samt i springorna mellan timren fanns avsatta sega klumpar och lager av tjära. Analyser: Inga analyser genomfördes vid förundersökningen. Senare kunde däremot provskivor sågas 60 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 76. Detalj av timmer i A4. Foto: V Palm, KLM. Fig. 74. Planfoto av A4 efter urtömning och med V sidan borttagen. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 75. Översikt från SV. Foto: V Palm, KLM. Fig. 77. Detalj av timmer i A4. Foto: V Palm, KLM. 61 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum från två stockar och den dendrokronologiska dateringen visade att man även här använt tall som byggnadsmaterial. Trots stockarnas dåliga skick kunde 53 respektive 101 årsringar räknas på de olika stockarna. Fällningsåret beräknades till vinterhalvåret 1724/25. Växtplatsen verkar dock inte ha varit densamma (se bilaga 5). Tolkning av den sydöstra aktivitetsytan inom område K:5 Den timmerklädda gropen A1 låg endast 3 m från uppsamlingsgropen A2. Eftersom man i uppsamlingsgropen använt sig av en fast monterad tunna, där avtappningsröret från tjärdalen gått in genom ett hål i tunnans nedre del, har man varit tvungen att ösa tjära från uppsamlingsgropen till ett nytt kärl, exempelvis en tunna eller ett förvaringskar. Detta verkar vara en något omständlig metod och oftast brukar tjärdalar vara konstruerade så att avtappningen sker direkt från tjärrännan i tomma tunnor, men så har man alltså inte gjort på denna plats. Fig. 79. Plan över anläggningar inom aktivitetsområdet i sydöst. 62 Fig. 78. Detalj av den timrade väggen i A4. Foto: V Palm, KLM. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 80. Översikt från över ytan när schaktningen påbörjades i september 2010. Foto: V Palm, KLM. Av någon anledning har man inte heller öst över direkt i tunnor utan använt sig av gropar med timmerskoning som fungerat som tillfällig förvaringsplats. Dessa träkar har sannolikt varit uppbyggda en bit ovan mark i ursprungligt skick, för att man skulle få plats med så mycket tjära som möjligt. En bränning i en tjärdal av aktuell storlek gav nämligen flera kubikmeter färdig tjära. Sett ur detta perspektiv får man en logisk aktivitetssekvens där tratten utgör processens första punkt och förvaringsgropen med sitt träkar utgör näst sista punkt före upptappning och transport. Möjligen användes karen också för att låta tjäran ”klarna”, dvs. vatten och föroreningar skiktades från den färdiga tjäran för att sedan tas bort, något som annars också kunde göras direkt i tunnorna. Den timmerklädda gropen A4 har även den använts till förvaring av tjära, men den ligger på fel sida om tjärdalen A3 och alldeles för långt från uppsamlingsgropen A2 för att det skall vara praktiskt. Den är också uppbyggd med timmer som fällts ett antal år senare än timret i A1 och har dessutom en annorlunda konstruktion. Hypotesen är snarare att detta förvaringskar har tillhört ytterligare en tjärdal, anlagd utanför den aktuella vägens exploateringsområde och därmed utanför undersökningsområdet åt sydväst. Den undersökta tjärdalen (A2-A3) visar klart att den anlagts omkring åren 1708/9. Den har sedan brukats under ett antal år, kanske upp till 100 år, vilket den kvarlämnade förkolnade veden i trattens botten skulle kunna indikera. Det är inte ovanligt att denna typ av anläggning använts under mycket lång tid. Det krävdes en investering i tid och resurser att anlägga en tjärdal av denna storlek och ett antal bränningar innan tratten impregnerats med tjära så att ett tätskikt bildats. Först då gav den full avkastning vid varje bränning. Barren och kottarna som låg inbäddade mellan lager av stelnad tjära i förvaringsgropen A1 indikerar att den kan ha stått öppen mellan brukningsperioderna. Någon gång under 1800-talets första hälft har anläggningarna sedan fyllts igen vid åkerbruket. 63 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 81. Matjorden är borttagen och A5-A9 framrensade. Foto från SV av N Nilsson, KLM. Fig. 82. Översikt från ÖSÖ av A5 och dess vallar. Foto: V Palm, KLM. 64 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 83. Översikt från ovan (fr S) av tjärdalen och kolstybbsvallen. T v i bild syns gropen A6 och det dike som går från denna mot N. Foto: N Nilsson, KLM. Aktivitetsområdet A5-A8 Inom detta aktivitetsområde var matjorden relativt sot- och kolblandad om än inte lika mycket som i aktivitetsområdet i sydöst. Flera anläggningar framkom inom ytan; 2 gropar med timmerskoning (A7 och A8), en tjärdal (A5-6) och en mindre grop (A9) samt ett stort kollager (A44). A5 och A6 – Tjärdal och uppsamlingsgrop Vid förundersökningen karterades anläggningen A5-6 men ingen undersökning gjordes vid detta tillfälle. Hela ytan var övertorvad och i anläggningens nordöstra kant stod en stor björk. Anläggningen syntes dock till vissa delar ovan mark och kunde beskrivas som en ca 9,0 m i diameter stor och ca 1,3 m djup grop med branta sidor. Gropen var anlagd i plan mark och vid detta tillfälle var dess botten vattenfylld. Provstick med jordsond visade att Fig. 84. Gropen A6 och diket från S. Foto: N Nilsson, KLM. 65 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 85. Cecilia Ring mäter in uppsamlingsgropen A6. Här syns även nedgrävningen till avtappningsröret som går från tratten A5. Foto från NV av V Palm, KLM. Fig 86. Veronica Palm och Cecilia Ring har börjat tömma gropen A6. Foto: N Nilsson, KLM. 66 anläggningens kanter bestod av ett svart lager som var tunnare i gropens övre del. Antydan till låga vallar syntes längs gropens västra och östra kanter, medan det i norr fanns en kraftigare vall, ca 4,0 x 10,0 m stor och upp till 1,0 m hög, bestående av sotig sand och kolstybb. Ca 1,0 m nordväst om den stora gropen fanns en mindre grop, ca 2,5 m i diameter och 0,4 m djup. Från denna gick en 0,5-1,0 m bred ränna, med en svagt böjd form som kunde följas i 13 m längd mot vattendraget i norr. Vid slutundersökningen undersöktes hela ytan kontextuellt. Hela anläggningen, och en ca 8-13 m bred yta utanför denna, torvades av och matjorden borttogs där sådan fanns. A5 utgjordes efter schaktning och framrensning av en 9,0 m stor trattformig grop, liknande A3 i sydöst, men med den stora skillnaden att denna inte hade någon omfattande sekundär igenfyllnad. Man hade dock använt gropen som skräpgrop vid något tillfälle och diverse skräp och föremål från tidigt 1900-tal fanns i dess botten. Anläggningen förväntades före avtorvning vara bättre bevarad än A5, men visade sig vara i betydligt sämre skick. Tidens tand, trädrötter och växtligheten hade sprängt sönder det tjärlager som fanns längs gropens sidor så att det var totalt krackelerat. Under tjärlagret syntes att även denna grop tätats med ett lerlager före användning. Tjärlagret var ca 0,1 m tjockt i trattens övre del och blev något kraftigare ned mot mitten, där det var upp till 0,2 m tjockt. Efter upprensning av trattens botten framträdde avtappningshålet, som här var 0,25 x 0,3 m stort och 0,34 m djupt. Själva skon hade i denna tjärdal konstruerats med hjälp av små träplankor, stenar och lera, med vitmossa som extra tätning mot avtappningsröret. Här fanns tydliga tecken på att man vid åtminstone ett tillfälle hade reparerat tratten. Ovanpå skon av trä och sten hade ett 0,08 m tjockt tjärlager avsatts. Ovanpå detta fanns en 1 m bred reparation där man först strött ut ett tunt lager sand följt av ett lager näver med ett 0,04 cm tjockt lager av lera ovanpå. I leran hade små stenar tryckts ned. Den fortsatta användningen hade Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum sedan avsatt ett nytt decimetertjockt tjärlager ovanpå reparationen. I skons nordvästra del anslöt ett avtappningsrör eller tjärränna i form av en urholkad timmerstock. Denna hade med hjälp av yxa bilats platt på två sidor och sågats av på ena långsidan och därefter urholkats. Stocken var anlagd på samma sätt som i A3, dvs. nedlagd i ett grävt schakt med svag lutning och något lägre liggande än själva tjärdalens tratt. Timmerstocken var ca 4,2 m lång och hade en diameter på ca 0,25 m. Den avsågade långsidan var vänd nedåt och låg på en lika lång och bred planka. Skarven mellan plankan och rörstocken hade tätats med vitmossa. Även i denna hade den svaga lutningen medfört att röret täppts till och det var helt fyllt med sediment och tjära. Mitt inne i röret hittades också en annan orsak till igensättningen, nämligen en liten miniatyrspade F9 (se omslagsbild) som troligen använts för att rensa skon med, men som tappats ned och förts med in i röret. Spaden är i skrivandet stund inlämnad för konservering hos Kalmar läns museums konservatorsateljé. Ena änden av stocken var fastmonterad i en uppsamlingsgrop (A6). Denna skilde sig konstruktionsmässigt från tjärdalen i sydöst och var anlagd på så vis att en ca 2,5 m i diameter stor grop grävts, vari en 1,5 x 1,5 m stor och 1,7 m djup kvadratisk träkista byggts av träplankor i enkel knuttimringsteknik. I botten av uppsamlingskärlet fanns tallbar, kottar och kvistar som avsatts innan den fyllts igen mer permanent och sedan vuxit över. I den nedersta plankan i uppsamlingsbrunnens östra del fanns ett ovalt urtag vari avtappningsstocken passats in. Fig. 87. Gropen A6 är urtömd. Foto: NV Palm, KLM. Fig. 88. Urtaget i uppsamlingsgropens vägg för infästning av avtappningsröret. Foto: V Palm, KLM. Analyser: Vid slutundersökningen sågades prover från tjärrännan A5 och från uppsamlingsgropen A6 för vedarts- och dendrokronologisk analys (se bilaga 5). Tyvärr lyckades man inte åldersbestämda tjärrännan, men även denna gång hade tall använts som material. Även provet från uppsamlingsgropen A6 visar att denna var konstruerad av tallvirke. Fig 89. Uppsamlingsgrop A6 och tjärdalen A5 från NV. Foto: V Palm, KLM. 67 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig 90. Avtappningsröret är framgrävt. Foto: V Palm, KLM. Fig. 91. Avtappningsrörets montering (fr SÖ) i uppsamlingsgropen A6. Foto: V Palm, KLM. 68 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum A7 – Grop med timmerskoning Vid förundersökningen framkom ena halvan av A7 vid sökschaktningen. Anläggningen låg direkt under matjorden ca 1,8 m sydväst om tjärtratten A5/A6 och syntes som en 1,2 m bred nedgrävning fylld med kolblandad sandjord. Vid sondning syntes fyllningen ner till minst 0,4 m djup. En del av anläggningen valdes då att provgrävas och på ca 0,8 m djup (åkerjorden inräknad) framkom toppen av en träskoning med kletig, svart kolblandad fyllning innanför. Träramen fortsatte in i schaktkanten. Anläggningen lades därför över med fiberduk och schaktet lades igen. Vid slutundersökningen framtogs och undersöktes hela anläggningen. Anläggningen var konstruerad på samma sätt som A1 och A4, dvs. en grop hade grävts och sedan hade dess sidor fått en timmerklädnad. Gropen var rektangulär, ca 1,8 x 2,9 m stor och 1,7 m djup. Gropens botten och dess sidor hade tätats med lera. I gropen hade efter dess brukningstid en sekundär fyllning avsatts i olika lager med ömsom mycket sotig och kolblandad sandjord. Timmerkaret var ca 1,2 x 2,3 m stort och bevarat i 3 skift, varav det övre var mycket dåligt. Liksom i A4 hade man använt klovor av rundtimmer med den plana sidan (kärnsidan) vänd inåt. Även sammanfogningen liknade annars A4 och alla stockar i karets kortsidor hade kilformade ändar som sedan passats in i huggna urtag i långsidornas stockar. Träskoningen var helt impregnerad av tjära och i gropens bottenskikt samt i springorna mellan timren fanns avsatta sega klumpar och lager av tjära. En del tjära hade även läckt ut mellan timrens springor. I tjärklumparna fanns en del tallbarr och små kvistar vilket antyder att gropen periodvis stått öppen mellan användningsperioderna. Analyser: Vid förundersökningen togs prover för vedartsbestämning, vilket visade att man använt tall som byggnadsmaterial (se bilaga 3). Någon daterande analys gjordes ej i detta skede. Fig. 92. Skon och avtappningsröret. Här syns även lagningen av näver. Foto: V Palm, KLM. Fig. 93. Skon och de olika lagren i profil från SV. Foto: V Palm, KLM. Vid slutundersökningen sågades prover från två olika stockar i timmerkonstruktionen (se bilaga 5). I dessa kunde 103 respektive 109 årsringar räknas och de fälldes under vinterhalvåret 1724/25 alt. under året 1726/27. 69 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 94. Översikt från SSÖ. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 95. I röret fanns en propp av sediment och tjära samt en miniatyrspade F9! Foto: V Palm, KLM. 70 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 96. Röret och plankan under det sett från SÖ. Foto: V Palm, KLM. Fig. 97 Mossa har tätat mellan rör och planka. Foto: V Palm, KLM. Fig. 98. Nicholas Nilsson och grävmaskinist Per-Arne Nelson tömmer ur den timrade gropen A7. Foto från S av V Palm, KLM. 71 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 99. Översikt från Ö av gropen A7 vid förundersökningen. Foto: U Söderström, KLM. Fig.100. Detalj av träskoningen. Foto: U Söderström, KLM. 72 Fig. 101. Detalj av timringen i A7. Foto: V Palm, KLM. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 102. A7 innan urtömning sedd från SÖ. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 103. Översikt från NV efter urtömning. Foto: N Nilsson, KLM. 73 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 104. Översikt från S av A7 och A8 och dess läge i förhållande till tjärdalens uppsamlingsgrop. Foto: N Nilsson, KLM. A8 – grop med timmerskoning Fig. 105. Översikt från SV av A8 innan urtömning. Foto: N Nilsson, KLM. Fig. 106. A8 från NV efter urtömning. Foto: V Palm, KLM. 74 Anläggningen framkom ca 2 m nordväst om tjärdalen A5/A6. Gropen A8 syntes vid förundersökningen först som en rund anläggning, ca 2 m i diameter. Efter framrensning framträdde en tydlig fyrkantig nedgrävning, ca 1,8 x 1,8 m stor, där kanterna utgjordes av hårt packad rödbrun sand och mitten av brungrå-brunsvart sand. Anläggningen undersöktes inte närmare vid förundersökningen utan antogs vara av samma typ som A7. Vid slutundersökningen undersöktes gropen kontextuellt med maskinstöd, dvs. hela fyllningen av sotig kolblandad matjord tömdes ur. I den lerklädda gropen framträdde en 1,75 x 1,80 m stor träkista byggd på samma sätt som A7, med klovor av rundtimmer med den plana sidan (kärnsidan) vänd inåt. Även sammanfogningen liknade A7. Endast 1,5 skift var bevarade och de övre timren var i det närmaste helt bortruttnade. Gropen var ca 0,5 m djupare än träskoningen. Längs kanterna fanns stora kletiga klumpar med tjära och hela timringen var tjärimpregnerad så att det efter urtömning började sippra ut fortfa- Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Område K Aktivitetsområde i nordväst Fig 107. Plan över anläggningar inom aktivitetsområdet i nordväst. rande flytande tjära. I gropens botten fanns lite trä och ris som hamnat i gropen innan den fyllts med matjord. Analyser: Inga prover togs vid förundersökningen. Senare sågades dock två skivor av den bäst bevarade stocken för ett försök att med hjälp av dendrokronologisk analys kunna datera konstruktionen (se bilaga 5). På grund av den dåliga bevarandegraden kunde endast en av skivorna dateras och då troligen till 1726/27. Tolkning av den nordvästra aktivitetsytan inom område K:5 Tjärframställningsanläggningen A5/A6 är konstruktionsmässigt mycket lik tjärdalen i sydöst A2/A3. Eftersom även uppsamlingsgropen A6 utgörs av en fast konstruktion i form av en träklädd grop, där avtappningsröret från tjärdalen gått in genom ett hål i träväggens nedre del, har man även här varit tvungen att ösa tjära från uppsamlingsgropen till ett nytt kärl. Intill uppsamlingsgropen har man anlagt två förvaringskar i form av gropar med timmerskoning som fungerat som tillfällig förvaringsplats. Dessa skiljer sig något åt i form och storlek, och de dendrokronologiska analyserna antyder också att de kan vara anlagda med ett par års mellanrum. Tyvärr kunde inte tjärrännan i själva tjärdalen dateras, men förvaringskaret A7 indikerar att tjärdalen anlagts någon gång under åren 1724-25. Vallen av kolstybb lades upp efter sista användningstillfället men då kolstybb ofta återanvänts för täckning av tjärdalarna skulle ett dateringsprov inte vara tillförlitligt. Det är därför oklart hur länge anläggningen använts. Det lager av tjära som avsatts i tratten visar dock att tjärdalen använts flitigt. Den har någon gång också varit i behov av reparation innan fortsatt användning. Anläggningen är samtida med den timmerskodda gropen A4 i sydöst, vilket visar att man i detta område har haft en mångårig tradition av storskalig tjärbränning. 75 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 108. Tjärning av bottengarn i Böda på Öland år 1954. Foto: KLM arkiv. 76 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Tjärframställning och dess betydelse i Sverige Tjärframställning finns skriftligt belagd i Europa från antikens Grekland, redan på 700-talet f Kr, men några anläggningar från denna tid har ännu inte påträffats. I Sverige har tjärframställningsanläggningar från romersk järnålder påträffats vid arkeologiska undersökningar i Uppland och då inom boplatsmiljöer, bl.a. vid Sommaränge i Viksta socken (Svensson 2004). Liknande gropar har också hittats i Centraleuropa men med något senare dateringar. I Uppland har också en tidigare okänd storskalig tjärproduktion från vikingatid kunnat beläggas (se Hennius 2005). Genom skriftliga källor vet man annars att tjära exporterades från Sverige redan under medeltid. Det äldsta skriftliga omnämnandet för tjärframställning i Norden är norskt och härrör från år 1277. Samma år nämns tjära som åtminstone utskeppningsmässigt sett härrörde från Stockholm. Troligen producerades denna i utskeppningshamnens regionala närområde. Under senare delen av 1300-talet ådrog sig den så kallade Gotlandstjäran stor uppmärksamhet och återfinns bland annat i tullistor från hansestaden Lübeck år 1368 (se bl.a. Hennius 2005:17). Utförseln av tjära från just Gotland blev periodvis mycket betydande och som exempel kan nämnas att det år 1493 fraktades 720 tunnor från Gotland till Lübeck. Rymdmåttet tunna varierar något, men om vi antar att en tunna rymmer 126 liter så rör det sig om 90 720 liter. Belägg finns också att det år 1476 utskeppades tjära från Kalmar. I och med sjöfartens utveckling i Västeuropa på 1500- och 1600-talen blev tjäran tidigt en exportvara av stor ekonomisk betydelse. Tjäran kom främst från skogsregioner som Norrbotten, Västerbotten och Småland och skeppades från bl.a. Gävle, Öregrund, Stockholm, Söderköping, Västervik och Kalmar för export till exempelvis England, Nederländerna och Spanien. På 1600-talet blev tjäran den tredje största exportvaran i Sverige och även under 1700-talet hade Sverige mer eller mindre monopol på den internationella tjärhandeln (Hammarskiöld 1985:105; Villstrand 1996:63). Tjäran var en i det närmaste universell produkt och använts till att impregnera och skydda olika slags träkonstruktioner, likaväl som till hälsokurer och medicin. I sjöfarten var man beroende av tjära både till tågvirke och till fartygens skrov. Man kokade även beck, en tjock trögflytande massa som användes till tätning av båtar och impregnering av lintråd. Även fiskenät, skor och andra läderprodukter skyddades med tjära och som smörjmedel användes det till kärrhjul, kördon och jordbruksredskap. Inom hushållsmedicinen användes tjära i olika produkter och kurer. Vid lungsot drack man tjärvatten och vid bensår blandades råtjära med sprit till kräm. Vid blodbrist kokades tjära och havremjöl som rullades till kulor som sedan åts och tjärpastiller åts vid förkylning. Under 1930-40-talen var lungsot vanligt och ibland kom sjuka till tjärdalen för att andas in ångorna från tjärbränningen för att på så vis lindra sjukdomen. Tjära smordes också på hästarnas hovar så att de bättre skulle stå emot slitage och fukt. Tjära användes också som skydd mot onda makter och som exempel 77 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 109. Tjärdal under konstruktion vid sekelskiftet 1900. Foto: KLM arkiv. ströks ofta tjärkors på ladugårdsdörrar för att skydda djur och förråd. Tjärbrännandet kulminerade under 1850–1870-talen och man började då framställa den industriellt genom ugnskolning i sluten ugn. Idag klassas tjärfabriker som en miljöfarlig industri, med stor risk för miljö och människors hälsa. Det finns alltså olika typer av tjärframställningsanläggningar, allt från enklare gropar till stenskodda stora tjärdalar. En tjärgrop avser en anläggning utan avtappningsränna, där tjäran samlas upp i ett kärl placerat i botten av en täckt trattformig grop. En likartad metod i mindre skala har hittats på boplatser från romersk järnålder i Uppland, men finns inte beskriven i skriftligt källmaterial förrän under 1500-talet och då från svensk-finska inlandet (Hennius 2005:116). Anläggningen var tvungen att rivas för att man skulle få fram uppsamlingskärlet. En tjärränna utgörs av ett grävt dike eller en träränna, oftast i en sluttning. Storleken på rännorna kan variera men de sluttar alltid. Uppsamling av tjäran sker i en grop i slutet av rännan. Om man använt sig av ett dike så kläs det först med naver eller bark. Förbränningen skedde från rännans högsta del och när man tillförde luft brann det neråt i rännan och tjäran rann då ner till uppsamlingskärlet. En tjärdal är oftast placerad i en sluttning, men kan också vara anlagd i plan mark, så som de undersökta tjärdalarna i Målilla. De kan vara nedgrävda eller uppbyggda av timmer eller stenar. I sen tid har man även använt plåt som till hälften grävdes ned i marken. Till själ- 78 va tratten anslöts en avtappningsränna, som antingen var nedgrävd i marken eller uppbyggd av sten och/eller trä, med ett uppsamlingkärl i rännans ände. Genom en avtappningsränna i botten av tratten effektiviserades produktionen, eftersom tjäran kunde tappas kontinuerligt under tiden som bränningen pågick. Anläggningarna kunde då vara mycket stora. Ovan tratten byggdes en tät milkropp upp. För tjärframställning krävs träslag som innehåller tjärämnen och den framställs genom torrdestillation. Tall är den vanligaste råvaran, men även ek, björk och gran har använts. Tjärutvinning från grov björkbark ger exempelvis en lättflytande olja som kallas ryssolja. Tallveden, även kallad töre, är mer rik på hartser, terpentinoljor och fetter än exempelvis granved. Råvaran till tjärframställning bestod ofta av gamla tallstubbar som bröts loss ur marken. Under senare tid använde man sig av stubbrytare, där man med hjälp av ett spel med block och talja lättare kunde bända loss stubbarna. Ibland har man använt så gamla stubbar att den kådfattiga ytveden hunnit ruttna bort (Persson 1994; Villstrand 1996:65). Källor berättar att man sedan under vintern högg sönder stubbarna, eftersom de sprack lättare när träet var fruset. Ett annat sätt att få bra virke till bränningen var att skada träden eller att en remsa långt ned på stammen avbarkades något år innan det fälldes, för att så mycket kåda som möjligt skulle samlas i veden. Trädet försöker då läka sina sår, genom att kåda strömmar till det område som avbarkats. Kännetecknande för en tjärtall full med tyre var att den hade en kort och kraftig stam och knotiga tjocka grenar. På våren klövs veden i mindre stycken och travades för att torka. På för- eller sensommaren när veden var torr, väderutsikterna goda och man hade som minst att göra i jordbruket, brukades tjärdalen. Uppgifterna om hur många träd som åtgick för att framstalla en tunna tjära varierar mellan 36-112 medelstora stammar (Hennius 2005:18). 1 famn ved (en ca 180 cm hög trave) beräknades ge 2 tunnor tjära på ca 126 liter styck. Hade man tillgång till en gammal tjärdal så användes den mer än gärna, Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum eftersom en nyetablerad dal krävde minst ett par tunnor för att bli tät i botten och i tömningskaret. Förlusten brukar anges till 2-3 tunnor och tjäran kommer då först efter cirka 20 timmars bränning. Redan inbrända tjärdalar lämnar ifrån sig tjära tämligen omgående efter tändningen. För en bränning i en tjärdal av aktuell storlek behövdes ca 90 kubikmeter ved. Då fick man 15 tunnor tjära, dvs. nästan 2000 liter. Måttet på en ”normal” tjärdal varierar annars väldigt kraftigt, men 3-4 tunnor fick man ut ur en nyanlagd tjärdal. En viktig biprodukt var också ett alldeles utmärkt smideskol i form av s.k. dalkol. I den förpreparerade och tätade tratten lades först rak ved ut och sedan lager efter lager av törved tills gropen var fylld. På detta lades sedan granris innan övertäckande med skogstorv, jord och kolstybb och högen kunde sedan stöttas med timmer. Det hela liknade egentligen en kolmila. När själva tjärdalen var färdigbyggd antändes dalen antingen i sin övre del eller längs högens kanter, där lättantändligt material i så fall placerats under torven. Man använde ofta en blåsbälg för att tvinga in elden i tallvedslagret. Allt måste dock ske med stor försiktighet och veden fick bara glöda. Om lågor slog upp var det viktigt att snabbt dämpa dem med ny torv eller kolstybb. I ena änden på tjärdalen fanns oftast en slags uppmurad bröstning med tappningsmöjligheter. I de undersökta tjärdalarna i Målilla har man inte haft denna bröstning. Nedanför tapphålet fanns det så kallade karet, där den utvunna tjäran samlades. Efter ett antal timmar började tjäran rinna ut ur veden, genom tjärrännan och ner i uppsamlingskärlet. Många tjärdalar har en regleringsfunktion där man tillfälligt kan stänga av flödet, t.ex. vid tunnbyte, men någon sådan har inte påvisats i Målilla. Kanske behövdes det inte eftersom man ändå måste ösa över tjäran från uppsamlingsgropen till förvaringskar eller tunnor. Beroende på tjärdalens storlek kunde förbränningen pågå i flera dygn. Dalen släcktes sedan genom att den kvävdes med jord och kolstybb. Oavsett hur tjära fram- ställs så innehåller den alltid en viss del vatten som måste frånskiljas. Tjäran fick därför stå och vila, eller klarna, så att vattnet kunde sjunka till botten och avtappas. Detta kunde göras direkt i tunnorna som de transporterades i, eller som i Målilla, i större förvaringskar. I de två undersökta tjärdalarna i Målilla har man använt sig av direkt tjärframställningsmetod genom strikt kontroll av syretillförseln, dvs. värmen till förbränningen alstras direkt från veden varifrån tjäran utvinns. Om för mycket syre tillförs brinner veden upp. Man har främst använt tall som råvara, vilket stärks av vedartsanalyserna. Proverna innehåller främst kol och ved av tall (se bilaga 3). Enhetligheten i materialet kan, enligt Danielsson, tyda på att nästan bara tall har vuxit i närområdet eller på att man satsat på att uppnå en viss kvalité. För framställning av tjära är den hartshållande tallveden vanligast. Det är svårt att avgöra om kol och ved kommer från stubbar, eftersom det är samma ved som i stammen eller grenarna. Enligt Lindersson (se bilaga 5) uppvisar några av de träd, från vilka dendroanalyser gjorts, en kraftig tillväxtminskning eller tillväxtkollaps. En sådan uppträder ofta vid vattenståndsförändringar, till exempel vid dammbyggen, och kan tyda på att de vuxit nära Emån. Troligare är dock att någon form av ”barkrivning” eller annan åverkan på trädet gjorts för att öka tjärhalten på virket. Att det handlar om det senare tyder även dateringarna av tillväxtminskningen på, vilket skedde 2-20 år före avverkningen. Många av de gropar som fi nns runt om i Målillas skogsmark, varav endast ett fåtal har undersökts inom område F hör sannolikt från stubbrytning till kolning och tjärframställning. Stubbarna bör ha varit relativt lätta att bryta loss från den fi na mon, men de rika skogsmarkerna har säkert genererat ett rikt råvarumaterial till kolning och tjärframställning, där även stamved kunnat användas. De undersökta tjärframställningsanläggningarnas storlek visar att en storskalig produktion företagits, förmodligen för avsalu och export. 79 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 110. Tjärdal i Brännhult, Hjorted socken, Västerviks kommun år 1914. Foto: KLM arkiv. 80 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Näringar i jordbrukslandskap och skogsbygd kring Målilla Ryggraden för försörjningen av befolkningen i Målilla socken utgjorde boskapsskötseln. Om detta skrevs på 1700-talet bland annat följande rader: ”…hämtar lantmannen härstädes sin förnämsta fördel utur ladugården” (Dedering 2001:113). Dessa rader gäller även för tidigare perioder. Med hjälp av 1620-talets källmaterial rörande skatter, främst boskapslängderna, kan man t.ex. räkna ut antalet kor, oxar, svin o.s.v. för varje enskild gård. En sammanställning över antalet djur av respektive djurslag i medeltal per beskattad år 1620 i Emåns avrinningsområdes socknar ger vid handen 1 häst, 1 oxe, 2 stutar, 5 kor, 1 kviga, 8 får, 4 getter och 3 grisar på varje gård (Dedering 2001:114). En förklaring till denna satsning på boskapsskötsel återfinns i förutsättningar i landskapet. Vattendragen och då främst Emån svämmade över i princip varje år och detta gav i sin tur upphov till frodigt bete och en myckenhet av foder. Enklast kan det beskrivas med följande ord ”Vad Nilen var för Egyptens åkrar, var Emån för de närliggande ängarna...” (Dedering 2001:147). Åkerbruk i Emådalen av en något mera storslagen karaktär fick däremot vänta till 1800-talets senare del, då järnplogar och sjösänkningsföretag möjliggjorde detta. Det åkerbruk som tidigare bedrivs var tämligen lågproduktivt. I Emådalen tillämpades i regel tresäde. Som exempel kan nämnas att Målilla kyrkby tillämpade tresädesbruk år 1723. Mera utpräglade skogsbygder höll däremot fast vid ensäde långt in på 1800-talet. Det spannmål som odlades mest i hela Aspeland var råg och korn. Vidare höll man vetet för att vara svårodlat och det brukar i trakterna kallas ”ångersäd”. Som komplement till detta åkerbruk kan man också foga det intensiva svedjebruk som bedrevs på gårdarnas utmarker i såväl Målilla som de andra socknarna i Aspelands härad. Hela häradet brukar räknas som en vital del till det så kallade ”Svedjesmåland”. Svedjebruket gav riklig skörd av såväl spannmål, främst svedjeråg, samt svedjerovar. Till detta kom också en ökad tillgång på bra bete. Traditionellt sett brukar man dela in näringarna i huvud- och binäringar. I detta fall utgör åkerbruk och boskapsskötsel huvudnäringen medan allt annat är binäringar. Blickar man ut över landskapet kan man säga att arbete utfört på inägorna är huvudnäringen medan arbete i utmarken är binäringar. Beteckningarna huvud- och binäringar är sedan länge allmänt använda och accepterade, företrädelsevis i ekonomiska diskussioner rörande det preindustriella samhället, men begreppet binäring ger snarare en vision av något som man sköter vid sidan av det egentliga arbetet och som är fristående från detta. Snarare utgör arbetet på utmarken och inkomsterna från detta en integrerad del av bondesamhället, där verksamheten var väl inpassad i årscykeln av olika arbetsmoment. Med största sannolikhet kunde enbart åker och äng inte ge uppehälle åt skogsbygdernas människor, arbetet på utmarken var ett måste om de ville överleva, och detta arbete var en enormt viktig del i en helhet. Att det dessutom var framgångsrikt kan man delvis avläsa i be- 81 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum folkningsutvecklingen. I Målilla socken stiger befolkningen sakta men säkert under perioden 1571 till 1718, från 374 invånare till 641. Ännu snabbare ökning från vi från 1718 till 1780 då befolkningen uppgår till 1143 invånare. Under loppet av 1800-talet ökar befolkningen allt snabbare (Palm Andersson 1998). Trätjära – skogens svarta guld från Målilla kommet I det preindustriella bondesamhället kan man se att utmarken lämnar ett icke oväsentligt bidrag till försörjningen. Bland produkterna återfinns allt från trätjära till pottaska och byggnadstimmer. Tjära var i äldre tider det viktigaste träkonserveringsmedlet, då tak, båtar och redskap behövde en årlig strykning. Vidare användes en mindre del till läkekonst och sårbehandling. En tjärdal kan som nämnts utformas på flera sätt beroende på varierande traditioner, men vissa drag var gemensamma. Det enklaste sättet att beskriva tjärdalen är säga att det var en kolmila i miniatyr. Här packades den kådindränkta och fint uppkyvda tallveden mycket tätt, ofta på ett lager av björknäver. I Målillatrakten benämns tallveden töre, medan man i andra delar av nordöstra Småland, exempelvis Hallingeberg, använder benämningen tyre. Från de undersökta tjärdalarna i Målilla östes tjäran från uppsamlingskaret via förvaringsgropar till tunnor för vidaretransport ut på marknaden. Transporten skedde ofta med släde eller genom klövning. Att få fram tunnor i tillräcklig mängd förefaller åtminstone fram till 1800-talet ha varit en propp i produktionskedjan i Målillatrakten. Problemet löstes, åtminstone temporärt, genom att karen fick fungera som en mellanlagringsstation. I de nordöstra delarna av Småland framställdes tjäran på våren eller försommaren, då arbetet inom jordbruket var mindre intensivt. Det råder dock delade meningar om när själva brännprocessen ska starta, men om man håller sig till den gamla veckoräkningen så ska tjärdalen brännas med start i ”knäppveckan” d.v.s. den 82 25 maj och vara avslutad till ”pessevecka” den 19-25 juli. Tjäran nådde så småningom ut på marknaden och den kom att bli en allt viktigare exportprodukt. Med hjälp av den så kallade lilla tullen, införd 1622, kan vi se att tjära fördes in till Kalmar av såväl bönder som av stadens borgare. De sistnämnda svarar för den största införseln och man får anta att de reste runt och köpte upp tjäran på marknader i de tjärproducerande skogsbygderna. Exempelvis hölls det en marknad i Målilla under oktober månad. Exportsiffror från Kalmar visar exempelvis att det år 1642 utskeppades 8 860 tjärtunnor och år 1675 var siffran 11 323. På 1720-talet låg siffran på ungefär 5 000 tunnor årligen (Larsson 1989:151f; för Kalmars del återfinns materialet i Tull och accis vol 499 på Riksarkivet). Kontrollen av tjäran som produkt var oerhört viktig och då inte minst strategiskt. Ju kraftigare den svenska militärstaten tillväxte under sent 1500-tal och 1600-talet, desto mera kontroll ville kungamakten ha, men det var mycket svårt att få kontroll över själva tillverkningsprocessen då den i huvudsak bedrevs av allmogen. Själva tjärhandeln gick dock att monopolisera. Redan på 1620-talet hade den danska staten försökt lägga under sig gotländsk tjärhandel genom det så kalllade Gullandske Kompani, även om det blev kortlivat. Ett annat kontrollinstrument var den tidigare nämnda lilla tullen som infördes i Sverige. Vid slutet av 1620-talet etablerades det Norrländska tjärhandelskompaniet med säte i Stockholm. Företagets privilegium omfattade all handel med tjära från Norrland och Finland. Framförallt blev tjäran från den östra riksdelen en mycket omfattande produkt och länge den enda varan som gick på export från området. Siffror på uppemot 95 000 tunnor årligen nämns från början av 1700-talet. Den norrländska produktionen var mera blygsam och hamnade vid samma tidpunkt på ungefär 12 000 tunnor. År 1689 utvidgades privilegierna till att också omfatta södra delen av riket. Tyvärr är siffrorna något bristfälliga för sena- Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum re delen av 1600-talet och 1700-talets början. Något översiktligt uppges det vid tidpunkten för privilegievidgningen 1689 att det från Västervik årligen utskeppas minst 10 000 tunnor. Om omgivningens tjärdalar ger i snitt 8 tunnor så skulle det krävas drygt 1 000 tjärdalsbränningar för att täcka upp Västerviks siffra. Sätter man så en prislapp på varje tunna på fem daler silvermynt så blir det 50 000 daler silvermynt. För detta belopp kunde man köpa nära 10 000 tunnor råg, vilket är hisnande mycket i dessa boskapsbygder. Med största sannolikhet medförde denna tjärproduktion en högkonjunktur i regionen kring Västervik. Tyvärr är det i skrivande stund inte möjligt att spåra varifrån tjäran kom, till det krävs mer omfattande studier, men sannolikheten är mycket stor att den är framställd i stadens omland. Lägg därtill att hamnen i Västervik endast var en av närmare tio möjliga utskeppningsplatser från Gamleby i norr till Bergkvara i söder. Som exempel kan nämnas att Döderhultsvik vid sekelskiftet 1700 exporterade 5 000 tjärtunnor årligen. Redan år 1663 nämns att allmogen i riklig mängd transporterade in tjärtunnor till ”Vika” på söndagarna och därför försummade att gå i kyrkan, och lyckades de ändå släpa sig till gudstjänsten så satt de mest och sov. Vidare finns det i ett domstolsprotokoll från år 1660 uppgifter om att köpdrängen Sven Kuus i ”Vika” tagit emot tjära i tunnor från Nils Persson i Skinshult. Detta ger oss också en vink om transportsträckor. Från Skinshult i nordvästra Kristdala socken är det åtminstone 3,5 mil in till Döderhultsvik. Sverige fick alltså redan under 1600-talet närmast en monopolställning vad gäller tjärproduktion och tjärhandel. Stormaktsväldets fall ledde till en minskad andel, men då efterfrågan fortfarande var stark ökade exporten snart igen. Ännu i slutet av 1700-talet framställdes 10 % av Sveriges tjärexport i Småland och för att hänga med i konkurrensen vidareförädlade de småländska producenterna sin tjära till beck och deras marknadsandel låg då på ungefär 20 %. Från och med mitten av 1800-talet sjönk nivån allt eftersom segelfartygen blev utkonkurrerade. En annan bidragande orsak till att tjärexporten gick ner var råvarubrist. Det fanns helt enkelt inget naturligt töre kvar. Detta problem hade man försökt komma till rätta med genom att skada tallens kambium med hjälp av yxan. Skadan skyndade på töreprocessen och ökade kvantiteten. I Småland kallas denna metod för ”tjäruväckeri” och gick till så att man med yxa högg av barken och sårade kambiet på trädets ena sida ca 15-30 cm från roten. När virket efter ett par tre år var kådindränkt kom man åter och högg flisor ur trädet och fortsatte att skada ytterligare ett parti ovan det förra. Man fortsatte i regel upp till brösthöjd. Perfekta lägen för töretallen ansåg man att backslutningar ner mot kärr och myrar var. De dendrokronologiska analyserna från prover från de undersökta anläggningarna antyder också att träden varit utsatta för ”tjäruväckeri” för att öka mängden kåda. Såväl landshövdingar som jägmästare och andra högreståndspersoner såg med oblida ögon på detta ”tjäruväckeri” och försökte från och med mitten på 1700-talet få allmogen att använda stubbar istället. Landshövdingen i Kronobergs län framhöll att så var brukligt i nordöstra Småland sedan länge, och fungerade det med stubbar där så borde det också gå i hans län. Låt oss nu ge oss i kast med att sätta in de tjärdalar som grävts fram i trakten av Målilla kyrkby i detta sammanhang. Genomgången av tillgängligt kartmaterial gav egentligen ingenting. På den äldsta kartan från 1720-talet går man bara igenom kyrkbyns inägor och nämner knappast något om utmarkernas skog. Övriga kartor ger inte heller någon information, förutom att den lägenhet eller backstuga som ligger alldeles i närheten av de nu utgrävda tjärdalarna bär namnet Dalen (se lantmäteriets historiska kartor t.ex. 1723 över Målilla kyrkbys inägor). Enligt SVAR:s Folkräkningar mellan åren 1880-1900 benämns lägenheten Dala. Åren 1880-1900 bor i Dala inhyseshjonet Per Johan Andersson med familj. Periodvis består familjen bara av Per Johan och hans hustru 83 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Maja Stina Nilsdotter, men ibland är någon son och ett antal döttrar och deras barn också angivna (se SVAR Folkräkningarna 1880, 1890 och 1900). Det är väl inte alltför långsökt att tro att dessa platsnamn hör samman med just tjärdalarna. Ett försök att följa lägenheten Dala bakåt i tiden gjordes med hjälp av Person- och Lokalhistoriskt Forskarcentrum i Oskarshamn (PLF), för att om möjligt se vem som bodde där och eventuellt se om de bär någon titel med anknytning till tjärbränning. Tyvärr slutade längderna år 1880 med inhyseshjonet Per Johan Andersson. Om man istället tittar på de nu undersökta tjärframställningsanläggningarna så har analyserna givit oss några dateringar. Den ena aktivitetsytan benämnd A1-A3 fick dateringen 1708/09. Förvaringsgropen A4 hör möjligen till ytterligare en anläggning utanför undersökningsområdet, då A4 så att säga ligger något avigt till för att tillhöra A1-A3. A4 fick dateringen 1724/25 alternativt 1726/27 och gjorda kolprover i tratten A3 pekar i riktning mot att den sista bränningen ägt rum i början av 1800-talet. Att tratten använts i uppemot 100 år eller mer är högst sannolikt med tanke på att en tjärdal så att säga blev bättre eller tätare ju fler gånger den användes. När det gäller det andra tjärframställningsområdet A5-A8 så har detta samma datering som A4 d.v.s. 1724/25 eller 1726/27. Även denna anläggning har använts under ett flertal säsonger. Tidsmässigt ansluter samtliga utgrävda anläggningar till vad man skulle kunna kalla tjärbränningens guldålder i nordöstra Småland, sent 1600-tal till cirka 1800. Ser man till de aktuella tjärdalarna förefaller de konstruktionsmässigt ansluta till vad som var i bruk i dessa trakten vid denna tidpunkt. Tjärdalarna är 9-10 m i diameter och man kan därmed anse dessa vara stora. Som tidigare nämnts användes en konstruktion där man tvingades att ”hinka” upp tjäran från uppsamlingsgropen för att fylla på tunnor. Tjärdalarnas storlek tillsammans med svårigheten att få fram tunnor i tillräcklig 84 mängd, har dock gjort att man också tvingats att timra upp förvaringskar. Genom att göra på detta sätt har man åtminstone delvis kringgått tjärproduktionens propp, nämligen bristen på tunnor. Man kan också tänka sig att uppköparna av tjäran själva hade med sig egna tunnor som fylldes på plats. Målillas läge vid Stockholmsvägen gör det sannolikt att tänka sig att uppköpare kom ändå från Kalmar, men en del handelshus i Kalmar, exempelvis familjen Sahlstens, hade själva medlemmar i trakten som var verksamma som godsarrendatorer och därmed ett försteg vid uppköpande och lagringsmöjligheter. Andra köpmansfamiljer, exempelvis Törngrens och Wijkströms i Döderhultsvik, kom själva från Målillatrakten och hade därigenom ett vittförgrenat kontaktnät som kunde vara nog så konkurrenskraftigt i jakten på den begärliga tjäran. Från Målilla till Döderhultsvik, nuvarande Oskarshamn, var det i början av 1700-talet cirka fem mil usel väg och något annat än klövjning var nog inte att tänka på. Troligtvis tog även Kalmarborgarna ut sin uppköpta tjära med hjälp av klövjning via Döderhultsvik och sedan med fartyg hem till Kalmar. Alternativet var att med hjälp av klövjning frakta tjärtunnor tolv mil landvägen ner till Kalmar längsmed den så kallade Kungsvägen via Högsby och Ålem. Väl framme kunde tjäran dels gå på export, dels användas inom skeppsbyggeri och dylikt. En viss lokal marknad för den producerade tjäran förekom säkerligen, men denna försäljning var nog modest. Om man avslutningsvis tänker sig att den första bränningen år 1708 gav fem tunnor tjära så kunde den säljas i Döderhultsvik för 25 daler silvermynt. Dessa penningar var goda att ha i stormaktstidens Sverige, till skatter och pålagor och inte minst för att hålla svälten från dörren genom att köpa ett par tunnor råg. För talrika bönder i nordöstra Smålands skogssocknar har tjärbränningen varit en väsentlig inkomstkälla under långerliga tider… Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Publika insatser Kolnings- och tjärframställningslämningar utgör rester efter en verksamhet som endast i enstaka fall utövas idag, och i så fall framför allt av entusiaster inom hembygdsföreningsrörelsen. I norra Kalmar län pågår t.ex. Projekt Tjärbränning vid Sörebo Gård i Hultsfreds kommun, vari bl.a. Mörlunda-Tveta hembygdsförening deltar och i Hulthorva i Blackstad socken i Västerviks kommun anordnas årligen en kulturdag då man bland annat reser en kolmila. Intresset för skogsbygdens näringar är ändå stort och de arkeologiska resultaten är viktiga att förmedla även till allmänheten. I samband med den särskilda arkeologiska undersökningen genomfördes därför en visning av de framgrävda lämningarna inom område K. Denna marknadsfördes genom affischering samt annonsering i lokalpressen. Hembygdsföreningarna i Målilla samt Mörlunda-Tveta bjöds in särskilt till denna visning. En lyckad visning hölls för ett 15-tal personer en kväll under fältveckan, vilket också resulterade i en artikel i Vimmerby Tidning/Östran. Även beställaren Trafikverket erbjöds visning vid ett särskilt tillfälle, vilket också genomfördes. Målilla hembygdsförening erbjöds samarbete med förhoppningen att komplettera med information och bilder från arkiv eller lokalhistorisk forskning. Tyvärr resulterade detta inte i något vidare samarbete inför rapportframställningen och därför anlitades istället länsmuseets historiker Peter Danielsson för en mindre arkivstudie. Rapporten kommer dock att översändas till hembygdsföreningen för förvaring i deras arkiv. En mindre skärmutställning planerades också i undersökningsplanen, vilken skulle framställas i anslutning till rapporteringens slutskede. Denna kan med fördel placeras i Målilla hembygdsförenings lokal eller på annan lämplig plats i samhället. Kontakt angående detta kommer att tas under våren 2011 och genomförs om intresse finns. Hembygdsföreningen kommer i så fall att erbjudas att behålla utställningen. Kalmar läns museums pedagogiska enhet ATH har under ledning av Peter Danielsson genomfört ett flertal historiska upplevelsedagar för skolbarn i Hultsfreds kommun, då man bl.a. provat att bränna tjära. Resultaten från denna undersökning kan utgöra ett bra exempel inför liknande aktiviteter i framtiden. 85 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Fig. 110 och 111. Veronica Palm berättar om tjärdalarna i Målilla i september 2010. Foto: N Nilsson, KLM. Utöver detta har resultaten förmedlats genom Kalmar läns museums hemsida och blogg (http://arkeologiikalmar.blogspot.com), samt vid föredrag i samband med 2011 års arkeologiseminarium i Blankaholm söder om Väs- 86 tervik. Under året kommer resultaten även att redovisas i artikelform i publikationen Arkeologi längs Ostkusten 3, med planerad utgivning i februari 2012. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Referenser Alexandersson, K. 1994. Väg 138, planerad nysträckning av delen Gårdveda-Virserum, Gårdveda och Virserums sn:ar, Hultsfreds kn, Småland. Rapport 1994:14. Kalmar läns museum. Englund, L.-E. 2002. Blästbruk. Myrjärnshanteringens förändring i ett långtidsperspektiv. Jernkontorets Bergshistoriska skriftserie nr 40. Stockholm. Alexandersson, K. 1999. Tidig järnframställning. Fornlämning 128, Gårdveda socken, Småland. arkeologisk undersökning. Rapport 1999:2. Kalmar läns museum. Engman, F. 1998. Lv 127 Förbi Målilla. Målilla socken, Hultsfreds kommun, Småland. arkeologisk utredning etapp 1. Kalmar läns museums arkeologiska rapporter. Alexanderson, K. 1999. En strandnära aktivitetsyta från stenåldern. Grönkulla, Gårdveda sn, Hultsfreds kommun. Småland. Rapport 1999:3. Kalmar läns museum. Gurstad-Nilsson, H. 1992. Stenålder i Kalmar läns inland. Bebyggelseutveckling och bosättningsmönster i Hultsfreds kommun. C-uppsats, Institutionen för arkeologi. Lund. Andersson Palm, L. 1998, Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 15711997. Hamilton, H. 1990. Skogsgård. Axelsson, R. & Rahmqvist, S. 1999. Det medeltida Sverige. Band 4. Småland: Aspeland, Sevede, Tuna. Stockholm. Berggren, F. 2000. Målilla. Omläggning av Lv 127, Målilla socken, Hultsfreds kommun, Småland. arkeologisk utredning etapp 2. Rapport 2000:3, Kalmar läns museum. Berggren, F & Hennius, F. 2004. Sommäränge – hus, odling och tjärframställning. Undersökningar För E4, Raä 179, Viksta sn, Uppland. Rapport 2004:02. Upplandsmuseet. Dedering, C. 2001. Kulturhistoria ur dimma Emåns avrinningsområde. Kalmar. Hammarskiöld, B-M. 1985. Ett läns utveckling. Kulturminnesvårdprogram för Kalmar län. Etapp 1. Länsstyrelsen i Kalmar län. Hennius, Svensson, Ölund & Göthberg. 2005. Kol och tjära – arkeologi i norra Upplands skogstrakter. Undersökningar För E4. Vendel, Tierp och Tolfta socknar, Uppland. arkeologi E4 Uppland. Rapport 2005:02. Upplandsmuseet. Källström, M. 1994. Väg 138, planerad nysträckning av delen Gårdveda-Virserum, Gårdveda och Virserums sn:ar, Hultsfreds kn, Småland. Rapport 1994:3. Kalmar läns museum. 87 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Larsson, L. J. 1989. Svedjebruk i Värend och Sunnerbo. Skogen och smålänningen -kring skogsmarkens roll i förindustriell tid. Historiska Föreningen i Kronobergs län skriftserie 6. Larsson, L.-O. & Rubensson, L. 2000. Från blästbruk till bruksdöd. Småländsk järnhantering under 1000 år. Jernkontorets Bergshistoriska skriftserie nr. 35. Stockholm. Lundholm, S. 2006. Lerbo, länsväg 138, tre gravar. Raä 7, Målilla sn, Hultsfred, Småland. arkeologisk undersökning 1987. Nationella rapportprojektet 2006. Kalmar läns museum. Nilsson, N. & Andersson, L. 2006. Riksväg 34, Stora Aby-Glahytt. Arkeologisk utredning och särskild undersökning av förmodad boplatslokal samt tre tjärdalar. Mörlunda sn, Hultsfreds kn, Kalmar län. Kalmar Läns Museum, rapport 2006. Nilsson, H. 2009. Hultsfreds slätt. arkeologisk utredning av en del av Hultsfreds slätt Raä 174, Vena socken, Kalmar län, Småland, KNATON rapport. Pajusi, A. 2007. Tebacken. Småland - Kalmar län, Tjärdal, Raä 349:1, Madesjö socken, Nybro kommun. Arkeologisk undersökning 2007. Kalmar läns museum, Petersson, M. 2008. Riksväg 138 mellan Gårdveda och Virserum. Vrånganäs 1:10 mfl. Gårdveda och Virserums socknar, Hulstreds kommun, Småland. Arkeologiska för- och slutundersökningar 1997-98. Kalmar läns museum. Ring, C. 2011. En damm intill Emån. Utredning och Förundersökning 2010. Stensryd 4:7, Mållilla sn, Hultsfreds kn, Småland. Rapport 2011 Kalmar läns museum. Rosberg, F. 1994. Mesolitiska boplatser vid Järnsjön. Fornlämning nr 165, Järeda sn, Småland. 1994:12. Kalmar läns museum. 88 Wennerberg, R. 2005. Röjningsrösen och kolning i Källarp – inför planerad utökad bergtäkt på del Fv Källarp 1:3, Barnarps socken i Jönköpings kommun, Jönköpings län. Jönköpings läns museum Arkeologisk rapport 2005:10. Wennerberg, R. 2008. 1000 år av kolning i Nifsarp. Arkeologisk undersökning av kolningsgropar, liggmila och kolbottnar inför anläggande av ny trafikövningsplats inom fastigheten Nifsarp 1:12. Höreda socken i Eksjö kommun, Jönköpings län. Jönköpings läns museum Arkeologisk rapport 2008:17. Åstrand, J. 2005. Arkeologisk förundersökning av tjärränna, Raä 243. Väg 117 område 2, Åmot 3:3, Markaryds socken, Markaryds kommun, Kronobergs län, Småland. Arkeologisk rapport Smålands Museum. Åstrand, J. 2006. En medeltida skogsgård vid Markaryd. Särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 75, Markaryds socken, Småland. Smålands museum. Rapport 2006:45. Ödman, F. 2001. Vittsjö – en socken i dansk järnbruksbygd. Norra Skånes medeltid:2. University of Lund, Institute of Archaeology, Report Series No 76. Lund. Övriga källor: www.varmlandsmuseum.se www.raa.se Riksantikvarieämbetet Fornsök Lantmäteriet Historiska kartor över Målilla kyrkbys inägor SVAR Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr: 431-10173-09 Kalmar läns museums dnr: 33-677-09 Projektnummer KLM: F2010003 och F2010040 Uppdragsgivare: Trafikverket Landskap: Småland Kommun: Hultsfred Socken: Målilla Fastighet: Stensryd 4:7, Målilla 3:24, Målilla 1:38 mfl. Fornlämningsnr: Ekonomisk karta: 6F2j X koordinat: 6362495 Y koordinat: 1498800 M ö h: 95-125 Fältarbetstid: 20100419-23 och 20100913-17 Antal arbetsdagar: 35 Maskintid: 160 h Personal: Johan Åstrand,Veronica Palm, Kenneth Alexandersson, Ulrika Söderström, Nicholas Nilsson, Cecilia Ring. Foto, Du nr: Du 166 Fynd nr: KLM 44611 Fynd: Fynden förvaras, i väntan på fyndfördelning, i Kalmar läns museums magasin under sitt KLM-nummer. Fynden finns registrerade i en för ändamålet upprättad Microsoft access® databas. Analyser: Vedlab, Ångströmslaboratoriet, Dendrolabbet i Lund Dokumentation: All dokumentation förvaras på KLM. Inmätning: Swereff 99 16 30 och RH70. 89 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 90 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Bilagor Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3. Bilaga 4. Bilaga 5. Anläggningslista och ritningar Fyndlista Vedartsanalyser 14 C-datering Dendrokronogisk analys 91 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 92 40 Anl. Nr (C:) 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 Nedgrävning? Nedgrävning Nedgrävning Stolphål? Nedgrävning? Nedgrävning? Stolphål Nedgrävning? Grop Kokgrop Utgår A11 Typ Nytt anl. nr A1 A2 A3 A4 A5 A6 A7 A8 A9 A10 Arkeologisk förundersökning april 2010 Förbifart Målilla, område C Förbifart Målilla Hultsfreds kn, SM Anläggningslista och ritningar Storlek (m) 0,2 x 0,26 0,26 0,22 0,24 0,1 x 0,2 0,24 0,15 0,3 0,65 0,65 0,1 0,1 0,1 0,4 0,34 Djup (m) 0,1 0,12 0,14 0,12 Grå finsand. Stenlyft? Grå finsand. Grå finsand Grå finsand Oval (NV-SÖ) nedgrävning? Grå finsand Grå finsand Stenlyft? Grå finsand Grå finsand, något sotig. Framkom vid rutgrävning. I plan endast synlig som en fläck med ljus sand och enstaka kolfragment samt en skärvsten. Några centimeter ned i fyllningen framkom en tät packning av skärvsten, delvis kantställd vid anläggningens sidor. Fyllningen var här mörkare av humös sand med inslag av kol. I botten fanns en större sten, ca 0,4 m l och 0,12 m tj lagd med plansidan upp. Beskrivning Flintspån F1 Fynd 1 Ua-40431: 250-420 e Kr (cal 2 sigma; 95,4 % säkerhet) Vedlab rapport 1030 Prov 4: 000,3 g 18 bitar tall. Analys Bilaga 1. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 93 94 2 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Nedgrävning Ev, kolningsgrop Nedgrävning Nedgrävning Nedgrävning? Nedgrävning Lager? 2 3 4 5 6 7 Typ Anl. Nr (F:) 1 3 x 0,351,5 0,45 x 0,3 0,25 0,3 0,15 1,7 Storlek (m) 0,3 - 0,15 0,20 - - 0,25 Djup (m) 0,10 Skålformad i profil. Fyllning av humös, ljusbrun sand med kol i botten av nedgrävningen. Flammig fyllning, osäker kontur. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Grop med rundade sidor och närmast plan botten. Skiktad fyllning av ljusbrun till sotigt, svart sand. En 3 cm tjock kollins i botten av anläggningen samt inslag av kol i anl. mittdel. I N delen även en mörk lins vid anl. halva djup med mindre inslag av kol. Ev. botten av en kolningsgrop. I åkermark vid schaktgrävning. Grävd med korsprofil 50%. I ytan synlig som brun, humös sand. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd I ytan synlig som brun, humös sand. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd I profil ojämnt spetsig form. Fyllning flammig, gul till mörk humös sand. Mörk humös fyllning i botten. Rotfärgning?. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Skålformad nedgrävning. Fyllning av mörkbrun humös sand med kollins längs botten och sidor. Ger inte intryck av att vara primärt eldad. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Avlång, halvcirkelformad mörkfärgning, bredast vi schaktkant i N avsmalnande mot S. Fyllning av sotig till brun humös sand. Omger ett parti med ljusare, opåverkad sand i Ö. Troligen spår av en rotvälta där kol- och marklager dragits ned. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Beskrivning Arkeologisk förundersökning och särskild arkeologisk undersökning april respektive september 2010 Förbifart Målilla, område F Anläggningsnr 1-61 från FU. Anläggningsnr 101-127 från SU. Fynd Vedlab rapport1030: prov 3. Kolprov 3,3 g, 30 bitar varav samtliga tall. Analys 95 3 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Nedgrävning? Nedgrävning Ev. kolningsgrop Nedgrävning Nedgrävning Nedgrävning? Nedgrävning? Nedgrävning? Nedgrävning? 8 9 96 10 11 12 13 14 15 16 0,3 0,8 x 0,3 0,45 x 0,2 1,05 x 0,35-0,6 0,4 x 0,25 1,1 x 0,65 1,1 x 0,95 0,3 1,3 x 0,5 - - - - - - 0,20 0,15 0,25 I plan avlång mörkfärgning med ojämn form. I profil skålformad. Fyllning av brun, humös sand. Utgör troligen del av en rotvälta tillsammans med F7 och mellanliggande ljusare parti. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. I profil ojämnt skålformad nedgrävning. Fyllning ljusbrun, svagt humös sand. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Nedgrävning med flack form i profil. Fyllning av växlande ljusbrun, brun, sotig humös sand med en 0,02 m tjock kollins längs botten och sidor. Kan vara botten av en kolningsgrop. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Syntes i ytan som oval mörkfärgning. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Syntes i ytan som oval mörkfärgning. Grävd men ej dokumenterad. I åkermark vid schaktgrävning. Syntes i ytan som en ojämnt oval mörkfärgning. Fyllning av mörkbrun humös sand med inslag av kol. Möjligen kan anl. tillsammans med den halvcirkelformade F18 vara delar av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Syntes i ytan som en oval mörkfärgning. Fyllning av mörkbrun humös sand med inslag av kol. Möjligen kan anl. tillsammans med den halvcirkelformade F18 vara delar av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Syntes i ytan som en oval mörkfärgning. Fyllning av mörkbrun humös sand med inslag av kol. Möjligen kan anl. tillsammans med den halvcirkelformade F18 vara delar av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Syntes i ytan som en rund mörkfärgning. Fyllning av mörkbrun humös sand med inslag av kol. Möjligen kan anl. tillsammans med den halvcirkelformade F18 vara delar av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Fnr 5 slagg Vedlab 1030: prov 1. 2,0 g, 14 bitar varav 11 tall, 2 al, 1 bark/näver. Ua-40429, 1690-1920 (2 sigma) 4 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Nedgrävning? Lager? Lager? Ränna? Nedgrävning Nedgrävning Nedgrävning Härd Nedgrävning Mörkfärgning 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 2,2 x 0,7 1,5 x 0,9 1,4 x 0,45 0,4 0,25 0,35 1,2 x 0,3 1,6 x 1,0 4,1 x 0,351,1 1,4 x 0,4 0,4 - 0,10 0,15 0,15 0,25 - - - Syntes i ytan som en oval mörkfärgning. Fyllning av mörkbrun humös sand med inslag av kol. Möjligen kan anl. tillsammans med den halvcirkelformade F18 vara delar av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Avlång halvcirkelformad nedgrävning med mörbrun humös sand och kol i ytan. Möjligen kan anl. tillsammans med intilliggande vara del av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Mörkfärgning som ansluter till SÖ delen av F18. Möjligen kan anl. tillsammans med intilliggande vara del av rotvälta med från markytan neddraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. I profil lutande ojämns form. Fyllning ljus till mörkbrun humös sand med kol och sot. Osäker, del av rotvälta? I åkermark vid schaktgrävning. 10% grävd. Rundad, flack form i profil. Fyllning brungrå humös sand. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Rundad form i profil. Fyllning ljusbrun, svagt humös sand. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. Flackt rundad form i profil. Fyllning av mörkbrun, humös sand med kollager i botten. Omgivande mark ej eldpåverkad och därför oklart om det varit en eldad anläggning. I åkermark vid schaktgrävning. 50% grävd. I ytan avlång ojämn mörkfärgning med kol och sot. I S delen koncentration av kol samt rödbrun, eldpåverkad sand (0,45 m diam). Denna del kan vara primärt eldad medan resten kan vara utdraget material. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. Ojämnt oval form i ytan. I åkermark vid schaktgrävning. Ej grävd. I ytan med ojämn form och otydlig avgränsning. Otydlig kontur i profil. Flammig fyllning med inslag av kol och sot. Rotfärgningar? I åkermark vid schaktgrävning. 20% grävd. Fnr 2 slagg 97 5 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 98 Mörkfärgning Utgår ur nummerserien Kolningsgrop? Nedgrävning? Grop Nedgrävning Ev. kolningsgrop Ev. kolningsgrop 28 29-55 57 58 59 60 (SU119) 61 (SU121) 56 Mörkfärgning 27 2,0 x 1,5 1,5 0,2 >1,2 x 0,75 0,4 x 0,3 2,0 2,7 x 1,5 2,3 x 1,7 0,74 1,08 0,15 0,1 0,15 0,6 0,4 0,4 Tydlig grop med en antydan till vall i Ö samt V. Gropen var övermossad och dess botten fylld med humös sand innehållande något sot och kolstänk i botten. Snittad med grävmaskin 50%. Belägen i skogsmark, Ö delen av område F. Eventuell nedgrävning med fyllning av brungrå humös sand och större kolbitar. Otydlig begänsning i profil. Vid schaktgrävning i skogsmark, grävd 50%. V delen område F. I nuv. skogsmark, framkom vid schaktning under ett äldre, 0,1 m tj odlingslager. Fortsatte ut i schaktkanten. Syntes som en grund och flack yta med sotig sand och stora kolbitar, de flesta genombrunna. Grävd 50%I V delen av område F. I nuv. skogsmark, framkom vid schaktning under ett äldre, 0,1 m tj odlingslager. Fyllning av svartbrun humös sand och rikligt med sot och kol. Grävd 50%I V delen av område F. Skogsmark. Tydlig grop med en 0,1 m h och 1,0 m br vall i S och Ö. Gropen var övermossad och dess botten fylld med humös sand på ett kraftigt lager, upp till 0,2 m tj, med halvförbränt trä och kol. Handgrävd 50%. V delen av område F Skogsmark. Tydlig grop med en 0,1 m h och 1,0 m br vall i S, Ö och V. Gropen var övermossad och dess botten fylld med humös sand ovanpå ett sotblandat sandlager innehållande enstaka kol och halvförbränt trä, dock ej lika kraftigt som i F60. handgrävd 50%. V delen av område F I ytan med ojämn form och otydlig avgränsning. Otydlig kontur i profil. Flammig ljusbrun, svagt humös fyllning. Rotfärgningar? I åkermark vid schaktgrävning. 20% grävd. I ytan med ojämn form och otydlig avgränsning. Otydlig kontur i profil. Flammig fyllning med inslag av kol och sot. Rotfärgningar? I åkermark vid schaktgrävning. 20% grävd. Vedlab 1030: prov 3. 3,2g 30 bitar samtliga tall. 14C Ua40430, 1660-1960 (2 sigma). 6 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Grop Grop Grop Grop Grop Grop 102 103 104 105 106 107 100 101 Utgår ur nummerserien Grop Grop 62-99 2,0 x 1,5 1,7 x 1,0 1,5 x 1,5 2,0 x 1,5 1,5 x 1,0 2,0 x 1,5 1,5 x 1,0 1,5 x 1,5 0,7 0,4 0,3 0,4 0,3 0,45 Ej undersökt. Se nedan F101. I profil hade gropen en jämnt rundad form. Någon koncentration av kol var inte synlig i gropen. Markkol i form av förkolnade rötter fanns i omgivningen. Den var delvis påverkad av markberedning. Eftersom det fanns flera närbelägna gropar som bildade en halvcirkel fanns en misstanke om att gropen skulle kunna höra till en kolbotten. Ett schakt togs därför fem meter in i den yta som fanns innanför groparnas omkrets och detta bands samman med en sektion genom grop B. Något kol fanns inte i schaktet och man kan därför utesluta att det skulle kunna ha varit en kolbotten. I profil var nedgrävningen jämnt skålformad. Området var påverkat av markberedning och intill gropen fanns en rotvälta. Gropen snittades med maskin men rensades inte. Gropen var skadad av markberedning och därför svårbedömd. Ej undersökt I profil hade nedgrävningen en ojämn form och gropen är förmodligen resultatet av stubbrytning. Den var skadad av markberedning. Gropen var förhållandevis otydlig. Den låg på gränsen mot en tallplantering men marken hade inte varit markberedd. I profil hade nedgrävningen en ojämn form och gropen är troligen resultat av stubbrytning. Gropen omgavs av en låg vall. Gropen maskingrävdes och sektionen togs upp på längden genom anläggningen. I profil hade gropen en ganska flack form. Någon tydlig ansamling av kol fanns inte. I schaktets nordöstra del fanns kraftiga förkolnade rötter på ett djup av 0,1 meter. Denna grop var liten men djup. I profil hade gropen skarpa kanter och en närmast spetsig botten. I botten av gropen fanns en viss koncentration av kol. Gropens skarpa sidor gör att den inte kan ha varit lämpad för kolning. 99 7 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Grop Grop Grop Grop Grop Grop Grop Grop 108 109 110 111 100 112 113 114 115 2,5 x 1,5 2,5 x 1,5 1,2 x 1,2 2,0 x 1,7 2,0 x 1,8 1,5 x 1,5 1,8 x 1,5 2,5 x 2,0 0,3 0,45 0,4 0,4 0,4 0,4 0,3 0,45 Gropen undersöktes inte. Gropen undersöktes genom plangrävning för hand. Gropens sidor var jämnt rundade och botten var flack och formmässigt skulle den kunna vara en kolningsgrop. Under förnan påträffades glest spridda kolfragment. Dessa föreföll inte utgöra några koncentrationer utan motsvarades av ungefär samma förekomst av markkol utanför gropen. Något som talat för att gropen inte kan tolkas som en kolningsgrop. Prov togs ändå av kol från botten av nedgrävningen. Fyra meter nordöst om gropen togs ett kolprov från markkol som eventuellt referensprov. Kolet såg utifrån sin spridning ut att vara från förkolnade trädrötter. Gropen undersöktes inte. I profil hade gropen flackt sluttande sidor med en fördjupning i mitten. Formen antyder att gropen kan vara efter stubbrytning. Gropen var förhållandevis liten men tydlig. Gropen hade ett djupare parti i mitten. Runt gropen fanns en låg vall. Gropen maskingrävdes och snittet togs upp på längden. I profil hade gropen en jämn och ganska flack form. Någon tydlig ansamling av kol gick inte att urskilja i profilen. I profil hade gropen en flackt ojämn form. I gropens norra del, utanför sektionen, fanns en förhållandevis kraftig förkolnad rot på ett djup av 0,5 meter. Gropen omgavs av en låg vall. Den hade blivit överkörd av skogsmaskiner men var förhållandevis oskadad. Den snittades med grävmaskin och sektionen lades på längden genom gropen. I profil var gropen jämnt skålformad och skulle formmässigt kunna vara en kolningsgrop. Något tydligt kollager syntes dock inte i profilen. Ett kolprov togs i botten av nedgrävningen men det är osäkert vad kolet egentligen representerar. Gropen dokumenterades med profilritning En stor tall hade vuxit i mitten av denna grop och dess ursprungliga form var därför svår att avgöra. Gropen undersöktes inte. Vedart Linderson(prov H1) tall stamved, yngre än 100 år. Inslag av kompressionsved, trädet kan vara från våtmark eller ha vuxit i kraftig sluttning. 14 C Ua-40888. 1440-1640 (2 sigma) 8 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Grop Grop Grop 117 118 119 120 121 Grop 116 2,0 x 1,5 2,5 x 2,0 1,5 x 1,0 2,5 x 2,0 0,4 0,45 0,3 0,55 Gropen sidor hade en jämnt rundad form och en flack botten. Marken omkring gropen banades av med maskin medan själva gropen handgrävdes i plan. Under vegetationstäcke och förna i gropen fanns fläckvis ett inslag av kol mot den underliggande sanden. Kolet var samlat i några partier men var kraftigt fragmenterat. Det kan eventuellt vara spår efter kolning även om mängden kol inte var särskilt stor. Man kan inte heller utesluta att det skulle kunna röra sig om kol efter rötter. Strax nordost om gropen fanns en bränd yta med träkol som såg ut att kunna vara del av en rotbrand. Kolprov togs från gropens östra sida där inslaget av rötter var som minst. Kolet kom från vad som föreföll vara två fragmenterade trästycken. Gropen undersöktes inte. Utseende och format antyder att den har uppkommit vid stubbrytning. Denna grop låg inom den mittersta schaktade ytan och hade en storlek av meter och ett djup av 0,45 meter. Nedgrävningen hade en jämn form. Gropen undersöktes inte. Se F60 från FU Gropen hade blivit överkörd med skogsmaskin vid avverkningen. Den maskingrävdes och sektionen togs upp på tvären genom gropen. I profil hade nedgrävningen en något ojämn form med ett djupare parti i den östra delen. I botten av nedgrävningen fanns en mörk horisont (äldre förna) som i sin tur var övertäckt med sand som i sin tur överlagrades av ytterligare en mörk horisont. Överst fanns lös sand som påförts vid avverkningen. Lagerbilden tyder på att nedgrävningen varit öppen vid två olika tillfällen. I bottenskiktet fanns en viss koncentration av kol men oklart om detta var rotkol eller inte. Tolkningen av gropen är osäker men den skulle kunna vara en kolningsgrop. Kolprov togs från den understa mörka horisonten i profilen. Det är dock osäkert vad kolet representerar. Det fanns rikligt med rötter i gropen och en hel del kol fanns runt dessa. Dokumenterades med profilritning. Se F61 från FU. Vedart Linderson (prov T1), tall, stam, yngre än 100 år. Vedart Linderson (prov R1), tall, stam, yngre än 100 år. Vedart även på referensprov (REF1) taget intill anläggningen, tall, rot, yngre än 20 år. 101 9 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Grop Grop Grop Grop Grop Grop 122 123 102 124 125 126 127 1x1 2,0 x 1,5 2,5 x 2,0 2,5 x 1,5 2,5 x 1,5 3x2 0,2 0,25 0,45 0,4 0,3 0,4 Gropen hade delvis blivit överkörd av skogsmaskiner men var förhållandevis välbevarad eftersom den varit fylld med ris. Gropen saknade synlig vall. Den snittades i längdriktningen. I profilen kunde man se att gropen hade jämnt rundade sidor och en flack botten. Ett kolprov togs i det tunna skiktet mellan sanden och förnan där. Det fanns inte något sammanhängande lager av träkol men det fanns ändå en måttlig förekomst. Det är dock osäker vad det provtagna kolet representerar. Gropens dokumenterades genom en profilteckning Längs den södra sidan syntes en låg vall. Marken bestod av sand men det fanns även flera stenblock intill gropen. I profil hade gropen en flackt rundad form. något kollager var inte urskiljbart i profilen. En tydlig vall syntes längs den södra och sydvästra sidan av gropen. Marken bestod av sand men det fanns även flera stenblock intill gropen. En stubbe stod intill gropens norra sida. I profil hade gropen rundade sidor och en flack botten. Här syntes även att den uppkastade vallen längs den södra sidan bestod av sand som täckte en äldre markyta. Formmässigt skulle gropen kunna vara en kolningsgrop. Det fanns även ganska gott om kol i bottenskiktet men inte i form av ett sammanhängande lager. Gropen dokumenterades på en profilritning. Gropen hade jämnt rundade sidor och en flack botten. Den tömdes för hand och gropens bottenskikt handgrävdes med skärslev. Det fanns mycket rötter längs den norra och östra sidan som fortsatte centralt ned i gropen. Längs anläggningens sidor fanns spridda kolfragment men mest i anslutning till rötterna. Inget träkol gav därför intryck av att vara från eventuell kolning. Gropen kan därför inte tolkas som en kolningsgrop även den formmässigt skulle vara en sådan. Gropen låg vid kanten av den östra schaktade ytan. Den hade en storlek av 2,0 x 1,5 meter och ett djup av 0,25 meter. Gropen var grund och ojämn och bör inte vara någon kolningsgrop. Troligen från stubbrytning. Gropen var liten och förhållandevis otydlig. Troligen från stubbrytning. Vedart Linderson (prov U1), salix, ettårig gren samt gran, ettårig gren. 14 C Ua-40889, 1640-1960 (2 sigma) Vedart Linderson (prov W1) tall, gren, yngre än 50 år. 10 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 103 12 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 104 13 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 105 14 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 106 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 107 108 16 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 109 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 110 Utgår Grop Kolningsgrop? Härdbotten Käpphål Härdbotten Käpphål Utgår Stolphål Anläggning Kolgropsbotten? 103 104 105 106 107-109 110 111 Grop Kolningsgrop? Typ 101 102 Anl. nr (K:) 100 Område K – yta 1 1,0 x 1,55 0,2 0,15 0,55 0,1 0,6 1,2 x 2,9 Storlek (m) 1,0 x 1,3 - 0,1 0,1 0,3 0,1 0,1 0,2 Djup (m) Rund. Fyllning av gråbrun sand. Kol i ytan. Ej av förhistorisk karaktär. Möjligen stolphål efter äldre gärdsgård. Ej undersökt. I sluttning mot våtmark. I plan synlig som en till formen oregelbunden mörkfärgning med inslag av kol. Liknar anl. i område F. Möjligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop. Stolphål. Svart, sotig fyllning ner till ca 0,1 m. Rikligt med kol. Ej av förhistorisk karaktär. Möjligen stolphål efter äldre gärdsgård. Oval grop med flammiga kanter i plan. I profil skålformad. Fyllning av gråbrun sand, mot botten grov sand med inslag av kol. Liknar anl. i område F. Troligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop. Rund. Fyllning av delvis skärvig sten, 0,05-0,1 m st samt brungrå sand. Flack botten. Inget kol. Stolphål. Svart, sotig fyllning ner till ca 0,1 m. Rikligt med kol. Ej av förhistorisk karaktär. Möjligen stolphål efter äldre gärdsgård. Rund. Fyllning av mörk sand och delvis skärvig sten i kanterna. Inget kol. Kantklädd med större stenar, mellan 0,05-0,15 m st. Även i botten fanns skörbränd sten. Oval. Anläggningen grävdes till 25 %. Fyllning av brungrå sand med inslag av kol. Större koncentrationer av kol i gropens mitt och ut mot kanterna. Liknar anl. i område F. Troligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop Beskrivning Arkeologisk förundersökning och särskild arkeologisk undersökning april respektive september 2010 Förbifart Målilla, område K Fynd Vedlab rapport 1030 Prov 5: 1,6 g7 bitar av tall och 1 bit av gran Ua-40432: 320 - 470 e kr cal 2 sigma; 83,3 % säkerhet Analys 111 19 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 112 Utgår Anläggning Kolgropsbotten? Käpphål Käpphål Anläggning Stolphålsbotten? Grop Kolgropsbotten? 113 114 115 116 117 Stolphål? Stolphål? Utgår Mörkfärgning Stolphål Stolphål Grop? Kolgropsbotten? Käpphål Anläggning? Käpphål Anläggning? Anläggning? 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 118 Anläggning Kolgropsbotten? 112 0,1 0,3 0,1 0,35 0,6 x 1,0 1,0 x 1,3 0,2 0,1 0,75 x 1,05 0,2 0,4 0,7 x 2,0 0,2 0,15 0,15 1,1 x 1,4 0,8 x 1,1 0,1 0,1 0,2 0,1 0,1 - - - 0,1 0,05 - - 0,05 - Diffus mörkfägning. Grävdes ej. Rund. Grå sand och kol. Lik andra i området. Rund. Grå sand och kol. Lik andra i området. Oval. I plan synlig fyllning av brungrå sand med inslag av större kolbitar. Liknar anl. i området samt i område F. Möjligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop Rund. Grå sand och kol. Lik andra i området. Ej undersökt. Svag mörkfärgning i ytan. Rund. Grå sand och kol. Lik andra i området. Ej undersökt. Mörkfärgning med kol i ytan. Oval. Mörkfärgning med fyllning av kol i ytan och mörkgrå sand. Liknar flera i området, bl.a. A110. Möjligen rest av äldre gärdesgård. I sluttning mot våtmark. Anläggningen grävdes till 25 %. Oval. Fyllning av brungrå sand med inslag av större kolbitar. Liknar anl. i området t.ex. A100 samt i område F. Troligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop Ej undersökt. Rund. Grå sand och kol. Lik andra i området. Ej undersökt. Rund. Grå sand och kol. Lik andra i området. I sluttning mot våtmark. I plan synlig som en oval mörkfärgning med inslag av kol. Liknar flera i området. Möjligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop. I sluttning mot våtmark. Mycket likt andra stolphål/käpphål i området. Se t ex A104. Möjligen rest av äldre gärdesgård. I sluttning mot våtmark. Mycket likt andra stolphål/käpphål i området. Se t ex A104. Möjligen rest av äldre gärdesgård. Ej undersökt. I sluttning mot våtmark. I plan synlig som en rund mörkfärgning med inslag av kol. Liknar flera i området. Möjligen botten av kolningsgrop eller stubbrytningsgrop. 20 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Nytt anl. nr 1 2 Anl. nr (K:) 41/61-63 41/66 Område K – yta 5 Grop med tunna; Uppsamlingsgrop Grop med timmerskoning; förvaringskar Typ 2,0 Storlek (m) 3x3 2,2 Djup (m) 2,45 I ytan synlig som en rund 3,5 m st nedgrävning direkt under matjorden med mindre kolfylld jord i ytan än intilliggande A2. Efter hand framträdde en mer kvadratisk form, 3 x 3 m med ett inre mått om ca 2 x 2 m innanför timmerväggarna. I karet fyllning av sotoch kolblandad sandjord och ljusare sandlinser. Mitt i den övre gropen är en samling av 0,2-0,4 m st kalkstenar; sekundär fyllning. Gropen hade något avsmalnande botten. Gropens sidor klädda med grovt planbilade timmerstockar sammanfogade med en enkel knuttimringsteknik med enkelhak utan knutskallar. Endast 2,5 skift bevarade. Gropens botten samt mellanrummet mellan timringens utsida och nedgrävningen hade tätats med ett tjockt lager lera. Träskoningen var helt impregnerad av tjära. På sidan om gropen är två ”kakor” av ihopklumpad sand, torv och tjära. Den NÖ 0,7 x 2,5 x 0,15 m st. Den SÖ något mindre. Uppsamlingsgrop till tjärframställningsanläggningen A3. Synlig som en mörkfärgning strax NÖ om A3. I plan som en närmast rund 1,8 m st nedgrävning. I fyllningen ett kritpipsskaft. I profil syntes en övre fyllning av samma typ av kol- och sotig matjord som A3. På ca 1,3 m djup blev den sekundära fyllningen mer varvig och innehöll tjärkockor och större kolbitar. Ytterligare 0,2 m ned bestod fyllningen av smetig tjärblandad sand. Doftade starkt av tjära. Här var gropen skodd med 0,2 m stora runda stenar. Gropen smalnade nu av till ca 0,7 m bredd ned till dess botten ca 2,2 m u my. Under stenarna var en laggad rak tunna, något oval till formen med en diameter mellan 0,550,62 m och ett djup av 0,55 m. Tunnan var helt öppen upptill och sammansatt av 0,15 m breda laggstavar. I den nedre delen av en laggstav mot sydväst fanns ett hål vari avtappningsröret till tjärdalen var infäst och Beskrivning Kritpipeskaft Kasserad Fynd 21 Dendrokronologisk analys prov 61411: Tunnband = hassel Ua-40433: 1640-1960 (kalibrerat med 2 sigma och 95,4 % säkerhet) alternativt 1720-1820 (kalibrerat med 2 sigma och 53,3 % säkerhet). Vedlab rapport 1030 prov 67: tunna = gran, kol i fullning = tall Vedlab rapport 1030 prov 9: 3,7 g tall. Ua-40435: 1480-1660 e Kr (kalibrerat med 2 sigma och 95,4 % säkerhet. Dendrokronologisk analys: prov 61409: Tall. Fällningsår: vinterhalvåret 1708 Analys Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 113 114 3 4 41 74 Grop med träskoning; förvaringsgrop Tjärdal 5,5 x 5,6 9 x 10,5 1,7 1,65 intryckt ca 0,05 m genom tunnväggen. Kärlet lutade något mot nordost, liksom även gropen, och längs gropens vägg fanns här en kompakt tjärkocka. I plan synlig som en stor mörkfärgning med fyllning av brunsvart sot- och kolbemängd sandjord. Anläggningen är tydligt avgränsad. Runt anläggningen är ca 12 st mindre mörkfärgningar, troligen efter timmerstöttor. I profil är tjärdalen trattformad. Fyllningen var varvig innan ett tjockt stenhårt tjärlager ca 0,1 m tjockt i trattens övre del och 0,4 m tjockt i nedre delen. Gropen hade klätts med ett decimetertjockt lerlager I botten av tratten rester av ved. Skon konstruerad av stenar och lera, med vitmossa som tätning. I gropens nordöstra del anslöt ett avtappningsrör i form av en urholkad och avbarkad timmerstock ca 5 m lång och hade en diameter på 0,25 m. Den avsågade långsidan låg vänd nedåt på en lika lång och bred planka. Plankan hade tydliga märken efter att ha tillverkats med såg. Längs varje långsida fanns en urfräst ränna vari rörstockens kanter passade. Ifästningen hade tätats med vitmossa. Nedgrävd och anlagd i undergrund av finsand och lerig silt. Vid FU snittades ¼ av anläggningen med maskinhjälp. Tratten vattenfylldes då strax över bottenskiktet. I plan synlig som en stor oval mörkfärgning med kolbemängd fyllningen. Vid plangrävning framträdde en grop ca 3,0 m i diameter och sedan en rektangulär timmerskoning. Gropens botten och dess sidor hade tätats med lera. I gropen hade efter dess brukningstid en sekundär fyllning avsatts i olika lager; sotig och kolblandad sand och renare ljusbrun sand. Timmerkaret var ca 1,9 x 2,2 m stort och var bevarat i 3 skift. Klovor av rundtimmer med den plana sidan (kärnsidan) inåt. Sammanfogningen genom huggna kilar i änden på alla stockar i den norra respektive södra sidan av karet. Stockarnas kilformade ändar hade passats in i huggna urtag i stockarna på den östra respektive västra sidan. Träskoningen helt impregnerad av tjära. kritpipsskaft, fajans, rödgods, 1 beslag (F3), 1 silvermynt Oskar I, 1848 (F2) 22 Dendrokronologisk analys prov 61415-18: Tall. Fällningsår vinterhalvåret 1724/25. Vedlab rapport 1030 prov 8: ved = 25 bitar tall. Ua-40434: 1490-1670 e Kr (kalibrerat med 2 sigma och 92,7 % säkerhet). Dendrokronologisk analysprov 6661412-14: . Ved = tall och gran med yttersta årsring 1848 respektive 1807. Rörstock = Tall; fällningsår 1708. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 46 Grop med timmerskoning; förvaringskar Grop med träskoning; Uppsamlingsgrop 6 7 Tjärdal 5 1,8 x 2,9 2,5 9,0 1,7 1,7 1,3 En grop, rektangulär, ca 1,8 x 2,9 m stor och 1,7 m djup. Gropens botten och dess sidor hade tätats med lera. Sekundär fyllning avsatts i olika lager med sotig och kolblandad sandjord. Timmerkaret var ca 1,2 x 2,3 m stort och bevarat i 3 skift av klovor av rundtimmer med den plana sidan (kärnsidan) vänd inåt. Alla stockar i karets kortsidor hade kilformade ändar som passats in i huggna urtag i långsidornas stockar. Träskoningen var helt impregnerad av tjära. 9,0 m i diameter stor och ca 1,3 m djup grop med branta sidor. Antydan till låga vallar längs gropens västra och östra kant, i norr en kraftigare vall, ca 4,0 x 10,0 m stor och upp till 1,0 m hög, av sotig sand och kolstybb. Ca 1,0 m nordväst om den stora gropen fanns en mindre grop, ca 2,5 m i diameter och 0,4 m djup (A6). Från denna gick en 0,5-1,0 m bred ränna, med en svagt böjd form som kunde följas i 13 m längd mot vattendraget i norr. Ingen omfattande sekundär igenfyllnad, förutom diverse skräp och föremål från tidigt 1900-tal fanns i dess botten. Tjärlagret 0,1-0,2 m tj var totalt krackelerat. Grop tätad med ett lerlager. Skon var 0,25 x 0,3 m stor och 0,34 m djup konstruerats av små träplankor, stenar och lera, med vitmossa som extra tätning mot avtappningsröret. Vid åtminstone ett tillfälle reparation av tratten. I skons nordvästra del anslöt ett avtappningsrör i form av en urholkad 4,2 m l och 0,25 m i diam st timmerstock. Denna hade med hjälp av yxa bilats platt på två sidor och sågats av på ena långsidan och därefter urholkats. Den avsågade långsidan var vänd nedåt på en lika lång och bred planka. Skarven mellan plankan och rörstocken hade tätats med vitmossa. 2,5 m i diameter stor grop, vari en 1,5 x 1,5 m stor och 1,7 m djup kvadratisk träkista byggts av träplankor i enkel knuttimringsteknik. I den nedersta plankan i östra delen fanns ett ovalt urtag vari avtappningsstocken passats in. Träspade: F1 23 Dendrokronologisk analys prov 61422-25: Tall fällningsår vinterhalvåret 1724/25 alt. 1726/27. Vedlab rapport 1030 Prov 8: Tall. Dendrokronologisk analys prov 61421: Tall Dendrokronologisk analys prov 61419-20: Tall Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 115 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 47 9 116 42 43 44 45 48 49 54 60 108 Grop Grop/stenlyft Täckningsmtrl Dike/stig? Grop/svacka Grop Kolningsgrop? Kollager Grop Kolningsgrop? Grop Grop Grop med timmerskoning; förvaringskar 2,6 x 3,4 1,0 x 1,35 > 2,0 >0,7 x 1,1 0,65 1,8 x 1,8 0,3 0,1 0,15 0,1 Gropen syntes först som en rund anläggning, ca 2 m i diameter. Efter framrensning framträdde en tydlig fyrkantig nedgrävning, ca 1,8 x 1,8 m stor, där kanterna utgjordes av hårt packad rödbrun sand och mitten av brungrå-brunsvart sand. I den lerklädda gropen framträdde en 1,75 x 1,80 m stor träkista med klovor av rundtimmer med den plana sidan (kärnsidan) vänd inåt. Endast 1,5 skift bevarade Gropen var ca 0,5 m djupare än träskoningen. Hela timringen var tjärimpregnerad. Grop som troligen fyllts igen med material från tjärframställningen. Möjligen ett stenlyft. Rund. Fyllning av gråbrun sand med inslag av mindre kolbitar och sten. Recent. Endast 50% undersökt. Gick in i schaktväggen. Skålformad i profil. I yttre kanterna brun sand och ljusbeige lera. Kraftiga kolbitar i gropens mitt till ca 0,15 m djup. Stort stråk med kraftigt svart matjord övergående i ett lager med stora kolbitar. Storlek minst ca 2 m diam. Efter provtagning med sond återfanns ett djup på det svarta lagret ner till ca 0,1 m. Anläggningen undersöktes inte vidare. Oregelbunden form. Fyllning av brungrå sand med ett kraftigt kollager med stora bitar träkol i mitten och i ena profilkanten. Rödbränd sand mot botten av anläggningen. Oregelbunden form. Lager med kol och sot samt klumpar av slaggliknande sand och kol. Stenlyft? Grund grop eller svacka fylld med sotig jord. Kaka av täckningsmaterial från tjärdalen. Tunt avlångt spår med sotig jord mot undergrunden. Möjlig rest av stig. Fajans, tegel kasserat 24 Dendrokronologisk analys prov 61426-27: fällningsår troligen 1726/27. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 25 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 117 26 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 118 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Bilaga 2. Fyndlista Hultsfreds kn, SM Målilla sn Målilla Arkeologisk förundersökning och Särskild arkeologisk undersökning KLM: 44611: 1-8 F nr Material Sakord Antal Anmärkning 1 Slagg m br lera Slagg 1 Område F. Lösfynd matjord. Slaggstycke med fastsintrad bränd lera. 2 Slagg Slagg 1 Område F A20. Fluten bubblig slagg med kolavtryck. 3 Slagg Slagg 1 Område F. Lösfynd matjord. 4 Slagg Slagg 1 Område F. Lösfynd matjord. Platt slaggsmälta med bränd lera fastsintrad på ena sidan. Möjlig ugnsvägg. 5 Br lera (sintrad insida) Br lera 1 Område F A15. Fragment av ugnsvägg/ässjefoder. Bränd lera som sintrat på ena sidan. 6 Kopparlegering Beslag 1 Område K:5. Sekundärt fyllningslager i tjärdal A3. Fragment av beslag, troligen dekor på ett matbesticks handtagsände. Som en liten krona till formen. 7 Silver Mynt 1 Område K:5. Sekundärt fyllningslager i tjärdal A3. Silvermynt. Oscar I. 1/16 Riksdaler Specie 1848. 8 Flinta Avslag 1 Område C A9. 119 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 120 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Bilaga 3. VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1030 Vedartsanalyser på material från Småland, Målilla sn. Målilla väg. FU _________________________________________________________________________________________ 121 Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr: Kattås 670 20 GLAVA 0570/420 29 E-post: [email protected] 5713-0460 www.vedlab.se 650613-6255 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1030 2010-07-26 Vedartsanalyser på material från Småland, Målilla sn. Målilla väg. FU Uppdragsgivare: Veronica Palm/Kalmar läns museum Arbetet omfattar tio kol- och vedprov från en undersökning av lämningar med anknytning till kol- och tjärframställning som påträffades vid en förundersökning i Målilla. Dateringen är okänd. Proverna innehåller till övervägande del kol och ved av tall. Endast i en av kolningsgroparna, P1, förekommer lite al och gran förekommer i en grop, P5, och i tunnan, P7. Enhetligheten i materialet kan tyda endera på att nästan bara tall har vuxit i närområdet eller på att man satsat på att uppnå en viss kvalité. Jämför man med andra undersökningar av lämningar från områden med järnframställning så varierar resultaten. På en del platser har man ganska konsekvent använt kol av tall, ev. uppblandat med gran. På andra platser är trädslagen fler och mer lövträd finns representerade. När det gäller framställning av tjära är förståss den hartshållande tallveden vanligast. Det finns dock exempel på att man framställt andra former av tjära och då använt sig av andra trädslag. Två av proverna från kolningsgroparna innehåller kol från kvistar och grenar. Annars är det svårt eller omöjligt att avgöra om kol och ved kommer från stubbar eftersom det är samma ved som i stammen. Inför datering får man räkna med att egenåldern kan bli hög eller mycket hög för några av proverna. Det gäller framförallt det kol som kommer från tjärframställningen där både trädslagen gran och tall kan bli gamla i sig och det faktum att man till tjära gärna valde gamla delar av träden eller redan döda delar. Proverna från de tre kolningsgroparna bör däremot kunna dateras med tillförlitligt resultat. Analysresultat Anl. Övrigt ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14C-dat. 1 Kolningsgrop 8.2g 2.0g 14 bitar Al 33mg 2 Kolningsgrop 41.3g 9.9g 30 bitar 2 bitar al 11 bitar tall 1 bit bark/näver 30 bitar tall 3 Kolningsgrop 18.4g 3.2g 30 bitar 30 bitar tall 4 5 Kokgrop Grop 5.5g 6.5g 0.3g 18 bitar 1.6g 8 bitar 6 7 Tjärgrop Tjärgrop, tunna 13.0g 3.8g 2.2g 6 bitar 3.8g 2 bitar 18 bitar tall 1 bit gran 7 bitar tall 6 bitar tall 2 bitar gran 8 9 Tjärgrop Tjärgrop med träkista Dymling till ovan Tjärgrop med träkista 24.9g 33.7g 19.0g 25 bitar 3.7g 1 bit 25 bitar tall 1 bit tall Tall (kvist 5 En del årsringar) kvistar o grenar Tall (kvist) En del 508mg kvistar Tall 21mg Gran 50mg Delvis förkolnat Tall 346mg Gran 440mg Tall 1.0g tall 7.0g 4.3g 228g 4.3g 1 bit 228g 1 bit 1 bit tall 1 bit tall - 10 Erik Danielsson/VEDLAB Kattås 670 20 GLAVA Tfn: 0570/420 29 E-post: [email protected] 122 www.vedlab.se Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Al Gråal Klibbal Gran Tall Max ålder 120 år Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt Alnus sp. Alnus incana Alnus glutinosa Picea abies 350 år Klibbalen är starkt knuten till vattendrag. Gråalen är mer anpassningsbar Motståndskraftigt mot fukt. Brinner lugnt och ger mycket glöd. Klibbalen kom söderifrån ca 5000 f.Kr. Gråalen vandrar in norrifrån ett par tusen år senare Trivs på näringsrika jordar. Tål beskuggning bra och konkurrerar därför lätt ut andra arter Bark till taktäckning. Granbarr till kreatursfoder Pinus silvestris Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Lätt och lös men ganska seg ved. Ofta rakvuxen. Ganska motståndskraftig mot röta. Stolpar golvbrädor störar lieskaft, korgar Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning 400 år Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för Cvitaminerna. Även som kreatursfoder Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout 1992. Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. 123 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 124 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Bilaga 4. 125 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 126 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 127 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 128 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 129 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 130 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 131 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 132 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 133 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 134 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 135 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 136 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 137 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum 138 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum LUND UNIVERSITY DEPARTMENT OF QUATERNARY GEOLOGY KVARTÄRGEOLOGISKA AVDELNINGEN HANS LINDERSON 9 Nov 2010 Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, rapport nr 2010:67 Hans Linderson DENDROKRONOLOGISK ANALYS AV VIRKE FRÅN ETT OMRÅDE (K) MED TJÄRRFRAMSTÄLLNINGSANLÄGGNINGAR VID MÅLLILLA, VÄG 23 Uppdragsgivare: Kalmar Läns Museum, Veronika Palm, Box 104, 391 21 Kalmar (märkning Målilla väg 23 SU 2010) Område: Målilla Prov nr: 61409-428 Antal dendroprover+vedprover: 21 Dendrokronologiskt objekt: Kolgropar med tjärframställningsområde . Information: *, ** X och Y representera två (eller möjligen bara ett) specifika men okända fällningsår *** Dendrokronologiska enhetsgrupper, här uppträder sex olika, från A till F. Träden har sannolikt vuxit på samma ståndort och i vissa fall utgörs gruppen av att vara prover från samma träd. **** Dateringen 1706-07 indikerar att tillväxtminskningen påbörjas antingen 1706 eller 1707 Dateringar angivna inom parentes är osäkra dateringar och formellt sett skall behandlas som odaterade. I tabell 2, har beskrivits egenåldern för de provbitar som tagits ur för C14-analys. Resultat: tabell 1 CATRAS Dendro nr: Träd slag Anl: Prov Antal år ; 2 radier om ej annat ang Splint (Sp) Bark (B) Vank. (W) Datering av yttersta årsring i provet * Beräknat Fällningsår E(Efter) V(vinterhalv -året) ** Dendrokronologisk Enhetsgrupp *** Tillväxtminskning/ kollaps År**** 1706-07 61409 1:2 Tall 151:3 Sp 82, B 1708 V1708/09 A 61410 1:3 Tall 135 Sp 71, B 1708 V1708/09 A 61411 2:1 Tall 78:1 Ej W Ej daterat - - 61411b 2:1 tunnb Hass el 10:1 W Ej daterat - - 61412 3:1 Tall 122 Sp 66, W 1708 1708±1 A 61413 3:5 Gran 23 W Ej daterat - - 61414 3:6 Gran 24 B Ej daterat - - 61415 4:1 Tall 53 Sp 36, W X VX B X-9 61416 4:2 Tall 99:3 W 1724 V 1724/25 C V 1703/04 61417 4:3 Tall 52 W X VX B X-9 V 1703/04 61418 4:4 Tall 101 Sp 55, B 1724 V 1724/25 C 61419 5:2 Tall 31 W Y VY D 61420 5:3 Tall 31 W Y VY D 61421 6:1 Tall 51 Sp 27 ej W Ej daterat - - 61422 7:1 Tall 109 Sp 69, W 1724 V 1724/25 E 61423 7:3 Tall 103:3 Sp 47, B 1724 V 1724/25 E 61424 7:4 Tall 108 Sp 70, W 1724 V 1724/25 E 61425 7:5 Tall 29 W (1726) (V 1726/27) F 61426 8:1 Tall 30 W Ej daterat - - 61427 8:4 Tall 30 W (1726) (V 1726/27) F 61428 3:2 Tall 36 Nära W (1848) (1850 ± 2) - 61428 3:2 Tall 36 Nära W (1807) (1810 ± 3) - 1694-95 139 Bilaga 5. Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Kommentarer till den dendrokronologiska analysen Två tydliga aktivitetstider kan noteras. Virket till dessa är avverkat vinterhalvåren 1708/09 respektive 1724/25. Virke, prov A7: P5 och A8: P4, med inte helt säker datering kan vara avverkat två år senare än 1724/25. Säkert är att proverna är från samma träd. Andra inbördes dateringar som inte lyckats dateras med några åldersbestämda dendrokronologiska serier är prov A4:1 och A4:3, vilka har samma avverkningsår (här kallat X) samt A5:2 och A5:3 (Y). Den stora kolprovpåsen uppvisade relativt ensartade trädslag (se tabell 2) men någon kolbit hade 36 årsringar varvid ett dendrokronologiskt dateringsförsök gjordes. Någon säker datering kunde inte fastställas men den bästa respektive den nästbästa korsdateringen (crossdating) gav yttersta årsring 1848 respektive 1807 (bedömda fällningsår ges i tabell 1). Några träd uppvisar en kraftig tillväxtminskning, eller snarare tillväxtkollaps, som sker inom loppet av ett till tre år. Den uppträder ofta vid vattenståndsförändringar, till exempel vid dammbyggen. Här kan man tänka sig en alternativ förklaring som någon form av ”barkrivning” eller annan åverkan på trädet för att öka tjärhalten på virket. Att det handlar om det senare tyder även dateringarna av tillväxtminskningen, vilket inträffar två till 20 år före avverkningen (tabell 1). Den viktigaste orsaken till att vissa prover inte dateras är de fåtaliga årsringarna. VEDANATOMISK ANALYS OMRÅDE F Tabell 2 Prov ProvbeNr teckning Omr. F VETENSKAPLIGT NAMN Svenskt namn Egenålder år Frekvenser (artvis) Stam/ Ung stam Y=avst. Antal Procent av bark ……………allt kol i påsen /Gren 1 H1 Pinus Tall Stam 3-8år Y < 100 6 c50 2 R1 Pinus Tall Stam, 3 år Y < 100 4 30-70 3 T1 Pinus Tall Stam Y < 100 4 c50 4 U1 Salix Vide,pil,sälg Gren, 1år Y=1 2 c20 U1 Picea Gran Gren, 7år - 5 c50 5 W1 Pinus Tall Gren,7år Y < 50 3 c60 6 REF 1 Pinus Tall Rot, 3-6år Y< 20 7 c30 7 Omr K A3:P2 Omr K A3:P2 Omr K A3:P2 2:1 tunnb Pinus Tall 22+ 9 7 c10 Y< 50 c2 8 Picea Gran Stam Gren Stam Juniperus En Stam 4 c1 Corylus Hassel Ung stam 10år 1 100 H1 rikligt med kompressionseved. Stamvirke som uppvisar detta står vanligen på instabil mark som myrmark eller starkt lutande mark. R1 3 årsringar i samtliga fynd ______________ Hans Linderson 140 Sölvegatan 12, S-223 62 Lund Tel. +46-46-2227891, 0738-448812 e-mail: [email protected] Fax +46-46-2224830 2 Boplatslämningar, kolningsgropar och tjärdalar • Kalmar läns museum Adress Telefon Fax E-post Box 104, S-391 21 Kalmar 0480-45 13 00 0480-45 13 65 [email protected]
© Copyright 2025