Ladda ner rapporten 18.pdf 619.5 KB

North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning
Förutsättningar och framtidsutsikter
Slutrapport
Luleå 2011-10-27
Avfallshantering och återvinning
Förutsättningar och framtidsutsikter
Datum
Uppdragsnummer
Utgåva/Status
Uppdragsledare
Christian Maurice
2011-10-27
61871147769
Slutrapport
Handläggare
Christian Maurice
Elin Andersson
Hans Bergman
Granskare
Sofie Bengtsson
Louise Larborn
1 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Innehållsförteckning
1.
Sammanfattning ...........................................................................................4
Inledning .................................................................................................. 8
2.
Miljöindustrin, restbearbetning och återvinning – nulägesbeskrivning .................. 9
2.1
Miljöindustrin och geografisk fördelning .......................................................... 9
2.2
Politisk styrning mot miljömål genom lagar och regelverk................................. 12
3.
De främsta avfallsströmmar i Sverige ........................................................... 17
3.1
Hushållsavfallet ......................................................................................... 18
3.1.1
Materialåtervinning .................................................................................... 19
3.1.2
Biologisk återvinning .................................................................................. 20
3.1.3
Energiåtervinning ...................................................................................... 21
3.1.4
Deponering .............................................................................................. 22
3.1.5
Farligt avfall ............................................................................................. 22
3.2
Industri ................................................................................................... 23
3.3
Förorenade jordar...................................................................................... 25
4.
Branschens utveckling och trender ............................................................... 26
4.1
Avfallshantering – mot minskad deponering och ökad återvinning ...................... 26
4.2
Avfallshantering mot ökad återvinning – hinder och hot ................................... 29
4.3
Avfallshantering mot ökad återvinning – behov och framtidsutsikt ..................... 32
4.4
Internationellt perspektiv ............................................................................ 34
5.
Olika aktörers syn på branschen .................................................................. 38
5.1
Avfallsproducenten .................................................................................... 38
5.2
Förbränningsanläggningarna ....................................................................... 41
5.3
Den potentiella kunden............................................................................... 42
5.4
Entreprenören .......................................................................................... 45
5.5
Forskning och utveckling ............................................................................ 47
5.5.1
Forskningsinstitutioner ............................................................................... 47
5.5.2
Demoprojekt ............................................................................................ 48
6.
Exempel på intressanta initiativ ................................................................... 50
6.1
Kretslopparken i Göteborg .......................................................................... 50
6.2
Förenkla användningen av alternativa material: WRAP, England ........................ 50
6.3
Valorisation, Maturation, Stockage av bottenaska Frankrike .............................. 50
6.4
Cementfabriken i Slite, Cementa .................................................................. 51
7.
Framtidsutsikten ....................................................................................... 52
7.1
Kiruna, Gällivare och Pajala ......................................................................... 52
7.2
Sverige, Nordkalotten ................................................................................ 52
8.
Möjligheter och utvecklingspotential - Vad bör NWI satsa på? ........................... 53
9.
Referenser ............................................................................................... 54
Medverkande ..............................................................................................55
Frågorna som användes som diskussionsunderlag ............................................57
2 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
3 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Sammanfattning
I Sverige genereras knappt 100 miljoner ton avfall årligen varav gruvindustrin står
för ca 60 %. Hushållen står för ca 4,5 miljoner ton avfall vilket motsvarar ca 480 kg
per capita; en mängd som har minskat två år i rad. Avfallshantering sysselsätter
ungefär en fjärde del av de ca 40 000 anställda inom miljöteknikbranschen i
Sverige.
En ny avfallslagstiftning trädde i kraft under sommaren 2011 efter att EUparlamentet beslutat om ett nytt avfallsdirektiv år 2008. Av avfallsdirektivet
framgår att lagstiftningen och det politiska arbetet i medlemsländerna skall styras
av avfallshierarkin där återbruk och återvinning skall främjas på bekostnad av
deponering. Målet med avfallshierarkin har varit att styra avfallsflödena bort från
deponering, vilken idag ligger på ca 1 % när det gäller hushållsavfallet. I framtiden
tros de nya styrmedlen utformas så att avfallsströmmarna styrs mot de högsta
stegen i avfallshierarkin, d.v.s. återbruk, återvinning och biologisk återvinning,
medan avfallsförbränning, som idag står för en betydande del av
avfallsbehandlingen i form av så kallade energiåtervinning, kommer att göras
mindre attraktivt.
På kort sikt bedöms tillgången på avfall för förbränning vara god i norra Norrbotten
p.g.a. underkapaciteten (gällande avfallsförbränning) som finns på Nordkalotten.
Detta medan det redan finns en konkurrens om avfallet i södra Sverige.
Konkurrensen är hårdast om de högvärdiga bränslena som kan användas utan
restriktioner. På lång sikt kan en utbyggnad av förbränningskapaciteten i Nordnorge
och norra Finland leda till ökad konkurrens om bränslet på Nordkalotten.
Tillämpningen av EU:s vilja att leda avfallet bort från förbränning bedöms bli
generös i Sverige då de svenska förbränningsanläggningarna är energieffektiva och
fjärrvärmenätet väl utbyggt.
De flesta tillfrågade är överens om att ekonomi är den största drivkraften som
möjliggör återvinning av restprodukter. Branschen styrs av lagstiftningen och dess
ekonomiska styrmedel, som gör behandling och återvinning ekonomisk fördelaktigt.
Idag används stora mängder askor och förorenade jordmassor till sluttäckning av
deponier, vilket anses av flera bedömare hindra utvecklingen av nya
återvinningsalternativ. Sluttäckning av deponier är ett relativt enkelt och billigt sätt
att nyttja restprodukter i både Sverige och Finland. På 10-årssikt kommer dock
behovet av sluttäckningsmassor att minska och det är därför viktigt att redan idag
hitta nya marknader för dessa restprodukter. Ett förslag är att utnyttja
deponisluttäckning till demonstrationsprojekt för framtida applikationer utanför
deponiområdena.
Transportkostnaderna bedöms av flera tillfrågade vara för låga. Man anser att
högre transportkostnader skulle kunna öka efterfrågan av lokal behandling och
återvinning med hjälp av exempelvis flyttbara anläggningar.
4 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Både industrin och entreprenörer efterlyser ett långsiktigt och stabilt regelverk för
att kunna utveckla restproduktåtervinning och våga investera. Flera påpekar även
behovet av en tillämpning av regelverket som är lika över hela landet. Samtidigt
efterlyser tillsynsmyndigheter bättre beslutsunderlag och bättre framförhållning
från den som vill använda restprodukter (d.v.s. ofta bättre karakterisering). Nya
stöddokument tas fram för att underlätta och förenkla tillståndarbetet för
verksamhetsutövaren.
Ofta önskas ny lagstiftning som skulle förenkla återanvändning och återvinning,
men olika exempel från Sverige och andra EU-länder visar möjligheterna som finns
med dagens regelverk, då alla lyder under samma direktiv. Finland har valt att
sätta gränsvärde för hur mycket föroreningar askor får innehålla vid
återanvändning i några reglerade användningar vilket anses förenkla återvinningen
jämfört med Sverige där Naturvårdsverket endast har tagit fram gränsvärden för fri
användning. Situationen anses jämförbar i de båda länderna när det gäller behov
av forskning och att hitta nya avsättningsmöjligheter.
Varierande kvalitet och dåligt utsorterade fraktioner är ett generellt problem när
det gäller återvinning oavsett om den gäller rötning, kompostering, förbränning av
returträ, flisning av rivningsavfall, användning av askor eller jord för
anläggningsändamål. Jämfört med jungfruliga material blandas ofta avfall med
olämpliga föremål och fraktioner som ställer till problem för entreprenören och
kunden. Kvalitetssäkring anses därför vara mycket viktigt för en fungerande
återvinningsmarknad.
Det finns en motsättning mellan dagens storskaliga effektiva (ur en ekonomisk
synvinkel) produktion, som är byggd kring leveranskanaler för olika produkter, och
behovet av flexibla lösningar för återvinning, där tillgången på produkt/råvara
varierar i kvalitet och kvantitet. Flera påpekar därför behovet av att belöna
återvinning eller bestraffa användning av jungfruliga material och transport i form
av t.ex. en koldioxidbaserad bonus eller skatt. Hållbart byggande med avseende på
återanvändning av byggavfall i nya byggnader är idag beroende av engagemanget
hos några entusiaster. Flexibilitet och lokala lösningar är ledorden för att kunna
främja och öka återvinning. Även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan ökad
återvinning och bränsleframställning gynna det lokala näringslivet och göra små
samhällen mer självförsörjande. Det finns dock en motsättning mellan dagens sätt
att mäta ekonomisk tillväxt och strävan att öka återbruk och återvinning.
5 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
För de fyra specifika fokusområdena som NWI har idag framkom följande:
Det finns en politisk vilja att öka återvinning av den organiska avfallsfraktionen i
form av rötning och kompostering. Ansökningar för gårdsframställning av biogas
samt större rötningsanläggningar ökar. Samtidigt utvecklas ny teknik för att
framställa fordonsbränsle i småskaliga anläggningar, vilket skulle kunna minska
samhällets oljeberoende. Även pappersbruken arbetar med idén att framställa
biogas i anslutning till de befintliga bruken.
Det finns delade meningar kring återföring av askor och slam till skog och mark.
Det föreslås t.ex. at man bränner avloppsslam för att ta till var fosfor i askan.
Medan vissa ser det som en möjlighet att återföra näringsämnena kväve och fosfor
och spårämnen för att öka skogs- och biobränsleproduktion är andra skeptiska.
Begräsningar för bärplockning, svårigheter att får ut gödseln utan att skada skogen
och ifrågasättande av behovet att tillföra näring är några argument som både
myndigheter och skogsägare lyfter fram. I Finland finns det ett förenklat regelverk
som reglerar återföring av bioaska med avseende på askkvaliteten och marktyp.
Skogsindustrin arbetar nu med att hitta lämpliga pelletiseringstekniker för att
sprida askorna nu när en skatt införts.
Nya avsättningsmöjligheter behövs för askor och förorenade jordar när sluttäckning
av deponier börjar klinga av. FoU-insatserna bör satsas på att hitta andra
användningsområden utanför deponierna. Ett förslag är att utnyttja deponierna
som sluttäcks som testområde för att få fram nya applikationer. Restprodukterna
måste uppfylla samma tekniska krav som de jungfruliga om de skall kunna
konkurrera. Kraven ställs på materialet som används i konstruktionen och inte vice
versa.
Kraven på vilket avfall som får energiåtervinnas kommer troligen att skärpas i
framtiden även om svenska anläggningar anses vara effektiva. Landfill mining för
framställning av bränsle anses bli lönsamt. Bränsletillgången varierar i landet och
den anses vara god i Norrbotten. Nya anläggningar skulle dock kunna ändra på
detta. Bränslekvaliteten är redan idag ett problem för vissa anläggningar och
förutspås bli ett ökande problem.
6 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Möjligheter och utvecklingspotential
NWI kan med fördel arbeta med att ta fram olika vägledningar, provytor eller
demoprojekt som kan användas i framtiden för att minska osäkerheten och kunden
och övertyga myndigheterna. Osäkerheten kring restprodukten med avseende på
dess innehåll, tekniska egenskaper och hållbarhet är några av de främsta hindren
för dess användning. Det är därför viktigt att kvalitetssäkringen kring
restprodukterna förbättras. NWI kan bli en länk mellan användare och producenten
och axla en roll som syftar att göra det enklare för användaren att välja en
restprodukt.
NWI bör arbeta i första hand med de stora avfallsflödena. Slaggrus är ett avfall som
nämns och som man skulle vilja ha prioriterat. En förutsättning för ökad
användning är att de alternativa materialen är billigare än de traditionella
produkterna. Genom att satsa på mer kvalificerad användningar där restproduktens
egenskaper är bättre än de traditionella alternativen finns det möjlighet att skapa
en marknad.
En samordning och samarbete mellan kommunerna som finns i regionen behövs.
Man bör undvika suboptimeringar så långt som möjligt. Befolkningsunderlaget och
avstånden är som de är vilket tvingar fram småskaliga lokala lösningar.
Det finns idag många projekt som har liknande och ibland överlappande mål med
NWI. NWI bör därför förhålla sig till de andra aktörerna som redan finns idag
(Processum, ETC, SGI, Waste Rafinery).
7 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
1.
Inledning
Projektet NWI (North Waste Infrastructure) startade 2011 med syfte att skapa
en gemensam plattform för affärsutveckling inom miljöteknikområdet i regionen
(huvudsakligen Norrbotten), och då med särskilt fokus på nyttiggörande av
restprodukter. Projektet finansieras av EU och Bodens kommun.
Projektet fokuserar idag på fem olika områden:
Ökad utvinning av biogas
Utveckling av näringstillskott för biomassaproduktion
Sluttäckning av deponi med sekundära konstruktionsmaterial
Utveckling av konstruktionsmaterial ur restprodukter
Produktionsinriktad utveckling av förbränningsprocesser och
bränslemixar
Syftet med den här rapporten är att uppdatera en omvärldsanalys som gjordes
för 10 år sedan, samt att försöka identifiera de krafter som kommer att styra
avfallsbranschen och nyttiggörandet av restprodukter i framtiden.
Rapporten sammanfattar samtal med ett trettiotal personer som arbetar inom
branschen i regionen, landet och på EU-nivå. Personerna som intervjuats har
fått svara på frågor som:
Hur de ser på utvecklingen när det gäller nyttiggörande av
restprodukter i framtiden
Vilka krafter de anser hindrar eller främjar nyttiggörande av
restprodukter
Vad som behövs för att öka nyttiggörandet av restprodukter
Om det är möjligt att upparbeta och förädla restprodukter på ett sådant
sätt att deras tekniska egenskaper och ekonomiska värde ökar (kallas
för valorisering i denna rapport).
Vad de tycker NWI borde fokusera på i första hand.
Utöver sammanfattningen av samtalen har en sammanställning gjorts av
dagens avfallshantering, miljöteknikbranschen i Sverige samt det nya
avfallsdirektivet. Information till denna sammanställning har hämtats främst
från Avfall Sverige, Naturvårdsverket och SCB.
8 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
2.
Miljöindustrin, restbearbetning och återvinning –
nulägesbeskrivning
2.1
Miljöindustrin och geografisk fördelning
Information och data till detta kapitel har hämtats (om inget annat anges) från
SCBs databaser som är tillgängliga via deras hemsida. Ingen särskild statistik har
beställts för denna studie.
SCB sammanställer statistik över bland annat sysselsättning i olika sektorer i
landet. Både miljö- och miljötekniksektorn undersöks. Ibland är det svårt att veta
exakt vad som ingår i olika sammanställningar och därför har ingen jämförelse
mellan olika statistiksammanställningar gjorts.
Antalet sysselsatta inom miljösektorn i Sverige ökar. En undersökning gjord 2004
visar att avfallshantering (ca 16 000 personer), förnyelsebar energi och
avloppshantering är de områden som sysselsätter flest (SCB 2007). I den
sekundära miljösektorn är utsläppskontroll, resurshantering och kontroll av
inomhusluft de områden som sysselsätter flest personer. Enligt SCB:s undersökning
från 2004 sysselsatte miljösektorn sammanlagt ca 90 000 personer eller drygt 2 %
av de som var sysselsatta i landet 2004. Endast 22 % av dessa var kvinnor.
SCB presenterar på sin hemsida även statistik där antalet sysselsatta inom
miljösektorn uppskattas till ca 70 000 personer (tabell 1). Skillnaden beror på olika
sätt att definiera sektorn.
9 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Tabell 1
Sysselsättning och omsättning i miljösektorn.
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
11 959
11 967
12 880
13 148
13 816
14 219
14 599
Sverige
Antal arbetsställen
Omsättning (miljoner SEK)
Export (miljoner SEK)
Sysselsatta, totalt
144 572 152 332 172 039 192 224 205 518 239 935 213 330
21 740
23 601
27 919
29 713
34 262
36 155
37 896
60 851
63 921
66 262
66 766
69 632
70 543
68 972
varav kvinnor
13 979
14 656
15 536
16 009
16 820
17 545
17 112
varav män
46 872
49 265
50 726
50 756
52 812
52 998
51 859
Norrbotten
Antal arbetsställen
Omsättning (miljoner SEK)
Export (miljoner SEK)
Totalt sysselsatta
402
404
428
449
459
456
457
4 635
6 471
7 146
10 303
10 263
13 200
10 605
430
539
--
917
961
1 286
1 344
1 695
1 894
1 955
1 989
1 993
2 138
2 010
varav kvinnor
334
395
395
414
465
515
474
varav män
1 360
1 499
1 560
1 575
1 528
1 623
1 536
I norra Sverige (Norr- och Västerbotten) var antalet sysselsatta i miljösektorn
knappt 4 000 personer år 2009. Den totala omsättningen i norra Sverige var ca 18
miljarder kronor varav 1,8 innefattar export. Effekten av finanskrisen 2008 märks
både i landet och i regionen, främst när det gäller omsättningen. I Norrbotten
omsätter miljösektorn ca 10,6 miljard kronor årligen och sysselsätter ca 2 000
personer varav 25 % är kvinnor.
Samma trend observeras när det gäller miljötekniksektorn (se figur 1).
160000
140000
120000
100000
Omsättning (mkr)
Anställda (antal)
80000
Export (mkr)
60000
40000
20000
0
2002
Figur 1
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
Omsättning och antalet anställda i miljötekniksektorn (SCB).
10 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Miljötekniksektorn omsatte 4,2 miljarder kronor 2006, varav 1,1 miljarder gick till
export, och sysselsatte 2 344 personer i Norra Sverige. För hela Sverige var
omsättningen ca 97 miljarder kronor och sysselsättningen 46 000 personer.
Omsättningen steg till 135 miljarder kronor år 2008 för att minska igen till 119
miljarder år 2009.
Antalet anställda i Norra Sverige, inom miljöteknikområdet, fördelade sig 2006 på
följande sektorer (Swentec 2006, Svensk miljöteknik i siffror):
Tabell 2
Antalet anställda inom miljöteknikområdet fördelat på sektorer
(Swentec 2006).
Sektor
Antal anställda
Vattenrening
Luftrening
Avfallshantering
Byggande och boende
Energi och klimat
Marksanering
Miljökonsulter
Övriga
Totalt:
342
84
749
737
637
99
799
134
3 581
De flesta företagen är små (Tabell 3). År 2009 räknade Swentec att det fanns drygt
6 500 företag inom miljöteknikområdet. Av dessa hade 84 % färre än 10 anställda.
Tabell 3
Företag inom miljöteknikbranschen år 2009 (SWENTEC 2009)
Antal anställda
Antal företag
2009
Andel företag
1-10
11-49
50-249
250-
5512
749
197
72
84 %
12 %
3%
1%
Figur 2 visar fördelningen mellan olika grenar utryckt som omsättning, anställda
och export, år 2009. Avfallshantering har den största omsättning (ca 40 miljarder
kronor) och står även för det största antalet anställda (knappt 14 000). Däremot är
exportvärdet förhållandevis litet jämfört med branscher som hållbart byggande eller
sol, vind och vattenkraft.
11 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Omsättning
Antal anställda
Vattenrenning
Luftrening
Avfallshantering och återvinning
Bioenergi
Export (omsättning)
Sol, vind, vattenkraft
Hållbart byggande och energieffektivisering
Transporter
Marksanering
Buller
Konsulttjänster, utbildningstjänster, FoU
Figur 2
2.2
Fördelning av omsättning, anställda och export mellan olika grenar
av miljöteknikbranschen år 2009 (SWENTEC)
Politisk styrning mot miljömål genom lagar och regelverk
Information och data till detta kapitel har hämtats (om inget annat anges) från
Naturvårdsverkets hemsida.
EU:s ramdirektiv
Europaparlamentet och rådet beslutade under hösten 2008 om ett nytt
avfallsdirektiv (2008/98/EG). Inom EU är arbetet med att minska mängden avfall
och farliga ämnen i avfallet prioriterat. Reglerna infördes i svensk lagstiftning under
sommaren 2011.
Det nya avfallsdirektivet innebär flera viktiga förändringar som nu har införts i
miljöbalken och den nya avfallsförordningen. Förenklat innehåller det nya
avfallsdirektivet följande delar:
-
definitioner och omfattning av direktivet
avfallshierarkin och bestämmelser som styr mot den
hantering av avfall inklusive tillstånd
planering av avfallshanteringen
administrativa krav kring rapportering, inspektioner och översyn
12 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
De största förändringarna jämfört med det tidigare ramdirektivet om avfall finns i
de två första delarna. I Avfallsdirektivet framgår att lagstiftning och politiskt arbete
skall styras av en så kallad avfallshierarki:
1.
2.
3.
4.
5.
Förebyggande
Återanvändning
Materialåtervinning
Annan återvinning, till exempel energiåtervinning
Bortskaffande
Prioriteringsordningen innebär i praktiken att man helst ska förebygga avfall, i
andra hand återanvända det, i tredje hand materialåtervinna det och så vidare.
Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och
ekonomiskt rimligt. I avfallsdirektivet finns det även krav på medlemsstaterna att
ta fram nationella program för förebyggande av avfall. I programmen ska mål för
det förebyggande arbetet sättas upp. Medlemsstaterna ska också överväga en rad
åtgärder som till exempel ekonomiska styrmedel, främjande av forskning och
kampanjer för att öka medvetenheten hos företag och allmänhet. I det nya
avfallsdirektivet finns uttryckliga krav på medlemsstaterna att främja
återanvändning och materialåtervinning. Direktivet anger därmed ramarna för den
svenska avfallshanteringen vilket återspeglas i de nationella målen för
miljökvaliteten som riksdagen har antagit inom 16 områden. Inom
miljökvalitetsmålet ”god bebyggd miljö” finns mål som berör avfallshantering. T.ex.
står det att
”Den totala mängden genererat avfall skall inte öka och den resurs som avfall utgör
skall tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker
för hälsa och miljö minimeras”
Miljökvalitetsmålet stämmer väl överens med NWI:s vision ”fler ska tjäna pengar
på sopor”. Miljökvalitetsmålet lyfter fram att ”den resurs som avfall utgör skall tas
till vara i så hög grad som möjligt” vilket är den möjlighet och förutsättning som
finns för olika aktörer att tjäna pengar, då det ekonomiska värdet som finns ligger i
den resurs som avfallet utgör. Ju mer man kan ta till vara resurserna i avfallet
desto bättre blir förutsättningarna för ekonomisks vinning för NWI:s parter.
Följande konkreta delmål har även preciserats som rör avfallsområdet i Sverige:
1. deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 procent till
år 2005 räknat från 1994 års nivå,
2. senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom
materialåtervinning, inklusive biologisk behandling,
3. senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll,
restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling.
Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central
behandling,
13 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
4. senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från
livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet
avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall
och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra
till växtodling,
5. senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp
återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till
åkermark.
Enligt Naturvårdsverket (2010), är endast det första delmålet uppfyllt medan de
övriga bedöms svåra att nå. År 2008 återvanns t.ex. 20 % av matavfallet från
hushåll, restauranger och butiker genom biologisk behandling. Avfall Sverige
(2010) var mer optimistisk och ansåg att ”flera av dessa delmål är uppfyllda eller i
det närmaste uppfyllda”. Exempelvis ligger återvinning av hushållsavfallet (delmål
3) på ca 49 % enligt Svensk Avfallshantering 2010.
I avfallsdirektivet finns en artikel om när avfall upphör att vara avfall (end of
waste). Den nya artikeln innebär att kommissionen tillsammans med
medlemsstaterna ska ta fram kriterier utifrån ett antal uppräknade villkor i
ramdirektivet. Dessa kriterier ska sedan användas för att bedöma om avfallet
upphört att vara avfall.
I det nya direktivet blir definitionen på bland annat återvinning mer allmän.
Avfallsdefinitionen lämnas däremot oförändrad. Samtidigt förtydligas
avfallsbegreppet genom en ny artikel om vad som krävs för att en restprodukt ska
kunna anses vara en biprodukt och inte avfall. En skillnad med det nya
avfallsdirektivet är att visa material undantas, som t.ex. icke-farligt jord- och
skogsbruksavfall för vissa användningar och icke-farliga muddermassor som
uppkommit vid vissa typer av arbeten. Det nya avfallsdirektivet tydliggör även
skillnaden mellan återvinning av hushållsavfall och vad som kan anses vara
bortskaffande vid förbränning genom att man inför ett tröskelvärde för
energieffektiviteten.
Det nya avfallsdirektivet innebär även utökade krav på de nationella
avfallsplanerna, förtydliganden i fråga om klassificering av farligt avfall samt en
möjlighet för medlemsstaterna att stoppa införsel av avfall till
förbränningsanläggningar.
14 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Övrig lagstiftning i Sverige
Avfallsförordningen (2011:927) trädde ikraft den 9 augusti 2011 som en följd
av avfallsdirektivet. Även ett nytt 15 kapitel i miljöbalken trädde ikraft den 10 juli
och de främsta nyheterna gäller:
-
Reglering av vad som är att betrakta som en biprodukt (§ 1)
Möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
föreskriva när vissa avfall upphör att vara avfall (§ 1)
Ett förtydligande av vad som är att betrakta som hantering av avfall (§ 3)
Den kommunala skyldigheten att lämna uppgifter om innehåll i
avfallsplaner (§ 9)
Avfall eller biprodukt: Ett ämne eller föremål ska anses vara en biprodukt i
stället för avfall, om ämnet eller föremålet:
-
har uppkommit i en tillverkningsprocess där huvudsyftet inte är att
producera ämnet eller föremålet,
-
kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning
som är normal i industriell praxis, och
-
kommer att fortsätta att användas på ett sätt som är hälso- och
miljömässigt godtagbart och som inte strider mot lag eller annan
författning.
Oavsett om en restprodukt är en biprodukt eller avfall gäller dock de allmänna
hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken vid t.ex. lagring och användning. Enligt
dessa regler ska en verksamhetsutövare vidta de skyddsåtgärder och
begränsningar som behövs för att undvika skada eller olägenhet för människors
hälsa och miljön, så länge det inte rör sig om orimliga åtgärder.
Tillsynsmyndigheten kan också meddela förelägganden om detta.
End of waste: Det finns en EU-förordning med kriterier som bestämmer när
järn/stål- och aluminiumskrot får användas som råmaterial för återvinning.
Förordningen reglerar även behandlingsmetoder samt kvaliteten på det
färdigbehandlade (återvunna) skrotet.
Förordningen gäller fr.o.m. oktober 2011 och reglerar bland annat att
farligt avfall, med vissa undantag, inte ska användas som råmaterial
all mekanisk behandling som krävs för att skrotet ska kunna användas
direkt i stålverk och gjuterier ska ha slutförts
halten främmande material i det återvunna skrotet inte ska överstiga 2
procent.
15 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Metallskrotet upphör att vara avfall när det överförs från innehavaren till
mottagaren under förutsättningen att:
kriterierna är uppfyllda,
innehavaren har utfärdat en skriftlig försäkran om att kriterierna är
uppfyllda,
innehavaren har ett certifierat kvalitetsledningssystem för kontroll och
övervakning av de förfaranden som kriterierna tar sikte på.
Liknande kriterier håller på att tas fram för kopparskrot, glas och papper. Det
betyder att det är avfallsinnehavaren som avgör om avfallet har upphört att vara
avfall. Denne kan dock låta bli att utfärda någon försäkran och istället låta metallskrotet, precis som tidigare, omfattas av avfallslagstiftningen. Kraven i förordningen gäller alltså enbart om innehavaren önskar att klassificera om avfallet.
När ”materialet” inte längre är avfall omfattas det istället av produktlagstiftningen,
exempelvis kemikalieförordningen REACH. Den som återvinner ett ämne så att det
upphör att vara avfall betraktas som tillverkare enligt REACH.
Naturvårdsverket har tagit fram en handbok, Handbok 2010:1”Återvinning av
avfall i anläggningsarbeten”, Utgåva 1, februari 2010, som är en vägledning för
att underlätta återvinningen av avfall i anläggningsarbeten på ett miljö- och
hälsomässigt säkert sätt. Handboken ger vägledning vid återvinning av avfall i
anläggningsarbeten som t.ex. anläggningsarbete inom vägar och järnvägar,
bullervallar, ytor såsom parkeringsytor eller ytor för annan verksamhet och
deponitäckning ovan tätskikt. Avfallen som uppfyller kraven får användas utan
restriktioner, dock inte inom t.ex. vattenskyddsområden eller Natura 2000områden.
I Sverige arbetar Naturvårdsverket med en ny nationell avfallsplan med det
övergripande syftet att miljöpåverkan från avfallshanteringen ska minska och på så
sätt bidra till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. Planen kommer att
innehålla förslag på åtgärder som olika aktörer kan vidta för att minska
miljöpåverkan från avfallshanteringen och kommer att vara ett underlag för 1) den
kommunala avfallsplaneringen, 2) Naturvårdsverket och andra statliga
myndigheters arbete inom avfallsområdet och 3) övriga berörda aktörers arbete
inom avfallsområdet.
Det finns även förslag till några prioriterade områden:
Avfall i bygg- och anläggningssektorn
Hushållsavfall
Resurshushållning i livsmedelskedjan
Avfallsbehandling
Illegal export av avfall till andra länder
Avfallsplanen förväntas blir klar hösten 2011.
16 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
3.
De främsta avfallsströmmar i Sverige
Med avfall menas alla föremål, ämnen eller substanser som innehavaren vill göra
sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Avfallsdefinitionen är gemensam för
EU (EG-direktiv 2006/12/EG om avfall). Definitionen är betydligt vidare än tidigare
svensk praxis före EU-inträdet. Ekonomiskt värde, användning eller återanvändning
spelar inte någon självständig roll för om något definieras som avfall eller inte.
Numera finns det även en vägledning för att kunna bestämma huruvida en
restprodukt ska anses vara avfall eller biprodukt.
Sverige ligger på en 6:e plats inom EU när det gäller avfallsproduktion per capita.
Gruvindustrin och gruvavfallet är orsaken till den förhållandevis höga placeringen.
Inom EU genereras årligen ca 3 miljarder ton avfall.
År 2010 gav Naturvårdsverket ut en rapport som beskriver all avfallshantering i
Sverige år 2008 (Naturvårdsverket, 2010). Under 2008 genererades 95,6 miljoner
ton icke-farligt avfall i Sverige. Mineralavfall står för 62 miljoner ton, varav 59
miljoner ton kommer från gruvindustrin och 2,2 miljoner ton från byggsektorn.
Hushållen gav upphov till 4 miljoner ton icke-farligt avfall 2008.
Tabell 4
Främsta avfallsproducenter i Sverige (Naturvårdsverkets hemsida)
Farligt Avfall
Hushåll
Industri
Varav
gruvindustri
Icke farligt avfall
2004
2006
2008
2004
2006
2008
373
981
489
2 288
349
1 715
4 459
113 482
4 643
116 093
4 044
80 061
58 400
61 800
58 699
Större delen av allt avfall tas om hand vid den anläggning där det uppkommit,
totalt 64 miljoner ton avfall. Det är huvudsakligen stora industrier som tar hand om
sitt eget avfall (Naturvårdsverket 2010)
I Sverige fördelas avfallsansvaret enligt följande: kommunerna ansvarar för
hushållsavfallet, producenterna ansvarar för sina respektive produktgrupper
(genom det så kallat producentansvar) och verksamhetsutövare ansvarar själva för
omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall.
17 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
3.1
Hushållsavfallet
Information och data till detta kapitel har hämtats (om inget annat anges) från
Avfall Sveriges hemsida.
Avfall Sverige sammanställer varje år statistisk över avfallshanteringen i Sverige.
Avfall Sverige började för drygt 10 år sedan ge ut årsskriften ”Svensk
avfallshantering” (den senaste för 2009) som beskriver hur hushållsavfallet
hanteras i Sverige. Statistiken för 2010 finns inte att tillgå än vilket är ovanligt då
sammanställningarna brukar komma till halvårsskiftet efterföljande år. Enligt
uppgift beror detta på en osäkerhet i materialet som visade på minskade
avfallsmängder och som är svårt att förklara orsaken till. Detta resulterade i att
man har valt att kontrollera materialet ytterligare.
Enligt Avfall Sverige (2010) minskade mängden hushållsavfall med nära 5 % år
2009 jämfört med föregående år. Av detta hushållsavfall återvanns 98,6 % medan
endast 1,4 % deponerades. Mängden avfall som gick direkt till deponering har
halverats jämfört med 2008. År 2009 uppgick den behandlade mängden
hushållsavfall till 4,5 miljoner ton, vilket motsvarar ca 480 kg avfall per capita och
år. Motsvarande mängder för 2008 var 4,7 miljoner ton och 511 kg per capita.
Trenden med minskande mängden hushållsavfall fortsätter enligt uppgift även 2010
Figur 3 och tabell 5 visar utvecklingen de senaste 5 åren.
Figur 3
Trenden för behandling av hushållsavfallet i Sverige de senaste 5 åren.
18 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Tabell 5
Trenden för behandling av hushållsavfallet i Sverige de senaste 5 åren i
procent.
Farligt avfall
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
Totalt
3.1.1
2005
0,6
33,9
10,5
50,2
4,8
100
2006
0,9
36,8
10,4
46,8
5
100
2007
0,9
36,8
11,9
46,4
4
100
2008
0,9
35
12,6
48,5
3
100
2009
1
35,4
13,8
48,4
1,4
100
Materialåtervinning
Sverige hade som mål att minst 50 procent av hushållsavfallet skulle återvinnas
genom material- och biologisk återvinning till 2010. Under 2009 uppgick materialoch biologisk återvinning till ca 2,2 miljoner ton. Detta motsvarar 236,0 kg per
capita och 49,2 % av den totala mängden hushållsavfall (tabell 6, figur 4) (Avfall
Sverige, 2010).
Till kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnas den delen av
materialåtervinningen som omfattar förpackningar, returpapper, el-avfall och det
grovavfall som tas tillvara som metallfraktion. Under 2009 minskade denna mängd
till 1,6 miljoner ton, 169,9 kg per person, vilket motsvarar 35,4 % av allt behandlat
hushållsavfall. Andelen metall från hushåll, exempelvis cyklar och trädgårdsmöbler,
ökade under 2009 med nästan 18 000 ton till ca 170 000 ton, vilket motsvarar 18,2
kg per capita (Avfall Sverige, 2010).
Förpackningar och tidningar samlas in via de cirka 5 800 obemannade
återvinningsstationerna som drivs av producenterna, men även via kommunernas
återvinningscentraler. Fler och fler kommuner erbjuder även fastighetsnära
insamling av tidningar och förpackningar.
Tabell 6
Insamlade mängder och återvinningsgrad av respektive
förpackningsfraktion och papper år 2009.
År 2009
Metallförpackningar
Glasförpackningar
Plastförpackningar*
Pappersförpackningar**
Tidningspapper
Kontorspapper
Insamlad mängd
(ton)
33 400
177 300
50 660
479 700
420 000
118 000
Återvinningsgrad
(procent)
73
90
31
74
91
72
Uppsatt mål
(procent)
70
70
70
65
75
50 (frivilligt)
*Från och med 2009 inkluderas inte de plastförpackningar som energiåtervinns genom förbränning
tillsammans med annat hushållsavfall. I denna tabell är dock de 44 430 ton plastförpackningar som
materialutnyttjades sammanslagna med de 6 230 ton som energiutvanns.
**Papper, kartong och well.
19 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Under 2010-2011 genomför Avfall Sverige i samarbete med landets kommuner en
nationell kampanj med målet att öka kunskapen om materialåtervinning och om
förtroendet för kommunernas arbete med denna återvinning.
Figur 4
3.1.2
Materialåtervinning i Sverige de senaste 5 åren (Avfall Sverige, 2010).
Biologisk återvinning
Vid biologisk återvinning, tidigare kallad biologisk behandling, behandlas organiskt
avfall med hjälp av rötning eller kompostering. Under 2009 gick 617 680 ton
hushållsavfall till biologisk återvinning, vilket är en ökning med 3,4 % jämfört med
2008. Varje svensk ger upphov till nästan 100 kg matavfall per år, främst
grönsaks- och fruktrester. Totalt behandlades 66,1 kg avfall (grönavfall och
matavfall) biologiskt per person 2009. Den biologiska återvinningen utgör nu 13,8
% av den totala mängden behandlat hushållsavfall (Avfall Sverige, 2010).
Enligt en undersökning som Avfall Sverige genomfört har 154 av landets kommuner
mer eller mindre utbyggda system för insamling av matavfall. Av dessa har 22
endast insamling från storkök och restauranger medan resterande 132 kommuner
även har system för hushållen. Undersökningen visar även att ytterligare 63
kommuner planerar att införa insamling av matavfall. Det vanligaste är att det
källsorterade hushållsavfallet från villahushåll samlas in via två separata kärl, ett
för matavfall och ett för brännbart avfall. Vissa kommuner använder flerfackskärl
där flera fraktioner sorteras i separata behållare. Optisk sortering där olikfärgade
plastpåsar läggs i samma kärl förekommer också. (Avfall Sverige, 2010).
Vid rötning av biologiskt avfall bildas biogas. Biogasen som huvudsakligen består av
metan och koldioxid kan sedan uppgraderas för att användas till fordonsbränsle och
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
20 av 58
uppvärmning. Under 2009 producerades 317 440 MWh biogas vilket motsvarar över
35 miljoner liter bensin. Vid rötning bildas även biogödsel med rikt näringsinnehåll.
Under 2009 producerades 498 720 ton biogödsel varav 97 % återfördes till
lantbruket (Avfall Sverige, 2010). Under 2009 komposterades 630 500 ton avfall,
varav 85 620 ton var matavfall. Komposten används främst till
jordförbättringsmedel och till diverse jordblandningar. (Avfall Sverige, 2010).
3.1.3
Energiåtervinning
Energiåtervinning, tidigare kallad förbränning, innebär att energin tas om hand när
avfall förbränns. Under 2009 gick 2,2 miljoner ton hushållsavfall till
energiåtervinning, vilket är en minskning med nästan 120 tusen ton jämfört med
2008. Detta motsvarar 232,6 kg hushållsavfall per capita och utgör 48,4 % av den
totala mängden behandlat hushållsavfall. Energiåtervinningen har byggts ut och
effektiviserats under åren. Även import av avfall till energiåtervinning har ökat
under åren och 2009 importerades 36 000 ton avfall till Sverige. En undersökning
visar att Sverige är det europeiska land som utvinner mest energi ur avfall vid
förbränning. Under 2009 utvanns totalt 13,9 TWh energi genom förbränning,
fördelat på 12,3 TWh värme och 1,6 TWh el. Utöver hushållsavfall gick även ca 2,5
miljoner ton övrigt avfall, främst industriavfall, till energiåtervinning. Den totala
mängden avfall till energiåtervinning var därmed 4,6 miljoner ton, vilket är en
ökning med ungefär 100 000 ton sedan året innan. Räknar man in det avfall
industrin förbränner blir det uppskattningsvis 20–25 TWh/år. Totalt används ca 8,6
miljoner ton avfall som bränsle.
Efter energiåtervinning av avfall kvarstår rester i form av en slagg som måste
deponeras (15-20 viktprocent av den tillförda mängden avfall, samt 3-5 viktprocent
rökgasreningsrester). Under 2008 deponerades 102 000 ton flygaska och farligt
avfall från rökgasrening. Även 433 000 ton icke-farlig aska och slagg från
förbränning deponerades (Naturvårdsverket 2010). En del av slaggen kan användas
vid konstruktioner av vägar och deponier (Avfall Sverige, 2010).
Rökgasreningsresterna deponeras eller används som neutraliseringsmedel vid
återfyllning av gruvor. Askorna som genereras i Sverige skickas idag till Norge där
de deponeras i ett kalkbrott. Även i Finland återfylls ett gammalt kalkbrott med
askor, vilket klassas som nyttjande av askorna. Enligt EU s ramdirektiv för avfall är
avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning. Det
är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller
bör behandlas med någon annan metod.
21 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
3.1.4
Deponering
Det avfall som inte kan tas om hand på annat sätt, till exempel porslin och kakel,
måste deponeras. Målet är att så lite avfall som möjligt ska deponeras. Det är
numera förbjudet att deponera organiskt avfall. Under 2009 deponerades 63 000
ton hushållsavfall vilket är en minskning med 77 000 ton (55 %) jämfört med året
innan. Det motsvarar 6,7 kg per person. Även andelen avfall som deponerades vid
de kommunala deponierna minskade med 640 000 ton till totalt 1 030 000 ton
under 2009. (Avfall Sverige, 2010).
Den 31 december 2008 stängdes nära hälften av de kommunala deponierna till
följd av strängare EU-bestämmelser. 85 deponier drevs vidare under 2009. 21 av
dessa tar emot farligt avfall och endast 5 % av deponierna är avsedda för enbart
inert avfall. Under 2009 samlades deponigas in vid 36 aktiva deponier och cirka 248
GWh, varav 11 GWh i form av el, kunde utvinnas. Utöver detta facklades 11 GWh
bort utan energiutvinning. Minst hälften av de aktiva deponierna har lokal
behandling av lakvatten. Detta för att minska utsläppen av näringsämnen till
recipient . (Avfall Sverige, 2010).
3.1.5
Farligt avfall
Under 2009 samlades 45 380 ton farligt avfall in från hushållen vilket är en ökning
med 4,8% jämfört med året innan. Detta motsvarar 4,9 kg farligt avfall per capita.
I denna mängd ingår impregnerat virke, vilken är en fraktion som har ökat stadigt
de senaste åren och nu utgör 55 % av den totala mängden farligt avfallet från
hushållen. 24 760 ton impregnerat virke samlades in 2009 vilket är en ökning med
16% jämfört med 2008. Det farliga avfallet utgör 1% av det totala hushållsavfallet.
Det är viktigt att det farliga avfallet lämnas in på rätt sätt då det kan vara giftigt,
cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotoxiskt, smittförande eller
brandfarligt. (Avfall Sverige, 2010).
Ansvaret för insamling, transport och behandling av farligt avfall ligger på
kommunerna. Detta regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala
renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från det
övriga hushållsavfallet. Det vanligaste insamlingssystemet är inlämning på
kommunernas bemannade återvinningscentraler. Cirka en tredjedel av landets
kommuner har ersatt de obemannade miljöstationerna med någon form av
fastighetsnära insamling, ofta i kombination med flera insamlingssystem. De ämnen
som inte kan oskadliggöras eller återvinnas måste deponeras. Oftast separeras de
farliga ämnena och återstoden återvinns. (Avfall Sverige, 2010).
Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar.
Det insamlade virket flisas och energiåtervinns i anläggningar med särskilt tillstånd
för detta. Förorenade jordar kan ofta saneras genom biologisk nedbrytning.
Läkemedel klassas inte som farligt avfall, med undantag av cytostatika, men ska av
22 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
miljöskäl lämnas in separat till närmsta apotek. Under 2009 samlades 1 100 ton
läkemedel in.
Avfall Sverige genomförde tillsammans med landets kommuner under 2009-2010
en nationell kampanj för att informera om farligt avfall. Detta för att öka
motivationen att lämna in farligt avfall samt att minska användningen av kemiska
produkter. (Avfall Sverige, 2010).
Under 2009 samlades 1 450 ton batterier och 273 ton inbyggda batterier in av Elkretsen i samarbete med landets kommuner. Detta motsvarar 185 gram per
person. Detta är en minskning med 6 procent jämfört med 2008. Bilbatterier
lämnas till återförsäljare eller till kommunernas bemannade återvinningscentraler.
Vid behandling av batterier separeras och återvinns materialen så mycket som
möjligt beroende på vilken typ av batteri det handlar om.
(www.batteriinsamlingen.se, 2010). Under 2010 samlades totalt 150 400 ton
elektriska och elektroniska produkter samt batterier in av El-kretsen, vilket
motsvarar 15,99 kg per capita Det är en ökning med 1,4% jämfört med året innan.
(www.el-kretsen.se, 2010).
3.2
Industri
Industrins olika grenar står för närmare tre fjärdedelar av det avfall som genereras
i Sverige (tabell 7, figur 5). Industrin genererade 2008 mindre avfall än under
föregående mätperiod, 2006. Det beror till största delen på att Aitik-gruvan utanför
Gällivare minskade sin produktion från 2006 till 2008. Eftersom Aitik-gruvan är den
största källan till avfall i Sverige får det stor effekt på den totala mängden för hela
sektorn (Naturvårdsverket 2010).
Andra sektorer som genererar stora avfallsmängder är massa- och pappersindustrin
som står för 7,4 miljoner ton och metallindustrin som står för knappt 2,5 miljoner
ton. Hälften av massa- och pappersindustrins avfall består av träavfall (barkavfall
och skadat virke). Utöver det genereras ca 1,5 miljoner ton fiberslam och
vedgårdsavfall och lika mycket bioslam, kemslam, aska, slagg samt avlopp- och
grönlutsslam. Metallindustrin genererar ca 2 miljoner ton icke-farligt avfall i form av
slagg och förbränningsrester.
Inom utvinningssektorn har trenden mellan 2004 och 2008 pekat på en ökande
förädlingsvärde (mer än det dubbla) medan mängden avfall har varit relativt stabil.
Under perioden ökad omsättningen inom sektorn med 50 %.
Inom Massa och papperssektorn ökade mängden avfall som genererats något
mellan åren 2004 och 2006. Mellan 2006 och 2008 är trenden minskande.
Omsättningen minskade något under perioden och förädlingsvärdet mer än
halverades.
Inom sektorn Kemi, petroleum, plats och gummi har förändringarna varit små.
Omsättningen ökade med 20 % medan avfallsmängderna och förädlingsvärdet
ligger på samma nivå.
23 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
När det gäller farligt avfall är industrin (exkl. mineralutvinning) tjänstesektorn och
hushållen de största ”producenterna”.
De stora minskningar som observeras mellan 2006 och 2008 för trä samt stål och
metallindustri beror på att träspill, spån, bark och GROT samt stålskrot och
masugnsslagg inte längre räknas som avfall. Dessutom började en lågkonjunktur
under 2008 vilket påverkade industrin.
Tabell 7
Avfallsproduktion i svensk industri 1993-2008, i tusen ton
(Naturvårdsverket 2010)
1993
1998
2002
2004
2006
2008
Utvinning
Livsmedel
Textil
Trä
Massa, papper
Kemi, gummi, plast
Mineraliska produkter
Stål, metall
Verkstad
Övrig industri
47 124
1 318
37
6 748
2 772
369
638
2 267
745
151
63 818
1 814
35
7 718
4 097
571
583
3 691
1 245
25
54 432
934
32
5 752
6 464
399
349
2 735
2 016
9
58 636
1 141
32
15 242
6 467
398
269
4 972
960
88
62 119
1 290
32
17 857
7 877
391
249
3 013
931
88
58 733
1 290
32
244
7 367
378
249
2 452
914
89
Summa
62 169
83 597
73 122
88 205
93 847
71 748
8 000
80 000
6 000
60 000
4 000
40 000
2 000
20 000
Avfallproduktion (tusen ton)
Utvinning och trä
Avfallproduktion (tusen ton)
Livsmedel
Textil
M assa, papper
Kemi, gummi, plast
M ineraliska produkter
Stål, metall
Verkstad
Övrig industri
Utvinning
Trä
0
0
1992
1995
1998
2001
2004
2007
Årtal
Figur 5
Utveckling av avfallsmängderna generade av industrin i Sverige
(Naturvårdsverket 2010).
24 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
3.3
Förorenade jordar
Det finns omkring 80 000 potentiellt förorenade områden i Sverige. Arbetet med att
undersöka och åtgärda områdena pågår genom bland annat länsstyrelsen,
försvarsmakten, SPIMFAB, kommuner, entreprenör, markägare, osv.
Naturvårdsverket har ansvar för hela bidragshanteringen, nationell prioritering,
samverkan och vägledning. Sedan miljöbalken trädde i kraft 1999 har man åtgärdat
och avslutat åtgärder vid 75 områden med stöd av bidragsmedel. I dagsläget utförs
åtgärder vid 29 områden. Kostnaden för åtgärderna varierar. Ett fåtal områden har
kostat i storleksordningen 100 miljoner kronor eller mer att efterbehandla, medan
den genomsnittliga efterbehandlingskostnaden uppgår till omkring 40 miljoner
kronor per område. Markexploatering och sanering av nedlagda bensinstationer
har, parallellt med Naturvårdsverkets bidragsfinansierade saneringar, varit stora
drivkrafter för marksanering. Generellt innebär marksanering att de förorenade
massorna grävs bort och transporteras till en deponi. In situ-sanering och
behandling på plats sker i en viss omfattning beroende på typ av förorening och
markanvändning. Många röster i branschen anser dock att för mycket massor
transporteras bort och deponeras alternativt används för sluttäckning av deponier
och att för lite massor behandlas och återanvänds i samhället (SGI, 2011).
Naturvårdsverket bedömer att de områden som utgör störst risk kan vara
åtgärdade till 2050, men det kräver en betydligt högre åtgärdstakt än idag. I Norroch Västerbotten har bl.a. gamla sågverk i Luleå, Boden, Gällivare, Robertsfors och
Burträsk efterbehandlats med hjälp av statliga medel. Kommande projekt gäller
förorenade sediment i Kiruna och Luleå samt ett sågverk i Umeå. Efterbehandlingen
har hittills handlat om schaktning och deponering av de förorenade massorna.
Ibland har lokala lösningar använts och saneringsprojektet har varit katalysatorn
för byggnation av en deponicell eller en hel anläggning. I andra fall har massorna
transporterats till södra Sverige. Parallellt har sanering av bland annat gamla
bensinstationer gjorts i regionen. Även där har saneringen handlat om schaktning
och frakt till avfallsanläggningar.
25 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
4.
Branschens utveckling och trender
Detta kapitel är en övergripande sammanfattning av de synpunkter som kommit
fram under intervjuer och den information som hittats på olika hemsidor och i
rapporter. Kapitel 5 redovisar synpunkterna utifrån vilken bransch de medverkande
representerar.
4.1
Avfallshantering – mot minskad deponering och ökad återvinning
Deponering, som tidigare har varit den huvudsakliga metoden att göra sig av med
avfall, har minskat regelbundet (undantaget mineral och gruvavfall) sedan mitten
av 90-talet. Idag sker en omfattande återvinning av olika restprodukter (askor,
slagg, förorenade jordar o.s.v.) genom sluttäckning av nedlagda deponier.
Ekonomi och lagstiftning är de två viktigaste drivkrafterna som idag styr hur olika
avfall omhändertas. Dessa två krafter nämns av de flesta intervjuade. Dessutom
styrs ekonomin i avfallsbranschen i högsta grad av gällande lagstiftning. Som flera
av de medverkande påpekar sätter samhället, genom lagstiftningen, ramarna för
olika verksamheter i form av skatter och avgifter, utsläppsgränser och krav på
behandling. I sin tur leder dessa styrmedel till att vissa metoder blir för dyra
(olönsamma) för verksamhetsutövaren medan andra blir möjliga. I viss mån kan
”good will”, varumärken och trender göra att konsumenten är beredd att spendera
mer (”än nödvändigt”) för att få en ”grön stämpel”. På individnivå kan t.ex. dagens
trend att köpa andrahandskläder eller miljövänliga (och dyrare) produkter nämnas.
På företagsnivå kan t.ex. klimatkompensering av resor eller annan
resursförbrukning nämnas. När det gäller möjligheten att använda andrahands
byggnadsmaterial vid projektering av t.ex. nya hus eller byggnader anses detta
däremot vara svårt då tillgången på andrahandsvaror är ojämn. Det skall mycket
till innan ett industriellt producerat hus skall byggas med återvunna fönster eller
tegel, enligt några tillfrågade projektörer. Dagens produktionssystem bygger på
standardisering snarare än flexibilitet. Miljövänliga flexibla lösningar är ofta dyrare
än standardiserade produktionssystem. Arbete pågår i olika branscher med att
kartlägga och främja återvinning (SMED 2009 och SMED 2011)
Låga kostnader för transporter nämns ofta som ett problem som hindrar en lokal
återvinning. De senaste åren har antalet deponier som tar emot schaktmassor,
asfalt och förorenade jordar minskat vilket ofta innebär ökade transporter. Trots
längre avstånd har det inte bidragit till ökat omhändertagande på lokal nivå. I t.ex.
Stockholmregionen innebär detta att avsättningsmöjligheterna minskar.
Transporten av olika massor in och ut från staden leder till onödig belastning på
vägnätet, svårare trafiksituation och allmänt ökad miljöbelastning. Transporterna
väntas öka med de stora infrastrukturprojekt som är på gång i området. Dessa
transporter skulle dock kunna minskas och återvinningen öka om planeringen var
bättre.
26 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
När det specifikt gäller förorenade jordar bedöms behovet av
återvinning/återanvändning kunna minska i framtiden i takt med att förståelsen för
(och tillämpningen av) riktvärden ökar. Sanering av oljeförorenade jordar har t.ex.
ofta gått ut på att gräva bort och transportera all jord till en deponi. När det gäller
klorerade lösningsmedel som bedöms bli en växande sektor är in situ sanering ofta
det enda möjliga alternativet, vilket inte genererar några avfallsmassor.
Möjligheten att utvinna metaller från metallförorenade jordar nämndes av en
medverkande som en möjlighet i takt med ökande metallpriser. Landfill Mining,
dvs. utvinning av deponerat avfall, är annars ett sätt att utvinna resurser (främst
metallskrot och brännbart material) som nämns som en möjlig framtidskälla för
restprodukter.
Utvinning av den organiska fraktionen bedöms bli en växande bransch i framtiden
då Naturvårdsverket i de nya miljömålen 2015 kommer att ställa krav på att minst
40 % av matavfallet skall återvinnas. Både kompostering och biogasframställning
kommer om att vara möjliga då kravet ställs på återvinning av näringsämnen.
Antalet ansökningar att driva biogasanläggningar ökar, speciellt när det gäller
gårdsanläggningar inom jordbruket. Det finns nu små uppgraderingsanläggningar,
som Biosling som gör det möjligt att producera fordongas i liten skala.
När det gäller att öka värdet (valorisering) av olika restprodukter har Sverige inte
kommit långt jämfört med andra länder. Stålindustrin har, tack var ett långsiktigt
arbete, tagit fram några produkter baserade på hyttsten (merit som är ett
alternativ till cement, merolit som är ett betongliknande material, kalk samt paddex
som används för ridbanor). Mesa från pappersindustrin används som
jordförbättringsmedel inom jordbruket. Trafikverket har tagit fram riktlinjer för
användning av hyttsten, återvunnen asfalt och betongkross. Gemensamt för de
material som varit framgångsrika är att de är relativt enkla och rena med avseende
på sammansättning, de finns i relativt stora mängder och materialet är relativt
homogent. För material som innehåller höga halter föroreningar eller klassas som
farligt avfall bedöms marknadsutsikterna som dåliga.
Samma resonemang gäller t.ex. för REACH-registreringen av restprodukter. Utifrån
intervjuer genomförda i denna studie är tiotalet f.d. restprodukter registrerade i
Sverige, främst produkter från stålindustrin, några askor för förbränningsbranschen
och mesa från massaindustrin. Ofta är mängderna som produceras för små för att
motivera den ekonomiska investering som REACH-registreringen innebär. Vattenfall
har t.ex. produktifierat askor i Tyskland men inte i Sverige. Pappersbruken arbetar
med REACH men detta gäller först och främst kemikalier som används i processen.
Mesa lär vara det enda ”avfall” som har gått igenom REACH-registreringen.
I en sammanställning som gjordes på uppdrag av SGF (2008) av olika nationella
strategier inom EU för användning av restprodukter identifierades en del mer eller
mindre gemensamma drag för användning av olika materialslag. Författarna
27 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
fokuserade i första hand på avfall som kan användas i konstruktioner men deras
synpunkter går ofta att tillämpa även på andra typer av användning.
Generellt kan konstateras att försök görs för att förenkla den administrativa
proceduren kring användning av utvalda material eller tillämpningar. Som exempel
kan nämnas:
- Inert avfall för konstruktionsändamål är tillåtet i flera länder utan
tillståndsansökan eller motsvarande. Definitionen av inert avfall är i flera
länder vidare än den i Sverige.
- Krossprodukter från återvunnet byggavfall får i många av länderna användas
enligt särskilda regler, men utan sedvanlig tillståndsplikt.
- I några länder sker en indelning efter ursprung, så att t.ex. sten, jord, vissa
flygaskor och bottenaskor, krossad betong, återanvändning av asfalt m.m.
inte kräver tillståndsplikt, utan endast en administrativt enklare rapportering
eller anmälan.
- Material för konstruktionsändamål kan delas in i olika kategorier (med olika
användningsområden) beroende på föroreningsinnehåll.
- Skyddsåtgärder anpassas efter föroreningsinnehållet och var materialet
används.
- Askor kan användas för vägbyggnad och liknande, ofta med krav på hur
konstruktionen skall skyddas mot inträngande vatten, genomexempelvis
asfaltering.
Den typen av förenklade procedurer (som även är gemensamma för hela landet)
önskades av flera tillfrågade. Samtidigt kan det nämnas att de kriterier som tagits
fram av Naturvårdsverket upplevs ha motsatt effekt. Man kan även konstatera att
andra länder ofta väljer att ställa krav på utformningen av de konstruktioner där
restprodukter används för att långsiktigt minimera risken för spridning av störande
ämnen. Detta genom att:
- Använda rätt material på rätt plats i rätt konstruktion och t.ex. kräva
åtgärder för skydd mot inträngning av vatten. Kvalitetskontroll av det
återvunna materialet sker.
- Kunskap finns om hur man går tillväga och erfarenhetsåterföring från
genomförda projekt sker.
Avfall Sveriges kommunmedlemmar har en långsiktig vision för 2020 och ”Det
finns inget avfall” presenterades som ett resultat av detta arbete som inleddes
2010. De långsiktiga målen för 2020 är dels att sambandet mellan avfallsmängder
och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i
avfallshierarkin. Den här visionen stämmer väl överens med den uppfattning som
finns idag hos EU-kommissionen. Det finns ett starkt önskemål att på olika sätt
främja återbruk (t.ex. andrahand, återvinningsmarknader, klädbibliotek, o.s.v.) av
olika varor. Hushållsavfallsmängderna tros minska i framtiden genom industrins
arbete med t.ex. mindre förpackningar och genom initiativ som gör att varorna som
säljas inte blir till avfall. Vidare vill kommunmedlemmarna främja återvinning av
olika material och därmed styra bort materialen från förbränning; finns det
28 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
möjlighet att återvinna plast skall man i första hand göra det. Förtydliganden som
görs i den nya avfallsförordningen med ett tröskelvärde för energieffektiviteten är
exempel på att särskilja återvinning från vad som anses vara bortskaffande vid
förbränning av hushållsavfall. Även om återanvändning har blivit mer populär med
andrahandsbutiker och försäljningsplatser som ”Blocket” kan noteras att elektronik
och byggavfall är de två avfallsfraktioner som ökar idag. Båda kan ses som
konsekvensen av en ökad levnadsstandard och konsumtion. Samtidigt kan påpekas
att dagens sätt att mäta tillväxt inte främjar återvinning/återanvändning, vilket
anses vara ett problem enligt några tillfrågade. Samhället strävar efter ökad tillväxt
medan ökad återvinning minskar denna.
4.2
Avfallshantering mot ökad återvinning – hinder och hot
År 2008 svarade sluttäckning av deponier för återvinningen av över 4 miljoner ton
avfall från förbränning, mineralavfall och slam (Naturvårdsverket 2010).
Mottagningskapaciteten är för tillfället mer eller mindre obegränsad vilket flertal av
de tillfrågade anser hindra diversifieringen och utvecklingen i branschen.
Utvecklingen av återvinning av restprodukter som askor eller förorenade jordar
hämmas idag av det låga priset för att deponera förorenade massor samt av den
sluttäckningsboom som sker i landet. Det är enligt flera av de intervjuade för billigt
att transportera och bli kvitt material som avfall eller konstruktionsmaterial i
deponisluttäckning. Det finns ingen drivkraft idag att hitta andra lösningar då stora
materialflöden slukas av sluttäckningen av deponierna runt om i landet. En roll för
NWI borde vara att redan nu hitta nya lösningar för framtiden då sluttäckningen av
gamla deponier inte kommer att fortsätta i samma takt i all framtid. Exempelvis
skulle deponierna kunna användas som testområden för nya lösningar som, om de
visar sig fungera, skulle kunna användas i samhället i framtiden.
Vid sidan av ”bortskaffningskostnader” anses transporten vara ”för billig” enligt
flera intervjuade. Högre transportkostnader skulle göra det ekonomiskt attraktivt
att försöka behålla så mycket massor som möjligt på plats, t.ex. med
lokalbehandling. Samtidigt borde dagens låga transporterkostnader gynna
återvinning då producenten och kunden inte behöver vara nära varandra. En av de
Intervjuade ansåg att transportbidrag var nödvändig för att öka användningen av
restprodukter. Eventuellt behov av transportbidrag beror främst på vilken funktion
restprodukten kommer att ha och kostanden för det traditionella
omhändertagandet. Om återvinning handlar om ersättning av fyllnadsmassor
kommer det ekonomiska marginalen att vara begränsad. En fråga som återkommer
från flera håll är att miljökostnaden som transporterna innebär inte värdesätts.
Dagens system premierar snarare bortforsling än den inciterar till lokal återvinning.
Ofta anses fokus vara för smalt och bedömningarna görs inte från ett
systemperspektiv. Riskvärderingen vid sanering av ett förorenat område premierar
att föroreningarna tas bort från området. Däremot finns det ingen
bedömningsnedsättning för att massorna transporterats x antal kilometer och
deponerats i ett avfallsupplag. Ett förslag för NWI:s verksamhet är att ta fram en
modell där man värdesätter miljöpåverkan (t.ex. i form av koldioxidutsläpp eller
29 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
kostnad för slitage på vägnätet) som skulle kunna användas vid värderingen av
olika lösningar.
Ett hinder för återanvändning är t.ex. förekomsten av tungmetaller i ett alternativt
material vilket skapar osäkerhet för användaren. Även om materialet har bättre
egenskaper än motsvarande naturliga material (t.ex. dräneringsförmåga, bärighet,
isolering) blir innehållet av förorenande ämnen ett stort hinder för valoriseringen.
Ett annat hinder ligger hos avfallsproducenten som inte ”orkar” engagera sig i
kvalitetssäkring av sitt avfall utan helst vill bli kvitt det. Avfallsflöden anses ofta
vara små i Sverige vilket gör det olönsamt att idag utveckla en alternativ
användning. Om inte avfallsproducenten, som kanske genererar för små mängder
för att kunna motivera utvecklingskostnader, kan sätta upp en egen organisation
som arbetar med produkten måste någon annan ta hand om den. Att samordna
ansträngningarna för ett visst material skulle kunna vara en roll för NWI. Ansvaret
att kunna visa fördelarna med produkten för den potentiella kunden ligger trots allt
hos den som har materialet.
Lagstiftning bedöms inte vara ett hinder för återvinning av olika restprodukter. Det
gäller för producenten att visa att materialet klarar kraven. Dock uppfattas t.ex.
nivåerna som används i Naturvårdsverket handbok 2010:1 ”återvinning av avfall i
anläggningsarbeten” snarare som ett hinder än en hjälp för återvinning då nivåerna
som anges tolkas som riktvärden. Några bedömare anser att det finns ett behov av
stöd i form av kunskapstjänster och expertis för att kunna få fram nya produkter.
Ett dåligt genomfört projekt kan förstöra möjligheten för en produkt under lång tid
framöver. Därför är det viktigt med utvärdering och öppenhet när nya lösningar
testas. En helhetssyn som visar både på fördelar och begräsningarna, återföring av
erfarenheter i alla led, en förståelse för behovet av att återvinna mer för både
miljön och ekonomin samt en gemensam syn på att återvinning är bra, är några
förutsättningar för att branschen skall utvecklas.
En slutsats som författarna till jämförelsen mellan olika EU-länder kunde dra var att
EUs avfallsdirektiv och definitioner av när avfall upphör att vara avfall kan stödja en
miljömässig och resurshushållande återanvändning av avfall som
konstruktionsmaterial och behöver inte vara ett formellt hinder för detta. Enligt
författarna kan enskilda länder stödja och stimulera återanvändning av avfall och
biprodukter genom ett tydligt regelverk, speciellt utformad för denna typ av avfall
och material, som skydd för hälsa och miljö (SGF 2008).
Det finns ingen enkel lösning för alla material. Förmodligen kommer lösningar som
bygger på en kombination av tekniker att behöva utvecklas. Geografin i regionen
gör att avstånden blir långa till en centraliserad anläggning. Småskaliga
anläggningar, mobila enheter och förbehandling kommer att behövas för att kunna
minska onödig transport av t.ex. vatten. Värme finns i överskott t.ex. vid
pappersbruken eller stålverken, men är svår att transportera till andra områden.
30 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Sammanfattningsvis är kanske det allra största hindret för återanvändning av
askor, avloppsslam, slagg eller andra material osäkerheten som råder kring:
1-Materialens egenskaper
2-Eventuella risker för föroreningsspridning
3-Tillämpning av den gällande lagstiftningen
4-Vad kommande lagstiftning kan innebära
Författarna till SGF (2008) sammanfattade drivkrafterna som såväl hindrar som
gynnar en god återanvändning av restprodukter för konstruktionsändamål. Några
exempel på hinder är följande:
- Dålig källsortering av bygg- och anläggningsavfall ger låg teknisk och
miljömässig kvalitet på använda restprodukter och lägre förtroende hos
användare. (Bristande kvalitet är ett gemensamt problem för många
avfallsåtervinningsflöden. Dålig sortering av fraktionen som går till rötning
eller kompostering, returträ som innehåller impregnerat virke, bränsle till
förbränning som är dåligt sorterat o.s.v. är några exempel som visar problem
som materialåtervinningen måste hantera).
- Misstag och dålig kontroll av kvalitet eller använda restprodukter har gett
bakslag i form miljöpåverkan eller risk för miljöpåverkan och sänkt
förtroende. (Några intervjuade nämnde risken med dålig utförda försök kan
leda till en generell utdömande av restprodukten även om felet berodde på
utföraren).
- Misstro till material och metoder från allmänhet, byggare och myndigheter.
(Misstron tycks vara generell för material som blivit ”avfall”).
- Dåligt utnyttjande av befintlig kunskap och vunna erfarenheter.
- Oklarheter och osäkerhet hos användare om vad som gäller beträffande krav,
utförande och användningsområden, osäker eller varierande tolkning av
kravnivå.(Många önskar samma bedömning oavsett var man är i landet).
- Tidsödande system för godkännandeprocesser för anläggningsprojekt ger
högre kostnader. (En konsekvens av den långa godkännandeprocessen är att
få produkter finns idag på marknaden. Bara de större industrierna med större
volymer har tagit steget).
- Lågt intresse och stöd från myndigheter eller branschorganisationer för ökad
återvinning inom sektorn ger större hinder för att använda restprodukter.
- Bristande information till användare.
- Lagstiftning som upplevs hindra återanvändning.
Författarna sammanfattade samtidigt vilka förutsättningar och krafter som leder till
ökad användning av restprodukter. Dessa kan sammanfattas med politisk vilja, rätt
kvalitet på materialet, klara och enkla regler och ekonomiska styrmedel. Detta
överensstämmer mycket väl med synpunkterna från personerna intervjuade i
31 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
denna studie. Förutsättningar och drivkrafter som leder till ökad användning av
restprodukter är enligt författarna:
- EU-direktiv som stöder återanvändning, nationella miljömål och
avfallsstrategier med konkreta mål för ökad återvinning och
resurshushållning. God nationell statistik som ger tydlig kunskap om helheten
och möjliggör uppföljning av uppsatta mål.
- Rätt tekniska egenskaper och kvalitet hos restprodukter; god kontroll av
återvunnet material. Användning av kvalitetssäkrade restprodukter, och
eventuell certifiering av dem, gör det administrativt enkelt att använda
restprodukterna i byggande och anläggning.
- God information och stöd från myndigheter och andra sektorsorgan med
användarvänlig information för brukare underlättar återanvändning av
restprodukter. Tydliga regler för vad som får användas, i vilka sammanhang,
och med vilka förutsättningar, gör det administrativt enklare för företag och
myndigheter att använda restprodukter. Klara och administrativt enkla och
snabba system för godkännande av anläggnings- och byggnadsprojekt med
restprodukter. Tydliga och relevanta regler för materialegenskaper,
utförandekrav och kontroll.
- Ekonomiska incitament som förbrännings- och deponeringsavgift eller skatt
på naturgrus som gynnar användning av restprodukter. Finansiellt stöd till
forskning och utveckling.
4.3
Avfallshantering mot ökad återvinning – behov och framtidsutsikt
Lika spelregler och långsiktighet är viktigt för alla aktörer i branschen. Många
upplever att tillståndsbedömningen varierar för mycket inom landet och beror på
vilken länsstyrelse, kommun eller handläggare användaren har att gör med. Långa
handläggningstider och brist på kontinuitet p.g.a. att handläggare hos
myndigheterna byts ut är ett annat problem. Samtidigt är framförhållning hos
verksamhetsutövaren och kvaliteten på underlaget som lämnas för bedömning
ibland bristfällig vilket i sin tur orsakar förseningar. Ett arbete pågår att ta fram
stöddokument för att förbättra och förenkla tillståndarbetet vid användning av
slagg. På samma sätt är osäkerheten kring kommande regler svår att hantera då
investeringar är långsiktiga och deras lönsamhet styrs av det gällande regelverket.
För att kunna lyckas med återvinning av restprodukter måste användaren skaffa sig
en helhetssyn där både de miljömässiga och de tekniska egenskaperna hos
materialet beaktas. Samtidigt måste producenten hitta en marknad för produkten i
samarbete med kunden för att hitta en bra lösning. På något sätt bör de
miljövinster som återanvändning av restprodukter genererar värdesättas. En fördel
skulle vara om miljövinsterna (eco efficiency) kunde värdesättas i ekonomiska
termer i form av t.ex. en koldioxidskatt, en kilometerskatt på transport av
förorenad jord, en kostnad för att fosfor går förlorat. Uttag av naturgrus minskar
inte i Sverige trots miljömålen. Flera av de tillfrågade, som i vanliga fall inte
32 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
förespråkar skatter, anser att någon form av ekonomisk avgift som styr bort från
transport och deponering till lokal behandling och återvinning behövs för att täcka
den kommande miljöskulden.
REACH registreringen leder inte till en bra produkt men blir däremot en av de
förutsättningar som krävs för att kunna lyckas.
Att få fram en REACH-registrerad produkt innebär inte per automatik att kunderna
slåss för att köpa den. Flera i både Sverige och Finland påpekar att REACH i sig inte
löser de tekniska problemen kring användning av en produkt. Säljaren måste
återigen visa fördelarna med produkten jämfört med de konkurrerande traditionella
produkterna. Några avfall blir klassade som biprodukter m.h.a. den nya
lagstiftningen men troligtvis kommer de flesta att förbli avfall. REACH-registrering
är en kostsam process och det kan vara klokt att först utveckla en produkt och hitta
en marknad för den, innan producenten påbörjar arbetet med REACHregistreringen för att komma ur ”avfallsstämpeln”.
”End of Waste” är en långsam process och kommer inte att lösa
restproduktproblematiken på kort sikt. För visa produkter kommer ”End of Waste”
på sikt att inkluderas i industrins tillstånd för att få bedriva verksamhet. Ändringen i
avfallsförordningen angående biproduktsdefinitionen tros kunna gynna utvecklingen
och påverka återvinningsmöjligheterna.
Det tar lång tid från en idé till att produkten eller tjänsten når marknaden.
Glommers Miljöenergi har arbetat länge med att utveckla en metod för att tillverka
pellets för eldning av torkad rörflen. Att pelletera material som avloppsslam, rörflen
eller askor kan vara ett sätt att göra dem hanterbara samt hitta en marknad för
dem. Även torkning av olika slam är ett ämnesområde som nämns av flera
medverkande. Pappersindustrin har olika typer av slammer som idag är
problematiska att använda. Pelletering skulle även kunna användas som
förbehandling av rötningsrester inför en återanvändning.
Flexibilitet, småskalighet och flyttbara anläggningar är begrepp som återkommer i
olika branscher och nämns av olika aktörer. Samhället och ekonomin idag bygger
ofta på gemensamma lösningar som anses vara samhällsekonomiskt lönsamma.
Energipriserna är en konkret drivkraft att öka återvinning. I takt med att
energipriserna ökar och att krav ställ på avfallsåtervinning öppnar sig nya
möjligheter för näringslivet. Om energiförsörjning kan basera sig på lokala råvaror
(biogas, fordongas, biobränsle, lokal avfallshantering, o.s.v.) minskas beroende
från omvärlden och den lokala ekonomin gynnas. Olja- och gasberoende är tydliga
exempel på hur varor köps utan att det gynnar det lokala samhället. Biosling är ett
exempel på hur en småskalig bränsleproduktion är möjlig.
Eftersom avfallskvaliteten varierar är det viktigt att arbeta med källsortering, att ha
robusta metoder som kan hantera oönskade fraktioner i avfallet. Det finns
nyetablerade företag, t.ex. Sortify, som arbetar med lösningar som ska förenkla
källsorteringen som. Många poängterar vikten av att ha välsorterade
33 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
avfallsfraktioner oavsett återvinningslösningen och att lönsamheten ofta hänger på
hur väl avfallet är sorterat. Flexibilitet kräver också kunskap och utbildad
arbetskraft som kan hantera olika situationer. Den typen av utbildningar inte är
dock särskilt populära idag och en kunskapsbrist kan befaras.
Det finns idag, tack vara internet, möjlighet att sälja varor som tidigare skulle ha
blivit avfall. I Tyskland har ett avfallsbolag en internettjänst motsvarande Blocket i
Sverige där privatpersoner kan sälja varor. Återvinningsmarknader liknande Kronan
i Luleå är ett annat sätt att undvika att avfall bildas. Återvinningsmarknader riktar
sig till privatpersoner. I näringslivet är t.ex. hållbart byggande mycket begränsat
när det gäller återbruk av föremål. Det är enbart entusiaster som står för detta
återbruk vid nyproduktion. Likväl som en kund är beredd att betala
inredningsarkitekt som ska ta fram designade inredningsdetaljer i byggnader skulle
återbruksarkitekter som letar fram begagnade prylar till de nya kontorslokalerna
kunna anlitas. Den typen av tjänster finns inte hos en traditionell byggkonsult idag.
När väl avfall har bildats finns det kvalitetssystem, som t.ex. certifieringen av slam
och kompost, som syftar till att öka marknadsvärdet för de behandlade
fraktionerna. Certifieringen är kopplad till en kostnad och en marknad som är
beredd att betala för produkten behövs. För att kunna bli konkurrenskraftiga
behöver restprodukten få en AMA-kod om de skall användas för
konstruktionsändamål.
Utveckla återvinningsindustrin i Norra Europa där det finns plats och infrastruktur! I
ett framtidsscenario på några decenniers sikt ställs krav på ökad återanvändning
och återvinning. Även om ekonomiska styrmedel används för att finansiera denna
återvinning finns det risk att kostnaden för återvinning blir för hög i glesbefolkade
områden. Samhället blir därmed tvingat att sponsra återvinningen samtidigt som
det finns en arbetsmarknad kopplad till återvinningen. I de mer tätbefolkade
delarna av Europa kommer platsbristen att leda till konflikt mellan en ökad
återvinning och närboende i tättbefolkade områden. Kan återvinningsindustrin
etablera sig i Norrbotten och återvinna Europas avfall? Som tidigare nämnt finns
idag ett överskott av spillvärme, hamnar och järnväg som skulle kunna utnyttjas
för det ändamålet.
4.4
Internationellt perspektiv
Situationen i Finland upplevs av många (i Sverige) som enklare. Flera medverkande
pekar på exempel i Finland där restprodukter används rutinmässigt medan vi i
Sverige fortfarande är på pilotförsöksstadiet. Sett från Sverige verkar de svenska
gränsvärdena vara strängare än de finska. Från finskt håll upplevs miljöprövningen
för långsam vilket innebär högra kostnader. Gränsvärdena upplevs som strikta och
kompetens- och erfarenhetsbristen hos t.ex. entreprenörer gör att visa
restprodukter inte återvinns.
Det bedrivs liknande forskning i Finland och Sverige. Ett stort arbete görs av bland
andra VTT med kartläggning av olika avfallsströmmar, från t.ex. byggsektorn,
industrin och livsmedelsindustrin, med syfte att beskriva läget idag och identifiera
34 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
vad som ska satsas på i framtiden. Biogasutvinning är en fråga som tas upp.
Rapporten förväntas komma ut i slutet av 2011.
Avfallsströmmarna tros öka i framtiden i Finland p.g.a. av att industrin växer
samtidigt som t.ex. förbränning av biobränsle, kol och avfall kommer att öka och
generera mer askor. När det gäller askor och slagg är situationen annorlunda i
Finland då avfallsförbränning inte har varit lika utbrett som i Sverige. När det gäller
torvaska finns det idag en finsk förordning som beskriver vilka kvalitetskrav aska
skall ha för att kunna återföras. Det finns även en förordning som kontrollerar
gödsling av skog med aska. Problemet med blandningar av bränsle med dålig
kvalitet (främst impregnerat virke) som leder till höga metallhalter i aska
förekommer även i Finland.
En förutsättning för ökad återanvändning och nyttiggörande av restprodukter är en
bättre kvalitetssäkring av materialen. Med bättre kvalitetsuppföljning kan även en
upparbetning (eller förädling) av materialen ske så att dess tekniska egenskaper
och värde ökar.
Askor används idag i efterbehandlingen av en kalkgruva i Södra Finland, vilket
betraktas som nyttiggörande av askan. Liksom i Sverige kommer lagstiftning och
skatter att utformas för att uppmuntra till återvinning av materialen enligt
avfallshierarkin. Intresset att återanvända askor tros komma att öka när
deponiskatt läggs på dessa. De ekonomiska styrmedlen tillsammans med nya
användningsområden för restprodukterna tros leda till en ökad återvinning,
energieffektiviseringar med minskade transporter, mer in situ-behandling och
minskade koldioxidutsläpp. Miljövinster och ekoeffektivitet är inget som värderas
idag i upphandlingsförfarandet eftersom detta inte värdesätts i ekonomiska termer.
Gruvverksamheten förväntas expandera i Finland och därmed
gruvavfallproduktionen. Det finns ett stort behov av att på något sätt återanvända
icke sulfidhaltigt gruvavfallavfall. Metallindustrin, som t.ex. Outokumpu, arbetar
sedan länge med att göra produkter av sina slaggar. Hyttsand klassas inte som
avfall.
Sluttäckning av deponier förbrukar en del massor även i Finland. Betongkross är ett
annat material som används mycket i Finland. Entreprenörerna försöker upparbeta
betongen till ett högvärdigt material så att det kan användas i bärlagret i väggar.
Materialmängderna varierar dock från år till år.
I Finland har miljömyndigheterna slagit fast de högsta tillåtna halterna av metaller
och andra föroreningar för återanvändning av askor från stenkol-, torv- och
träförbränning för skogsgödsling samt täckta och belagda markbyggnationer (tabell
8). Halterna baserar sig på totala halter (Markonen 2008 och Avfallsplanering i
södra Finland 2009). Utöver dessa finns kvalitetskriterier som baserar sig på
laktester. I tabellen nedan visas nivåerna för några utvalda ämnen. I Sverige har
man inte definierat någon specifik återanvändning (utöver deponitäckning) eller
definierat kriterier för fri användning.
35 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Tabell 8
Högsta tillåtna halterna av olika ämnen för återvinning i olika
applikationer i Finland och Sverige. Halterna utrycks i mg/kg
torrsubstans. I Finland gäller dessa halter för askor från stenkol, torv
och träförbränning för skogsgödsling (JSM förordning 12/07) och för
markbyggnad (förordning 591/2006). I Sverige gäller nivåerna ”fri
användning”, d.v.s. mindre än ringa risk och för deponitäckning.
Finland, askor för
skogsgödsling
mg/kg
Arsenik (As)
Kvicksilver (Hg)
Kadmium (Cd)
Krom (Cr)
Kopppar (Cu)
Bly (Pb)
Nickel (Ni)
Zink (Zn)
Sverige, nivåer för
markbyggnad
mg/kg
30
1,0
17,5
300
700
150
150
4 500
50
15
400
400
300
2000
mindre än ringa risk
mg/kg
10
0,1
0,2
40
40
20
35
120
Deponitäckning
mg/kg
10
1,8
1,5
80
80
200
70
250
England
I samband med ett seminarium i England på temat ”21st century changes, the
future challenges to sustainable development” talade Jonathan Atkinson, Ansvarig
för grundvatten och förorenad mark vid den brittiska Environment Agency och Nick
Balmer, Business Manager, Renewables and waste vid Bovis Lend Lease.
Jonathan Atkinson arbetar sedan länge med förorenade områden och specifikt med
gamla deponier. Hittills i England har äldre deponier grävts bort, främst i samband
med att annan konkurrerande markexploatering har ställt krav på att avfallet måste
flyttas. Återvinning av olika fraktioner genom ”landfill mining” har skett i samband
med dessa åtgärder. Atkinson tror att landfill mining kommer att öka i framtiden i
takt med att metaller och brännbart avfall blir mer åtråvärda. En annan fraktion
som ansågs vara värdefull är all jord som används i den dagliga täckningen. Enligt
Atkinsons beräkningar består deponierna av mer än 50 % jord som skulle kunna gå
att återanvända för anläggningsändamål. Atkinsons bedömning var att lanfill mining
börjar bli lönsamt även om det inte finns några andra drivkrafter att flytta avfallet.
Nick Balmer beskrev hur det brittiska samhället skulle kunna bli mycket mer
effektiv och självförsörjande när det gäller bland annat energiförsörjning. Idag i
England genereras el till hushållen vid stora kraftverk som drivs av bland annat
importerad gas. Ur Balmers perspektiv är dessa anläggningar ineffektiva då det inte
finns möjlighet att ta hand om all spillvärme som genereras. Bortsett från Englands
elförsörjningsspecificiteter menade han att samhället borde satsa på lokala
”mindre” anläggningar. Fördelen med dessa är att t.ex. spillvärmen skulle kunna
36 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
tas omhand på ett bättre sätt,. Samtidigt skulle det finnas möjlighet för mindre
samhällen att bli självförsörjande vid ett skifte till lokala biobränslen och till och
med kunna sälja överskottsenergi. Han visade exempel på byar i Österrike och
Tyskland där samhället tjänade pengar på sin energiförsörjning istället för att som
tidigare betala en utländsk gasleverantör. Generellt innebar Balmers vision att
mindre samhällen på landsbygden skulle kunna ta kontroll över sina utgifter för till
exempel energi och avfall och omvandla dessa till inkomster, vilket skulle kunna
vara tillämpbart även i Sverige. Ett problem som uttrycktes var dock oviljan hos
bankerna att finansiera ”små” projekt.
EU:s lagstiftning styr i högsta grad den Svenska avfallslagstiftningen och sättet
avfall kommer att hanteras på i Norrbotten de kommande decennierna diskuteras
idag i Bryssel. Återanvändning och återbruk av olika föremål och material är det
som kommer att prioriteras. Kommissionen vill prioritera de övre stegen i
avfallshierarkin. Kommissionen vill på olika sätt undvika att avfall uppkommer.
Initiativ som återvinningsmarknaden i Luleå där privat personer kan lämna sina
funktionsdugliga föremål utan att de blir avfall är ett exempel på hur
avfallsbildandet kan förhindras. Kläddbibliotek eller uthyrning är andra typer av
liknande initiativ.
På samma sätt vill kommissionen att avfallet som väl bildats återvinns så högt som
möjligt i hierarkin. Kommissionen önskar styra avfallsflöden mot ökad återvinning.
Konkreta exempel är att papper, kartong och plast skall materialåtervinnas snarare
än energiåtervinnas, vilket på sikt skulle innebära minskande mängder. Redan i
dagens direktiv understryks att förbränning inte skall vara bortskaffande av avfall.
På längre sikt (30-40 år) förutspås utveckling av specifika återanvändnings/återvinningsvägar för många av dagens avfallsströmmar. På sätt och viss skulle
systemet kunna likna dagens system med producentansvar. I tätbefolkade områden
kommer en marknad att kunna etablera sig kring hanteringen. I glesbefolkade
områden finns det däremot risk för att samhället måste bekosta återvinningen.
37 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
5.
Olika aktörers syn på branschen
I kapitel 5 sammanställs synpunkterna från de intervjuade utifrån branschen eller
gruppen de tillhör. Därför kan vissa synpunkter upprepas.
5.1
Avfallsproducenten
Energisektorn
Ekonomin tillsammans med regelverket styr energiproducentens val när det gäller
val av bränsle samt restprodukthantering. Flera medverkande bedömer att
mängden askor kommer att öka i framtiden. Samtidigt bedöms möjligheten att
återföra askor som begränsade. Sluttäckning av deponier gör det idag enkelt att
avsätta vissa askor och minska intresset för alternativa avsättningar. Detta blir i
själva verket ett hinder för annan förädling av materialet. Stabilisering av
muddermassor och igenfyllning av gruvgångar är dock två nya
avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden där torvaska används.
Flygaska från avfallsförbränning skickas idag i stor utsträckning till Norge för
återfyllning av ett kalkbrott. En fråga som väckts är hur länge detta kan fortsätta
när det gäller mottagningskapacitet men även när det gäller dilemmat att Sverige
inte förmår ta hand om sitt eget avfall. En medverkande önskade mer FoU kring
metoder för förädling av askor, t.ex. hur metallhalten i askor skulle kunna minska.
Metallhalterna utgör idag ett hinder för återanvändning.
REACH upplevs som krångligt och mer eller mindre hopplöst då t.ex. avfallen
varierar i kvalitet. Samtidigt är avfallsmängderna relativt små i de svenska
anläggningarna, vilket även det minskar chansen att få igen investeringen som
REACh-registrering och kvalitetssäkring innebär.
Den framtida avsättningen av askorna anses kunna bli problematisk. Idag går
mycket av askorna till deponitäckning. Dock finns det redan ett överskott av
flygaska. Ett problem som uppstår när restprodukter (returträ) används som
bränsle är att impregnerat virke blandas med det övriga bränslet och därmed
förorenar askorna. Anläggningarna arbetar med leverantörerna för att få en bättre
kvalitetskontroll av råvaran samt bortsortering av de icke önskvärda fraktionerna.
Som exempel använder SCA i Munksund ca 30 % returträ i sitt bränsle. Problemet
med kvalitetsbristen i råvaran påpekades av andra medverkande både vid
energiframställning från biobränsle men också vid framställning av jord vid
kompostering av organiskt avfall. Generellt är kvalitetsvariation hos
restprodukterna en utmaning för återvinning.
Även energiproducenten anser att avsättning för askorna blir problematisk på 5-10
års sikt. De medverkande bedömer även att mer information om pågående projekt,
38 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
t.ex. demoprojekt, behöver spridas för att informera och övertyga användare att
askor kan användas och ersätta andra material. En nyligen inför skatt på 40
Euro/ton askor har fått efterfrågan på nya användningsområden att blomma vilket
visar kraften som finns i de ekonomiska styrmedlen.
Skogsindustrin är inte är riktigt intresserad av t.ex. askåterföring till skogen. Det
finns kväve i askorna. Samtidigt finns det risk för att ammoniak bildas vid det höga
pH-värdet som finns i askan.
Idén att laborera med olika bränslemixer för att öka askans egenskaper upplevdes
som intressant. Ingen av de tillfrågade hade dock någon konkret erfarenhet av det.
Bränslemix hade vissa anläggningar arbetat med, med begränsad framgång. När
det gäller förbränning av avfall som innehåller mycket snö och is görs det försökt
att få en jämnare bränslekvalitet.
En roll för NWI skulle kunna vara att hitta (visa på) nya användningsområden för
askor både för askproducenten och för den potentiella användaren. Värmeforskning
har genom åren finansierat många studier om återanvändning av askor.
Muddringen i Gävlehamn är ett exempel som visar hur askor kan användas för
stabilisering av massorna. Det finns även försök i Uppsala att utvinna gips från
förbränningsanläggningen och använda det vid tillverkning av gipsskivor. Ett
problem är dock att gipset är missfärgat.
Generellt bottnar skepsisen att återanvända askor i en osäkerhet angående deras
miljö- och tekniska egenskaper. Sammanfattningsvis går utvecklingen framåt men
för långsamt.
Massa- och pappersindustrin
Papper- och massabruk genererar olika avfall. Slammer som grönlutslam och
fiberslam är avfall som bedöms vara de svåraste att återvinna och är en kostnad
idag för bruken i form av deponeringskostnad. Ett normalt bruk genererar i
storleksordning:
Grönlutsslam
Fiberslam, bioslam
Barkslam
Flygaska
Bottenaska
Mesa
Fällningsslam
8 - 10
ca 15
2–3
3-4
2 -3
3-8
6
000
000
000
000
000
000
000
ton/år
ton/år
ton/år
ton/år
ton/år
ton/år
ton/år
Alla dessa restprodukter genereras inte vid varje bruk då tillverkningen skiljer sig
åt. Vidare bränner visa bruk fiberslam och andra bruk behöver inte något
reningssteg som leder till att bioslam genereras. Mängden mesa beror mycket på
hur massatillverkningen går och om vissa ämnen behöver tas ut ur processen.
39 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Pappersbruken som intervjuats bedömer att avfallsflödena förblir liknande även i
framtiden. Idag finns det externavsättning för mesa som t.ex. säljs som
jordförbättringsmedel av Lakkappää i norra Sverige och Finland. Det finns även en
intern avsättning av t.ex. askor och grönlutslam för sluttäckning av egna deponier.
Avsättningsmöjligheten kommer dock att försvinna i takt med att deponierna är
sluttäckta, vilket bedöms ta ca 10 år till. Den viktigaste drivkraften för bruken för
att hitta en avsättning för sina avfall är ekonomin. Även om avfallen är undantagna
deponiskatt är deponering av avfallen förknippad med kostnad. Stigande kostnader
för avfallshantering, bland annat slam från olika reningsprocesser, deponiernas
begränsade kapacitet, kostnader för utbyggnad eller nyetablering av deponier
(lokalisering, tillståndsansökningar o.s.v.) och kostnader för att anlita externa
entreprenörer påverkar i slutändan brukens ekonomiska resultat. Nya krav och
utvidgad deponiskatt kan även påverka kostnaderna drastiskt.
Bortsett från mesa har det varit svårt att hitta extern avsättning. Generellt bedöms
återvinning och valorisering av restprodukterna kunna öka (för att inte säga måste
öka). Flera tillfrågade påpekar att samhället se till att teknik utvecklas för att
minska mängden avfall som deponeras. Ofta handlar det om känd teknik som
behöver anpassas eller utvecklas vidare för att få fram bra produkter. Kalk skulle
t.ex. kunna brännas om. Det finns även ett bränsleunderskott hos pappersbruken,
vilka istället behöver köpa in biobränsle. Dock har bruken specifika krav på vilket
bränsle som får användas. Massabruk däremot skulle kunna bli energiproducenter.
Det finns även tankar på att biogas skulle tillverkas i anslutning till bruken då
råvara, infrastruktur och kunskap om t.ex. hantering av lukt finns där.
När det gäller externavsättning bedöms transportkostnaden vara ett stort hinder.
Mycket av avfallen består av vatten och teknik för att torka restprodukten m.h.a.
spillvärme nämns av flera medverkande som ett intressant område. Avfallen har
även dåliga mekaniska egenskaper som kan bli en begränsning vid
anläggningsändamål. Även halterna tungmetaller som ”anrikas” i processen kan
ibland betraktas som ett problem vid återanvändning av restprodukterna. Avfallens
varierande kvalitet är ett problem som måste hanteras när det påverkar produktens
kvalitet. Avfallsfrågan är, trots att den är en betydande ekonomisk post i budgeten,
ofta inte prioriterad då den inte tillhör kärnverksamheten, d.v.s. avfall ger inga
inkomster. Samtidigt kan en lönsam avfallshantering bli skillnaden som gör att ett
bruk är lönsamt. Processindustrin har ofta tänkt en-dimensionellt (med en
produkt).
Avfallsbranschen styrs mycket av regelverk och det pris som avfallsproducenten
tvingas betala av samhället för att bli kvitt sitt avfall. Deponiskatt, kostnader
förknippade med miljötillstånd och kontroll samt krav på avfallshantering
bestämmer vilka lösningar som blir lönsamma. Flera medverkande håller med om
att ekonomiska styrmedel behövs som på något sätt tar hänsyn till den långsiktiga
kostnaden för att t.ex. näringsämnen går förlorade eller deponier byggs. Viktigt är
även att spelreglerna är stabila på lång sikt så att industrin vågar investera i ny
teknik eftersom lönsamheten bland annat styrs av miljöskatter och energipriser.
40 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Processum i Örnsköldsvik bildades med syfte att arbeta med brukens avfall och
utveckla nya produkter. Processum finansieras av medlemsföretag som t.ex. bruk
och entreprenörer. Processum arbetar bland annat med bioraffinaderikonceptet där
man försöker utvinna olika kemikalier ur avfallsströmmen som t.ex. etanol,
lignosulfat eller koldioxid. Processum tittar först och främst på de tekniska
lösningarna och lämnar sedan över ansvaret för kommersialisering till sina
medlemmar.
Pappersbruken arbetar med REACH men detta gäller först och främst för kemikalier
som används i processen. Mesa är det enda ”avfall” som har gått genom REACHregistreringen.
En viktig roll för NWI är att hjälpa till att övertyga miljömyndigheterna att
föreslagna lösningar, produkter o.s.v. fungerar även om de baseras på material
som har klassats som avfall. Att få fram referensobjekt är därför avgörande. Det
finns en marknad för restprodukter om de är konkurrenskraftiga, d.v.s. har lika bra
egenskaper och även är billigare.
Att optimera t.ex. förbränningsprocessen för att få ”bättre” askor bedöms som
svårt då förbränningen är utformad ur brukets behov. Att försöka styra processen
för att få bättre kvalitet i avfallet får inte göras på bekostnad av huvudprodukten,
d.v.s. pappret. Bruken bedöms generellt som skeptiska till att ändra själva
processen.
5.2
Förbränningsanläggningarna
En långsiktig utmaning för förbränningsanläggningarna blir bränsleförsörjningen. En
tydlig trend från EU-nivå är att förbränning av material som går att återvinna på
annat (bättre) sätt inte kommer att godtas till förbränning. Idag utgör t.ex. plast en
betydande del av den ”brännbara fraktionen” och kommisionen menar att plast i
framtiden borde återvinnas istället för att förbrännas. Detta skulle kunna leda till
bränslebrist för förbränningsanläggningarna.
Redan idag finns det en förbränningsöverkapacitet i Sverige. Anläggningarna i
Norra Sverige känner av konkurrensen. T.ex. har Umeå varit tvungen att använda
mer biobränsle. I Kiruna är situationen annorlunda. De långa transportavstånden
ger Kiruna en fördel jämfört med anläggningarna i södra Sverige. Idag är
förbränningskapaciteten i regionen cirka hälften av bränsletillgången. Kiruna
kommun genomförde ett Interreg-projekt med syfte att undersöka
avfallssamverkan på Nordkalotten. På kort sikt finns det ett överskott på bränsle.
Det finns dock planer på att bygga förbränningsanläggningar i Bodö, Tromsö,
Kirkenes och Rovaniemi. Även på andra håll i Finland vill man öka
avfallsförbränningen. Skulle dessa planer bli verklighet kan bränslesituationen
förändras. Biobränslen kommer bland annat från skogsindustrin men också från
returträ. Vissa anläggningar har problem med kvalitén på returträ p.g.a. innehållet
41 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
av impregnerat virke medan andra inte upplever dessa problem. Tester görs t.ex.
på Umeva med alternativa bränslen som rörflen.
På 10-15 års sikt kommer avfallsproducenten att behöva motivera varför den väljer
ett så lågt steg i avfallshierarkin som förbränning av avfall, istället för ett annat
högre rankat återvinningsalternativ. Därför anses det viktigt att redan nu börja
arbeta med dessa frågor för att kunna motivera de bränsleval som görs. Enligt de
medverkande kommer avfallsproducenten att behöva kunna förklara för
miljömyndigheten de behandlingsalternativ som valts för respektive
avfallsströmmar. Samtidigt nyanseras konsekvenserna av detta påstående av att
miljömyndigheterna i Sverige kommer att vara generösa när det gäller
energiåtervinning då svenska förbränningsanläggningar anses vara effektiva och att
många kommuner är beroende av avfallsförbränningen. Branschen förutspår en öka
konkurrens om högvärdigt bränsle som enkelt kan användas utan restriktion.
Vattenfall arbetar redan idag med olika möjligheter att blanda bränsle för att uppnå
bättre resultat.
5.3
Den potentiella kunden
Ansvaret för att får fram nya produkter ligger i första hand hos materialägaren.
Utvecklingen får gärna ske i samarbete med den blivande kunden, men
producenten kan inte förvänta sig att kunden tar ansvar för att skapa nya
produkter.
Producenten kan inte heller hoppas på att en produkt ska sälja för ”miljöns skull”.
Den måste vara minst lika bra som de traditionella alternativen och inte kosta mer.
Krav ställs på de alternativa materialen och inte på de alternativa konstruktionerna.
Det betyder att produkten måste klara samma prövning som de konventionella
materialen. Däremot skulle miljönyttan kunna värderas på något sätt i prövningen.
Konstruktioner och anläggningsändamål
Stora kunder, för vilka restprodukter är material som regelbundet kan komma
ifråga, tar ibland initiativet till en kvalitetskontroll av det material som köps in.
Trafikverket har tagit fram egna dokument som förklarar hur vissa restprodukter
får användas och de har även tagit fram värden för dimensionering. Idag finns
sådana för hyttsten, krossat betong och asfalt. Målet är att använda dessa material
i applikationer som är så högvärdiga som möjligt (inte som lågvärdiga
fyllnadsmassor). Det finns även hänvisningar på hur förorenade material som t.ex.
tjärasfalt bör hanteras. När det gäller andra material har Trafikverket finansierat
eller delfinansierat olika försök och verket håller på att ta fram en handbok som
skall underlätta återanvändning av förbränningsaskor. Syftet är att underlätta för
kunden att välja rätt användning för materialet. Olika kartläggningar görs för att
identifiera material, t.ex. i SGI (2003).
Naturvårdsverket handbok 2010:1 ”återvinning av avfall i anläggningsarbeten” gör
det ofta svårare att använda avfallet eftersom handboken ofta misstolkas. I
42 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
traditionella vägbyggen kommer ofta restprodukten för sent. Egentligen borde
användning av alternativa material vara en del av MKB:n men LOU gör det svårt att
ställa krav på att en viss restprodukt används. När en entreprenör föreslår en
restprodukt i sitt anbud är det för sent att göra om MKB:n.
Gruvsektorn skulle kunna vara en potentiell mottagare av restprodukter för t.ex.
sluttäckning av anrikningssanddammar och gråberg. Idag täcks gruvavfall
företrädesvis med morän då materialet anses stabilt (förändras eller bryts inte ned)
och finns att tillgå i de mängder som behövs. Kraven som ställs på
gruvavfallsdeponier är att sluttäckningen skall hålla i ett 10 000 års perspektiv och
att den hindrar syretransport. Dessutom krävs stora mängder material (100 000
tals ton) till dessa deponier och gruvorna ligger ofta långt bort från de potentiella
restprodukterna. Det största hindret för användning av restprodukter anses vara
kunskapsbristen om hur materialen åldras och hur funktionen ska kunna bevaras i
flera århundraden. Materialtillgång är även ett problem då volymer som är stora för
avfallsproducenten ofta är små för ett gruvbolag. Eftersom osäkerheten fortfarande
är stor kring materialen i det långa perspektivet skulle valet av dessa innebära en
risk som kunden då måste ta. Därför är det ofta enklare och säkrare att fortsätta
med beprövade metoder.
Näringsåterföring
Synen på näringsåterföring till skogen i form av aska (och eventuellt slam) varierar
brett. I Finland finns det krav på att återanvända aska från torvförbränning och det
finns kriterier för vilka askor som får återföras till skogen samt vilken typ av skog
som är lämplig för detta.
I Sverige har konstgödsel (ammoniumnitrat) använts på ca 4 miljoner hektar skog
sedan 70-talet. Idag finns det inget system liknande det i Finland även om
återvinning/återföring av aska blir mer och mer aktuellt.
I södra Sverige återförs aska vid uttag av GROT, men detta är inte lika vanligt i
norra delen av landet. De kommande 10 åren förutspås en ökad användning av
askor på torvmarker och på dikade marker. Det finns förslag på att tillföra askorna
under vintern när marken är frusen, men detta är för närvarande inte godkänt av
skogsstyrelsen p.g.a. risken att askorna kan komma att förorena vattendrag vid
snösmältning. De tillfrågade anser att mer forskning och försök behövs som visar
att det går att använda askor på torv- och dikade marker. Idag är myndigheternas
bedömningar det största hindret, enligt flera tillfrågade. Skogsstyrelsen tillåter t.ex.
inte att askor tillförs markerna vintertid och vill inte öka tillväxten på torv/dikade
marker. Samtidigt finns det även skogsägare som är tveksamma och som inte vill
ha askor på sina marker
Askåterföring bedöms vara onödig i Norrbotten då det är kväve som begränsar
skogstillväxten. I södra Sverige kan askor fungera på organogena marker medan
behovet i Norrbotten är mer tveksamt. Några tillfrågade tror inte att rötningsrester
eller avloppsslam kommer att användas inom skogsbruket. Alldeles för stora
43 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
mängder restprodukter skulle behöva spridas och det skulle göra skogsmarken
otillgänglig för bär- och svampplockare några år framöver. Dessutom är det inte
alls enkelt att sprida gödslet och det finns farhågor att själva gödselarbetet med
transporter m.m. skulle skada skogsmarkerna.
Generellt tror de intervjuade att gödsel baserat på återvunnet material kommer att
öka i framtiden. Rötningsrester dubblerar t.ex. tillväxten jämfört med ingen
gödsling. SLU och Sveaskog genomför försök på en 300 ha stor skog som visar sig
fungerar bra. Men detta behöver inte betyda att värdet på avloppsslam och askor
kommer att öka.
Kompost, biogas, näring
Rötningsrester tillförs marken i Finland och används idag som
jordförbättringsmedel. I Sverige arbetar Svenskt Vatten med en rapport om
avloppsslams användning och SP (Sveriges Tekniska Institut) arbetar med ett
projekt för att ta fram kunskap för en mer hållbar avsättning av olika sorters slam
med avseende på miljö, ekonomi och resursanvändning. Projektet ska mynna ut i
en vägledning till slamproducenter, slamanvändare och myndigheter så att ett visst
slam används på rätt plats med avseende på dess innehåll och utifrån vilka krav
som ställs för respektive användningsområde.
Med en återföringsmängd på 3 ton slam/ha under en tid av ca 15-20 år skulle det
mesta av det Norrländska avloppsslammet kunna tas till vara. Vid sidan av skogen
skulle även nedlagd åkermark kunna tas i bruk igen för energiproduktion t.ex.
rörflen. Medan vissa aktörer ser möjlighet att återföra näring till marken och öka
produktionen av både virke och energigrödor är andra tveksamma. Några
ifrågasätter behovet av att återföra näring, andra pekar på svårigheterna att föra ut
gödsel och konflikten som kan uppstå mellan olika intressen, som till exempel
bärplockning.
Det finns förslag att blanda askor och avloppsslam i pellets eller granuler som
skulle innehålla både fosfor och kväve. Ett problem är dock det höga pH-värdet i
askor och avloppsslam som leder till att ammoniak bildas. Som alternativ till att
sprida avloppsslam finns det förslag att bränna slammet för att tillvarata kolet
samtidigt som fosfor kan återvinnas i askan.
Biogasutvinningen ökar i Sverige. Myndigheterna ser ett ökande antal ansökningar
från bland annat gårdar som vill framställa biogas av egna grödor, jordburksavfall
samt specifika fraktioner som slakterirester. Man ser även ett ökande intresse för
användning av utsorterat hushållsavfall. Alviksgården använder gödsel och
slakteriavfall för framställning av biogas till en gaspanna som startades 1994 för att
utvinna el och värme. Allteftersom har metoden förbättrats och utvinningen ökat.
Vid starten fanns det inte mycket expertis att tillgå i norra Sverige. Nu är
situationen annorlunda och flera bedömare förutspår en ökad produktion av biogas
på lokal nivå med mindre anläggningar. Det finns redan idag samarbete inom
regionen kring återvinning av det organiska avfallet. Avfall från Luleå, Kalix och
44 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Älvsbyn komposteras i Sunderbyn, medan Boden tar emot avfall från Piteå. I
Gällivare och Kiruna förbränns den organiska fraktionen. Haparanda samarbetar
med Finland.
Ett gemensamt problem för all avfallsåtervinning är råvarans skiftande kvalitet.
Både komposterings- och biogasanläggningar har problem med dåligt utsorterat
avfall. En fördel med att använda en avfallskvarn kopplat till avloppssystemet är att
bristfälligt sorterat avfall upptäcks redan i hushållen istället för att drabba
entreprenören. att hushållet då självt drabbas av problemet om sorteringen är
dålig, till skillnad från att skicka iväg dåligt utsorterat avfall som då problem
drabbar entreprenören. Problemet med dålig källsortering finns i alla delar av
återvinningsbranschen och orsakar stora problem i den vidare hanteringen, som
t.ex. krossar som går sönder p.g.a. metallskrot i returträ, plast som förorenar
kompost eller orsakar driftstopp i rötningsanläggningen, impregnerat virke som
blandas med returträ.
Det finns förslag om att bygga biogasanläggningar i anslutning till pappersbruken
där det ofta finns plats, råvara, värme, processkunskap och vana att hantera
luktproblem. Forskning pågår med syfte att framställa biogas från lignocellulosarika
avfallsfraktioner från pappersbruken.
5.4
Entreprenören
Ekonomi och lagstiftningen är de två drivkrafter som styr hur man väljer att
omhänderta restprodukter eller förorenade jordar. Utvecklingen de senaste åren
har även drivits av energipriset samt av företagen själva genom olika miljöprojekt.
Ofta värdesätts inte miljöhänsyn, så som återvinning av resurser, minskade
transporter, förbrukning av jungfruliga massor eller koldioxidutsläpp, vid val av
material eller efterbehandling. Några tillfrågade tror dock att återvinningen kommer
att öka och att nya restprodukter kommer till användning på grund av ett större
miljömedvetande i samhället och bland beställare. Restprodukter måste dock
vidareförädlas och kunderna måste informeras. Beställare fortsätter ofta använda
sina invanda material och produkter.
Vissa entreprenörer arbetar med forskning och utveckling. Olika typer av
certifiering finns, t.ex. produkter som ”green asphalt” eller utveckling av Ecoballast,
en halkstopp från en krossprodukt som kan användas på mindre vägar, på
cykelvägar och inom staden samt inblandning av polymerer i asfalt och andra
produkter. Tester görs även att lägga asfalt vid en lägre temperatur vilket minskar
utsläppen och energiåtgången. Produktifiering anses vara nödvändig för att kunna
nå fram.
Nyttiggörandet av behandlade massor är svårt. Även om det görs försök är det
svårt att hitta avsättning för ”renade” massor utanför deponiområdena då
deponisluttäckning blir en enkel lösning. Flera medverkande pekar på att mycket
massor som skulle gå att återanvända deponeras idag. Skatt på deponering, krav
45 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
på att utreda miljökonsekvenser i sin helhet och t.ex. värdesätta miljökostnaden för
transport bedöms vara möjliga vägar att gå. Som exempel kan nämnas sanering av
ett förorenat område där riskvärderingen görs utifrån det aktuella området. Det
faktum att en förorening flyttas från området anses positivt (även om den skulle
hamna på grantomten).
Ur en entreprenörs synvinkel är intresset att valorisera schaktmassor lågt då
deponierna tar emot det mesta till låga priser (både för deponering och
sluttäckning). Regelverket är stelbent och underlättar inte användningen av
restprodukterna. Prövning är utformad utifrån jungfruliga material och
restprodukten måste få AMA-koder om det skall kunna bli enklare att använda dem.
Dessutom bedöms alternativa lösningar olika av de lokala och regionala
myndigheterna som ansvarar för tillsynen. En gemensam syn på användning av
olika restprodukter eller renade jordar efterlyses av flera, t.ex. i form av en
nationell vägledning. Signalerna från Naturvårdsverket uppfattas idag som att det
kommer bli svårare att använda restprodukter. För att öka återanvändning borde
Naturvårdsverket ge tydligare riktlinjer. Det vore bra om man kunde ha en
gemensam syn på vad som är bra för miljön både lokalt och globalt, t.ex. genom
att ta hänsyn till koldioxidutsläppen.
Det behövs ett system där hög kvalitativa massor som kan behandlas bevakas
parallellt med lämpliga projekt där de kan återanvändas. Större organisationer har
möjlighet att upprätta den typen av system. Samtidigt är avsättning alltid beroende
av den kommun där massorna kommer att användas. Det är även viktigt att
undvika att avfall uppkommer genom t.ex. tvätt på plats med mobila anläggningar
där de renade massorna återförs och mängden massor som blir avfall minskas.
Ju fler exempel som kan visa desto lättare blir det att få tillstånd för nya
applikationer. Entreprenörerna behöver en trygghet att ett material, med dess
sammansättning, är godkänd att använda. En harmonisering av
myndighetsbedömningen behövs.
Eftersom köparen tar över ansvaret för produkten den köper, behöver denne känna
sig lika trygg att köpa en restproduktbaserad produkt som ett jungfruligt material.
Det borde även vara möjligt att öka spårbarhet av materialen genom att registrera i
fastighetsboken vilka material som används. En risk som förutspås är dock att
fastighetsvärdet minskar p.g.a. en eventuell miljöskuld, på samma sätt som en
förorening minskar en fastighets värde.
Generellt behöver kunskapsnivån ökas hos de inblandade parterna för att skapa en
förståelse för vad det hela handlar om och samtidigt lära sig hur misstagen och
dålig reklam undviks.
46 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
5.5
Forskning och utveckling
5.5.1
Forskningsinstitutioner
I Sverige finns det många forskningsorganisationer och aktörer som arbetar med
att främja återvinning av restprodukter. Forskningsgrupper finns bland annat vid
universitet och högskolor i Luleå, Umeå, Örebro, Stockholm, Kalmar, Göteborg och
Lund. Forskning och utveckling kring avfallsåtervinning i konstruktioner har även
skett under senare år, dels av myndigheter med anknytning till vägsektorn, som
Vägverket och Statens väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) dels av SGI.
Som exempel har SGI deltagit i planering och uppföljning av provytor och
provsträckor med olika restprodukter. VTI har bidragit i flertalet projekt inom
ramen för branschorganisationen, bl.a. i Värmeforsks askprogram både som
projektdeltagare och referensgruppsdeltagare.
Ett utvecklingsarbete har också gjorts inom deponisektorn med syfte att utveckla
material för sluttäckning av deponier, men även för andra konstruktionsändamål.
Avfall Sverige bedriver utvecklingsverksamhet inom hela avfallsområdet, bland
annat utveckling av tätskikt med FSA (FlygaskaStabiliserat Avloppslam) och
användning av slaggrus från avfallsförbränning. FoU Arbetet bedrivs såväl av
enskilda deponiägare som av entreprenörer och tekniska konsulter.
Det är oklart om det finns någon nationell prioritering av återanvändning som ett
viktigt område för ökad resurshushållning och minskat uttag av jungfruliga
resurser. Enligt Sveriges Miljöteknikråd Swentec saknas en aktör i Sverige som har
ett tydligt ansvar och en helhetssyn på FoU inom avfallsområdet. Det skulle stärka
området om det skapades ett nav för forskning och utveckling samt en
erfarenhetsbank kring återanvändning av avfall.
Det finns många olika aktörer som bedriver kvalificerad forskning inom sina
respektive områden och inom nationsgränserna. Det finns exempel från Finland
genom EU-projekt som EU Life. Sverige deltar via VTI i olika EU projekt, bl.a:
SAMARIS – Sustainable and advanced materials for Road InfraStructure
ALT-MAT – The use of alternative materials in road construction
SPENS - Sustainable Pavements for European New Member States
Waste Refinery är ett nationellt kunskapscentrum inrättat vid SP Sveriges Tekniska
Forskningsinstitut. Waste Refinery driver olika projekt som är relevanta för NWI:s
verksamhet. Som exempelvis ”Additiv för att minska driftproblem vid
rostförbränning av avfall” och ”Samförbränning av avfall och slam på roster”. Nya
projekt handlar om biogasutvinning från andra avfall än matavfall, som t.ex.
”Biogas från lignocellulosarika avfallsfraktioner – optimering och teknisk ekonomisk
utvärdering av en novell förbehandlingsteknik” och ett projekt om ”Perspektiv på
hållbar avfallsbehandling”.
47 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
EU-projektet DIRECT-MAT, ”Dismantling and Recycling Techniques for road
Materials – Sharing knowledge and practices”, kommer att slutredovisas i år
(http://cordis.europa.eu/fp7/home_en.html projekt nr 218656). En del av projektet
har varit att sammanställa kunskap avseende olika återvinningstekniker för
vägmaterial och genomfördes för Sveriges räkning av VTI och SGI. Projektet består
av 20 partners uppdelade på 15 länder. Syftet med projektet är att sprida kunskap
och erfarenheter om återvinning av vägmaterial. Resultaten kommer att
presenteras i en webbbaserad databas där handböcker, vägledningar, nationella
dokument, referenser och litteraturstudier kommer att vara enkelt åtkomliga.
Även fallstudier som exemplifierar praktiskt användande av metoderna från de
deltagande länderna kommer att finnas tillgängliga. Projektet är indelat i fyra
delområden som studerar återvinning av olika typer av vägmaterial. Dessa delar är:
obundna vägmaterial
hydrauliskt bundna vägmaterial
asfaltbaserade material
övriga material (t.ex. askor, slagg, gummidäck, förorenade sediment och
vegetation från diken).
Logistik kring avfallshantering inom nordkallotten
Kiruna kommun bedrev ett interreg-projekt med syfta att undersöka
förbränningskapacitet och -behov kring Nordkalotten. Projektet gick ut på att skapa
en bild över behandlingsbehovet som finns i regionen med avseende på brännbart
avfall samt logistikproblematiken som finns. Enligt studien som kommer att
redovisas under hösten 2011 finns det idag ett stort behandlingsbehov
(bränsletillgången är stor). Samtidigt finns planer på att bygga nya
förbränningsanläggningar i Norge och Finland, vilket kan ändra den här bilden på
längre sikt.
Avfallsströmmar i Finland - översikt
En nationell sammanställning kring avfallsströmmarna i Finland pågår och väntas
bli klar till årsskiftet 2011/2012. Syftet är att beskriva situationen idag och
identifiera möjligheterna att öka återvinning av restprodukter i framtiden.
5.5.2
Demoprojekt
Det finns många studier där olika materialkombinationer har testats för sluttäckning
av deponier. Som exempel har ett tiotal deponier täckts med FSA
(flygaskastabiliserade avloppsslam), askor, och slammer. Flera vägsträckor har
stabiliserats med exempelvis askor, slagg, kalk, merit, grönlutsslam samt även
gummiklipp. Askor används även för stabilisering av muddermassor och gruvavfall.
Andra försök går ut på att t.ex. utvinna etanol från t.ex. fiberslam och andra avfall
samt använda fiberslam som stallströ. Materialupparbetning, och främst då
torkning, är av intresse hos bland annat pappersbruken där försök med torkning av
slam pågår.
48 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Ramböll i Finland har arbetat de senaste 20 åren med användning av olika typer av
restprodukter i vägar, för stabilisering av sediment och torv, cement ersättning,
återfyllning av gruvor med gruvavfall. De har arbetat med hyttsten, askor,
anrikningssand, slag o.s.v. Ett projekt pågår i Sverige med syfte att stabilisera
muddermassorna från Gävlehamn med askor.
49 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
6.
Exempel på intressanta initiativ
6.1
Kretslopparken i Göteborg
Kretsloppsparken är en ny typ av återvinningscentral i Göteborg där inlämnade
produkter repareras, förädlas och säljer olika återanvändbara produkter i butiker
inom parkområdet. I Kretsloppsparken finns förutom en återvinningscentral tre
olika försäljningsställen som drivs av Återbruket, Stadsmissionen och Returhuset.
Dessa affärer erbjuder ett brett utbud av second hand-varor. Kretslopparken
påminner mycket om återvinningsmarknaden som finns på Kronan i Luleå.
Alla besökande fordon passerar utbildad personal som hjälper till att sortera ut olika
typer av material. Det kan vara sådant som går att återanvända och sälja, men
även farliga material som är viktiga att ta hand om. Allt som går att sälja
transporteras till någon av butikerna inom Kretsloppsparken.
6.2
Förenkla användningen av alternativa material: WRAP, England
Ett generellt problem vid återanvändning av restprodukter är osäkerheten som
råder kring vad som är tillåtet att göra eller inte och hur myndigheter ser på möjlig
användning. I England pågår ett arbete att ta fram kriterier för användning av
avfall. För att få större säkerhet och öka återvinningen av avfall som resurs samt
minska onödig deponering startades projektet ”Waste protocol projects” på initiativ
av Waste and Resources Action Program (WRAP) tillsammans med den engelska
miljömyndigheten. Syftet med projektet är att producera ett kvalitetsprotokoll som
definierar när ett avfall blir en produkt eller ett material som går att användas eller
nyttjas utan att behöva hanteras i enlighet med avfallslagstiftningen. Dessutom
syftar projektet till att producera ett uttalande som bekräftar för företagen vilka
legala regler de måste följa för att kunna använda det behandlade avfallet. Det
material som finns beskrivet är kompost och man arbetar med protokoll för trä,
glas, plast, däck, bränsleaska, masugnsslagg och tvättade och stabiliserade jordar,
aska från förbränning av pappersslam, bottenaska, anaerobt behandlat material
o.s.v.
6.3
Valorisation, Maturation, Stockage av bottenaska Frankrike
Sedan 1994 definieras kriterier för användning av bottenaskor från
avfallsförbränning i anläggningsbyggen i Frankrike i så kallade cirkulär om
kvittblivning av slagg från förbränning av hushållsavfall.
Enligt denna bör återanvändning av slagg uppmuntras, men det måste ske under
kontrollerade former då de kan innehålla tungmetaller som kan leda till förorening
av mark eller grundvatten om inte försiktighetsåtgärder vidtas.
50 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Användningen sker ofta för vägbyggnadsändamål då materialet byggs in i en
skyddad konstruktion. I cirkuläret definieras 3 klasser av slagg beroende på hur
mycket föroreningar som lakas ut och dessa uppmäts i perkolatet. De tre klasserna
är:
- V (valorisation, återanvändning) Slagg med litet föroreningsinnehåll i
perkolat, den kan användas för anläggningsändamål
- M (maturation, mognad) Slagg med medelstort innehåll i perkolat, som
måste lagras innan eventuell användning
- S (stockage, deponering) Slagg med högt föroreningsinnehåll i perkolat, som
måste deponeras
Slagg med en utlakning som överstiger de halter som innefattar Valorisering kan
genom lagring mogna för att sedan efter förnyad kontroll eventuellt kunna
användas. Enligt Värmeforskrapporten Q4-207 verkar inte EUs avfallsdefinition
skapa problem för användning av bottenaskor.
6.4
Cementfabriken i Slite, Cementa
Cementa har börjat använda masugnsslagg och andra restprodukter som råmaterial
för cementfabriken i Slite som är en av norra Europas största cementfabriker. Detta
har tillsammans med åtgärder för att spara energi sänkt koldioxidutsläppen med
50 000–100 000 ton/år och minskat användningen av fossila bränslen med 10 000
ton/år.
Cementa genomförde 1999–2001 ett projekt där företaget ersatte kalksten, gips
och natursand i cementproduktionen i fabriken i Slite på Gotland med
masugnsslagg och andra industriella restprodukter. Målet var att minska uttaget av
naturmaterial. Som en följd av detta minskade även utsläppen av koldioxid per ton
cement.
51 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
7.
Framtidsutsikten
7.1
Kiruna, Gällivare och Pajala
Stadsflytten i Kiruna och Malmberget kommer att påverka stadsbilden i dessa
Samhällen de kommande åren. Trots rivandet av många hus bedöms detta inte
påverka bränsleförsörjningen nämnvärt. Den brännbara andelen i rivningsavfallet
från de byggnader som kommer att påverkas av stadsomvandlingen bedöms bli
relativt försumbar jämfört med den totala bränsleförbrukningen. Krossad betong
och dylikt kommer att generas. Det finns dock redan idag ett överskott av
anläggningsmassor från gruvnäringen i dessa städer. Återanvändbara föremål som
dörrar, fönster och vitvaror kommer däremot att finnas i överskott under många år.
Tekniska Verken i Kiruna AB har tecknat ett samarbetsavtal med SAKAB när det
gäller omhändertagande av förorenade massor och farligt avfall. Syftet är att
utveckla Kiruna Avfallsanläggning till en anläggning som kan möta de behov som
uppstår då förorenade jordar som upptäcks under stadsomvandlingsprocesserna i
Kiruna och Malmberget, men även förorenade massor från andra delar av regionen
ska kunna tas emot. Genom etablering av en behandlingsanläggning i regionen
kommer långväga transporter att kunna undvikas.
I Pajala förutspås en ökad population som kommer att leda till ett ökat behov av
behandlingskapacitet i takt med att avfallsmängderna ökar.
7.2
Sverige, Nordkalotten
Fortsatt ökade miljökrav och stärkt lagstiftning på miljöområdet kommer att leda
till ökade kostnader för avfallshantering vilket öppnar upp möjligheter för
affärsverksamheter som bygger på återvinning av restprodukter. Idag finns det
redan en överkapacitet när det gäller förbränningskapaciteten i Sverige.
Anläggningarna konkurrerar om bränsle. I Norra Sverige och på Nordkalotten är
situation fortfarande den omvända med bränsleöverskott. Detta beror på geografin
och de långa avstånden. Samtidigt finns det planer på nya anläggningar i Norge och
Finland som tillsammans med ökad återvinning skulle kunna ändra
förutsättningarna på lång sikt.
När det gäller Nordkalotten är transportlogistiken den kanske enskilt största
utmaning att lösa för att få ekonomi och miljövinst kring avfallsåtervinningen. På
lång sikt kan ökade krav på återvinning från lagstiftningen bli en ekonomisk börda i
de glesbefolkade områdena där marknaden är för liten för att återvinning ska bära
sig ekonomiskt.
52 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
8.
Möjligheter och utvecklingspotential - Vad bör NWI satsa på?
Flera medverkande önskar att NWI kunde ta fram olika vägledningar, provytor eller
demoprojekt som kan användas i framtiden för att övertyga myndigheterna om att
dessa lösningar fungerar. Osäkerheten kring restprodukter med avseende på
innehåll, tekniska egenskaper och hållbarhet är några av de främsta hindren för
deras användning. Både miljömyndigheten och den potentiella kunden känner sig
osäkra när det gäller prestanda och de eventuella miljörisker som användning av
dessa restprodukter innebär. Det är därför viktigt att kvalitetssäkringen kring
restprodukterna förbättras.
NWI kan bli en länk mellan användare och producenten och axla en roll som syftar
till att göra det enklare för användaren att välja en restprodukt. Detta innebär
bland annat stöd i tillståndsarbetet, framtagning av rutiner för karakterisering och
kvalitetssäkring.
Ett önskemål är att NWI börjar arbeta med de stora avfallsflödena som fortfarandet
deponeras och där det kan vara enklare att hitta en lösning. Slaggrus är ett avfall
som nämns och som bör prioriteras.
Lagstiftningen skärps allteftersom och det finns en politisk vilja att öka
återvinningen. Långsiktiga och stabila regler är viktiga men avfallsproducenten bör
även se möjligheterna som redan idag finns inom den befintliga lagstiftningen.
Framförhållning och bra underlag efterlyses av myndigheterna om de skall kunna ta
ställning till förslagen.
En förutsättning för ökad användning är att de alternativa materialen är billigare än
de traditionella produkterna. Genom att satsa på mer kvalificerad användning där
restproduktens egenskaper är bättre än de traditionella alternativen finns det
möjlighet att skapa en marknad.
En samordning och samarbete mellan kommunerna som finns i Norrbotten behövs
för att undvika suboptimeringar så långt som möjligt. Befolkningsunderlaget och
avstånden tvingar fram småskaliga lokala lösningar. Det finns också möjlighet att
dra nytta av de stora ytorna som finns här.
NWI bör på något sätt förhålla sig till de andra aktörerna som redan finns idag
(Processum, ETC, universiteten, SGI, Waste Rafinery, osv.). Det finns idag många
projekt som har liknande och ibland överlappande mål med NWI.
53 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
9.
Referenser
Avfallsplaneringen i södra och västra Finland aska och slagg (2009). Lounaissuomen ympäristökeskuksen raportteja 09 / 2009.
Avfall Sverige (2010). Avfallsstatistik 2009.
Makkonen (2008). GÖDSLING MED ASKA. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio.
Naturvårdsverket (2010). Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. handbok
2010:1 UTGÅVA 1.
Naturvårdsverket (2010). Avfall i Sverige 2008. Rapport 6362.
SCB, Miljösektorns omfattning 2007. www.scb.se/MI1301.
SGF (2008). Användning av restprodukter inom EU. Rapport 1:2008.
SGI (2003). Inventering av restprodukter som kan utgöra ersättningsmaterial för
naturgrus och bergkross i anläggningsbyggande. Varia 531.
SGI (2011). Förorenade områden - Inventering av effektivitetshinder och
kunskapsbehov, 2010. Varia 620.
SMED (2009). Utvecklingsprojekt för byggavfall. SMED Rapport Nr 23 2009.
SMED (2011). Kartläggning av mängder och flöden av textilavfall. SMED Rapport
Nr 46 2011.
Swentec/SCB (2009) Svensk miljöteknik i siffor.
54 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
55 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Medverkande
Följande personer har tillfrågats eller intervjuats
Agneta Aronsson
Agneta Milton
Bo Lundmark
Gunilla Jansson
Gunnar Fredriksson
Gunnel Klingberg,
Gudrun Magnusson
Hans Vinsa
Holger Ecke
Jan Erik Lindström
Johan Söderberg
Jonas Pettersson
Jonathan Atkinson
Joonas Hakkonen
Josef Macsik
Jörg Brucher
Katarina Kylefors
Kenneth Sahlén
Klas Engström
Krister Fjällstedt
Kurt Johansson
Kyösti Vuollet
Lena Alakangas
Lisa Dahlen
Margareta Wahlström
Mats Nilsson
Merja Autiola
Mikael Larsson
Mikael Lång
Nathan Gaasenbeek
Nick Balmer
Pelle Gemmel
Per Hallgren
Åke Lindhammar
Åsa Lindgren
Umeå Energi
Svevia
Glommers Miljöenergi
Ramböll Sverige
Tyrens
Municipal waste Europe
Länsstyrelsen i Västra Götaland
Sveaskog
Vattenfall
Miljö och Teknik
Umeå Energi
Ramböll Sverige
Brittiska Environment Agency
Ramböll Finland
Ecoloop
Holmen
SSAB
SLU
Processum
Lappland Goldminers
Norrlandsjord och Miljö
NCC
LTU
LTU
VTT
Tekniska verken, Kiruna
Ramböll Finland
Billerud
Alvikgården
Ramböll Finland
Bovis Lend Lease
SCA
Skogsstyrelsen
Vattenfall
Trafikverket
56 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
57 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769
Frågorna som användes som diskussionsunderlag
Temat: Utveckling i avfalls- återvinningsbranschen de senaste 10 åren
1. Vad är de största drivkrafterna bakom utvecklingen i avfallsåtervinningsbranschen de senaste åren (ekonomi, lagstiftning, nya
anläggningar, brist på plats…) Har nya regler/lagar påverkat e särskilt?
2. Hur ser ni på utvecklingen den kommande 10 åren?
Temat: Hur skall man främja valoriseringen av olika restprodukter
1. Hur skulle ni vilja ha det för att främja valorisering alt. användning av
dessa restprodukter?
2. Vilka anser du är de största hinder mot en öka återvinning, upparbetning,
valorisering av olika restprodukter?
Temat: Framtiden
1. Finns det en marknad för nya produkter baserade på återvunna avfall?
End of waste?
2. Känner du till några initiativ, försök osv som har gjorts för att nyttja
bättre avfall? Exempel, demoprojekt, försök, pilotanläggningar (vilka
problem har man stött på?).
3. Finns det något särskild tjänst, produkt material, användning som du
skulle vilja lyfta fram i detta sammanhang? Något för NWI att jobba med.
58 av 58
North Waste Infrastructure
Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter
Unr: 61871147769
Unr 61871147769