Handbok för utförande och kontroll av stålkonstruktioner
Handbok för utförande och kontroll av stålkonstruktioner Från årsskiftet utgör de europeiska konstruktionsstandarderna, Eurokoderna, tillsammans med nationella val i Boverkets föreskriftsserie om tillämpning av Eurokoderna, EKS, det enda systemet för dimensionering av bärande konstruktioner i Sverige. I och med detta slutade även Boverkets konstruktionsregler, BKR, formellt att gälla. De får tillämpas för arbeten för vilka bygganmälan görs före 2 maj 2011, men sedan är BKR:s saga all. För svenska stålbyggare innebär tillbakadragandet av BKR inte bara att man får en ny konstruktionsstandard att förhålla sig till, utan även att det införs en ny standard för tillverkning, montering och kontroll, SS-EN 1090, Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner, som består av tre delar: • Del 1, Bedömning av bärverksdelars överensstämmelse med ställda krav (SS-EN 1090-1) • Del 2, Stålkonstruktioner (SS-EN 1090-2) • Del 3, Aluminiumkonstruktioner (SS-EN 1090-3) Av dessa tre delar är det nog införandet av SS-EN 1090-2 som har fått mest uppmärksamhet tidigare och som också är det huvudsakliga ämnet här, men det är även värt att uppmärksamma en annan förändring, nämligen att Europeiska Kommissionen har beslutat att SS-EN 1090-1 ska träda i kraft som en så kallad harmoniserad standard från 2011-01-01 med en efterföljande övergångsperiod på arton månader. För svensk räkning innebär detta att från årsskiftet infördes CE-märkning för bestyrkande av egenskaper för de byggprodukter som täcks av SS-EN 1090 och att CE-märkning är det enda tillåtna alternativet till mottagningskontroll från och med 1 juli 2012. Information om vilka krav som ska vara uppfyllda och hur överensstämmelse med kraven ska kontrolleras i samband med CE-märkning av stålkonstruktioner ges i SS-EN 1090-1. Standarden SS-EN 1090-2 Om vi återvänder till SS-EN 1090-2 är det den utförandestandard som är avsedd att användas för bärverk dimensionerade enligt Eurokod 3 liksom för bärverksdelar av stål i samverkanskonstruktioner dimensionerade enligt Eurokod 4. Standarden är en imponerande pjäs som omfattar 12 kapitel och 12 bilagor med totalt 203 sidor text som behandlar allmänna utföranderegler, toleranser och regler för kontroll för konstruktioner och bärverksdelar i stål och rostfritt stål upp till S700, men den kan även under vissa förutsättningar tillämpas för stål upp till S960. En genomgång av SS-EN 1090-2 leder till att man kan konstatera att det införs en del nya begrepp och definitioner, att den innehåller en del tekniska specifikationer och krav för tillverkning och montering av produkter som aldrig eller mycket sällan används i svenskt stålbyggande, att delar av innehållet egentligen inte är något nytt, men även att standarden medför en del nyheter. Två nyheter Två av dessa nyheter är införandet av begreppen utförandeklass respektive svetsansvarig. Utförandeklassen (EXC) styr kraven på noggrannhet för utförandet, där EXC1 motsvarar klassen med de lägsta kraven medan EXC4 har de striktaste kraven. Med svetsansvarig menas en person som har till uppgift att övervaka svetsarbetet och enligt SS-EN 1090-2 ska, för EXC2 och högre, svetsningen övervakas av en svetsansvarig som uppfyller vissa definierade krav på erfarenhet och kvalifikationer. Handbok som underlättar tillämpning av SS-EN 1090-2 Man kan också konstatera att SS-EN 1090-2 är förpackad som en typisk standard, vilket innebär att den antagligen kommer att uppfattas som lite svårgenomtränglig för gemene man. För att underlätta tillämpningen av SS-EN 1090-2 har Stålbyggnadsinstitutet därför tagit fram en handbok, Tillverkning, montering och kontroll – Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2, som återger den information i SS-EN 1090-2 som bedömts vara relevant för den svenska marknaden. Handboken har tagits fram med stöd av Boverket, Trafikverket och SBUF och arbetet har följts av en referensgrupp med bred representation från den svenska stålbyggnadsbranschen. Handbokens innehåll Utöver den text som direkt refererar till SS-EN 1090-2 innehåller handboken även en del kommentarer och rekommendationer på utförande som är praxis eller traditionellt har använts vid stålbyggande i Sverige. Av de 12 bilagorna i SS-EN 1090-2 har tre behållits, fyra inarbetats i den löpande texten och fem - de bilagor med information som bedömts vara av marginellt intresse för svenska stålbyggare – inte tagits med i handboken. Därutöver har handboken kompletteras med fyra bilagor med exempel på tillämpningar av de råd och föreskrifter som ges för; • föreskrifter på ritning • kontrollplan • svetsplan • rostskyddssystem Handboken underlättar livet Standarden SS-EN 1090-2 innehåller, förutom föreskrivna krav på utförande, även punkter där krav ställs på att tilläggsinformation specificeras för en egenskap, en metod eller något annat. I standarden ges dessutom möjligheter att göra vissa alternativa val och därmed precisera kraven på arbetsutförandet. För att underlätta för användaren har det i SBI:s handbok införts markeringar i texten där något kan eller ska anges/föreskrivas. Ofta ges även en rekommendation om vad som normalt bör föreskrivas för husbyggnader. Många kommer förhoppningsvis att uppleva att SBI:s handbok underlättar den praktiska tillämpningen av SS-EN 1090-2, men det bör poängteras att handboken inte ska ses som en ersättning för SS-EN 1090-2, utan som ett komplement. Alla aktörer i branschen bör förutom handboken även ha lämpliga standarder lätt tillgängliga vid projektering och utförande av stålbyggnadskonstruktioner. Artikelförfattare: Ove Lagerqvist, ProDevelopment
© Copyright 2024