Handbok för utförande och kontroll av stålkonstruktioner

Handbok för utförande och kontroll av stålkonstruktioner
Från årsskiftet utgör de europeiska konstruktionsstandarderna, Eurokoderna, tillsammans med
nationella val i Boverkets föreskriftsserie om tillämpning av Eurokoderna, EKS, det enda systemet för
dimensionering av bärande konstruktioner i Sverige. I och med detta slutade även Boverkets
konstruktionsregler, BKR, formellt att gälla. De får tillämpas för arbeten för vilka bygganmälan görs
före 2 maj 2011, men sedan är BKR:s saga all.
För svenska stålbyggare innebär tillbakadragandet av BKR inte bara att man får en ny
konstruktionsstandard att förhålla sig till, utan även att det införs en ny standard för tillverkning,
montering och kontroll, SS-EN 1090, Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner, som består av
tre delar:
• Del 1, Bedömning av bärverksdelars överensstämmelse med ställda krav (SS-EN 1090-1)
• Del 2, Stålkonstruktioner (SS-EN 1090-2)
• Del 3, Aluminiumkonstruktioner (SS-EN 1090-3)
Av dessa tre delar är det nog införandet av SS-EN 1090-2 som har fått mest uppmärksamhet tidigare
och som också är det huvudsakliga ämnet här, men det är även värt att uppmärksamma en annan
förändring, nämligen att Europeiska Kommissionen har beslutat att SS-EN 1090-1 ska träda i kraft
som en så kallad harmoniserad standard från 2011-01-01 med en efterföljande övergångsperiod på
arton månader. För svensk räkning innebär detta att från årsskiftet infördes CE-märkning för
bestyrkande av egenskaper för de byggprodukter som täcks av SS-EN 1090 och att CE-märkning är
det enda tillåtna alternativet till mottagningskontroll från och med 1 juli 2012. Information om vilka
krav som ska vara uppfyllda och hur överensstämmelse med kraven ska kontrolleras i samband med
CE-märkning av stålkonstruktioner ges i SS-EN 1090-1.
Standarden SS-EN 1090-2
Om vi återvänder till SS-EN 1090-2 är det den utförandestandard som är avsedd att användas för
bärverk dimensionerade enligt Eurokod 3 liksom för bärverksdelar av stål i samverkanskonstruktioner
dimensionerade enligt Eurokod 4. Standarden är en imponerande pjäs som omfattar 12 kapitel och 12
bilagor med totalt 203 sidor text som behandlar allmänna utföranderegler, toleranser och regler för
kontroll för konstruktioner och bärverksdelar i stål och rostfritt stål upp till S700, men den kan även
under vissa förutsättningar tillämpas för stål upp till S960.
En genomgång av SS-EN 1090-2 leder till att man kan konstatera att det införs en del nya begrepp och
definitioner, att den innehåller en del tekniska specifikationer och krav för tillverkning och montering
av produkter som aldrig eller mycket sällan används i svenskt stålbyggande, att delar av innehållet
egentligen inte är något nytt, men även att standarden medför en del nyheter.
Två nyheter
Två av dessa nyheter är införandet av begreppen utförandeklass respektive svetsansvarig.
Utförandeklassen (EXC) styr kraven på noggrannhet för utförandet, där EXC1 motsvarar klassen med
de lägsta kraven medan EXC4 har de striktaste kraven. Med svetsansvarig menas en person som har
till uppgift att övervaka svetsarbetet och enligt SS-EN 1090-2 ska, för EXC2 och högre, svetsningen
övervakas av en svetsansvarig som uppfyller vissa definierade krav på erfarenhet och kvalifikationer.
Handbok som underlättar tillämpning av SS-EN 1090-2
Man kan också konstatera att SS-EN 1090-2 är förpackad som en typisk standard, vilket innebär att
den antagligen kommer att uppfattas som lite svårgenomtränglig för gemene man. För att underlätta
tillämpningen av SS-EN 1090-2 har Stålbyggnadsinstitutet därför tagit fram en handbok, Tillverkning,
montering och kontroll – Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2, som återger den information i
SS-EN 1090-2 som bedömts vara relevant för den svenska marknaden. Handboken har tagits fram
med stöd av Boverket, Trafikverket och SBUF och arbetet har följts av en referensgrupp med bred
representation från den svenska stålbyggnadsbranschen.
Handbokens innehåll
Utöver den text som direkt refererar till SS-EN 1090-2 innehåller handboken även en del kommentarer
och rekommendationer på utförande som är praxis eller traditionellt har använts vid stålbyggande i
Sverige. Av de 12 bilagorna i SS-EN 1090-2 har tre behållits, fyra inarbetats i den löpande texten och
fem - de bilagor med information som bedömts vara av marginellt intresse för svenska stålbyggare –
inte tagits med i handboken. Därutöver har handboken kompletteras med fyra bilagor med exempel på
tillämpningar av de råd och föreskrifter som ges för;
• föreskrifter på ritning
• kontrollplan
• svetsplan
• rostskyddssystem
Handboken underlättar livet
Standarden SS-EN 1090-2 innehåller, förutom föreskrivna krav på utförande, även punkter där krav
ställs på att tilläggsinformation specificeras för en egenskap, en metod eller något annat. I standarden
ges dessutom möjligheter att göra vissa alternativa val och därmed precisera kraven på
arbetsutförandet. För att underlätta för användaren har det i SBI:s handbok införts markeringar i texten
där något kan eller ska anges/föreskrivas. Ofta ges även en rekommendation om vad som normalt bör
föreskrivas för husbyggnader.
Många kommer förhoppningsvis att uppleva att SBI:s handbok underlättar den praktiska tillämpningen
av SS-EN 1090-2, men det bör poängteras att handboken inte ska ses som en ersättning för SS-EN
1090-2, utan som ett komplement. Alla aktörer i branschen bör förutom handboken även ha lämpliga
standarder lätt tillgängliga vid projektering och utförande av stålbyggnadskonstruktioner.
Artikelförfattare:
Ove Lagerqvist, ProDevelopment