1. No category

Bosättning vid älven
Boplatser och kokgropar i Göta älvdalen
Arkeologiska slutundersökningar
S:t Peder 66 och 67, Tunge 49, Lilla Edets kommun
Skepplanda 70 och 237, Ale kommun
Red. Pia Claesson
Bohusläns museum
Rapport 2012:15
Bosättning vid älven
Boplatser och kokgropar i Göta älvdalen
Arkeologiska slutundersökningar
S:t Peder 66 och 67, Tunge 49, Lilla Edets kommun
Skepplanda 70 och 237, Ale kommun
Bohusläns museum Rapport 2012:15
ISSN 1650-3368
Red Pia Claesson
Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson
Omslagsbild Foto taget av Pia Claesson. Fotot visar arbetsbild från S:t Peder 66
Tryck Cela Grafiska AB, Vänersborg 2012
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012
Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriet 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405
Bohusläns museum
Museigatan 1
Box 403
451 19 Uddevalla
tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73
www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se
Innehåll
Inledning............................................................................................................................................................... 9
Bakgrund.............................................................................................................................................................. 9
Referenser........................................................................................................................................................... 9
Del 1 Resultat från undersökningarna
Tunge 49
10
.....................
. ...................................................................................................................................................
11
Sammanfattning. ................................................................................................................................13
Landskapsbild...........................................................................................................................................13
Fornlämningsmiljö............................................................................................................................14
Metod.....................................................................................................................................................................14
Resultat.................................................................................................................................................................16
Tolkning...............................................................................................................................................................16
Resultat gentemot undersökningsplanen.............................................18
Referenser........................................................................................................................................................18
Tekniska och administrativa uppgifter........................................................19
S:t Peder 66 och 67
. .......................................................................................................
21
Sammanfattning. ............................................................................................................................... 23
Landskapsbild.......................................................................................................................................... 23
Tidigare undersökningar..................................................................................................... 24
Metod S:t Peder 66....................................................................................................................... 24
Källkritisk aspekt. ............................................................................................................................... 25
Resultat S:t Peder 66.................................................................................................................. 29
Anläggningsbeskrivningar...................................................................................................... 29
Stolphål/rännor/pinnhål.................................................................................................................. 29
Kokgropar................................................................................................................................................... 32
Härdar. ........................................................................................................................................................... 32
Gropar............................................................................................................................................................ 33
Kulturlager/nedgrävningar........................................................................................................... 33
Ugn/brunn.................................................................................................................................................. 33
Fynd S:t Peder 66.............................................................................................................................. 36
Keramik............................................................................................................................................................ 36
Bränd lera...................................................................................................................................................... 38
Stenmaterial............................................................................................................................................... 38
Järn. ....................................................................................................................................................................... 39
Analyser S:t Peder 66................................................................................................................ 43
Provtagningsstrategi....................................................................................................................... 43
Vedart-/14C-analys.............................................................................................................................. 43
Makrofossilanalys............................................................................................................................... 44
Kemisk analys.......................................................................................................................................... 47
Osteologi........................................................................................................................................................ 47
Metod S:t Peder 67....................................................................................................................... 47
Resultat S:t Peder 67.................................................................................................................. 49
Anläggningsbeskrivningar...................................................................................................... 49
Härdar. ........................................................................................................................................................... 50
Kokgropar................................................................................................................................................... 50
Stolphål.......................................................................................................................................................... 51
Gropar............................................................................................................................................................. 51
Nedgrävningar......................................................................................................................................... 51
Fynd S:t Peder 67.............................................................................................................................. 52
Analyser S:t Peder 67................................................................................................................ 56
Tolkning – S:t Peder 66/67 i tid och rum............................................... 58
Den övre platån (norra delen av S:t Peder 66). ......................................... 59
Den mellersta platån (södra delen av S:t Peder 66)............................ 63
Den nedre platån (S:t Peder 67).................................................................................... 67
En gård – en tid..................................................................................................................................... 68
Referenser........................................................................................................................................................71
Opublicerade källor. ........................................................................................................................ 72
Tekniska och administrativa uppgifter....................................................... 73
Skepplanda 237 och 70
. ....................................................................................
75
Sammanfattning. ............................................................................................................................... 77
Landskapsbild.......................................................................................................................................... 77
Fornlämningsmiljö........................................................................................................................... 79
Metod.................................................................................................................................................................... 80
Resultat – Berget (Skepplanda 237).............................................................. 81
Beskrivning av gravarna. ........................................................................................................... 86
Resultat – Platån (Skepplanda 70).................................................................... 86
Fynd........................................................................................................................................................................... 93
Flinta..................................................................................................................................................................... 93
Keramik............................................................................................................................................................ 93
Kvarts och kvartsit............................................................................................................................. 94
Prover...................................................................................................................................................................... 96
Tolkning.............................................................................................................................................................. 98
Vegetationsutveckling och markutnyttjande................................. 99
Referenser................................................................................................................................................... 100
Bosättning vid älven
Tekniska och administrativa uppgifter.................................................... 101
Del 2 Vetenskaplig bearbetning
En boplats bland andra
vid sidan av älven
............................................
102
..........................................................................................................
103
Göta älvdalens tidiga historia................................................................................. 104
Resande och bofasta.............................................................................................................. 104
Vid sidan av älven.........................................................................................................................105
Referenser....................................................................................................................................................109
Del 3 Publika insatser
Västarvets publika aktiviteter vid E45
..........................................................................................
110
.....................
111
Historien Runt Husknuten..............................................................................................112
Allmän visning......................................................................................................................................113
Mediebevakning...............................................................................................................................113
Temadag på Lödöse: Hantverk och mat............................................. 114
Del 4 Bilagor
................................................................................................................................
116
Bilagor till: Bosättning vid älven..........................................................................117
5
Bosättning vid älven
Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med de undersökta platserna markerade.
7
8
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 2. GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med de undersökta platserna markerade. Godkänd ur sekretessynpunkt för
spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405.
Bosättning vid älven
Inledning
Föreliggande publikation omfattar resultatet av de
arkeologiska undersökningar som utförts i samband
med nybyggnation av europaväg 45, delsträckorna
Alvhem–Kärra och Älvängen–Alvhem. De forn­
lämningar som berördes var Tunge 49 i norr, S:t Peder
66 och 67, och Skepplanda 70 och 237 i den södra
delen (fig. 1 och 2).
Skepplanda 70 och 237 ingick i delsträckan/projek­
tet Älvängen–Alvhem och anledningen till att dessa två
lämningar medtagits i denna rapport har sin förklaring
i att de utifrån ett kronologiskt perspektiv bättre över­
ensstämmer med lämningarna inom sträckan/projek­
tet Alvhem–Kärra. Genom denna omflyttning blev det
alltså möjligt att sammanföra lämningar av liknande
kronologiska kontext till en samlad volym.
Rapporten som följer är indelad i fyra delar:
Del 1 omfattar resultaten från de arkeologiska
undersökningarna av lämningarna Tunge 49,
S:t Peder 66/67 och Skepplanda 70/237.
Del 2 utgör en fördjupning och vidare veten­
skaplig bearbetning under rubriken ”En bo­
plats bland andra vid sidan av älven”.
Del 3 den avslutande delen, är en avrapporte­
ring av de insatser som riktats mot en publik
förmedling av de arkeologiska resultaten.
Del 4 utgörs av bilagorna till rapporterna i del
1.
Bakgrund
Under hösten 2008 genomförde Västarvet genom Bo­
husläns museum och Riksantikvarieämbetet UV-Väst
ett antal arkeologiska undersökningar. De fornläm­
ningar som då undersöktes var Tunge 49, S:t Peder 66,
S:t Peder 67 i Lilla Edets kommun samt Skepplanda
70 och Skepplanda 237 inom Ale kommun samtliga i
Västra Götalands län.
De arkeologiska undersökningarna genomfördes
med anledning av Vägverkets planerade ombyggnation
av Riksväg 45. De aktuella lämningarna upptäcktes
i samband med en arkeologisk utredning sommaren
2006 (Johansson 2007a). Året därpå genomfördes en
förundersökning av dessa (Johansson 2007b). Den­
na resulterade i att sammanlagt fem fornlämningar
9
kom att omfattas av länsstyrelsens beslut om särskild
arkeologisk undersökning (Tunge 49, S:t Peder 66/67
dnr. 431-14299-2007 och Skepplanda 70/237 dnr.
431-14292-2007).
Uppdragsgivare och kostnadsansvarig är Vägver­
ket Region Väst, projektledare för vägverket är Jan
Alfredsson. Ansvarig projektledare för det arkeologiska
arbetet är för Västarvets vidkommande Pia Claesson
och för Riksantikvarieämbetet UV-Väst, Betty-Ann
Munkenberg och Marianne Lönn. För redaktionellt
arbete och layout ansvarar Lisa K Larsson, Västarvet.
Övriga arkeologer som förutom projektledarna del­
tog i fältarbetet var för Västarvet; Ingela Lundin, Oscar
Ortman, Mats Hellgren, Johanna Lega, Robert Hernek,
Joakim Åberg och Pernilla Morner. Linnea Nordell,
Christina Toreld och Jenny Englin Ekberg som ansva­
rade för de publika aktiviteterna. Grävmaskinist och
allmänt behjälplig var Magnus Andersson från Stene
Entreprenad AB. Från Riksantikvarieämbetet UV-Väst
deltog även Ewa Ryberg och Hanna Gudmundsdottir.
Referenser
Johansson, L. 2007a. Arkeologisk utredning inför ombyggnad av väg E45 till fyrfältsväg, etappen Alvhem–
Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner, Sankt Peder,
Ale–Skövde socken Västergötland. Lödöse Museum
Rapport 2007:02.
Johansson, L. 2007b. Arkeologisk förundersökning och
utredning. Inför ombyggnation av europaväg 45, etappen
Alvhem – Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner. Väster­
götland. Lödöse Museum Rapport 2007:28.
Del 1
Resultat från undersökningarna
Del 1
Resultat från undersökningarna
Tunge 49
Kokgrop och härdar
Arkeologisk slutundersökning
RAÄ 49, Garn 1:11 och Småberg 2:1
Tunge socken, Lilla Edets kommun, Västra Götalands län
Betty-Ann Munkenberg
12
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 3. Utsnitt ur Fastighetskartan,
GGD - ekoblad 7B. Fasta fornlämningar
är rödmarkerade och övriga kulturlämningar brandgula. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning.
Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 6012011/2405.
Del 1 Resultat från undersökningarna
Tunge 49
13
Figur 4. Översikt från väster. Bakom lövträden i bildens mitt låg härdarna och kokgropen. Foto: B-A. Munkenberg.
Sammanfattning
Under tre dagar i oktober 2008 slutundersöktes fornläm­
ning Tunge 49 på fastigheterna Garn 11:1 och Småberg
2:1 i Lilla Edets kommun. Arbetet utfördes av BettyAnn Munkenberg och Marianne Lönn från Riksanti­
kvarieämbetet UV Väst. Lokalen var en av fyra fornläm­
ningar som undersöktes i samband med utbyggnaden
av Europaväg 45, delsträckan Alvhem–Kärra (fig. 3).
Tunge 49 upptäcktes vid en arkeologisk utredning
2006 av Leif Johansson på Lödöse Museum (Johansson
2007a, FU 5). I maj 2007 förundersöktes fornlämning­
en av Mikael Eboskog och Johanna Lega (Johansson
2007b).
Vid den särskilda undersökningen 2008 framkom
en kokgrop, cirka 3×2,5 meter stor och minst 0,5 me­
ter djup. Kokgropen låg inom samma område som de
vid utredningen och förundersökningen påträffade an­
läggningarna.
Mellan kokgropen och ett mindre berg, låg större och
mindre stenblock som tillsammans bildade en rumslig
struktur med två små stenfria ytor avdelade genom en
rad stenblock. Vid rensningen runt blocken påträffades
två slagna flintor. Vid undersökningen gick inte att av­
göra huruvida stenstrukturen var samtida med boplat­
sen eller sentida.
De tre härdarna och stolphålet som undersöktes vid
förundersökningen tolkas som en replipunkt i ett troli­
gen välorganiserat betessystem, byggt på utegångsdrift.
Kokgropen uppfattas dock som spåren efter en separat
händelse, troligen en festmåltid för traktens folk möj­
ligen förbunden med eller som en del av fruktbarhets­
ritualer.
Landskapsbild
Tunge 49 ligger på södra ändan av en liten bergsrygg i
en nord–sydgående dalgång, omgiven av ett högre skogs­
bevuxet bergsområde. Dalgången är belägen strax öster
om Göta älvdalen. Runt den flacka bergsryggens udde,
där fornlämningen ligger, är marken sank. Den tidigare
14
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 5. Andra baningen av fornlämningsytan skall påbörjas. Foto: B-A. Munkenberg.
öppna betesmarken håller på att växa igen. Området be­
nämns som Kvarnemaden, vilket inte bara antyder om­
rådets sanka karaktär utan också att det funnits en kvarn
i närheten. Ingen sådan har dock gått att identifiera i
1900-talets kartmaterial. Sydöst om fornlämningen rin­
ner en bäck och i väster angränsar en liten bergsknalle.
Fornlämningsmiljö
Förutom Tunge 49 finns i närområdet inga fler kända
fornlämningar som är daterade till förromersk järnål­
der. Orsaken är sannolikt det låga exploateringstrycket.
I och med att det generellt påträffas få fynd på järn­
åldersboplatser lokaliseras dessa sällan genom lösfynd
utan det är först när matjorden skalas av som lämning­
arna kommer fram. De närmaste gravarna, två stensätt­
ningar som genom sitt läge kan dateras till yngre bronsål­
dern eller äldre järnåldern ligger på ”Adolfs kulle”, drygt
1 km västerut (Tunge 45:1 och 45:2).
Metod
Efter det att träden som växte på fornlämningen av­
verkats och röjts undan banades matjorden skiktvis av
med maskin. Nedanför bergsknallen i väster låg flera
block som rensades fram för hand.
Det anläggningstäta centrala området, som vid för­
undersökningen tolkades som översandat, banades ner
ytterligare. Drygt 0,1 meter ner i alven klargjordes att
den förmodade översandningen var igenfyllningen
av en stor kokgrop. Anläggningarna, kokgropen och
stenkonstruktionen, handrensades. Kokgropen profil­
grävdes och ett jordprov samlades in. Därefter fotogra­
ferades anläggningarna och mättes in. Avslutningsvis
rensades de röjda områdena i stenkonstruktionen ner
ytterligare ca 0,1 meter, innan stenblocken grävdes bort
med hjälp av maskin.
Del 1 Resultat från undersökningarna
Tunge 49
Figur 6. Tunge 49, schaktplan.
15
16
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 7. Kokgropen har snittats och rensats fram. Foto: B-A.
Munkenberg.
Figur 8. Den kraftiga vinden under fälttiden medförde att undersökningsytan snabbt blev överlövad. Bilden visar stenkonstruktionen vid berget från NNO. Foto: B-A. Munkenberg.
Resultat
blocken var markfasta. Vid rensningen framkom en­
dast två flintor. Tolkningen av stenkonstruktionen är
svår, speciellt då ingen datering har varit möjlig. De
förslag som framkommit är någon form av djurfålla,
grund till ett uthus eller en enklare boning, typ tomt­
ning eller backstuga.
Tunge 49 är registrerad som en boplats, ca 10×20 me­
ter. Vid förundersökningen 2007 daterades vad som
tolkades som tre härdar genom 14C-analys till för­
romersk järnålder. Slutundersökningen 2008 visade
att den största, A4 i förundersökningen, av de datera­
de härdarna var en betydligt större kokgrop som mätte
3 × 2,5 meter i plan och som var minst 0,5 meter djup.
I övrigt kunde inga andra nedgrävda anläggningar ob­
serveras, förutom de som redan undersökts vid förun­
dersökningen.
Vid den särskilda undersökningen samlades ett jord­
prov in från bottenlagret av kokgropen. Provet innehöll
inga fröer men en hel del träkol. Vedartbestämning­
en visade att det var björk, ek, hassel och lind, alltså
plockved från ek-hasselskog, som brunnit. Skogstypen
var dominerande i stora delar av Västsverige och är så
än idag, d.v.s. där inte människan genom uthuggning
och granplantering påverkat miljön. Kol, artbestämt
till hassel, från provet har 14C-daterats till 2105±40
BP (Ua-28987).
Vid avbaningen noterades att det låg en mängd sten­
block nedanför berget som avgränsade undersöknings­
ytan i nordväst. Några av blocken låg upp mot berget
och uppfattades först som en rest av en gärdesgård. Men
då ingen fortsättning syntes i omgivningen avskrevs
tolkningen. Efter handrensning blev det tydligare att
blocken var lagda i en rumslig struktur. Snett ut från
bergsklippan löpte en rad, ställvis dubbel, med block
och sten i storlek mellan 0,2×0,3 meter och 0,6×0,8
meter. Från denna och upp mot bergsväggen låg ste­
nar så att två mindre rum bildades. Några av de större
Tolkning
Tunge 49 innehöll en kokgrop, tre härdar och ett
stolphål. Träkol från två av härdarna och från kok­
gropens övre del 14C-daterades i förundersökningen
till 2280±40 BP, 2220±40BP och 2300±40 BP (Ua34641, Ua-34642 och Ua-34643). Vid den särskilda
undersökningen 14C-daterades bottenkol från kokgro­
pen till 2105±40 BP (Ua-28987). Dateringarna inne­
bär att anläggningarna kan vara samtida eller nära var­
andra i tid. Det kan även ha gått generationer mellan
det att en härd brann och det att en ny anlades. Men
eftersom fornlämningen var liten och anläggningarna
väl avgränsade kan man förutsätta att platsen funnits i
folks minne under tiden den brukades, d. v. s. troligen
har verksamhet förekommit vid upprepade tillfällen
under en relativt kort period. I förundersökningsrap­
porten finns inget angivit om ett eventuellt återbruk
av härdarna. Hypotetiskt sett kan alltså varje härd ha
använts fler än en gång.
Att dateringarna från kokgropens övre och nedre del
skiljer några hundra år kan inte bero på att den använts
vid flera tillfällen, då den yngsta dateringen kommer
från anläggningens botten. Vid undersökningen av kok­
gropen påträffades heller ingenting som pekade på att
Tunge 49
Del 1 Resultat från undersökningarna
den återanvänts. Lagren och de skörbrända stenarna
var intakta. De senare föll sönder och skärvades först
vid undersökningen. Efter användandet har gropen
inte legat öppen utan man har varit noga med att fylla
igen den med sand, möjligen för att jämna ut marken.
Vid en kalibrering av de två värdena tangerar datering­
arna varandra (se bilaga 2). Detta, tillsammans med att
träslaget (och dess egenålder) från förundersökningens
datering är okänd, innebär att tidsavståndet kan ha va­
rit obefintligt och inte som BP-värdet antyder. Vedarts­
bestämningen (bilaga 1) visade att den sammanlagda
mängden av ek och björk (arter med hög egenålder)
var större än inslaget av hassel som gav den yngre da­
teringen. Rimligen är det stor chans att man i förun­
dersökningen daterat kol från något av dessa trädslag.
Frågan är hur skall vi tolka platsen? Är kokgropen
och härdarna lämningar efter samma typ av verksam­
het eller representerar de olika företeelser?
Marianne Lönn har i sin artikel Bohuslänska kokgropar gått igenom 34 av landskapets undersökta fornläm­
ningar med kokgropar. En av hennes slutsatser var att
kokgroparna ligger nära berg och vatten. Fornlämning­
arnas innehåll, antalet anläggningar etc., tycks variera
något i landskapselementens olika former. Vid lodräta
bergväggar ligger t.ex. platser med bara en eller ett fåtal
kokgropar och invid högre berg vettande mot ett större
vattendrag ligger de något större lokalerna med flera
kokgropar. Hon menar att de ensamliggande kokgro­
parna både kan ha haft en profan och en kultisk inne­
börd, tolkningen är beroende av kontexten, och före­
slår den ensamma kokgropen som bastu för enskilda
reningsbad (Lönn 2007 s.56, s.66).
Maria Petersson har i sin avhandling en mer profan
tolkning på liknande fornlämningar i Östergötland.
Hon diskuterar bl. a. ensamliggande härdar/kokgro­
par och härdgrupper utan någon uppenbar gemensam
kontext och tolkar dem som replipunkter i ett välorga­
niserat betessystem, där huvudstrategin varit utegångs­
drift. Dessa herdeplatser varierar i storlek och innehåll.
Gemensamt för dem är att de innehåller minst en an­
läggning som förknippas med matlagning, värme, ljus
och rök. I övrigt beror innehållet på hur ofta platsen
besökts och i någon mån vad man haft för sig. Hon
understyrker närheten till sötvatten och pekar på att
flera av hennes undersökta lokaler är topografiskt place­
rade vindskyddat invid ett berg (Petersson 2006 s.185).
Både Lönn och Petersson framhåller vatten och berg
som viktiga för sin tolkning. Skillnaden ligger i att
Lönn ser ett mönster medan Petersson pekar på från­
varon av gemensam kontext. Möjligen beror de olika
slutsatserna på att Lönn utgår från enbart kokgropar
17
medan Petersson tittar på främst härdlokaler där det
ibland även finns kokgropar. Eftersom mycket få kok­
gropslokaler är undersökta i gamla Älvsborgs län går det
varken att bekräfta eller förkasta ett eventuellt mönster
här. Däremot finns det flera mindre lokaler med här­
dar som väl stämmer överens med Peterssons kriterier
för betesdriftens replipunkter (Petersson 2006 s.185).
Anläggningarna på Tunge 49 låg i lä för västanvin­
den, öster om en liten bergsklippa på södra udden av en
flack höjdrygg som omges till stor del av gräsbevuxen,
ganska sank mark. Längs uddens östra kant rinner en
bäck och öster därom reser sig ett större bergsområde.
Trots att vattennivån generellt var några meter högre
var omgivningen under förromersk järnålder troligen
ganska snarlik dagens, frånsett att lövträd, inte gran,
dominerade skogen i det omgivande bergsområdet.
Området torde generellt ha varit utmärkt för bete, spe­
ciellt under torra somrar då gräset höll sig grönt läng­
re på de sankare delarna. Vätan innebar att mygg och
andra insekter kunde bli besvärliga och då var röken
från härdarna ett skydd. I norsk folktradition vet vi att
vissa växter spelat en viktig roll inom djurmedicinen.
Förutom olika dekokter av barken och bären, både
för utvärtes och invärtes bruk, behandlades kreaturen
med röken. Från Hemsedal finns t. ex. nedtecknat; ”I
gammel tid lager man kvaster av tybast og viervang
og røkte dyrene før å verne dem for de underjordiske”
(Høeg 1974). I djurläkekonsten finns även belagt att
fläder (hyll) användes för att hålla skadedjur, mygg och
ohyra på avstånd. Tyvärr vet vi inte vilka trädslag som
användes som ved eller när på året eldarna brann, då
det inte gjordes några vedartbestämningar vid förunder­
sökningen när härdarna undersöktes. Men om härdarna
brann under sommarhalvåret bidrog säkert röken från
eldarna att hålla myggen på avstånd oavsett trädslag.
Kokgropen, som antagligen är något yngre än här­
darna, torde dock ha sitt ursprung i en något mer kom­
plex verksamhet. De träslag som användes var de löv­
träd som växte i närmiljön, vilket visar på ett praktiskt
nyttjande. Man valde inte träslag utifrån ett rituellt be­
teende utan tog den ved som fanns närmast. Anlägg­
ningens storlek, 3 × 2,5 meter, bör kunna ge ledtråd för
tolkningen. Till exempel kan idén om den ensamma
kokgropen för enskilda reningsbad kan inte rakt av
appliceras på Tunge 49. Anläggningens storlek talar för
att bastubadet i så fall har inberäknat flera människor.
Tältet runt gropen måste ha varit ganska stort för att
rymma både värmekällan/kokgropen och människorna.
Möjligen kan tältteorin förklara de stenblock som låg
i en halvcirkel väster om gropen. Godtar vi den tradi­
tionella tolkningen att man lagat mat i groparna skall
18
Bohusläns museum Rapport 2012:15
gropens storlek ses i relation till hur mycket föda som
skulle tillagas, d.v.s. hur många personer som skulle
äta. Kokgropen på Tunge torde i så fall vara anlagd för
en måltid för många personer, rimligen en festmåltid
för folk från flera gårdar. Frågan som då infinner sig är
varför man förlade en stor måltid mitt ute i betesmar­
ken? Svaret är höljt i dunkel men en logisk förklaring
är att det handlat om en rituell måltid, kanske ett vår­
blot för att försäkra sig om god fruktbarhet.
Resultat gentemot
undersökningsplanen
Trots att lokalen inte helt motsvarade den bild som
förundersökningsresultatet angav har undersöknings­
planen till stor del kunnat besvaras. Bevisföringen gäl­
lande de mer kvantitativt inriktade frågeställningarna
har dock fått stå tillbaka på grund av det begränsade
materialet. Frågorna som ställdes inför undersökningen
gällde läget i landskapet, omfång, datering och anlägg­
ningarnas form och innehåll. Svaren har som undersök­
ningsplanen antog lett till en hypotes om varför här­
darna (och kokgropen) anlades och vad de brukades till.
Referenser
Høeg, O. A. 1974. Planter og tradisjon. Floraen i leven­
de tale og trdisjon i Norge 1925–1973. Oslo, Bergen,
Tromsø.
Johansson, L. 2007a. Arkeologisk utredning inför ombyggnad av väg E45 till fyrfältsväg, etappen Alvhem–
Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner, Sankt Peder, Ale–
Skövde socken Västergötland. Lödöse Museum Rapport
2007:02.
Johansson, L. 2007b. Arkeologisk förundersökning och
utredning. Inför ombyggnation av europaväg 45, etappen
Alvhem–Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner. Väster­
götland. Lödöse Museum Rapport 2007:28.
Claesson, M. 2007. Vistelser vid vatten –två artiklar
om kokgropar och fyra om gropkeramiska fyndplater. I:
Lönn & Claesson (red), Vistelser vid vatten. Gropke­
ramiska boplatser och kokgropar från bronsålder och
järnålder. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska under­
sökningar skrifter 69.
Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur,
människor och landskap i västra Östergötland under
yngre bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarie­
ämbetet och Uppsala Universitet.
Del 1 Resultat från undersökningarna
Tunge 49
Tekniska och administrativa uppgifter
Lst dnr: RAÄ dnr: Intrasisprojekt: Fornlämningsnr: 431-14299-2007
423-4737-2007
V2008:030
Tunge 49
Län:
Kommun: Socken:
Fastighet: Västra Götalands län
Lilla Edet
Tunge
Garn 11:1 och Småberg 2:1
Ek. karta: Läge: Meter över havet:
Koordinatsystem: Höjdsystem: 7B 8h NV
X 6443373, Y 1285156
30-35
Regionalt system 7,5 gonV,
transformerat till rikets nät 2,5 gonV
RH70
Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Vägverket
RAÄ UV Väst
Betty-Ann Munkenberg och
Marianne Lönn
Fältarbetstid: Arkeologtimmar: Undersökt yta: 2008-10-08 till 2008-10-22
48
200 m2
Arkiv: Fynd: Förvaras hos RAÄ UV Väst och
Bohusläns Museum
Förvaras på Lödöse museum
19
S:t Peder 66 och 67
På Hönsekullens sluttningar
Arkeologiska slutundersökningar
RAÄ 66 och 67, Hede 1:5, 7:1 m.fl.
S:t Peders socken, Lilla Edets kommun, Västra Götalands län
Pia Claesson & Ingela Lundin
22
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 9. Utsnitt ur Fastighetskartan,
GGD - ekoblad 7B7h. Fasta fornlämningar är rödmarkerade och
övriga kulturlämningar brandgula.
Skala 1:10 000. Godkänd ur
sekretessynpunkt för spridning.
Godkänd ur sekretessynpunkt för
spridning. Lantmäteriverket 201109-13. Dnr 601-2011/2405.
S:t Peder 66 och 67
Sammanfattning
Hösten 2008 undersöktes fornlämningarna 67 och
66 i S:t Peder socken. Dessa boplatslämningar låg på
terrasser i en brant sydöstsluttning med berget Hön­
sekullen i väst.
Resultaten från undersökningen av S:t Peder 66/67
visar att platsen har varit attraktiv för människor över
en mycket lång tidsrymd. Från sporadiska spår efter en
kortvarig vistelse under mellanneolitikum till en mer
fast bosättning som inte upphör förrän någon gång på
1100-talet i äldre medeltid.
Antal anläggningar och fynd från slutet av bronsålder
och till och med förromersk järnålder visar att platsen
vid denna tid nyttjades mycket intensivt. Bebyggelsen
som låg på de två övre terrasserna representerades av
bostadshus med flera ekonomibyggnader och tillhö­
rande hägnadssystem. Här fanns flera aktivitetsytor för
matlagning, tröskning och rensning av spannmål, be­
arbetning av skinn och redskapstillverkning.
Resultatet från undersökningen på den längst ner
liggande terrassen gav en helt annan bild. Här fanns
varken byggnader eller andra tecken av boplatskaraktär.
De aktiviteter som materialet pekade mot kan snarare
förknippas kött- och skinnhantering, tillverkning av
vapen och eventuellt rituella göromål. Man kan tänka
sig att platsen användes vid specifika tillfällen till exem­
pel i samband med jakt eller vid speciella tider på året.
Vilka som hade tillträde till platsen kan vi inte heller
uttala oss om. Kanske brukades platsen av alla vid be­
hov eller så var det personer med vissa färdigheter eller
viss position i gruppen som hade tillträde hit.
Den bild som framtonar mot bakgrund av resulta­
ten från undersökningen är bilden av en ordinär gård
från järnålderns äldsta fas.
Landskapsbild
Götaälvdalen med omgivande berg- och dalgångar vi­
sar på ett brett spektra av fornlämningar från stenål­
derns äldsta del till medeltidens lämningar. Här finns
flera olika typer representerade; allt från förhistoriens
boplatser och gravar, områden med eldstäder och od­
lingsrösen till spåren efter den medeltida staden Lödöses
framväxt. Det omgivande landskapet karaktäriseras av
trädklädda större bergsområden som omges av öppna
böljande ängs- och jordbruksmarker. Söder om forn­
lämningslokalerna S:t Peder 67/66 slingrar sig Gårdaån
i öst-västlig riktning för att så småningom mynna ut i
Göta älv vid Lödöse. Bebyggelsen ligger samlad intill
23
bergssidorna och består av spridda gårdsanläggningar
som på vissa platser är uppblandad med en mer mo­
dern bebyggelse.
1,5 kilometer västerut från S:t Peder 66/67, intill
Göta älv, ligger det moderna samhället Lödöse som till
stora delar vilar på det gamla medeltida statslagret som
är fast formlämning (S:t Peder 23). Mer ålderdomliga
spår efter mänsklig aktivitet i trakten vittnar de fynd
från stenåldern som finns i form av fyndplatser för
skafthålsyxor och flintavslag (S:t Peder 17, 18 och 63).
Drygt hundra meter sydväst om S:t Peder 66/67 finns
även sentida spår av bosättning i form av en torpläm­
ning (S:t Peder 27).
Boplatserna, S:t Peder 66/67, var anlagda på terrasser
i en brant sydöstsluttning av ett berg vid namn Hönse­
kullen. Berget ligger centralt i en bidalgång till Göta älv­
dalen. Flera fornlämningar från brons- och järnåldern
finns i närområdet. På bergets krön, knappt tvåhundra
meter öster om boplatserna, ligger stensättningen S:t
Peder 8. Förutom denna finns ytterligare stensättningar
i form av två gravgrupper, innehållande tre respektive
två stycken stensättningar. Den ena gruppen (S:t Peder
15, 43 och 33) ligger drygt femhundra meter nordöst
om S:t Peder 66/67 och den andra (S:t Peder 29: 1-2)
finns på ett liknade avstånd åt sydöst. Något längre bort,
drygt en kilometer söderut, finns flera gravfält regist­
rerade, bland andra Skepplanda 5, 61, 62, 80 och 114.
I området förekommer flera samtida boplatser och
fyndplatser. S:t Peder 61, är en boplats som ligger drygt
en kilometer i nordöstlig riktning från S:t Peder 66/67
räknat. Intill låg boplatserna, S:t Peder 56, 59 och 61.
Dessa är nu borttagna och resultaten från de föregåen­
de undersökningarna visade att de bland annat inne­
höll spår efter bosättningar från perioden bronsålder/
äldre järnålder. På den västra sidan av dalgången, mitt­
emot S:t Peder 66/67, finns en boplats (S:t Peder 57)
vars material pekar mot bronsålder men som även har
spår av mer neolitisk karaktär. Även upphittade fynd,
så kallade lösfynd, vittnar även dessa om en närvaro i
området vid tiden för de aktuella lämningarnas bruk.
Exempel på lösfynd i området finns i form av pilspet­
sar, sländtrissor, spjutspets i järn och en gjutform för
en bronsyxa i täljsten (S:t Peder 16, 17 och 63). På
dalgångens västsida har även påträffats två skålgrops­
lokaler (S:t Peder 34 och 58) och ett stenblock med
skålgropar (S:t Peder 36).
Fornlämningsbilden visar på närvaro i området men
såväl boplatser som gravar är relativt få till antalet vil­
ket tyder på att området vid denna tid var relativt glest
befolkat.
24
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Tidigare undersökningar
Götaälvdalen har hittills i mycket liten utsträckning
varit föremål för några mer omfattande arkeologiska
undersökningar. Detta förklaras med att det sentida
exploateringstrycket främst ägt rum i de lägre liggande
strandängspartierna nära älven vilka under förhistorisk
tid till stor del legat under vatten.
Under senare år har detta förhållande ändrats något.
Flera undersökningar har genomförts, dels i samband
med banverkets omläggning av järnvägssträckningen
i området och dels på grund av nybyggnationen av
E45 som dessa undersökningar är en del av. Samman­
taget har senare tids undersökningar kommit att för­
ändra bilden av hur detta område, öster om älvdalen,
använts under förhistorien. Ett flertal nya och hittills
okända fornlämningar har påträffats i de mer kupe­
rade och höglänta terrängavsnitten. Av dessa har ett
antal boplatser med liknade karaktär som de nu aktu­
ella S:t Peder 66 och 67 blivit föremål för arkeologiska
undersökningar (Johansson 2007a). Här kan nämnas,
S:t Peder 57, en boplats med ett blandat material från
främst bronsålder men där även flintfynd av mer neo­
litisk karaktär påträffats (Munkedal 2001).
I samband med förundersökningen 1999 hittades
bland annat två små runda avslagsskrapor (Munkedal
2001). Ytterligare fyra boplatser, S:t Peder 56, 59, 60
och 61, har undersökts. I samband med undersökning­
en av fornlämning S:t Peder 56 påträffades bland annat
ett treskeppigt hus, över 100 stolphål, 16 härdar och
en keramikugn. Boplatsen daterades till äldre järnålder.
Även fornlämning 61 var relativt välbevarad med stolp­
hålsrester efter flera hus och en flatmarksgrav placerad
på ett åskrön. Graven daterades till förromersk järnålder
medan fynden i övrigt pekar på en lång brukningstid
från neolitisk tid till järnålder. På boplatserna S:t Peder
59 och 60 framkom boplatsrester från brons-/järnål­
der i form av härdar och gropar samt fynd av keramik,
flinta och bränd lera (Kadefors & Ängeby 2001). Sam­
mantaget visade undersökningarna att det i S:t Peder
66/67:s närområde fanns flera samtida bosättningar
vid tiden för bronsålder till övergången äldre järnålder
och det verkar även som om flera av dessa har haft en
äldre neolitisk bosättningsfas.
De nu aktuella fornlämningarna S:t Peder 66 och
67 är belägna inom fastigheterna Hede 1:5 och 7:1.
Vid utredningen våren 2006 påträffades ett flertal bo­
platslämningar av olika slag och på olika nivåer i den
mot sydöst sluttande sandmarken. Lödöse museum
föreslogs att området (FU 10) skulle gå vidare till en
förundersökning (Johansson 2007b).
De platser som ingick i förundersökningsområdet
10, hade en interimistisk benämning som Hede 1, 2
och 3. Vid förundersökningen av S:t Peder 66 (Hede
1 och 2) påträffades på den översta terrassen (Hede
1) ett 70-tal anläggningar i form av ett flertal stolp­
hål, härdar och gropar. I ett av schakten fanns en del
av en ränna, eventuellt en husränna, med ett rundat
gavelparti. Bland fynden förekom förutom flinta även
keramik, bränd lera och brända ben. Fem av dessa an­
läggningar daterades. Resultatet från tre av dessa visade
sig hamna i yngre bronsåldern till förromersk järnålder
medan två gav en datering till järnålderns mitt. Genom
en omläggning av vägområdet kom endast en mindre
del i öst att ingå i slutundersökningen av S:t Peder 66.
På den 2–3 meter lägre och öster om liggande terrassen
(Hede 2) uppvisades ett jämförelsevis mindre antal an­
läggningar. Trots att den schaktade ytan här var större
så påträffades endast 25 anläggningar främst gropar,
härdar och ett mindre antal stolphål. Två av härdarna
gav en datering till förromersk järnålder. Längst i syd
på den nedersta liggande terrassen hittades vid förun­
dersökningen av S:t Peder 67 (Hede 3) ett begränsat
antal lämningar och fynd. Anläggningarna utgjordes
av ett antal gropar, härdar, stolphål samt en eventuell
ugnslämning. Fynden av keramik och flinta pekade
mot två bosättningsperioder, en trolig stenålder och
en metalltida fas.
Både S:t Peder 66 och 67 ansågs mot bakgrund av
förundersökningens resultat kunna ge betydande ny
kunskap men även komplettera den kunskap som finns
om det förhistoriska skedet som föregick den medel­
tida staden Lödöses framväxt. Vid en fortsatt särskild
arkeologisk undersökning föreslogs en fokusering på
de metalltida boplatsspåren.
Metod S:t Peder 66
Efter en inledande fotografering av platsen schakta­
des det översta 0,2–0,4 meter tjocka humösa lagret
bort med maskin. Detta gjordes i etapper med början
i sydväst. De anläggningar och fynd som påträffades
i det framrensade området mättes in med totalstation
och överfördes till fältdokumentationssystemet Intra­
sis. Parallellt med att nya ytor avbanades grävdes varje
enskild anläggning ut, vanligen till hälften. De iaktta­
gelser som gjordes dokumenterades i text och anlägg­
ningarnas profiler tecknades i skala 1:20. I regel foto­
graferades deras profil, ibland även i plan. Från ett ur­
val av anläggningarna insamlades jord- och kolprover
för vidare analys som makrofossil- och vedartsanalys.
S:t Peder 66 och 67
25
Figur 10. Bilden visar utsikten mot öst och dalgången med del av S:t Peder 66 i förgrunden. Foto: P. Claesson.
På basis av de svar som dessa analyser gav skickades
prover vidare för datering. Allt keramik- och benmate­
rial togs tillvara för vidare analys. Samtliga prover och
fynd från anläggningarna mättes in och registrerades
med totalstation.
Centralt i området fanns flera kulturpåverkade lager
som delvis överlagrade varandra. I detta område gräv­
des meterrutor där en blandning av en stratigrafisktoch en kontextuell metod praktiserades. Längsgående
profiler i området sparades och tecknades i skala 1:20.
Slutligen schaktades detta området av ännu en gång
för att se om ytterligare anläggningar fanns dolda i och
under de olika lagren.
På en mindre yta i norra utkanten av undersöknings­
område schaktades endast grässvålen bort. Den under­
liggande matjorden, som innehöll en del slagen flinta,
grävdes stratigrafiskt i meterrutor. Detta arbete utför­
des av skolbarn i tio till tolvårsåldern under ledning
av två arkeologer. Aktiviteten var en del av Västarvets
publika satsning i arkeologiska projekt. De iakttagelser
som gjordes av barnen tillsammans med vuxna doku­
menterades på sedvanligt sätt.
Källkritisk aspekt
En aspekt av undersökningens resultat är hur upp­
fattningen av platsen, och därmed tolkningen av den­
samma, har påverkats av att området till stora delar
var vattendränkt vid undersökningstillfället. Hösten
2008 var mycket blöt och de vädermässiga omständig­
heterna medförde bland annat akuta och omfattande
dräneringsinsatser.
Kravet på att området skulle vara helt återställt vid
fältarbetets slut var också ett faktum som har påver­
kat resultatet. Då det rörde sig om stora jordmassor så
innebar detta att endast mindre ytor undersöktes för
att därefter återställdas. Detta skedde parallellt med att
nya områden avbanades. Problemet med ett sådan förfa­
rande är att det förhindrade en återkoppling till tidigare
undersökta ytor och försvårade överblicken av platsen.
Det relativt stora antalet anläggningar på S:t Peder
66 medförde också att det var svårt att finna tydliga
strukturer bland denna mångfald. En annan aspekt som
är nog så vanlig i sammanhanget är att platsen har bru­
kats under en avsevärd lång tidsrymd och att det där­
med var svårt att särskilja vilka aktiviteter, funktioner
26
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 11. Planritning över de
tre platåer som hör till undersökningsområdet S:t Peder
66/67. Skala 1:1 000.
S:t Peder 66 och 67
Figur 12. Planritning över den övre platåns lämningar, lämningarna presenteras i skala 1:500.
27
28
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 13. Planritning över den mellersta platåns lämningar, lämningarna presenteras i skala 1:500.
S:t Peder 66 och 67
och strukturer som var samtidiga. Det är därför mycket
troligt att det i skogen av stolphål döljer sig ytterligare
konstruktioner. Slutligen ska det så vanliga källpro­
blemet när det gäller datering av rännor och stolphål
påtalas. Problemet som ju innebär att man aldrig med
säkerhet kan veta om fyllningen är primär, som i detta
sammanhang menas att det insamlade kolet har tillhört
den ursprungliga husstolpen, eller om detta har föro­
renats av tidigare eller senare verksamheter på platsen.
Resultat S:t Peder 66
Anläggningsbeskrivningar
Den del av S:t Peder 66 som kom att bli föremål för un­
dersökning kan utifrån topografin indelas i två områ­
den; en övre platån i norr och den något lägre söder ut
liggande mellersta platån (fig. 11). Den nedersta platån
omfattar fornlämningen S:t Peder 67 och kommer att
presenteras längre fram.
Den övre platån ingick i 2008 års slutundersöknings­
område och bestod av en 600 m2 stor hylla där det i fin­
sanden påträffades flera typer av anläggningar, bland an­
nat rännor och stolphål. Förmodligen har här stått en
eller flera förhistoriska byggnader. Förutom stolphål och
rännor fanns här ett antal avfallsgropar, en härd och två
kokgropar. Sammantaget fanns ett drygt 60-tal anlägg­
ningar på ytan (fig. 12).
Det andra området, den mellersta och lägre liggande
platån, omfattade ett närmare 4 000 m2 stort område. Här
fanns närmare 300 anläggningar av olika slag. Till stora
delar utgjordes alven även här av sand och finsand. I ett
centralt, 25×15 meter (N–S) stort område, överlagrades
finsanden av ett mörkfärgat humöst sandigt lager. Vid un­
dersökningstillfället var detta område mycket vattensjukt.
Efter dränering och ytterligare avbaning av det översta
0,1-0,3 meter tjocka mörkfärgade humösa lagret avteck­
nades ytterligare anläggningar nedgrävda i alven. Liksom
på hyllan i norr så fanns här ett stort antal stolphål som
utgör resterna efter de byggnader som funnit på platsen.
Antalet kokgropar, härdar och avfallsgropar bekräftar att
här varit en bosättning av ett mer stationärt slag.
Totalt observerades 370 stycken anläggningar av olika
slag (tabell 1). Av anläggningstyperna dominerade stolp­
hålen. Från ett urval av anläggningar togs kol för datering
och vedartsbestämning samt jordprover för makrofossil­
analys. Resultaten från dessa och andra analyser finns
redovisade längre fram under rubriken analyser. Nedan
följer en presentation av de olika typer av anläggningar
som påträffades. Resultatet redovisas i plan i figurerna
14–19 samt i bilagorna 3–7.
Anläggningstyp
29
Antal
Brunn
1
Ugn
1
Kokgrop
9
Ränna
15
Kulturlager
16
Härd
24
Pinnhål
31
Nedgrävningar
44
Grop
71
Stolphål
157
Tabell 1. Antal anläggningstyper.
Stolphål/rännor/pinnhål
Spridda över större delen av den undersökta ytan fanns
stolphål, med undantag för ett begränsat och vatten­
sjukt område som låg centralt på den södra ytan. Sam­
mantaget påträffades och undersöktes 157 stycken
stolphål. Av dessa visade det sig att drygt 45 stycken
var stenskodda. Huvuddelen av stolphålen var mellan
0,1 och 0,4 meter djupa medan 44 stycken var mer
än 0,2 meter djupa. Den analys som gjordes på kol i
sex stycken stolphål (A2526, A2965, A6543, AA7294,
A7632 och A4156) visar att ek verkar ha varit det trä­
slag som använts i flera konstruktioner (bilaga 5). Vilka
dimensioner som använts är mer oklart då flertalet av
profilerna endast visar gropen det vill säga själva hålet
för stolpen. Endast ett fåtal av stolparna visar spår efter
att ha eldhärjats. Från den övre platån gav ett av stolp­
hålen en datering till yngre bronsåldern medan fyra
stolpar på den mellersta platån visade äldre medeltid.
Trots att flertalet stolphål i området inte har kunnat
sammanbindas till tydliga sammanhängande byggna­
der så vittnar dessa om rester efter flera olika konstruk­
tioner på platsen. Förutom att de kan ha ingått i hus­
konstruktioner kan man tänka sig att de även är spår
efter andra typer av byggnadsanordningar, det kan till
exempel röra sig om torkställningar, inhägnader, vind­
skydd och liknande.
På den i norr liggande hyllan fanns resterna efter flera
rännor (A4089, A4177, A9179, A9309, A9319, A9542
och 10291). Vissa av rännorna (A9179, A9319, 4177
och 9309) låter ana en närmast oval konstruktion med
en rundad kortsida på cirka sex meter bred och med en
långsida som gick att följa, som längst, bortåt tretton
meter. Längden på konstruktionen var något oklar då
den norra delen saknades. I samma område fanns fle­
ra rännor. En av dessa var halvcirkelformad (A9309).
30
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 14. Planen visar det undersökta området och hur andelen stolphål/rännor och pinnhål fördelar sig över på ytan samt vilka
stolphål som var stenskodda och mer än 0,20 m djupa från alven räknat. Skala 1:500.
S:t Peder 66 och 67
Figur 15. Visar hur andelen kokgropar, härdar och gropar fördelar sig över ytan. Skala 1:500.
31
32
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 16. Bilden visar ett stenskott stolphål (A4156).
Foto: I. Lundin.
Det är svårt att säga något närmare om vilken funk­
tion denna haft. Rännan är daterad till 200–400 f.Kr.
Vedarten i det prov som togs i rännan visar att björk
och hassel har använts till byggnadsmaterial. Det fanns
även rännor på den nedre ytan men här ingick de inte
i någon tydlig konstruktion. Stolphålen och rännorna
är spåren efter flera olika typer av byggnader och även
en del av flera åtskilda byggnadsfaser.
En koncentration av pinnhål påträffades centralt på
den södra platån. Dessa har med all sannolikhet varit en
del av en specifik konstruktion. Pinnhålen var mellan
0,08–0,18 meter i diameter och 0,05–0,27 meter dju­
pa. Fyllningen utgörs av brungrå–svartgrå humös sand.
Förutom de pinnhål som ingick i konstruktionen fanns
ett mindre antal spridda förekomster av pinnhål över
ytan. En mer utförlig analys av bebyggelseutvecklingen
på platsen kommer att redovisas nedan under rubriken
Tolkning – S:t Peder 66/67 i tid och rum.
Kokgropar
Totalt fanns elva kokgropar relativ väl spridda över ytan.
I plan varierade bredden mellan 0,7 till 1,7 meter. Flerta­
let var omkring en meter i diameter och närmare en halv
meter djupa från alven räknat. Kokgroparna skilde sig
något åt sinsemellan vad beträffarde form och innehåll.
De flesta tillhörde typ A, det vill säga att de hade en ko­
nisk form med svagt sluttande sidor och ett skålformat
bottenplan (Claesson 2007:76f ). Två stycken (A243
och A4305) var av typ B med intill raka sidor med en
plan botten. Fyllningen bestod i de flesta fall av brun­
grå till svart sotig humös sand med ett underliggande
gulbrunt till gråsvart lager där skörbränd sten blandad
med kol/sot som ökade markant mot gropens botten.
Figur 17. Bilderna visar två typer av kokgropar; typ A och B
(A7552 och A4305). Foto: I. Lundin.
I en av kokgroparna (A7552) påträffades djurben
(F.nr 7) tillhörande okänt däggdjur. Det rörde sig om
ben av extremiteter vilket antyder matavfall.
Härdar
De härdar och härdgropar som påträffades fanns över
hela den undersökta ytan med en viss koncentration
till ett område i sydöst. I detta område fanns ett 10tal härdar som låg som ett band i nordöstlig–sydväst­
lig riktning.
Merparten av de 24 påträffade härdarna var vanligen
runda eller närmast runda. De varierade storleksmässigt
mellan 0,2 till drygt 2 meter i diameter. Härdgropen,
från alven räknat, varierade mellan några fåtal centime­
ter ner till 0,2 meters djup. Huvuddelen av härdarna var
mellan 0,5 till 1 meter i diameter och drygt 0,1 meter
djupa. Fyllningen bestod av eldpåverkad sten uppblan­
dad med sotig svart humös sand och finsand.
Veden som analyserats från två av härdarna (A6936
och A8637) gav ett något disparat resultat. I den
förstnämnda har yngre stammar av hassel, björk, lind
och ask använts, veden kunde dateras till förromersk
S:t Peder 66 och 67
järnålder vilket även bekräftades av den keramik (F.nr
54) som fanns i fyllningen. Den andra härden, A8637,
daterades till vendeltid på veden från äldre ekstam­
mar med en maxålder av 100 år vilket kan innebära att
brukstiden eventuellt kan förläggas till tidigast slutet
av folkvandringstid.
Två härdar (FU A65 och A66) i norra delen av den
mellersta platån har från förundersökningen fått en da­
tering till förromersk järnålder (Johansson 2007b:71–
72).
Gropar
Över hela undersökningsytan fanns en stor mängd gro­
par av olika slag, sammanlagt ett 70-tal. Formen på gro­
parna varierade, från små runda till stora rännliknande.
Fyllningen bestod i de flesta fall av brungrå humös sand.
I enstaka fall överlagrades den brungrå sanden av ett un­
derliggande mer gulbrunt sandigt lager och i vissa av
groparna fanns enstaka större ibland skörbrända stenar.
En av groparna som fanns centralt på den mellersta
platån, A7069, hade en i ytan tydligt fyrkantig form
1,7×1,7 (N–S). Gropens bottenplan var skålformad
och dess djupaste del (0,25 m) var något förskjuten åt
sydväst. I gropen fanns två små fragment av brända ben
tillhörande däggdjur av okänd art. I samma grop hitta­
des även frön från emmer alternativt speltvete som var
vanliga under mellersta järnåldern (bilaga 6). Samman­
sättningen av avfallet i gropen antyder en brukningstid
kring järnålderns mitt.
Från samma yta fanns ytterligare två avfallsgropar
(A2500 och A8227), dessa 14C-daterades till yngre
bronsålder/förromersk järnålder respektive övergången
äldre bronsålder/yngre bronsålder. Indirekt via kerami­
kanalysen (bilaga 5) kan ytterligare två gropar (A2912
och 2504) grovt inpassas till bronsålder/järnålder. Fynd
av spannmål som hirs, skalkorn och brödvete fanns i
fyllningen till en större avfallsgrop (A4277) i den nor­
ra delen av den översta platån. Sammansättningen av
spannmål tyder på att gropen bör ha varit i bruk någon
gång under äldre järnåldern (bilaga 6).
Kulturlager/nedgrävningar
Över ytan fanns flera fragmentariska kulturlager och ett
50-tal nedgrävningar, skillnaden mellan de kulturlager
och flacka nedgrävningar som fanns var många gånger
så hårfin att de här presenteras tillsammans.
Det var speciellt i det centrala och vattensjuka om­
rådet på den lägre liggande ytan som flera stratigrafiskt
åtskiljbara kulturlager fanns koncentrerade. A8798
33
var ett cirka 25×10 meter, i nord-sydlig riktning, stort
kulturlager med ett djup ner till 0,2 meter räknat från
avbanad yta. Fyllningen var av gråaktig sand med flera
sotlinser och enstaka skörbränd sten.
Nedgrävd till ett djup av 0,25 meter genom detta
lager fanns ytterligare ett lager (A9227) cirka 16 me­
ter långt och 4 meter brett. Fyllningen här utgjordes av
sotig svart humös sand med en relativt riklig förekomst
av skörbränd sten. I anläggningen fanns huvudparten
av den neolitiska keramik som hittades inom S:t Peder
66. Keramiken bestod av stora krukskärvor tillhörande
grova förrådskärl (Fnr 72, 80, 86 och 146). Här fanns
även en större mängd brända ben från får/get och nöt.
Dessa var rester efter såväl slakt- som matavfall (bilaga
7 och 8).
Lagerrester och flacka nedgrävningar fanns över i
stort sett över hela ytan. De hade vanligen en oregelbun­
den rundad form och var mindre än 0,1 meter djupa.
Fyllningen bestod av brungrå till svartbrun sand. En
nedgrävning (A9153) ska nämnas särskilt. Den låg på
den södra kanten av den övre platån och hade en något
oregelbunden form intill en mindre sten. I den svart­
grå sandfyllningen som även innehöll enstaka mindre
skörbrända stenar låg resterna efter en kopp (Fnr 169)
tillsammans med en relativt stor mängd fragmenterade
spannmålskorn. Det rörde sig bland annat om brödve­
te, emmer alternativt speltvete. I fyllningen fanns även
en stor mängd sprutslagg och enstaka brända ben av
däggdjur (bilaga 6, 7 och 8).
Ugn/brunn
På den mellersta platån fanns en igenfylld brunn
(A7509), 5,5 meter i diameter och ett uppskattat djup
av drygt två meter. Brunnen var fylld med brungrå san­
dig silt och en stor mängd block och sten. Det stod re­
lativt tidigt klart att den var medvetet igenfylld vilket
även de jordprov som analyserats kunde bekräfta. När
brunnen var i bruk är svårt att veta säkert. Brunnen låg
på ytans lägsta punkt och centralt i förhållande till det
område som sedermera har tolkats som gårdsplan vil­
ket gör det troligt att denna var samtidiga med bebyg­
gelsen på denna plats.
På samma yta men tjugo meter österut fanns A3744,
som tolkats som resterna efter en lågtemperaturugn. På
den 1,05–1,55 meter stora ytan fanns ett flak av 0,04
m tjockt bränd lera. En motsvarande ugn (A6936)
som syntes som en åttaformad anläggning i ytan blev
registrerad som en härd med vidhängande grop. Ana­
lysen visade dock att det i fyllningen fanns rester efter
lerpackning och/eller ugnsväggar. Leran hade utsatts
34
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 18. Kartan visar hur andelen kulturlager och nedgrävningar fördelar sig över ytan. Skala 1:500.
S:t Peder 66 och 67
Figur 19. Kartan visar ugnens och brunnens placering på ytan. Skala 1:500.
35
36
Bohusläns museum Rapport 2012:15
för temperaturer på upp till 1000°C. Anläggningen är
troligen resterna efter en keramikugn alternativt mat­
lagningsugn, liknande ugnar har bland annat påträffats
i Svarteborg 593 (Flagmeier, 2003:106). Ugnen kan
ha varit en kupolugn och den intilliggande gropen kan
möjligen ha fungerat som en anläggning där man raka­
de ut askan. Ytterligare en anläggning som bör nämnas
i detta sammanhang är en grop, A8505, i vars fyllning
det fanns lerklining med intryck av organiskt material
som gräs och halm. Här fanns även skärvor av förhisto­
risk keramik (Fnr 126). Leran har här sannolikt utsatts
för temperaturer på maximalt 700 till 800°C (bilaga 5).
Figur 20. Visar tidig-/mellanneolitisk keramik (A; F80. B;
F137). Foto: T. Brorsson.
Figur 21. Exempel på keramik från senneolitikum och äldre
bronsålder (A F72, B F86-87). Foto: T. Brorsson.
Figur 22. Ett av kokkärlen från förromerskt kärl (F169).
Foto: T. Brorsson.
Fynd S:t Peder 66
Keramik
Sammantaget påträffades i undersökningsområdet
drygt 16 kilo förhistorisk keramik fördelade på om­
kring 1500 skärvor. I den sammanställning som gjorts
av Torbjörn Brorsson (Kontoret för Keramiska Studier),
redovisas flera olika typer av kärl tillhörande tre olika
tidsperioder. Nedan följer en sammanfattning av ke­
ramikanalysen, för en mer detaljerad sammanställning
se Torbjörn Brorssons rapport, bilaga 7.
Den äldsta keramiken är ett kärl från ett tidigt- el­
ler mellanneolitiskt kärl tillhörande trattbägarkulturen.
Kärlet uppvisar det för kärltypen typiska bukstrecksde­
koren och med intryck under mynningskanten. Dessa
kärl kan ha haft olika funktioner, förvaring, kokning
och kanske som mjölkbehållare.
Den största mängden, till vikt räknat, utgörs av stora
tjockväggiga så kallade förrådskärl. Magringen är myck­
et grov och kärlen har en svag S-formad profil. Myn­
ningen är något utåtböjd och kanten rundad. Det rör
sig om stora kärl med en höjd runt 40 centimeter och
en mynningsdiameter på drygt 30 centimeter vilket da­
terar dessa till senneolitikum och/eller äldre bronsålder.
Från samma period finns även skärvor med taggtråds­
dekor och vulster.
Den yngsta keramiken på S:t Peder 66 är från äld­
re järnålder, troligen förromersk järnålder. Kärlen är
glättade och polerade och saknar helt dekor. Från
denna period finns endast ett fåtal kärl. De som finns
är mellanstora kärl med utåtsvängd mynning och en
S-formad profil. Mynningsdiametern varierade mel­
lan 14–18 centimeter och kärltjockleken är 5–10 mil­
limeter. Dessa mått antyder att kärlen främst haft en
funktion som kokkärl men att de även kan ha använts
som förvaringskärl. Ett av kärlen från perioden var en
kopp med hank.
S:t Peder 66 och 67
Figur 23. Bilden visar utbredningen av keramiken i plan. Skala 1:500.
37
38
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Den tunnslipsanalys som gjorts på skärvor från
de olika perioderna visar att den äldsta trattbägar­
keramiken var framställd av bergartsmagrade leror.
Magringsfraktionen var förhållandevis grov mellan
5,0–5,5 millimeter och utgjordes av krossad granitisk
bergart. Från perioden senneolitikum/äldre bronsål­
der är godsen magrade med riktigt stora bergartskorn,
mellan 2,0–12,5 millimeter. Magringsmaterialet var
troligen gabbro eller diabas. Godsen från den yngsta
perioden av äldre järnåldern var magrade med berg­
artskorn upp till 2,0 millimeter vilket tyder på att de
främst har använts vid matlagningen som kokkärl.
Keramiken på S:t Peder 66 är i första hand avfall.
För de stora förrådskärlen från senneolitikum/äldre
bronsålder är förhållandena något annorlunda. De
påträffades samlade på en liten yta på områdets läg­
sta punkt som vid undersökningstillfället var mer el­
ler mindre vattendränkt. Här kan man inte utesluta
att de utgjort någon typ av offernedläggelse (förfat­
tarens kommentar).
Bränd lera
Den brända leran var också ganska väl representerad,
sammanlagt drygt 1 kilo. Även leran har analyserats
av Torbjörn Brorsson (Kontoret för Keramiska Stu­
dier). Den brända leran bildade fyndkategorierna;
lerkulor, vävtyngder, lerklining samt lerpackning
(bilaga 7, fig 40).
Lerkulorna, fyra till antalet, påträffades tillsam­
mans med keramik från äldre järnålder (Fnr 50, Fnr
71, Fnr 148 och Fnr 152) . Kulorna var mellan 7,8–
10,5 millimeter i diameter och anses i allmänhet re­
ferera till någon form av rituellt bruk. Här finns flera
förslag bland annat har Ragnesten (2005) framfört
teorin om att de använts i rituellt bruk för en öns­
kad graviditet alternativt en komplikationsfri förloss­
ning. På senare år har lerkulor påträffats på flera håll
i Västsverige, bland annat hittades stora kvantiteter i
Kallebäck i södra Göteborg (Brorsson 2005) och ett
antal lerkulor har också påträffades i Tanum socken
på gravfältet Tanum 539 (Brorsson i manus).
Flera vävtyngder (Fnr 76, Fnr 115, Fnr 123, Fnr
129, Fnr 132, Fnr 138, Fnr 145 och Fnr 158), fanns
relativt väl samlade på den övre platåns östra sida.
Flertalet påträffades i fragmenterat skick. Analysen
visade att de var brända i en oxiderad miljö i en tem­
peratur runt 800–900 grader. Vilken eller vilka för­
historiska perioder som dessa ska kopplas till är inte
möjligt att säga förutom att de med all sannolikhet var
samtida med någon av bebyggelsefaserna på platsen.
Lerklining, ytterligare en fyndkategori av bränd
lera där det finns avtryck av bland annat gräs och
halm. Lerklining fanns i rikligt mängd i framförallt
en av groparna (A8505). Enligt Brorsson har leran
varit upphettad till som mest 700–800 grader (bilaga
7). I samma grop fanns en del odefinierbar förhisto­
risk keramik som gränsar till bränd lera (Fnr 126).
I en härd (A6936) med en intilliggande grop på­
träffades en liten kvantitet med bränd lera. Denna ler­
packning kan ha ingått i någon form ugnskonstruk­
tion. I den brända leran förekom ett fint organiskt ma­
terial som enligt Brorsson är vanligt förekommande i
just ugnsväggar. Det skulle då kunna ha rört sig om
en kupolugn för matlagning eller keramikbränning.
Den intilliggande gropen kan i detta fall ha funge­
rat som avskrädesplatsen för det utrakade materialet
från ugnen (bilaga 7). Drygt tio meter nordöst om
den förmodade ugnen låg den ovan beskrivna ugnen
(A3744). Kvalitén på leran här antyder att den lik­
som den föregående varit en lågtemperaturugn vilket
innebär temperaturer som högst upp till 1000 grader.
Stenmaterial
Sammantaget hittades 263 flintor relativt jämt för­
delade på de båda platåerna. Flest antal påträffades
på den mellersta platåns sydöstra del. Det var även
här som de fåtal redskap i form av fyra skrapor (Fnr
200, 208, 232, 246 och 247), en flathuggen pilspets
med urnupen bas (Fnr 177) och den slipade tjock­
nackiga yxan (Fnr 255) påträffades (tabell 2, fig. 2425 och 28-29).
Det begränsade flintmaterialet visar att flinta knap­
past varit ett betydande redskapsmaterial, ett antagan­
de som förstärks av de fåtal fynd av splitter som hittats
och som i sin tur antyder att någon flinttillverkning
inte förekommit i någon större skala. Den flintan som
fanns i området visar inte på något bestämt mönster
vad gäller spridningsbilden. Om man ser till antal
flintor så är det speciellt ett lager (A8798) som med
sina 97 stycken avslag som skiljde ut sig något. Lagret
täckte en närmare 62 m² stor yta. Ett annat område
där det påträffades rikligt med flinta var i norra de­
len på samma platå, ett område där matjorden delvis
grävdes i meterrutor. Centralt på ytan påträffades två
stycken slipstenar av granit (Fnr 242, Fnr 187) dels
i fyllningen i ett lager (A10164), dels i en intillig­
gande härd (A6972). På den mellersta platån fanns
även fyra knackstenar (Fnr 78, Fnr 223, Fnr 186 och
Fnr 233) av granit och gnejs, en av dessa (Fnr 223)
kan eventuellt ha fungerat som löpare.
S:t Peder 66 och 67
39
Järn
Det enda järnföremålet som hittades var en rakkniv av
järn, närmare 60 × 12 millimeter stor med av avbruten
spets (Fnr 262). Rakknivens formspråk visar tydliga pa­
ralleller till de rakknivar av brons som tillskrivs bronsål­
dern period IV. Den låg i ett diffust kulturlager, A6973,
endast några centimeter tjockt. I vilken kronologisk
kontext som kniven ska placeras i är i dagsläget oklart.
Den är troligen inte förhistorisk snarare medel­tida tror
Eva Hjäthner-Holdar (muntligen). Intressant då det i
närheten fanns en medeltida husbyggnad. Framtida stu­
dier kommer förhoppningsvis att kasta ljus över detta
spektakulära fynd (fig. 26).
Figur 24. Visar fragment av yxan (Fnr 255).
Foto: P. Claesson.
Figur 25. Visar pilspetsen (Fnr 177). Foto: P. Claesson.
Material
Flinta
Typ
Figur 26. Rakkniv av järn (Fnr 262). Foto: I. Lundin.
Antal
Kommentar
Pilspets
1
Flinta
Knacksten
1
Flinta
Yxa
1
Flinta
Spån
6
Flinta
Kärna
2
Flinta
Splitter
3
Flinta
Skrapa
4
Flinta
Övrig slagen
Flinta
Avslag
Flathuggen med urnupen bas
Tjocknackig slipad och ett slipat eggfragment
En med plattformsavslag och en knuta
Avslag-, spånskrapor och ensidig skrapa
14
231
1 med retusch
Tabell 2. Visar antal på ytan funna föremålstyper av sten- och flintmaterial.
40
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 27. Bilden visar utbredningen av bränd lera i form av lerkulor, vävtyngder och lerklining. Skala 1:500.
S:t Peder 66 och 67
Figur 28. Plan över flint- respektive stenmaterial. Skala 1:500.
41
42
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 29. Spridningsbild över antal flintor. Skala 1:500.
S:t Peder 66 och 67
Analyser S:t Peder 66
Provtagningsstrategi
De naturvetenskapliga analysmetoder som användes
i undersökningen var; vedartsanalys, 14C-analys, växt­
makrofossilanalys, osteologi samt keramisk analys.
Vedartsanlysen utfördes av Tomas Bartholin
(Wentorf bei Hamburg). Analysen syftade dels till att
bestämma vilken typ av träslag som nyttjats i olika sam­
manhang men även att ge en fingervisning om vilken
tidsperiod som provet kan knytas till. Dessutom kom­
mer analysen att identifiera vilket provmaterial som bäst
lämpar sig för vidare 14C-analys. Tillsammans med stu­
dier av makrofossil kan vedart även berätta något om
växtligheten i närmiljön. I det urval som gjordes inför
provtagningen var det önskvärt med en så stor sprid­
ning som möjligt. Det var viktigt att provresultaten vi­
sade en rumslig såväl som en kontextuell spridningsbild.
Det var också en strävan att proverna skulle represen­
tera olika typer av anläggningar (bilaga 5).
14
C-analysens gjordes av Ångströmslaboratoriet
(Uppsala Universitet). Den bakomliggande tanken
här var främst att få bekräftat platsens användningstid.
Proven valdes utifrån tanken att det på platsen fanns
flera bebyggelsefaser varför ved från stolphålens fyll­
ning prioriterades. I tillägg valdes prover från ett antal
anläggningar ut för att komplettera och öka förståel­
sen för platsens olika funktioner under olika tidspe­
rioder (bilaga 4).
För växtmakrofossilanalys av jordprover ansvarade
Mats Regnell (Stockholms Universitet). Förhoppning­
en här var att analysen skulle ge ett stöd för de enskil­
da lämningarnas och platsens rumsliga funktioner. Yt­
terligare ett syfte var en önskan om att kunna placera
dessa i tid. Det första urvalet gjordes utifrån möjlig­
heten att finna bevarat växtmaterial. Därefter valdes
prover från olika platser inom undersökningsområdet
och från de olika sammanhang som var möjliga att
uppfatta (bilaga 6).
Keramisk analys utfördes av Torbjörn Brorsson
(Kontoret för Keramiska Studier). Keramiken har i
första hand studerats för att belysa platsen kronologi.
I tillägg har syftet varit att besvara frågor kring kärl­
funktioner samt social och kulturell tillhörighet. Här
gjordes inget urval utan hela det keramiska materialet
skickades för analys (bilaga 7).
Den osteologiska analysen utfördes av Emma Sjölin
(SAU). Förutom syftet att definiera vilka djurarter
som fanns i materialet var det även intressant att få
veta huruvida benen härrör från slakt- eller matavfall.
43
I likhet med det keramiska materialet har inget urval
gjorts utan hela det osteologiska materialet har analy­
serats (bilaga 8).
Nedan följer en redogörelse av de resultat som fram­
kommit vid de olika naturvetenskapliga analyserna, för
en mer detaljerad sammanställning se respektive bilaga.
Vedart-/14C-analys
Sammanlagt valdes elva prover ut för vedartsbestäm­
ning av dessa var fem stycken från stolphål, tre från olika
typer av gropar, två från härdar och en från en ränna
(bilaga 4 och 5). Det visade sig att samtliga stolphåls­
fyllningar innehöll träslaget ek. Övriga anläggningar
hade ett mer blandat innehåll av lövfällande träd som
björk, hassel och lind. Analysen visar att man varit kon­
sekvent i sitt val av träslag vid husbyggnation medan
man som ved nyttjade de träd som troligen växte i om­
rådets närhet.
Sammantaget analyserades elva stycken kolprover
efter vedartsbestämning med 14C-analys. Av dessa elva
var det fyra prov från stolphål som fick en datering till
äldre medeltid (A2526, A7294, 6543 och 7632). Tre
av dessa ingick i en huskonstruktion i områdets syd­
östra del på den mellersta platån medan det fjärde till­
hörde en strax norrut liggande byggnad som utifrån
makrofossilanalysens resultat troligen varit ett förråd.
Går vi ett par hundra år bakåt i tiden så har vi en
vendeltida härd (A8637) belägen i den södra delen av
samma platå. Flera dateringar hamnade i tidsperioden
yngre bronsålder/förromersk järnålder. Bland annat
har en husränna (A10291) på den övre platån i under­
sökningsområdets norra del kunnat placeras till denna
hit. Analysen visar att en härd (A6936) och en grop
(A2500) från den nedre platån har varit samtida med
den ovan nämnda rännan.
Från mellersta bronsåldern fanns en grop (A8227)
och ett stolphål (A4156). Dessa fanns i den norra de­
len av undersökningsområdet.
En något överraskande datering, 5000 BC, kom från
ett stolphål i den södra delen av området. Resultatet var
baserat på kvistar av ek. Liksom fallet med de medel­
tida dateringarna så hade detta resultat ingen resonans
i det övriga materialet från undersökningen.
Ua-37770
40 1200-1020 BC 68,2% 1260-980 BC 95,4%
2910
Ua-37767
Ua-37768
650-780 AD 95,4%
660-770 AD 68,2%
35
35 1040-1190 AD 68,2% 1030-1220 AD 95,4%
900
1310
Ua-37765
Ua-37766
380-160 BC 95,4%
360-190 BC 68,2%
35
35 1140-1210 AD 68,2% 1030-1220 AD 95,4%
890
2190
Ua-37764
Ua-37763
5725- 5620 BC 95,4%
5725-5620 BC 68,2%
70
35 1040-1170 AD 68,2% 1030-1210 AD 95,4%
910
6760
Ua-37761
Ua-37762
540-360 BC 95,4%
510-380 BC 68,2%
35
35 1020-1160 AD 68,2% 1010-1160 AD 95,4%
955
2350
Ua-34654
Ua-34653
360-40 BC 95,4%
750-390 BC 95,4%
540-400 BC 68,2%
340-90 BC 68,2%
35
2130
A65 Härd
35
2410
A66 Härd
Ua-37769
Ua-37771
390-200 BC 95,4%
900-670 BC 95,4%
830-780 BC 68,2%
370-200 BC 68,2%
35
2225
8840
2625
10324
A10291 Ränna
A4156 Stolphål
40
Ua-64650
Ua-34647
260-540 AD 95,4%
420-570 AD 95,4%
430-540 AD 68,2%
350-540 AD 68,2%
40
1635
1565
A4 Härd
A40 Härd
30
Ua-34652
Lab. nr.
Ua-34651
360-50 BC 95,4%
1000-830 BC 95,4%
980-840 BC 68,2%
35
2765
30
2150
A24 Grop
A49 Härd
350-110 BC 68,2%
800-540 BC 95,4%
Kal (2 sigma)
Kal (1 sigma)
800-590 BC 68,2%
45
2545
A11 Ränna
Std avvikelse
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Lind
9860
A8227 Grop
Ek
Al, ek
8274
8649
A7632 Stolphål
A8637 Härd
Lind, ask, björk, hassel
Ek, björk, hassel
7489
7980
A7294 Stolphål
A6936 Härd
S:t Peder 66 UN
(södra området)
6971
A6543 Stolphål
Ek
6094
A2965 Stolphål
Ek
5332
Björk
2784
A 2526 Stolphål
A 2500 Grop
Ek
S:t Peder 66 FU
(södra området)
Björk, hassel
S:t Peder 66 FU
(norra området)
S:t Peder 66 UN
(norra området)
Prov Id
Fyndomständighet
Ek, björk, pil/sälg/vide
Typ av prov *
14
C ålder BP
Ua-34649
44
Tabell 3. Visar analyserade kolprov i form av vedartsbestämning
och 14C. Vedartsbestämningen är gjord av Thomas Bartholin och
14
C-analysen av Ångströmslaboratoriet, Uppsala Universitet.
Makrofossilanalys
Analysen av makrofossil visade att en stor andel av
proven innehöll olika spannmålsrester men även an­
dra typer av växtslag. Tillsammans visar dessa att de
närliggande markerna har använts både som odlingsoch som betesmark. Utifrån växtslagen förstår man att
jordarna då varit både torra och sandiga. Den mest in­
tensiva odlingsperioden bör, enligt Regnell, förläggas
från äldsta till mellersta järnåldern (bilaga 6, fig 30).
I ett prov från en större avfallsgrop (A4277) på den
övre platån fanns resterna efter fyra typer av sädesslag
bland annat korn, hirs, skalkorn och brödvete, en sam­
mansättning som normalt pekar mot äldre järnåldern.
Provet innehöll mycket lite åkerogräs. Avsaknad av
ogräs brukar allmänt tala för att dessa spannmålsres­
ter representerar avfall i samband med bakning och/
eller matlagning. Vid tröskning är ogräsfrön en van­
lig biprodukt.
I samma område, från en något diffus anläggning
(A9153), fanns förutom en stor mängd sprutslagg, frön
från olika kulturmarksväxter som till exempel starr.
Dessa avspeglar, enligt Regnell, en torr och skuggig
växtplats. En plats som mycket väl skulle kunna ha
varit ett gårdstun (Regnell, bilaga 6).
Jordproven från den nedre platån innehöll olika ty­
per av sädeskorn som speltvete, skalkorn, naket korn,
emmer och havre men även en stor mängd frön från
olika typer av åkerogräs. Ett av proven som kom från
ett stolphål (A7632) visade sig vara synnerligen in­
formativt. Här fanns, förutom spannmål och en stor
mängd åkerogräs, rikliga mängder av fröer från insam­
lade örter av olika slag samt hasselnötskal. Samman­
sättning visar att man på platsen både har rensat säden
från ogräs och tröskat, dessutom har man samlats in
olika örter. Dessa har troligen använts för medicinskt
bruk men man kan även tänka sig att de kan ha ingått
som ingrediens och/eller smaksättning i matlagningen.
Detta stolphål bör ha varit en del i en konstruktion av
något slag, troligen en lada eller som en del i ett bo­
ningshus. I och med att provet bland annat innehöll
havrekorn så talar detta för att prover bör vara äldre
järnålder eller yngre än så, då det endast finns ett få­
tal fynd av havre rapporterade från bronsåldern (Reg­
nell, bilaga 6).
Sist ska nämnas att flera av anläggningarna inne­
höll sprutslagg i varierande mängd. Sprutslagg kan
allmänt vittna om att en viss smidesverksamhet före­
kommit på platsen.
S:t Peder 66 och 67
Figur 30. Visar resultatet av 14C,
miljöprov och keramiken i sin
kronologiska kontext. Skala 1:500.
45
46
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 31. Kartan visar resultatet av det analyserade benmaterialet i sin kontext. De mellanstora gräsätarna är bestämda till får/
get och de stora gräsätande däggdjuren är bestämda till nötkreatur. Kartan visar mat- respektive slaktavfall i plan. Skala 1:500.
S:t Peder 66 och 67
Keramisk analys
Den keramiska studien utfördes av Torbjörn Brorsson
med en inriktning på platsens kronologi och funktion.
Analysen har påvisat flera bosättningar på platsen; un­
der övergången tidigneolitikum/mellanneolitikum, sen­
neolitikum/äldre bronsålder och under äldre järnålder.
Keramiken från neolitikum var av den typ av hushålls­
kärl som är vanligt förekommande på ordinära boplat­
ser vid denna tid. Det var först i keramikmaterialet från
äldre järnålder som en differentiering av kärlfunktio­
ner kunde utläsas. Detta material visade på ett tydligt
sätt att olika kärl använts för olika ändamål, främst rör
det sig om kokkärl men även förvaringskärl och kop­
par förekommer. Undantaget från det vardagliga sam­
manhanget kan möjligen de brända lerkulorna stå för
då dessa vanligen kopplats till ett rituellt sammanhang
där dessa har haft en stark symbolisk funktion. Kera­
miken visar sammanfattningsvis att det här har funnits
permanenta bosättningar under flera olika tidsperioder.
Det har rört sig om helt ordinära bosättningar utan spår
av något högre skiktat samhället (fig. 30).
Osteologi
Sammantaget har analyserats 84 gram brända ben be­
stående av 320 fragment. Benen var mycket fragmen­
terade och hade enligt analysen utsatts för höga temp­
eraturer. Huvuddelen av benmaterialet påträffades i ett
centralt kulturlager på den nedre platån.
I benmaterialet fanns endast gräsätande mellanstora
och stora däggdjur representerade. Även om det inte
gick att bestämma benen till art så är det sannolikt att
får och/eller get ingår i kategorin de mellanstora gräsä­
tarna och att nöt är vanligast bland de stora gräsätarna.
Om vi ser till antal fyndposter så dominerade ben från
får/get något över nötkreatur.
Analysen har utförts av Emma Sjölin. Hon har gjort
en indelning av benmaterialet i slakt- och matavfall,
där ben från bål och extremiteter tolkas som matavfall.
Utfallet här blev, kanske inte helt oväntat, att benma­
terialet inom kategorin matavfall är det som domine­
rar bilden (fig. 31).
Av detta resultat kan vi förstå att betesdjuren stod
för en betydande del av ekonomin. Förutom kött, som
troligen inte tillhörde vardagskosten, så betydde san­
nolikt tillgång till mjölk mycket för proteinintaget. Ull
och skinn kunde vidareförädlas och eventuellt överskott
saluföras. De påträffade vävtyngderna pekade på att här
fanns en viss tygproduktion. Vid vävningen av tyger
kom säkert ullen från fåren till användning. Noterbart
47
är att andra djurslag som fjäderfän och gris helt saknas
i materialet. Vidare saknas även vilt- och fiskben, det
senare kan möjligen bero på dåliga bevaringsförhållan­
den och/eller otillräcklig grävmetodik.
Metod S:t Peder 67
Undersökningen av S:t Peder 67 inleddes med att om­
rådet efter fotodokumentation avbanades med maskin.
Detta fick ske i omgångar eftersom markytorna skulle
återställas efter undersökningen och området utanför
fornlämningens avgränsning inte fick påverkas. Under­
sökningsområdet var ungefär 3 500 m2 stort och be­
växt med gles lövskog. Ytan sluttade svagt åt öster och
delades i två delar av en äldre stengärdsgård som löpte
i nordvästlig-sydöstlig riktning (fig. 32-33).
Alla anläggningar, undersökningsområde, topogra­
fiska objekt, fynd och prover mättes in med hjälp av
totalstation och registrerades i Intrasis. Undersöknings­
område, arbetsbilder samt anläggningar fotograferades
digitalt. De flesta anläggningar undersöktes genom
handgrävning, snittades, profilritades i skala 1:20 och
ur relevanta anläggningar togs kolprov för 14C-datering
och vedart samt jordprov för bestämning av makrofos­
sil. För att få en uppfattning om hur delar av ytan an­
vänts och utnyttjats under förhistorisk tid insamlades
120 stycken jordprover för fosfatanalys in i områdets
nordöstra hälft.
Ökad förekomst av slagen flinta i fornlämningens
östra del föranledde att ett större antal (60 st.) kvarts­
meterrutor grävdes. De placerades med två till fyra
meters mellanrum över ytan för att få en uppfattning
om den bearbetade flintans rumsliga spridning över
undersökningsytan. Tecken fanns på att det kunde
finnas ett underliggande fyndförande lager med beva­
rade anläggningar.
Fynd som framkom vid avbaningen och som inte
kunde kopplas till en bestämd anläggning eller lager
mättes in som egna fyndenheter. Fynd tillhörande an­
läggningar, rutor eller lager mättes in som tillhörande
dessa.
Metalldetektor användes på den avbanade ytan vid
ett par tillfällen för att försöka identifiera metallföre­
mål eller rester av metallhantering inom fornlämningen
men inga metallföremål påträffades.
På grund av att markytan vid undersökningstillfället
ställvis var mycket fuktig och vatten rann till underi­
från så fick några av de större anläggningarna under­
sökas mycket grovt och snittas med hjälp av maskin
och spade. Annars hade risken varit att de vattenfyllts
48
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 32. Bilden visar en översikt över undersökningsområdet och gärdesgården som fanns i dess mitt, mot sydöst.
Foto: I. Lundin.
Figur 33. Bild mot den södra undersökningsytan. Foto: I. Lundin.
S:t Peder 66 och 67
49
Figur 34. Planritning över undersökningsområdet där lämningarna presenteras i
skala 1:500.
i snabbare takt än man hunnit gräva dem. Ett par av de
mer intressanta anläggningarna grävdes ut i sin helhet
för att inte viktig information skulle förloras i den kvar­
varande delen av anläggningen. Delar av den södra delen
av undersökningsområdet undersöktes mer extensivt på
grund av markens beskaffenhet, det vill säga det var blött,
sumpigt och stenbemängt. Endast enstaka fynd och i
princip inga anläggningar påträffades inom detta område.
Resultat S:t Peder 67
Anläggningsbeskrivningar
Inom den 1 200 kvadratmeter stora avbanade ytan på
S:t Peder 67 påträffades endast 35 förhistoriska anlägg­
ningar (tabell 4). Dessa förekom främst inom områdets
mer centrala och nordöstra delar där marken var relativt
torr och väldränerad. Jordarten bestod av sand/finsand
med inslag av mer eller mindre grusiga eller siltiga/leri­
ga partier. I undersökningsområdets södra/sydvästra del
blev däremot marken mycket blötare och sumpigare med
mer finkorniga jordarter blandade med stenig blockig
morän. Schakt och provgropar vattenfylldes snabbt och
gjorde undersökningsförhållandena svåra. Delar av ytan
lämnades därmed eftersom fynd och anläggningar här
lyste med sin frånvaro.
Från ett urval av anläggningarna samlades kol in för
datering och vedartsbestämning samt jordprov för be­
stämning av makrofossil. Resultaten redovisas i ett sär­
skilt kapitel, i anläggningsbeskrivningen nedan samt i
bilagorna 13–15.
Efter maskinavbaning av den övre nordöstra och pla­
na delen av undersökningsområdet visade det sig att det
inom en yta av ungefär 20×8 meter var princip fritt från
större stenar. Ytan verkade ha blivit rensad från större
stenar vid något tillfälle. Vid den yttersta nordöstra kan­
ten av undersökningsområdet fanns en större samling
stenar som inte tycktes naturligt ansamlade utan med­
vetet ditforslade och lagda. Stenarna låg tillsynes enbart
i matjords-/förnaskiktet. Kanske utgjorde detta så kallad
odlingssten som ditforslats i samband med röjning av
en mindre yta tänkt för odling, främst under historisk
tid. Kanske finns det ett samband mellan den rensande
ytan och stensamlingen.
50
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Anläggningstyp
Antal
Härd
3
Kokgrop
7
Stolphål
3
Grop
9
Nedgrävning
10
Lagerrest
3
Summa
35
Tabell 4. Alla anläggningstyper inom S:t Peder 67.
Härdar
Totalt fanns det tre härdar på undersökningsytan (A100,
A264 och A317). Storleken var mellan 1,7 och 2 meter
i diameter och djupet mellan 0,15 till 0,24 meter. Alla
innehöll rikligt med sot, kol och skörbränd sten (fig
35–37). Två utav anläggningarna blev daterade vid för­
undersökningen år 2007 till perioden förromersk järn­
ålder, 530+35 BC (A100) och 445+35 BC (A317). De
två härdarna låg på den övre delen av terrassen ungefär
sex meter ifrån varandra (Johansson 2007:40). Anlägg­
ning A100 som vid förundersökningen tolkats som en
trolig ugnslämning bedömdes vid slutundersökningen
som en ordinär härd. Den innehöll förutom skörbrän­
da stenar också ett par större kantiga och obrända stenar
(ca 0,4×0,2×0,1m) i anläggningens västra kant. Eventu­
ellt hade dessa medvetet formats då spår av tillhuggning
kunde anas längs kanterna. Enligt analys av makroprov
taget ur A100 fanns det inga bevarade frörester i härden
utan endast träkol.
Kokgropar
Figur 35. Härd A100 i plan. Foto: P. Claesson.
Figur 36. Härd A317 i profil. Foto: I. Lundin.
Figur 37. Kokgrop A472 i profil. Foto: O. Ortman.
Sammanlagt fanns det sju anläggningar inom undersök­
ningsområdet som bedömdes vara kokgropar i olika for­
mer. De låg relativt väl samlade inom områdets centrala
del, under och intill den sentida stengärdsgård som löpte
centralt över ytan i nordvästlig–sydöstlig riktning. Två
helt skilda kokgropstyper fanns representerade, de runda
kokgroparna med skålad botten och de rektangulära med
plan botten. Tre stycken var av den rektangulära sorten
(A472, A679 och A1507) och fyra av den mer runda ty­
pen med skålad botten (A225, A1551, A1583, A1827).
Ur en rektangulär kokgrop (A472) insamlades jordprov
för analys av makrofossil. Tyvärr innehöll provet inget
annat än träkol, men ett relativt homogent sådant som
vid vedartsanalysen visade att man här uteslutande valt
att elda med lind. Fyra utav de andra kokgroparna (A679,
A1507, A1551 och A1827) innehöll alla al i kombination
med antingen lind, björk eller hassel. Dessa träslag anses
brinna lugnt och speciellt al och björk bildar dessutom
rikligt med träkol vilket är viktigt för just kokgropar (bi­
laga 15). Tre av kokgroparna daterades; A472, A679 och
A1551. De två förstnämnda har en rektangulär botten
(typ B, fig. 37) och den sistnämnda är mindre och har
en mer rundad form (typ A, fig.38) (Claesson 2007:77).
Samtliga kokgropar daterades med 14C-analys till mel­
lan 2835–2860BP med en standardavvikning på mellan
30–35 år. Det sannolika är att kokgroparna i området
användes under en relativt kort period vid övergången
äldre-/yngre bronsålder (bilaga 13).
S:t Peder 66 och 67
Stolphål
Det fanns endast tre anläggningar som med säkerhet
kunde definieras som stolphål på hela undersöknings­
området (A373, A393 och A1760). Av dessa var det
endast stolphål A1760 som har varit stenskott. Stol­
parnas storlek varierade mellan 0,4 till 0,6 meter i dia­
meter och 0,17 till 0,24 meters djup (fig. 39). Det är
möjligt att ett mindre stolphål finns i den östra delen
av anläggning A1689, en kulturlagerrest, och i så fall
har detta varit 0,2 meter brett och 0,18 meter djupt.
Generellt sett fanns det annars väldigt lite rester efter
stolpkonstruktioner på området. Vi kunde inte se spår
efter några huskroppar på ytan där de bärande elemen­
ten i konstruktionen utgjorts av stolpar. Inga stolphål
har daterats.
Gropar
Nio anläggningar bedömdes vara gropar (A162, A185,
A279, A303, A332, A361, A452, A461 och A1872).
Storleken varierade mellan 0,5 och 1,6 meter i diame­
ter och djupet mellan 0,10 till 0,42 meter. En av dessa
avfallsgropar var belägen på den norra delen av ytan
(A332, fig. 40). Den var 1,6 × 1,4 meter i diameter
och ca 0,4 meter djup. Fyllningen bestod av gråbrun
till brunsvart humös finsand med kol, sot och enstaka
mindre skörbrända stenar. Mot botten fanns en tyd­
lig kol/sotbemängd horisont som iakttogs i den östra
delen av anläggningen. De fynd som påträffades var
brända ben, en bit keramik och enstaka bearbetade
flintor (F13+158). Gropen daterades till: 2 855 BP
(bilaga 3). En annan utav groparna som gav ett intres­
sant fynd var grop A162, 1,3×1,0 meter stor och 0,42
meter djup, i dess fyllning påträffades en flathuggen
pilspets med urnupen bas (F164). Denna typ av spets
brukar vanligtvis dateras till äldre bronsålder. Vedarts­
bestämningen av träkol från gropen visade på att man
eldat med ved från al och lind.
Figur 38. Kokgrop A1551 i profil. Foto: I. Lundin.
Figur 39. Stolphål A373 i profil. Foto: I. Lundin.
Nedgrävningar
På området fanns sammanlagt tio anläggningar vilka
bedömdes som nedgrävningar (A174, A251, A350,
A407, A423, A540, A643, A745, A1846, A1883).
Dessa skulle kunna definieras som resultat av mänskliga
aktiviteter (inte naturliga processer), men med oklart
syfte och egentligen inte innehållande något speciellt,
mer än kulturpåverkad jord. Djup och storlek variera­
de, allt från 0,4 till 1,2 meter i diameter, och 0,08 till
0,18 meters djup.
Figur 40. Avfallsgrop A332 i profil. Foto: I. Lundin.
51
52
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Fynd S:t Peder 67
Sammanlagt påträffades 790 fynd fördelat på 70 fynd­
poster (bilaga 12). De flesta fynd påträffades vid ma­
skinavbaningen. Metoden som användes här var att
de fynd som påträffades inom en yta av 2 × 2 meter
mättes in som enskilda fyndenheter. Tolv av de 35
anläggningarna innehöll fynd. Den klart domine­
rande fyndkategorin på området var den bearbetade
flintan som uppgick till 761 fyndposter, därnäst kom
keramik som endast fanns i fem fyndposter, kvarts i
tre, bergart i två, bränd lera och skiffer i varsin fynd­
post. Fynden påträffades framförallt i undersöknings­
områdets något slutt­ande östra och nedre del. I den
nordvästra, övre och planare delen av området fanns
i princip inga fynd alls. Vid närmare undersökning,
med hjälp av jämnt fördelade kvartsmeterrutor, vi­
sade det sig att flintan framför­allt fanns ner till ca
0,2–0,3 meter under den avbanade ytan. Flintmate­
rialet var till största delen av god kvalitet och det var
inte många bitar som var svallade. Några var däre­
mot delvis brända och/eller frostsprängda. Det fanns
enstaka avslag som hade en rest av en slipad yta kvar,
några avslag var flathuggna och enstaka avslag har för­
modligen tillkommit med hjälp av ett metallredskap.
Den redskapskategori som helt dominerar fyndma­
terialet är skraporna (fig 41–42). Sammanlagt har 17
skrapor identifierats. Här finns både klart identifier­
bara, mycket fint retuscherade rundskrapor, ordinära
avslagsskrapor, samt otydligare och lite mer grovt till­
verkade skrapor/skrapämnen. Många fynd inom ka­
tegorin avslag med retusch (elva stycken) kan också
ha använts som skrap­redskap men är inte definierade
som sådana enligt gängse fynd­sorteringsnormer. Här
finns förmodligen ett stort mörkertal och antagligen
skulle en slitspårsanalys kunna avslöja om dessa be­
arbetade flintor använts som skrap-, skär- eller stick­
verktyg.
Den näst vanligaste redskapskategorin efter skra­
pan var borren som det fanns fyra stycken av (F16,
F100b, F102a, 166). Kniven förekom i två fall, en
avslagskniv och en spånkniv (F125b, F136a). Det
fanns även en osäker avslagskniv, som verkar vara
ett kärnuppfriskningsavslag (F138a). Kanske har
den även kunnat fungera som skrapverktyg. Därnäst
kommer pilspetsar, av vilka det finns två, en mycket
tydlig och fin flathuggen pilspets och ett förmodat
förarbete till tvärpil (F145). Det kanske mest spe­
ciella fyndet som påträffades inom S:t Peder 67 var
den mycket välbevarade pilspetsen (F164), en flat­
huggen spets med urnupen bas, vilka brukar räknas
Figur 41. Visar de skrapor som påträffades vid
undersökningen.
till de ledartefakter som hör till äldre bronsålder. Den
fanns i fyllningen i en grop (A162) som i övrigt inte
innehöll några andra fynd.
Det fanns även två redskap i bergart, en knacksten
och en glättsten. Endast fem keramikskärvor hittades
på hela området (F67, F73, F106c, F130, F163). De
påträffades jämnt spridda över den norra delen av ytan
(tre som lösfynd, en från grävenhet, G1772 och en i
avfallsgropen A332). Alla skärvor var av yngre bronsål­
der–äldre järnålders karaktär och verkade tillhöra kärl
av enkel, relativt grovt till medelmagrat gods, brunt
till rödbrunt i färgen. En av skärvorna hade en rabbad
utsida (F67) (bilaga 7).
Bränd lera förekom mycket sparsamt på den under­
sökta ytan. Endast från en grävenhet (G1549) var det
meningsfullt att samla in delar av materialet. I övrigt
var den mycket dåligt bränt och förekom utspritt här
och där i området. Den brända lera som insamlades
(F82) innehöll 13 bitar av ljusröd lera vilka verkar vara
rester av lerklining (enstaka vaga spår av gräs och pinn­
intryck). De hittades tillsammans med några få brända
benbitar från ett större däggdjur.
De brända benen inom undersökningsområdet var
inte heller många i antal och de var relativt hårt frag­
menterade (F92c, F158c, F170). De påträffades fram­
förallt i anläggningar A332 (F158c) och A1689 (F92c)
samt i grävenhet G1549 (F170) . En bit hittades som
lösfynd vid avbaning (A1791/171). De flesta ben har
genomgått en osteologisk analys och resultatet presen­
teras nedan (bilaga 8, fig. 43).
S:t Peder 66 och 67
Figur 42. Plan som visar fyndspridningen av flinta och keramik. Skala 1:400.
53
54
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 43. Plan som visar fyndspridningen av brända ben. Skala 1:400.
S:t Peder 66 och 67
Figur 44. Kartan visar resultat av 14C-analysen (2 sigma). Skala 1:400.
55
Ua-37441
Ua-37440
1130-910 (95,4%)
1120-910 (95,4%)
1025-925 (68,2%)
1110-930 (68,2%)
35
30
2835
2855
Ua-37439
1130-910 (95,4%)
1120-940 (68,2%)
35
2860
Lab. nr.
Kal (2 sigma)
1130-920 (95.4%)
1060-930 (68,2%)
Kal (1 sigma)
Std avvikelse
30
2855
Kol
Kol
3
4
Kol
2
Kol
1601
A679
Kokgrop
1486
A1551
Kokgrop
1091
A472
Kokgrop
581,
2100
A332
Grop
Anläggnings nr
Prov Id
Prov nr
1
Typ av prov *
14
C ålder BP
Ua-37438
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Typ av anläggning
56
Tabell 5. Resultaten av 14C-analys.
Analyser S:t Peder 67
Analysen av vedarten i träkolet från S:t Peder 67 gav
ett ganska intressant resultat. I sju av åtta analyserade
kolprov fanns det ved av al. I två av anläggningarna var
det dessutom det enda träslaget (A332-avfallsgrop och
A1689-kulturlagerrest). I övrigt förekom det i olika
kombinationer tillsammans med lind, björk och has­
sel. Av fem analyserade kokgropar fanns det al i fyra. I
kokgrop A472 fanns endast kol från lind. Enligt ana­
lysrapporten är en av alens egenskap att den brinner
lugnt. Detta gäller även för björk, lind och hassel, fast
de två sistnämnda arterna har ett lägre energiinnehåll.
Både al och björk bildar rikligt med kol vilket kan vara
betydelsefullt i sammanhanget (bilaga 15, fig. 44).
För närmare datering av aktiviteterna på området
skickades prov från tre kokgropar och en avfallsgrop
för 14C-analys. Resultatet gav en mycket samstämmig
datering till övergången äldre-/yngre bronsålder (bi­
laga 13, tabell 5).
Makroproverna gav tyvärr inga direkt uttömman­
de svar. De typer av anläggningar från vilka det togs
jordprover från var; kokgropar, härdar, stolphål, och
avfallsgropar. Vissa av kokgroparna innehöll dessut­
om extremt mycket vittrad glimmer sten/mineral och
svavelkis vilket tyder på att stenarna utsatts för mycket
hög värme (bilaga 14).
Den fosfatanalys som utfördes i den norra delen av
ytan gav ett ganska lågt och jämnt intryck, med un­
dantag för ett relativt begränsat område i nordöst. Här
fanns de högsta fosfatvärderna men inga anläggningar
eller fynd. Kring härdar och kokgropar fanns inte spe­
ciellt höga fosfatvärden, tvärtom relativt låga, endast
runt härden A317 fanns en liten förhöjning (fig. 45).
Vad detta visar är svårt att säga. Kanske att man haft
en speciell del i utkanten av området dit man forslade
sitt avfall. Det som utsöndrat fosfater verkar varken ha
varit jämnt utspritt över ytan eller ha lagts i närheten av
kokgropar och/eller härdar. I så fall kan man ju undra
vad man egentligen använt kokgroparna till? Vad har
beretts eller tillagats i dem? Eller är det den värme, rök
och/eller den ånga som bildades man eftersträvade?
Den osteologiska analysen av benmaterialet från S:t
Peder 67 visade att de brända benen var kraftigt påver­
kade, de var hårt brända och kritiga. Ytstrukturen var
i många fall helt förstörd och materialet gav intryck av
att vara svallat. Detta gjorde att vissa benbitar var helt
omöjliga att identifiera. Tyvärr kunde därför inga när­
mare artbestämningar göras, och inte heller bedömning
av spår från slakt eller annan bearbetning. Det enda
som kunde klargöras var att det rörde sig om rester från
S:t Peder 66 och 67
Figur 45. Plan som visar resultatet av fosfatanalysen. Skala 1:400.
57
58
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 46. Illustrerar de tre platåerna och undersökningsområdet i profil (att jämföra med figur 3 där motsvarande platåer finns
att se i plan).
däggdjur. Inga människoben kunde ses i materialet.
Av de sammanlagt 77 gram ben som analyserades kom
hela 75 gram från en och samma anläggning, A332,
avfallsgropen (bilaga 12 och 17). De brända benen
domineras av rester från matavfall, skelettdelar från
bål och extremiteter, men här fanns också rester från
slakt. En stor del av benen härrör från någon typ av
större däggdjursart, och i ett fall från ett mellanst­
ort landlevande däggdjur. Detta resultat pekar på att
man på S:t Peder 67 på något sätt berett eller i alla
fall hanterat slaktavfall från däggdjur och tillagat mat,
troligen under bronsålderns mitt, runt 1 000 f. Kr.
Tolkning – S:t Peder 66/67 i
tid och rum
I den arkeologiska undersökningen av S:t Peder 66/67
kom fokus att riktas mot den tid som omfattar de båda
metalltida perioderna brons- och järnålder. Undersök­
ningsområdet kan delas in i tre topografiskt åtskilda
områden som utgörs av terrasser på östra sidan av bergs­
höjden Hönsekullen (fig. 46). Denna, den östra sidan
av Hönsekullen, är vänd mot en dalgång som i syd­
öst ansluter till Göta älvdalen. Skillnaden mellan den
översta och den nedersta platån är närmare 20 meter.
Under vissa perioder har dessa platåer nyttjats samtidigt
för olika typer av aktiviteter. Den mellersta och den till
ytan största platån är den som använts mest intensivt.
I texten nedan undersöks i vilka kulturhistoriska
sammanhang som resultaten från undersökningen kan
förstås. Vad de materiella spåren avspeglar och vad dessa
S:t Peder 66 och 67
59
Figur 47. Figuren visar den övre platån och de anläggningar som här framkom vid för- och slutundersökningen samt de konstruktioner som tolkats som huslämningar alternativt hägnader. Skala 1:600.
kan berättar om hur platsen nyttjats i såväl tid som i
rum. Vidare om hur platsen förhåller sig till det större
geografiska rummet som Götaälvdalen utgör kommer
att behandlas i den tredje delen i denna volym under
rubriken: ”En boplats bland andra vid sidan av älven”.
Den övre platån
(norra delen av S:t Peder 66)
Den övre platån och den norra delen av S:t Peder
66:s undersökningsområde (figur 11 och 46) är en
mot norr svagt sluttande åkermark som ligger mel­
lan 42–45 m. ö.h. Det var endast den västra delen av
denna platå som ingick i det aktuella undersöknings­
området, den östra delen är alltså endast förundersökt
(Johansson 2007b).
På denna övre platå finns flera spår efter möjliga
huskonstruktioner (fig. 47). Vid förundersökningen
påträffades rester efter rännor (FU A46, A37, A31).
Dessa kan tolkas som spår efter en husvägg. Det even­
tuella huset (hus nr 1) ligger i öst-västlig riktning och
avståndet mellan rännornas ytterkanter var 6,60 meter.
I väst är rännan rundad och påminner om ett gavelparti.
Konstruktionen gick inte att följa till sin fulla längd då
området endast är undersökt med ett antal sökschakt
vid förundersökningen. Därmed kan vi endast anta att
detta eventuella hus bör ha varit mer än 14 meter långt.
Någon datering av rännorna finns inte att tillgå men en
centralt anlagd härd (FU A40) i dess västra del, angav
folkvandringstid varför vi med viss försiktighet vågar
antar att konstruktionen då var i bruk.
Från samma period finns indikationer på ytterli­
gare ett hus (hus nr 2) som ligger strax nordöst om
det förstnämnda. Denna eventuella byggnad syntes
vid förundersökningen som en lång rad av stolphål i
nordvästlig-sydöstlig riktning (FU A1, A3, A5, A6, A7,
A8 och A10). Då förundersökningens schakt bara fung­
erar som ”tittskåp” så kan vi endast konstatera att här
60
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 48. Bilden visar hyllan när en del av denna är avbanad och rensningsarbetet pågår. Centralt i bilden kan en av rännorna
anas. Foto: P. Claesson.
finns ett större antal stolphål i rad som möjligen kan ha
ingått i en byggnad eller annan konstruktion. Denna
eventuella byggnads bredd är det inte möjligt att ut­
tala sig om med längden bör ha varit mer än 15 meter.
En alternativ tolkning av ovanstående konstruktio­
ner skulle kunna vara att det istället för byggnader kan
röra sig om hägnader av något slag. Mot detta talar
stolphålens storlek (endast undersökta i plan) som ty­
der på en mer solid byggnad. Att avgöra detta är emel­
lertid svårt då stolphålen inte är närmare undersökta. I
de schakten som drogs i området påträffades även flera
andra mörkfärgningar som utifrån ytans utseende har
uppfattades som gropar alternativt härdar.
Förflyttar vi oss något åt öster på samma platå kom­
mer vi till en liten hylla mellan två mindre berghällar. På
denna hylla fanns ett stort antal anläggningar. Bland an­
nat påträffades även här konstruktionsdetaljer i form av
rännor samt ett stort antal stolphål (vissa stenskodda).
En av konstruktionerna (hus nr 3), vars rännor (A4177,
A9179, A9309 och A9319) låg parallellt intill och sö­
der om en mindre bergsknalle, liknade till stora delar
den som finns på den östra delen av samma platå (nr
1). Även denna hade ett rundat gavelparti men här var
avståndet mellan rännorna drygt en meter mindre det
vill säga 5,20 meter från ytterkanterna räknat. Långsi­
dorna som löpte i nordöstlig-sydvästlig riktning gick
att följa till en längd av drygt 14 meter. Till sin storlek
och form passar konstruktionen in i den gängse bilden
av en huslämning men här saknas bland annat spår ef­
ter takbärande stolpar. Inom konstruktionen fanns vis­
serligen tre stolphål (A9255, A9323 och A9116) men
dessa var mycket grunda och var heller inte synkront
placerade i förhållande till en tänkt vägglinje. Dessvärre
fanns i rännorna inget daterbart material varför dessa
inte gick att tidfästa.
Ytterligare en halvcirkelformad ränna (A10291) låg
i nära anslutning till den föregående konstruktionen.
I rännan fanns relativt centralt placerat två stolphål
(A9576 och A10325) båda stenskodda och med en så­
dan dimension att de skulle kunna gälla som takbäran­
de. I den tänkta vägglinjen kan från förundersökningen
läggas ytterligare två stolphål (FU A55 och A53) och
det kan inte helt uteslutas att det funnits fler stolphål
i anslutning till dessa då området närmaste bergsknal­
len i sydöst var både vattensjukt och till stora delar blev
sönderkört av grävmaskin vid fältarbetet. Möjligheten
S:t Peder 66 och 67
61
Figur 49. En tolkning av förekommande aktiviteter. Skala 1:500.
finns alltså att här kan har stått en mindre byggnad (hus
nr 4) där den motsatta gaveln kan ha stött sig på den
flacka bergsryggen i sydöst. Den cirkelformade rännan
(A10291) är med 14C-analys daterad till förromersk
järnålder, baserad på ved från björk och hassel, träslag
som för övrigt är väl lämpat för flätverk.
I rännan fanns delar av ett keramikkärl (F177).
Kärlet är av ett fint glättat gods grovt daterad till äld­
re järnåldern. I en nedgrävning vid insidan av ”husets”
sydvästra långvägg påträffades ytterligare ett antal ke­
ramikskärvor med en glättad yta (F169). Bland dessa
skärvor fanns några som tillhört en kopp, en kärltyp
som förekommer under såväl brons- som järnåldern.
Från samma anläggning fanns bland keramikskärvorna
frö från olika kulturväxter, bland andra grusstarr, en
starrväxt som trivs på torra, skuggiga kväverika marker.
Brända ben från däggdjur kunde också identifieras i
fyllningen tillsammans med keramiken. Blandningen i
fyllningen avspeglar en ordinär gårds hushållsavfall. Då
anläggningen ifråga var grund och diffus till sin form
så kan man tänka sig att avfallet bör ha funnits inuti
en kruka som kanske råkade tappas på vägen till går­
dens avfallsgrop. En större sådan grop (A4277) fanns
i områdets nordöstra utkant. I fyllningen till denna
grop hittades flera fröer av spannmål som är samtida
med de ovan nämnda keramikkärlen. Dessa sädeskorn
var både tröskade och brända vilket indikerar att bröd
bakats i närheten, alternativ att spannmål ingått som
en av ingredienserna i någon maträtt som tillagats här.
I området fanns som tidigare nämnts ett stort antal
stolphål. Dimensioner på dessa och det faktum att flera
av dessa var stenskodda indikerar att de troligen ingått
62
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 50. En talande arbetsbild. Foto: O. Ortman.
i en eller flera takbärande konstruktioner. Några tydliga
strukturer utöver de som har nämns ovan och som en­
kelt kunnat tolkas som husbyggnader, har inte kunnat
utläsas. Detta kan betyda att här aldrig funnit byggnader
i meningen regelrätta bostadshus. Dessa kraftiga stolpar
kan istället ha ingått i andra typer av konstruktioner som
mindre byggnader av typen fyrstolpshus, vindskydd av
olika slag, hägnader, torkställningar eller liknade anord­
ningar. Sådana typer av konstruktioner har säkert fun­
nits på en gård men kan vara svåra att rekonstruera i ef­
terhand. Ett av de stenskodda stolphålen (A4156) har
daterats till mitten av bronsåldern. Detta stolphål var
nedgrävt genom och i sydvästra änden av en mindre
ränna (A4087).
Den övre platån är ett område som inte är enkelt att
tolka, å ena sidan fanns här klara spår som pekar i rikt­
ning mot att detta är platsen för en mindre gård. Här
fanns matavfall i form av ben- och spannmålsrester men
även kulturväxter som till exempel grusstarr. Grusstarr
återfinns vanligen på gårdstun och liknande platser då de
trivs i kulturpåverkad jord i torra miljöer. Anläggningar
som kokgropar, härdar och som tidigare nämnts spår ef­
ter takbärande stolpar är sedvanliga anläggningar i gårds­
sammanhang. Anläggningar, fynd analysresultat pekar
samstämmigt mot aktiviteter som matlagning och avfalls­
hantering, göromål som vanligen utförs nära bostaden. Å
andra sidan saknas just tydligt spår efter en husbyggnad.
De dateringar som finns att tillgå visar att här före­
kommit aktiviteter som sträcker sig från yngre bronsål­
der till äldre järnålder. Om platsen varit bebodd under
hela denna tid så rör det sig om åtskilliga hundratals år.
Med tiden har detta begränsade område modulerats av
sin samtid ett flertal gånger. Detta kan vara en av för­
klaringarna till varför det är svårt att omvandla de olika
delarna till några klara strukturer.
Området var som tidigare nämnts tämligen vatten­
sjukt vid tiden för fältarbetet, med inströmmande vat­
ten både ovan- och underifrån. Detta innebar bland an­
nat att anläggningarna snabbt vattenfylldes och att delar
av området fick upplåtas för dränering. Det är sannolikt
att dessa omständigheter bidrog till att dokumentatio­
nen inte blev optimal.
S:t Peder 66 och 67
63
Figur 51. Profilteckningar av: A: Tidig-/mellanneolitiskt kärl (F80), B: Kärl från senneolitikum och äldre bronsålder (F86-87
och F81), C: Förromerskt kärl (A169). Skala 1:3. Teckning: T. Brorsson.
Den mellersta platån
(södra delen av S:t Peder 66)
Den mellersta och till ytan största platån var svagt skål­
formad och omfattade den södra delen av S:t Peder 66
(fig. 46). I nordväst gränsade denna till en markerad
bergssida medan det på motsatta sida sluttade brant ned­
åt. Materialet från ytan var disparat och det fanns tecken
på aktiviteter som i tid sträcker sig över minst 4 000 år.
Det äldsta belägget vi har på att människor vistats
på platsen är ett antal keramikskärvor tillhörande tratt­
bägarkulturen (fig. 51). Denna för kulturen så karaktä­
ristiska kärl dateras normalt till övergången tidig-/mel­
lanneolitikum. Från denna period finns två flatbott­
nade kärl (F80, F137). Kärlen var mycket små med en
mynningsdiameter på omkring tio centimeter. Det är
svårt att säga något bestämt om vilken funktion dessa
kärl har haft. Ett vanligt förekommande förslag är att
de fungerat som kok- alternativt förvaringskärl. Ett
användningsområde som föreslås av Birgitta Hultén är
att de kan ha fungerat som uppsamlingskärl vid mjölk­
ning (Hultén 1998:30).
Nästa nedslag som befäster en viss etablering på plat­
sen infaller under perioden senneolitikum/äldre brons­
ålder. Från denna period härrör, om man ser till vikten,
större delen av keramikmaterialet. Det rör sig om tjock­
väggiga, grovmagrade stora kärl omkring fyrtio centi­
meter höga och med en svagt s-formad kärlväggsprofil.
Kärlen är så kallade förrådskärl och deras användnings­
område är förvaring av främst torra ingredienser. Dessa
förrådskärl var helt odekorerade men på några av skär­
vorna fanns en så kallad taggtrådsdekor och ett fåtal hade
vulster på utsidan av kärlväggen. Storleken på kärlen gör
det troligt att det trots den ansenliga vikten inte rörde sig
om särskilt många kärl. Krukskärvorna fanns väl samlade
i kulturlagret (A8798) på platåns centrala och skålfor­
made yta. I anslutning till keramiken fanns enstaka sä­
deskorn. Det är svårt att dra något bestämd slutsats om
64
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 52. Figuren visar här de anläggningar som framkom vid undersökningen samt de konstruktioner som tolkats som hägnader
alternativt huslämningar. Skala 1:600.
vilken typ av aktivitet dessa sädeskorn kan förknippas
med då de var så få. Ytterligare fynd som ansluter till pe­
rioden var en tjocknackig slipad flintyxa (F255) och en
flathuggen pilspets med urnupen bas (F177). Några tyd­
liga anläggningar daterade till perioden fanns inte men
fyndmaterialet antyder att det med all sannolikhet bör
ha funnits sådana för oss dolda strukturer.
Nästa fas spänner från yngre bronsålder till äldre
järnåldern med tyngdpunkten i förromersk järnålder.
Om antalet keramiktyper och anläggningar står i pari­
tet med intensiteten i bosättningen så är det vid denna
tid som bosättningen eskalerar på samtliga tre platåer.
Det är flera indicier som stöder detta antagande, bland
annat finns från denna period rikligt med frön tillhö­
rande olika örter och åkerogräs. Komponenterna pekar
allmänt mot kulturmark men även på ängs- och betes­
bruk. I de insamlade prover från perioden har dessut­
om hittats fragmenterade sädeskorn tillsammans med
åkerogräs som visar att man på platsen både tröskat och
rensat spannmål.
​Ett sådant prov som innehöll rikligt med spann­
mål, ört- och åkerogräs var från ett stolphål (A7632)
tillhörande en byggnad som låg på den norra delen av
platån. Kol från anläggning har daterats till äldre med­
eltid. Dateringen av stolphålet behöver inte överens­
stämma med fröerna/kornens ålder då fyllning i stolp­
hålet kan härröra från ett äldre kulturlager på platsen.
Mycket talar för att så är fallet då det intill stolphålet
fanns två härdar (FU A65 och A66) som är daterade
till övergången bronsålder/förromersk järnålder. I när­
heten har även påträffats ett förromerskt keramikkärl i
en nedgrävning (A7425).
Det ovan nämnda stolphålet var ett av de drygt hund­
ra stolphål som undersöktes på denna mellersta platå.
Flera av stolphålen var dimensionerade för att kunna
ingå i en takbärande konstruktion. Knappt hälften av
alla stolphål var tjugo centimeter djupa eller mer och cir­
ka en tredjedel var stenskodda (figur 14). Trots den stora
mängden stolphål på ytan är det bara ett mindre antal
som kunnat inpassas i någon form av huskonstruktion.
S:t Peder 66 och 67
65
Figur 53. Ett exempel på ett stolphäbre. Stolphäbre kallas en bod som har ett underrede av stolpar och där golvet ligger en bra bit
ovanför markplan. Foto: H. Carlsson
Det rör sig om sammantaget tre olika husbyggnader.
Det till ytan största huset var ett treskeppigt drygt 100
m² stort boningshus vars långsida uppskattades till 15,5
meter och kortsidan till 6,5 meter (figur 52, hus nr
5). Huset var placerad i sydvästlig-nordöstlig riktning
och taket bars upp av fyra parställda stolpar. Avståndet
mellan parstolparna var 4,2 meter. I husets nordöstliga
del fanns spår efter ett 30-tal tätt ställda pinnar eller
mindre stolpar som var omkring 0,1 m diameter och
som varit nedstuckna mellan 0,1–0,2 meter ner i den
sterila sanden. Pinnarna/stolparna bildade en rundad
form som delvis följde husets sidor varför konstruk­
tionen tolkats som samtida med huset. Vilken funk­
tion som indelningen av rummet haft har inte gått att
fastställa. Konstruktionen som har varit relativt klen
kan ha haft en funktion som boskapsfålla men i så fall
så bör det ha rört sig om ett tillfälligt mindre bås som
kanske kom till användning i samband med kalvning
eller lammning. I husets motsvarande sida fanns en
grund kokgrop (A3271), cirka 1,5 meter i diameter
och drygt 0,2 meter djup. Förutom några avfallsgropar
strax utanför huset fanns flera stolphål som här har tol­
kats som rester efter hägnader. Kanske ville man med
hjälp av dessa hägnader förhindra att djuren förirrade
sig in på gårdsplanen. Man kan även tänka sig motsat­
sen att detta var ett sätt att leda in djuren till gården
till exempel i samband med mjölkning.
Förutom de stolpar som ingått i huskonstruktioner
så fanns ytterligare ett 90-tal stolphål på ytan. Vilka
konstruktioner som de varit en del av är svårtolkat
men här kan man tänka sig olika typer av ställning­
ar, hänganordningar, vindskydd och liknande. I den
norra delen av platån fanns en intressant struktur av
delvis parallella rader av stolphål (figur 52, hus nr 6).
Huvuddelen av dessa var relativt grunda, runt 10–15
centimeter. De formerade sig i en 90 graders vinkel i
nordöstlig-sydvästlig och nordvästlig-sydöstlig riktning­
en. Strukturen gick att följa cirka 25 meter åt vardera
hållet. Första tanken var att det rörde sig om ett eller
flera långhus men olika omständigheter talar emot en
sådan förklaring, dels hade stolpgroparna inte den di­
mension som krävs för att fungera som takbärande och
66
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 54. Översikt över den nedre platån, mot O. Foto: I. Lundin.
dels var strukturen och symmetrin svår att omsätta till
en husbyggnad. En alternativ tolkning skulle kunna
vara att det rör sig om flera olika generationer av häg­
nadsstrukturer. Dessa kan ha haft flera funktioner men
här verkade de främst fungerat som en avskärmning av
gården mot nordväst. I övrigt bildar berg och branter
en naturlig ingärdning av gårdsområdet, undantaget
området mot sydväst där marken gradvis sluttar ner
mot den nedre platån (S:t Peder 67). Här kan ha fun­
nits en motsvarade hägnad som den mot nordväst men
i så fall var denna placerad utanför den yta som under­
sökningen omfattande.
Från nästa period finns en 14C-datering (1310 BP)
som anger folkvandringstid. Provet som baserades
på ekved kommer ifrån en härd (A8637) i områdets
södra utkant. Från samma period, d.v.s. järnålderns
mitt, finns även fröer av olika slag det rör sig främst
om emmer och speltvete. Fröerna indikerar odling
men även bearbetning och tillagning av födoämnen.
Dessa vanliga brödvetesorterna påträffades i områ­
dets centrala delar, i en större fyrkantig avfallsgrop
(A7069) men även i kulturlagret (A8798). I den se­
nare anläggningen var sädeskornen starkt fragmente­
rade vilket talar för matlagning vilket även fynden av
de brända däggdjursben från samma prov kan bekräfta.
Fyndmaterial från yngre perioder har inte iakttagits
på området varför provsvaren från fyra 14C-analyser
blev, minst sagt, en överraskning. Samtliga dessa prover
baserades på urval av ekved från fyra stolphål (A2426,
A7294, A6543 och A7632). Resultatet av analysen pe­
kade samstämmigt mot äldre medeltid, runt 1100 AD.
Stolphålen ingick i två av de konstruktioner som tolkats
som husbyggnader. Det rör sig om två hus vars tak har
burits upp av tre parstolpar vilket ger byggnaderna en
storlek av 66 respektive 18 m² (figur 52, hus nr 7 resp.
8). Det finns inga fynd eller anläggningar som tydligt
kan berätta om husens funktion. Inom golvytan på hus
nummer 7 fanns fler härdar och gropar men liknade
anläggningar fanns även på utsidan av huset. Av dessa
var det flera som fått en betydligt äldre datering vilket
innebär att anläggningarna i husen mycket väl kan ha
tillhört denna äldre byggnadsfas. Även om det är svårt
att uttala sig om husens ändamål och funktion så ger
spåren efter de kraftiga ekstolparna en bild av stabila
och beständiga byggnader. En förklaring till stolparnas
kraftiga dimensioner skulle kunna vara att det rört sig
S:t Peder 66 och 67
67
Figur 55. En tolkning av förekommande aktiviteter. Skala 1:500.
om stolpbodar, så kallade stolphäbren (se exempel på ett
sådant i figur 53). Från Sverige finns ett fåtal stolpbo­
dar bevarade, de äldsta med en medeltida datering. Det
vanligaste användningsområdet för dessa stolpbodar
har varit förvaring av spannmål (Carlsson 2004:192).
Den nedre platån (S:t Peder 67)
På den nedre platån fanns en mindre svagt mot öst
sluttande yta, knappt 1 200 m² stor (fig. 46 och 54).
Sammantaget påträffades på den sandiga och något
steniga yta 35 stycken anläggningar. Bland dessa var
det kokgroparna som genom sin storlek var de mest
iögonfallande. Kokgroparna låg väl samlade centralt
inom området. Som vanligt är gav provsvaren från
makrofossilanalysen inget användbart resultat var be­
träffande kokgroparnas funktion. Dateringarna visade
samstämmigt att dessa varit i bruk runt 1000-talet f.Kr.
På ytan fanns även ett antal avfallsgropar. Dessa
innehöll slakt- och matavfall från större landlevande
däggdjur. Analysen av benen visade att dessa hade ut­
satts för mycket hög värmepåverkan. Resultatet av den
fosfatanalys som gjordes angav inte några förhöjda vär­
den i området kring kokgroparna, däremot visade ett
mindre område i den nordöstra delen av undersök­
ningsytan något högre värden vad gäller fosfatgrader.
Inom detta område fanns enstaka gropar, nedgrävningar
och stolphål samt ett mindre kulturlager. Att detta var
platsen för slakt och styckning är naturligtvis en möj­
lig tolkning (fig. 55).
Om vi ser till fyndmaterialet i området så bestod det­
ta nästan uteslutande av flinta. I detta material fanns en
stor mängd mindre avslag och splitter som tydligt visar
att detta varit en plats för redskapstillverkning. Det var
på den lilla men markerade bergsryggen som avgränsar
platån mot öst som flintsmederna suttit och tillverkat
sina redskap. Utifrån fynden av redskap på platsen så
verkade detta hantverk främst varit inriktat på tillverk­
ning av jaktpilar och skrapor av olika slag.
Ser man till ytan som helhet, tillsammans med de
analysresultat som föreligger, så skiljer sig denna plats
från S:t Peder 66 på flera punkter. Här saknas spår efter
68
Bohusläns museum Rapport 2012:15
vilket även dateringarna av kokgroparna bekräftade.
Benmaterialet tillsammans med flintredskapen pekar
snarare mot att detta varit en plats där jaktbytet, såväl
köttet som skinnet, bearbetades och togs tillvara. Det
var även här som redskapen för ändamålet tillverkades.
Även om det i nuläget inte går att belägga så är det tro­
ligt att detta skedde under bestämda tider på året.
Förutom arbetet i samband med slakten så var detta
troligen platsen där man utförde de olika riter och ri­
tualer som var förknippade med jakten. Kanske ritua­
ler för att försäkra sig om en lyckosam jakt och andra
typer av ritualer som användes efter jakten som ett sätt
att tacka för de liv man tagit. Det är möjligt att kokgro­
parna och härdarna haft en speciell funktion här men
hur dessa ritualer gått till i praktiken är det svårt att
utifrån de materiella spåren att säga något bestämt om.
En gård – en tid
Figur 56. En schematisk bild över gårdens brukningstid.
en mer permanent bosättning, inga byggnadskonstruk­
tioner eller tydliga boplatsmaterial som till exempel
hushållskeramik hittades. De påträffade flintföremå­
len, som pilar och skrapor, avspeglar snarare aktivite­
ter och företeelser som närmast kan förknippas med
jakt och hantverk snarare än med en boplats i vanlig
bemärkelse. Det ringa antalet anläggningar talar även
för att platsen använts under en relativt begränsad tid
Resultaten från undersökningen av S:t Peder 66/67 på
fastigheten Hede visar att platsen har varit attraktiv för
människor över en mycket lång tidsrymd. Från spora­
diska spår efter en kortvarig vistelse under mellanneoli­
tikum till en mer fast bosättning som inte upphör för­
rän någon gång på 1100-talet i äldre medeltid (fig. 56).
Från skiftliga källor kan vi läsa att gården Hede
omnämns första gången i medeltida diplom år 1381
(Johansson 2007a:14). Gården finns med på laga skif­
teskartan från 1828 och det aktuella arbetsområdet för
nya E45 tangerar inägorna och den dåvarande bebyg­
gelsen. Det är inte helt otänkbart att de medeltida hus­
lämningarna på S:t Peder 66 är samtida med den gård
som omnämns i diplomen från slutet av 1300-talet.
Om platsen varit bebodd kontinuerligt under hela den
långa period som redogjorts för är naturligtvis svårt att
helt säkert belägga. En undersökning ger, som vanligt är,
endast ett antal begränsade nedslag i en plats historia.
Nedanstående text referera till den tid och den gård
som fanns på platsen några århundraden före vår tid­
räkning. Antal anläggningar och fynd från slutet av
bronsålder och till och med förromersk järnålder visar
att platsen vid denna tid nyttjades mycket intensivt. Be­
byggelsen som låg på de två övre platåerna represente­
rades av bostadshus med flera ekonomibyggnader och
tillhörande hägnadssystem. Här fanns flera aktivitets­
ytor för matlagning, tröskning, rensning av spannmål,
bearbetning av skinn och redskapstillverkning.
Någon tydlig funktionsindelning av byggnaderna
har inte kunnat spåras. Mycket tyder på att gårdens
djur inte var stallade. Det mest troliga är att djuren
gick ute året om, omskötta och vaktade av herdar.
S:t Peder 66 och 67
I Peterssons avhandling som behandlar östgötska går­
dar under förromersk järnålder så har hon lyckats visa
att lösdrift tillämpades på de flesta gårdar vid denna
tid och det finns ingen anledning att tro att förhål­
landena var annorlunda längre västerut (Petersson
2006:60, 93ff). Även om det inte förekommit någon
regelrätt stallning av djur så kan man mycket väl tänka
sig att djuren till exempel nattetid hållits inhägnade i
specifika fållor inom gårdens hägn. En av anledning­
arna som Petersson nämner som en tänkbar förklaring
är att man härigenom velat ta tillvara gödseln (Peters­
son 2006:252–257). En annan orsak kan ha varit att
djuren mjölkades och att själva mjölkningsproceduren
underlättades om detta skedde hemma på gården. Yt­
terligare ett skäl som nämns till att djuren under vissa
tider på året behölls på gården var att detta förfarande
underlättade utfodringen (Viklund 2009:71).
Utanför denna till synes väl fungerande och kringgär­
dade gård fanns spår efter ytterligare aktiviteter. Vissa
av dessa var förlagda till den övre platån. Dessa spår
är något mer vanskliga att tolka. Även här fanns spår
efter flera hägnader och byggnader och den keramik
som hittades på platsen liksom köksavfallet, eldstäder­
na och avfallsgroparna pekade mot en viss bosättning
på platsen. Hur förhöll sig i så fall dessa bosättningar
till varandra? Var det en överetablering på den mel­
lersta platån, fordrade gården mer utrymme, eller var
den övre platån reserverad för någon specifik aktivitet/
bosättning? En annan tanke som man även kan spe­
kulera kring är om denna uppdelning på två ytor kan
vara ett uttryck för en social skiktning. På denna pla­
tå, som till ytan är betydligt mindre än den mellersta
platån, finns ett stort antal stolphål. Flera av dessa har
säkerligen utgjort en del i en byggnad medan flertalet,
tillsammans med de rännkonstruktioner som fanns
på platsen, mer tyder på att de varit en del av ett häg­
nadssystem. Dessa hägnader kan ha varit djurfållor som
användes i samband med slakt, lamning/kalvning vid
mjölkning och andra liknande göromål. Om platsen
ska förknippas med djurhållning så var det kanske här
som de som ansvarade för skötseln av djuren, det vill
säga herdarna/djurskötarna bodde och arbetade med­
an de åkerbrukande böndernas bostäder fanns nere på
den större gården.
Resultatet från undersökningen på den längst ner
liggande platån gav en helt annan bild. Här fanns var­
ken byggnader eller andra tecken av boplatskaraktär.
De aktiviteter som materialet pekade mot kan snarare
förknippas kött- och skinnhantering, tillverkning av va­
pen och eventuellt rituella göromål. Man kan tänka sig
att platsen användes vid specifika tillfällen till exempel i
69
samband med jakt eller vid speciella tider på året. Vilka
som hade tillträde till platsen kan vi inte heller uttala
oss om. Kanske brukades platsen av alla vid behov el­
ler så var det personer med vissa färdigheter eller viss
position i gruppen som hade tillträde hit.
Den bild som framtonar mot bakgrund av de resul­
taten från undersökningen är bilden av en ordinär gård
från tidig äldre järnålder. Vid denna tid, århundradena
före Kr. f., sker en rad genomgripande förändringar på
flera områden. Man bruka säga att förromersk järnål­
der är den period som inleder en mer stadigvarande
bosättning. Att det var nu man på allvar börjar inves­
tera i sitt boende. Detta märks på flera sätt. Förutom
att gårdens livslängd ökade fick gårdarna nu en mer
bestämd struktur med en tydligare funktionsindelning.
Strukturerade gårdstun, inhägnade gårdar och senare
hägnade byar var ett nytt fenomen som slog igenom i
stora delar av sydskandinavium under förromersk järn­
ålder. Behov av olika rum för olika aktiviteter gör att
flera byggnadskonstruktioner utöver boningshuset till­
kommer tillsammans med hägnader och ställningar av
olika slag (Wranning 2005:150ff, Petersson 2006:251).
Denna synliga investering i boendet brukar ofta
kopplas samman med gödselbrukets införsel (Viklund
2009:68ff). I den miljöarkeologiska analysen som gjorts
på S:t Peder 66 bekräftas att gödsling av jordarna börjat
tillämpas. Till skillnad från det äldre bruket av jorden
innebar gödslingen att andelen åkerogräs ökade mar­
kant. I flera av de analyserade makrofossilprover från
S:t Peder 66 där spannmål förekommer visar på just
detta förhållande. Inblandning av ogräs medför att sä­
deskornen måste rensas innan de kan tröskas.
I samband med införandet av gödselbruk genomgår
jordbruket förändringar på flera avgörande punkter.
Bland annat sker ett byte av stråsäd, det är nu som skal­
kornet slår ut skalvetet och det nakna kornet. Skalkor­
net är visserligen mer svårskalat men ger vid gödsling
en större avkastning (Viklund 2009:69). Även djurhåll­
ningen ökar vid denna tid med ett ökat betestryck och
ett öppnare skogsfattigare landskap som följd (Påsse
2005:63–68, 2006:190). Eventuellt gav djurhållning­
en ett litet överskott av mjök- och ullprodukter. Pro­
dukter som kan ha utgjort en presumtiv handelsvara.
Ett mer troligt scenario för mer ordinära gårdar, som
i fallet S:t Peder 66/67, var säkerligen att det mer var
fråga om produktion för husbehov.
Tydligt strukturerade gårdar med ekonomibygg­
nader, fägator och hägn uppträder nu som ett nytt
fenomen, även detta som en följd av omläggningen
från svedjebruk till gödselbruk. Gödslade jordar gav
en större avkastning men krävde samtidigt en större
70
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 57. Visar ett av de fåtal järnföremål som fanns i området. Föremålet liknar i form de rakknivar från bronsåldern period IV
men kan eventuellt vara yngre (Id 6690). Foto: I. Lundin.
arbetsinvestering. Denna ökade insats som krävdes öka­
de säkert benägenheten att lägga ner större omsorg på
att skydda de odlade åkerytorna mot oönskat intrång
från såväl tama som vilda djur. Att inhägna gården och
därmed utestänga djuren blev nu nödvändigt. Vi vet
inte exakt var de odlade åkerlotterna låg på S:t Peder
66/67 men vad man säkert kände till var att gammal
kulturmark, det vill säga en intensivt använd aktivitetsoch/eller boplatsyta, var en bra och näringsrik jord att
odla på (Viklund 2009:64, 69).
Det enda föremål av järn som hittades på S:t Pe­
der 66/67 var en troligen tappad rakkniv (fig. 57).
Flera prover innehöll mer eller mindre frekventa spår
av sprutslagg som avslöjar att någon form av metall­
handverk förekommit på platsen. Spridningsbilden
kopplat till sprutslagg visar att denna var koncentre­
rad till det centralt belägna kulturlagret på den meller­
sta platån. Sprutslagg eller kulformade slagger är små,
sfäriska slaggskal som bildas flygande i luften under
primärsmidets slutfas, när smältan välls upp (Gradin,
Willim 2006). Dessa anses indikera bearbetning av
råjärn det vill säga någon form av smide (Regnell
2001:14). Ett utmärkande drag för sprutslagger från
primär- respektive sekundärsmide är att de är magne­
tiska. Kulformade sprutslagg kan också förekomma
som restmaterial från reduktionsprocessen och är då
vanligtvis inte magnetisk. Denna sprutslagg härrör då
inte från själva smidesprocessen (Gradin, Andersson,
Willim 2006).
Enligt uppgift var sprutslaggen på S:t Peder 66/67
inte magnetisk vilket bör innebära att denna slagg
kommer från reduktionsprocessen. Kvalitén på leran i
två av de lågtempertursugnar som undersökts visar att
dessa varit utsatta för minst 1000 grader vilket är den
temperatur som krävs för utvinning av järn ur malm
(Hjärtner 1993:18).
Fynd av ett antal vävtyngder avslöjar att tygproduk­
tion var ytterligare ett av de hantverk som utfördes på
gården. Vävtyngderna låg samlade över en mindre yta
nära och i de stolphål som var en del av det till äldre
S:t Peder 66 och 67
71
Figur 58. En av de sex vävtyngderna, i bakgrunden ligger ett bryne.
medeltid daterade huset (fig. 24, 58). När och var väv­
stolen/vävstolarna var i bruk är inte enkelt att säga nå­
got bestämt om då fyllnaden i stolphålen inte behöver
vara samtida med detta. Däremot är det troligt att det
var ylletyger som vävdes med ull från gårdens egna får
och att färga tyget med olika typer av växter, svampar
och lava var en teknik som man säkert kände till.
Trots det stora antalet anläggningar som undersökts
och trots att boplatsytan var så väl avgränsad, så är det
bara en del av gårdens historia som kan lyftas fram i
ljuset. Vi kanske kan föreställa oss det dagliga livet på
gården men vi vet till exempel väldig lite om hur man
roade sig, vad man tyckte om sina grannar och hur man
uppfattade sin närmaste omgivning. Att undersöka hur
denna gård ingick som en del i ett större geografiskt
rum kommer behandlas under rubriken ”En boplats
bland andra vid sidan av älven” del 3 i denna volym.
Referenser
Carlsson, H. 2004. Syneprotokoll och den agrara medeltidsbebyggelsen i Bohuslän. I: Lindman, G. Gårdar från förr.
Nordbohuslänsk bebyggelsehistoria utifrån arkeologiska
undersökningar av tre medeltida gårdar. Riksantikvarie­
ämbetet, Stockholm.
Claesson, P. 2007. Två anläggningar – ett sammanhang?
Spår av ritual sett utifrån ett kokgropssystem och en cir­
kulär konstruktion i norra Bohuslän. I: Lönn & Claesson
(red), Vistelser vid vatten. Gropkeramiska boplatser och
kokgropar från bronsålder och järnålder. Riksantikvarie­
ämbetet Arkeologiska undersökningar skrifter 69.
Flagmeier, M-L. 2003. Rom – Gårdbebyggelse under äldre
järnålder, Raä 593, Svarteborg sn. I: Claesson och Mun­
kenberg (red). Arkeologiska undersökningar längs E6 i
Bohuslän, Projektet Gläborg–Rabbalshede 1.
72
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Grandin. L., Andersson, D.,Willim. A. 2006. Analysrapport nummer 4-2006. Avdelningen för arkeologiska
undersökningar. UV GAL.
Hjärthner-Holdar, E. 1993. Järnets och järnmetallurgins introduktion i Sverige. Societas Archaeologica Up­
saliensis. Uppsala.
Hulthén, B. 1998. Alvastra hög bostad keramik. Statens
Historiska museum, Stockholm, 5.
Johansson, L. 2007a. Arkeologisk utredning inför ombyggnad av väg E45 till fyrfältsväg, etappen Alvhem –
Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner, Sankt Peder, Ale –
Skövde socken Västergötland. Lödöse Museum Rapport
2007:02.
Johansson, L. 2007b. Arkeologisk förundersökning och
utredning. Inför ombyggnation av europaväg 45, etap­
pen Alvhem – Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner.
Västergötland. Lödöse Museum Rapport 2007:28.
Kadefors, O. & Ängeby, G. 2001. Hältorp Bosättning och gravplats från bronsålder och äldre järnålder.
Västergötland, S:t Peder socken, Hältorp 1:14, 1:26,
1:45, Raä 54. UV Väst DAFF 2001:1.
Munkenberg, B-A. 2001. I kanten av en boplats.
Västergötland, S:t Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57.
UV Väst DAFF 2001:2.
Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur,
människor och landskap i västra Östergötland under
yngre bronsålder och äldre järnålder. Institutionen för
arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Upp­
sala 2006.
Påsse, T. 2005. Pollenanalytisk undersökning av Kroksjön vid Skultorp. Arkeologiska möten utmed väg 26
Borgunda – Skövde. Skrifter från Västergötlands mu­
seum nr 33:63-68.
Påsse, T. 2006. Landskapet och vegetationens förändringar. I: Ytterberg, N.(red), Flyktiga förbindelser. Bohus­
läns museum, Kulturhistoriska dokumentationer nr
21. Uddevalla.
Ragnesten, U. 2005. Lerkulornas gåta. I: Andersson,
Stina & Ulf Ragnesten (red). Fångsfolk och bönder.
Om forntiden i Göteborg. Göteborgs Stadsmuseum.
s. 229-232.
Regnell, M. 2001. Gård, åker och äng – den centrala
platsens triviala bas. I: L. Larsson (red). Uppåkra –
Cent­rum i analys och rapport. Acta Archaeologica Lun­
densia. Uppåkra studies 4. Lund. S 113–122.
Viklund, K. 2009. Hållbart järnåldersjordbruk vid Kallerstad? I: E. Räf (red). Kallerstad en gård bland många
andra. Östergötlands museum. Östergötland fakta 9.
Willim, A. & Grandin, L. 2006. Analysrapport nummer 19-2006. Avdelningen för arkeologiska undersök­
ningar. UV GAL
Wranning, P. 2005. Järnframställarnas stora gård. I: P.
Wranning & C. Toreld (red). Förromersk järnålder i
fokus. Arkeologiska rapporter från Hallands Länsmu­
seer 2005:2.
Opublicerade källor
Brorsson, T. Keramiken från Tanum 539. I: Öbrink, M.
Tanum 539. Arkeologisk rapport i manus.
S:t Peder 66 och 67
Tekniska och administrativa uppgifter
Lst dnr: Västarvet dnr: Västarvet pnr: Intrasisprojekt: Fornlämningsnr: 431-14299-2007
NOK 617-2008
C248 (S:t Peder 67)
C249 (S:t Peder 66)
BM08C248001(S:t Peder 67)
BM08C249001(S:t Peder 66)
67 och 66
Län:
Kommun: Socken:
Fastighet: Västra Götalands län
Lilla Edet
S:t Peder
Hede 1:5, 7:1 m. fl.
Ek. karta: Läge: Meter över havet:
Koordinatsystem: Höjdsystem: 7B7h
X 6439.18, Y 1285.65 (S:t Peder 67)
X 6439.27, Y 1285,65 (S:t Peder 66)
25–30 (S:t Peder 67)
38–42 (S:t Peder 66)
Regionalt system 7,5 gonV,
transformerat till rikets nät 2,5 gonV
RH70
Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Konsulter:
Vägverket, Region Väst
Bohusläns museum
Pia Claesson
Ingela Lundin, Oscar Ortman
(S:t Peder 67),
Ingela Lundin, Oscar Ortman, Mats Hellgren, Johanna Lega,
Robert Hernek, Joakim Åberg och Pernilla Månsson (S:t Peder 66)
Torbjörn Brorsson
(Kontoret för keramiska studier)
Fältarbetstid: Arkeologtimmar: Undersökt yta: 15/9-2/10 2008 (S:t Peder 67)
6/10-7/11 2008 (S:t Peder 66)
360 (S:t Peder 67), 728 (S:t Peder 66)
1198 m2 (S:t Peder 67)
4677 m2 (S:t Peder 66)
Arkiv: Fynd: Bohusläns museums arkiv
Förvaras på Lödöse museum
73
Skepplanda 237 och 70
Ett stenklätt berg och några boplatslämningar
Arkeologisk slutundersökning
RAÄ 70 och 237, Grönnäs 4:6
Skepplanda socken, Ale kommun, Västra Götalands län
Betty-Ann Munkenberg & Ewa Ryberg
76
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 59. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad
7B 7g, med undersökningsområdet markerat.
Skala 1:10 000. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket
2011-09-13. Dnr 601-2011/2405.
Skepplanda 237 och 70
77
Figur 60. Skepplanda 237 och 70 i juli 2008. Stenpackningen ligger till höger i bilden, inne bland träden och boplatslämningarna på ängen i förgrunden. Foto: B. Nordqvist.
Sammanfattning
I Skepplanda socken, väster om Motell Göta älv, un­
dersöktes hösten 2008 fornlämningarna Skepplanda
237 och 70, ett mindre grav- och boplatsområde. Grav­
monumenten, Skepplanda 237, låg på ett litet berg
och bestod av två stensättningar. Den äldsta, daterad
till senneolitikum/äldre bronsålder, utgjordes av sten­
packningar som fyllde bergskrevorna. Ursprungligen
bör överbyggnaden ha varit mer omfattande. Troligen
har en stor del av stenblocken blivit byggnadsmaterial
till den andra stensättningen daterad till yngre förro­
mersk järnålder. I stensättningarna påträffades lite ke­
ramik och ett antal konformade stycken i kvarts, dock
inga kremeringar.
I direkt anslutning till berget framkom ett fynd­
förande kulturlager. En bit nordväst därom på en
plan yta låg ett fåtal boplatslämningar, bland annat
en liten kokgrop daterad till mitten av bronsålder
(Skepplanda 70). Brandspår, även dessa från bronsål­
derns mitt, påträffades i och under stensättningarna
på berget, vilket kan indikera att det förekommit ri­
tuell verksamhet.
Landskapsbild
Fornlämningarna var belägna på ett höjdparti omedel­
bart väster om nuvarande E45, mellan Båstorps- och
Grönnäsbergen i Ale kommun. Skepplanda 70 låg på
en flack, terrasserad yta cirka 35 meter över havet och
Skepplanda 237 på en, som mest, 2,5 meter högre
bergsklack.
Under bronsåldern och förromersk järnålder, när
vattnet stod mellan 10 och 5 meter högre än idag, låg
lokalen relativt centralt belägen på en halvö (figur 61).
Skogsmarken på bergen dominerades då av lövträd.
78
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 61. Kartan visar strandlinjen under början (ljusblå) och slutet (mörkblå) av bronsåldern.
Skepplanda 237 och 70
79
Figur 62. Det avbanade området. I förgrunden syns boplatsytan och i bakgrunden ser man den lilla bergsklacken. Foto taget mot
öster. Foto: E. Ryberg.
Fornlämningsmiljö
Av de fornlämningar som finns registrerade i närområ­
det kan få direkt dateras till bronsålder. Merparten av
de hällristningar som är kända tillhör kategorin skål­
gropar, vilka inte låter sig dateras till enbart bronsålder.
Traktens figurrikaste ristning, Skepplanda 56, ligger två
kilometer norr om Skepplanda 237 och 70. På hällen
finns bilder av skepp, djur, fotsulor, cirklar, en män­
niskofigur, ett svärd/dolk och ett stort antal skålgropar.
På bergshöjderna i området ligger en del gravar, rö­
sen och stensättningar, som generellt brukar dateras
till bronsåldern. Vid besiktning av ett par av rösena
och en genomgång av beskrivningarna i FMIS av de
övriga, kan man dock konstatera att av nio registrera­
de rösen är det endast en tredjedel som idag kan kal�­
las rösen. De övriga är så fragmentariska att vissa av
dem, om de upptäcktes idag, knappt skulle benämnas
som stensättning. Det är framför allt de som är regist­
rerade i Göteborgsinventeringen som kan ifrågasättas
(Skepplanda 2, 3, 4 och 31). Redan 1919 beskrevs de
som rester av rösen.
Närmaste arkeologiskt undersökta fornlämning
som har daterats till bronsåldern ligger i Hede, ös­
ter om Lödöse, drygt fyra kilometer nordnordöst om
Skepplanda 237 och 70 (S:t. Peder 57). Det som un­
dersöktes var ett kulturlager med flint- och keramik­
fynd som tolkades som utkanten av en mindre boplats.
På lokalen hittades också ett par degelfragment som
tyder på att bronsgjutning har förekommit på plat­
sen (Munkenberg 2001). Från samma område i Sankt
Peder socken kommer även ett lösfynd av en gjutform
i sten. Gjutformen var avsedd för massproduktion av
den nordiska, inhemska typen av holkyxa utan öra från
bronsålderns period V (avbildad hos Ekre m.fl. 1994:5,
figur 66, där dock beskriven som gjutform för ”pålyxa”).
Det närmaste fyndet av en färdig holkyxa av nordisk
typ är från Lindås i Väne Åsaka socken (GAM 22897).
I Skepplanda socken finns det två lösfynd av holkyxor,
en funnen vid Alvhem (Vänersborg M 3423) och en
vid Långemosse (GAM 20378). Båda är av så kallad
Mälartyp med förlängd hals, en typ som inte tillverka­
des i Skandinavien utan på andra sidan Östersjön. En
tredje holkyxa av ungefär samma typ är funnen vid Torp
i Gärdhem (Skara M 4454) (Weiler 1995).
80
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Stolphål
Stora stenblock
Kulturlager
Härd
Brunn?
Stenpackning, gles A200002,
tätare koncentrationer A200, A337 och A3054
Undersökningsområde
Berg
Störning
Profil
Trädgårdsskjul
Figur 63. Plan över undersökningsområdet med inmätta anläggningar. Skala 1:250.
Metod
Efter att undersökningsområdet röjts från träd och bus­
kar banades matjorden av med hjälp av maskin. På ber­
get i områdets östra del kunde endast det översta, löst
liggande, humösa och rotbemängda materialet skrapas
bort med maskin. Därefter rensades de ytligt liggande
stenblocken för hand och en rund, drygt 4×4 meter,
och en flikig stenpackning, drygt 3×3 meter, framkom.
Mellan dessa låg stenblocken mer eller mindre glest.
Tvärs över berget och de båda stenpackningarna lades
en profil för att få en uppfattning om stenpackningar­
nas form och bergets välvning (figur 65).
Alldeles väster om stenpackningen låg ett jordlager
som uppfattades som kulturpåverkat. En del av lag­
ret schaktades ner för att kontrollera om det fanns en
eventuell fortsättning på stenpackningen eller andra
anläggningar i anslutning till gravarna. I övrigt under­
söktes lagret för hand genom successiv nedgrävning
med grävsked och hacka.
På den västra delen av den terrassliknande, plana
delen av undersökningsområdet schaktades matjorden
Skepplanda 237 och 70
81
Figur 64. Det avskalade berget med delar av stenpackningen synlig. Observera uthuset på sydöstra delen av berget. Fotot är taget
mot öster. Foto: E. Ryberg.
skiktvis bort, ner till ett lager med siltig lera i vilket
boplatslämningarna framträdde. Några av de stora an­
läggningarna halverades med maskin medan de övriga
profilgrävdes för hand.
Efter avbaningen avsöktes stensättningarna på berget
och kulturlagret med metalldetektor. Inga förhistoriska
metallföremål hittades.
Anläggningar, utvalda stenblock, fynd och prover
mättes in med totalstation och registrerades i Intrasis.
En anläggning, härd A200003, digitaliserades i efter­
hand baserad på en planritning gjord i fält.
Resultat – Berget
(Skepplanda 237)
Efter det att matjorden grävts bort framträdde två olika
typer av fornlämningar, i öster ett litet berg delvis klätt
med stenblock och i väster en plan terrassliknande yta
med ett fåtal boplatsanläggningar. Totalt mätte områ­
det med lämningar ungefär 50×25 meter (NNV–SSO).
Efter framrensning av stenpackningen på berget var
det svårt att avgöra om det rörde sig om en eller två
stensättningar. Initialt uppfattades det som en rund,
något mer vällagd, konvex stensättning mellan berg
i dagen (A337) och på bergets högsta punkt en lite
spretig stenpackning som fyllde upp skrevorna i berget
(A200). Efter hand som allt mer av området rensades
knöts anläggningarna samman, speciellt i den södra
kanten där en stenblocksrad, som ställvis vidgades,
tycktes binda ihop stensättningen och stenpackning­
en. Dessvärre låg schaktmassor i vägen för en nog­
grannare rensning. Därför avslutades fältarbetet med
ytterligare en avbaning inom den södra delen varvid
det kunde konstateras att stenmängden tunnades ut
och ställvis saknades. Tyvärr stördes området också
av en relativt modern avfallsgrop med odefinierbart
material i direkt anslutning till en murad källare. På
bergets sydöstra sida stod också ett uthus, vilket inne­
bar att det inte gick att få någon uppfattning om hu­
ruvida det funnits några konstruktioner på den delen
av berget. Sammantaget var stensättningarna, fram­
för allt A200, så skadade att det inte gick att avgöra
deras ursprungliga utbredning och avgränsning. To­
talt omfattade stensättningarna cirka 12 × 8,7 meter
(A200002, figur 67).
82
Bohusläns museum Rapport 2012:15
A200
s
+ 37,0
m ö.h.
1
0
s
s
1 s
s
s
2
2
1
2
3
4
5
6
Figur 65 (ovan). Profilritning över berget och de förmodade gravöverbyggnaderna. Skala 1:20. Teckenförklaring: 1. Mörk humöst
material; 2. Berg i dagen; 3. Grågul sandig lera. S = Sten.
7
Skepplanda 237 och 70
83
A337
s
1
s
1
s
s
3
2
8
9
10
11
Kulturlager
12
13
14
14,4 m
Figur 66 (nedan). Vy från NV–NO över berget. I förgrunden syns stensättningen och upp till höger den flikiga stenpackningen i
bergskrevorna. Observera att södra kanten, till höger i bilden ännu inte är helt rensad. Foto: E. Ryberg.
84
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Stora stenblock
Kulturlager
Härd
Stenpackning, gles A200002,
tätare koncentrationer A200, A337 och A3054
Undersökningsområde
Berg
Störning
Profil
Trädgårdsskjul
A3167
A3110
A3025
A200003
A3039
A337
A200
A3054
A200002
Figur 67. Plan över de inmätta anläggningarna och lagren på berget. Observera att endast en del av stenblocken är inmätta.
Skala 1:100
Skepplanda 237 och 70
85
Figur 68a. Stenpackning A200, mot N. Foto: E. Ryberg.
Figur 68b. Stenpackning A200, mot V.
Foto: E. Ryberg.
Figur 68c. A200 tömd på sten, mot V.
Foto: E. Ryberg.
Figur 68d. A3039, det mörka lagret, centralt
i botten på A200. Foto: E. Ryberg.
86
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Beskrivning av gravarna
Stensättningen, A337, och den flikiga stenpackningen
i bergsskrevan, A200, hade kontakt med varandra ge­
nom en rad av stenblock som ställvis vidgades till en
bredare stenpackning på södra kanten av berget. Sten­
blocken låg främst i sprickor och skrevor i det under­
liggande berget.
A200, en flikig, oregelbunden stenpackning som
fyllde upp och låg i skrevorna på bergets högsta punkt.
Storleken mätte 3,5×3,1 meter. Stenblocken, som va­
rierade i storlek, fyllde upp skrevor i berget inom en
diameter av cirka 3,5 meter. Som djupast var fyllning­
en, sten och jord, cirka 0,4–0,5 meter, vilket också var
bergskrevans djup. Stenpackningen låg i ett eller flera
lager beroende på hur djupa skrevorna var. I höjd följde
stenpackningen bergets välvning. Längst ner, i en av de
djupaste skrevorna fanns ett cirka 0,4 meter i diameter
stort och som mest 0,2 meter djupt sotigt lager med
en del kolfragment (A3039, figur 67 och 68d). Det
första intrycket var att det rörde sig om en medveten
deponering från en del av ett brandlager. Inga brända
ben påträffades dock. Ett keramikfragment (F89) hit­
tades i övre delen av lagret och ett konformat kvarts­
stycke (F44) låg i botten av skrevan. Keramikskärvan
dateras till senneolitikum/äldre bronsålder. Stenpack­
ningen tolkas som resterna av en skadad stensättning
som troligen täckte hela berghällen när den anlades.
På bergets västsida låg A337, stensättningen. Den
hade en koncentration av tätare lagda stenar och min­
dre stenblock med några lite större block i en närmast
rund form, cirka 4,0×4,3 meter. Stenarna varierade från
knytnävstora till 0,15×0,2 meter stora. Stenblocken
mätte upp till 0,5×0,7 meter. På två ställen, båda cirka
2 × 2 meter, hade större rotsystem trasat sönder sten­
packningen. Områdena uppfattades som kraftigt stör­
da (figur 67). Fyllningen bestod av, förutom sten och
block, ett humöst och till stora delar rotblandat jord­
material. Närmast bergets yta var jorden något kompak­
tare och ställvis iakttogs sot och enstaka kolfragment.
Bränd lera låg spritt i så gott som hela anläggningen,
dock något mer i den sydvästra delen. Den brända le­
ran framträdde som fläckar i varierande storlek. I bot­
ten av stensättningen var sten och block lagda både i
bergsskrevor och på hälleberget. Anläggningen varie­
rade i tjocklek, från ett till flera lager sten beroende på
bergets form, fler i sprickorna och färre på hällen. Som
djupast var skrevorna cirka 0,2 meter. Över berghällen
höjde sig stenpackningen i en välvd form, cirka 0,25
meter (figur 65). I västra delen av anläggningen, un­
der stenpackningen, låg en härd, A200003. Den mätte
1 meter i diameter och innehöll humös, kraftigt sotoch kolblandat silt (figur 67). Under stenpackningen
låg också två mindre områden med sotig jord, A3025
och A3167. En flat sten (inmätt) täckte A3025. A3167
låg nivåmässigt lägst och var till ytan något större, men
med samma sotiga material som A3025. Ursprungligen
kan de ha tillhört samma struktur.
Inom norra halvan av stensättningen fanns ett min­
dre område med keramik (F93-F95). Skärvorna som
tillhörde samma kärl dateras till yngre förromersk järn­
ålder (bilaga 20). I stensättningen påträffades även tre
kvartskoner, ingen av dem låg dock tillsammans med
keramiken.
I sydväst, vid foten av berget, fanns ett ca 0,3 meter
tjockt kulturpåverkat lager som innehöll fragment av
bränd lera, slagen kvarts och flinta samt en keramik­
skärva. Lagret var ursprungligen något större än vad
planen visar, då en del av det schaktades bort vid av­
baningen (figur 63 och 67).
Resultat – Platån
(Skepplanda 70)
Boplatsområdet utgjordes av en flack yta med anlägg­
ningar en bit NV om berget (figur 63 och 70). Efter
bortgrävningen av matjorden framkom tolv anlägg­
ningar. Det myckna regnandet omöjliggjorde någon
handrensning. Detta innebar att flera av de vid förun­
dersökningen markerade mörkfärgningarna inte kunde
identifieras. Undersökningen och dokumentationen av
anläggningarna var också problematisk eftersom alla
gropar blev helt vattenfyllda (figur 71).
En av de största anläggningarna som kom fram var
en kokgrop, A436. I plan mätte den 1,1 meter i dia­
meter och i djup cirka 0,5 meter (figur 72). Fyllningen
bestod av mycket skörbränd sten blandat med ljus och
mörk lera. I ytan var leran humusblandad och i bot­
ten fanns ett kraftigt sotlager med kol. Kol från bot­
ten av anläggningen har 14C-daterats till 2785±35 BP
(Ua-29049). Vid förundersökningen tolkades anlägg­
ningen som en härd (A224). Det kolprov som insam­
lades då, vedartbestämdes till asp och 14C-daterades till
2935±30 PB.
En annan av de större anläggningarna tolkades som
en brunn. Tolkningen är dock osäker på grund av an­
läggningens storlek, 0,85 m i diameter och 0,65 m djup.
Tveksamt är också om vattentillströmningen har va­
rit tillräcklig. I övrigt var gropen mycket lik en brunn
med sin trattlika form, stenfordrad med rundade stenar.
Skepplanda 237 och 70
87
Figur 69a. Efter maskinavbaningen och den första handrensningen syntes endast en mindre del av A337. Foto mot SV.
Foto: E. Ryberg.
Figur 69b. A337, vilken syns i hela sin utssträckning, under
pågående rensning. Foto mot V. Foto: E. Ryberg.
Figur 69c. Den norra halvan av graven är bortagen. Foto
mot SV. Foto: E. Ryberg.
Figur 69d. Inom den södra halvan av A337 såg man tydligt
hur väl packat stenen låg i skrevorna. Foto: E. Ryberg.
Intill anläggningens östra kant låg stora flata stenar på
ett cirka 1,7 meter stort område. Hällarna, varav de
största mätte upp till 0,4×0,25 meter, uppfattades i
plan tillhöra en separat anläggning, A542. Vid under­
sökningen visade det sig att hällarna låg på ytterligare
sten direkt på leran. Hällarna hörde ihop med, alterna­
tivt överlagrade östra kanten av, A374. I profilen syntes
ingen tydlig gräns. I så fall har hällarna tillhört ”brun�­
nens” konstruktion. I plan fick man dock intrycket att
det rörde sig om två anläggningar (figur 73).
I den tredje större anläggningen, en grop 1,6 × 1,3
meter stor, låg ett 1,3×0,6×0,25 meter stort stenblock
(A507). Blockets form antydde att det har varit rest. I
gropens södra del fanns också några större stenar, ca
0,3 × 0,25 meter. Dessa kan ha utgjort ett fundament
till stenen vilket i så fall skulle betyda att den varit
upprättstående.
Förutom de ovan beskrivna anläggningarna doku­
menterades även åtta stolphål, varav två var stenskodda
och tre så grunda att de inte med säkerhet kan tolkas
som stolphål. Vid förundersökningen daterades träkol
av hassel från ett av stolphålen, A400 (i FU A395), till
2520±30 BP.
88
Bohusläns museum Rapport 2012:15
A492
A374
A542
A386
A468
A1983
A507
A482
A400
A410
A455
A436
Stolphål
Kokgrop
Grop
Brunn?
Stora stenblock
Undersökningsområde
Figur 70. Plan över inmätta anläggningar
på ytan med boplatslämningar.
Skepplanda 237 och 70
Figur 71. Efter ihållande regn under några dagar var ytan med boplatslämningar i stort sett helt vattendränkt. Foto: E. Ryberg.
A436
SV
N0
1
s
s
s
4
s
s
2
3
5
Kolprov
0
Figur 72a. Kokgropen A436 visad i profil. Foto: E. Ryberg.
1
1,30 m
Figur 72b. Profilritning av kokgropen A436. Skala 1:20.
89
90
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 73a. Brunnen A374 och gropen med hällarna A542 visad i profil. Markeringarna på fotot visar dels brunnens trattlika
profil, dels gropens utbredning i plan samt svårigheten att särskilja de båda anläggningarna. Foto: E. Ryberg.
A374
A542
NNV
SSO
S
S
1
S
S
S
2
S
S
S
S
S
S
0
S
S
3
S
S
S
S
S
1
2
A542
VSV
s
s
s
1
s
NNO
2
0
1
Figur 73b och c. Profilritning av brunnen A374 och gropen A542. Skala 1:20.
1,50 m
2,20 m
Skepplanda 237 och 70
91
Figur 74a. Den stora stenen i gropen A 507. Till höger syns de eventuella fundamentstenarna. Foto mot Ö. Foto: E. Ryberg.
Figur 74b. Stenen fotograferad efter att den lyfts upp ur gropen med hjälp av schaktmaskinens skopa. Foto mot Ö. Foto: E. Ryberg.
92
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Kvarts
Keramik
Stora stenblock
Kulturlager
Härd
Stenpackning, gles med tätare koncentrationer
Berg
Störning
Undersökningsområde
F2
F20
F90
F87
F29
F7
F35
F93-95
F17
F31
F92
F36
A337
F24
F39
F26
F44
F89
A200
F1
F55
F61
Figur 75. Spridningsbild av kvarts och keramik inom kulturlagret och stenpackningen. Skala 1:50.
Skepplanda 237 och 70
Fynd
Fynden utgjordes till största del av flintor som låg
spridda över hela undersökningsområdet. Avslag var
mest frekvent. I annan bergart än flinta påträffades ett
slipstensfragment, slagen kvarts och kvartsit. 13 kera­
mikskärvor hittades i de båda gravarna, 1 skärva låg i
kulturlagret invid stensättning A337 och i boplatsläm­
ningarna påträffades två skärvor.
93
ett kok-/förrådskärl hittades i det mörka lagret i A200.
Godset är magrat med en typ av bergartsmagring som
daterar kärlet till senneolitikum–äldre bronsålder. I
boplatslämningarna framkom tre skärvor. Alla kom­
mer från olika kärl men med en trolig samtida date­
ring till yngre delen av förromersk järnålder. En mer
detaljerad beskrivning av keramiken finns i bilaga 20,
där Torbjörn Brorsson på Kontoret för Keramiska Stu­
dier redovisar sitt resultat från den keramiska analysen.
Flinta
Sammantaget påträffades 78 flintor spridda över områ­
det. Fyra av dem kastades vid registreringen då de inte
var bearbetade. Enligt Kalle Thorsberg, som har gått
igenom materialet, kan merparten av flintorna tekno­
logiskt dateras till metalltid. Den tydligaste indikatio­
nen är att fem av avslagen är slagna med metallverk­
tyg. Enstaka flintor i materialet kan dateras till sten­
ålder. Bland annat finns en del av en lancettmikrolit
med skjutskada och ett spån från mellanmesolitikum,
samt en skrapa som troligen är mellanneolitisk. Ett
av de metallslagna avslagen är från en rundkärna vil­
ket tyder på att stenåldersflintorna använts sekundärt
under metalltid. Med tanke på att det finns boplatser
från mellanmesolitikum och neolitikum i närområdet
skall troligen de äldre flintorna betraktas som sekundärt
transporterade till undersökningsområdet.
Sakord
Antal
Avslag
38
Avslag med inhak
1
Kärna med en plattform
1
Mikrolit, lancett
1
Skrapa
1
Spånfragment
1
Stycke med tillhuggning
1
Övrigt slagen
30
Summa
74
Figur 76a och b. F95 (till vänster). Mynningsfragment från
koncentrationen i A337. F94 (till höger). Bukfragment från
koncentrationen i A337. Skala 1:1.
Figur 77. Hanna rensar fram keramikkoncentrationen.
Foto: E. Ryberg.
Tabell 6. Sammanfattande tabell av insamlade flintor på
Skepplanda 237 och 70.
Keramik
Sammantaget tillvaratogs 16 keramikskärvor till en vikt
av 66 gram. Den största mängden, nio skärvor, påträf­
fades i en koncentration i A337. Skärvorna har tillhört
en kopp av en typ som är vanlig i gravar från yngre
förromersk järnålder fram till och med folkvandrings­
tid. En keramikskärva och några mindre fragment av
Figur 78. Keramikkoncentrationen in situ. Foto: E. Ryberg.
94
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Kvarts och kvartsit
Sammantaget insamlades 18 kvartsstycken/bitar och
ett kvartsitavslag. I kvartsmaterialet finns fem natur­
ligt konformade eller nästintill konformade kvarts­
stycken. Fyra av dem samlades in då de låg i stensätt­
ningarna och den femte för att den återfanns i kul­
turlagret intill gravarna.
Mest kvarts låg i stensättningarna på berget och
då framför allt i A337. Kvartskonerna tolkas som
medvetet nedlagda i anläggningarna. I A200 hitta­
des konen i botten av det sotiga lagret, A3039, under
stenpackningen.
Sakord
Antal
Avslag
1
Kärna, bipolär
1
Övrigt slagen
7
Konformat stycke
5
Ej bearbetad
4
Summa
18
Tabell 7. Sammanfattande tabell av insamlade kvarts på
Skepplanda 237 och 70.
Figur 79. Botten på det mörka lagret i A200. F44, Kvartskonen synlig vid pilen. Foto: E. Ryberg.
Skepplanda 237 och 70
95
Figur 80a. Kvartskon från A200 – F44. Skala 1:1.
Foto: E. Crafoord.
Figur 80b. Kvartskon från A337 – F1. Skala 1:1. Foto: E. Crafoord.
Figur 80c. Kvartskon från A337 – F35.
Skala 1:1. Foto: E. Crafoord.
Figur 80e. Kvartskon från kulturlagret –
F2. Foto: E. Crafoord.
Figur 80d. Kvartskon från A337 – F39.
Skala 1:1. Foto: E. Crafoord.
96
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Prover
C-dateringarna från förundersökningen visade att
verksamhet förekommit både under senare delen av
äldre bronsålder och under yngre bronsålder. De fem
kolprover, som analyserades efter den särskilda under­
sökningen, breddar närvaron på platsen ytterligare.
Kolet som gav den äldsta dateringen, senneolitikum/
äldre bronsålder, låg tillsammans med keramikskärvor
från ett hushållskärl från samma tid. Kol från en härd
under stensättning A337 har daterats till äldre delen
av förromersk järnålder. Övriga koldateringar tyder på
aktiviteter under mitten av bronsåldern.
14
Alla insamlade prover, både kol- och miljöprover, har
analyserats. Ulf Strucke har gjort vedartsbestämningar­
na och Håkan Ranheden makrofossilanalysen. Utifrån
resultaten har lämpligt dateringsmaterial valts ut.
Miljöproverna gav generellt ett mycket magert resultat.
Av bränt material framkom endast en handfull makrofos­
sil från ett jordlager i A200. Det var några skalfragment
av hasselnöt samt ett frö av ospecificerat gräs. Tillsam­
mans antyder arterna att marken varit kulturpåverkad
men så mycket mer har inte gått att uttolka (se bilaga 21).
Vedartsanalysen visade på ett ganska förväntat resul­
tat med arter från bronsålderns lövskogar (se tabell 8
och bilaga 22).
Id nr
Prov
840
Kolprov
A nr
200002
A typ
Analysresultat
Anmärkning
Härd
Hassel, lind
Under A337
841
Kolprov
200002
3008
Kolprov
200
3037
Miljöprov
3161
Kolprov
3039
Lager i A200
Hassel (även nötfragm), ek
Från toppen av lagret
3162
Miljöprov
3039
Lager i A200
Hasselnötsfragm 3
Från nedre delen av lagret
3039
3164
Miljöprov
200
3165
Miljöprov
3025
3181
Miljöprov
3167
3316
Kolprov
Härd
Ask, hassel, lind
Under A337
Grav?
Ek, ask
I botten
Lager i A200
Ospec gräs 1
Hasselnötsfragment 1
Från övre del av lagret
Grav?
-
Lager i A337
-
Lager i A337
-
337
Grav
3317
Miljöprov
337
Grav
200103
Kolprov
20003
Härd
200104
Kolprov
200
Grav?
2030
Kolprov
436
Kokgrop
Insamlat i anslutning till F44
Al, hassel, lind
-
Insamlat under flat inmätt sten
Al (hassel)
Överlagrad av A337.
Ek, ask
Under inmätt sten i profil.
-
Tabell 8. Samtliga insamlade prover från Skepplanda 237 och 70.
Fornl.nr
Id.nr
70
70
Analysmaterial
A436 (FU A224)
Asp
2935±30
1270–1030
FU
?
2785±35
1020–830
SU
FU
2030
70
Datering, BP
Kalibrerat
2 sigma f. Kr.
Anläggning
A400 (FU A395)
Hassel
2520±30
800–530
237
3161
A200
Hassel
3510±35
1930–1740
237
200104
A200
Ek
2850±35
1130–910
237
3316
A337
237
200103
A200003
Hassel
2785±35
1020–83
Al
2345±35
540–360
Tabell 9. 14C-resultat från Skepplanda 237 och 70.
Anmärkning
Lab. nr
Ua-29049
Ua-29045
Under
stenblock
Ua-29046
Under A337
Ua-29048
Ua-29047
Skepplanda 237 och 70
A337
A200
Miljöprov
Kolprov
Stora stenblock
Kulturlager
Härd
Stenpackning, gles med tätare koncentrationer
Berg
Störning
Undersökningsområde
Figur 81. Planen visar var proverna samlades
in i stenpackningen. Kolprover är angivna med
id-nummer. Skala 1:50.
97
98
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Tolkning
En av de primära frågeställningarna i undersökningspla­
nen var att klarlägga huruvida stenpackningen på berget
var en grav, ett röjningsröse eller något annat. Efter un­
dersökningen kan vi konstatera att det med största san­
nolikhet rörde sig om två stensättningar varav den ena
var kraftigt skadad. Dateringen av keramiken och ett
kolprov tyder på att man anlagt en ganska stor stensätt­
ning under äldsta bronsålder (A200). Överbyggnaden,
som troligen täckte en stor del av berget, vette mot sö­
der med sikt över vattnet. Nästan 2000 år senare byggde
man ytterligare en stensättning på platsen (A337). Man
använde då stenblock ifrån det äldre monumentet som
byggnadsmaterial. Den nya anläggningen lades något
lägre ned på berget vänd mot öster (mot den plana ytan
med boplatslämningarna). Stensättningen dateras till för­
romersk järnålder genom skärvorna av en kopp, typolo­
giskt daterad till yngre delen av perioden, och en under­
liggande härd (A200003).
Inte i någon av stensättningarna påträffades några spår
efter gravläggningar. Den äldst daterade anläggningen har
blivit omrörd och kraftigt skadad genom åren. Alla spår
efter eventuella kvarlevor är borta. Generellt vet vi gan­
ska lite om periodens begravningsskick. Senneolitikum
förknippas vanligen med hällkistor och äldre bronsåldern
med rösen och oregelbundna stensättningar på höga höj­
der. Det är först de sista decenniernas som lägre belägna
stensättningarna från den äldre bronsåldern har under­
sökts. Traditionellt har också kremeringar under senneo­
litkum/äldsta bronsålder ansetts som ytterst ovanliga och
eventuella fynd av brända ben har förklarats som offer.
Senare års undersökningar och studier håller dock på att
förändra synen (Svensson 2006, Munkenberg 2004 s.41).
Inte heller i stensättningen från yngre romersk järnål­
der påträffades någon kremering. Anläggningen var bättre
bevarad än den äldre stensättningen på berget och kera­
mikskärvorna som hittades kom från en kopp i så kallad
finkeramik, en sort som vanligtvis återfinns i gravsam­
manhang. Kopparna har dock inte brukats som gravurnor
(se Brorsson, bilaga 20). Sannolikt tillhör A337 kategorin
stensättningar utan gravgömmor. Hur dessa anläggningar
skall tolkas har diskuterats till och från genom åren. Länge
förklarades de som kenotafer eller jordbegravningar där
kvarlevorna helt försvunnit. De senaste decennierna har
forskningen ändrat riktning och företeelsen har proble­
matiserats. Tolkningarna har breddats och fokuserat allt
mer på symboler, rituellt beteende och vad graven för­
medlar om det samhälle den byggdes i. Gemensamt för de
arkeologer som berört ämnet stensättningar med få eller
inga ben, är att anläggningarna har haft en bredare eller
annan betydelse än som enbart förvaringsplats för de dö­
das kvarlevor (bl.a. Ericsson & Runcis 1995, Kaliff 1997,
Artelius 1996, 2000 och Munkenberg 2004).
Frånvaron av ben kan bero på hur dessa behandlades
och deponerades. Om t.ex. benen efter kremeringen mals
till benmjöl och sprids i graven är sannolikheten liten att
detta skall upptäckas med traditionella grävningsmetoder.
Oavsett om några kvarlevor har funnits där eller inte bör
stensättningen i första hand betraktas som lämningarna
efter rituellt beteende, en helig plats laddat med symboler.
Sådana symboler kan vara keramiken och de kvarts­
koner och kvartsbitar som påträffades vid undersök­
ningen (figur 75 och 80). Krossad eller slagen kvarts och
kvartsstycken förekommer i gravar och på andra heliga
platser under brons- och järnålder (Artelius 2000 s.174
och där anförd litteratur). På Sannagård, ett halländskt,
yngre järnåldersgravfält påträffades ett till tre kvartsstyck­
en i 30 % av gravarna. I flera fanns också kvartsavslag
vilket Tore Artelius tolkar som att styckena bearbetats i
graven. Han ser formen, den vita färgen och själva hand­
lingen som betydelsebärande (Artelius 2000 s.174–176).
På Skepplanda 237 påträffades, med ett undantag,
kvartsen i lämningarna daterade till förromersk järnålder.
En av de naturligt formade konerna återfanns i botten
av den till senneolitikum/äldre bronsålder daterade sten­
packningen (F44). Oklart är om stycket hamnat där av
en slump eller om all kvartsen ursprungligen deponerats i
den äldsta anläggningen och återanvänts i den yngre. Sett
utifrån att kvartsstycken/vita stenar är generellt sett vanli­
gare i gravar från äldre järnåldern kan vi i alla fall med stor
säkerthet betrakta kvartsen i A337 som meningsbärande.
Finkeramik och kvarts påträffades även i kulturlagret väs­
ter om stensättning A337, vilket tyder på att lagret kan
ha avsatts i samband med ceremonier vid stensättningen.
Även i ett av stolphålen, A436, på Skepplanda 70 låg ett
par skärvor finkeramik (från två olika kärl).
Vid förundersökningen iakttogs betydligt fler spår efter
anläggningar än vad som gjordes i den särskilda under­
sökningen. Till viss del berodde detta på väderförhållan­
dena, men också på att flera av de vid förundersökning­
en markerade fläckarna var så tunna att det inte gick att
avgöra om de var spår efter bebyggelse eller enbart na­
turliga svackor i marken. De dåliga undersökningsför­
hållandena till trots, har det dock förmodligen aldrig le­
gat något traditionellt boningshus på platsen. Av de åtta
anläggningar som har registrerats som stolphål var tre så
grunda att tolkningen måste bedömas som osäker då de
inte ingick i någon synlig struktur. En av frågeställning­
arna i undersökningsplanen var att klarlägga huruvida
Skepplanda 70 är spår efter boende eller efter andra fö­
reteelser. Eftersom inga tydliga husstrukturer påträffats
Skepplanda 237 och 70
skall sannolikt föreställningen om en gårdsbebyggelse på
platsen överges. Som tidigare nämnts tyder keramikfyn­
den i ett av de grunda stolphålen på en samtidighet med
den yngre stensättningen på berget. Trots att Skepplanda
70 anläggningsmässigt i första hand har associerats med
boplatslämningar skall en del av ytan troligen kopplas till
gravkontexten. Möjliga hypoteser är då att anläggning­
arna var spår efter aktiviteter i samband med byggandet
av eller från utövandet av ritualer vid stensättningen.
Ett par av anläggningarna var dock av sådan art att de
inte självklart låter sig inlemmas i en bronsålders eller för­
romersk gravmiljö. Den troligen resta stenen är tänkbar
i ett liknande men något yngre sammanhang. Men den
förmodade brunnen är främmande i kombination med
gravar. Möjligen skall den tolkas som en stensatt källar­
grop. Det som talar mot var anläggningens tratt­lika form.
På boplatsytan fanns också en kokgrop, A436. Kokgropar
förknippas både med religiös och med profan verksamhet.
14
C-dateringen från kol insamlat i kokgropens bottenlager
anger att den använts under mitten av bronsålder, d.v.s.
flera århundraden efter respektive före stensättningarna
anlades. Kokgropen daterades även vid förundersök­
ningen, då uppfattades den som en härd. Den dateringen
tydde på en att gropen var något äldre (se tabell 9), trots
att provet samlades in i övre delen av anläggningen. Den
eventuella diskrepansen kan tolkas som att kokgropen bli­
vit omrörd och återanvänd. Även om stenarnas skärvighet
och ostrukturerade läge i gropen stöder att så varit fallet,
bör nyttjandet av gropen ha skett under ganska kort tid.
Den mest troliga dateringen av kokgropen bör i så fall
vara drygt 1000 f.Kr., då dater­ingsintervallen (2 sigma)
från de båda dateringarna sammanfaller.
Ett par 14C-analyser från kol insamlat under sten­
packningen i A200 och A337 angav också dateringar till
bronsålderns mitt (tabell 9). Detta kan indikera att kok­
gropen skall tolkas som en del i ett rituellt utövande vid
och på den äldsta stensättningen. Eftersom inga andra
anläggningar eller fynd har kunnat dateras till samma tid
får dock hypotesen ses som osäker.
Vegetationsutveckling
och markutnyttjande
Inför undersökningen av Skepplanda 70 fanns inten­
tionen att studera markutnyttjande och vegetationsut­
veckling i närmiljön. Detta då resultatet från förunder­
sökningen tydde på en bebyggelselämning av huskarak­
tär (Nordqvist 2007 s.30). Frågor kring markutnytt­
jande tedde sig i det sammanhanget som viktiga. Efter
99
fältundersökningen när stensättningarna, Skepplanda
237, visade sig ha mest substans blir kopplingen till mar­
kutnyttjande ur näringsekonomisk synvinkel inte lika
självklar. Nedan görs dock en övergripande samman­
ställning av vegetationsutveckling och markutnyttjande
som en bakgrund till livet runt Göta älv under bronsål­
der och äldre järnålder.
Vår kunskap om landskapets utveckling i Götaälv­dalen
är relativt välkänd genom de geologiska undersökningar
som utförts i älvdalen (t.ex. Hillefors 1979/80). Vege­
tationsförändringarna har studerats inom projekt kring
Lödöses framväxt och i Det nordiska ödegårdsprojektet
(Hillefors 1979/80, Påsse 1979). På 1980-talet gjorde
Kvartärgeologiska institutionen vid Uppsala universitet
analyser av sedimenterade pollen från Bodasjön, Barsjön
och Grosjön. Resultaten sammanställdes av Åke Hillefors
(1989/90 s.139–171). Pollen från Hajs sjö, som ligger
närmast Skepplanda 237 och 70, analyserades av Tore
Påsse på 1970-talet. Tyvärr omfattade den provkärnan
endast pollen från 900-talet och framåt, vilket innebär
att analysen inte är relevant för Skepplanda 70 och 237.
Från 70-talet finns också en pollenanalys från Hullsjön,
öster om Trollhättan (Digerfeldt & Welinder 1978). Re­
sultatet från denna beräknas vara mest tillämplig för älv­
dalens norra del, området söder om Trollhättan. Dock
kan analysen underbygga den övergripande vegetations­
utvecklingshistoriken. Hur stor räckvidd analyserna har
beror bland annat på hur öppet det har varit runt sjön.
Hillefors anger till exempel att ridåer av al kan ha hindrat
pollenspridningen av lågvuxen vegetation runt Barsjön
och Grosjön vilket resulterar i en mer lokal pollenflora
(Hillefors 1989/90 s.164). Möjligen sprids då inte de
ofta lågväxande kulturindikerande arterna på samma sätt.
En grov sammanfattning av pollenanalyserna visar att
mot slutet av neolitikum och under bronsåldern domi­
neras skogarna av lövträd. Björk ek, al, asp, alm, lind, ask
och hassel återfinns runt alla sjöarna om än i varierande
mängd. I analysdiagrammen kan vi se att tallen minskar.
Under perioden finns också de första indikationerna på
en viss skogsröjning i området. Det sker en svag ökning
av gräs och halvgräs och av växter som svartkämpe, gråbo,
målla och en del säd. Artsammansättningen speglar ett
landskap med mycket liten mänsklig påverkan. Närvaron
av säd och åkerogräs i pollendiagrammen visar dock att
man hade börjat odla på några enstaka små åkerlappar.
Att boskapsskötseln var viktigare åskådliggörs i tillväx­
ten av betesmarksindikerande växter, såsom gräs, halv­
gräs och ljung samt i expansionen av ene under mitten
av bronsåldern. Sammantaget märks dock knappt män­
niskans inverkan på landskapet. Under förromersk järn­
ålder tyder vegetationsutvecklingen på ett något kyligare
100
Bohusläns museum Rapport 2012:15
klimat med ökad nederbörd. Vitmossa och ormbunkar
ökar och boken har etablerat sig i skogarna. Mot slutet
av perioden kan vi se en konsekvent ökning av de kul­
turmarksindikerande växterna. Detta betyder att under
romersk järnålder blir åkrarna något fler och djurens be­
tesmarker större. En mer explosionsartad förändring av
skogslandskapet till följd av en kraftig jordbruksexpansion
tar sin början först på 500- och 600-talen. De mänskliga
aktiviteterna i samband med odling och boskapsskötsel
förändrar landskapet allt snabbare. Under senare delen
av järnåldern formeras det öppna jordbrukslandskapet i
dalgången. En och ljung ökar, men framför allt spannmål
är ett allt mer dominerande inslag i pollendiagrammen.
Det öppnare landskapet var troligen en förutsättning för
att granen började spridas i området under romersk järn­
ålder (Digerfeldt och Welinder 1978, Hillefors 1989/90).
Referenser
Artelius, T. 1996. Långfärd och Återkomst – skeppet i
bronsålderns gravar. Skrifter No 17. Riksantikvarieäm­
betet Arkeologiska Undersökningar.
Artelius, T. 2000. Bortglömda föreställningar. Begrav­
ningsritual och begravningsplats i hallänsk yngre järn­
ålder. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Skrifter 36
Gotarc. Series B Gothenburg Arcaeological Theses 15.
Digerfeldt, G. & Welinder, S. 1978. Settlement development and human impact in Hullsjön area, Västergötland,
W Sweden. Dep. Quaternary Geology. Lund Report 15.
Digerfeldt, G. & Welinder, S. 1985. An Example of
the Establishment of the Bronze Age Cultural Landscape
in SW Scandinavia. Norwegian Archaeological Review.
Vol. 18, Nos 1–2:106–114.
Ekre, R., Hylander, C. & Syndberg, R. 1994. Lödösefynd. Ting från en medeltidsstad. Uddevalla.
Eriksson, A. & Runcis, J. 1995. Gravar utan begravningar. Teoretisk diskussion påkallad av en arkeologisk
undersökning inom RAÄ 40 vid Skalunda i Sköldinge
socken, Södermanland. Teoretiskt perspektiv på grav­
undersökningar i Södermanland. RAÄ, Arkeologiska
undersökningar, Skrifter nr 8. Stockholm.
Hillefors, Å. 1979/80. Göta älvs mynningsområde – en
gynnsam livsmiljö för forntidens människa. Särtryck ur:
Vid älven. Fångst och odling. Göteborgs arkeologiska
museum. Årstryck 1979–80.
Hillefors, Å. 1989/90. Vegetation och landskap i förhistorisk tid kring Gamla Lödöse. Resultat av en pollenana­
lytisk undersökning. Västgöta–Dal 1989/90, Skärvor
och Fragment.
Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats. Aun 24. Uppsala.
Munkenberg, B-A., Rudh, S. & Nordqvist, B. 2007. Väg
45, ombyggnad mellan Älvängen och Alvhem. Arkeologisk
utredning. UV Väst Rapport 2007:4.
Munkenberg, B-A., 2001. I kanten av en boplats. Väster­
götland, ST. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57. UV Väst
DAFF 2001:2.
Munkenberg, B-A., 2004. Monumentet i Svarteborg.
I: Arkeologiska undersökningar längs E6 i Bohuslän.
Projekt Gläborg – Rabbalshede, nr 3 Bygden innan­
för fjordarna. Gravar och ritualer. Red. Claesson &
Munkenberg.
Nordqvist, B. 2007. Förundersökningar längs planerad
vägsträcka av E45 mellan Älvängen och Alvhem. Västra
Götaland, Skepplanda socken, E45, Älvängen–Alvhem. Ar­
keologisk förundersökning. UV Väst Rapport 2007:20.
Påsse, T., Olsson, B. & Skarin O. 1979. Ett tvärvetenskapligt bidrag till odlingshistorien i trakten kring Gamla
Lödöse. I: Skarin, O. Gränsgårdar i centrum 2. Det
nordiska ödegårdsprojektet. Publikation nr. 8b, 10–42.
Svensson, M. 2006. Neolitiskt gravskick med exempel
från Halland. I: Utskrift 8 Stiftelsen Hallands länsmu­
seer. Kulturmiljö Halland. Red. E. Rosengren.
Weiler E. 1995. Programförslag för kulturmiljövårdens
åtgärder för Nordlänken, delen Trollhättan–Alvhem. B-A
Munkenberg och E. Schaller Åhrberg. I tryck. RAÄ
UV Väst
Skepplanda 237 och 70
Tekniska och administrativa uppgifter
Lst dnr: RAÄ dnr: Intrasisprojekt: Fornlämningsnr: 431-14299-2007
423-4745-2007
V2008:025
Skepplanda 237 och Skepplanda 70
Län:
Kommun: Socken:
Fastighet: Västra Götalands län
Ale
Skepplanda
Grönnäs 4:6
Ek. karta: Läge: Koordinatsystem: Höjdsystem: 7B 7g
X 6435100, Y 1284500.
Regionalt system 7,5 gonV,
transformerat till rikets nät 2,5 gonV
RH70
Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Vägverket
RAÄ UV Väst
Betty-Ann Munkenberg
Ewa Ryberg,
Hanna Gudmundsdottir
och Marianne Lönn
Fältarbetstid: Arkeologtimmar: Undersökt yta: 2008-10-23 till 2008-12-03
296
ca 1000 m2
Arkiv: Fynd: På Bohusläns Museum förvaras 7
scannade profilritningar i skala
1:20, samt 27 digitala foton. Övrig digital dokumentation förvaras hos RAÄ UV Väst
Förvaras på Lödöse museum
101
Del 2
Vetenskaplig bearbetning
En boplats bland andra
vid sidan av älven
Pia Claesson
104
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Göta älvdalens
tidiga historia
Göta älv har sedan isavsmältningen varit en viktig trans­
port- och kommunikationsled som haft stor betydelse
för samhällsutvecklingen från stenåldern och fram i
modern tid. För omkring 11 000 år sedan var denna
vattenväg ett sund som förband innanhavet Värnen
med öppet hav. Varefter inlandsisen smälte och klima­
tet blev varmare förvandlades Värnen till en insjö. Vid
kulminationen av den efteristida stigningen av havsy­
tan för omkring 7 000 år sedan började sundet övergå
i en älv. Göta älv rinner i en utpräglad sprickdal som
avgränsas av karga berg som reser sig omkring 200–
250 meter upp från botten räknat. Mellan Trollhättan
och Lilla Edet är stränderna branta och nipliknande
medan vidsträckta lerslätter breder ut sig på ömse sidor
om älvfåran söder om Lilla Edet. Isavlagringar i form
av glacial lera har avsatts nära den forna iskanten och
utgör idag den helt dominerande jordarten i området
(Hillefors 1992:44 ff, 1993:12ff).
På älven har varor av olika slag transporterats un­
der tusentals år. Människor har färdats i olika typer
av farkoster, från stockbåtar till containerfartyg. Inte
bara varor och människor men även tankar och idéer
har färdats längsmed älven, bytt ägare och omvandlats
på sin väg mellan olika destinationer. Att fysiskt ta sig
fram på detta vatten har inte varit utan problem. Fall­
höjden mellan Vänern och Kattegatt är hela 44 meter,
ett trappstegsliknande förhållande som idag regleras
via tre slusstationer; Vargön i Vänersborg, Trollhättan
och Sveriges äldsta vid Lilla Edet. Högsta trappsteget
på hela 32 meter är vid Trollhättan (Lönnroth 1963).
Vid tiden innan 1800-talets början så fick båtarna dras
förbi dessa fall på landbacken, vilket bör ha varit ett
hårt och tidskrävande arbete.
Eva Weiler har i sin studie av forntida transportle­
der i Västra Götaland definierat tre större vattenstråk.
Ett av dessa var Göta älv med sin förbindelse till Vär­
nen. Andra viktiga vattenvägar var älvarna Viskan och
Ätran, vattenvägar som gjorde att man båtledes kunde
ta sig långt in i landet (Weiler 1994:97f ).
Resande och bofasta
Vilket förhållningssätt hade de människor som var
bosatta utmed älven under förhistorien till detta vat­
tendrag, var det en livlina eller kunde denna vattenväg
även ha uppfattats som ett reellt hot? Älvens dalsidor
Figur 82. Bronsstatyetten är knappt sex centimeter hög och
hittades 2009 i Klockarelunden i Hjärtum socken (Fl. nr.
332). Upphittare och foto: F. Leverin.
ser olika ut och på många ställen mellan Värnen och
havet är dessa mycket branta med få möjligheter att gå
iland. I flera smala sund där vattnet pressas igenom är
strömmarna strida och det finns flera forsar där stora
vattenmassor kastas utför meterhöga stup, dessa för­
hållanden gjorde det lätt att förlora kontrollen över en
farkost. Var det kanske med livet som insats man valde
att färdas på älven? Tillflödet från Värnen och västliga
stormar med en förändrad vattennivå som följd kunde
också snabbt förändra förutsättningarna. En av flera
negativa konsekvenser av dessa fluktuationer i vatten­
nivån kan ha varit att de tilläggningsplatser som van­
ligen användes i vissa lägen inte längre var tillgängliga.
Vattenleden kan också ha upplevts som skrämman­
de på grund av de som färdades på farleden. Kunde en
gård vid sidan om älven när som helst förvänta sig att
få objudna gäster? Gäster som krävde att bli trakterade
och som kanske ansågs sig ha rätt att beslagta varhelst
de fick ögonen på?
Följdfrågor som infinner sig är; vilka var älvens
resenärer, vilka syften hade resorna och vilken po­
sition/status hade de som reste på detta vattendrag
i det forntida samhället. Frågor av detta slag skulle
En boplats bland andra vid sidan av älven
naturligtvis vara mycket intressanta att utveckla mer
men ryms tyvärr inte inom innevarande text. De ma­
teriella spår som påträffats i senare tid visar utan tvekan
på att älven har nyttjats av människor som hade ett vitt
kontaktnät med världen i övrigt. Om detta vittnar flera
importföremål som hittats som lös- och depåfynd. Här
kan nämnas den nyligen funna lilla kvinnofiguren av
brons som är ett exempel på ett vackert romerskt pro­
vincialarbete (figur 82).
Den metalltida boplatsen S:t Peder 66/67 som un­
dersökts i detta projekt är ett exempel på en helt or­
dinär gård där älvens påverkan verkar ha varit ytterst
marginell, där antalet och storleken på byggnaderna
varit ytterst beskedliga och där importföremål saknats.
Om vi bygger vidare på denna tankebana och antar
att gården till sin karaktär var en bland ett större antal
snarliknande gårdar så antyder detta att de handelsmän
som färdades på älven tillhört ett speciellt skrå med sitt
specifika kontaktnät och där samröre med den bofasta
älvdalsbon har varit mycket begränsad. Problemet med
att belägga denna tes är att det i dagsläget finns alltför
få undersökta lokaler i området.
Vid sidan av älven
Problemet med att studera spridningsbilden av den me­
talltida bosättningen i Göta älvsområdet är flera. Den
fornlämningsbild som finns tillgänglig via fmis, (Riks­
antikvarieämbetets fornsökningsregister) är främst ba­
serad på de inventeringsinsatser som gjorts i samband
med framtagandet av den ekonomiska kartan mellan
åren 1980-90. Att använda dessa uppgifter för att ve­
rifierar det ovanstående påståendet stöter vanligen på
en rad källkritiska problem. Ett ofta påtalat sådant är
om fornlämningsregistret avspeglar den verkliga bilden
av det forntida boplatsmönstret. Att stenålderslokaler
skulle vara klart överrepresenterade, då dessa flintrika
boplatser är relativt enkla att identifiera, är sannolikt.
På motsvarande vis och som en följd av att flintan som
råämne till redskap blir mer sällsynt från järnåldern och
framåt, så blir även boplatserna avsevärt mycket svårare
att upptäcka utan en arkeologisk grävningsinsats. Även
dagen markanvändning och det varierande exploate­
ringstrycket kan bidra till att ge en missvisande bild.
Ett annat specifikt problem här är att flera av de
äldsta boplatserna idag ligger under dagens vattennivå
i älven. Detta har sin orsak i att Värnen är en så kallad
tippningssjö. Efter att isen gav vika reste sig norra delen
av Värnområde mycket snabbare i norr än i söder. Det­
ta fick bland annat den effekten att de fornlämningar
105
som fanns utmed Värnens södra strand och längsmed
Göta älvs norra stränder, idag befinner sig under dagens
vattennivå (Hernek 2005:67). Vi får alltså ha i minnet
att det är flera faktorer som påverkar den tillgängliga
spridningsbild av boplatser.
Genom att undersökningsverksamheten i älvdalen
(med älvdalen menas här förutom Göta älvdalen även
intilliggande dalgångar och biflöden med förbindelser
till Göta älvdalen) har varit blygsam är även vår kun­
skap om älvdalens forntida bebyggelser begränsad. Den
möjlighet som finns att tillgå i studien av den metall­
tida bebyggelsens lokalisering är att utifrån tillgängligt
material välja ut de bo- och fyndplatser där det finns
ett känt signifikant fyndmaterial.
Utgångspunkten här är att dessa fyndkategorier av­
speglar spåren efter de metalltida gårdar som inte längre
finns bevarade eller är synliga. Som ett komplement till
denna bild, som är baserad på bestämda fyndkategorier,
har även inkorporerats vissa gravtyper som gravfält och
solitära gravhögar. Detta utifrån den generella föreställ­
ningen att dessa har legat i nära anslutning till gården
eller till den brukade marken (figur 83).
Studerar man bilden av den förmodade bosättningen
i Göta älvdalen, utifrån ovan angivna parametrar fram­
träder ett visst mönster. Överlag verkar man ha före­
dragit att bosätta sig på ett visst avstånd från Göta älv.
Vanligen i de dalgångar som ansluter till Göta älvdalen.
En annan struktur som tydliggörs är att vissa plat­
ser blir mer framträdande framför andra. Det är speci­
ellt tre områden där det finns anledning att förmoda
att den metalltida bebyggelsen centrerat sig (fig. 84).
Ett sådant centralområde, som ligger i Göta älvdalens
norra del, är Tunhemsslätten. Här finns bland annat en
klar förtätning av antal gravfält som ligger framförallt
på höjdplatåer väster om Hunneberg. Liknande förhål­
lande finns på höjdlägen invid biflödena till Göta älv
inom socknarna Hjärtum-Åsbräcka-Fors och i Skepp­
landa dalgång längst i söder. I samtliga tre områden
finns, förutom en koncentration av gravfält och grav­
högar, en klar förtätning av boplatser/fyndplatser inne­
hållande fyndkategorierna keramik, slagg och metaller.
Trots att så få gravar och boplatser undersökts så kan
man med fog anta att dessa områden är en återspegling
av de bebyggelsecentra som var i bruk under ett antal
århundraden förre och efter vår tidräknings början.
Frågan som återigen inställer sig är varför man har
undvikit att bosätta sig intill älven och istället valt att
sätta ner bopålarna i en närliggande dalgång eller i
invid ett biflöde till älven. Var de tankar som antyds
ovan – att älven inte var den tillgång som man vanli­
gen tillskriver den utan snarare upplevdes som, om inte
106
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 83. Bilden visar de boplatser och de fyndplatser
som innehåller fynd av keramik, slagg eller metaller.
Figuren visar även utbredningen av gravfält och högar.
Skala 1:150 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för
spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning.
Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405.
En boplats bland andra vid sidan av älven
107
Figur 84. Visar förslag på metalltida centralområden.
Skala 1:200 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för
spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning.
Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405.
108
Bohusläns museum Rapport 2012:15
hotfull, så i alla fall något man undvek i den mån man
kunde – eller var det helt andra faktorer som påverkat
bosättningsmönstret?
Den klimatförändringen som ledde till isavsmält­
ningen fick tillsammans med den snabba landhöjningen
drastiska följder för älvlandskapet. De branta älvdals­
sidorna blev allt brantare genom den snabba landhöj­
ningen med raviner och ökad erosionen som följd. Vat­
tenmassorna som forsade fram under ett enormt tryck
tog med sig enorma mängder av de isavsatta glaciala
lerorna. I biflöderna till Göta älv var trycket däremot
inte lika stort och slätterna i dessa dalgångar fick där­
med en mindre lutning än älvens vilket innebar att de
finkorniga sedimenten här, liksom på de högre partierna
i älvdalen, låg kvar i högre grad (Hillefors 1992:45 ff).
Vi vet att även människan så småningom kom att på­
verkade erosionen och landskapets omdaning genom
sina röjningar av vegetationen och utnyttjande av älv­
dalens sluttningar till betesmarker. Denna mänskliga
inverkan ökade i takt med att djurhållningen och od­
lingsverksamheten ökade i betydelse (Påsse 2006:190).
Det är möjligt att älven var betydligt lättare att fär­
das på innan ravinerna, de nipbildande stränderna, och
forsarna bildades. Detta kan i så fall vara en möjligen
förklaringen till varför stenålderslokalerna verka ligga
helt nära den samtida stranden, ett förhållande som
inte verka gälla för de metalltida boplatserna i samma
utsträckning (figur 83).
Troligen var det erosionen, som intensifierades i takt
med den ökande djurhållningen och därmed ökande
betestrycket, som tvingade människor att söka sig från
älvdalen till de mer livgivande jordarna på högre höj­
der, till de biflöden och dalgångar som låg i anslutning
till Göta älvdalen.
Ovan har tecknats en bild av den metalltida bosätt­
ningen i området där flera tecken pekar mot att den
bofasta befolkningen av olika anledningar föredrog att
bosätta sig i de dalgångar och biflöden som fanns i an­
slutning till älven.
2007 genomfördes en undersökning av en boplats
vid Alafors (Starrkärr 205, se figur 84) som på flera
punkter skilde sig från den ovan tecknade bilden av en
ordinär gård vid denna tid (Johansson 2007b). Fram­
förallt var det spåren efter den byggnad som var central
placerad i området som väckte uppmärksamhet. Det
rörde sig om en 40×9 meter stor treskeppig byggnad
vars takbärande stolpar har varit av sådana dimensio­
ner att de bör ha tillhört en mäktig byggnad. Troligen
hade det varit en mycket hög byggnad, kanske var den
till och med byggd i två våningar. Inne i den hallik­
nande byggnaden fanns inga spår efter någon eldstad
eller andra konstruktionsdetaljer som vanligen påträf­
fas i bostadshus. Istället hittade man i stolphålens fyll­
ningar ett stort antal lerpärlor som avsiktligt depone­
rats och/eller offrats här på plats. Denna storslagna och
säkert spektakulära byggnad har legat helt nära och väl
synlig från älven. En preliminär tolkning utifrån un­
dersökningens resultat är att platsen nyttjats för någon
form av handelsverksamhet. Upptäckten av Starrkärr
205 indikerar att det utmed älven bör ha funnits flera
liknade samlingsplatser där handel och annat av vikt
har kunnat avhandlas. Nu är handelsplatsen vid Nol
troligen från äldre romersk järnålder (Hellgren 2007:9)
och vi vet idag inte var de äldre handels- och omlast­
ningsplatser/marknader det vill säga föregångare till
Starrkärr 205 kan ha legat.
Starrkärr 205 är ett exempel på att älven var den
väg som brukats av resenärer med specifika behov och
för speciella uppdrag. Vilka var de och vilka var deras
syfte? Motsvarade de den tidens entreprenörer med en
europeisk marknad som bas eller var deras motsvarighet
mer att söka i religionens och/eller politikens tjänst?
Kunde de tala/handla i egen sak eller var de endast sän­
debud/ställföreträdande en distanserad maktelit? Även
om vi idag endast känner till denna samlingsplats så
var den säkert inte den enda i sitt slag. Med all sanno­
likhet fanns det liknande platser i anslutning till älven
och de övriga centralplatserna på Tunhemsslätten och
området kring Hjärtum-Åsbräcka-Fors.
I detta sammanhang ska även nämnas en fyndplats
vid Grönån (Skepplanda 226) som undersöktes 2008.
Här fanns förutom båtrännor flera olika typer av trä­
föremål som möjligen kan återspegla en närliggande
mötesplats för land- och sjötransporter från Kristi fö­
delse och framåt (Nordqvist i manus).
Även Eva Weiler har i sin avhandling framhållit
Skepplanda dalgång som ett potentiellt centralområde
för distibution och utbyte av varor. Koncentrationer av
hällristningslokaler här och annorstädes menar hon in­
dikera forntida centralorter där platserna som sådana
har en lång tradition bakåt i tiden som viktiga knut­
punkter i ett ännu äldre transportnät. Utmärkande för
dessa platser/centra är att de ligger i närheten av spek­
takulära terränglägen som har fungerat som oriente­
ringspunkter i landskapet för de som kom vattenvägen
(Weiler 1994:98–99). Detta förhållande gäller i högsta
grad för de tre ovan föreslagna centralorterna. Ser man
till Skepplanda så ligger området vid sista biflödet hitom
första vattenfallet i älven. Hjärtum-Åsbräcka-Fors ligger
bortom forsen där älven viker av mot nordöst för dem
som färdades norrut. Nästa orienteringspunkt Hun­
neberg, är nog så tydlig och synlig även på långt håll.
En boplats bland andra vid sidan av älven
De arkeologiska insatser som genomförts i samband
med omläggning av riksväg 45 och järnvägsbyggnatio­
nen av Norge/Vänerbanan, har medfört en ökad kun­
skap som på flera väsentliga punkter bidragit till att ge
en betydligt fylligare bild av den forntida bebyggelsen
i Götaälvdalen och samtidigt öppnar dörren för flera
framtida forskningsfält.
109
Referenser
Hellgren, M. 2007. Arkeologisk utredning och förundersökning. Inför ombyggnation av europaväg 45 och järn­
väg längs sträckan Angeredsbron–Älvängen, Göteborg
och Ale kommun, Västergötland. Lödöse museum,
Rapport 2007:01.
Hernek, R. 2005. Nytt ljus på Sandarnakulturen, om en
boplats från äldre stenåldern i Bohuslän. Gotarc Series
B. Gothenburg archaeological Theses No. 38. Coast to
Coast-Book No. 14. Göteborgs Universitet.
Hillefors, Å. 1992. Götaälvs mynningsområde – en gynnsam livsmiljö för forntidens människa. I: Andesson och
Kaelas (red). Vid älven fångst och odling. Göteborgs
arkeologiska museum, Årstryck 1979–1980.
Hillefors, Å. 1993. Göta älvdalens uppkomst och utveckling. I: Lorentzon, Lööf, Nilson, Pilborg, Rex Svennson
(red). Kring Göta Älv – Studier i en dalgång. Tre böck­
ers förlag AB, Göteborg.
Lönnroth, E. 1963. Bohusläns medeltid. I: Lönnroth
(red). Bohusläns historia, Göteborgs och Bohus läns
landsting. 1963.
Påsse, T. 2006. Landskapet och vegetationens förändringar. I: Ytterberg, N.(red), Flyktiga förbindelser. Bohus­
läns museum, Kulturhistoriska dokumentationer nr
21. Uddevalla.
Weiler, E. 1994. Innovationsmiljöer i bronsålderns samhälle och idévärld. Arkeologiska institutionen Umeå
Universitet. Umeå.
Del 3
Publika insatser
Västarvets publika aktiviteter vid E45
Christina Toreld
112
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 85a. Linnea Nordell från Bohusläns museum berättar för barn från Tingbergsskolan klass 5 i Lödöse om hur vi arkeologer
arbetar. Foto: O. Ortman.
Historien Runt Husknuten
I samband med de arkeologiska undersökningarna för
väg E45 genomfördes tre HRH-tillfällen tillsammans
med tre klasser 5 från Tingbergsskolan, Lödöse och
deras lärare.
Det var 17 elever i varje klass och två arkeologer/pe­
dagoger från Västarvet (Bohusläns museum och Lödöse
museum) höll i aktiviteten.
Vi talade om arkeologens arbete, orsaken till varför
vi gräver just dessa fornlämningar (S:t Peder 66 & 67),
och hur man hittar fornlämningar som inte syns ovan
mark. Med fokus på brons- och järnåldern diskutera­
de vi landskapets förändring, Gårdaåns betydelse som
naturresurs och kommunikationslänk, fyndplatser och
andra fornlämningar i närområdet.
Efter en fika gick vi runt på ytan och pratade om hur
svarta fläckar i marken har stor betydelse för arkeologen,
varför det ligger påsar med stenar på marken och vad
de gula siffermärkta pinnarna är bra för. Barnens frågor
styrde diskussionerna som kom att handla om allt från
det stora som maktutövning, död och livsbetingelser,
till det lilla som vilken färg man hade på kläderna på
bronsåldern. Det stora flertalet elever var väl förberedda
och intresserade, de öste ur sin egen kunskapsbank och
refererade till dokumentärer om arkeologi på TV, till
farfars fynd av flinta och till fornlämningar i sin egen
närmiljö. Alla hade dessutom varit på besök i Ekehagens
forntidsby vilket underlättade det tankesprång man får
göra för att visualisera det faktiska långhuset utifrån de
abstrakta mörka fläckarna, stolphålen.
Aktiviteten avslutades med att eleverna fick under­
söka ett kulturpåverkat lager i utkanten av boplatsom­
rådet där fynd av flinta och keramik påträffats. Två
grupper grävde på förhand utmärkta meterrutor och
den tredje gruppen fick gräva fritt i lagret på grund av
den stora vatten mängden.
Innan eleverna fick sätta skärsleven i marken visa­
de vi fynd som hittats tidigare på ytan så att de skulle
veta vad de skulle titta efter. Fynden skickades runt så
att alla fick känna på de olika materialen. Med fynd­
förevisningen följde en diskussion om varför vissa sa­
ker bevaras och andra inte, vad man kan ha använt de
olika fynden och materialen till, och hur man utifrån
fyndmaterialet kan få en bra bild av hur man levde på
platsen.
Västarvets publika aktiviteter vid E45
113
Figur 85b. Femteklassare från Tingbergsskolan i Lödöse lär sig om arkeologi. Foto: O. Ortman.
Trots att påsarna kanske inte svämmade över av fynd
uppskattade eleverna att de fick gräva i skarpt läge, att vi
arkeologer inte hade planterat fynd i marken för dem att
hitta. Trots några regnstänk, leriga stövlar och smutsiga
händer var de glada åt att få vara arkeolog för en stund.
Allmän visning
Visningen utfördes kl. 16.00 den 16/10 och besöktes av
25 personer varav två barn i tio- tolvårsåldern, kvinnor
och män i åldrarna 40-80 år, samt en hund. En journa­
list från TTEla (Tidningen Trollhättan Elfsborgs läns
annonsblad) följde också med på guidningen.
Vi talade om anledningen till varför arkeologerna
gräver på platsen och hur man lokaliserar en fornläm­
ning som inte syns ovan mark. Med fokus på bronsoch järnåldern diskuterade vi landskapets förändring,
Gårdaåns betydelse som naturresurs och kommunika­
tionslänk, fyndplatser och andra fornlämningar i när­
området. Deltagarna kände sin trakt och diskussioner
kring den närliggande hällristningen i Alvhem kom
på tapeten.
Grävledare Pia Claesson förevisade fynd från utgräv­
ningen. Från vår utsiktsplats där gruppen samlats kunde
vi blicka ner över undersökningsytan och betrakta det
med vita käppar det utmärkta långhuset. Innan mörk­
ret föll gick vi ned på undersökningsytan och berätta­
de om arkeologens arbete i fält, hur vi undersöker an­
läggningarna och vad som händer med materialet och
fornlämningen efter vi lämnat platsen.
Mediebevakning
•
Undersökningarna av S:t Peder 66 & 67
har presenterats på Utgångspunktens och
Väst­arvets hemsidor.
•
Radio Väst sände en morgonintervju med
grävledare Pia Claesson den 16/10
•
TV4 Väst gjorde ett nyhetsinslag om plat­
sen som sändes den 17/10.
•
TTEla publicerade en artikel om under­
sökningen den 18/10.
114
Bohusläns museum Rapport 2012:15
Figur 86. TV4 på besök. Foto: I. Lundin.
Temadag på Lödöse:
Hantverk och mat
Vanligtvis så begränsas det publika arkeologiska arbe­
tet vid en utgrävning till aktiviteter vid själva fältar­
betsfasen. Sedan följer det digra arbetet med att regist­
rera fynd, analysera prover och färdigställa rapporter;
ett arbete som oftast är osynligt för den intresserade
allmänheten. Några vanliga frågor vid visningar och
skolaktiviteter på utgrävningsplatsen är: ”Vad händer
med materialet sen?” och ”När får vi möjlighet att se
fynden och ta del av resultaten?”. Svaret brukar vara att
rapporten kommer att vara färdig inom några år och
fynden kommer att magasineras.
För att råda bot på det vakuum som uppstår i tiden
mellan utgrävning och rapportutgivning anordnade
vi en temadag för familjer på Lödöse museum ungefär
ett halvår efter avslutad utgrävning. Då hade vissa re­
sultat hunnit bli klara, fynden var i presentabelt skick
och vi kunde ge en fylligare bild av de förhistoriska
händelserna.
Tre arkeologer och en pedagog varvade under en
heldag fyndförevisning och föreläsningar om utgräv­
ningarna av S:t Peder 66 och 67 med hantverksak­
tiviteter och visningar i Lödöse museums utställning.
Då resultat och fynd från framförallt S:t Peder 66 an­
tydde att keramik och tygproduktion varit viktiga på
boplatsen ordnade vi stationer där man kunde arbeta
med lera och tova ull. Det fanns även möjlighet för de
besökande att grilla korv.
De spontana reaktionerna på temadagen var att den
var mycket uppskattad av såväl gammal som ung. Bland
besökarna fanns både de som hade besökt visningarna
i fält och som nu ville ha en uppföljning av resultaten
såväl som förstagångsbesökare till museet som hade
letat efter en lämplig söndagsaktivitet för sig och sina
barn och hittat information om temadagen på Internet.
Västarvets publika aktiviteter vid E45
115
Figur 87a–c. Visar hur barnen fick pröva på att tova ull och pröva olika tekniker att forma lera på. Jenny Englin från Lödöse museum gör även en allmän visning och berättar om förhistorien i området runt Lödöse med grävningarna i S:t Peder som exempel. I
en monter förevisades förhistorisk keramik. Foto: P. Claesson.
Del 4
Bilagor
Bilagor till:
Bosättning vid älven
Bilaga 1. Tunge 46: Vedartsanalys
Bilaga 2. Tunge 46: 14C-analys
Bilaga 3. S:t Peder 66: Anläggningslista
Bilaga 4. S:t Peder 66: 14C-analys
Bilaga 5. S:t Peder 66: Vedartsanalys
Bilaga 6. S:t Peder 66: Makrofossilanalys
Bilaga 7. S:t Peder 66-67: Keramik och bränd lera
Bilaga 8. S:t Peder 66: Osteologisk analys (SAU Rapport 2009:6 O)
Bilaga 9. S:t Peder 66: Fyndlista
Bilaga 10. S:t Peder 66: Konserveringsrapport Hede 1-2
Bilaga 11. S:t Peder 67: Anläggningslista
Bilaga 12. S:t Peder 67: Fyndlista
Bilaga 13. S:t Peder 67: 14C-analys
Bilaga 14. S:t Peder 67: Makrofossilanalys
Bilaga 15. S:t Peder 67: Vedartsanalys (Vedlab rapport 0865)
Bilaga 16. S:t Peder 67: Fosfatanalys
Bilaga 17. S:t Peder 67: Osteologisk analys (SAU Rapport 2008:16 O)
Bilaga 18. Skepplanda 237/70: Anläggningslista
Bilaga 19. Skepplanda 237/70: Fyndlista
Bilaga 20. Skepplanda 237/70: Keramiken från Skepplanda 237 och 70
Bilaga 21. Skepplanda 237/70: Makrofossilanalys
Bilaga 22. Skepplanda 237/70: Vedartsanalys
Bilaga 23. Skepplanda 237/70: 14C-analys
Bilaga 1. Tunge 46: Vedartsanalys
Analysprotokoll
Landskap: Västergötland
Socken:
Tunge
Fastighet: Johannesberg
RAÄ nr:
49
Kategori:
Boplats
AnalysId:
7697
Kokgrop
Anläggning:
Vikt (g):
Fragment:
0,5
38
Art:
Bark
Material:
Förkolnad
Provnr:
Analyserad vikt (g):
0,5
Analyserat antal:
38
Antal:
1
Antal:
2
Antal:
11
Antal:
16
Antal:
7
Antal:
1
Kommentar:
Art:
Björk
Material:
Trä
Kommentar:
Art:
Björk
Material:
Träkol
Kommentar:
Art:
Ek
Material:
Träkol
Kommentar:
Art:
Hassel
Material:
Träkol
Kommentar:
Art:
Lind
Material:
Träkol
Kommentar:
Bilaga 2. Tunge 46: 14C-analys
2926
2944
2955
2965
2974
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2887
2912
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Utgår
Stolphål
Utgår
Utgår
Lager
Grop
Ränna
Grop
2851 Grop
Härd
Nedgrävning
Utgår
Utgår
Grop
Nedgrävning
Grop
Stolphål
Nedgrävning
Ränna
Stolphål
Grop
Härd
Nedgrävning
Nedgrävning
Nedgrävning
Härd
Nedgrävning
Nedgrävning
Nedgrävning
Nedgrävning
Grop
2879
2835
S:t Peder 66
Grop
Stolphål
S:t Peder 66
2824
S:t Peder 66
Typ
Grop
S:t Peder 66
2801
2785
S:t Peder 66
2813
2775
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2764
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2750
S:t Peder 66
2651
S:t Peder 66
2737
2636
S:t Peder 66
2720
2622
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2608
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2591
S:t Peder 66
2669
2577
S:t Peder 66
2710
2569
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2559
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2537
2550
S:t Peder 66
2526
S:t Peder 66
S:t Peder 66
2504
S:t Peder 66
Anl nr
2500
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,05
0,09
0,6 × 0,42
0,88 × 0,46
0,28
1,16 × 0,72
1,4 × 0,9
2,1 × 0,4
0,24
0,74 × 0,64
0,85
0,54 × 0,5
1,0 × 0,9
0,3
0,38
0,5 × 0,4
0,9 × 0,7
0,9 ×0,65
0,25
0,9 ×0,65
0,94× 0,92
0,55 × 0,44
0,5 × 0,4
0,9
0,7
0,96× 0,56
0
0,25
0
0
0,04
0,2
0,1
0,06
0,14
0,1
0,06
0
0
0,2
0,08
0,1
0,12
0,15
0,16
0,18
0,16
0,08
0,04
0,1
0,1
0,23
0,05
0,04
0,14
1,18 × 0,54
0,24
0,32
0,26
0,37
2× 1,2
Djup
0,56 × 0,52
1,9 × 1,35
Storlek
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Fyllning 1
Gråbrun sand
Gråbrun sand
Fyllning 2
Fyllning 3
Lite bränd lera
Skörbränd sten
Enstaka sten
Äldre än 2651
Äldre än nedgr 2608
Yngre än 2622
Rikligt med skörbränd sten
Större sten och enstaka skörbränd
Kommentar fyllning
Bilaga 3. S:t Peder 66: Anläggningslista
Utgår
3175
S:t Peder 66
3328
3343
3372
3383
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3285
S:t Peder 66
3297
3271
S:t Peder 66
3316
3265
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3255
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3232
3246
S:t Peder 66
3209
3220
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3197
3203
S:t Peder 66
3181
3166
S:t Peder 66
3189
3157 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3147
S:t Peder 66
3124
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Stolphål
Kokgrop
Pinnhål
Utgår
Stolphål
Ränna
Utgår
Stolphål
Pinnhål
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Grop
Lager
Utgår
Stolphål
Stolphål
3102
S:t Peder 66
3113
3092
S:t Peder 66
Stolphål
Nedgrävning
Lager
S:t Peder 66
3079
S:t Peder 66
Typ
Stolphål
S:t Peder 66
3055
3066
S:t Peder 66
3014
S:t Peder 66
Anl nr
3005
RAÄ
S:t Peder 66
Anmärkning
0,4
0,38
0,42
0,5 × 0,4
0,6× 0,5
1,65 × 1,55
0,08
0,28
2,06× 0,26
0,26
0,09
0,32
0,68
1,66× 1,13
Storlek
Djup
0
0
0
0
0
0
0
0,23
0,24
0
0,1
0,12
0
0,18
0,18
0
0
0
0
0
0,2
0,26
0,1
0
0,06
0,1
0
0,34
0,13
0,04
0,35
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Rödbränd lera
Brungrå humös sand
Fyllning 1
Gulbrun grusig
sand
Gråbrun sand
Gulbrun grusig
sand
Gråbrun sand
Gulgrå sand
Fyllning 2
Grå silt
Fyllning 3
Fyllning 1; rikl med sten till stor del
skörbränd
Fyllning 1; enstaka sten
Enstaka sten. Äldre än grop 4616
Kommentar fyllning
Typ
3517 Stolphål
3527
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3711
3744
3958
3968
3975
3983
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3689
3700
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3672
3680
S:t Peder 66
3655
3664
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3633
3640
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
Utgår
Ränna
Ugn
Ränna
Stolphål
Grop
Stolphål
Utgår
Stolphål
Stolphål
Utgår
Utgår
Stolphål
3617 Stolphål
Grop
Stolphål
3625
3607
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3600
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
Utgår
S:t Peder 66
3585
3593
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3577 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3559
S:t Peder 66
Stolphål
3537 Stolphål
3548
S:t Peder 66
Nedgrävning
Utgår
Pinnhål
3455
3483
S:t Peder 66
Utgår
Utgår
Nedgrävning
Stolphål
Utgår
S:t Peder 66
3434
3448
S:t Peder 66
3415
S:t Peder 66
S:t Peder 66
3405
S:t Peder 66
Anl nr
3392
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,28
0,65 × 0,58
0,3
0,6 × 0,25
1,55 × 1,05
1,2 × 0,3
0,3
0,7× 0,64
0,24
0,25
0,3× 0,25
0,35
1,2
0,25
0,22
0,42
0,45 × 0,2
0,33
0,23
0,34× 0,30
0,34
0,38× 0,24
0,66 ×0,42
Storlek
Djup
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Fyllning 1
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,3
0,08
0
0,3
0,18
0,08
0,18
0,34
0,1
0
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brunröd bränd lera
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,1 Svartgrå humös sand
0,12
0
0
0,1
0
0,16
0,1 Svartgrå humös sand
0,08
0,14
0,2
0
0,27 Svartgrå grusig sand
0,15
0,04
0,2
0
0,1
0
0
0,1
0,24
0
Grå sandig silt
Gulgrå sand
Grå sandig silt
Fyllning 2
Grå silt
Fyllning 3
Koncentrationer av bränd lera
Enstaka stenar mot botten
Enstaka sten
Kommentar fyllning
4238
4247 Stolphål
4259
4269
4277
4305
4319
4333
4342
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Utgår
Stolphål
Nedgrävning
Kokgrop
Grop
Stolphål
Grop
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Stolphål
4212
4202
S:t Peder 66
4226
4193
S:t Peder 66
Ränna
S:t Peder 66
4177
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
Härd
Stolphål
Ränna
Stolphål
Stolphål
Utgår
Stolphål
Grop
Nedgrävning
Nedgrävning
S:t Peder 66
4156
4168
4141
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4125
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4087
4061
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4053
S:t Peder 66
4069
4043
S:t Peder 66
4080
4034
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4023
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4014
S:t Peder 66
Stolphål
4001 Grop
Utgår
3991
Typ
S:t Peder 66
Anl nr
S:t Peder 66
RAÄ
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,26
0,5 × 0,6
1,35
5 × 3,2
0,15
1,12× 0,66
0,4
0,25
5,25× 0,72
0,4
0,45
0,36 × 0,16
0,8 × 0,7
0,66 br
0,36 × 0,32
0,51 ×0,48
0,24
0,62 × 0,48
1,4× 0,62
1,4 × 0,62
0,34
0,72 × 0,52
Storlek
Djup
0
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0
0,1 Svartgrå humös sand
0,12
0,4
0,34
0,09
0,06
0,13
0
0
0
0
0,18
0,24
0,32
0,45
0,13
0,17
0,22
0,22
0,24
0
0,18
0,14
0,08
0,08
0,23
0,13
Fyllning 1
Sotig gråsvart
sand
Sotig gråsvart
sand
Gulgrå silt
Gulbrun grusig
sand
Sotig gråsvart
sand
Gulgrå sand
Fyllning 2
Sotig svart sand
Fyllning 3
Någon sten
Kollager med skörbränd sten i
botten
Bränd lera
Fyllning 1 ngt lera
Fyllning 2; skörbränd sten i N
Rännan skär härden, rännan yngre
än 4141
Kommentar fyllning
Anl nr
Typ
4734
4747
4757
4764
4776
4795
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4821
4835
4844
4852
4860
4869
4973
4987
4998
5009
5180
5232
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4802
4719
S:t Peder 66
4810
4691
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4682
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4667
S:t Peder 66
4675
4658
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4648
S:t Peder 66
S:t Peder 66
4605
4616
S:t Peder 66
Utgår
Lager
Utgår
Nedgrävning
Nedgrävning
Stolphål
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Utgår
Utgår
Pinnhål
Pinnhål
Grop
Stolphål
Pinnhål
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Pinnhål
Pinnhål
Utgår
Stolphål
Grop
Stolphål
Stolphål
4521 Stolphål
4593
S:t Peder 66
Grop
S:t Peder 66
4353
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,08
0,13
0,13
0,25
0,44
0,26
0,26
0,39
0,5
0,6 × 0,55
0,65× 0,55
0,8 × 05
0,14 × 0,10
0,12 × 0,16
0,08
0,1
0,1
0,08
0,12
0,5
0,5
0,2× 0,22
Storlek
Djup
Fyllning 1
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0
0,4
0
0,09
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,1 Svartgrå humös sand
0,38
0,14
0,16
0,1
0,1
0,11
0
0
0,1
0,08
0,15
0,1 Svartgrå grusig sand
0,08
0
0
0
0
0
0,19
0,19
0
0,3
0,11 Svartgrå humös sand
0,27
0,24
0,18
0,4
Gråbrun sand
Fyllning 2
Fyllning 3
Enstaka sten
Intill yngre än lager 3124
Kommentar fyllning
5573
5582
5587
5593
5613
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5766
5794
5803
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5755
S:t Peder 66
5778
5748
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5731 Grop
S:t Peder 66
5718
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Nedgrävning
Stolphål
Grop
Pinnhål
Utgår
Pinnhål
Stolphål
Utgår
Stolphål
5695
5706
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
Pinnhål
S:t Peder 66
5672
5684
S:t Peder 66
5657 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5650
S:t Peder 66
Pinnhål
Pinnhål
5637
5644
S:t Peder 66
Stolphål
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Stolphål
Härd
Utgår
Härd
Utgår
Utgår
Pinnhål
Pinnhål
Pinnhål
Kokgrop
Typ
S:t Peder 66
5620
5558
S:t Peder 66
5628
5555
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5545
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5431
5267
S:t Peder 66
5439
5260
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5253
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5243
Anl nr
S:t Peder 66
RAÄ
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,9 × 0,7
0,95
0,38 × 0,3
0,5
1× 1,1
0,09
0,11
0,74 × 0,6
0,38
0,21
0,2,0,1
0,22
0,66
0,1
0,09
0,08
0,18
0,08
0,09
0,05
0,09
0,1
0,4
0,7 ×0,58
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
0,09
0,18
0,3
0,2
0
0,07
0,14
0,27
0
0,25
0,2
0,3
0,15
0,1
0,16
0,2
0,09
0,09
0,14
0,12
0,19
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå grusig sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,1 Svartgrå humös sand
0,17
0,03
0
0,1
0
0
0
0
0
0,44
Fyllning 1
Gulgrå silt
Fyllning 2
Grå silt
Grå silt
Fyllning 3
I kulturlager
Sotlins
Skörbr sten
Rikligt med skörbränd sten som
ökar mot botten
Kommentar fyllning
Anl nr
Utgår
6249
6255
Nedgrävning
Stolphål
Utgår
S:t Peder 66
Grop
Stolphål
S:t Peder 66
6228
S:t Peder 66
6237 Stolphål
6218
S:t Peder 66
Utgår
Grop
6244
6207
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6194
S:t Peder 66
Utgår
Grop
S:t Peder 66
6167
6183
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Stolphål
6141 Grop
6156
S:t Peder 66
Utgår
6121 Stolphål
6132
Nedgrävning
Grop
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Stolphål
Nedgrävning
Utgår
Pinnhål
Härd
Härd
Härd
Grop
Grop
Utgår
Nedgrävning
S:t Peder 66
6095
6109
S:t Peder 66
6072
6084
S:t Peder 66
6061
S:t Peder 66
6053
S:t Peder 66
5934
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5920
S:t Peder 66
5945
5910
S:t Peder 66
5953
5900
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5891
S:t Peder 66
S:t Peder 66
5881 Stolphål
S:t Peder 66
Utgår
Grop
5842
5855
Grop
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Typ
Utgår
S:t Peder 66
5825
5833
S:t Peder 66
5812
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Anmärkning
0,32× 0,28
0,32
0,46× 0,34
0,39 × 0,35
0,42
0,54
0,5
0,5 × 0,4
0,48
0,65 × 0,5
0,72 ×0,58
1 × 0,8
0,8× 0,66
0,53 × 0,4
0,18
0,8
0,6 × 0,5
0,7 × 0,6
0,6 × 0,8
0,3
0,3
0,31
0,63× 0,48
0,45 × 0,32
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Fyllning 1
Brungrå humös sand
0,09
0,19
0
0,16
0,19
0,34
0
0,26
0
0,2
0,32
0,2
0
0,2
0,08
0,2
0,24
0,09
0
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,27 Svartgrå humös sand
0,19
0,11 Svart sotig humös sand
0,1
0,11
0,11
0
0,09
0,28
0
0,11
0,13
0
0
Grå sandig silt
Fyllning 2
Fyllning 3
Bränd lera
Enstaka skörbränd sten
Sotlins i botten
Överlagrar 6053 pinnhål
Kommentar fyllning
Anl nr
Typ
6418
6427 Stolphål
6449
6454
6468
6487
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6553
6563
6585
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6622
6636
6652
6691
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6594
6543
S:t Peder 66
6610
6534
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6525
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6516
S:t Peder 66
Nedgrävning
Stolphål
Stolphål
Härd
Härd
Stolphål
Utgår
Härd
Stolphål
Stolphål
Utgår
Utgår
Stolphål
Pinnhål
6497 Stolphål
6508
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Nedgrävning
Grop
Nedgrävning
Stolphål
Utgår
Grop
Grop
6407
6410
S:t Peder 66
Stolphål
Ränna
Utgår
Utgår
Lager
Utgår
Grop
Grop
Grop
S:t Peder 66
6382
S:t Peder 66
6396
6373
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6359
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6297
6330
S:t Peder 66
6272
6284
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6262
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,5
0,5× 0,4
0,44
0,62× 0,44
0,7 × 0,6
0,8 × 0,7
1 × 0,6
0,26 ×0,20
0,34
0,42
0,4
0,14
0,48
0,2
0,75× 0,40
0,4
0,4 × 0,36
0,4× 0,3
0,75 × 0,45
0,33
0,26 br
2,4× 1,1
0,73 × 0,5
0,96 ×0,84
Storlek
Djup
Fyllning 1
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,13
0,37
0,2
0,15
0,06
0,3
0
0,16
0,12
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svart sotig humös sand
Svart sotig humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,27 Svartgrå humös sand
0
0
0,15
0,2
0,4
0,2
0,11
0,1 Svartgrå humös sand
0,25
0,1
0
0,16
0,2
0,21 Svartgrå humös sand
0,11
0
0
0,04
0
0,22
0,26
0,17
Gulgrå silt
Fyllning 2
Sotig svart sand
Fyllning 3
Mkt humös
Överlagras av nedgrävning 0,62 i
diam
Enstaka skörbränd sten
I botten en sotlins samt rikligt med
skörbr sten
Mellan stenblock
Enstaka skörbränd sten
Kommentar fyllning
6834
6853
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7087
7096
7105
7119
7132
7141 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Stolphål
Härd
Grop
Grop
Utgår
Grop
Stolphål
7055
7069
S:t Peder 66
Stolphål
Utgår
Utgår
Grop
Utgår
Lager
Härd
Utgår
Utgår
Stolphål
Nedgrävning
Utgår
Nedgrävning
Stolphål
Utgår
Utgår
Grop
Stolphål
Stolphål
S:t Peder 66
7032
7044
S:t Peder 66
7023
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7010
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6973
6936
S:t Peder 66
6990
6926
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6914
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6886
6898
S:t Peder 66
6866
6826
S:t Peder 66
6878
6813
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6802
S:t Peder 66
S:t Peder 66
6793
S:t Peder 66
Utgår
6777 Stolphål
6786
Utgår
Stolphål
S:t Peder 66
6763
S:t Peder 66
Typ
Utgår
S:t Peder 66
6754
S:t Peder 66
Anl nr
6710
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,3
0,48
0,28
0,8
0,38
0,19
0,28
0,17
0,57
0,22
0,8 × 0,6
1,38× 0,9
0,31
1,7 × 1,7
0,75
0,35
0,3
0,8
2,1 × 0,8
0,55 × 0,44
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Fyllning 1
Svart sotig humös sand
Grå lera
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå grusig sand
Svartgrå grusig sand
Svartgrå humös sand
0
0,17
0,08
0,12
0,18
0
0,25
0,15
0,22
0
0
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,21 Svartgrå grusig sand
0
0,07 Svartgrå grusig sand
0,2
0
0
0,17
0,1
0
0,08
0,13
0
0
0,16
0,23
0,13
0
0,1 Svartgrå humös sand
0
0,12
0
Gulgrå silt
Gråbrun sand
Gråbrun sand
Fyllning 2
Fyllning 3
Bottenplanet var inte symetriskt till
ytplanet
Stenfylld
Skörbränd sten
Litet bränd lera, rikligt m skörbr
sten
Bottensten
Kommentar fyllning
7242
7251 Stolphål
7261
7271
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7348
7359
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7417
7425
7444
7454
7463
7473
7490
7499
7509
7523
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7373
7337 Stolphål
S:t Peder 66
7389
7326
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7316
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7304
S:t Peder 66
Grop
S:t Peder 66
Stolphål
Brunn
Stolphål
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
Stolphål
Nedgrävning
Utgår
Utgår
Härd
Stolphål
Stolphål
Utgår
Stolphål
Nedgrävning
Stolphål
7283
7294
S:t Peder 66
Utgår
Utgår
Stolphål
Utgår
Utgår
Stolphål
Stolphål
S:t Peder 66
7210
S:t Peder 66
7221
7198
S:t Peder 66
Utgår
Stolphål
7233
7189
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7178
S:t Peder 66
Utgår
Stolphål
Typ
S:t Peder 66
7155
7166
S:t Peder 66
Anl nr
S:t Peder 66
RAÄ
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,35
0,26
0,31
6,82
0,24
0,31
0,3
0,3
0,43
0,48
0,6 × 0,4
0,24
0,36
0,68 × 0,54
0,38
0,2
0,35× 0,25
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,2
1,6
0,33
0
0
0
0
0,15
0,1
0
0
0
0,11
0,35
0,28
0
0,34
Brungrå humös sand
Brungrå sandig silt
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,07 Svartgrå humös sand
0,27
0,15
0
0
0,23
0,07
0
0
0,2
0,34
0,47
0
0
0,18
Fyllning 1
Gråbrun sand
Gulbrun grusig
sand
Fyllning 2
Fyllning 3
Rikligt med stora rundade stenar
Enstaka skörbränd sten
Intill nedgrävning 7304
Stänk av bränd lera, intill sth 7316
Bränd lera, enstaka sten
Bitar av bränd lera
Kommentar fyllning
Nedgrävning
Nedgrävning
7662
7672
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7864
7874
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7915
7857 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7838
S:t Peder 66
7889
7817 Stolphål
S:t Peder 66
7900
7807
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7782
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7776
S:t Peder 66
Stolphål
Kokgrop
Stolphål
Stolphål
Stolphål
Härd
Utgår
Utgår
Pinnhål
Nedgrävning
Stolphål
7750
7768
Härd
Härd
Stolphål
Stolphål
Stolphål
Utgår
Stolphål
Utgår
Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Grop
Stolphål
S:t Peder 66
7720
7738
S:t Peder 66
7684
7652
S:t Peder 66
7708
7643
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7632
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7612
7623
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Stolphål
7591 Grop
S:t Peder 66
7603
7581
S:t Peder 66
Stolphål
Kokgrop
Utgår
S:t Peder 66
7572
S:t Peder 66
Typ
Härd
S:t Peder 66
7552
7563
S:t Peder 66
7545
S:t Peder 66
Anl nr
7532
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Anmärkning
0,83
0,25
0,7
0,4
0,64
0,44
0,32
1,10
0,36
0,08
0,13
0,4
0,4 × 0,3
0,85
0,66
0,3
0,32
0,32
0,4
0,2
0,6
0,4
0,7 × 0,6
0,4
0,24
0,21
1,23× 1,10
Storlek
Djup
Fyllning 1
Svartgrå humös sand
Svart sotig humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Grå lera
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,14
0,18
0,14
0,28
0,32
0,17
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
1,11 Svart sotig humös sand
0,3
0
0
0,05
0,1 Svartgrå humös sand
0,3
0,1 Svart sotig humös sand
0,16
0,4
0,1 Svartgrå humös sand
0,12
0
0,18
0
0,22
0,17
0,18
0,2
0,16
0,12
0,05
0,15
0,36
0
0,23
Fyllning 2
Grå sandig silt
Gråbrun sand
Grå sandig silt
Grå sandig silt
Gulgrå silt
Gråbrun sand
Gulbrun sand
Gråbrun sand
Sotig gråsvart
sand
Sotig svart sand
Fyllning 3
Kommentar fyllning
Rikligt med skärbr sten
Fyllning 2; enstaka sten
Bränd lera
Rikliigt med sten
Skörbr sten
Enstaka skörbränd sten, ev pinnhål
i kanten
Fyllning 2 och 3; skörbr sten
Fyllning 2; skörbr sten
7967
S:t Peder 66
Utgår
Grop
8152
8160
8168
8175
8184
8191
8216
8227
8242
8254
8263
8279
8289
8296
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8125
S:t Peder 66
8133
8115
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8100
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8066
8079
S:t Peder 66
8045
8058
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
7996
8028
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
Stolphål
Stolphål
Stolphål
Grop
Grop
Stolphål
Lager
Stolphål
Nedgrävning
Utgår
Nedgrävning
Nedgrävning
Härd
Stolphål
Utgår
Stolphål
Grop
Utgår
Grop
Utgår
Utgår
Grop
Stolphål
7981 Stolphål
7954
S:t Peder 66
Nedgrävning
Utgår
7988
7946
S:t Peder 66
Pinnhål
S:t Peder 66
7939
S:t Peder 66
Typ
Utgår
S:t Peder 66
7930
S:t Peder 66
Anl nr
7924
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,8
0,3
0,08
0,35
0,31
0,35
0,32
0,5 ×0,39
0,65 × 0,47
1,1
0,28
1,21 × 0,42
0,23
0,31
0,37
1,64 ×1,04
0,28
0,36× 0,32
1,2
0.59× 0,40
0,4
0,36
0,4 × 0,35
Storlek
Djup
Fyllning 1
0,3
0,08
0,35
0,12
0,32
0,25
0,32
0,14
0,11
0,08
0,02
0
0,02
0,01
0,06
0,12
0
0,25
0,46
0,13
0
0
0,14
0,2
0,35
0
0,32
0,08
0
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,1 Svartgrå humös sand
0
Grå sandig silt
Gråbrun sand
Grå sandig silt
Fyllning 2
Fyllning 3
Sten i ytan
I ytan en flat sten, äldre än sth
8254
Bränd lera
Enstaka sten
Enstaka sten till en del skörbränd
Fyllning 1 enstaka skörbr sten
Kommentar fyllning
Anl nr
8366
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Nedgrävning
8595
8603
8613
8623
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8581
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8556
8568
S:t Peder 66
8547 Stolphål
S:t Peder 66
8537
S:t Peder 66
Kokgrop
Stolphål
Utgår
Utgår
Ränna
Kokgrop
Stolphål
Utgår
Stolphål
Grop
Grop
S:t Peder 66
8505
S:t Peder 66
8516
8498
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
8524
8489
S:t Peder 66
Stolphål
Stolphål
Utgår
Lager
Utgår
Stolphål
Utgår
Stolphål
Grop
Grop
Utgår
Stolphål
Stolphål
Stolphål
Stolphål
S:t Peder 66
8480
S:t Peder 66
Typ
Utgår
S:t Peder 66
8459
8468
8452
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8439
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8422
8430
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8405
8414
S:t Peder 66
8375
8356
S:t Peder 66
8396
8346
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8329
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8312
8320
S:t Peder 66
8305
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
1,05
0,4× 0,3
0,3
0,34
0,38
0,85 × 0,63
0,33
1,24 × 0,32
1,4
0,39
0,35 × 0,25
0,25 × 0,16
0,5
0,71 × 0,5
0,3 × 0,26
0,3
0,36 × 0,32
0,5
0,2
0,3
0,3
0,3
0,75 × 0,6
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Fyllning 1
0,15
0,13
0
0
0,11
0,4
0,16
0,09
0
0,15
0,14
0,18
0,09
0,28
0,34
0,51
0,14
0
0,1
0
0,3
0
0,2
0,11
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,17 Svartgrå humös sand
0
0
0,25
0,4
0,4
0,18
0
Gråbrun sand
Gråbrun sand
Fyllning 2
Fyllning 3
Något skörbränd sten
I bottenplan rikligt med sk bränd
sten och kol
Kommentar fyllning
8848
8861 Stolphål
8874
8886
8910
8931 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9227
9153
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9133
S:t Peder 66
9167
9123
S:t Peder 66
9179
9116
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9091 Stolphål
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8979
S:t Peder 66
Lager
Ränna
Utgår
Nedgrävning
Nedgrävning
Stolphål
Stolphål
Härd
Lager
S:t Peder 66
Stolphål
8944
8959
S:t Peder 66
Utgår
Stolphål
Nedgrävning
Stolphål
Lager
S:t Peder 66
Lager
8783
8798
S:t Peder 66
Grop
8757 Stolphål
8769
Utgår
Utgår
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Nedgrävning
Grop
Stolphål
Stolphål
Grop
Grop
Utgår
Lager
Utgår
Härd
Typ
S:t Peder 66
8739
8748
S:t Peder 66
8717
8728
8709
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8700
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8676
8688
8666
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8659
S:t Peder 66
S:t Peder 66
8637
8650
S:t Peder 66
Anl nr
S:t Peder 66
RAÄ
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Stenskott
Anmärkning
0,32
0,3
0,52
0,54
1,2 × 0,9
16,03× 3,8
0,21 br
0,45
0,26
0,21
0,61
1,25× 0,8
0,47
0,7 × 0,6
0,3
0,72 × 0,66
0,35 × 0,32
0,43
24,6× 10,7
1,1x0,68
0,46
0,34
0,68 ×0,624
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svart sotig humös sand
Svartgrå grusig sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,25
0,14
0
0,4
0
Svart sotig humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
0,17 Svartgrå humös sand
0,12
0,32
1,13
0,09
0,26
0,27
0
0,23
0,13
0,17
0,22
0,2
0
0,1
0,22
0
0
0,1
0,18
0,14
0,12
0,2
0,12
0
0
0
0,1 Svart sotig humös sand
Fyllning 1
Gulgrå silt
Gråbrun sand
Gråbrun sand
Gråbrun sand
Grå sandig silt
Fyllning 2
Fyllning 3
Rikligt med skörbränd sten, yngre
än 8798
Enst. skörbränd sten
Rikligt med sten
Överlagras av A4141
Överlagras av 4141
Enstaka skörbränd sten, sotlinser
Enstaka sten
Skörbränd sten
Kommentar fyllning
9448
9456
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Typ
9945
9954
9964
9985
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9937
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9926
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9907
9897
S:t Peder 66
9916
9879
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9863
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9822
9811 Stolphål
S:t Peder 66
9844
9770
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9646
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9576
S:t Peder 66
Lager
Utgår
Utgår
Grop
Nedgrävning
Grop
Utgår
Fyndområde
Pinnhål
Lager
Grop
Kokgrop
Stolphål
Kokgrop
Fyndområde
Stolphål
Nedgrävning
Ränna
9542
9554
S:t Peder 66
Stolphål
Utgår
Stolphål
Kokgrop
Stolphål
Grop
Stolphål
Utgår
Ränna
Ränna
Ränna
Utgår
Stolphål
S:t Peder 66
9519
9530
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9492
9506
S:t Peder 66
9465
9319
S:t Peder 66
9480
9309
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9286
S:t Peder 66
S:t Peder 66
9276
S:t Peder 66
Anl nr
9255
RAÄ
S:t Peder 66
Stenskott
Anmärkning
0,33
2,9× 0,5
2,9 × 0,5
0,25
0,46 × 0,26
0,38
0,7
0,15
1,6
1,62 × 1,5
0,24
0,19
0,85× 0,8
0,44
0,42× 0,38
0,42× 0,24
2,25 × 0,6
0,4 × 0,36
0,47× 0,34
0,98
0,6 ×0,44
0,78 × 0,5
Storlek
Djup
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Fyllning 1
0
0
0
0,09
0,07
0,2
0
0
0,12
0,4
0,2
0,44
0,11
0,13
0,25
0
0,16
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå sandig silt
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
0,11 Svartgrå humös sand
0,08
0,14
0
0,19
0,32
0,25
0,16
0,17
0
0
0
0,03
0
0,08
Sotig gråsvart
sand
Gråbrun sand
Fyllning 2
Fyllning 3
Större rundade stenar
Linser av sot
Fyllning 2 skörbränd sten, botten
sotlins
Skörbränd sten i botten
Kommentar fyllning
10113
10126
10180
10189
10217
10231 Grop
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
10271 Stolphål
10291
10325
10337
10355
10390
10413
10432
10451
10461 Grop
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Grop
S:t Peder 66
Härd
Härd
Lager
Kokgrop
Grop
Lager
Stolphål
Ränna
Stolphål
10245
10260
S:t Peder 66
Grop
Utgår
Utgår
Grop
Fyndområde
Grop
10035
Typ
S:t Peder 66
Anl nr
10021 Stolphål
RAÄ
S:t Peder 66
Anmärkning
0,28
1,4
1,8× 0,85
1,64
1,33× 1,02
2,82 × 1
0,34
6,22 × 0,52
0,33× 0,3
0,32
0,6 × 0,47
0,45 × 0,4
0,8× 0,64
Storlek
Djup
0,15
0,2
0,12
0,12
0,4
1,22
0,15
0
0,24
0,15
0,2
0,13
0,11
0,18
0
0
0
0
0
0,1
Fyllning 1
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Svart sotig humös sand
Brungrå humös sand
Svartgrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Brungrå humös sand
Gråbrun sand
Svartbrun siltig
sand
Fyllning 2
Grå silt
Fyllning 3
Tunn svart lins i botten, enstaka
sten
Kol i ytan och i botten, enstaka sten
Skörbränd sten
Fyllning 1 sotlins i botten, Rikligt m
skörbr sten
Sten 0,1×0,7 st
Underlagrar gropen 8375
Rikligt med sten
Kommentar fyllning
Bilaga 4. S:t Peder 66: 14C-analys
Bilaga 5.S:t Peder 66: Vedartsanalys
Wentorf, den 9. februar 2009
Pia Claesson
Bohusläns museum
Box 403
451 19 Uddevalla
Vedanatomisk analyse af 11 träkulsprover fra S:t Peder 66, Bohuslän.
Alle prover er befriet for det meste jord og grus.
ID2784, PK2526:
Ca. 2 ml ej rent kol.
5 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
5 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 75 år.
ID5332, A2500:
Ca. 20 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
10 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme?
C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 40 år.
ID6094, IP2365:
Ca. 10 ml ej rent kol.
8 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
8 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stamme?
C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 50 år.
ID6971, A6543:
Ca. 5 ml ej rent kol.
5 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
5 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 100 år.
ID7489, PK7294:
Ca. 20 ml ej rent kol.
6 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Corylus avellana, hassel.
1 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme.
4 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10
år.
ID7980, PK6936:
Ca. 10 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Corylus avellana, hassel.
1 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme.
5 stk. Tilia sp., lind, fra yngre stamme.
3 stk. Fraxinus excelsior, ask, fra grene og yngre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10
år.
ID8274, PK7632:
Ca. 10 ml ej rent kol.
10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat:
6 stk. Alnus sp., al, fra yngre stamme.
4 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Alnus sp., al, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 35 år.
ID8649, A8637:
Ca. 20 ml ej rent kol.
3 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
3 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme?
C-14-prov: 3 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 100 år.
ID8840, PK41561:
Ca. 8 ml ej rent kol.
7 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Salix sp., pil/sälg/vide.
3 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme.
3 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stamme?
C-14-prov: 3 stk. Betula sp., björk, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 30 år.
IDPK9860, A8227:
Ca. 10 ml ej rent kol.
2 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
2 stk. Tilia sp., lind, fra yngre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Tilia sp., lind, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 50 år.
ID10324, PK10291:
Ca. 30 ml ej rent kol.
6 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat:
1 stk. Corylus avellana, hassel.
5 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme.
C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10
år.
C-14-pröverne fremsendes med posten nu. Resten, når du mailer mig, at de er modtaget.
Jeg takker for uppdraget og modtager gerne fremover pröver.
Faktura fremsendes også.
Med venlig hilsen
Thomas Bartholin,
Am Haidberg 18
D 21 465 Wentorf bei Hamburg.
0049 40 720 1821
[email protected]
Bilaga 6. S:t Peder 66: Makrofossilanalys
Bohusläns museum
att/ Pia Claesson
Box 403
451 19 Uddevalla
ANALYSRAPPORT
Växtmakrofossilanalyser av jordprover från S:t Peders 66, Västra Götaland.
Metod
De tillsända proverna volymbestämdes genom att den lufttorkade jorden hälldes i en graderad bägare och en känd volym vatten
tillsattes. Provvolymen utgjorde alltså jordpartiklar minus luftvolymen mellan partiklarna. Proverna preparerades därefter med
en kombination av slamnings- och flotationsteknik. Ingen särskild flotationsapparatur utnyttjades. Sikt med 0,25 mm:s
maskvidd användes. Proverna lufttorkades efter preparering och studerades under mikroskop i 6,7-40 gångers förstoring.
Sedvanlig bestämningslitteratur och fröreferenser har utnyttjats. Proverna innehöll rikliga mängder färska rötter samt enstaka
färska frön, daggmaskkokkonger och insekter. Dessa betraktades som recenta och noterades inte som fynd. Samtliga
växtrester som redovisas var förkolnade. De preparerade proverna och fynd förvaras på Institutionen för Naturgeografi och
Kvartärgeologi, men kan med kort varsel tillsändas uppdragsgivaren om så önskas.
Resultat och diskussion
Sammantaget har 18 prover analyserats, den sammanlagda jordvolymen som har analyserats är
22,4liter. Jordproverna härrör från en boplats med ett stort antal anläggningar, dock kunde inga tydliga
huslämningar urskiljas. Resultaten av makrofossilanalysen redovisas i sin helhet i bifogad tabell.
Proverna diskuteras i samma ordning (stigande anläggningsnummer) som tabellen återger.
A3744, ugn. Anläggningen var placerad något perifert i förhållande till övriga anläggningar i den östra
delen av den undersökta ytan. I provet återfanns en kärna av speltvete tillsammans med en mindre
mängd träkol. Andelen träkol är förvånansvärt liten med tanke på den förmodade funktionen. Det
förekom inga fragment av bränd lera i provet. Spelt är en vetesort som under förhistorien uppträder
vanligast under stenåldern och äldre bronsålder. Det finns emellertid i Sydskandinavien ett antal fynd
även från romersk järnålder och vendeltid (Regnell & Sjögren 2006). Det sparsamma fyndmaterialet
gör det svårt att åldersbestämma anläggningen.
A4177, ränna. Anläggning i den nordligaste delen av den undersökta ytan. Endast ett litet antal
träkolsfragment återfanns i provet.
A4277, grop. Anläggningen var belägen i den nordligaste delen av ytan. Provet innehöll mycket riklig
med träkol, 10% av jorden utgjordes av träkolspartiklar >0,25 mm. Utöver ett frö av småsnärjmåra, ett
åkerogräs, återfanns sex obestämbara sädeskorn, tre kärnor av korn i allmänhet, tre av hirs samt vardera
en av skalkorn och brödvete. Sammansättningen pekar mot järnålder, snarast efter Kristi födelse. Den
ringa andelen åkergräs pekar mot att växtresterna representerar tröskat spannmål och avfall från
matlagning.
A4605, stolphål. Placerat 10-15 meter väster om den tätaste ansamlingen av stolphål. Utöver en liten
mängd träkol hittades ett frö av åkerpilört – ett vanligt åkerogräs.
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi
Postadress:
Stockholms universitet
Inst. för naturgeografi
och kvartärgeologi
106 91 Stockholm
Besöksadress:
Geovetenskapens hus
Svante Arrhenius väg 8C
Frescati
www.geo.su.se
Telefax: 08-16 48 18
Telefon (Vx): 08-16 20 00
A4973, stolphål. Anläggningen var placerad i en koncentration av stolphål. I provet fanns det små
mängder träkol, men rikliga mängder sprutslagg, vilket vittnar om smidesverksamhet. I hänseende till
växtrester hittades ett obestämbart sädeskorn samt en kärna av korn, som inte kunde typbestämmas till
endera skalkorn eller naket korn. Andelen åkerogräs var hög, nämligen nio frön av snärjmåra, två av
åkerpilört samt ett vardera av målla och åkerbinda. Båda sädeskornen har ursprungligen varit små,
vilket leder till tolkningen att fröerna i sin helhet återspeglar en tröskrest.
A5695, stolphål. Detta stolphål fanns i likhet med A4605 något väster om de övriga stolphålen. I provet
fanns, tillsammans med små mängder träkolsfragment, ett förkolnat alfrö och två frön av kråkvicker. Al
växer på fuktig undergrund, kråkvicker förekommer i soliga miljöer som skogsbryn, backar, åkrar och
annan kulturmark. Fynden pekar sålunda inte specifikt ut någon marktyp.
A6652, stolphål. Anläggningen fanns den sydvästra delen av stolphålskoncentrationen. Ett litet antal
träkolsfragment och sprutslagg fanns i provet. Dessutom hittades ett frö av grusstarr (bestämningen
något osäker) och två frön av snärjmåra. I fyndbeskrivningar nedan nämns grusstarr i ytterliggare
anläggningar. Där är bestämningarna säkrare än i A6652 eftersom fröet här var fragmenterat. Grusstarr
är en av få starrarter som växer i torra, sandiga eller grusiga jordar. Fynden indikerar torr åkermark.
A6936, härd. Placeringen var något öster om stolphålskoncentrationen. Utöver måttliga mängder träkol,
cirka 50 ml, fanns en kärna av korn i allmänhet. Utöver spannmålsodling låter sig fyndet inte tolkas
vidare.
A7069, grop. Gropen återfanns 20-25 meter nordväst om stolphålsansamlingen. I provet hittades
enstaka träkolsfragment och ett litet antal sprutslagg. En kärna av emmer eller speltvete återfanns
tillsammans med ett frö av vanlig pilört. Förutom under stenåldern var emmer/spelt i Skåne relativt
vanliga under 300-600 A.D. Sannolikt var har grödornas sammansättning varierat över tid på likartat vis
i hela Sydsverige, varför fynden försiktigt kan dateras till övergången mellan äldre och yngre järnålder.
A7632, stolphål. Detta stolphål fanns en bra bit nordväst om de övriga stolphålen. Denna anläggning
uppvisar undersökningens i särklass mest intressanta växtfynd. Träkolsfragmenten representerade
ungefär 75 ml, mångfalt mer än i någon av de andra stolphålsfyllningarna. Där fanns även en relativt
stor andel sprutslagg – ett tjugotal. Av spannmåls fynd återfanns tre obestämbara kärnor tillsammans
med två havrekärnor. Havre hör främst järnåldern till, även om det finns ett fåtal rapporterade fynd även
från bronsåldern. Utöver odling vittnar två fragment av förkolnade hasselnötskal om insamling. Det
som är anmärkningsvärt med fynden från A7632 är de rikliga mängderna av örtfrön. Fynd av åkerogräs
dominerar; målla, nattskatta, vanlig pilört, åkerpilört och åkerspergel. Men det förekommer även ett
antal arter som främst hör hemma i betesmark, nämligen fingerört, gräs, starr, viol, våtarv och ängssyra.
Fingerört förekommer generellt i kulturmarker. Jag ser flera komponenter. En som representerar rester
efter rensat spannmål (åkerogräsen) och en som pekar mot ängs- eller betesbruk. Detta enskilda prov
uppvisar indikationer på odling, insamling, tröskning/rensning av spannmål samt betesmark. Om det
hade kunnat knytas till en byggnad hade tolkningen varit att provet representerade en del av huset som
användes för rensning av säd och/eller lada.
A8910 (PM8925), brunn. Anläggningen återfanns i anslutning till merparten av stolphålen. Med tanke
på den mycket låga organiska halten i provet är det osannolikt att jorden skulle representera ett
sediment som avsatts i vatten, dvs i en egentlig brunnsfyllning,. Det handlar snarare om sekundär
ifyllning av brunnen efter dess egentliga användningstid. Här hittades ungefär 50 ml träkol och enstaka
sprutslagg. Växtrester förekom även i form av ett obestämbart sädeskorn och ett frö av åkerpilört. Det
går inte att uttala sig ytterligare om provet.
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi
Postadress:
Stockholms universitet
Inst. för naturgeografi
och kvartärgeologi
106 91 Stockholm
Besöksadress:
Geovetenskapens hus
Svante Arrhenius väg 8C
Frescati
www.geo.su.se
Telefax: 08-16 48 18
Telefon (Vx): 08-16 20 00
A8910 (PM8925), brunn. Detta prov representerar en annan nivå än det föregående men utgör även ett
sannolikt igenfyllningskontext. De båda proverna var lika. Jämfört med det tidigare provet i samma
brunn fanns det även träkol och sprutslagg men i relativt mindre andelar. Likheten fanns även i det
enstaka fyndet av ett obestämbart sädeskorn samt ett ogräsfrö – i detta prov av snärjmåra. Svårtolkat.
A9179, ränna. I anslutning till den tidigare A4177. Även i detta rännprov fanns endast ett litet antal
träkolsfragment.
A9615, jord i anslutning till neolitisk keramik. I jorden återfanns mycket riktigt kermikfragment, men
även några få träkolsfragment samt en kärna av brödvete. Det är mycket möjligt att vetekärnan är
neolitisk, brödvete förekommer i varierande mängder från neolitikum till nyare tid. Det enstaka
sädeskornet lämnare inga uppgifter om aktiviteter i övrigt.
A9153, nedgrävning. Anläggning i den norra delen, invid de analyserade rännorna. I provet fanns frön
av kulturmarksväxterna fingerört och snärjmåra samt dessutom tre frön av grusstarr. I detta prov är
bestämningen säkrare. Starrsläktet är stort och de olika arterna är svåra att separera i hänseende till
frönas storlek och form. Om vi antar att växtfynden kan knytas till samma miljö så indikeras en torr,
skuggig kulturmark – möjligen själva gårdstunet. I provet fanns dessutom rikliga mängder med
sprutslagg, fler än 50 partiklar och enstaka fragment av brända däggdjursben.
A9646, fyndområde i anslutning till stolphålskoncentrationen. I provet fanns endast några få
träkolsfragment.
A9907, fyndområde i anslutning till stolphålskoncentrationen. Detta prov var mer innehållsrikt, det
största antalet sädeskorn återfanns här. Av 23 sädeskorn kunde fem bestämmas till brödvete, två till
emmer eller speltvete samt sex till korn i allmänhet, övriga tio kunde inte typbestämmas. Den relativt
låga bestämningsnivån är orsakad av att sädeskornen var starkt fragmenterade. Av övriga växtfynd
fanns bara ett gräsfrö. Fynden, som präglas av fragmenterade sädeskorn, talar för matlagning. Provet
bör ha haft sitt ursprung nära en matlagningsplats. Dessutom fanns enstaka sprutslagg och ett fåtal
fragment av brända däggdjursben i provet.
A10113, fyndområde i anslutning till stolphålskoncentrationen. Fyndsammansättningen, om än i lägre
koncentration, påminner mycket om det förra provet. I jorden fanns något högre andelar
träkolsfragment i jämförelse med det tidigare provet. Men, utöver enstaka sprutslagg, fanns sju
fragmenterade sädeskorn varav två kunde bestämmas till brödvete, övriga fem kunde inte
typbestämmas. Tillika fanns en småaxbas av brödvete. Även genom detta prov känns köket nära.
Sammantaget visar fynden på
- stark närvaro av smide
- odling och i viss mån bete
- odling eller bete på torra jordar (finns det sand i omgivningen?)
- övergången mellan äldre och yngre järnålder är representerad
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi
Postadress:
Stockholms universitet
Inst. för naturgeografi
och kvartärgeologi
106 91 Stockholm
Besöksadress:
Geovetenskapens hus
Svante Arrhenius väg 8C
Frescati
www.geo.su.se
Telefax: 08-16 48 18
Telefon (Vx): 08-16 20 00
Referens
Regnell, Mats & Karl-Göran Sjögren (2006). Introduction and development of agriculture. I: K.-G. Sjögren (red.)
Ecology and Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Skånska spar – arkeologi längs Västkustbanan.
Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. s. 106-169.
2009-05-22
Mats Regnell
08-16 48 09 — 0705-43 45 86 — [email protected]
Anl. Nr. Provnr.
Anl.-typ
A3744
PM4633 Ugn
1200
1
A4177
PM20268 Ränna
1100
A4277
PM9308 Grop
1100
6 3 1 1
3
A4605
PM20266 Stolphål
1200
A4973
PM8836 Stolphål
1200
1 1
A5695
PM20269 Stolphål
1100
A6652
PM8830 Stolphål
1100
A6936
PM8278 Härd
1200
1
A7069
PM7484 Grop
1200
1
A7632
PM8355 Stolphål
1200
3
2
A8910
PM8925 Brunn
1200
1
A8910
PM8927 Brunn
1200
1
A9179
PM20265 Ränna
1200
A9615
PM20263 Fyndområde
300
1
A9153
PM9839 Nedgrävning
1200
A9646
PM9662 Fyndområde
600
A9907
PM20261 Fyndområde
2400
10 6
5
2
A10113 PM20262 Fyndområde
2700
5
2 1
*T = 10mg-5ml (tillräckligt för AMS-datering), TT = 5-100ml, TTT = >100ml
Grusstarr [?] (Carex cf. hirta )
Gräs i allm.h. (Poaceae ind.)
Kråkvicker (Vicia cracca )
Målla (Chenopodium sp.)
Nattskatta (Solanum nigrum )
Småsnärjmåra (Galium spurium )
Snärjmåra (Galium aparine )
Starr (Carex sp.)
Vanlig pilört (Persicaria lapathifolium )
Viol (Viola sp.)
Våtarv (Stellaria media )
Åkerbinda (Fallopia convolvolus )
Åkerpilört (Persicaria maculosa )
Åkerspergel (Spergula arvensis )
Ängssyra (Rumex acetosa )
Fingerört (Potentilla sp.)
Al (Alnus sp.)
Hasselnötskal, ant. fr. (Corylus avellana )
Korn i allmänhet (Hordeum vulgare coll.)
Skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare )
Brödvete (Triticum aestivocompactum )
Brödvete, småaxbas (Triticum aestivocompactum )
Speltvete (Triticum spelta )
Emmer/spelt (Triticum dicoccum/T. spelta )
Havre (Avena sativa )
Hirs (Panicum milleaceum)
Provvol.
(ml.)
Obest sädeskorn (Cerealea indet.)
S:t Peders 66, makrofossilanalys
1
2
1
1
Träkol*
T
T
1
TTT
1
T
1
9
1 2
T
2
T
1
2
T
TT
1
T
7 2
3 1
3 8 1 2
1 2 1
TT
1
TT
1
T
T
T
3
1
T
T
1
T
TT
Övrigt
1,1 dl träkol
Rikl. m. sprutslagg
Enst. sprutslagg
Enst. sprutslagg
Måttl. m. sprutslagg
Enst. sprutslagg
Enst. sprutslagg
Enst. keramikfragm.
Rikl. m. sprutslagg; enst. br. lera
Enst. sprutslagg; enst. br. lera
1 sprutslagg
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi
Postadress:
Stockholms universitet
Inst. för naturgeografi
och kvartärgeologi
106 91 Stockholm
Besöksadress:
Geovetenskapens hus
Svante Arrhenius väg 8C
Frescati
www.geo.su.se
Telefax: 08-16 48 18
Telefon (Vx): 08-16 20 00
Bilaga 7. S:t Peder 66-67: Keramik och bränd lera
Keramik och bränd lera från S:t Peder 66 och 67
Torbjörn Brorsson
Inledning
Vid undersökningen som utfördes i S:t Peder påträffades drygt 16 kg förhistorisk keramik.
Det totala antalet skärvor uppgår till mer än 2400 stycken, och det skall poängteras att
bevaringsförhållanden skiftade kraftigt över undersökningsområdet. I vissa kontexter
framkom mycket stora skärvor medan det i andra områden fanns en betydande mängd
fragment, dvs. skärvor med en vikt som understiger 1 g och som saknar in- och/eller utsida. I
några fall har fragmenten endast vägts och den totala vikten fragment uppgår till 998 g, vilket
betyder att antalet bör vara omkring 1500 fragment. I vissa fall utgörs fragmenten mer eller
mindre enbart av magringskorn.
Keramiken har i första hand använts för att belysa när platsen beboddes. Dateringar av
keramiken baseras på gängse kronologier och typologier där kärlform, dekor, ytbehandling
och gods varit de mest betydelsefulla variablerna. Keramiken har också studerats för att
besvara frågor kring kärlfunktioner samt social och kulturell tillhörighet. Med det menas att
keramiken ska studeras för att belysa vilken roll S:t Peder haft i sitt samhälle när platsen var i
bruk. Vidare ska materialet studeras för att påvisa dess kulturella tillhörighet, dvs. om
materialet är typiskt för regionen eller ej.
Keramiken har registrerats i Intrasis och ett mindre urval skärvor har även varit föremål för
godsanalys i form av tunnslip.
Registrering och bearbetning
Huvuddelen av keramiken har punktinmätts och därmed har den exakta positionen av enstaka
skärvor eller kärl angivits. Endast ett fåtal skärvor har direkt relaterats till anläggningar och
därmed kan man studera närmre hur keramiken har deponerats, och det kan exempelvis vara
mynningens förhållande till kärlets bottenparti.
Skärvor från samma kärl, fast från olika kärldelar har fått samma fyndnummer, vilket
medfört att tiden för registreringen begränsats. Utifrån detta har de 2427 skärvorna från S:t
Peder 66 fördelats på 92 fyndnummer (fragment ej medräknade), vilket innebär att i snitt
innehåller varje fyndnummer 26 skärvor, vilket är relativt högt. Dessutom tillhör flera fynd,
från olika fyndenheter, samma kärl, och därmed kan antalet kärl inte ha varit så högt.
Keramiken från S:t Peder 67 består endast av fyra skärvor, och dessa har fördelats på fyra
fyndnummer.
Samtliga mynningsskärvor har ritats av och där det har varit möjligt har kärlformen och
kärlstorleken bestämts. I några få fall har även hela kärlprofilen varit möjlig att rekonstruera.
Registreringen av keramikskärvorna innehåller uppgifter om vikt, antal skärvor, kärldel,
form, ytbehandling, dekor, skärvtjocklek, största korn samt magringstyp och magringsandel.
Godsets karaktär kan bland annat berätta om kärlfunktion och hantverkstradition.
Datering
För att kunna placera in materialet i rätt social kontext är dateringen av skärvorna central. Dock
är dateringen en tolkning av keramikens olika beståndsdelar, dvs. form, dekor och gods, som
diskuteras nedan i rapporten.
Den äldsta keramiken i S:t Peder 66 är ett tidig- eller mellanneolitiskt kärl, som tillhör
trattbägarkulturen. Kärlet har tidstypiska bukstreck och intryck under mynningskanten.
Kärlformen är den klassiska trattbägaren. Denna typ av keramik dateras till normalt till senare
delen av tidigneolitikum och till tidig mellanneolitikum. Det finns ett flertal undersökningar i
västra Sverige som uppvisar trattbägarkeramik med bukstrecksdekor, men det finns emellertid
vissa indikationer på att bukstrecksornerad keramik kan vara något äldre och tillhöra
tidigneolitikums tidigaste faser (Petersson 2007, s. 63).
Det största inslaget i keramiken, om man ser till vikten, utgörs av keramik från senneolitikum
och/eller äldre bronsålder. Denna keramik karakteriseras av mycket tjockväggiga kärl som
innehåller stora magringskorn. Vidare kan man notera att det förekommer taggtrådsdekor och
vulster, vilka normalt relateras till denna period.
Det yngsta inslaget bland keramikmaterialet från S:t Peder 66 utgörs av keramik från äldre
järnålder, och troligtvis från förromersk järnålder. Keramiken från denna period består av
glättade, rabbade samt ett polerat kärl, men samtliga är oornerade. Förutom ytbehandlingen har
mynningsformerna och kärlgodset använts som stöd för en datering till förromersk järnålder.
Några yngre perioder har därmed inte belagts i keramikmaterialet.
Keramiken från S:t Peder 67 förefaller uteslutande vara från äldre järnålder. För detta talar
främst ytbehandlingen och godskvaliteten.
Datering
SP 66, TN/MN
SP 66, SN/ÄBÅ
SP 66, FRJÅ
SP 67, ÄJÅ
SP 66, Förhistorisk
Vikt (g)
360
13523
941
28
1233
Antal
47
2155
37
4
88
Total
16085
2331
Tabell 1. Fördelning av keramiken från S:t Peder 66 och 67. Materialet domineras kraftigt av keramik
från övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder.
Kärlformer och kärltyper
Tidig-/mellanneolitikum: Skärvor från endast två kärl har tolkats vara från slutet av
tidigneolitikum eller från den yngre delen av mellanneolitikum. Ett av kärlen (F80) har
rekonstruerats i sin helhet och kärlformen är en mycket typisk trattbägare, med utåtböjd
mynning, lång hals samt markerad skuldra (Fig. 1A). Kärlets botten har varit flat.
De mellanneolitiska skärvorna påträffades i olika områden av undersökningen (F80, F137) på
S:t Peder 66.
Trattbägare har sannolikt haft flera olika funktioner, och det har bland annat föreslagits att små
trattbägare var lämpliga som kar vid mjölkning av getter och får (Hulthén 1998, s. 30). Det är
emellertid viktigt att notera att kärl i olika storlekar normalt förekommer, från små kärl med
mynningsdiametrar på omkring 10 cm till riktigt stora, på mellan 45 och 50 cm i
mynningsdiameter. De stora kärlen har knappast använts som behållare vid mjölkning. Kärlet
från S:t Peder 66 har en mynningsdiameter på 9 cm och en höjd på cirka 12 cm, och det kan ha
haft olika typer av funktioner, för både förvaring, kokning och till och med som
mjölkningsbehållare.
2
C
Figur 1. Tidig-/mellanneolitisk keramik från S:t Peder 66. A) F80. B) F137. C) Profilteckning av kärl
F80. Teckning, skala 1:3.
Senneolitikum/äldre bronsålder: Den största mängden keramik har daterats till övergången
mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Från denna tid finns flera kärl representerade, men
det skall noteras att stora delar av kärlen bevarats, och därmed är det troligt att den stora vikten
keramik tillhör ett fåtal kärl.
Kärlen från denna tid verkar vara större kärl med en svagt S-formad kärlprofil (Fig. 2; 3).
Mynningen har varit något utåtböjd och själva mynningskanten har varit rundad. Kärlen skulle
kunna definieras som stora förrådskärl med en höjd på cirka 40 cm, och mynningsdiametern
har varit omkring 30-32 cm. Några mindre kärl eller finkeramik har inte påträffats på S:t Peder
66.
Figur 2. Keramiken från senneolitikum och äldre bronsålder var mycket grov och tjockväggig. A) F72.
B) F86-87.
3
A
B
Figur 3. Profilteckningar av kärl från senneolitikum och äldre bronsålder. A) F86-87. B) F81. Skala 1:3.
Förromersk järnålder: Även från förromersk järnålder finns ett fåtal kärl representerade på S:t
Peder 66 (Fig. 4). Dessa består främst av mellanstora kärl med utåtsvängd mynning och med
något S-formad kärlprofil. Kärlen kan liksom den senneolitiska keramiken liknas som
förrådskärl, men de kan likväl ha använts som kokkärl. Formerna liknar den västsvenska
keramiken från perioden. I en nedgrävning (A9153) påträffades delar av en hank eller snarast
ett öra (F169). Detta kärl kan ha varit en kopp, och koppen tillhörde normalt
keramikinventariet under slutet av bronsåldern och under äldre järnålder. Kärlformerna liknar
därmed ordinär boplatskeramik från perioden.
Kärlformen på keramiken från S:t Peder 67 kan med hänsyn till fragmenteringen inte
bestämmas.
Figur 4. Exempel på ett förromerskt kärl (F169) från S:t Peder 66. Profilteckning i skala 1:3.
4
Figur 5. Profilteckningar av förromerska kärl från S:t Peder 66. A) F175. B) F172. Skala 1:3.
Ytbehandling
Tidig-/mellanneolitikum: Keramiken under denna period var glättad.
Senneolitikum/äldre bronsålder: Keramiken som tolkats ha tillhört denna period var normalt
glättad. Samtliga skärvor från S:t Peder 66 var också glättade.
Förromersk järnålder: Under slutet av bronsålder och under äldre järnåldern förekom olika
typer av ytbehandlingar. Dessa var sannolikt kopplade till kärlfunktionen, där ett polerat kärl
användes som ett finkärl medan ett rabbat kärl kunde vara mera lämpligt som förvaringskärl.
Keramiken från S:t Peder 66 som daterats till denna period domineras av glättade kärl, vilket är
normalt för perioden. Antalet kärl som rabbats var litet och endast 24 g av de 900 g keramik
relaterats till förromersk järnålder var rabbade. Dessa framkom i grop A2912 samt i ett område
utanför gropen. Avståndet mellan fynden var drygt 2 m.
I en härd framkom en skärva (F54) som kan ha varit polerad. Skärvan var liten (2 g) och det är
vanskligt att dra att för långtgående slutsatser kring denna, men antingen har den varit
omsorgsfullt glättad eller så var den polerad. Den bör därmed ha daterats till äldre järnålder
och i samma grop påträffades även glättad keramik med samma datering. Slutligen kan det
noteras att det även framkom en lerkula (F50) (Fig. 9) i härden, och lerkulor förekommer
normalt under äldre järnålder.
På S:t Peder 67 påträffades endast fyra skärvor, och på tre av dessa har ytbehandlingen kunnat
bestämmas. En skärva är rabbad medan en annan har en glättad kärlutsida. Den tredje skäran
har en ytbehandling som kan liknas vid en fin glättning eller vid en polering. Variationen är
med hänsyn till det ringa materialet betydande.
Dekor
Tidig-/mellanneolitikum: På den mellanneolitiska keramiken på S:t Peder 66 förekommer
vertikala bukstreck (F80) samt en annan typ av vertikala streck (F137) (Fig. 1). Med hänsyn till
den begränsade mängden keramik från perioden är det svårt att dra några långtgående slutsatser
av detta, men keramikdekoren är vanligt förekommande under slutet av tidigneolitikum och
första delen av mellanneolitikum. I bland annat Skåne är bukstreck också vanligt och man har
bland annat kallat perioden för ”Bukstrecksperioden”, som daterats till 3500-3100 f.Kr.
(Lagergren 2003, s. 198 ff)
Senneolitikum/äldre bronsålder: På S:t Peder 66 påträffades två skärvor (F119, F146) med
taggtrådsdekor (Fig. 6). Denna dekortyp är mycket vanlig under övergången mellan neolitikum
och äldre bronsålder och den har bland annat påträffats i Tanum 539 vid undersökningarna för
E6:an (Brorsson, manus) samt i Norum 285 (Brorsson 2006a, Fig. 3). Skärvorna från S:t Peder
5
66 påträffades endast 0,8 m ifrån varandra, och de kan ha tillhört samma kärl. Dock kan det
noteras att det framkom betydande mängder keramik från perioden i detta område.
Ett kärl från denna period har även varit ornerat med en vulst under mynningen (F72) (Fig. 2).
Denna typ av vulst var mycket vanligt under senneolitikum. På samma mynning fanns det även
mindre intryck (streck) på själva mynningskanten. Detta är också vanligt under senneolitikum.
Figur 6. Taggtrådsdekor på en senneolitisk skärva (F119) från S:t Peder 66.
Förromersk järnålder: Keramiken från S:t Peder 66 och 67 som daterats till äldre järnålder var
helt oornerad. Detta är vanligt, då dekorer under äldre järnålder tillhör ovanligheterna.
Kärlstorlek och skärvtjocklek
En av frågeställningarna till keramiken är att tolka vad den använts till och kärlstorleken utgör
en indikation på detta. Dessutom är skärvtjockleken i viss mån daterande, eftersom mycket
tjockväggiga kärl normalt förekommer under senneolitikum. Materialet tolkas utifrån
hypotesen att tjockväggiga kärl var lämpliga som förrådskärl eller som kokkärl, medan
tunnväggiga kärl i första hand användes som finkeramik.
Skärvtjockleken har uppmätts på ett urval av skärvor, och dessa har fått representera resterande
material. Orsaken är att ett kärl består av en mycket stor mängd skärvor, och målsättningen har
varit att göra en uppmätning per kärl.
Antal
Tidig-/mellanneolitikum: Endast två uppmätningar har gjorts på den tidig- eller
mellanneolitiska keramiken. Kärlen har varit normaltjocka och kan därmed ha haft olika typer
av funktioner (Fig. 7).
8
7
6
5
4
3
2
1
0
TN/MN
SN/ÄBÅ
BÅ/ÄJÅ
5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
mm
6
Figur 7. Skärvtjockleksfördelning av keramik från S:t Peder 66. Det senneolitiska och äldre
bronsåldersmaterialet avviker markant från de övriga perioderna. Samtliga material är, utifrån sin
period, relativt vanliga.
Senneolitikum/äldre bronsålder: Keramiken avviker markant från den övriga keramiken på S:t
Peder (Fig. 7). Skärvtjocklekar på mer än 15 mm är mycket ovanligt och tillhör i princip enbart
senneolitikum, och därmed kan man även anta att keramiken delvis haft andra funktioner. Det
kan likväl ha varit som förvaringskärl, men det är möjligt att man under bronsåldern ersatte
denna typ av tjockväggiga kärl med annan typ av keramik eller med behållare av andra
material. Det är inte bara skärvtjockleken som uppvisar att kärlen haft stor rymd, utan även
mynningsdiametrarna visar samma resultat. Diametrarna varierar mellan 26 och 32 cm, vilket
är mycket stort. Kärlen kan utöver som förvaringskärl också ha använts som kokkärl, men
kärlstorleken gör detta mindre troligt.
Förromersk järnålder: Från förromersk järnålder förekommer kärl med skärvtjocklekar på
mellan 5 och 10 mm (Fig. 7). Detta är ett vanligt intervall för framför allt kokkärl, och
exempelvis har endast något enstaka finkärl påträffats. Andelen finkärl förefaller ha varit låg,
och om man till exempel jämför med det samtida gravfältet Tanum 539, som uppvisade
skärvtjocklekar på mellan 4 och 11 mm, framträder vissa skillnader. På Tanum 539 var
omkring 20 % av kärlen antingen 4 eller 5 mm tjocka, medan endast 1 av 17 var det på S:t
Peder 66. Detta kan i och för sig tolkas som skillnader mellan en boplats och ett gravfält, men
under alla omständigheter var medeltjocka kärl mycket vanliga på S:t Peder 66.
De mynningsdiametrar som uppmätts styrker bilden om att det var mellanstora kärl som
deponerades på platsen. Diametrarna varierar mellan 14 och 18 cm, vilket är betydligt mindre
än de senneolitiska kärlen.
På S:t Peder 67 var däremot antalet finkärl förhållandevis hög. Av de fyra uppmätta skärvorna
var två 5 mm tjocka och de andra två 9 mm. Det är vanskligt att göra några alltför långtgående
tolkningar av detta, men det finns en tendens till att finkeramik var vanligt på S:t Peder 67. Det
var möjligtvis en plats för någon form av rituell karaktär eller för någon annan form av plats
där man samlades.
Kärlgods
Som nämndes i inledningen är även kärlgodset en viktig indikation på kärlfunktionen, men
även på hantverkstraditioner och förändring. Vidare kan man delvis studera var kärlen
framställts. En okulär bedömning har skett av samtliga skärvor, och dessutom har sex stycken
varit föremål för analys i form av tunnslip.
Tidig-/mellanneolitikum: Kärlen från perioder har varit framställda av bergartsmagrade leror,
där största korn har uppmätts till mellan 5,0 och 5,5 mm, vilket är förhållandevis grovt. Båda
kärlen har sannolikt varit framställda av en mycket kvartsrik bergart och bland annat är stora
och kantiga kvartskorn synliga. Hantverket verkar vara mycket normalt för sin period.
Analyser som utförts på en skärva (F80) från trattbägarkärlet visade att kärlet framställts av en
lera som magrats med krossad granitisk bergart.
Senneolitikum/äldre bronsålder: Den senneolitiska och äldre bronsålderskeramiken på S:t
Peder 66 uppvisade ett betydligt grövre gods än övriga perioder. Man hade varit mån om att
enbart magra med riktigt stora bergartskorn, eftersom magringen sannolikt siktats. Största korn
som uppmätts i godsen varierar i storlek mellan 2,0 och 12,5 mm, men 29 skärvor av 32 hade
7
korn som översteg 4,0 mm, och ungefär en tredjedel översteg även 7,0 mm. Godset var därmed
mycket grovt. Som magring hade man använt sig av mörka mineral som troligtvis var gabbro
eller diabas. Mineralerna var mycket vanliga i keramik från denna tid och har bland annat
påträffats i Ytterby i Jörlanda sn (Brorsson 2006b) samt i Tanum 539 (Brorsson, manus).
Analyser som utförts på kärlet med vulsten (F72), på en skärva med taggtrådsdekor (F146)
samt en mynningsskärva till ett stort senneolitiskt kärl (F86) visade att kärlen framställts på
likartade sätt, dvs. av leror som magrats med krossad och siktad diabas eller gabbro.
Förromersk järnålder: Från S:t Peder 66 förekommer kärlgods med största korn på mellan 0,5
och 6,3 mm, vilket vittnar om olika kärlfunktioner. Ett grovmagrat gods var lämpligt för
upprepade bränningar, medan ett fint magrat eller naturligt magrat gods användes som
finkeramik. De flesta kärlen uppvisar dock största korn på omkring 2,0 mm, vilket snarast
tyder på kokkärl. Därmed är också keramiken från perioden likartad med samtida keramik i
regionen.
Majoriteten av kärlen på lokalen var sannolikt framställda av granitmagrade leror, och endast
ett litet antal förefaller ha varit naturligt magrade, dvs. av leror som inte krävde någon magring.
Denna typ av keramik förknippas främst med finkeramik från äldre järnålder.
På S:t Peder 67 uppmättes största korn till mellan 1,0 och 6,0 mm, och därmed förekommer
sannolikt olika typer av kärl. Dessutom var tre av kärlen sannolikt bergartsmagrade medan ett
bestod av en lera som var naturligt magrad.
Analyser som utförts på ett ordinärt hushållskärl med rak mynning (F127) och ett mindre kärl
som sannolikt varit en kopp (F172) visade att koppen framställts av en grov lera som inte
magrats medan hushållskärlet bestod av en lera som magrats med granitisk bergart.
Största korn (mm)
Avslutningsvis kan man notera att både skärvtjockleken och det största kornet i godset var en
produkt av sin tid (Fig. 8). Som framgår av figur 6 är det en betydande skillnad mellan keramik
från äldre järnålder och senneolitikum, och ett helt identiskt resultat uppvisade keramiken från
Naturgasprojektet i södra Bohuslän (Brorsson 2006a, Fig. 10). Därmed kan man påvisa att det
inte bara är en lokal variation och förändring, utan skillnaderna sträckte sig över ett större
område.
8
7
6
5
4
3
2
1
0
SN
ÄJÅ
0
2
4
6
8
10
12
14
Skärvtjocklek (mm)
Figur 8. Förhållandet mellan genomsnittliga största kornet och skärvtjockleken på keramik från äldre
järnålder respektive senneolitikum. Det är en betydande skillnad, vilket tidigare belagts vid
undersökningar för Naturgasen (Brorsson 2006a, Fig. 10).
Kärlfunktion
8
För att bestämma vad som ägt rum på platsen och platsens betydelse i sin region utgör kärlens
funktion ett viktigt bidrag. Till exempel kan en hög andel finkeramik indikera någon form av
samlingslokal medan grövre keramik påvisar en boplats. Dessutom kan studier av keramikens
olika funktioner eventuellt ge information om boplatsens inre struktur.
Tidig-/mellanneolitikum: Som redan har nämnts var kärlen från perioden normala till sin
karaktär, och de har sannolikt haft ett normalt användningsområde. Problemet är bara att vi inte
vet vad detta är, utan det har föreslagits allt från mjölkningsbehållare till förvaringskärl och
kokkärl. Godset är relativt grovt, vilket gör kärlen lämpliga som kokkärl, men å andra sidan var
kärlgodset vid denna tid oftast grovt.
Senneolitikum/äldre bronsålder: Keramiken har antingen använts som stora förrådskärl eller
som kokkärl. De stora magringskornen i godset gjorde att kärlen stod emot hetta bra, men det
krävdes även stora bergartskorn för att hålla ihop leran och kärlväggen på ett förrådskärl. Detta
kärl måste också brännas för att bli keramik, och någon form av magring bör ha varit
nödvändigt. Keramiken från S:t Peder 66 uppvisar ett normalt material för sin tid.
Förromersk järnålder: Vid denna tid bestod keramiken på S:t Peder 66 nästan uteslutande av
kokkärl. Det var kärl som var framställda av bergartsmagrade leror och som hade
skärvtjocklekar på mellan 6 och 10 mm. Därmed tyder det också på att den delen av området
som undersökts var ordinärt till sin karaktär. Endast ett kärl har använts som ett finkärl, och
detta påträffades i en härd.
Däremot tyder det på att keramiken från S:t Peder 67 kan ha haft en större mängd finkeramik.
Keramik som var avsedd för servering, enklare förvaring eller för rituella ändamål. Det fanns
även kärl som sannolikt använts som kokkärl på platsen.
Deponering
Huvuddelen av keramiken har sannolikt deponerats som avfall, men man skall dock
uppmärksamma några viktiga detaljer i keramikmaterialet. Det förekommer mer eller mindre
hela kärl från olika perioder, och det är inte ovanligt att hela keramikkärl deponerats som olika
typer av offer. Det kan exempelvis ha varit som stängningsoffer i samband med att man
lämnade en boplats. Från S:t Peder 66 kan det tidig/mellanneolitiska kärlet i A10113, de
senneolitiska/äldre bronsålderskärlen i A9646 samt det förromerska kärlet i nedgrävning
A9153 ha utgjort medvetna offernedläggelser. Man bör dessutom inte bortse från att den
keramik som påträffats tillsammans med lerkulorna kan ha varit offrad (se nedan).
Bränd lera från S:t Peder 66
En förhållandevis stor mängd bränd lera påträffades på S:t Peder 66, och den sammanlagda
vikten uppgick till drygt 1 kg.
Leran har fördelats på lerkulor, vävtyngder, lerklining, ugnsvägg samt lerpackning.
Typ
Vikt (g)
Vävtyngder
848
Lerklining
93
Lerpackning/ugnsvägg
47
Lerkulor
4
Odefinierat
89
Totalt
1081
9
Tabell 2. Bränd lera som påträffades vid S:t Peder 66.
Lerkulor
I samma område som keramiken från äldre järnålder påträffades fyra lerkulor som mätte
mellan 7,8 mm och 10,5 mm i diameter (Fig. 9). Lerkulor är en relativt vanlig fyndkategori för
denna period och de har sannolikt haft någon form av rituell innebörd. Det har bland annat
förts fram att lerkulorna använts i ritualen för att man ville bli med barn eller att man önskade
komplikationsfria förlossningar (Ragnesten 2005). Lerkulor har bland annat påträffats i
Kallebäck i Göteborg, i Jörlanda (Brorsson 2006a, s. 172), i Ullstorp i Karaby sn. samt på
gravfältet Tanum 539 (Brorsson, manus a; Brorsson, manus). Platserna har haft tydliga inslag
av någon form av rituell karaktär.
Figur 9. Fyra lerkulor som sannolikt haft en symbolisk betydelse påträffades på S:t Peder 66. A) F50.
B) F71. C) F148. D) F152.
Vävtyngder
Från samma tidsperiod som lerkulorna finns även flera fragment från brända vävtyngder. Mer
än 80 % av den brända leran från S:t Peder 66 utgörs av vävtyngder. Tyngderna förefaller ha
varit brända till maximalt 800-900°C. Det finns exempel på att vävtyngder istället använts som
blästerskydd, men det finns inte belägg för den funktionen på S:t Peder.
Lerklining
Bränd lera med intryck av större organiskt material, som exempelvis gräs och halm, har tolkats
som lerklining. Denna lera har sannolikt utsatts för temperaturer på maximalt 700 till 800°C,
och den kan ha använts till husbyggnation. En större mängd lerklining påträffades bland annat i
grop A8505. I gropen framkom även keramik av förhistorisk karaktär.
Ugnsvägg och lerpackning
I härd A6936 påträffades 47 g bränd lera som tolkats ha ingått i någon form av lerpackning
och/eller ugnsvägg. I fragmenten som tolkats som ugnsvägg förekommer fint organiskt
material, vilket det ofta kan göra i ugnsväggar. Bitarna som tolkats som lerpackning saknar det
organiska materialet och samtidigt är lerorna grövre. Under alla omständigheter verkar den
upphettade anläggningen ha varit utsatt för värme på upp emot 1000°C.
Intill härden fanns en grop och det är möjligt att gropen fungerat som en anläggning där man
rakade ut aska och annat överblivet material från ugnen (Fig. 10). Ugnen kan ha haft en mindre
kupol och den kan ha använts som någon form av lågtemperaturugn för matlagning eller
keramikbränning, och i samband med en eller flera bränningar kan man ha fått förhöjda
temperaturer intill elden. I en vanlig brasa på mark kommer man utan problem upp till omkring
750°C, och att man då skulle nå 1000°C i en ugn är inte förvånande.
10
Figur 10. Anläggning A6936 som kan ha fungerat ugn.
Sammanfattning
Keramiken uppvisar att S:t Peder 66 bebotts under övergången mellan tidig- och
mellanneolitikum, under övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder samt under
äldre järnålder. Under den yngsta fasen finns det även ett mindre nedslag på S:t Peder 67 i
form av fyra keramikskärvor.
Under de två neolitiska faserna uppvisar keramiken att det var ordinära boplatser med ett
keramiskt inslag som får anses normalt. Det var kärl som användes som hushållskärl, och man
kan inte påvisa några andra funktioner.
Däremot visar keramiken från äldre järnålder att man blivit mera medveten om olika typer av
kärl och hur dessa skulle användas. På S:t Peder 66 förekommer nästan uteslutande kokkärl,
vilket bör betyda att platsen varit en ordinär boplats utan spår av något högre skikt i samhället.
Däremot antyder keramiken på S:t Peder 67 att det funnits mer finkeramik, vilket kan betyda
att platsen haft en annan funktion. Man får dock inte bortse från fyndet av fyra lerkulor på S:t
Peder 66, och dessa lerkulor har sannolikt haft stark symbolisk betydelse.
Godsanalys av keramik från S:t Peder 66
Inledning och material
Sammanlagt har sex keramikskärvor från S:t Peder 66 analyserats i mikroskop. Keramiken
har daterats från tidigneolitikum fram till förromersk järnålder (Tab. 3). Materialet
representerar förhoppningsvis varje period tillfredställande. Från förromersk järnålder har två
skärvor valts ut, och dessa har olika kärlformer och de kan ha haft olika funktioner.
Keramiken från senneolitkum/äldre bronsålder består av tre analyserade skärvor. Skärvor från
det större kärlet i A9646, skärvan med vulst samt en skärva med taggtrådsdekor har
analyserat. Slutligen har trattbägaren från tidig- eller mellanneolitkum studerats.
11
Syftet har varit att besvara hur keramiken framställts, var den producerats samt att studera
variationen i kärlgodset. Utifrån analysresultatet kan man därmed få en viss inblick i
keramikhantverket under olika perioder och det finns en möjlighet att jämföra olika perioder
och studera hur hantverket förändrats.
Analysen har utförts av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier.
Tunnslip
1
2
3
4
5
6
Datering
FRJÅ
FRJÅ
SN
SN
SN
TN/MN
Fyndnr.
172
127
86-87
72
146
80
Figur
5B
Anmärkning
2B, 3A
2A
6
1
Vulst
Taggtråd
Trattbägare
Tabell 3. Det analyserade materialet från Tanum S:t Peder 66.
Metoder
Keramikskärvorna har studerats med hjälp av mikroskopering av keramiska tunnslip.
Mikroskoperingen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialen
och övriga tillverkningstekniska parametrar. Metoden ger information om kärlens funktion
och om lokalt såväl som om främmande hantverk.
Tunnslipet skall vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vid
förstoringar mellan 25X och 1000X i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens
art, andel och största korn fastställes. De leror som använts till kärlframställning klassificeras
som fina, mellangrova eller grova leror. Det innebär att mängden silt är låg eller saknas i
finlerorna, att sandfraktionen är förekommer men är låg i mellanlerorna medan mängden sand
är hög i grovlerorna. Det noteras även om en lera är sorterad eller osorterad. I en osorterad
lera saknas vissa fraktioner. Vidare noteras den mineralogiska sammansättningen och
närvaron av organiskt material och förekomsten av diatomeer (kiselalger).
största kornstorlek
[mm]
+
e.o.
FRJÅ
127
x
+
e.o.
SN
86
s
f
*
x
e.o.
x
19
5,0
72
s
f
x
*
x
+
e.o.
x
15
4,0
SN
146
s
f
x
+
x
+
e.o.
TN/MN
80
s
f
x
+
x
-
e.o.
3
4
SN
5
6
natur
e.o
+
krossad
diabas/gabbro
e.o.
x
krossad granit
glimmer
x
x
växtmaterial
järnoxihydroxid
x
f
diatoméer
järnoxid
g
s
FRJÅ
2
kalciumkarbonat
sand
o
datering
silt
3,5
grov / mellan / fin
16
sort. / osort.
magringsandel [%]
MAGRING
172
slipnr.
1
LERA
fyndnummer
SKÄRVIDENTIFIERING
x
x
x
x
NOTERINGAR*
2,0
e.o.
0,3
Siktad magring
e.o.
0,3
Siktad magring
Tabell 4. Resultat av mikroskopering av keramiska tunnslip från S:t Peder 66, Bohuslän.
Förkortningar: * = normal andel, - = sparsam andel, + = hög andel, ++ = mycket hög andel, x =
förekomst. e.o. = ej observerad.
Resultat
Mikroskoperingen av keramikskärvorna visar att kärlen kan indelas fem olika grupper (Tab.
4). Indelningen är baserad på val av lera och magringsmedel.
12
Godsgrupp 1 (slip 3): Godset består av en sorterad tät finlera, utan silt- eller sandinnehåll.
Leran är därmed tät, och den har magrats med 19 % krossad mörk bergart, som sannolikt är en
diabas eller en gabbro. Största korn i godset har uppmätts till 5,0 mm och magringen har
siktats. Godest har därmed varit mycket grovkornigt. Halten av glimmer är normal.
Godsgrupp 2 (slip 4, 5): Detta gods består av en något grövre lera en föregående, vilket är en
siltig finlera. Som magringsmedel har krossad mörk bergart använts, och denna har sannolikt
varit en diabas eller en grovkornigare gabbro. Magringsandelen har beräknats till 15 % i slip
4. Andelen i slip 5 kan inte beräknas i tunnslipet eftersom magringskorn mer eller mindre
saknas, däremot visar en okulär bedömning av skärvan att andelen varit cirka 20 %. Största
korn i slip 4 har uppmätts till 4,0 mm, medan slip 5 uppvisar korn på omkring 6,0 mm. Båda
godset är därmed mycket grovkorniga, och magringen i båda skärvorna har siktats innan den
blandades i leran. Glimmerhalten är hög i både slip 4 och 5.
Godsgrupp 3 (slip 6): Trattbägaren har framställts av en snarlik lera som föregående grupp, en
finlera med inslag av silt. Magringen avviker dock, eftersom att denna lera magrats med en
krossad granitisk bergart. Magringsandelen har beräknats till endast 3 %. Största korn i godset
har uppmätts till 3,0 mm, och magringen har varit siktad. Glimmerhalten är mycket låg.
Godsgrupp 4 (slip 2): Även denna lera är en finlera, men i denna lera finns både silt och sand.
Den skulle eventuellt kunna ha bedömts som en mellanlera, men den har inte ansett tillräckligt
grov för detta. Magringen består av en krossad granit och andelen har beräknats till 16 %.
Största korn i godset har uppmätts till 3,5 mm, och magringen har inte varit siktad.
Glimmerhalten är hög.
Godsgrupp 5 (slip 1): Kärlet har varit framställt av en osorterad grov lera som saknar tillsatt
magring. Leran har varit tillräckligt grov för att användas utan att man behövde blanda extra
magring i den. Största korn i godset har uppmätts till 2,0 mm. Glimmerhalten har varit hög.
Kärlet har varit utsatt för en bränning i reducerande atmosfär.
Slip 1
Slip 2
Slip 3
Slip 4
13
Slip 5
Figur 11. Mikroskopfoto av keramik från S:t Peder 66.
Slip 6
Tolkning
Analysen av keramik från tre olika perioder som påträffats i S:t Peder 66 har visat på både
kontinuitet och förändring.
Det äldsta kärlet, trattbägaren, har framställts av ett förhållandevis vanligt gods som består av
en krossad granitisk bergart som blandats med en finlera. Magringen har dock siktats vilket
inte är vanligt under tidig- och mellanneolitikum, vilket kan vittna om ett välutvecklat
keramikhantverk. Den siktade magringen har likheter med den senneolitiska keramiken, där
detta ofta förekommer. Ett exempel är Ytterby utanför Kungälv (Brorsson 2006b). Samtliga tre
analyserade senneolitiska skärvor från S:t Peder består av en magring som har siktats, och
bergartskornen i de skärvorna har varit mycket stora. Detta bör indikera att kärlen använt som
kokkärl. Lerorna har varit fina, med viss variation i andelen silt, men trots detta bör alla kärlen
ha tillverkats lokalt, och variationen i siltinnehåll kan bero på att man hämtat lera från olika
djup. Det föreligger inte heller någon skillnad i gods mellan det vulstornerade kärlet och de
övriga samtida kärlen från S:t Peder.
Den förromerska keramiken avviker markant från den övriga keramiken från S:t Peder. Det
förekommer två olika typer av gods och dessa representerar sannolikt olika kärlfunktionen.
Slip 1 (kopp) valdes ut för att den sannolikt var naturligt magrad. Analysen visade att leran är
en grovlera utan tillsatts av magringsmedel. Denna typ av gods förekommer ofta på kokkärl,
men i detta fall har kärlet sannolikt använts som ett finkärl. Det andra godset tolkades vara
magrat med krossad bergart och analysen visade att det bestod av en siltig och sandig finlera
som magrats med krossad granit. Det är ett normalt förekommande keramikhantverk under
äldre järnålder, och detta kärl kan ha använts som antingen kok- eller förvaringskärl.
Keramiken från S:t Peder 66 är trots det begränsade urvalet relativt varierad. Utifrån kärlform
och gods får man uppfattningen att den mest homogena perioden är senneolitikum, då man
framställde kärl med liten variation i form och gods, och det är möjligt att kärlen under denna
tid haft mer eller mindre endast en funktion. Inslaget av diabas/gabbro i magringen är speciell,
och förekommer i stort sett inte under andra tidsperioder. Samma typ av magring har bland
annat påträffats i Ytterby (Brorsson 2006b) och varför diabasmagring är så starkt förknippat till
just övergången mellan neolitikum och bronsålder kan inte besvaras. Diabas och gabbro är
svarta gångbergarter och det är möjligt att det var färgen på magringen som eftersöktes.
Däremot har det även påträffats senneolitisk keramik som magrats med stora korn av
glimmerskiffer (Brorsson, manus a). Denna keramik framkom vid undersökningar i Ullstorp i
Kareby sn. Därmed visar analyserna att man under denna period experimenterade inom
keramikhantverket.
De två förromerska skärvorna uppvisar olika gods, vilket vittnar om varierade funktioner och
om att hantverket blivit mera uppdelat till olika funktioner. Vid denna tid fanns det flera
kärltyper, och dessa tillverkades för olika ändamål. Det var ingen mening att använda en lera
och magring som inte tålde upprepade bränningar till ett kokkärl. Samtida keramik från
Kareby strax norr om Kungälv bestod dock främst av finleror som magrats med krossad
14
granit (Brorsson, manus a). Möjligtvis uppvisar skillnaderna mellan S:t Peder och Kareby att
S:t Peder innehåller ett keramikmaterial som var avsett för fler funktioner.
Slutligen påvisar trattbägaren, med sin siktade magring, ett välutvecklat keramikhantverk.
Fram till dags datum har godsanalyser av trattbägarkeramik i Bohuslän varit ovanliga, och
det är möjligt att framtida studier av denna keramik kommer att bidraga till tolkningen av
trattbägarkulturen i området. Det skall nämnas att trattbägarkeramik i både Skåne och östra
Sverige var av annan kvalitet.
Litteratur
Brorsson, T. 2006a. Även små skärvor kan belysa förhistorien. I. Ytterberg, N. (red.). Flyktiga
förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gasledningen. GöteborgStenungsund. Bohusläns museum. Uddevalla, s. 154-179
Brorsson, T. 2006b. Godsanalys av keramik från sju lokaler inom Naturgasprojektet i
Bohuslän, samt från Tega Prästgård i Ytterby sn. – en studie av framställningsteknik och
kärlgods under senneolitikum, yngre bronsålder och äldre järnålder. Kontoret för Keramiska
Studier. Rapport nr. 1. Landskrona
Brorsson, T. manus. Keramiken från Tanum 539. I: Öbrink, M. Tanum 539. Rapport.
Arkeologisk undersökning i samband med dragningen av E6:an. Bohusläns museum.
Uddevalla
Brorsson, T. manus a. Keramiken från Ullstorp, Kareby. I: Åberg, J. Rapport. Arkeologisk
undersökning av Kareby 131, 136, 137. Bohusläns museum. Uddevalla
Lagergren, A. 2003. En skånsk keramikhistoria. I: Svensson, M. (red.). I det neolitiska rummet.
Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Lund, s. 172-213
Petersson, H. 2007. Normalfördelade kulturlager i Bohuslän och behovet av en förändrad
undersökningsstrategi. In Situ. Västsvensk Arkeologisk Tidskrift 2004-2005. Uddevalla, s. 5566
Ragnesten, Ulf. 2005. Lerkulornas gåta. I: Andersson, Stina & Ulf Ragnesten. (red.).
Fångsfolk och bönder. Om forntiden i Göteborg. Göteborgs Stadsmuseum. s. 229-232
15
Bilaga 8. S:t Peder 66: Osteologisk analys (SAU Rapport 2009:6 O)
OSTEOLOGISK ANALYS
Djurbensmaterial
St Peder RAÄ 66, Hede 1:5, 1:7, St Peder socken, Lilla Edet kommun, Västra Götalands län,
Västergötland
Av Emma Sjöling
SAU Rapport 2009:6 O
Osteologisk analys av djurbensmaterial från St Peder RAÄ 66, St Peder
socken, Västergötland
Emma Sjöling
SAU (Societas Archaeologica Upsaliensis)
Gamla Prefektbostaden, Villavägen 6 G, 752 36 Uppsala
Tel. 018-566 142
[email protected]
Inledning
På uppdrag av Bohusläns museum analyserades i februari 2009, ett bränt benmaterial från en
boplats, RAÄ 67 i St Peder socken i Västergötland. Undersökningen genomfördes under
september och oktober månad 2008 med anledning av den nya sträckningen av E45 mellan
Alvhem och Kärra. Lämningarna som påträffades bestod av stolphål, kokgropar, avfallsgropar,
härdar, rännor och en ugn. Förutom brända ben framkom bl.a. flintredskap (skrapor och
pilspetsar), keramik och vävtyngder. Den preliminära dateringen av boplatsen är neolitikum och
äldre järnålder. Information om den arkeologiska undersökningen kommer från Pia Claesson,
Bohusläns museum, samt Bohusläns museum hemsida (www.utgangspunkten.se ).
Resultat
Sammanlagt har 320 fragment eller ca 84 gram brända ben analyserats. Det genomsnittliga
fragmentet vägde 0,26 gram, vilket betyder att fragmenteringsgraden var hög. Flest ben framkom
i A3517 och Grävenhet 9611 och 9217 (fig. 1).
Majoriteten av benen var gråvita, gulvita eller vita till färgen. Enstaka ben var blågrå.
Konsistensen på benstrukturen var i de flesta fall ”mjölig” och ”kritig”. Färgen tyder på att
förbränningsgraden har varit hög, vilket motsvarar förbränningsgrad 3-4 enligt Wahl (1982).
Av de benslagsbestämda fragmenten fanns en övervikt av matavfall, d.v.s. ben från bål och
extremiteter. Ett kraniefragment har identifierats till får/get (i A8242) och två fragment från
skenben respektive mellanhands-/mellanfotsben kommer troligtvis också från får/get (i G10355
och G9607) (se bilaga 1).
Fig. 1. Antal fragment och vikt per anläggning, grävenhet eller lösfynd.
Fynd ID Anl nr Grävenhet
ID Antal Vikt (g)
20001
7550
7764
1
0,39
20002
6418
6446
3
0,84
20003
6427
6580
3
2,13
20004 lösfynd
6583
1
0,6
20005
6084
6305
2
0,37
20006
7425
8207
5
0,29
20007
7552
8114
1
0,37
20008
5718
5283
3
0,18
20009 lösfynd
5571
2
1,28
20011 lösfynd
3710
1
0,1
20012 lösfynd
8924
13
5,45
20013
3005
5336
1
0,14
20014
8227
9859
6
1,18
20015
8242
9861
8
2,06
20016
5573
5601
2
0,17
20017 lösfynd
5572
1
1,72
20018 lösfynd
5747
2
0,47
20019
6973
7765
4
0,32
20020
7198
7209
2
0,22
20021
7096
7976
1
0,27
20022 lösfynd
7974
1
0,07
20023
2912
3738
1
0,37
20024
2504
2524
1
0,02
8276
8
0,25
20025
7632
20026
3517
5599
24
7,42
20027 lösfynd
8930
2
1,61
20028
9222
9226
2
0,36
20029
7988
9843
1
0,21
20030 lösfynd
8826
3
1,43
20031 lösfynd
10289
1
3,46
20032
7069
7095
16
1,89
20033
2926
3741
1
0,22
20034
9217
9221
24
5,56
20035
9611
52
4,61
20036
9631
19
8,36
20037
10209
9962
4
0,58
20038
9603
11
2,94
20039
9607
11
4,94
20040
9623
13
3,56
20041
10137
10206
2
1,46
20042
10351
11
3,56
20043
9615
8
2,97
20044
9219
4
0,53
20045
10213
8
3,09
20046
8905
5
1,03
7
1
20047
9907
20048
10355
6
2,32
20049
9646
12
1,69
Totalt
320
84,06
Referenser
Wahl, von J., 1982. Abhandlungen. Leichenbranduntersuchungen. Ein Überblick über die Bearbeitungs- und Aussagemöglichkeiten
von Brandgräbern. Praehistorische Zeitschrift 57/1. Berlin, New York. s. 2-125.
BILAGA 1. Benlista
St Peder RAÄ 66, St Peder socken, Lilla Edet kommun, Västergötland
Emma Sjöling, SAU, Uppsala
Fynd A nr GrävID
enhet
20001 7550
20002 6418
20002 6418
20003 6427
20003 6427
20003 6427
20004
20005 6084
20006 7425
20006 7425
20007 7552
20008 5718
20009
20011
20012
20012
20012
20013 3005
20014 8227
20014 8227
20015 8242
20015
20015
20015
20015
20016
20017
20018
20019
20019
20020
20021
20022
20023
20024
20025
20026
20026
20026
20026
20026
20027
20027
20028
20028
20029
20030
20030
8242
8242
8242
8242
5573
6973
6973
7198
7096
2912
2504
7632
3517
3517
3517
3517
3517
9222
9222
7988
ID
Art
7764 Däggdjur
6446 Däggdjur
6446 Däggdjur
6580 Oidentifierat
6580 Stor gräsätare
6580 Stor gräsätare
6583 Däggdjur
6305 Oidentifierat
8207 Mellanstort däggdjur
8207 Oidentifierat
8114 Däggdjur
5283 Mellanstort däggdjur
5571 Stor gräsätare
3710 Däggdjur
8924 Däggdjur
8924 Oidentifierat
8924 Stor gräsätare
5336 Oidentifierat
9859 Däggdjur
9859 Oidentifierat
9861 Får/Get
9861 Mellanstort däggdjur
9861 Mellanstort däggdjur
9861 Oidentifierat
9861 Stor gräsätare
5601 Oidentifierat
5572 Stor gräsätare
5747 Däggdjur
7765 Mellanstort däggdjur
7765 Oidentifierat
7209 Oidentifierat
7976 Mellanstort däggdjur
7974 Oidentifierat
3738 Oidentifierat
2524 Oidentifierat
8276 Oidentifierat
5599 Däggdjur
5599 Däggdjur
5599 Mellanstort däggdjur
5599 Oidentifierat
5599 Stor gräsätare
8930 Oidentifierat
8930 Stor gräsätare
9226 Mellanstort däggdjur
9226 Oidentifierat
9843 Oidentifierat
8826 Mellanstort däggdjur
8826 Oidentifierat
Kroppsdel
Benslag/Tand/Bendel
Kranium
Cranium
Obestämt benslag
Costa
Obestämt benslag
Os longum
Metapodium
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Metatarsale III & IV
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Temporale, os; fossa
mandibularis; dxt
Os longum/Metapodium
Cranium
Obestämt benslag
Metapodium
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Scapula?
Cranium
Costa
Obestämt benslag
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Bål
Extremiteter
Hand/Fot
Kranium
Extremiteter
Extremiteter
Hand/Fot
Extremiteter
Kranium
Kranium
Hand/Fot
Extremiteter
Kranium
Kranium
Extremiteter
Kranium
Bål
Kranium
Vikt (g)
Antal
M/S
1
2
1
1
1
1
1
2
1
4
1
3
2
1
1
11
1
1
2
4
1
0,39 S
0,35
0,49 M
0,03
0,92 M
1,18 S
0,6 S
0,37
0,15
0,14
0,37 M
0,18
1,28
0,1
0,9 M
0,69
3,86 S
0,14
0,93 M
0,25
0,42 S
2
2
2
1
2
1
2
1
3
2
1
1
1
1
8
1
1
3
15
4
1
1
1
1
1
1
1
0,49
0,22 S
0,18
0,75 S
0,17
1,72 M
0,47
0,23 S
0,09
0,22
0,27 S
0,07
0,37
0,02
0,25
1,02 M
0,98 S
0,57 M
1,7
3,15
0,01
1,6
0,24
0,12
0,21
0,2 S
0,07
20030
20031
20032
20032
20032
20033
20034
20034
20034
20034
20034
20035
20035
20035
20035
20035
20036
20036
20036
20036
20036
20036
20036
20037
20037
20037
20038
20038
20038
20038
20039
20039
20039
7069
7069
7069
2926
20039
20039
20040
20040
20040
20040
20041 10137
20041 10137
20042
20042
20042
20042
20042
20043
20043
20043
20044
20044
20044
20045
20045
20045
9217
9217
9217
9217
9217
9611
9611
9611
9611
9611
9631
9631
9631
9631
9631
9631
9631
10209
10209
10209
9603
9603
9603
9603
9607
9607
9607
9607
9607
9623
9623
9623
9623
10206
10206
10351
10351
10351
10351
10351
9615
9615
9615
9219
9219
9219
10213
10213
10213
8826 Stor gräsätare
10289 Stor gräsätare
7095 Däggdjur
7095 Däggdjur
7095 Oidentifierat
3741 Oidentifierat
9221 Däggdjur
9221 Mellanstort däggdjur
9221 Mellanstort däggdjur
9221 Oidentifierat
9221 Stor gräsätare
Däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Stor gräsätare
9962 Däggdjur
9962 Mellanstort däggdjur
9962 Oidentifierat
Däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Däggdjur
Däggdjur
Liten gräsätare; ev.
får/get
Oidentifierat
Stor gräsätare
Däggdjur
Däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Oidentifierat
Stor gräsätare
Däggdjur
Däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Stor gräsätare
Däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Bål
Bål
Bål
Bål
Hand/Fot
Bål
Extremiteter
Hand/Fot
Kranium
Extremiteter
Bål
Kranium
Bål
Extremiteter
Extremiteter
Hand/Fot
Bål
Extremiteter
Kranium
Kranium
Hand/Fot
Bål
Hand/Fot
Kranium
Extremiteter
Hand/Fot
Os longum/Metapodium
Vertebra lumbalis; spinafr.
Os longum/Metapodium
Costa
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Costa; revbensbrosk
Obestämt benslag
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Os longum/Metapodium
Costa
Carpi/tarsi, os
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Costa
Os longum
Metapodium
Cranium
Obestämt benslag
Os longum
Costa
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Costa
Os longum
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum
Metapodium; distal ledrullefr.
Obestämt benslag
Costa
Obestämt benslag
Os longum
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Maxilla/ Mandibula
Obestämt benslag
Carpi/tarsi, os
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Costa
Obestämt benslag
Carpi/tarsi, os
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Os longum
Carpi/tarsi, os
Obestämt benslag
1
1
2
1
13
1
2
1
2
15
4
3
2
5
2
40
3
1
5
3
1
4
2
1
2
1
1
1
1
8
3
2
1
1,16
3,46 M
1,2
0,39 M
0,3
0,22
0,86
0,14
0,68 M
1,6
2,28
0,77
0,55
0,89 M
0,47 S
1,93
0,73
0,21 M
1,94 M
0,35 S
0,15 S
0,76
4,22 M
0,26 M
0,24 S
0,08
1,22
0,39 M
0,72 M
0,61
1,43
1,7 M
0,21 S
4
1
2
1
1
9
1
1
1
1
3
5
1
1
1
6
1
1
2
1
1
5
0,88
0,72 M
1,02
0,53 M
0,35 S
1,66
0,13
1,33 S
0,22
0,49 S
1,7
0,4
0,75 M
0,8
1,32 S
0,85
0,22
0,2 S
0,11
1,34 M
0,55 S
0,45
20045
20046
20046
20047
20048 10355
20048 10355
20048 10355
20048 10355
20049 9646
20049 9646
20049 9646
20049 9646
20049 9646
10213
8905
8905
Stor gräsätare
Däggdjur
Oidentifierat
9907 Oidentifierat
Däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur;
troligtvis får/get
Oidentifierat
Däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Bål
Extremiteter
Extremiteter
Bål
Hand/Fot
Costa
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Tibia; proximal epifys (öppen)
1
2
3
7
2
2
1
0,75 M
0,71
0,32
1
0,99 M
0,44
0,85 M
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Costa
Carpi/tarsi, os
Obestämt benslag
1
1
2
3
1
5
0,04
0,64
0,43
0,42 M
0,1 S
0,1
81
82
83
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
79
80
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
77
78
S:t Peder 66
75
76
74
S:t Peder 66
S:t Peder 66
73
S:t Peder 66
S:t Peder 66
71
72
S:t Peder 66
S:t Peder 66
69
70
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
67
68
S:t Peder 66
65
66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
63
64
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
61
62
S:t Peder 66
59
60
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
57
58
S:t Peder 66
55
56
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
53
54
S:t Peder 66
51
52
S:t Peder 66
Fynd nr
S:t Peder 66
RAÄ
Flinta och sten
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Sten
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Typ
ID
20053
Skrapa
Avslag
Skrapa
Avslag
Splitter
Övrig slagen
Knacksten
Spån
Avslag
Avslag
Avslag
Skrapa
Skrapa
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Knacksten
Avslag
Avslag
20085
20084
20083
20082
Avslag
Avslag
Avslag
Splitter
20081 Avslag
20080
20079
20078
20077 Avslag
20076
20075
20074
20073
20072 Avslag
20071 Avslag
20070
20069
20068
20067 Skrapa
20066
20065
20064
20063
20062 Avslag
20061 Avslag
20060
20059
20058
20057 Avslag
20056
20055 Yxa
20054
Sakord
Granit
Enkel avslagsskrapa
Enkel avslagsskrapa
Rundskrapa
Avslagsskrapa/kniv?
Egg med rak kant
Enkel avslagsskrapa
Undergrupp
6584
8211
0
8213
8215
7938
7372
7372
7371
8205
8214
5598
8112
8845
8899
9781
10029
10029
10029
10029
10029
0
8209
9862
9165
6723
0
0
0
0
0
0
6578
Fyndenhet
0
0
6610
0
0
7389
0
0
0
7425
0
3517
0
0
0
0
0
0
0
0
0
10355
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
6468
Rel Ark Obj
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
9611
9611
9611
9611
9611
9611
Grävenhet
1
2
1
1
2
1
3
3
1
2
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
3
7
1
1
1
1
4
2
9
1
1
0
97
Antal
7,8
8,7
12,6
0,1
38,2
61,3
7,9
7,9
3,8
4,5
3
0,3
7,4
4,9
10
13,6
9,8
14
22,4
0,2
17,1
32
427
1,8
3,8
42
0,6
3,6
72,2
5,4
6,4
16
462,7
Vikt g
Bilaga 9. S:t Peder 66: Fyndlista
Fynd nr
112
114
115
S:t Peder 66
S:t Peder 66
111
S:t Peder 66
113
110
S:t Peder 66
S:t Peder 66
109
S:t Peder 66
S:t Peder 66
107
108
S:t Peder 66
S:t Peder 66
105
106
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
103
104
S:t Peder 66
101
102
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
99
100
S:t Peder 66
97
98
S:t Peder 66
S:t Peder 66
95
96
94
S:t Peder 66
S:t Peder 66
93
S:t Peder 66
S:t Peder 66
91
92
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
89
90
S:t Peder 66
87
88
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
85
86
S:t Peder 66
84
RAÄ
S:t Peder 66
Typ
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
ID
Sakord
Avslag
Avslag
Avslag
Spån
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag med
retusch
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
20117 Spån
20116
20115
20114
20113
20112 Avslag
20111 Avslag
20110
20109
20108
20107 Avslag
20106
20105
20104
20103
20102 Avslag
20101 Avslag
20100
20099
20098
20097 Avslag
20096
20095
20094
20093
20092 Avslag
20091 Splitter
20090
20089
20088
20087 Avslag
20086
Undergrupp
4794
2607
6306
3728
3732
4834
2150
3743
3743
2147
2147
5775
9226
8930
2143
5601
2152
2149
2938
2942
2939
5879
9859
2941
2940
2146
2145
2144
2142
2151
2151
7766
Fyndenhet
3271
2504
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
5573
0
0
0
0
0
0
8227
0
0
0
0
0
0
0
0
6973
Rel Ark Obj
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
9222
Grävenhet
1
1
2
1
1
1
1
4
2
1
4
1
1
1
2
2
3
2
1
1
2
1
1
1
2
1
3
1
1
2
1
3
Antal
1,4
8,8
14
13,7
10
2,3
4,6
6,5
3,6
3,1
8,6
11,1
2,5
30,7
5,9
2,6
0,8
2,1
3,5
11,2
44,1
2,2
6,2
7,5
17
5,5
0,01
1,6
6,1
8,2
6,8
12,4
Vikt g
120
121
S:t Peder 66
S:t Peder 66
142
143
144
145
146
147
148
151
152
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
141
S:t Peder 66
140
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
137
138
S:t Peder 66
S:t Peder 66
135
S:t Peder 66
136
134
S:t Peder 66
S:t Peder 66
133
S:t Peder 66
S:t Peder 66
131
132
S:t Peder 66
129
130
S:t Peder 66
S:t Peder 66
127
128
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
125
126
S:t Peder 66
122
119
S:t Peder 66
124
118
S:t Peder 66
S:t Peder 66
117
S:t Peder 66
116
S:t Peder 66
Fynd nr
S:t Peder 66
RAÄ
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Typ
ID
Spån
Avslag
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Avslag
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Avslag
Avslag
Spån
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
20154
20153
20150
20149
20148
Övrig slagen
Avslag
Avslag
Kärna
Splitter
20147 Avslag
20146
20145
20144
20143
20142
20140
20139
20138
20137 Avslag
20136
20135
20134
20133
20132 Avslag
20131
20130
20129
20128
20127 Avslag
20126
20124
20123
20122
20121 Avslag
20120
20119
20118
Sakord
Knuta
Undergrupp
0
0
10034
5774
0
0
0
0
0
0
0
8991
9857
4155
9332
9840
8827
9837
9837
9837
0
0
9780
9780
9575
9574
8872
8841
8873
10033
5880
3688
3727
Fyndenhet
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
8874
9770
4141
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
9519
0
0
0
3585
Rel Ark Obj
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
9627
9627
0
0
9631
9631
9619
9619
9619
9619
9615
0
0
0
0
0
0
0
0
0
10386
10386
Grävenhet
1
5
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
3
7
1
1
1
4
4
Antal
12,7
30,1
9,5
53,4
0,1
48,2
13,3
23,7
1,2
5,4
18
13,6
1,4
12
1,5
1,7
6,1
1,9
2
18,9
11,1
1,6
15,5
30,8
3
9,3
20,8
2,8
2
1,5
0,9
3
2,9
Vikt g
181
182
183
184
185
186
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
179
177
180
176
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
175
S:t Peder 66
174
171
S:t Peder 66
S:t Peder 66
170
S:t Peder 66
S:t Peder 66
169
S:t Peder 66
172
168
S:t Peder 66
173
167
S:t Peder 66
166
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
165
161
S:t Peder 66
164
160
S:t Peder 66
S:t Peder 66
159
S:t Peder 66
158
S:t Peder 66
S:t Peder 66
162
157
163
156
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
155
S:t Peder 66
S:t Peder 66
154
S:t Peder 66
Fynd nr
153
RAÄ
S:t Peder 66
Typ
Sten
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Sten
Flinta
ID
Sakord
Slipsten
Skrapa
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Skrapa
Spån
Kärna
Övrig slagen
Övrig slagen
Övrig slagen
Splitter
Avslag
Avslag
Borr
Avslag
Avslag
Pilspets
Avslag
Splitter
Avslag
Splitter
Spån
20188
Knacksten
20187 Avslag
20186
20185
20184
20183
20182 Avslag
20181 Avslag
20179
20178
20177 Avslag
20176
20175
20174
20173
20172 Avslag
20171
20170
20169
20168
20167 Avslag
20166
20165
20164
20163
20162 Avslag
20161 Avslag
20160
20159
20158
20157 Avslag
20156
20155
Undergrupp
Urnupen bas
Avslag
Övrig
Avslagsskrapa?
0
0
3729
8838
8833
8833
8843
8843
8843
8841
5774
8842
8835
8782
0
0
0
0
8929
8929
8929
0
0
0
0
0
0
0
10350
8821
8837
8837
7937
Fyndenhet
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
9646
9646
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
10337
8637
0
0
7864
10113
Rel Ark Obj
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
9615
9623
0
0
0
9603
9603
9607
9607
9607
9607
9607
0
0
0
0
0
0
9627
Grävenhet
2
1
1
1
1
1
1
1
2
2
3
1
1
1
1
1
1
1
1
1
5
3
5
2
1
4
1
10
1
1
1
2
11
Antal
352,7
9,2
0,1
10,1
0,1
0,2
0,6
14,8
2,6
4,7
5,3
16,6
5,8
24,4
28
41,1
9,5
0,1
36,3
2,4
89,6
8
0,9
98,5
23,8
49,1
8,8
13,6
0,9
5,4
2,3
1093,8
7,7
Vikt g
211
212
213
214
215
216
217
218
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
209
210
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
207
208
S:t Peder 66
205
206
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
203
204
S:t Peder 66
201
202
S:t Peder 66
S:t Peder 66
199
200
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
197
198
S:t Peder 66
195
196
194
S:t Peder 66
S:t Peder 66
193
S:t Peder 66
S:t Peder 66
191
192
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
189
190
S:t Peder 66
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
187 Sten
188
Typ
S:t Peder 66
Fynd nr
S:t Peder 66
RAÄ
ID
20189
Slipsten
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
Spån
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Skrapa
Skrapa
Avslag
Avslag
Spån
Kärna
Avslag
20220
20219
20218
Avslag
Avslag
Skrapa
20217 Avslag med
retusch
20216
20215
20214
20213
20212 Avslag
20211 Avslag
20210
20209
20208
20207 Avslag
20206
20205
20204
20203
20202
20201 Avslag
20200
20199
20198
20197 Avslag
20196
20195
20194
20193
20192 Avslag
20191
20190
Sakord
Rundskrapa
Övrig
Avslagsskrapa
Ensidig
Undergrupp
0
3687
6014
6014
6014
6014
6014
6014
5581
6577
6304
6154
6576
5358
6181
7416
8003
8003
7975
5086
3735
6329
6071
6071
5568
5568
6155
5776
6014
5878
6180
6972
Fyndenhet
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
6072
0
0
0
6167
0
0
0
6754
0
0
0
0
0
0
0
5803
0
5180
5778
6141
6610
Rel Ark Obj
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
10213
Grävenhet
1
1
2
2
1
1
1
1
11
7
0
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
3
Antal
10,1
2,4
32,8
13,1
5,9
381,3
659,5
499,5
21,2
7,4
6,2
1,6
3,6
12,2
0,8
4,4
11,7
11,7
8,8
6,3
1
0,1
17,8
33,6
2,4
1,8
7,4
8,7
8,1
74,2
1,9
286,3
Vikt g
244
245
246
247
248
249
250
251
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
241
S:t Peder 66
S:t Peder 66
240
S:t Peder 66
242
239
S:t Peder 66
243
238
S:t Peder 66
S:t Peder 66
237
S:t Peder 66
236
S:t Peder 66
S:t Peder 66
231
S:t Peder 66
235
230
S:t Peder 66
234
229
S:t Peder 66
228
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
227
232
226
S:t Peder 66
S:t Peder 66
233
225
S:t Peder 66
S:t Peder 66
224
S:t Peder 66
S:t Peder 66
222
223
S:t Peder 66
221
S:t Peder 66
220
S:t Peder 66
S:t Peder 66
Fynd nr
219
RAÄ
S:t Peder 66
Typ
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Sten
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Sten
Flinta
Flinta
Sten
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Sten
Sten
Flinta
Flinta
Flinta
ID
Sakord
Avslag
Knacksten
Övrig slagen
Avslag
Splitter
Avslag
Avslag
Knacksten
Skrapa
Avslag
Avslag
Kärna
Avslag
Avslag
Skrapa
Skrapa
Övrig slagen
Avslag
Knacksten
Slipsten
Avslag
20253
20252
Splitter
Kärna
20251 Avslag
20250
20249
20248
20247
20246
20245
20244
20243
20242 Avslag
20241 Avslag
20240
20239
20238
20237 Avslag
20236
20235
20234
20233
20232
20231 Avslag
20230
20229
20228
20227 Avslag
20226
20225
20224
20223
20222 Avslag
20221 Skrapa
Undergrupp
Plattformsavslag
Spånskrapa
Granit
Plattformsavslag
Avslagsskrapa
Fossil, Sjöborre
Avslagsskrapa
0
5336
0
0
5023
2943
9664
0
0
0
10164
4530
9090
10284
10283
3736
3736
9727
8007
3733
3733
6446
6446
4332
3730
3731
3731
3742
5309
7762
7979
7979
5242
Fyndenhet
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
8430
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
2851
5243
7105
0
0
0
9907
Rel Ark Obj
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
10351
10351
0
0
0
10206
10206
10206
Grävenhet
1
1
1
7
2
1
1
2
3
1
1
3
1
1
1
1
2
2
1
1
1
1
1
1
2
1
5
2
1
1
1
1
3
Antal
0,1
20
44,5
5,8
4,2
12,6
20,1
9,8
88
268
22,1
4,8
5,5
1
10
23,1
3,5
21
171,1
5,2
1
33,4
21,2
26,5
0,1
31,6
17,3
8,3
589,9
10,2
83,2
27,4
22,5
Vikt g
255
256
257
258
259
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
276
277
278
279
280
281
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
271
S:t Peder 66
275
270
S:t Peder 66
274
269
S:t Peder 66
S:t Peder 66
268
S:t Peder 66
S:t Peder 66
267
S:t Peder 66
272
266
S:t Peder 66
273
265
S:t Peder 66
264
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
262
263
S:t Peder 66
261
S:t Peder 66
S:t Peder 66
260
RAÄ
S:t Peder 66
Fyndnr
254
S:t Peder 66
Keramik
253
S:t Peder 66
Fynd nr
252
RAÄ
S:t Peder 66
Typ
ID
20084
20083
20082
20080
20079
20077
20076
20075
20074
20071
20070
20068
20067
20066
20065
20061
20060
20059
20058
20057
20056
20055
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Flinta
Vikt g
ID
Sakord
Övrig slagen
Avslag
Övrig slagen
303
680
330
9
36
2
11
101
55
6
7
10
8
16
7
1
5
4
4
3
2
17
20260
20259
20258
Antal
Skrapa
Kärna
Splitter
Övrig slagen
20257 Yxa
20256
20255
20254
95
35
46
1
2
2
3
30
2
1
1
1
1
2
1
1
1
5
1
1
1
13
Mynning
Mynning
Mynning
Buk
Botten
Buk
Mynning
Buk
Mynning
Buk
Buk
Buk
Buk
Buk
Del
Kärna sidstycke
Tjocknackig slipad yxa
Undergrupp
Ytbehandling
Glättning
Glättning
Glättning
Slammad
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
0
Bukstreck
9357
0
0
0
2537
0
9985
9907
Rel Ark Obj
Dekor
6578
6578
6578
4832
7765
10031
Fyndenhet
SN
SN
MN
SN-ÄBÅ
SN-YBÅ
SN-ÄBÅ
ÄJÅ
ÄJÅ
Datering
Grävenhet
0
0
0
0
0
0
0
1
1
1
1
10213
10213
10206
19,1
0,1
236,8
104,7
0,4
2,6
3,4
Vikt g
Grävenhet
1
1
3
25
Antal
20101
311
312
313
314
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
309
310
S:t Peder 66
307
308
S:t Peder 66
S:t Peder 66
305
306
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
303
304
S:t Peder 66
301
302
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
299
300
S:t Peder 66
297
298
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20100
295
296
S:t Peder 66
20097
20118
20117
20116
20115
20114
20113
20112
20111
20110
20109
20108
20107
20106
20105
20104
20103
20102
20099
20098
293
294
S:t Peder 66
20096
20095
20094
20093
20091
20090
S:t Peder 66
291
292
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
289
290
S:t Peder 66
287
288
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20089
20088
285
286
S:t Peder 66
20087
S:t Peder 66
20086
283
284
S:t Peder 66
S:t Peder 66
ID
20085
Fyndnr
282
RAÄ
S:t Peder 66
Vikt g
426
16
87
8
35
6
20
4
5
3
30
238
39
185
76
459
399
308
49
295
77
1119
83
297
4
533
5
200
6072
785
210
392
62
Antal
203
9
25
2
6
1
8
1
1
1
12
97
0
35
0
152
103
110
0
85
0
151
>50
74
1
67
3
>100
352
11
>100
187
>50
Buk
Buk
Buk
Buk
Buk
Botten
Buk
Mynning
Mynning
Buk
Botten
Botten
Mynning
Mynning
Mynning
Mynning
Buk
Mynning
Buk
Mynning
Mynning
Mynning
Mynning
Buk
Del
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Ytbehandling
Dekor
SN
SN
SN-ÄBÅ
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
SN
Datering
9611
9603
9623
9631
9619
9619
9619
10209
10209
10386
10351
Grävenhet
20119
20153
20163
345
346
347
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
343
344
S:t Peder 66
S:t Peder 66
341
342
S:t Peder 66
20161
20162
339
340
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20159
337
338
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20169
20168
20167
20166
20165
20164
20158
20157
20156
335
336
S:t Peder 66
20155
20149
S:t Peder 66
333
334
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20151
331
332
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20146
20148
329
330
20145
20144
20141
20139
20135
20133
20132
20129
20128
20126
20122
20121
20120
S:t Peder 66
ID
S:t Peder 66
327
328
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
325
326
S:t Peder 66
323
324
S:t Peder 66
S:t Peder 66
321
322
S:t Peder 66
S:t Peder 66
319
320
S:t Peder 66
S:t Peder 66
317
318
S:t Peder 66
S:t Peder 66
315
316
S:t Peder 66
Fyndnr
S:t Peder 66
RAÄ
Vikt g
7
47
2
1
34
13
2
16
12
11
8
3
10
8
4
2
24
132
238
2
7
22
5
30
9
4
1
117
5
6
38
10
2
Antal
Buk
Buk
Buk
Buk
Buk
Buk
Mynning
Buk
Buk
Buk
Mynning
36
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
4
0
164
1
Buk
Buk
Mynning
Buk
Buk
Buk
Buk
Botten
Buk
Mynning
Buk
Botten
Buk
Buk
Buk
Buk
Buk
Buk
1 Skuldra
1
5
1
1
1
1
19
4
1
0
7
1
2
Del
Glättning
Glättning
Rabbning
Glättning
Glättning
Glättning
Rabbning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Ytbehandling
Taggtr dekt
Vertikala streck
ö
Dekor
BÅ-JÅ
BÅ-JÅ
SN
BÅ-JÅ
FRJÅ
BÅ-JÅ
BÅ-JÅ
BÅ-JÅ
SN
ÄJÅ?
MN
SN
FRJÅ
SN?
SN
SN
Datering
Grävenhet
Fyndnr
Fyndnr
S:t Peder 66
S:t Peder 66
376
377
S:t Peder 66
S:t Peder 66
371
S:t Peder 66
375
370
S:t Peder 66
374
369
S:t Peder 66
S:t Peder 66
368
S:t Peder 66
S:t Peder 66
367
S:t Peder 66
372
366
S:t Peder 66
373
365
S:t Peder 66
S:t Peder 66
364
S:t Peder 66
S:t Peder 66
363
RAÄ
S:t Peder 66
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Material
361
362
S:t Peder 66
Bränd lera
359
360
S:t Peder 66
357
358
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
355
356
S:t Peder 66
353
354
S:t Peder 66
S:t Peder 66
351
352
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
349
350
S:t Peder 66
348
RAÄ
S:t Peder 66
7979
10286
6448
8275
6328
6579
7487
Vikt
Vikt g
7973
20123
20174
20184
20183
20182
20181
20178
20177
20176
20175
20173
20172
20171
20170
ID
ID
27
15
18
20
6
19
216
5
1
43
248
358
13
Antal
Antal
1
1
23
1
6
1
1
7
1
2
7
1
4
5
3
Buk
Mynning
ö
Del
Buk
Mynning
Buk
Botten
Buk
Botten
Mynning
Lerkula
Lerklining
Vävtygnd
Del
8
6
1
1
11
1
0
85
1 Skuldra
1
9
28
45
0
Ytbehandling
Dekor
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Glättning
Ytbehandling
Datering
Dekor
8505
5242
8133
Ark Obj
SN
BÅ-ÄJÅ
Ä JÄ
SN
SN
SN
BÅ-ÄJÅ
BÅ-ÄJÅ
BÅ-ÄJÅ
6936
6448
8275
8844
6396
10282
2500
3709
9725
8898
7294
6249
7132
Grävenhet
Grävenhet
Fyndenhet
Datering
385
386
387
388
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
406
407
S:t Peder 66
S:t Peder 66
401
405
400
S:t Peder 66
S:t Peder 66
404
399
S:t Peder 66
S:t Peder 66
398
S:t Peder 66
S:t Peder 66
397
S:t Peder 66
402
396
S:t Peder 66
403
395
S:t Peder 66
394
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
392
393
391
S:t Peder 66
390
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
389
RAÄ
S:t Peder 66
Fynd nr
384
S:t Peder 66
Brända ben
382
381
383
380
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
379
S:t Peder 66
378
S:t Peder 66
Fyndnr
S:t Peder 66
RAÄ
20014
20013
20012
20012
20012
20011
20009
20008
20007
20006
20006
20005
20004
20003
20003
20003
20002
20002
20001
Fynd ID
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Br lera
Material
8227
3005
5718
7552
7425
7425
6084
6427
6427
6427
6418
6418
7550
A nr
ID
Grävenhet
5023
2523
7764
6446
6582
7979
Vikt
Lerklining
Lerklining
Lerkula
Lerklining
Vävtygnd
Lerklining
Lerklining
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Däggdjur
Stor gräsätare
Stor gräsätare
Oidentifierat
Däggdjur
Däggdjur
Däggdjur
Art
2
6
2
4
1
1
16
6
23
7
9
Del
9859
5336
8924
8924
8924
3710
Däggdjur
Oidentifierat
Stor gräsätare
Oidentifierat
Däggdjur
Däggdjur
5571 Stor gräsätare
5283
8114
8207
8207
6305
6583
6580
6580
6580
6446
6446
7764
Fyndenhet
Antal
Extremiteter
Hand/Fot
Extremiteter
Extremiteter
Kranium
Hand/Fot
Extremiteter
Bål
Kranium
Kroppsdel
Ytbehandling
Datering
Os longum
Obestämt benslag
Metatarsale III & IV
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Metapodium
Os longum
Obestämt benslag
Costa
Obestämt benslag
Cranium
Benslag/Tand/Bendel
Dekor
Antal
1
1
2
3
1
4
1
2
1
1
1
1
1
2
1
2
1
1
11
2504
7550
3744
Ark Obj
0,93
0,14
3,86
0,69
0,9
0,1
1,28
0,18
0,37
0,14
0,15
0,37
0,6
1,18
0,92
0,03
0,49
0,35
0,39
Vikt g
8272
7508
2504
5777
6446
4634
6454
6936
Fyndenhet
M
S
M
M
S
S
M
M
S
M/S
Grävenhet
434
435
436
437
438
439
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
431
S:t Peder 66
S:t Peder 66
430
S:t Peder 66
432
429
S:t Peder 66
433
428
S:t Peder 66
S:t Peder 66
427
S:t Peder 66
S:t Peder 66
426
S:t Peder 66
421
425
420
S:t Peder 66
S:t Peder 66
424
419
S:t Peder 66
418
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
417
422
416
S:t Peder 66
S:t Peder 66
423
415
S:t Peder 66
414
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
412
413
411
S:t Peder 66
410
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
409
S:t Peder 66
Fynd nr
408
RAÄ
S:t Peder 66
20032
20031
20030
20030
20030
20029
20028
20028
20027
20027
20026
20026
20026
20026
20026
20025
20024
20023
20022
20021
20020
20019
20019
20018
20017
20016
20015
20015
20015
20015
20015
20014
Fynd ID
7069
7988
9222
9222
3517
3517
3517
3517
3517
7632
2504
2912
7096
7198
6973
6973
5573
8242
8242
8242
8242
8242
8227
A nr
Grävenhet
Art
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Får/Get
Oidentifierat
7095
10289
8826
8826
8826
9843
9226
9226
8930
8930
5599
5599
5599
5599
5599
8276
2524
3738
7974
7976
7209
7765
7765
5747
5572
5601
Däggdjur
Stor gräsätare
Stor gräsätare
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Stor gräsätare
Oidentifierat
Stor gräsätare
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Stor gräsätare
Oidentifierat
9861 Stor gräsätare
9861
9861
9861
9861
9859
Fyndenhet
Bål
Kranium
Bål
Kranium
Extremiteter
Kranium
Kranium
Extremiteter
Hand/Fot
Kranium
Kranium
Kroppsdel
Benslag/Tand/Bendel
Os longum/Metapodium
Vertebra lumbalis; spinafr.
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Costa
Cranium
Scapula?
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Metapodium
Obestämt benslag
Cranium
Os longum/Metapodium
Temporale, os; fossa mandibularis; dxt
Obestämt benslag
Antal
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
4
15
3
1
1
8
1
1
1
1
2
3
1
2
1
2
1
2
2
2
1
4
0,42
0,25
S
M
S
S
S
M/S
1,2
3,46
1,16
0,07
0,2
0,21
0,12
0,24
1,6
0,01
3,15
1,7
0,57
0,98
1,02
0,25
0,02
0,37
0,07
M
S
M
S
M
0,27 S
0,22
0,09
0,23
0,47
1,72
0,17
0,75
0,18
0,22
0,49
Vikt g
20034
466
467
468
469
470
471
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
461
S:t Peder 66
465
460
S:t Peder 66
464
459
S:t Peder 66
458
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
457
462
456
S:t Peder 66
S:t Peder 66
463
455
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
454
S:t Peder 66
S:t Peder 66
452
453
S:t Peder 66
451
S:t Peder 66
20039
20039
20039
20039
20039
20038
20038
20038
20038
20037
20037
20037
20036
20036
20036
20036
20036
20036
20036
20035
20035
20035
450
S:t Peder 66
20034
20035
447
S:t Peder 66
20035
446
S:t Peder 66
20034
20034
449
445
S:t Peder 66
S:t Peder 66
20033
20034
S:t Peder 66
444
S:t Peder 66
20032
20032
Fynd ID
S:t Peder 66
442
443
S:t Peder 66
441
S:t Peder 66
Fynd nr
440
RAÄ
S:t Peder 66
2926
7069
7069
A nr
9607
9607
9607
9607
9607
9603
9603
9603
9603
10209
10209
10209
9631
9631
9631
9631
9631
9631
9631
9611
9611
9611
9611
9611
9217
9217
9217
9217
9217
Grävenhet
Art
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Oidentifierat
Däggdjur
9962
9962
9962
Stor gräsätare
Oidentifierat
Liten gräsätare; ev. får/
get
Däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Stor gräsätare
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
9221 Stor gräsätare
9221
9221
9221
9221
3741
7095
7095
Fyndenhet
Kroppsdel
Bål
Hand/Fot
Extremiteter
Extremiteter
Bål
Kranium
Bål
Extremiteter
Kranium
Hand/Fot
Extremiteter
Bål
Hand/Fot
Bål
Bål
Bål
Benslag/Tand/Bendel
Costa
Obestämt benslag
Metapodium; distal ledrullefr.
Os longum
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Os longum
Costa
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Costa
Os longum
Obestämt benslag
Cranium
Metapodium
Os longum
Costa
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Carpi/tarsi, os
Costa
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Os longum/Metapodium
Obestämt benslag
Costa; revbensbrosk
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Costa
Antal
1
4
1
2
3
8
1
1
1
1
2
1
2
4
1
3
5
1
3
40
2
5
2
3
4
15
2
1
2
1
13
1
M/S
M
M
M
M
M
M
S
M
M
S
S
M
M
0,72
0,88
M
0,21 S
1,7
1,43
0,61
0,72
0,39
1,22
0,08
0,24
0,26
4,22
0,76
0,15
0,35
1,94
0,21
0,73
1,93
0,47 S
0,89
0,55
0,77
2,28
1,6
0,68
0,14
0,86
0,22
0,3
0,39
Vikt g
Fynd nr
497
498
499
500
501
502
503
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
495
496
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
493
494
S:t Peder 66
491
492
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
489
490
S:t Peder 66
487
488
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
485
486
S:t Peder 66
483
484
S:t Peder 66
S:t Peder 66
481
482
S:t Peder 66
S:t Peder 66
479
480
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
477
478
S:t Peder 66
475
476
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
473
474
S:t Peder 66
472
RAÄ
S:t Peder 66
20049
20049
20049
20049
20048
20048
20048
20048
20047
20046
20046
20045
20045
20045
20045
20044
20044
20044
20043
20043
20043
20042
20042
20042
20042
20042
20041
20041
20040
20040
20040
20040
Fynd ID
9646
9646
9646
9646
10355
10355
10355
10355
10137
10137
A nr
8905
8905
10213
10213
10213
10213
9219
9219
9219
9615
9615
9615
10351
10351
10351
10351
10351
10206
10206
9623
9623
9623
9623
Grävenhet
9907
Fyndenhet
Art
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur;
troligtvis får/get
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Oidentifierat
Oidentifierat
Däggdjur
Stor gräsätare
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Mellanstort däggdjur
Oidentifierat
Däggdjur
Däggdjur
Stor gräsätare
Oidentifierat
Mellanstort däggdjur
Däggdjur
Däggdjur
Stor gräsätare
Oidentifierat
Oidentifierat
Däggdjur
Däggdjur
Däggdjur
Hand/Fot
Bål
Extremiteter
Extremiteter
Bål
Hand/Fot
Extremiteter
Kranium
Hand/Fot
Bål
Hand/Fot
Kranium
Kranium
Extremiteter
Kroppsdel
Benslag/Tand/Bendel
Carpi/tarsi, os
Costa
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Tibia; proximal epifys (öppen)
Obestämt benslag
Os longum
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Costa
Obestämt benslag
Carpi/tarsi, os
Os longum
Obestämt benslag
Cranium
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Carpi/tarsi, os
Obestämt benslag
Costa
Obestämt benslag
Os longum/Metapodium
Carpi/tarsi, os
Obestämt benslag
Maxilla/ Mandibula
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Cranium
Os longum
Obestämt benslag
Antal
1
3
2
1
1
1
2
2
7
3
2
1
5
1
1
2
1
1
6
1
1
1
5
3
1
1
1
1
9
1
1
2
1,02
M
M
M
M
S
M
S
S
M
S
S
S
M
M/S
0,1 S
0,42
0,43
0,64
0,04
0,85
0,44
0,99
1
0,32
0,71
0,75
0,45
0,55
1,34
0,11
0,2
0,22
0,85
1,32
0,8
0,75
0,4
1,7
0,49
0,22
1,33
0,13
1,66
0,35
0,53
Vikt g
Fynd nr
507
S:t Peder 66
S:t Peder 66
S:t Peder 66
RAÄ
Brända ben
505
506
S:t Peder 66
504
RAÄ
S:t Peder 66
128
20180
20151
20049
Fynd ID
Fynd nr
9646
A nr
508
20130
9627
Grävenhet
ID
8841
Fyndenhet
Art
6690
Vikt
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
Oidentifierat
630
Kroppsdel
Antal
Obestämt benslag
Obestämt benslag
Obestämt benslag
1
Benslag/Tand/Bendel
Obestämt benslag
8
2
10
5
Kulturlager A6973
Ark Obj
Antal
0,1
3,5
0,1
1,03
Vikt g
M/S
Bilaga 10. S:t Peder 66: Konserveringsrapport Hede 1-2
Konserveringsrapport Hede 1-2
Carin Pettersson
2009-09-04
Dnr. 01135-2008
j
Konservator
Datum
Diarienummer
Carin Pettersson
2009-09-04
Ärendenamn
Beställare
Hede 1-2
Bohusläns museum
Landskap
Bohuslän
Telefon 070-623 34 55
e-post [email protected]
Socken
St Peders socken
Länsstyrelsens diarienummer
2008
NOK 01135-2008
Pia Claesson
Box 403
451 19 Uddevalla
Fastighet
Hede 1:5
RAÄ-nummer
RAÄ 66
Konserveringsrapport Hede 1-2
POSTADRESS/ BESÖKSADRESS
LEVERANSADRESS
TELEFON
TELEFAX
E-POST
Gamlestadsvägen 2-4, B2
415 02 Göteborg
Gamlestadsvägen 2-4, Hus
B2, "Inlastning", BV
415 02 Göteborg
Växeln 031-63 70 00
031-707 03 26
[email protected]
j
Introduktion
Från grävningen av Hede 1-2, RAÄ 66år 2008 inkom till Studio Västsvensk Konservering en
rakkniv av järn (ID 6690).
Tillstånd/kondition
Rakkniven uppvisade ett fåtal korrosionskrustor och sprickor samt var korroderad, i övrigt var
den av god kondition.
Konservering
Föremålet röntgades och undersöktes under mikroskop som en första åtgärd.
Rakkniven rengjordes därefter genom blästring med aluminiumoxidpulver i mikrobläster.
Urlakning från skadliga salter i bad med 0,1 M natriumhydroxid under 24 veckor.
Kloridmätningar utfördes varje vecka för att övervaka urlakningen. Urlakningen avslutades då
halten klorider understeg 5 mg/l.
Dehydrering i ren etanol under två veckor med ett byte. Torkning i ugn 50◦ C under en vecka.
Lätt mikroblästring med glaspulver för att avlägsna de korrosionsprodukter som tillkommit
under urlakningsprocessen.
Ytbehandling med en korrossionsinhibitor (Dinitrol). Torkning av föremålet under ett dygn i
rumstemperatur. Föremålen lades därefter i ett vaxbad med mikrokristallint vax under
vakuum för att få ett tunt och tätt ytskikt och därigenom skyddas mot framtida luftburen fukt.
Packning i syrafritt material lämpligt för transport samt magasinering.
Råd och anvisningar om förvaring och hantering
Arkeologiska metaller, främst järnföremål bör enligt Tidens Tand 1 förvaras i stabilt, torrt
klimat ,om möjligt helst under 18 % relativ luftfuktighet.
Hantering av föremål bör ske med handskar för att undvika att handsvett och smuts hamnar på
föremålen och påskyndar nedbrytningen. Var aktsam så att bomullshandskar inte fastnar i
utstickande delar.
Bilagor
Konserveringsrapport – tabell
Bildbilaga
Röntgenrapport
CD-skiva med rapport och bilder
1
Tidens Tand. (red) Fjaestad, M. Riksantikvarieämbetet: 1999
3
Benämning
ID 6690 Rakkniv
1
Fe
F
Smidd
4,7
Skadebild
Västergötland
Landskap
x
Konserveringsrapport
EK
Material och fynddata
Föremål
Fyndnummer
RAÄ 66
Carin Pettersson
Bohusläns Museum
RAÄ-nummer
2009-01-28
01135-2008
Beställare
Konservator
Datum
SVK-Diarienummer
Antal delar
Materialslag: Au, Ag, Cu,
Pb, Al, Fe, Cu leg, trä,
läder, rep, annat
VD=vattendränkt/ F=fuktig/
T=torr
K = komplett
EK = ej komplett
Teknik
Korrosion: 1=grön, 2=grön
(aktiv), 3=röd, 4=brun,
5=svart, 6=vit, 7=orange
(aktiv), 8=grå
Magnetisk
Genomkorroderad
x
Pulvrig korrosionsprodukt
Gropkorrosion
Ädelpatina (Cu)
Glödpatina (Fe)
x
x
St Peders sn
2008
Socken
x
Hede 1-2
Undersökningsår
Magnetitskikt (Fe)
Krustor
Sprickor
Flagor
Skiktad
Eroderad yta
Deformation
x
Jord och grus
Kolrester
x Deformation i form av krustor
Övrigt
Hede 1:5
Fastighet
Lst. Diarienummer
Hänvisning till löpande text
ID 6690
Fyndnummer
Rakkniv
Benämning
Analys
x
RAÄ 66
Carin Pettersson
x
x
Komplexb./
Inhibitorer
Västergötland
24
14
7
Torkning
Hede 1:5
0
Fastighet
Lst. Diarienummer
Hede 1-2
Urlakning /
Förvaring Impreg Dehydr.
St Peders sn
Socken
2008
Undersökningsår
Konserveringsrapport
Landskap
Preparering
Bohusläns Museum
Beställare
RAÄ-nummer
2009-01-28
01135-2008
Konservator
Datum
SVK-Diarienummer
Röntgen
Spottest
SEM
Annat
Dentalverktyg, skalpell,
trästicka, borste mm
Roterande borstar / trissor
Bläster Aluminiumoxid
Bläster Glaskulor
Ultraljud
EDTA
Triammoniumcitrat
Hostacor IT
Biocid
NaOH 0,1 M (veckor)
Avjoniserat vatten (dygn)
Alkalisk sulfitlösning
Natriumsesqvikarbonat
PEG-4000
PEG-400
Annat
Isopropanol (dygn)
Aceton (dygn)
Etanol (dygn)
Annat
Ugn 50 grader (dygn)
Rumstemp (dygn)
Kylskåp (dygn)
Vakuumfrystorkning (dygn)
Lim
Paraloid B72
Cyanoakrylat
PVA
Annat
x
x
Ytskydd
Mikrokristallint vax,vakuum
Mikrokristallint vax, pensel
Dinitrolpasta
Paraloid B-72
Annat
Sida 2
Nedgrävning
Grop
174
185
225
251
264
303
317
332 Avfallsgrop
350
361 Grop?
373
393
407
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
Nedgrävning
Stolphål
Stolphål
Nedgrävning
Härd m grop
Grop
Härd
Mörkfärgning/Nedgrävning
Kokgrop
Grop
162
Typ
Härd
S:t Peder 67
Anl Nr
100
RAÄ
S:t Peder 67
0.8 x 0.5
0,5 × 0,35
0,6× 0,5
1,25 diam
0,95 diam
1,6× 1,4
1,7× 0,9
1,2× 0,7
2,0 diam
0,5 diam
1,25 diam
0,8 diam
0,8 diam
1,3 × 1,0
1,8 × 1,7
Storlek m
Lager
0.08 1. Gråsvart humös finsand, 2. Gulbrun finsand
0,24 1. Gråbrun ngt humös finsand m enst stenar, 2. Brun flammig
finsand, 3. Gulbrun grusig finsand
0,2 1. Svartbrun humös finsand m enst små skörbr stenar,
2. Gulbrun grusig finsand
0,2 1. Svartbrun humös finsand, 2. Svartbrun finsand, 3. Gulbrun
ngt grusig finsand
0,15 1. Svartbrun humös finsand, 2.Gulbrun ngt grusig finsand
0,4 1. Gråbrun humös finsand ngt grusig m kol o enstaka små
skörbr stenar, 2. Svartbrun sotig finsand m kolbitar o små
skörbr stenar, 3. Gulbrun siltig finsand, hård o kompakt
0,2 1. Svart si sa m kol + skörbr. sten, 2. Gråbrun si sa, 3. Ljusbrun
si sa, 4. Gulbrun finsand.
0,22 1. Humös mörkt brungrå finsand m mkt rötter, 2. Gråbrun si sa
+ enst sten, 3. Gulbrun finsand.
0,24 1. Svart sotig finsand rikl m skörbr sten, 2. Svartbrun finsand m
enst skörbr stenar, 3. Rödgul finsand
0,1 1. Svart grusig sand m enst sten, 2. Gulröd grusig sand
0,43 1. Svart sotig humös sand rikligt m kol o sten, 2. Brunsvart
humös finsand m enst skörbr stenar o sot/kolstänk, 3. Ljusgul
siltig? finsand, 4. Rödgul finsand
0,12 1. Gråsvart humös finsand, 2. Gulgrå finsand
0,14 1. Gråbrun si sa m enstaka kol, 2. Gulbrun finsand.
0,42 1. Grå humös finsand, 2. Gulgrå finsand, 3. Gråsvart sotigt
humös sand m mkt kol o skörbr. sten, 4. Mörk gråbrun humös
finsand m enst kol o skörbr stenar.
0,15 1. Gråbrun si sa m skörbr sten + enstaka kol, 2. Svart si sa m
skörbr sten + kol, 3. Gulbrun finsand.
Djup m
Ett splitter av flinta
(F71)
Flintavslag
(F41)
Flintavslag,
övr. slagen,
en bit keramik, brända
ben (F13,
F158 a-c,
F163)
Flintavslag
(F38)
Makro (PM1093)
Kol (PK581, 642,
2100)
Makro (PM 626)
Smetig fyllning
Stolphålet placerat intill o öster om större sten
(0.45×0.4 m). Makroanalys
= endast träkol
Större stenblock i botten av
anl. Makroanalys = endast
träkol. Vedart = Al
Otydlig bottenprofil
Vedart = al + lind
Kol (PK641)
Kommentar
Makroanalys = endast träkol.
Prov
Makro (PM1094)
Glättsten?
Kol (PK1089)
(F70a) + övr. ej skickat
slagen flinta
(F70b)
Flathuggen pilspets
med urnupen bas
(F164)
Fynd
Bilaga 11. S:t Peder 67: Anläggningslista
461 Grop
472
540
643
679
745
1507
1551
1583
1689
1760
1827
1846
1872
1883
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
Nedgrävning
Grop
Nedgrävning
Kokgrop
Stolphål?
Kulturlagerrest
Kokgrop
Kokgrop
Kokgrop
Nedgrävning/Sotfläck?
Kokgrop
Nedgrävning
Nedgrävning
Kokgrop
Grop
452
Typ
Nedgrävning
S:t Peder 67
Anl Nr
423
RAÄ
S:t Peder 67
0,6 ×0,3
0,8 × 0,9
0,4 diam
0,9 diam
0,4 × 0,3
1,3 × ?
0,93 diam
1,5 diam
2,6 × 2,0
0,3 diam
2,2× 1,45
0,8 × 0,55
1,2× 0,6
3 × 1,6
0,8 × 0,25
0,52 diam
0,8 diam
Storlek m
Lager
0,15 1. Grå humös finsand, 2. Grågul sand
0,3 1. Svartgrå kompakt humös finsand m spridda kolbitar, 2. Rödgul sand
0,12 1. Gråsvart humös finsand m ngt sot o enst skörbr stenar,
2. Grågul sand, 3. Grå humös finsand
0,36 1. Gråsvart humös sotig finsand m spridda kolkonc o tätt m
skörbr sten, 2. Grågul sand, 3. Kolkoncentrationer mot botten
0,17 1. Svartgrå humös fnsand m mkt rötter, 2. Grågul finsand,
3. Gråsvart humös ngt sotig finsand
0,18 1. Gråsvart humös finsand m inslag av sot, 2. Svart humös mkt
sotig finsand, 3. Gulbrun finsand
0,32 1. Brunsvart sotig humös sand m rikligt av skörbr sten o kol/
sotkoncentrationer mot botten o i V kant av anl, 2. Gul finsand
0,72 1. Gråbrun humös grusig sand, 2. Svartbrun humös sand m mkt
skörbr sten o enst kolbitar, 3. Gulbrun findsand m enst stenar o
mindre kolbitar, 4. Gul finsand
0,4 1. Gråbrun humös finsand m enst skörbr o obrända stenar,
2. Skörbr sten tätt packad m enst förekomst av sotig svart finsand, 3. Brungul finsand, 4. Kolkonc.
0,05 1. Svart sotig sand m kol, 2. Gul grusig sand
0,6 1. Brungrå humös finsand m enst skörbr stenar, 2. Skörbr sten
tätt packad däremellan svart sotig humös finsand, 3. Brungul
finsand, 4. Kollinser mot botten av anl.
0,18 1. Svartgrå humös finsand, 2. Grågul finsand
0,16 1. Svartbrun humös finsand m enst små skörbr stenar, 2. Gulbrun ngt grusig finsand
0,4 1. Gråbrun humös finsand m enst skörbr sten + större obrända
stenar, 2. Rödgul finsand, 3. Skörbr sten tätt packad däremellan
lite sotig ngt humös sand, 4. Gulgrå finsand
0,1 1. Gråbrun ngt humös finsand, 2. Gulbrun grusig finsand
0,2 1. Svart humös sand, 2. Svartbrun melerad sand m skärvig sten,
3. Gulröd grusig sand
0,2 1. Gråsvart humös finsand m enst stenar, 2. Gulbrun finsand
Djup m
Kol (PK 1737)
Kol (PK1601)
Kol (PK 1602, 1603,
1604)
Kol (PK 1485, 1486,
1489, 1490, 1570)
Kol (PK 1091)
Makro (PM1941)
Prov
Flintavslag
(F127)
Flintavslag + Kol (PK 1898, 1899,
övrig slagen 1900)
(F150 a+b)
Flintavslag +
övrig slagen
(F103 a+b)
Flintavslag,
splitter och
bränt ben
(F 92 a-c)
Flintavslag
(F83)
Flintavslag
(F80)
Fynd
Kommentar
Vedart = Hassel, al
Ev. ett mindre stolphål (0,2
m diam + 0,18 m djup?) i
kanten av anl? Vedart = Al
Vedart = Björk, al
Vedart = Lind, al
Oregelbunden form
Vedar t= Al, björk, hassel
Ev. ett störhål/käpphål i anl.
östra kant?
Makroanalys = endast träkol. Vedart = Lind
Ligger intill, 0.6 m N om
A317 (härd)
Smetig fyllning
Bilaga 12. S:t Peder 67: Fyndlista
RAÄ
S:t Peder 67
Fyndnr
1
Sakord
Undertyp
Övrig
Bryne?
Antal
Material
1 Skiffer
Vikt g
Anl nr
Objekt id
23,6
451
Enhet
S:t Peder 67
2 Avslag
1
Flinta
3,5
444
Lösfynd
S:t Peder 67
3
1
Flinta
21,5
531
Lösfynd
S:t Peder 67
4
Avslag
1
Flinta
11,6
515
Lösfynd
S:t Peder 67
5
Avslag
1
Flinta
7,9
537
Lösfynd
Avslag
S:t Peder 67
6
Avslag
2
Flinta
15,2
512
Lösfynd
S:t Peder 67
7a
Övrig
kärna
1
Flinta
27
530
Lösfynd
S:t Peder 67
7b
Splitter
1
Flinta
0,3
530
Lösfynd
S:t Peder 67
8
Övrig
kärna
1
Flinta
26
527
Lösfynd
S:t Peder 67
9
Avslag
1
Flinta
13,8
538
Lösfynd
S:t Peder 67
10
Avslag
1
Flinta
2,8
617
G 616
S:t Peder 67
11 Splitter
1
Flinta
1
611 G 612
S:t Peder 67
12 Avslag
1
Flinta
2,7
601 G 600
S:t Peder 67
13a
Avslag
3
Flinta
5,8
332
578
S:t Peder 67
13b
Splitter
2
Flinta
0,5
332
578
S:t Peder 67
14
Avslag
1
Flinta
24
447
Lösfynd
S:t Peder 67
15
Avslag
1
Flinta
3,8
523
Lösfynd
S:t Peder 67
16
Avslag m
retusch
1
Flinta
8,5
536
Lösfynd
S:t Peder 67
17 Avslag
1
Flinta
7
513
Lösfynd
S:t Peder 67
18
Avslag
1
Flinta
2,8
535
Lösfynd
S:t Peder 67
19
Splitter
1
Flinta
1
511
Lösfynd
S:t Peder 67
20
Övrig
slagen
2
Flinta
92,5
509
Lösfynd
S:t Peder 67
21a
Avslag
7
Flinta
20
610
G 609
S:t Peder 67
21b
Övrig
slagen
2
Flinta
3,5
610
G 609
S:t Peder 67
22a
Avslag
1
Flinta
0,7
525
Lösfynd
S:t Peder 67
22b
Splitter
1
Flinta
525
Lösfynd
S:t Peder 67
23a
Avslag
1
Flinta
17,9
539
Lösfynd
S:t Peder 67
23b
Splitter
1
Flinta
539
Lösfynd
S:t Peder 67
24
Avslag
1
Flinta
8,9
448
Lösfynd
S:t Peder 67
25
Övrig slagen
3
Flinta
12,9
514
Lösfynd
S:t Peder 67
26
Övrig
slagen
1
Flinta
7,3
529
Lösfynd
Borr?
Anmärkning
Lösfynd
S:t Peder 67
27 Splitter
1
Flinta
533
Lösfynd
S:t Peder 67
28
Övrig slagen
1
Flinta
2
510
Lösfynd
S:t Peder 67
29
Övrig
slagen
1
Flinta
1,8
517
Lösfynd
S:t Peder 67
30
Avslag
1
Flinta
1
450
Lösfynd
S:t Peder 67
31a
Avslag
1
Flinta
2
516
Lösfynd
S:t Peder 67
31b
Övrig
slagen
1
Flinta
19,8
516
Lösfynd
S:t Peder 67
32a
Övrig
slagen
4
Flinta
12,5
518
Lösfynd
S:t Peder 67
32b
Spån
1
Flinta
1,8
518
Lösfynd
Bränd
Metallslaget?
Avbruten spets
Bränd
En svallad
Bränd
Bränd
RAÄ
Fyndnr
Sakord
Undertyp
Antal
Material
Vikt g
Anl nr
Objekt id
Enhet
S:t Peder 67
33
Övrig
slagen
2
Flinta
4,5
520
Lösfynd
S:t Peder 67
34
Övrig
slagen
1
Flinta
1
519
Lösfynd
S:t Peder 67
35
Övrig
slagen
2
Flinta
2,5
521
Lösfynd
S:t Peder 67
36
Övrig
slagen
1
Flinta
2,1
522
Lösfynd
524
Lösfynd
S:t Peder 67
37 Avslag
1
Flinta
1,3
S:t Peder 67
38
1
Flinta
1,2
Avslag
303
532
S:t Peder 67
39
Avslag
1
Flinta
4,2
528
Lösfynd
S:t Peder 67
40a
Avslag
1
Flinta
11,5
534
Lösfynd
S:t Peder 67
40b
Splitter
1
Flinta
1
534
Lösfynd
41 Avslag
1
Flinta
4,6
3
Flinta
38,2
S:t Peder 67
S:t Peder 67
42a
Övrig
slagen
S:t Peder 67
42b
Avslag
1
Flinta
S:t Peder 67
43
Avslag
3
Flinta
S:t Peder 67
44
Avslag
1
S:t Peder 67
45
Övrig
slagen
1
S:t Peder 67
46
Övrig
slagen
S:t Peder 67
47 Avslag
350
G 596
0,5
597
G 596
6
854
G 853
Flinta
1
855
G 854
Flinta
9,6
857
G 856
2
Flinta
1,5
858
G 859
3
Flinta
12,9
1384
Lösfynd
S:t Peder 67
48a
Splitter
5
Flinta
0,6
1387
Lösfynd
S:t Peder 67
48b
Avslag
1
Flinta
0,5
1387
Lösfynd
S:t Peder 67
49
Avslag
2
Flinta
5
1386
Lösfynd
S:t Peder 67
50
Avslag
2
Flinta
2,8
1389
Lösfynd
S:t Peder 67
51 Avslag
1
Flinta
6,3
1391
Lösfynd
S:t Peder 67
52 Avslag
2
Flinta
16,9
1394
Lösfynd
0,5
53
Avslag
1
Flinta
S:t Peder 67
54
Splitter
2
Flinta
S:t Peder 67
55
Övrig
slagen
1
Flinta
S:t Peder 67
56a
Övrig
slagen
1
Flinta
S:t Peder 67
56b
Övrig
1
S:t Peder 67
57a
Avslag
S:t Peder 67
57b
Övrig
slagen
S:t Peder 67
57c
Splitter
Bränd
577
597
S:t Peder 67
Anmärkning
1395
Lösfynd
1550
G1549
4
1660
Lösfynd
5,7
1673
Lösfynd
Kvarts
86,3
1673
Lösfynd
5
Flinta
28,8
1742
Lösfynd
3
Flinta
22,6
1742
Lösfynd
2
Flinta
0,4
1742
Lösfynd
Bränd
Brända
S:t Peder 67
58a
Avslag
2
Flinta
10,6
1931
Lösfynd
S:t Peder 67
58b
Övrig
slagen
1
Flinta
11,1
1931
Lösfynd
Ett bränt
S:t Peder 67
59a
Skrapa
1
Flinta
3,3
1759
Lösfynd
25 mm i diam
S:t Peder 67
59b
Avslag
2
Flinta
3,8
1759
Lösfynd
Ett bränt
S:t Peder 67
60a
Avslag
4
Flinta
37,3
1932
Lösfynd
S:t Peder 67
60b
Övrig
slagen
3
Flinta
21,6
1932
Lösfynd
Ett bränt
S:t Peder 67
61a
Knacksten
1
Bergart
175,9
1933
Lösfynd
En sida slipad?
RAÄ
Fyndnr
Sakord
Undertyp
Antal
Material
Vikt g
Anl nr
Objekt id
Enhet
S:t Peder 67
61b
Avslag
11
Flinta
35,5
1933
Lösfynd
S:t Peder 67
61c
Övrig
slagen
5
Flinta
32,6
1933
Lösfynd
S:t Peder 67
61d
Splitter
2
Flinta
0,5
1933
Lösfynd
S:t Peder 67
62 Avslag
4
Flinta
36,2
1935
Lösfynd
S:t Peder 67
63
Övrig
slagen
1
Flinta
7,5
1936
Lösfynd
Anmärkning
S:t Peder 67
64
Avslag
2
Flinta
2
1937
Lösfynd
S:t Peder 67
65a
Övrig
kärna
1
Flinta
13,8
1738
Lösfynd
Ett bränt
S:t Peder 67
65b
Avslag
9
Flinta
50,9
1738
Lösfynd
S:t Peder 67
65c
Övrig
slagen
6
Flinta
27,6
1738
Lösfynd
S:t Peder 67
65d
Splitter
1
Flinta
1738
Lösfynd
S:t Peder 67
66a
Avslag
13
Flinta
70
1938
Lösfynd
Ett m nötning?
S:t Peder 67
66b
Övrig
slagen
5
Flinta
36,6
1938
Lösfynd
Tre brända
S:t Peder 67
66c Spån
1
Flinta
0,5
1938
Lösfynd
Två brända
S:t Peder 67
67
Kärl
Buk?
1
Keramik
13,3
850
Lösfynd
Rabbad utsida
S:t Peder 67
68a
Kärna
kärna m
en plattform
1
Flinta
55,7
849
Lösfynd
Cortex kvar
S:t Peder 67
68b
Avslag
3
Flinta
13,5
849
Lösfynd
S:t Peder 67
68c
Övrig
slagen
2
Flinta
2,9
849
Lösfynd
S:t Peder 67
68d
Splitter
1
Flinta
849
Lösfynd
S:t Peder 67
69a
Avslag
4
Flinta
851
Lösfynd
S:t Peder 67
69b
Splitter
1
Flinta
851
Lösfynd
S:t Peder 67
70a
Glättsten?
1
Flinta
68,9
225
1090
S:t Peder 67
70b
Övrig
slagen
1
Flinta
5
225
1090
361
1092
S:t Peder 67
71 Splitter
1
Flinta
S:t Peder 67
72 Avslag
1
Flinta
S:t Peder 67
73
Kärl
1
Keramik
S:t Peder 67
74
Övrig
slagen
1
Kvarts
S:t Peder 67
75
Avslag
1
Flinta
13
1
Varav ett spån­
liknande
Bränd
1461
Lösfynd
1,4
1462
Lösfynd
31,3
1464
Lösfynd
1,5
1479
G 1478
Ev. flathugget?
Slipad yta
S:t Peder 67
76
Avslag
3
Flinta
2,8
1480
Lösfynd
S:t Peder 67
77a
Avslag
1
Flinta
11,2
1481
Lösfynd
S:t Peder 67
77b
Övrig
slagen
2
Flinta
36
1481
Lösfynd
S:t Peder 67
78a
Avslag
4
Flinta
11,6
1482
Lösfynd
Varav ett tvärpilsliknande och ett
bränt
S:t Peder 67
78b
Splitter
1
Flinta
1482
Lösfynd
Bränt
S:t Peder 67
79
Avslag
1
Flinta
1,8
1483
Lösfynd
S:t Peder 67
80
Avslag
1
Flinta
4,1
S:t Peder 67
81
Övrig
slagen
1
Flinta
1
1506
Lösfynd
S:t Peder 67
82
Bränd
lera
25,7
1550
G 1549
Ler­
klining?
13
Lera
452
1484
Bränt
RAÄ
Fyndnr
Sakord
S:t Peder 67
83
S:t Peder 67
84a
Avslag m
retusch
S:t Peder 67
84b
S:t Peder 67
S:t Peder 67
S:t Peder 67
86
Undertyp
Avslag
Antal
Material
Vikt g
Anl nr
Enhet
Flinta
3,2
1
Flinta
10,4
1633
G 1632
Övrig
slagen
1
Flinta
9,7
1633
G 1632
85a
Avslag
2
Flinta
22,8
1659
G 1658
85b
Övrig
slagen
1
Flinta
24,6
1659
G 1658
Avslag
2
Flinta
34,4
1672
Lösfynd
Skrapa?
1551
Objekt id
1
S:t Peder 67
87 Avslag
1
Flinta
10,3
1674
Lösfynd
S:t Peder 67
88
1
Flinta
0,8
1675
Lösfynd
Avslag
Anmärkning
1605
S:t Peder 67
89
Avslag
1
Flinta
1,6
1677
Lösfynd
S:t Peder 67
90
Avslag
2
Flinta
6,6
1680
Lösfynd
S:t Peder 67
91
Övrig
slagen
1
Flinta
60,5
1686
Lösfynd
S:t Peder 67
92a
Avslag
2
Flinta
4,1
1689
1689
Lösfynd
S:t Peder 67
92b
Splitter
1
Flinta
1689
1689
Lösfynd
1689
1689
Varav ett med
retusch?
S:t Peder 67
92c
Bränt ben
4
Ben
1,1
S:t Peder 67
93a
Avslag
1
Flinta
3,4
1687
Lösfynd
Från samma
ämne som 93b
S:t Peder 67
93b
Övrig
slagen
1
Flinta
19,8
1687
Lösfynd
Från samma
ämne som 93a
S:t Peder 67
94
Avslag
1
Flinta
1,6
1688
Lösfynd
1730
Lösfynd
S:t Peder 67
95
Avslag
1
Flinta
22
S:t Peder 67
96
Övrig
slagen
2
Flinta
2,8
S:t Peder 67
97 Skrapa
1
Flinta
14,2
Rund­
skrapa
1731 G 1732
1738
Lösfynd
S:t Peder 67
98
Avslag
1
Flinta
7,8
1739
Lösfynd
S:t Peder 67
99a
Avslag m
retusch
1
Flinta
3,5
1740
Lösfynd
S:t Peder 67
99b
Övrig
slagen
1
Flinta
11,5
1740
Lösfynd
S:t Peder 67
100a
Avslag
6
Flinta
46,5
1741
Lösfynd
S:t Peder 67
100b
Avslag m
retusch
1
Flinta
9,8
1741
Lösfynd
S:t Peder 67
100c
Övrig
slagen
3
Flinta
6,6
1741
Lösfynd
S:t Peder 67
100d
Splitter
1
Flinta
1741
Lösfynd
101 Avslag
4
Flinta
20,4
1753
Lösfynd
1
Flinta
5,5
1756
Lösfynd
1756
Lösfynd
S:t Peder 67
S:t Peder 67
102a
Avslag m
retusch
Borr?
Borr?
35 mm i diam
Ett ev. med
slipad yta
S:t Peder 67
102b
Avslag
3
Flinta
8,3
S:t Peder 67
103a
Avslag
3
Flinta
15,9
1760
S:t Peder 67
103b
Övrig
slagen
3
Flinta
9,2
1760
S:t Peder 67
104
Avslag
4
Flinta
2,7
1776
G 1773
S:t Peder 67
105
Avslag
5
Flinta
4,2
1775
G 1774
Ett bränt
S:t Peder 67
106a
Avslag
2
Flinta
6
1777(?)
G 1772
Ev. skrapa?
Varav ett
m retusch
Sakord
Undertyp
S:t Peder 67
RAÄ
Fyndnr
106b
Skrapa
Avslagsskrapa
S:t Peder 67
106c
Kärl
S:t Peder 67
107a
Skrapa
S:t Peder 67
107b
Avslag m
retusch
S:t Peder 67
107c Avslag
Avslagsskrapa
Antal
Material
Objekt id
Enhet
13,6
1777 (?)
G 1772
Keramik
6,7
1777 (?)
G 1772
1
Flinta
6,4
1778
Lösfynd
1
Flinta
2,3
1778
Lösfynd
1
Flinta
1
Vikt g
Anl nr
3
Flinta
4,5
1778
Lösfynd
S:t Peder 67
108
Övrig
slagen
1
Flinta
5,3
1779
Lösfynd
S:t Peder 67
109
Avslag
5
Flinta
15,7
1780
Lösfynd
S:t Peder 67
110
Avslag
1
Flinta
1,1
1781
Lösfynd
S:t Peder 67
111 Avslag
2
Flinta
5,1
1782
Lösfynd
S:t Peder 67
112 Avslag
3
Flinta
4,3
1783
Lösfynd
S:t Peder 67
113
Avslag m
retusch
1
Flinta
2,6
1784
Lösfynd
S:t Peder 67
114
Avslag
3
Flinta
7,3
1785
Lösfynd
S:t Peder 67
115a
Övrig
kärna
1
Flinta
33,7
1786
Lösfynd
S:t Peder 67
115b
Övrig
slagen
4
Flinta
50,8
1786
Lösfynd
S:t Peder 67
115c Avslag
1
Flinta
1,7
1786
Lösfynd
S:t Peder 67
116a
Avslag
7
Flinta
34,6
1787
Lösfynd
S:t Peder 67
116b
Övrig
slagen
3
Flinta
6
1787
Lösfynd
117 Avslag
1
Flinta
1
1788
Lösfynd
S:t Peder 67
S:t Peder 67
118a
Avslag
4
Flinta
13,6
1789
Lösfynd
S:t Peder 67
118b
Övrig
slagen
5
Flinta
25,3
1789
Lösfynd
S:t Peder 67
118c
Splitter
6
Flinta
1,4
1789
Lösfynd
S:t Peder 67
119a
Avslag
3
Flinta
1,4
1790
Lösfynd
S:t Peder 67
119b
Övrig
slagen
4
Flinta
2
1790
Lösfynd
S:t Peder 67
119c
Splitter
2
Flinta
1790
Lösfynd
S:t Peder 67
120a
Avslag
5
Flinta
8,9
1792
Lösfynd
S:t Peder 67
120b
Splitter
2
Flinta
0,5
1792
Lösfynd
S:t Peder 67
121a
Skrapa
1
Flinta
8,6
1794
Lösfynd
S:t Peder 67
121b
avslag
1
Flinta
8,2
1794
Lösfynd
S:t Peder 67
121c
Övrig
slagen
1
Flinta
3,5
1794
Lösfynd
S:t Peder 67
122a
Övrig
slagen
1
Flinta
15,3
1795
Lösfynd
S:t Peder 67
122b
Avslag
2
Flinta
4,8
1795
Lösfynd
S:t Peder 67
123
Övrig
slagen
1
Flinta
2,2
1796
Lösfynd
S:t Peder 67
124a
Skrapa
1
Flinta
11,7
1797
Lösfynd
S:t Peder 67
124b
Avslag m
retusch
1
Flinta
2,2
1797
Lösfynd
S:t Peder 67
124c Avslag
2
Flinta
3,3
1797
Lösfynd
Avslagsskrapa
Avslagsskrapa
Anmärkning
Grovt magrat,
rödton
Varav ett bränt
Ett bränt
Ett bränt
+ m retusch?
RAÄ
Fyndnr
Sakord
S:t Peder 67
124d
Övrig
slagen
S:t Peder 67
125a
Skrapa
S:t Peder 67
125b
Avslag m
retusch
Undertyp
Antal
Material
Vikt g
Anl nr
Objekt id
Enhet
2
Flinta
2,8
1797
Lösfynd
Avslagsskrapa
1
Flinta
20,9
1798
Lösfynd
Kniv?
1
Flinta
6,2
1798
Lösfynd
S:t Peder 67
125c Avslag
7
Flinta
49,8
1798
Lösfynd
S:t Peder 67
125d
Övrig
slagen
3
Flinta
2,3
1798
Lösfynd
S:t Peder 67
126a
Avslag
1
Flinta
9,2
1799
Lösfynd
S:t Peder 67
126b
Övrig
slagen
1
Flinta
5,1
1799
Lösfynd
1
Flinta
1,5
1
Flinta
272
1800
Lösfynd
Flinta
S:t Peder 67
127 Avslag
S:t Peder 67
128a
Stycke m
tillhuggning
Eldslagningssten?
S:t Peder 67
128b
Avslag
1
S:t Peder 67
129
Slipsten
1 Sandsten
S:t Peder 67
130
Kärl
1
S:t Peder 67
131a
Avslag
S:t Peder 67
131b
S:t Peder 67
S:t Peder 67
1838
Anmärkning
1793
3,1
1800
Lösfynd
402,9
1801
Lösfynd
120 × 65 ×30
m. m, båda sidor
slipade
Keramik
5,5
1803
Lösfynd
S-profil, övergång buk/hals,
5 m. m tjl, finmagrat
4
Flinta
6,3
1804
Lösfynd
Övrig
slagen
4
Flinta
8,2
1804
Lösfynd
131c Splitter
2
Flinta
0,5
1804
Lösfynd
1
Flinta
5,3
1805
Lösfynd
S:t Peder 67
133a
132 Avslag
Avslag
5
Flinta
92,4
1807
Lösfynd
S:t Peder 67
133b
Övrig
slagen
1
Flinta
11,1
1807
Lösfynd
S:t Peder 67
134a
Avslag
4
Flinta
43,6
1808
Lösfynd
S:t Peder 67
134b
Övrig
slagen
4
Flinta
28,5
1808
Lösfynd
S:t Peder 67
134c Splitter
1
Flinta
1808
Lösfynd
Ett m nötning?
S:t Peder 67
135a
Avslag
6
Flinta
50,9
1810
Lösfynd
S:t Peder 67
135b
Övrig
slagen
5
Flinta
26,8
1810
Lösfynd
Ett bränt
S:t Peder 67
135c Sten
Rundoval
1
Bergart
7,5
1810
Lösfynd
Naturlig välslipad
sten, 33 ×28 mm
S:t Peder 67
136a
Spån m
retusch
Spånkniv?
1
Flinta
4,1
1812
Lösfynd
Nötningskador
på ena långsidan
S:t Peder 67
136b
Avslag
7
Flinta
20,2
1812
Lösfynd
Varav ett med retusch?
S:t Peder 67
136c
Övrig
slagen
7
Flinta
20,6
1812
Lösfynd
S:t Peder 67
137a
Skrapa
2
Flinta
24,7
1814
Lösfynd
S:t Peder 67
137b
Avslag
5
Flinta
19
1814
Lösfynd
S:t Peder 67
137c
Övrig
slagen
7
Flinta
72,1
1814
Lösfynd
S:t Peder 67
138a
Kniv?
1
Flinta
32,5
1815
Lösfynd
Avslagsskrapa
Avslagskniv? Alt.
Kufa
RAÄ
Fyndnr
Sakord
Undertyp
Antal
Material
Vikt g
Anl nr
Objekt id
Enhet
S:t Peder 67
138b
Avslag
15
Flinta
112
1815
Lösfynd
S:t Peder 67
138c
Övrig
slagen
14
Flinta
21,3
1815
Lösfynd
S:t Peder 67
139a
Skrapa
1
Flinta
18,5
1802
Lösfynd
S:t Peder 67
139b
Avslag m
retusch
1
Flinta
10,7
1802
Lösfynd
S:t Peder 67
139c Avslag m
slipad yta
1
Flinta
2,5
1802
Lösfynd
S:t Peder 67
139d
Avslag
13
Flinta
71,2
1802
Lösfynd
S:t Peder 67
139e
Övrig
slagen
7
Flinta
11,5
1802
Lösfynd
Avslagsskrapa
S:t Peder 67
139f
Splitter
2
Flinta
0,2
1802
Lösfynd
S:t Peder 67
139g
Avslag
1
Kvarts
18
1802
Lösfynd
S:t Peder 67
140a
Avslag
2
Flinta
23,3
1806
Lösfynd
S:t Peder 67
140b
Övrig
slagen
2
Flinta
9,8
1806
Lösfynd
141 Avslag
4
Flinta
15
1809
Lösfynd
S:t Peder 67
S:t Peder 67
142a
Avslag
5
Flinta
43
1811
Lösfynd
S:t Peder 67
142b
Övrig
kärna
1
Flinta
21,2
1811
Lösfynd
S:t Peder 67
142c
Övrig
slagen
5
Flinta
23,9
1811
Lösfynd
S:t Peder 67
143
Avslag
2
Flinta
4
S:t Peder 67
144a
Avslag
2
Flinta
22
1816
Lösfynd
Skrapa?
1818
1813
S:t Peder 67
144b
Avslag
23
Flinta
137,1
1816
Lösfynd
144c
Övrig
slagen
22
Flinta
191
1816
Lösfynd
S:t Peder 67
144d
Splitter
6
Flinta
0,9
1816
Lösfynd
S:t Peder 67
145a
Pilspets
1
Flinta
1,1
1817
Lösfynd
S:t Peder 67
145b
Avslag
40
Flinta
208,2
1817
Lösfynd
S:t Peder 67
145c
Övrig
slagen
24
Flinta
95,5
1817
Lösfynd
S:t Peder 67
145d
Splitter
5
Flinta
1,3
1817
Lösfynd
S:t Peder 67
146
Avslag
1
Flinta
14,1
1882
Lösfynd
S:t Peder 67
147 Avslag
1
Flinta
4,6
1892
Lösfynd
1
Flinta
5,5
1895
Lösfynd
Nötningsskador
Två brända
Ett bränt
En bränd/frostskadad?
S:t Peder 67
148a
Skrapa
S:t Peder 67
148b
Avslag
16
Flinta
104,6
1895
Lösfynd
S:t Peder 67
148c
Övrig
slagen
4
Flinta
15,1
1895
Lösfynd
S:t Peder 67
148d
Övrig
kärna
2
Flinta
116
1895
Lösfynd
S:t Peder 67
148e
Splitter
1
Flinta
1895
Lösfynd
S:t Peder 67
149a
Avslag
2
Flinta
47,4
1896
Lösfynd
Ev. anv som
skrapor?
S:t Peder 67
149b
Avslag m
retusch
1
Flinta
2,8
1896
Lösfynd
Slipad yta
S:t Peder 67
149c Skrapa
1
Flinta
14
1896
Lösfynd
S:t Peder 67
149d
9
Flinta
44,9
1896
Lösfynd
Avslag
Avslagsskrapa
De flesta brända
Ett bränt
S:t Peder 67
Tvärpil?
Anmärkning
Avslagsskrapa
Ett bränt
RAÄ
Fyndnr
Sakord
Undertyp
Antal
Material
S:t Peder 67
149e
Övrig
slagen
7
Flinta
S:t Peder 67
149f
Splitter
1
Flinta
Vikt g
Anl nr
37,6
Objekt id
Enhet
1896
Lösfynd
1896
Lösfynd
S:t Peder 67
150a
Avslag
3
Flinta
19,1
1827
1897
S:t Peder 67
150b
Övrig
slagen
1
Flinta
1,5
1827
1897
S:t Peder 67
151a
Övrig
slagen
2
Flinta
23
1927
Lösfynd
S:t Peder 67
151b
Splitter
2
Flinta
0,3
1927
Lösfynd
4
Flinta
7,3
1928
Lösfynd
1
Flinta
3,7
1929
Lösfynd
S:t Peder 67
152 Avslag
S:t Peder 67
153a
Avslag
Metall­
slaget?
S:t Peder 67
153b
Avslag
2
Flinta
47,5
1929
Lösfynd
S:t Peder 67
153c
Övrig
slagen
3
Flinta
11,7
1929
Lösfynd
S:t Peder 67
154a
Avslag m
retusch
1
Flinta
12,3
1930
Lösfynd
S:t Peder 67
154b
Övrig
kärna
2
Flinta
72,7
1930
Lösfynd
S:t Peder 67
154c Avslag
8
Flinta
38,6
1930
Lösfynd
S:t Peder 67
154d
Övrig
slagen
4
Flinta
33,6
1930
Lösfynd
S:t Peder 67
155
Övrig
kärna
1
Flinta
82,7
1931
Lösfynd
S:t Peder 67
156a
Avslag m
retusch?
1
Flinta
8,1
1934
Lösfynd
S:t Peder 67
156b
Avslag
6
Flinta
12,3
1934
Lösfynd
S:t Peder 67
156c
Övrig
slagen
1
Flinta
5,2
1934
Lösfynd
S:t Peder 67
156d
Splitter
1
Flinta
1934
Lösfynd
S:t Peder 67
157a
Avslag
3
Flinta
63,6
1939
Lösfynd
S:t Peder 67
157b
Övrig
slagen
1
Flinta
6,6
1939
Lösfynd
S:t Peder 67
158a
Avslag
4
Flinta
6,2
332
2099
S:t Peder 67
158b
Övrig
slagen
2
Flinta
4,9
332
2099
S:t Peder 67
158c
Bränt ben
1
Ben
0,3
332
2099
Oid. däggdjur +
större
däggdjur
S:t Peder 67
159
Skrapa
1
Flinta
3,6
445
Lösfynd
S:t Peder 67
160a
Avslag
1
Flinta
6,8
446
Lösfynd
S:t Peder 67
160b
Splitter
S:t Peder 67
161 Avslag
Metall­
slaget?
1
Flinta
1
446
Lösfynd
1
Flinta
6,2
449
Lösfynd
Flinta
17,2
526
Lösfynd
526
Lösfynd
S:t Peder 67
162a
Skrapa
1
S:t Peder 67
162b
Avslag
6
Flinta
10,6
S:t Peder 67
163
Kärl
1
Keramik
27,4
332
578
S:t Peder 67
164
Pilspets
1
Flinta
1,5
162
582
Flat­
huggen
med ur­
nupen bas
Anmärkning
Ett bränt
Två brända
Mörkbrunt
medel­grovt gods,
10 m. m. tjl
RAÄ
Fyndnr
Sakord
Undertyp
Antal
Material
Vikt g
Anl nr
Objekt id
Enhet
S:t Peder 67
165a
Skrapa
1
Flinta
8,2
604
G603
S:t Peder 67
165b
Övrig
slagen
1
Flinta
1,4
604
G603
S:t Peder 67
166
1
Flinta
6,1
607
G606
Avslag m
retusch
Borr?
S:t Peder 67
167 Avslag
1
Flinta
7,3
625
S:t Peder 67
168
Skrapa
1
Flinta
8,9
1380
S:t Peder 67
169
Avslag
1
Flinta
S:t Peder 67
170
Bränt ben
6
Ben
1,54
1,4
1550
1398
G1549
S:t Peder 67
171
Bränt ben
Oidentifierat däggdjur
1
Ben
0,15
1791
Lösfynd
S:t Peder 67
172
Bränt ben
Land­
levande
mellanst.
däggdjur
1
Ben
1838
1793
Anmärkning
Svallad
Bilaga 13. S:t Peder 67: 14C-analys
Uppsala 2009-03-06
Ingela Lundin/Pia Claesson
Bohusläns Museum
Box 403
451 19 UDDEVALLA
Ångströmlaboratoriet
Tandemlaboratoriet
Göran Possnert
Besöksadress:
Ångströmlaboratoriet
Lägerhyddsvägen 1
Rum 4143
Postadress:
Box 529
751 20 Uppsala
Telefon:
018 – 471 30 59
Telefax:
018 – 55 57 36
Hemsida:
http://www.angstrom.uu.se
E-post:
[email protected]
Resultat av 14C datering av träkol från västra Götaland.
Förbehandling av träkol och liknande material:
1. Synliga rottrådar borttages.
2. 1 % HCl tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten) (karbonat bort).
3. 1 % NaOH tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten). Löslig fraktion fälls
genom tillsättning av konc. HCl. Fällningen som till största delen består av
humusmaterial, tvättas, torkas och benämns fraktion SOL. Olöslig del, som
benämns INS, består främst av det ursprungliga organiska materialet. Denna
fraktion ger därför den mest relevanta åldern. Fraktionen SOL däremot ger
information om eventuella föroreningars inverkan.
14
Före acceleratorbestämningen av C-innehållet förbränns, det tvättade och intorkade
materialet surgjort till pH 4, till CO2-gas, som i sin tur konverteras till fast grafit
genom en Fe-katalytiskreaktion.
I den aktuella undersökningen har fraktionen INS daterats.
RESULTAT
Labnummer
Prov
13C ‰ PDB 14C ålder BP
_______________________________________________________________
Ua-37438
St Peder 67, prov 1
-28,6
2 855  30
Ua-37439
St Peder 67, prov 2
-25,6
2 860  35
Ua-37440
St Peder 67, prov 3
-26,8
2 855  35
Ua-37441
St Peder 67, prov 4
-26,5
2 835  30
_______________________________________________________________
Med vänlig hälsning
Göran Possnert/Maud Söderman
Bilaga 14. S:t Peder 67: Makrofossilanalys
Bohusläns museum
att/ Ingela Lundin
Box 403
451 19 Uddevalla
ANALYSRAPPORT
Växtmakrofossilanalyser av jordprover från St. Peders sn., RAÄ 67, Västra Götaland.
Metod
De tillsända proverna volymbestämdes genom att den lufttorkade jorden hälldes i en graderad bägare och en känd volym vatten
tillsattes. Provvolymen utgjorde alltså jordpartiklar minus luftvolymen mellan partiklarna. Härigenom uppmättes 1,2 liter jord
ur vardera prov. Proverna preparerades därefter med en kombination av slamnings- och flotationsteknik. Ingen särskild
flotationsapparatur utnyttjades. Sikt med 0,25 mm:s maskvidd användes. Proverna lufttorkades efter preparering och
studerades under mikroskop i 6,7-40 gångers förstoring. Sedvanlig bestämningslitteratur och fröreferenser har utnyttjats.
Proverna innehöll rikliga mängder färska rötter samt enstaka färska frön, daggmaskkokkonger och insekter. Dessa betraktades
som recenta och noterades inte som fynd. De preparerade proverna och fynd förvaras på Institutionen för Naturgeografi och
Kvartärgeologi, men kan med kort varsel tillsändas uppdragsgivaren om så önskas.
Fyra prover har analyserats. De innehöll utöver varierande mängder träkol inga bestämbara växtrester.
Träkolsinnehållet kvantifieras enligt följande:
A100 (Härd), cirka 30 mg.
A332 (Grop), cirka 15 mg.
A373 (Stolphål), cirka 0,9 dl.
A472 (Kokgrop), cirka 1,8 dl.
Träkolsmaterialet ter sig i de olika proverna, utöver mängderna, tämligen likartat i hänseende
till fragmentering och vedartstyper.
2008-11-07
Mats Regnell
08-16 48 09 — 0705-43 45 86 — [email protected]
Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi
Postadress:
Stockholms universitet
Inst. för naturgeografi
och kvartärgeologi
106 91 Stockholm
Besöksadress:
Geovetenskapens hus
Svante Arrhenius väg 8C
Frescati
www.geo.su.se
Telefax: 08-16 48 18
Telefon (Vx): 08-16 20 00
Bilaga 15. S:t Peder 67: Vedartsanalys (Vedlab rapport 0865)
VEDLAB
Vedanatomilabbet
Vedlab rapport 0865
Vedartsanalyser på material från Västergötland,
St Peder sn. Raä 67.
_________________________________________________________________________________________
Adress:
Kattås
670 20 GLAVA
Telefon:
0570/420 29
E-post: [email protected]
Bankgiro:
5713-0460
Organisationsnr:
650613-6255
VEDLAB
Vedanatomilabbet
Vedlab rapport 0865
2008-12-05
Vedartsanalyser på material från Västergötland, St Peder sn. Raä 67.
Uppdragsgivare: Ingela Lundin/Mikael Eboskog/Bohusläns museum
Arbetet omfattar åtta kolprover från en mindre boplats/aktivitetsyta som preliminärt dateras till yngre bronsålder
– äldre järnålder.
I proverna som kommer från kokgropar, gropar och ett lager förekommer kol från al, björk, hassel och lind. Alen
dominerar genom att vara med i sju av åtta prover. Till alens bränsleegenskaper räknas att den brinner lugnt. Det
gäller även för de tre andra även om lind och hassel har lägre energiinnehåll. Både al och björk bildar rikligt med
glödande kol vilket är viktigt i kokgropar.
Al är ett trädslag som är starkt knutet till vattendrag. Anskaffningen och insamlandet av bränsle måste ha skett i
närheten av ett sådant.
Materialet i stort kommer att ge säkra dateringar. Två prover som kan ge högre egenålder är det från A 472 med
lind och det från A 1689 där kolets ursprung är något osäkert. Det kommer troligen från en eldstad i närheten.
Analysresultat Raä 67 St Peder sn.
Anl.
162
ID
Anläggningstyp
Provmängd
Analyserad
mängd
Grop
55.7g
23.1g 23 bitar
332
472
679
Grop
Kokgrop
Kokgrop
91.5g
2.3g
9.7g
37.9g 30 bitar
1.0g 3 bitar
2.9g 12 bitar
1507
Kokgrop
3.0g
7.3g 15 bitar
1551
Kokgrop
0.9g
0.7g 7 bitar
1689
1827
Lager
Kokgrop
<0.1g
38.8g
<0.1g bit
0.1g 12 bitar
Trädslag
18 bitar al
6 bitar lind
30 bitar al
3 bitar lind
7 bitar al
4 bitar björk
1 bit hassel
6 bitar al
9 bitar lind
3 bitar al
4 bitar björk
1 bit al
4 bitar al
8 bitar hassel
Hoppas ni är nöjda med arbetet!
Erik Danielsson/VEDLAB
Kattås
670 20 GLAVA
Tfn: 0570/420 29
E-post: [email protected]
Utplockat
för 14C-dat.
Al 405mg
Al 0.9g
Lind 29mg
Hassel
38mg
Al 36mg
Al 60mg
Al 18mg
Hassel
33mg
Övrigt
De här trädslagen förekom i materialet
Art
Latin
Al
Gråal
Klibbal
Alnus sp.
Alnus incana
Alnus
glutinosa
300 år
Betula sp.
Betula
pubescens
Betula
pendula
Björk
Glasbjörk
Vårtbjörk
Max
ålder
120 år
Hassel
Corylus
avellana
Lind
Tilia cordata 800 år
60 år
Växtmiljö
Egenskaper och användning
Övrigt
Klibbalen är starkt knuten till
vattendrag. Gråalen är mer
anpassningsbar
Motståndskraftigt mot fukt.
Brinner lugnt och ger mycket
glöd.
Klibbalen kom söderifrån ca
5000 f.Kr. Gråalen vandrar in
norrifrån ett par tusen år senare
Glasbjörken är knuten till
fuktig mark gärna i närhet till
vattendrag. Vårtbjörken är
anspråkslös och trivs på torr
näringsfattig mark. Båda
arterna är ljuskrävande.
Ganska krävande på jordmån.
Vill gärna ha ljus men tål
beskuggning tex i ekskog
Näringsrika, väl dränerade,
gärna steniga marker
Skuggtålig.
Stark och seg ved. Redskap,
asklut, träkol. Ger mycket glöd.
Glasbjörk bildar även
underarten Fjällbjörk.
Förutom veden har nävern haft
stor betydelse som råmaterial
till slöjd.
Bildar lätt långa raka sega spön
som använts till korgar och
tunnband
Lätt och mjuk ved.
Vanligt träd på lövängar
Innerbarken eller bastet
användes till korgar och rep
Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar.
Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska
floran. Brepol, Turnhout 1992.
Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2
och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500.
Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3rd edition och
Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade
och färska vedprover.
Bilaga 16. S:t Peder 67: Fosfatanalys
LabNr
ProvNr
P°
Anm
LabNr
994
56
48
2
995
59
3
996
55
1
ProvNr
P°
Anm
1042
48
49
1043
48
50
1044
66
4
997
61
51
1045
40
5
998
70
52
1046
62
6
999
66
53
1047
52
7
1000
70
54
1048
54
8
1001
59
55
1049
48
9
1002
67
56
1050
55
10
1003
74
57
1051
63
11
1004
62
58
1052
125
12
1005
56
59
1053
65
13
1006
68
60
1054
132
14
1007
59
61
1055
56
15
1008
65
62
1056
48
16
1009
63
63
1057
49
17
1010
84
64
1058
48
18
1011
62
65
1059
52
19
1013
64
66
1060
33
Nr: 1012 saknas
20
1014
84
67
1061
41
21
1015
62
68
1062
37
22
1016
58
69
1063
38
23
1017
48
70
1064
48
24
1018
47
71
1065
46
25
1019
41
72
1066
79
26
1020
45
73
1067
37
27
1021
44
74
1068
51
28
1022
53
75
1069
54
29
1023
41
76
1070
65
30
1024
38
77
1071
105
31
1025
50
78
1072
88
32
1026
65
79
1073
59
33
1027
52
80
1074
98
34
1028
72
81
1075
87
35
1029
66
82
1076
64
36
1030
73
83
1077
54
37
1031
70
84
1078
54
38
1032
91
85
1079
59
39
1033
73
86
1080
34
40
1034
84
87
1081
71
41
1035
60
88
1082
54
42
1036
73
89
1083
75
43
1037
52
90
1084
20
44
1038
63
91
1086
32
45
1039
80
92
1087
43
46
1040
41
93
1228
58
47
1041
43
94
1229
78
Nr: 1085 saknas
LabNr
95
ProvNr
P°
Anm
1901
66
96
1902
65
97
1903
71
98
1904
110
99
1905
76
100
1906
70
101
1907
82
102
1908
127
103
1909
78
104
1910
92
105
1911
78
106
1912
102
107
1913
105
108
1914
140
109
1915
67
110
1916
104
111
1917
84
112
1918
85
113
1919
44
114
1920
72
115
1921
40
116
1922
59
117
1923
42
118
1924
36
119
1925
49
120
1927
63
Nr: 1926 saknas
Bilaga 17. S:t Peder 67: Osteologisk analys (SAU Rapport 2008:16 O)
OSTEOLOGISK ANALYS
Djurbensmaterial
St Peder 67, Hönebäck 1:33, Lilla Edet sn, Västergötland
(Bohusläns museum projektnr. C247)
Av Ylva Bäckström
SAU Rapport 2008:16 O
Osteologisk analys
Ylva Bäckström
SAU
Gamla Prefektbostaden, Villavägen 6 G
SE-752 36 Uppsala
Tel. 018-566 142, 070-544 51 74.
E-post: [email protected].
På uppdrag av Bohusläns museum har under november månad 2008 ett bränt benmaterial från
en bronsåldersboplats, St Peder 67, Lilla Edet socken, i Västergötland analyserats.
Resultat
Det analyserade benmaterialet består sammanlagt av drygt 77 gram ben (362 benfragment). I
genomsnitt väger benen 0,2 gram/fragment. Merparten av benen, ca 75 gram, kommer från en
och samma anläggning, A332.
Benfragmenten är genomgående mycket hårt brända och kritiga. Ytstrukturen på flertalet ben är
dessutom helt förstörd, ibland ger de t o m ett svallat intryck, vilket gör dem omöjliga att
identifiera. Inga artbestämningar har därför kunnat göras, och inte heller någon bedömning av t
ex slaktmärken eller spår efter bearbetning.
Bland det analyserade benmaterialet dominerar matavfallet (d v s skelettdelar från bålen och
extremiteterna).
Tabell 1. Sammanställning av analyserat material. Antal fragment, vikt (g) och fördelningen av mat- och slaktavfall.
A nr/Fnr
A332
A332
A332
A332
A332
A332
A332
”Art”
Oidentifierad däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Större däggdjur
Större däggdjursart
Större däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Mat-/slaktavfall (M/S)
Slaktavfall
Slaktavfall?
Matavfall
Slaktavfall
Matavfall
-
A1838
Landlevande mellanstort däggdjur
Matavfall
F1550
F1550
Oidentifierad däggdjursart
Större däggdjursart
Matavfall
F1791
Oidentifierad däggdjursart
-
Summa
Antal fragm.
2
1
60
6
2
8
276
354
1
1
5
1
6
1
1
Vikt (g)
1,3
0,1
29,6
3,8
2,1
6,3
31,65
75,75
0,3
0,3
0,55
1,4
1,95
0,15
0,15
362
77,15
BILAGA 1. BENKATALOG
Övrigt
Art
Benslag
Costa (revben)
Cranium (skalle)
MP (mellanhand/mellanfotsben)?
Oident.
Os longum (långa rörben)
Vertebra (kotor)?
Humerus (överarmsben)
Mandibula (käkben)
Oident.
Oident.
Os longum (långa rörben)
Oident.
Costa (revben)
580
580
580
332
332
332
IF2099
IF2099
IF2099
Oidentifierad däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
580
580
580
580
580
580
1550
1550
1791
1793
332
332
332
332
332
332
IF2099
IF2099
IF2099
IF2099
IF2099
IF2099
IG1549
IG1549
Oidentifierad däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Större däggdjursart
Större däggdjursart
Större däggdjursart
Större däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Större däggdjursart
Oidentifierad däggdjursart
Landlevande mellanstort
däggdjur
1838
Vikt (g)
Anr
Antal
Fnr
Mat-/slaktavfall
St Peder 67, Hönebäck 1:33, Lilla Edet sn, Västergötland
9
2
1
1,2
1,3
0,1
272
51
3
2
6
8
5
1
1
1
30,55
28,4
1
2,1
3,8
6,3
0,55
1,4
0,15
0,3
Matavfall
Slaktavfall
Matavfall
Matavfall
Slaktavfall
Matavfall
Matavfall
Bilaga 18. Skepplanda 237/70: Anläggningslista
Typ
Storlek
Djup
Beskrivning
Metod
Skepplanda 237
RAÄ
Anl Nr
200
Grav?
3,5 × 3,5 m
i diam
0,5 m
Stenpackning, oregelbunden ca 3,5 × 3,1 m.
Fyllningen, sten och jord, ligger i ett eller flera lager
beroende på skrevornas djup. Valda stenblock inmätta. Profil i Ö–V (A200 + A337). Anläggningen
följer bergets välvning.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 237
337
Grav
4,3 m i
diam
0,15-0,2 m
Stensättning, rund, ca 4,0 × 4,3 m stor. Ca 0,2–0,25
m h. Fyllningen, sten och jord i ett till flera lager beroende på bergets form. Valda stenar inmätta. Stenstorlek mellan 0,05 × 0,07 m och 0,15 × 0,2 m. Block
upp mot 0,5 × 0,7 m. Två störningar av större rotsystem ca 2 × 2 m. Spridda kolfragment och br. lera.
Ställvis sotiga inslag. Två mörka områden med lite
sotigare/fetare jord (A3025 och A3167) i den norra
halvan.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 237
200003
Härd
1 m i diam
0,2 m
Överlagrad av A337, tangerar profilen 3C3023. Ej
inmätt utan digitaliserad i efterhand. Humöst och
kraftigt sot- och kolblandat material.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 237
3054
Sten‑
packning
7,2 × 1,8 m
Partiell gles stenpackning i bergskrevor som
sammanbinder A337 och A200.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 237
200002
Sten‑
packning
12,3 × 8,7
m
Utbredningen av hela stenpackningen, innefattar
A337, A200 och A3054. Utbredningen plockades
fram till största del med hjälp av maskin och på de
centrala delarna med handrensning.
Maskin
Skepplanda 237
3025
Lager
0,2 m i
diam
Sotig silt.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 237
3167
Lager
0,5 m i
diam
Sotig silt.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 237
3039
Lager
0,5 × 0,4 m
0,2
Sotig silt, kol. Formen följer bergsskrevan.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
374
Brunn?
0,85 m i
diam
0,65 m
Tolkning osäker. A542 överlagrade alt. hör ihop med
A374. Anläggningarna var svåra att avgränsa från
varandra, framför allt i profil.
Maskin
Skepplanda 70
507
Grop/stenfundament
1,62 × 0,74
m
0,24 m
Grop med större block 1,3 × 0,6 × 0,25 m (omkullfallen och nedgrävd?). Mindre block, ca 0,3 × 0,25 m i
gropens s:a del.
Hacka /
skärslev
/maskin
Skepplanda 70
542
Grop
1,7 m
0,45 m
Ytligt liggande hällar ca 0,4 × 0,25 m stora, därunder
ytterligare sten direkt på leran. Konstruktionen kan
ha hört ihop med alt. överlagrat A374.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
386
Stolphål?
0,4 m
0,12 m
Mörkbrun lerig humus, sten. Fynd: flinta, keramik.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
400
Stolphål
0,54 m
0,3 m
Mörkbrun lerig humus, sten. Fynd: flinta.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
410
Stolphål
0,7 m
0,4 m
Mörkbrun lerig humus, sten. Fynd: flinta.
Ev. har stolphålet varit stenskott.
Maskin
Skepplanda 70
455
Stolphål
0,3 m
0,4 m
Brun lerig humus, skörbränd sten.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
468
Stolphål?
0,35 m
0,1 m
Mörkbrun lerig humus.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
482
Stolphål
0,25 m
0,16 m
Mörkbrun lerig humus.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
492
Stolphål?
0,3 m
0,08 m
Mörkbrun lerig humus.
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
1983
Stolphål
0,35 m
0,25 m
Brun lerig humus, sten. Stenskott?
Hacka /
skärslev
Skepplanda 70
436
Kokgrop
1,1 m i
diam
0,48 m
Närmast rund. Mycket skörbränd sten, ljus och
mörk lera, kollager i botten.
Maskin
Skepplanda 70
3110
Kulturlager
5 × <5 m
0,3 m
Humös sandig silt. Små koncentrationer av bränd
lera.
Hacka /
skärslev
0,05 m
Bilaga 19. Skepplanda 237/70: Fyndlista
RAÄ
Fynd‑
nummer
Material
Sakord
Vikt g
Antal
Anmärkning
Skepplanda 237/70
1
Kvarts
Konformat stycke
790
1
Naturligt formad
Skepplanda 237/70
2
Kvarts
Konformat stycke
104
1
Naturligt formad
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
3
Flinta
Ej bearbetad
-
1
Skepplanda 237/70
4
Flinta
Stycke med
tillhuggning
-
1
Skepplanda 237/70
5
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
6
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
7
Kvarts
Ej bearbetad
30
1
Skepplanda 237/70
8
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
9
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
10
Flinta
Spånfragment
-
1
Skepplanda 237/70
11
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Utgår (kastad)
Mellanmesolitiskt
Skepplanda 237/70
12
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Rensfynd
Skepplanda 237/70
13
Flinta
Avslag
-
1
Metallslaget?
Skepplanda 237/70
14
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
15
Flinta
Övrigt slagen
-
4
Bitar m passning, kubisk
kärnrest (TRB)
Skepplanda 237/70
16
Flinta
Ej bearbetad
-
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
17
Kvarts
Ej bearbetad
47
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
18
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
19
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
20
Kvarts
Avslag/avfall
-
1
Skepplanda 237/70
21
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Ingen slagbula
Skepplanda 237/70
22
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
23
Flinta
Ej bearbetad
-
1
Skepplanda 237/70
24
Kvarts
Avslag/avfall
-
1 Splitter
Skepplanda 237/70
25
Flinta
Övrigt slagen
-
1 Slagen?
Skepplanda 237/70
26
Kvarts
Avslag/avfall
Skepplanda 237/70
27
Flinta
Avslag
9
1
-
2
Utgår (kastad)
Övrigt slagen
Skepplanda 237/70
28
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
29
Kvarts
Ej bearbetad
8
1
Skepplanda 237/70
30
Flinta
Avslag
-
1
Metallslaget?
Skepplanda 237/70
31
Kvarts
Avslag/avfall
-
1
Övrigt slagen
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
32
Flinta
Ej bearbetad
-
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
33
Bergart
Ej bearbetad
305
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
34
Bergart
Slipsten
180
1
Rensfynd
Skepplanda 237/70
35
Kvarts
Konformat stycke
320
1
Naturligt format
Skepplanda 237/70
36
Kvarts
Ej bearbetad
430
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
37
Bergart
Ej bearbetad
104
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
38
Bergart
Ej bearbetad
105
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
39
Kvarts
Konformat stycke
95
1
Naturligt format
Skepplanda 237/70
40
Kvarts
Ej bearbetad
65
1
Utgår (kastad)
Skepplanda 237/70
41
Flinta
Avslag
1
Skepplanda 237/70
42
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
43
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
44
Kvarts
Konformat stycke
330
1
Naturligt formad nästan kon
Skepplanda 237/70
45
Flinta
Ej bearbetad
-
1
Utgår (kastad)
RAÄ
Fynd‑
nummer
Material
Sakord
Vikt g
Antal
Anmärkning
Skepplanda 237/70
46
Bergart
Ej bearbetad
100
1
Skepplanda 237/70
47
Flinta
Övrigt slagen
-
3
Skepplanda 237/70
48
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
49
Flinta
Skrapa
-
1
Skepplanda 237/70
50
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
51
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Utgår, skärvsten (kastad)
Neolitisk
Skepplanda 237/70
52
Flinta
Ej bearbetad
28
1
Skepplanda 237/70
53
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
54
Flinta
Avslag med inhak
-
1
Notch
Skepplanda 237/70
55
Kvarts
Kärna
-
1
Bipolär
Skepplanda 237/70
56
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
57
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
58
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
59
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
60
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
61
Kvarts
Övrigt slagen?
-
1
Skepplanda 237/70
62
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
63
Flinta
Avslag
-
2
Skepplanda 237/70
64
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
65
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
66
Flinta
Avfall
-
2
Skepplanda 237/70
67
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
68
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
69
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
70
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
71
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
72
Flinta
Avslag
-
7
Skepplanda 237/70
73
Flinta
Avslag
-
1
Utgår (kastad)
Metallslaget
Metallslaget - återanvänd konisk
kärna?
Skepplanda 237/70
74
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
75
Flinta
Mikrolit
-
1 Skjutskadad lancett
Skepplanda 237/70
76
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
77
Kvartsit
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
78
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
79
Flinta
Avslag
-
1
Skepplanda 237/70
80
Flinta
Övrigt slagen
Skepplanda 237/70
81
Harts
Harts
-
1
2
1
Skepplanda 237/70
82
Flinta
Övrigt slagen
-
1
Skepplanda 237/70
83
Flinta
Övrigt slagen
-
1
-
1
78
1
Skepplanda 237/70
84
Flinta
Övrigt slagen
Skepplanda 237/70
85
Flinta
Kärna
Skepplanda 237/70
86
Flinta
Avslag
Skepplanda 237/70
87
Kvarts
Avslag/avfall
Skepplanda 237/70
88
Flinta
Övrig slagen
Skepplanda 237/70
89
Keramik
Kärl
Skepplanda 237/70
90
Keramik
Skepplanda 237/70
91
Keramik
-
1
93
2
-
3
Bifacial slagteknik?
Övrig med en plattform
Slagen?
13
1 Se bilaga 3
Kärl
1
1 Se bilaga 3
Kär
2
1 Se bilaga 3
RAÄ
Fynd‑
nummer
Material
Sakord
Vikt g
Antal
Anmärkning
Skepplanda 237/70
92
Keramik
Kärl
4
1 Se bilaga 3
Skepplanda 237/70
93
Keramik
Kärl
26
1 Se bilaga 3
Skepplanda 237/70
94
Keramik
Kärl
16
1 Se bilaga 3
Skepplanda 237/70
95
Keramik
Kärl
6
1 Se bilaga 3
Skepplanda 237/70
96
Kvartsit
Övrigt slagen
2
2
Skepplanda 237/70
97
Bränt ben
1
1 Schakt 5012, FU
Schakt 5012 FU
Bilaga 20. Skepplanda 237/70: Keramiken från Skepplanda 237 och 70
Bilaga 20
Keramiken från Skepplanda 237 och 70
Torbjörn Brorsson
Inledning
Vid undersökningen i Skepplanda 237 och 70 framkom ett begränsat keramiskt material.
Keramiken har fördelats på sju fyndposter och totalt påträffades 16 skärvor, med en vikt av 66
g.
Keramiken har studerats för att främst belysa relationerna mellan de olika kontexterna. Syftet
är därmed inte bara att datera keramiken och i förlängningen kontexterna, utan även att
studera vilken typ av kärl som deponerats i de olika anläggningarna.
Registreringen av keramiken innehåller uppgifter om vikt, antal skärvor, kärldel,
ytbehandling, eventuell dekor, skärvtjocklek, största magringskorn, magringstyp samt notis
om eventuella skärvlänkar.
Keramikmaterialet från Skepplanda 237 och 70
A200
I stenpackning A200 fanns en större skärva samt ett antal mindre fragment bevarade (F89).
Samtliga skärvor har tillhört samma kärl.
Kärlet var framställt av en lera som magrats med stora (6 mm) bergartskorn, och magringen
var siktad. Någon exakt skärvtjocklek var inte möjligt att fastställa, men kärlet har varit
tjockväggigt, och det var troligtvis 10-12 mm tjockt. Ytan var glättad och någon dekor har
inte identifierats.
Kärlet var lämpligt att användas som kokkärl, men kärlstorleken antyder att det även kan ha
använts som förrådskärl. Det var därmed ett ordinärt hushållskärl.
Siktad bergartsmagring med stora korn är mycket typiskt för keramik från senneolitikum och
äldre bronsålder. Dessutom har mörka mineral, som förmodligen är gabbro, identifierats och
dessa är mycket vanliga i keramik från denna tid. Även skärvtjockleken stödjer en datering till
övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder.
Liknande gods har påträffats i keramik med taggtrådsdekor från både Fors 125 och S:t Peder
66. Dessa lokaler undersöktes i samband med dragningen av den nya E45:an och keramiken
har för övrigt daterats till senneolitikum.
A337
Från grav A337 påträffades nio keramikskärvor och de bevarade delarna var mynning, skuldra
samt buk. Samtliga skärvor i graven har tillhört samma kärl (F93, 94, 95).
Keramikkärlet var sannolikt framställt av en naturligt magrad lera som innehöll en viss andel
sand. Man kan emellertid inte utesluta att kärlet istället består av en lera som magrats med
tillsatt sand. Största korn i godset har uppmätts till 1,3 mm och skärvtjockleken var 8 mm.
Ytbehandlingen utgörs av en glättning och någon dekor har inte identifierats.
Med hänsyn till att både mynning och skuldra är bevarade har det varit möjligt att
rekonstruera övre delen av kärlet (Fig. 1). Kärlet har varit en kopp, och denna kärltyp är
vanlig i gravar från yngre förromersk järnålder till och med till folkvandringstid.
Mynningsformen visar emellertid att kärlet typologiskt kan dateras till yngre förromersk
järnålder. Godset var fint och koppen kan därmed klassificeras som finkeramik.
Kärlet i graven har sannolikt använts som ett gravkärl. Det var ett kärl som inte var lämpligt
att användas som kokkärl, utan var sannolikt framställt för att placeras i graven. Denna typ av
kärl användes inte som benbehållare. Liknande kärl har påträffats på andra lokaler i Sverige
och kärltypen är även vanlig i Danmark.
Figur 1. Gravkärl från A337. Kärlet har typologiskt daterats till yngre förromersk järnålder.
Skala 1:2.
A386
I stolphål A386 påträffades två bukskärvor från två olika kärl.
Det ena skärvan var bara 4,5 mm tjock och den var fint glättad (F91). Kärlet var sannolikt
framställt av en naturligt magrad finlera och största korn har uppmätts till endast 0,4 mm.
Någon dekor har inte identifierats på skärvan. Med hänsyn till det fina och tunnväggiga
godset kan kärlet klassificeras som finkeramik och det har troligtvis varit en kopp.
Den andra skärvan (F92) var något tjockare och skärvtjockleken har uppmätts till 7 mm. Det
var glättat och godset bestod av en naturligt magrad lera med en viss andel sand. Sanden kan,
liksom i gravkärlet från A337, istället ha varit tillsatt. Största korn i godset har uppmätts till
0,8 mm. Även detta kärl kan klassificeras som finkeramik.
Därmed är de bägge skärvorna i stolphålet från två olika kärl, och båda kan klassificeras som
finkeramik. F92 har likheter med gravkärlet, men skärvorna tillhör sannolikt inte samma kärl,
fast de bör ha varit samtida. Även den finare skärvan, F91, är troligtvis från samma tid.
Därmed kan även A386 dateras till yngre förromersk järnålder.
A3110
I kulturlager A3110 påträffades en keramikskärva (F90). Även denna skärva bestod av ett fint
gods och största korn har uppmätts till 1,0 mm. Godset består av en naturligt magrad lera,
utan tillsatts av extra magring. Skärvtjockleken är nästan 6 mm och skärvan är glättad.
Därmed är skärvan i kulturlagret finkeramik, och även detta kärl kan ha varit en kopp, som
sannolikt har varit placerad i en grav. Det finns inget som motsäger, utan snarare bekräftar, en
samtida datering med den övriga järnålderskeramiken i Skepplanda.
Avslutning
Huvuddelen av keramiken från Skepplanda och speciellt kärlet från graven A337 kan dateras
till yngre förromersk järnålder. I graven samt i stolphål A386 och i kulturlager A3110 har
finkeramik påträffats. Det var keramikkärl som inte i första hand användes som hushållskärl,
utan de var avsedda för att antingen sättas ned i en grav eller i någon annan kontext med
någon form av rituell innebörd eller så kunde kärlen ha använts på boplatsen för enklare
förvaring. De kan även ha fungerat som dryckeskärl. Teknologiskt är keramiken i dessa tre
kontexter mycket lika och kärlen var sannolikt samtida.
Järnålderskeramiken i Skepplanda är sannolikt något yngre än den keramik som påträffats i
S:t Peder 66. Det är bland annat ytbehandling och skärvtjocklek som indikerar att keramiken
inte är samtida. Detsamma gäller keramikmaterialet från Fors 143, där det finns ett inslag av
keramik från slutet av bronsålder och förromersk järnålder.
Den avvikande skärvan i Skepplanda påträffades i stenpackning A200. Skärvan har daterats
till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Den har paralleller i både S:t
Peder och Fors 125.
Bilaga 21. Skepplanda 237/70: Makrofossilanalysvv
Bilaga 21
Makrofossilanalyser av prov från Vg Skepplanda 237
Gramineae sp. (ospec. gräs)
Corylus avellana (hassel, nötskal)
Rubus idaeus (hallon)
Ajuga pyramidalis (blåsuga)
1
1 fragm.
x
PM3162
A200
Corylus avellana (hassel, nötskal)
3 fragm.
PM3164
A200
Inga brända frön/frukter
PM3165
A337
Inga brända frön/frukter
PM3181
A337
Inga brända frön/frukter
PM3317
A337
Inga brända frön/frukter
PM3037
A200
x
Kommentar
Proverna, vilka utgjorts av ca 1,5 liter i huvudsak siltig mineraljord och med i allmänhet
ganska sparsamt inslag av organiskt material, har vattenflotterats i en vanlig plasthink varvid
den kraftigt upprörda suspensionen dekanterats över siktar med minsta diameter av 0.5 mm.
Det material som anrikats på detta sätt har därefter analyserats genom ett stereomikroskop i
förstoringar mellan 8 och 50 gånger. Brända fynd är noterade med fetstil i listan ovan medan
de enstaka förekomsterna av obrända frön angivits med x-tecken.
Endast två av proverna innehöll bestämbara växtdelar medan fyra inte gjorde det. De enstaka
noteringarna av hallonfrön och frön av blåsuga var inte brända och de är sannolikt inte gamla
nog att relatera mot förhistoriska kontexter. Av bränt material fanns skalskärvor av hasselnöt
samt ett frö av ospecificerat gräs. Tillsammans antyder dessa en kulturpåverkad mark men
mycket mer går inte att uttolka på detta magra analysutfall.
Bilaga 22. Skepplanda 237/70: Vedartsanalys
Bilaga 22
Vedartsanalys
Ulf Strucke
Analysprotokoll
Landskap: Västergötland
Socken:
Skepplanda
Fastighet: Grönnäs 4:6
RAÄ nr:
237
Kategori:
Gravar
AnalysId:
7747
Anläggning:
200
Provnr:
Vikt (g):
0,2
Analyserad vikt (g):
0,2
Analyserat antal:
10
Fragment:
10
Art:
Ask
Material:
Träkol
PK3008
Antal:
8
Antal:
2
Kommentar:
Art:
Ek
Material:
Träkol
Kommentar:
Ej tillvarataget
AnalysId:
7744
Anläggning:
200
Provnr:
Vikt (g):
0,6
Analyserad vikt (g):
0,6
Analyserat antal:
12
Fragment:
12
Art:
Hassel
Material:
Träkol
PK3161
Antal:
5
Antal:
6
Antal:
1
Kommentar:
Art:
Ek
Material:
Träkol
Kommentar:
Art:
Växtdelar
Material:
Förkolnat
Kommentar:
Skalfragment av hassel
AnalysId:
7746
Anläggning:
200
Provnr:
Vikt (g):
1,4
Analyserad vikt (g):
1,4
Fragment:
25
Art:
Ask
Material:
Träkol
PK200104
Analyserat antal:
25
Antal:
15
Antal:
10
Kommentar:
Art:
Ek
Material:
Träkol
Kommentar:
AnalysId:
Anläggning:
7745
337
Provnr:
PK840
Vikt (g):
1,0
Fragment:
16
Art:
Hassel
Material:
Träkol
Analyserad vikt (g):
Analyserat antal:
1
16
Antal:
4
Antal:
12
Kommentar:
Art:
Lind
Material:
Träkol
Kommentar:
AnalysId:
7748
Anläggning:
337
Provnr:
Vikt (g):
0,4
Analyserad vikt (g):
Fragment:
7
Art:
Ask
Material:
Träkol
PK841
0,4
Analyserat antal:
7
Antal:
3
Antal:
2
Antal:
2
Kommentar:
Art:
Hassel
Material:
Träkol
Kommentar:
Ej tillvarataget
Art:
Lind
Material:
Träkol
Kommentar:
AnalysId:
7743
Anläggning:
337
Provnr:
Vikt (g):
0,1
Analyserad vikt (g):
Fragment:
6
Art:
Al
Material:
Träkol
Kommentar:
Ej tillvarataget
Art:
Hassel
Material:
Träkol
P3316
0,1
Analyserat antal:
6
Antal:
3
Antal:
2
Antal:
1
Kommentar:
Art:
Lind
Material:
Träkol
Kommentar:
Ej tillvarataget
AnalysId:
7741
Anläggning:
Vikt (g):
Fragment:
20003
3,0
över 500
Provnr:
PK200103
Analyserad vikt (g):
1,9
Analyserat antal:
50
Antal:
50
Art:
Al
Material:
Träkol
Kommentar:
Troligen även hassel bland det söndersmulade träkolet.
Bilaga 23. Skepplanda 237/70: 14C-analys
Bosättning vid älven
Boplatser och kokgropar i Göta älvdalen
Arkeologiska slutundersökningar
S:t Peder 66 och 67, Tunge 49, Lilla Edets kommun
Skepplanda 70 och 237, Ale kommun
Red. Pia Claesson
Bohusläns museum
Rapport 2012:15