Svenska NIMBUS-tidningen Nr 10, november 2013 Ombyggda Nimbus En historia om min Nimbus MCHK Vb 2013 Tuning i praksis Serierutor Tekniska cirkulär Revingehed revisited Nimbusläsning 1 Höstnumret 2013 Nu, den 13 november är i alla fall min körsäsong över, det återstår bara att köra Nimbussarna riktigt genomvarma inför oljebytet innan de ställs in för vintern med batterierna frostfritt och lätt tillgängliga för laddning någon gång i månaden. Det har varit ett mycket fint Nimbusår med trevliga träffar och mycket fint körväder till långt in på hösten. Nu blir det lite vinterpyssel. Den Blåe, ’53an, skall få en Svenska Nimbus-tidningen är ett oregelbundet utkommande organ för ömsesidig glädje. För eftertryck utan angivande av källan avrådes. © Lasse Wallin och författarna. Kontakt: [email protected] 046-23 31 16 dagtid, 046-577 48 hem. Prenumerationskostnad: 0 kr som pdf, på papper självkostnadspris inklusive porto. Teckningar av Christian Wallin om inte annat anges. Omslagsbilden är egentligen värd ett eget kapitel: Den stolte ägaren av en ny Nimbus sommaren 1934. Givetvis är det Joseph Koch, då anställd hos Fisker & Nielsen och 1934 23 år gammal. Redan under våren hade han vunnit BSA-klubbens trial på Nimbus nummer 1301. Efter en lotterivinst hade han sedan råd att köpa sin egen Nimbus. Den fakturerades den 18 juni och bilden är nog tagen kring detta datum. Den egentlga anledningen till att bilden pryder omslaget till just detta nummer är att den visar hur den första baklyktan på Nimbus typ C såg ut, se artikeln på sidan 13. Jens Bisbjerg Andersen skickade bilden som tidigare har varit publicerad i Nimbus Tidende bland annat. Men det finns många anledningar att detaljstudera bilden. Observera till exempel att ledningen till baklyktan går utanpå bakskärmen och att baklyktan har ett hål i sidan precis som de tidiga versionen av den knoppbaklykta som kom senare på hösten 1934. Vidare har cykeln det första baksätet med handtag av bandstål och givetvis den första generatorn, m.m. ”ny” sidovagnskasse från 1937-38 och äntligen hoppas jag att den skall få sidovagnsutväxling bak. Under sommaren har vi kört den med soloutväxling fast vi monterat sidovagn. Så var det de första åren med typ C. Det var först på begäran från militären som Fisker & Nielsen konstruerade sidovagnsutväxlingen 1935 och erbjöd till köparna. artikeln, men till min förvåning har Sten tagit med samma artikel i senaste Nimbus Tidende som kom för några dagar sedan. Sten har under många år skrivit där under rubriken Skruestikken. Jag övervägde först att ta bort artikeln ur tidningen, men gjorde inte det eftersom de flesta svenskar som läser Svenska NIMBUS-tidningen ännu inte är med i DNT. Ett annat trevligt pyssel blir att förbereda nästa säsong, först och främst Göingeträffen som vi hoppas skall bli ett återkommande evenemang så länge som intresset finns. Så är det vår tur i Skåne att arrangera Sommarträffen Öresund Rundt. Att ordna en träff är en del arbete, men mycket tacksamt om resultatet blir bra. I år blir det ännu en Nimbusträff i Sverige, se annonsen på sidan 7 här i tidningen. Det är Bertil Mali som är huvudansvarig för en träff i Bankeryd nära Jönköping den 6-8 juni. Mer om den träffen i kommande nummer. Anteckna datum redan nu. Avståndet passar er i Mellansverige också! Tjugo-trettio mil är ju inget för en Nimbus! I det här numret börjar jag skriva om de tekniska cirkulär som A/S Fisker & Nielsen sände till sina återförsäljare. Förhoppningsvis skall detta bli ett sätt att beskriva den tekniska utvecklingen av typ C under åren och jag blir mycket glad för bidrag i detta ämne. Det behöver inte vara artiklar som följer en kronologisk linje utan det är lika spännande med andra teman, åsikter, infall eller vad som kan vara värt att läsa! Jag vet att många har mycket kunskap som vi andra gärna vill dela. I det här numret fortsätter Kim Scholer serien om ombyggda Nimbus. Ralph Rolfsson berättar lite av historien om sin Nimbus med snygga motormodifikationer. Kaj Hansen återkommer som skribent med en artikel om MCHK Västerbergslagen och mötet med två världsberömda TT-förare i Hedemora. Under rubriken Nimbusläsning handlar det denna gång om Kakelugnsrören. En serie av ett helt annat slag bjuder Sofie Liebing Øwre på. Det handlar om konsten att köpa Nimbustillbehör till sin far. Något som alla med en far borde kunna! Så har redaktören (som vanligt) varit ute och rest, en kort resa till Revingehed och en längre till det fjärran Köpenhamn. En resa som tyvärr inte blev av var den jag planerat till Museumsløbet på Fyn i september, nu fick de kora en annan vinnare av tröstpriset … Tidningen är något tunnare den här gången, till nästa gång kan du hjälpa till och bota det! INNEHÅLL I förra numret var det ett referat av en teknisk diskussion om motortrimning som vi hade under årsträffen. Från Sten Weidinger kom så en artikel där han skriver om sina praktiska erfarenheter av samma saker. Jag blev glad för 2 Nimbus ombygninger. 5. del 3 Träffinbjudan, Bankeryd 7 Revingehed än en gång 8 Fabrikens tekniska cirkulär,starten 13 En historia om min Nimbus 16 Om MCHK Västerbergslagen ... 20 Om tuning af Nimbus-C karburator 26 Stumpe-jagten 27 Nimbusläsning 28 En Köpenhamnsresa 31 Nimbusaktiviteter & länkar 32 Nimbus Rubrik ombygninger. Arial 18 fet 5. del Tomrad Arial 8 Författare Kim Scholer Arial 12 fet Schweizisk Brödtext Verdana slangeskind, 9 belgisk Nimbian og tyske stel I sidste artikel fra SNT # 9 stod der slemme ord om de danske myndigheder og deres fantasi- og humorløse holdning til ombyggede køretøjer. Men takket være bl.a. Den Store Nordiske Rockerkrig (raketstyr, håndgranater, bilbomber; ialt 107 døde og sårede) fandt politiet ud af at der fandtes større problemer end mc'er der ikke lignede noget fra et fabrikskatalog. Så i 1990'erne kunne man møde op til syn med en ombygning, uden at de straks pudsede schæferhundene på en; nogle gange godkendte de den, andre gange blev man jaget ud, det var lidt som et lotteri med relativt gode odds. Ude på vejene brugte politiet kun 'dippedut-reglementet' - en ekstrem nidkær fortolkning af reglerne - hvis synderen var en af de rigtig hårde halse med rygmærker og væg-til-væg tatoveringer, så det blev i sagens natur mest Harleykørere det gik ud over. I denne artikel vises bl.a. et par Nimbusser som er gået den traditionelle custom-vej, to-tre stykker som er kraftigt inspirererede af amerikanske Indian Fours, en med gengas-generator, og et par tyske ombygninger med lokale stel og forgafler. Samt et seriøst 6-cylindret Nimbusprojekt, som blev sat på standby da manden bag det gik hen og døde. Den schweiziske Anaconda-Nimbus En fordrukken nat for mange år siden, under den 'Fassfest' der afslutter påsken, sad Patrick Mohler og hans kammerat Rolli og snakke om bil- og mc-projekter. Og om de to VW Kübelwagen Patrick havde stående, og de to Nimbusser Rolli havde opstaldet hjemme på gedefarmen. Ud på morgenen tog det logiske bytte form, og Patrick føjede dermed endnu en mc til sin samling. Efter et par år i standardudførelse gav Patrick maskinen den helt store perfektionistiske tur, med masser af rustfrit stål samt en masse skind fra en Anaconda (!). Resultatet blev en Nimbus så håndværksmæssigt velgennemført og smukt formgivet, at den på kort tid rendte med hele fem førstepladser til div. custom-shows; forståeligt nok til stor fortrydelse for en del Harleykørere, der utvivlsomt havde ofret 5-10 ganske så mange penge på deres ombygninger. (NT # 155). Holderen til speedometeret er formet som en slanges to hugtænder, håndtagene ligesom sadel og speedometerkabel er beklædt med anaconda-skind. 3 Harley-alternativet Når man vil køre chopper, men ikke vil køre Harley, havner Ken Sørensen fra Jylland i den lille udvalgte skare der så bygger en Nimbus om. Den lilla mc's mest åbenlyse særtræk er det klassiske choppertrick hvor originaltanken er vendt på hovedet, sådan lidt i Sportster-tank stil. Som Patrick fra Schweiz har ejeren også prøvet at parkere ved siden af Harley'er og få al opmærksomheden - og derpå blive bedt om at skrubbe af. "Så noget må jeg have gjort rigtigt", tænkte Ken. (NT # 115). Rubrik Arial 18 fet Tomrad Arial 8 Författare Arial 12 fet Forgaflen er fra en Honda 400 Four, mere komfortabel end den originale fra 1936. Den nyere 'banan-sadel' er til gengæld et skridt i den anden retning. Olssons dame Når man nu helst (som tidligere) vil køre Harley, men kun har råd til en Nimbus, kan man i det mindste kæle lidt for detaljerne. Verner Olssons 1938'er ligner umiddelbart en standard Nimbus, men tættere på ser man hvordan der er bygget blinklys, bagskærmsstiver, styrtbøjle, kombinerede fodhvilere/ støtteben og utalligt andet i messing. Kronen på værket er et smukt billede på tanken af en kalenderpige i art deco stil. (NT # 115). Dybe skærme i Østjylland En af de mest ikoniske langsliggende Fours er den som Indian byggede, specielt de sidste årgange med store dybe skærme. Den var derfor inspiration for et par Nimbusfolk, der hver især byggede en amerikaniseret Humlebi. Den ene er Sten Weidinger, hvis 'amerikaner' er komplet med stor behagelig solosadel, fremflyttede fodhvilere og store sidetasker. (Se www. nimbuster.dk, 'ombygninger'). Den anden tilhører Dan Zachariassen. Dan Zachariassens Nimbus, der også brugte en solosadel dimensioneret til dem over there, havde dybe skærmsider - omend knap så dybe som Stens eller Indian's. Styrtbøjle, ekstra kørelys og en elegant fire-i-én udstødning i rustfrit stål fuldender billedet. I stedet for 'Chief' hedder den så 'Høvding'… 4 Belgisk Nimbian Udover at være lidt sjældne i Europa er Indian Fours tilmed dyre, så mange har forsøgt at bygge moderne kopier, oftest med bilmotorer. Det er lykkedes for ret få, og for endnu færre har resultatet været en fryd for øjet. En af de få heldige er Eric Marreel, hvis Nimbian er en mix af Nimbus motor/ gearkasse/bagtøj, Indian Scout forgaffel og hjemmebygget stel. Overtegnede prøvekørte den på elendige belgiske veje, og måtte konstatere at den styrede betydelig bedre en min egen 1950'er Humlebi bobber. (NT # 129 og www. virtualindian.org/nimbian). Den 6-cylindrede Eric Marreel, der ikke længere er blandt os, nåede et stykke ind i sit næste store Nimbusprojekt: En 6cylindret Nimbusmotor, der også skulle lægges i et Scout-lignende stel. Den skulle bygges af to i forvejen beskadigede motorblokke, der var skåret af hhv. for- og bagtil. Hans tilgang til projektet var eksemplarisk, med meget komplette optegnelser over de enkelt dele som f.eks. den 2-delte krumtap og den specielle knastaksel, så i princippet burde det være muligt for andre at bygge den færdig. 5 Nimbus med gengas-generator Pga. benzinmangel under 2. verdenskrig blev mange køretøjer bygget om med gengas-generatorer. I Danmark var det hovedsagligt postvæsenets motorcykler der måtte døje med de besværlige apparater. Et halvt århundrede senere renoverede Tage Johansen fra Fyns Nimbus Center et sådant gammelt anlæg, og monterede det på en 1938 model, der nu kører 7 km pr. kg bøgebrænde. Den oprindelige udgave var som solo-mc, der siden fik monteret sidevogn, til transport af brænde (se billeder www.fynsnimbus.dk). Nimdex eller Rabus hybrid Til afslutning er her et par tyske ombygninger, hvor man ligesom med den belgiske Nimbian har anvendt Nimbus motor og gearkasse i et fremmed chassis. Denne ældre ombygning - sikkert fra 1950'erne - har også Nimbussen baghjul, men stel m.m. fra en Radex Express 250. Bemærk den besynderlige forgaffel. Nimdapp eller Zündbus hybrid En mere elegant hybrid involverer et førkrigs Zündapp stel, der i typisk 1930'er stil er beslægtet med det originale Nimbusstel. Hvornår den er bygget vides ikke, kun at den blev annonceret til salg nede i Tyskland for ca. 10 år siden. 6 mer rkom , e t å en fen ning om träf d i t . r av tion mme informa stid m.m u n a g t n ra Tomrad Arial 8 I näs med me anmälni , l i d t r a Författare Arial 12 fet tn Be , kos a t r ka Rubrik Arial 18 fet Brödtext Verdana 9 7 Revingehed, än en gång Militärens närvaro på heden går tillbaka till 1823 då man anlade en mötes– och övningsplats vid Tvedöra, se kartan. Gradvis har sedan militärens närvaro på heden ökat. År 1887 flyttade man till den nuvarande platsen öster om Revinge gamla by. Som många andra övningsfält växte det kraftigt under och efter andra världskriget och omfattar idag cirka 4 500 hektar. Vägarna är fina motorcykelvägar, i alla fall för sidovagnsekipage. Några huvudvägar är asfalterade men de flesta är mycket välhållna grusvägar. Trafiken är gles och de allerstädes närvarande betesdjuren ger ett lugn åt trafiken. Kalvarna kan vara lite ystra, men de erfarna korna tar det med ro. Redan i det första numret av tidningen skrev jag om mina turer på det militära övningsfältet Revingehed. Nu gör jag det igen, av den enkla anledningen att jag kör där så ofta och ser området med olika ögon nästan varje gång. Heden är ett stort område i Vombsänkan, mellan Lund och Sjöbo. Den magra jorden består till största delen av sand och mo, dåligt ägnat till jordbruk som generationer ihärdiga jordbrukare har kunnat konstatera. Här fick man låta åkern ligga i träda flera år mellan skördarna för att det skulle bära sig. Om man pressade jorden för mycket genom att odla flera år i sträck och plöja upp stora arealer gav naturen igen med små skördar och i värsta fall kunde matjorden blåsa bort under våren innan grödan kommit upp! Carl von Linné som reste genom området på sin skånska resa 1748 gav det namnet Moslätten för de lätta och magra jordarnas skull. När man nalkas en flock som betar utmed vägen upprepas nästan alltid samma sak. Någon av korna tittar upp och tar några lugna steg ut på vägen, stannar och avvaktar händelsernas utveckling. Naturligtvis saktar du ner ordentligt och när avståndet till kossan är 30-40 meter och du har den hastighet hon vill du skall ha, tar hon några steg till och lämnar vägen fri! På motorcykel är man nära dem på annat sätt än i bil, och framförallt känner man dofterna, varm gräsmark, ko och det de lämnar efter sig, en symfoni av tillvarons finaste dofter, eller? Sedda på avstånd, ofta vilande under de spridda träden ger de ett pastoralt intryck. En rik gräsmark som betas av hundratals kreatur ger ett nästan tidlöst intryck, en bild som präglat stora delar av Europa under tusentals år. Många av träden på heden vittnar om landskapets historia. Ännu på 1940-talet fanns här fullt av smågårdar, ställen med några tunnland åker och lite betesdjur. Knappt bärkraftiga ens på den tiden. Militären köpte jorden och ställena försvann ett efter ett. Men träden och buskarna i trädgårdarna och kring husen blev kvar. Idag vittnar bokar och ekar, förvildade äppelträd och förvuxna syrener om var smågårdarna funnits. På några platser har bokhäckar vuxit upp till rader av 15-20 meter höga träd. Om du kan 8 tolka spåren, vilket inte är så svårt, kan du nästan befolka heden för din inre syn. Fattiga småbruk med strävsamma människor och här och där lite större gårdar med bättre ekonomi. För småställena kring Tvedöra mötesplats blev militärens närvaro säkert möjlighet till lite extra förtjänster. Likadant blev det för den lilla byn Kvinnevad när militären flyttade lägret till nuvarande platsen öster om Revinge. Arbeten fanns i kök och i underhåll av byggnader,i transporter med mera. Driftiga personer startade till och med en dansbana och ett litet Tivoli på byns mark strax utanför lägerplatsen. Till stor glädje för rekryterna naturligtvis men för regementsledningen kanske mest ett irritationsmoment, något som störde disciplinen. Bilden nedan visar den slingrande vägen strax efter den blå pilen på kartan här bredvid. Bland träden till höger om vägen låg en gård med aktiva ägare, de drev förutom jordbruket även en tillverkning av cementtakpannor under flera år. På kartan ovan, från 1854, visar den blå pilen platsen för fotot längst ned på föregående sida och den gröna hur den sista bilden i artikeln tagits. Tvedöra mötesplats var det första militära lägret. 9 Kvinnevad, ja — namnet har inget med kvinnor att göra — liksom i fallet med det mera bekanta Kvinnaböske på Bjärehalvön är det kvigor som är upphov till ortnamnet. Vid Kvinnevad fanns ett vadställe över Kävlingeån, senare ersatt av en bro. Men till Kvinnevad kommer vi inte på den här turen. Vi tar av mot söder vid Stensoffa, en soffa med sits, rygg och armstöd av huggna stenblock som slottsfrun på det närbelägna Övedskloster lät placera på platsen till förbipasserandes glädje och nytta. Säkert också en mötesplats för bygdens ungdom på den tiden. Idag har soffan lånat namn till en ekologisk forskningsstation några hundra meter norrut. Från vägskälet vid Stensoffa kan man se ut över de lägre delarna av Vombsänkan medan man har Romeleåsen med Romele klint i bakgrunden. Här, liksom på andra platser inom övningsfältet är den så kallade beteshorisonten tydlig. Det vill säga den gren– och bladfria delen längst ner på träd och buskar som de betande korna skapar och vidmakthåller. Den syns på alla träden på bilderna. Den jämna gräsytan och beteshorisonten bidrager till att landskapet ser parkliknande ut och att man får associationer till ett månghundraårigt beteslandskap. I den landskapshistoria som vi lever mitt i kan vi här se en process som format stora delar av södra och mellersta Sverige. Processen som tog sin början senast under medeltiden, upprepas här i snabbare takt och med start för bara drygt 60 år sedan. Betets omvandlig av ett trädrikt landskap till en öppen mark. I ”det gamla bondesamhället” som tiden före skiftesprocesserna under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal brukar kallas, var byarnas marker uppdelade i två huvuddelar, inägomarken och utmarken. Inägomarken bestod av åker och äng. Ängen var slåttermark som gav vinterfoder åt djuren, hö, löv och kvistar. Av vinterfodret producerade djuren gödsel under vintern. Gödseln som var nödvändigt för att kunna odla åkern. En del av gödseln producerades givetvis även under betessäsongen och betet skedde på utmarken. Utmarken var från början oftast skogsmark, men omvandlades under århundradenas lopp mer och mer till glesare skog i och med att de betande djuren hämmade tillväxten av plantor till fullvuxna träd. I tättbefolkade områden blev utmarken mer eller mindre avskogad. Stora öppna betesallmänningar bildades och på sina ställen gick det så långt att ljungen tog över från gräset. Då var man inne i en ond cirkel. Ljungen kunde betas när den var späd men efter ett antal år blev den för grov och måste föryngras. Detta gjordes med hjälp av bränning. Ljungbränningen förstörde efterhand matjorden som brändes sönder och blåste bort, vilket gynnade ljungen som växte fortare och fick brännas oftare och så vidare. I teorin hade man emellertid ett ganska bra fungerande näringssystem, ett kretslopp på inmarken men en utmark som efterhand förlorade näring. Det var bara det att så länge systemet fungerade någotsånär bra producerade det ett visst överskott som ledde till en befolkningsökning. När befolkningsökningen inte åts upp av krig och sjukdomar behövdes mera mat, det vill säga mera åkermark. Det var lättast att bryta ny åkermark av ängen. Men ängen var Stensoffa. Soffan finns vid trädet bortom varningsskylten för gupp. 10 nödvändig för att gödsla åkern. Då man tog ännu mera näring från utmarken genom att göra om delar av den till äng, som efterhand även den blev åker. Ännu en ond cirkel! Detta ledde efterhand till en jordbrukskris, i Sverige är vi då framme vid slutet av 1700-talet. Skiftesreformerna blev ett sätt att försöka lösa den krisen. Dikning och märgelspridning var andra sätt. Idag har vi uppskjutit krisen med hjälp av konstgödsel - men som sagt, antagligen bara uppskjutit den. På Revingehed ser vi alltså idag vad som hände med utmarken när betestrycket blev högre och högre. För att behålla ett beteslandskap med träd och dungar måste späda trädplantor skyddas från bete tills de vuxit utom räckhåll för mulen. Idag skulle vi inte känna igen landskapet som det såg ut för tvåhundra år sedan. Då var landsbygdens bebyggelse koncentrerad till byar med åker och ängsmark närmast byarna och därutanför den nästan trädlösa utmarken. På någon av bilderna till den här artikeln skymtar Romeleåsen skogsgrön i bakgrunden. Åsen var en av dessa vidsträckta betesallmänningar som ännu under mitten Fotot är taget från samma punkt som bilden längst ned på föregående sida, men mera mot sydöst. Vägen går mot Torna–Hällestad. Den blånande höjden i bakgrunden är den skogsklädda Romele klint. 11 Träden är en förvuxen häck från en gård som försvann för kanske femtio år sedan. av 1800-talet var nästan helt öppen mark. Skogsplantering av dessa jordar kom inte igång förrän under 1890-talet. De vidsträckta ljunghedarna har vi bara små rester kvar av idag, men de lever kvar som ortnamn, Örkelljunga, Ljungbyhed och Herrljunga. Så kan tankarna vandra under en motorcykelfärd på Revingehed. Men vi var vid Stensoffa och svängde söderut mot Hällestad! Här låg tidigare flera små gårdar, endast en är kvar, de andra kan spåras med hjälp av de förvuxna träden som en gång stod runt gårdarna. mycket påtaglig landskapsförändring. Järnvägen byggdes 1910 och var i drift till in på 1980-talet. En annan sak fångar snart blicken, en flera meter hög jordvall som löper snörrätt parallellt med vägen den sista halvkilometern fram mot Torna-Hällestad. Det är den gamla järnvägsbanken. Malmö-Harlösa järnväg gick här på en hög banvall för att utjämna den långsträckta sänka vi just färdats över. Tusentals kubikmeter sand och grus som mestadels grävts för hand ur åsarna i sydväst och placerats här. En Dags att vända hemåt, det blev en ganska kort tur denhär gången, den 26 augusti 2013, men med mycket att filosofera över. Heden var sensommargrön med en föraning om höstens klara luft. Nu, de första dagarna i oktober, skiftar löven i gult, rött och brunt, heden är fortfarande lika inbjudande till Nimbusturer, men fodret i jacka och byxor åker snart i! Kossorna har sökt skugga under träden, även här en gammal häck! Bortom dem slingrar sig vägen vidare mot Hällestad. 12 Fabrikens tekniska cirkulär, starten När A/S Fisker & Nielsen skulle presentera den nya typ C var förväntningarna stora från kundernas sida och många firmor ville också bli återförsäljare för den nya motorcykeln. Man hade byggt upp förväntningarna genom att släppa information till pressen redan tidigt under konstruktionsarbetet. Under produktionen av typ A och B, de två typerna av Kakelugnsröret, hade man inte haft någon regelrätt återförsäljareorganisation. Men när man nu planerade för en årlig produktion av 1000 motorcyklar var ett nät av återförsäljare nödvändigt, både för försäljning över hela landet men också för att kunna ge god service. I ett tidigt cirkulär, från den 31 maj 1935, redovisar man 28 återförsäljare i lika många landsortsstäder samt två i huvudstaden, förutom Fisker & Nielsen själva. Men detta var bara en första lista som inte på något sätt var fullständig, exempelvis hade man ännu inte någon försäljare i Danmarks näst största stad Århus. Senare finns en Danmarkskarta med återförsäljare på 31 orter plus de i Köpenhamn. Allan K Nyborg listar återförsäljare i 46 städer plus Köpenhamn i sin bok om fabrikens återförsäljare genom åren. Det var naturligtvis viktigt för fabriken att hålla kontakten med alla dessa återförsäljare och deras verkstäder för att ge dem teknisk information och information om försäljningssätt, kampanjer, priser och liknande och för att i sin tur samla in information från försäljarna. Denna kontakt skedde på flera sätt. Man gjorde rundskrivelser av olika form, tekniska cirkulär respektive ”forhandler”cirkulär och man gjorde besök, inte minst en omtalad rundresa till alla försäljare år 1936. En annan viktig del var att man erbjöd återförsäljarna att skicka reparatörerna på servicekurser på fabriken. I den lilla serie som den här artikeln är starten till skall vi se närmare på de tekniska cirkulären och med hjälp av dem försöka beskriva den tekniska utvecklingen av typ C från 1934 och framåt. Syftet med dessa cirkulär var naturligtvis att informera om tekniska nyheter och att ge information om reparationsteknik, underhåll och felsökning. Det första cirkuläret är daterat den 2 november 1934 och ställt till ”vores Nimbus Forhandlere i Provinsen”, huvudstadens försäljare hade uppenbarligen fått informationen på annat sätt. Det kallas ännu inte Tekniskt cirkulär, den benämningen kom först med nästa rundskrivelse! Anledningen till cirkuläret var en förväntad ändring av lagstiftningen, bromsljus skulle bli obligatoriskt på motorcyklar och fabriken ville vara ute i tid för att möta detta nya krav. Man presenterade en ny baklykta gjuten i aluminium, den så kallade knoppbaklyktan som fanns från lagernummer 1400 hösten 1934 och på 1935 års cyklar. Under 1936, från lagernummer 2051, ersattes den av den vanliga baklyktan med reservdelsnummer 8173 som sedan monterades på alla Nimbus, utom dem till försvaret och några prototyper. Det första tekniska cirkuläret var inte numrerat, nummerserien kom senare. Bilden är ett montage av ett original fabriksbrevpapper och en kopia av brevet. 13 Det första året med typ C var på många sätt framgångsrikt, men även bekymmersamt. Den 20 februari hade den nya motorcykeln presenterats för pressen. Redan den 9 april hade den första Skissen på monteringen, här rensad från den förtryckta texten på brevpapperet. tävlingsframgången kommit, med tvekan hade man släppt den först producerade cykeln med lagernummer 1301 till Joseph Koch för BSAklubbens trial. Den 12 juni hade den första maskinen levererats till en privat kund. Här finns några att välja på, lagernummer 1307 är fakturerad till Joseph Koch den 18 juni, lagernummer 1308 till representant Sigurd Jensen den 16 juni och 1309 till assistent Börge Thomsen samma dag. Posten hade fått sina första maskiner, lagernummer 1303 och 1304, en vecka senare och den 30 juni hade försvaret fått sin första leverans, lagernummer 1302, 1305 och 1306. Det hade varit en stor framgång att man vann upphandlingen till armén, men framgången hade skett till priset av ett förkortat utvecklings- Anders Fisker på en av prototyperna till typ C. Observera oljepåfyllningens placering på höger sida av generatorn och det spinkiga baksätet med sitt tunna handtag. Titta också på baklyktan, säkerligen en standardlykta köpt utifrån! Bilden kommer från Poul Jørss. arbete. Detta första år hade man långt till det uppsatta produktionsmålet, man lyckades bara tillverka 200 motorcyklar. Den äldsta av dessa som fortfarande finns kvar är nummer 1303 som står på Nimbus-muséet i Horsens. Hur såg då den första baklyktan ut, den som man ersatte i detta första Från den första broschyren 1934. Partiet med baklyktan förefaller vara retuscherat. Observera at registreringsnumret är detsamma som på prototypen överst på sidan. 14 cirkulär? Den finns i tidiga broschyrer, bland annat på en av bilderna i den broschyr från 1934 som är tryckt i Jens B Andersens Nimbus model C 1934 på sidan 25 och framåt. Den ser där ut att vara svartmålad och möjligen monterad på en gummiplatta. Den är också längre än knoppbaklyktan, materialet var troligen plåt, enligt Jens Bisbjerg Andersen, eftersom den är målad. Denna första baklykta hade antagligen bara en lampa som både var bakljus och skyltljus. Troligen har ingen sådan lykta bevarats — men bilden är säkert Från samma broschyr. Baklyktan liknar här den så kallade knoppbaklyktan. I rundskrivelsen från den 2/11 1934 erbjuder sig fabriken att leverera den nya baklyktan och bromsljuskontakten utan kostnad till de tidigare cyklarna som inte hade bromsljus. Troligtvis underförstått att monteringen skulle utföras gratis av återförsäljaren. Fabriken åtog sig också att utföra denna montering. Längst ned på cirkuläret är så en handritad skiss på hur montaget skall se ut. För kopplingsschema hänvisar man till den provisoriska instruktionsbok, Vejledning, man utarbetat. Ritning 7568A från A/S Fisker & Nielsens ritningsarkiv. Observera att ritningen är kompletterad den 1/8 1934 då de två 45o-hörnen på högra sidan tillkommit. Skall man dra slutsatsen att det först är efter augusti 1934 som produktionen av baklyktan startat? Från DNT ritnings-cd. retuscherad bland annat partiet med baklyktan. Det finns även bilder från fabrikens arkiv som visar en av prototyperna med en helt annan baklykta, men här rör det sig säkert om en lykta köpt någonstans på stan! Bland de bevarade ritningarna från fabriken finns några tidiga ritningar av delar till en baklykta. De är daterade den 28 december 1933 och visar tre detaljer, ett fjäderbleck till glödlampans pluspol, den fjädrande ring som hållit baklykteglaset samt celluloidplattan som möjliggjort nummerskyltsbelysningen. Ritningarna, indikerar att det rört sig om en baklykta som liknat de två senare lyktorna, från 1935 och framåt. Men ritningar säger ju inte automatiskt att detaljerna tillverkats. En detalj som komplicerar analysen är att den första ritningen, nr 7568A, är gjord på ritningspapper från 1930-talet medan de två andra, 7571 respektive 7573, är gjorda på 1950-talets ritningspapper - det vill säga de är kopior. Trots Jens B Andersens 17 år gamla tolkning av bilderna i 1934 års broschyr finns det kanske anledning att antaga att den äldsta baklyktan var en aluminiumgjutning snarlik den senare knoppbaklyktan, det är onekligen en sådan som man velat framställa på sidobilden av motorcykeln i broschyren från 1934, lyktan är där betydligt kortare än den på bilden snett bakifrån, se de två bilderna längst ned på föregående sida. Ett suddigt, men dock, argument för detta är en bild som tagits från A/S Fisker & Nielsens klippböcker. Det är en artikel, kanske från Politiken i juli 1934 som återges på sidan 19 i Allan K. Nyborgs bok om de auktoriserade Nimbusförsäljarna. På fotot syns en aluminiumbaklykta som är snarlik den i broschyren och knoppbaklyktan, och den är blank! Se även omslagsbilden som Jens skickat till tidningen. Det var alltså 99 motorcyklar man erbjöd sig utrusta med de nya baklyktorna, en flott gest för att köparna skulle vara nöjda, och en gest som inte kostade fabriken så särskilt mycket jämfört med vad som skulle komma senare. Lagändringen som var anledning till cirkuläret kom också som förväntat. Källor Andersen, J. B. Nimbus model C 1934. Frederikshavn 1996. DNT Ritnings-cd Jørgensen, K. Nimbus typ C Teknisk udveckling, 2. udgave Nyborg, A. K. De autoriserede Nimbusforhandlere. Hadsten 2011. Diskussioner med Poul Jørss, Knud Jørgensen och Jens Bisbjerg Andersen Bilden från fabrikens klippbok. En mycket tidig 1934 typ C utanför C. Reinhardts bil- och motorcykelförsäljning på Lyngbyvej 36 i Köpenhamn. En blank baklykta syns relativt tydligt. 15 En historia om min Nimbus Ralph Rolfsson Jag har en Nimbus som jag köpte för ca 30 år sedan i Köpenhamn. Jag var mycket imponerad av den öppna ventilmekanismen när jag var ung. Det fanns ganska många Nimbus i Köpenhamn och jag skulle vilja ha en sådan. Men på den tiden seglade jag mycket och hade inte mycket pengar och dom jag eventuellt hade, seglade jag upp Jag drabbades av en svår sjukdom som jag överlevde och den förändrade mitt liv totalt. Jag sköt inte upp saker som jag ville göra så när Bussarna var billiga i Danmark så åkte jag över och köpte en. Den var grönmålad med köksfärg och hade en sidovagn. Jag ville ha en vidgjord motor och solo slutväxel och så blev det. Så småningom blev jag gift, men fortsatte segla och min fru sa att det inte går att ha både segelbåt och motorcykel. Motorcykeln som nu var i tusen bitar såldes till min bror. Han satte ihop den och den fick en ny röd färg. För några år sedan flyttade min bror in till Malmö och kunde inte behålla Nimbusen och han frågade om jag ville köpa tillbaka och det ville jag (jag hade slutat segla). motorn och oljan blev väldigt varm bestämde jag mig för att här skulle göras förbättringar. Oljefilter med oljekylare. Det tog hela vintern i anspråk och blev väl si så där. Det är svårt att få den att hålla tätt i röranslutningarna och framskärmen tog i själva filterhuset. Men filtret blir kolsvart så kanske gör det någon nytta, kul var det i alla fall att tänka och klura på hur jag skulle gå till väga. Det var en del att göra, ekrarna på bakfälgen gick av så jag fick hjälp att ekra om det. Det var en rilla i den näst bakersta cylindern från en lossnad kolvbult. Jag fick ta blocket på en säckakärra till Köpenhamn för ett nytt foder. Jag kom ihåg från tiden när jag hade cykeln förra gången att jag önskade en fjärde växel så det blev en sådan med. Några fler hästkrafter har jag alltid önskat mig ur motorn men det blir svårt med värmeutvecklingen. Någonstans ska man börja och efter att ha kört allt vad tygen håller till en veteranmarknad där Motorn med oljefiltret på plats. 16 Oljekylaren på plats. För att bygga ett oljefilter behövde jag ett litet och smalt oljefilter och efter lite kollande på Biltema hittade jag ett filter som skulle kunna passa. Nästa steg blev att svarva en behållare med lock och när jag ändå höll på då gjorde jag en flänsad variant. Det var svårare med locket för jag har bara enkla billiga maskiner. Jag lämnade bort arbetet till Berglunds formsvarvning efter ett eget försök. Jag hade inte koll på rörens dimensioner i motorn utan trodde att alla rör var 6 mm och började bygga med sådana rör och anslutningar, det visade sig vara fel. Börja från början igen, nu med 8 mm rör med samma innerdiameter som i oljepumpen ! Efter samtal med Lasse Persson så blev det även ett försök att göra en liten oljekylare (svårt). Inuti motorn fick jag leda ut oljan genom locket och där var det trångt, men efter en massa provande och lödande så blev även det ok. Placeringen av filtret blev framför generatorn där jag hoppades den skulle smälta in i designen bäst. Jag hade på känn att den kanske var lite tjock och när jag började köra så tjongade det i guppen. Jodå den var för tjock så jag Flödet i oljefiltret går från pumpen i ny ledning från locket, och med den gamla vägen i botten på oljepumpshuset blockerad. Det finns en förskruvning i fronten av motorn mellan en mässingsbit och det nya locket som sitter längst frampå motorn. Vidare upp genom 8 mm kopparrör anslutna med en banjokoppling genom kylare och filter tillbaka igen och slutar innan tryckregulatorn i det gamla systemet. 17 Jag ville prova att göra en massiv kopparpackning och visste att det behövdes ett större tryck från toppen för att det ska bli tätt. Det blev inte tätt men får jag tid så ska jag be min bror eller någon annan som är bra på digitala ritningar att förbättra packningen genom att ta bort så mycket material som möjligt mellan alla hålen Det ska bli likt ett spindelnät. fick ta av själva filterhuset lite grand och hoppas att det räcker (skärmen är fortfarande bucklig så jag vet inte förrän bucklan är ute). Största problemet är att det är svårt att få förskruvningarna täta. I vintras var jag också inne på att få värmen från toppen ned till blocket med en massiv koppar- packning. Min bror fick göra den gamla packningsritningen digital och en firma här i Trelleborg skar ut packningen i 1,5 mm koppar. Jag visste redan innan att det krävdes högre tryck från toppen för att hålla tätt. Packningen är provad och kasserad, men nu vet jag nog hur man kan lösa problemet. Fortsättning följer! Trämodellen som krävdes för att göra en gjutform för kylribborna kring utblåset. Vad säjs om en plåt med kylribbor i avgasutsläppet, det skulle bli ett prov för ett eventuellt nytt avgassystem bara för att det är kul, och jag gjorde det i vintras. Först en modell i trä lackerad och fin och sedan gjuten i brons fast den läcker lite och jag vet inte om den gör någon nytta, men jag har en dröm om att göra en topp i brons för att kunna plocka ut någon liten hästkraft till och då är det en bra lärdom. Nu vet jag hur bronsgjutning fungerar! Vem vet, en vacker dag blir det kanske av. Mitt motto är: Allt går att förbättra - fast det är sällan jag lyckas. Bronsgjutningen med kylribbor vid utblåset. 18 När jag körde ifjol så tyckte jag att det var onödigt kladdigt runt oljereturen från kammen. Detta måste åtgärdas En ring med plats för en o-ring svarvades och sedan en ring till med små skruvar som kunde trycka på ringen med o-ring i blev lösningen Ringen med skruvar löddes fast i oljereturröret. Fungerar bra! Filter och kylare innan montering. Glapp i bromstrummans säkring mot gaffeln var störande så det har jag försökt att åtgärda. Jag ville inte göra någon åverkan på säkringen mot gaffeln utan har fäst en plåt mot själva bromsskölden med två skruvar. Från plåten går sedan en arm med en ställskruv som går att ställa mot gaffeln. Fungerar bra. Det nya locket till kamboxens bakre ände är fräst i aluminium för att gå i stil med filtret och plåten vid utblåset. Tätt är det också. Tändkablarna löper nu i ett rostfritt rör. 19 Om MCHK Västerbergslagens historik och aktiviteter 2013 Kaj Hansen MCHK Vb är en lokalavdelning av Motorcykelhistoriska Klubben som har sin centrala organisation i Stockholm. I Dalarnas län fanns i mitten av 70-talet de flesta MCHK-medlemmarna i Smedjebacken-Ludvika området. När dessa kom överens om att bilda en lokalavdelning kom denna att få namnet Motorcykelhistoriska Klubben Västerbergslagen, (MCHK Vb). Numera är hela länet verksamhetsområde och medlemsantalet är cirka 120. Klubben är förmodligen unik i ett avseende, nämligen att den sedan början har samma trogna män vid styret, nämligen vår ordförande Olle Ridelius och vår sekreterare Erik Pålar (med sin fru Margareta). Bägge har med andra ord suttit på sin post i närmare 40 år. Tala om trogna och entusiastiska veteraner för en veteranklubb. MCHK Vb s aktiviteter Verksamheten i lokalavdelningen består under vinterhalvåret av ett antal inomhusträffar på onsdagskvällarna då medlemmarna får tillfälle att mötas, dricka kaffe, utbyta erfarenheter och få tips om renoveringar, se på gamla filmer eller lyssna på föredrag eller bara ”tjåla” i all enkelhet. Under åksäsongen fortsätter onsdagsträffarna men nu utomhus på hamnen i Smedjebacken eller vid motormuseet i Torsång enligt ett i förväg uppgjort schema. Vid dessa träffar får man tillfälle att köra sin ”klenod”, se resultatet av kompisarnas ansträngningar i mekarboden och beundra varandras veteranfordon. Utöver de fasta onsdagsträffarna och tillfälliga utställningar eller liknande arrangemang ordnas ett antal årligen återkommande arrangemang som Dala-Rundan, PokerRallyt och som avslutning på åksäsongen körs en söndagstur som heter Väsman runt. Tillsammans med SMK i Hedemora har avdelningen tidigare med fem Vår ordförande Olle Ridelius är trots han uppnått pensionsåldern fortfarande leksugen. Vid en av våra träffar i sommar anlände han högljutt smattrande på en paketcykel från 40 – 50 talen. Cykeln var försedd med en låtsasmotor i form av en pappbit fastsatt under skärmstaget på framhjulet. Det blev en del frågor om huruvida det var frågan om en tvåtakt eller fyrtakt-motor med mera, men för min del blev jag överraskad då jag fick veta att detta var en vanlig lek för motorintresserade pojkar i Dalarna under 40 - 50-talen. Jag kom då att minnas att jag själv på liknande sätt hade åkt med en sådan ”smatter-motor” i min barndom fast 100 mil längre bort. års intervaller arrangerat minnesjubileum för det ärorika ”Hedemora TT” loppet som pågick med vissa avbrott under åren 1933 till 1958. Nu i slutet av säsongen 2013 kan vi ”Dalmasar” se tillbaka på ett underbart år med våra veteranmotorcyklar. Vår sekreterare Erik (klubbens medlem nummer 1) och fru Margareta har genom avdelningens historia nästan varit ett synonymt begrepp med MCHK Vb och det antal brev de skrivit och distribuerat till avdelningens medlemmar måste vara astronomiskt. Numera skickas en stor del av informationen via e-mail och här har vi stor nytta av Margaretas förflutna som anställd vid postverket och hennes stora kunskaper i att hantera en PC. 20 Onsdagsträffarna vid vår ”hemmahamn” i Smedjebacken och vid Torsångs motormuseum vid Dalälven har varit mycket välbesökta vilket naturligtvis var en följd av Hamnträffarna i Smedjebacken Träffarna på hamnen i Smedjebacken är mycket populära och har pågått i många år. Är vädret bra kan antalet motorcyklar gå upp till 30 – 40 stycken. I många år hade vår populära ”Julle” sitt café öppet för oss, men då han skulle pensioneras blev det kris, hur kan man ha en MC-träff utan möjlighet till kaffe? Som tur var har nu ett utecafé öppnats igen, dock med tidsbegränsning från maj till augusti. Smedjebackens hamn är en av Sveriges största insjöhamnar. Via Strömsholms kanal, kan man med båt ta sig från Smedjebacken ned till Mälaren och därifrån ut i världen. Strömsholms kanal invigdes för 210 år sedan, den är 10 mil lång, har 26 slussar och en nivåskillnad på hela 100 meter. SNT-skribenten på Nimbus vid Smedjebackens hamn. Det var på grund av mitt intresse för Nimbus som jag i 1982 blev medlem i MCHK Vb. den härliga sommaren vi haft, för vad kan vara ljuvligare en härlig sommaronsdagskväll än att starta klenoden och åka till ett av dessa trevliga ställen och träffa kompisarna. Torsångsträffarna vid Motormuseet Vårt andra stamställe är vid Torsångs Motormuseum, underbart belägen vid Dalälven. Museet som öppnades 1979 ägs av Inger och Erik Örtlund. I museet finns motorcyklar från 1902 till 1972, många är originalbevarade, men det finns också exempel på mycket fina renoveringar. Det finns även en bil från 1906, emaljskyltar och gamla leksaker. Till museet hör även en gammal lanthandel där Inger säljer kaffe med hembakat bröd av ypperlig kvalitet. Det var MCHK Vb som tillsammans med familjen Örtlund organiserade onsdagsträffen för medlemmarna i Torsång, men träffen uppmärksammades snart av ”vanliga” motorcyklister som nu också möter upp och trivs i denna underbara miljö vid Dalälven. Lars Stenberg är en trogen besökare på träffarna vid Torsångs Motormuseum. Lars har ett antal olika motorcyklar hemma i garaget och en dag frågade jag honom varför han alltid åkte Nimbus i stället för att motionera de övriga motorcyklarna. Hans svar till mig blev: ”Det är för att jag vill vara säker på att komma hem”. Ett nog så bra betyg till en gammal pensionerad Nimbus från 1951. 21 Torsångs museum har satsat på riktigt gamla motorcyklar och Erik Örtlund med fru Inger ser fram mot år 2014 då museet kommer att fokusera på sina Wanderer-objekt som fyller 100 år. Observera att det uppe på hyllan till höger står en FN Nordstjernan med fyrcylindrig radmotor och kardandrift från 1906. Konceptet verkar bekant för en Nimbusägare. Hedemora TT Detta TT-lopp som pågick åren från 1933 till 1958 skulle bli legendariskt och blev slutligen år 1958 en del av VM. Säg Hedemora till en motorcykelentusiast och direkt blir det något lyriskt i ögonen hos den som var född på femtiotalet eller tidigare. All världens bästa TTåkare samlades i Hedemora för att göra upp. Antalet åskådare som samlades vid arrangemangen översteg vissa gånger 100 000 personer vilket fortfarande tillhör några av de största publiksiffror som någonsin förekommit i Sverige. Hedemorabanan kring stadsberget var 7,2 kilometer lång och gick helt på allmänna vägar som stängdes av för allmänheten under tiden tävlingarna pågick. Keith Campbell vann 1957 och satte det definitiva varvrekordet på denna smala och krokiga bana på en Moto Guzzi med ofattbara 172 km/tim. Gubbarna trivs och ”tjålar” vid Torsångsträffen. 22 Vann det sista loppet 1958 gjorde den femfaldiga världsmästaren Geoff Duke på Norton Manx men han var dock 2,4 sekunder efter Keith Campbells rekord året före. Vid första Dalarallyt i Smedjebacken 1977 blev styrelsen för MCHK Vb av Hedemoralegenden Nils Johansson ombedd att komma till Hedemora för att eventuellt dra igång något i syfte att påminna om Hedemoras storhetstid som TTmetropol. Styrelsen tyckte detta var ett utmärkt initiativ och tog sig till Hedemora för att träffa bland annat den legendariska ”Mas”-Harry Larsson, ”Bagarn” och Nils Johansson i SMK Hedemora, som alla hade varit aktiva på den ”riktiga” tiden. Från MCHK Vb deltog utöver styrelsen även Charles Larsson som är Hedemorabo. Charles har genom sin entusiasm och lokalkännedom haft en stor betydelse för koordineringen mellan klubbarna, och hans insatser kröntes också i slutet av 1990talet med att han blev årets Hedemorabo. Det blev ett bra och omfattande samarbete mellan MCHK Vb och SMK där arbetet fördelades efter klubbarnas respektive kompetens. Resultatet blev att redan året därpå organiserades ett 20-årsjubileum efter sista riktiga loppet som gick 1958. Arrangemanget blev en succé och fram till 2008 upprepades jubileumsloppen vart femte år plus 1996 till Hedemora stads 550årsjubileum. Att organisera jubileumsloppen innebar ett mycket omfattande arbete med myndigheternas tillåtelse att stänga av all allmän trafik på den gamla bansträckningen och det krävde också goda relationer med villaägarna som bodde i husen längs banan. Korrespondensen med presumtiva deltagare deras inkvarteringar med mera blev omfattande och avtal med hundratals funktionärer mest från de deltagande klubbarna skulle ordnas. Minnesloppen blev mycket uppskattade både av åskådare och deltagarna med de gamla TT-maskinerna som skulle vara från 1958 eller tidigare. År 1988 hade vi inbjudit två av de forna giganterna till att närvara och förgylla arrangemanget, nämligen Ken Kavanagh som bor i Italien och Geoff Duke från England, bägge med sina respektive fruar. Ken Kavanagh, Kaj Hansen och Geoff Duke vid jubileumsloppet i Hedemora 1988. Ken provsitter Sven Sterns Velocette utanför Charles Larssons villa, som ligger intill den gamla tävlingsbanan i Hedemora. Bägge hade främst varit fabriksförare för Norton och hade då varit mycket tillsammans. På söndagen efter jubileumsloppet hade jag nöjet att ta hand om bägge familjerna. Bland annat gjorde vi ett besök i Falu gruva. De två forna kompisarna hade mycket att prata om på vägen i bilen och speciellt Ken var pratsam. Jag minns Kens kommentarer om Geoffs körning, att när Geoff körde tävling såg det så smidigt ut som om han var på väg till jobbet. När Ken skulle kommentera att Geoff fortfarande hade ett vackert mörkt hår förklarade han högt för 23 mig att det berodde på att han lämnade alla bekymmer till sin fru varemot Ken fick ta hand om sina problem själv och därför hade blivit gråhårig. En intressant information som jag fick av giganterna var att innan de gav sig ut på Hedemorabanan med sina TT-cyklar, gick de den 7,2 kilometer långa banan runt för att i detalj studera varenda sväng, krön och andra väsentligheder. Inget lämnades åt slumpen och det får väl jämföras med en rallyförares noter, fast noterna skulle i detta fall sitta i huvudet. gen betydligt enklare förhållanden, om det sedan inte är korrekt att kalla det TT–jubileum eftersom det inte körs på den gamla TT–banan är inte så viktigt för oss. Påtagliga minnen från TT-tiden i Hedemora kan ännu ses vid stadsberget där det rests en minnessten med TT-loppets starke man ”Mas”Harry Larsson, samt den skyltade forna TT-banan och ett intressant MC-museum med en stor samling gamla TT-maskiner, bilder och andra objekt som kan fascinera en MC entusiast. Varje MC entusiast som kommer till Hedemora bör unna sig en runda på den skyltade TT-banan. Det gör jag och känner historiens vingslag. Ja men visst, det är ju Leif Gisings trogna Nimbus från 1936. Hur det blir med TT–minneslopp i framtiden vet vi inte, men tiden går och de gamla i SMK som var med på den tiden det begav sig försvinner och de yngre som tillkommer har inte själva varit med om att uppleva den stora folksamlingen i lilla Hedemora och höra det mäktiga ljudet när dåtidens TTcyklar med öppna megafoner vrålande rejsade runt banan kring stadsberget. De har ju dessutom fullt upp att göra med modernare motortävlingsformer och har därför inte möjlighet eller intresse att ingå i det arbetskrävande jobb det är att förbereda och genomföra minneslopp av den dignitet som varit fram till 2008. På den andra sidan måste vi ju också i ärlighetens namn konstatera att det numera heller inte finns så många kvar av tävlingsdeltagarna från den gamla tiden och även de som minns Hedemoras TT som åskådare har minskat. Det är ju trots allt 55 år sedan det sista loppet kördes. Efter 2008 har MCHK Vb i egen regi organiserat lite enklare tillställningar för att i någon mån hålla minnet om Hedemoras storhetstid inom TT-sporten kvar. I år till exempel arrangerades en träff på Hamrebanan utanför Hedemora. Detta är en avstängd bana för skolning av blivande lastbils- och arbetsmaskinförare. Att det fort- farande finns ett stort intresse för att träffas och motionera sina gamla TT-cyklar bevisades av att närapå 50 deltagande kom från både Norge och Finland och njöt av åkandet. Också en stor publik tog tillfället att få lyssna på det härliga ljudet från vrålande Manxer och många andra fina legender från den tiden det begav sig på riktigt. Vi hoppas att vi i ännu många år kan få tillfälle att träffas med våra gamla TT–maskiner under visserli- Dala-rundan Dala-Rallyt var i många år ett tvådagars arrangemang i början av juli på en lämplig plats någonstans i Dalarna där det fanns möjlighet till att övernatta i tält eller annat. Numera kallas arrangemanget för Dala-Rundan. Årets runda var reducerat till att omfatta en dag och hade praktiskt arrangerats på Hamrebanan på söndagen efter lördagens TTarrangemang. Många tog också tillfället att både se arrangemanget på lördagen och åka Dala-Rundan på söndagen. Poker-rally start från torget i Smedjebacken. 24 Vid starten till Väsman Runt delas en premie ut till äldsta deltagande motorcykel. År 2012 gick premien till Leif Gising på Nimbus 1936 men i år blev det Jan Åkerbergs nyrenoverade HD 1927 som var äldst. Karl Axel Vikström till vänster fick premie för den mest välputsade mc, en Royal Enfield Constellation från 1960. Poker-Rallyt På senare år har det tillkommit ett populärt enkelt rally som vanligtvis utgår från Smedjebackens hamn. Det behövs ingen föranmälan. Det är bara att dyka upp med sitt veteranfordon ta emot en ”körorder” och vara med. I stället för jobbiga frågor under rallyt består kontrollerna av att stanna till i strategiskt vackra omgivningar och dra ett kort från funktionärerna. Kortets värde noteras på körordern och vid målet överlämnas detta till rallyledningen för utvärdering varefter vinnaren kan koras. vägen. I år besökte vi en trevlig Ekonomen-verkstad i Sunnansjö. officiellt och alla kunde ge sig hemåt efter eget önskemål. Turen avslutas med kaffe och samvaro antingen på ett lämpligt café eller hos någon medlem som bor längs rutten. Vår sekreterare Erik Pålar och fru Margaretas sommarstuga har i flera årtionden varit vårt uppskattade tillhåll, men i år förlades avslutningen till Lars Erik Graaf i Gonäs. Detta var årets sista organiserade samåkning, och vi övergår nu till onsdagsträffarna inomhus, men gissa om vi har varit tacksamma för det underbara MC-år vi haft 2013 och om vi ser fram mot nästa säsong. Tack för i år alla som arrangerat, deltagit eller på annat sätt hjälpt till så att vi nu kan se tillbaka på ett suveränt MC-år. Efter en tipsrunda och fortsatta sociala aktiviteter avslutades turen Gott nytt år önskar MCHK Vb. Rallyt är uppskattat i sin enkelhet och ger ett utmärkt tillfälle att träffa kompisarna och åka på klenoden. Väsman runt, för 42:a gången Den sista gemensamma åkningen för året gäller ”Väsman runt”. Sjön Väsman ligger vid Ludvika och turen runt sjön uppgår till ungefär sju mil. Till denna sträcka kommer sträckan fram till startplatsen vid OK i Ludvika och detta kan bli en respektabel totalsträcka för de som kommer så långt bort från som Falun eller Rättvik till exempel. På turen runt Väsman blir det vanligtvis ett stopp med besök på en verksamhet eller sevärdhet efter MC veterangubbarna gömmer sig i skuggan hos familjen Graaf och njuter av kaffe och smörgåsar. 25 Om tuning afRubrik Nimbus-C Arialkarburator 18 fet i praksis Tomrad Arial 8 Författare Sten Weidinger Arial 12 fet I Svenska Nimbus Tidningen nr. 9 er blandt andet et referat af en aftens debat om Nimbusmotoren på årstræffet i Holbæk. Herunder om hvordan man måske kan forbedre effekten af karburatoren. Det har jeg afprøvet i praksis. I Nimbus Tidende nr. 111 - april 2001 - viste jeg i min artikelserie SKRUESTIKKEN eksempler på hvordan man kan tune karburatoren til Nimbus - C, blandt andet forbedring af venturieffekten, som årstræfdebatten berørte. Det væsentligste fra artiklen bringes gerne i et ekstrakt igen i SNT. Det mest interessante er nok, at de viste tuninger og forbedringer fungerer fortræffeligt i praksis, nu gennem 12 år på den ene af mine Nimbusser. For at få lidt mere ”GO” i maskineriet skal man - efter min opfattelse - både give den mere benzin samt mere luft. Jeg har i et stykke tid leget med at få mere benzin trykket igennem systemet og har senest sørget for at den også får mere luft. Og det virker! Den følgende opskrift har betydet, at min Nimbus er blevet mere kvik i optrækket, at den accelererer hurtigere og at den sikkert også kan lidt mere på toppen, hvilket jeg ikke har prøvet ret meget endnu. Men den løber da villigt over 100 km/t med en ret stor og tung sidevognskasse. Og overraskende nok - uden at bruge mere benzin, ca. 15 km pr. liter med sidevogn. 1,8 mm, som er en passende boring. Større boring kan give problemer ved bykørsel. Boret choker fremefter, så jeg undgår at buksebenet blokerer for indsugningen. Og ved lidt større hastighed bliver der jo automatisk lidt tryk på indsugningsluften. Ja, ja - det hjælper jo alt sammen. Større huller i accelerationsstempel Standard chokerspjældet er fjernet, hullet til spjældakslen er proppet og gennemstrømningsåbningen er poleret. Rundt hul hele vejen igennem. I standard accelerationsstemplet den ”nye” udgave med fiberskiven øverst - er hullerne, hvor al benzinen jo skal igennem, blot Ø1 mm. Jeg borede dem op til Ø2 mm. Gasstempel med indløb Et chokerspjæld a la ‘34 karburatoren er fremstillet i tynd messingplade og er placeret mellem choker og karburator. Venturilæberne i blandingskammeret er filet væk, så der kan komme mere luft igennem efter samme opskrift som Joseph Koch anvendte til sine racermaskiner samt hastighedsforsøg i 1948. Trompetindsugning Større hul i bunddysen Standardboring for bunddysen er 1,5 mm, jeg har boret den op til Det er almindeligt på racer-MC, at man smider luftfilteret langt væk og installerer en indsugningstragt. Så kan motoren bedre sutte al den luft i sig, som den har brug for. Jeg savede et legetøjs-båthorn midt over og loddede en stump rør på, som passede perfekt ind i chokeren. Ved at beholde vinklen på båthornet kan jeg vende selve tragten 26 For at skabe mere fart på indsugningsluften er den underste, forreste del af gasstemplet filet skrå, hvilket skaber en lidt større venturieffekt. Mange andre karburatorfabrikater, f.eks. Amal - er født med skråt indløb på gasstemplet. Man skal dog passe på, fordi den skrå flade kan få den negative effekt, at blandingen kan blive for mager ved højere omdrejninger. Jeg er ikke helt færdig med at eksperimentere med dette. Bemærk, at man kun kan file indløbet skråt når gasstemplet er fikseret som på ‘53 modellen. I ‘38 modellen vil stemplet kunne dreje rundt, og så er man lige vidt. Från Niels Øwre, skaparen av hemsidan för Nimbus-litteratur, kom en seriesida som hans dotter Sofie gjort när hon gav Niels ett hett eftertraktat Nimbustillbehör på födelsedagen. 27 Nimbusläsning, om Kakelugnsröret Som en förberedelse till ett kommande tidningsnummer om Kakelugnsröret ägnar vi det här numrets Nimbusläsning åt en av de redan klassiska böckerna om Nimbus, René Friborg Andersens och Knud Jørgensens Nimbus 1918-28 Kakkelovnsrøret från 2007. Enligt bokens förord var avsikten dels att skriva en kulturhistorisk skildring av motoriseringens tidiga år i Danmark, med Nimbus som exempel, och dels att redogöra för den tekniska utvecklingen av Nimbus typ A och B från 1918 till 1928. Vi skall se hur man lyckades. I historiedelen får man först en kort genomgång om P. A. Fisker och fabrikens historia med tonvikt på tiden för Kakelugnsrörets konstruktion och produktion. Avsnittet kunde gärna varit längre, men författarna hänvisar till Allan K Nyborgs bok om Nimbus, Nilfisk och Fisker familjen, som ett komplement. Den boken var nyutkommen då! Vidare skisseras en bakgrund om motorcykelns tidiga historia, följt av ett kapitel om den modell av FN-motorcykeln som var en av de direkta förebilderna till motor och växellåda på Kakelugnsröret. Den kulturhistoriska delen består av 85 sidor och är uppdelad i fyra huvuddelar: Historia, konstruktion, kännetecken och en bilddel. Ett kapitel om prototyperna, cyklarna nummer 0-12 följer därefter, illustrerat med fotografier och ritningar. Men eftersom det inte är så mycket känt om dessa maskiner är även detta kapitel kort. Reklam och marknadsföring var naturligtvis viktigt för fabriken och under dessa tidiga år var det till största delen direktör Fisker själv som var reklamavdelningen. Avsnittet om marknadsföring är intressant och välillustrerat. Tävlingsresultat var viktiga att redovisa i reklamen och 1920-talet var fortfarande landsvägstävlingarnas tid. Ett spännande avsnitt om tävlingsverksamheten ingår i historiedelen, med bland annat en berättelse om landsvägstävlingen Odense-Berlin-Odense år 1922. Berättelsen är skriven av en av deltagarna, Einar Holm – Nimbusförsäljare i Köpenhamn den gången. En sida om veteranrallyn tar motorsporten med Kakelugnsrören fram till idag. Som kontrast till motorsport och tjugotalets landsvägslopp finns ett intressant avsnitt om den tidens trafikregler. Nimbusklubben, grundad 1925, som organiserade många tävlingar men sedan långsamt somnade in för att i elfte timmen återuppstå som klubben särskilt för Kakelugnsrörägare, beskrivs så på några sidor. Den historiska delen fortsätter med en sida med muséer där man kan se Kakelugnsrör. Tyvärr är inga svenska museer med på listan. I Sverige finns Kakelugnsrör på Arvika Motormuseum och på den tekniska utställningen i Ängelholms hembygdspark. Ett säkert tillfälle att se Rör i verkliga livet i Sverige har de senaste åren varit under tvådagarsträffen Skåne Rundt, MCHKs årliga rally. 28 boken. Denna första del lever kanske inte riktigt upp till sin målsättning. Det är lite synd att man hänvisat till andra böcker i ämnet, men det som är med är bra. DVDn kompletterar med en del upplysningar av den sort som det gärna kunde varit mer av i texten, exempelvis att man på tjugotalet såg motorcykeln som en häst och föraren som en ryttare. Kanske det är så att man som svensk läsare väntar sig mera av och om den specifikt danska motorhistorien. Något som den danske läsaren redan känner till. Tävlingen var Majtävlingen 1925 och föraren Ingemann Petersen. Han syns längst till vänster på bilden nedan. Ett avsnitt om Rörens grundkonstruktion fungerar som inledning till ett spännande kapitel om de patent man tog på olika konstruktionsdetaljer och hela cyklar. Denna del är rikt illustrerad med bilder från patentbreven. Kapitlet berättar även en hel del om fordonsfabrikantens vedermödor och om konkurrensförhållandena under denna del av motorismens historia. En viktig fråga är vad motorcykeln kostade, inte bara i den tidens kronor utan i förhållande till arbetslöner och jämfört med andra motorfordon. Här kunde författarna varit mera utförliga, vi får reda på att Nimbus motorcyklar aldrig varit billiga och vi får en bild av prisutvecklingen under fabrikationstiden, men ingen jämförelse med andra fordon. Det är inte heller någon diskussion om vad som enligt P. A. Fisker var en viktig del i att fabrikationen upphörde - de kraftiga avgiftshöjningar som staten införde 1924 och som skulle gjort fortsatt försäljning svår. Det hade varit intressant, nu får vi reda på att det delvis var deflation under dessa år på 20-talet. Därefter ser vi att priset på en solocykel sjönk från 3 200 kr 1920 till 1 650 kr 1927 och att den 1924 kostade 2 500 kr. och fabrikens skisser av encylindriga motorcyklar med ”Rör”-ram från 1950-talet. Den del som ovan kallats Kännetecken kanske snarast skall översättas med ordet identifikation. Här handlar det inledningsvis om typ kontra modell. Om motorcyklarnas märkning, både med fabrikens skyltar och tankmärke och om registreringsskyltarna. Fabrikens lagerlistor är en viktig nyckel till identifikation av cyklarna och en utskrift av lagerlistan finns på den DVD som följer med boken. Ett bildgalleri bestående av både gamla och nyare bilder avslutar den kulturhistoriska delen av Under rubriken Andre ”Kakkelovnsrør” diskuteras en del av de ombyggnader som även beskrivits här i tidningen, Humlerør och Rørhumler, Elmer Sterup-Hansens special 29 Den tekniska beskrivningen är givetvis bokens huvuddel. Det är en stringent genomgång av motorcykelns konstruktion och tekniska utveckling, enhet för enhet, på cirka 115 sidor. Från motorn, med den första prototypens cylinder med T-topp, ända fram till den elektriska lyktan på sidovagnen. Här är det rikligt med illustrationer, mestadels ritningar och teckningar som alla är mycket fint utförda, men även foton. En del av ritningarna kommer från A/S Fisker & Nielsens ritningsarkiv, men de flesta är utförda av författarna. Speciellt flitig har René Friborg Andersen varit. När det är komplicerade ritningar, som exempelvis motordelar, koppling och växellåda har man tagit färger till hjälp för att förklara. Detta fungerar mycket bra. Ritningarna följs av exakta och logiskt uppbyggda texter på ett föredömligt sätt. En av många utmärkta förklarande ritningar i boken. Här visar René Friborg Andersen vad som händer när man trampar på kicken. Rött är kickstartaxeln, grönt är kamaxeln, gult magneten och blått är kopplingen. Det säger sig nästan själv att denna tekniska del av boken inte är avsedd för sträckläsning. Snarast fungerar den som en uppslagsbok där man kan arbeta sig genom del för del för att få full förståelse för konstruktion och den tekniska utvecklingen genom åren. Här har man många timmars trevlig läsning och det är på detta sätt en bok man verkligen kommer tillbaka till. I slutet av boken är reservdelsprislistan från 1924 återgiven. Ett verkligen intressant komplement till den övriga texten. Allra sist, på bakre pärmens insida en liten pärla, den DVD som nämnts ovan. Förutom lagerlistan rymmer den några filmer från tillverkning av Kakelugnsrören och provkörning av dem under 1920talet. Vidare en underbar liten ”Road Movie” från 2007 som inleds med en handledning i hur man förbereder turen och startar. Den lilla filmen med Knud Jørgensens speakertext ger nästan bara den full valuta för inköpet. Om du är det minsta intresserad av Kakelugnsrörets historia och konstruktion är det här en bok som är nödvändig i biblioteket! Jag försäkrar att det inte är svårt att läsa danska, de tekniska termerna lär du dig snart (en dansk-svensk ordlista finns dessutom på Lasse Perssons hemsida, se tidningens sista sida!). Dessutom rymmer boken en omfattande sammanfattning på engelska! Du kan köpa boken i DNTs webshop, eller direkt från förlaget Motorploven. Tyvärr finns den inte med i AdLibris nätbokhandel så en ordentlig portokostnad tilkommer från Danmark. Framgaffelns utveckling under åren. Överst prototyp 0, en konstruktion som gav mycket tvivelaktiga köregenskaper, så prototyperna 1-12, Nimbus typ A 191924 och underst typ B 1924-28. Den översta teckningen är från Fisker & Nielsens arkiv, de övriga är av René Friborg Andersen. 30 En Köpenhamnsresa En av många fördelar med att bo i sydvästra Skåne är att det är nära till Köpenhamn. Naturligtvis åker vi, kanske just därför, dit alldeles för sällan. Genom åren har det i alla fall blivit en hel del turer. Under många år, från 1950-talet och fram till för kanske 10-15 år sedan såg jag en eller flera Nimbussar i trafik vid varje besök. Ja så sent som under 1970-talet var de ett vanligt inslag i gatubilden. Nu syns de mera sällan, utom de gånger då jag besöker John på JC Nimbus förstås. Här skulle det funnits att foto av den röda 52-53 års Nimbus med sidovagn som stod parkerad snett framför Peter Bangsvej 30 den 10 oktober, när vi gick förbi. … om jag haft kameran med! Senast var vi över i mitten av oktober för lite museibesök och så. Färdmedlen var buss, tåg, S-tåg, Metro och apostlahästarna. Med hjälp av de senare besökte vi Fisker & Nielsens gamla fabriksområde på Peter Bangsvej. Där är det nu kontor och bostäder, men några av de gamla byggnaderna står kvar. En lämplig plats för resans dos av Nimbus! Delar av huvudbyggnaden på Peter Bangsvej. Omslag till A/S Fisker & Nielsens 50-årsskrift av Des-Asmussen. 31 Kalender 2013 13 december Æbleskiver hos John på JC Nimbus i Köpenhamn, för sista gången! Sedan ser vi fram mot våren och sommaren! Nimbuslänkar Lars Perssons Nimbus-sida med mycket nyttigt. http://mcnimbus.info Klubbar Danmarks Nimbus Touring http://www.nimbus.dk/ Nødebo Nimbus http://www.nodebonimbus.dk/ Roskilde og omegns Nimbusklub http://www.roskilde-nimbus-klub.dk/ Århus Nimbusklubb http://www.aarhuusnimbusklub.dk Fyns Nimbus Klub http://www.fynsnimbusklub.dk/ Teknik Sten Weidinger. Tips och handböcker http://www.nimbuster.dk Ole och Jens Nimbus, en svensk sida http://www.thronborg.com/nimbus Reservdelar och verkstäder JC Nimbus, John Carlsen i Köpenhamn http://www.jcnimbus.dk/index.htm Århus Nimbus, Carsten Nielsen http://www.nimbus-aarhus.dk/ Fyns Nimbus Center, Tage Johansen http://www.fynsnimbus.dk Niels Nielsen`s MC og Cylinderservice http://www.nn-nimbus.dk Smeden, Ole Nielsen http://www.smeden-i-undlose.dk Møllers Nimbusser http://www.mollersnimbusser.dk PH's Nimbus Service, Preben Herskind http://www.nimbus-service.dk Privata sidor Steffens sida http://www.123hjemmeside.dk/nimbus35/38841738 Makis Classic. En sida om Horex och Nimbus http://makismc.adr.dk/ En sida om ett Rör! http://www.lokalhistorie.ellinge.dk/page97.html Sök på Youtube efter exempelvis Nimbus mc så hittar du mycket trevligt att titta på! Tidningar Fladjerns Nyt. Ole Sommer och Arnth Mörk ger ut tidningen fyra gånger om året. Liksom Svenska Nimbus-tidningen är den gratis och distribueras som .pdf över nätet. http://www.nimbusabc.dk/ Läsa om Nimbus Den här sidan är en guldgruva om du letar artiklar och litteratur om Nimbus. Det är ett arbete som sträcker sig över många år och fortfarande pågår för fullt! http://www.nimbuslitteratur.dk/ 32
© Copyright 2024