Att skilja mellan andarna 8:e söndagen efter trefaldighet predikan i Markims kyrka Ibland känner vi på oss vad som är äkta och vad som är falskt. Och det kan vara rätt, det vi känner. Jag har själv varit med om det. Att jag fått en känsla av att allt inte står rätt till. Och så har jag gjort en grundlig undersökning och det visade sig att jag hade rätt. Det är inte fel att lita på sina känslor – till en viss grad, alltså. Det kan också hända att man känner att något att helt rätt. Känner, utan att riktigt veta. Vi brukar kalla det för att gå på ”magkänslan”. Och ibland fungerar det – men ibland blir det faktiskt helt fel. Hur många hade inte en känsla av att Hitler var den rätta ledaren för sitt land – men ack så fel den känslan var. Ibland måste man lita på sin magkänsla – men det är också ofta klokt att ifrågasätta den. Det är särskilt svårt när det gäller religiösa – andliga – sammanhang. Vem är en rätt andlig ledare? Hur är en rätt andlig ledare? Hur vet man det? Att det är särskilt svårt att skilja det äkta från det falska i religiösa och andliga sammanhang, beror just på sammanhanget. Alla predikanter säger sig ju tala Guds ord. Att vara präst heter ju att vara VDM . Verbi Divini Minister. Det heliga ordets tjänare. Och förr sa man inte prästämbetet, utan ”Det heliga predikoämbetet”. Det är inte så lätt att ifrågasätta den som talar med en påstådd auktoritet om att vara Guds Ords tjänare. Hur skall man veta om predikanten predikar sig själv – eller om predikanten predikar Guds ord? Jesus har ett tydligt svar på den frågan. Han säger: ”på deras frukt skall ni känna igen dem.” (Matt 7:16). Detta betyder – ror jag – att det skall finnas en viss samstämmighet mellan det som predikanten säger och det som predikanten gör. Samma sak gäller förstås andra ledare. Företagschefer och politiker. Men saken är inte alldeles enkel. Ni vet den kända historien om prästen som sa till församlingen: ”Ni skall inte göra som jag gör, utan gör som jag säger”. Detta behöver inte vara fel, om det nämligen tyder på en självinsikt som blottar den egna svagheten. I detta tänkande har vi ju en kamrat i aposteln Paulus som klagar ” Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”(Rom 7:19). Nog kan vi känna igen oss. Jag har i alla fall inga problem med att känna igen mig. Men ändå är det ju inte de goda föresatserna eller de goda försöken som räknas i livet – utan resultaten. Här kommer vi in på frågan om ansvar. I en djupare moralisk mening är vi förstås bara ansvariga för resultat som vi kan åstadkomma. Vi har olika begåvningar och olika förutsättningar. Det som är ganska lätt för en människa, kan vara mycket svårt för en annan. Och även en icke-troende människa kan förstås vara sån att hon gör mer och fler goda gärningar, än en annan människa som är kristen. Detta beror på att kärleken är, av Gud, nedlagd i Guds skapelse. Kärleken är nedlagd i hela skapelsen. Livet, allt liv, är ett enda stort samarbetsprojekt – fastän vi sällan tänker på det. Luther återkommer ofta till detta. Han tar som ett exempel att föräldrarna till ett spädbarn, går upp mitt i natten och byter på barnet och ger det att äta - fastän de helst skulle vilja slippa. I en mera ytlig mening, den som alla kan se utan närmare personkännedom, är vi alla ansvariga för resultatet av våra liv – utan hänsyn till våra olika förutsättningar. I juridiken kallar vi detta för ”likhet inför lagen”. Men denna funktion finns också i hela vårt kristna liv och då kan vi kalla det för ”likhet inför Guds lag”. 10 Guds bud gäller lika för alla! Medan nåden är individuell - man får så mycket förlåtelse och upprättelse av Gud som man behöver – inte så mycket som man förtjänar. Men åter till dagens huvudämne. Att skilja falsk andlighet från äkta andlighet. Att skilja falska predikanter från äkta. Jesus uppmanar oss att verkligen göra det. Han säger ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar”(Matt 7:15). Han säger också:” Inte alla som säger Herre, Herre till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.”(Matt 7:15) Men den viktgaste frågan är inte om vi kan sätta underkänt eller godkänt på de andliga ledarna. Den viktigaste frågan handlar om oss själva. Om vi kan genomskåda oss själva. Det är nästan omöjligt för oss att veta andra människors förutsättningar. Men våra egna förutsättningar – dem känner vi ganska bra. Vi vet ganska bra vad vi skulle kunna göra, om vi verkligen ville. Vad som förväntas av oss utrycks av profeten Jeremia på följande sätt. ”… om ni handlar rätt mot varandra, om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er …” Men så var det ändå det där med att vi kanske inte orkar, inte klarar att göra det vi borde. Vi får klamra oss fast vid Jesus. Han reser oss när vi faller. Han bär oss när vi inte orkar. Hans nåd är det att vi kan leva som fria kärleksmänniskor, trots allt! Men nåden finns inte endast hos Kristus - den finns också i skapelsen. Solen skiner lika värmande på onda som på goda. AMEN! 2015-07-22 Jb-x Johan MI Blix Kh o Kpr emeritus 072-58729 60 072-5284858 Blogg:johanblix.se