Minoritetsstress kan skapa beroende
Minoritetsstr kan skapa beroende 4 Alkohol & Narkotika Nr 3/2015 Hbt-kvinnor har ett avsevärt högre riskbruk av alkohol än andra kvinnor. Det är känt sedan årtionden tillbaka. Det finns svensk forskning om hbtq-personers livsvillkor som kan ge viss information om tänkbara anledningar till hög alkoholkonsumtion, men ingen som direkt kopplar livsvillkor och subkultur till användning av alkohol eller andra droger. Text Marika Sivertsson Foto Max Rimming V i behöver mer kunskap, säger Suzann Larsdotter. För den journalist som vill skriva om ämnet leder alla vägar till henne. Hon är bland annat hiv- och hälsohandläggare på Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL, och har arbetat länge med hälsofrågor inom hbtq-sfären. De senaste åren har hon arbetat med att sprida kunskap om hur hårt alkohol drabbar, bland annat genom RFSL- rapporten ”Alkohol spelar roll” som kom 2014. ess Alkohol & Narkotika Nr 3/2015 Upplysningen går trögt. Förhoppningen var att rapporten skulle väcka ett intresse som leder till konkreta insatser för hbt-kvinnor, men något sådant har Suzann Larsdotter ännu inte sett. Hbt-kvinnor är fortfarande i stort sett lämnade åt sitt öde när det gäller frågor om alkohol och droger. – Ungefär 60 procent av hbt-kvinnorna i en undersökning som STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) gjorde 2011 hade ett riskbruk. Det är logiskt att det är vanligare att de också blir beroende, konstaterar Suzanne Larsdotter. – Vi vet tillräckligt för att agera, och insatserna är ändå alldeles för få. Flera svenska studier som visar höga siffror för alkoholberoende och riskdrickande bland hbt-personer har presenterats de senaste tjugo åren. Folkhälsomyndighetens nationella enkät Hälsa på lika villkor, som kom första gången 2005 och som senast delredovisades 2014, är en av dem. Uppseendeväckande i den studien är att den visar en avtagande trend för hb-kvinnor, där andelen med riskbruk var 30 procent år 2005 jämfört med 20 procent år 2012. Motsvarande minskning finns inte bland heterosexuella kvinnor. Även minskningen inräknad visar Folkhälsomyndighetens studie att dubbelt så stor andel av hb-kvinnor som heterosexuella kvinnor har ett riskbruk. Särskilt utsatta är unga bisexuella kvinnor . – Heteronormen är den absolut största anledningen till det, men få förstår vad den innebär. Många tror att det är lätt att komma ut idag, 2015. Inget kunde vara mer fel, säger Suzann Larsdotter. Det kan vara missvisande att 5 Ω –Alkoholnormen styr, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Den som är normbrytare, som inte dricker, måste förklara sig, säger Suzann Larsdotter på RFSL. generalisera, med tanke på att de hbt-kvinnor som lever i Sverige i dag har växt upp under mycket skiftande villkor. Dels finns skillnaderna mellan stad och land. För den som lever i en storstad är det ofta lättare att hitta ett sammanhang där det är möjligt att uttrycka sin identitet. Dels finns skillnaderna mellan generationer. De äldre har levt under starkare isolering och hårdare press från det omgivande samhället. Och dels finns lika många kom ut-historier som det finns individer. En medelålders kvinna som upptäcker sin attraktion till andra kvinnor har förstås helt andra slags livserfarenheter än någon som alltid varit lesbisk. Suzann Larsdotter konstaterar alltså att mer forskning, inte minst på livs6 villkor, behövs men att de kunskaper som redan finns motiverar åtgärder. Hon ser två områden som behöver stora insatser omedelbart. Dels är det nödvändigt att nå in i hbt-miljöerna med information och dels att bryta heteronormativiteten inom viktiga samhällsfunktioner. – Det är myndigheternas ansvar att följa upp den kunskap som finns. Det finns all anledning för Socialstyrelsen att skapa riktlinjer för utbildning och bemötande i socialtjänsten och i missbruksvården. Heteronormen är stark. Den som söker hjälp tvingas komma ut på två svåra sätt samtidigt; både som alkoholberoende och som hbt-person. Och det sker när personen är som svagast och mest utsatt, säger Suzann Larsdotter. Det leder till att kvinnor med risk- bruk är synliga i stort sett bara i statistiken. De drar sig ofta i det längsta för att söka hjälp, om de nu gör det, och är mycket bra på att dölja såväl det egna som partnerns drickande. Skammen i drickandet och rädslan för ett dåligt bemötande leder inte bara till att hbt-kvinnor i hög grad avstår från att söka hjälp för beroendet i sig, utan också till att de avstår från hälsovård samt cellprovtagning och mammografi. När de väl får behandling har beroende och hälsoproblem ofta blivit mycket svåra, enligt Suzann Larsdotter. – Vi behöver göra trösklarna lägre. De här kvinnorna far oerhört illa därför att de inte får hjälp tidigare, men det går inte att peka på samma tydliga och dramatiska konsekvenser som för Alkohol & Narkotika Nr 3/2015 gruppen män som har sex med män. Eftersom insatser mot alkohol och droganvändning har betydelse för hiv-prevention är det enklare att få medel till det arbetet, säger hon, och betonar samtidigt att grupperna inte ska ställas emot varandra. – Men det är ett faktum att det är svårt att få medel till förebyggande arbete för kvinnor, det finns helt enkelt inte att söka. Vi försöker ägna oss åt det i mån av tid. Detta samtidigt som det finns en stor samhällsekonomisk vinst i insatser för hbt-kvinnor. Det vore bra med en högre medvetenhet om det, fortsätter hon. Rapporten ”Alkohol spelar roll” och informationsinsatser som gjorts i samband med arbetet med den, har av Folkhälsomyndigheten finansierats med ungefär 400 000 kronor om året i fyra år. Rapporten är till stor del en forskningsöversikt, men den baseras också på intervjuer med fokusgrupper och enskilda kvinnor med riskkonsumtion, samt med personer som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med hbt-kvinnor. Den är avsedd som en lättillgänglig källa för kunskap för beslutsfattare och professionella inom socialtjänst, vård och omsorg. Sammantaget lyfter den fram hur heteronormativiteten påverkar alkoholkonsumtionen i de grupper som inte är en del av den. Vägen går över bestraffningar och rädslor, över brist på sammanhang att träffa en partner i, över identitetsskapande och isolering. I inledningen presenteras sambandet mellan fysisk och psykisk hälsa, omgivningens bemötande, samt hög alkoholkonsumtion. Hbtkvinnor har oftare nedsatt psykiskt och fysiskt välbefinnande jämfört med heterosexuella, känner sig oftare kränkta, drabbas oftare av våld och hot, och har högre alkoholkonsumtion. Och hbt-kvinnor dricker av delAlkohol & Narkotika Nr 3/2015 vis andra anledningar än heterosexuella kvinnor, och behöver också ett annat bemötande i det förebyggande arbetet och i behandling. under de förutsättningarna, det blir svårt att berätta om sig själv. Minoritetsstressen följer med in i behandlingen, säger Suzann Larsdotter. Nyckelordet vad gäller såväl anled- Alkoholnormen är stark i det svenska samhället och enligt rapporten påverkas hbt-personers alkoholanvändning också av samma saker som heterosexuellas. Alkoholdrickande är ett sätt att dela en gemenskap. Vid vissa tillfällen är det till och med alkoholen som definierar sammanhanget. Är det fest finns bordet med flaskorna där – annars är det något annat. Är det midsommar, påsk, jul, semester så kräver tillfället alkohol. Och varför inte ha en whiskeykväll? Eller Tequila-tema? – Alkoholnormen styr, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Idag är det så att det naturliga och förväntade är att dricka alkohol i festliga sammanhang och den som är normbrytare, som inte dricker, måste förklara sig, påpekar Suzann Larsdotter. Det kan vara svårt att hantera mer än en normavvikelse. Ytterligare ett utdrag ur en intervju: ”Alkohol är ju en kultur som gäller alla, någonting som är normalt accepterat bland vanliga människor också. Att dela en gemenskap med alkohol är att få in foten där någonstans på andra sidan liksom. Då blir man inte så himla avvikande”. Precis som för heterosexuella ger alkohol utrymme för parenteser i tillvaron. Det är till en viss gräns accepterat att ursäkta normbrytande med berusning. För hbt-personer som är osäkra i flirt och raggning blir alkohol ett sätt att våga ta kontakt, och det blir också ett sätt att våga mer sexuellt. Samtidigt ser Suzann Larsdotter en särskild tillgång i alla de hbtq-personer som brutit en av de starkaste normerna i samhället. ningar till alkoholkonsumtion som svårigheter att lyckas med behandling är minoritetsstress. Begreppet innefattar den tilläggsbelastning som individer från stigmatiserade grupper utsätts för; en stress som kommer av upplevelsen av att vara utsatt för fördomar, nedsättande tilltal, diskriminering, trakasserier och rädsla för våld. Och av att behöva förhålla sig till heteronormer om kvinnligt och manligt. ”Heteronormen är stark. Den som söker hjälp tvingas komma ut på två svåra sätt samtidigt; både som alkoholberoende och som hbt-person” Följande utdrag ur en intervju med en informant från ett litet samhälle belyser detta: ”Jag har aldrig haft en bögkompis eller flatkompis. I min umgängeskrets har det aldrig funnits. Det är en liten, liten håla och det är så här att man inte kan vara bög eller lesbisk. Då är man skitäcklig och det är bara helt fördjävligt. ’Ja här kommer lebbarna’, skriker de när vi går på gatan”. – Minoritetsstressen som uppstår i heteronormativa sammanhang skapar ångest och oro och många självmedicinerar. Vad som är oerhört allvarligt är att de behandlingar som finns som regel är starkt heteronormativa. Ofta är behandlingshem könsuppdelade, med ambitionen att vara en sexuellt fri zon. Som hbt-person känner man sig inte välkommen 7 Ω – Jag tror absolut att vi har potential att påverka alkoholnormen. Eftersom många har ett normkritiskt tänkande och erfarenheter av att påverkas av heteronormen så underlättar det förståelsen av att vara en normbrytare. Och genom att det är lätt att identifiera sig med situationer som tvingar en ut ur garderoben finns också en grundläggande förståelse för hur normer skapar och upprätthåller ofria strukturer. Med de förutsättningarna ser hon trots allt ljust på det fortsatta arbetet. Men just nu är läget akut enligt Suann Larsdotter och det behövs insatser. – För att kunna arbeta preventivt måste vi nå in i miljöerna. I rapporten ger hon ett antal exempel på hur det kan gå till, som exempelvis hälsoinformation, utbildning i strategier som att räkna antal glas och äta samtidigt med alkoholintag, utbildning av barpersonal i ansvarsfull alkoholservering och att skapa alternativa aktiviteter. – RFSL har ett stort ansvar för att ha alkoholfria sammanhang där det går att träffa andra hbtq-personer. Särskilt på mindre orter, där det ibland bara finns RFSL att gå till, fortsätter hon. Den preventiva åtgärd hon pekar ut som mest effektiv på lång sikt är ett bredare ansvar för att arbeta normkritiskt. I skola, i socialtjänst, vård och omsorg. Och i resten av samhället också. – Det räcker inte att enbart arbeta med heteronormen utan vi måste alltid ha ett intersektionellt perspektiv och se till vithetsnormer, åldersnormer, funktionsnormen, alkoholnormen, begränsande könsnormer med mera. Det är minoritetsstressen som skapar beroende, avslutar Suzann Larsdotter. ”Jag kä – Hälften av alla transpersoner har någon gång övervägt att ta sitt liv. Ändå saknas forskning. Hur bra går det då att förebygga? Det säger Saga Becker. Hon är en av dem som inte ville leva. I dag är hon firad skådespelerska och ambassadör för Suicide Zero. FAKTA Queer Queer är ett förhållningssätt som kritiserar normer kring kön och sexualitet (heteronormen). Queer kan också vara en identitet ”att vara queer”, som innebär ett motstånd mot kategorier som kvinna, man, bi-, hetero- eller homosexuell. Queerteori kritiserar konventionella fasta kategorier och etiketter, liksom uppdelningen i vad som anses normalt respektive avvikande, framför allt när det gäller sexualitet och kön. Avtagande trend I Folkhälsomyndighetens nationella enkät Lika hälsa för alla var det vanligare bland homo- och bisexuella personer att ha riskabla alkoholvanor än bland heterosexuella personer. En avtagande trend i andelen riskkonsumenter av alkohol fanns bland homo- och bisexuella kvinnor (30 procent år 2005 jämfört med 20 procent år 2012). Motsvarande trend fanns inte bland heterosexuella kvinnor (9,8 procent år 2005 jämfört med 9,6 procent år 2012). Vid sammanslagning av enkätdata för åren 2010–2012 var andelen riskkonsumenter av alkohol större bland bisexuella kvinnor (23 procent) än bland homosexuella kvinnor (17 procent), Det var också vanligare att vara riskkonsument av alkohol bland homosexuella kvinnor jämfört med heterosexuella kvinnor (10 procent). Både bland homosexuella (25 procent) och bland bisexuella män (22 procent) var andelen riskkonsumenter av alkohol större än bland heterosexuella män (17 procent). 8 Text Marika Sivertsson Foto Max Rimming S aga Becker drack mycket alkohol i tonåren. Hon drack för att slippa ifrån verkligheten och för att festa och känna sig fri. Hon ingår i överrepresentationen av hbtq-personer i riskbruksstatistiken. – Det var lätt att få fatt i alkohol. Jag bodde på en liten ort, det fanns inte andra droger där. Hade det funnits så hade jag tagit det också, säger hon med ett litet skratt. För varför inte? I Saga Beckers värld är riskbruk av alkohol inte det värsta som kan drabba en människa. AlkoholkonAlkohol & Narkotika Nr 3/2015
© Copyright 2024