Minoritetsstress kan skapa beroende

Minoritetsstr
kan skapa beroende
4
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
Hbt-kvinnor har ett avsevärt högre riskbruk
av alkohol än andra kvinnor. Det är känt sedan
årtionden tillbaka.
Det finns svensk forskning om hbtq-personers livsvillkor som kan ge viss information om
tänkbara anledningar till hög alkoholkonsumtion, men ingen som direkt kopplar livsvillkor
och subkultur till användning av alkohol eller
andra droger.
Text Marika Sivertsson Foto Max Rimming
V
i behöver mer kunskap, säger Suzann Larsdotter.
För den journalist som
vill skriva om ämnet leder
alla vägar till henne. Hon
är bland annat hiv- och hälsohandläggare på Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och
queeras rättigheter, RFSL, och har
arbetat länge med hälsofrågor inom
hbtq-sfären. De senaste åren har hon
arbetat med att sprida kunskap om
hur hårt alkohol drabbar, bland annat genom RFSL- rapporten ”Alkohol
spelar roll” som kom 2014.
ess
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
Upplysningen går trögt. Förhoppningen var att rapporten skulle väcka
ett intresse som leder till konkreta
insatser för hbt-kvinnor, men något
sådant har Suzann Larsdotter ännu
inte sett. Hbt-kvinnor är fortfarande
i stort sett lämnade åt sitt öde när det
gäller frågor om alkohol och droger.
– Ungefär 60 procent av hbt-kvinnorna i en undersökning som STAD
(Stockholm förebygger alkohol- och
drogproblem) gjorde 2011 hade ett
riskbruk. Det är logiskt att det är
vanligare att de också blir beroende,
konstaterar Suzanne Larsdotter.
– Vi vet tillräckligt för att agera,
och insatserna är ändå alldeles för få.
Flera svenska studier som visar
höga siffror för alkoholberoende och
riskdrickande bland hbt-personer
har presenterats de senaste tjugo
åren. Folkhälsomyndighetens nationella enkät Hälsa på lika villkor,
som kom första gången 2005 och
som senast delredovisades 2014, är
en av dem. Uppseendeväckande i den
studien är att den visar en avtagande
trend för hb-kvinnor, där andelen
med riskbruk var 30 procent år 2005
jämfört med 20 procent år 2012. Motsvarande minskning finns inte bland
heterosexuella kvinnor.
Även minskningen inräknad visar
Folkhälsomyndighetens studie att
dubbelt så stor andel av hb-kvinnor
som heterosexuella kvinnor har ett
riskbruk. Särskilt utsatta är unga bisexuella kvinnor .
– Heteronormen är den absolut
största anledningen till det, men få
förstår vad den innebär. Många tror
att det är lätt att komma ut idag, 2015.
Inget kunde vara mer fel, säger Suzann Larsdotter.
Det kan vara missvisande att
5
Ω
–Alkoholnormen styr, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Den som är normbrytare, som inte dricker, måste förklara sig, säger Suzann
Larsdotter på RFSL.
generalisera, med tanke på att de
hbt-kvinnor som lever i Sverige i dag
har växt upp under mycket skiftande
villkor. Dels finns skillnaderna mellan stad och land. För den som lever i
en storstad är det ofta lättare att hitta
ett sammanhang där det är möjligt
att uttrycka sin identitet. Dels finns
skillnaderna mellan generationer. De
äldre har levt under starkare isolering
och hårdare press från det omgivande
samhället. Och dels finns lika många
kom ut-historier som det finns individer. En medelålders kvinna som
upptäcker sin attraktion till andra
kvinnor har förstås helt andra slags
livserfarenheter än någon som alltid
varit lesbisk.
Suzann Larsdotter konstaterar alltså
att mer forskning, inte minst på livs6
villkor, behövs men att de kunskaper
som redan finns motiverar åtgärder.
Hon ser två områden som behöver
stora insatser omedelbart. Dels är det
nödvändigt att nå in i hbt-miljöerna
med information och dels att bryta
heteronormativiteten inom viktiga
samhällsfunktioner.
– Det är myndigheternas ansvar
att följa upp den kunskap som finns.
Det finns all anledning för Socialstyrelsen att skapa riktlinjer för utbildning och bemötande i socialtjänsten
och i missbruksvården. Heteronormen är stark. Den som söker hjälp
tvingas komma ut på två svåra sätt
samtidigt; både som alkoholberoende
och som hbt-person. Och det sker när
personen är som svagast och mest utsatt, säger Suzann Larsdotter.
Det leder till att kvinnor med risk-
bruk är synliga i stort sett bara i statistiken. De drar sig ofta i det längsta
för att söka hjälp, om de nu gör det,
och är mycket bra på att dölja såväl
det egna som partnerns drickande.
Skammen i drickandet och rädslan
för ett dåligt bemötande leder inte
bara till att hbt-kvinnor i hög grad avstår från att söka hjälp för beroendet
i sig, utan också till att de avstår från
hälsovård samt cellprovtagning och
mammografi. När de väl får behandling har beroende och hälsoproblem
ofta blivit mycket svåra, enligt Suzann Larsdotter.
– Vi behöver göra trösklarna lägre.
De här kvinnorna far oerhört illa därför att de inte får hjälp tidigare, men
det går inte att peka på samma tydliga
och dramatiska konsekvenser som för
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
gruppen män som har sex med män.
Eftersom insatser mot alkohol och
droganvändning har betydelse för
hiv-prevention är det enklare att få
medel till det arbetet, säger hon, och
betonar samtidigt att grupperna inte
ska ställas emot varandra.
– Men det är ett faktum att det är
svårt att få medel till förebyggande
arbete för kvinnor, det finns helt enkelt inte att söka. Vi försöker ägna oss
åt det i mån av tid. Detta samtidigt
som det finns en stor samhällsekonomisk vinst i insatser för hbt-kvinnor.
Det vore bra med en högre medvetenhet om det, fortsätter hon.
Rapporten ”Alkohol spelar roll” och
informationsinsatser som gjorts i
samband med arbetet med den, har av
Folkhälsomyndigheten finansierats
med ungefär 400 000 kronor om året
i fyra år. Rapporten är till stor del en
forskningsöversikt, men den baseras
också på intervjuer med fokusgrupper och enskilda kvinnor med riskkonsumtion, samt med personer som
i sin yrkesutövning kommer i kontakt
med hbt-kvinnor. Den är avsedd som
en lättillgänglig källa för kunskap
för beslutsfattare och professionella
inom socialtjänst, vård och omsorg.
Sammantaget lyfter den fram hur
heteronormativiteten påverkar alkoholkonsumtionen i de grupper som
inte är en del av den. Vägen går över
bestraffningar och rädslor, över brist
på sammanhang att träffa en partner
i, över identitetsskapande och isolering.
I inledningen presenteras sambandet mellan fysisk och psykisk
hälsa, omgivningens bemötande,
samt hög alkoholkonsumtion. Hbtkvinnor har oftare nedsatt psykiskt
och fysiskt välbefinnande jämfört
med heterosexuella, känner sig oftare
kränkta, drabbas oftare av våld och
hot, och har högre alkoholkonsumtion. Och hbt-kvinnor dricker av delAlkohol & Narkotika Nr 3/2015
vis andra anledningar än heterosexuella kvinnor, och behöver också ett
annat bemötande i det förebyggande
arbetet och i behandling.
under de förutsättningarna, det blir
svårt att berätta om sig själv. Minoritetsstressen följer med in i behandlingen, säger Suzann Larsdotter.
Nyckelordet vad gäller såväl anled-
Alkoholnormen är stark i det svenska
samhället och enligt rapporten påverkas hbt-personers alkoholanvändning också av samma saker som heterosexuellas. Alkoholdrickande är ett
sätt att dela en gemenskap. Vid vissa
tillfällen är det till och med alkoholen
som definierar sammanhanget. Är
det fest finns bordet med flaskorna
där – annars är det något annat. Är
det midsommar, påsk, jul, semester
så kräver tillfället alkohol. Och varför inte ha en whiskeykväll? Eller
Tequila-tema?
– Alkoholnormen styr, oavsett
sexuell läggning eller könsidentitet.
Idag är det så att det naturliga och
förväntade är att dricka alkohol i
festliga sammanhang och den som är
normbrytare, som inte dricker, måste
förklara sig, påpekar Suzann Larsdotter.
Det kan vara svårt att hantera mer
än en normavvikelse. Ytterligare ett
utdrag ur en intervju:
”Alkohol är ju en kultur som gäller
alla, någonting som är normalt accepterat bland vanliga människor också.
Att dela en gemenskap med alkohol är
att få in foten där någonstans på andra sidan liksom. Då blir man inte så
himla avvikande”.
Precis som för heterosexuella ger
alkohol utrymme för parenteser i
tillvaron. Det är till en viss gräns accepterat att ursäkta normbrytande
med berusning. För hbt-personer
som är osäkra i flirt och raggning blir
alkohol ett sätt att våga ta kontakt,
och det blir också ett sätt att våga mer
sexuellt.
Samtidigt ser Suzann Larsdotter
en särskild tillgång i alla de hbtq-personer som brutit en av de starkaste
normerna i samhället.
ningar till alkoholkonsumtion som
svårigheter att lyckas med behandling är minoritetsstress. Begreppet
innefattar den tilläggsbelastning som
individer från stigmatiserade grupper utsätts för; en stress som kommer
av upplevelsen av att vara utsatt för
fördomar, nedsättande tilltal, diskriminering, trakasserier och rädsla för
våld. Och av att behöva förhålla sig
till heteronormer om kvinnligt och
manligt.
”Heteronormen är stark.
Den som söker hjälp
tvingas komma ut på två
svåra sätt samtidigt; både
som alkoholberoende och
som hbt-person”
Följande utdrag ur en intervju
med en informant från ett litet samhälle belyser detta:
”Jag har aldrig haft en bögkompis
eller flatkompis. I min umgängeskrets
har det aldrig funnits. Det är en liten,
liten håla och det är så här att man
inte kan vara bög eller lesbisk. Då är
man skitäcklig och det är bara helt
fördjävligt. ’Ja här kommer lebbarna’,
skriker de när vi går på gatan”.
– Minoritetsstressen som uppstår i heteronormativa sammanhang
skapar ångest och oro och många
självmedicinerar. Vad som är oerhört
allvarligt är att de behandlingar som
finns som regel är starkt heteronormativa. Ofta är behandlingshem
könsuppdelade, med ambitionen att
vara en sexuellt fri zon. Som hbt-person känner man sig inte välkommen
7
Ω
– Jag tror absolut att vi har potential att påverka alkoholnormen.
Eftersom många har ett normkritiskt
tänkande och erfarenheter av att
påverkas av heteronormen så underlättar det förståelsen av att vara en
normbrytare. Och genom att det är
lätt att identifiera sig med situationer
som tvingar en ut ur garderoben finns
också en grundläggande förståelse för
hur normer skapar och upprätthåller
ofria strukturer.
Med de förutsättningarna ser hon
trots allt ljust på det fortsatta arbetet. Men just nu är läget akut enligt
Suann Larsdotter och det behövs
insatser.
– För att kunna arbeta preventivt
måste vi nå in i miljöerna.
I rapporten ger hon ett antal
exempel på hur det kan gå till, som
exempelvis hälsoinformation, utbildning i strategier som att räkna antal
glas och äta samtidigt med alkoholintag, utbildning av barpersonal i
ansvarsfull alkoholservering och att
skapa alternativa aktiviteter.
– RFSL har ett stort ansvar för att
ha alkoholfria sammanhang där det
går att träffa andra hbtq-personer.
Särskilt på mindre orter, där det
ibland bara finns RFSL att gå till,
fortsätter hon.
Den preventiva åtgärd hon pekar ut
som mest effektiv på lång sikt är ett
bredare ansvar för att arbeta normkritiskt. I skola, i socialtjänst, vård
och omsorg. Och i resten av samhället
också.
– Det räcker inte att enbart arbeta
med heteronormen utan vi måste alltid ha ett intersektionellt perspektiv
och se till vithetsnormer, åldersnormer, funktionsnormen, alkoholnormen, begränsande könsnormer med
mera. Det är minoritetsstressen som
skapar beroende, avslutar Suzann
Larsdotter.
”Jag kä
– Hälften av alla transpersoner har någon
gång övervägt att ta
sitt liv. Ändå saknas
forskning. Hur bra går
det då att förebygga?
Det säger Saga Becker.
Hon är en av dem
som inte ville leva. I
dag är hon firad skådespelerska och ambassadör för Suicide Zero.
FAKTA
Queer
Queer är ett förhållningssätt som kritiserar normer kring kön och sexualitet (heteronormen). Queer kan också vara en identitet ”att vara queer”, som innebär ett motstånd mot kategorier som kvinna, man, bi-, hetero- eller homosexuell. Queerteori
kritiserar konventionella fasta kategorier och etiketter, liksom uppdelningen i vad
som anses normalt respektive avvikande, framför allt när det gäller sexualitet och
kön.
Avtagande trend
I Folkhälsomyndighetens nationella enkät Lika hälsa för alla var det vanligare bland
homo- och bisexuella personer att ha riskabla alkoholvanor än bland heterosexuella personer. En avtagande trend i andelen riskkonsumenter av alkohol fanns bland
homo- och bisexuella kvinnor (30 procent år 2005 jämfört med 20 procent år 2012).
Motsvarande trend fanns inte bland heterosexuella kvinnor (9,8 procent år 2005
jämfört med 9,6 procent år 2012).
Vid sammanslagning av enkätdata för åren 2010–2012 var andelen riskkonsumenter av alkohol större bland bisexuella kvinnor (23 procent) än bland homosexuella kvinnor (17 procent), Det var också vanligare att vara riskkonsument av alkohol
bland homosexuella kvinnor jämfört med heterosexuella kvinnor (10 procent). Både
bland homosexuella (25 procent) och bland bisexuella män (22 procent) var andelen riskkonsumenter av alkohol större än bland heterosexuella män (17 procent).
8
Text Marika Sivertsson
Foto Max Rimming
S
aga Becker drack mycket
alkohol i tonåren. Hon drack
för att slippa ifrån verkligheten och för att festa och
känna sig fri. Hon ingår i
överrepresentationen av hbtq-personer i riskbruksstatistiken.
– Det var lätt att få fatt i alkohol.
Jag bodde på en liten ort, det fanns
inte andra droger där. Hade det funnits så hade jag tagit det också, säger
hon med ett litet skratt. För varför
inte?
I Saga Beckers värld är riskbruk
av alkohol inte det värsta som kan
drabba en människa. AlkoholkonAlkohol & Narkotika Nr 3/2015