Hela häftet med ackord
50 sånger från Solglimtens äldreboende ...som nästan ingen människa sjunger nu för tiden Eller gör vi det? Första samlingen 2012 Musik att minnas, Källslätten 12, 647 91 Mariefred www.musikattminnas.se © Musik att minnas 2012 Författare: Anders Berglund ISMN 979-0-9006078-0-5 50 sånger från Solglimtens äldreboende Första samlingen 2012 Ack, nu är det vinter Adjö, farväl för sista gång Aftonen Alla fåglar kommit re´n Amanda Lundbom Balen på bakgårn Den första gång jag såg dig Den signade dag Det gamla paret Där sjöng en fågel på lindekvist Emma och Kunnigunda En pigas visa i oktober En visa vill jag sjunga (Smålandsvisan) Fia Jansson Fredssång För forna, flydda dar Haver ni sett Karlsson Här är gudagott att vara Hör hur västanvinden susar Jag vet en dejlig rosa Julvisa (Giv mig ej glans..) Klagevisa över denna torra och kalla vår Klang, min vackra bjällra! Kom hör min vackra visa Kom sköna maj och blicka Kovan kommer, kovan går Kristallen den fina Kullerullvisan Lilla vackraAnna Litenjulvisa Lugn vilar sjön Långt bort i skogen Längtan till landet (Vintern ra...) Nej, se det snöar! Nu så kommer julen Nu tändas tusen juleljus Nu är det sommar När månen vandrar O, min Carl Gustaf Om sommaren sköna Plocka vill jag skogsviol Sancta Lucia Små fåglarna i skogen Sommerkvetter Staffansvisan - dur Staffansvisan - moll Säg migdu lilla fågel Uti vår hage Vem kan väl sitta tyst och stilla? Vårvindar friska sid 1 53 29 3 37 40 16 13 43 11 8 33 31 34 42 52 38 25 6 27 51 14 50 15 17 36 28 26 19 48 30 7 5 2 49 47 20 32 35 22 10 46 12 21 45 44 12 24 18 4 1. Ack, nu är det vinter! Zacharias Topelius L.A.Lundh (Skolgossens vintervisa) D7 G D7 G Ack, nu är det vin - ter och ski - dan honslin- ter i buk - ter och fin -ter, går bra, går bra! Och G G E7 Am knu - tar - na spra - ka, och me - dar - na kna - ka, och G D7 i - sar - na bra - ka, hur - ra, G 3. När vintrarna snöga 2. Nu remma vi hemma vår skridsko i klämma D7 på näsa och öga, G D7 och möte vi stämma G det akta vi föga D7 D7 på sjön, min vän. går bra, går bra! G G Nu börjas attacken När julgranen blossar E7 E7 med stål uppå klacken, Am och läxorna lossar D7 Am och nacken i backen, D7 då sjunga vi gossar: G G och upp igen! Hurra, hurra! Zacharias Topelius Zacharias Topelius var en finlandssvensk författare, historiker, tidningsman och poet. Han föddes den 14 januari 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, Finland. Hans dopnamn var Zacharias, men han använde ofta initialen Z eller Zachris även i officiella sammanhang. Han blev också tilltalad med den förfinskade formen Sakari. Topelius var känd främst som lyriker i romantikens anda, men också som författare av historiska romaner, främst Fältskärns berättelser. Hans Läsning för barn – sagor, pjäser och dikter – har också nått stor spridning, bland annat genom ett stort antal publiceringar i såväl inhemska som nordiska barntidningar. Han skrev även åtskilliga psalmer. Zacharias Topelius dog på Björkudden i Sibbo 12 mars 1898, och ligger begravd på Sandudds begravningsplats. 1 hur - ra! 2. Nej, se det snöar! Felix Körling D A7 Nej, se det snö - ar, vin - ter, G nej se det snö - ar, det var väl ro - ligt, hur - ra! D nu blir det vin - ter som vi D käl - kar - na fram och D å - ka i G van - tar - na A7 hej, vad D på, D det skall gå! D A7 och se´n på backarna opp! Vi stå på näsan, vi stå på näsan D ibland när vi gör ett hopp, D A7 D men inte lipar vi, nej, det gör ingenting G D A7 D om man i drivan den mjuka ett tag rullar kring. D Och isen ligger, och isen ligger A7 liksom en spegel så klar. Och snabbt som vinden och snabbt som vinden D på skridsko fram vi då far. G D A7 D Vi sätter rovor ibland och slår ytterskär. G D A7 D Hurra för vintern, för vintern, som äntligt är här! 2 Då ta vi och sen Och fram med skidan, och fram med skidan G ha öns - kat, hur - ra! A7 bac - ken, Nu blir det vi 3. Alla fåglar kommit re´n A Al - la fåg - lar Vil - ken fröjd i Lär - kan dril - lar E7 A Jor - dens hög - tid D A so A vå - rens gla - da högt i A vå - ren A bör - jar E7 sky, D E7 är ju A gry, spri - der fröjd åt A D A Vilken glädje, hör, ack hör! E7 A E7 A Nätt och lätt de trippa. D A Gök och trast och siskors kör E7 A E7 A väcka upp var sippa. E7 A E7 Dig de önska sommarfröjd, A E7 A E7 jubla högt i himmelshöjd. A D A Skogen står så grön och fröjd E7 A E7 A vil - ka sång - ar - fes E7 A E7 A E7 A ljuder från var klippa. 3 gäs - ter. E7 lens sken, A A D E7 kom - mit re´n, Hoffman von Fallersleben Tysk folkmelodi - ter. A E7 e - vigt ny. E7 al A - la. 4. Vårvindar friska Julia Nyberg Svensk folkmelodi H7 Em H7 Em Vår - vin - dar fris - ka le - ka och vis - ka lun - der - na kring, likt äls - kan - de par. G D Em Ström - mar - na i - la, fin - na H7 Em ej vi - la förr´n ner i dju - pet stört - vå - gen far. Em H7 Kla - ga, mitt hjär - ta, kla - ga! O, hör! Vall - hor - nets klang blandklip - por - na dör, Em H7 Em ström - kar - len spe - lar, sor - ger - na de - lar va - kan kring berg och dal. Em 2. Hjärtat vill brista - ack! När den sista H7 Em H7 gången jag hörde kärlekens röst. Em Avskedets plåga, ögonen låga, H7 Em mun emot mun vid klappande bröst. G D Fjälldalen stod i blomstrande skrud, Em H7 trasten slog drill på drill för sin brud, Em strömkarlen spelte, sorgerna delte, H7 Em suckande berg och dal. 4 5. Längtan till landet D E7 Vin - tern ra - sat ut bland vå - ra fjäl - lar, E7 i A D D E7 i lun - den dan - sa käl - lor - ne. A G E7 A ut till landet, ut till fåglarne, E7 A att jag älskar dem, till björk och lindar E7 A D AE A sjö och berg jag vill dem återse; D A7 se dem än som i min barndoms stunder, D följa bäckens dans till klarnad sjö, A7 D trastens sång i furuskogens lunder, G D D E7 A 2. Ja, jag kommer! Hälsen glada vindar, D A G da - gens lå - gor, och D E pur - pur - vå - gor, guld- be - lag - da a - zur - skif - tan - de, i D so - len kys - ser liv i skog och sjö. A7 A A7 lig - ga än - gar - ne E7 vå - rens lju - sa kväl - lar D G dri - vans blom - mor smäl - ta ned och dö. A Snart ärsom - marn här i E7 A D D Him - len ler A K.H.Sätherberg Otto Lindblad E7 A D vattenfågelns lek kring fjärd och ö. 5 6. Hör hur västanvinden susar G G Hör hur väs - tan - vin - den Am bäc - ken ys - tert bru sip - por små, hör du lär - kor slå D7 G D A7 - sar, ing - a bo - jor hål - la D7 G D7 si - na dril - D7 G ti - den går, nu är Em G ler! Hör hur D mer. Ser du G C G högt mot him - len blå. Ack, hur D7 G å - ter vår. lar D su - sar, se hur här - ligt maj - sol G G D7 L.A.Lundh Väl - kom - men här - li - ga vår! G D7 G 2. Alla skogens fåglar sjunga. Am G D7 Det är liv i dal, på höjd. G D7 G O, så låt oss, gamla, unga D A7 D sjunga vårens lov med fröjd. D7 I vår ungdoms vår G ack, hur lätt det går D7 G C G stämma upp en sång för nyfödd vår. D7 Är den kulen, grå, G Em det är vår ändå. G D7 G Välkommen, härliga vår! Lars August Lundh Såväl text som melodi till Hör hur västanvinden susar är skrivna av Lars August Lundh. Han var en svensk kompositör som föddes den 2 juli 1838 i Katarina församling i Stockholm. Lundh var organist i Tyska kyrkan i Stockholm. Mest känd är han för musiken till kantaten Svea, till Esaias Tegnérs dikt med samma namn. Kantaten framfördes vid Oscar II:s 25-årsjubileum som regent 1899 och fick ett översvallande mottagande. "Ett mästerverk i kompositionsväg", skrev Östgöta Correspondentens recensent. Lars August Lundh dog den 14 juli 1916 i Maria församling i Stockholm. Ulf Lundell lånade melodins inledande takter till sin sång Öppna landskap 1981. 6 7. Långt bort i skogen A Långt bort i sko - gen där trä - den väx - a hö - ga, un - der mun - ter sång. E7 A D J.O.Laurin D A dan - sar bäc - ken ge - nom da - len Sip - pan i lun - den slår upp sitt kla - ra ö - ga A E7 A E7 so - len vär - mer vå - ren kom - mer till oss än en gång. A tra la D A la la la, Tra E7 la la la la, A so - len vär - mer, vå - ren kom - mer till oss än en gång. A 2. Hör, huru trastarna sjunga uti hagen, D A E7 A humlan surrar, gräset växer, allt är liv och lust. Rosen hon doftar av morgondaggen tvagen. D A E7 A O, hur härligt att få vara här på Sveriges kust! E7 A Tra la la la la, tra la la la la, D A E7 A o, hur härligt att få vara här på Sveriges kust! Melodin till: Långt bort i skogen Det här är en av våra mest sjunga melodier - mycket tack vare de många snapsvisor som diktats till just de här tonerna. Nedanstående diktverk finns i otaliga varianter över hela landet. Ibland inleds sången med orden “Långt ner i Småland där rider själva djävulen....” Hurra för Svealand! A Nubben kan tagas på många sätt och handa vis, D A E7 A ett sätt är att ta den såsom Bismarck tog Paris. E7 A Hurra för Svealand, hurra för Götaland, D A E7 A hurra för potatisland som ger oss brännevin! 7 8. Emma och Kunnigunda Einar Svedberg Mel. Långt bort i skogen D A A Jo - sef han het - te och bod - de hos sin mam - ma mam - man het - te Jo - se - fi - na E7 A Ka - ro - li - na Blom. D Blom het - te pap - pan och Jo - sefs lil - la flam - ma A E7 A E7 het - te Pet - ro - nel - la Kun - ni - gun - da viss - la lom. A tra la D A la la la Tra la E7 A het - te Pet - ro - nel - la Kun - ni - gun - da viss - la lom. A 2. En dag sa Josef till mamma sin därhemma: D A E7 A Nu så vill jag gifta mig för jag är stora karln! Ja, sade mamman, men då får du ta Emma, D A E7 A Petronella Kunnigunda är ju bara barn! E7 A Tra la la la la, tra la la la la, D A E7 A Petronella Kunnigunda är ju bara barn! A 3. Nej, sade Josef, får jag ej Kunnigunda D A E7 A gifter jag mig inte alls då stannar jag hos dig! Emma är gammal och ful så man får blunda, D A E7 A tacka vet jag Kunnigunda, det är nåt för mig! E7 A Tra la la la la, tra la la la la, D la la la A E7 A Tacka vet jag Kunnigunda, det är nåt för mig! 8 A 4. Nej, sade modern, då får du bli hos mamma D A E7 A tills att Kunnigunda din blir gammal ful och tvär. Nej, sade Josef, då gör det mig detsamma, D A E7 A väntar väl tills Emma blir som Kunnigunda är. E7 A Tra la la la la, tra la la la la, D A E7 A väntar väl tills Emma blir som Kunnigunda är. A 5. Nu går vår Josef och slår för Addelunda D A E7 A Addelunda Rosamunda Kabbelunda Blad. Hon liknar Emma, men också Kunnigunda D A E7 A inte vacker, inte ful men kärleksfull och glad. E7 A Tra la la la la, tra la la la la, D A E7 A inte vacker, inte ful men kärleksfull och glad. 9 9. Plocka vill jag skogsviol G Ploc - ka vill Em Vin - ter - grön C och bin - da Am tim - je, Am min - na mig tan - kar jag i fi - na G till en vän - nen min, och D7 G kran - sen bin - der D7 krans. G om G D7 G frans. D7 G ljun - gens fam - nen full och mån - ga, mån - ga och D7 jag skogs - vi - ol Ploc - ka, ploc - ka Alexander Slotte Finsk folkmelodi in. G 2. Här är stigen som vi gått i söndagsstilla kväll D7 G här vi suttit hand i hand på mossbelupen häll. Em Am D7 G Är det dock en annan, som du givit har din hand C Am G D7 G jag blir dig huld, du är dock min i mina drömmars land. G D7 G 3. Ensam är jag vorden här och ensam skall jag gå. D7 G Ringa jag på jorden är och fattig likaså. Em Am D7 G Ingen kan dock taga från mig minnets lyckoskatt. C Am G D7 G Jag är så rik allt med min krans i sommarljuvlig natt. Alexander Slotte Alexander Slotte föddes den 7/4 1861 Nedervetil och dog den 3/4 1927 i Helsingfors. Han var både författare och folkskollärare. Slotte framträdde som scenisk författare med fyra större dramer och ett antal mindre folkstycken, men blev främst känd för sina bygdeberättelser från Österbotten, Karlebybor och andra (1912) och Solskensfolk och andra berättelser (1923). Diktsamlingen Sånger och syner (1918) innehöll flera texter till gamla folkmelodier, bl.a. de senare allmänt sjungna Plocka vill jag skogsviol och Slumrande toner. Han engagerade sig i början av seklet för uppgiften att skapa en finlandssvensk teater och var bl.a. en av de drivande krafterna bakom Folkteatern. Slotte var uppskattad som dramatiker, men eftervärlden känner honom främst som visdiktare. 10 10. Där sjöng en fågel på lindekvist Z Topelius D A7 D Därsjöng en få - gel på lin - de -kvist, A7 li - ten få - gel på lin - de - kvist, D är jag för - visst, D men bor - ta drö - jer mitt hjär - tas vän, Em A7 lund och mark är han fjär - ran än D A7 sko - gen. D A7 3. Och fågeln sjunger ännu i dag, D D med ögon blå, med ögon blå ännu idag, ännu i dag, A7 A7 han satt i molnet och hörde på han slår så ljuvliga sköna slag D D och sjöng så stilla i kvällen: och är så snabb med sin tunga. G G Du lilla fågel på lindekvist, Att vännen kommit, det hoppas jag, D A7 du lilla fågel på lindekvist. D att vännen kommit, det hoppas jag, Em Em Gud giv din älskling åt dig så visst A7 i D och fly - ger långt bort i 2. Guds vackra ängel med ögon blå, A7 Men A7 bor - ta drö - jer mitt hjär - tas vän, En som nog kan spe - la och sjung - a. G på lin - de - kvist: ty fågeln drillar ju slag på slag D A7 som du kan spela och sjunga. D till fröjd för gamla och unga. 11 11. Säg mig du lilla fågel Säg mig, du kan D hör du din lil - la röst ren var är Em D hör va - ra den glad? kväll, to - nen Em li - ka A7 men D var - je Jag D och A7 stäm - man A7 jag hur D stän - digt mor - gon, mel - lan al - mens blad, och Em A7 D få - gel där stän - digt sjung - a A7 Em li - ka Em J L Runeberg Ch W Gluck säll. D Förrådet är så ringa, din boning är så trång Em A7 D dock ser du mot din hydda och sjunger varje gång Em A7 D Du samlar inga skördar, och inga kan du få Em A7 D du vet ej morgondagen och är så nöjd ändå. 12. Små fåglarna i skogen D A7 D Små fåg - lar - na i sko - gen de sjung - a var dag. Små fåg - lar - na i A7 D G D sko-gen de sjung-a var dag. Att ha A7 nå D ha ha nå nå, skul - le var - and - ra få du och jag min vän skul - le var - and - ra få D så kan det gå, A7 ha ha ha 12 att nå nå nå, G du och så kan jag min vän D det gå. 13. Den signade dag Den kom Am sig - na - de F Dm - ma, C al - la till han bli - ve al - la dag se av Am oss from för lå - te - ma! Am Ja, Her - ren den C be - va Dm F var morgon jag månde betänka, Am Dm då nådenes sol så härlig och blid C G A rann upp för all världen att blänka Dm F C och herdarna hörde Guds änglar i skyn, Dm C D Am som sjöngo att dagen var kommen. Dm Am Dm 3. Om än varje träd och gräs på vår mark C F fått stämma och talande tunga Dm Am Dm om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark C G A som änglarnas röst kunde sjunga, C Dm F C förmådde de aldrig till fyllest Guds son Dm te C D Am Vår Frälsare Jesus, lova. 13 oss högs - te oss D sor - ger Dm C C sig 2. Den signade dag, den signade tid Dm till oss ned - han syn - der och Dm him - me - len C Dm Dm säll, C A gläd - je och vi nu här C i som Dm G F dag, Dm J.O. Wallin Folkmelodi Am - re! 14. Klagevisa över denna torra och kalla vår Dm En torr och kall F dri Am - gi Dm torrt Am nu köl och - Dm rår, si vå - ren går - Am A A Dm F C kvinnor och män D Am Am Dm Dm Am C låt duggregn varna nerfalla. Dm F låt dansa lilla lekatten. Dm Dm Och locka till sång den fågel som har G D Am 5. Låt gräset bli blött och blomsteren skön F Am C att gå i solskenet klara. Dm C Am Dm Låt fläkta oss sött vitt ut på sjön, A C tyst varit vinteren kalla. G A låt skönt vä´r blåsa på hatten. Dm C Låt klinga, låt springa Dm På ängen giv sängen C F mångt hjon, mångt par C G C 3. Gör dagen oss lång, gör natten oss klar F Dm Nu längta, nu trängta C C Am C som Herran tjäna och frukta. C Dm låt köld och torka bortfara. för dem jag ber Dm ver. F Dm C Dm Am - lys uppå vårt bol med sommar igen, Dm Dm ri som ditt sken ingen vill spara Var nådig, var nådig F Am C de späda blomstren tukta. C Dm Dm G 4. Ja, ljuvliga sol, du fattig mans vän, Oss torkan bortdriv, låt frosten ej mer C och var - ma, för - bar - ma! Hos som - ma - ren Dm D bort Sol F Dm Dm C den fö - da för - ver. vin - te - rens Am låt varm dagg örterna fukta. Dm kort C 2. Gott majeregn giv, låt dugga tätt ner, C C A oss C ret hjäl - pe, som F Dm Dm gläd - je gör som - ma - ren G ten väd - vår Gud C li - ver. Dm C i gräset grön D Am Dm låt fröjdas människor alla. C D Am åt dem som färdas om natten. Lars Wivallius 14 15. Kom, hör min vackra visa G Kom hör min vack - ra god - het vill D7 jag pri - sa, som sa få - geln dik - tat har. D7 al - la mi - na sar bäc - om ho - nom ta - lar skyn. Am G D7 C rö - da ro - sen häc - ken han blomst - rar för G 2. Och himlen är hans höga, Am D7 G hans underbara hus, och stjärnan är hans öga, Am D7 G och solen är hans ljus. Am D7 G Em Och vida världen glädes A7 D att honom prisa få G C Am och Gud är allestädes G D7 G han är i mig också. 15 Guds dar, D A7 ken G i G Em D7 Am G ho - nom su G Am vi - Zackarias Topelius W.A.Mozart G vår syn. om I 16. Den första gång jag såg dig Birger Sjöberg G D E7 D Den förs - ta gång jag såg dig, det var en som- mar - dag A7 D klar. A G D Och äng - ens al - la blom - mor av mång - a hund - ra slag sto - do A7 på för - mid - dan då so - len lys- te bu - gan - de D vin - den E7 drog i så sak - te - lig par G par. och vid A ne - re de Och D in - vid stran - den där A7 Hm E7 A7 D smög en böl - ja kär - leks - full till snäc - kan ut - i san - den. Den förs - ta gång jag såg dig det G D var en som - mar - dag, Em D A7 den förs - ta gång jag tog dig ut - i D G D A7 så bländande som svanen i sin skrud. D G D Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn A E7 A liksom ett jubel utav fåglars ljud. A7 D G D Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera; A7 Hm E7 A7 det var den lilla lärkan grå, så svår att observera. D G D Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn, Em D A7 D så bländande och grann som aldrig mera. 16 han - den. 2. Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn, E7 D D G D 3. Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag, E7 A7 då drivan ligger glittrande och kall, D G D nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag A E7 A och vågens frus i alla fulla fall. A7 D G D Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga A7 Hm E7 A7 med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga, D G D att sommarsolen skiner på dina anletsdrag, Em D A7 D som rodna och som stråla och betaga. 17. Kom, sköna maj och blicka J.D.Valerius W.A.Mozart G Am D7 G Kom,skö - na maj och blic - ka med mil - da ö - gon ner, jag är en li - ten Am D7 G Em Am flic D7 G ka, som dan - sar blott och ler. Det är för sött om vå - ren att G D7 G C Am G A7 D un der lek och ras, strö blom- mor ut - i G G 2. Snart kommer liten ärla Am D7 hå - ren och sät - ta löv i glas. 3. Nog händer det att kjolen G Am D7 G och säger: ”Det är vår!” blir lite våt i dyn, Snart daggens silverpärla att kinden steks av solen Am D7 G Am i sippans sköte står. Am D7 G Em Am Bror Calle, ack hur roligt A7 D7 G Em D så strängt med sin Sofi. Am G gå hand i hand förtroligt G D7 A7 att vid en aftonstund C G Men mamma aldrig räknar D G D7 och blåsten skämmer hyn. C Am Vad gör mig några fräknar G G omkring i gröna lund. D7 G blott jag är glad och fri. 17 18. Vem kan väl sitta tyst och stilla? G D7 Vem kan väl drill? Vem kan G väl drill? sit - ta C G tyst och still G sit - la tyst fi - de - ral och still när lär - kan och still när lär G - kan D7 Vem kan väl slår G ty himlen är så blå. G Fideri, fidera, fiderallanla, G fiderallanla, fiderallanla. G Jag måste sjunga, jag också D7 G ty himlen är så blå. 18 G C sin Jag måste sjunga, jag också D7 slår G D7 ty himlen är så klar och blå. D7 lär - kan G C när sin 2. Jag måste sjunga, jag också D7 skyn fi - de - ral - lan - la - lan - la. D7 i G slår D7 fi - de - ra, G G D7 G D7 tyst Fi de - ri, ral - lan ta D7 Folkvisa C sin fi - de- sit G drill? ta 19. Lilla vackra Anna C Lil - la vack - ra An - na om du Bengt Henrik Alstermarck C G vill hö - rer dig mitt he - la hjär - ta till. F G7 C Jag är öm och tro - gen och i dyg - den mo - gen C tyc - ker om att va - ra jäf och gill. G C 2. Minns du hur vi lekte alla dar G 6. Snälla Anna när Gud skapte dig, C C smekande varann som mor och far tänkte han helt viss i nåd på mig. redde ler med handen Kom att ja mig giva F F byggde hus i sanden och min maka bliva, G7 C G7 ack, hur lätt och lustigt livet var. C C så skall det bli ljust på livets stig. G C G 7. I en liten stuga ska vi bo 3. Men den glada tiden snart försvann. C C Jag fick lära tröska och du spann. leva med varann i fred och ro. Du gick vall i skogen Lära barnen kära F F och jag körde plogen. G7 Gud och kungen ära C G7 Mera sällan sågo vi varann. C det skall bli så roligt må du tro. C G C 4. Blott när sommarn stod i blomsterkrans G 8. Sist vi följas åt till himmelen C C och när julen bjöd oss upp till dans, råka far och mor på nytt igen. kunde vi få råkas, Bliva åter unga F F rodna, le och språkas. börja åter sjunga G7 C G7 Aldrig någon större glädje fanns. C C kärleken är livets bästa vän. G 5. Kärlek sådan oro kallas plär. C Ingen vet just vad den skälmen är. Prästmannen Bengt HenrikAlstermark skrev Lilla vackra Anna år 1824. Trots de vackra orden fick han korgen av sin tillbedda och uppträdde därefter ”med bruten hälsa och förkrossad”. Blott att han kan plåga F sätta oss i låga G7 C som på en gång roar och förtär. 19 20. Nu ä de sommar G G Ljumt fal - ler äng - ar - na klär. G la du äng - ar - na klär. D7 a la lej jo - la a la lej C li li C sing du li li la du a la lej a la lej G äng - ar - na G D7 klär. C 3. Nu ä de sommar å uti dika G D7 nu doftar hagen liljekonvalj G där finns det smultronblomster som gror, C C å tulipaner växer bland blana D7 å uti sjöga nere i vika G D7 G de ä som grannlåt på fin stramalj. där står en abborreluring och glor Sing duli dualalej Sing duli dualalej C C sing duli dualalej sing duli dualalej D7 C Sing du å vack - ra bloms - ter å vack - ra bloms - ter 2. Nu ä de sommar, nu savar grana och vac - kert D7 G å vack - ra bloms - ter sing du å fuk - tar so - len, nu är det gröns - ka Sing du C reg - net D7 G D7 Nu ä de som - mar, nu ski- ner vä´r. C G D7 de ä som grannlåt på fin stramalj. G där står en abborreluring och glor. G C 4. Nu ä de sommar, nu hörs klaveret D7 G nu ä de dans bort i grönskande lund, C å vackra flecker gå att spatsera D7 G gå att spatsera i kvällningens stund Sing duli dualalej C sing duli dualalej D7 G gå att spatsera i kvällningens stund. 20 21. Sommerkvetter D A7 D D G Nu sjong - er fogg - la Axel Engdahl på grö - na gre - nar å bi - a di - ar på ro - sa E7 E7 spe - nar å blå ä A lof - ta å so - la het å en Em D ä gla A vet, att dä ä som - mer å dä för dä att G A7 ä blom - mer ut - i en var - en - das - te li - ta G D E7 A7 D D vret, å dä ä som - mer å dä ä blom - mer ut - i var - en - das - te li - ta vret. D A7 D D 2. Nu ska vi knoga å binna kransa G D G te messmerstånga, där vi ska dansa E7 A E7 tess glädjen lyser som ena sol. Em för dä ä sommer å dä ä blommer D G A7 D å öppen sto ho, kärlekens grinn´ D G för dä ä sommer å dä ä blommer A7 D Då va dä sommer å dä va blommer å flecker finns i varenda kjol E7 A å bjö på brölloppastass mej in! D G A Du lofte då te å bliva min E7 A7 D E7 å tala kärlekens lena ol G D va du mej lofte allt bakom stacken? A Em A7 3. Å minns du, Maja, i fjol på backen D Då va dä sommer å dä va blommer D E7 å flecker finns i varenda kjol. A7 D å öppen sto ho, kärlekens grinn´ D A7 D 4. Nu ä de sommer igen mä blommer G D ty den förgår sej å återkommer E7 A men vänta längre jag ej förmår, E7 A om inte dej jag till maka får. Em D Nu ä dä sommer vem vet om blommer G A7 D för oss oppspirar till nästa vår? G D Nu ä dä sommer vem vet om blommer E7 A7 D för oss oppspirar till nästa vår? 21 22. Om sommaren sköna Anders Walerius Em Am H7 Am Em H7 Em Om som - ma - ren skö - na när mar - ken hon gläds vid Da - la två äl - var - na vi - da från Em H7 Em Am Em Tu - na - å Am H7 strand till Gag - nef - mäns näs hur fa - gert att ro och att ri - da! Gud G A7 D7 G A7 D7 gläd - je och styr - ke de män som där bo, Gud gläd - je och styr - ke de män som där bo, vid Em H7 äl - vom, på berg och i Em da - lom. Em Am H7 2. Vid Leksand där möter man Siljanom, Em Am Em H7 den sjö sig så vida utsprider Em Am H7 i fyra de delar, som löpa runt om Em Am Em H7 men österut Rättviken vrider. G A7 D7 Refräng: Gud glädje och styrke de män som där bo, G A7 D7 Gud glädje och styrke de män som där bo, Em H7 Em vid älvom, på berg och i dalom. Em Am H7 3. Från Rättvik och Ore man färdas också Em Am Em H7 till Moramäns nöjsamma stränder, Em Am H7 ditupp ifrån Falun de handelsmän gå Em Am Em H7 så sjöleds som ock uppå landen. Em Am H7 4. Där haver vår sol formerat en ö, Em Am Em H7 som Siljan så kärligt omfamnar, Em Am H7 där tusentals fiskar de lämna sitt frö Em Am Em H7 i gräsrika vikar och hamnar. 22 Em Am H7 5. Från Venjan och Orsa till Älvenes dal Em Am Em H7 och så över bergen till Särna, Em Am H7 där älgar och renar till tusendetal Em Am Em H7 i skogarna vistas så gärna. Em Am H7 6. Från öster- till västerdalmännernas bo Em Am Em H7 man kommer och där får beskåda Em Am H7 båd´ Lima och Malung och Äppelebo, Em Am Em H7 tillika med Järna, Nås, Floda. Em Am H7 7. Så äro belägne till vatten och land Em Am Em H7 de skönaste dalar i Svea. Em Am H7 Besöke den orten helst vilken som kan, Em Am Em H7 så får han erfara långt mera. Em Am H7 8. Allt detta blev fattat en midsommardag Em Am Em H7 på Moramäns nöjsamma ängar, Em Am H7 vid Utmelands by med lust och behag Em Am Em H7 bland blomstrande, grönskande sängar. 23 23. Uti vår hage Em Ut - i vår ha - ge där dumig nå - got så väx - a G blå bär. träf - fas vi där. D C G G D Em D G 3. Kransen den sätter jag sen i ditt hår. G C G Am D H7 Em H7 Kom liljor och akvileja.... H7 Em kom rosor och salivia D G 4. Uti vår hage finns blommor och bär. Am D kom ljuva krusmynta, Em H7 H7 Solen den dalar, men hoppet uppgår. Kom liljor och akvileja, Em Em Em H7 Em H7 Kom lil - jor och ak - vi - le - ja, kom D Am Em Em Kom hjärtans fröjd. Vill du så binder jag åt dig en krans. H7 Em Kom hjärtans fröjd. Em G lju - va krus- myn- ta, kom hjär - tans fröjd! 2. Fagra små blommor där bjuda till dans. G C H7 Em ro - sor och sa - li - vi - a, kom D G Kom hjär - tans fröjd! D Am H7 Em D Am Em D Em Vill Folkvisa från Gotland G C G Kom hjärtans fröjd. Em Em kom hjärtans fröjd. Am D Men utav alla du kärast mig är. H7 Em H7 Kom liljor och akvileja... Uti vår hage Vi vet ganska lite om texten till Uti vår hage och ännu mindre om melodin. De här två stroferna är upptecknade av den gotländske geologen Thorbern Fegraeus (1853-1923) En ännu äldre förlaga, med uppräkning av olika örter, finns med som omkväde till en medeltidsballad i en visbok från ca 1600 (KB: s visbok 8:o nr 35): Äuti mors hage, där vaksar blabär, kum hjärtansfrögd! U vilst däu mi nåke, så träffes vör där. Kum liljar u pullilaje Kum rosar u salivie Kum krusande mynte Kum hjärtans frögd. Wungersuen snaka thill kärristen sin: Min hiertans frödh, wille J rida /J/ lunden Jdag, Roser och saluier, lilijer och persilier krusade mynte och hiertans frödh U nå har je blet giftar, nå hajtar ja mor -Kum hjärtans frögd Nå jär ja lete betar än ja var e fjor Kum liljar u pullilaje osv. Hugo Alfvéns arrangemang av “Uti vår hage” för manskör och blandad kör trycktes 1923. Det är i den här formen visan har förts vidare i visböcker och körverk. 24 24. Här är gudagott att vara D D D se, G är är Em set A7 prå - D lar D nek - tar - fyll - da A va - ra. ly - från D ser grönt! D lär - kan slår A7 fröjd A7 O, vad li - fåg - lars A i sin skyn Här är gudagott att vara ingår i “Gluntarne” som är en sångsamling för baryton, bas och piano med text och musik av Gunnar Wennerberg. Han föddes den 2 oktober 1817 i Lidköping och dog den 24 augusti 1901. “Gluntarne” tillkom under åren 1847 till 1850 och skildrar det samtida studentlivet vid Uppsala universitet i trettio sånger; Gluntar. Sångerna är utformade som dialoger mellan två studenter, under namnen Glunten (bas) och Magistern (baryton). Glunten är den yngre studenten, lite naivare och mer tanklös, och Magistern den äldre, mer bildad och mer luttrad av studentlivet. oss A7 drill Em Här är gudagott att vara D A7 ska - ra D A vet skå - lar dric - ka 25 Em Hum - lan E7 D D D vad D A7 Hör, grä - att skönt! hur fjä - riln A7 D D A7 gu - da - gott A7 D Här dock A7 Gunnar Wennerberg sur - rar D och A7 D små blom - mor till. ur 25. Kullerullvisan C Här G7 sit - ter jag å tral - la - di - ra - di - ral - lar F Karl-Erik Forsslund D7 mej själv. Djupt i G da - len går den bru - san - de för C älv. Jag hör väl hur han kal - la - di - ra - di G7 C F D7 ral - lar just på mej, han vill ha - va mej till C G säll - skap åt sej. Å han C F C Am vill att vi ska gå till-sam - mans ner till kul - le - rul - le - rul - lor - na i byn, kul - lor - na de Dm små med G7 ro - sen - de C lil - jor må - la - de i C hyn. G7 C 2. Å jag ska ta fiolodolodolodolen mä mej F D7 G älven själv ska hålla basen med sitt brus. C G7 C Små kullorna dra kjolodolodolodolen kring sej F D7 G Den vill släcka alla ljus i dansens hus. C Å de svänga å de viddevirvla F C Am å de trippelippa hoppiloppa lätt Dm G7 C kullorna de små, en fjäderilsdans, en rosendebukett. C G7 C 3. Men kära stora brusudurudurusande vän F D7 G du och jag vi är nog gamla nu, vi två, C G7 C Små kullor vill ha tjusudurudurusande män F D7 G som kan svänga sej å trippa fint på tå. C Vi få lunka vi i våra höjder blå F C Am å sitta i vår vrå å titta på. Dm G7 C Nya unga karlar dansa väl bort med kullorna de små. 26 26. Jag vet en dejlig rosa Em H7 Em Am Jag vet en dej - lig Em Am tän - ker så D7 sa och H7 görs mitt hjär - ta näk - ter - ga - lens Em ro - Em H7 glad. så H7 hjär - tans tröst, lik Em fa - ger och Em så ljuv. H7 Em Am H7 Em H7 Em Am När kommer dagen blider Em Em H7 Em att jag dig skåda får? Am E7 Am I hågen är du städs mig när. G D7 med hjärtans fröjd och gamman H7 Am och dagelig uppgår. Må de få komma samman C H7 Em Am D7 3. Var dag går solen neder men alltid vara glad! E7 C Em Gud låt dig aldrig sörja Em När jag på hen - ne Em är hon som purpur klar. H7 E7 Em Am H7 H7 Dess stäm - ma ger en 2. Som solen fagert skiner Em Em vit som lil - je - blad. bli - da röst, H7 Em G Em Folkvisa G Farväl, farväl min hjärtans kär! Em C som längta till varann! H7 Em Mång tusende god natt! Folkvisor Vad är en folkvisa? Under 1800-talets romantiska skede föreställde man sig gärna att folkvisorna saknade bestämda upphovsmän. Visorna tänktes ha uppkommit spontant ur folkdjupet genom ett kollektivt, anonymt skapande. Ett bevis för det skulle vara att samma visa dök upp i olika skepnader över hela landet. Dagens forskare menar att varje visa haft en egen upphovsman. De många varianter av samma visa som tecknats ned i olika landsändar har kommit till när visorna spridits från bygd till bygd genom muntlig tradition. En folkvisa kan beskrivas som en visa... ... med flera varianter ...utan känd upphovsman, ...spridd genom muntlig tradition. Det är ingen exakt definition och forskarna är inte helt överens. Säkert är att melodierna till många av våra folkvisor är ”vandrare”. De har kommit till Sverige med sjömän och resande från kontinenten och från de Brittiska öarna. 27 27. Kristallen den fina Am G C E7 Am G Kris - tal - len den fi - na som so - len C skyn. C byn. Folkvisa Am Jag kän - ner en flic - ka i min! som stjär - nor - na blän - ka i E7 Am dyg -den den fi - na E7 Am Am E7 Min vän, min vän och G7 Du G Am jag vo - re vän - nen din Am flic - ka i den - na här C E7 E7 en äl - skogs - blom - ma! Ack, om Am sam - mans kom - ma och C C E7 månd ski- na G Dm ä - de - la ros Am Am och du all - ra kä - res - tan och för G G Am vi kun - de till - E7 Am gyl - lan - de skrin. C E7 2. //: Och om jag än fore till världenes ände, Am Dm E så ropar mitt hjärta till dig. :// Am E7 Am E Till dig, min vän och älskogsblomma! C Am E Ack om vi kunde tillsammans komma, Am Dm E och jag vore vännen din Am Dm C E7 och du allra kärestan min! Am E7 Am E7 Am Du ädela ros och förgyllande skrin. Kristallen den fina Kristallen den fina är en folkvisa som kommer från Skattungbyn i Dalarna. Melodin till Kristallen den fina är mycket gammal. Den bygger ursprungligen på en femtonsskala, som var vanlig i Sverige under medeltiden. En melodi gjord med tonerna från skalan får en ålderdomlig klang. Pröva gärna! 28 28. Aftonen G D7 Väl - kom - men, väl - kom - men du G ljuv - li - ga A7 ra, du G kväll. D7 gör kla Nu mig så trygg - Karl August Nicander ra, lå - ter jag G och så du stil - la och C sor - ger - na fa säll. D7 G 2. En ängel på glänsande vingar, D7 5. Vad gör det att skymningen breder G G du svävar från himmelen ner. sitt flor? hon är tankarnas vän. C A7 C A7 Du kraft åt det levande bringar D7 Vad gör det att solen går neder? G D7 och svalka åt jorden du ger. G G Hon kommer i morgon igen. D7 G 3. Ditt guld över ekarnas toppar D7 6. På purprade molnet hon blänker. G G och blånande bergen du sår. Hon liknar den dödliges hopp, C A7 C A7 Milt läskar du blommornas knoppar D7 ty knappt hon i väster sig sänker G D7 med daggens balsamiska tår. G G förrän hon i öster går opp. D7 G 4. Och fåglarna glada och fria, D7 7. Nu låta vi sorgerna fara, G G som hoppet du aldrig bedrog. du hägnar vårt fredliga tjäll. C A7 C A7 De sjunga sitt ”Ave Maria” D7 - Välkommen, välkommen, du klara G D7 i dal och på berg och i skog. G du stilla och ljuvliga kväll. 29 29. Lugn vilar sjön G Lugn vi - lar sjön. Kring berg och barm, han da - lar nu bre - der nat - ten milt sin Am Och få - gelns röst Em G arm. D7 H. Pfeil ej me - ra slum - rat G ta - lar, han slum - rat Am D7 in D7 vid in vid sko - gens G sko - gens barm. D7 G D7 3. Lugn vilar sjön! Igenom parken 2. Lugn vilar sjön! Var fågel stilla G G sitt huvud under vingen lagt. en viskning går kring bergens krön, Am Am All världens ävlan, flärd och villa, D7 Och alla blommorna på marken Em D7 de fjättras nu av sömnens makt, Am D7 G Am de fjättras nu av sömnens makt. D7 G de bedja fromt sin aftonbön. G D7 4. Lugn vilar sjön! Mot jordens smärta G le hoppets stjärnor från det blå. Am Var frid, var tröst, o mänskohjärta, D7 Em ty även dig skall friden nå, Am Em de bedja fromt sin aftonbön, D7 G ty även dig ska friden nå. 30 30. Smålandsvisan A En E7 vi - sa vill jag sjung - a som hand - lar om min lil - la vän. Hon är från mig bort A fa - ren, men kom- mer snart i - gen. A E7 Ja bort, D ja bort, ja, bor - ta är min E7 lil - la vän. Hon är så röd om kin - der - na, hon A 2. Och mor min hon är ledsen för jag till lilla vännen går A men hon har gjort detsamma i sina unga år D A Ja, lika glad så gångar jag till vännen min, E7 A när aftonsolen sänker sig på himmelen den blå. A E7 3. Hur ljuvligt är det icke att ta sin lilla vän i famn A och känna sig bortfaren uti ett annat land. E7 D A Ja, föj-, ja föj-, ja föjlarna i skogarna E7 A di sjunga om trolovelse en härlig fröjdesång. A E7 4. Och lyster er att veta vem denna visan diktat har A så är det en sjöfarande som ifrån Småland var. E7 D A Ja, Små-, ja Små-, ja Småland där mamsellerna E7 A spatserande om kvällarna, spatserande på bal. 31 är min lil - la vän. E7 E7 A 31. När månen vandrar Em Em H7 tän - ker jag du är lyck - lig, D7 du fa Em - ra Em och blott tit - tar in se på, Em som får och Em H7 Em och ser på oss, och ser på oss. Em H7 5. Och när jag här ej skall dväljas mer H7 Em från denna världen så trånga! H7 och gröna kullen mig gömmer, H7 Em Här skulle visst ingen sakna mig, H7 du lika milt uppå graven ser H7 Em ty så´na finns här så många. H7 fast alla andra den glömmer. D7 G Jag längtar till dig upp i det höga, D7 Då skall min ande när den får fara H7 Em där skall väl en gång mitt trötta öga H7 H7 Em H7 Em D7 Em 4. O, kära måne, tag mig till dig, Em H7 och kommer åter när du behagar det är för högt, det är för högt. G H7 G H7 Em H7 Så blir du borta i några dagar men sorgen aldrig upp till dig hinner - Em H7 man tröttnar också att blänka. Väl ser du tåren, från ögat rinner, Em se på. Em D7 Em ö - ver Em Em och älskande som har roligt. H7 Då går du bara helt enkelt bort, H7 Em blott Vad så högt H7 Em H7 Em lu - tan: det kan man inte förtänka. Båd´ älskande som förgås av kval G på Em Em H7 Em 3. Spektaklet tröttar dig inom kort det kan man nog hålla troligt. Em då H7 H7 2. Visst ser du dårskaper utan tal, ge - nom ru - tan, och knäp - per sak - ta må - ne kla - ra, H7 jor - den och Em un - der - stun - dom så G H7 Em H7 När må - nen vand - rar på fäs - tet blå Text: Christina Lagerlöf Musik: Trad. H7 till stjärnelanden så fritt förklara Em Em ej gråta mer, ej gråta mer. H7 Em min kärlek dig, min kärlek dig. 32 32. En pigas visa i oktober Em Ack, snart ur tjäns - ten jag flyt - ta får Em H7 å - ret fa - rit D7 och nått H7 hemskt och e - län - de, Em fast för det, Em lugn ett för det. H7 Em H7 Em H7 Jämt får jag vaka till klockan tolv, Em H7 H7 för jag behöver ej sova. jag stackars fattiga flicka. G D7 D7 Men herrskap själva de måste ligga Mig dottern pikar en pojk är bråkig Em H7 H7 till klockan elva för att bli pigga å frun predikar å herrn är tråkig H7 Snart å det är skönt vill jag lova. jag int´ hör annat än gnat och tjut, Em var H7 Em har va - rit H7 Em å det går vecka på vecka, G Men 3. Var lördagsnatt ska jag skura golv H7 Em det H7 Em 2. För detta herrskap vet inte hut Em Em sin än - de, var lugn ta - ga. H7 ing - en suck vill jag dra - ga. och snart får av - sked jag Em H7 Em där - för fäl - ler jag ing - en tår G Em H7 Melodi: När månen vandrar Em Em H7 Em Till gnabb och gräl. Till gnabb och gräl. Usch, vilket liv! Usch vilket liv! Em H7 4. Nu får jag släpa i slaveri Em H7 med kinden röd som sinober, Em H7 nu är jag fånge, men vänta ni Em H7 till tjugofjärde oktober. G D7 Då lätt jag lunkar från frun den torra Em H7 bort till en ungkarl på Klara Norra Em H7 Em där jag mig statt, där jag mig statt! 33 33. Fia Jansson G Kän - ner ni Fi - a Jans - son, som två styc - ken vind - ög - da D7 Schrö - der. bor up - på G brö - der. Emil Norlander D7 sö - der? Hon har för - res - ten En av dem he - ter Ham - mar - lund, en he - ter Här ska ni se ett hjär - ta som G G klap - par och glö - der. D7 2. Ifrån den allra finaste adel vi stamma, G aldrig jag ens vågat sagt: Jäklar anamma! D7 Vilken som var min pappa och vem var min mamma, G det tycker jag förresten kan göra detsamma. G D7 3. Om sommaren bodde vi i en fäbod vid Spånga, G där både tjur och oxar och korna mig stånga. D7 Den tiden då var kjolarna vida och långa, G men sedan ha de krympt, så att nu är de trånga. G D7 4. Kärleken är i alla fall alltid det värsta. G En gång i detta livet jag hade en kär´sta, D7 det var en stilig karl ifrån någon affärssta´ G men nu så har han flyttat, nu bor han vid Märsta. G D7 5. Syster min var så stor att hon vaktade kritter. G En dag så kom en kärlekskrank karl med sitt kvitter. D7 Syster min är förstås inte vidare vitter, G nu kan hon också sitta, min själ, där hon sitter. 34 G D7 6. Ack, den som vore drottning ibland eskimåer, G då skulle med förvåning jag genast beslå Er D7 jag skulle gå ikring uti gröna trikåer G med små, små gula prickar på - tjänare på Er! 34. O, min Carl Gustaf E7 dig Du som, du kär - lek - O, mig lärt taf, Gud, vad A jag som ditt namn är E7 äg - nar min A Carl li - sar E7 du som har Gus - taf, lju - va kärt! A 2. Tuvan, tuvan tätt under linden E7 doftar, doftar gör hon också, E7 E7 men, ack, men att få luta kinden likväl, likväl vännen, den ängeln, A A mot sin vän är bättre ändå. doftar mer än blomman ändå! A D O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf, A E7 A vällukter kring dej du strör. A D O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf, E7 A O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf, kärlekens tuva du är. D A skönt så skönt man vilar uppå, E7 Carl 3. Blomman, blomman vaggar på stängeln A D A mig A lju - va Carl Gus - taf, D O, E7 Carl Gus - taf, A D som skän - ker mig plå - ga, men A jag, dig E7 Gus A på sam - ma gång. Kär - lek, kär - lek, him -mels - ka lå - ga, sång. A Emil Norlander A O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf, A E7 jesses så skönt det är där! A du är mitt hjärtas odör! 35 35. Kovan kommer, kovan går G Vad Om man man C än vill vill Ko - van är nå´t ej lyck - lig G går. går. ko - van G ska rul - la G den som ba - ra, ko - van får. G 2. Vill man sig en fästmö ha, D7 går, ko - van den D7 ko - van ko - van ko - van kom - mer, ko - van går, går, G Gdim D7 gjord att spa - ra, G ko - van ha, G ro - ligt D7 fö - re - ta, D7 Emil Norlander 3. Vill man ha ett stilla rus, G D7 G kovan går, kovan går. kovan går, kovan går. Och till hustru henne ta, Vill man ha ett ”Folkets hus” D7 G D7 kovan går, kovan går. C C Om man sedan skulle vilja Vinner man på lotteriet G G sig en dag från henne skilja. D7 G och taxeringen får si´et Gdim D7 Kovan kommer, kovan går D7 G kovan går, kovan går. D7 lycklig den som kovan får! G G kovan går, kovan går. Vill man en gång dö till sist, G kovan går, kovan går. C Först en kova ger man prästen G sen tar björnarna nog resten, D7 G Gdim Kovan kommer, kovan går D7 G lycklig den som kovan får! 4. Vill man undgå nöd och brist, D7 Gdim Kovan kommer, kovan går G D7 G G lycklig den som kovan får! 36 36. Amanda Lundbom A E7 A Har ni sett A - man - da Lund - bom bom - fa - de - ri - a Hon är in - te D Hon E7 är fyll - da tret - ti - fem, E7 A hon ser ut som fem - ti - fem. fa - de - ral - la - lej. A bom - fa - de - ri - fa - de - ral - la - lej. Men E7 fa - de - ra - de - ral - la. A nå - gon ung - dom, bom - fa - de - ri, Emil Norlander A Bom - fa - de - ri - fa - de - ral - la - lej. A A 2. Hon ä´ galen uti kar´ar E7 4. Hon har byrå åv mahogny, A E7 A bom faderia, faderaderalla, bom faderia, faderaderalla, men gud fader dem bevarar, en putell med åkålång i, E7 A E7 bom faderi faderalla lej. A bom faderi faderalla lej. D D Herre, se till våran nö, Hon har egen symaskin, A A bom faderi, faderallalej Hugg i! E7 bom faderi, faderallalej Hugg i! A E7 och låt Amanda dö som mö E7 A Och den är smord med brännevin, A E7 bom faderi faderalla lej. A bom faderi faderalla lej. A A 3. Annars har hon mycket peng, hon, E7 A 5. Så har hon en dalkarlsklocka, E7 A bom faderia, faderaderalla, bom faderia, faderaderalla, och en säng med sängomhäng om, som slår sju när den är åtta, E7 A E7 bom faderi faderalla lej. A bom faderi faderalla lej. D D Så att man ska slippa si, Och en grammofon. Så rart, A A bom faderi, faderallalej Hugg i! E7 bom faderi, faderallalej Hugg i! A E7 hur den ser ut som bor däri, E7 A som spelar: Kommer du ej snart? A E7 bom faderi faderalla lej. A bom faderi faderalla lej. 37 37. Haver ni sett Karlsson? G D7 Ha - ver ni sett Karls - son? D7 D7 från är lång G Ska - nör? C sta Em - la, la la D7 C som G jämt är med Jons Em - son tra ha - läg - ger ner C rör. och som ska 38 bli - nör. la la la den? ver la ni Karls Am och G fa - bri - kör! la la G sett la A7 Tra D7 H7 la la Em D7 G G som bli G en gång ska D7 han G H7 C Am vän, Karls - son som Em le - son, D7 tre - pe - Säj, han Am gas - mo - karn, kän - ner ni la. son, D - rör, sett Karls - Kal G en C7 A7 ni Jons - son, la D7 D7 Jons - son, det är hans bäs - ta Em som läg - ger ner han H7 stör G dens C7 C som en va Han rör, ha - ver G Tja, läg - ger ner Em G Karls - son som G Emil Norlander - som G D7 G C G 2. Aldrig skall vi glömma när vi råkades först. D7 G Det var en gång i Berns salong. A7 D7 Karlsson har så´n gruvlig törst. G D7 G C G Jonsson har detsamma, och så intogo vi Am D7 G Em C D7 G var sin stadiga kobbel med ett vassrör i. Em C7 H7 Em från tribun spelte man en psalm Am H7 Em tra la la la la la la la la la. C7 H7 Em där vi satt bak en konstgjord palm, A7 D Tra la la la la la la. D7 G D7 G C G Tänk, det var som om himlen öppnat porten på glänt. Am D7 G Em C D7 G Så´n lycksalighetskänsla, ack, ingen dödlig har känt. Emil Norlander Emil Norlander var revykung i Stockholm vid tiden kring sekelskiftet 1900. Han skrev mängder av sånger kring dagsaktuella händelser. Många av dem kretsade kring hans egen stad - Stockholm. Han föddes den 5 maj 1865 i Stockholm som sista barn i en stor barnaskara och blev därför kallad “skrapbullen”. Han studerade till tandtekniker men hittade snart in i nöjesbranschen. I slutet av 1800-talet arbetade han som kåsör i Stockholms Tidningen. Han medverkade även i skämttidningarna Nya Nisse och Kasper. Norlander skrev och producerade ett sextiotal revyer och flera folklustspel. Hans namnkunnigaste revy var Den förgyllda lergöken 1900 där bland annat Fia Jansson ingick. Han lär ha skrivit mer än 3000 kupletter till sina revyer och andra sammanhang. Emil Norlander avled den 11 april 1935. 39 38. Balen på bakgården G När som jag bod - de Yng - lin - ga - ga - tan ba - ler på bak - gårn sent lik - som bit - ti. gran - nar. - la lis, Och D7 kon - trol - ler fönst - C - att det ej blev kur - tis. Grabbarna hade litrarnas mångfald gömd bakom tunnan D7 G och mellan dansen tog man en knaber unnan för unnan. Hon: Gummorna lapa kaffe och gapa uppå oss unga. D7 G Sjunga det fick portvaktsfrun - fallera! C Han: G Det var Boston å Boston å Boston igen, D7 G uppå asfalten så det brann i den..... C Hon: G Och det gick ska ni se med en jädrans stuns D7 G ty si unter uns så var det Hagaluns. 40 var G Han: för ej G G trä ret låg vär - den som an - de av Up - på på ett lock i fal - le - ra! D7 ner. G G G bru - ka man hål - la Man höll ku - lör - ta lyk - tor och flör - ta sop - lårn satt Jons - son med hand - kla - ver tril nit - ti, Jan - nar som på går - den fanns, i num - ro G C D7 D7 med al - la Emil Norlander po - G Han: Där såg man gunga pigor i klunga med livgardister, D7 G där såg man Lena, Lena som tjäna hos en magister. Hon: Där såg man guppa Lindqvistens nuppa. Hon uppå opran D7 G sopran sjunger hon i körn - fallera! C Han: G Tjocka frun som har mathål två trappor opp, D7 G fröjda en galopp med en Birkastropp. C Hon: G Och den trevliga Karlsson uppå kontor D7 G drack jag duskål med och får kalla´n för bror. G Han: Litrarna tömdes, ordningen glömdes, värden han la´ sej. D7 G Luften den tjockna, lyktorna slockna, Jonsson kom a´ sej... Hon: Herrarna blevo kulis och klevo oss uppå tårna D7 G fåna som karlar gör jämt - fallera! C Han: G Första smockan fick ohängda Johanssen, D7 G han nöp portvaktsfrun uti hennes ben... C G Hon: Och den andra fick Jonsson så han trall ner D7 G uti soptunnan med sitt ha-andklavér. G Han: Weg var publiken, full var musiken, men dock gick valsen, D7 G toner så ljuva, så man fick snuva, trilla ur halsen. Hon: Klockan var sju visst, förr´n jag och du visst gingo så ömma D7 G glömma bal´n på bakgården, kan jag ej. C G Han: Dagen efter kom värden med räkningen D7 G det var läkningen av ett par tre ben... C G Hon: Fyra fönster, en pump och ett nytt klavér, D7 G men gör nix, mången fin bal kan kosta mycket mer! 41 39. Fredssång A7 D D Var - för sko - la män - skor stri - da? A7 Var - för sko - la mång - a li - da A7 D Fri - den är, och skall väl D A7 bli A7 D D D A7 A7 A7 D A7 D D A7 D A7 varför taga moders stöd. Både fattiga och rika A7 D Varför skall de små försaka, D A7 ha vi samma mänskorätt. A7 D A7 D Läggen nu all vapnen ned, A A så den svage nederslå? A7 D blott för kriget dagligt bröd? Varför skall den starke då D A 3. Varför skilja man från maka, A7 E7 för någ - ra hjäl - te - mod. li - vets högs - ta po - e - si. födda utav samma ätt. A li - vets högs - ta po - e - si. D A7 2. Alla äro vi ju lika D A7 D E7 bli D A7 blott D A7 Fri - den är, och skall väl D Var - för skall det fly - ta blod? D A7 Hart Pease Danks Emil Norlander/Valdemar Dalqusit E7 A låt oss njuta evig fred. D D A7 D Varför skall den starke då Läggen nu all vapnen ned, A7 A7 D så den svage nederslå. D låt oss njuta evig fred. Fredssång Fredssång (Varför skola mänskor strida) bygger på en amerikansk sång med musik av Hart Pease Danks och text av Eben E. Rexford, vilken förlades första gången 1873. Den svenska texten är skriven av Emil Norlander men bearbetades senare av Valdemar Dalquist. 42 Darling, I am growing old, Silver threads among the gold, Shine upon my brow today, Life is fading fast away. But, my darling, you will be, will be Always fair to me, Yes, my darling, you will be Always young and fair to me. 40. Det gamla paret A7 D D A7 Kä - re, minns du på den ti - den, A7 D D När som dagens stök var slut, D A7 bjöd du D D A7 A7 A E7 A A7 A7 D D hade gladare än ni. D D 3. Ack, du ungdomstid, du glada, A7 D 5. Ungdomstimmarna är korta, A7 A7 ack, jag minnes dig så väl. A7 D D kysste dig så tätt, så tätt. D D Stackars unga, tänk va´ vi D D D hade gladare än ni. D A7 A7 A7 A7 A A7 D Stackars unga, tänk va´ vi Hur som jag vid mest var rätt D D för de unga i vår tid? kysste dig så tätt, så tätt. A7 A7 A7 Hur som jag vid mest var rätt A7 ut mig till "Blås ut." D D D du Vad, säj, skall väl övrigt bliva, älskling, kommer du ihåg? E7 A7 D A mig till "Blåsut." där det förr var stilla frid. D A7 ut D A7 man bör räkna var minut. D D A7 D Inte togo vi nå´n skada, När de en gång äro borta, A7 A7 D till vår arma, stackars själ A7 E7 A7 A A7 A E7 A när som ni, som vi, blir grå? D D Av en lycklig, kort minut A7 D Vilka minnen bär ni på, på det trevliga Blåsut. D D är det ock på glädjen slut. D av en lycklig, kort minut A A7 D D Satt man lyckligt med sin sexa, A7 A 4. Var idyll de nederriva, och där ingen på oss såg. D D A7 bjöd 2. Där som träden tätast växa A7 A7 E7 När som da - gens stök var slut, A7 vi vo - ro un - ga än? D D A7 skul - le jag väl glöm - ma den? A7 D då D Ung - doms - ti -den, ung -doms- fri - den, Emil Norlander A7 D Vilka minnen bär ni på D A7 på det trevliga Blåsut. D när som ni, som vi, blir grå? 43 41. Staffan stalledräng Em Staf - fan var vatt - na en si - na stal - le - dräng, D7 Em få - lar G Am Ing - en da - ger sy - nes än, vi tack - om nu C den Em lju - sa Han H7 stjär - na. H7 Em stjär - nor - na på him - me - len, de blän Em gär - na. - ka. Em 2. Hastigt lägges sadeln på. 4. Gamle björnen i sitt bo H7 H7 Vi tackom nu så gärna. Vi tackom nu så gärna. Em Em Innan solen månd´ uppgå ej får vara uti ro C Em H7 C allt för den ljusa stjärna. C D7 Em H7 allt för den ljusa stjärna. G C Ingen dager synes än D7 G Ingen dager synes än Am H7 Em Am stjärnorna på himmelen de blänka. H7 Em stjärnorna på himmelen de blänka. Em Em 3. Bästa fålen, appelgrå, 5. Nu är fröjd uti vart hus H7 H7 Vi tackom nu så gärna. Vi tackom nu så gärna. Em Em den rider Staffan själv uppå C Julegran och juleljus Em H7 C allt för den ljusa stjärna. C H7 så fem allt - för C Folkvisa D7 G C Ingen dager synes än Am Em H7 allt för den ljusa stjärna. D7 G Ingen dager synes än H7 Em Am stjärnorna på himmelen de blänka. H7 Em stjärnorna på himmelen de blänka. Stefanos Stefanos var den förste kristne martyren i Jerusalem. Enligt legenden var Stefanos stallknekt hos kung Herodes. När han vattnade hästarna såg han Betlehemsstjärnan som speglades i vattnet. Då gick han till Herodes och berättade att den nye judakungen var född. Kungen, som satt och åt, trodde inte på Stefanos. Han sade att det var lika omöjligt som att den stekta tuppen skulle bli levande igen och gala. Då flög tuppen upp och gol: “Christus natus est” (Kristus är född). Den rasande Herodes lät då stena Stefanos till döds. 44 42. Sankt Staffans visa D Staf - fan D var en en D fem, D D å - ret så A få - lar A7 fem, Han A7 få - lar fem. D Gos - sar låt oss lus - ti - ga va - ra A7 D A D vi få. D 3. Nu är eld i varje spis 2. Femte fålen appelgrå, A A varje spis, varje spis. appelgrå, appelgrå. D A D D julegris, julegris. själv uppå, själv uppå. A7 A7 D D Stjärnorna de tindra så klara Stjärnorna de tindra så klara A7 D D gossar låt oss lustiga vara gossar låt oss lustiga vara G D A A A7 A Med julegröt och julegris, Den rider Staffan själv uppå, G D D En gång blott om året så En gång blott om året så A7 en fröj - de - full jul D A7 stal - le - dräng. G stal - le - dräng, tind - ra så kla - ra. gång blott om D få - lar A7 vatt - na - de si - na stal - le - dräng, D Stjär - nor - na de A7 (durvariant) A7 D D en fröjdefull jul vi få. en fröjdefull jul vi få. Staffan stalledräng I vår svenska tradition brukar Staffan stalledräng finnas med i Luciatåget tillsammans med sina stjärngossar. Egentligen hör han hemma på Stefansdagen, som är annandag jul. I gamla tider var det hästens dag i Sverige. Enligt en legend botade Jesus en gång Stefanos häst under en ritt till Jerusalem. Stefanos blev skyddshelgon för kreatur och hästar. På annandagen gick byns drängar runt bland sina grannaroch tiggde traktering; mat och brännvin. Man sjöng Staffansvisor och gjorde rent i stall och fähus. Snälla grannar fick fint utmockat medan illa omtyckta kunde få gödsel inslängt i stället. Ofta ordnades också Staffansritter, där drängarna red i kapp. När hästarna vattnades var det viktigt att de drack ur ett vatten som rann åt norr. Då skulle de hålla sig friska över hela året. 45 G D7 Sanc - ta G fäg - ring! vi - ta ljus, G D7 Sanc - ta G un - der oss si - C G Lu - ci - a. tänd di - na D7 G vi - ta ljus, Sanc - ta Lu - ci - a. D7 3. Trollsejd och mörkermakt G G huld med din maning ljust du betvingar Am E7 skänk oss, du julens brud, D7 D7 G 2. Kom i din vita skrud E7 Am signade lågors makt G D7 julfröjders aning. G skydd åt oss bringar. C C //: Drömmar med vingesus //: Drömmar med vingesus D7 D7 G under oss sia G under oss sia Am Am tänd dina vita ljus, D7 a Dröm - mar med ving- e - sus a vår vin - ter - natt Am si - C D7 G un - der oss sprid i D7 Am häg- ring Dröm - mar med ving - e - sus Am tänd di - na E7 ljus - kla - ra Sigrid Elmblad Neapolitansk folkvisa G Lu - ci - a, D7 glans av din 43. Sancta Lucia tänd dina vita ljus, G D7 Sancta Lucia! :// G Sancta Lucia! :// Lucia Lucia föddes i Syrakusa på Sicilien ca 283 e.Kr. Redan som barn hade hon avgivit ett hemligt kyskhetslöfte. När hon sedan vuxit upp lovades hon bort till en hednisk man, men hon bad till Gud att slippa detta äktenskap. Hon skänkte hela sin hemgift till de fattiga. Den kränkte fästmannen angav då Lucia som kristen till den romerske ståthållaren på Sicilien. Lucia dömdes till döden. Detta skedde troligen år 303. Hon skulle fraktas på en kärra genom staden, men tusen man och flera oxar orkade inte dra kärran. Då lät ståthållaren samla ved och försökte bränna henne, men hon tog ingen skada av lågorna. Man försökte hälla kokande olja över henne och bödlarna genomborrade till slut hennes hals med ett svärd. Men Lucia dog inte förrän en präst hade givit henne sakramentet. Lucia är skyddshelgon för Syrakusa. Hon är också skyddshelgon för synen, för blinda och för sjuka barn. I domkyrkan i Syrakusa finns ett kapell som är vigt åt henne. 46 44. Nu tändas tusen julejus D Nu A7 G tän - das tu - sen A7 D ju - le - ljus A7 tu - sen, tu - sen G strå - la D A7 ock A7 D på jor - dens mör - ka rund, D Emmy Köhler D på him - lens djup - blå grund. D G A7 D 2. Och över stad och land i kväll går julens glada bud, A7 D G A7 D att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud. D A7 D G A7 D 3. Du stjärna över Betlehem, o, låt ditt milda ljus A7 D G A7 D få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus. D A7 D G A7 D 4. I varje hjärta, armt och mörkt, sänd Du en stråle blid, A7 D G A7 D en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid! Nu tändas tusen juleljus Nu tändas tusen juleljus skrevs av Emmy Köhler 1898. Den trycktes för första gången i tidningen Korsblomman året efter, 1899. Sången har sedan dess blivit en av våra mest sjungna julsånger både i hem, kyrka och skola. 1943 upptogs Nu tändas tusen juleljus bland våra “stamsånger” som alla svenska skolbarn skulle lära sig utantill. 1986 fick den också plats i psalmboken som psalm nr 116. Emmy Köhler föddes den 22 maj 1858 i Stockholm. Hon var lärare, författare och kompositör. Bland annat skrev hon "Gunnars och Ingas roliga bok. Sagor och visor". Det är också hon som gjort musiken till Liten julvisa. Den sången är kanske mest känd som “Raska fötter, eller Raska fötter springa tripp, tripp, tripp” ursprungligen publicerad i Julklappen 1901. Emmy Köhler avled den 2 februari 1925. 47 och 45. Liten julvisa C Dm klipp, E klipp, klipp! - ra ro - ligt! C Am Am gungehäst får lillebror, C G7 C Stina får en kälke. Dm C 3. Se, nu är ju allting klart, klart, klart. Dm 5. Snart är glada julen slut, slut, slut. C G7 Barnen rusa in med fart, fart, fart. G7 Dm E nötter sen och äpplen. C Julegranen bäres ut, ut, ut. Am G7 Vem står där i pappas rock? Am Men till nästa år igen Am E Jo, det är vår julebock. G7 C Margit får en docka stor, först en stjärna utav gull, E in. G7 Am G7 är ba G7 Am C lac - kas så bråt - tom Am snälla rara pappa, tack, tack, tack!” Den ska hängas riktigt full, G7 mam - ma har C C E 4. Alla barnen ropa: ”Ack, ack, ack, köper där en präktig gran, gran, gran. G7 G7 Det Dm 2. Pappa har gått ut i stan, stan, stan, G7 tripp, Dör - ren stängs för nä - san din. C Ju - le - klap - par Am tripp, G7 G7 Ras - ka föt - ter sprin - ga tripp, C Sigfrid Sköldberg-Pettersson Emmy Köhler Am Kommer han, vår gamle vän, C G7 han har säkert klappar. C ty det har han lovat. 48 46. Nu så kommer julen C Nu så kom - mer ju - len, D7 då G så C nu är ju - len här, Han i sa - len D7 och i hög - tids - klä - der dan - sa C Nu så kom - mer ju - len, D7 då G7 C så G7 C bar - nen G7 C C G stjär- nan ö - ver Bet - le - hem. D7 nu är ju - len här, li - te mörk och ku - len, men än - kär. C F C 2. Brinn, du julens stjärna, lys min barndoms stig! D7 G O, så gärna, gärna ser jag upp till dig, C F C som jag dig förstode. Liten liksom jag D7 G7 C var också den gode Frälsaren en dag. G7 C G7 C Och då sken du redan på Hans krubba klar, G7 C G D7 G och så sken du sedan allt till våra dar. C F C Brinn, du julens stjärna, lys min barndoms stig! D7 G7 C O, så gärna, gärna ser jag upp till dig. 49 G C Lju - sen och lan - ter - nan F C med så hjärt - ligt sinn, in. som den kla - ra F trä - der G7 glim - ma högt kring den C li - te mörk och ku - len, men än - G7 C kär. F Z.Topelius Ellen Heijkorn 47. Klang, min vackra bjällra! G D7 G D7 C och fjäll! G Där så vi - la vi i D7 må för - tyc - ka. säl - la C ar - Al - la mar snart, D al - la G mju - ka G Hem - åt i - la vi med vin - dens C D7 i den se - na kväll! Spring, min ras - ka få - le G ö - ver mo G Klang, min vack - ra bjäll - ra G D7 Z. Topelius Svensk folkmelodi kväl - lens A7 min - nen A7 D för min syn. 2. Klang, min vackra bjällra, glatt i kvällens ro! Spring, min raska fåle, över fjäll och mo! G Första morgonstrålen randas i vårt hem, C G alla skogar småle och vi le åt dem. Am D7 G Om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa. D A7 D Syns ett ljus ej glimma i den mörka däld? A7 D Är det hemmets skimmer eller stjärnans eld? G Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll! Spring, min raska fåle, över mo och fjäll! C G Hemåt ila vi med vindens snabba fart C G Där så vila vi i mjuka armar snart, Am D7 G och vår lycka ingen må förtycka. 50 Am D norr - sken fläm - ta där i skyn, G C fart. och vår lyc - ka ing - en skym - ta snab - ba 48. Julvisa D Em Giv Em D ä - ra, fest A som mig ej glans, ej D Em A7 Em D A7 mig G H7 Em Em A7 G A7 D A7 D H7 Giv mig ett bo med samvetsro, Em med glad förtröstan, hopp och tro! A7 A7 Till hög, till låg, till rik, till arm, A7 G och mörker däromkring! min Herre och min Konung, kom! Hm A7 D Em D en kväll i ljus med Herrens ord Em G bett till gäst! Giv D Du ende, som ej skiftar om, A7 Em en gran med barn i ring, i världens vintertid! D Giv 3. Giv mig ett hem på fosterjord, D A7 äng - la - vakt! D D Em en D Kom barnaglad, kom hjärtevarm A7 A7 kom helga julefrid! D ko - nung jag har A7 2. Till hög, till låg, till rik, till arm, D ö - ver jor - den frid! Giv A7 Hm guld, ej prakt, giv ju - le - tid. H7 glä - der mest den G D äng - la - vakt och D G sig - nad G A7 A7 mig en D guld, ej prakt i Guds A7 mig ej glans, ej mig G Z. Topelius J. Sibelius G Em A7 Giv mig ett hem på fosterjord D Hm kom glad och hjärtevarm! A7 D och ljus av Herrens ord! Julfrid En gång i tiden var julfrid ett juridiskt begrepp. Den omnämns i alla landskapslager med fridsbestämmelser.Tidpunkten för när julfriden inföll var dock olika. Vanligt var att Tomasdagen den 21 december fick inleda julfriden. Östgötalagen är mycket precis; friden börjar “sedan aftonsången är sjungen och varar till dess aftonsången är sjungen på åttonde dagen efter tolftedag jul” Julfriden innebar vila från arbetet. All väsentligt arbete skulle vara avklarat och inga redskap fick stå kvar ute på marken. Om Jerusalems vandrande skomakare, som var dömd till evig vandring, satte sig att vila på ett kvarglömt redskap blev det förgjort. Alla brott som förövades under julfriden var belagda med dubbelt straff. 51 49. För forna, flydda dar C Am Dm G7 C Melodi: Auld lang syne F Är gam - mal kär be - kant - skap glömd och allt, som for - dom var? C Am Skall Am Dm G7 Dm G7 Am G7 C ing - en bä - ga - re bli tömd för for - na flyd - da dar? För for - na flyd - da dar, min vän, för C Am F C for - na, flyd - da dar! C Am Am Dm Dm G7 C C F Dm G7 Am C C Am Am Dm G7 G7 Am G7 Am C Dm G7 C Dm G7 Am F för forna, flydda dar! G7 C En hjärtlig skål vi dricka än Am F För forna, flydda dar, min vän, F Dm G7 för forna, flydda dar. för forna, flydda dar! C Dm En ärlig klunk! Vi tömma den För forna, flydda dar, min vän, C C och räck mig din till svar! G7 för forna, flydda dar. Am Am C Vi ta en hjärtlig skål ihop Am G7 3. Se här min hand, min trogna vän och säkert mitt jag tar. Am Am En hjärt - lig skål vi dric - ka än för for - na, flyd - da dar! 2. Och säkert tar du nu ditt stop C G7 Am Dm G7 En hjärtlig skål vi dricka än C Am för forna, flydda dar. G7 C för forna, flydda dar. Auld lang syne Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind? For auld lang syne, my dear, for auld lang syne, we´ll take a cup of kindness yet for auld lang syne. Robert Burns Auld lang syne sjungs på nyårsaftonen i hela den engelskspråkiga världen. Det gamla och det nya året 52 50. Adjö, farväl för sista gång G Ad - jö, far - väl må jag re - sa må för D7 D7 D7 sis - ta gång jag C Am bort från dig, C jag re - sa bort G från dig av - sked från och du må stan - D7 och du na kvar. Nu G D7 G C Am D7 G D7 C C Am När den går bort då vill jag dö och därpå skiljs vi åt. G jag vill ej vara till. Am D7 Sen ger jag dig min högra hand D7 som faller i april. Sen ger jag dig min högra hand D7 nu 3. Din kärlek liknar jag vid snö, där står min lilla båt. D7 tar G G G D7 dig må stan - na kvar. D7 2. Ja, kom och följ mig ned till strand, D7 Am G Am När den går bort då vill jag dö G D7 och därpå skiljs vi åt. G jag vill ej vara till. G D7 4. Nu svajar skeppet ifrån land G och det med största hast, D7 C Am och rodret tager timmerman D7 G adjö för sista gång. D7 C Am Och rodret tager timmerman D7 C G adjö för sista gång. 53 50 visor från Solglimtens äldreboende Första samlingen 2012 1. Ack, nu är det vinter 2. Nej, se det snöar! 3. Alla fåglar kommit re´n 4. Vårvindar friska 5 Längtan till landet (Vintern ra...) 6. Hör hur västanvinden susar 7. Långt bort i skogen 8. Emma och Kunnigunda 9. Plocka vill jag skogsviol 10. Där sjöng en fågel på lindekvist 11. Säg mig du lilla fågel 12. Små fåglarna i skogen 13. Den signade dag 14. Klagevisa över denna torra och kalla vår 15. Kom hör min vackra visa 16. Den första gång jag såg dig 17. Kom sköna maj och blicka 18. Vem kan väl sitta tyst och stilla? 19. Lilla vackra Anna 20. Nu är det sommar 21. Sommerkvetter 22. Om sommaren sköna 23. Uti vår hage 24. Här är gudagott att vara 25. Kullerullvisan 26. Jag vet en dejlig rosa 27. Kristallen den fina 28. Aftonen 29. Lugn vilar sjön 30. En visa vill jag sjunga (Smålandsvisan) 31. När månen vandrar 32. En pigas visa i oktober 33. Fia Jansson 34. O, min Carl Gustaf 35. Kovan kommer, kovan går 36. Amanda Lundbom 37. Haver ni sett Karlsson 38. Balen på bakgårn 39. Fredssång 40. Det gamla paret 41. Staffansvisan - moll 42. Staffansvisan - dur 43. Sancta Lucia 44. Nu tändas tusen juleljus 45. Liten julvisa 46. Nu så kommer julen 47. Klang, min vackra bjällra! 48. Julvisa (Giv mig ej glans..) 49. För forna, flydda dar 50. Adjö, farväl för sista gång sid 1 2 3 4 5 6 7 8 10 11 12 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 40 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 CD-skivan 50 sånger från Solglimtens äldreboende innehåller: 1. En mapp med alla 50 melodier i midiformat. - melodierna kan spelas upp från vilken dator som helst. 2. En PDF-fil med texterna till alla sånger utan ackord - och i Stor stil. - skriv ut texter för sånggrupper! 3. En PDF-fil med hela häftet - kopiera gärna sångerna med noter och ackord när ni är fler som spelar! 50 sånger från Solglimtens äldreboende Första samlingen 2012 Alla sånger har en egen historia som är värd att berätta.Alla bär de också med sig något av den som skrev sången och något om den tid som den skrevs i. På Solglimtens äldreboende finns en sångskatt som omfattar en tidsperiod på många decennier. Här lever hundratals sånger fortfarande kvar i minnet. Det är sånger som föräldrar sjungit, det är skolsånger, skillingtryck, andliga visor, snapsvisor och gamla slagdängor. I det här vishäftet har vi samlat 50 visor som nästan ingen människa sjunger nu för tiden. Eller gör vi det? n: iva k s CD s n fin tet f ä h ti i Inu 50 sånger från Solglimtens äldreboende Första samlingen 1.Alla melodier i midiformat - melodierna kan spelas upp från vilken dator som helst. 2. En PDF-fil: Texterna med Stor stil - skriv ut texter för sånggrupper! 3. En PDF-fil med hela häftet - kopiera gärna sånger med noter och ackord när ni är fler som spelar! www.musikattminnas.se ISMN 979-0-9006078-0-5
© Copyright 2024