Hanna
Al-Haek
Hanna
Al-Haek
SÖDERTÄLJE KONSTHALL
25 april – 30 maj 2015
En exotisk fågel i den
lokala konstnärskolonin
När Hanna Al-Haek kom till Södertälje 1977 från flyktingförläggningen i Flen träffade han konstnärsparet
Titti och Torbjörn Åhs som snabbt tog honom under
sina vingar. På den tiden hade de inte haft många
medlemmar med utländsk bakgrund i den lokala
konstnärskolonin – Södertälje Konstnärskrets – och
Hanna sågs som en exotisk fågel. Man gjorde vad
man kunde för att stötta honom och Hanna började
med hjälp av sina nya vänner ställa ut i kommunen.
Vandringsutställningar i biblioteken, skolorna, Folkets
Hus och utsmyckningsuppdrag i form av väggmålningar
både inne och utomhus. Hela den tråkiga entrén till
samlingssalen och biblioteket i Nykvarn förvandlades av
Hanna till ett underbart havs- och strandlandskap.
1978 började han arbeta som projektanställd hos
oss på kulturförvaltningen. Ett av hans projekt var att
undervisa nykomna assyriska och syrianska barn i
Hovsjö i sin historia, bild och modersmål. Vår dåvarande
fotograf Johan Fowelin fotodokumenterade Hanna
och barnen under lektionerna. Det var meningen att
hela projektet skulle ges ut i bokform, men tyvärr blev
det inte av, antagligen på grund av att inget förlag var
intresserat av att finansiera projektet och kulturchefen
Bengt Skoog, inte heller hittade någon form av
finansiering. Vid botanisering i konsthallens arkiv har vi
funnit materialet, som vi visar delar av. Det skulle vara
spännande att få veta hur det gått för barnen som var
med i projektet. De bör vara i 40-50-årsåldern idag och
bor kanske kvar i kommunen? Om projektet gjorts idag
hade det inte varit några problem att få boken tryckt som
beställningstryck – ”print on demand”.
Jag minns när vår konsthallschef Per Drougge
gav Hanna i uppdrag, inför den då stundande
Sörmlandssalongen 1985, att utföra ett stort verk till
konsthallen. Resultatet blev målningen ”Martyrernas
4
minne” en dedikation till offren som massakrerades år
1915 under ”Seyfo”, som betyder svärdets år. Målningen
kan ses som en assyrisk och syriansk variant av Picassos
”Guernica”. Jurymedlemmarna 1985 hade inga problem
att välja Hanna som deltagare i salongen.
Tyvärr är det flera år sedan jag träffade Hanna på
grund av hans något sviktande hälsa. Mina minnen av
våra möten är idel positiva. Hanna var alltid pratsam
och vänlig. Besöken i ateljén på Saltskog Gård blev alltid
långa och aldrig bara en ”titta in”-visit.
En inte minst viktig del i utställningen är Hannas
skissböcker. Varje dag tecknar han med svart tusch
abstrakta mönster i sin bok. En sida varje dag och
ingen sida är den andra lik. Tuschteckningarna
liknar inte heller något annat ur Hannas rikliga
produktion. En fascinerande samling teckningar
där vi vänder en sida varje dag, vilket innebär att du
måste besöka konsthallen ofta om du vill se mer än en
”dagboksteckning”.
Sonen Thaer Al-Haek har påbörjat en självbiografi
om sin far. Det vill säga att Hanna berättar och Thaer
antecknar. 100 sidor är redan nertecknade. Vi väntar
med stor spänning på slutresultatet. Tills dess får vi
njuta av färgprakten i utställningen som pågår till och
med 30 maj 2015.
Jag vill rikta ett varmt tack till Hanna och Thaer
Al-Haek vars stora engagemang möjliggjort denna
utställning. Ett varmt tack riktas också till Leif
Magnusson, Göran Pettersson och Pia Thunholm för
textbidrag till katalogen. Tack även till alla medarbetare
som bidragit i utställnings- och trycksaksproduktionen.
Kristina Möller 25 mars 2015
– chef för Södertälje konsthall
5
Här möter oss martyrer, herdar och
beslöjade, slutna och tysta gestalter
Konstnären Hanna Al-Haek är en känd kulturpersonlighet
för Södertäljeborna. Hanna Al-Haek kom från Syrien
till Sverige 1977 och har varit bosatt i Södertälje sedan
dess. Som intellektuell person är han van att uttrycka
sig i skrift, poesi eller prosa och har ett starkt behov
av att berätta om sitt kulturarv, om sig själv och sina
upplevelser för sina medmänniskor. Ändå är viljan
att uttrycka sig i bild och då främst i måleri det som
dominerar Hanna Al-Haeks konstnärskap.
I Södertälje konsthall visas nu konsten från de år
Hanna Al-Haek varit bosatt i Sverige.
I de äldre stora målningarna möter oss martyrer,
herdar eller beslöjade slutna och tysta gestalter, ibland
omgivna av fredsduvor eller andra symbolbärande
attribut. Färgen är dovt behärskad med en vemodig
ton. Under de senaste åren har bilderna blivit alltmer
abstrakt expressiva. I målningarna kan man ana en
föreställande värld av stadslandskap, hus, hyddor och
andra mer oidentifierbara ting i varma och intensiva
lysande färger.
Konstnären vill åkalla sina minnen från barndomen,
från landskapet, ljuset, luften och händelserna i sitt
forna hemland. Vi får i utställningen ta del av hans långa
känslosamma resa från någonting fjärran och avlägset
till ett nu. Vi får en inblick i hur det kan upplevas att
komma till ett nytt och okänt land.
Pia Thunholm, chef för Södertälje konsthall 1988-99
Al Meidan, 1977. Akvarell (28 x 37 cm).
6
7
Möten och minnen
Drömmen I, 1981. Olja (70 x 60 cm).
1987
Hanna är med på en av mina kräftskivor. Där är några
engelsmän men mest konstnärer från Stockholm. Det är
eftermiddagssol i ett landskap likt det som finns på en
fasad i Hovsjö.
1989
Hanna ställer ut i Polen och får en massa kontakter. Vid
hemkomsten får jag en bok om en rysk 1910-talskonstnär.
Jag lånar ut några böcker till honom, bland annat en med
orientaliska mönster.
1991
Hanna har ordnat så medlemmar från Kretsen får arbeta
och ställa ut i Ustka i Polen. Polackerna är inte bra på
engelska. Vi pratar tyska med en vaktmästare, något
som han inte gjort sen andra världskriget. Polackerna
har motvilligt fått lära sig ryska i skolan. Några ryska
konstnärer är där och de tolkar. De talar ryska med
polackerna och översätter sen till och från engelska.
1998
Jag är kurator för en utställning på Saltskog gård och
Botkyrka konsthall ”Lokal global konst” med konstnärer
från jordens alla hörn och som är bosatta här. Hanna är
en av dem.
2012
Hanna har målningar med i Yokohama, där fjorton
kretsenmedlemmar ställer ut som en del i ett SvenskJapanskt utbyte.
2015
Är inne på McDonalds för en snabblunch då jag träffar
Hannas fru och dotter. Jag frågar hur det är med Hanna
och ber dem hälsa till honom på sjukhemmet.
Jag har mött Hanna Al-Haek i 35 år, ibland nästan
dagligen. Några nedslag i tiden, minnesfragment. Jag
kunde ha valt andra.
1980
Möter Hanna på gågatan i Södertälje och vi pratar lite.
Jag förstår inte allt han säger på sin nybörjarsvenska
men jag nickar medhållande ändå. Vi har setts förut på
Galleri Kretsen eller i grafikverkstaden.
1983
Vi står på en ställning i Hovsjö, där Hanna också bor,
och målar på en husfasad. Vi arbetar efter en skiss som
vi gjort tillsammans. Hanna gör ett landskap från sitt
hemland och jag ett svenskt. I mitt landskap målar
Hanna dansare i assyriska folkdräkter och i hans
placerar jag min variation av dansare.
1985
Vi har båda fått ateljéer på Saltskog gård som efter
några års kamp räddats från rivning. Vid husets
invigning så står jag med Per Drougge på balkongen och
han analyserar Hannas stora målning ”Martyrernas
minne”. Hanna hade lånat den största ateljén i huset
för att kunna färdigställa målningen. Nu är han, iklädd
traditionella festkläder, en trappa ner och deltar i
invigningen.
1986
Hanna har lastat sin bil full med målningar och vi är
på väg till Bryssel. Under färden får han växelspaken
i handen men efter att ha tryckt tillbaka den åker
vi nervöst vidare. Jag hjälper honom att hänga hans
utställning i kulturhuset Jacques Franck. När den
högtidligt öppnar så dansar en grupp precis som i
målningen i Hovsjö. Vi bor hemma hos en assyrisk familj
och tas väl omhand. Vi umgås bara med assyrier som
pratar sitt modersmål eller franska. Förstår ingenting.
Den värsta kulturkrocken är dock att alla ser på TV – det
är VM i fotboll. Jag är totalt ointresserad så jag drar till
Amsterdam.
Hanna kanske ibland ser sig själv som en assyrisk
konstnär, men för oss här är han en av Södertäljes
konstnärer. En konstnär som är med och skapar
spännande möten och utbyten med hjälp av konst och
poesi.
Göran Pettersson
Intendent på Saltskog gård
8
9
”Mina verk lämnar mig”
Jag är rädd om freden, 1987. Akryl (90 x 100 cm).
10
MÄNNISKAN SKAPAR SIG SJÄLV med sanning och trohet.
Detta sker genom ett medvetet och omedvetet plockande
med alla de intryck som dagligen når oss. I denna
livslånga process spelar naturen en viktig roll.
För konstnären Hanna Al-Haek är naturen en
jättemoder som omsluter oss alla. Det spelar ingen roll
var vi befinner oss. Det handlar om att vara öppen och
vilja se det stora sambandet i livet. Vi får inte glömma
att människan är universell, också, skulle man vilja
tillägga som en kommentar till dagens alltmer känsliga
diskussion om identiteter: Vem är jag och vem är du?
Vi är förstås lika men också olika. Att gestalta och
diskutera dessa viktiga frågor är en del av konstens
uppgift. Många värjer sig, andra icke. Till de senare hör
onekligen Hanna Al-Haek.
Med åren har Hanna Al-Haeks konst blivit alltmer
hemlig. En målning föreställande en kvinna låter sig inte
avslöjas vid en första kontakt. Först efter en stund börjar
hon röra sig i bilden för att strax därefter framträda med
en självklarhet som knappast ens var skönjbar minuten
tidigare. Det är som om Hannas målningar ropar till
betraktaren och honom själv: ”Du har givit oss liv – låt
oss nu vara ifred och själva möta människor”. I diktens
form har han skrivit: ”Mina verk lämnar mig” för att
”vänta på en blind” som senare ”förblir en hemlighet
till en annan dag” då det är dags att ”kittla cellerna och
känslorna hos en ny människa”.
Hanna är omåttligt produktiv. På gott och ont. Flödet
finns där som en oerhörd kraft och ur detta flöde föds
de riktigt starka bilderna. Små och stora målningar
om vartannat. Generöst vill han lyfta fram allt. Det är
som om han inte tycker den ena målningen är bättre
eller sämre än den andra. Det är inte en viktig fråga för
honom. Som seriöst arbetande konstnär kan en sådan
hållning vara riskabelt i ett kulturklimat som Sveriges.
”Jag har två floder inom mig. I en affär köpte jag mig
en stor hink som jag sedan fyller med vatten från de två
floderna. Sedan låter jag solen möta den till brädden
fyllda hinken. Det blir en stark känsla när jag sedan
slänger innehållet mot duken. Allt händer där. Det låter
slumpartat men jag har klarat av polisen inom mig. Man
kan säga att jag är fri.” Hanna talar så ibland.
Åter till det två floderna. När man möter Hannas
bilder är det frestande att associera till en lugn och en
orolig flod.
Hanna är lugn när han arbetar. Själv liknar han sig vid
en munks meditativa sökande efter att bli ”ett med Gud”.
Kontrollen finns där mitt i friheten som en reflex av
kunskap och erfarenhet. Frihet blir då en slags försoning
mellan inspiration och kunnande.
Man skulle också kunna tala om balans. Som
konstnär ”öppnar och stänger” man flödet. Det händer
att trycket på flödet sinar. Då vänder sig Hanna till
naturen. Med sin oro går han till skogs för att möta
”jättemodern”. Kanske skedde det först när han mognat
till ”världsmedborgare” framför att vara assyrier och
svensk.
1977 kom Hanna till Sverige. Det innebär att han
varit här i snart 40 år. Det har inte varit någon lätt tid.
Att komma till ett nytt land i mogen ålder innebär att
stänga dörrar till det förflutnas rum. För varje människa
med en sådan erfarenhet är det lätt att se förlusten och
smärtan. Samtidigt öppnar sig också nya möjligheter
till andra livsformer och upplevelser. Innebörden av ett
liv i exil är att leva med dessa båda delar inom sig i varje
stund.
Alltid reser han
dör som en liten fågel varje dag
föds varje dag
flera gånger.
(Ur en dikt av Hanna Al-Haek)
Faktum är att Hanna fortfarande känner sig lite
utanför i Sverige. Den känslan ökade när han ställde
ut på flera platser i Polen samt andra platser i världen
såsom Belgien, Frankrike och USA. Där möttes han
med den stora öppna famnen. Hans verk var ute i
flera år. Finns det en annan syn på konst i världen?
Handlar det om marknadsföring? Hanna är konstnär,
inte marknadsförare. Hänger det enbart på kontakter?
Självklart är det ett måste i ett land som Sverige. Varför
var det lättare i Polen än i Sverige? Är Hanna ett offer
eller en brobyggare? Både och. De svårigheter som finns
skapar ibland frustration men trots att de yttre villkoren
11
är tuffa påverkas egentligen inte arbetet. ”Vi låter
sakerna gå”, brukar Hanna stillsamt säga och låter oss
förstå att det finns viktigare ting att uträtta.
En del målningarna består av en svit inre landskap.
Som ett tecken på mänsklig mognad har Hanna backat
sig tillbaka till barndomens minnen. ”Jag försvinner
mellan verklighet och dröm.” De här målningarna består
av element och former som öppnar och sluter sig om
vartannat. Här finns förföriska locktoner i penseldragen
men också dämpade och svårtillgängliga passager.
(Ändå brukar den poetiska tonen segra.) Här finns även
ljusinsläpp, speglingar och lösa former som är på väg till
någonting distinkt men som tillfälligt avstannat, redo
att fortsätta för att strax ansluta sig till en överordnad
figur.
Ljuset kommer starkare och starkare i målningarna.
Hanna har försökt dämpa det men det har visat
sig nästan omöjligt. Svaret får vi leta i hans eget
livstillstånd. Under vintern 1995 kände Hanna ytterst
påtagligt av en sviktande hälsa. Det ljusa står för god
hälsa medan det mörka omfamnas av yrselperioderna i
denna jobbiga tidpunkt. Att få dessa motstridiga känslor
i balans har hjälpt Hanna tillbaka.
Hanna drömde en gång i tiden om att bli
byggnadsingenjör. De inre landskapen har oftast en
grundstruktur som påminner om ett murat hus. Det
finns ett ”kort bortom” i dessa målningar. Vi kan gå in i
någon liten öppning men endast för att snart upptäcka
att vi inte kommer någonstans. Det tar liksom stopp.
Den kadmiumröda färgen glöder, oftast så starkt att den
lyfter i reliefverkan. De utsläppta ljusfälten faller in, ger
rymd åt dessa mentala byggnadsverk.
Om vi blickar tillbaka till 80-talet så möter vi en
mängd andra motivkretsar och formuttryck hos Hanna.
I stort sett målade han med starka referenser till sin
egen assyriska kultur. Vi möter äldre människor i
porträttform. Människor med lidandets historia inristat
i ansiktena. Här finns också kalligrafiska målningar
med assyriska bokstäver, fragment ur historien,
stiliserade fredsduvor och till sist ”Martyrernas
minne”, jättefresken över ett obeskrivligt lidande som
Per Drougge en gång kallade en assyrisk Guernica. I
slutet av 80-talet övergår Hanna succesivt till ett mer
abstrakt måleri som han sedan hållit fast vid. Glidningar
i turkos, grönt, blått återkommer ofta tillsammans med
kadmiumrött. Vatten eller förnimmelsen av hav blir
väsentligt, ibland tornar en stad fram bakom illusoriska
dimslöjor.
1993 dog Hannas mor. Under några månader
slocknade Hannas konstnärliga flöde helt. De målningar
som han sedan arbetade med skulle kunna utgöra
en slags prolog till hans sena inre landskap. Återigen
kommer hus (symbolen för trygghet) uppbrutna i ett
starkt ljus att bli det centrala. För oss nordbor kan ljuset
ibland förefalla väl starkt, men för den som levt med
Orientens sol under långa tider blir fenomenet en mer
vardaglig realitet.
Det går att se en linje i Hannas arbeten vad gäller
valet av motiv. Från byn, via staden och landet har han
hamnat i världen. För Hannas del innebär det att hans
identitet växt under åren. Idag känner han sig trygg i det
gränslösa. Många är säkert avundsjuka på Hanna för
detta, ty i dagens värld famlar allt fler krampaktigt efter
tydliga symboler och historiska händelser att brodera
identiteter kring. Att då välja gränslösheten som grund
för den egna identiteten tyder både på insikt och styrka.
Ofta fungerar en målning av Hanna som flera
målningar. De är komprimerade och sammansatta av
rytmer, rörelser och relationer. Under hela 1990-talet
har Hanna tydligt markerat att han är en målare. De
litterära preferenserna är bortskalade och handlingen
mer subtilt uppskruvad.
”Adjö, jag brinner” heter fyra målningar i ett grönt
tonläge. Här finns ett anslag av död och förnyelse.
Hanna tänker sig döden som något odramatiskt,
stillsamt och inte alls särskilt våldsamt. Han är med
andra ord inte rädd för döden. Kanske grundlade
han denna odramatiska syn i unga år då han drogs
till begravningsplatser för att finna ro för läsning,
skissarbeten och skrivande. Men målningarna skulle
även kunna vara en allegori över det assyriska folkets
splittring där folkrester överlever i diaspora runt om i
världen. Det har förstås tagit lång tid att komma över
detta – att inte ha ett hemland. Då får världen duga och
Sverige bli en lugn kammare i en krympande värld.
Ett liknande tema finner vi även i ”Den Brinnande
staden”. Här finns en kraftfull skildring av förintelsens
dramatik med en eld som hänsynslöst angriper allt
fast. I den avslutande målningen är allt tomt och stilla.
Ur en raserad historia och en oviss framtid skall nytt
liv växa. Det är en del av själva grundtonen i Hannas
arbete. Människor som stått honom nära har gått
bort. Mamma, poeten Salman, Olof Palme. För Hanna
har det varit livsnödvändigt att transformera dessa
relationer till målningar. Helt enkelt att försöka fånga
själsfrändskapen. De upprättade förbindelserna syftar
till att etablera en fortsatt livslång relation där vi alla
inbjuds att medverka.
Ateljén i Saltskog gård är den belamrade vrån i hans
värld. Utkikspunkten för alla dessa tankar och känslor.
En plats där överlevandet formuleras av Hanna AlHaeks temperament och som han själv så insiktsfullt
formulerat det i en dikt:
Tillfredsställd med mina obegränsade färgade drömmar
som kokande vulkaner
som inte stannar
varken i dagens mörker
eller i nattens ljus.
(Ur “Avsnitt dragna från erfarenhetens kropp”.)
Där lämnar verken konstnären för att sakta söka sig till
oss, betraktaren eller “de blinda” för att tala med Hanna.
Dock ej de evigt blinda om vi ska ta honom på orden.
Den brinnande staden II, 1991. Akryl på duk (76 x 59 cm).
Leif Magnusson,
chef för Mångkulturellt centrum,
Botkyrka
12
13
Barndomsminnen II, 1992. Akryl (100 x 94 cm)
14
Barndomsminnen VI, 1992. Akryl (100 x 94 cm)
15
The Story of my People, 1982. Olja, triptyk (160 x 480 cm).
16
17
Hyllning till min mors själ II, 1993. Akryl (130 x 100 cm).
18
Gilgamesh söker evigheten, 1998. Akryl (140 x 120 cm).
19
Hanna Al-Haek
Hanna Al-Haek föddes den 3 april 1941 i staden Al-Hasake
i nordöstra Syrien.
Han var det tredje barnet i en barnaskara av sju. Fadern
Gebrael Al-Haek var rektor och modern Souad Mardo var
lärarinna. Barnen växte upp i ett hem som präglades av
disciplin, gudfruktighet och en konservativ uppfostran.
Redan som barn var Hanna oerhört nyfiken, sökande och
skapande.
Som femåring brukade han ivrigt vänta på sin mor eller
syskon när de kommit från affären, för att sedan ta
papperspåsarna som man bar matvarorna i och sätta sig för
sig själv och skapa sina alster på dessa.
Det hände att han, när tillfället gavs och ej hade något att
rita på, sprang ut och smög in lera till sitt rum för att sedan
skulptera sina egna små fantasifigurer.
Och så började skapanderesan för pojken och sedermera
konstnären Hanna Al-Haek…
Ur den kommande självbiografin ”Hanna Al-Haek” av Thaer Al-Haek
Han som ser och vet allt, 1980-2002. Blandteknik (85 x 64 cm).
20
21
Ljusets rike, 2005. Akryl, diptyk (88 x 200 cm).
22
23
Det folk som vandrar i mörker ska se ett stort ljus, 2005. Akryl, diptyk (85 x 200 cm).
25
Inför, 2005. Akryl, diptyk (83 x 200 cm).
26
27
Utställningar i urval
Galleri Kretsen, Södertälje. 1978, 1983, 1984, 1986, 1988, 1990, 2003, 2004, 2008
Galleri Jacques Franck, Brussel, Belgien. 1986
Botkyrka konsthall. 1987
Saltskog Gård, Södertälje. 1989
Galleri BWA, Poznań, Polen. 1989
Kulturhuset Nordlys, Århus, Danmark. 1990
Galleri BWA moderna konsthallen, Bydgoszcz, Polen. 1990
Vandringsutställning i Polen. 1990-91
Södertälje Konsthall. 1996
Eskilstuna konstmuseum. 1997
Assyriska kulturhuset, Södertälje. 1997
Assurföreningen, Botkyrka. 1998
Astras konstförening, Södertälje. 1998
Väsby Konsthall. 1999
Beth-Nahrin kulturcentrum, Södertälje. 1999
”Alhamra”, Alfa Laval, Tumba. 2000
Lina kyrka, Södertälje. 2000
Galleri Culturum, Norrköping. 2004
Mångkulturellt centrum, Botkyrka. 2004
Ebelingmuseet, Torshälla. 2006
Noosa Gallery, the 5 th annual exhibition of 10 world artist show, Australien. 2006-2007
Idala Galleri, Mörkö. 2006
Galleri Svenshög, Lund. 2006
ABF, Huddinge. 2008
Tomteboda, stockholmspostens huvudkontor. 2012
Gallery B, New York, USA. 2014
Länstidningens kulturpris ”Eklövet” år 2000
Assyriska föreningens kulturpris ”Naum Faik” år 2002
Magisk karneval, 2006. Akryl (50 x 50 cm).
Ishtar Television visar en film om Hanna Al-Haek vid tre tillfällen, januari 2007
Astrazeneca, beställningsverk. 2008
28
29
Vallmon, 2009. Akryl (70 x 60 cm).
Alla tiders Passion, 1980-2007. Blandteknik (85 x 64 cm).
30
31
Mannen och havet, 2010. Akryl (88 x 100 cm).
32
Katalogredaktör: Thaer Al-Haek, Kristina Möller
Curator: Kristina Möller
Layout och foto: Kjell Carlsson
© Hanna Al-Haek / BUS 2015
© fotograf, textförfattare
Intendent/konstpedagog: Maarit Nilsson Polet
Slöjdpedagog: Annelie Persson
Assistent: Marie Grundsten
Utställningstekniker: Werner Näslund
Tryck: Edita Bobergs AB, Falun 2015
ISBN 978-91-980263-6-8
Södertälje kommun,
Kultur- och fritidsnämnden
Södertälje konsthall 25 april – 30 maj 2015
151 89 Södertälje 08-5230 2260
www.sodertalje.se/konsthallen
www.facebook.com/sodertaljekonsthall
34
35
Öppettider:
SÖDERTÄLJE KONSTHALL
Tis-tors 9-19, fre 9-18, lör 11-15.
30 april, 13 maj kl 9-17. Första maj och Kristi Himmelsfärds dag stängt.
Besöksadress: Lunagallerians mellanplan. Tfn: 08-5230 22 60.
www.sodertalje.se/konsthallen
www.facebook.com/sodertaljekonsthall