Kärlek och stålull
Lördagen den 5 februari var det
kvinnofrukost i Församlingshemmet. I år hade man bjudit in Lisbeth
Pipping för att berätta om hur det
var att växa upp med en utvecklingsstörd mamma.
Strax innan nio denna kyliga morgon rul�lade det in den ena bilen efter den andra på
parkeringen och kvinnor kom gåendes, totalt
samlades ett 60-tal kvinnor i olika åldrar
för att avnjuta en god frukost, eller rättare
sagt brunch. Fyra olika sorters bröd, korv,
tomater, gurka, ananas, paprika, ägg, inlagd
tomatsill, Janssons, omelett, hemmagjorda
köttbullar, risgrynsgröt, egen gjord yoghurt.
Vilka hinner ordna det inför en helgfrukost?
Det rätta svaret är Eva-Britt och Maggan
tillsammans med sina medhjälpare. Efter en alltid lika god och mättande frukost
började Lisbeth att läsa några tänkvärda ord
som Stina 6 år sagt: Min farmor har slutat
att bada topless, för hennes bröst har blivit
så lösaktiga. (Hämtat ur ”Gamla tanter lägger inte ägg”)
Mamma till sin mamma
Lisbeth berättade på ett personligt och levande sätt om sin uppväxt med en utvecklingsstörd mamma, en uppväxt som präglades av
misär, bristande omsorg och kärlekslöshet.
Trots svårast möjliga utgångsläge kunde hon
vända sina villkor och skapa sig ett bra liv.
Vid 4 års ålder förstod Lisbeth att hennes
mamma inte var som andras mammor, hennes mamma var vuxen utanpå men tänkte
som en 6-7-åring. Vi fick möjlighet att via
Lisbeths berättelse kika in genom nyckelhålet
till lägenheten där Lisbeth bodde tillsammans
med sin mamma och två yngre syskon. Tänk
er att Lisbeth får titta på filmen ”Fåglarna”
av Alfred Hitchcock när hon är 8 år. När det
är för hemskt blundar mamman och Lisbet
får titta och sedan tala om för mamman när
det hemska är över. När det sedan är dags
att gå och lägga sig kan inte Lisbeth somna
för hon är rädd för alla konstiga ljud hon
hör. Att väcka sin mamma vågar hon inte
eftersom hon visste att mamman då skulle bli
mycket arg.
Stålullsbehandling
En annan berättelse som berör är när Lisbeth
berättar om en fin sten hon hittat när hon
varit sommarbarn hos en familj i Högsby.
En dag när Lisbeth kommer ner på gården
där hon bor är det två farbröder som målar
om sopförrådet i en fin röd färg. Lisbet inser
att hon gärna vill färga hennes sten i denna
fina röda färg. När målarna går på fikarast
smyger Lisbeth fram och öppnar locken
på färgburkarna. Hon låter sin sten sjunka
till botten i den burken med mest färg. När
hon en stund senare ska plocka upp sin sten
blir hennes armar och ben fulla med färg.
Lisbeth försöker tvätta bort det, men det går
inte särskilt bra. När mamman kommer ner
efter två timmar blir hon arg och drar med
sig Lisbeth hem. Först försöker mamman
skrubba bort den intorkade färgen med en
disktrasa, när det inte fungerar tar hon fram
Svinto-förpackningen (på utsidan står det
”skinande rent - utan en repa”). Mamman
gnuggar bort färgen, men samtidigt försvinner även huden. Mamman förstår inte att det
gör mer skada än nytta.
Lyckan var kanelbullar
Lisbeth berättade också om de familjer som
bodde i trapphusen omkring dem. Som den
gången då familjen kom med flyttbussen
och hennes lillasyster kände doften av nybakade kanelbullar i trapphuset. Lillasystern
öppnade brevinkasten för att lukta sig fram
till rätt dörr. När hon kom fram till dörren
där det luktade ringde hon på, sa sitt namn
och frågade om hon kunde få smaka. Efter
14 bullar var det bra.
Under alla år vid besöken på BVC och socialen som mamman gjorde blev noteringen
att allt var OK. Man ställde aldrig rätt frågor
eller fortsättningsfrågor. Någon borde väl
reagerat när Lisbeth och hennes systrar luktade illa och inte hade rena kläder. Lisbeth
lärde sig att svara som det förväntades.
Fadern försvann ur bilden pga alkoholbesvär
när Lisbeth var 6 år. Mormor och Lisbeths
moster försökte stötta men man vågade inte
gå för långt, då modern i så fall inte skulle
låta dem få träffa barnen.
Dagens föredragshållare Lisbeth Pipping
Barnen sov utan lakan i sina sängar och ingen
tandborste fanns i hemmet förrän Lisbeth var
12-13 år då det kom en ung tjej som skulle
stötta familjen.
Hur överleva?
Trots en mycket speciell barndom visar hon
att det går att överleva. Lisbeth refererar till
en undersökning som amerikanska forskare
gjort, den visar att barn som växer upp under
speciella omständigheter har stor chans att
klara sig bra om följande överlevnadsstrategier finns:
* Tror på att det finns en gud/skyddsängel
som vakar över dem. Tron ger en känslomässig styrka.
* Vågar be om hjälp.
* Tar lagom mycket ansvar.
* Har ett mål.
* Har en tillflyktsort där kaos inte finns. Där
finns någon som orkar lyssna. 2009 får Lisbeth Pipping Allmänna Barnhusets Stora Pris 2009. Motiveringen är att hon
sprider kännedom om hur det är att växa upp
med en utvecklingsstörd mamma.
- Lisbeth har en enastående förmåga att
sprida insikt i hur det är att växa upp i en
familj där föräldraförmågan sviktar. En
kunskap som kan ge oss professionella ytterligare verktyg i mötet med de berörda
flickorna och pojkarna och som gör att de
orkar vidare. Oförtrutet uppmanar hon oss
alla att våga se och våga fråga, summerar
barnhusets chef Bodil Långberg. Dessa ord
håller vi alla som lyssnat på Lisbeth med om
.Vi är nog många som kunde suttit kvar och
lyssnat en god stund till. En timme har gått
alldeles för fort!
Läsvärda böcker som Lisbeth skrivit är
”Kärlek och stålull”, ”Jag mobbar inte” och
”Familjehemsboken”. Vill ni läsa mer om
Lisbeth gå då in på hennes hemsida www.
pipping.se. Att frukosten var uppskattad kunde man inte missta sig på
Test: Katarina Aronsson
15
Bild: Jan Björk