Skrivande – en viktig del i krigets vardag

DELA MED
EN TIDNING FRÅN DIAKONIA NUMMER 3 2015
Tania & Rana, Gaza
Novell Gaza
Skrivande – en viktig del i krigets vardag
JOSPHINE SLIPPER HUNGRA
•
VANDRING FÖR KLIMATET
Hallå där …
Vi måste
berätta”
jag besökte gaza bara några månader efter kriget förra sommaren och jag har aldrig blivit så berörd. Jag hade bett Diakoniakollegerna att ta med mig runt för att se med egna ögon och
lyssna till människors berättelser. Under åren har jag hört och
sett en hel del, men det här tog mig oerhört hårt. När jag kom
till ett utbombat område, högt uppe på en kulle, pekade min
guide på några enorma högar med stenbråte.
– Här har legat ett helt bostadsområde, sa han.
Nu var där bara sten och sand. En äldre man kom fram till oss
och pekade en jättestor stenhög och sade att det hade varit hans
hus. Sedan berättade han om hur han och frun ägnat sitt liv åt
den här platsen, investerat allt i det flervåningshus som de byggt
till sina sex barn och deras familjer, alla skulle rymmas under
samma tak. Men eftersom huset låg nära den israeliska gränsen
kom den israeliska militären ständigt dit och genomsökte huset
i jakt på vapen och kontrollerade deras id-handlingar. Så började
bombningarna och den gamle mannen och hans söner beslöt att
det var för farligt att stanna kvar. Männen gav sig av för att hitta
en säkrare plats för familjerna. När soldaterna dök upp igen och
sökte igenom huset upptäckte de att det bara var kvinnor och
barn hemma. Kvinnorna blev tillsagda att de absolut inte fick
lämna huset och så låstes de in utifrån. De rädda kvinnorna
ringde männen och berättade vad som hänt och männen sade:
Vi kommer med en gång!
Men innan männen hann fram släppte den israeliska militären
den bomb som utplånade hela bostadsområdet. Den gamle mannen berättade att de hade försökt röja upp i bråten för att begrava
sina nära, men att det var för tungt. Hans döttrar, svärdöttrar
och barnbarn ligger fortfarande under husmassorna. Det enda
han har hittat är en arm tillhörande ett barnbarn.
– Jag kan inte lämna den här platsen, allt har slagits i spillror,
hela huset, hela mitt liv. Jag måste komma hit varje morgon, sa
han.
Vad svarar man i en sådan situation? Det finns inga ord, så jag
satt tyst. Men mannen tackade mig ändå, för att jag hade kommit, för att jag såg och lyssnade. Han sade åt mig att berätta
vidare, och det är många som genom åren bett mig om just det:
att sprida berättelserna om deras liv.
I det här numret kan du läsa om ungdomarna i Novell Gaza
som skriver för att bearbeta det de varit med om och berätta för
oss som lever i en annan verklighet. Det internationella samfundet måste göra något, våra politiker måste agera. I väntan på det sprider vi Gazabornas berättelser, så att
fler får bränsle och drivkraft till förändring.
Lisa Falklöf
Vad betyder Diakonia för dig?
– Jag tänker på Diakonia som en
organisation som arbetar med frågor
som jag tycker är viktiga och dessutom på kristen grund. Genom
Dela med, hemsidan och möten med
Diakonias representanter i olika sammanhang har jag fått stort förtroende
för det arbete som bedrivs och jag
tror att det är många människor som är hjälpta av
Diakonias arbete i världen.
Jag har också själv haft hjälp av Diakonia i mitt arbete
som ungdomsledare. Jag har använt många av de värderingsövningar som finns på hemsidan när jag försökt väcka
engagemang för dessa frågor bland ungdomar.
Varför är Diakonia en viktig aktör?
– Jag tror att det är viktigt med ett långsiktigt arbete för
att förändra världen. En stor anledning till att jag har valt
att stödja Diakonia är att Diakonia stöttar lokala organisationer. Jag tror att det gör skillnad att finnas mitt i det
sammanhang man vill förändra.
Varför är du månadsgivare?
– Om man ska kunna bedriva ett långsiktigt arbete krävs
kontinuitet, inte minst i form av resurser. Jag vill att Diakonia
ska kunna räkna med att de pengar jag skänker kommer
varje månad.
DIAKONIAS GIVARSERVICE
Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor
kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan
du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva.
Ring 08-453 69 31. Telefonen är bemannad måndag–
torsdag 9–15, fredag 9–12. Du kan också ge din minneseller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta
till [email protected].
Nummer 3 2015
Information och nyheter från
Redaktör Viktoria Myrén Ansvarig utgivare Bo Forsberg
Adress Box 140 38, 167 14 Bromma Tel 08-453 69 00
E-post [email protected] Webb diakonia.se
Gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR)
Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och
arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig
förändring för de mest utsatta människorna i världen.
Tryck Edita Bobergs, på miljövänligt papper
Layout Blue media Dela med utkommer under
2015 med fyra nummer och distribueras i Diakonias
kanaler.
3041 0359
ISSN-nr 0281-4404 Första sidan: Tania Mourtaja tillsammans med
sin dotter Rana i Gaza, Palestina. Foto: Claes Herrlander.
BO FORSBERG,
GENERALSEKRETERARE
2 • DELA MED
Syskonen Rana och
Mohammed hemma
i soffan.
Skriver för att orka
Rana Mourtaja berättar om hur hon skrev varje dag under kriget förra
sommaren, skrev för att få ur sig känslorna. Ögonen svämmar över.
– Jag var så rädd att förlora mina vänner, min familj, mitt hem.
Jag brukade ringa till mina vänner och fråga: Lever du?
Hon skrattar till, men blicken i hennes ögon är bottenlöst sorgsen.
TEXT: ANNIKA WIDEBECK
FOTO: CLAES HERRLANDER
DELA MED • 3
Rana Mourtaja fixar håret, medan lillebror Mohammed tittar på.
I
september kommer Rana Mourtaja
från Gaza till Bokmässan i Göteborg för
att berätta om varför litteratur är extra
viktigt i den verklighet som är deras, där
våld och krig ständigt lurar runt hörnet.
Rana Mourtaja var en av tio vinnare i första
omgången av novelltävlingen Novell Gaza
(se faktaruta). Hon fick sin novell publicerad
i den bok som finns tillgänglig på Bokmässan,
en vacker berättelse om kärlek och hjärtesorg.
Kriget i Gaza förra sommaren har fått henne
och många av hennes vänner att skriva helt
andra texter.
– Att bo i Gaza är speciellt, folk dör här, de
förlorar allt. Och så kan vi inte åka härifrån,
säger Rana.
– Att läsa böcker och att skriva hjälper mig
4 • DELA MED
att förstå mig själv och det som händer runt
omkring mig. Det hjälper mig att känna att
livet ändå är värt att leva, att klara av att kämpa
vidare. Ja helt enkelt att hålla mig vid liv.
Förra sommaren föll bomberna runt
omkring deras hus – 100 000 bostäder förstördes, men de hade tur, deras hem står kvar.
Rana delar rum med sin 13-årige lillebror
Mohammed, här finns två sängar fulla med
gosedjur och en bokhylla med böcker på både
engelska och arabiska. På Mohammeds nattduksbord står en rad prispokaler från tävlingar i karate. Han har hållit på sen han var
fem år och har millimeterkoll på sina sparkar
och slag. Rana suckar när Mohammed vill visa
oss några coola sparkar – men i nästa stund
står syskonen tillsammans framför spegeln
Bombade kvarter i Gaza (överst). Fiskmarknaden i Gaza City (nederst).
och håller på med favoritsysselsättningen;
att ta självporträtt med mobilen tillsammans.
farmor moutiaa kommer in i rummet
och slår sig ner bland mjukisdjuren på sängen.
– Habibi, säger hon kärleksfullt till Mohammed och slår samtidigt armen runt Rana.
– I vår kultur bor vi ofta tillsammans med
far- och morföräldrar och det är jättebra.
Farmor har tid när mina föräldrar inte har
det. Hon lagar världens godaste mat. Och så
kan hon vara lite snällare, när mamma säger
nej säger hon ofta ja, skrattar Rana.
Men så blir hon allvarlig. Hon börjar prata
om vad hon skrivit under den senaste tiden,
reser på sig och börjar rota runt i sina lådor
efter dagboken hon förde under mardröms-
dagarna förra sommaren, när bomberna regnade över Gaza.
– Nej, du får inte titta, fnissar hon. Jag är så
slarvig.
Hon hittar inte sin dagbok utan får läsa
från sin telefon.
”Jag lovar att jag ska överleva trots dem
och du vet vilka de är.
Du svarade med att säga att jag ska överleva
för min egen skull…”
Den värsta upplevelsen för Rana Mourtaja
var när en hel grannfamilj utplånades av en
bomb medan de väntade på en taxi som skulle
föra dem ut ur det mest drabbade området.
– Allihopa. Två män, deras fruar och deras
små barn. En av mammorna var gravid. Deras
död var helt meningslös.
– Vi som överlevde är ansvariga för de som
inte överlevde, vi måste ge dem röst och
berätta deras historia.
Rana Mourtaja tystnar, men så tittar hon
på klockan.
– Nej, nu måste jag faktiskt plugga! utbrister hon.
Det är examenstider i Gaza och vi har fått
komma hem till Rana Mourtaja på nåder,
bara genom att lova att inte bli långvariga.
Under den här tiden stänger ungdomarna i
Gaza in sig och pluggar stenhårt inför årets
sluttentor.
dagen därpå träffas vi igen på Corona,
ett stamhak för ungdomar mitt i Gaza City,
för en snabb fika, och Rana passar på att
DELA MED • 5
Hani Biary, Rana Mourtaja och Karima Toman är alla aktiva inom Tamerinstitutet.
”Det ni hör på nyheterna är inte allt om
Gaza. Folk här dör
inte bara. Vi lever
också. Därför är
det så viktigt att vi
skriver om hur vi
har det.”
KAR I M A TO M AN
6 • DELA MED
beställa in en bok från bokmenyn. Tamerinstitutet (se faktaruta) håller med böcker för
utlåning till alla som vill och menyn över
böckerna ser ut som vilken kafémeny som helst.
– Vi kommer hit för att prata om allt möjligt – om skolan, våra liv, våra drömmar, våra
familjer, vad vi hoppas på, vad vi gör, berättar
Rana. Och så skrattar vi mycket, säger Rana
Mourtaja och beställer in en Coca cola.
Det stora samtalsämnet här just idag är att
kompisen Hani Biary har spanat in en snygg
tjej. Men att söka direktkontakt med henne är
inte tillåtet. Den muslimska traditionen säger
att en pojke måste be om en flickas hand hos
familjen innan de över huvud taget får ses.
Och många av de ungdomar vi möter ställer
helhjärtat upp på det.
Det går inte heller att få en öl någonstans
i Gaza, all alkohol är förbjuden så det är idel
Coca cola och fruktdrinkar på borden på Café
Corona.
Ändå är det okej att pojkar och flickor samlas här i ett gäng runt samma bord. Diskussionen om högt och lågt är livlig och skrattsalvorna ekar.
– Hani är fantastisk på att skriva kärlekspoesi. När man läser vad han skriver känner
man det verkligen i hjärtat, säger Muhanned
Al-Afifi.
De är alla engagerade i Tamerinstitutets
ungdomsgrupp för litteratur. De läser böcker,
skriver noveller och poesi – och har kurser
i kreativt skrivande med yngre barn. Både
Rania Mourtaja och bästa vännen Karima
Toman fick noveller publicerade i den första
omgången av novelltävlingen novelltävlingen
och nu är de med om att sjösätta andra
omgången, Novell Gaza 2015.
Vi börjar diskutera läsning runt bordet,
varför man läser och vad det är bra för.
– Det är bra för oss att få läsa om hur ni har
det, säger Hani Biary.
– Och det är bra för er att läsa om hur vi
har det, det är en ny upplevelse, ett annat liv.
Ni har aldrig provat på hur det är med krig till
exempel, det kan ni få prova genom att läsa
vad vi skriver i noveller och i poesi.
Vi tillbringar dagarna i Gaza med ungdomsgänget från Tamer och är med när Love
Hedman och André Larsson har uppstarts-
Bilder från ett möte med Novell Gaza där
André Larsson, Love Hedman och
Mohammed Al-Kurd (mittenbilden) deltog
tillsammans med ungdomar från Gaza.
Imad Alkhaldy, Qusay al-Balawi, Moayed
Abo Ammonah och Ramzi Ishaq diskuterar
kreativt skrivande (nederst).
möte för den nya omgången av Novell Gaza.
Vi får höra att ungdomarna är trötta på att
omvärlden inte tänker på att de faktiskt lever
vanliga liv här, att Gaza inte bara är ruiner
och elände.
Ranas kompis Karima Toman formulerar
det så här:
– Det ni ser på TV och hör på nyheterna är
inte allt om Gaza. Folk här dör inte bara. Vi
lever också. Därför är det så viktigt att vi skriver om hur vi har det.
en dag följer vi med till stadsdelen
Khoza’a som blev extra utsatt i kriget förra
sommaren. Vi åker genom gator kantade av
sönderbombade hus, på ett ställe ligger en
väldig lökformad kupol från en moské mitt
bland bråten, överraskande oskadd bland
söndermosad betong.
Vi kommer fram till en rad stora tält med
texten UN. Här har Tamerinstitutet verksamhet för både barn, unga och vuxna och alla
tälten sjuder av aktivitet. Tioåriga Doha Abu
Raida går kurs i kreativt skrivande och bjuder
hem oss till sin bostad, en av de plåtbyggnader som hjälporganisationer byggt upp för
familjer som fått sina hem sönderbombade.
– Förut hade vi ett stort hus, vi hade allt,
säger Doha och slår ut med handen mot det
som nu är hennes hem.
Doha älskar att uttrycka sig med poesi och
hon låter minst tio år äldre när hon förklarar
varför det är så viktigt för henne:
– Jag skriver för att jag vill glömma men
också för att jag vill få ner det som finns inuti
mig på papper. Jag vill berätta för andra om
det som händer oss här och jag hoppas att jag
kan få det jag skriver publicerat.
Jag ber henne läsa ett stycke för mig där
hon står i dörröppningen till plåtskjulet,
bakom henne står en flicka i samma ålder och
en vuxen man, båda lyssnar koncentrerat.
När hon är färdig mumlar mannen på
engelska: ”Very good”.
Hemma hos Rana Mourtaja berättar
mamma Tania Mourtaja att barnen i Gaza
växer upp fort.
Hon arbetar själv med barn och ser dem
hoppa över barndomen.
– De är med om så mycket att de inte hinner med att vara barn, säger hon.
vi har kommit fram till vår sista kväll i
Gaza, nere på favoritfiket på stranden blåser
det snålt och för första gången här får vi ta på
oss tröjor. En av flickorna, Hanin Nabil, huttrar lite i sin abaya (ett klädesplagg som täcker
hela kroppen förutom ansiktet) men Hani
Tamerinstitutet
Tamerinstitutet grundades 1989 och uppmuntrar palestinska barn och ungdomar att läsa böcker och att skriva själva. Organisationen tillhandahåller
böcker och bibliotek och ordnar kurser och workshops i bland annat kreativt
skrivande på Västbanken och i Gaza. Tamerinstitutet hjälper till med finansieringen av projektet Novell Gaza.
Tamerinstitutet tilldelades ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens
minne) 2009.
DELA MED • 7
En traktor rensar upp
bland bråten efter
bombningarna.
Novell Gaza
Novell Gaza är en novelltävling för
ungdomar i Gaza. Tio vinnare i den
första omgången fick sina noveller
publicerade i boken »Novell Gaza,
Ten short stories from the youth of
Gaza« som bland annat finns tillgänglig på Bokmässan i Göteborg.
Tävlingen Novell Gaza 2015 pågår
just nu och tävlande noveller kommer
att läsas och bedömas bland annat
av en jury med namnkunniga
svenskar. Initiativtagare till Novell
Gaza är David Arvidsson Shukur,
André Larsson och Love Hedman.
En familj leker på stranden i Gaza City.
Biary har lovat att recitera ett poem som han
skrev under kriget.
Muggarna med myntate kommer in men
glöms bort och har hunnit kallna när Hani
börjar läsa. Först tar han några strofer på engelska men det blir ingen riktig fart på det.
– Ta det på arabiska istället, det är så vackert, säger Muhanned Al-Afifi och så blir det.
Hani tittar in i kameran och läser, strof
efter strof. Jag förstår inte ett ord men blir
ändå djupt berörd, ordens betydelse känns
i kroppen.
när vi är färdiga vill Muhanned visa
mig ett Youtube-klipp som han pratat om
ända sen vi första gången träffades för några
dagar sen. Hanin Nabil går ifrån bordet och
8 • DELA MED
sätter sig vid några kompisar ett stycke bort,
det här orkar hon inte med berättar hon för
mig efteråt.
Muhanned trycker på play och kaoset
utbryter på den bärbara datorns skärm. Vi ser
scener från Shuaya under kriget, vi hör bomber och skottsalvor från tanks, dova dån som
går rakt igenom kroppen där vi sitter i den
sneda kvällssolen på fiket vid stranden. Det är
kaos, människor springer och skriker skräckslaget. Från ett kolsvart utrymme hör vi hur
en kvinna förtvivlat ropar på sin son samtidigt som skotten fortsätter. Och så börjar en
liten pojke ropa efter sin mamma i det kolsvarta mörkret.
Då brister det för mig. Muhanned stänger
förskräckt ihop sin dator men jag ber honom
sätta igång den igen. Det här är en verklighet
jag också måste se och den står i skärande
kontrast mot den avslappnade stämningen
runt omkring oss på strandfiket.
Efteråt kommer Hanin fram och kramar
om mig och talar tröstande.
– Vi mår ju bra, vi lever, säger hon och lägger en beskyddande arm runt mina axlar. Så
berättar hon att hon inte själv klarar av att se
det klipp jag just har tittat på, hon satt hopkurad i en källare med sin familj när hennes hem
förintades av en bomb förra sommaren. Alla
överlevde. Den gången.
– En dag får du kanske höra att jag är död,
lägger hon till. Men just nu så är vi här och
umgås och har det bra.
VAD BETYDER
DIAKONIA FÖR DIG?
Josphine Mutwii gräver
i jorden. Tack vare
jordbruksprojektet har
familjen mat på bordet
och barnen går i skolan.
Josphine har ordet
I många år led kenyanska Josphine Mutwii och hennes
familj av hunger. De överlevde tack vare nödhjälp.
Idag odlar Josphine mat så att det räcker och blir över.
T E XT : D I AKO N IA
F OTO : ALE X P R ITZ
– att vara hungrig är hemskt. Man kan
inte tänka ordentligt. Det enda som rör sig i
huvudet är: Jag har inget att äta, jag har ingen
mat att ge mina barn.
Det är bara några år sedan Josphine Mutwii
tvingades köa för mathjälp för att klara sig.
Men 2011 startade Diakonia och samarbetsorgansationen NCCK ett jordbruksprojekt i den torkdrabbade Kitui-provinsen,
160 kilometer öster om Kenyas huvudstad
Nairobi. Josphine Mutwii fick lära sig att odla
på ett smart, vattensnålt sätt. Idag skördar
familjen rikligt, trots den torra marken.
Josphine Mutwii visar runt bland sina frodiga fält.
– Tack vare projektet har jag lyckats lyfta
familjen. Barnen går i skolan och vi är mätta,
säger hon.
Josphine Mutwii har redan tagit nästa steg i
projektet. Hon nöjer sig inte med att ha mat
så att hon klarar sig. Hon har börjat sälja
tomater, lök, spenat, papaya, kassava och sötpotatis på marknaden.
– Akta! Var försiktig var du sätter fötterna!
Om du trampar fel är det mina pengar du
trampar på, säger hon och skrattar.
josphine mutwii är en sann eldsjäl. Hon
vill inte att någon ska behöva gå hungrig.
– Jag kan ju inte odla så mycket att det
räcker för alla i byn, men jag kan hjälpa till så
att mina grannar kommer igång att odla själva.
Då har vi alla tillräckligt att äta, säger hon.
Redan idag har 24 av dem grävt egna dammar
och odlingsgropar enligt samma modell som Josphine Mutwii. Många fler är under byggnation.
– Jag går runt och kollar så att de planterar
och sköter vattenhanteringen ordentligt, säger
hon med självklar röst.
Josphine Mutwii tycker att framtiden ser
ljus ut.
– Jag är 65 år, men när jag tittar ut över
mina fält känner jag mig yngre än någonsin.
– Nu när jag har mat kan jag slappna av. Jag
går ut på fältet och hämtar lite linser, jag går
till marknaden och säljer dem och sedan låter
jag pengarna slinka ner i fickan.
Hon visar med handen hur pengarna liksom glider ner i fickan. Och hon ler stort.
– Sedan går jag och köper kött och går hem
och ropar på min man: ”Kom och ät. Idag blir
det kött!”
– Så bra har jag det idag.
DELA MED • 9
SÄMRE INSYN I
SVENSKA BANKER
Skatteflykt är ett stort problem i
många afrikanska länder, bland
annat Zambia där Diakonias
samarbetsorganisationer arbetar
för större insyn i företagens
finansiella rapportering.
En ny rapport från det internationella initiativet
Fair Finance Guide, där Diakonia och fyra andra
svenska organisationer ingår, visar att bankerna i
Sverige ligger efter andra länder när det gäller att
redovisa hur de investerar sina kunders pengar och
vilket ansvar de tar för bl a hållbar utveckling. En
färsk rapport från Amnesty visar också att de sju
största bankerna i Sverige har över två miljarder
kronor investerade i Shell, ett företag vars oljeutvinning i Nigeria orsakat omfattande föroreningar som resulterat i brist på mat och vatten.
Nu uppmanar Diakonia och Fair Finance Guide
regeringen att agera för att konsumenterna lättare
ska kunna jämföra bankernas utbud och ställa krav.
– Vi vill se politisk handlingskraft för ökad insyn
i hur bankerna investerar och hanterar hållbarhetsfrågor. Det är viktigt att konsumenter får mer
information om vad bankerna gör med deras
pengar. Då blir det lättare att jämföra bankeras
utbud och ställa krav, säger Penny Davies, Policyrådgivare på Diakonia och medlem i den svenska
styrgruppen för Fair Finance Guide.
Överenskommelse
nådde inte ända fram
SOMMARTURNÉ
FÖR KLIMATET
Under sommaren har Diakoniaaktivisterna återigen
varit ute på festivalturné för att sprida årets kampanj.
I år var den en del av den globala kampanjen ”ACT
now for climate justice” (se nästa sida). Nytt för i år
är att kampanjen är ett samarbete mellan Diakonia
och Svenska Kyrkan och därför fick aktivisterna sällskap av volontärer från Svenska Kyrkans nätverk.
Under sommaren besöktes, förutom Almedalen, festivaler som Peace and Love, Urkult, Frizon och Granny
goes street. Dessutom besökte kampanjen Gullbrannafestivalen och Stockholm Gospelfestival. Tusentals
namn samlades in, det blev många långa samtal och
aktivisterna fick definitivt upp folks uppmärksamhet
för klimaträttvisa. Nu håller vi tummarna för att de
insamlade namnen ska få politikerna att få upp ögonen för frågan!
10 • DELA MED
I mitten av juli enades FN:s medlemsländer i Addis Abeba, Etiopien,
om en viktig överenskommelse för finansiering av globala utvecklingsmål och fattigdomsbekämpning. Överenskommelsen, ”Addis Ababa
Action Agenda” (AAAA), formulerades efter fyra dagars intensivt
möte. Målet med överenskommelsen är att ”utrota fattigdom och
hunger och att åstadkomma hållbar utveckling” och det ska göras på 15
år. ”Vi åtar oss att respektera alla mänskliga rättigheter, inklusive
rätten till utveckling.” Och Sveriges biståndsminister Isabella Lövin
skrev ”Grattis, världen!” på twitter. Men trots att överenskommelsen i
och med de här skrivningarna går längre än tidigare dokument, så
finns det stora brister. En av knäckfrågorna på mötet var formerna för
globalt samarbete för att stoppa den skatteflykt som drabbar fattiga
länder hårt.
– Mötet i Addis utgör en viktig milstolpe att arbeta vidare från.
Men, vi är oroade över bristen på tydliga målsättningar, och den låga
ambitionsnivån när det gäller att frigöra nya resurser för att finansiera
globala utvecklingsmål. Att mötet inte mynnade ut i konkreta åtaganden för att skapa ett globalt forum för skattesamarbete är en stor
besvikelse, säger Penny Davies Policyrådgivare på Diakonia med ansvar
för frågor om utvecklingsfinansiering.
Sveriges delegation bestod av statsminister Stefan Löfven, finansmarknadsminister Per Bolund, biståndsminister Isabella Lövin, och
representanter för näringsliv, riksdagen och Sida. CONCORD Sverige
(som Diakonia är medlem i) och Forum Syd deltog i delegationen som
representanter för civila samhället.
INSAMLAT T O M
2015-08-13
12,9 MILJONER
MÅL 2015 21 MILJONER
Klimatambassadörer och
pilgrimsvandrare till Paris
TAMILSKA BARN
I FOKUS FÖR
VÄRLDENS BARN
Årets stora insamlingsdagar äger
rum den 26 september och 3 oktober.
Diakonias profilprojekt 2015 handlar
om barnrätt för tamilska barn på
teplantagen i Sri Lanka. Årets insamlingsgala i SVT är fredag 2 oktober. En
spännande nysatsning är att hela Gallerian i Stockholm kommer att förvandlas till en kampanjarena för Världens Barn mellan den 1 och 4 oktober.
Där kommer alla organisationer som
är kopplade till Världens Barn finnas
tillgängliga och berätta om våra projekt, ha spännande debatter och diskussionsforum. Självklart kommer det
finnas möjlighet att bidra till insamlingen också. Om ni har vägarna förbi
– Varmt välkomna!
Kampanjen ”ACT now for climate justice” är nu i full rullning. Det är en global kampanj med siktet inställt på att ett
rättvist och ambitiöst klimatavtal ska slutas på FN:s klimattoppmöte COP21 i Paris i december. Inför detta toppmöte
utbildar Diakonia och Svenska kyrkan 50 klimatambassadörer.
De har som uppdrag att sprida information om klimaträttvisa,
samla namnunderskrifter samt följa med på Diakonia och
Svenska kyrkans bussresa till Paris. Under sommaren har bland
andra Karin Adelskiöld, Gudrun Schyman och Timbuktu skrivit under på kampanjens krav. Samtidigt pågår en pilgrimsvandring mot Paris och den har vid det här laget nått Tyskland.
Förhoppningen är att miljontals pilgrimer från hela världen ska
tåga in i Paris när mötet startar. Följ gärna kampanjen på Facebook eller läs mer på www.actclimate.se. Finns du i ett sammanhang som skulle vilja anordna en kväll, homeparty, frukostföreläsning eller liknande med fokus på klimatet – maila Sara
Hugosson ([email protected]) för att komma i kontakt med ambassadörerna.
ULF FRÖDIN
MÅNADSGIVARE
6,6 milj
VI VILL BLI FLER
Diakonias månadsgivare är kärnan i
vårt insamlingsarbete. De är människor som har valt att stödja vårt arbete
varje månad via autogiro. Varje år
genomför vi därför någon typ av satsning för att vi ska bli fler och därmed
kunna göra ännu mer. I höst har vi
bland annat en telefonkampanj som
innebär att du som givare kan bli uppringd och erbjuden möjligheten att bli
månadsgivare eller få frågan om att
höja ditt befintliga månadsbelopp. Vi
använder ett telemarketingföretag som
är specialiserat på att ringa för organisationer och de anställda har schyssta
arbetsvillkor. Har du frågor om kampanjen, kontakta gärna Diakonias
givarservice på [email protected] eller
08-453 69 31.
PRIVATPERSONER
1,8 milj
CH
ES - O
M I N N D S G ÅV O R
H Ö G TI
0,7
TE STA
M E N TE
milj
N
1,1 milj
FONDSPARANDE
1,4 milj
MING
FÖ R SAR
G ÅV O
S-
0,6 milj
H
AG O C
FÖ R ETN I N G A R
FÖ R E
0,6 milj
T
0,1 milj
Ö VR I G
DELA MED • 11
GE BORT EN RÄTTIGHET!
KÖP ETT
RÄTTIGHETSKORT
Köp ett rättighetskort och läs mer om hur vi kämpar för
allas lika rättigheter på diakonia.se/gebortenrattighet
Korten finns i flera olika versioner och är tillgängliga
från mitten av oktober. Sätt upp dem på väggen, kylen
eller ännu bättre – ge ett till någon du bryr dig om.
DIAKONIA, BOX 14038, 167 14 BROMMA. GÅVOTELEFON 08 453 69 31 ÖPPEN MÅN-FRED 9-15. DIAKONIA.SE. PLUSGIRO 90 33 04-4. VERKSAMHETEN GRANSKAS AV SVENSK INSAMLINGSKONTROLL.