Bang fyller 20! - Helsingborgs Dagblad
8 mars-special! FERNANDO LAZZARO 1991 var året då Margot Wallström var jämställdhetsminister, Ny demokrati kom in i riksdagen och några unga studenter på Stock holms universitet startade tidskriften Bang. De ville skapa en plats där de på egna villkor kunde undersöka och diskutera samhället och kul turen ur ett feministiskt perspektiv. Under det nittiotal de blev vuxna var det inte självklart att alla intresserade sig för feminism. Redan från början var det tydligt att Bang fyllde ett tomrum. Bara några månader efter starten var hela redaktionen på bild i Dagens Nyheter. 20 år har gått och Bang är fortfarande forumet för den som vill diskutera sam hället ur feministiska perspektiv. Flera generationer redaktörer och skribenter har fyra gånger om året skickat sin tidning till tryck. Kan man föreställa sig mängden människor som bidragit med texter, fotografier och illustrationer? Alla som tänkt, och tänkt om. Alla sena nätter och långa diskussioner. Alla butiksbiträden som gett Bang extra bra plats i hyllorna. Alla de som orkade och inte orkade, men som ställde upp ändå. Tillsammans skrev vi 20 år av samtidshistoria. Nu skriver vi 20 till. LAWEN MOHTADI OCH VANJA HERMELE, CHEFREDAKTÖRER ILLUSTRATIONER: HJÄRTA SMÄRTA FOTO: PRIVAT När jag klev in på Makt och Kön i Umeå 1996 hade jag ka vaj på mig. Lutade mig tillbaka i stolen under presentations rundan, kände mig säker. Det vi nu skulle läsa var jag intresserad av, men det angick inte mig. Jag hade brutit arm med pappa, slagits med killar i skolan, försörjt mig själv sedan sexton års ålder, rest runt i världen ensam, hade två barn, en jämställd man, bra jobb och hyfsad lön. Dessutom, det fanns få saker som fick mig att darra på läppen. Redan efter andra föreläs ningen kände jag av illamåen det. Det tilltog kan man lugnt Den mest grundläggande och systematiska formen för motstånd mot de queera och postkoloniala bidragen som syftar till att utveckla begreppen kön och sexualitet har varit – och fortsätter att vara – former för privilegierad ignorans som vävs ihop med former för ”vit” melankoli och paranoia. Med ”vit” melankoli och paranoia menar jag de som sörjer den lyckliga tiden då ”vi” kvinnor var ”majoriteten” och som känner sig hotade av de strukturella förändringar, inte minst migration, som har tvingat ut dem från den nationella livmodern. (...) ”De äldre och bättre feministerna menade att feminism skulle vara vetenskaplig, aktivistisk och politisk – inte medial. Den skulle stanna i sina rum och sippra ut så som allt sakta sipprar ut, utan omvägen via massmedier eftersom de bara förgiftar allt. Så elitistiskt, tänkte jag då. Men de hade ju rätt.” Karolina Ramqvist Bang är Sveriges största feministiska kulturtidskrift. Födelsedagen firas med ett extra tjockt jubileumsnummer och festival i Stockholm den 8–9 mars. Här följer utdrag ur några av texterna i numret. som vi inte vill ha, så är samhället just nu gjort för män med hemmafru, och att de själva inte skulle kunna ha någon karriär om de inte hade hemhjälp. Även om Bang försöker ERFARENHETER Kristin Tran begrundar medelklassens förmåga att sätta sig själv i centrum för allt. I ett nummer med tema medelklass från 1995 skriver redaktörerna: ”Det är svårt att applicera en traditionell klassanalys på kvinnor eftersom den är så intimt förknippad med en patriarkal människosyn. Kön har alltid underordnats klass, t ex i arbetarrörelsen.” I samma nummer har Bang intervjuat sju anonyma kvin nor – alla feminister – om deras pigor. Vissa av dem påpekar att även om grundsynen i pigsystemet är antifeministisk och man naglar fast en arbetsfördelning mellan könen lyfta det grundläggande problemet i den traditionella klassanalysen – att den inte kan förklara uppdelningen i reproduktivt och produk tivt arbete mellan män och kvinnor, mellan det privata och det offentliga – så väljer Bang att belysa frågan genom en grupp medel klasskvinnors position, där dilemmat mellan att ha en karriär i arbetslivet och samtidigt vara en solida risk feminist står i fokus. Trots att Bang talar om en ”nyfattig kvinnoklass” som växer fram i direkt relation till nedmonteringen av den offentliga sektorn och att många kvinnor blir ensam ma familjeförsörjare i och med att kärnfamiljen klyvs, är arbetarklass kvinnorna som arbetar i de intervjuade kvinnornas hem inte inkluderade som politiska subjekt. På frågan om vem som var hennes barnflicka svarar en av de anonyma medelklasskvinnorna: ”En svensk medelklasstjej ... På vår annons svarade också utländska kvinnor utan uppehållstillstånd. Deras maktberoende blir totalt, och vi ville undvika det. Det känns inte lika problema tiskt om det är någon av ens egen sort.” Att svenska kvinnor som identifierar sig som feminister ser sig själva som tillhörande en ”egen sort” betyder att det finns gränser för vilka kvinnor som kan inkluderades i den feminis tiska kampen, som här tycks vara ett klassprojekt för en viss grupp kvinnor. Det är en feminism som utgår från en medelklassposition och en förståelse av gemenskap som grundad i svensk het och vithet. (...) Susanna Alakoski krossar porslin och kommer till insikt. FAMILJ Ibland kan det som hindrar kvinnor från att uppnå lycka vara två gulliga barn och en trevlig man. Maria Sveland sjunger skilsmässans lov. – Fy fan vad jag hatar tvåsamheten!, sa jag till min vän senare samma kväll. Det skålade vi över och satte genast igång att fantisera om vad detta nya liv skulle kunna innebära. – Fatta att man kan hångla med vem man vill utan att behöva ha dåligt samvete! sa min nyskilda vän och log stort med hela ansiktet. Jag log tillbaka, två leenden som bara växte och växte inför tanken på all härlighet som väntade oss. Hon skulle tillbaka till sitt hotell så vi drack upp och betalade och promenerade hemåt i natten. Jag försökte skärpa till mig och bli allvarlig igen. – Men det är ju jobbigt också, sa jag och såg forskande på henne. Hon ansträngde sig för att bli allvarlig och nickade mot mig. Vi såg på varandra och försökte tänka på ”allt job bigt” medan varsitt leende lekte på våra läppar. – Mmm. Jo, visst är det svårt också! – Eller hur? – Absolut! Flinet gick inte att få bort, det växte och växte och delade hela hennes ansikte i en enda glad, stor skevhet. Vi fnissade hysteriskt, det kändes förbjudet att man kunde få vara så glad, lycklig och upprymd, när det verkade som om alla andra tyckte att man skulle sörja. För mitt i alla starka känslor av vemod och svårighet dansade en spirande glädje, vild och oregerlig, och fyllde hela min kropp med ren och skär lycka. Jag har sällan känt mig så levande, så närvarande, som under den här tiden. (...) Kristina Hultman En av Bangs grundare berättar hur allt började. Den 8 mars 1991 hämtar vi öl med hjälp av kårens vaktmästare och säger hej till bandet. Det gör vi varje år på internationella kvinnodagen. Det är jag, Susanne Skog, Ann Frisell och Petra Ulmanen. Ett år senare är vi några av dem som brakar ut i offentligheten som redaktörer för den nya tidskriften bang. Vi var alla tjugo någonting och hade fram tills nu levt på var sitt håll. Vi var uppväxta under ett åttiotal då Café Opera regerade landet, Malena Ivarsson var dess profet, Sköna söndag ansågs nyskapande och Vecko-Revyn utlyste skönhetstävlingar. Vi mådde alla mer eller mindre dåligt av tidsandan. säga. Den ena feministiska forskaren efter den andra fick både hjärtat och hjärnan att krampa. Nya glasögon, för all tid satta att bäras på nästippen. Såklart slutade illamåendet med att jag kastade en tallrik i golvet hemma i ett gräl som Carin Holmbergs bok Det kal�las kärlek utlöste – det privata vs det politiska, individen vs kollektivet. Tallriken gick i tre stora bitar. Den största träffade min man i benet. En sena gick av, operationen oundviklig. Tre veckors hästkur penicillin, hela sommaren med gips från lår till fot, kryckor och många grannar som undrade: Men vad har du råkat ut för? Det fanns inget att göra. Jag erkände genast för allt och alla. (...) Universitetet blev vår plats för feministisk mobilisering. När vi skulle skriva uppsats letade vi oss fram till den feministiska teori som fanns att läsa i det vi råkade hålla på med; litteratur, filosofi, juridik, journalistik, statsvetenskap. I mitt fall var det filmveten skap. Pappa, en riktig cineast, hade varit död sedan 1983. Hans stora kärlek till filmen var jag uppväxt med. Filmtidskriften Variety som han fick på rulle. Titlar som Sagan om en blek och mystisk måne efter regnet. Nu skulle det arvet bli mitt och feminismen skulle hjälpa mig. (...) Reklamdebatten I Sverige finns inga juridiska regler som omyndigförklarar kvinnor, i stället är det massmedierna – med reklamen i spetsen– som tar hand om det. Det skriver Bang i premiärnumret 1991 och startar en debatt om sexismen i reklamen. Gröt i huvet-debatten Utkämpades 1994–95. Forskaren Kerstin Uvnäs Moberg kallar gravida kvinnor mindre tankeskarpa medan den då unga journalisten Maria Borelius döper fenomenet till gröt i huvudet. S ärartsfeminismens glada dagar råder och Bangredaktörerna går till mot attack. ”Sedan när började naturen tänka?” Linda Rosing-debatten Under den så kallade utvikstrenden, livligt debatterad i Bang, skriver Linda Skugge 2004: ”Ja jag ger kvinnor skulden. För det är skitlätt att låta bli Linda Rosing att vika ut sig. Det på omslaget till är bara att säga moralnumret. NEJ TACK. Ja en kvinna som viker ut sig är en idiot.” Sara Stridsberg h åller inte med: ”Kilometer av offentlig hud&bröst&fitta&ingenting i ögonen. Men där Linda Skugge ser boven Linda Rosing ser jag en naken industri, p roducenter och konsumenter. Där Linda Skugge ser idiotkvinnor ser jag idiotmän.” FOTO: SANDRA QVIST Bang fyller 20! MAJORITET Diana Mulinari ifrågasätter den gyllene regeln: att kvinnor alltid är de förtryckta, aldrig förtryckarna. Debatter som Bang startat ILLUSTRATION: BEATA BOUCHT gästar Helsingborgs Dagblad ”Det väckte enorma reaktioner. Folk ringde förlaget och ville stoppa boken och medier ringde mig och ville dra igång jättedebatter.” Maja Lundgren publicerade ett utdrag ur sin roman ”Myggor och tigrar” i Bang 2/2006, ett år innan den kom ut på Bonniers förlag.
© Copyright 2024