8 mars-special!
FERNANDO LAZZARO
1991 var året då Margot Wallström var
jämställdhetsminister, Ny demokrati kom in i
riksdagen och några unga studenter på Stock
holms universitet startade tidskriften Bang. De
ville skapa en plats där de på egna villkor kunde
undersöka och diskutera samhället och kul
turen ur ett feministiskt perspektiv. Under det
nittiotal de blev vuxna var det inte självklart att alla intresserade sig för feminism.
Redan från början var det tydligt att Bang fyllde ett tomrum. Bara några månader
efter starten var hela redaktionen på bild i Dagens Nyheter.
20 år har gått och Bang är fortfarande forumet för den som vill diskutera sam
hället ur feministiska perspektiv. Flera generationer redaktörer och skribenter har
fyra gånger om året skickat sin tidning till tryck. Kan man föreställa sig mängden
människor som bidragit med texter, fotografier och illustrationer? Alla som tänkt,
och tänkt om. Alla sena nätter och långa diskussioner. Alla butiksbiträden som
gett Bang extra bra plats i hyllorna. Alla de som orkade och inte orkade, men som
ställde upp ändå. Tillsammans skrev vi 20 år av samtidshistoria. Nu skriver vi 20 till.
LAWEN MOHTADI OCH VANJA HERMELE, CHEFREDAKTÖRER
ILLUSTRATIONER: HJÄRTA SMÄRTA
FOTO: PRIVAT
När jag klev in på Makt och
Kön i Umeå 1996 hade jag ka
vaj på mig. Lutade mig tillbaka
i stolen under presentations
rundan, kände mig säker.
Det vi nu skulle läsa var jag
intresserad av, men det angick
inte mig. Jag hade brutit arm
med pappa, slagits med killar i
skolan, försörjt mig själv sedan
sexton års ålder, rest runt i
världen ensam, hade två barn,
en jämställd man, bra jobb
och hyfsad lön. Dessutom, det
fanns få saker som fick mig att
darra på läppen.
Redan efter andra föreläs
ningen kände jag av illamåen
det. Det tilltog kan man lugnt
Den mest grundläggande och systematiska formen för motstånd
mot de queera och postkoloniala bidragen som syftar till att
utveckla begreppen kön och sexualitet har varit – och fortsätter
att vara – former för privilegierad ignorans som vävs ihop med
former för ”vit” melankoli och paranoia. Med ”vit” melankoli
och paranoia menar jag de som sörjer den lyckliga tiden då ”vi”
kvinnor var ”majoriteten” och som känner sig hotade av de
strukturella förändringar, inte minst migration, som har tvingat
ut dem från den nationella livmodern. (...)
”De äldre och bättre feministerna menade att feminism
skulle vara vetenskaplig, aktivistisk och politisk – inte
medial. Den skulle stanna i sina rum och sippra ut så
som allt sakta sipprar ut, utan omvägen via massmedier
eftersom de bara förgiftar allt. Så elitistiskt, tänkte jag
då. Men de hade ju rätt.”
Karolina Ramqvist
Bang är Sveriges största feministiska
kulturtidskrift. Födelsedagen firas med ett
extra tjockt jubileumsnummer och festival i
Stockholm den 8–9 mars. Här följer utdrag ur
några av texterna i numret.
som vi inte vill ha, så är
samhället just nu gjort för
män med hemmafru, och att
de själva inte skulle kunna
ha någon karriär om de inte
hade hemhjälp.
Även om Bang försöker
ERFARENHETER
Kristin Tran begrundar
medelklassens förmåga
att sätta sig själv i
centrum för allt.
I ett nummer med tema
medelklass från 1995 skriver
redaktörerna: ”Det är svårt
att applicera en traditionell
klassanalys på kvinnor
eftersom den är så intimt
förknippad med en patriarkal
människosyn. Kön har alltid
underordnats klass, t ex i
arbetarrörelsen.”
I samma nummer har Bang
intervjuat sju anonyma kvin
nor – alla feminister – om deras
pigor. Vissa av dem påpekar
att även om grundsynen i
pigsystemet är antifeministisk
och man naglar fast en
arbetsfördelning mellan könen
lyfta det grundläggande
problemet i den traditionella
klassanalysen – att den inte
kan förklara uppdelningen
i reproduktivt och produk
tivt arbete mellan män och
kvinnor, mellan det privata
och det offentliga – så väljer
Bang att belysa frågan
genom en grupp medel
klasskvinnors position,
där dilemmat mellan att ha
en karriär i arbetslivet och
samtidigt vara en solida
risk feminist står i fokus.
Trots att Bang talar om en
”nyfattig kvinnoklass” som
växer fram i direkt relation
till nedmonteringen av den
offentliga sektorn och att
många kvinnor blir ensam
ma familjeförsörjare i och
med att kärnfamiljen klyvs,
är arbetarklass
kvinnorna
som
arbetar i de intervjuade
kvinnornas hem inte
inkluderade som politiska
subjekt. På frågan om vem
som var hennes barnflicka
svarar en av de anonyma
medelklasskvinnorna: ”En
svensk medelklasstjej ... På
vår annons svarade också
utländska kvinnor utan
uppehållstillstånd. Deras
maktberoende blir totalt,
och vi ville undvika det. Det
känns inte lika problema
tiskt om det är någon av ens
egen sort.”
Att svenska kvinnor
som identifierar sig som
feminister ser sig själva som
tillhörande en ”egen sort”
betyder att det finns gränser
för vilka kvinnor som kan
inkluderades i den feminis
tiska kampen, som här tycks
vara ett klassprojekt för en
viss grupp kvinnor. Det är
en feminism som utgår från
en medelklassposition och
en förståelse av gemenskap
som grundad i svensk
het och vithet. (...)
Susanna Alakoski
krossar porslin och
kommer till insikt.
FAMILJ
Ibland kan det som
hindrar kvinnor från
att uppnå lycka vara
två gulliga barn och
en trevlig man. Maria
Sveland sjunger skilsmässans lov.
– Fy fan vad jag hatar
tvåsamheten!, sa jag till min
vän senare samma kväll.
Det skålade vi över och satte
genast igång att fantisera
om vad detta nya liv skulle
kunna innebära.
– Fatta att man kan hångla
med vem man vill utan att
behöva ha dåligt samvete!
sa min nyskilda vän och log
stort med hela ansiktet.
Jag log tillbaka, två
leenden som bara växte och
växte inför tanken på all
härlighet som väntade oss.
Hon skulle tillbaka till sitt
hotell så vi drack upp och
betalade och promenerade
hemåt i natten. Jag försökte
skärpa till mig och bli
allvarlig igen.
– Men det
är ju jobbigt också, sa jag
och såg forskande på henne.
Hon ansträngde sig för att
bli allvarlig och nickade mot
mig. Vi såg på varandra och
försökte tänka på ”allt job
bigt” medan varsitt leende
lekte på våra läppar.
– Mmm. Jo, visst är det
svårt också!
– Eller hur?
– Absolut!
Flinet gick inte att få bort,
det växte och växte och
delade hela hennes ansikte
i en enda glad, stor skevhet.
Vi fnissade hysteriskt,
det kändes förbjudet att
man kunde få vara så glad,
lycklig och upprymd, när det
verkade som om alla andra
tyckte att man skulle sörja.
För mitt i alla starka känslor
av vemod och svårighet
dansade en spirande glädje,
vild och oregerlig, och fyllde
hela min kropp med ren och
skär lycka. Jag har sällan
känt mig så levande, så
närvarande, som under den
här tiden. (...)
Kristina Hultman
En av Bangs grundare
berättar hur allt
började.
Den 8 mars 1991 hämtar
vi öl med hjälp av kårens
vaktmästare och säger hej till
bandet. Det gör vi varje år på
internationella kvinnodagen.
Det är jag, Susanne Skog, Ann
Frisell och Petra Ulmanen. Ett
år senare är vi några av dem
som brakar ut i offentligheten
som redaktörer för den nya
tidskriften bang.
Vi var alla tjugo någonting
och hade fram tills nu levt på
var sitt håll. Vi var uppväxta
under ett åttiotal då Café
Opera regerade landet,
Malena Ivarsson var dess
profet, Sköna söndag ansågs
nyskapande och Vecko-Revyn
utlyste skönhetstävlingar. Vi
mådde alla mer eller mindre
dåligt av tidsandan.
säga. Den ena feministiska
forskaren efter den andra fick
både hjärtat och hjärnan att
krampa. Nya glasögon, för all
tid satta att bäras på nästippen.
Såklart slutade illamåendet
med att jag kastade en tallrik
i golvet hemma i ett gräl som
Carin Holmbergs bok Det kal�las kärlek utlöste – det privata
vs det politiska, individen vs
kollektivet. Tallriken gick i tre
stora bitar. Den största träffade
min man i benet. En sena gick
av, operationen oundviklig.
Tre veckors hästkur penicillin,
hela sommaren med gips från
lår till fot, kryckor och många
grannar som undrade: Men vad
har du råkat ut för? Det fanns
inget att göra. Jag erkände
genast för allt och alla. (...)
Universitetet blev vår plats
för feministisk mobilisering.
När vi skulle skriva uppsats
letade vi oss fram till den
feministiska teori som
fanns att läsa i det vi råkade
hålla på med; litteratur,
filosofi, juridik, journalistik,
statsvetenskap.
I mitt fall var det filmveten
skap. Pappa, en riktig cineast,
hade varit död sedan 1983.
Hans stora kärlek till filmen
var jag uppväxt med.
Filmtidskriften Variety som
han fick på rulle.
Titlar som Sagan om en blek
och mystisk måne efter regnet.
Nu skulle det arvet bli mitt
och feminismen skulle hjälpa
mig. (...)
Reklamdebatten
I Sverige finns inga juridiska regler
som omyndigförklarar kvinnor, i stället
är det massmedierna – med reklamen
i spetsen– som tar hand om det. Det
skriver Bang i premiärnumret 1991
och startar en debatt om sexismen i
reklamen.
Gröt i huvet-debatten
Utkämpades 1994–95. Forskaren
Kerstin Uvnäs Moberg kallar gravida
kvinnor mindre tankeskarpa medan den
då unga journalisten Maria Borelius
döper fenomenet till gröt i huvudet.
S ärartsfeminismens glada dagar råder
och Bangredaktörerna går till mot
attack. ”Sedan när började naturen
tänka?”
Linda Rosing-debatten
Under den så kallade utvikstrenden,
livligt debatterad i
Bang, skriver Linda
Skugge 2004: ”Ja
jag ger kvinnor
skulden. För det är
skitlätt att låta bli
Linda Rosing
att vika ut sig. Det
på omslaget till
är bara att säga
moralnumret.
NEJ TACK. Ja en
kvinna som viker ut sig är en idiot.” Sara
Stridsberg h
åller inte med: ”Kilometer
av offentlig hud&bröst&fitta&ingenting
i ögonen. Men där Linda Skugge ser
boven Linda Rosing ser jag en naken
industri, p
roducenter och konsumenter.
Där Linda Skugge ser idiotkvinnor ser
jag idiotmän.”
FOTO: SANDRA QVIST
Bang fyller 20!
MAJORITET Diana Mulinari ifrågasätter den gyllene
regeln: att kvinnor alltid är de förtryckta, aldrig
förtryckarna.
Debatter som
Bang startat
ILLUSTRATION: BEATA BOUCHT
gästar Helsingborgs Dagblad
”Det väckte enorma
reaktioner. Folk
ringde förlaget och
ville stoppa boken och
medier ringde mig
och ville dra igång
jättedebatter.”
Maja Lundgren publicerade ett utdrag
ur sin roman ”Myggor och tigrar” i
Bang 2/2006, ett år innan den kom ut på
Bonniers förlag.