Proggplattor Quark s.34-59 06-07-11 00.25 Sida 48 DIV. ARTISTER: Festen på Gärdet Det är svårt att tänka sig en tid då det inte fanns rockfestivaler i Sommarsverige, men så var det, tiden innan 1970. Popgalor fanns, där 5-6 olika band spelade, liksom folkparker, idrottshallar och rockklubbar där inhemska och utländska artister uppträdde. Men inga rockfestivaler. I USA hade hippierörelsen inspirerat rocken att breda ut sig under bar himmel, där hade varit gigantiska festivaler i Monterey på västkusten (1967) och Woodstock på östkusten (1969), och sommaren 1970 blev det dags för den alternativa musikrörelsen att ta plats på Gärdet. Den första Gärdesfesten var på försommaren, höll på i tre dagar, och meningen var att alla som ville skulle få vara med. Den var gratis, varken arrangörer eller musiker fick betalt. Den andra Festen på Gärdet hölls på sensommaren och höll på i fyra dagar (20–23 augusti) och stora delar spelades in av Anders Lind. Inspelningarna gjordes som dokumentation, dom var inte tänkta att bli en skiva. Och det är som dokumentation som detta har ett oskattbart värde, för det handlar inte bara om musik utan också om en stämning och en anda som är så typisk och kännetecknande. Det är generöst och tillåtande – ingen genre är förbjuden, stilblandningen är kolossal precis som spelskickligheten är otroligt skiftande. Vill några (Grönsakslandet) framföra ett spel mot bilismen med talade sketcher, kazoo, gitarr och tamburin så får dom det, och vill Stockholms Spelmansgille köra en polska med präktigt gung, så går det också bra. Solen Skiner har ett tungt malande i ”Militär”, Love Explosion* sjunger helfalskt om ”Ljusne” (innan dom lät låten byta namn till ”Stockholm City”), Turids* stämma är ren och kristallklar i 48 Div. artister: Festen på Gärdet (dubbel LP, Silence 1971) Omslagsfotografer: Erik Karlsson, Gunnar Naeslund, Björn Sjökvist hennes ”Children Playing”, och Södra Bergens Balalajkor* uppfyller inte bara scenen utan hela Gärdet med sina balalajkor och mäktiga musik. Samla Mammas Manna* sprakar loss i ett tätt samspel, Fläsket Brinner* bränner av ett fyrverkeri i ”Bosses låt” (alltså Hanssons). Och så finns många halvakustiska band, som med inslag av svensk och annan folkmusik gör meditativ musik, t ex Charlie & Esdor i ”Dagen är över” där kompet består av sitar och gitarr. Sitar finns också med hos Handgjort men inte hos Träd Gräs & Stenar i ”Ljuset av din dag”. Proggplattor Quark s.34-59 06-07-11 00.25 Sida 49 Andra band väljer en mer naivistisk väg, gör ramsor av orden som t ex Låt 3:e örat lyssna in & 3:e benet stampa takten – där Bengt Eriksson, en av författarna till denna bok, var den drivande kraften. Det bandet var inspirerat av Tyrannosaurus Rex (duon, inte djuret) och deras ”Alla tillsammans” blir ett mantra. Mer uttalat anarkistiska var förstås ett band som Gudibrallan* som på skivan har med ”T-doja” – en enackordslåt där klangerna spricker och spräcker. Sist men inte minst så finns Publiken! Publiken är med på flera spår och det är flöjter och olika slagverk som tillsammans med lite röster bekräftar det minimala avståndet mellan scen och publik. Alla kan – tillsammans! Släpp lite hämningar och låsningar bara, så ska du se att det svänger. Oslipat är bäst! Detta är 1970, och den alternativa musikrörelsen visar att den redan är en stor och spretig kulturrörelse i Sverige. MG Festen på Gärdet har inte kommit på CD. Festivalpublik i rörelse. Foto: Mia Gerdin Esdor spelade in 1970–71 har långt om länge kommit på Flera av de band och artister som dokumenterades på skiva och CD (Mellotronen 2005). I trion Old Timey String- Gärdet återkom snart med egna skivor. Love Explosion, band ingick bl a Claes Palmqvist, som senare blev medlem Turid, Södra Bergens Balalajkor, Samla Mammas Manna, i Contact*, Röda Lacket och Hansson de Wolfe United. Fläsket Brinner, NJA-gruppen, Träd, Gräs & Stenar (se Inter- Örat & Benet kom aldrig mer på skiva men gruppen naional Harvester) och Gudibrallan skriver vi om på annan utvecklades till en musikverkstad och ”supergrupp” som plats. Handgjort, som leddes av Greg FitzPatrick* (fast bl a spelade på Hagahuset i Göteborg. Alla som ville fick under namnet Marcus Brandelius), gjorde en LP (MNW vara med, amatörer som proffs, vilket innebar att gruppen 1971) och Solen Skiner gjorde två, debuten Solen Skiner kunde rymma uppåt trettio personer. Några musikproffs (MNW 1976) och uppföljaren Strålande tider (Musiklaget som var med: Tom Benson, Christer Bothén, Hans Bruni- 1977). usson, Tomten Flurén, Tomas Forssell, Liliane Håkansson, Också några låtar, de flesta outgivna, som Charlie & Ale Möller, Nikke Ström, Turid, Sebastian Öberg … 49