1. No category

I
180
DOMARE
BOKEN.
CAP.1.
29. Och det bc~f sig, nar detta skedt rans gerningar, som han med Israel gjort
var, att J{)sua,Nuns son, Herranstjenare, bade.
blef doo, då h.'tIl huadrade och tio år gam~ 32. Och Josephs ben, som Israels barn
mal var.
hode f"ort utur E~pten, begrofvo de i
30. Och de begrofvo honom i hans ar!- Sichem, i det D.krastyctl:et,som Jacob
vedelsgranso i 'fhimnathSerah, som ligger kopte al Hemors barnom, Sichems faders
p~ Ephraims berg, pD.narra sidooe vid det for hundrado penningar; och vardt Jo:
berget GaDS.
sephsbarnas arfvedel.
31. Och Israel tjente Herranom s§,lange 33. Blef ock Eleazar,Aarons son,dM och
Josua lofde, och de iiJdste,hvilke i l!i.n!,"an de begrofvo honom i GibeathPinehasb!11ls
tid lefde efter Josua.,ooh visste alla Her- sons,dethonompå Ephraims berggifvetvar.
_.~
DOMARE BOKEN.
1. CAPITLET.
JudaochSimeom.ege1"emDtOanaa...
Athll;eløgifte.
Keniter.lott. Sl<igternaof
vårclBlii8het.
E FTER
Josua dod fr~e
ISl-aelsbarn
Herran, och sade: Ho skall ibland
12. Och
Caleb
sade:
Den
som
Sepher
slD.r och vinner,
honom
~:I
Kiriatbvill
jag
ossf"oraorliget emot de Cananeer?
gifva mina dotter Achsa till hustru.
13. D~ vann det Athniel, Kenas son,Calebs yngsta broders; och han gat honom
sina dotter Achsa till hustru.
bodde i Hebron;
den KiriathArba;
de Jebuseer bodde når BenJamins
Jerusalem, allt intill denna dag.
2. Herren sade: J uda skall fora det; si,
jag harver gifvit landet i hans hand.
3. DD. sade Juda till sin broder Simeon:
D~ med mig upp i min lott, och 1M oss
strida emot de Cananeer, s~ vill jug åter
drllgt!- med dig i din lott. S~ drog Simeon
med honom.
~. D~ nu Juda drog ditupp, ga! Herren
honom de Cananeer och Phereseer i deras
bander; och de slogo i Besek tiotusend
man.
5. Och de funno Adoni Besek i Besek ; och
stridde emot honom. oeh slogo de CanåIleer
och Phereseer.
6. Men AdoniBesok flydde, och de jagade
efter honom, fingo honom, och h()g~ al
honom tummal"na, både al hans bander
och f"otter.
7. D§, S!tdeAdoniBesek: Sjutio Konungar,
med afhuggna tummar al deras hander
och fotter, hemtade upp under mitt bord ~
s§Bom j~ nu gjort harver, s1l.11afver GUll
vedergullit mig. Och de f"OlUOhonom till
Jerusalem, der blefhan dod.
8. MenJudabarnstriddeemotJerusnlem,
och vunno det, och slo~o det med svårdsegg, och brande staden upp.
9. Sedan drogo J uda barn neder, till att
~trida emot de Cananeer, som bodde p!!.
bergen, och sMerut, och i dalarna.
10. Och Juda drog emot de Cananecr, som
men Hebron het i fort ioch slag Sesai, och Ahi-
man, och Thalmai ;
11. Och drog dådan emot Debirs in byg~re; men Debir het i fortiden Kiriath~cpher.
14. Och det begaf sig, dI!. han indrog,
vardt henne rMet, att han skulle bedtUt en
§Okeraf sin fader; och hon gat sig ifrån
Mnanom. DD.sade Caleb till henne: H vad
år digJ
15. Hon sade: Gir mig en vålsignelse;
ty du harver gifvit mig ett sOderland; gir
mig ock ett, som vatten harver. D~ gitt
han henne ett, som vatten bade ofvan och
nedan.
16. Och de Keniters barn, Mose sv~ers,
drogo upp uro Palma staden med J uda
barn uti J uda oken, som ligger sunnan for
den staden Arad; och gingo till, och bodde
ibland folket.
17. OchJuda drogistad med-hans broder
Simeon, och slogo de Cananeer i Zephat,
och Jl:åfvohonom tillspillo, och kallade stil.den Rorma.
18. Dertill vann Jada Gaza med dess
tillhoring, och Askelon med dess tillhoring.
och Ekron med dess tillhoring.
19. Och Herren var med J uda, ~ att hall
intog be~t;
fort y han kunde icke in~
dem som l dalarna bodde, dertore, att de
bade jemvagnar.
20. Och de dfvo Caleb Hebron, sAsom
Mose sa."oot
bade; och han f"ordrer derut de
tre Enaks sOner.
21. Men BenJamins barn f"ordrefvo icke
de Jebuseer, som bodde i Jerusalem; utall
barn
i
22. Sammalunda drogo ock J osephs barn
upp till BethEl; och Herren var med dem.
23. Och Josephs hus bespejade BethEl,
det tillforene het Lua.
r
CAP.2.
c
24. Och hlUlarena fingo se en man ~ utu intet lydt mine rost. Hvi harven I det
staden, och Badetill honom: Visa oss huru gjort P
vi skole komma. in i staden, s~ vilje vi gora 3. Sade .iag ock med: Jag vill icke f"orbarmhertighet med dig.
drifva dem for eder; att de skola vara
DOMARE BOKEN.
25. Och na.r han bade
vist
dem hvar
de
skulle
komma
in, slogo
de staden
med
eder
nato
svardsegg; men den mannen och all hans
slågt lato de g~.
26. D§. drog den samme mannen in uti
4. Och di Herrans Angel dessa orden
sagt bade till all Israels barn, hof folket
sina rost upp, och ~t ;
de Hetheers land, och byggde en stad, och
kallade
honom Lus.
Den heter alillu
i
5. Och kallade det rummet
offrade der Herranom.
dag s§..
27. Och Manasse fordref
6. Ty d6. J osua bade slappt folket itrl
sig, och Israel var dragen hvar till sin
icke BethSean
till
snaro,
181
och
deras
gudar
eder
Bochim,
till
och
med dess dottrar; icke heller Thaanach arfvedel, till att intag~ landet,
med dess dottrar, och icke heller do inbyggare i Dor med dess dottrar, ei heller
de inbyggare i Jibleam med dess dottrar,
ej heller de inbyggare i Megiddo med dess
dottrar; och de Cananeer begynte till att
7. Tjente folket Herranom, s~ lauge
Josua leide, och de aldste, som lange
leide efter Josua, och sett bade alla Herrarls stora gerningar, som hall Israel gjort
bade.
bo i de sammalandena..
8. Men då Josua, Nuns
son, Herrans
28. Men di Israel kom till mogt, gjorde
tjenare, dod var, hundrade
och tio år
han de Ca.na.neer skattpligtiga.,
och fordref
gammal,
dem icke.
9. B~fvo
de honom i hans arfvedels
29. Sammalunda
f"6rdref icke heller E- grii,nso i ThimnathHeres,
p6. Ephraims
phraim de Cananeer, !!Om bodde i Gaser j berg, på norm sidone vid Gaas be!;'g.
utan de Cananeer bodde ibland
dem l
10. D6. ock alle do, som på den tiden lefde,
Gaser.
voro samkade till siDa råder, kom ett annat
30. Sebulon fOrdref icke heller dem som slågte upp etter dem, som intet kande
bodde i Kitron
och Nahalol;
utan de Herran, eller de gerningar, som han med
Cananeer bodde ibland dem, och voro skattIsrael $jort bade.
pligtige.
31. A!Jser f"6rdref icke dem som bodde i
Acco; icke beIler dem som bodde i Zidon,
i Ablab, i Achsib, i Helbah, i Aphik och i
Rehob;
32. Utan de Asseriter bodde ibland de
Cananeer, som i landena bodde; ty de
foI-drefvo dem icke.
33. Napthali
i BethSemes,
fordreficke
dem som bodde
ej heller i BetlIAnath;
utall
11. g§. gjorde Israels barn det ondt var
for Herranom, ocb tjente U!l!uim;
12. Och ofverg-åfvo IIorr:l11 doras fådors
Gud, som dem utur Egypti land fort
bade, oeh foljde andra gudar efter, och
de folks ~dar, som o!nkring dem bodde,
och tillbådo dem, och fortornade Herran.
i 13. Ty
Herran,
de ofvergåfvo
ju mer och mer
och tjente Baal.och AstnIooth.
bodde ibland de Cananeer, som i landena
bodde; men de i BethSemes och i BethAnath vordo skattpligtige.
34. Men de Amoreer trangde Dans banl
in p§.bergenn, och stndde dem icke till, att
de kommo neder i dalarna.
35. Och de Amoreer begynte bo p~ de
bergena Heres i Ajalon och SMlbim; dock
vurdt Josephs hus hand dem for svår, så
att de vordo skattpligtige.
36. Och de Amoreers gr'.i.nsuvar der maII
\lpp~§.r till Akrabbim, och ifrå klippone,
oeh irr§. hojdene.
14. Så forgrymmade då Herr.1ns vrede sig
ofver Israel, och.l;'af dem i deras hand, som
dem rOfvade, att de dem beI-ofva skulle,
och s§'ldc dem ideras fiendars bander allt
omkring; och de kurlde icke mer stå deras
fiendar emot;
15. Utan, ehvart de vånde sig, var Hermns hand emot dem till deras ofård,
s§.~om Herren dem sagt, oeh Herren
dem svorit hade; och de vordo hå.rdeliga
plågade.
16. NarnuHerrenuppvacktedomare,som
dem htupo utu rofvarenas haud,
17. g§. lydde de icke heller domarena.,
2. CAPITLET.
utan bedrefvo hor med aIldm gudar, och
IwaelAtriighet,affaU,8tra![.eltlndø.
tillb§'do dem, och veko snarligu af den
O CR kom en Herrans Angel upp ifrå vågen, der deras fader p!i. gångit bade, till
Gilgal till Bochim, och Bade: J~
att tyda Herrans bud och gjorde intet
torde eder utur Egypten, och lat eder såsom de.
komma in uti det land, som jag edra 18. Då nu Herren uppva.ckte dem domare,
fii.der svorit bade, oeh Bade: Jag skall icke så var Herren med domarenO1I1,och halp
gor~ mitt forbund med eder ogildt i evig dem utu deras fiendars hund, så lange dotid;
maren lefde; ty Herren forbarmade sig
2. Att I icke skullen gom nilgot forbund ofver deras suckan, ofver dem som dem
med detta lands inbyggare, utall skullen tvin~e,
och trangde.
bryta derasaltare omkull; men I hafven
19."Men når domaren blef di5d,sl vinde
182
DOMARE BOKEN.
CAP.-'
de sig, och forderfvade det mer an deras ondt for Herranom.
Dl starkte HelTen
råder, så att de foljde andra ~dar, till att Eglon, de Moabiters Konung, emot IsraeJ,
tjena. dem, och tillbedja dem. de &,ingqicke derfore att de gjorde det ondt var for
ifrl sina p!l.funder, ener ~
styfva
våsende.
20. Derfore
forgrymmade
sma hals- Herranom;
13. Och f"orsamlade
och de Amalekiter;
sig sl Herrans
till sig Ammons
barn
och han drop; åstad, och
vrede ofver Israel, att han sade: Efter slag Israel, och tog in Falma staden.
detta folket hafver g1l.ttifrå mitt forbund, 14. Och IsraeJs barn tjente Eglon, de
somj!lg' deras tåder budit harver, och icke Moabiters Konung, i aderton år.
velat hora min rost;
15. g§. ropade de till Herran, och Her21. Så skall jag- nu baretter ingen fordrifren uppvackte dem en fråIsare, Ehud,
va arde Hednmgar, som Josuaåterlefde,
Gera son, Jemini sans; han var ofårdig
d§, han bIer dod .i
sin hogra hand. Och Israels barn sande
22. Att jag p§. dem m§. forsoka Israel, om med honom skanker till Eglon, de Moabi-
de vilia blifva p1l.Herrans viig'd.r,och van- ters Konun~.
dra pa dem, såsom deras råder vandrat
harva, eller ei.
16. Och Ehud gjorde sig ett tv~dt
svård, en aln långt, och band det under-
23. Så lat då Herren blifva dessa Hedningar, att han icke med hast fordref
dem, hvilka han i Josua hand icke F:;ifvit
bade.
sin klåder pli.hogra låret;
17. Och bar frnm skanken till Eglon, de
Moabiters Konung; och Eglon var en ganska fet man.
3. CAPITLET.
.A.tkniel,ET.ud,Samga,..
18. Och nar han bade Bu ifrå sig skanken.
ofvergar han folket, som bade burit skan-
D ESSE åra de Hednin~r,
som Herren ken;
-}at
blifva, på det. han s~ulle med dem
forsoka Israel, som rutet VIsste uta! Canaans orl~;
2. Och att Israels barnas aft'oda m1l.tte
veta och lara stri~
19. OC;h ~nde
tillbaka
_~n ifrå de ar~
gudar l GlIgal;
och lat bada: Jag hafver,
o Konung,
nkot
hemligit
tala vid dig.
Han bad gifva 1.iud; och de gingo alle ut,
de somtillforene intet somstodo omkrinK honom.
visste deraf;
20. Och Ehud kom till honom in, och han
3. Namliga de fem Philisteers Forstar, satt uti en sommarsal allena; och Ehud
och alla Cananeer och Zidonier, och de sade: Jag harver Guds ord till dig; då
Heveer, som bodde p§.Libanons berg, allt stod han upp af sinom stol.
ifrå det b.ergetBaalHermon, tilldess man 21. Men Ehud råckte ut sina venstra
kommer till Hamath.
hand, och tog svårdetaf sitt hOgralår, och
4. De sammeblefvo till att forsoka Israel stotte det in uti hansbuk;
med dem, att man måtte forfara, om de 22. S!I.att ock skaftet foljde in med bladet,
lyd~e Herrans bud, som han deras råder och fetman innelyckte skaftet; ty han drog
budlt bade genom Mose.
intet svardet ut ar hans buk, och tråcken
5. Då nu Israels barn bodde ibland de gick af honom.
Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer,
Heveer och J ebuseer,
23. Men Ehud gick utgenom bakdorrena,
och lat ~en dorrena. efter sig, och slag
~fvo
sina dottrar
deras soner, och tjente
aeras gudar;
7. Och gjord~ rna for Herranom,
och forgåta Herran deras Gud, och tjente Baalim
.24. Då pan nu utkommen
var, gingo hans
tjenare ru; och som de s§gO, att dorren p!\
sommarsalen
igenlyckt var, sade de: Han
ar tillafventyrs
gångenpåstol
i kammaren
8. D§, forgrymmade sig Herrans vrede
ofver Israel.och s1l.lde dem i CusanRisathaims hand, Konungens i Mesopotamien;
och sl tjente Israels barn CusanRisathaim
25. Når de nu s§. lange bidt bade, att
de skamdes, ty ingen lat dem dorrena
upp af salen, togo de nyckelen, och laste
upp; si, d§. låg deras herre der dOd på
6. TOg'O
de deras dottrar till hustrur, och belme i las.
ochlundom.
till sommarsalen.
i II.tta.Ar.
9. Då ropade Israels ham till Herran, och
Herren uppviickte dem en fråIsare, som
dem frå1ste, Athniel, Kenas son, Calebs
jol-dene.
.26. Och Ehud undftydde, medan de for-drojde, och gick fram om afgudarna.,och
undkom BIlt intill Seirath.
yngste broders.
10. Och Herrans
Ande var i honom,
och ~
vardt
dom are i Israel, och drog
27. Och d1l. han kom derin, bl~te
han i
basuner p§.Ephraims berg, och Israels barn
droKO med honom ar bergena, och han
ut till strid;
och Herren gaf CusanRi- framfor dem;
satb8.im, Konungen i Syrien, i hans band, 28. Och sade till dem: Foljer mig efter,
så att hans harid vardt honom ofvermiig- ty Herren harver gifvit edra. fiendar, de
tig.
Moabiter, i edra 1iander; och- de foljde
11. S~ bleflandet stilla i fyratio år; och honom efter, och vunno Jordansfårjostild,
Athniel, Kenas son, bIet dod.
den som drager åt Moab, och lito ingen
12. Mcn Isro.els barIl gjorde annu mer komma derofver.
f
C.\P.4, 5.
DOMAREBOKEN.
29. Och slogo de Moabiter al p§. den tiden
vid tiotusena man, alltsammans adla och
stridsamma. man, ~ att icke en undslapp.
30. Allt~ vordo de Moabiter pi den tiden
nederlagde, under Israels barnu ha.,d;
och landet var stilla i 6.ttatio §.r.
183
14. Men Debom sade till B8.rI1k: Upp,
detta. ar den dagen, i hvilkom HerrenI
harver IZ;i!vit Sisera.i dina. hand; ty Hcuen:
skall ~
ut for dig. .S1 ~
Baraki
neder a.f berget Thabor. och de tlotusend
man med honom.
31. Efter honom var Samgar, Anaths son; 15. Och Herren forskr!l.ckte Sisera. med
han ølog sexhundrade Philisteer med en alla hans v~ar,
och all hans har, for
herdMtaf, och fråJste ock han Israel.
Bara.ks svardSegg, s§.att Sisera. sprang ifd
4. CAPITLET.
sin v~
och flYc;idetill fot.
DMO1"IZ,
BIZNA:,
JIZel.Suer/Z,
M EN 'Israels barn gjorde ytterlignre
i11a. for Herranom. d3 Ehud var
dOd.
16. Men Barak J~e
efter vagnarna och
haren, allt intill Haroseth Hedningarna.~,
och all Sisera har foll for svard.'!egg. ~ at'
icke en blef ofver.I
2. Och Herren
slIde
dem uti Jabins,
de Cananeers Konungs,
hander, som satt
i Hazor,
och hans
harhofvitsman
var
Sisera, och han bodde i Haroseth Hedningamas.
3. Och Israels barn ropade till Herran;
ty han bade niohundrade
iernv~ar,
och
tvingade
Israels barn med v6.ld i tjugu
17. Men Sisera. flydde till fot in uti Jaels
t j all, Hebers den Kenitens
hustrus;
fort.y
Konung
Jabin i Hazor, och Hebers den
Kenitens
hus stodo i frid med hvarannan.
18. Och Jael~ck
ut emot Sisem, och sado
till honom:
Kom, min herre, kom in till
mig, och frukta dig intet;
och han gaf sigI
år.
in
4.
p~
den
samma
tiden
var
domarinna
i Israel, den Prophetissan
Debora, Lappidoths hustru.
6. Och bon bodde under Deboras palmtri,
emellan Rama och BethEl, p~ Ephraims
berg; och Israels barn kornmo ditupp till
henne for ratta.
6. Hon sande 6.stad, och kallade Barak,
AbiNoams
son, ar Kedes Naphthali,
och
till
henne
ofver
uti
honom
hennes
en
tjaIl,
och
bon
holjda
mantel.
19. Och han sade till henne: Kii.ra, gif mig
litet vatten tillatt
dricka., ty mig rorster.
Då tog bon en bytto mjolk, och gat honom
dricka, och holjde p6. honom.
20. Och han sade till henne: Gack fram
i dorrena
p6. tjallet,
och om nligor kommer och fragar. om ~or
ar har, sA sii.g:
Ingen.
lat ~
honom: Hafver icke Herren Israels
21. S~ tog J ael, Hebers hustru, en nagla
Gud budit dig: Gack §.stad, och drog upp af tjallet, och en hammar i sina hand, och
p6. be~et Thabor, och tag tiotusend man gick sakta in till honom, och slog honom
med mg, utal Naphthali och Sebulons naglan genom tinningen, ~ att han sank
bam?
neder till jordena; ty han var somnig och
7. Ty jag vill fora. till dig Sisera, J abins vanm~ig,
och blef dod.
hårhofvitsman,
vid den backen Kison, med
hans vagnar, och med all hans hop; och
villll;ifva
honom i dina hander.
8. Bara.k Bade till henne: Om du far med
mig, s6. drager jag §.stad; meu far du icke
med, så dra~er icke heller jag.
22. D§; Barak jagade efter Sisera, gick Jael
ut emot honom, och Bade till honom: Kom
hit, jag vill visa di~ den man, som du
soker efter.
Och da han
kom in till
henne, l§'~ Sisera. dod, och naglen fast i
hans tinning.
9. Hon sade: Jag vill d~
med dig;
men segren blifver icke din i denna resone,
som du gi>r; utan Herren skall gif'la.
Sisera. uti en qvinnos hand. g§. gjorde
Debora. redo. och for med Barak till
Kedes.
23. Allts~ nederlade Gud, p~ den tiden,
Jabin, de Cananeers Konung for Israels
barn.
24. Och Israels barnas hand fullfoljde,
ooh vardt stark emot Jabin, de Cananeers
Konung, tilldess de utrotade honom.
10. D6.ka,lladeBalak Sebulon oeh Naph-
thali till
tiotusend
Kedes, och drog till
man;
Debora foljde
fot med
ock med
honom.
6 CAPITLET
Debora;oe" BIZrlZk&lepe"r,iJng.
D
l
songo
N oams
Il. Men Heber den Keniten var drsgen och sade:
Deborah
son, på
ooh
Barak,
den
samma.
Abitiden,
ifr6. de Keluter, ifrå Hobabs barn, Mose 2. Lofver Herran, att Israel år [ter fri
sv§.gers, och bade uppsl~it
sin tjall vid vorden, och folket harver varit der viljogt
den eken Zaanaim invid Kedes.
till.
12. D§, vardt Sisera b§'dadt, att
AbiNoams
son. var dr~en
upp
l1erget Thabor.
13. S~ samkade
han alla sina
Barak,
på det
vagnar
3. Horer
till,
I Konun~8,-r,
och akt~r
upp~, I Forstar:
jag vill, H~rranom
vill
jag sjunga, Herranom
Israels
Gudi vill
jag spela.
tillhopa, niohundrade
jernvagnari... och 4. Herre, d§, du utdrogst jfr§. Beir, och
allt det folk med honom val', jfr§. l1aro- gick fram ifrnn Edoms mark, då skalf
seth Hedninga.rnas, alIt intill den bii.cken jorden, binlmelen drop, och skyarna. drijpo
Kison.
vatten.
184
DOMARE BOKEN.
C.\r. 6.
5. Bcrgen smulto mr Herranom, Sina.i r Hebers den Kenitens hustru; viil"i~uad
ror HelTanOmIsraels Gud.
vare bon i hyddomen ibland qvinnor.
6. I Samgars, Anaths sans, tid, i Jaels
tid, voro v~a
forgå.ngne; och de som
p1\ stiganlIl ~ sku;lle, de vlI.Ddradekrokota.
vii.gar.
7. Dct fattades, bOnder fattades i Israel,
tilldess jag Debora uppkom, tilldess jiJ,g
uppkom en moder i Israel.
8. Ett nytt harver Gud utvalt, porlarn&
harver han bestridt;
ingen skald eller
spets vardt sedd ib1a.nd fyratiotusend i
Israel.
25. Mjolk gat bon, d§, han vatten beddes,
och bar smor in uti en harlig sk!\;l.
26. Hon tog naglan med lIin hand, ooh
smedshammaren i sina hogra hand, o(~h
slag Sisera F;enom hans hufvud; sonderkrossade, och genomstack hans tinnin.
f,,"Itr.
27. Till hennes rotter krokte han sig,
foll neder, och lad~ siF;; han krokte si~,
och foll neder till hennes fotter; sAsow
han krokte sig, så låg han forderfvad.
9. Mitt hjerla
hvilke frivili~ge
28. Sisera moder s1g genom fenstret ut,
och ~t
igeJlom gallren: Hvi forlof\"ar hans
faDer till Israels regenter,
aro ibland folket.
10. lJOfver Herran, I som riden,p§. skona. vagn s!\ lange, att'han icke kommer?
ftsnmnor, I som sitten for ratta; och SjWl- f'ordrOja baRs v~s
hjul?
Hvi
ger, I som~ån p§.viigomen.
29. De visesta ibland hennes qviRnGr
11. Der skyttarna. ropa. ibland dem som svarade,~hon s§.jammerliga.qvidde:
vatten hemta., der sage man om HelTanS
r'.i.ttfår<lighet,
om hans bonders rattfårdighet i Israel;
dl drog Herrans
folk neder
till portanla.
12. Upp, upp, Debora,
upp, upp, och
30. Skulle
de icke tinDa. och brla ror,
hvarjom
mmme
en ung pi/?o erler två
tilloyte;
och Sisera brokot stlckad klii.der
till byte, stiekad brokot klader om halsen
till b~'te?
sjung ena.viso; upp, Barak, och fånga. dilla
31. AlltS§, Herre, fOrg-6.ngealle dine tien11ingare,du AbiN oanls son.
der; men de som honom kar halva., de vare
13. D!i. vordo de forlåtne ndande ofver de s!\som upp~ngande
solen i sine magt.
lUiigti~;
Herren vardt ~J.dandes genom Och landet bade frid i fyratio §.r.
mig arver de hjel.tar.
6. CAPITLET.
14. Utaf
Ama.Iek;
Ephraun
och efter
var dems rot emot
diK BenJamin
i ditt
,'l1h af Sebulon ara regerare vordne 1genom
skrifpennan.
15. lsaschars
Forstar vara med Debora,
och Isaschar var s§.som Barak i dalen om,
utsander
med sitt fotfolk.
Ruben
hall
rnycket ar sig, och skiljde sig ifr§.n oss.
16. Hvi blefst du i dinom
ffirahyddom,
till att hora hjordarnas
brakande;
och
r".ae~pldgaA. Gideondomare. Baaløa~tare. ~
økin""t.
O CR d6. Isrnels barn gjorde det ondt
var for Herranom,
ga! Herren
dem
under de Midianiters
han:d i sju år.
2. Och då de Midianiters
hand vardt for
start arver Israel, gjorde Israels barn sig
klyrter i bergen, och kulor och fåste.
3. Och når Israel något S.\dde, s1\ kornmo
de Midianiter
upp, och de Amalekiter,
och
de af osterlanden;
11011mycket ar dig, och skiljde dig ifrå.n
(j~s1>
4. Och l~e
sig emot delJ!, c:>chf(,rderfvade vaxten p§. landet, allt mtlll Gasa,
17. Gilead
bIet hinsidon
Jordan.
hvi bor Dan ibland skeppen?
Asser
och lata ingen boskap blifva
hvarken få.r, få eller ~snar.
f()lk. Af Machir aro komne ~enter;
Och
satt
i hafsens hamn, och bIet i sina. forfallna
Ilyar.
18. Men Sebulons folk v§gade sina sjal i
doden; Naphtllali desslikes p§. hojdene a!
n1arkene.
19. Konungarna kornmo och stridde. D§,
stridde deCananeers Konungari Thaana('h,
vid det vattnet Megiddo; men de hade
qvar i Israel,
5. Forty de kornmo ditupp med sinom
boskap och tjalI, s6.som ett storl tal gr'.i.shoppor, s6. att hvarken de eller derns ('umeler stodo till att rakna; och de folIo in
i landet, på det de skulle forderfva det.
6. Så vardt Israel mycket forsvagad får
de Midianiter.
Då ropade Israels barn
till Herran.
ingen vinning demf.
7. Som de nu ropade till Herran, for de
20. Af llimmelen var stridt emot dem; Midianiters skull,
stjernorna. ideras lopp stridde emot Sisera.
21. Den b1i.cken Kison val trade dem, den
biickcn Kedumim, den b:i.cken Kison.
~'rii.d, min sjal, p§.de starka.
22. D§, darrade hastarnas fotter, for dems
starka !i.sittares forfarelses stull.
23. Forb~nner den staden Meros, sade
8. Sande Herren till dem en Prophet;
han Bade till dem: Detta siiger Herren
Israels Gud: Jag harver fort eder utur
Egypten, och utu traldomens hus;
9. Och hafver fra1st eder utu de Egyptiers
hand, och utur alla. dems hand, som eder
tvingade, och harver drifvit dem ut for eder,
och ~fvit eder deras land;
llerrans
Angel;
forbanuer
hans borgare,
att de icke kornmo Herranom
till hjelp;
till hjelp Hcn-nnom, till de hjeltar.
24. VaIsignad
vare ibland
qvinnor
J ael,
10. Och silde till eder: Jag Ar Herren edar
Gud; frukter
intet de Amoreers gudat-, i
hvilkas land I bon. Och I lydden mine
rost intet.
Qu. 6.
DOMARE BOKEN.
185
]1. Och en Herrans An~l kom, och 8atte
mg under ena ek i Ophra., hvilken Joas till.
horde, de Esriters fader; och hans son
Gideon troskade hvete i pressen, p~ det
han skulle fly for de Midianiter.
12. D§. syntes honom Herrans An~l, och
Badetill honom: Herren vare med dig, du
stridsamme hjelte.
13. Gideon sade till honottl : Min Herre, ar
Herren med oss, hvi vederfars oss d§. allt
detta P Och hvar ~ro all hans under, som
v~re f"åder harva fOrtaljt oss, och sagt:
Herren harver fort oss utur Egypten P
Herren hafverllu ofve~fvit oss. och gifvit
oss i de Midianiters hander.
14. D~ vinde He~l\
sig till honom, och
sade: Gack §.stad i d~nna dine kraft; du
26. Och bygg Herranom dinom Gud ett
altare ofverst t>ILdesso hallebergena. och
red det till; ocn t!Jg den andra stuten, och
offra ett branneoffeF, med veden af lundenom, som du borthu~git harver.
27. D§. tog Gideon tio ln8.n utaf sina tjenare, och gjorde s§Som Herren honom sagt
hade; men han frnktade sig gom det om
dagen, for sins faders hus skull, och f"or folkens skull i stadenom; utan om nattena
gjorde han det.
28. D~ nu folket i staden stodo upp bittida om morgonen, si, d~ var Baals altare
sonderslaget, och lunden der nitr afhuggen; och den andre stuten for ett brnnneoffer lagd p~ det altaret. som uppbygd;
var.
skall fria Israel utu de Midianitershander
;
Bi, j~ harver sandt dig.
15. Han sade till honom: Min Herre, hvar.
med skall jag 'fria Isr8.el?
Si. min, slii,gt år
29. Och den ene Bade till den andra: Ho
harver detta gjort?
Och da de sokte, och
frågade deretter, vardt sagdt: Gideon. J 038
son. harver det gjort.
den minsta i Manasse, och jag år den sva- 30. D~ talade folket i staden till J oas: F~
~te i mins faders hus.
oss hittit din son; han m§..'Itedo, derfore.
16. Herren sade till 'honom: JIig vill vara att 'han harver qmkullslagit Baals øJtare.,
med diK, si att du skall slå de Midianiter,
och afhuggit lunden der nar.
&§.somen man.
17. Men han sade till'hon,om:
Kåre, har.
ver jag funnit
n§'d 'for dig, s§. gir mig
ett tecken. att det år du. som tatar med
mig.
18. ~k
ickehadan.
tilldess jaK kommer
till dig, och bar mitt s~isoffer, och liig~r
det f"or dig. Han sade: Jag vill blifva, tilldess du kommer igen.
31. Men J oas sade till alla dem som niir
honom stodo:
Viljen I lagga eder ut for
BaalP Viljen Ifria
hpnomP Den som lagger sig ut for honom. han skall do i denna
morgon.
Ar han gud, s§.hamne sig sjelf. at;
hans altare omkullslaget
ar.
32. Ifr§. den dagen kallade man honom J ernbBaal.
och sade: Baal hamne sig sjelt.
att hans altare omkullslaget
ar.
19. Och Gideon glck, och sla~adeett kid,
83. D§, for~de
sig tjllhapa de Midianioch to~ ett epha osyradt mJol; och lade terochAm~lekiter,ochdeosterlandningar,
kott UtI en korg, och lat s§'det uti ena krn- och drogo orvet", och lii,grade sig i den dalen
ko, ocll bar ut till honom under ekena. och Jisreel.
gick fram.
20. Men .Guds Angel sade ti~l h,onom:
TIig
34. S§.ikladde Herrans Ande Gideon, och
han lat bl§,sa i basuner, och kallade Abi-
hitlleberget,
som hår ar. och gjut sadet ut.
Och han gjorde s§...
21. Då rackt.e Herrans
Angel ki~p~
ut,
Bom han nade l handene, ochkom VId kottet
och det os~a
mjOlet med kåppsandanom;
35. Och sande b§.dskap i hela Man38se, och
kallade dem, att de skulle ock 'folja hononl.;
han sandeockb!ds~aptill
Asser. och Sebulon, och N aphthali;
de kommo upp emo;
honom.
kottet. och det osYrada,och liigK- det p!\ Eser, att de skulle f"oljahonom.
och elden kom utu hallebergena, och for36. Och Gideon sade till Gud: Vill du fraltarde kot~.et och det oSyrada mjolet. Och sa Israel igenom mina band. s§Som du
Herrans Angel forsvann utu hans ogon.
sagt harver.
22. D~ nu Gideon såg, att det var en Her37. Så vill jag lå!gga ett sItinn med ullone
rans ~gel. sa4e han:: O I "f!:.erre,He~e.
ut p§'.logan; om daggelllag~er sig allenast
harver J~ nu sett en Herrans Angel anslgte p§.skmnet. och all marken ar torr. s§.kan
mot ansi&eP
J~ marka, att du vill fraisa Israel igenom
23. Men HelTensade till honom : Frid vare mm~ hand, s§.somdu sagt hafver.
med
do.
dig;
frukta
dig intet.
du
skall icke
38. Och det skedde sl!.. Och d~ han den
andra morgonen bittida
uppstod, tryckte
24. Di byggde Gideon der$amInMtads han dal!:ll;enautu skinnet. och uppryllde ena
Herranom ett altare, och kallade det 'rrid- skål med det vattnet.
sens Herre. Det st§.r der annu p§. denna 39. Och Gideol\ sade till Gud: Din vrede
dag. i Ophra, de Esriters faders.
fø~e
sig icke ofver mig, om .iag an en
25. Ocli i den samma nattene saGe Herren
till honom: Tag en stut ibland oXarlla. som
dinom fader tillhora., och en annan stut
tid talar; jag vill an en tid forsokat med
skinnet;
vare nu allena torrt p~ skinnena.
och daggen p§. allo markene.
som sju §.raKammal ar, och sl~ sonder Baals
40. Gud gjorde ock s§. i gamma natt, att
altare, som ar dins faders. och hugg bort den allena var torrt på skinnet. och dagg uppå
lunden. som der når står.
allo markene.
186
DOMARE BOKEN.
Alidian
D
'T. CAPl'fLET.
slagen aJ trek"'ldraåø
tn.lfl.
Å stod JerubBaal, det ar Gideon, bittida upp, och allt folket, som med ho-
CAP.7, 8.
stade
det neder,
thy, s~ att tjallet
och vande
l!ig.
upp
ned
uppå
M. D§, svarade den andre: Det ar ickeannat an Gideons svard, Joas sons,den Israeli-
l10m var, och lagrade sig vid den brunnen
Harod, s§. att han bade de Midianiters
hår
norrut, bakfore det berget More idalenom.
2. Och Herren Bade till Gideon:
Folket,
som med dig ar, ar allt for mycket.
Om
jag g§.fve Midian
ideras
hander, mitte
Israels b;arn beromma sil?: emo~ mig, och
sii.ga: Mm hand harver friilst mIg.
3. Så lfi.t nu utropa for folkets oron, och
saga: Den som radder ~r och f"årfal"ad.' han
vande om, och skynde SIg ar berget Gllead.
tens;
Gud hafver gifvit de Midianiter
i
hans hiiJlder med hela haren.
15. D~ Gideon nu horde f"årtiiljas sMana
drom, och hans utliiggnmg,
tillbad
han,
och kom igen i Isrools har, och sMe: Upp,
ty Herren harver gifvit de Midianiters
har
uti edra bander.;
...
1&. Och han SkIfte de treh.ndrade
man l
tre delar, och ficlt. hvarjom och enom en basun i sina hl!-Dd, och romma krukor,
och
lampor derutl;
Då vande folket tillbaka, tu och tjugu tusend,såatt icke utall tiotusend blefvo qvara.
4. Och Herren Badetill Gideon: Detta fol-
17. Och saAle till dem: Ser p§. mig, och
gorer ock så i si, nar jag kommer intiIl
baren, såsom Jag gor, så gorer ock med.
ket ar annu får mycket; hat dem neder till
vattnet,
der vill jag profva dig dem; och
omhvilkenj~sagerdig,atthanskalldraga
med dig, han skall draga med dig; och om
hvilken jl}-g sager, att han icke skall draga med ctig, han skall icke 4raga.
5. Och han llade folket neder till vattnet.
Och Herren Bade till Gideon : Hvilken som
lappjar vattnet med gine tungo, SåsOlIl en
hund Iappjar, honom stall afsides;
desslikes dem som p§. sin kna. nederfallatill
att
dricka.
6. Då \'arderas ml, som med munnen lappjat bade utu bandene, trehundrade
man;
allt det andra folket bade fallit p§, kna och
druckit.
7. Och Herren
Bade till Gideon: Med de
18. S§.som jag blås i basunen, och alle d~
som med ml~ aro, s~ skolen ock I b1iÆ!a l
basunen omkring
hela haren, o~h, saga:
Herren och Gideon.
19. S~ kom Gideon, och hundl-ade
man
med honom, till det yttersta
på haren, till
rorsta vaktarena,
som der skickade voro
och viickte dem upp, och blåste med bll.SU.
nerna, och slogo sonder krukorna
i siDa
hander.
20. Och så bl§.ste d~ alle tre hoparna med
basunerna,
och slogo sonder krukorna;
men lamporna hoHo de ideras venstra hand,
och basunen i deras ho~
hand, och bl~sto
och ropade:
Herrans och Gideons svård.
21. Och hvar och en stod p~ sitt rum, omkring
haren.
D§, begynte hela haren att
trehundrade man, som lappjat harva, vill
lupa,ropa och fly.
jag fr-als:!. eder, och gifva .e Midianiter i 22. Och som de trehundrade man blåste i
dilla hander; men det andra folket l§.t aIlt- basunerna, gjorde Herren S1, att hvars och
sammans gli. hem till sitt.
ens svard l hela harenom var emot den
8. Och de togo spisning f"årfolket med sig, andra; ooh båren flydde allt intill Beth-
och sina basunel';
men de andra
Israeliter
lat lmn alla gå lLvar och en i sina hyddo;
SittaZereratha,
slattene
MehoIa
men ban starkte sig med
man; och de l\1idiailiters
honom i dalenom.
9. Och HelTen sade till
r,a~t: Statt uPJ:J,o.ch gac~
ty Jag llafver glfVlt dem l
honom i samma
n.eden ~llliigret;
dlna]1ji.nder.
23. Och, de Israels man af Naphthali,
ar
Asser, och at hela Manasse, skriade, ochjagade efter; de Midianiter.
24. Och Gideon sande bådskap~JieIaberget Ephnl.im, oc!I .lat. s~
dem: KO~fbr
neder emot de MIdmrnter,
och kommerforr
skall du med mugt draga neder till lagret.
Så gick Gideon med sin dran~ Fura neder
till det rummet på lagret, der vakten var.
12. Men de Midianiter
och de Amalekiter,
och alle osterlanclningarna,
bade lagrat sig
i dalenom, sll.som en hop grashoppor;
och
25. Och de fingo fatt p§. ty§, de Midianiters Forstar,
aret
och S009; ocb dr§.~
Oreb p~ det halleberget
Oreb. 000 Seeb l
Seebs press; och jagade de Midiil;nite~;
och
b§'ro Ørebs och Seebs hufvud
tiIl GIdeon
ofverJordan.
for dem andra. en drom, och sade: Mig
tyckte, att ett bju~~brod, p§. ~lod bakadt.
valte sig intill de Midianiters
li!.gre, och då
det kom tiIl tjiillet,
slog det det, och ka-
nom: Hvi gjorde du oss detta, att du
icke kallade oss, al du drog till strids emot
de MidianiterP
Och kifvade svårli~
p§.
honom.
de trehundrade
har låg nedanfor
allt
vid
intill
griinsona.
Tabbath.
~t
den
lO. Om du fruktar ~ att gflo,ditneder,s§. an de till vattnet, intill Beth Baraoe.lI.Jorl§.t din drang Fura gå ned med dig till Ia- dan. S~ropade alle de somaf Ephraim TOgl-et;
ro,oeh kommo forr an de tm vattnet, intill
Il. Att du må få hora hvad de tala; sedan BethBara och Jordan.
deras camelerstodo icke till att rakna, sil.
8. CAPITJ.lET.
n-.§.ngevoro de, såsom sandenp~ har-Bens EphNimstillas. Sebak
drapes.GiIløonsIWortel.
strand.
OU1'n,
dQd,
otack.
.
1.3.DI\.nu Gideon kom, si, då fortaljde en
CH de mfuI af Ephraim saAletIlI b<>-
O
CAP.8.
'DOMARE BOKEN.
2. Men lum sade till dem: "Hvod harver
j~ nu gjort, det edro .p:crning liknas kml?
Ar icb en vingvist
Ephraims
battre. an
hela. AbiEsers vmbe~~?
3. Gud harver gifvlt
i edra bander de
Midianiters
Forstar Oreb och Seeb. Hurn
187
i ThaborP
De sade: De voro sMana som
du, och dii,.,c-elige s!1som ens Konungs barn.
19. Han sade: De voro mine brOder, mine
moders sOner; s~ sant !lom Hen-en lefver,
OlU I haden l§.tit dem lefva, skulle jag icke
atlifva eder;
skulle jag kunnat det gjort, som I ~ort
20. Och sade till sin f'6rstf'Odda son Jether:
11.'tfven?D§.han detta sade, stillodes deras Statt upp, och dr'J,p dem. Men dmngen
vrede emot honom.
drog sitt svard icke ut; ty han fruktade sig,
4. D§. nu Gideon kom till Jordan, gick han efter han var annu en ung dmng.
derofver med trehundrode
man, som med
honom voro; och de voro trotte, och jagade
efter.
5. Och han slIde till det folket i Succoth:
Kare, gir detta folket, som under mig ar,
n~ot
brOd, fOrt y de aro trotte;
att jag
21. D1 sade Sebah och Zalmunna:
Statt
du upp, och sl§. oss; ty efter som mannen ar,
s§. at' ock hans m~.
S~ stod Gideon upp,
och slog ihjal Seb:ih och Zalmurnla, och t~
de spii.liger, som -voro pi de~
camelers
halsar.
måtte jaga eft~r de Midianiters Konungar,
22. D§, slIde till Gideon n§.gre nf I~l:
Seb.'thoch Zalmunna.
Var hen-e ofver oss, du och din son, och
6. Men de ofverste i Succoth 83de: Aro dins sons son, efter du harver fmlst oss
Sebahs och Zalmunna hander allaredo i ifrn de Midianiters hand.
dilla 11ii.nder,att vi ju skole gifva dinom har 23. Men Gideon sade till dem: Jag vill
brod?
in!ten herre vara ofver eder, ooh min son
I 7. Gideon sade: N u val, nar Hen-en gifver sl,all icke heller vara hen-e ofver eder;
Sebah och Zalmunna i mina hand, skall jag utan Hen-en skall vara herre ofver eder.
sondertroska
edart kott med torne utur
'oknene, och med tistlar.
8. Och han drog dadan upp till Pnuel, ooh
talade sammalur,da
till dem.
Och det folket i Pnuel svarade honom lika. som de i
Succoth.
9. Och han sa.de ock till det folket i Pnuel :
24. Och Gideon sade till dem: Ett begii,rar
j~ ar eder, hvar och en gifve mig de ornaringar, !lOnl han rofvat harver;
fort y, efter
de voro Ismaeliter,
bade de gyldene ornaringar.
25. De sa.de: Dem vilje vi gif'la; och bredde
ett kliide ut, och hvar och en kastadc orna-
Kommerjag igen i frid. s~skall jag br~"ta ringa,rnadernpp!i.,som han rMvat bade.
I
detta tornet neder.
.10. Men Sebah och Zalmunna
voro i Karkor, och deras har nar dem, vid femtontusend, hvilke alle voro undsluppne
af hela
de osterlandningars
11ii.r; ty tjugu och hundrade tusend voro fI1llne, som svard utdrnga kunde.
Il. Och Gideon drog up~t
p§. den v~n,
der nlan i tjall bor, ()sternt in mot N obah
och Jogbeha, och slog haren; ty hii.ren VIW"
trygg.
12. Och Sebah och Zalmunna flydde; men
han jagade efter dem, och grep de tv§.
Midianiters
Konungar,
Sebah och Zalmunna, och forskriickte
hela haren.
13. D6. nu Gideon, Joas son, kom igen ar
stridene, forr an solen uppg-lngen var,
14. Fick han fatt p§. en dmng utal det
folket i Succoth, och frjtgade honom;
han
skref honom upp de ofversta i Succoth, och
deras aldsta, sju och sjutio man.
15. Och han Kom till det folket i Succoth,
och sade: Si, har aro Sebah och Zalmunna.,
fJ.mhvilka
I bespottaden
mi~, och saden:
Ar d§, allaredo Sebahs och Zalmunna hand
I
26. Och de gyldene ornaringarna,
som han
hode ~rat.
gjorde till vigt tusende sjuhundrsde siklar guld;, f6rntan de spiLn r,
kedjor och skarlakansklader,
som de ~idianiters KonlUlgar pl~e
tara, och forntan del'8S camelers halsband.
27. Och Gideon sjorde der en lifkjortel
at,
och satte honom l sin stod Ophra; och hela
Israel bedrer der hor u~p~; och det vardt
GMeon och hans huse till fol'J.rgelse.
28. Allts§. vordo de Midianiter
f6rnedrade
f6r Israels barn, och hofvo sitt hufvud icke
mer upp; och landet var stilla i fyratio år,
s~ lange Gideon lefde.
29. Och JenlbBaal,
kas
son. gick bort,
och bodde i sitt hus.
30. Och Gideon hade sjutio
soner, som
utal hans lander komne voro; ty llan bade
många hustrnr.
31. Och hans frilla, den han bade i Sichem,
f6dde honom rek en son; hans namn kallade han AbiMelech.
32. Oeh Gideon, J oas son, bleI dod i godom
6.lder, och. vardt begrafVen
i sins faders
Joas ~f,
lOphra,
de Esriters faders.
uti dilla hander, att vi ju skole gifva dino
33. D~ Gideon var dod, vii-ode Israels barn
folke, som trott ar, brod?
om, och bedrefvo hor efter Baalim, och
16. Och han tog de aldsta af staden, och gjorde BaalBerith sig till en gud.
torne
utal oknene
och tistlar,
och lat
med sonderslita
det folket
i Succoth.
der-
34. Och Israels
deras Gud ihig,
barn kommo
intet
Herran
den dem frii.lsat hade ifdn
17. Och tornet i Pnuel brot han neder,och alIas del'8Sfiendarshand allt omkl'in~.
slog ihiiil folket i stadenom.
18. OChtill Sebahoch Zalmunnasade han:
Hurudana voro de man, som I slogen ihjiil
35. Och de gjorde ingen barmhertighet
med JernbBaaIs Gideons huse, efter allt
det goda.,som han emot Israel gjort hOOe.
I
188
DOMARE BOKEN.
9. CAPITLET.
.AbiNølecA
drap" Ijutio briJdør,
blir Eonung,
M
Illt,. Bic/.øm,drapøl.
EN AbiMelech, JerubBaals
son, gick
CAP.9.
hans hus ;..oc~harven s6.gjort emot honom
som han fortjent hafver;
17, Att min fader for edra skull stridde,
och vltgade sin sjal, derfore att han sktille
bort till Sichem till sina moders bro- fralsl\ eder irr§.de Midianiters hand;
der, och talade med dem, och med hela
s~tene
ar hans moderfaders hus. och
saae:
2. Kare, taler for alla mans oron i Sichem:
li vilket ar eder battre, att sjutio man,
alle J erubBaals banl, blifva herrar ofver
18. Och harven uppsatt eder i denna dag
emot mins faders hus; och slagit hans soner
ihjal, sjutio man p!l. en sten, och gjort eder
till Konung AbiMelech, hans tjensteqvinnos son, ofver de man i Sichem. efter han
edar broder ar;
eder, eller en man blif~r
herre ofvcr eder?
Kommer
ock dertillmed
ihli.g, att jag ar
edart ben och kOtt.
3. D§. talade hans modIWs broder all dessa
19. Hafven
I nu gjort ratt och redeliga
emot J erubBaal
och hans hus på demI:}
dag, så varer glade ofver AbiMelech,
och
han vare glad ofver eder.
orden om honom, for alla mans oron i Si- 20. Hvar ock icke, s~ g-:inge en eld uta!
chem; och deras hjerta bevektes efter Abi- AbiMelech, och fortiire de man af Sichem,
Mele(~h; ty de tankte: Han ar vår broder; och nf Millo hus; och gli.nge desslikes ut
4. Och gJifvo honom sjutio silfpenningnr en eld ar de man i Sichem, och ar Millo hus.
utm" BanlBcriths
huse; och AbiMelech och fortare AbiMelcch.
Iejlle sig dermed losaktiga och lattfarclig-J.
m:i.n, som honom foljde efter.
5. Och han kom i sins faders hus i Ophra,
21. Och J otham flydde, och undvek, och
gick til! Ber, och bodde der, for hans broders AbiMelechs
skull.
och slog sina brOder, JerubBMls
soner,
sjutio nJån, ihjal p~ enom sten; men Jotham, den yngste sonen JerubBaals, biet
igen; ty han vardt undstungen.
6. Och sig forsamiade alle man af Sichem,
och hela Millo hus; och gingo till, och
gjorde AbiMelech till Konung vid den
h<>gaekena, som stod i Sichem.
7. D~ detta var sagdt J otham, gick han
bort, och stod ofverst på Grisims berg, och
hof sin rost upp, ropade, och sade till dem:
Horer mig, I man ar Sichem, att Gud ock
horer eder.
~. Tran gingo till och skulle smorja ofver
B~ en Konung, och Bade till oljotrat: Var
22. D~ nu AbiMelech hade riclit ofver Is.
rael i tre §.r,
23. Sande Gud en ondan vilja emellan AbiMelech och de man nf Sichem; fort Y de
man af Sichem fortalade AbiMelech,
M. Och kastade honom fore den ~rning,
som han bedref p~ de sjutio JerubBaaTs
soner, och lade deras blod p~ AbiMelech
deras broder, den dem ihjalslog; och pJ!.de
man i Sichem, som honom hans hand der.
till st~Tkt bade, att han sina broder drap.
25. Och de man i Sichem bestallde ett bak.
håll ofverst p~ bergen, och rofvade p§.vagenomalladesomforoderfra.m;ochdetvard*
bådadt AbiMelech.
v~ Konun~.
9. Men oljotrat
svarade dem:
l>fvergifva
min fetma, hvilken
26. Så kom Gaal, Ebeds son, och hans
broder, och gingo in i Sichem I och de man
i Sichem forlato 8ig upp~ honom ;
Skulle jag
både Gud
och menniskor prisa i mig, och gå bort, och
uppsattas ofver tran?
10. D~ Bade tran till fikontrat: Kom du,
och var Konung ofver oss.
Il. Men fikontrat sade till dem: Skulle
27. Och drogo ut pli. markena, och bergde
sina vingli.rdar, och tl-ampade der, och
gjorde en dans, och gingo uti deras gtld~
hus, 000 ti.to och drucko, och bannade AbiMelech.
jag ofve~va
min sotma och mina goda
frukt,
ocn g~ bort, och uppsattas
ofver
tran?
12. DB. sade tran till vintrat:
Kom du,
och var VM Konung.
13. Men vintrat
snde till dem:
Skulle
28. Och Ganl, Ebeds son, Bade: Hvad ar
AbiMele<:h?
Och hva!;l a.r Sichem, att vi
honom tjena skole?
Ar leke han JerubBanls son, och harver satt sin tjenare Sebul
hit ofver Hemors
folk, Sichems faders?
H vi skulle vi tjena honom ?
jag ofvergifva min must, den Gud och menniskor glada gor, och ~ bort, och uppsattas
ofver tran?
29. Gud gifve, att detta folket vore under
mine hand,att jag måtte fOlinga AbiMelech.
Och det vardt sagdt AbiMelech: Foroka
14. D~ sade aJI tran till romebuskan: clin har, ochdrag ut.
Kom du, och var Konung ofver oss.
.30.
Fort Y Sebul, ofversten i stadenom, då
15. Och romebusken s3.de till tran: År han horde Gaals, Ebeds sons ord, vardt
det sant, att I viljen smorja mig till Ko- han illa vred;
nung ofver eder, sti. kommer, och betror 131. Och sande bMskap till AbiMelech
eder under min skugga; hvar I icke viljen, hemliga, och lat saga honom: Si, Gaal.
ø§.g§.nge en eld utu tornebttskan, och for- Ebeds son, och llans broder, aro konme till
tare cedretran i Libanon.
Sichem, och gora dig staden genstOrtigan ;
16. Rafven I nu gjort ratt och redeliga,
att I harven gjort AbiMelech
till Konung;
och harven I gjort vii.! emot JerubBMl
och
32. Så statt nu upp om natten, du o(~h
clitt folk, som nar dig 8.1',och var i bakhåll
for dem i markene.~
CA!'. 10.
I
DOMARE BOKEN.
33. Och i mo~onstundene,
når solen uppgltr, s§.var bittida uppe, och fall till staden;
och nar han och det folk, som med honom
ar, ~
ut till dig, s~ gor med dem såsom
din hand finna kan.
189
50. Och AbiMelech
drog till Thebez, och
belade det, och vaJm det.
51. Men der var ett starkt torn midt i
stadenom, p~ hvilket flydde alle, bMe mau
och qvimlor, och alle stadsens inby~
i
(
I
34. AbiMelech stod upp om nattena, och och låste igen efter sig, och stego upp Pi
allt folket, som med hOnom var, och satte taket af tornet.
bnkllåll infor Sichem med fyra skarar.
52. D~ kom AbiMelecn intill tornet, och
35. Och Gaal, Ebeds son, drog ut for stridde deremot, och kom sig intill porten
i
!
stadsJ?orten;
men AbiMelech
reste upp
utaf
bakh§'llet,
med det folk som med
af tornet,
uppå;
~
det han skulle
tanda der eld
honom var.
53. Men en qvinna. kastade ett stycke at
36. D§, nu Gaal s§g folket, sade han till en qvarnsten ned l'~ AbiMelechs hufvud,
Sebul: Si, der kommer en hop folk neder och slag honom hufVl.ldsk§.lena sonder.
\
,
r
I
i
T
at bergshojdene.
Sebul sade~ Du ser skuggall afbergen, likasom detvoremenniskor.
37. Gaal taJade an en tid, ocb sade:
Si,
der kommer en hop folk neder midt utaf
54. D§, kallade AbiMelech
drii.ngen, som
hans varja drog, basteliga, och Bade till
bonom:
Drag ut ditt svard, ocb drap mig,
att man icke skall saga: En qvinna slog
l~ndet i .ocb
en
tlll tro lareekena.
honom
igenom,
bar
kommer
p~ den viigen
ibjal.
S!I. stack hans
och han blef dod,
drang
honom
38. D§. sade Sebul till bonom:
H var ar nu
din mun, som sade: Ho ij.r AbiMelech,
att
vi honom tjena skole? Ar leke nu detta
55. D~ nu de Israeliter,
som med honom
voro, s~o
att AbiMelech
var dOd, gick
hvar och en bem till sinort.
det folk, som du foraktat harver?
ut, och strid med honom.
56. Alltså betalade Gud AbiMelecb det
onda, som han emot sin fader gjort bade,
Drag nu
39: Gaal dro~ .ut med Sichems folk, och d~ han dr~p sina sjutio broder;
stndde med AblMelech.
40. Men AbiMelech
jagade bonom, s§. att
ban flydde
for honom;
och m§.nge folIo
slagne ant intill stadsporten.
41. Och AbiMelech bIet i Aroma; men
Sebul drei
Gaal och hans broder
de icke m§.tte blifva
i Sichem.
42. Om morgonen
~ck
tolket
ut,
~7. Desshkes allt det onda, som de man at
Sichem gjorde, betalade dem Gud p!!. deras
hufvud;
och ofver dem kom J othams forbanneise, JerubBaals
sons.
10 CAPITLET
s!l. att
Thola.
E
ut p~ mar-
okir.
israel ~r.
hota.t, &eftdda.t.
FTER AbiMelech
kom upp en annan
fraIsare i Israel, Thola, en man ar
kena; och det vardt sagdt AbiMelech.
4.'3.Och han tog folket, och skifte det i tre
delar, och bestalIde h§'ll p§, dem i markene.
Som han nu s~, att folket ~ick utu stadeIIom. foll han till dem, ocb slog dem.
44. Men AbiMelech med den hopen, som
med honom var, folIo till, och tl'ådde intill
~padsporten; de andre tv§. hoparna folIo
1]11alla dem som p~ markene voro, och
slaga dem.
45. D~ stridde AbiMelech emot staden
den bela. dagen, och vann bon om; och
drap det folk, som derinne var, och slog
Isaschar, Puahs son, Dodo sans; och han,
bodde i Samir p§.Ephraims berg.
2. Och ban di)mde Israel i tre och tjugu
§.r, och bIet dod, och vardt begl'afven i
Samir.
3. Efter bonom kom upp Jair, en Gileadit,
och han domde Israel i.tu och tjugu år.
4. Och han bade tretio soner, ridande p~
tretio åsnatalar, och bade tretio stiid('r, de
kallades HavothJair allt intill denna dag,
och ligga i Gilead.
5. Och J air bIet dod, och vardt begl'afven
i Kamon.
staden neder, och s§.dde salt deruppå.
46. Når de man, som i Sichems
tom
bodde, detta horde, gingo de in uti ett
faste i den gudens Beriths hus.
47. D~ AbiMelech
det horde, att alle de
man at Sichems tom vara forsamlade,
48. ~ick han p§. det berget Zalmon med
allt SItt folk, som med honom var; och tog
ena yxa i sin hand, och hog~ en gren at ett
tra, och lade p§. sin ax~l, och sade till allt
folket, som med honom var: H vad I s~en
att jag gjorde, det gorer ock I med hast
såsom jag.
49. Då hogg allt folket bvar i sin stad en
6. Men Israels barn gjorde ~ter det ond~
var for Herranom;
och tjente Baalim och
Astaroth, och de glldar i Syria, och de glldar
i Zidon, och Moabs gudar, och Ammons
barnas guliar,
och de Philisteers
gudar,
och ofverg6.fvo Herran, och tjente honom
intet.
7. D~ torgrymmade
sig Herrans
vrede
otver Israel, och sålde dem lmder de Philisteers och Ammons barnas hand.
8. Och de tviIlgadc
och fortryckte
1SJ'aR,ls
barn, ifr§. det året, i aderton år; alla Israels
barn p§, hinsidon
Jordan, uti de Amorærs
lande, som i Gilead ligger.
!;Ten at, och foljde AbiMelech efter, och 9. Dertill drO~OAmmons barn ofver Jorkastade .dem intill fastet, och tande der dan, och stridde emot Juda, BenJamin,
eld upp§.; sB.att alle de man af Sichems och emot Ephraims hus, s§.att Israel vard~
to~ blefvo dOde, vid tusend man och ganska svårliga fortryckt.
.
qvmnor.
10. D§, ropade Israels barn till Herran,
190
DOMARE BOKEN.
CAP.11.
och sooe: Vihatve~"dntemotdig;
ty vi
hafve ofvergifvit v§.r' Gud, och tjent Baalim.
10. Deii.IdstentGileadsadetillJephthah:
Herren vare tillhorare emellan oss, om vi
icke gore som du ~
harver.
11. Men Herren
Bade till Israels barn:
Retvingade
ock icke edcr de Egyptier,
de
Amoreer, Ammons bant, de Philisteer,
12. De Zidonier, de Amalekiter
och MooniterP Ochjag ha.lp ederutu deras hii.ndcr,
11. AlltsA gick d1 d ephthah med de Aldsta
at Gilead,
och tolket
satte
honom for
hofvitsman
och ofversta
ofver sig;
och
Jephthah talade ant detta infur Herranom
i Mizpa.
KUdar, och tjente Herranom;
och honom
Omkade del'CJtver, att Isroel
s~ tvingad
vardt.
17. Och Ammons barn slogo sig ibop, och
14. Jephthabsande§'terbMskaptillAmmons barnas Konung;
15. Och lat saga honom:
B§, s~er Jephthab:
Israel harver intet land oorttagit,
lagrade sig i Gilcad;
men Israels barn
f'oræmlade sig, och lågrade sig i Mizpa.
18. Och folket, de ofverste i Gilead, sade
emcllan sig: Hvilken som forst b~ner
till att strida emot Ammons barn, han
antingen iM de Moabiter, eller ifrln Ammons barn ;
16. Fort y når de drogo utur E~ten,
vandrade Israel genom oknena allt llltill
rOda harvet, och kom till Kades;
skall vara hofvitsman
ofver alla de som bo
i Gilead.
11. CAPITLET.
~'1'hthah. kaI/eTle,~er, lUfte.
17. Och sande bMskap
till de Edomeers
Konung, och sade: L~t mig draga igenom
ditt land;
D;lell de Edomeers KonunF;_til}stødde dem rutet.
Ocb sande ball bM tl1l
dil ropaden till mig.
13. Sl harven I dock likavål ofvergitvit
mig, och tjent andra gudar; derf6re vill
jag intet mer hjelpa eder.
14. Gh och ~aller de gudar, som lutvalt
hafven; l§.ter dcm hjelpa eder uti edor
bedrtifvelses tid.
15. Mcn Israels ~arn sadc till Herran: yi
~ve
Sy:l:ldat; gor du med oss hvad dig
til{}kes, iI.llenast hjelp oss i denna tiden.
16. Och de knstade ifrå sig de frammande
J EPHTJ:iAH,
en (:;'ileaait,var en stridsam hjelte, dock likval enesskokosson;
12. D~ sande Jephtbab bldsknp till KoDungen ulver Ammons barn, och llit saga
honom: Hvad bafver du med mig att
skafTa, att du kommer emot mig, till att
strida emot mitt land P
13. Konungen ofver .~mmons barn svarode
J ephtbas b§'dskay: Dertore, att Isroel hafvel tagit bort ~ltt land, dii-,de,drOg<?utllr
Egypten. allt lfr§.n Amon mtl1l Jabbok,
och allt intill Jordan; så få mig nu det
igen med frid.
och Gilead bade fodt Jephthah.
2. Men d~ Gileads hustru rOdde honom
barn, och de snmma barn volda stor,
drefvo de J ephthah ut, ochsadetill honom:
Du skall intet nrt taga i v~rs fadershuse;
ty du ii.stens annors qvinnos son.
3. D~ flydde b.'ln for sina brOder, och
Konungen ofver de Moabiter; han ville
icke heller tillstadjat. Så .blet Israel i
Kades;
18. Och vandrade i oknene,och drog omkring de Edomeers och Moabiters land,
och kom ostan på de Moabiters land, och
l~e
sig p~ hinsidon Arnon; och kom
intet in uti de Moabiters landsandar; ty
Arnon år de Moabiters landamare.
boddo i det landet Tob; och tiJl honom
torsamlade
sig losaktige
man, och drogO
19. Och Israel sande bM till
Amoreers
Konung,
i Hesbon,
Sihol1, de
och sade:
ut med honom.
4. Och någon tid deretter stridde Ammons barn med Israel.
5. D~ nu Ammons barn ~ stridde med
Israel, ginF;ode iildste ar Gilead bort, till
att hemta Jephthah utu Tobs lande;
6. Och sade till honom: Kom, och var
LfIotoss drII4;aigenom ditt land in till mitt
rum.
20. Men Sihon betrodde icke Israel, att
han skulle draga igenomhans landsandar;
utall forsllr.1ladeallt sitt folk, och lagrade
sig i Jahza, och stridde med Israel.
21. Men Herren Israels Gud ø Sihon,
vår botvitsman,
Ammons
barn.
med allt hnns folk,
i Israels
de slogo
dem;
allts~
tog
att
vi
m§ge
strida
emot
lilinaer,
Israel
s~ att
in allt
7. Men Jephthah sade till de iildsta af de Amoreers land, som d~ i summa IWld
Gilead: Aren icke I de sommig haten, och bodde;
harven drifvit mig utu mins faders hus, 22. Och togo alla de Amorcerslandsandar
och nu kommen I till mig, medan I alen i
bedrofvelse P
8. De aldste i Gilead sade till Jephthah:
Dertore komme vi nu i~en till dig, att du
skall gi med oss.ochhjelpa ossstrida emot
Ammons barn; oeh vam v~r hofvitsman
ofver alla de sombo i Gilead.
9. Jephthah sflde till de aldsta i Gilead:
Om I hemten mig ig-en till att strida emot
Ammons barn, oeh Herren gifver dem for
~~...
skall jag di vara edar=-
in, ifrnn Arnon mIt intill Jabbok, och ifr'.in
oknene intill Jordan.
23. S!i. harver nu Herren Israels Gud
fordrifvit de Amoreer for sino folke Is~l;
och du vill nu tnga dem in.
24. Hafvf\r din gud Chemos n!lgrs. fårdrifvit, dem m~ du intaga, och l!ita oss
intaga. alla dem som Herren v~ Gud for
oss fordrifvit harver.
25. Menar du, att du battle ratt bafver,
an Balak, Zipors son, de Moabiters Ko-
I
r
CAP.12, 13.
DOMARE BOKEN.
191
uung? Tratte icke han och stridde emot Jephthahs den Gileaditens dotter,!yra da.
Isr'JR.I?
gar om §.rot.
26. S§.åndock Is~l
nu i trehundrad §r
12. CAPITLET.
\lott harver i Hesbon och dess dottrar, i
J."hthah ,ld,. Ephraim,do,.. Ibzan,1!.lMI,
AbdOfl.
Aroer och dess dottrar, och i alla stader, O CR de at Ephraim
skriade, och gingo
som li~
vid Arnon; hvi !riaden l
p§. den tiden?
27. J Bg hafver iItet
brutit
emot
d,u gor s§. illa emot mig, att du
emot mig.
Herren
dOnie i dag
det icke
dig, och
strider
emellan
norrut,
och sade till lephthah:
Hvi
drogst du i strid emot Ammons barn, och
kallade icke oss, att vi bade m§.tt drngit
med dig? Vi vilje uppbranna
ditt
hus
med dig i elde.
Isra6l och Ammons barn.
28. Men Ammons banl3S Konung skotte
intet efter de JepbthaIls ord, som han bOd
110nomtill.
29. Di kom ReITans Ande oCver Jephthali. och han drog igenon1 Gilead och
Manasse, och igenom Mizpe, som i Gilead
ligKer, och i!r-1 Mizpe, som i Gilead ligger,
inp§. Amlllons bam.
30. Och Jephthah loCvade Herranom ett
2. J ephthah sade till dem: J~ och mitt
folk bade. en stor sak med Ammons barn;
och jag kallade p§. eder, men I hulpen mig
intet utu deras l1ander.
3. D§, jag nu s§g, att in~n fralsare p~
farde var, satte jag mina sjal i mirul. h:1nd,
ooh drog åstad emot Arnmons barn, och
Herren gRf dem i mina hand. Hvi kommen I nu hitupp till mig, till att strida
emot mig?
lotte, och sade: Gifv~r du Ammons barn i
minR hand;
31. Hv3d som hel!Ci utu mins hus dorr
kommer emot mig, nar jag med fl-id igenkommer ifrll.n Ammons
barn, det skall
hora Herranom
till;
och jag skall oifra det
4. Och Jephthah
f'6rsamlade
alla man i
Gilead, och stridde emot Ephraim;
och de
man i Gil.e3d sl~o Ephralm,
derfore, att
de sade: Aren I dock, I Gileaditer,
ibland
Ephraim
och Manasse, såsom de der at
Ephraim beskyddas m§.ste?
til l branneoffer.
32. S§.dr~ J ephthal1. in p§.Ammons bnrn
till att stridD. pi!. 4em; och Herren gaf dem
i hang hander.
33. Och han slog dem, allt ifr§n Aroer
iiitilldess mRn kommer till Minnith, tjugu
stader, och intill vin~årdaplatsen, en magtig stor slagtning. Och vordo s§.Ammons
barn nedtrycktefor Israels barn.
34. D§, nu J ephtRah kom till Mizpa till
sitt hus, si, d§, gick hans dotter ut emot
honom, med pipande och dansande, och bon
var enda barn, och han h3de eljest lllKen
son eller dotter.
35. Och som han nck se henne, re! hnn
5. Och de Gileaditer togo in Jordans fårjostad f'6r Ephraim.
Nar de nu s3de: Vi
ire ock de beskyddade af Ephraim, l1lt
mig tara ofv~r; s§. Bade de man af Gilead
till honom: Ast du en Ephrait?
Når han
nu svarade nej,
6. S§.bådo Ile honom såga.Schibboleth;
B§.sade han Sibboleth, och kunde leke ratt
sjiga det ut. g§. togo de honon1 fatt, och
drll.po honom vid faljostaden Jit J orili'ln;
s§.att p§. den tiden folIo ar Ephraim tu och
fyratio tusend.
7. Och l ephthah domde Israel i sex fir.
Och lephthah den Gileaditen bIer dM, och
varet b~ven
i de ståder i Gilead.
sin klåder, och Bade: Aj! min dotter, du
gor mig en hjertans
sorg, och bedrofvar
8, Erter
dessom
Lehem Israel.
domde
lbzan
af Beth-
mig; ty jag harver oppnat min mun inf'6r 9. Han bade tretio soner, och tretio dotHemmom, och kan icke kalla det tilltrar gifte han ut, och tretio dottmr tog
bakI!..
han utanefter till sina soner; och domde
36. Men bon sade~ Min fader, harver du Israel i sju år;
oppnat din mun infor Herranom, B§.gor 10, Och ble! dOd, och ble! begrarven i
med mi~ s§.som uta! din nmn g§,nget i!.r,
efter Herren
harver
båmnats
pa dilla
fiendar. Ammons barn.
BethLehem.
11. Erter dessom domde Israel Elon,
Sebulonit, och domde Israel i tio år;
37. Och bon sade till sin fadet": Allenast
beder jag dig om ett, att du unner mig
tv§. manader, att jag ~r neder på bergen,
och begrilter min jungfrudom med mina'
leksystrar.
38. Han sade: GMk; och lat henne g§. i
två m§,nader. Så gick bon bo~ med aina
leksystrar, och bergret sin jungfrndom p§.
bergen.
39. Och efter tv~ m§.nader kom bon igen
till sin fader, och han gjorde h~nne s§,som
12. Och ble! dM, och vardt bc/,'Tafven i
Ajalon, uti Sebulons land.
13. Efter des!;om domde Israel Abdon,
Hillels son, en Pirgathonit.
14. Han bade f,vmtio soner, oeh tretio
sonasoner, som p§. s.iutio åsnafålar l'cdo.
Han domde Israel i §,tta §.r;
15. Och bier dM, och vardt bc:!Tafven
i Pirgathon uti Ephraims lande,~ på dd
Amalekiters berg.
13. CAPITLET.
han lo!vat h3de; och bon bade mtet skaff a
hatt med n§.grqm man.
.
40. Och en Sedvanja kom uJ?P i Israel, att
Israels dottrar gingo årliga till, och begreto
en
r".ae~1YII44", Si1n1Of&
fljlfl8,f6d~'.
CR Israels barn gjorde åter det onclt
var for Herranolli;
och Herren ,tro!
dem uti de Philisteers
Winder i fJ'ratio iI.l'.
O
i
:
~
192
DOMARE BOKEN.
CAP.14.
2. Men en man var i Zo~
utal Dans
slii,gte, benamnd Mall0lJJ1, ocn hans hustru
var ofruktsam,
och f.i>dde intet.
17. Och Manoah sade till Herrans Angel:
Huru heter du, att vi dig prisa m~e, nii.r
du kommer s1som du sagt harver?
:3. Och Herrans Angøl syntes hustrune,
och sade till henne: Si, du ast ofruktsam,
och rOder intet; me~ du skall val'da har-
18. Herrans Angel sade till honom: Hvi
frliJl:ar du efter mitt Namn, det dock
unuerligit år?
vandes, och fada en son.
4. Så vakta dig n~ att du icke dricl{er
vin, eller starka drycker,
och att du intet
orcnt ater;
5. Ty du skall varda hafvandes, och fada
19. D6: tog Man.oah
spisoffer, och lad'e
ranom;
oC11.bal;!
och Manoah med
upp!i..
en son, hvilkom ittgen rakoknif skall komrna p!i. hufvudet;
fart y den pilten skall
vara en Guds N azir utaf moderlifvet t och
han skall begynml. till att fraIsa Israel utu
de Philisteerk hand.
6. Då kom qvinnaII, och talade med sin
man och sade: En Guds man kom till mi~,
och han var tiR seendes såsom en Guds
20. Och d6: lliJl:en uppg!.ck al altaret §.i
himmelen, for Herrans Angel ock upp i
altarens lågtt. D§,Manoah och hans hustru
det s[go, folIo de neder till jordena p§. siti
ans~e.
21. Och Rerrans A~el sYntes intet mer
Manoah och hans hustru. S~.f()rnam Manoah, att det var enHerran~ A:;ilgel;
Angel, ganska rorskr'Jæklig;
sft att jag
intet frngade honc.m hvadaU han var, eller
hvart hall ville;
och han sade mig intet
bur han het.
7. Men han sade till mig;
Si, du skall
varda harvandes, och foda en son; så dricl{
!1u intet vin, el,ler sta;rka drycker,
ocll at
mtet orent;
fort Y pIlten
skall vara en
22. Och Bade till sin~ hustru:
Vi m§.ste
doden do, att vi harve sett Gud.
23. Men.hans hustru svarade hoJlom: Om
Herren hade velat drapa oss, s6:hade han
icke anammat branneoffret
och spisoffrei
ar v6:ra hii.nder, och bade icke tett 'oss cll~
detta, ej ~eller låtit oss detta hora, såsom
nu skedt ar.
Guds N azir, ifr! .moderlifvet
hans dod.
8. D!I. bad 'M;anoah Herran,
24. Och qvinnan rodde en son, och kallade
honom Simson' och pilten vaxte, och Herren valsi~de
honom.
allt
intill
och sade:
Ack I Herre, låt den Guds mannen
6:ter
komma till oss, den du utsandt harver, att
han m6: lii.ra oss, hvad vi skole gora med
piltenom, somfodas skall.
25. Och Herrans
vara med honom,
ZOI'ga och Esthaol.
ett kid ar getterna och
det p!i. e~ sten Hergjordø' det w1derliga;
hans hustru s[go der-
Ande begynte
till ati
uti DanB liigre, emellan
14. CAPITLET.
9. Och Gud horde Manoahs
rost;
och
8i~
bisva.-m,~~Il!'P. gd,!&.
Guds Angel kom igen t~ll qvinnona;
och S IMSON gick ned till Thimnath,
och s§g
han satt p§. markene,
och hennes
maIl
' ens qvinno i Thimnath,
uta! de PhiManoah var icke når henne.
listeers dottrar.
10. D~ lapp han hasteliga, och underviste
2. Och d§. han uppkom,
underviste
han
det sinom man, och sade till honom:
Si, det sinom fade;r ochsine moder, och sade:
den mannen harver s;}:nts mig, som i dag Jag harver sett ena qvinno
i T~th,
kom till mig.
utaf de Phili~teers
dattrar;
kåre, gifver
11. Manoah stod upp, och foljde qvinno~a
mig henne till hustru.
efter, och.. kom till mannen, och sade till
..3. Hans fader O!Jh mo.der sade ~ill ho~om :
honom:
Ast du den mannen, som talade
Ar nu mgen qVlnna Ibland
dilla broders
medqvinnone?
Hansade:Ja.
dpttrar,
och i allt mitt
folk, att du går
12. Och Manoah sade: Nar nu sker s6:som bOl-t, och tager dig hustru nii.rde Philisteer,
du sagt harver, hurudana
skola piltens
som oomskorne aro?
Simson sade till sin
seder och gerJ:t.ing vara?
fader: Gif mig denna; ty hon behagar min
13. Herrans Angel sade till Manoah: Han
()gon.
skall vakta sig for allt det som jag qvinnone ~
harver.
4. Me~ hans fllder och moder visste icke,
att det var af Hen-anom; ty han sokte till-
14. Han
skall icke iita hvad
utaf
vintra
komnwt
ar, och skall intet
Vin dricka,
eller
tålle
emot de Philisteer;
rådde
p6: den tidenofver
starka drycker, och åta intet orent; allt
det jag henne budit harver, skall han
hålla.
15. Manoah sade till Herrans Angel: Kare,
l!l.t oss bellålla dig hål', vi vilje tillreda dig
ett kid af getterua.
16. Men Herrans Angel svarade Manoah:
Om du an behåller mig, s§. ater jag dock
intet utaf ditt brod; men vill du gora
Herranom ett branneoffer, g§.m! du det
offm; ty Manoah visste icke, att det var
5. S6:gick Simson neder med sinom fader
och~ine moder till Thi~ath;
och som de
komIUo till ving!l.rdarna vid Thimnath,
si, d6: kom ett nngt lejon l'ytandes emot
honom.
6. Och Herrans Ande foll ofver honom,
och han ref det sonder i stycker, s6:som
man hade sonde;rrifvit ett kid, och ~de
dock platt intet l handene; och Bade Icke
sinom fader eller sine moder, hvad han
gjort hade.
en Herrans Angel.
och de Philisteer
Israel.
7. D6:han nu kom ditneder, taiade han
CA-P.15.
DOMARE BOKEN.
med qvinnone, och bon behagade Simson i
hans ogon.
8. Och n§,gra dagar deretter kom han igen
till att taga henne, och gick ar vii,genom
till att bese aset ar lejonet; si, d§. var en
bisvarm i aset ar lejonet, och hannog.
9. Och han tog det i sina hand, och §,t
demf i vii,genom, och gick till sin fader och
till sina moder, och gaf dem, s~ att de ock
!l.to; men han Badedem intet demf, att han
hade tagit hannogen utaf lejonets as.
10. Och d!J.hans fader kom ditneder till
193
hustru med ett kid af~tterna.;
och som
han tankte:
Jag vill g~till mtna hustru i
kammaren, ville hennes fader icke lAta honom in;
2. Och sade: Jag mente att du bade vant
henne vred vorden, ty harver jag gifvi~
henne dinom stallbroder; men han harver
ena yngre Byster, bon ar dii,geligare an bon,
tag henne for desso.
3. Då Bade Simson till honom: Jag harver
en g§,ng en r'J,ttfårdig sak emot de Phi-
listeer; j~ skall gora ederskada.
Q.vinnona,gjorde Simson der brollop, s!J.som 4. Och Simson gIck bort, och fick trehununga man plaga .sora.
drade rafvar, och t~ brandar, och vande
Il. Och d~ de s1igohonom, fingo de honom ju en stjert emot den andra. och satte ju
tretio stallbr<>d.er, som skulle vara nar en brand emellan tv!J.stjertar;
honom.
5. Och tande eld p!J.dem, och slappte dem
12. Men Simson Bade till dem: Jag vill uti de Philisteers sad, och brande upp
satta eder ena g?lto fore; om I det utgiiten, karfvarna med den st!J.ndande sii,dene,och
och råken ratt i dessa sju brollopsdagar, vin.ll:årdarna, och oljotran.
s!J. vill jag .Q:ifva eder tretio
skjortor,
och
tretio h~iaskliider.
13. Men kunnen I icke utråda henne, s!J.
skolen I gifva. mig tretio
skjortor
och
tretio
hOgtidsklii.der.
Och de Bade till
honom: satt fram dina. K§.to, lAt oss hora
henne.
14. Han Bade till dem:
At fr!J.ssarenom
tl~ck
mat, och, sotme uta! dem starka.
Ocn de kunde i tre dagar icke r6ka. upp~
6. »!J. Bade de Philisteer:
Ho hafverdetta
gjort P D!J. Bades: Simson den Thimnitens
m!i.g, derfore att han hafver tagit honom
hans hustru irr!J., och gifvit henne hans
stallbroder.
D~ fora de Philisteer
upp,
och brande upp bMe henne och hennes
fader i eld.
7. Men Simson Bade till dem: Ja« l~ter
eder det gora; jag vill and§. hamna mig på
eder, ochsedan vara tillfrids.
gltona.
15. P§.sjunde~en
talade de till Simsons
hustru: Locka for dinom man, att han
utsii,ger oss dtona, eller vi skole brii.nna.
dig och dins faders hus upp i eld; harven I
buditoss hit, till att,giJra oss fattigaP
16. D!I. ~t
Simsons hustrn for honom,
och Bade: Du ast mig vred, och harver mig
icke kar; du hafver .~t
miRS folks barnom ens. g!!.tofore, och h/l,fver icke utsa~
mig henne. Han Bade till henne: Si, jag
hafvericke utsagt henne minom fader, eller
mine moder; skulle jag nu ~t
for dig p
8. Och han slag dem h§'rdeliga, bMe pD.
skuldror och p!J.lander; och gick neder,
och bodde uti en be17g'klyfioi Etbam.
9. D!J.droga de Philisteer upp, och.belade
J uda; och g!J.fvosig neder till Lehi.
10. De ar Juda Bade: Hvi harven I dragit
hitupp emot oss P De svarade: Vi are
komne hitupp till att bind,a Simson, at~
vi ~
gOra honom, s!J.$Om
han oss gjort
hafver.
Il. S!J.droga tretusend mån ar Juda neder
i bergklyrtena i Etbam, och Badetill Simson: Vetst du icke, att de Philisteer ii.ro
17. Och bon ~t
i de sju ~r
for honom, medan Drollopet
stod.
p!!. sjunde
dagen Bade han henne deta, ty honlk
honoms!J. hårdt upp!J.; och bon sadeg !tona
får sins folks baroom.
18. Då Bade de man at stadenom
till honom p~ ~unde
dagen, forra an 'solen gick
neder: H vad ar sotare an hannogen;
hvad
ar starkare an lejonet P Han Bade till dem:
Om I icke broen plojt med minom kalf, I
haden icker§,kat
p!J.minag!J.to.
19. Och Herrans Ande foll p~ honom, och
rMandeofverossP
Hvihafverdus!l.gjort
emot oss P Han Bade till dem: S!J.som de
harva gjort emot mig, så hafver j~ gjon
emot dem i~n.
12. De Bade till honom:
Vi are komne
hitneder
till att binda wJt" och f§. dig de
Philisteer
i bander.
Simson Bade till dem:
B§,svarjen,att I viljen. in,tet hindergora mig-.
13. De svarade honom:
Vi vilje
inte~
hi~der
gOm dig;
utall vi vilje alleD8B~
binda dig, och antvarda dig dem i bander,
och vilje intet drii.~ dig; och de bundo
hijl!;tidskliider
dem som g!J.tona ~ r§'ka1;
!Ia:de; och varet ganska vred, och gick upp
l sin faders hus.
20. Men
Simsons
hustru
varet
gifven
enomhansstallbroder,denhonomtillydde.
14. Och di Dan kom intill
Lem, smade
de Philisteer,
och kornmo emot honom;
men HerraD$ Ande fpll p!J. hollom
och
t!lgen p!J. hans armar vordo s!J.som blir, de
at eld forbrande
aro, s§. att banden pi
han gick neder till Askelon, och slagtretio honoIJ1med tu ny t!i.g, och torde honom
manar dem, och tog deras klader, och Il,af upp ifr!J.k!ippone.
15. CAPITLET.
BiO CH
hUItru-, r{j.f..ar,lang.la..a6,
det
begaf
sig efter
hans bander torsIJ1u1to.
dmakindbdg6.
n~
dagar,
15. Och han r!J.kade en ruttelI
!J.snakilldbltga;
han rackte
ut siDa. hand
och tog
om hveteandene,att Siw30n sØktesiDa honom, och slag dermedtusendelIl&n.~
H
194
DOMARE BOKEN.
CAP.16.
16. Och Simson sade: De:r ligga de ihop;
med en isnakindbjlga
harver jag slagit
tusende mii.n.
17. Och ~ han det utsagfi bade, kMtade
han kindb~
utu sine hand, och kallade
det rommet RamatbLehi.
mig dock nu, hVa1'med mazl dig bind...
kan ?
11. Han svarade: Om jag vorde bunden
med ny t~,
der annu intet arbete med
gjordt ar, s'å vorde jag svag, och sisom en
annor menniska.
18. Och som han begynte sv!rliga tOrsta,
§.kaJladehan Herran, och Bade: Du hafver
en si stor saJighet ~t
igenom dins tjenares hand, och nu m~te jag do i torst,
och falla uti de oomskornss hånder.
19. D~ oppnade Gud ena oxlatatld i kindbiganom, och der gick ut vatten; och som
han drack, kom hans ande igen, och vederqvicktes; derfore heter ock det rommet
ti.kallarens kindbigabrunn, allt intill denna
12. S~ tog Delila ny t§.:r;,och band honom
dermed, och Bade: De Philisteer ofver dig,
Simson I Och de bade hån J)'å honom i
kammaren; ooh han slet sonder dem uta!
sina armar, sisom ett snore.
13. Delila Bade till honom: Du harver
annu ~kat
mig, och ljugit for mig. Kåre,
~ mig dock, hvarmed man kan dig binda P
Han svarade henne: Om du flatade Sjli
lockar ar mitt hufvud uti ett flåteband.
dag.
20. Och han domde Israel
listeers dagar i tjugu ~r.
14. Och bon råste dem in med en nagla,
och Bade till honom: De Philisteer
ofver
dig, Simson I Och han vaknade
upp at
uti
16 CAPITLET
e-.1'Of"la'" Deli~ lin. 8i~'loct;ar.
O
CR
de Phi-
sinom sOmn, och drog de tlåtade
tråldom, med nagl!} och tlåteband ut.
diJd.
Simson gick till Gasa, och fick der
lockar
15. D~ sOOe han till honom : Rurn kan du
~
att du harver mig kar efter ditt
se ena skoko, och lade sig når henne.
hjerta ar dock icke når mIg? I tre g!inger
2. D~ vardt sagdt de Gasiter: Simson ar harver du gackat mig, och icke sagt mig,
kommen hårin; och de omhvårfde honom, hvarntinnan din storn starkhet år.
och låto taga vara p~ honom i stads{l<!rtenom i hela nattene'
och voro stilla l hela
nattene, och Bade: i morgon, då ljust varder, vilje vi sl1 honom ihjal.
3. Men Simson l~
intill
midnatt.
D~
stod han upp om micInatt, och fattade b~da
dorrnrna i stadsporten med b§.da dorrtrån,
och skottbommen,
och lade dem p~ siDa
axlar, och bar dem upp p~ bergshojdena
ror Hebron.
~ Deretter fick han kå.rlek till enaqvinno
vid den ba.cken Sorek, hvilken het Delila.
0.. Upp till henne komma de Philisteers
Forstar, ooh Bade till henne: TaJa si vid
honom, att du kan ri se, hvarntilman
han
s§daru\ stor kraft harver, ooh hvarmed vi
kunne varda honom ofverhandige,
s~ att
vi tinge bindan
och tvingan;
sJ\ vilje vi.
gifva di~ hvar v!ra tusende och hundrade
si~nmgar.
6. Och Delila sade till Simson:
Kare, såg
mig, hvaruti st!r din storn starkhet;
ooh
hvarmed man kunde binda dig, och tvinga
dig p
7. Simson Bade tillhenne:
Ommanbunde
mig med sju ny ~,
som annu intet rortorkad voro, s~ voroe jag svag, och sisom
en annor menniska.
8. m rorde de Philisteers Forstar upp till
henne sju ny tåg, som alUlu intet f"()rtorkad voro, och bon band honom dermed.
9. Och de bade h~ll p~ honom nar heune
i kammaren;
och bon Bade till honom: De
Philisteer
ofver dig, Simson I
Och han
slet sOnder t!igen, sisom ett vridet snore
sOndergår, når det ar eld rorbrii.ndt
år;
och vardt icke.kunnigt,
hvarutinnan
hans
16. Och som bon alla dagar låg honom
upp6. med sådana ordom, och låt honom
jngen ro B, vardt hans sjå! uppgifven
allt
intill dOden.
17. Och Bade henne aJlt sjtt hjerta, och
Bade till henne:
p~ mitt hufvud
hafver
aJdrig n~on
rnkoknit
kommit,
ty jag ar
en Guds N azir ar moderlifvet;
om man
~kar
~t
at ~jg, s~ rir
min ~tarkhet
ifrå Inlg, så att Jag varder svag, lika som
andra menniskor.
18. DIi nu Delila s~, att han bade uppenbarat henne allt SItt hjerta,
sande bon
bort, och låt kalla de Pliilisteers
Forstar,
och sade: Kommer an en g!ing hitupp;
ty
han harver uppenbarat
mip; aJlt sitthjerta.
D~ kornmo de Philisteers
Forstar upp till
henne, och bade penningarna
med sig l siIIe
hand.
19. Och hon lat honom sofva ~ sitt kna.,
och kallade en, som rokade honom bort de
sju IOckar af hans hufvud;
och bon begynte
till att tvinga honom, och hans ma.gt var
g!ingen ifrn hollDm.
20. Och bon sade till honom:
De Philisteer ofver dig, Simson!
Som han nu
vaknade af sinom samD, tånkte han: Jag
vill g-å ut, sisom jag i flern resor gjort
harver, jag vill slita mjg los;
och VIsste
icke, att Herren var viken ifl~ honom.
21. Men de Philisteer
grepo honom, och
stungo honom ()gonen ut, och torde honom
neder till Gasa, ooh bundo honom med två
kopparfjettrar;
och han m§Ste maJa i fåDgelset.
22. Ochhanshufvudh~rbegynte~tervax:1,
der han rakad var.
starkhet var.
23. D~ forsamla.de sig de Philisteers For-I
10. D~ salte Delila till Simson: Si, du star, till att gorn sinom gud Dagon ettl
harver gå.Ckatmig, och ljugit ror mig; sag , stort offer, och gorn sig glada, och Bade:
T
-
CA-P.17, 18.
DOMABE BOKEN.
195
V~r gud hafver gifvit ossvu fienda Simson afgudar, och fyllde enom sinom son haIli vim hiinder.
dena, att han vardt haIiSPrester.
II
I
,
i
24. Sammalunda
llar folket
s§.g honoml
prisade de deras gud: ty de sade: V~r gnu
hafver gifvit v~r fienda i våra bander, den
v~rt land forderfvade,
och slag månl;'a at
oss ihjaL
25. D§, nu deras hjerta
val gladt
var,
6. På den tiden var ingen Konung i IsraeJ,
oeh hvar
och en gjorde
s!lsom honom
tyckte godt vara.
7. Men en ung man var lJå den tiden nI
Bethlehem
Juda,' ibland Juda sliigte, ocIl
han var en Levit, oeh var derSamluastad:l
sadede: L~t hemta Simson, att han m!1
spelafor oss. Så hemtade de Simson utu
rån~lset, och han speladefor dem,och de
stiillde honom emellan två pelare.
!6. Men Simson Bade till dr'.i.ngen,som
frammande.
8. Men han drog utu BethLehem, Juda
stad, till att vandra hv~rt han ku:nde; .och
då han kom pfi.Ephraims berg till MiCha
hus, p~ det han skulle hålla sin vag fram,
ledde honom vid handena: Låt mig taga p~
pelarena, på hvilka huset hanger. IlItt jag
mD.stOdja mig derintill.
27. Och huset 'Var fullt med man och
qvinnor; ooh de Philisteers Forstar voro
der ock aUet och p~ taket vid tretusend
man och qvmnor. do som Sllgo till huru
Simson spelade.
9. F~de
honom Micha: Hvadan kommer du-~ Han svarade honom: Jag ar en
Levit af BethLehem Juda,. och vandrar
hvart j~ kan.
10. Micha Badetill honom: Blif nar mig,
du skall vara min fader, och min Prest;
jaF; vill gifva dig årliga tio silfpenningar,
och nligor forenii.mnd klader, och din fOdo.
28. Men Simson 6.kallade Hen'an, och Och Leviten gick med honom.
,
I
i,
sade: }~erre. H~rre, tank uppå mi,g, o,?? 11. Och Leviten
tog:. till att blifva
nar
styrt mIg, Gud! 1 denna gån~~n, att Jag for mannenom;
och han haU den unga mannen
b~da min Ogonmå enareso namnas pil. de s6.somen son.
Philisteer.
12. Och Micha tvllde Levitenom handenn,
29. Och han fattade de två medelpelareJ så att han vardt hans Prester. och bIer så i
pi hvilka huset hangde,och Broddesig pa Micha huse.
dem, och tog den ena i den hogra,
andra i den venstra handena;
och den
18. Och Micha
sade: Nu vet jag, att
Herren
varder mig godt ~orandes. efter
80. Och Bade: Min sjal do med de Phi- jag harver en Levit till Prest.
listeer l och han b~jde dem krafteli~. Så
18. CAPITLE1'.
foll huset upp§. Forstama, och UlJpf\allt Da..be'J"'ja"landet,flire1'
Mlchaafg1Ade"
tfll La;...
folket, som derinne var, sa att de dOde, P K den tiden var ingen KommF; i Israel;
I
som han drap i sin dod, voro tIere. lin de
som han drap mednn han lefde.
81. Då kollimo hans broder ditneder, och
och Dans sliigte sokte sig en arfvedel,
der de m§.tte bo; ty intill den dagen var
ii.nnu inF;en arflott fallen for dem ibland
hela hans faders hus, och tob'"O
honom upp, Israels sliigter.
I'
och b6.ro honom upp, och begrofvo bonom
ioch
hansEsthaol.
faders Mnnoahs
graf,domde
emellan Israel
ZOI~ i
Men han
2. Och Dans barn sande uta! sitt sliig!e
och
sina man,
landsandar
fem hofvitsman,
stridgamma
ifrå Zorga
ooh Esthaol.
till
tjugu år.
att b~ja
landet, ooh ransaka om det,
och Badetill dem: Går listad, och bespejer
t
17 CAPITLET.
E
N
man
Mi~ha affluda(iemt.
var
p~ Ephraims
berg.
be-
namnd Micha.
landet;
berg
till
och de kornmo
Micha
hus. och
upp~
blefvo
Ephraim~
der ofver
nattene.
2. Han sade till sina moder: De tusende
8. Och som de nu voro med Micha husoch hundrede silrpenningar.
som ara tagne
folk, kande ~e rOstena af d';Jm unga ma~ifrå dig, och som du svorit ofver, ooh sagt nenom LeV1tenom,. och glngo bort
tlll
for min oron, si, de samm.a pennin~r
a.ro hon()m.' o~h ~e
till ho~.om: H:.o harver
nar mig. jag hafver tDglt dem till mig.
kommit dig hItP Hvad gor du har?
Och
D~ Bade ~ns model': Vålsignad
vare min hvad harver du har?
son Herranom.
4. Han svarade dem: Så och sB. harver
3. Så fick han sine moder de tusende och Micha gjort emot mig, och harver lejt mig,
hundrade
silfpenningar
igen;
ooh hans
att jag skall vara hans Prester.
moder snde: Jag harver he~t
de pennin5. De Bade till honom:
Kare, frågs Gud
garna Herranom
ifrå mine nand, for min
till, att vi måge få veta ()m vår våg, som
son, till att man må gOra ett gjut~t belate.;
vi vandrom, skall oss lyckosam varda.
derfore så får jag dig dem nu igen.
~ :Men han fick sine moder penningarna
igen. DB.tog hans moder tuhundrade silf.
penningar, ooh fick dem till guldsmeden;
hangjorde henne ett gjutet belate; det var
sedani Micha huse.
6. Presten svarnde dem: Går åstad med
frid; edarvåg ar ratt for Herranom. den I
vnndren.
7. Så gingo de fem man Ilstad, och k°I!1mo
till Lais, oohsågoatt det folk,.som,dennne
var, bodde sakert, efter de Zidomers sed,
6. Och den mannen
Micha bade s§ ett
guds hus; och han gjonlc cn lifkjortel.
och
s1;illa och siikre;
Ilågot bekymmer
och ingen var, som dem
gjorde i landena, eller
n~
196
D()MABE BOKEN.
GAP.19.
hade det under sig; och voro långt ifrå de
Zidonier, och bade intet bestaIla med något
tolk.
8. Och de kommo tiU siDa broder i Zo~
mina gudar, som jag gjort harver och
Presten. och dragen OOr'.lfårde och 'hvad
harver_jag nu mer? Och I sagen andå til!
mig: H vad skadar dig ?
och Esthaol;
och d~ms broder sade till
dem: Hu.ru gå~ det till med eder P
9. De sade: Upp, låt oss draI!:a. upp till
dem;
ty vi bafve besett landet,
det ar
25. Men Dans barn Bade till honom: Låt
dilla rost intet homs nar oss, att icke
ofverfalla
dig vrede man, och du låter dilla
sjal tiM, och dins hus sjat.
ganska godt; derf"6re skynder eder, och 26. S~ gingo Dans barn sin vag
Och
varer icke sene till att 4~,
att I mågen Micha, du, han s/tg att de YOJ:Qhon"om for
komma och taga landet m.
starke, .vande om, och kom igen till sitt
10. Når I kommen, varden I finnande ett hus.
sakert folk, och landet ar vidt och bredt;
ty Gu,d harver det gifvit i edra hander, en
s§.dana plats, der intet fattas som på. jordene år.
11. B§,drogo ut at Dans slii.gte, ifrå Zorga
o.ch E~t~l,
sexhundrad
man, val vapnade
tlll stndsj
12. Och droga ditupp,
och lagrade sig i
]\;iriathJearim,
i Juda;
demi' kallas det
rummetpans
~re,.
a.llt intiil. denna dag;
27. Men de togo det Micha gjort badP.,
och den Presten, som han bade, och kommo
till Lais, till ett stilla och saken folk, och
slogo dem med svardsegg, och uppbrånde
staden med eld.
28. Och ingen. var, som dem undsatte, ty
han l~ l§.n~ Ifrå Zidon, och bade med
ingom oostalm;
och han l§.g i den dalen,
som lig/;'er vid Beth~hob.
S§. bYggde de
staden, och bodd,e deruti;
och ~t ar bakfor KiriathJ earlm.
13. Och dadan gingo de upp p§.Ephrairns
berg, och kommo till Micha hus.
29. Och kallade honom Dan, efter Bing
faders Dans namn, hvilken af Israel fOdd
var; och staden bet tillf"6rene Lais.
14.. D§. svarade. de fem ma~, so~ bade
vant ut~ngne
tlll att bespe]a Lals land,
och Bade tillllina
brOder: Veten I ock, att i
dessom husom at" en lifkjortel,
afgudar
och ~utet
belii.teP
l m§.gen tillse, hvad
eder till gomndes ar.
15. De drogO dit, och kom~o
i den unga.
30. Och Dan~ ba~n uppsatte sig belii.tet;
och J onatban, Gersons son, Manasse sons,
och hans soner voro Prester uti de Daniters
slagte, allt intill
den tiden, som de vordo
forde f)i.ngne utu landena;
31. Och satte allts~ ibland sig det Micba
belate, so~ han gjort bade, så lii.nge som
stodo for dOnene.
17. Och de fem man, som bade ut dragne
varit till att bespeja landet, gingo upp,
och komma dit, och togo bela tet, lifkjor-
Israel.
framling
vid
bade tagit
BethLehem
telen, och de gjutna afgudarna; emedan
stod Presten fOr portenom nar de sexhund1"ad vapnade ideras barnesko
18. Som nu hine voro komne in uti Micha
hus, och togo belatet, lifkjortelen, och de
gjutna afgudarna, sade Presten till dem:
H vad goren I P
2. Och som bon bedref hor nar honom,
lopp bon ifr~ honom till sins faders hus
till BethLehem Juda, och bIer der i fyro-'
m§.nader.
3. Och hennes man stod upp, och for efter
henne, p§. det han skulle tala vanliga. med
henne, och hemta henne igen till sig. Och
19. De svarade honom: Tig, och h§'ll munnen p§. dig, och kom med oss,.att du m§.
blifva v§.r fader och Prester.
Ar det dig
battre, att du ast Prester
uti ens mans
huse, an uti en hel slii.g't och att i Israel P
20. Det be~e
Prestenom val; och tog
bMe lifkjortelen,
afgudarna,
och belii.tet,
och g!J.fsig midt ibland folket.
21. Och il§. de vande om, oeh droga sin
han bade en driing och ett par §,snar med
sig. Och bon bade honom in uti sins
faders hus; och d!i qvinnones
fader såg
honom, vardt han glad, och undfick. honom.
4. Och hans svar, qvinnones
fader, holl
honom uppe, s§. att han bier der i tre dagar
nar honom; ~to och drucko, och blefvo der
om nattene.
v~, skickade de barnen, och boskapen. och
allt det basta som de bade, framfor sig.
5. P~ fjerde dagen voro de bittida uppe,
och han stod UpJl, och ville fårdas; d§, Bade
22. Som de nu voro fjerran
komne ifrå
Micha hus, ropade de man, som i busen
voro vid Micha hus, och f6ljde efter Dans
barn .6.
23. 6ch ropade till Dans barn.
Och de
vånde sitt ansi~
om, och sade till Micha:
Hvad skadar dlg, att du s!i roparP
qvinnones fader till sin m~:
Styrk ditt
hjerta med en beta brOd, sedan mm I
fara.
Och de satte sig, och lto hvar med
annan, och drucko.
S~ sade qvinnones
fader till mannen:
Kare, bli! ofver nattena,
och ditt hjerta vare lustigt.
mansensLevitens hus, uti Michl\ hus, ooh Guds hus var i Silo.
helsadehonom vanliga.
.19.
CAPITLijT.
16. Men de sexhundrad va.pnade,med
Levitem
friUa. GibefYllJ
horeri.
dems barnesk,somvara utal Dans barnom, U TI den tiden var in~en Konung t
24. Han svarade: I harveu tagit bort
Och en Levitlsk
man var en
sidone af Ephraims
berg, och
sig ena frillo
till hustru
uti
Juda.
7. Men mannen stod upp, ochville f"årdas,l
CA-P.
20.
men
hans
ble!
8.
DOMARE BOKEN.
svar
den
noclgade
nattena
Om
morgonen
uppe.
och
fader:
tOfva.,
och
de
hans
svar,
nom:
år for
Si, dagen
handene,
Belials
11t
dagen;
denna
ditt
I
sade
och
st.§.n
till
dinahlddor.
mannen
VIlle
bittida
utan
och
infor
J ebus,
stod
blir
§.snar
klefjade.
vara
upp,
ar
sin
och
hans
vag,
och
frilla
med
Som
de
nu
~en,
Kåre,
kom
och
kom
intill
drii.ngen
och
Jebuseers
mo
stad.
J ebus,
Men
"ilje
hans
.icke
som
sadetillsinherra:
l§.t
oss
och
blifva
in
aro
!J'f
båtter
13.
in
der
uti
ofver
de
nat-
14.
Och
de
li""er
15.
Och
på
si,
~k~§'
Han
han
der
kom
derin,
ty
om
sino
vill
J ud&.,
jag
till
Herrans
ogon,
s1g
du
P
Vi
nnno,
Vi
åre
hva-
komne
farom
intill
dii.da'n
jag
J uda,
och
och
ingen
2.
folk
vill
harve
halm
och
for
ar;
Den
det
blir
s§.
f
fattas
mannen
han
§,to
bade
roder;
och
och
som
oss
ofver
till
mig,
drangen,
fattas,
icke
§.gnomen
och
roder
for
att
~le
dig
Och
och
vin
1snar,
tjena-
med
sade:
dinom
når
pli.
honom
tillfrids;
mig;
i SItt
de
4.
alle-
~atone.
tvMde
hus,
och
sina
hans
liennes
Statt
upp,
honom
§.sD&..
tog
och
intet.
redda
han
sig
en
styckade
allo,
som
i
tolf
knif.
henne,
stycker,
och
landsandar.
det
eller
utur
s!lgO,
sedt,
Egypti
sade:
sedan
land,
eder
till.
S1dant
Israels
intill
år
barn
denna
hiLrarver,
och
dag:
rMena
CAPITLET.
BerSeba,
.eger, nederiag.
och
ut,
och forsamlade
man.
ifr§.
DIm
jfr§.
Gileads
land,
Illlt
intill
i Mizpa.
Och
gingo
af
all
tillhopa
Israels
utal
slii.gte
alla
vr§.r,
i Guds
man
all
menighet,
till
fot,
som
utdrogo.
Men
BenJamins
barn
barn
voro
Israels
D§.
drapen
i
blifva
der
Då
sade:
till
Sager,
Leviten,
var,
BenJamin
bofvo
mig,
hora,
upp
att
Mizpa.
huxu
det
år.
svanide
som
fingo
dragne
banl
tillg1ng()t
Gibea
5.
emot
och
sin
fyrahundradetusend
och
och
l!Ig
sitt.
x drogo
Israels
barn
sig
ihop,
s1som
en
3.
d1
henne:
Israels
betiinker
och
sager
onda
Var
du
nattena
de,
Israels
intet.
fimler
och
drucko.
v1ra
dine
och
mor-
huset,
si,
svarade
hemkom,
alla
Herran
nu
hennes
om
ar
huset,
fri)lo,
20.
år;
der
omkull.
uppstod
till
med
skedt
iritin
dagnin"en.
der
ar
BenJamim
S
nat-
sommorgon-
for
vag;
till
hau
och
l{ommo
bade
hus.
på
hero
siDa
Alle
ho-
henne.
SUl
bon
henne
for
till
30.
och
hela
den
dorrena
sade
han
aldrig
upp
men
ben
g1
foll
dorrene
tog
bade
troskelen.
Som
och
med
och
de,
mansens
tara
han
och
lyda
litet
herre
lat
g1;
svii.rd
och
tjenare
tog
Nu,
vid,
mig.
brOd
Så
till,
I
intet
i
de
och
att
Och
oss
att
hvad
gorer
var.
till
och
Och
ar
han
gatone,
BethLehem
hus,
en
rummet
och
berg,
far
och
Idet
p1
honom:
Ephraims
utaf
och
berg,
sin
H vart
P
till
man
aftonen;
folket
mannen
BethLehem
herberga
28.
11t
29.
der
i
gammal
upplyfte
faren
~
totter,
han
Ephraims.
svarade
c.f
en
men
var
21.
blifva
herberga
arbete
utal
och
20.
att
i stadenom;
ville
kom
sitt
Bade till
honom:
dan
komme1"
du
ifr§.
och
Gibea,
sande
friLmmande
sidona
till
D1
dem
der
ifr§,
O<?h då
18.
in,
gatone
framlmg
LGlbea;
voro
J emini
barn.
17.
reste;
invid
en
frillo.
eder,
kande
lii.to
hennes
p1
ånnu
fri)lo.
och
var,
for
icke
ena
till
henne
qvinnan,
och
frilla
nattena.
Och
den
och
hardt
de
som
markene,
v.ar
nattena.,
den
intillljust
ut
denn~
med
dem
mannen
siDa
med
inne
hander
fram1t,
neder
nattena.
sig
ofver
~
till
ut
tilt
mine
gorer
den
ville
dem;
nu
ar.
ut
galenskap.
kom
D1
den
s§.,
hus;
intillmorgonen;
der
få
efter
harver
mannen
don.ena
herre
oss
leke
dotter,
komma
uppgick,
gick
l ~mah.
ena
16.ta
till
D1
gamla
giCk
i mitt
mannerna
rodnen
kls.p-
den
kommen
onda;
denne
tog
ut
26.
hus
detta
och
skandeliga
27.
upp1,
till
~dana
Så
allt
Låt
ditt
dem,
och
gi}ren
men
p1 denna.
Men
och
till
husvarden
dem:
harver
jag
en
25.
l!lg
vilJe
Gack
n~rstads
drogo
ofver
han
16.
VI
i BenJamin.
ingen,
huse
st!t~,
utan
drang:
eller
dem
der
i Gibea
satte
var
sin
drogo
gick
som
allt
vill
icke
i
kommen
galenskap.
ar,
gonen,
till
l Glbea
solen
Vi
frammande~
barn;
~omma
antmgen
de
honom:
Glbea;
Bade
m~e
uti
till
år
huset.
sade
huset:
icke
Si, jag
tene
draga
Bade
Is!a.els
tIlI
9ch
Yl
herre
.~a
lc~e
fram
nast
24.
infor
12.
19.
gorer
vara
stadenom.
honom.
mannen
sade
mannen
en sMana
sig
tena.
o.ch
broder,
nom.
forled
i
som
kanna
Men
och
henne
11.
att
23.
dem,
af
belade
vii:rden
mlige
begynte
man
och
hitut,
vi
hjerta
och
fornedren
eder
tiickes;
honom.
fast
ma.n:nen,
dem
ofver
for
Jemsalem,
kommo
dorrena.,
jungfru
dragen
blifva
och
det
hår
lustigt;
och
icke
upp,
ho-
aftonen
si, har
ar
d~en;
hjertam1
nattena.,
till
deras
då
barn.
på
mannen
tara
men
som
si,
pade
upp
och
ville
sinom
drang;
i morgoa
par
han
och
uppå
framliden,
qvar
i natt;
i
Och
att
edra
10.
hans
hjerta,
fader,
ar
blir
att
kom
22.
qvinnones
lider
stod
och med
annu
ofvernatten,
var
sade
ditt
nligot
qvinnones
fårde
Men
han
hvarannan.
mannen
friIlo,
herberge
att
dagen
då
vederqvick
lange
med
9. Och
med
sine
femte
fardas;
~
åto
~
gladt,
p§.
ville
Kåre,
oss
honom,
der.
197
med
ofver
qvinnones
Bade:
mine
man.
Jag
kom
,fri)lo,
till
till
att
nattena;i
sig
och
och
up~
bela.de
bo~ena
mIg
i
i
huset,
Giboo,
om
198
DOMARE BOKEN.
CAP.20.
nattens., och ville sl§. mig ihjal, och skiimde , gade Herran, och sade: Skole vi mer falJa
min friilo, si att bon biet dod.
till och strids med BenJamins
barn, v!ira
6. S& tog jag min frillo,
ooh styckade
brOder?
Herren
sade:
Drager
upp till
henne, och sande det i alla Is~ls
nrfs dem.
mark;
rorty de bade gjort en slem ting,
24. Och dB.Israels barn trådde den andra
och ~enskap
i Israel.
dagen till att strids emot BenJ amins barn,
7. Si, nu aren I har alle Is~ls
barn,
25. FolIo de BenJamiter
utu Gibea emot
rMens vid, hvad I skolen gom dert ill.
dem p§. samma dagen, och slaga iinnu till
8. D& reste sig allt folket upp, såsom en markena
adertontusend
man af Israels
man, ooh sade: Ingen gånge hem i sina barn, som alle sviird torde.
hyddo eller i SItt hus;
26. D§. droga all Israels barn upp, och allt
9. UtaD det vilje vi nu gom emot Gibea;
folket, och komma till Guds hus, och greto,
låt oss kasta lott;
och blefvo der ror Herranom,
ooh fastade
10. Och taga tio miin ar hundrade,
och den dagen intill altanen, ooh offrade briin-
hundrade at tusend, och tusend af tio- neoffer och tackoffer for Herranom.
tusend, at alla Is~ls
sliigter, att de be27. Och Israels barn ~e
Herran, ooh
sorja spisning for folket, att de m§ga dersammaståds var Guds forbunds ark pi
komma., ooh gom med Gibea BenJamins, den tiden.
efter all deras galenskap, som de i Israel
bedrifvit harva.
11. Såforsamladesigtillstadenallels~ls
man, såsom en man, och forbundo sig.
28. Och Pinehas, Elea'l.ar8 son, Aarons
sans, stod ror honom på den tiden, och
sade: Skole vi mer draga ut till att strida
emot BenJamins
barn, v§.ra broder, eller
12. Och Is~ls
sliigter sande några man skall jag viinda igen? Herren sade: Drager
till alla BenJamins sliigt, och lato saga ditupp; i morgon skall jag I;"ifvadem i edra
dem: H vad ar det for en ond ting, som niir hiinder.
t.-der skedd iir?
13. S§. f§.r oss nu ut de mån, Belials barn
i Gibea, att vi måge drapa dem, och låta
det onda komma ifrån Israel.
Men BenJamins barn ville icke lyda sina brOders
Is~ls
barnas rost;
29. Och Is~ls
barn bestiillde ett bakhåll
omkring
staden Gibea;
80. Och droga så Is~ls
barn upp p&
tredje dagen till BenJamins
barn;
och
skickade sig emot Gibea., s§.som i de tvi
gånger tillforene.
14. Utan forsamlade sig utu staderna intill Gibea., till att draga ut till strids emot
Israels banl.
15. Och vordo p§. den dagen talde BenJamins barn utu staderna, sex och tjugu
tusend man, som sviird utdrogo; forutan
de borgare i Gibea, de vordo talde sjuhun-
81. Då drogo BenJamins barn ut emot
folket, och ~o
sig ifrå staden, och begynte till att slå ooh s~
n~.t af folket,
sMom forr i de tv& gånger, i markene på
två vagar, den ene g!!i till BethEl, och
den andre till Gibea, vid tretio man i
Is~l
drade utvalde man.
16. Och ibland allt detta folket voro sjuhundrade utvalde man, som vensterbiindte
voro, och kunde med slungor drabba på
82. Di tankte BenJr.mins
barn: De am
slagne for oss såsom tillforene.
Men Is~ls
barn sade: I,åt oss fly, att vi mllge komma
dem ifrå staden ut uppå viigarno..
ett hår, g§.att de intet felade.
83. Si reste upp alle man af Is~l, hvar
17. Men de man af Is~l, forotan de ar af sitt rom, och skickade sig i Baal1.'hamar,
BenJamin, vordo talde f~hundradetuoch det bakh§.llet ar Is~l gat sig upp utu
send man, som svard tOrde, och stridsamme sitt rom, irr§. Gaba kulo;
man voro.
18. Israels barn stodoupp,
och drogo upp
till Guds hus, ooh frågade Gud, och sade:
Ho skall
draga ditupp
for -oss till
att
~na
striden
emot BenJamins
barn?
Herren Bade: J uda skall begynna.
19. Alltsi stodo Israels barn om morgonen
upp, och lijgrade sig for Gibea;
20. Och hvar och en af Is~l
gick ut till
att strids med BenJamin, och slt.ickade sig
till att strids emot Gibea.
21. Då folIo BenJamins barn ut af Gibea,
och slogo på den dagen ar Israel tu och
tju~ tusend man till markens.
22. Men folket Is~ls
man roJ'lI1annade
sig, och redde sig till att ytter~
strids
pi1 samma platsen, der de sig l den forra
wlgen redt hade ;
23. Och Is~ls barn droga upp, och greta
f~r Herranom allt intill aftonen, och frå-
M. Och komma
in mot Gibea tiotusend
man, utvalde afhela Israel, s§. att striden
vardt skarp;
men de visste icke, att dem
ondt tillstundade.
85. Alltsr.slogHerrenBenJaminrnrls~ls
barn, sr. att Is~ls
barn p~ den ~en
for.
derfvade fem och tju~
tusend aen hundrade man i BenJamin,
som alle svard
torde.
86. Ty dB. Ben;ramins barn s~,
att de
s~e
voro, g§.fvo Israels man nem mm;
ty ae f"orlato stg pi bakh§.llet, som de bade
bestalIt invid Gibea.
.
87. Och bakhMlet skyndade 81gock, ~h
drogo fram till Gibea, och stormade till,
och slogo den hela staden med sviiordsegg.
88. Och de bade en lOsen sig.emell~n, de
man at Israel och bakh§Jlet, till att ofverfalla dem med sviird, når roten ar stadenom
uppslog.
CAP.21.
DOMARE BOKEN.
199
39. DA nu de mån af Is~l vaDde sig i
stridene, och BenJamin begynte till att sl~
och forsarga i Israel vid tretio man; och
tii.nkte: Ire iro slagne for oss s1som i den
fona stridene;
4A).S~ ~te
sl~ en rok al staden rattupp. Och'"":BenJamin vinde sig tillbaka;
si, a§. ~ck roken al hela stad.enom upp i
himmelen.
41. Och de min ar Israel vaDde ock om;
då forskracktes de man af BenJamin; fort y
de~,
att dem tillstundade ondt.
42. Och de vande sig for de man al Israel
på den vii.gen till oknena; men striden fulltoljde dem; dertill de som af stid.erna in.
komne voro, de forderfvade dem derinne.
43. Och de kringhvirfde
BenJamin, och
fullfoljde dem allt intill Menuah, och fortrampooe dem infor Gibea osterut.
44. Och follo ar BenJamin adertontusend
man, som alle stridsamme min vara.
45. Då vinde de sig, ocb flydde 6.toknena
som icke ar kommen bitupp till Herran i
Mizpa Il Och si, der bade ~n
varit i
men:!ghetenes lii.gre utaf Jabes 1 G-llead;
9. Ty de talde folket, ochsi, der var ingen
bo~re ar Jabes i Gilead.
10. D~ 8ii.nde menigheten tolftusend min
af stridsamma man, och bOdo dem, och
sade; G§.r bort, och sl6.r med svardsegg de
bo~
i Jabes i Gilead, med hustrur och
barn.
11. Dock skolen I s! gora: allt det mankon
ar, och alla de qvinnor, som nir manne
legat hat\ra., skolen I tillspillogifva.
12. Och de funna nii.r de borgare i .Jabes i
Gilead fyrahundrade pigor, som jungfrur
~ro, och nii.r ingen man legat hade; dem
torde de i lagret til! Silo, som ligger i
Canaa.nsland.
13. D~ sii.nde hela menigheten bort, och
lat tala med Ben.Jamins barn, som lågo
i bergklippone Rimmon, och kallade dem
vauli~
till den bergklippon
Rimmon;
men p~den
gamma vagen slogo de f~mpusen.d min, och
foljde dem efter ant mtill
Gideom, och
sl~
dem af tutusend.
.~
14. Allts!
komma Ben.Jamins
barn igen
p6. den tiden;
oc1.1 dl? g6.fv<? ~em till hustrur de som de VId hf behilollit bade utal
abes qvinnfolk
i GilelJ.d; och fwmo
sli
fem och tj~
tusend man, som svard
forde, och ane stridsamme man vara.
47. Allenast sexhundrad man vaDde sig,
och flydde 6.t oknena till den bergkJippon
R.immon; och blefvo i Rimmons bergklippo
i fyra m§.nader.
48. Och de min af Israel komma igen till
BenJamins bam, och slo~o med svardsegg
dem i stadenom, b!l.de folk och få, och allt
det man fann; och alla de stader, som de
fwmo, uppbrande de i eld.
21 CAPITLET
15. Dliå.~esigf()lketofverBenJamin,
att. Herren bade gjort ett splitter i Israels
sJ~r.
16. Och de åldste i menighetene sade:
Hvad vilje vi gora, att de som ofver åro
m§.ga ock f§. hustrur Il Ty de qvinnor i
BenJamin iro ffi~orda;
17. Och Bade: De m6.ste ju beh§.lla sitt
arr, som igenblefne ara al BenJamin, att
icke en sliigt nederlii.gges i Israel.
18. Och vi kunne icke gifva dem v6.ra
dottrar till hustrur; ty' Israels barn ha.fva
BenJamin/d': hlUtrur ifrd JabeøOC~Silo.
C H de man af Israel bade svorit
i
Mizpa., och s~t:
Ingen ar oss skall
gifva siDa dotter de BenJ amiter till hustru.
svorit och sagt: FOrbannad vare den, som
de BenJamiter
gifver hustru.
19. Och de sade:
Si, det år en §.rlig
Hermns
hogtid
i Silo, norrut
ifr6. Guds
4(J,Ochs6.folla på den dagenaf Ben.Jamm mga flera.
O
2. Och folket kom till Guds hus, och bier hus, osterut p6. den vagen, som d~et'
der ffir Gudi allt intill aftonen; och de ifr6. BethEl intill Sichem, och gOder irr§.
upphofto sina rost, och greta sv§.rliga,
Lebona.
3. Och sade: O Herre Israels Gud, hvi ar
detta skedt i Israel, att en slii.gt ar i dag
nederlagd i Israel Il
4. Och andra da~en var folket bittida
uppe och byggde der ett altare, och offrade
branneoffer
och tackoffer.
5. Och Israels bam sade: Hvilken
ar den
af Israels slii.gter, som icke hit uppkommen
20. Och de bodo BenJamins
barnom, och
sade: G6.r bort, och sit'ter i fors6.t i ving~dama.
21. Når I d6. sen, att Silo dottrar ~ ut i
dans, så ~fver eder hasteliga .utu ving§.rdarna, och tager hvar och en SIg en hustru
af Silo dottrar,
och g6.r uti BenJamins
land.
år med meni"hetene info!" Herran? 'ryen
stor ed var g!!,ngen, att den som icke uppkomme till Herran i Mizpa, han skulle
dOdendo.
G. Ocb Israel 6.nl!;radesig ofver sin broder
BenJamin, och sade: I dag ar en sliigt i
Israel nederJ~d.
7. Huru vilje vi gom, att de som qvare ara
måga f§. hustrur?
Ty vi harve svorit vid
Herran, att"vi icke skole gifva dem hustrur
22. Nar nu deras fåder eller broder komrna till att beklaga sig for oss, vilje vi si!ga
till dem: Varer dem barmherti~e for v6.m
skull; fort y vi harve icke t~lt dem hustrurmed strid, utan I villen ickegifvadem
dem; det i1r nu edor skull,
23. BenJarnins barn gjorde ock s§., och
togo qvinnor efter sitt tal, hvilka de rOfvade utaf dansen; och foro bort, och bodde
i sin a:rfvedel, och byggdeståder, och bodde
ut:1f
s.
våra
Ochsade:
dottrar;
derutl.
Hvilken
araf
Israels
sliigter,
24.
'I
]
Israels
bam
fora
ock
diidan
på
den
200
RUTHS BOK.
CAP.1, 2.
I Israel;
tiden, hvar och en till siDa sliigt, och till ' '25. P§. den tiden var in~n Konu~
sina att; och drogo ut dådan, hvar
till sin arfvedel.
och en
utan ~yar och en gjorde
nom tycktes ratt vara.
hvad
ho-
i
,.
RUTHS BOK.
1. CAPITLET.
A'ZiJl6~ .andri-. IOner.
øonahWt7'fw.
dOd.
P
Naømil. Ruthl reia.
tiden, då domare
regerade,
Å den
vardt
kunden inga manhafva. Ingalunda, mina
dottrar; ~ det gor mig 6.ngestf"or edl'a
skull;
mig.
ty
nerrans
hand
ar utg§.ngen
ofver
en hård tid i landena;
och en man at
BethLehem
Juda for bort, och var frammande uti de Moabiters land, med sine hu-
14. D§, hotvo de sina rost upp, och greto
II.nnu mer;
och Arpa kysste sina svaro;
men Ruth bIer når henne.
stru och två sOner.
2. Han het EliMelech, och hans hustru
N aemi, och hans tv! sOner Mahlon och
1Jhilion, de voro Ephrateer af BethLehem
Juda; och då de kornmo in i de Moabiters
15. Men bon sade': Si, din svftgfJrska harver vandt tillbaka till sitt folk, och till sin
gud. Vand ock du om efter dina sYågersko.
16. Ruth svarade: Tala mig icke i det sinnet, att ~ag skall ofvergifva
land, blefvo de der.
3. Och EliMelech, Naemis man, bIer dod;
och hon tIer
4. De t~
qvar med
Moabitiska
sina två
hustrer;
soner.
den
ena
~
vanda
tillbaka l n irr§.djg,; dit du .,och
r,ditvilljag
ock gå!.~r du blifver, der b itver jag ock.
Ditt fo k ar mitt
folk, och din Gud ar min
Gud.
het Aroa, den andra Ruth.
5. OcIi som de hade hatt der i tio år, bletvo
de bMe dOde, Mahlon och Chilion, ss. att
qvinnan var qvar efter båda sina sOner och
sin man.
6. S~ gjorde hm redo ~
sina tv§. sona-
17. Der du dor, der dor j!!g' ock, der vill
j!Jg ock begrafven varda.
Herren gore mig
det och det, om dOden icke skall skilja oss åt.
18. Som bon nu s:ag, att hon stod tast i det
sinnet, att bon ville folja henne, vånde bon
åter att tala mer derom med henne.
hustrur, och for ut igen at de Moobiters
land i ty bon bade f"ornummit i de Moabiters land, att Herren bade sokt sitt folk,
och ~t
dem brOd;
7. Och gick ut irr§. det rum, der bon vant
bade, och båda hennes sonahustrur med
henne. Och di bon i vågen var hem ~t
Juda land igen,
8. Sade bon till båda sina sonahustrur:
Går edra f"årde, och vander om iKen, hvar
edra till sins moders hus. Herren gore
barmhertighet med eder, såsom I med de
19. S§.gingodebådamedhvarandra,intilldess de kommo till BethLehem. Och då de
kommo till BethLehem, rqrde sig hela staden ofver dem, och sade: Ar detta Naemi?
20. Men bon sade till dem: Kaller mig
ickeNaemi, utan Mara; t y den Allsmiigtige
harver svårliga bedrofvat mig.
21. Full ~jag'
harut, ochtomman harver Herren 1!!.tit mi~ komma igen. Hvi
kallen I mig di Naeml, efter Herren harver
så tryckt mi~, och den Allsmiigtjge harver
bedrofvat mIK?
dOda och med mig gjort harven.
9. Herren gifve eder, att I m~en finna ro,
hvar i sins mans hus. Och bon-kysste dem.
Då hotvo de sina rost upp, ooh gret~J
22. Och det var p§. den tiden, då bjugganden var begynt, då N aemi och hennes sonahustru Ruth, den Moabitiskan,
igenkommo
ar de Moabiters land till BethLehem.
~O.9ch.sade till henne: Vi vilje g"4med
dig till ditt folk.
Il.
Men Naemi
dottrar;
hvi
viljen
2. CAPITLET.
Ruth plocka7' = pd Bau Ilker.
sade:
I
gå
Vånder
med
om,
mig?
mina
Huru
O
CR
trande
der
var
af
en
EliMelechs
man,
Naemis
slågt,
mans
benamnd
kan jag nu barefter harva barn i mitt lif,
Boas; och var en arli" man.
30m edra man blifvllo m~tte ?
12. Vander om, mina dottrar,
2. Och Ruth, den ~oabitiskan,
sade till
N aemi: L~t mig ~~ ut på §'kren, och hemta
och går edra
f'årde: ty jag ar nu for gammal, till att gif- ax efter den somJag n!!.defor finner. Ron
Ta mig manne i våld. Och om jJ!.gan sade: sadetill henne: Gack,min dotter.
Det år forhoppandes,
att jag i denna nattene m! taga. mi~ en man, och foda barn,
18. S~ kunnen I dock icke bida, intilldess
de varda store; ty I foråldradens,
så att I
3. Ron gick ~stad; kom och hemtade upp
efter dem som sk§.ro p§. åkrenom;
och det
hande, att den ~kren var Boas arfvedel, som
IIofEliMelechs
slågt var.