11111111111111 L J T T E R A - I{ S A L O N G Ragnar Thoursie - Poeten som fastnade AV GÖSTA i tabellverl<et PALMFJORD Krigsåren i början av 40-talet var en hemsk tid. Den ångest som de dramatiska världshändelserna utlöste har vi svårt att sätta oss in idag. Få av de många skalder och författare som då debuterade och med rätta uppmärksammades, citeras idag. En av dem som är värd att lyftas fram igen är Ragnar Thoursie (1919-2010). belönades han med Svenska Akademiens Kungliga pris. I sitt tal vid prisutdelningen framhöll professor Kjell Espmark Thoursies betydelse som kraftcentrum i modern svensk lyrik, som inspiratör och läromästare för andra. Bland dem som påverkats av Thoursie kan nämnas Tomas Tranströmer, som ju också själv vittnat om vad föregångaren betytt. DebutsamIingen kom samtidigt med freden Våren 1942 fick den unge Ragnar Thoursie ett antal dikter publicerade i den litterära finlandssvenska kalendern Horisont. Dessa dikter tillsammans med ett antal nyskrivna sammanställdes 1945 till debutboken Emaljögat, som kom att bli en av decenniets centrala diktsamlingar, nyskapande och epokgörande. I samlingen ingår författarens mest kända dikt, Skolavslutningen. Där "klättrar komministern som en spillkråka" upp i predikstolen. Dikten är inspirerad av skolavslutningar i hemstaden Katrineholm. Sundbybergs-prologen Sju år senare utl<om samlingen Nya sidor och dagsljus med öppenhet, solidaritet och gemenskap som nyckelord. I den återfinns Sundbybergs-prologen, ett beställningsverk inför stadens 25-årsjubileum. Genom att Olof Palme i sina tal ofta använde prologen särskilt slutraderna - har den blivit mycket känd och kommit i bruk som ett slags programpoesi inom socialdemokratin. Slutraderna lyder: i Över tidens sus tallar, över årens flykt påJjädermolnets vinge bred och stark, trår från natt till dag,ji"ån nöd till frihet ifrån fruktan den strävan som är likajör oss alla. En öppen stad, ej en befiistad, bygger vi gemensamt. - Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet. Redan med. de två tidigt publicerade diktsamlingarna hade Ragnar Thoursie skapat litteraturhistoria. Thoursie kom att få många litterära priser. Är 2008 54 Berättelser från byråkratin Efter filosofie kandidatexamen fick Ragnar Thoursie 1945 anställning vid Riksförsäkringsanstalten. Han fortsatte dock några år med sitt litterära skrivande parallellt med förvärvsarbetet. Men arbete inom statsförvaltningen kom så småningom att helt ta över. Lyrikern fick ge vika för ämbetsmannen, och med glimten i ögat kom han att kalla sig själv för "poeten som fastnade i tabellverket". Är 1955 kom han till Arbetsmarknadsstyrelsen, som under efterkrigstiden hade en nyckelroll i landets ekonomiska och sociala utveckling. Är 1969 hade dåvarande utbildningsministern Olof Palme utsett en utredningsgrupp kallad Kulturrådet. Den skulle ge förslag till statlig kulturpolitik. Som huvudsekreterare fick Thoursie en oerhört viktig roll för att organisera arbetet och utforma de förslag som ledde fram till propositionen Den statliga kulturpolitiken, som riksdagen antog 1974. Thoursie var en hängiven ämbetsman och uppfattade sitt arbete som ytterst meningsfullt. "Poeten i tabellverket", var förvisso en lysande begåvning, men satsade sin kreativitet, sin språkliga förmåga och sin enorma arbetskapacitet på att utveckla den svenska välfärden. Jag frågade honom en gång om han inte skrev någon skönlitteratur under tiden i AMS. Det förnekade han "Jag hade inte tid;' var svaret. Men i efterhand skrev han självbiografiskt och stundom med galghumor om tiden i AMS med dess oändliga sammanträden, utredningar och årsrapporter. Boken, som fick titeln Elifantsjukan. Berättelser från byråkratin, utkom 2003 och var det verk Thoursie själv satte högst. PARNASS 2'2013 Vår omsorg om äldre? Är 200I gav Thoursie ut den. självbiografiska och lovprisade prosaboken Ditt ord är ljus. Författaren var då 82 år gammal. Här skildras uppväxten i egnahemsvillan i Katrineholm med ett ömsint porträtt av fadern, lokföraren Johan Algot. Fritiden ägnade fadern åt villan och trädgården men framför allt åt Jehovas vittnen. Han ordnade regelbundet sammankomster i den lilla salen i hemmet, varvid han själv spelade orgel och ledde samtalen kring bibeltexterna med artiklar i Vakttornet som vägledning. boken kan man också läsa om moderns delvis svåra barn- och ungdomstid och hennes roll som familjens sammanhållande länk. Några kontroverser mellan föräldrarnas djupt religiösa tro och Ragnars författande och syn på livet tycks inte ha förekommit, även om fadern tyckte att skönlitteratur var lögn och bedrägeri. De visade varandra ömsesidig respekt. En fortsättning på Katrineholmskildringen kom 2007 med - boken I Igelkottsfrid. Ragnar Thoursie. Tågolycl<an och Tegner tände poetens gnista Som pensionär bosatte sig Ragnar Thoursie under några år i Lessebo utanför Växjö, där han kom att intressera sig för biskopen och skalden Esaias Tegner. Gemensamt för Tegner och Thoursie var ju deras dubbla roller som ämbetsmän och diktare. Vid denna tid kom Thoursie oväntat att återuppta sitt skönlitterära skrivande. Han har själv berättat att den direkta anledningen var upplevelsen av den våldsamma tågkollisionen i Lerum hösten 1987. Nio människor dödades vid olyckan och 131 skadades. Thoursie var passagerare på ett av de två tåg som kolliderade och blev själv lindrigt skadad. Så kom en ny diktsamling till stånd, 37 år efter den föregående. Den fick titeln Kråkorna skrattar med inledningsdikten Kråkor kring Tegner, en kvick och bitande dikt mot skvaller och förtal. Där står ingenting om själva olyckan men desto mer om livets bräcklighet och om dödens oanade närhet. Kråkorna skrattar åt alltsammans. I avdelningenjordisk klagolåt kan man i de 27 kortdikterna förnimma den åldrige Tegners plågade röst. Gammal poet skriver dikter om döden. Som om han upptäcktJörst nu vart livet bär hän. Förvånad blinkar ögat mot det obevekliga Inte längre en lek med ord nej, en ordlös stund när du slutför ditt sista poem. Ragnar Thoursies sista bok, Sånger från äldreomsorgen utkom 2009, bara några dagar före författarens 90-årsdag. Den är tillägnad "äldreomsorgens tappra personal". Thoursie bodde då sedan en tid på ett äldreboende i Nacka och hade gott om egna erfarenheter från åldringsvården. Boken mottogs mycket positivt i pressen och kan ses som ett inlägg i den aktuella samhällsdebatten om åldrandets villkor i dagens Sverige. "Vi gamla är föremål för omsorg.Nisst är det underbart./Bara vi inte blir till föremål/i omsorgen:' Mycket kan göras för de gamla, men "mot ensamheten finns ingen medicin". Förhoppningsvis kommer boken att bli obligatorisk läsning vid alla utbildningsanstalter för vårdpersonal. Sångerna från äldreomsorgen, de låga, de tysta tonfallen, tankespåren av minnen. Inte höga toner, men klara källflöden, minnen ur detJörjlutna. Sådan är sången äldreomsorgen. i Måhända finns inte samma distinkta skärpa i språket och bilderna som i de tidigare samlingarna. Det är ett brett spann mellan de komplicerade dikterna i Emaljögat och de enkla men gripande vardagsdikterna i Så ngerFå n äldreomsorgen, men kanske är det ändå med den sista diktsamlingen Thoursie kommer att bli ihågkommen bland allmänhetens lyrikälskare. Våren 20I2 bildades i författarens hemstad Sällskapet Ragnar Thoursies Vänner. Se vidare www.ragnarthoursie.se Gösta Palmfjord Ordförande PARNASS 2'2013 • i Sällskapet Ragnar Thoursies Vänner. 55 I I
© Copyright 2024