11111111111111 L J T T E R A
-
I{
S A
L O
N G
Ragnar Thoursie
- Poeten som fastnade
AV
GÖSTA
i tabellverl<et
PALMFJORD
Krigsåren i början av 40-talet var en hemsk tid. Den
ångest som de dramatiska världshändelserna utlöste har
vi svårt att sätta oss in idag. Få av de många skalder och
författare som då debuterade och med rätta uppmärksammades, citeras idag. En av dem som är värd att lyftas
fram igen är Ragnar Thoursie (1919-2010).
belönades han med Svenska Akademiens Kungliga pris.
I sitt tal vid prisutdelningen framhöll professor Kjell
Espmark Thoursies betydelse som kraftcentrum i modern svensk lyrik, som inspiratör och läromästare för
andra. Bland dem som påverkats av Thoursie kan nämnas
Tomas Tranströmer, som ju också själv vittnat om vad
föregångaren betytt.
DebutsamIingen kom samtidigt med freden
Våren 1942 fick den unge Ragnar Thoursie ett antal dikter publicerade i den litterära finlandssvenska kalendern Horisont. Dessa dikter tillsammans med ett antal
nyskrivna sammanställdes 1945 till debutboken Emaljögat, som kom att bli en av decenniets centrala diktsamlingar, nyskapande och epokgörande. I samlingen
ingår författarens mest kända dikt, Skolavslutningen. Där
"klättrar komministern som en spillkråka" upp i predikstolen. Dikten är inspirerad av skolavslutningar i hemstaden Katrineholm.
Sundbybergs-prologen
Sju år senare utl<om samlingen Nya sidor och dagsljus med
öppenhet, solidaritet och gemenskap som nyckelord. I
den återfinns Sundbybergs-prologen, ett beställningsverk
inför stadens 25-årsjubileum.
Genom att Olof Palme i sina tal ofta använde prologen
särskilt slutraderna - har den blivit mycket känd och
kommit i bruk som ett slags programpoesi inom socialdemokratin. Slutraderna lyder:
i
Över tidens sus tallar, över årens flykt
påJjädermolnets vinge bred och stark,
trår från natt till dag,ji"ån nöd till
frihet ifrån fruktan den strävan
som är likajör oss alla. En öppen stad,
ej en befiistad, bygger vi gemensamt.
- Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.
Redan med. de två tidigt publicerade diktsamlingarna
hade Ragnar Thoursie skapat litteraturhistoria.
Thoursie kom att få många litterära priser. Är 2008
54
Berättelser från byråkratin
Efter filosofie kandidatexamen fick Ragnar Thoursie
1945 anställning vid Riksförsäkringsanstalten. Han fortsatte dock några år med sitt litterära skrivande parallellt
med förvärvsarbetet. Men arbete inom statsförvaltningen kom så småningom att helt ta över. Lyrikern fick ge
vika för ämbetsmannen, och med glimten i ögat kom
han att kalla sig själv för "poeten som fastnade i tabellverket".
Är 1955 kom han till Arbetsmarknadsstyrelsen, som
under efterkrigstiden hade en nyckelroll i landets ekonomiska och sociala utveckling. Är 1969 hade dåvarande utbildningsministern Olof Palme utsett en utredningsgrupp kallad Kulturrådet. Den skulle ge förslag till
statlig kulturpolitik. Som huvudsekreterare fick Thoursie
en oerhört viktig roll för att organisera arbetet och utforma de förslag som ledde fram till propositionen Den
statliga kulturpolitiken, som riksdagen antog 1974.
Thoursie var en hängiven ämbetsman och uppfattade
sitt arbete som ytterst meningsfullt. "Poeten i tabellverket", var förvisso en lysande begåvning, men satsade
sin kreativitet, sin språkliga förmåga och sin enorma
arbetskapacitet på att utveckla den svenska välfärden. Jag
frågade honom en gång om han inte skrev någon skönlitteratur under tiden i AMS. Det förnekade han "Jag
hade inte tid;' var svaret. Men i efterhand skrev han
självbiografiskt och stundom med galghumor om tiden
i AMS med dess oändliga sammanträden, utredningar
och årsrapporter. Boken, som fick titeln Elifantsjukan.
Berättelser från byråkratin, utkom 2003 och var det verk
Thoursie själv satte högst.
PARNASS 2'2013
Vår omsorg om äldre?
Är 200I gav Thoursie ut den. självbiografiska och lovprisade prosaboken Ditt ord är ljus. Författaren var då 82
år gammal. Här skildras uppväxten i egnahemsvillan
i Katrineholm med ett ömsint porträtt av fadern, lokföraren Johan Algot. Fritiden ägnade fadern åt villan och
trädgården men framför allt åt Jehovas vittnen. Han
ordnade regelbundet sammankomster i den lilla salen i
hemmet, varvid han själv spelade orgel och ledde samtalen kring bibeltexterna med artiklar i Vakttornet som
vägledning. boken kan man också läsa om moderns delvis svåra barn- och ungdomstid och hennes roll som
familjens sammanhållande länk. Några kontroverser
mellan föräldrarnas djupt religiösa tro och Ragnars författande och syn på livet tycks inte ha förekommit, även
om fadern tyckte att skönlitteratur var lögn och bedrägeri. De visade varandra ömsesidig respekt. En fortsättning på Katrineholmskildringen kom 2007 med - boken
I
Igelkottsfrid.
Ragnar Thoursie.
Tågolycl<an och Tegner tände poetens gnista
Som pensionär bosatte sig Ragnar Thoursie under några
år i Lessebo utanför Växjö, där han kom att intressera
sig för biskopen och skalden Esaias Tegner. Gemensamt
för Tegner och Thoursie var ju deras dubbla roller som
ämbetsmän och diktare. Vid denna tid kom Thoursie
oväntat att återuppta sitt skönlitterära skrivande. Han
har själv berättat att den direkta anledningen var upplevelsen av den våldsamma tågkollisionen i Lerum hösten 1987. Nio människor dödades vid olyckan och 131
skadades. Thoursie var passagerare på ett av de två tåg
som kolliderade och blev själv lindrigt skadad.
Så kom en ny diktsamling till stånd, 37 år efter den
föregående. Den fick titeln Kråkorna skrattar med inledningsdikten Kråkor kring Tegner, en kvick och bitande
dikt mot skvaller och förtal. Där står ingenting om själva
olyckan men desto mer om livets bräcklighet och om
dödens oanade närhet. Kråkorna skrattar åt alltsammans.
I
avdelningenjordisk klagolåt kan man i de 27 kortdikterna
förnimma den åldrige Tegners plågade röst.
Gammal poet skriver dikter om döden.
Som om han upptäcktJörst nu vart livet bär hän.
Förvånad blinkar ögat mot det obevekliga
Inte längre en lek med ord nej, en ordlös stund
när du slutför ditt sista poem.
Ragnar Thoursies sista bok, Sånger från äldreomsorgen
utkom 2009, bara några dagar före författarens 90-årsdag. Den är tillägnad "äldreomsorgens tappra personal".
Thoursie bodde då sedan en tid på ett äldreboende i
Nacka och hade gott om egna erfarenheter från åldringsvården. Boken mottogs mycket positivt i pressen
och kan ses som ett inlägg i den aktuella samhällsdebatten om åldrandets villkor i dagens Sverige. "Vi gamla
är föremål för omsorg.Nisst är det underbart./Bara vi
inte blir till föremål/i omsorgen:' Mycket kan göras för
de gamla, men "mot ensamheten finns ingen medicin".
Förhoppningsvis kommer boken att bli obligatorisk läsning vid alla utbildningsanstalter för vårdpersonal.
Sångerna från äldreomsorgen,
de låga, de tysta
tonfallen, tankespåren
av minnen. Inte höga
toner, men klara källflöden,
minnen ur detJörjlutna.
Sådan är sången äldreomsorgen.
i
Måhända finns inte samma distinkta skärpa i språket
och bilderna som i de tidigare samlingarna. Det är ett
brett spann mellan de komplicerade dikterna i Emaljögat
och de enkla men gripande vardagsdikterna i Så ngerFå n
äldreomsorgen, men kanske är det ändå med den sista
diktsamlingen Thoursie kommer att bli ihågkommen
bland allmänhetens lyrikälskare.
Våren 20I2 bildades i författarens hemstad Sällskapet
Ragnar Thoursies Vänner. Se vidare www.ragnarthoursie.se
Gösta Palmfjord
Ordförande
PARNASS 2'2013
•
i Sällskapet
Ragnar Thoursies
Vänner.
55
I
I