Krönika
Kom igång med galoppträning
VARIERA BETT.
A) Mellantjockt tredelat bett med stora bettringar som fördelar
trycket över en större yta än små bettringar.
B) Riktigt smalt tredelat bett med mellanstora rörliga ringar som
gör att tygeltaget inte känns stumt.
C) Smalt tredelat bett med små fasta ringar. Fasta ringar gör att
bettet ligger mer stilla i munnen.
D) Ett smalt tvådelat bett med små ringar. Ett tvådelat bett är skarpare än ett tredelat bett.  
BÖRJA MED LÅNGA LÄDER. Första gången du rider i en
träningssadel ska du ha ganska långa läder. När du sedan
hittat balansen kan du korta upp med ett hål i taget. Rid
med låga händer. Händerna ska ligga an mot hästens hals
direkt framför sadeln.
Amaretto (e. Alt PL – u. Atlantica SE e. Atlas SE) är
sadlad med en Kieffer galoppträningssadel med hel bom,
teddypadd, vanligt ridschabrak och viskasstycke närmast
ryggen. Anki Lundberg har en säkerhetsväst, Level III,
under jackan. Bilden är tagen på Blommeröd. Foto: Kenth
Konradsson.
KORTA ETT HÅL I TAGET. När du hittat balansen i en
träningsadel kan du prova att korta stiglädren efterhand,
men bara ett hål åt gången.
Anki Lundberg rider här fort med Bertina (e. Ganges PL
– u. Bordiura PL e. Gazal Al Shaqab QA) på Janóws träningsbana. Hästen är sadlad med en Gibson träningssadel med halv bom och under den ett tjockare schabrak,
viskasstycke (tunn textilduk som samlar ihop hästens svett)
och närmast ryggen en non-slip pad som blötts innan den
lagts på pälsen. Foto: Krzysztof Karczmarz.
Här kommer några tips för att komma igång med galoppträning.
Även tips på utrusning som illustreras med både nya och äldre
bilder. Plus några tips på övningar som man kan utföra. Det är
mina personliga råd och åsikter som framförs i texten.
Många skulle vilja testa sin arabhäst på
galoppbanan men vet inte riktigt var de ska
börja. Det finns några olika alternativ.
1) Du kan sätta din häst i träning hos någon
av landets galopptränare. På Svensk Galopps webbsida kan du söka på träningsort
för att se vilken tränare som finns närmast
dig. Du kan också gå in på Täby Galopps
eller Jägersros webbsida. På webbsidorna
hittar du kontaktuppgifter till tränare samt
tävlingsresultat. På webbsidan arabgalopp.
com ser du vilka tränare som har arabhästar i träning.
2) Du kan träna upp grundkonditionen på
din häst på hemmaplan innan du skickar
iväg hästen till en tränare. Någon specialutrustning behövs egentligen inte, du
kan använda den utrustning som du har
hemma. Det är inte förrän hästen ska gå
fort som den behöver vara sadlad med en
träningssadel för galopp. En häst som är
inriden och har grundkondition kommer
tidigare till start än en häst som inte har
haft ryttare på ryggen.
3) Amatörtränare. Du kan genomgå Svensk
Galopps Steg 1- och Steg 2-kurs och träna
din egen häst (eller delägda häst). Steg
2-kursen berättigar till att träna hästar från
3 år och uppåt, licensen benämns AT1. (För
att få ha 2-årig häst i träning behöver du gå
Steg 3-kursen, den licensen heter AT2).
4) Du kan välja att sätta din häst i träning
utomlands. Genom åren har det varit en
del svenska arabhästar i träning i Polen.
De stall som brukar ta emot hästar utifrån
är Michał Romanowski i Strzegom och
Krzysztof Ziemiański i Warszawa (båda talar
engelska).
Som sagt var, träning på hemmaplan kan
du utföra i en vanlig sadel. Ska din häst däremot gå i riktigt friskt tempo behöver du
en träningssadel för galopp, för den sadeln
stör inte hästens rörelser. Du får då antingen köra din häst till en galoppbana eller
anordna en egen träningsbana hemma.
DIRT TRACK-BANA.
Asia Szymko i upphissade
läder på Celtis PL (e. HS
Etiquette GB – u. Celta PL
e. Pasat PL) på träningsbanan på SK Janów Podlaski.
Om hästen ska ridas
med blinkers (”skygglappar” som begränsar
hästens synfält bakåt)
sitter blinkers bäst om man
sätter tränset utanpå (som
på bilden), annars riskerar
blinkersen att flytta på sig
och kan komma i ett läge
där hästen inte ser någonting alls.
Foto: Anki Lundberg.
POLYPAD. Galoppsadlar som inte har hel bom ska ha tjockt vadderade schabrak/polypad under. Kom ihåg att det alltid ska bli en
lufttunnel under polypadden när du sadlar. Välj alltid den tjockaste
polypadden till en träningssadel med halv bom. Färg på polypadden
och kantbandet kan du välja om du beställer från Gibson.  
ANTI GLID-PADD OCH VADDERING. Padd
med kanal kan med fördel användas under en
galoppsadel om schabraket inte är tillräckligt tjockt.
Vill du slippa använda brösta/förbygel kan du
prova en anti glid-padd (non-slip pad) i gummi direkt på hästens rygg, så glider inte sadeln lika lätt.
Kom ihåg att anti glid-padden ska läggas på
blöt på ryggen, annars kan den bränna hästen. Friktion uppstår lätt med en torr padd. Använder du en
anti glid-padd av skinn, ska även den blötas.  
HALV BOM – HALF TREE. Översta sadeln.
Gibson-sadel i mocka med halv bom. Gibsons
sadlar är rejält framskurna i kåporna och träningssadlarna har stigläderkrampor som går att öppna
och stänga. Det här är den vanligaste modellen av
träningssadeln som används i Sverige.
HEL BOM – FULL TREE. Nedre sadeln. En sadel
med hel bom är stadigare för ryttaren. För hästen
innebär en hel bom att ryttarens tyngd fördelas
bättre. Det här är en Kieffer galoppträningssadel.
Kieffer har cut back på sina sadlar (utskuret för
manken) så att de även passar hästar med hög
manke. Foto: Anki Lundberg.  
STÄNGD STIGLÄDERKRAMPA. Alla
galopptävlingssadlar har en stigläderskrampa
som är sluten. En del träningssadlar har sluten
andra har en stigläderkrampa som går att
öppna och stänga. Fördelen med de öppningsbara är att det är lättare att montera stiglädren,
och att stiglädren kan släppa från sadeln om
ryttaren fastnar med foten i stigbygeln.
Kieffer-sadeln här på bilden har sluten
stigläderkrampa. Gibsons träningssadlar har
öppnings- och stängbara stigläderkrampor.
Foto: Anki Lundberg.
BYGG EN EGEN RIDRAMP. Ingen sadel mår bra av att man hoppar upp från marken, det belastar sadeln onödigt mycket. Man kan
enkelt bygga en uppsittningsramp på hemmaplan av halmen som
mockas ut ur boxarna. Hästen kan inte skada sig på denna typ av
ramp och materialet har du redan hemma. Rampen sjunker ihop och
behöver regelbundet fyllas på.
Hästen heter Shah Nahim (e. Elcatero SE – u. Shananaa SE – e.
Figaro PL). Västen Anki Lundberg bär är av lägsta säkerhetsklassen
– Level I (som ofta används vid galoppridning, såväl i träning som
vid tävling). Ryttaren blir rörligare i en sådan väst än i en Level IIeller III-väst. Foto: Katarina Lerman Törngård.
Man kan avvara ett par meters bredd i kanten på ett stort gräsfält och använda det
som bana. Banan bör helst vara minst 1
kilometer lång och ha mjuka svängar. (Men
gärna 1,5–2 kilometer lång).
Första gångerna som du provar en
träningssadel ska du ha lite längre läder
och inte rida så jättefort. Efterhand som
du känner dig säkrare med balansen kan
du korta stiglädren. Korta bara ett hål åt
gången. Det finns både galoppsadlar med
hel bom och med halv bom. De sadlar som
har hel bom fördelar ryttarens tyngd bättre
(det blir inget punkttryck). Sadlar med halv
bom behöver ett rejält tjockt schabrak under och dessa sadlar passar alla hästryggar.
Träningssadlar kan ha en stigläderkrampa
som går att öppna och stänga (som på
vanliga ridsadlar). Andra träningssadlar
kan ha en som är sluten och inte går att
öppna. (På tävlingssadlar är de alltid
slutna). En del föredrar de slutna eftersom
stiglädren inte riskerar att glida av när
man kortar dem. Andra ser en fördel i att
stiglädret kan lossna om ryttaren faller av
och fastnar med foten i stigbygeln.
Till träningsadlar med halv bom ska du ha
ett riktigt tjockt schabrak (polypad). Är inte
ditt schabrak tjockt kan du ha två schabrak
på varandra eller komplettera med en teddypadd. Fördelen med en padd är att den
är tjock där det behövs som bäst – under
sätet. Polypad-schabraket har inga remmar
som ska fästas i sadeln eller gjorden, de
är ofta konstruerade så att de är tjockast
just under sätet och kåporna. Köp alltid
den tjockaste polypadden till galoppsadlar
med halv bom (det brukar finnas tre olika
tjocklekar). När du sadlar är det viktigt att
du lyfter upp polypadden mot sadeln så att
det uppstår en lufttunnel. Viskasstycke är
en tunn duk i textil som samlar upp svett,
denna placeras under schabraket. Viskasstycke används för att det är lättare att
tvätta detta än att tvätta schabraket.
En del hästar tycker att det är obehagligt
om sadeln åker bakåt, därför har man
brösta eller förbygel på en del hästar för
att förhindra detta. Man kan också välja att
ha en anti glid-padd (non-slip pad) i skinn
eller gummi direkt mot hästens rygg, dessa
ska blötas innan de läggs på pälsen annars
kan hästen bli ”bränd”.
När det gäller stigbyglar vill en del ha lätta
stigbyglar i plast så att de bara kan dra av
sadeln, det gör inte så mycket då om en
stigbygel stöter i hästen. Har du däremot
tunga metallstigbyglar måste du kryssa
stiglädren över sadeln (eller dra upp stigbyglarna mot krampan) innan du lyfter av
sadeln, för om en tung metallstigbygel slår
i hästens karpus (”framknä”) så kan du stå
där med en skadad häst.
Gummityglar med noppor gäller inom
galoppsporten. Om vi tittar på tränset – så
ska tyglarna alltid vara försedd med en
irländsk martingal, annars riskerar man
att få över båda tyglarna på samma sida
om halsen då man rider fort. En vanlig
martingal förhindrar också detta. Halsrem
är de flesta galopphästar försedda med. Du
kan ta tag i halsremmen om du håller på
att tappa balansen. Halsremmen hjälper
också till med att påminna ryttaren om
att ha låga händer. För i galoppträning ska
händerna ligga an mot hästens hals (direkt
framför sadeln). Själva tränset kan vara i
såväl läder som i plast. I löp används ofta
plastträns då de är enkla att göra rena
från sand – bara spola av under kranen.
Nackdelen med plastträns är att när det
är kallt blir de styva, och då är det svårt
att ändra på sidstyckena eller att spänna
käkremmen.
Vid användande av gummibett uppstår
lätt friktion, dessutom är gummibett ofta
FLACKT SPRÅNG. Hästar som rids över terränghinder
hoppar flackt över hindren, till skillnad mot hästar på banhoppning som har ett rundare språng.
Anglostoet Saidie II, som här övervinner ett solfjäderhinder, är sadlad med en Kieffer Norbert Koof-hoppsadel samt
brösta som förhindrar att sadeln åker bakåt.
Foto: Eva Sundberg.
tjocka. Friktion gör att hästen kan bli bränd
i munnen. Ett icke-metallbett som många
hästar trivs med är Nova-bettet, det är ett
oledat syntetbett som glider bättre i munnen än ett vanligt gummibett. Det bränner
därför inte lika lätt som ett vanligt gummibett, men det bästa för hästen är ändå att
man variera betsling.
Om man växlar mellan två till tre olika bett
så ligger inte trycket an på samma ställe
hela tiden. En annan fördel med att växla
bett är att hästarna inte blir lika starka i
munnen om man ofta byter bett. Rid gärna
två dagar med ett bett, och byt sedan till
ett annat i två dagar, för att sedan byta tillbaka till det första bettet. Eller växla mellan
tre olika bett exempelvis: oledade Novabettet, tredelat bett med stora fasta ringar
och tvådelat bett med rörliga ringar.
Till dagens ädla hästar passar smala bett
bättre än tjocka. En tjockt bett utlöser
lättare en sväljreflex, vilket ryttare kan
uppleva som att hästen gapar och spänner
då ofta åt nosremmen. Prova hellre med
ett smalare bett. Även för långa bett och
bett som sitter alldeles för långt ner kan
reta gomtaket och utlösa en sväljreflex.
Många hästar rids med ett för långt bett.
En arabhäst drar sällan 12,5-centimeters
bett utan snarare 11,5 eller 10,5. Själva
bettet ska inte sticka ut på sidorna av
mungiporna. Och den gamla devisen om
två veck i mungipan är förlegad, det måste
inte vara något veck alls. Titta istället hur
bettet ligger i munnen.
RUNT SPRÅNG. Hästar som kommer första gången på
ett terränghinder kan vara väldigt försiktiga. Istället för ett
flackt språng, så tar de i ordentligt, riktigt i överkant. Björkräcket är 90 centimeter högt och anglostoet Saidie II hoppar
det med väl tilltagen marginal.
Sadeln Anki Lundberg sitter i är en Husar allroundsadel, denna sadel har försetts med brösta för att sadeln inte
ska åka bakåt i språnget. Foto: Eva Sundberg.
Raka bett brukar de benämnas, men en
mer korrekt beskrivning är något svängda
och oledade bett. Dessa bett är milda
och bra till inridning. Ett tredelat bett är
mildare än ett tvådelat bett, därför kan
ett tvådelat bett vara att föredra på äldre
galopphästar. En del föredrar bett med
rörliga bettringar då tygeltagen inte blir lika
stumma. Till lite nervigare hästar kan fasta
bettringar vara att föredra, då dessa bett
ligger mer stilla i munnen. Prova dig fram
och variera gärna. Stora bettringar fördelar
trycket över en större yta – olika storlek
på bettringar kan med fördel användas,
då hamnar inte trycket på samma ställe.
Variation är det bästa för hästens mun.
På galopphästar används vadderade spön
som inte svider lika mycket som ett vanligt
ridspö. Galoppspöna har inget handtag
för att du lätt ska kunna byta spöhand
(exempelvis om hästen börjar byta spår).
Galopphjälmar saknar skärm. På fötterna
gäller som vanligt skor med rejäl klack.
Som ryttare lyfts du oftast upp i sadeln. Att
sitta upp från marken med stigbyglar sliter
hårt på sadeln och galopphästar är sällan
lärda att man sitter upp via stigbygeln.
Träningssadeln som inte är så stor dras lätt
snett om man sitter upp från backen.
Ska man sitta upp via stigbyglarna, så
använd gärna en så kallad sockerbit så
minskas avståndet från marken. Eller en
upp-och-nervänd plasttunna, dessa saker
kan inte hästen göra sig illa på (eller i vart
fall liten risk).
Att använda en lite trappstege eller pall
kan bli farligt. Dessa kan välta vid uppsittning. Eller så kan hästen sno runt och välta
trappstegen och få in ett ben mellan två
trappsteg – så undvik pallar/trappstolar vid
uppsittning. Standard inom galoppvärlden
är att man lyfts upp eller att man svingar
sig själv upp i sadeln från backen (utan att
använda stigbyglarna).
Galopphästar får tidigt lära sig att gå i
bredd med andra hästar, så kallad headto-head-ridning. När hästarna behärskar
detta bra så kan man prova stirrup-tostirrup, vilket innebär att hästarna går så
tätt i bredd att stigbyglarna på två hästar
kan slå i varandra. Viktigt när man rider på
en galoppbana är att man håller sitt spår.
Byter din häst spår – kan den springa på
hästen i spåret bredvid som då i värsta fall
kan gå omkull.
Konditionsträning kan läggas upp på olika
sätt. Variera ridningen på galoppbana med
ridning i skogen, över stora öppna fält och
klättring i sandtag eller uppför stora kullar.
Fasta hinder på terrängbana ger flacka
språng och passar utmärkt i träningen.
Personligen anser jag att man ska undvika
att träna dressyr med en häst som är i galoppträning eftersom galoppträning syftar
på att vinna mycket mark, medan dressyrridning ger rörelser som går uppåt. Så
kombinera inte dessa är mitt råd. Däremot
när galopptiden är över kan man skola om
en galopphäst till dressyrhäst.
ANKI LUNDBERG